Motion till riksdagen 2024/25:1635 av Lawen Redar (S) Språkkrav i välfärden Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om språkkrav och tillkännager detta för regeringen. Motivering Det finns inga enkla jobb inom välfärden. Barnskötare, undersköterskor och vård ­ biträden har en komplex och bred roll i vård- och omsorgsverksamheten. Arbetet kretsar kring verbal och icke-verbal kommunikation och innebär nära kontakt med människor. Kommunikation och språkkunskaper är livsviktiga verktyg för att utveckla barns språk ­ progression i förskolan och för att dokumentera äldres omsorgsbehov eller patienters sjukdomsbeskrivning. Arbeten inom välfärden är därför inga integrations ­ åtgärder. Arbetet kräver utbildning, hög kompetens, kontinuerlig yrkesutveckling och goda kunskaper i svenska språket. Trots detta råder omfattande språkbrister i svensk välfärd. Många inom barn- och äldreomsorgen har bristande språkkunskaper, vilket påverkar arbetsmiljön och omsorgs ­ kvaliteten. Inte sällan lämnar arbetsgivare i uppgift till medarbetarna med svenska som förstaspråk att agera som språkstöd till kollegor vid sidan av andra arbetsuppgifter. Detta skapar polarisering i en resurssvag verksamhet. [1] För att möjliggöra omfattande kompetenshöjande språkinsatser inom välfärden förut ­ sätts att välfärdens finansiering säkras. Det är inte möjligt med kompetens ­ utveckling, språkinsatser och utbildningsdagar för anställda samtidigt som det råder ”precisions ­ bemanning” i barn- och äldreomsorgen. Ofta är det dessutom anställda med en svag position på arbetsplatsen och med otrygga anställningar som har språkbrister. Trygga anställningar är en grundförutsättning för att kunna kräva språkligt stöd och språklig utbildning på arbetstid. Undersökningar visar att det viktigaste kompetensområde som behöver stärkas i kommunalt finansierade verksamheter är språkkunskaper hos personalen. Den bristande språkkompetensen uppfattas av arbetsgivarna som utbredd och vanligt förekommande. Inom barn- och äldreomsorgen påverkar bristande språkkunskaper arbetsmiljön och omsorgskvaliteten. Kommunikation och språkkunskaper är livsviktiga verktyg för att utveckla barns språkprogression i förskolan och för att dokumentera äldres omsorgs ­ behov eller patienters sjukdomsbeskrivning. Därför måste det införas språkkrav i välfärden, kompletterande språkutbildningar i kommunen samt ett aktivt arbete för att utveckla språket på arbetstid. Lawen Redar (S) [1] Se t.ex. rapporterna Svenska språket – A och O i äldreomsorgen och Flexibilitetens pris , (Fackförbundet Kommunal).

Motion till riksdagen 2025/26:1062 av Lawen Redar (S) Språkkrav i välfärden Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om språkkrav och tillkännager detta för regeringen. Motivering Det finns inga enkla jobb inom välfärden. Barnskötare, undersköterskor och vård ­ biträden har en komplex och bred roll i vård- och omsorgsverksamheten. Arbetet kretsar kring verbal och icke-verbal kommunikation och innebär nära kontakt med människor. Kommunikation och språkkunskaper är livsviktiga verktyg för att utveckla barns språk ­ progression i förskolan och för att dokumentera äldres omsorgsbehov eller patienters sjukdomsbeskrivning. Arbeten inom välfärden är därför inga integrationsåtgärder. Arbetet kräver utbildning, hög kompetens, kontinuerlig yrkesutveckling och goda kunskaper i svenska språket. Trots detta råder omfattande språkbrister i svensk välfärd. Många inom barn- och äldreomsorgen har bristande språkkunskaper, vilket påverkar arbetsmiljön och omsorgs ­ kvaliteten. Inte sällan lämnar arbetsgivare i uppgift till medarbetarna med svenska som förstaspråk att agera som språkstöd till kollegor vid sidan av andra arbetsuppgifter. Detta skapar polarisering i en resurssvag verksamhet. För att möjliggöra omfattande kompetenshöjande språkinsatser inom välfärden förut ­ sätts att välfärdens finansiering säkras. Det är inte möjligt med kompetensutveckling, språkinsatser och utbildningsdagar för anställda samtidigt som det råder ”precisions ­ bemanning” i barn- och äldreomsorgen. Ofta är det dessutom anställda med en svag position på arbetsplatsen och med otrygga anställningar som har språkbrister. Trygga anställningar är en grundförutsättning för att kunna kräva språkligt stöd och språklig utbildning på arbetstid. Undersökningar visar att det viktigaste kompetensområde som behöver stärkas i kommunalt finansierade verksamheter är språkkunskaper hos personalen. Den bristande språkkompetensen uppfattas av arbetsgivarna som utbredd och vanligt förekommande. Inom barn- och äldreomsorgen påverkar bristande språkkunskaper arbetsmiljön och omsorgskvaliteten. Kommunikation och språkkunskaper är livsviktiga verktyg för att utveckla barns språkprogression i förskolan och för att dokumentera äldres omsorgs ­ behov eller patienters sjukdomsbeskrivning. Därför måste det införas språkkrav i välfärden, kompletterande språkutbildningar i kommunen samt ett aktivt arbete för att utveckla språket på arbetstid. Lawen Redar (S)