Motion till riksdagen 2022/23:2403 av Gudrun Nordborg m.fl. (V) med anledning av prop. 2022/23:126 Hemliga tvångsmedel – effektiva verktyg för att förhindra och utreda allvarliga brott 1 Innehållsförteckning 1 Innehållsförteckning 2 Förslag till riksdagsbeslut 3 Inledning 4 Regeringens förslag 5 Vänsterpartiets ställningstagande 5.1 Användning av hemliga tvångsmedel i preventivt syfte 5.2 Nya straffvärdeventiler för flerfaldig brottslighet 5.3 Utvidgade brottskataloger 5.4 Nya möjligheter att utreda vem som skäligen kan misstänkas för ett brott 5.5 Beslut om hemlig rumsavlyssning och hemlig kameraövervakning ska kunna knytas till en person 5.6 Ökad användning av överskottsinformation 5.7 Avslutande synpunkter 2 Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen avslår proposition 2022/23:126. 3 Inledning Vänsterpartiet värnar demokratiska grundvärden som rättssäkerhet och skyddet för den personliga integriteten. Den tekniska utvecklingen och den allt större möjligheten till datainsamling av privata uppgifter innebär en stor utmaning. I dag är det möjligt att samla in en stor mängd uppgifter av känslig karaktär som visar var människor befinner sig och vilka rutiner de har. Det är därför av yttersta vikt att skyddet för den personliga integriteten hela tiden utvecklas i takt med den ökande digitaliseringen. Vi vill samtidigt inte försvåra de brottsbekämpande myndigheternas arbete med att utreda och beivra brott. Därför är vi även angelägna om att det finns ett regelverk som ger ett gott skydd för Sveriges och landets invånares säkerhet. Det måste kunna ställas höga krav på att terrorism och grov brottslighet bekämpas på ett effektivt sätt med hjälp av lagstiftning som bygger på de grundläggande rättsliga principerna i en rättsstat. Förslag som innebär nykriminalisering eller straffskärpningar ska alltid vara väl underbyggda och ha analyserats utifrån nödvändighet, effektivitet och proportionalitet. Detta gäller även ny tvångsmedelslagstiftning. Vi ser med stor oro på den utveckling som skett sedan början av 2000-talet och som lett till att vi i dag börjar närma oss ett övervakningssamhälle. Frågor om personlig integritet och mänskliga rättigheter får gång på gång stå tillbaka. Varje inskränkning har motiverats utifrån skenbart goda syften som effektivare brottsbekämpning och ett generellt ökat skydd för invånarna. Sammantaget framstår dock helheten av två decenniers skärpta lagar när det gäller t.ex. kamerabevakning, hemliga tvångsmedel, signalspaning, utlänningskontroll och åtgärder i syfte att hindra terrorism som illavarslande. Varje inskränkning som godtas tenderar att bereda väg för ännu fler och mer ingripande åtgärder. Argument i stil med att den som har rent samvete inte har något att frukta riskerar att bli urvattnade floskler ju fler inskränkningar av den personliga integriteten som accepteras. Konsekvenserna för samhällsklimatet och demokratin på lång sikt är svåra att överblicka. Ökad övervakning av människor innebär inte automatiskt minskad kriminalitet. Snarare riskerar vissa av de genomförda åtgärderna att invagga oss i falsk trygghet. Trots de senaste årens stora resurstillskott till polisen, höjningar av flera straff och ökad användning av hemliga tvångsmedel så har gängrelaterade brott och skjutningar inte minskat. Polisens uppklaring av mord och skjutningar i gängmiljö har samtidigt sjunkit. Det visar att det är andra åtgärder som behövs. Från och med december 2022 och under våren 2023 blev situationen i framför allt Stockholm akut. Samtidigt är det kris i stora delar av kriminalvården med överfulla häkten och anstalter bl.a. därför att fängelse ­ straffen generellt blivit längre. Regeringen måste omgående ta ett helhetsgrepp på problematiken med utgångspunkt i forskning och beprövad erfarenhet. Dessvärre låter högerpartierna ofta känslor, tyckande och ren populism ligga till grund för rättspolitiska åtgärder. Men för att verkligen minska den grova kriminaliteten och stärka människors trygghet i utsatta områden krävs, i stället för politikers prat om längre och hårdare straff, visitationszoner och avlyssning utan brottsmisstanke, en gemensam politisk vilja att minska klass ­ klyftorna i samhället. Tyvärr bygger högerregeringens förslag i Tidöavtalet för att bekämpa brottsligheten på SD:s repressiva politik. Men de föreslagna åtgärderna om mer hemliga tvångsmedel, avskaffad villkorlig frigivning, längre straff, avskaffande av den s.k. mängdrabatten vid flerfaldig brottslighet, förvaringsstraff, sänkt straff ­ myndighetsålder och särskilda ungdomsfängelser kommer inte att leda till minskad kriminalitet. Åtgärderna riskerar tvärtom att bli kontraproduktiva. Vänsterpartiets inställning är och kommer att förbli att de mänskliga rättigheterna är odelbara. Dessvärre blir de mänskliga rättigheterna ofta ifrågasatta. Vi kommer inte att ge vika för dessa attacker, utan vårt mål är att ständigt försvara de friheter som är en förutsättning för att demokratin ska bestå och utvecklas. Vi är övertygade om att demokrati inte kan försvaras genom att begränsningar i de demokratiska rättigheterna införs. De rättigheter som generationer före oss slagits för att få till stånd måste i stället bevaras och utvecklas. 4 Regeringens förslag Regeringens proposition bygger på utredningar som tillsattes av den förra regeringen. Förslagen som nu läggs fram är en överenskommelse mellan högerregeringen och SD. Enligt regeringen är syftet med förslagen att bekämpa allvarlig brottslighet och på så sätt öka tryggheten i samhället. Förslagen innebär bl.a. att s.k. preventiva tvångsmedel ska få användas i fler fall i syfte att förhindra särskilt allvarlig brottslighet som före ­ kommer inom kriminella nätverk. Under en förundersökning ska hemliga tvångsmedel få användas för att utreda flera brott vars samlade straffvärde överstiger en viss nivå. Brottskatalogerna ska utvidgas så att hemliga tvångsmedel kan användas för att utreda fler typer av brott. Tillstånd till hemlig rumsavlyssning och hemlig kameraövervakning ska få knytas till en misstänkt person i stället för till en viss plats. Vidare ska över ­ skottsinformation som har kommit fram vid hemliga tvångsmedel få användas för andra ändamål. 5 Vänsterpartiets ställningstagande Vänsterpartiet har tidigare föreslagit en bred översyn av användningen av hemliga tvångsmedel och dess konsekvenser för skyddet för den personliga integriteten (mot. 2021/22:462). Vår uppfattning är att samtliga redan genomförda, föreslagna och kommande åtgärder som syftar till att bekämpa grov kriminalitet, terrorism och våldsbejakande extremism måste bedömas som en helhet. Frågan vi ställer oss är om dessa åtgärder sammantagna är proportionella i förhållande till syftet och om de är effektiva för att uppnå målet. I åtgärderna ingår de hemliga tvångsmedlen som en del. Vi har konsekvent ifrågasatt nyttan med tidigare regeringars genomförda förslag om nya hemliga tvångsmedel, som hemlig dataavläsning, och utvidgningar av möjligheterna att använda sådana tvångsmedel (se t.ex. mot. 2019/20:3451). Våra främsta argument för att ifrågasätta bestämmelserna om och användningen av hemliga tvångsmedel är brister i rättssäkerheten, bristande proportionalitet och oklar effektivitet. Dessa argument gör sig gällande även beträffande den nu aktuella propositionen. I en artikel från 2022 [1] varnar Säkerhets- och integritetsskyddsnämndens (SIN) ordförande för utvecklingen när det gäller hemliga tvångsmedel. Även om de brottsbekämpande myndigheterna har behov av effektiva verktyg för att kunna bekämpa den organiserade kriminaliteten och hemliga tvångsmedel kan vara en del i det, så är utvecklingen oroande. Det finns, enligt SIN:s ordförande, en uppenbar risk för att strävan efter att snabbt kunna ge polis och åklagare nya verktyg gör att behovet av analys och utvärdering av de sammantagna effekterna blir lidande. Vidare är det problematiskt att det pågår flera parallella utredningar och lagstiftningsärenden som rör hemliga tvångsmedel samtidigt. EU-domstolen har också ställt tydliga krav på att hemliga tvångsmedel endast får användas för att utreda allvarlig brottslighet. Det innebär att särskilt den omfattande utvidgningen av de s.k. brottskatalogerna och införandet av de s.k. straffvärdesventilerna i de nya förslagen är problematiska (se nedan). Då brott som inte alltid har särskilt höga straffvärden föreslås omfattas riskerar det att skapa ett alltför stort utrymme för bedömningar. Lagrådet skriver i sitt yttrande att delar av regeringens förslag om utvidgning av tillämpningsområdet för de hemliga tvångsmedlen riskerar att anses som oförenliga med EU-rätten. Här nedan redogör vi för Vänsterpartiets synpunkter på några av förslagen. 5.1 Användning av hemliga tvångsmedel i preventivt syfte I lagen (2007:979) om åtgärder för att förhindra vissa särskilt allvarliga brott (preventivlagen) finns bestämmelser om möjligheten att använda hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation, hemlig övervakning av elektronisk kommunikation och hemlig kameraövervakning om det med hänsyn till omständigheterna finns en påtaglig risk för att en person kommer att utöva brottslig verksamhet som innefattar vissa i lagen angivna brott främst inom säkerhetspolisens område, t.ex. sabotage, spioneri och terroristbrott. Sedan 2020 är det även möjligt att använda hemlig dataavläsning enligt preventivlagen. Regeringen föreslår nu att tillstånd till preventiva tvångsmedel ska få beviljas om det finns en påtaglig risk för att det inom en organisation eller grupp kommer att utövas brottslig verksamhet som innefattar vissa grova brott, t.ex. mord, människorov, grova narkotikabrott och grova vapenbrott och sprängningar. Enligt bestämmelsen ska det kunna ”befaras att en person som tillhör eller verkar för organisationen eller gruppen medvetet kommer att främja verksamheten”. I korthet kommer alltså de ovannämnda hemliga tvångsmedlen att kunna användas mot personer som kan antas vara gäng ­ kriminella och där det finns risk för att allvarliga brott ska begås. Ett antal remissinstanser avstyrker förslagen helt eller delvis, bl.a. Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden, Riksdagens ombudsmän (JO), Svea hovrätt, Hovrätten för Västra Sverige, Stockholms tingsrätt, Sveriges advokatsamfund, Civil Rights Defenders, Stockholms universitet (juridiska fakulteten) och Umeå universitet (samhällsvetenskapliga fakulteten). Huvudinvändningarna handlar om att behovet av de föreslagna åtgärderna inte är tillräckligt utrett och att det är tveksamt vilka effektivitetsvinster de skulle medföra. Bland annat mot den bakgrunden anser flera remissinstanser att det inte är proportionerligt att utvidga tillämpningsområdet för preventivlagen på det sätt utredningen föreslår. Invändningarna handlar också om att det utvidgade tillämpningsområdet inte är tillräckligt avgränsat och att t.ex. vissa brott borde strykas ur brottskatalogen. Enligt Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden borde dessutom ytterligare rättssäkerhetsgarantier och mer begränsande kvalifikationskrav övervägas. Nämnden anser vidare att åklagare inte borde få fatta interimistiska beslut inom det utvidgade tillämpningsområdet. Flera remissinstanser, bl.a. JO, JK, Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden, Sveriges advokatsamfund och Uppsala universitet (juridiska fakulteten), efterlyser en helhetssyn på regleringen om hemliga tvångsmedel. De anser att det är problematiskt att flera lagstiftningsprojekt och utvärderingar på området pågår samtidigt eftersom det försvårar bedömningen av behovet av och proportionaliteten med förslagen. Ett antal remissinstanser, däribland JK, Stockholms tingsrätt, Sveriges advokatsamfund, Stockholms universitet (juridiska fakulteten) och Civil Rights Defenders, betonar att en konsekvens av förslagen är att tredje man i stor utsträckning kan bli föremål för övervakning och de anser att utredningens analys av integritetsintrånget i det avseendet är bristfällig. Sveriges advokatsamfund påpekar att även om avsikten är att endast nätverkskriminella ska omfattas av tillämpningsområdet finns det en risk att reglerna kommer att tillämpas även på andra personer. Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden och Svea hovrätt framför liknande synpunkter. Några remissinstanser, bl.a. Centrum för rättvisa och Umeå universitet (samhällsvetenskapliga fakulteten) efterfrågar en fördjupad analys av förslagens förenlighet med Europa ­ konventionen och EU:s rättighetsstadga. Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden och Stockholms tingsrätt konstaterar att utredningens förslag innebär förhållandevis stora förändringar i befintliga bestämmelser i preventivlagen och påpekar att detta kan ge upphov till tolknings- och tillämpningsproblem. Säkerhets- och integritetsskydds ­ nämnden befarar att den lagtekniska lösningen kan försvåra en kommande utvärdering och avstyrker därför att regleringen tas in i preventivlagen. Vänsterpartiet instämmer i remissinstansernas kritik. Det är orimligt att utvidga preventivlagens bestämmelser på en sådan oprecis grund som gängtillhörighet. Vi ser en stor risk i att väldigt många människor som av någon anledning har kontakt med en person som kan tänkas vara delaktig i gängkriminalitet kommer att övervakas. Regeringen skriver också i sin proposition (s. 78) att bestämmelsen i vissa fall kan komma att träffa även andra personer, t.ex. grupperingar som inte omfattas av vad som i dag ses som ett kriminellt nätverk. Enligt regeringen är det dock rimligt att personer som planerar att tillsammans begå ett mycket allvarligt brott, och som är beredda att agera gemensamt eller för varandras räkning, omfattas av bestämmelsen. Regleringen om ett utvidgat tillämpningsområde för preventiva tvångsmedel föreslås tidsbegränsas till att gälla i fem år. Vi anser att det är positivt med en tidsbegränsning, men dessvärre har tidigare liknande tidsbegränsad lagstiftning i princip förlängts eller permanentats utan någon större debatt eller invändningar. Tidsbegränsningen är därför inte heller i detta fall en garanti för att en seriös utvärdering av bestämmelsen kommer att göras. Regeringen anser inte heller att det behövs någon särskild reglering kring utvärderingen (prop. 2022/23:126 s. 85). 5.2 Nya straffvärdeventiler för flerfaldig brottslighet Under en förundersökning får hemliga tvångsmedel som huvudregel användas endast om någon är skäligen misstänkt för ett brott. Under vissa förutsättningar får hemliga tvångsmedel användas även för att utreda eller fastställa vem som skäligen kan misstänkas för ett brott. I dag gäller att hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation och hemlig kameraövervakning får användas vid en förundersökning om brott för vilket det inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år, vissa särskilt uppräknade brott samt försök, förberedelse eller stämpling till de aktuella brotten, om en sådan gärning är belagd med straff. De nämnda tvångsmedlen får även användas enligt de s.k. straffvärdeventilerna, dvs. vid misstanke om ett annat brott om det med hänsyn till omständigheterna kan antas att brottets straffvärde överstiger fängelse i två år. En motsvarande straffvärdeventil finns också för hemlig dataavläsning som inte gäller rumsavlyssningsuppgifter. Hemlig rumsavlyssning får användas vid en förundersökning om brott för vilket det inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i fyra år, vissa särskilt uppräknade brott samt försök, förberedelse eller stämpling till de aktuella brotten, om en sådan gärning är belagd med straff. Enligt straffvärdeventilen får hemlig rumsavlyssning även användas vid en förundersökning om vissa brott som anges i en särskild brottskatalog, om det med hänsyn till omständigheterna kan antas att brottets straffvärde överstiger fängelse i fyra år. Straffvärdeventilen är också tillämplig på hemlig dataavläsning som gäller rums ­ avlyssningsuppgifter. Regeringen föreslår nu att s.k. straffvärdeventiler för flerfaldig brottslighet bör införas när det gäller hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation, hemlig kameraövervakning, hemlig rumsavlyssning och hemlig dataavläsning. Det innebär alltså att tvångsmedlen ska få användas vid misstanke om flera brott vars samlade straffvärde överstiger en viss nivå, i stället för som i dag för enstaka brott. I dag är det alltså inte möjligt att med stöd av straffvärdeventilerna använda hemliga tvångsmedel vid misstanke om flera brott där det samlade straffvärdet kan antas vara högt, men där de enskilda brotten är mindre allvarliga. Straffvärdeventilerna ska endast gälla brotts ­ lighet som har utövats i organiserad form eller systematiskt. Journalistförbundet, som motsätter sig straffvärdeventiler för flerfaldig brottslighet, anser att de nya straffvärdeventilerna kommer att leda till att avlyssningsförbudet aktualiseras i fler fall och att det hotar källskyddet. JO lyfter i sitt remissvar fram avsaknaden av statistik och anser att det är tveksamt om utredningen har presenterat tillräckliga skäl för att lägga fram förslag till straffvärdeventiler för flerfaldig brottslighet. Vidare påpekar JO att det är troligt att användningsområdet kommer att öka på grund av kommande straffskärpningar och om synen på flerfaldig brottslighet skärps. Svea hovrätt och Stockholms universitet (juridiska fakulteten) framför liknande synpunkter. Integritetsskyddsmyndigheten ifrågasätter lämpligheten i att föregå den pågående utvärderingen av lagen om hemlig dataavläsning och avstyrker därför samtliga förslag som gäller det tvångsmedlet. Vänsterpartiet har förståelse för att regeringens förslag skulle vara användbart vid systematisk brottslighet där de enskilda brotten har ett tämligen lågt straffvärde, t.ex. vid ekonomisk brottslighet eller vissa övergrepp med lägre straffvärden som riktas mot barn. Men hänsyn måste också tas, dels till att straffen har skärpts för ett flertal brott, dels till att regeringen även aviserat kommande straffskärpningar. Vänsterpartiet är inte för generella straffskärpningar men vi har stått bakom tidigare regeringars förslag om bl.a. skärpta straff för brott riktade mot barn och andra sexualbrott. Vidare är det viktigt att de hemliga tvångsmedlen omges av strikta restriktioner för när de får användas. Detta gäller samtliga metoder men i synnerhet hemlig rumsavlyssning på grund av intrång i den personliga integriteten för den eller de som avlyssnas. Vi anser att de föreslagna straffvärdeventilerna urvattnar skyddet för integriteten och rättssäkerheten på ett orimligt sätt. Enligt vår mening bör hemliga tvångsmedel vara avsedda att användas då någon är misstänkt för brott med högre straffvärden. Detta är även ett synsätt som stämmer överens med EU-domstolens krav på att hemliga tvångsmedel endast får användas för att utreda allvarlig brottslighet. 5.3 Utvidgade brottskataloger Hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation och hemlig kameraövervakning får bl.a. användas vid en förundersökning om brott för vilket det inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år, vissa särskilt allvarliga brott samt försök, för ­ beredelse eller stämpling till de aktuella brotten, om en sådan gärning är belagd med straff. Brottskatalogerna för hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation och hemlig kameraövervakning omfattar brott som Säkerhetspolisen ansvarar för att utreda, t.ex. spioneri och terroristbrott. Hemlig övervakning av elektronisk kommunikation får användas vid en förunder ­ sökning om brott för vilket det inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i sex månader och vissa särskilt uppräknade brott samt försök, förberedelse eller stämpling till de aktuella brotten, om en sådan gärning är belagd med straff. Brottskatalogen för hemlig övervakning av elektronisk kommunikation omfattar, förutom brotten inom Säkerhetspolisens verksamhetsområde, även dataintrång, barnpornografibrott som inte är att anse som ringa, narkotikabrott och narkotikasmuggling. Hemlig övervakning av elektronisk kommunikation får även användas för att utreda vem som skäligen kan misstänkas för sådana brott som kan leda till hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation. Hemlig dataavläsning som inte gäller rumsavlyssningsuppgifter får användas vid samma brott som hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation och hemlig kameraövervakning. Regeringen föreslår i sin proposition att brottskatalogerna för hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation, hemlig övervakning av elektronisk kommunikation, hemlig kameraövervakning och hemlig dataavläsning som inte gäller rumsavlyssningsuppgifter ska utvidgas. Bland annat föreslås att en rad brott som innebär övergrepp mot barn läggs till den nuvarande brottskatalogen. Men även brott som utpressning, mened, övergrepp i rättssak och skyddande av brottsling. Vänsterpartiet ser värdet av fler utredningsverktyg särskilt när det gäller brott mot barn. Samtidigt anser vi att det är viktigt att de hemliga tvångsmedlen reserveras för de brott som har högre straffvärden. Flera remissinstanser, bl.a. Stockholms universitet (juridiska fakulteten) och Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden, är kritiska till att föra in mindre allvarliga brott i brottskatalogerna. JO anser i linje med detta att utredningen inte har lyft fram tillräckligt starka skäl för att inkludera brott med böter i straffskalan. JK och Svea hovrätt framför liknande synpunkter. JO och Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden pekar i detta sammanhang på det EU-rättsliga kravet att hemliga tvångsmedel endast får användas för att utreda allvarlig brottslighet. JO anför vidare att utredningen inte på ett övertygande sätt har lyckats förklara varför användandet av hemliga tvångsmedel skulle vara en effektiv åtgärd för att lagföra fler fall av mened. Integritetsskyddsmyndigheten, JO och Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden anser att en utvidgad brottskatalog för hemlig kameraövervakning inte kan motiveras enbart av systematiska skäl utan måste svara mot ett faktiskt behov. Vänsterpartiet instämmer i remissinstansernas kritik och är inte beredda att stå bakom regeringens förslag om utökade brottskataloger. 5.4 Nya möjligheter att utreda vem som skäligen kan misstänkas för ett brott För att kunna använda hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation krävs enligt dagens lagstiftning att någon är skäligen misstänkt för ett brott. Det krävs också att en adress, t.ex. ett telefonnummer eller en e-postadress, eller en kommunikations ­ utrustning, t.ex. en mobiltelefon, har en viss koppling till den skäligen misstänkte för att en brottsbekämpande myndighet ska få tillstånd att avlyssna adressen eller utrustningen. Även vid hemlig dataavläsning som gäller kommunikationsavlyssningsuppgifter krävs att någon är skäligen misstänkt och att det informationssystem som åtgärden avser kan kopplas till den skäligen misstänkte. Den nuvarande regleringen innebär att det inte finns någon möjlighet att använda hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation eller hemlig dataavläsning som gäller kommunikationsavlyssningsuppgifter i syfte att utreda vem som skäligen kan misstänkas för ett brott. En sådan möjlighet finns däremot i fråga om hemlig övervakning av elektronisk kommunikation och motsvarande hemlig dataavläsning. Dessutom får hemlig kameraövervakning användas för att fastställa vem som skäligen kan misstänkas för ett brott. Regeringen föreslår i sin proposition att hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation och hemlig dataavläsning som gäller kommunikationsavlyssnings ­ uppgifter ska få användas i syfte att utreda vem som skäligen kan misstänkas för ett brott, om det är av synnerlig vikt för utredningen. Sveriges advokatsamfund anser att förslaget innebär ett paradigmskifte inom straffprocessrätten då användningen av hemliga tvångsmedel helt frikopplas från brottsmisstanken. Förslaget kan enligt Advokatsamfundet inte anses uppfylla kraven på behov, nödvändighet och proportionalitet. Konsekvenserna av förslaget är att tillämpningen av reglerna om hemliga tvångsmedel blir oförutsägbar och godtycklig när det kommer till frågan om mot vilka individer åtgärden kan användas. Utredningen konstaterar i sin utvärdering att förslaget innebär ”vissa ökade integritetsrisker”. Mot bakgrund av att de åtgärderna föreslås rikta sig mot individer som inte ens kan misstänkas ha begått något brott, anser Advokatsamfundet att detta konstaterande är en kraftig underdrift. Enligt Advokatsamfundet förefaller det som om kravet på synnerlig vikt är uppfyllt så snart det konstateras att det inte är möjligt att på annat sätt fastställa vem som skäligen kan misstänkas för brottet. Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden skriver i sitt remissvar att förslaget innebär en stor förändring. Enligt nämnden blir tvångsmedelsanvändningen mindre förutsebar och riskerar i större utsträckning att riktas mot personer som visar sig vara varken misstänkta eller på annat sätt intressanta för brottsutredningen. Nämnden avstyrker förvisso inte förslaget men framhåller vikten av att tvångsmedelsanvändningen omedelbart avbryts när syftet har uppnåtts. Telenor Sverige AB kan inte se att förslaget uppfyller EU-rättsliga krav på skydd för privatliv och förtrolig kommunikation. Bolaget anför även att införandet av en registrerings ­ skyldighet för kontantkort avsevärt minskat problemen med anonyma användare av elektroniska kommunikationer. Journalistförbundet avstyrker förslaget med hänvisning till att det kommer att leda till att avlyssningsförbudet aktualiseras i fler fall, vilket hotar källskyddet. Uppsala universitet (juridiska fakulteten) anser att förslaget luckrar upp den redan suddiga gränsen mellan underrättelseverksamhet och förundersökning. Universitetet utgår från att förslaget inte täcker åtgärder av mer allmän och proaktiv karaktär, såsom angrepp mot en hel kommunikationsplattform som används av kriminella. Vänsterpartiet anser i likhet med flera av remissinstanserna att regeringens förslag innebär en alltför stor utvidgning av möjligheterna att använda hemliga tvångsmedel. Förvisso skriver regeringen i sin proposition (s. 122) att det kommer att krävas att en förundersökning pågår för att tvångsmedlen ska få användas. Vidare ska åtgärden vara av synnerlig vikt för utredningen av det aktuella brottet. Tvångsmedlen bör alltså, enligt regeringen, inte få användas om det enda syftet med åtgärden är att förebygga eller förhindra brott. Vänsterpartiet kan dock se att det finns en stor risk att den nu föreslagna ändringen kommer att bana väg för just ett sådant förslag från högerregeringen. Vi konstaterar också att det redan i dag finns möjligheter att använda vissa hemliga tvångsmedel, t.ex. hemlig övervakning av elektronisk kommunikation och hemlig kameraövervakning, trots att det inte finns någon identifierad person som skäligen kan misstänkas för brottet. Vi anser därför, till skillnad mot regeringen, att den föreslagna lagändringen varken är proportionell eller nödvändig. 5.5 Beslut om hemlig rumsavlyssning och hemlig kameraövervakning ska kunna knytas till en person Hemlig kameraövervakning får i dag som huvudregel endast avse en plats där den skäligen misstänkte kan antas komma att uppehålla sig. Om det inte finns någon som är skäligen misstänkt för brottet, får hemlig kameraövervakning användas för att övervaka den plats där brottet har begåtts eller en nära omgivning till denna plats. Vid hemlig kameraövervakning får den verkställande myndigheten under vissa förutsättningar, och efter särskilt tillstånd, i hemlighet skaffa sig tillträde till och installera tekniska hjälp ­ medel på en plats som annars skyddas mot intrång. Detta får dock inte avse tillträde för installation av tekniska hjälpmedel i någons stadigvarande bostad. Hemlig rumsavlyssning får i dag endast avse en plats där det finns särskild anledning att anta att den skäligen misstänkte kommer att uppehålla sig. Om åtgärden avser någon annan stadigvarande bostad än den misstänktes, får hemlig rumsavlyssning användas endast om det finns synnerlig anledning att anta att den misstänkte kommer att uppehålla sig där. Vissa platser, t.ex. medieredaktioner och läkarmottagningar, får inte bli föremål för hemlig rumsavlyssning. Uppgifter från hemlig kameraövervakning och hemlig rumsavlyssning kan också hämtas in med hemlig dataavläsning. Vid hemlig dataavläsning monterar polisen ingen avlyssnings- eller kamerautrustning, utan i stället utnyttjar de ett informationssystem som har en viss koppling till den skäligen miss ­ tänkte. Ett sådant informationssystem kan t.ex. vara en dator, mobiltelefon eller läsplatta. Konkret kan det t.ex. handla om att man aktiverar den misstänktes webb ­ kamera eller mikrofonen på den misstänktes mobiltelefon. Regeringen föreslår i den aktuella propositionen att det ska införas en möjlighet att knyta ett tillstånd till hemlig kameraövervakning, hemlig rumsavlyssning eller hemlig dataavläsning som gäller kameraövervaknings- eller rumsavlyssningsuppgifter till den skäligen misstänkte i stället för en viss plats. Tillstånd att knyta beslutet till en skäligen misstänkt i stället för en viss plats ska ges endast om det finns särskilda skäl till det. Vidare ska det i tillståndet alltid anges villkor för att tillgodose intresset av att enskildas personliga integritet inte kränks i onödan. Regeringen motiverar sitt förslag med att de kriminella har ändrat beteende. Enligt de brottsbekämpande myndigheterna har det under de senaste åren blivit mer regel än undantag att kriminella väljer att ha sina fysiska samtal på platser där de känner sig trygga för risken för avlyssning, t.ex. utomhus i rörelse eller på en parkbänk. Det är alltså mer sällan som hemlig rumsavlyssning eller hemlig kameraövervakning kan verkställas i ett avgränsat utrymme. Detta har lett till att åklagare i vissa fall begärt och ibland även fått domstolens tillstånd till hemlig rumsavlyssning på större bestämda platser, såsom den plats längs en viss väg där den misstänkte kan förväntas uppehålla sig eller på offentlig plats i en viss angiven stad där ett möte kan förväntas äga rum. Denna tendens till uppluckring av platsbegreppet illustrerar enligt regeringen de problem som kan uppstå på grund av kravet på att ett tillstånd till hemlig rumsavlyssning ska knytas till en viss plats (prop. 2022/23:126 s. 145). När det gäller hemlig kameraövervakning uppstår liknande problem om ingen plats som kan pekas ut i ett tillstånd till hemlig kamera ­ övervakning finns och det saknas möjlighet att placera ut kameror, eftersom det på förhand inte är känt var de behövs. Regeringen vill nu råda bot på problemet genom att bl.a. ge polis och åklagare möjlighet att med ”exempelvis en kamerautrustad drönare följa och filma den misstänktes väg utan upptäckt” (prop. 2022/23:126 s. 146). Sveriges advokatsamfund, Integritetsskyddsmyndigheten och Lunds universitet (juridiska fakulteten) avstyrker förslaget. Remissinstanserna anser att det utan ett krav på plats är svårt att bedöma vilket intrång i den personliga integriteten som åtgärden medför. Göteborgs tingsrätt, JO och Internetstiftelsen framför liknande synpunkter. Journalistförbundet avstyrker förslaget med hänvisning till att det kommer att leda till att avlyssningsförbudet aktualiseras i fler fall och att det därför hotar källskyddet. Enligt Vänsterpartiet är hemlig rumsavlyssning ett av de mest integritetskränkande hemliga tvångsmedlen. Att knyta tillståndet till en misstänkt individ i stället för en viss plats innebär att fler människor som befinner sig i närheten riskerar att avlyssnas. Detsamma gäller hemlig kameraövervakning med t.ex. drönare. Regeringen menar att det inte finns några problem ur integritetssynpunkt eftersom den tekniska utvecklingen gör att såväl drönare som kameror och avlyssningsutrustning kan riktas så att utom ­ stående personers integritet inte riskeras (prop. 2022/23:126 s. 149). Vänsterpartiet delar inte regeringens bedömning. 5.6 Ökad användning av överskottsinformation Uppgifter som kommer fram vid användningen av hemliga tvångsmedel och som handlar om något annat än det brott eller den brottslighet som legat till grund för åtgärden kallas överskottsinformation. För enskilda innebär användningen av hemliga tvångsmedel ett betydande intrång i den personliga integriteten, och att använda den information som tvångsmedlen ger tillgång till för andra ändamål kan innebära ett ytterligare intrång. I dag får överskottsinformation som framkommer under en förundersökning vid användning av hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation, hemlig övervakning av elektronisk kommunikation och hemlig kameraövervakning som huvudregel användas för att utreda ett annat brott, om förundersökning om det brottet pågår. Om förundersökning inte pågår får informationen användas för att inleda en förundersökning endast om det är föreskrivet fängelse i ett år eller mer för brottet och det kan antas att brottet inte leder till endast böter, eller om det finns särskilda skäl. När det gäller överskottsinformation som framkommer vid användning av hemlig rums ­ avlyssning under förundersökning gäller däremot som huvudregel att informationen varken får användas för att utreda brott som omfattas av en pågående förundersökning eller för att inleda en förundersökning. Ett undantag finns dock för allvarliga brott. Även överskottsinformation som framkommer när hemliga tvångsmedel används utanför en förundersökning med stöd av preventivlagen får användas för att inleda en förundersökning eller för att utreda brott som omfattas av en pågående förundersökning vid vissa allvarliga brott. Utöver detta saknas lagregler för hur överskottsinformation får användas vid användning av hemliga tvångsmedel enligt rättegångsbalken och preventivlagen. Regeringen föreslår i sin proposition att åklagare utan några begränsningar ska få besluta att uppgifter som har kommit fram vid användning av hemliga tvångsmedel enligt rättegångsbalken eller preventivlagen får användas för ett annat ändamål än det som har legat till grund för åtgärden. Detta ska även gälla för postkontroll, dvs. kvarhållande av försändelse. Civil Rights Defenders, JO och Journalistförbundet har invändningar mot ut ­ redningens bedömning av förslagens negativa inverkan på den personliga integriteten. Brå, Stockholms tingsrätt och Umeå universitet (samhällsvetenskapliga fakulteten) anför att det är för oprecist att tillåta användning för andra ändamål och att använd ­ ningen behöver avgränsas ytterligare. Civil Rights Defenders, Integritetsskyddsmyndigheten, Internetstiftelsen, JO, Sveriges advokatsamfund och Umeå tingsrätt avstyrker förslaget. De anser även att begreppet ”andra ändamål” inte är tillräckligt tydligt. Enligt JO motiverar brottsbekämpningsintresset inte att dagens begränsningar tas bort i sin helhet. JO och Sveriges advokatsamfund anser att de föreslagna ändringarna skulle kunna leda till att användningen av hemliga tvångsmedel ökar och medföra en ökad risk för att hemliga tvångsmedel används för andra ändamål än vad som är tänkt. Liknande synpunkter framförs av Internetstiftelsen och Umeå tingsrätt. Vänsterpartiet instämmer i utredningens förslag om att de nuvarande reglerna om användning av överskottsinformation i rättegångsbalken och preventivlagen bör ersättas av en tydligare reglering. Dock är regeringens förslag alltför långtgående och vi kan inte stå bakom det. Användningen av överskottsinformation bör rimligen vara tydligt be ­ gränsad för att regeringens påstådda syfte med att stärka rättssäkerheten, förutsebar ­ heten och möjligheten till efterkontroll ska kunna uppnås (prop. 2022/23:126 s. 174). 5.7 Avslutande synpunkter Vänsterpartiet anser att regeringens förslag i propositionen måste ses som en helhet och i ljuset av både tidigare och kommande lagändringar av liknande karaktär. Vi ser med oro på en utveckling som innebär ökad övervakning av människor, i synnerhet i fall då de inte är misstänkta för brott. Kombinationen av flera hemliga tvångsmedel samtidigt innebär särskilda risker för människors integritet. Vi befarar även att det nu aktuella förslaget kommer att bana väg för ännu fler integritetskränkande förslag som inte står i proportion till syftet att lösa allvarliga brott. En mer allmän hemlig övervakning med t.ex. drönare i brottsförebyggande syfte framstår inte längre som någon avlägsen dystopisk framtid. De åtgärder som regeringen föreslår för att stärka enskildas rättssäkerhet, t.ex. en rätt för den misstänkte att få en sammanställning över uppgifter som inte ingår i protokollet eller i anteckningarna från förundersökningen (s.k. sidomaterial) och att beslut och åtgärder om hemliga tvångsmedel enligt rättegångsbalken och preventivlagen ska dokumenteras, är inte tillräckliga. Vi kan sammanfattningsvis inte stå bakom regeringens proposition. Riksdagen bör avslå regeringens proposition 2022/23:126. Detta bör riksdagen besluta. Gudrun Nordborg (V) Nadja Awad (V) Tony Haddou (V) Lotta Johnsson Fornarve (V) Jessica Wetterling (V) [1] Dagens Juridik; ”Jag blir rädd när politiker säger att polisen ska få alla verktyg på önskelistan”, 2022-11-18.

Motion till riksdagen 2023/24:2865 av Gudrun Nordborg m.fl. (V) med anledning av prop. 2023/24:117 Preventiva tvångsmedel för att förebygga och förhindra allvarliga brott 1 Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen avslår proposition 2023/24:117 Preventiva tvångsmedel för att förebygga och förhindra allvarliga brott. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör tillsätta en utredning i syfte att göra en bred översyn av användningen av hemliga tvångsmedel och deras konsekvenser för skyddet för den personliga integriteten och tillkännager detta för regeringen. 2 Inledning Vänsterpartiet värnar demokratiska grundvärden som rättssäkerhet och skyddet för den personliga integriteten. Den tekniska utvecklingen och den allt större möjligheten till datainsamling av privata uppgifter innebär en stor utmaning. I dag är det möjligt att samla in en stor mängd uppgifter av känslig karaktär som visar var människor befinner sig och vilka rutiner de har. Det är därför av yttersta vikt att skyddet för den personliga integriteten hela tiden utvecklas i takt med den ökande digitaliseringen. Vi vill samtidigt inte försvåra de brottsbekämpande myndigheternas arbete med att utreda och beivra brott. Därför är vi även angelägna om att det finns ett regelverk som ger ett gott skydd för Sveriges och landets invånares säkerhet. Det måste kunna ställas höga krav på att terrorism och grov brottslighet bekämpas på ett effektivt sätt med hjälp av lagstiftning som bygger på de grundläggande rättsliga principerna i en rättsstat. Förslag som innebär nykriminalisering eller straffskärpningar ska alltid vara väl underbyggda och ha analyserats utifrån nödvändighet, effektivitet och proportionalitet. Detta gäller även förslag om ny lagstiftning om tvångsmedel och utökad användning av befintliga tvångsmedel. Vi ser med stor oro på den utveckling som skett sedan början av 2000-talet och som lett till att vi allt snabbare närmar oss ett övervakningssamhälle. Frågor om personlig integritet och mänskliga rättigheter får gång på gång stå tillbaka. Varje inskränkning har motiverats utifrån skenbart goda syften som effektivare brottsbekämpning och ett generellt ökat skydd för invånarna. Sammantaget framstår dock helheten av två decenniers skärpta lagar när det gäller t.ex. kamerabevakning, hemliga tvångsmedel, signalspaning, utlänningskontroll och åtgärder i syfte att hindra terrorism som illavarslande. Varje inskränkning som godtas tenderar att bereda väg för ännu fler och mer ingripande åtgärder. Argument i stil med att den som har rent samvete inte har något att frukta riskerar att bli urvattnade floskler ju fler inskränkningar av den personliga integriteten som accepteras. Konsekvenserna för samhällsklimatet och demokratin på lång sikt är oroande. Ökad övervakning av människor innebär inte automatiskt minskad kriminalitet. Snarare riskerar vissa av de genomförda åtgärderna att invagga oss i falsk trygghet. Trots de senaste årens stora resurstillskott till polisen, höjningar av flera straff och ökad användning av hemliga tvångsmedel så har gängrelaterade brott och skjutningar inte minskat. Det visar att det är andra åtgärder som behövs. Från och med december 2022 och under våren 2023 blev situationen i framför allt Stockholm akut. Skjutningarna i Stockholm eskalerade återigen i början av sommaren och fortsatte under hösten och vintern. Samtidigt är det kris i stora delar av kriminalvården med överfulla häkten och anstalter bl.a. därför att fängelsestraffen generellt blivit längre. Regeringen måste omgående ta ett helhetsgrepp på problematiken med utgångspunkt i forskning och beprövad erfarenhet. Dessvärre låter högerpartierna ofta känslor, tyckande och ren populism ligga till grund för rättspolitiska åtgärder. Men för att verkligen minska den grova kriminaliteten och stärka människors trygghet i utsatta områden krävs, i stället för politikers prat om längre och hårdare straff, visitationszoner och avlyssning utan brottsmisstanke, en gemensam politisk vilja att minska klass ­ klyftorna i samhället. Tyvärr bygger högerregeringens förslag i Tidöavtalet för att bekämpa brottsligheten på SD:s repressiva politik. Men de föreslagna åtgärderna om mer hemliga tvångsmedel, avskaffad villkorlig frigivning, längre straff, förvaringsstraff, sänkt straffmyndighetsålder och särskilda ungdomsfängelser kommer inte att leda till minskad kriminalitet. Åtgärderna riskerar tvärtom att bli kontraproduktiva. Vänsterpartiets inställning är och kommer att förbli att de mänskliga rättigheterna är odelbara. Dessvärre blir de mänskliga rättigheterna ofta ifrågasatta. Vi kommer inte att ge vika för dessa attacker, utan vårt mål är att ständigt försvara de friheter som är en förutsättning för att demokratin ska bestå och utvecklas. Vi är övertygade om att demokrati inte kan försvaras genom att begränsningar i de demokratiska rättigheterna införs. De rättigheter som generationer före oss slagits för att få till stånd måste i stället bevaras och utvecklas. 3 Regeringens förslag Syftet med regeringens proposition är att stärka de brottsbekämpande myndigheternas förutsättningar att förebygga och förhindra allvarlig brottslighet genom att utöka möjligheterna att använda preventiva tvångsmedel. Förslagen innebär bl.a. att inhämtning av vissa uppgifter om elektronisk kommunikation ska få ske i fråga om fler typer av brott och att fler tvångsmedel och verkställighetsåtgärder, t.ex. hemlig rumsavlyssning och husrannsakan, ska få användas. Vidare föreslås att genomsökning på distans ska få användas i utlänningsärenden med kvalificerade säkerhetsaspekter. Propositionen innehåller även förslag om att rättssäkerheten för den enskilde ska stärkas, bl.a. genom utökade förbud mot avlyssning och övervakning. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 september 2024. 4 Vänsterpartiets ställningstagande Redan i dag finns det stora möjligheter för de brottsbekämpande myndigheterna att använda såväl tvångsmedel som hemliga tvångsmedel både vid utredning av brott och i förebyggande, preventivt syfte. I en förundersökning kan hemliga tvångsmedel användas i brottsutredande syfte och för lagföring. Reglerna om detta finns huvud ­ sakligen i rättegångsbalken och lagen om hemlig dataavläsning och förutsätter att det finns en konkret brottsmisstanke som är föremål för förundersökning och, med vissa undantag, att det finns en utpekad person som är skäligen misstänkt för brott. Förut ­ sättningarna för användning av hemliga tvångsmedel för att förebygga, förhindra och upptäcka brott (dvs. i brottsbekämpande och preventivt syfte i myndigheters under ­ rättelseverksamhet) regleras i lagen om åtgärder för att förhindra vissa särskilt allvarliga brott (preventivlagen), lagen om inhämtning av uppgifter om elektronisk kommunika ­ tion i de brottsbekämpande myndigheternas underrättelseverksamhet (inhämtningslagen) och lagen om särskild kontroll av utlänningar, men också i lagen om hemlig data ­ avläsning. Lagregleringen på området har utökats i snabb takt, vilket har medfört att den är mycket komplicerad och svåröverskådlig. Vänsterpartiet har konsekvent ifrågasatt nyttan med tidigare regeringars genomförda förslag om nya hemliga tvångsmedel, som hemlig dataavläsning, och utvidgningar av möjligheterna att använda sådana tvångsmedel (se t.ex. mot. 2019/20:3451). Så sent som i oktober 2023 trädde nya regler om utökad användning av hemliga tvångsmedel i preventivt syfte i kraft. Vänsterpartiet röstade nej till regeringens förslag (mot. 2022/23:2403). Dessa lagändringar har ännu inte varit i kraft tillräckligt länge för att utvärderas. Våra främsta argument för att ifrågasätta bestämmelserna om och använd ­ ningen av hemliga tvångsmedel är brister i rättssäkerheten, bristande proportionalitet och oklar effektivitet. Dessa argument gör sig gällande även beträffande den nu aktuella propositionen. Vi har tidigare föreslagit en bred översyn av användningen av hemliga tvångsmedel och dess konsekvenser för skyddet för den personliga integriteten (mot. 2021/22:462). Vår uppfattning är att samtliga redan genomförda, föreslagna och kommande åtgärder som syftar till att bekämpa grov kriminalitet, terrorism och våldsbejakande extremism måste bedömas som en helhet. Frågan vi ställer oss är om dessa åtgärder sammantagna är proportionella i förhållande till syftet och om de är effektiva för att uppnå målet. I åtgärderna ingår de hemliga tvångsmedlen som en del. Vi noterar att Lagrådet i flera yttranden, och även i samband med det nu aktuella förslaget, påtalat behovet av en samlad översyn av all reglering av hemliga och preventiva tvångsmedel i rättegångs ­ balken och andra författningar. Här nedan redogör vi för vår inställning till de mest centrala förslagen i regeringens proposition. 4.1 Inhämtningslagen föreslås få användas i fler fall Inhämtningslagen kan i dag tillämpas på brottslig verksamhet som innefattar brott med ett minimistraff om fängelse i två år samt vissa särskilt utpekade brott som typiskt sett tillhör Säkerhetspolisens verksamhetsområde, t.ex. sabotage och spioneri. Ändamålet med inhämtningen ska vara att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet. Inhämtning enligt lagen får endast förekomma i underrättelseverksamhet och inte inom ramen för en förundersökning. Enligt nuvarande regler kan uppgifter om meddelanden endast inhämtas för förfluten tid. Regeringen föreslår i sin proposition att inhämtningslagen ska kunna användas för fler brott. Uppgifter ska få hämtas in enligt inhämtningslagen om omständigheterna är sådana att åtgärden är av särskild vikt för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet som kan antas utövas i organiserad form eller systematiskt och innefattar ‒ grov stöld, inbrottsstöld, grovt bedrägeri, grovt häleri, grovt svindleri eller grovt bokföringsbrott ‒ grovt skattebrott ‒ olovlig förflyttning av punktskattepliktiga varor, grovt brott, eller grov olovlig befattning med punktskattepliktiga varor ‒ grov smuggling, grovt tullbrott eller grov olovlig befattning med smuggelgods ‒ grovt bidragsbrott ‒ grovt penningtvättsbrott eller näringspenningtvätt, grovt brott, eller ‒ grov marknadsmanipulation. Förslaget innebär att det ska vara möjligt för Polismyndigheten, Säkerhetspolisen och Tullverket att inhämta uppgifter i realtid med sina egna tekniska hjälpmedel. Så kallad överskottsinformation föreslås få användas för ett annat ändamål än det som legat till grund för tillståndet. Regeringen föreslår att den utvidgade brottskatalogen begränsas till utgången av september 2028. Flera remissinstanser, bl.a. Barnombudsmannen, Riksdagens ombudsmän (JO), Integritetsskyddsmyndigheten, Sveriges advokatsamfund och Uppsala universitet (juridiska fakulteten), anser att den höga lagstiftningstakten på området för hemliga tvångsmedel gör det svårt att bedöma behovet och nyttan av att kunna använda inhämtningslagen i fler fall. De påpekar att det borde göras en samlad översyn av lagstiftningen innan nya förslag genomförs. Ett antal remissinstanser, däribland JO, Hovrätten för Västra Sverige och Stockholms tingsrätt, anser att det är tveksamt om den brottslighet som förslaget tar sikte på är av sådan samhällsfarlig karaktär som inhämtningslagen bör användas för. JO anser att det bör göras en uppföljning och utvärdering av användningen av överskottsinformation. Några remissinstanser, däribland Centrum för rättvisa och Civil Rights Defenders, avstyrker förslaget om användning av överskottsinformation och anför att syftet och förutsättningarna för sådan användning bör tydliggöras samt att beslut om användning av överskotts ­ information för andra än brottsutredande syften bör fattas av domstol i stället för åklagare, en ordning som även Journalistförbundet förordar. Även Lagrådet skriver i sitt yttrande att beslut enligt inhämtningslagen bör fattas av allmän domstol – detta eftersom inhämtningen kommer att kunna ske i realtid med egen teknik, vilket gör att nivån på potentiella integritetsintrång blir mer ingripande. Vänsterpartiet instämmer i remissinstansernas och Lagrådets synpunkter. Även om regeringens förslag handlar om grova brott som självfallet ska förebyggas och beivras så bör en samlad översyn av såväl tvångsmedelslagstiftningen som tillämpningen av den göras innan nya förslag läggs fram till riksdagen. 4.2 Fler tvångsmedel föreslås få användas enligt preventivlagen Möjligheterna att använda tvångsmedel för att förhindra brott regleras i flera lagar, bl.a. i lagen om åtgärder för att förhindra vissa särskilt allvarliga brott (preventivlagen) och lagen om hemlig dataavläsning. Enligt de lagarna får tvångsmedlen hemlig avlyssning och hemlig övervakning av elektronisk kommunikation, hemlig kameraövervakning, postkontroll och hemlig dataavläsning i den mån avläsningen inte gäller rums ­ avlyssningsuppgifter användas för att förhindra viss särskilt allvarlig brottslighet. Redan i dag är det alltså möjligt att använda ett flertal hemliga tvångsmedel i brottspreventivt syfte. Möjligheterna att använda preventiva tvångsmedel har nyligen utökats. Den 1 oktober 2023 trädde lagändringar i kraft som utvidgade preventivlagens tillämpnings ­ område till att avse viss särskilt allvarlig brottslighet som begås inom kriminella nätverk, t.ex. mord, allmänfarlig ödeläggelse och allvarliga narkotika- och smugg ­ lingsbrott. Frågan om vilka tvångsmedel som ska få användas i preventivt syfte för att förhindra brottslighet, bl.a. husrannsakan och hemlig rumsavlyssning, har övervägts av regeringen tidigare. Regeringen avstod då från att lägga fram förslag bl.a. då integritets ­ intrånget för hemlig rumsavlyssning bedömdes vara för stort (prop. 2023/24:117 s. 83). Regeringen föreslår nu i sin proposition att hemlig rumsavlyssning och hemlig dataavläsning som gäller motsvarande uppgifter ska få användas i preventivt syfte för att förhindra brottslig verksamhet som innefattar de brott som anges i de särskilda brottskatalogerna i preventivlagen för vilka det inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i fyra år, spioneri och utlandsspioneri, och företagsspioneri, om det finns anledning att anta att den brottsliga verksamheten kommer att utövas på uppdrag av eller understödjas av en främmande makt eller av någon som kommer att agera för en främmande makts räkning och det kan antas att brottet inte leder till endast böter. Vidare föreslås att husrannsakan och undersökning på annat ställe ska få användas för att förhindra brottslig verksamhet som innefattar brott inom preventivlagens tillämp ­ ningsområde. Dessa åtgärder ska få verkställas i hemlighet. Förslagen avstyrks av flera remissinstanser, bl.a. Civil Rights Defenders, Föreningen för digitala fri- och rättigheter, Hovrätten för Västra Sverige, Institutet för mänskliga rättigheter, JO, Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges advokatsamfund och SVT. Remissinstanserna invänder att behovet inte är tillräckligt utrett, att det är tveksamt vilken nytta tvångsmedlen skulle medföra och att åtgärderna inte är proportionerliga. JO understryker att preventiva tvångsmedel inte får användas för att på ett mer allmänt plan bedriva undersökningar om misstänkt brottslighet. Sveriges advokatsamfund betonar att den krets av personer som kan drabbas av tvångsmedlen är vidare än den i en förunder ­ sökning och att det är svårare att överblicka vilka som åtgärden kommer att riktas mot och vilka som kommer att drabbas. Civil Rights Defenders anser att det särskilt kan ifrågasättas om det finns ett behov av husrannsakan i brottspreventivt syfte eftersom det redan enligt nuvarande ordning finns sådana möjligheter och att den regleringen delvis kommer att överlappa den nu föreslagna. Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden ifrågasätter förslagen då de innebär ökade integritetsrisker och kan komma att användas mot en vid krets av personer med risk för att tvångsmedlen kommer att användas i fler fall än vad utredningen anger. JO anser att ändamålet med åtgärderna tydligt måste vara att förhindra brottslig verksamhet och att det finns en risk för att den praktiska tillämpningen, till följd av de låga krav som ställs i preventivlagen, kan uppfattas som ett utslag av trakasseri eller otillbörlig kontroll från statens sida. Vänsterpartiet instämmer i remissinstansernas kritik. Både hemlig rumsavlyssning och hemlig husrannsakan är tvångsmedel som är mycket ingripande för den personliga integriteten. Vi är inte beredda att stå bakom ett förslag som kan riskera att stora grupper av människor som inte ens är misstänkta för konkreta brott utsätts för dessa hemliga tvångsmedel i preventivt syfte. Att regeringen föreslår en möjlighet att besluta om tillträdesförbud för hemlig kameraövervakning och hemlig rumsavlyssning när åtgärderna används i preventivt syfte förändrar inte vår bedömning. 4.3 Ett tillstånd till preventiv hemlig kameraövervakning, hemlig rumsavlyssning och motsvarande hemlig dataavläsning föreslås få knytas till person Ett tillstånd till hemlig kameraövervakning, hemlig rumsavlyssning eller hemlig data ­ avläsning som gäller motsvarande uppgifter ska som huvudregel avse en viss plats. Platskravet gäller både när åtgärderna används för att utreda brott i en förundersökning och för att förhindra brottslighet i de brottsbekämpande myndigheternas underrättelseverksamhet. Regeringen föreslår i sin proposition att ett tillstånd till hemlig kameraövervakning, hemlig rumsavlyssning eller hemlig dataavläsning som gäller motsvarande uppgifter, när åtgärderna används för att förhindra brottslig verksamhet, ska få knytas till den person som åtgärden riktas mot i stället för till en viss plats, om det finns särskilda skäl . Ett sådant tillstånd ska förenas med villkor för att tillgodose intresset av att enskildas personliga integritet inte kränks i onödan. Flera remissinstanser, bl.a. Civil Rights Defenders, Föreningen för digitala fri- och rättigheter, Hovrätten för Västra Sverige, Institutet för mänskliga rättigheter, Tidnings ­ utgivarna, Journalistförbundet, JO, Sveriges advokatsamfund och SVT, avstyrker förslaget om att ett tillstånd ska få knytas till en person. De ifrågasätter om behovet och nyttan av åtgärderna överväger integritetsintrånget. Civil Rights Defenders pekar även på att förslagen innebär en större risk för integritetsintrång för tredje man och att det är svårt att överblicka åtgärdens konsekvenser ur integritetshänseende. Integritetsskydds ­ myndigheten framför liknande synpunkter och efterfrågar även en ytterligare analys av proportionaliteten av att använda tvångsmedlen i det preventiva stadiet, t.ex. i fråga om hemlig kameraövervakning som sker med drönare. Sveriges advokatsamfund under ­ stryker att den krets av personer som kan drabbas av tvångsmedlen är vidare än den i en förundersökning och att det är svårare att överblicka vilka personer som åtgärden kommer att riktas mot och vilka som kommer att drabbas. Säkerhets- och integritet ­ skyddsnämnden anser att det bör övervägas om det ska krävas synnerliga skäl i stället för särskilda skäl när ett tillstånd knyts till en person i underrättelseverksamhet. Vänsterpartiet instämmer i remissinstansernas farhågor. Regeringens förslag att i preventivt syfte övervaka människor på det sätt som föreslås är både orimligt och oproportionerligt. 4.4 Lagrådets yttrande Lagrådet skriver i sitt yttrande att förslagen urholkar det skydd och de rättigheter som ges i regeringsformen, Europakonventionen och EU:s stadga. Förslagen om utökad brottskatalog i inhämtningslagen, användning av ytterligare typer av hemliga preventiva tvångsmedel m.m. medför att ytterst integritetskränkande åtgärder kan riktas mot en avsevärt vidare krets av personer än som nu är fallet. Integritetsrisken för tredje man ökar och det kan i fler fall komma att visa sig att den person som utsatts för åtgärden inte var delaktig i någon brottslig verksamhet. Det är, enligt Lagrådet, betänkligt särskilt som ingripande intrång är allvarliga för den enskilde och riskerar att minska den utsattes och andras tillit till myndigheternas brottsförebyggande arbete. Lagrådet anser att det är svårbedömt om utformningen av förslagen, som bl.a. innefattar tämligen oprecisa kvalifikationer avseende vem preventiva åtgärder kan riktas mot, kan förhindra god ­ tycke. Risken är därför betydande att det i den praktiska tillämpningen uppkommer fall som med fog kan uppfattas som trakasseri eller otillbörlig kontroll mot personer som inte begått brott. Det gäller inte minst de hemliga tvångsmedlen husrannsakan och undersökning på annat ställe. Vidare samspelar de nu föreslagna ändringarna med flera nyligen gjorda ändringar rörande tvångsmedel i lagar som avser brottsförebyggande och brottsutredande verksamhet samt lagföring av brott. Materien är komplex och svår ­ överskådlig och överlappningar mellan lagar och tvångsmedel ökar. Lagrådet konstaterar att flera av de redan genomförda ändringarna och flera av förslagen i det nu aktuella ärendet är tidsbegränsade. Tidsbegränsning av lagar som innebär att riskerna för enskildas personliga integritet ökar har även förekommit tidigare. Enligt Lagrådet kan det verka betryggande, men såvitt Lagrådet känner till har det aldrig förekommit att någon sådan lagstiftning har upphävts eller lett till förändring som inneburit en minskad risk för integritetsintrång. Lagrådet lyfter även fram tids ­ aspekten för genomförandet av förslagen, detta eftersom det krävs att utbildnings ­ insatser genomförs och att rutiner och it-system skapas eller anpassas. Ett brådstörtat genomförande ökar enligt Lagrådet riskerna och kan komma att utgöra ett informellt hinder mot exempelvis ändrade rutiner. Vänsterpartiet noterar att regeringen förvisso skjutit fram det föreslagna ikraftträdandet från den 1 juli 2024 till den 1 september 2024. Dessvärre gör ett par månader under sommartid ingen större skillnad för myndig ­ heternas möjligheter att förbereda nya rutiner och utbilda sin personal. 4.5 Riksdagen bör avslå förslaget Vänsterpartiet anser att regeringens förslag i propositionen måste ses som en helhet och i ljuset av både tidigare och kommande lagändringar av liknande karaktär. På kort tid har riksdagens majoritet fattat beslut om både preventiva vistelseförbud (mot. 2023/24:2792) och s.k. säkerhetszoner (mot. 2023/24:2829). Vi ser med djup oro på en utveckling som innebär ökad övervakning av människor, i synnerhet i fall då de inte är misstänkta för brott. Vi ställer oss frågan vilka konsekvenserna av den förda över ­ vakningspolitiken blir för vårt samhälle och vår demokrati. Vi befarar att det nu aktuella förslaget kommer att bana väg för ännu fler integritetskränkande förslag som inte står i proportion till syftet att lösa allvarliga brott. En mer allmän hemlig övervakning med t.ex. drönare i brottsförebyggande syfte framstår inte längre som någon avlägsen dystopisk framtid. Vi är inte beredda att ta ansvaret för regeringens huvudlösa politik. Däremot kommer vi att göra vad vi kan för att lindra de negativa konsekvenserna och ändra inriktningen för rättspolitiken i stort. De åtgärder som regeringen föreslår i propositionen för att stärka enskildas rättssäkerhet är inte tillräckliga. Vi kan därför inte stå bakom regeringens proposition. Riksdagen bör avslå regeringens proposition 2023/24:117. Detta bör riksdagen besluta. Regeringen bör tillsätta en utredning i syfte att göra en bred översyn av använd ­ ningen av hemliga tvångsmedel och deras konsekvenser för skyddet för den personliga integriteten. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. Gudrun Nordborg (V) Samuel Gonzalez Westling (V) Tony Haddou (V) Lotta Johnsson Fornarve (V) Andreas Lennkvist Manriquez (V) Jessica Wetterling (V)

Motion till riksdagen 2024/25:3271 av Gudrun Nordborg m.fl. (V) med anledning av prop. 2024/25:51 Hemlig dataavläsning mot allvarliga brott 1 Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med en brottskatalog som specificerar vid vilka av de grövsta brotten hemlig dataavläsning får användas och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om hemlig dataavläsning i preventivt syfte och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att knyta tillstånd till hemlig dataavläsning av kameraövervaknings- och rumsavlyssningsuppgifter i preventivt syfte till en person och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen avslår förslaget om nya möjligheter att använda hemlig dataavläsning för att utreda vem som skäligen kan misstänkas för ett brott. Riksdagen avslår förslaget om ökad användning av överskottsinformation. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att lagen om hemlig dataavläsning även fortsättningsvis ska tidsbegränsas och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör ta initiativ till en utvärdering av samtliga bestämmelser om hemliga tvångsmedel i ett sammanhang för att klargöra den sammantagna effekten på människors integritet och privatliv och tillkännager detta för regeringen. 2 Inledning Vänsterpartiet värnar demokratiska grundvärden som rättssäkerhet och skyddet för den personliga integriteten. Den tekniska utvecklingen och den allt större möjligheten till datainsamling av privata uppgifter innebär en stor utmaning. I dag är det möjligt att samla in en stor mängd uppgifter av känslig karaktär som visar var människor befinner sig och vilka rutiner de har. Det är därför av yttersta vikt att skyddet för den personliga integriteten hela tiden utvecklas i takt med den ökande digitaliseringen. Vi vill samtidigt inte försvåra de brottsbekämpande myndigheternas arbete med att utreda och beivra brott. Därför är vi även angelägna om att det finns ett regelverk som ger ett gott skydd för Sveriges och landets invånares säkerhet. Det måste kunna ställas höga krav på att terrorism och grov brottslighet bekämpas på ett effektivt sätt med hjälp av lagstiftning som bygger på de grundläggande rättsliga principerna i en rättsstat. Förslag som innebär nykriminalisering eller straffskärpningar ska alltid vara väl underbyggda och ha analyserats utifrån nödvändighet, effektivitet och proportionalitet. Detta gäller även förslag om ny lagstiftning om tvångsmedel och utökad användning av befintliga tvångsmedel, särskilt de hemliga tvångsmedlen. En ökad övervakning av människor innebär dock inte automatiskt en minskad kriminalitet eller att fler brott klaras upp. Varje samhälle måste ha möjlighet att använda tvångsmedel för att kunna utreda och beivra brott. Sådana tvångsmedel innebär definitionsmässigt en inskränkning i grund ­ läggande fri- och rättigheter, rättigheter som i sin tur är grundläggande för demokratin i vårt samhälle. Därför måste lagstiftningen och de medel som lagstiftningen tillhanda ­ håller omgärdas av restriktioner. De viktigaste restriktionerna har vi i våra egna grund ­ lagar och Europakonventionen till skydd för de mänskliga rättigheterna och grund ­ läggande friheterna. Såväl den nuvarande som den tidigare regeringen har på relativt kort tid tagit initiativ till både nya hemliga tvångsmedel och större möjligheter att använda befintliga tvångs ­ medel. Var för sig kan dessa ändringar tyckas rimliga eftersom de syftar till att bekämpa allvarlig brottslighet. Men den sammantagna effekten av den utveckling som skett sedan början av 2000-talet har lett till att vi allt snabbare närmar oss ett övervakningssamhälle. Frågor om personlig integritet och mänskliga rättigheter får gång på gång stå tillbaka. Varje inskränkning har motiverats utifrån skenbart goda syften som effektivare brotts ­ bekämpning och ett generellt ökat skydd för invånarna. Sammantaget framstår dock helheten av två decenniers skärpta lagar när det gäller t.ex. kamerabevakning, hemliga tvångsmedel, signalspaning, utlänningskontroll och åtgärder i syfte att hindra terrorism som illavarslande. Varje inskränkning som godtas tenderar att bereda väg för ännu fler och mer ingripande åtgärder. Argument i stil med att den som har rent samvete inte har något att frukta riskerar att bli urvattnade floskler ju fler inskränkningar av den personliga integriteten som accepteras. Konsekvenserna för samhällsklimatet och demokratin på lång sikt är oroande. 3 Regeringens förslag Regeringen föreslår i sin proposition att den tidsbegränsade lagen om hemlig data ­ avläsning (HDA) ska bli permanent. Regeringen föreslår även ett antal utvidgningar av lagen, t.ex. ska HDA kunna användas i fler fall för att utreda vem som skäligen kan misstänkas för ett brott eller för delaktighet i brottslighet. De bestämmelser som innebär att HDA som gäller rumsavlyssningsuppgifter får användas i preventivt syfte för att förhindra brottslig verksamhet föreslås begränsas till att gälla till utgången av september 2028. Även de bestämmelser som innebär att ett tillstånd till HDA som gäller kamera ­ övervaknings- eller rumsavlyssningsuppgifter i preventivt syfte kan knytas till en person ska tidsbegränsas på samma sätt. Vidare föreslås att överskottsinformation som har kommit fram vid HDA ska få användas för andra ändamål. Rättssäkerheten för den enskilde föreslås också stärkas, bl.a. genom förbättrade möjligheter till insyn och tillsyn. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 april 2025. 4 Vänsterpartiets ställningstagande Till hemliga tvångsmedel räknas telefonavlyssning (s.k. hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation), kameraövervakning, rumsavlyssning samt hemlig övervakning av elektronisk kommunikation, vilket innebär att man hämtar in uppgifter om vilka som har talat i telefon och när samtalen ägt rum, men inte vad som sagts. Till hemliga tvångs ­ medel räknas även HDA, som är en tidsbegränsad lag som gäller sedan den 1 april 2020. HDA innebär i korthet att polisen och andra brottsbekämpande myndigheter har rätt att i hemlighet och med ett tekniskt hjälpmedel ta sig in i t.ex. datorer, mobiltelefoner eller användarkonton till lagrings- eller kommunikationstjänster för att kunna läsa av eller ta upp uppgifter som finns i den fysiska utrustningen eller tjänsten. HDA kan ske genom att hård- eller mjukvara placeras, antingen fysiskt eller elektroniskt, i en användares tekniska utrustning. HDA innebär att en persons vanor och kommunikation kan kartläggas av myndigheterna in i minsta detalj. Tvångsmedlet är därför extra integritetskränkande och lagen om HDA bör därför utmärkas av försiktighet och urskiljning. Även Integritetsskyddsmyndigheten (Imy) menar att de hemliga tvångs ­ medlen intar en särställning på integritetsområdet eftersom de ger staten en laglig rätt till en långtgående och ofta djupt integritetskränkande övervakning och kontroll över medborgarna. Användningen av hemliga tvångsmedel kan, enligt Imy, innebära ett synnerligen ingripande intrång i den personliga integriteten. Detta gäller särskilt vid HDA, bl.a. eftersom tvångsmedlet kan generera inhämtning av stora mängder information jämfört med andra hemliga tvångsmedel. Det är därför av stor vikt att behovet och nyttan av HDA står i rimlig proportion till de risker för den personliga integriteten som åtgärden innebär. Vi yrkade avslag på regeringens proposition om att införa en tidsbegränsad lag om HDA 2020 (mot. 2019/20:3451). Våra viktigaste invändningar var att förslaget var behäftat med bristande rättssäkerhetsgarantier vid verkställighet samt bristande proportionalitet och rättssäkerhet. Vi invände även att HDA ska anses vara ett helt nytt hemligt tvångsmedel och inte bara betraktas som en ny metod att komma åt information som inte är möjlig att komma åt med de permanenta hemliga tvångsmedlen. I motionen förde vi dock ett resonemang om att det möjligen skulle kunna vara rimligt att använda HDA vid vissa av de allra grövsta brotten, så som i våra grannländer. 2023 yrkade vi även avslag bl.a. på regeringens förslag om att preventiva tvångsmedel ska få användas i fler fall i syfte att förhindra särskilt allvarlig brottslighet som förekommer inom kriminella nätverk och en utvidgning av brottskatalogerna så att hemliga tvångsmedel kan användas för att utreda fler typer av brott (mot. 2022/23:2403). I det sammanhanget uttalade vi att det är viktigt att de hemliga tvångsmedlen reserveras för de brott som har högre straffvärden. Brottsutvecklingen med skjutningar och sprängningar är dock på en helt annan nivå nu än när frågan om HDA var aktuell i riksdagen 2019. Vi anser därför att HDA bör kunna användas av de brottsbekämpande myndigheterna för att klara upp grova brott även i fortsättningen men med försiktighet och eftertanke. Nedan redogör vi vidare för de begränsningar av regeringens nu aktuella förslag som vi anser är helt nödvändiga för att vi ska kunna acceptera HDA. 4.1 En specificerad brottskatalog för de grövsta brotten Enligt huvudregeln får HDA användas i förundersökningar om brott med ett minimi ­ straff på två års fängelse, vilket är förbehållet främst grova brott. HDA får även användas under förundersökning som rör annat brott om det med hänsyn till omständigheterna kan antas att brottets straffvärde överstiger fängelse i två år (s.k. straffvärdesventil). Sedan den 1 oktober 2023 ingår även övergrepp mot barn och brott som utpressning, mened, övergrepp i rättssak och skyddande av brottsling i brotts ­ katalogen (prop. 2022/23:126). HDA får också användas i underrättelsesyfte och vid särskild utlänningskontroll. HDA får även användas i brottsförebyggande syfte enligt preventivlagen för att förhindra vissa allvarliga brott. Vänsterpartiet ser en risk i att gränserna för när HDA får användas riskerar att flyttas ännu mer. I dagsläget har ett flertal brott ett år och sex månader som minimistraff. Som Sveriges advokatsamfund konstaterar i sitt remissvar pågår en utredning om översyn av straffskalorna (dir. 2023:115). Utredningen ska bl.a. föreslå ändringar av de yttre begränsningarna för straffskalorna. Det innebär att både minimi- och maxstraff för ett flertal brott kan komma att höjas. Vidare beror användningen av HDA på tillämpnings ­ området för de redan permanenta hemliga tvångsmedlen som regeringen också tagit initiativ till att utvidga. Att knyta möjligheterna till användning av HDA till straffskalor och kvalifikationsgrunder för övriga hemliga tvångsmedel på det sätt som regeringen föreslår är därför ytterst vanskligt. Konsekvensen riskerar tveklöst att bli att HDA kommer att kunna användas vid fler och fler brott som i dag inte betraktas som grova. Förslaget brister därför, enligt vår mening, i proportionalitet. Genom att specificera de grova brott där HDA får användas i en särskild brottskatalog blir lagstiftningen mer förutsebar och rättssäker. Även Advokatsamfundet ifrågasätter i sitt remissvar om det är en lämplig ordning att kvalifikationskraven för HDA ska motsvara kvalifikationskraven för de permanenta tvångsmedlen. Advokatsamfundet konstaterar att de brottsbekämpande myndigheterna har möjlighet att inhämta betydligt mer omfattande och ingående uppgifter om den enskilde genom HDA, än vid användning av permanenta tvångsmedel. HDA är alltså betydligt mer ingripande, och medför därmed större risker för den personliga integriteten, än motsvarande permanenta tvångsmedel. Detta borde, men har inte beaktats vid utformningen av kvalifikationskraven i förslaget. För det fall HDA skulle permanentas anser Advokatsamfundet att tillämpningsområdet bör avgränsas till allvarligare brottslighet med högre straffvärden än vad som gäller för användning av de permanenta tvångsmedlen. Regeringen bör återkomma med en brottskatalog som specificerar vid vilka av de grövsta brotten som hemlig dataavläsning får användas. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. 4.2 Ingen användning av HDA i preventivt syfte I en förundersökning kan hemliga tvångsmedel användas i brottsutredande syfte och för lagföring. Reglerna om detta finns huvudsakligen i rättegångsbalken och lagen om HDA och förutsätter att det finns en konkret brottsmisstanke som är föremål för för ­ undersökning och, med vissa undantag, att det finns en utpekad person som är skäligen misstänkt för brott. En sådan användning av hemliga tvångsmedel, inklusive HDA, är enligt vår mening rimlig. Förutsättningarna för användning av hemliga tvångsmedel för att förebygga, för ­ hindra och upptäcka brott (dvs. i brottsbekämpande och preventivt syfte i myndigheters underrättelseverksamhet) regleras i lagen om åtgärder för att förhindra vissa särskilt allvarliga brott (preventivlagen), lagen om inhämtning av uppgifter om elektronisk kommunikation i de brottsbekämpande myndigheternas underrättelseverksamhet (inhämtningslagen) och lagen om särskild kontroll av utlänningar, men också i lagen om HDA. Lagregleringen på området har utökats i snabb takt, vilket har medfört att den är mycket komplicerad och svåröverskådlig. I oktober 2023 trädde nya regler om utökad användning av hemliga tvångsmedel i preventivt syfte i kraft. Tillstånd till preventiva tvångsmedel får nu beviljas om det finns en påtaglig risk för att det inom en organisa ­ tion eller grupp kommer att utövas brottslig verksamhet som innefattar vissa grova brott, t.ex. mord, människorov, grova narkotikabrott och grova vapenbrott och sprängningar. Enligt bestämmelsen ska det kunna ”befaras att en person som tillhör eller verkar för organisationen eller gruppen medvetet kommer att främja verksamheten”. I korthet kan alltså hemliga tvångsmedel enligt vissa förutsättningar, bl.a. HDA, användas mot personer som kan antas vara gängkriminella och där det finns risk för att allvarliga brott ska begås. Ett antal remissinstanser avstyrkte förslagen helt eller delvis. Vänster ­ partiet yrkade avslag på regeringens förslag. Vi anser att det är orimligt att utvidga möjligheterna till preventiv övervakning på en sådan oprecis grund som ett antagande om gängtillhörighet. Vi ser en stor risk i att väldigt många människor som av någon anledning har kontakt med en person som kan tänkas vara delaktig i gängkriminalitet kommer att övervakas (mot. 2022/23:2403). I juni 2024 fattade riksdagens majoritet ännu ett beslut om att de brottsbekämpande myndigheterna skulle få utökade möjligheter att använda preventiva tvångsmedel. Flera remissinstanser, bl.a. Advokatsamfundet, invände att den höga lagstiftningstakten på området för hemliga tvångsmedel gör det svårt att bedöma behovet och nyttan av en utökad användning. De påpekade också att det borde göras en samlad översyn av lagstiftningen innan nya förslag genomförs. Vänsterpartiet instämde i dessa synpunkter och yrkade avslag på regeringens proposition (mot. 2023/24:2865). De synpunkter vi framfört i tidigare lagstiftningsärenden gör sig fortfarande gällande. Vi menar dessutom att HDA, i sin egenskap av ett särskilt integritetskränkande hemligt tvångsmedel, inte bör kunna användas preventivt på det sätt som nu görs och som regeringen föreslår ska gälla fortsättningsvis. Den befintliga lagen om HDA behöver därför anpassas. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. 4.3 HDA avseende kameraövervaknings- och rumsavlyssningsuppgifter i preventivt syfte ska inte få knytas till en person Ett tillstånd till hemlig kameraövervakning, hemlig rumsavlyssning eller HDA som gäller motsvarande uppgifter ska som huvudregel avse en viss plats. Platskravet gäller både när åtgärderna används för att utreda brott i en förundersökning och för att för ­ hindra brottslighet i de brottsbekämpande myndigheternas underrättelseverksamhet. Sedan den 1 oktober 2023 gäller även att ett tillstånd inom ramen för en förunder ­ sökning kan knytas till en skäligen misstänkt person, i stället för en plats om det finns särskilda skäl för det. Detta är en ordning som Vänsterpartiet kan acceptera eftersom det handlar om fall när det finns en utpekad misstänkt gärningsperson. Den 1 september 2024 trädde dock en lagändring i kraft som innebär att ett tillstånd till hemlig kameraövervakning, hemlig rumsavlyssning eller HDA som gäller mot ­ svarande uppgifter, när åtgärderna används för att förhindra brottslig verksamhet, alltså i preventivt syfte, ska få knytas till den person som åtgärden riktas mot i stället för till en viss plats, om det finns särskilda skäl. Vänsterpartiet yrkade avslag på förslaget (mot. 2023/24:2865). Flera remissinstanser, bl.a. Civil Rights Defenders (CRD), JO och Advokat ­ samfundet avstyrkte förslaget om att ett tillstånd ska få knytas till en person i det då aktuella lagstiftningsärendet (prop. 2023/24:117). CRD menade att förslaget innebar en större risk för integritetsintrång för tredje man och att det är svårt att överblicka åtgärdens konsekvenser ur integritetshänseende. Imy framförde liknande synpunkter och efterfrågade även en ytterligare analys av proportionaliteten av att använda tvångs ­ medlen i det preventiva stadiet, t.ex. i fråga om hemlig kameraövervakning som sker med drönare. Advokatsamfundet underströk att den krets av personer som kan drabbas av tvångsmedlen är vidare än den i en förundersökning och att det är svårare att över ­ blicka vilka personer som åtgärden kommer att riktas mot och vilka som kommer att drabbas. Vänsterpartiet instämde i remissinstansernas farhågor. Vi anförde att reger ­ ingens förslag att i preventivt syfte övervaka människor på det sätt som föreslogs är både orimligt och oproportionerligt. Dessa synpunkter gör sig fortfarande gällande. Den befintliga lagen om HDA behöver därför anpassas. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. 4.4 Möjligheterna att använda HDA för att utreda vem som skäligen kan misstänkas för ett brott ska inte utökas HDA får som utgångspunkt användas endast om någon är skäligen misstänkt för brott. Om det är av synnerlig vikt för utredningen får dock tillstånd till HDA som gäller kommunikationsövervaknings- eller platsuppgifter respektive kommunikations ­ avlyssningsuppgifter beviljas för att utreda vem som är skäligen misstänkt. Dagens möjlighet avseende kommunikationsövervaknings- och platsuppgifter är dock begränsad till informationssystem med en koppling till brottet eller till uppgifter som av något annat skäl är av synnerlig vikt för utredningen. Det kan handla om situationer där det inte gått att hitta någon misstänkt eller för att identifiera ytterligare personer som skälig misstanke kan riktas mot. Den befintliga regleringen av HDA ger en möjlighet för de brottsbekämpande myndigheterna att i hemlighet hämta in kameraövervaknings ­ uppgifter, t.ex. genom att aktivera en befintlig kamera på en dator eller en telefon. Enligt nuvarande reglering krävs dock att den som åtgärden riktas mot skäligen kan misstänkas för det aktuella brottet. Varken HDA som avser kameraövervaknings ­ uppgifter eller hemlig kameraövervakning får i dag verkställas i någons stadigvarande bostad. Regeringen föreslår nu i sin proposition att HDA ska kunna användas i fler fall för att utreda vem som skäligen kan misstänkas för ett brott eller för delaktighet i brottslighet. När det gäller samtliga uppgiftstyper förutom rumsavlyssningsuppgifter ska detta kunna ske under förutsättning att åtgärden är av synnerlig vikt för utredningen och det är fråga om viss allvarlig brottslighet. Åtgärden ska få avse ett avläsningsbart informations ­ system som det finns särskild anledning att anta att gärningsmannen eller någon annan som har medverkat till brottet eller brotten har använt eller kommer att använda. Om åtgärden inte gäller kameraövervakningsuppgifter ska den också kunna avse ett avläsningsbart informationssystem som det finns synnerlig anledning att anta att gärningsmannen eller någon annan som har medverkat till brottet eller brotten har kontaktat eller kommer att kontakta. Kameraövervakningsuppgifter ska dock enligt förslaget inte kunna hämtas in i någons stadigvarande bostad. Endast om det finns synnerliga skäl att anta att den person som åtgärden riktas mot uppehåller sig i direkt anslutning till det avläsningsbara informationssystemet ska åtgärden kunna verkställas i någons stadigvarande bostad. Flera remissinstanser, t.ex. Imy, Justitiekanslern (JK) och Riksdagens ombudsmän (JO), skriver i sina remissvar att förslaget om en möjlighet att hämta in kamera ­ övervakningsuppgifter i syfte att utreda vem som skäligen kan misstänkas för ett brott innebär en ökad risk för integritetsintrång, särskilt eftersom det riktas mot en mer obestämbar krets av personer. Centrum för rättvisa, CRD och Advokatsamfundet avstyrker förslaget då de anser att risken för oproportionerliga ingrepp i skyddet för enskildas privat- och familjeliv är för stort. Förslaget innebär, enligt Centrum för rättvisa, betydligt större risker för integritetsintrång än vid hemlig kameraövervakning eftersom myndigheterna inte vet var den mobila tekniska utrustningen finns och möjligheten att kartlägga individer då blir betydligt större. Centrum för rättvisa konstaterar att förslaget rent konkret innebär att myndigheterna ska få hacka sig in i enskildas mobiler eller datorer och därefter aktivera kamerafunktionen för att utreda vem som kan misstänkas för brott. Detta ska under vissa förutsättningar även få ske när den som övervakas befinner sig i sitt hem. Centrum för rättvisa framhåller också att det är relativt enkelt att värja sig mot åtgärden, t.ex. genom att täcka för kameran, vilket underminerar effektiviteten i övervakningen. CRD befarar att undantaget om att tillåta inhämtning av kameraövervakningsuppgifter i någons stadigvarande bostad kan leda till omfattande övervakning, både av den person som åtgärden riktas mot och mot utomstående, i mycket integritetskänsliga situationer. Vänsterpartiet instämmer i remissinstansernas kritik. Förslaget är alltför långtgående för att vara acceptabelt. Riksdagen bör avslå förslaget om nya möjligheter att använda hemlig dataavläsning för att utreda vem som skäligen kan misstänkas för ett brott. Detta bör riksdagen besluta. 4.5 Ingen ökad användning av överskottsinformation De uppgifter som kommer fram vid användningen av hemliga tvångsmedel och som handlar om något annat än det brott eller den brottslighet som legat till grund för åtgärden kallas överskottsinformation. Enligt nuvarande regler får överskotts ­ information från HDA alltid användas för att förhindra förestående brott. Om de uppgifter som kommer fram under förundersökning eller i underrättelseverksamhet enligt preventivlagen rör viss allvarlig brottslighet får de också användas för att utreda brottet. Vid HDA i underrättelseverksamhet enligt inhämtningslagen får uppgifter som har kommit fram användas i en förundersökning endast efter tillstånd till HDA som gäller kommunikationsövervaknings- och platsuppgifter. Utan ett sådant tillstånd får dock inhämtade uppgifter ligga till grund för beslut om att inleda en förundersökning. När reglerna om användning av överskottsinformation från HDA under förunder ­ sökning och i underrättelseverksamhet infördes motsvarade de vad som då gällde för de bakomliggande tvångsmedlen. Reglerna om användning av överskottsinformation för hemliga tvångsmedel enligt rättegångsbalken och preventivlagen ändrades dock den 1 oktober 2023. De nya reglerna innebär att åklagare, utan andra begränsningar än de som följer av proportionalitetsprincipen, får besluta att uppgifter som kommit fram vid användning av hemliga tvångsmedel ska få användas för ett annat ändamål än det som har legat till grund för åtgärden. Motsvarande möjlighet att använda överskotts ­ information finns sedan den 1 september 2024 även enligt inhämtningslagen. Vänster ­ partiet yrkade avslag på regeringens förslag eftersom vi anser att dessa är alltför långt ­ gående. Användningen av överskottsinformation bör rimligen vara tydligt begränsad för att regeringens påstådda syfte med att stärka rättssäkerheten, förutsebarheten och möjligheten till efterkontroll ska kunna uppnås (mot. 2022/23:2403, prop. 2022/23:126 s. 174, mot. 2023/24:2865). Lagändringarna omfattade inte HDA. Regeringen föreslår dock i den nu aktuella propositionen att samma regler ska gälla för HDA, dvs. att åklagare utan några begränsningar ska få besluta om användning av överskottsinformation som framkommit genom HDA. Centrum för rättvisa, CRD och Journalistförbundet avstyrker förslaget. CRD anser att en användning av över ­ skottsinformation som har tillkommit genom hemliga tvångsmedel måste föregås av lagregler samt mekanismer som säkerställer en rättssäker och proportionerlig användning av informationen med hänsyn till åtgärdens integritetskränkande karaktär. Centrum för rättvisa anser att förslaget kommer att medföra betydande risker för enskildas rättigheter och att möjligheten till ansvarsutkrävande och kontroll kommer att vara mycket begränsad. Vänsterpartiet instämmer i remissinstansernas synpunkter. Vi står fast vid vår tidigare bedömning, att användningen av överskottsinformation måste vara tydligt begränsad. Detta gäller i synnerhet överskottsinformation som framkommit genom HDA. Riksdagen bör avslå förslaget om ökad användning av överskottsinformation. Detta bör riksdagen besluta. 4.6 Tidsbegränsning av HDA och en översyn av de hemliga tvångsmedlen Lagrådet konstaterar i sitt yttrande att det under de senaste åren har skett ett mycket stort antal ändringar i bestämmelserna om hemliga tvångsmedel. Det samlade regelverket har till följd av det blivit mycket komplicerat. Vad den sammantagna regleringen och den förhållandevis omfattande övervakning som den möjliggör, innebär för ett demokratiskt samhälle har kommit att falla utanför de enskilda lagstiftnings ­ ärendena. Frågan om i vilken utsträckning den enskilde ska behöva tåla övervakning av det slag som hemliga tvångsmedel innebär måste också enligt Lagrådet bedömas i sin helhet med beaktande av den samlade övervakning som den enskilde kan utsättas för. Lagrådet anser därför att det är synnerligen angeläget att det inom en snar framtid görs en samlad översyn av hur hemliga tvångsmedel ska kunna användas. Vid en sådan översyn bör det också kunna övervägas att jämka villkoren för användningen av ett eller flera hemliga tvångsmedel. Lagrådet menar därför att en permanentning av lagen om HDA borde kunna vänta till dess att en sådan översyn har genomförts. Lagrådet konstaterar förvisso att det enligt förslaget, finns ett påtagligt behov av HDA för att möta brottsutvecklingen och att behovet av att använda HDA inte kommer att minska under överskådlig tid. Lagrådet kan dock inte se att en tidsbegränsad förlängning, i stället för en permanentning av lagen, skulle kunna innebära några nackdelar för brottsbekämpningen. Lagrådet uttrycker sammanfattningsvis stor tveksamhet till den föreslagna permanentningen. Även Advokatsamfundet invänder i sitt remissvar mot en permanentning av HDA-lagen. Vänsterpartiet har tidigare föreslagit en bred översyn av användningen av hemliga tvångsmedel och dess konsekvenser för skyddet för den personliga integriteten (mot. 2021/22:462). Vår uppfattning är att samtliga redan genomförda, föreslagna och kommande åtgärder som syftar till att bekämpa grov kriminalitet, terrorism och våldsbejakande extremism måste bedömas som en helhet. Frågan vi ställer oss är om dessa åtgärder sammantagna är proportionella i förhållande till syftet och om de är effektiva för att uppnå målet. I åtgärderna ingår de hemliga tvångsmedlen som en del. Vi instämmer i Lagrådets bedömning att lagstiftningen om HDA bör tidsbegränsas även fortsättningsvis. Förslagsvis i fem år. Under den tiden kan en samlad översyn av de hemliga tvångsmedlen genomföras. Även utredningen SOU 2023:78 framhåller att det vore önskvärt att bestämmelserna om tvångsmedelsanvändning blev föremål för en fullständig översyn i syfte att förenkla och harmonisera reglerna. Regeringen bör återkomma med ett förslag som innebär att lagen om hemlig data ­ avläsning även fortsättningsvis tidsbegränsas. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. Regeringen bör ta initiativ till en utvärdering av samtliga bestämmelser om hemliga tvångsmedel i ett sammanhang för att klargöra den sammantagna effekten på människors i ntegritet och privatliv. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. Gudrun Nordborg (V) Samuel Gonzalez Westling (V) Tony Haddou (V) Lotta Johnsson Fornarve (V) Andreas Lennkvist Manriquez (V) Jessica Wetterling (V)