Motion till riksdagen 2022/23:1215 av Nooshi Dadgostar m.fl. (V) Bostadspolitik, planering och byggande 1 Innehållsförteckning 1 Innehållsförteckning 2 Förslag till riksdagsbeslut 3 Inledning 4 Bostaden är en social rättighet 4.1 Nytt bostadspolitiskt mål 4.2 Bostadssocial utredning 4.3 Nationell strategi för att säkerställa allas rätt till bostad 4.4 Nationell bostadsförsörjning 5 Renovera mera och bygg bort bostadsbristen 5.1 Återinför investeringsstödet för byggande av hyresrätter 5.2 Statliga topplån 5.3 Utred Wienmodellen 5.4 Ett statligt byggbolag 5.5 Investeringsstöd samhällsfastigheter 5.6 Klimatomställningsprogram 5.6.1 Klimatsäkra det befintliga beståndet 5.6.2 Klimatsmart nybyggnation 6 Balans mellan de olika upplåtelseformerna 6.1 Utred möjligheten att införa en låg, fullt avdragsgill moms på hyror 6.2 Avskaffandet av fastighetsavgiften på hyresfastigheter 6.3 Trappa ner ränteavdraget 6.4 Skatteavdrag för hyresgäster 6.5 Avveckla rotavdraget 6.6 LOU och skattefria underhållsavsättningar 7 Markpolitiken – ett viktigt verktyg för kommunerna 8 Bättre planering för fler energieffektiva bostäder 9 Regionalt perspektiv i planeringen 10 Ökat byggande på landsbygden 10.1 Nedskrivningsreglerna 11 Hemlöshet – ovärdigt ett civiliserat samhälle 11.1 Nationella och kommunala åtaganden 11.2 Bostad först 11.3 Allmännyttan, en nyckelroll i kampen mot hemlöshet 2 Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ett nytt bostadspolitiskt mål och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör ta fram en nationell strategi för att säkerställa allas rätt till en bostad till en överkomlig kostnad och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör införa en ny bostadsförsörjningslag, som omfattar både stat och kommun, i enlighet med Vänsterpartiets förslag och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att det bör tas fram en nationell handlingsplan för bostadsförsörjningen en gång per mandatperiod, som även bör innehålla en redovisning av hur bostadsmarknaden under den senaste mandatperioden fungerat avseende vilka bostadsbehov som inte tillgodoses samt vilka åtgärder som planeras för att åtgärda dem, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen omgående bör återinföra det tidigare investeringsstödet för byggande av hyresrätter med de ändringar som föreslås i motionen och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör inrätta ett system med statliga topplån och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör tillsätta en utredning med uppdrag att dels studera Wienmodellen med fokus på finansieringen av nyproduktion av hyresrätter, dels föreslå hur motsvarande modell skulle kunna tillämpas i Sverige och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör se över hur ett statligt byggbolag med uppgift att bygga främst billiga hyresrätter kan upprättas och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör verka för att alla kommuner formulerar en träbyggnadspolicy, eller liknande strategi, där både småhus, flerbostadshus och offentligt tillkomna byggnader hanteras, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med en åtgärdsplan och tidsplan för att genomföra en totalöversyn av regler och skatter enligt Vänsterpartiets förslag, i syfte att nå en mer jämlik balans mellan hyresrätt och bostadsrätt, och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att en ny förköpslag bör införas och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör lägga fram lagförslag i linje med dem som presenterades i Byggrättsutredningens betänkande (SOU 2018:67) och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med ett förslag till ändring i plan- och bygglagen som möjliggör att ställa krav på energieffektivitet m.m. i detaljplan och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om regional fysisk planering och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen, i syfte att öka byggandet på landsbygden, under 2023 bör införa en ny stödmodell enligt Boverkets förslag och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att nedskrivningsreglerna bör förändras så att fler hyresbostäder byggs i landsbygdskommuner och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör ge Socialstyrelsen ett löpande uppdrag att med start 2023 regelbundet genomföra nationell kartläggning av hemlösheten och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör ge Socialstyrelsen i uppdrag att stödja kommuner att göra egna uppföljningar mellan de nationella kartläggningarna och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen ska vidta åtgärder som gör det omöjligt att vräka en barnfamilj enbart på grund av uteblivna hyresinbetalningar och aldrig innan familjen har ett fullvärdigt alternativt boende att flytta till, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att en nationell strategi mot hemlöshet ska ha en tydlig nollvision för hemlösheten samt innehålla en strategi för att följa upp kommunens skyldighet att tillförsäkra allas rätt till bostad och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen ska vidta åtgärder för att modellen Bostad Först ska bli nationell norm och implementeras i hela Sverige och tillkännager detta för regeringen. 3 Inledning Sverige behöver en ny bostadspolitik med betydligt högre ambitioner än vad som varit fallet de senaste decennierna. En hållbar och långsiktig politik som kan möta de utma ­ ningar vi står inför i form av hemlöshet, bostadssegregation och klimatomställning. Bostadsbristen som råder i en majoritet av landets kommuner måste byggas bort och fokus ska ligga på miljövänliga hyresrätter med rimliga hyror, eftersom marknaden visat sig inkapabel att bygga just denna typ av bostäder. Trots att alla fakta visar att det är de som behövs mest. I takt med att klassklyftorna ökat har även segregationen gjort det. Utanförskapet har blivit vardag. Olika grupper lever alltmer åtskilda och skillnaderna mellan bostads ­ områdena är ofta mycket stora vad gäller inkomst, utbildningsnivå, hälsa och förväntad livslängd. Bostadssegregationen måste brytas med en politik för minskade klyftor och ett förändrat bostadsbyggande med fokus på en jämlik och hållbar stadsutveckling. För detta krävs insatser såväl i socioekonomiskt eftersatta områden som i de mer välbärgade, något som förutsätter en tydlig offentlig styrning, reglering och planering. Stat och kommun måste ta ett större ansvar – staten för finansieringen och kommunerna för en bostadsförsörjning som omfattar alla invånare, oavsett inkomst. I dag står bygg- och fastighetssektorn för omkring 20 procent av Sveriges totala utsläpp av växthusgaser. Därutöver bidrar sektorn till stora utsläpp utomlands genom import av byggprodukter. Av de totala utsläppen från sektorn står byggverksamhet och uppvärmning för ca 40 procent vardera. Om vi ska nå det klimatmål som riksdagen slagit fast måste bygg- och fastighetssektorn minska sin klimatpåverkan ur ett livscykel ­ perspektiv. För det krävs ett mer hållbart byggande och en ökad energieffektivisering, vilket också förutsätter högre krav och statliga styrmedel. I denna motion redogör vi för vår bostadspolitik och vad vi anser bör göras för att skapa bra bostäder och socialt håll ­ bara bostadsområden för alla. 4 Bostaden är en social rättighet I FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna slås fast att rätten till bostad är en grundläggande mänsklig rättighet. Även av den svenska regeringsformen framgår att det allmänna ska trygga rätten till bl.a. bostad (1 kap. 2 § RF). Men i verklighetens Sverige förvägras allt fler rätten till ett eget hem, trots regeringsformens tydliga formulering. Under efterkrigstiden lades den svenska bostadspolitiken om. Den tidigare marknads ­ styrda bostadspolitiken hade lett till svår trångboddhet, undermåliga boendemiljöer och ockerhyror. Med den nya inriktningen blev bostadspolitiken i stället en naturlig del av den generella välfärdspolitiken: aktiv, omfattande och utan inslag av särlösningar för låginkomsthushåll. Samhället tog ansvar för att folket skulle ha bra bostäder med god standard till rimliga kostnader. Staten såg till att rättsliga och finansiella instrument fanns tillgängliga för bostadsbyggandet och kommunerna ansvarade för planering och genomförande. I början av 1970-talet, när miljonprogrammet avslutades, var bostads ­ bristen väsentligt mindre. Utan en statlig bostadspolitik, med aktiva insatser och om ­ fattande statligt stöd, hade detta inte varit möjligt. År 2022 är bostadspolitiken varken tillräckligt aktiv eller tillräckligt omfattande. Ända sedan 1990-talet, då den statliga bostadspolitiken återigen ersattes med ett mark ­ nads ­ styrt bostadsbyggande, har bostadsbristen och bostadssegregationen ökat. Och i dag hörs allt fler röster som än en gång vill se särlösningar, s.k. social housing, för personer utan kapital och/eller med låg inkomst. Från att ha varit en grundbult i svensk välfärds ­ politik har bostaden än en gång kommit att hanteras som ett simpelt investeringsobjekt på en marknad. Denna marknads ensidiga vinstintresse, och näst intill totala avsaknad av socialt ansvarstagande, har än en gång visat sig stå i vägen för att lösa bostadsbristen för väldigt många medborgare. Det byggs för lite, för sakta och för dyrt. De senaste decennierna har bostadspolitik blivit en alltmer polariserad fråga, mellan de som har och de som inte har. I korthet handlar det om huruvida staten ska bidra till investeringar i billiga hyresrätter med låga hyror eller i stället satsa miljarder på att betala köksrenoveringar för höginkomsttagare. Vänsterpartiet håller fast vid sin syn på bostaden som en grundläggande rättighet. Vi menar med bestämdhet att bostaden aldrig kan jämföras med andra handelsvaror och att bostadsbristen därför måste mötas med ökat politiskt ansvarstagande. Gemensamt måste vi återskapa en statlig bostadspolitik enligt principen om generell välfärd. I ett rikt land som Sverige borde det vara en självklarhet att alla invånare har ett tryggt boende. En politik med olika typer av särlösningar för vissa grupper står i mot ­ sätt ­ ning till allt Vänsterpartiet tror på. Vi anser därför att frågan om att bygga bort bostadsbristen, framför allt med hyresrätter som vanliga löntagare har råd med, ska prioriteras när skattemedel ska användas. 4.1 Nytt bostadspolitiskt mål Det bostadspolitiska mål som riksdagen antagit återspeglar inte de samhällsbehov och utmaningar som bostadsbyggandet kräver. Vi vill därför ersätta nuvarande mål med följande: Alla ska ges förutsättningar att leva i goda bostäder till rimliga kostnader och i en stimulerande och trygg miljö inom långsiktigt hållbara ramar. Boende- och bebyg ­ gelsemiljön ska utgå ifrån människors behov, bidra till jämlika förhållanden och särskilt främja en god uppväxt för barn och ungdomar. Vid planering, byggande och förvaltning ska en ekologiskt och socialt hållbar utveckling vara grunden för verk ­ samheten. Vad som ovan anförts om ett nytt bostadspolitiskt mål bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. 4.2 Bostadssocial utredning I början av 1930-talet präglades den svenska bostadsmarknaden av bostadsbrist, trång ­ boddhet och ojämlikhet. För att kartlägga problem och ta fram förslag på åtgärder till ­ satte den socialdemokratiska regeringen en utredning – den s.k. bostadssociala utredningen. I utredningen ingick radikala ekonomer, arkitekter och byggmästare. Utredningen, som verkade under åren 1933–1947, lade grunden för den generella bostadspolitik som etablerades under efterkrigstiden. Samhället tog ansvar för att alla, oavsett inkomst, skulle garanteras en bra bostad och successivt byggdes bostadsbrist och trångboddhet bort. I dag präglas svensk bostadsmarknad återigen av bostadsbrist och trångboddhet. Bostadsbristen slår hårdast mot de grupper i samhället som har lägst inkomster: unga, nyanlända, pensionärer, ensamstående, sjukskrivna och arbetslösa. Dessa grupper har svårt att efterfråga de bostäder som byggs. Kommunernas bostadssociala verktyg som i grunden är bra, såsom sociala kontrakt och sociala förturer, räcker inte för att garantera alla invånare en bostad. Eftersom allmännyttans roll dessutom förändrats, genom kravet på affärsmässighet, påverkas också de kommunala bostadsbolagens möjlighet att ta sitt sociala ansvar. Sammanfattningsvis befinner vi oss i ett läge där stora grupper inte kommer in på bostadsmarknaden utan är hänvisade till otrygga boendelösningar och trångboddhet. Bostadsmarknaden präglas återigen av ojämlikhet. En ojämlikhet som är nära länkad till de inkomst- och förmögenhetsklyftor som ökat i Sverige de senaste decennierna. Många, inklusive Vänsterpartiet, har under åren pressat på för att få till en ny bostads ­ social utredning med förslag på åtgärder för att komma till rätta med problemen. I mars 2022 överlämnade den statliga utredningen om en socialt hållbar bostads ­ försörj ­ ning sitt betänkande Sänk tröskeln till en god bostad (SOU 2022:14). Vänsterpartiet står till stora delar bakom förslagen och ser med tillförsikt fram emot att de ska bli verklighet. Bland annat lyfts den så viktiga frågan om sänkta trösklar för att få ett förstahandskontrakt på en hyresrätt, något Vänsterpartiet länge drivit. Dåvarande bostadsminister tog Malmö som exempel; en tredjedel av invånarna kan inte efterfråga utbudet av hyresrätter enbart p.g.a. de höga krav som hyresvärdarna ställer på de sökande. Utredningen föreslår även förändringarar i lagen om offentlig upphandling (LOU), så att allmännyttan precis som de privata aktörerna ska bli friare i sina upphandlingar. Även detta är något som Vänster ­ partiet driver och nu hoppas ska bli verklighet. Vad gäller sådant vi anser saknas i SOU 2022:14 presenterar vi i denna motion, samt i Vänsterpartiets motion Hyresrätt och allmännytta (2022/23:1249), ytterligare förslag på reformer som skulle sänka tröskeln in på bostadsmarknaden för de invånare som allra mest behöver det. Bland annat två åtgärder som vi menar är helt grundläggande: De ständigt pågående utförsäljningarna av kommunala bostäder måste stoppas och det måste bli obligatoriskt för alla kommuner att ha ett allmännyttigt kommunalt bostads ­ bolag. 4.3 Nationell strategi för att säkerställa allas rätt till bostad I mars 2019 riktade FN:s rapportör för bostadsfrågor, Leilani Farha, skarp kritik mot dåvarande regerings bostadspolitik. Farha uttryckte en särskild oro över de lagar och policyer som har gjort att globalt kapital kunnat investeras i bostäder som säkerhet för finansiella instrument. Den s.k. finansialiseringen av bostadsmarknaden, som detta är ett uttryck för, får enligt Farha katastrofala konsekvenser för hyresgästerna. Fenomenet är inte nytt. Fastighetsspekulation på bekostnad av hyresgästers trygghet har pågått länge och över hela världen, vilket bl.a. skildrats i dokumentärfilmen ”Push”. Ett tydligt exempel är den utveckling vi i modern tid har sett i Sverige. Riskkapitalbolagsägda fastighetsbolag köper upp hyresfastigheter, renoverar lägenheterna och höjer hyrorna kraftigt. De hyresgäster som inte klarar av att betala de högre hyrorna tvingas flytta. Fenomenet kallas renovräkning och har drabbat många hyresgäster runtom i Sverige. Farha menade att det var bekymrande att den svenska regeringen helt accepterat finansialiseringen av bostadsmarknaden och inte gjort några försök att reglera pro ­ blemet, trots att såväl internationella konventioner som regeringsformen alltså ska trygga rätten till bostad. Hon uppmanade därför Sveriges regering att dels erkänna den inverkan som finansialiseringen av bostadsmarknaden har på bostaden som en social rättighet, dels vidta åtgärder för att återupprätta bostaden som en social rättighet. Farha framhöll att regeringen bör ta fram en nationell strategi för att säkerställa allas rätt till en bostad till en överkomlig kostnad, och betonade att om Sverige misslyckas lever man inte upp till sina åtaganden vad gäller internationella konventioner. Dåvarande regerings svar på Farhas brev var kortfattat och passivt, vilket visade att man inte verkar ha tagit frågan på allvar. Vänsterpartiet delar dock FN:s/Farhas uppfatt ­ ning att en nationell strategi för att säkerställa allas rätt till en bostad till en överkomlig kostnad bör ligga till grund för Sveriges regerings övergripande bostadspolitik. Regeringen bör ta fram en nationell strategi för att säkerställa allas rätt till en bostad till en överkomlig kostnad. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. 4.4 Nationell bostadsförsörjning I Sverige har kommunerna en central roll för bostadsförsörjningen. Främst genom planmonopolet som ger makten över den lokala fysiska planeringen. Genom att styra hur marken används kan kommunen påverka omfattningen av och inriktningen på bostadsbyggandet. Med hjälp av allmännyttan kan kommunerna påverka tillgången på, och fördelningen av, hyresbostäder. Med dessa två verktyg – planmonopolet och allmännyttan – har kommunerna starka styrmekanismer för att påverka människors möjligheter att få en bostad. Över tid har kommunernas bostadsförsörjningsåtagande förändrats. När man under efterkrigstiden använde sina verktyg för att planera och bygga bra bostäder för alla, har man de senaste 30 åren i stället låtit bostadsbyggandet helt ske på marknadens villkor. Kommunal mark har blivit en viktig handelsvara, inte minst för kommuner med behov av att stärka sin ekonomi. Samtidigt har allmännyttan, genom Allbolagens krav på affärsmässighet, reducerats till en i mängden av marknadsaktörer. Sammantaget har detta påverkat kommunernas möjligheter att ta sitt bostadsförsörjningsansvar, vilket främst drabbat resurssvaga grupper som inte kan efterfråga bostäder på marknadens villkor. I utredningen Sänk tröskeln till en god bostad (SOU 2022:14) presenterades ett förslag på en ny bostadsförsörjningslag som omfattar både stat och kommun samt ett förslag om att regeringen i en nationell handlingsplan regelbundet (en gång per mandat ­ period) ska redovisa bedömning av utvecklingen på bostadsmarknaden och vilka bostadsbehov som inte tillgodoses på denna. Utgångspunkten är att utmaningarna på bostadsmarknaden måste lösas av stat och kommun i samverkan. Vänsterpartiet instäm ­ mer i stort med utredningens förslag. En gemensam lag skapar en struktur som tydliggör det gemensamma ansvaret för bostadsförsörjningsfrågor och tydliggör att allmännyttiga kommunala bostadsaktiebolag och kommunala stöd till boende är viktiga kommunala verktyg för bostadsförsörjningen. Vi menar att det är viktigt att ha en formaliserad process kring den nationella bostadsförsörjningsplanen där myndigheter, länsstyrelser, regioner och kommuner ingår. Det skulle på ett bra sätt tydliggöra att även staten har ett ansvar för bostadsförsörjningen. Regeringen bör införa en ny bostadsförsörjningslag, som omfattar både stat och kommun, i enlighet med Vänsterpartiets förslag. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. Det bör tas fram en nationell handlingsplan för bostadsförsörjningen en gång per mandatperiod, som även bör innehålla en redovisning av hur bostadsmarknaden under den senaste mandatperioden fungerat avseende vilka bostadsbehov som inte tillgodoses samt vilka åtgärder som planeras för att åtgärda dem. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. 5 Renovera mera och bygg bort bostadsbristen Enligt Boverkets senaste bostadsmarknadsenkät bor runt 90 procent av landets befolk ­ ning i kommuner med bostadsbrist (Bostadsmarknadsenkäten 2021). Värst är bristen i storstadsregionerna och på högskoleorter, men även många mindre kommuner har underskott på bostäder. De senaste åren har det byggts många nya bostäder, men mycket av det som byggts har varit för dyrt för stora grupper i samhället. Det är kort sagt brist på bostäder som folk har råd att bo i, framför allt hyresrätter med rimliga hyror. Bostadsbristen är inte bara en katastrof för många enskilda individer utan är även en starkt hämmande faktor för kommuners och regioners utveckling då den begränsar människors möjligheter att ta ett jobb, studera och etableras i det svenska samhället. Arbetsmarknaden påverkas mycket negativt när inte minst yngre personer tvingas tacka nej till arbeten eller studier för att de saknar bostad. Det visar bl.a. en undersökning som gjorts på uppdrag av Hyresgästföreningen, där sju av tio tillfrågade arbetsgivare i landets tre storstadsregioner uppger att bostadsbristen försvårar rekryteringen av personal. Även HSB har låtit beräkna konsekvenserna av bostadsbristen för tillväxten i Stockholmsregionen den närmaste tjugoårsperioden. Kostnaden uppskattas till flera hundra miljarder kronor och även om man bör använda den här typen av siffror med en viss försiktighet kan man konstatera att bostadsbrist påverkar samhällets ekonomi och funktion negativt. Människor måste kunna flytta dit där jobb och utbildningsplatser finns och hyres ­ rätter med rimliga hyror är den viktigaste nyckeln till flytten. Senaste årets statistik från Boverket visade på en positiv byggutveckling som samhället borde värnat. Enligt myndighetens byggbehovsbedömning från juni 2022 behöver det tillkomma 63 400 bostäder per år under perioden 2022–2030. I Boverkets prognosuppdatering oktober 2022 konstateras dock att förutsättningarna på bostadsmarknaden snabbt har försämrats, med kraftigt stigande räntor och energipriser, och att bostadsbyggandet förväntas minska markant. I samma prognosuppdatering betonas att behovet av nya bostäder kommer fortsätta öka, p.g.a. den beräknade befolkningstillväxten. När Boverket nu skriver ner sina prognoser för påbörjade bostäder behövs allt annat än en passiv bostadspolitik. Vi vet redan att marknaden bygger för efterfrågan, inte för behov. Att i detta läge avveckla bostadspolitiken i princip helt, såsom riksdagens höger ­ majoritet föreslår, är både obegripligt och i allra högsta grad oansvarigt. Vänsterpartiet menar att det i stället är nu som staten ska våga satsa stort på såväl renovering och energieffektivisering av det befintliga hyresbeståndet som nybyggnation av hyresrätter som även låg- och medelinkomsttagare har råd med. 5.1 Återinför investeringsstödet för byggande av hyresrätter Vänsterpartiet gläds självklart åt att nyproduktionen av bostäder ökat de senaste åren och åt att en så stor andel är hyresrätter. Viktigt att notera är att många av de hyresrätter som byggs fortfarande alltför ofta är för dyra för en vanlig löntagare att efterfråga samt att de investeringsstöd som till stor del var anledningen till det ökade byggandet nu har avvecklats av högerpartierna. Investeringsstödet bidrog inte bara till att fler hyresrätter blev byggda, utan även till att hyrorna på de hyresrätter som byggdes med stödet blir väsentligt lägre än de som byggdes utan stöd. Att i ett skede där byggandet går upp, och där byggandet av hyresrätter är så tydligt knutet till investeringsstödet, plötsligt avveckla dessa är häpnadsväckande okunnigt. Ideologi, kombinerat med fantasin om att alla invånare både kan och vill äga sina hem, tycks viktigare för högern än att människor verkligen får ett eget långsiktigt och tryggt hem. Högerpartiernas ständiga argument, att stöden inte träffar de som är mest behövande, rimmar illa med den politik som samma partier för när det gäller bidragen till ägda bostäder. Förvisso är dessa bidrag träffsäkra, då skattemiljarderna verkligen når främst de rikaste som äger sina bostäder. Kostnaden för subventionerandet av det ägda boendet ökar år för år. Frågan är om det verkligen är samhällets rikaste som vi inom bara några år ska spendera över 60 miljarder skattekronor på årligen i rena bostads ­ subventioner ingar. Sverige har och ska fortsätta ha en generell bostadspolitik. Inte social housing, fattigbostäder eller andra särlösningar för de mest utsatta invånarna. Det innebär att vi bygger för hela befolkningen och att skattepengarna som används för ändamålet ska gynna hela samhället, inte bara de rika. Under de 5 år investeringsstödet till hyreslägenheter och studentbostäder funnits har stöd till nästan 55 000 hyreslägenheter beviljats. Av dessa var drygt hälften färdig ­ byggda 2021, och sammanlagt hade 8,5 miljarder kronor betalats ut i stöd – att jämföras med statens kostnad på 12 miljarder för rotbidraget bara under 2021. Till detta kommer ränteavdragen. Även dessa träffar träffsäkert de mest bemedlade i samhället. Och de ökar stadigt. År 2017 uppgick ränteavdragen till 17 miljarder kronor per år. Fem år senare, år 2022, handlar det om 27,5 miljarder. Det är kort och gott enormt mycket pengar som subventionerar ägt boende. År 2021 byggdes 39 procent av de nya hyresrätterna med hjälp av investeringsstödet. Inte minst i storstadsregionerna ökade användningen av stödet. Bara under 2021 beviljades exempelvis stöd till över 4 000 nya bostäder i Stockholmsregionen. Resultatet är inte bara att det byggts fler hyresbostäder, utan att betydligt fler kan efterfråga dem. Statistik från SCB visar att hyran i lägenheter där investeringsstödet använts är klart lägre än i hus som byggts utan stöd, i snitt 2 000 kronor per månad för en trea på 70 kvm. Under 2021, fram t.o.m. den 31 juli, beviljades stöd med 4 miljarder kronor för närmare 11 000 bostäder. Stödet bidrar till att upprätthålla byggtakten, öka andelen hyresrätter och sänka hyrorna. Kostnaden är i sammanhanget mycket låg. Nyligen lyfte Byggnads och Hyresgästföreningen gemensamt att investeringsstöden måste återinföras om man på allvar vill lösa den akuta bostadsbristen. Liksom Vänster ­ partiet pekade de båda organisationerna på att det statliga investeringsstödet är helt avgörande för att byggtakten ska kunna upprätthållas i en allt osäkrare konjunktur. Vänsterpartiet vill återinföra och vidareutveckla det tidigare statliga investerings ­ stödet för hyresbostäder. Reglerna för investeringsstödet bör ändras i enlighet med förslaget i SOU 2017:108, så att en viss del av stödet betalas ut i förväg. Det ökar möjligheterna att använda investeringsstödet som eget kapital under byggtiden och underlättar därmed finansieringen. Utöver det måste stödet mycket tydligare än i dag knytas till klimatmålen. Högre krav på klimatsmarta bostäder ska ställas i samband med att stöd beviljas. I vår motion för utgiftsområde 18 avsätter vi medel för att återinföra investeringsstödet för byggande av hyresrätter. Regeringen bör omgående återinföra det tidigare investeringsstödet för byggande av hyresrätter med de ändringar som föreslås i motionen. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. 5.2 Statliga topplån När prognoser nu visar att bostadsbyggandet kommer att minska kraftigt under de närmsta åren behövs ytterligare stimulans för att komma upp i de byggvolymer som behövs. I synnerhet under rådande konjunkturläge bör staten ta över delar av risken för hyresrättens finansiering genom att erbjuda förmånliga topplån med låg ränta som ersätter större delen av det egna kapitalet för byggbolagen. Med ett statligt utfärdat topplån på 25 procent av investeringen återstår 5 procent för investeraren att skjuta till. Resterande 70 procent ska som i dag finansieras av bank ­ sektorn. Därmed ges även fler aktörer möjlighet att ta sig in på marknaden, vilket stärker konkurrensen i byggbranschen. Vänsterpartiet föreslår därför att ett system med statliga topplån inrättas. Förslaget innebär en ökad upplåning för staten på motsvarande 10 miljarder kronor 2022. Över tid ska systemet skalas upp och statens upplåning utökas. Schablonkostnaden för detta beräknas till 200 miljoner kronor 2022. Kostnaden som avses är räntekostnad och viss täckning av kapitalförluster. I vår motion för utgiftsområde 18 har vi avsatt medel för ändamålet. Regeringen bör inrätta ett system med statliga topplån. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. 5.3 Utred Wienmodellen I Österrikes huvudstad Wien förs sedan lång tid tillbaka en medveten, social bostads ­ politik. Fokus ligger på hyresbostäder, vars andel av det totala bostadsbeståndet är exceptionellt stor. I Wien utgör hyresbostäder mer än 80 procent av det totala beståndet (Hyresmarknaden i sex storstäder, Rapport från Fastighetsägarna 2018). Att hyresbostäder är normen är ett arv från det tidiga 1900-talet, då den dåvarande stadsledningen inledde ett omfattande byggprogram i syfte att resa ”bostadspalats” åt folket. En expansiv bostadspolitik har varit den politiska normen i staden sedan dess, med god tillgång till bostäder med låga hyror. Bostadsbyggandet planeras utifrån fyra övergripande principer: kostnadseffektivt, socialt hållbart, estetiskt och klimatsmart. Systemet bygger på en finansieringsmodell där det offentliga tar huvudansvar. Nyproduktionen av hyresrätter finansieras dels via statliga bostadsfinansieringsbidrag (vilka finansieras med en statlig löneskatt motsvarande 0,05 procent av inkomsten), dels via bostadssubventioner. Byggbolagen erbjuds förmånliga lån motsvarande 30–50 procent av investerings ­ kostnaden. Återbetalningsperioden är på 35 år med en fast ränta om 1 procent. Villkoret för att ta del av lånen är att hyrorna inte höjs högre än lägenheternas självkostnad. Byggbolagen tillåts göra vinst, men bara en högst marginell sådan. Sammantaget möjliggör Wienmodellen en hög nyproduktion av hyresrätter med rimliga hyror för att möta medborgarnas behov. Wienmodellen kan sammanfattas i två principer: bredd och långsiktighet. Bredd såtillvida att det är en modell för de många, inte enbart för de få. Modellen möjliggör att även låginkomsttagare har råd att flytta in i en nybyggd lägenhet. Långsiktighet såtillvida att bostadsbyggandet ses som något som ska ge långsiktig nytta, inte generera kortsik ­ tiga vinster (Pelling 2019: Wienmodellen – Inspiration till en ny social bostadspolitik). Det är sällan möjligt eller ens önskvärt att kopiera andra länders system och metoder vad gäller t.ex. bostadsförsörjning och hyressättningssystem. Men man kan både inspi ­ reras och lära av varandra. Vänsterpartiet anser att svensk bostadspolitik har mycket att lära av den bostadspolitik som förs i Wien, i synnerhet vad gäller finansieringen av nyproduktion av hyresrätter. Regeringen bör tillsätta en utredning med uppdrag att dels studera Wienmodellen med fokus på finansieringen av nyproduktion av hyresrätter, dels föreslå hur mot ­ svarande modell skulle kunna tillämpas i Sverige. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. 5.4 Ett statligt byggbolag I Sverige finns över 110 000 byggföretag, med runt 330 000 anställda. Av de 30 största bolagen har tre stycken fler anställda än de övriga 27 tillsammans: Skanska, Peab och NCC fortsätter dominera Byggsverige (www.byggnadsarbetaren.se/flest-anstallda-30-storsta-bygg%C2%ADforetagen-i-sverige-2021). Att bara några få byggjättar kontrol ­ lerar bostadsmarknaden innebär inte bara svårigheter för mindre aktörer. Genom höga vinstmarginaler, på uppemot 20 procent, pressas både bostadspriser och hyror uppåt. Flera aktörer, däribland Sveriges Allmännytta, har uttryckt oro för att det inte bara påverkar bostadsbyggandet utan även samhällsbyggandet i stort och i förlängningen svensk konkurrenskraft. Det är tydligt att det behövs åtgärder för att sätta tryck på bygg ­ bolagen att öka produktiviteten. Vänsterpartiet vill därför se ett statligt allmän ­ nyttigt byggbolag med uppgift att bygga lägenheter, främst hyresrätter, som alla ska ha råd att efterfråga. Bolaget ska vara affärsdrivande men ha måttliga avkastningskrav. Vi kan konstatera att såväl LO som Byggnads har presenterat liknande förslag (LO 2019: Program för jämlikhet; Byggnads 2019: Bostäder åt alla! Sverige behöver en [ny] bostadspolitik). Ett statligt byggbolag skulle ge en bättre möjlighet till politisk styrning och säkra långsiktigheten i samhällsbyggandet. I dag styr konjunkturen helt byggandet. En statlig aktör skulle kunna säkerställa en jämnare byggtakt vilket i förlängningen är positivt även för andra inom byggbranschen. Ett statligt byggbolag kan också ta regionala hänsyn och agera på ett sätt som gynnar hela landet. Det skulle t.ex. kunna satsa på områden som andra byggbolag bedömer som riskabla, exempelvis mindre landsbygds ­ kommuner. Regeringen bör se över hur ett statligt byggbolag, med uppgift att bygga främst billiga hyresrätter, kan upprättas. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. 5.5 Investeringsstöd samhällsfastigheter Trygghet och välbefinnande i ett bostadsområde är inte begränsat till enbart det egna boendet. Närheten till samhällsservice i form av apotek och livsmedelsbutiker, arbets ­ förmedling, vårdcentral, fritidsverksamheter och mycket annat bidrar positivt till tryggheten och sammanhållningen i ett område. Bostadsområden som utarmas på icke-kommersiella mötesplatser, kulturlokaler, naturområden och välfärd riskerar att förstärka otryggheten, såväl den upplevda som den faktiska. Därför måste trygghets ­ begreppet även inkludera befolkningens rätt till samhällsservice i närheten av den egna bostaden. Tidigare generationers ansträngningar för att bygga sammanhållna bostads ­ områden med samhällsfastigheter i nära anslutning till bostadsfastigheter är i färd med att gå om intet genom en växande underhållsskuld. Detta har lett till att många samhälls ­ fastigheter är slitna med omfattande renoveringsbehov. Allt från badhus till sjukhus kräver kontinuerligt underhåll och fortsatta investeringar för att upprätthålla standarden. Svaret på utmaningen med de stora renoveringsbehoven är enligt Vänsterpartiet inte att privatisera fastigheterna och sedan hyra in sig för att fortsätta bedriva verksamhet. Det är en kortsiktig och oekonomisk lösning på problemen. När samhället ger upp rådig ­ heten över dessa fastigheter så försätts det allmänna i en beroendesituation gentemot privata fastighetsägare för lång tid framöver. Det underminerar möjligheterna att göra nödvändiga klimatinvesteringar men också möjligheten för samhället att göra juster ­ ingar av fastigheterna för att möta framtidens behov. För att kunna göra nödvändiga investeringar och renoveringar i samhälls ­ fastig ­ heterna vill Vänsterpartiet i stället instifta en ny typ av investeringsstöd. Det nya stödet ska möjliggöra investeringar i samhällsfastigheter på kommunal och regional nivå utan att det oproportionerligt tynger den kommunala ekonomin. I vår motion för utgifts ­ område 25 avsätter vi medel för ändamålet. På så vis kan regioner och kommuner söka stöd för renovering och underhåll i syfte att bevara, utveckla och klimatanpassa befint ­ liga samhällsfastigheter. 5.6 Klimatomställningsprogram Det gröna samhällsbygget förutsätter trygga och klimateffektiva bostäder i hela landet. Det svenska miljonprogrammet har gett oss välbyggda och välplanerade flerfamiljshus och dessutom finns det mycket som tyder på att de robusta miljonprogramshusen lämpar sig väl för omfattande klimatanpassningar. En effektiv klimatomställning kräver också att nybyggnationen av bostäder kraftigt minskar sin klimatpåverkan. Därför behövs också riktade investeringar mot ett ökat byggande i trä. Om hälften av Sveriges flerbostadshus byggdes i trä i stället för i andra material år 2025 skulle klimatpåverkan i byggskedet kunna minskas med så mycket som 40 procent per år. Vänsterpartiet vill se ett historiskt omfattande investeringsprogram för klimatet på 700 miljarder kronor under de tio kommande åren. Av dessa öronmärks 130 miljarder kronor för att stärka klimatnyttan i nyproduktionen samt för att åstadkomma effektiva och ändamålsenliga klimatrenoveringar av det befintliga bostadsbeståndet. 5.6.1 Klimatsäkra det befintliga beståndet Av den totala klimatsatsningen avsätter vi 100 miljarder kronor under en tioårsperiod för att investeras i det befintliga bostadsbeståndet . I dag är renoveringsbehovet akut för 140 000 lägenheter enligt det statliga forskningsinstitutet Rise. Boverket beräknar kostnaderna för renoveringar av miljonprogrammen till mellan 300 och 500 miljarder kronor. Ett riktat statligt stöd med fokus på renoveringar som sänker fastighetens energiförbrukning, samtidigt som hyran kan hållas nere vid stora renoveringar, är helt avgörande för att åtgärda behoven. Till skillnad från dagens system där hyresgäster alltför ofta tvingas ut på gatan av kraftiga hyreshöjningar efter renoveringar vill Vänsterpartiet att den ökade boendestan ­ darden ska delfinansieras av staten. Hela samhället gynnas av att miljonprogramsbostä ­ derna rustas för att kunna stå lång tid framöver med betydligt mindre klimatpåverkan. Det är orimligt att dagens hyresgäster ska betala hela priset för att fastighetsägare under lång tid har underlåtit att göra erforderliga underhållsarbeten. Investeringsmedel ska kunna sökas av såväl allmännyttiga som privata fastighets ­ ägare, i likhet med ett investeringsstöd, och täcka en del av omkostnaderna för att göra nödvändiga renoveringar med tydligt satta klimat- och miljökrav. Samhället ska inte subventionera hela renoveringskostnaden. En del av bolagens vinster behöver också återinvesteras i fastigheterna för att skapa långsiktigt hållbara och trivsamma boendemiljöer, varför de skattefria underhållsavsättningar som Vänsterpartiet föreslår i motion Hyresrätt och allmännytta 2022/23:1249 är en viktig del av ett framtida kontinuerligt underhåll av hyresfastigheter. 5.6.2 Klimatsmart nybyggnation I klimatomställningsprogrammet ska totalt 30 miljarder kronor under en 10 ‑ årsperiod kunna sökas som ett komplement till investeringsstödet för byggande av hyresrätter i syfte att stärka klimatnyttan för nybyggnationen. Av dessa medel avsätts 1 miljard per år från och med 2024 specifikt till stöd för nybyggnation av flerbostadshus i trä. Sverige är ett skogsland med en stark tradition av att bygga med trä. Kunskapen är sedan länge hög när det gäller att bygga småhus i trä, medan byggandet av flervånings ­ hus i trä först på senare år har utvecklats industriellt. Något som med all sannolikhet beror på det förbud som länge fanns mot att bygga högre än två våningar i trä. Med teknikutvecklingen följde att förbudet togs bort 1994 och efter det har utvecklingen snabbt gått framåt. I dag byggs såväl höghus som stora offentliga byggnader i trä. Det finns en lång rad fördelar med att bygga i trä. Trä är en förnybar råvara som tar upp koldioxid under sin växttid och med användning i bl.a. träbyggnader binder in denna koldioxid under hela sin livstid. Men modernt, industriellt byggande i trä är inte bara bra för miljön utan kortar även byggtiderna och därmed kostnaderna. Vidare skapar byggande i trä många arbetstillfällen i delar av landet där behovet av dessa är stort. Det finns således en rad skäl att satsa på ett ökat byggande i trä, inte minst i tider av behov av ett stort antal nya, klimatsmarta bostäder. Träbyggande av flervåningshus står i dag för en marknadsandel på 13 procent. Ett ökat byggande i trä är ett viktigt bidrag till att lösa behovet av ett ökat bostadsbyggande och en viktig del om vi ska nå klimatneutralitet. Enligt branchorganisationen Svenskt Trä skulle klimatpåverkan i byggskedet kunna minskas med så mycket som 40 procent per år om hälften av Sveriges flerbostadshus byggs i trä år 2025 i stället för i andra material. Vänsterpartiet tycker självklart att det är bra att regeringen har antagit en träbygg ­ nadsstrategi. Men om byggande i trä ska bli ett naturligt inslag även i våra storstads ­ miljöer tror vi att mer måste göras. Genom att specifikt stödja det industriella byggandet av klimatsmarta flerbostadshus i trä skapas förutom klimatsmarta bostäder en bättre balans mellan stad och land, när arbetstillfällen och utveckling i högre utsträckning främjas även utanför städerna. Runtom i landet kämpar majoriteten av kommunerna med sin bostadsbrist. Behovet av nya bostäder är stort, samtidigt som många kommuner vill minska den klimat ­ påverkan som byggande ger upphov till. För att stötta kommunerna i deras arbete med att säkerställa att mark tilldelas byggherrar som erbjuder såväl klimatsmart nyproduk ­ tion som boendekostnader anpassade till folkflertalet inför Vänsterpartiet ett nytt stöd till kommunerna i deras arbete med att ta fram klimatneutrala byggplaner. Stödet är en del av vår klimatsatsning på nybyggnation. I syfte att ytterligare öka allt trähusbyggande bör regeringen verka för att alla kommuner formulerar en träbyggnadspolicy, eller liknande strategi, där både småhus, flerbostadshus och offentligt tillkomna byggnader hanteras . Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. 6 Balans mellan de olika upplåtelseformerna Politiken har ett stort ansvar för att det byggs fler bostäder, men också för att rätt typ av bostäder byggs. Det som framför allt behövs är hyresrätter med rimliga hyror. För att bygga dessa bostäder behövs ett ökat statligt ansvarstagande både genom tydligare styrning och genom olika former av ekonomiskt stöd. Men inte minst behövs en tydlig åtgärdsplan för att uppnå en mer jämlik balans mellan hyresrätt och äganderätt. Vi lever sedan länge med en bostadsmarknad där ytterst skeva ekonomiska och regelmässiga villkor gäller för de olika upplåtelseformerna, genomgående till hyres ­ rättens nackdel. Skatteorättvisan mellan upplåtelseformerna har bl.a. lett till att en nybyggd hyresrätt är upp till 2 500 kronor dyrare i månaden än motsvarande bostadsrätt. Att staten öser miljarder i skattesubventioner över de ägda upplåtelseformerna, samtidigt som inga motsvarande stöd finns för hyresrätten, har också resulterat i att hyresgästerna i dag lägger en betydligt större andel av sina inkomster på boendet än de som bor i ägt boende. Detta trots att den disponibla inkomsten de facto är lägst bland hyresgäster. Dessutom leder den ekonomiska orättvisan mellan upplåtelseformerna till dyrare under ­ håll av hyresrätter och bidrar i längden till ombildningar av hyresrätter till bostadsrätter. Något som på sikt stänger ute ännu fler hushåll med små resurser från att få en egen bostad till en rimlig kostnad och med långsiktigt trygga villkor. Om vi ska få en fungerande och mer rättvis bostadsmarknad är det inte större skillnader vi behöver. Målsättningen måste vara att alla upplåtelseformer ska vara lika attraktiva och det är samhällets uppgift att se till att det blir så. Vi vill därför se en total översyn av både regler och skatter som kan jämna ut villkoren. Nedan, i avsnitten 6.1.1–6.1.6 listar vi en rad viktiga aspekter som bör finnas med i en sådan totalöversyn. Regeringen bör återkomma med en åtgärdsplan och tidsplan för att genomföra en totalöversyn av regler och skatter enligt Vänsterpartiets förslag, i syfte att nå en mer jämlik balans mellan hyresrätt och bostadsrätt. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. 6.1 Utred möjligheten att införa en låg, fullt avdragsgill moms på hyror Förslaget om införandet av mervärdesskatt vid uthyrning innebär att hyror beläggs med 6 procents mervärdesskatt. Eftersom den avdragbara moms fastighetsägaren betalar för de varor och tjänster som köps in är högre än den låga momsen på hyran kommer kost ­ naderna för verksamheten att bli avsevärt lägre. Förslaget stämmer väl överens med grundtanken att momsen ska betalas av slutanvändaren och gör det möjligt att sänka skattetrycket på hyresrätten, vilket innebär att det blir mer lönsamt att bygga nytt och bygga om. Det skulle skapa förutsättningar för ökad nyproduktion och lägre hyror i både nyproduktion och befintligt bestånd än vad som är möjligt i dag. Vänsterpartiet har låtit riksdagens utredningstjänst titta på förslaget och man kan konstatera att frågan är komplex (RUT, 2022:149) men vi anser trots detta att den bör finnas med i den totalöversyn vi föreslår av de ekonomiska villkoren för upplåtelse ­ formerna. Europiska unionens momsdirektiv har tidigare inte tillåtit medlemsstater att ändra i vad som beläggs med moms och med hur mycket, men Europeiska unionens råd för ekonomiska och finansiella frågor beslutade i april 2022 om ändringar i EU:s momsdirektiv, vilket nu möjliggör för varje enskild medlemsstat att besluta om förändringar i momssystemet. 6.2 Avskaffandet av fastighetsavgiften på hyresfastigheter I dag tas fastighetsskatt (kommunal fastighetsavgift) ut på fastigheter med bostäder som upplåts med hyresrätt. Hyresvärden måste alltså inte bara betala skatt för den vinst som uppstår i verksamheten utan även för själva innehavet av fastigheterna. Att vinst ska beskattas är självklart, men inte att ”produktionsmedlen” också ska beskattas. Detta sker inte heller inom andra näringsverksamheter. Hyresrätten är alltså dubbelbeskattad och konsekvensen blir att hyresrätten får sämre ekonomiska villkor än ägda upplåtelse ­ former. Flera statliga utredningar har pekat på problemet. Den senaste större parlamentariska utredningen som berörde frågan, Fastighetsbeskattningskommittén (SOU 2000:34), föreslog att fastighetsskatten skulle ersättas med en schablonintäkt för privatbostäder (egnahem och bostadsrätter) och att fastighetsskatten på näringsfastigheter (hyresrätter) skulle slopas eftersom näringsverksamheten redan beskattas på konventionellt sätt. I statsbudgeten redovisas också fastighetsavgiften på näringsfastigheter som en skatte ­ sanktion, dvs. ett ”överuttag” av skatt. Flera instanser har därför föreslagit att fastig ­ hetsavgiften och fastighetsskatten avskaffas på hyreshus med bostäder. Enligt riksdagens utredningstjänst (RUT 2022:1571) förväntas den kommunala fastighetsavgiften på hyreshus inbringa ca 3,1 miljarder kronor brutto till landets kommuner år 2022. Fastighetsavgiften på hyresrätter utgör dock en del av ett större skattesystem och även frågan om ett avskaffande är en komplex fråga. Vänsterpartiet anser därför att avskaffandet av fastighetsavgiften på hyresfastigheter ska utredas närmare och ingå i den totalöversyn vi vill se av villkoren mellan hyrda och ägda bostäder. 6.3 Trappa ner ränteavdraget Ränteavdragen bör finnas med i den totalöversyn av dagens skatter och regler som Vänsterpartiet föreslår i syfte att jämna ut villkoren mellan hyrda och köpta bostäder. Innan avskaffandet av den gamla fastighetsskatten fanns det en logik med dagens ränteavdrag på 30 procent. Det gick då att hävda att även fastigheter beskattades med 30 procent (via taxeringsvärden och fastighetsskatten). Det fanns då en symmetri i beskatt ­ ningen genom att kapitalinkomster beskattades med 30 procent samtidigt som man fick göra avdrag för kapitalutgifter med 30 procent. Vänsterpartiets förslag till ny fastighets ­ skatt är dock tämligen modest och den faktiska skattenivån i förslaget är inte i närheten av 30 procent. På bara fem år har ränteavdraget ökat från 17 miljarder kronor till 27,5 miljarder kronor (år 2022). Ekonomistyrningsverkets prognos för kommande 3 år är 42,7 miljar ­ der kronor 2023, 45,1 miljarder kronor år 2024 och horribla 48,2 miljarder kronor år 2025 (RUT 2022:1067). Det är enormt mycket pengar och vi menar att det är rimligt att minska på ränteavdragen. I samband med detta bör dock hänsyn tas till det rådande läget med hög inflation och höga kostnader för hushållen. 6.4 Skatteavdrag för hyresgäster Individer som äger sin bostad och har bostadslån har rätt att få skatten på sina förvärvs ­ inkomster reducerad om de har utgifter för ränta på bolån genom ränteavdraget. Om nettot understiger noll är det möjligt att dra av 30 procent av det nettot från skatten på förvärvsinkomster, om det finns skatt att dra av från. Avdraget görs efterföljande år via inkomstdeklarationen. I syfte att uppnå rättvisare ekonomiska villkor mellan upplåtelse ­ formerna föreslår Vänsterpartiet att en liknande skattereduktion för hyresutgifter ska utredas. Riksdagens utredningstjänst har gjort en beräkning av effekten av att införa en skattereduktion för den som hyr sin bostad. Underlaget för reduktionen uppgår till 30 procent av årshyran efter att 30 000 kronor dragits av. I nästa steg utgörs själva reduk ­ tionen av 30 procent av det underlaget. Eftersom reduktionen ska efterlikna den reduk ­ tion som i dag finns för ränteutgifter har utredningstjänstens beräkningar hanterats på samma sätt. Det innebär att underlaget för reduktionen (30 procent av årshyran efter att 30 000 kronor dragits av) har förts in i inkomstslaget kapital tillsammans med andra minusposter och kvittats mot inkomster inom det inkomstslaget. Trettio procent av nettot inom det inkomstslaget har därefter använts för att reducera förvärvsinkomst ­ skatten, då nettot varit negativt. De med ett positivt netto har i stället fått minskad kapitalskatt. Då reduktionen är kopplad till storleken på hyran kommer ingen behovs ­ prövning att behövas. Hyresgästföreningen har lagt fram ett liknande förslag som de Vänsterpartiet föreslår (https://www.svd.se/a/0GaLzA/hyresgastforeningen-infor-skatteavdrag-for-hyresgaster). Enligt deras modell skulle åtgärden innebära en skatterabatt på i snitt ca 400 kronor i månaden. För den med en hyra på 9 000 kronor per månad skulle skattereduktionen motsvara en sänkt boendekostnad med ca 7 000 kronor per år, eller 585 kronor per månad. Enligt riksdagens utredningstjänst skulle en skattereduktion enligt förslaget ovan resultera i en kostnad (inkomstminskning) för staten på ca 5,9 miljarder kronor kommande år. Beroende på hur administrationen utformas kan förslaget innebära att hyresgäster får del av reduktionen i princip automatiskt, givet att de väntar till skatte ­ återbäringen. En modell för skatteavdrag för hyresgäster bör utredas inom ramen för den totalöversyn Vänsterpartiet föreslår. 6.5 Avveckla rotavdraget Den bidragslinje som alliansregeringen Reinfeldt hade för avsikt att avveckla har över ­ levt, inte minst genom rotavdraget. Med den avgörande skillnaden att bidragen inte längre riktas mot samhällets behövande – utan mot de mest välbärgade. Åtskilliga rapporter har klargjort att det är de rikaste hushållen som främst använder sig av bl.a. rotavdrag. Tankesmedjan Katalys har sammanställt statistik från SCB som visar att om hela Sverige använde rut ‑ , rot- och ränteavdrag i samma utsträckning som invånarna i den välbärgade kommunen Danderyd skulle notan för staten hamna på 94,5 miljarder kronor – varje år. Siffor som talar sitt tydliga språk. Vänsterpartiet arbetar för att ekonomin ska fungera för alla – inte bara några få. Idag finns flera avdrag och skattereduktioner som i stor utsträckning går till de med höga inkomster. Dit hör rut- och rotavdragen samt ränteavdragen. Vänsterpartiet anser att rotavdraget i vissa lägen kan vara lämpligt som konjunkturåtgärd men på sikt bör avskaffas som en permanent skattereduktion. Bara rotavdraget har, sen det infördes i sin nuvarande form år 2009, kostat skattebetalarna 160 miljarder kronor. Rot är inte bara dyrt utan även ineffektivt. Varje jobb kostar skattebetalarna 7 miljoner kronor. Vill man skapa jobb med skattepengar finns betydligt billigare och mer effektiva vägar. Rotavdraget ger en dubbel ekonomisk effekt för bostadsägaren – dels genom minskade kostnader, dels genom en värdeökning på bostaden. Samtidigt får kostnaderna för renoveringar i hyresrätter ensamt bäras av hyresgästerna i form av höjda hyror. Vänsterpartiet anser att rotavdraget av dessa anledningar bör ingå i den utredning vi vill se av villkoren för hyrda respektive ägda bostäder. 6.6 LOU och skattefria underhållsavsättningar I Vänsterpartiets motion Hyresrätt och allmännytta finns ytterligare två viktiga förslag för att åstadkomma mer rättvisa villkor på bostadsmarknaden. Helheten är viktig och därför vill vi nämna även dessa åtgärder här. Enligt Sveriges Allmännytta har de allmännyttiga bostadsbolagen idag ca 10 procent högre byggpriser och längre byggtid än privata byggherrar p.g.a. lagen om offentlig upphandling (LOU). I en tid av bostadsbrist vore en effektiv åtgärd för att minska bygg ­ kostnaderna att allmännyttan inte behövde tillämpa LOU. I mars föreslog den statliga utredningen Sänk tröskeln till en god bostad (SOU 2022:14) att LOU bör ändras så att ett organ som verkar på normala marknadsmässiga villkor, har ett vinstsyfte och bär sina egna förluster inte ska behöva omfattas av LOU. Vänsterpartiet är enigt med utredaren. Vi anser därför att allmännyttan, liksom de privata aktörerna, ska bli friare i sina upphandlingar och inte behöva tillämpa LOU. Nästa viktiga förslag handlar om skattefria underhållsavsättningar. Bostadshus ska användas länge och underhåll är grundläggande för att förlänga livslängden. I dag har småhusägare och bostadsrättsföreningar möjlighet att jämna ut kostnaden genom att göra avsättningar till framtida underhåll utan skattekonsekvenser. I hyresrätten beskattas däremot alla avsättningar till framtida underhåll med 22 procent. Detta försvårar möjlig ­ heterna till underhåll i hyresfastigheter och för hyresvärdarna att periodisera kostnaden i hyran, vilket leder till att kostnaderna för förslitningen vältras över på framtida hyres ­ gäster. Konsekvenserna av detta har vi sett otaliga gånger i samband med slumvärdar, renovräkningar osv. Ett enkelt sätt att komma till rätta med denna skattemässiga orättvisa, jämfört med ägda bostäder, är att införa skattefria underhållsavsättningar även för hyresfastigheter. Statens kostnad för reformen beräknas av riksdagens utredningstjänst till 8 miljoner kronor om året och bör införas omgående (RUT 2022:156). I vår motion för utgifts ­ område 26 avsätter vi medel för att genomföra reformen. 7 Markpolitiken – ett viktigt verktyg för kommunerna Kommunerna har en viktig roll när det gäller att öka bostadsbyggandet. Det är bl.a. kommunerna som tar fram detaljplaner som anger hur områden ska bebyggas. Ska det byggas fler bostäder behöver planberedskapen vara god. Samtidigt behöver kommuner ­ na ha bra markpolitiska verktyg för att bygga de bostäder som behövs. Vänsterpartiet kan konstatera att kommunernas nuvarande markpolitiska verktyg inte räcker för att uppnå ett högt byggande. För att öka bostadsbyggandet bör kommunernas verktyg vässas. En förutsättning för att genomföra viktiga samhällsbyggnadsåtgärder är att kommunen också äger exploaterbar mark. I kommuner som blir beroende av enskilda markägares goda vilja att planlägga och därefter bygga riskerar bostadsbyggandet att bli ojämnt, oberäkneligt och otillräckligt. Kommunernas möjlighet att förvärva attraktiv byggmark har dock minskat efter det att den borgerliga regeringen avskaffade förköpslagen 2010. Förköpslagen innebar att kommunen hade förköpsrätt till en fastighet vid en överlåtelse som uppfyllde de kriterier som lagen uppställde. Lagen var ett viktigt redskap för kom ­ munernas fysiska planering och tätbebyggelseutveckling och ett stöd för fler exploa ­ teringsavtal. Vänsterpartiet anser att en ny förköpslag bör införas i syfte att förbättra kommunernas möjligheter att planera för och bygga fler bostäder. Det bör införas en ny förköpslag. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. Landets bostadsbrist har länge drivit upp priserna på mark. Detta har fått till följd att byggherrar som av kommunen har fått tillgång till planlagd mark i syfte att bygga på den låter bli att bygga eftersom man förväntar sig fortsatt stigande markpriser och högre avkastning på sin investering längre fram. Detta har bl.a. bekräftats av Dagens Nyheters granskning 2016. Enligt granskningen, som omfattade omkring 25 000 bostäder i lägen ­ hetshus som byggdes klart 2015, är detta en viktig anledning till att det byggs för lite och för sakta (DN 2016 ‑ 07 ‑ 31). Även om några år har passerat finns det ingen anledning att tro att situationen har förändrats. Att hålla på mark på det här sättet innebär att byggbar mark inte blir bebyggd trots att det finns ett stort behov. Vänsterpartiet kan inte acceptera en ordning där bygg ­ herrarnas fördröjande vinstupplägg tillåts styra bostadsutbudet samtidigt som det råder bostadsbrist i stora delar av landet. I juni 2017 tillsatte S-MP-regeringen, efter en överenskommelse med Vänsterpartiet, en utredning med uppdrag att se över kommunernas möjligheter att säkerställa att befintliga byggrätter tas i anspråk och bebyggs (dir. 2017:74). Vänsterpartiets riksdags ­ ledamot Nooshi Dadgostar förordnades som särskild utredare. Utredningens betänkande presenterades i augusti 2018. Betänkandet innehåller ett antal konkreta förslag som syftar till att kommunerna i högre utsträckning ska kunna säkerställa att byggrätter tas i anspråk utan onödigt dröjsmål (SOU 2018:67). Betänkandet har remissbehandlats, men hittills har inga förslag lagts fram i riksdagen. Vänsterpartiet anser att utredningens förslag bör genomföras i syfte att ge kommunerna fler verktyg för att kunna öka bygg ­ takten. Regeringen bör lägga fram lagförslag i linje med dem som presenterades i Byggrättsutredningens betänkande (SOU 2018:67). Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. 8 Bättre planering för fler energieffektiva bostäder Människors möjligheter att välja hur de vill bo bör stärkas. Det är därför angeläget att kommunerna genom en aktiv politik bidrar till ett varierat utbud av bostäder och upplåtelseformer. På så vis förbättras möjligheterna för den enskilde att få ett bra och ändamålsenligt boende. De regler som styr planering och byggande måste vara förutsägbara och enhetliga och fylla sitt syfte. Reglerna finns till för att skydda människor från dåliga bostadsförhållanden samtidigt som utveckling, kvalitet och långsiktig hållbarhet ska stimuleras. En konkret åtgärd för att styra att det byggs bostäder som människor efterfrågar kan vara att förändra plan- och bygglagen så att kommunerna ges möjlighet att föreskriva en viss upplåtelseform i detaljplan. Förutsättningarna för att använda översiktsplaner på motsvarande sätt bör också ses över. År 2017 tillsatte S-MP-regeringen en utredning med uppdrag att bl.a. se över och lämna förslag på hur översiktsplaneringen kan utvecklas (dir. 2017:6). Utredningen föreslår bl.a. en ny lag som innebär att kommunen ska kunna bestämma att bostäder som byggs på mark som kommunen eller ett kommunalt aktiebolag äger bara ska få upplåtas med hyresrätt. Ett sådant beslut ska även gälla mot en ny ägare av marken. Det gör det lättare för kommunen att säkerställa att marken kommer att bebyggas med hyres ­ rätter, om kommunen har satt upp detta som ett villkor i samband med försäljningen av marken. Förslaget ligger i linje med vad Vänsterpartiet föreslagit tidigare, dvs. att kommunen ska ges rätt att föreskriva en viss upplåtelseform i detaljplan. Utredningen om en utvecklad översiktsplanering har hittills genererat tre propositioner. Av dessa tar ingen upp frågan om upplåtelseform. Vid förfrågan i september 2021 meddelade ansvarigt departement att ärendet fortfarande är öppet och bereds inom Regeringskansliet. Vi hoppas att den nuvarande regeringen avser att gå vidare med förslaget som läggs fram i utredningen. Den nuvarande plan- och bygglagen (PBL) trädde i kraft 2011. Under ett flertal år har förändringar i lagen orsakat fördröjningar i arbetet då tillämpning ska implemen ­ teras och rättsprocesser fastställa ny praxis. PBL behöver vara ett transparent regelverk som innebär både förutsägbara och långsiktiga regler som alla aktörer kan lita på och att medborgerligt inflytande, demokrati, miljöhänsyn och insyn värnas. I februari 2017 tillsatte regeringen en kommitté som har i uppdrag att genomföra en systematisk och grundlig översyn av utvalda kapitel i plan- och bygglagen, plan- och byggförordningen samt Boverkets byggregler och föreskrifter (dir. 2017:22). Även regelverkets ändamålsenlighet, effektivitet och omfattning ska utredas. Syftet är att modernisera regelverken och gynna ökad konkurrens och ökat bostadsbyggande. Upp ­ draget slutredovisades i december 2019 (SOU 2019:68). Betänkandet har remissbehand ­ lats men bereds fortfarande inom Regeringskansliet. Vänsterpartiet kommer att ta ställ ­ ning till konkreta förslag från utredningen när de till sist hamnar på riksdagens bord. Den byggda miljön står för en stor del av miljöpåverkan och energianvändningen i samhället. För att underlätta den nödvändiga omställningen till ett energisystem baserat på förnybara råvaror där de nationella miljökvalitetsmålen nås behöver den byggda miljöns energianvändning minska. Vänsterpartiet anser att det bl.a. är angeläget att redan i detaljplan kunna ställa krav på energieffektivitet, typ av uppvärmning, konstruk ­ tion m.m. Det finns redan exempel på kommuner som ofta skriver in den typen av krav i detaljplaner trots att PBL sätter klara begränsningar där. Vänsterpartiet anser därför att PBL behöver revideras så att det finns möjligheter att ställa denna typ av särkrav (och inte bara gestaltningskrav som i dag) och att det därmed ska öka förutsättningarna för ett mer hållbart byggande som är bättre ur ett energi- och klimatperspektiv. Regeringen bör återkomma med ett förslag till ändring i plan- och bygglagen som möjliggör att ställa krav på energieffektivitet m.m. i detaljplan. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. 9 Regionalt perspektiv i planeringen Att ha ett regionalt perspektiv i planeringen är på många platser i landet av yttersta vikt för att skapa balans i bostadsbyggandet. En regions näringslivsutveckling och infra ­ struktur hänger ofta ihop, och i takt med att arbetsmarknadsregioner utökas och kommunikationer förbättras så följer inte heller bostadsmarknaden nödvändigtvis kommungränserna. I Stockholmsregionen har det t.ex. visat sig att den generella byggtakten i länets sex rikaste kommuner under flera år varit mycket låg. Dessutom har nybyggnationen till största delen bestått av villor och bostadsrätter. Andelen hyresrätter är försvinnande liten. Danderyd, Täby, Lidingö, Vaxholm, Nacka och Sollentuna hör till de kommuner som inte tar ansvar vare sig för den bostadsbrist som finns bland ungdomar i den egna kommunen eller för den regionala bostadsbrist som omfattar hela länet. Ett liknande mönster finns i Malmö- respektive Göteborgsregionen där välbärgade kommuner främst planerar för och bygger bostäder som endast kan efterfrågas av ett fåtal. Inte bara i storstadsregionerna utan också i kommuner med vikande befolknings ­ underlag kan det vara viktigt att ta hänsyn till ett mellankommunalt eller regionalt perspektiv med avseende på bostadsförsörjningen. Men trots detta har Sverige i dag ett mycket decentraliserat planeringssystem som bygger på kommunernas självstyre. Förutom att vissa kommuner i en region tar större ansvar än andra för bostadsbyggandet så finns det problem t.ex. med att kollektivtrafik inte byggs ut i den utsträckning som krävs i samband med byggande av nya bostadsområden. Mot bakgrund av detta hade Vänsterpartiet förhoppningar om att Bostadsplanerings ­ kommitténs slutbetänkande En ny regional planering – ökad samordning och bättre bostadsförsörjning (SOU 2015:59) skulle innehålla skarpa och konkreta förslag på hur den regionala nivån för fysisk planering kan stärkas. Dagens regionplan i PBL är enligt Vänsterpartiets uppfattning inte tillräcklig. Bostadsplaneringskommitténs arbete är gediget, och det kunskapsunderlag som tagits fram ligger till grund för en politisk samstämmighet kring dagens problembild. Även de tre huvudförslagen om ökad samordning mellan olika sektorer, en regional fysisk planering och en nationell strategi för fysisk planering och bostadsförsörjning är rimliga. Dessvärre är de inte tillräckliga för att få effekt på byggandet i landets stor ­ stads ­ regioner, och vi hade gärna sett att kommittén hade gått längre. Det gäller främst förslaget om regional planering. I juni 2018 lade S-MP-regeringen fram propositionen En ny regional planering (2017/18:266). Vänsterpartiet välkomnade propositionen men framhöll bl.a. att den regionala planeringen bör ges större möjligheter att påverka kommunernas bostads ­ byggande och att regional fysisk planering bör införas i fler län än Stockholms och Skåne län (mot. 2018/19:21). Nu har regional fysisk planering införts även i Hallands län (prop. 2021/22:184), men vi anser inte att detta är tillräckligt. Bostadsförsörjningen är en regional fråga, och alla kommuner i ett län måste bidra till att bygga bort bostadsbristen. För att få fler kommuner att ta sitt ansvar för bostads ­ försörjningen krävs en tydligare statlig och regional styrning. Vänsterpartiet anser därför att det bör införas en regional fysisk planeringsnivå som har en mer styrande och bindande påverkan på den kommunala planläggningen. Den regionala nivån bör kunna styra hur stort antal bostäder varje kommun ska uppföra, antingen själva eller genom annan markägare eller bostadsexploatör. Vad som ovan anförts om regional fysisk planering bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. 10 Ökat byggande på landsbygden Sverige har stora och växande regionala skillnader. När marknadskrafterna får fritt spelrum stänger butiker och jobb försvinner. Resultatet blir att resurserna samlas i städerna och i centrumen. Det gäller inte minst bostadsmarknaden. Vänsterpartiet vill att bostadsbyggandet ska öka, även på landsbygden, och vi vill att såväl staten som kommunerna tar ett tydligt ansvar för att så sker. Människor ska ha både rätten och möjligheten att bo var de själva önskar i Sverige. För att utveckla en livskraftig landsbygd är möjligheten att få tillgång till en attraktiv bostad en av de viktigaste faktorerna. En ökad bosättning på landsbygderna ger ett bredare underlag för både kommersiell och offentlig service. Ett vanligt hinder för större ombyggnationer och för bostadsbyggandet i mindre kommuner är finansierings ­ svårigheter. En fastighets pantvärde på landsbygderna är ofta lägre än dess produktions ­ kostnad, vilket i bankernas kreditprövning innebär en risk som i längden innebär att kraven ökar på låntagaren samt att sämre lånevillkor erbjuds alternativt att lån inte går att få över huvud taget. De finansiella förutsättningarna för om- och nybyggnation av bostäder på lands ­ bygden måste underlättas. Boverket föreslog i sin rapport Finansiering av ny- och ombyggnad av bostäder på landsbygden (2019:11) att en ny finansieringsmodell för byggande på landsbygden införs. Kostnaden beräknas till ett par miljoner kronor om året. I vår motion för utgiftsområde 18 avsätter vi medel för ändamålet. Regeringen har dock fortfarande inte presenterat något förslag i den riktningen. I syfte att öka byggandet på landsbygden bör regeringen under 2023 införa en ny stödmodell enligt Boverkets förslag. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. 10.1 Nedskrivningsreglerna Parallellt med bostadsbristen finns kommuner där befolkningen minskar. I vissa av dessa har en avveckling av bostäder varit nödvändig, något som har fått många negativa konsekvenser, inklusive hårda ekonomiska smällar för de enskilda kommunerna. En samordnad bostadspolitisk strategi för landsbygd och mindre orter är nödvändig för att komma till rätta med problem som specifikt drabbar glest befolkade regioner. I många landsbygdskommuner leder de höga byggpriserna till att produktions ­ kostnaderna är högre än det marknadsvärde som nya hus får. Detta leder till krav på omfattande nedskrivningar, vilket påverkar bostadsföretagets ekonomi negativt. Det är många gånger onödigt då husen byggs för att förvaltas över tid, inte säljas vidare. Problemen med nuvarande nedskrivningsregler berörs i SOU 2017:108. Utredningen är tveksam till om det behövs genomgripande förändringar av regelverket och föreslår i stället en översyn av det s.k. K3-regelverket för att underlätta bostadsfinansiering på svagare marknader och för mindre aktörer (SOU 2017:108, s. 307). Vänsterpartiet anser inte att det är tillräckligt. Vi har tidigare föreslagit att nedskrivningsreglerna bör förändras i syfte att underlätta byggande av hyresbostäder i landsbygdskommuner. Vi vidhåller detta förslag. Nedskrivningsreglerna bör förändras så att fler hyresbostäder byggs i landsbygds ­ kommuner. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. 11 Hemlöshet – ovärdigt ett civiliserat samhälle Hemlöshet är ett av vår tids stora samhällsproblem. Vänsterpartiet har under lång tid varit pådrivande för en ny hemlöshetspolitik då vi med stor oro sett hur fler grupper hamnat i farozonen för hemlöshet som en följd av samhällets ökande klyftor. Vi efter ­ lyser en tydlig nationell politik mot hemlöshet. Tidigare var hemlöshet något som drabbade de mest socialt utsatta som riskerade att hamna på gatan. Dessa människor riskerar fortsatt hemlöshet, vilket måste mötas med politiska åtgärder. Men de senaste åren har Sverige dessutom lidit av en växande strukturell hemlöshet. Fler och fler ensamstående kvinnor, barnfamiljer, pensionärer och lågavlönade har fått det allt svårare att hitta en egen bostad, eller att ha råd att bo kvar i sin bostad. De riskerar nu att bli hemlösa. Hemlösheten i Sverige är i dag oacceptabelt hög. Den senaste nationella kartlägg ­ ningen av hemlösheten genomfördes så långt tillbaka som 2017. Detta är ett problem och något Vänsterpartiet flera gånger motionerat om att förändra. Det är därför bra att Socialstyrelsen nu fått uppdraget att på nytt, under 2023, kartlägga hemlöshetens omfattning och karaktär. Men ett längre uppdrag saknas. Regeringen bör därför ge Socialstyrelsen ett löpande uppdrag att med start 2023 regelbundet genomföra nationell kartläggning av hemlösheten. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. Socialstyrelsen bör även ges i uppdrag att stödja kommuner att göra egna uppfölj ­ ningar mellan de nationella kartläggningarna. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. Att mätningen 2017 visade på över 33 000 hemlösa i landet borde redan då ha lett till skarpa åtgärder. Senare mätningar i bl.a. Stockholm, Göteborg och Malmö vittnar om att problemen inte minskat. Till detta kommer de tuffa åren med pandemin samt dagens läge med galopperande inflation och höjda priser på det mesta som en vardag kräver. Vräkningarna av barnfamiljer ökade under pandemin och Kronofogden spår att det kommer fortsätta så även 2023. Situationen är minst sagt kritisk och trots det genomförs få eller inga åtgärder som kan leda till att fler får en egen bostad. För Vänsterpartiet handlar hemlösheten främst om just bostadspolitik, och nyckeln till att på sikt lösa problemen stavas hyresbostäder med låga hyror och noll marknadshyror. Lösningen är inte bostadsrätter eller småhus, som är det enda högerpartierna vurmar för och lägger skatteresurser på, samtidigt som man avvecklat i princip alla stöd till hyresrätter. Den politiken är inte hållbar om man på riktigt har som mål att utrota hemlösheten i rika Sverige. Hemlösa lever i extrem utsatthet. Utan bostad är det svårt att få arbete, och nästan lika svårt är det att behålla ett jobb för den som faktiskt har ett. Som hemlös blir du exkluderad från det liv vi andra har. Dina rättigheter beskärs. Rätten till ett anständigt liv: mat, husrum, hälsovård. Har du ingen hemadress dit ditt röstkort kan skickas begränsas du i din demokratiska rätt att rösta. Har du barn är det lätt att du tappar kontakten med barnet. Och risken att du förlorar även andra sociala kontakter är stor. För den som inte har någon ingång på bostadsmarknaden är situationen alltså mycket svår, och det är alltid de fattigaste som drabbas hårdast. Under avsnitt 5 i denna motion finns mer att läsa om våra förslag för ökat bostadsbyggande. När det gäller våra barn finns ingenting som kan rättfärdiga att de tillåts falla igenom samhällets skyddsnät och hamna i hemlöshet. Sverige har råd att ta hand om alla som lever i vårt land, inte minst alla barn. Det handlar bara om vilja. Jämlikhet såväl som ojämlikhet skapas av politiker, genom politiska beslut. Vänsterpartiets mål är att utrota fattigdom och hemlöshet genom att ständigt arbeta för ett jämlikt och rättvist samhälle. Nolltolerans ska gälla för barnhemlöshet. Samhället har ett uttalat ansvar att säker ­ ställa att barn växer upp under trygga förhållanden, och i det ligger ett långtgående ansvar för socialtjänsten att förhindra att barn blir hemlösa. Barnens bästa ska alltid vara i fokus. Det är regeringens uppgift att se till att det inte är möjligt att vräka barnfamiljer enbart p.g.a. uteblivna hyresinbetalningar och att det aldrig ska vara möjligt att vräka en barnfamilj innan familjen har ett fullvärdigt alternativt boende att flytta till. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. 11.1 Nationella och kommunala åtaganden I Sverige finns de facto betydligt fler hemlösa än de som räknades i Socialstyrelsens kartläggning 2017. Det saknas en enhetlig definition av hemlöshet, vilket bl.a. innebär att alla inte ingår i hemlöshetsstatistiken, t.ex. papperslösa och EU-medborgare. Men oavsett vilken metod man använder för att mäta och definiera hemlöshet så är det inte värdigt att låta någon människa stå utan eget boende där hen känner sig trygg. För att förhindra att människor hamnar där krävs verktyg för kommuner och stat för att dels förebygga hemlöshet, dels bekämpa den som redan är ett faktum. En av de slutsatser som presenterades av den tidigare regeringens hemlöshets ­ samordnare var att problemet med hemlöshet är nationellt och att regeringen därför måste ta ett nationellt ansvar. Vänsterpartiet är av samma åsikt. Om den strukturella hemlösheten ska pressas tillbaka måste det till ett helhetsgrepp. En viktig åtgärd är införandet av en ny bostadsförsörjningslag, som slår fast statens och kommunernas gemensamma ansvar. Se vidare avsnitt 4.4 i denna motion. I juli 2022 presenterades äntligen en ny nationell strategi mot hemlöshet. Ett krav Vänsterpartiet fört fram i flera år. Vänsterpartiet konstaterar dock att strategin saknar åtgärder som brett kan påverka den strukturella hemlösheten. En brist som behöver åtgärdas. En nationell strategi mot hemlöshet bör ha en tydlig nollvision för hemlösheten och det bör ingå hur vi genomför rätt till bostad i praktiken samt en strategi för att följa upp kommunens skyldighet att tillförsäkra allas rätt till bostad. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. Som tidigare nämnts är det avgörande att det byggs bostäder som människor har råd att bo i och att vi har en stark allmännytta även i framtiden. Likaså måste bostads ­ bidragen fungera på ett sådant sätt att de grupper som av ekonomiska skäl i dag inte kan söka eller behålla bostäder får en rimlig möjlighet att göra det. Därutöver krävs regleringar så att bostadsförsörjningen fungerar och bostäder kan fördelas under ordnade och icke-diskriminerande former. Fler förslag kring dessa frågor finns i Vänsterpartiets motioner Hyresrätt och allmännytta (2022/23:1249) och Ekonomisk familjepolitik (2022/23:1227). 11.2 Bostad först Positivt i regeringens nationella strategi är att den evidensbaserade modellen Bostad först lyfts. Vänsterpartiet menar att bostaden måste vara i fokus även när det gäller de s.k. akut hemlösa, dvs. hemlösa personer med komplexa stödbehov och/eller samsjuk ­ lighet till följd av psykisk ohälsa och/eller missbruk. År 2017 beräknades ca 6 000 personer tillhöra denna grupp, och de lär tyvärr inte vara färre i dag. Bostad först är en evidensbaserad metod som kort och gott går ut på att en egen bostad är vad hemlösa behöver för att kunna ta itu med sina problem. Metoden bygger på FN:s konvention om att alla har rätt till en bostad. I stället för att en person först på egen hand förväntas övervinna missbruk, psykisk ohälsa och/eller fattigdom för att visa sig kvalificerad som hyresgäst, börjar man med att erbjuda det alla behöver och längtar efter mest, nämligen ett hem. Därefter får personen stöd, behandling och hjälp utifrån vad individen behöver och önskar. Bostad först har haft framgång i flera länder, men används fortfarande bara i ett fåtal av Sveriges 290 kommuner. Detta trots att såväl Socialstyrelsen som Sveriges Kommuner och Regioner rekommenderar metoden och att hela 80 procent bor kvar i sitt boende permanent via Bostad först, jämfört med den traditionella boendetrappan där bara 15 procent klarar sig hela vägen till en egen bostad (Dagens Samhälle 02-09-2021). Även den förra regeringens hemlöshetssamordnare drog slutsatsen att Bostad först med fördel skulle kunna användas av betydligt fler av landets kommuner. Vi anser därför att regeringen omgående bör ta initiativ till att metoden ska få betydligt större spridning och användning än vad som är fallet i dag. Regeringen bör vidta åtgärder för att modellen Bostad först ska bli nationell norm och implementeras i hela Sverige. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. För att stödja kommuner som väljer att satsa på Bostad först-metoden avsätter Vänsterpartiet medel för ändamålet, läs mer i vår motion för utgiftsområde 9. 11.3 Allmännyttan, en nyckelroll i kampen mot hemlöshet Allmännyttan är ett av de främsta verktyg en kommun har för att stävja hemlöshet. Som ett viktigt led i kampen mot hemlösheten måste det därför först och främst bli ett stopp för utförsäljningar av allmännyttan. Dessa försäljningar har varit förödande för bostads ­ situationen och hemlöshetsproblematiken i Sverige i dag. I Vänsterpartiets motion Hyresrätt och allmännytta (2022/23:1249), lägger vi fram flera förslag som skulle hindra fortsatta vidlyftiga utförsäljningar av allmännyttiga bostadsbolag. Bland annat vill vi införa ett tioårigt moratorium för ombildningar av allmännyttiga hyresrätter till bostads ­ rätter och vi vill att det åter ska krävas tillstånd från länsstyrelsen vid försäljning av bostäder ägda av kommunala bolag. Med tanke på hur det sett ut de senaste 30 åren, med återkommande borgerliga lag ­ ändringar enkom för att gynna utförsäljningar av bl.a. allmännyttan och därmed rasera sådant som tagit decennier att bygga upp, anser Vänsterpartiet att det bör införas ett grundlagsskydd för det vi äger tillsammans (se motion 2019/20:125). I väntan på att en sådan lagstiftning införs föreslår vi i motionen Hyresrätt och allmännytta (2022/23:1249) att regeringen skyndsamt utreder hur man kan säkerställa ett långsiktigt förbud mot utförsäljningar inom allmännyttiga bostadsbolag. Att komma till rätta med hemlöshetsproblematiken kräver insatser på flera plan. I dagens ojämlika samhälle förväntas vi alla köpa bostäder, alternativt betala orimligt höga hyror, vilket stänger ute alla som saknar hög inkomst eller kapitaltillgångar. För många är inte ens de billigaste boendealternativen, i det befintliga hyresbeståndet, möjliga att efterfråga. Detta eftersom hyresvärdar effektivt sållar bort människor genom så högt ställda krav. Dessa orimliga krav för att få teckna ett hyreskontrakt, exempelvis att inkomst enbart får komma från förvärvarsarbete eller omotiverat höga inkomstkrav, måste bort. Vänsterpartiet vill införa tydliga och transparenta regler för vilka krav som får ställas av hyresvärdar. Försörjningsstöd, a ‑ kassa, sjukpenning etc. ska godtas som inkomst och när inkomstkrav ställs ska detta ligga på maximalt riksnormen för försörjningsstöd, efter att hyran är betald. Även i utredningen Sänk tröskeln till en god bostad föreslås delvis det som Vänster ­ partiet eftersträvar, vilket vi självklart är positiva till. Vi menar dock att det är viktigt att inkludera även privata hyresvärdar i en kommande lagstiftning. I vår motion Hyresrätt och allmännytta föreslår vi att regeringen ska återkomma med ett lagförslag som hindrar såväl allmännyttiga som privata bostadsbolag från att ställa orimliga krav vid tecknande av nya hyreskontrakt. Nooshi Dadgostar (V) Andrea Andersson Tay (V) Ida Gabrielsson (V) Samuel Gonzalez Westling (V) Tony Haddou (V) Vasiliki Tsouplaki (V) Jessica Wetterling (V) Malcolm Momodou Jallow (V)

Motion till riksdagen 2023/24:2320 av Nooshi Dadgostar m.fl. (V) Bostadspolitik, planering och byggande 1 Innehållsförteckning 1 Innehållsförteckning 2 Förslag till riksdagsbeslut 3 Inledning 4 Bostaden är en social rättighet 4.1 Nytt bostadspolitiskt mål 4.2 Bostadssocial utredning 4.3 Nationell strategi för att säkerställa allas rätt till bostad 4.4 Nationell bostadsförsörjning 5 Renovera mer och bygg bort bostadsbristen 5.1 Återinför investeringsstödet för byggande av hyresrätter 5.2 Återinför investeringsstöd för studentbostäder 5.3 Ett statligt byggbolag 5.4 Statliga topplån 6 Investera i klimatomställningen 6.1 Klimatsäkra befintligt bestånd, renovera & energieffektivisera 6.2 Klimatsmart planering & nybyggnation 6.3 Fler flervåningshus i trä 6.4 Återbruk av byggmaterial 7 Balans mellan de olika upplåtelseformerna 7.1 Utred möjligheten att införa en låg, fullt avdragsgill moms på hyror 7.2 Avskaffandet av fastighetsavgiften på hyresfastigheter 7.3 Trappa ner ränteavdraget 7.4 Skatteavdrag för hyresgäster 7.5 Rotavdraget – från ett blått till ett grönt avdrag 7.6 LOU och skattefria underhållsavsättningar 8 Markpolitiken – ett viktigt verktyg för kommunerna 9 Stärk planverktyget 10 Regionalt perspektiv i planeringen 11 Ökat byggande på landsbygden 11.1 Nedskrivningsreglerna 12 Återinför radonstödet 13 Hemlöshet – ovärdigt ett civiliserat samhälle 13.1 Nationella och kommunala åtaganden 13.2 Bostad först 13.3 Allmännyttan, en nyckelroll i kampen mot hemlöshet 2 Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ett nytt bostadspolitiskt mål och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör ta fram en nationell strategi för att säkerställa allas rätt till en bostad till en överkomlig kostnad och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör införa en ny bostadsförsörjningslag, som omfattar både stat och kommun, i enlighet med Vänsterpartiets förslag och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör ta fram en nationell handlingsplan för bostadsförsörjningen en gång per mandatperiod, som även bör innehålla en redovisning av hur bostadsmarknaden under den senaste mandatperioden fungerat avseende vilka bostadsbehov som inte tillgodoses samt vilka åtgärder som planeras för att åtgärda dem, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör avsätta resurser för införandet av ett nytt investeringsstöd för byggande av hyresrätter och samtidigt låta Boverket snabbutreda utformningen av detsamma med målsättningen att återigen ha ett investeringsstöd för byggande av hyresrätter på plats under 2024, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör avsätta resurser för införandet av ett nytt investeringsstöd för byggande av studentbostäder och samtidigt låta Boverket snabbutreda utformningen av detsamma med målsättningen att återigen ha ett investeringsstöd för byggande av studentbostäder på plats under 2024, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör se över hur ett statligt byggbolag med uppgift att bygga främst billiga hyresrätter kan upprättas och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör inrätta ett system med statliga topplån och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återinföra ett energieffektiviseringsstöd för flerbostadshus med hyresrätt och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör ge Boverket i uppdrag att utforma stöd för klimatsmart planering och nybyggnation och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör utreda hur återbruket av byggmaterial kan öka och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med en åtgärdsplan och tidsplan för att genomföra en totalöversyn av regler och skatter enligt Vänsterpartiets förslag, i syfte att nå en mer jämlik balans mellan hyresrätt och bostadsrätt, och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att en ny förköpslag bör införas i syfte att förbättra kommunernas möjligheter att planera för och bygga fler bostäder och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör lägga fram lagförslag i linje med dem som presenterades i Byggrättsutredningens betänkande (SOU 2018:67) och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med ett förslag till ändring i plan- och bygglagen som gör det möjligt att föreskriva en viss upplåtelseform i detaljplan och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med ett förslag till ändring i plan- och bygglagen som gör det möjligt att föreskriva en viss upplåtelseform i översiktsplaner och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med ett förslag till ändring i plan- och bygglagen som gör det möjligt att ställa krav på energieffektivitet i detaljplan och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om regional fysisk planering och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen, i syfte att öka byggandet på landsbygden, under 2024 bör införa en ny stödmodell enligt Boverkets förslag och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att nedskrivningsreglerna bör förändras så att fler hyresbostäder byggs i landsbygdskommuner och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen under 2024 bör återinföra ett radonstöd för såväl småhus som flerbostadshus och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör ge Socialstyrelsen ett löpande uppdrag att med start 2024 regelbundet genomföra nationell kartläggning av hemlösheten och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör ge Socialstyrelsen i uppdrag att stödja kommuner att göra egna uppföljningar mellan de nationella kartläggningarna och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen ska vidta åtgärder som gör det omöjligt att vräka en barnfamilj enbart på grund av uteblivna hyresinbetalningar och aldrig innan familjen har ett fullvärdigt alternativt boende att flytta till, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att en nationell strategi mot hemlöshet ska ha en tydlig nollvision för hemlösheten samt innehålla en strategi för att följa upp kommunens skyldighet att tillförsäkra alla rätten till en bostad och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen ska vidta åtgärder för att modellen Bostad först ska bli nationell norm och implementeras i hela Sverige och tillkännager detta för regeringen. 3 Inledning Sverige behöver en ny bostadspolitik med betydligt högre ambitioner än vad som varit fallet de senaste decennierna. En hållbar och långsiktig politik som kan möta de ut ­ maningar vi står inför i form av hemlöshet, bostadssegregation och klimatomställning. Den bostadsbrist som råder i en majoritet av landets kommuner måste byggas bort. Alla fakta visar att det är miljövänliga hyresrätter med rimliga hyror som främst behöver byggas, något marknaden visat sig inkapabel att klara av. Därför måste statens bostadspolitiska huvudfokus ligga där. I takt med att klassklyftorna ökat har även segregationen gjort det. Utanförskapet har blivit vardag och olika grupper lever alltmer åtskilda. Skillnaderna mellan bostads ­ områden är mycket stora vad gäller inkomst, utbildningsnivå, hälsa och förväntad livslängd. Bostadssegregationen måste brytas med en politik för minskade klyftor och ett förändrat bostadsbyggande med fokus på en jämlik och hållbar stadsutveckling. För det krävs insatser i såväl socioekonomiskt eftersatta områden som i de mer välbärgade, något som förutsätter en tydlig offentlig styrning, reglering och planering. Stat och kommun måste ta ett större ansvar – staten för finansieringen och kommunerna för en bostadsförsörjning som omfattar alla invånare, oavsett inkomst. I dag står bygg- och fastighetssektorn för ca 20 procent av Sveriges totala utsläpp av växthusgaser. Därutöver bidrar man till stora utsläpp utomlands genom import av byggprodukter. Av sektorns totala utsläpp står byggverksamhet och uppvärmning för runt 40 procent vardera. Om vi ska nå det klimatmål riksdagen slagit fast måste sektorns klimatpåverkan minskas ur ett livscykelperspektiv. För det krävs ett mer hållbart byggande och ökad energieffektivisering, vilket också förutsätter både högre krav och statliga styrmedel. I denna motion redogör vi för vår bostadspolitik och vad vi anser bör göras för att skapa klimatsmarta bostäder och socialt hållbara bostadsområden för alla. 4 Bostaden är en social rättighet I FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna slås fast att rätten till bostad är en grundläggande mänsklig rättighet. Även av den svenska regeringsformen framgår att det allmänna ska trygga rätten till bostad (1 kap. 2 § RF). Men i verklighetens Sverige förvägras allt fler rätten till ett eget hem, trots regeringsformens tydliga formulering. Under efterkrigstiden lades den svenska bostadspolitiken om. Den tidigare marknadsstyrda bostadspolitiken hade lett till trångboddhet, undermåliga boendemiljöer och ockerhyror. Nu blev bostadspolitiken i stället en naturlig del av den generella välfärdspolitiken: aktiv, omfattande och utan särlösningar för hushåll med låg inkomst. Staten såg till att rättsliga och finansiella instrument för bostadsbyggandet fanns tillgängliga, kommunerna ansvarade för planering och genomförande. I början av 1970 ‑ talet, när miljonprogrammet avslutades, var bostadsbristen väsentligt mindre. Utan en statlig bostadspolitik med omfattande stöd och aktiva insatser hade detta varit omöjligt. År 2023 är bostadspolitiken varken tillräckligt aktiv eller tillräckligt omfattande. Sedan 1990-talet, då den statliga bostadspolitiken återigen ersattes med ett marknads ­ styrt bostadsbyggande, har bostadsbristen och segregationen ökat. I dag ropar än en gång allt fler inom högern efter särlösningar, s.k. social housing, för hushåll utan kapital och/eller med låg inkomst. Från att ha varit en grundbult i svensk välfärdspolitik är bostaden än en gång ett simpelt investeringsobjekt på en marknad, och något den fattige bara har tillgång till på nåder. Denna marknads ensidiga vinstintresse, och näst intill totala avsaknad av socialt ansvarstagande, står än en gång i vägen för att lösa bostadsbristen för väldigt många medborgare. Det byggs för lite, för sakta och för dyrt. De senaste decennierna har bostadspolitik dessutom blivit en alltmer polariserad fråga, mellan de som har och de som inte har. I korthet handlar det om huruvida staten ska bidra till investeringar i billiga hyresrätter med låga hyror eller i stället satsa miljarder på att betala köksrenoveringar för höginkomsttagare. Vänsterpartiet håller fast vid synen på bostaden som en grundläggande rättighet. Vi menar med bestämdhet att bostaden aldrig kan jämföras med andra handelsvaror och att bostadsbristen därför måste mötas med ett ökat politiskt ansvarstagande. I ett rikt land som Sverige borde det vara en självklarhet att alla invånare har ett tryggt boende. En politik med olika typer av särlösningar för vissa grupper står i motsättning till allt vi tror på. Vi anser därför att frågan om att bygga bort bostadsbristen, framför allt med hyresrätter som vanliga löntagare har råd med, ska prioriteras när skattemedel används. Gemensamt kan vi återskapa en statlig bostadspolitik enligt principen om generell välfärd. 4.1 Nytt bostadspolitiskt mål Riksdagens bostadspolitiska mål återspeglar inte de samhällsbehov och utmaningar som bostadsbyggandet kräver. Vi vill därför ersätta nuvarande mål med följande: Alla ska ges förutsättningar att leva i goda bostäder till rimliga kostnader och i en stimulerande och trygg miljö inom långsiktigt hållbara ramar. Boende- och bebyggelsemiljön ska utgå ifrån människors behov, bidra till jämlika förhållanden och särskilt främja en god uppväxt för barn och ungdomar. Vid planering, byggande och förvaltning ska en ekologiskt och socialt hållbar utveckling vara grunden för verksamheten. Vad som ovan anförts om ett nytt bostadspolitiskt mål bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. 4.2 Bostadssocial utredning I början av 1930-talet präglades den svenska bostadsmarknaden av bostadsbrist, trångboddhet och ojämlikhet. För att kartlägga problemen och ta fram åtgärder tillsatte den socialdemokratiska regeringen den s.k. bostadssociala utredningen. Utredningen verkade under åren 1933–1947 och lade grunden för den generella bostadspolitik som etablerades under efterkrigstiden. Samhället tog ansvar för att alla, oavsett inkomst, skulle garanteras en bra bostad. Successivt byggdes bostadsbrist och trångboddhet bort. I dag präglas svensk bostadsmarknad återigen av bostadsbrist och trångboddhet. Bostadsbristen slår hårdast mot de grupper i samhället som har lägst inkomster: unga, nyanlända, pensionärer, ensamstående, sjukskrivna och arbetslösa. Dessa grupper har svårt att efterfråga de bostäder som byggs. Kommunernas bostadssociala verktyg, såsom sociala kontrakt och sociala förturer, är i grunden bra men de räcker inte för att garantera alla invånare en bostad. Eftersom allmännyttans roll dessutom har förändrats, genom kravet på affärsmässighet, påverkas också de kommunala bostadsbolagens möjlighet att ta sitt sociala ansvar. Sammanfattningsvis befinner vi oss i ett läge där stora grupper inte kommer in på bostadsmarknaden utan är hänvisade till otrygga boendelösningar och trångboddhet. Den strukturella hemlösheten växer för varje år och bostadsmarknaden präglas återigen av ojämlikhet. En ojämlikhet som är nära länkad till de inkomst- och förmögenhetsklyftor som ökat i Sverige de senaste decennierna. Många, inklusive Vänsterpartiet, har under åren pressat på för att få till en ny bostadssocial utredning med förslag på åtgärder för att komma till rätta med problemen. I mars 2022 överlämnade utredningen om en socialt hållbar bostadsförsörjning sitt betänkande Sänk tröskeln till en god bostad (SOU 2022:14). Vänsterpartiet står till stora delar bakom förslagen. Regeringen har meddelat att beredning pågår inom Regerings ­ kansliet och vi ser med tillförsikt fram emot att flera av förslagen ska bli verklighet. Bland annat lyfts den så viktiga frågan om sänkta trösklar för att få ett förstahands ­ kontrakt på en hyresrätt, något Vänsterpartiet länge drivit. Utredningen föreslår även förändringar i lagen om offentlig upphandling (LOU), så att allmännyttan precis som de privata aktörerna ska bli friare i sina upphandlingar. Även detta är något som Vänster ­ partiet drivit länge och nu hoppas ska bli verklighet. Vad gäller sådant vi anser saknas i SOU 2022:14 presenterar vi i denna motion, samt i Vänsterpartiets motion Hyresrätt och allmännytta (2023/24:2319), ytterligare förslag på reformer som skulle sänka tröskeln in på bostadsmarknaden för de invånare som allra mest behöver det – bl.a. två åtgärder som vi menar är helt grundläggande: de ständigt pågående utförsäljningarna av kommunala bostäder måste stoppas och det måste bli obligatoriskt för alla kommuner att ha ett allmännyttigt kommunalt bostadsbolag. 4.3 Nationell strategi för att säkerställa allas rätt till bostad I mars 2019 riktade FN:s rapportör för bostadsfrågor, Leilani Farha, skarp kritik mot den dåvarande regeringens bostadspolitik. Farha uttryckte en särskild oro över de lagar och policyer som gjort att globalt kapital kunnat investeras i bostäder som säkerhet för finansiella instrument. Denna s.k. finansialisering av bostadsmarknaden har enligt Farha fått katastrofala konsekvenser för hyresgäster. Fenomenet är inte nytt. Fastighetsspekulation på bekostnad av hyresgästers trygghet har pågått länge och över hela världen, vilket bl.a. skildrats i dokumentärfilmen ”Push”. Ett tydligt exempel är den utveckling vi sett i Sverige. Riskkapitalbolagsägda fastighetsbolag har köpt upp hyresfastigheter, renoverat lägenheterna och höjt hyrorna kraftigt. De hyresgäster som inte klarat av att betala de högre hyrorna har tvingats att flytta. Fenomenet kallas renovräkning och har drabbat många hyresgäster runtom i Sverige. Farha menade att det var bekymrande att den svenska regeringen helt accepterat finansialiseringen av bostadsmarknaden och inte gjort några försök att reglera problemet, trots att såväl internationella konventioner som regeringsformen ska trygga rätten till bostad. Farha uppmanade Sveriges regering att dels erkänna den inverkan som finansialiseringen av bostadsmarknaden har på bostaden som en social rättighet och dels vidta åtgärder för att återupprätta bostaden som en social rättighet. Hon framhöll även att regeringen bör ta fram en nationell strategi för att säkerställa allas rätt till en bostad till en överkomlig kostnad och betonade att om Sverige misslyckas lever man inte upp till sina åtaganden vad gäller internationella konventioner. Regeringen svarade kortfattat och passivt, vilket visade att man inte tog frågan på allvar. Vänsterpartiet delar dock FN:s uppfattning att en nationell strategi för att säkerställa allas rätt till en bostad till en överkomlig kostnad bör ligga till grund för regeringens övergripande bostadspolitik. Regeringen bör ta fram en nationell strategi för att säkerställa allas rätt till en bostad till en överkomlig kostnad. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. 4.4 Nationell bostadsförsörjning I Sverige har kommunerna en central roll för bostadsförsörjningen. Främst genom planmonopolet som ger dem makten över den lokala fysiska planeringen men även via sina allmännyttiga bostadsbolag. Genom att styra hur marken används kan kommuner påverka omfattningen av och inriktningen på bostadsbyggandet och med hjälp av sin allmännytta kan de i viss mån påverka tillgången på, och fördelningen av, hyres ­ bostäder. Med dessa två verktyg har den kommun som vill starka styrmekanismer för att påverka invånarnas möjlighet att få en bostad. Över tid har kommunernas bostadsförsörjningsåtagande förändrats. Under efter ­ krigstiden använde kommunerna sina verktyg för att bygga bra bostäder för alla. De senaste 30 åren har bostadsbyggandet i stället helt fått ske på marknadens villkor. Kommunal mark har blivit en viktig handelsvara för de som vill stärka sin ekonomi och samtidigt har allmännyttan i viss utsträckning, genom nya krav på affärsmässighet, reducerats till en i mängden av marknadsaktörer. Sammantaget har detta påverkat kommunernas möjligheter att ta sitt bostadsförsörjningsansvar, vilket främst drabbat resurssvaga grupper som inte kan efterfråga bostäder på marknadens villkor. I utredningen Sänk tröskeln till en god bostad (SOU 2022:14) presenterades dels ett förslag på en ny bostadsförsörjningslag, som omfattar både stat och kommun, och dels ett förslag om att regeringen en gång per mandatperiod i en nationell handlingsplan ska redovisa sin bedömning av utvecklingen på bostadsmarknaden och vilka bostadsbehov som inte tillgodoses på denna. Utgångspunkten är att utmaningarna på bostads ­ marknaden måste lösas av stat och kommun i samverkan och Vänsterpartiet instämmer i stort med förslaget. En gemensam lag skapar en struktur som tydliggör det gemen ­ samma ansvaret för bostadsförsörjningsfrågor. Vidare tydliggörs att allmännyttiga bostadsbolag och kommunala stöd till boende är viktiga kommunala verktyg för bostadsförsörjningen. En formaliserad process kring den nationella bostadsförsörjningsplanen – där myndigheter, länsstyrelser, regioner och kommuner ingår – är viktig. Det tydliggör på ett bra sätt att även staten har ett ansvar för bostads ­ försörjningen. Regeringen bör införa en ny bostadsförsörjningslag, där både stat och kommun ingår, i enlighet med Vänsterpartiets förslag. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. Regeringen bör ta fram en nationell handlingsplan för bostadsförsörjningen en gång per mandatperiod, som även bör innehålla en redovisning av hur bostadsmarknaden under den senaste mandatperioden fungerat avseende vilka bostadsbehov som inte tillgodoses samt vilka åtgärder som planeras för att åtgärda dem . Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. 5 Renovera mer och bygg bort bostadsbristen Enligt Boverkets senaste bostadsmarknadsenkät (maj 2023) bor runt 80 procent av landets befolkning i kommuner med bostadsbrist. Det är glädjande nog ett lägre antal än förra året, men tyvärr håller trenden i sig att de allmännyttiga bostadsföretagens andel av hyresmarknaden minskar. Värst drabbade av bristen på bostäder är fortfarande storstadsregionerna och högskoleorterna. Det har byggts många nya bostäder de senaste åren, men mycket av det som har byggts har varit för dyrt för stora grupper i samhället. Så trots att den totala bostads ­ bristen minskat är det fortfarande brist på bostäder som låg- och medelinkomsttagare faktiskt har råd att bo i, framför allt hyresrätter med rimliga hyror. Denna brist är inte bara en katastrof för många enskilda individer utan är även en starkt hämmande faktor för kommuners och regioners utveckling då den begränsar människors möjligheter att ta ett jobb, studera och etableras i det svenska samhället. Arbetsmarknaden påverkas negativt när inte minst yngre personer tvingas att tacka nej till arbeten eller studier för att de saknar en bostad. HSB har låtit beräkna konsekvenserna av bostadsbristen för tillväxten i Stockholmsregionen den närmaste tjugoårsperioden och kostnaden upp ­ skattas till flera hundra miljarder kronor. Naturligtvis bör man använda den här typen av siffror med en viss försiktighet, men vi kan i alla fall konstatera att bostadsbristen påverkar samhällets ekonomi och funktion mycket negativt. Människor måste kunna flytta dit där jobb och utbildningsplatser finns och hyres ­ rätter med rimliga hyror är den viktigaste nyckeln till flytten. Enligt myndighetens byggbehovsbedömning från juni 2022 behöver det tillkomma 63 400 bostäder per år under perioden 2022–2030. I samma prognosuppdatering betonas att behovet av nya bostäder kommer att fortsätta att öka p.g.a. den beräknade befolkningstillväxten. De senaste årens statistik från Boverket visade på en positiv byggutveckling som samhället borde ha värnat. Nu har förutsättningarna på bostadsmarknaden i stället snabbt försämrats; med de kraftigt stigande räntorna och energipriserna så har bostadsbyggandet minskat markant. År 2021 byggdes det 71 500 nya bostäder. Myndighetens prognos för 2023 ligger på mellan 40 000 och 45 000 nya bostäder, men nu visar preliminära siffror från SCB (24 augusti 2023) att antalet påbörjade bostäder under första halvåret 2023 i själva verket bara låg på runt 15 000. Det är en minskning med hela 57 procent jämfört med samma period 2022. Så mycket som 80 procent av kommunerna anger höga produktionskostnader som hindret för bostadsbyggande. Det är en kraftig ökning jämfört med förra årets 48 procent. När både faktiska siffror och prognoser från myndigheter och andra samhällsaktörer så tydligt visar hur nyproduktionen minskar i en rasande hastighet behöver Sverige allt annat än den passiva bostadspolitik som vi hittills bevittnat från den högerkonservativa regeringen. Av erfarenhet vet vi att marknaden bygger för efterfrågan, inte för behov. Att i detta läge avveckla den statliga bostadspolitiken i princip helt, så som regeringen och riksdagens högermajoritet gjort, är både obegripligt och i allra högsta grad oansvarigt. Vänsterpartiet menar att det i själva verket är nu som staten ska satsa stort på såväl renovering och energieffektivisering av det befintliga hyresbeståndet (se avsnitt 6) som nybyggnation av hyresrätter som även låg- och medelinkomsttagare har råd med. 5.1 Återinför investeringsstödet för byggande av hyresrätter Investeringsstödet för byggande av hyresrätter, som avvecklades av riksdagens högerkonservativa partier, var en viktig anledning till att det under några år faktiskt byggdes hyresrätter med hyror som även genomsnittliga löntagare kunde efterfråga. Stödet bidrog också till att fler bostäder de facto byggdes, något som flertalet rapporter visat. De senaste i raden är ”Investeringsstödets effekter på byggandet av hyresbostäder – rapport” (Tyréns/Hyresgästföreningen, maj 2023). Att i ett skede där antalet nybyggnationer störtdyker plötsligt avveckla investerings ­ stöden ter sig häpnadsväckande okunnigt. Ideologin, kombinerad med ett väl rotat förakt för hyresrätten, tycks viktigare för högern än att även människor som saknar ekonomiska resurser faktiskt får ett eget långsiktigt och tryggt hem. Det ständigt återkommande argumentet från högerpartierna, att investeringsstödet inte är ”träffsäkert”, rimmar illa med den politik som samma partier för när det gäller alla subventioner till ägda bostäder. Men frågan är om det verkligen är de rikaste personernas boende som vi ska skattesubventionera med uppskattningsvis nästan 60 miljarder kronor bara i år? [1] Varför är just dessa subventioner så viktiga för högern? När det gäller investeringsstödet för byggande av hyresrätter syftade stödet i själva verket till att gynna hela den svenska generella bostadsmarknaden. Att det inte byggdes social housing för pengarna, dvs. den typen av ”träffsäkra” fattigbostäder som högern ofta uttrycker en längtan efter, har helt enkelt att göra med att Sverige fortfarande för en generell bostadspolitik. Vi ska inte ha särlösningar för de mest utsatta invånarna. Vi ska bygga för hela befolkningen och de skattepengar som används för ändamålet ska gynna så stora delar av samhället som möjligt, inte bara rika hushåll. Under de 5 år som investeringsstödet till hyresbostäder funnits har stöd till 52 500 bostäder beviljats. Av dessa var drygt hälften färdigbyggda 2021, och sammanlagt hade då 8,5 miljarder kronor betalats ut i stöd. Detta kan jämföras med statens kostnad på 12 miljarder för rotavdraget enbart under 2021. Bostäder byggda med hjälp av investeringsstödet bidrar till hela samhällets utveckling. Köken som renoveras med rotavdrag gynnar i princip bara enskilda individers plånböcker – på bekostnad av alla låginkomsthushålls ekonomier, då alla tvingas att bidra genom skattsedeln. Till rotavdrag såväl som ränteavdrag. När siffror bryts ner blir det alltså tydligt hur investeringsstödet till en i samman ­ hanget mycket låg kostnad har bidragit till att upprätthålla byggtakten, öka andelen hyresrätter och dessutom sänka hyrorna. Det blir därför också tydligt hur högerns partier inte bryr sig om fakta utan helt låter ideologin styra bostadspolitiken. För marknaden har under alla tider visat sig inkapabel att på egen hand bygga hyresrätter med hyror som vanliga löntagare har råd med, något som investeringsstöden däremot har gjort möjligt. Investeringsstödet är således en mycket bra grund för staten för att bidra till målet om en socialt hållbar bostadsproduktion inom ramen för en generell bostadspolitik. Detta är grundläggande om vi ska kunna komma till rätta med den växande strukturella hemlösheten, vars orsak är att människor helt enkelt saknar de inkomster och resurser som krävs för att komma in på den ordinarie bostadsmarknaden. Genom stödet kan staten ställa krav på lägre hyresnivåer och man har möjlighet att parera byggkonjunkturen och sikta på ett stabilt och totalt sett högre byggande än i dag, något som är lämpligt att kombinera med ett statligt byggbolag (se avsnitt 5.3). Vänsterpartiet vill därför återinföra och utveckla det tidigare statliga investeringsstödet för hyresbostäder. Ett nytt stöd kan utformas på olika sätt. Exempelvis kan stöd- respektive lånedelar kombineras och det går även att dela upp stödet i ett investeringsstöd till vanliga hyresrätter och ett annat för byggande av studentbostäder, främst för att betona vikten av att bygga studentbostäder med rimliga hyror (se avsnitt 5.2). Utöver detta måste stödet mycket tydligare än tidigare knytas till klimatmålen. Högre krav på klimatsmarta bostäder ska ställas när stöd ska beviljas. Regeringen bör under 2024 avsätta resurser för införandet av ett nytt investerings ­ stöd för byggande av hyresrätter och samtidigt låta Boverket snabbutreda utformningen av detsamma med målsättningen att återigen ha ett investeringsstöd för byggande av hyresrätter på plats under 2024. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. I Vänsterpartiets motion för utgiftsområde 18 har vi avsatt medel för införandet av ett nytt investeringsstöd för byggande av hyresrätter, med start andra halvan av 2024. 5.2 Återinför investeringsstöd för studentbostäder Under 5 år, mellan åren 2017 och 2021, beviljades drygt 18,5 miljarder kronor i investeringsstöd för 52 500 bostäder. Av dessa var runt 6 500 studentbostäder. I dag är det 68 kommuner som bedömer att det råder underskott på bostadsmarknaden för studenter. Av dessa säger 42 stycken att underskottet på bostäder för studenter främst beror på att det finns ett generellt underskott på bostäder. Den näst vanligaste orsaken till underskottet är att lediga bostäder är för dyra för studenter. Vänsterpartiet anser därför att ett stöd som riktas specifikt till byggande av studentbostäder är ett bra komplement till det som riktar sig mot vanliga hyresrätter. I stora drag bör de dock utformas på liknande sätt. Regeringen bör under 2024 avsätta resurser för införandet av ett nytt investerings ­ stöd för byggande av studentbostäder och samtidigt låta Boverket snabbutreda ut ­ formningen av detsamma med målsättningen att återigen ha ett investeringsstöd för byggande av studentbostäder på plats under 2024. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. I vår motion för utgiftsområde 18 har vi avsatt medel för införandet av ett nytt investeringsstöd för byggande av studentbostäder, med start andra halvan av 2024. 5.3 Ett statligt byggbolag I Sverige finns det över 110 000 byggföretag, med runt 330 000 anställda. Av de 30 största bolagen dominerar dock tre stycken i princip helt: Skanska, Peab och NCC (www.byggnadsarbetaren.se/flest-anstallda-30-storsta-bygg%C2%ADforetagen-i-sverige-2021). Att bara några få byggjättar kontrollerar bostadsmarknaden innebär inte bara svårigheter för de småskaligare konkurrenterna inom branschen. Genom höga vinstmarginaler, på uppemot 20 procent, pressas både bostadspriser och hyror uppåt. Flera aktörer, däribland Sveriges Allmännytta, har uttryckt oro för att det inte bara påverkar bostadsbyggandet utan även samhällsbyggandet i stort och i förlängningen svensk konkurrenskraft. Det är tydligt att det behövs åtgärder för att sätta tryck på byggbolagen att öka produktiviteten. Vänsterpartiet vill därför se ett statligt allmän ­ nyttigt byggbolag med uppgift att bygga bostäder, främst hyresrätter, som alla ska ha råd att efterfråga. Bolaget ska vara affärsdrivande men ha måttliga avkastningskrav. Vi kan konstatera att såväl LO som Byggnads har presenterat liknande förslag (LO 2019: Program för jämlikhet; Byggnads 2019: Bostäder åt alla! Sverige behöver en [ny] bostadspolitik). Ett statligt byggbolag skulle ge en bättre möjlighet till politisk styrning och säkra långsiktigheten i samhällsbyggandet. I dag styr konjunkturen helt byggandet. En statlig aktör skulle kunna säkerställa en jämnare byggtakt, vilket i förlängningen är positivt även för andra inom byggbranschen. Ett statligt byggbolag kan också ta regionala hänsyn och agera på ett sätt som gynnar hela landet. Det skulle t.ex. kunna satsa på områden som andra byggbolag bedömer som riskabla, exempelvis mindre lands ­ bygdskommuner. Regeringen bör se över hur ett statligt byggbolag, med uppgift att bygga främst billiga hyresrätter, kan upprättas . Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. 5.4 Statliga topplån När bostadsbyggandet nu minskar kraftigt behövs ytterligare stimulans för att komma upp i de byggvolymer som behövs. Staten bör ta över delar av risken för finansieringen av nybyggnationer genom att erbjuda förmånliga topplån med låg ränta som ersätter större delen av det egna kapitalet för byggbolagen. Med ett statligt utfärdat topplån på 25 procent av investeringen återstår 5 procent för investeraren att skjuta till. Resterande 70 procent ska som i dag finansieras av banksektorn. Därmed ges även fler aktörer möjlighet att ta sig in på marknaden, vilket stärker konkurrensen i byggbranschen. Vänsterpartiet föreslår därför att ett system med statliga topplån inrättas. Förslaget innebär en ökad upplåning för staten på motsvarande 10 miljarder kronor 2024. Över tid ska systemet skalas upp och statens upplåning utökas. Schablonkostnaden för detta beräknas till 200 miljoner kronor 2023. Kostnaden som avses är räntekostnad och viss täckning av kapitalförluster. I Vänsterpartiets budgetmotion för 2024 (2023/24:2385) avsätter vi medel för reformen . Regeringen bör inrätta ett system med statliga topplån. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. 6 Investera i klimatomställningen Det gröna samhällsbygget förutsätter trygga och klimateffektiva bostäder i hela landet. Det svenska miljonprogrammet har gett oss välbyggda och välplanerade flerfamiljshus och dessutom finns det mycket som tyder på att de robusta miljonprogramshusen lämpar sig väl för omfattande klimatanpassningar. En effektiv klimatomställning kräver också att nybyggnationen av bostäder kraftigt minskar sin klimatpåverkan. Därför vill vi ställa högre miljökrav på de nya investeringsstöden för byggande av hyresbostäder (se avsnitt 5), men vi vill även se riktade investeringar mot ett ökat byggande i trä. Om hälften av Sveriges flerbostadshus byggdes i trä i stället för i andra material år 2025 skulle klimatpåverkan i byggskedet kunna minskas med så mycket som 40 procent per år. Vänsterpartiet vill se ett historiskt omfattande investeringsprogram för klimatet på 700 miljarder kronor under de tio kommande åren. Av dessa öronmärks 130 miljarder kronor för att stärka klimatnyttan i nyproduktionen samt för att åstadkomma effektiva och ändamålsenliga klimatrenoveringar av det befintliga bostadsbeståndet. Se vidare Vänsterpartiets budgetmotion (2023/24:2385). 6.1 Klimatsäkra befintligt bestånd, renovera & energieffektivisera I en bransch som ensam står för en så betydande del av samhällets klimatpåverkan, enligt Boverket över 20 procent av utsläppen av växthusgaser, så är satsningar på klimatanpassningar av det befintliga bostadsbeståndet helt grundläggande. Av miljon ­ programmets bostäder beräknas runt 150 000 stycken vara i akut behov av renovering och ytterligare flera 100 000 bostäder i behov av renovering i relativ närtid. Kostnad ­ erna beräknas bli mycket höga och om dessa för samhället nödvändiga energi ­ effektiviseringar inte ensamt ska betalas av nuvarande hyresgäster måste även staten vara med och ta ett finansiellt ansvar. Sammanfattningsvis är alltså bygg- och fastighetssektorns utsläpp av växthusgaser enorma och problemen med chockhöjningar av hyror, med påföljande renovräkningar efter upprustningar av flerbostadshus med hyresrätt, välkända. Detta drabbar främst hushåll med snävast ekonomiska marginaler. Men ett renoverings- och energi ­ effektiviseringsstöd till flerbostadshus med hyresrätter kan på ett effektivt sätt avhjälpa båda dessa stora samhällsproblem. Som stödgivare har staten stora möjligheter att ställa höga krav på klimatsmarta ombyggnationer, liksom på rimliga hyresnivåer efter renoveringarna. Vänsterpartiets mål är ett klimatsmart samhälle där människor kan känna sig trygga i alla avseenden och trygghet handlar förstås inte minst om att kunna bo kvar i sitt hem. Renoveringar får aldrig bli renovräkningar. En social bostadspolitik ger människor både rätt och råd att bo. I mars 2023 nådde Europaparlamentet och Europarådet en överenskommelse om en revidering av energieffektiviseringsdirektivet (EED). I stort enades man om att fastställa ett energieffektivitetsmål för EU på 11,7 procent för 2030, jämfört med de prognoser för energianvändning för 2030 som gjordes 2020. Överenskommelsen innebär att principen om energieffektivitet omsätts i lag, dvs. att EU-länderna i större utsträckning måste ta hänsyn till energieffektivitet i sin politik och planering och investeringsbeslut inom såväl energisektorn som andra sektorer. Kort och gott kan man konstatera att det även från EU ställs allt högre krav på renovering och energieffektivisering av byggnader, vad gäller både offentliga byggnader och bostadshus. Att Sveriges högerkonservativa regeringspartier i ett sådant läge valde att stoppa allt stöd för renovering och energieffektivisering av flerbostadshus är ytterst besynnerligt och har fått välförtjänt kritik inte bara från Vänsterpartiet utan även från stora delar av byggbranschen. Vänsterpartiet vill återinföra ett energieffektiviseringsstöd för flerbostadshus med hyresrätter. Stödet ska lätta den ekonomiska bördan för den enskilda hyresgästen vid större renoveringar i fastigheten och vi menar att reformen, utöver allt som redan nämnts, därför är en viktig rättviseåtgärd. Under lång tid har det ägda beståndet fått statligt bidrag för renovering, ombyggnad och tillbyggnad via rotavdraget. Något som, till ett mycket högt pris för skattebetalarna (172 miljarder kronor mellan åren 2009 och 2022), till syvende och sist i princip ändå bara har gynnat de enskilda bostadsägarna. Det är nu dags för ett omfattande upprustningsprogram för hyresfastigheter. En energieffektivisering av denna magnitud gynnar hela samhället – inte bara de enskilda hyresgästerna – då den i allra högsta grad bidrar till den så nödvändiga klimatom ­ ställningen. Alla bör därför vara med och bidra. Investeringsmedel ska kunna sökas av såväl allmännyttiga som privata fastighetsägare. De ska täcka en del av omkostnaderna för att göra nödvändiga renoveringar med tydligt satta klimat- och miljökrav. Detaljer kring vilka krav som ställs för att ta del av energieffektiviseringsstödet ska tas fram av Boverket och stödet ska åter kunna sökas under 2024. Regeringen bör återinföra ett energieffektiviseringsstöd för flerbostadshus med hyresrätter. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. I Vänsterpartiets budgetmotion för 2024 (2023/24:2385) avsätter vi medel för att med start 2024 införa ett nytt energieffektiviseringsstöd enligt förslaget ovan. 6.2 Klimatsmart planering & nybyggnation I vår budgetmotion för 2024 (2023/24:2385) avsätter vi medel för nybyggnation och planering inom ramen för vårt klimatomställningsprogram, vilket löper under en tioårsperiod. Medel ska kunna sökas vid nybyggnation som komplement till ett investeringsstöd eller liknande, i syfte att specifikt stärka klimatnyttan i nybyggnation och inom planeringen. Det offentliga har inom planeringen ett stort ansvar för framtida klimatutveckling. Kommunerna, som ansvarar för planfrågorna, kan välja att styra mot ett klimatneutralt byggande. Många jobbar redan hårt för att minska den klimatpåverkan som byggande ger upphov till och i det arbetet är bl.a. ett ökat byggande i trä en viktig del. I syfte att stödja kommunernas arbete med att säkerställa att mark tilldelas byggherrar som er ­ bjuder såväl klimatsmart nyproduktion som boendekostnader anpassade till folkflertalet vill Vänsterpartiet att staten stödjer kommunerna i deras arbete med att ta fram klimat ­ neutrala byggplaner enligt ovan. Ett sådant stöd kan fungera som ett viktigt kommunalt verktyg för att på ett tydligt sätt ta fram byggbar mark där krav exempelvis ställs på kostnadseffektiv klimatneutral nyproduktion i trä. I syfte att göra fler stadsdelar klimatsmarta vill vi att klimatomställningsprogrammet omfattar en försöksverksamhet där aktörer får söka stöd för mindre projekt som gynnar den egna stadsdelen ur ett klimatsmart perspektiv. Det kan exempelvis handla om att rusta gårdar på ett klimatsmart sätt, göra gator bilfria eller startar odlingar i området. Regeringen bör ge Boverket i uppdrag att utforma stöd enligt ovan, så att dessa ger största möjliga klimateffekt. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. 6.3 Fler flervåningshus i trä Sverige behöver bygga många bostäder, men det räcker inte längre att bara bygga mer. Vi behöver bygga rätt och bygga klimatsmart. De investeringsstöd för hyresrätter och studentbostäder som Vänsterpartiet vill inrätta måste mycket tydligare knytas till klimat- och energimålen. Men för att ytterligare stödja det industriella byggandet av flerbostadshus i trä anser vi att fler åtgärder är nödvändiga. Sverige är ett skogsland och vi har en lång och stark tradition av att bygga med trä. Redan i dag byggs hela 90 procent av småhusen i trä. Förutom att vi har god tillgång till materialet så finns det en rad fördelar med att bygga i trä. Trä är en förnybar råvara som tar upp koldioxid under sin växttid och med användning i bl.a. träbyggnader binder in denna koldioxid under hela sin livstid. Ett ökat byggande i trä är viktigt om vi ska nå klimatneutralitet men det är också ett viktigt bidrag till att lösa behovet av ett ökat bostadsbyggande. Ett modernt industriellt byggande i trä kortar nämligen även bygg ­ tiderna och därmed kostnaderna. Slutligen skapar byggande i trä många arbetstillfällen i delar av landet där behovet av dessa är stort. Trots detta är byggandet av flervåningshus i trä fortfarande måttligt. Sverige är ett av världens mest skogstäta länder men bara runt 13 procent av flervåningshusen byggs i trä. I syfte att specifikt öka byggandet av flerbostadshus i trä inrättar Vänsterpartiet därför ett nytt stöd som riktar sig specifikt till den som avser att bygga klimatsmarta fler ­ bostadshus i trä med rimliga hyror. För detta avsätter vi medel i vår budgetmotion (2023/24:2385). 6.4 Återbruk av byggmaterial När Klimatpolitiska rådet senast överlämnade sin årliga rapport till regeringen konstaterades att Sverige förlorat styrfarten i sitt klimatarbete. Under ett par decennier har utsläppen i Sverige minskat varje år men nu står vi alltså inför en situation där nationell politik i stället kommer att leda till ökade utsläpp. När det gäller byggbranschen borde återbruk av byggmaterial vara ett viktigare bidrag än det är i dag. Branchorganisationen ”Byggmaterialhandlarna” har förvisso en uttalat hög ambition att minska sin klimatpåverkan, men andelen återbrukade produkter är fortfarande mycket låg. Vänsterpartiet uppmanar regeringen att bidra med reformer som kan öka andelen återbrukat byggmaterial. I syfte att nå de klimatpolitiska målen föreslår vi att regeringen utreder följande förslag: Se över möjligheten att göra handeln med återbrukade produkter och material momsfri så att dessa bättre kan konkurrera med nyproducerade varor. Förslaget strider inte mot EU:s momsdirektiv och kan därmed genomföras med kort tidshorisont. Låt offentlig sektor driva på skapandet av en ny marknad genom att ställa krav i upphandlingar om att en viss del av ett bygge ska bestå av återbrukat byggmaterial. Undersök möjligheten att förbjuda rivning av byggnader som inte har inventerats och där möjligheterna att återbruka stomme och övriga material inte har utretts grundligt. Inkludera en generell översyn av avfallslagstiftningen med målet att öka det cirkulära kretsloppet av produkter och material, bl.a. bör definitionen för när en produkt blir avfall ändras så att den får längre liv. Regeringen bör utreda hur återbruket av byggmaterial kan öka. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. 7 Balans mellan de olika upplåtelseformerna Politiken har ett stort ansvar för att det byggs fler bostäder, men också för att rätt typ av bostäder byggs. Det som framför allt behövs är hyresrätter med rimliga hyror. För att bygga dessa behövs ett ökat statligt ansvarstagande både genom tydligare styrning och genom olika former av ekonomiskt stöd. Men inte minst behövs en tydlig åtgärdsplan för att uppnå en mer jämlik balans mellan hyresrätt och äganderätt. Vi lever sedan länge med en bostadsmarknad där ytterst skeva ekonomiska och regelmässiga villkor gäller för de olika upplåtelseformerna, genomgående till hyres ­ rättens nackdel. Skatteorättvisan mellan upplåtelseformerna har bl.a. lett till att en nybyggd hyresrätt i dag är upp till 2 500 kronor dyrare i månaden än motsvarande bostadsrätt. Att staten öser miljarder i skattesubventioner över de ägda upplåtelse ­ formerna, samtidigt som inga motsvarande stöd finns för hyresrätten, har också resulterat i att hyresgästerna i dag lägger en betydligt större andel av sina inkomster på boendet än de som bor i ett ägt boende. Detta trots att den disponibla inkomsten de facto är lägst bland hyresgäster. Dessutom leder den ekonomiska orättvisan mellan upp ­ låtelseformerna till dyrare underhåll av hyresrätter och bidrar i längden till ombildningar av hyresrätter till bostadsrätter. Något som på sikt stänger ute ännu fler hushåll med små resurser från att få en egen bostad till en rimlig kostnad och med långsiktigt trygga villkor. Situationen är komplex, men om vi ska få en fungerande och mer rättvis bostads ­ marknad är det inte större skillnader vi behöver. Målsättningen måste vara att alla upplåtelseformer ska vara lika attraktiva och det är samhällets och politikens uppgift att se till att det blir så. Vi vill därför se en totalöversyn av både regler och skatter som kan jämna ut villkoren. Nedan, i avsnitten 7.1.1–7.1.6, listar vi en rad viktiga aspekter som vi anser måste finnas med i en sådan totalöversyn. Regeringen bör återkomma med en åtgärdsplan och tidsplan för att genomföra en totalöversyn av regler och skatter enligt Vänsterpartiets förslag, i syfte att nå en mer jämlik balans mellan hyresrätt och bostadsrätt. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. 7.1 Utred möjligheten att införa en låg, fullt avdragsgill moms på hyror Hyresfastighetsägare betalar 25 procent moms på material och tjänster, exempelvis när ett hus underhålls, men får idag inte lägga på moms på hyran, varför det inte heller går att göra avdrag för material och tjänster. Detta till skillnad från övriga näringsverksam ­ heter, där momsen kan dras av. En förklaring till att frågan inte varit aktuell är att EU:s momsdirektiv fram till förra året inte tillåtit medlemsstater att ändra i vad som beläggs med moms och med hur mycket. Direktivet har betraktat moms på hyra som en skattesubvention och det har därför endast fått läggas på s.k. social housing, men inte på den reguljära bostads ­ marknaden. I april 2022 beslutade dock EU:s råd för ekonomiska och finansiella frågor om ändringar i momsdirektivet, vilket nu möjliggör för varje enskild medlemsstat att besluta om förändringar i momssystemet. I Sverige finns sedan tidigare möjligheten att bygga med avdrag för moms, t.ex. idrottsanläggningar, varpå det sen läggs en låg moms på de som hyr en tennisbana eller fotbollsplan. Men dagens system tvingar hyresfastighetsägare att lägga momsen på toppen av priset, vilket bidrar till att driva upp såväl kostnaderna för nyproduktion som hyresnivåerna i det befintliga beståndet. Vänsterpartiet anser att ändrade momsregler för hyresbostäder bör undersökas. Om en 6-procentig moms kan läggas på hyran, och utgående moms kan dras av, blir det klart mer fördelaktiga kalkyler för både nybyggnation och renovering. Förslaget sänker skatten på hyresrätten och stämmer dessutom väl överens med grundtanken att momsen ska betalas av slutanvändaren. Införandet av en låg moms vid uthyrning av bostäder är något som länge har efterfrågats av de stora aktörerna inom branschen, såsom Sveriges Allmännytta, Fastighetsägarna Sverige och Hyresgästföreningen. Branschen är överens om att en reform som denna skulle skapa bättre förutsättningar för ökad nyproduktion och lägre hyror i både nyproduktion och befintligt bestånd än vad som är möjligt i dag. Vänsterpartiet har låtit riksdagens utredningstjänst titta på förslaget och man kan konstatera att frågan är komplicerad (RUT, 2022:149) men vi anser trots detta att den bör finnas med i den totalöversyn vi föreslår av villkoren för upplåtelseformerna. 7.2 Avskaffandet av fastighetsavgiften på hyresfastigheter I dag tas fastighetsskatt (kommunal fastighetsavgift) ut på fastigheter med bostäder som upplåts med hyresrätt. Hyresvärden måste alltså betala skatt både för vinst som uppstår i verksamheten och för själva innehavet av fastigheten. Att vinst beskattas är självklart, men inte att även ”produktionsmedlen” beskattas. Detta sker inte heller inom andra näringsverksamheter. Hyresrätten är alltså dubbelbeskattad och konsekvensen blir att hyresrätten får sämre ekonomiska villkor än ägda upplåtelseformer. Flera statliga utredningar har pekat på problemet. Den senaste större parlamentariska utredning som berörde frågan, Fastighetsbeskattningskommittén (SOU 2000:34), föreslog att fastighetsskatten skulle ersättas med en schablonintäkt för privatbostäder (egnahem och bostadsrätter) och att fastighetsskatten på näringsfastigheter (hyresrätter) skulle slopas eftersom näringsverksamheten redan beskattas på konventionellt sätt. I statsbudgeten redovisas också fastighetsavgiften på näringsfastigheter som en skattesanktion, dvs. ett ”överuttag” av skatt. Flera instanser har därför föreslagit att fastighetsavgiften och fastighetsskatten avskaffas på hyreshus med bostäder. Enligt riksdagens utredningstjänst (RUT 2022:1571) förväntas den kommunala fastighetsavgiften på hyreshus inbringa ca 3,1 miljarder kronor brutto till landets kommuner år 2022. Fastighetsavgiften på hyresrätter utgör dock en del av ett större skattesystem och även frågan om ett avskaffande är invecklad. Vänsterpartiet anser därför att avskaffandet av fastighetsavgiften på hyresfastigheter ska utredas närmare och ingå i den totalöversyn vi vill se av villkoren mellan hyrda och ägda bostäder. 7.3 Trappa ner ränteavdraget På bara fem år har ränteavdraget ökat från 17 miljarder kronor till 27,5 miljarder kronor (år 2022). Ekonomistyrningsverkets prognos för de kommande 3 åren är 42,7 miljarder kronor år 2023, 45,1 miljarder kronor år 2024 och anmärkningsvärda 48,2 miljarder kronor år 2025 (RUT 2022:1067). Det är enormt mycket pengar och vi menar att det är rimligt att en nedtrappning av ränteavdragen finns med i den totalöversyn av skatter och regler som Vänsterpartiet föreslår i syfte att jämna ut villkoren mellan upplåtelse ­ formerna. Till följd av de höga räntorna kan ett avtrappat ränteavdrag får stora konsekvenser på ekonomin för enskilda hushåll. Vänsterpartiet har föreslagit att ränteavdragen trappas ned med 5 procentenheter under en 3-årsperiod som påbörjas om två år, detta då många hushåll i dagsläget är pressade av stigande räntekostnader och hög inflation. 7.4 Skatteavdrag för hyresgäster Genom ovannämnda ränteavdrag har individer som äger sin bostad och har bostadslån rätt att få skatten på sina förvärvsinkomster reducerad om de har utgifter för ränta på bolån. Om nettot understiger noll är det möjligt att dra av 30 procent av det nettot från skatten på förvärvsinkomster, om det finns skatt att dra av från. Avdraget görs efterföljande år via inkomstdeklarationen. I syfte att uppnå rättvisare ekonomiska villkor mellan upplåtelseformerna föreslår Vänsterpartiet att någon form av skatte ­ reduktion för hyresutgifter utreds inom ramen för den totalöversyn vi föreslår. Riksdagens utredningstjänst har gjort en beräkning av effekten av att införa en skattereduktion för den som hyr sin bostad (RUT 2022:1040). Underlaget för reduktionen uppgår till 30 procent av årshyran efter att 30 000 kronor dragits av. I nästa steg utgörs själva reduktionen av 30 procent av det underlaget. Eftersom reduktionen ska efterlikna den reduktion som i dag finns för ränteutgifter har utredningstjänstens beräkningar hanterats på samma sätt. Det innebär att underlaget för reduktionen (30 procent av årshyran efter att 30 000 kronor dragits av) har förts in i inkomstslaget kapital tillsammans med andra minusposter och kvittats mot inkomster inom det inkomstslaget. Trettio procent av nettot inom det inkomstslaget har därefter använts för att reducera förvärvsinkomstskatten, då nettot varit negativt. De med ett positivt netto har i stället fått en minskad kapitalskatt. Då reduktionen är kopplad till storleken på hyran kommer ingen behovsprövning att behövas. Enligt riksdagens utredningstjänst resulterar en skattereduktion enligt detta förslag i en kostnad (inkomstminskning) för staten på ca 5,9 miljarder kronor kommande år. Med rätt utformad administration kan hyresgäster få del av reduktionen i princip automatiskt, i samband med skatteåterbäringen. Så länge ränteavdraget finns kvar, och så tydligt gynnar individer som äger en bostad, anser vi att en modell för skatteavdrag för hyresgäster bör utredas inom ramen för den totalöversyn vi vill se av villkoren för hyrda och ägda bostäder. 7.5 Rotavdraget – från ett blått till ett grönt avdrag Vänsterpartiet arbetar för att ekonomin ska fungera för alla. Inte bara för några få. I dag finns flera avdrag och skattereduktioner som i stor utsträckning går till personer med höga inkomster. Dit hör bl.a. rut- och rotavdragen, och även ränteavdragen. Åtskilliga kartläggningar och rapporter har bekräftat detta. Riksrevisionen, Skatteverket och Myndigheten för tillväxtanalys tillhör floran av rapportleverantörer som styrker både hur dyra och ineffektiva rut- och rotavdragen de facto är för samhället, men också hur de gynnar just de rikaste hushållen. Rotavdraget har, sen det infördes i sin nuvarande form år 2009, kostat skatte ­ betalarna 172 miljarder kronor (fram till 2022). Men rot är alltså inte bara dyrt utan även ineffektivt. Varje rotjobb kostar skattebetalarna runt 7 miljoner kronor. Vill man skapa jobb med skattepengar finns det betydligt billigare och mer effektiva vägar. Det är alltså också främst hushåll med högre inkomster som använder avdragen. Enligt rapporten Skattesystemets utveckling (Skatteverket 2018) är den del av befolkningen som använder rutavdraget överrepresenterad bland de med höga inkomster, men en ännu större snedvridning mot höga inkomster gäller för de som gör rotavdrag. Gemensamt för båda avdragen är att mycket få hushåll med de lägsta inkomsterna använder dem. Genom att sammanställa statistik från SCB (2022) har tankesmedjan Katalys tagit fram ett exempel som tydligt visar ojämlikheten: om hela Sverige använde rut-, rot- och ränteavdrag i samma utsträckning som invånarna i den välbärgade kommunen Danderyd skulle notan för staten hamna på 94,5 miljarder kronor – varje år. Om den nationella användningen i stället skulle motsvaras av den kommun där avdragen nyttjas minst, Åsele i Västerbottens län, skulle kostnaden bli 15,7 miljarder. Det handlar alltså om bidrag som främst gynnar storstadens mest välbärgade hushåll. Under 2021 köpte svenskar rottjänster för drygt 12 miljarder kronor. Många av rot ­ arbetena är av karaktären ”onödiga köks- och badrumsbyten” som stjälper snarare än hjälper miljön. Övriga skattebetalare tvingas att bidra till enskilda villa- eller bostads ­ rättsägares olika ”marknadsvärdeshöjande åtgärder”, samtidigt som de genomförda rotåtgärderna alltså tär på vår miljö och vårt klimat. Gemensamma medel bör gå till saker som är till nytta för flertalet. Vänsterpartiet föreslår därför att en reformering av rotavdraget ska ingå i den totalöversyn vi vill se av villkoren mellan hyrda och ägda bostäder. Vårt förslag är att rotavdraget görs om till ett helt grönt avdrag för fastighetsförbättringsarbeten (s.k. rotarbeten), på samma sätt som skattereduktionen för grön teknik – grön rot – solcellsbidrag fungerar i dag. Att tydligt koppla kraven på åtgärder till miljö- och klimatnytta gör avdraget mer relevant för hela samhället, inte bara för enskilda fastighetsägare. Det skulle samtidigt bli ett viktigt incitament för att stimulera privata fastighetsägare att renovera hållbart och klimatsmart. 7.6 LOU och skattefria underhållsavsättningar I Vänsterpartiets motion Hyresrätt och allmännytta (2022/23:1249) finns ytterligare två viktiga förslag för att åstadkomma mer rättvisa villkor mellan upplåtelseformerna. Eftersom helheten är viktig vill vi nämna dessa, även om de ligger utanför den total ­ översyn vi efterlyser. Enligt Sveriges allmännytta har de allmännyttiga bostadsbolagen i dag ca 10 procent högre byggpriser och längre byggtid än privata byggherrar p.g.a. lagen om offentlig upphandling (LOU). I en tid av bostadsbrist vore en effektiv åtgärd för att minska byggkostnaderna att allmännyttan inte behövde tillämpa LOU. I mars föreslog den statliga utredningen Sänk tröskeln till en god bostad (SOU 2022:14) att LOU ska ändras så att ett organ som verkar på normala marknadsmässiga villkor, har ett vinstsyfte och bär sina egna förluster inte ska behöva omfattas av LOU. Vänsterpartiet är enigt med utredaren. Vi anser att allmännyttan, liksom de privata aktörerna, ska bli friare i sina upphandlingar och inte behöva tillämpa LOU. Nästa viktiga förslag handlar om skattefria underhållsavsättningar. Fastigheter används länge och underhåll är grundläggande för att förlänga livslängden. I dag kan småhusägare och bostadsrättsföreningar jämna ut kostnader genom att göra avsättningar till framtida underhåll utan skattekonsekvenser. I hyresrätten beskattas däremot alla avsättningar till framtida underhåll med över 20 procent. Detta försvårar möjligheten till underhåll i hyresfastigheter och för hyresvärdarna att periodisera kostnaden i hyran. Kostnader för förslitningar vältras då i stället över på framtida hyresgäster. Otaliga är gångerna vi sett konsekvenserna av detta, med slumvärdar, renovräkningar etc. Ett enkelt sätt att komma till rätta med denna skattemässiga orättvisa är att införa skattefria underhållsavsättningar även för hyresfastigheter. Statens kostnad för reformen beräknas av riksdagens utredningstjänst till försumbara 10 miljoner kronor om året och bör införas omgående (RUT 2022:156). I vår budgetmotion för 2024 (2023/24:2385) avsätter vi medel för att genomföra reformen med start 2024. 8 Markpolitiken – ett viktigt verktyg för kommunerna Kommunerna spelar en viktig roll för att öka bostadsbyggandet, bl.a. då det är de som tar fram detaljplaner för hur områden ska bebyggas. Om fler bostäder ska byggas måste alltså kommunernas planberedskap vara god. Samtidigt måste de ha bra markpolitiska verktyg för att bygga de bostäder som behövs. Nuvarande markpolitiska verktyg räcker dock uppenbarligen inte för att uppnå ett högt byggande. Därför måste dessa vässas. En förutsättning för att genomföra viktiga samhällsbyggnadsåtgärder är att kommunen äger exploaterbar mark. I kommuner som blir beroende av enskilda mark ­ ägares goda vilja att planlägga för att därefter bygga riskerar byggandet bli ojämnt, oberäkneligt och otillräckligt. Efter att den borgerliga regeringen avskaffade förköpslagen år 2010 har kommun ­ ernas möjlighet att förvärva attraktiv byggmark minskat. Förköpslagen innebar att en kommun hade förköpsrätt till en fastighet vid en överlåtelse som uppfyllde de kriterier som lagen uppställde. Lagen var ett viktigt redskap för kommunernas fysiska planering och tätbebyggelseutveckling och ett stöd för fler exploateringsavtal. En ny förköpslag bör införas i syfte att förbättra kommunernas möjligheter att planera för och bygga fler bostäder. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. Bostadsbrist har länge drivit upp priserna på mark. Detta har fått till följd att byggherrar som av kommunen fått tillgång till planlagd mark, i syfte att bygga på den, låtit bli att bygga eftersom man hoppas på fortsatt stigande markpriser och högre avkastning. I en granskning som Dagens Nyheter genomförde år 2016 av omkring 25 000 bostäder i lägenhetshus som byggdes klart 2015 är detta en viktig anledning till att det byggs för lite och för sakta (DN 2016-07-31). Några år har förvisso passerat, men det finns ingen anledning att tro att situationen har förändrats. Att hålla på byggbar mark på detta sätt innebär att den inte bebyggs trots enorma behov. Vänsterpartiet kan inte acceptera en ordning där byggherrarnas fördröjande vinstupplägg tillåts att styra bostadsutbudet samtidigt som det råder stor bostadsbrist i delar av landet. I juni 2017 tillsatte S-MP-regeringen, i överenskommelse med Vänsterpartiet, en utredning med uppdrag att se över kommunernas möjligheter att säkerställa att befintliga byggrätter tas i anspråk och bebyggs (dir. 2017:74). Utredningens betänkande presenterades i augusti 2018. Det innehåller ett antal konkreta förslag som syftar till att kommunerna i högre utsträckning ska kunna säkerställa att byggrätter tas i anspråk utan onödigt dröjsmål (SOU 2018:67). Betänkandet har remissbehandlats men hittills har inga förslag lagts fram i riksdagen. Vänsterpartiet anser att utredningens förslag bör genomföras i syfte att ge kommunerna fler verktyg för att kunna öka byggtakten. Regeringen bör lägga fram lagförslag i linje med dem som presenterades i Bygg ­ rättsutredningens betänkande (SOU 2018:67). Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. 9 Stärk planverktyget Nuvarande plan- och bygglag (PBL) trädde i kraft 2011. Under ett flertal år har förändringar i lagen orsakat fördröjningar i arbetet då tillämpning ska implementeras och rättsprocesser fastställa ny praxis. PBL behöver vara ett transparent regelverk som innebär både förutsägbara och långsiktiga regler som alla aktörer kan lita på och att medborgerligt inflytande, demokrati, miljöhänsyn och insyn värnas. År 2017 tillsatte regeringen en kommitté med uppdrag att genomföra en systematisk och grundlig översyn av utvalda kapitel i plan- och bygglagen, plan- och byggför ­ ordningen samt Boverkets byggregler och föreskrifter (dir. 2017:22). Syftet var att modernisera regelverken och gynna ökad konkurrens och ökat bostadsbyggande. I december 2019 slutredovisades uppdraget. Betänkandet har sedan remissbehandlats men bereds fortfarande inom Regeringskansliet. Vänsterpartiet väntar och kommer att ta ställning till utredningens förslag när de till sist hamnar på riksdagens bord. Människors möjligheter att välja hur de vill bo bör stärkas. Det är därför angeläget att kommunerna genom en aktiv politik bidrar till ett varierat utbud av bostäder och upplåtelseformer. På så vis förbättras möjligheterna för den enskilde att få ett bra boende. De regler som styr planering och byggande ska vara förutsägbara och enhetliga och fylla sitt syfte. De finns till för att skydda människor från dåliga bostadsför ­ hållanden samtidigt som utveckling, kvalitet och långsiktig hållbarhet ska stimuleras. År 2017 tillsatte S-MP-regeringen en utredning med uppdrag att bl.a. lämna förslag på hur översiktsplaneringen kan utvecklas (dir. 2017:6). En ny lag föreslås, som innebär att en kommun ska kunna bestämma att bostäder som byggs på mark som kommunen eller ett kommunalt aktiebolag äger bara ska få upplåtas med hyresrätt. Ett sådant beslut ska även gälla mot en ny ägare av marken. Det gör det lättare för kommunen att säker ­ ställa att marken kommer att bebyggas med hyresrätter, om kommunen har satt upp detta som ett villkor i samband med försäljningen av marken. Förslaget ligger i linje med vad Vänsterpartiet föreslagit tidigare, dvs. att kommunen ska ges rätt att föreskriva en viss upplåtelseform i en detaljplan. Utredningen om en utvecklad översiktsplanering har hittills genererat tre propositioner. Av dessa tar ingen upp frågan om upplåtelseform. I syfte att öka kommunernas möjlighet att se till att de bostäder som byggs både behövs i kommunen och är efterfrågade av kommuninvånarna bör det i plan- och bygglagen vara möjligt att föreskriva en viss upplåtelseform i en detaljplan. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. Regeringen bör se över förutsättningarna för att använda översiktsplaner på mot ­ svarande sätt. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. Den byggda miljön står för en stor del av samhällets miljöpåverkan och energi ­ användning. För att underlätta den nödvändiga omställningen till ett energisystem baserat på förnybara råvaror, där de nationella miljökvalitetsmålen nås, behöver den byggda miljöns energianvändning minska. Vi anser att det är angeläget att det redan i detaljplaner går att ställa krav på energieffektivitet, typ av uppvärmning och konstruktion m.m. Det finns redan exempel på kommuner som ofta skriver in den typen av krav i detaljplaner, trots att PBL sätter klara begränsningar där. Vi anser därför att PBL behöver revideras så att det finns möjligheter att ställa denna typ av särkrav (och inte bara gestaltningskrav som i dag) och att det därmed ska öka förutsättningarna för ett mer hållbart byggande som är bättre ur ett energi- och klimatperspektiv. Regeringen bör återkomma med ett förslag till ändring i plan- och bygglagen som möjliggör att ställa krav på energieffektivitet m.m. i detaljplaner. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. 10 Regionalt perspektiv i planeringen Ett regionalt planeringsperspektiv är på många platser i landet av stor vikt för att skapa balans i bostadsbyggandet. Regionernas näringslivsutveckling och infrastruktur hänger ofta ihop, och i takt med att arbetsmarknadsregioner utökas och kommunikationer för ­ bättras så följer inte bostadsmarknaden nödvändigtvis kommungränserna. I Stockholms ­ regionen har det t.ex. visat sig att den generella byggtakten i länets sex rikaste kommuner under flera år varit mycket låg. Dessutom har nybyggnationen till största delen bestått av villor och bostadsrätter. Andelen hyresrätter är försvinnande liten. Danderyd, Täby, Lidingö, Vaxholm, Nacka och Sollentuna hör till de kommuner som inte tar ansvar vare sig för den bostadsbrist som finns bland ungdomar i den egna kommunen eller för den regionala bostadsbrist som omfattar hela länet. Ett liknande mönster finns i Malmö- respektive Göteborgsregionen där välbärgade kommuner främst planerar för och bygger bostäder som endast kan efterfrågas av ett fåtal. Inte bara i storstadsregionerna utan också i kommuner med vikande befolkningsunderlag kan det av olika anledningar vara viktigt att ta hänsyn till ett mellankommunalt eller regionalt perspektiv med avseende på bostadsförsörjningen. Men trots detta har Sverige i dag ett mycket decentraliserat planeringssystem som bygger på kommunernas självstyre. Förutom att vissa kommuner i en region tar större ansvar än andra för bostadsbyggandet så finns det problem t.ex. med att kollektivtrafik inte byggs ut i den utsträckning som krävs i samband med byggande av nya bostads ­ områden. Mot bakgrund av detta hade Vänsterpartiet förhoppningar om att Bostads ­ planeringskommitténs slutbetänkande En ny regional planering – ökad samordning och bättre bostadsförsörjning (SOU 2015:59) skulle innehålla skarpa och konkreta förslag på hur den regionala nivån för fysisk planering kan stärkas. Dagens regionplan i PBL är enligt Vänsterpartiets uppfattning inte tillräcklig. Bostadsplaneringskommitténs arbete är gediget, och det kunskapsunderlag som tagits fram ligger till grund för en politisk samstämmighet kring dagens problembild. Även de tre huvudförslagen om ökad samordning mellan olika sektorer, en regional fysisk planering och en nationell strategi för fysisk planering och bostadsförsörjning är rimliga. Dessvärre är de inte tillräckliga för att få effekt på byggandet i landets storstadsregioner, och vi hade gärna sett att kommittén hade gått längre. Det gäller främst förslaget om regional planering. I juni 2018 lade S-MP-regeringen fram propositionen En ny regional planering (2017/18:266). Vänsterpartiet välkomnade propositionen men framhöll bl.a. att den regionala planeringen bör ges större möjligheter att påverka kommunernas bostads ­ byggande och att regional fysisk planering bör införas i fler län än Stockholms och Skåne län (mot. 2018/19:21). Nu har regional fysisk planering införts även i Hallands län (prop. 2021/22:184) men vi anser inte att detta är tillräckligt. Bostadsförsörjningen är en regional fråga, och alla kommuner i ett län måste bidra till att bygga bort bostadsbristen. För att få fler kommuner att ta sitt ansvar för bostads ­ försörjningen krävs en tydligare statlig och regional styrning. Vänsterpartiet anser därför att det bör införas en regional fysisk planeringsnivå som har en mer styrande och bindande påverkan på den kommunala planläggningen. Den regionala nivån bör kunna styra hur stort antal bostäder varje kommun ska uppföra, antingen själv eller genom en annan markägare eller bostadsexploatör. Vad som ovan anförts om regional fysisk planering bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. 11 Ökat byggande på landsbygden Sverige har stora och växande regionala skillnader, och på landsbygdens bostads ­ marknader är svårigheterna helt annorlunda än i städer och tätorter. Hänsyn till skillnaderna måste tas och bostadsbyggandet behöver ges goda förutsättningar även på landsbygden. Här måste staten och kommunerna ta ett bättre ansvar. Människor ska ha både rätten och möjligheten att bo var de själva önskar i Sverige. För att utveckla en livskraftig landsbygd är tillgång till en attraktiv bostad en viktig faktor. Många landsbygdskommuner uppger dock att finansieringen är ett vanligt hinder för ny- och ombyggnationer. En fastighets pantvärde på landsbygden är ofta lägre än produktionskostnaden, vilket i bankernas kreditprövning innebär en risk. Högre risk för kreditförluster leder till att kraven ökar på låntagaren och att sämre lånevillkor erbjuds. Alternativt att det inte alls är möjligt att få lån, varken för köp av en befintlig fastighet eller för ny- eller ombyggnad. Alltför ofta är bankerna inte intresserade av att erbjuda lån på mindre marknader eller så saknar de kunskap om förhållandena på den aktuella orten. Det är alltså uppenbart att de finansiella förutsättningarna för ny- och ombyggnation av bostäder på landsbygden skiljer sig från tätorterna samt att de måste underlättas. År 2018 fick Boverket därför i uppdrag av regeringen att ta fram förslag på åtgärder som kan underlätta finansiering av bostadsbyggande på landsbygden. I slutrapporten (2019:11) föreslog myndigheten att en ny finansieringsmodell för byggande på landsbygden skulle införas. Kostnaden för detta beräknades till ett par miljoner kronor om året. Regeringen har dock fortfarande inte presenterat något förslag i den riktningen. I syfte att öka byggandet på landsbygden bör regeringen under 2024 införa en ny stödmodell enligt Boverkets förslag. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. 11.1 Nedskrivningsreglerna Parallellt med bostadsbristen finns kommuner där befolkningen minskar. I vissa av dessa har en avveckling av bostäder varit nödvändig, något som har fått många negativa konsekvenser, inklusive hårda ekonomiska smällar för de enskilda kommunerna. En samordnad bostadspolitisk strategi för landsbygd och mindre orter är nödvändig för att komma till rätta med problem som specifikt drabbar glest befolkade regioner. I många landsbygdskommuner leder höga byggpriser till att produktionskostnaderna är högre än det marknadsvärde som ett nytt hus får. På det följer omfattande nedskriv ­ ningskrav, vilket påverkar bostadsföretagets ekonomi negativt. Detta är många gånger onödigt då husen byggs för att förvaltas över tid, inte säljas vidare. Problemen med nuvarande nedskrivningsregler berörs i SOU 2017:108. Utredningen är tveksam till om det behövs genomgripande förändringar av regelverket och föreslår i stället en översyn av det s.k. K3-regelverket för att underlätta bostadsfinansiering på svagare marknader och för mindre aktörer (SOU 2017:108, s. 307). Vänsterpartiet anser inte att det är tillräckligt. Vi har tidigare föreslagit att nedskrivningsreglerna ska ändras i syfte att underlätta för byggandet av hyresbostäder i landsbygdskommuner. Vi vidhåller detta förslag. Nedskrivningsreglerna bör förändras så att fler hyresbostäder byggs i landsbygds ­ kommuner. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. 12 Återinför radonstödet Det är väl känt att inandning av radon utgör en stor hälsorisk. Enligt Strålsäkerhets ­ myndigheten är det den näst vanligaste orsaken till lungcancer. Radonstöd har funnits i flera omgångar och har resulterat i att tiotusentals egnahem har blivit radonsanerade. Stödet kom senast tillbaka år 2018 och innebar då att sökande fick 50 procent av saneringskostnaden upp till 25 000 kronor i stöd. I maj 2021 tog pengarna slut, varför stödet alltså ej går att söka hos Boverket längre. Enligt Svensk radonförening hann dock runt 4 500 egnahem saneras under dessa tre år. Radonstödet har därmed visat sig vara en billig åtgärd för att åstadkomma en stor och viktig förbättring av folkhälsan. Vänsterpartiet föreslår att regeringen återinför radonstödet under 2024 och att stödet får en liknande utformning som tidigare. Stödet bör dock utvidgas till att omfatta även flerbostadshus – med i övrigt samma premisser som för småhus. Regeringen bör under 2024 återinföra ett radonstöd för såväl småhus som fler ­ bostadshus. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. I vår motion för utgiftsområde 18 avsätts medel för att återinföra radonstödet. 13 Hemlöshet – ovärdigt ett civiliserat samhälle Hemlöshet är ett av vår tids stora samhällsproblem. Vänsterpartiet har under lång tid varit pådrivande för en ny hemlöshetspolitik då vi med stor oro sett hur fler grupper hamnat i farozonen för hemlöshet som en följd av samhällets ökande klyftor. Vi efter ­ lyser en tydlig nationell politik mot hemlöshet. Tidigare var hemlöshet något som drabbade samhällets mest socialt utsatta. Dessa människor riskerar fortsatt hemlöshet, vilket måste mötas med politiska åtgärder. Men de senaste åren lider dessutom Sverige av en växande strukturell hemlöshet. Fler och fler ensamstående kvinnor, barnfamiljer, pensionärer och lågavlönade har fått det allt svårare att hitta en egen bostad, eller att ha råd att bo kvar i sin bostad. De riskerar nu att bli hemlösa, i ett land där hemlösheten redan är oacceptabelt hög. Den senaste nationella kartläggningen av hemlösheten genomfördes så långt tillbaka som 2017. Detta är ett problem och något som Vänsterpartiet flera gånger motionerat om att förändra. Det är därför bra att Socialstyrelsen nu har fått uppdraget att på nytt, under 2023, kartlägga hemlöshetens omfattning och karaktär. Men ett längre uppdrag saknas. Regeringen bör ge Socialstyrelsen ett löpande uppdrag att med start 2024 regel ­ bundet genomföra en nationell kartläggning av hemlösheten. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. Socialstyrelsen bör även ges i uppdrag att stödja kommuner att göra egna upp ­ följningar mellan de nationella kartläggningarna. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. Att mätningen 2017 visade på över 33 000 hemlösa i landet borde redan då ha lett till skarpa åtgärder. Senare mätningar i bl.a. Stockholm, Göteborg och Malmö vittnar om att problemen inte har minskat. Till detta kommer de tuffa åren med pandemin samt dagens läge med galopperande inflation och höjda priser på det mesta som en vardag kräver. Vräkningarna av barnfamiljer ökade under pandemin och har fortsatt att öka. Situationen är minst sagt kritisk, men trots det genomförs få eller inga åtgärder som kan leda till att fler får en egen bostad. För Vänsterpartiet handlar hemlösheten främst om just bostadspolitik och nyckeln till att på sikt lösa problemen stavas hyresbostäder med låga hyror och noll marknadshyror. Lösningen är inte bostadsrätter eller småhus, som är det enda högerpartierna vurmar för och lägger skatteresurser på, samtidigt som man avvecklat i princip alla stöd till hyresrätter. Den politiken är inte hållbar om man på riktigt har som mål att utrota hemlösheten i rika Sverige. Hemlösa lever i extrem utsatthet. Utan bostad är det svårt att få ett arbete, och nästan lika svårt är det att behålla ett jobb för den som faktiskt har ett. Som hemlös blir du exkluderad från det liv som vi andra har. Dina rättigheter beskärs. Rätten till ett anständigt liv: mat, husrum, hälsovård. Har du ingen hemadress dit ditt röstkort kan skickas begränsas du i din demokratiska rätt att rösta. Har du barn är det lätt att du tappar kontakten med barnet. Och risken att du förlorar även andra sociala kontakter är stor. För den som inte har någon ingång på bostadsmarknaden är situationen alltså mycket svår, och det är alltid de fattigaste som drabbas hårdast. När det gäller våra barn finns det ingenting som kan rättfärdiga att de tillåts att falla igenom samhällets skyddsnät och hamna i hemlöshet. Sverige har råd att ta hand om alla som lever i vårt land, inte minst alla barn. Det handlar bara om vilja. Jämlikhet såväl som ojämlikhet skapas av politiker, genom politiska beslut. Vänsterpartiets mål är att utrota fattigdom och hemlöshet genom att ständigt arbeta för ett jämlikt och rättvist samhälle. Nolltolerans ska gälla för barnhemlöshet. Samhället har ett ansvar att säkerställa att barn växer upp under trygga förhållanden och det ligger ett långtgående ansvar hos socialtjänsten att förhindra att de blir hemlösa. Barnens bästa ska alltid vara i fokus. Regeringen ska vidta åtgärder som gör det omöjligt att vräka en barnfamilj enbart p.g.a. uteblivna hyresinbetalningar och aldrig innan familjen har ett fullvärdigt alternativt boende att flytta till. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. 13.1 Nationella och kommunala åtaganden I Sverige finns det betydligt fler hemlösa än de som räknades i Socialstyrelsens kartläggning 2017. Det saknas en enhetlig definition av hemlöshet, vilket bl.a. innebär att alla inte ingår i hemlöshetsstatistiken, t.ex. papperslösa och EU-medborgare. Men oavsett vilken metod man använder för att mäta och definiera hemlöshet så är det inte värdigt att låta någon människa stå utan eget boende där hen känner sig trygg. För att förhindra att människor hamnar där krävs verktyg för kommuner och stat för att dels förebygga hemlöshet, dels bekämpa den som redan är ett faktum. En av de slutsatser som presenterades av den tidigare regeringens hemlöshets ­ samordnare var att problemet med hemlöshet är nationellt och att regeringen därför måste ta ett nationellt ansvar. Vänsterpartiet är av samma åsikt. Om den strukturella hemlösheten ska pressas tillbaka måste det till ett helhetsgrepp. En viktig åtgärd är införandet av en ny bostadsförsörjningslag, som slår fast statens och kommunernas gemensamma ansvar. Se vidare avsnitt 4.4 i denna motion. I juli 2022 presenterades äntligen en ny nationell strategi mot hemlöshet. Ett krav som vi fört fram i flera år. Vänsterpartiet konstaterar dock att strategin saknar åtgärder som brett kan påverka den strukturella hemlösheten. En brist som behöver åtgärdas. En nationell strategi mot hemlöshet bör ha en tydlig nollvision för hemlösheten och det bör ingå hur vi genomför rätt till bostad i praktiken samt en strategi för att följa upp kommunens skyldighet att tillförsäkra allas rätt till bostad. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. Som tidigare nämnts är det avgörande att det byggs bostäder som människor har råd att bo i och att vi har en stark allmännytta även i framtiden. Även bostadsbidragen måste fungera på ett sätt så att de grupper som av ekonomiska skäl i dag inte kan söka eller behålla bostäder får en rimlig möjlighet att göra det. Därutöver krävs regleringar så att bostadsförsörjningen fungerar och bostäder kan fördelas under ordnade, icke-diskriminerande former. Fler förslag kring dessa frågor finns i Vänsterpartiets motioner Hyresrätt och allmännytta och En starkare ekonomisk familjepolitik. 13.2 Bostad först Bostad först är en evidensbaserad metod som går ut på att en egen bostad är vad de hemlösa som även lider av andra problem behöver för att kunna ta itu med sin situation. Metoden bygger på FN:s konvention om allas rätt till en bostad. I stället för att en person först på egen hand förväntas övervinna missbruk, psykisk ohälsa och/eller fattigdom för att kvalificera sig som hyresgäst, börjar man med att erbjuda det mest grundläggande, ett eget hem. Efter det får personen stöd, behandling och hjälp utifrån vad individen behöver och önskar. Bostad först riktar sig alltså till de hemlösa som tillhör den mest utsatta gruppen och metoden har haft stor framgång i flera länder. I Sverige används Bostad först dock fortfarande bara i ett fåtal kommuner, trots att hela 80 procent bor kvar i sitt boende permanent via Bostad först jämfört med den traditionella boendetrappan där bara 15 procent klarar sig hela vägen till en egen bostad. Såväl forskningen som Socialstyrelsen, Sveriges Kommuner och Regioner och Sveriges stadsmissioner – en stor aktör i sammanhanget – rekommenderar metoden och anser att den bör implementeras i alla kommuner där behov finns. För att ändra den rådande hemlöshetspolitiken krävs självklart mer än så, men metoden Bostad först har ett angreppssätt som stämmer väl in på Vänsterpartiets politik i frågan eftersom metoden handlar om att stärka rätten till en egen bostad för hemlösa och inte minst om att skapa en samsyn om bostadens betydelse. Vänsterpartiet har i flera år drivit att regeringen bör arbeta för att fler kommuner ska införa metoden och vi är därför positivt inställda till den satsning som regeringen genomförde i förra årets budget. Vi utgår från att man fortsätter att tillföra medel för att få fler kommuner att satsa på Bostad först-metoden. Utöver detta bör regeringen vidta åtgärder för att modellen Bostad först ska bli nationell norm och implementeras i hela Sverige. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. 13.3 Allmännyttan, en nyckelroll i kampen mot hemlöshet Allmännyttan är ett av de främsta verktyg som en kommun har för att stävja hemlöshet. Som ett viktigt led i kampen mot hemlösheten måste det därför först och främst bli ett stopp för utförsäljningar av allmännyttan. Dessa försäljningar har varit förödande för bostadssituationen och hemlöshetsproblematiken i Sverige i dag. I Vänsterpartiets motion Hyresrätt och allmännytta (2022/23:1249) lägger vi fram flera förslag som skulle hindra fortsatta vidlyftiga utförsäljningar av allmännyttiga bostadsbolag. Bland annat vill vi införa ett tioårigt moratorium för ombildningar av allmännyttiga hyresrätter till bostadsrätter och vi vill att det åter ska krävas tillstånd från länsstyrelsen vid försäljning av bostäder ägda av kommunala bolag. Med tanke på hur det sett ut de senaste 30 åren, med återkommande borgerliga lagändringar enkom för att gynna utförsäljningar av bl.a. allmännyttan och därmed rasera sådant som det tagit decennier att bygga upp, anser Vänsterpartiet att det bör införas ett grundlagsskydd för det vi äger tillsammans (se motion 2019/20:125). I väntan på att en sådan lagstiftning införs föreslår vi i motionen Hyresrätt och allmännytta (2022/23:1249) att regeringen skyndsamt utreder hur man kan säkerställa ett långsiktigt förbud mot utförsäljningar inom allmännyttiga bostadsbolag. Att komma till rätta med hemlöshetsproblematiken kräver insatser på flera plan. I dagens ojämlika samhälle förväntas vi alla köpa bostäder, alternativt betala orimligt höga hyror, vilket stänger ute alla som saknar en hög inkomst eller kapitaltillgångar. För många är det inte ens möjligt att efterfråga de billigaste boendealternativen, i det befintliga hyresbeståndet. Detta eftersom hyresvärdar effektivt sållar bort människor genom så högt ställda krav att det saknar all rim och reson. Dessa orimliga krav för att få teckna ett hyreskontrakt, exempelvis att inkomst enbart får komma från förvärvarsarbete eller omotiverat höga inkomstkrav, måste bort. Vänsterpartiet vill införa tydliga och transparenta regler för vilka krav som får ställas av hyresvärdar. Försörjningsstöd, a-kassa, sjukpenning etc. ska godtas som inkomst och när inkomstkrav ställs ska detta ligga på maximalt riksnormen för för ­ sörjningsstöd, efter att hyran är betald. Även i utredningen Sänk tröskeln till en god bostad föreslås delvis det som Vänster ­ partiet eftersträvar, vilket vi självklart är positiva till. Vi menar dock att det är viktigt att inkludera även privata hyresvärdar i en kommande lagstiftning. I vår motion Hyresrätt och allmännytta föreslår vi att regeringen ska återkomma med ett lagförslag som hindrar såväl allmännyttiga som privata bostadsbolag från att ställa orimliga krav vid tecknande av nya hyreskontrakt. Nooshi Dadgostar (V) Andrea Andersson Tay (V) Ida Gabrielsson (V) Samuel Gonzalez Westling (V) Tony Haddou (V) Isabell Mixter (V) Vasiliki Tsouplaki (V) Malcolm Momodou Jallow (V) [1] De olika avdragen/bidragen (rotavdrag samt ränteavdrag) till ägda boenden kommer i år att kosta staten runt 60 miljarder kronor sammantaget, men redan 2025 beräknar Ekonomistyrningsverket (ESV) att kostnaderna för ränteavdraget ensamt kommer att ligga på runt 57 miljarder kronor. Kostnaden för rotavdrag framöver beror på hur politiken väljer att utveckla avdraget. Som en jämförelse kan nämnas att hela gymnasieskolan kostade runt 45 miljarder kronor år 2020 och polisen fick drygt 30 miljarder samma år.

Motion till riksdagen 2024/25:1992 av Nooshi Dadgostar m.fl. (V) Bostadspolitik, planering och byggande 1 Innehållsförteckning 2 Förslag till riksdagsbeslut 3 Inledning 4 Bostaden är en social rättighet 4.1 Nytt bostadspolitiskt mål 4.2 Bostadssocial utredning 4.3 Nationell strategi för att säkerställa allas rätt till bostad 4.4 Nationell bostadsförsörjning 5 Renovera mer och bygg bort bostadsbristen 5.1 Inför ett stöd för byggande av hyresrätter 5.2 Inför ett stöd för byggande av studentbostäder 5.3 Ett statligt byggbolag 5.4 Statliga topplån 6 Investera i klimatomställningen 6.1 Klimatsäkra befintligt bestånd, renovera och energieffektivisera 6.2 Klimatsmart planering och nybyggnation 6.3 Fler flervåningshus i trä 6.4 Återbruk av byggmaterial 7 Balans mellan de olika upplåtelseformerna 7.1 Utred möjligheten att införa en låg avdragsgill moms på hyror 7.2 Avskaffandet av fastighetsavgiften på hyresfastigheter 7.3 Trappa ner ränteavdraget 7.4 Skatteavdrag för hyresgäster 7.5 Rotavdraget – från ett blått till ett grönt avdrag 7.6 LOU och skattefria underhållsavsättningar 8 Markpolitiken – ett viktigt verktyg för kommunerna 9 Stärk planverktyget 10 Regionalt perspektiv i planeringen 11 Ökat byggande på landsbygden 11.1 Nedskrivningsreglerna 12 Återinför radonstödet 13 Hemlöshet – ovärdigt ett civiliserat samhälle 13.1 Nationell kartläggning av hemlösheten 13.2 Ett tryggare samhälle för framtidens invånare 13.3 Nationella och kommunala åtaganden 13.4 Allmännyttan – en nyckelroll i kampen mot hemlöshet 2 Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ett nytt bostadspolitiskt mål och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör ta fram en nationell strategi för att säkerställa allas rätt till en bostad till en överkomlig kostnad och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör införa en ny bostadsförsörjningslag, som omfattar både stat och kommun, i enlighet med Vänsterpartiets förslag och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör ta fram en nationell handlingsplan för bostadsförsörjningen en gång per mandatperiod, som även bör innehålla en redovisning av hur bostadsmarknaden under den senaste mandatperioden fungerat avseende vilka bostadsbehov som inte tillgodoses samt vilka åtgärder som planeras för att åtgärda dem, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör avsätta resurser för införandet av ett stöd för byggande av hyresrätter och samtidigt låta Boverket snabbutreda utformningen av detsamma med målsättningen att ha ett stöd för byggande av hyresrätter på plats under andra halvan av 2025, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör avsätta resurser för införandet av ett stöd för byggande av studentbostäder och samtidigt låta Boverket snabbutreda utformningen av detsamma med målsättningen att ha ett stöd för byggande av studentbostäder på plats under andra halvan av 2025, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör se över hur ett statligt byggbolag med uppgift att bygga främst billiga hyresrätter kan upprättas och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör inrätta ett system med statliga topplån och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör införa ett energieffektiviseringsstöd för flerbostadshus med hyresrätt och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör ge Boverket i uppdrag att utforma stöd för klimatsmart planering och nybyggnation och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör avsätta resurser för införandet av ett stöd för byggande av klimatsmarta flerbostadshus i trä med rimliga hyror och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör utreda hur återbruket av byggmaterial kan öka och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med en åtgärdsplan och tidsplan för att genomföra en totalöversyn av regler och skatter enligt Vänsterpartiets förslag, i syfte att nå en mer jämlik balans mellan hyresrätt och bostadsrätt, och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att en ny förköpslag bör införas i syfte att förbättra kommunernas möjligheter att planera för och bygga fler bostäder och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör lägga fram lagförslag i linje med dem som presenterades i Byggrättsutredningens betänkande (SOU 2018:67) och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med ett förslag till ändring i plan- och bygglagen som gör det möjligt att föreskriva en viss upplåtelseform i detaljplan och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med ett förslag till ändring i plan- och bygglagen som gör det möjligt att föreskriva en viss upplåtelseform i översiktsplaner och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med ett förslag till ändring i plan- och bygglagen som gör det möjligt att ställa krav på energieffektivitet i detaljplan och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om regional fysisk planering och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen, i syfte att öka byggandet på landsbygden, under 2025 bör införa en ny stödmodell enligt Boverkets förslag och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att nedskrivningsreglerna bör förändras så att fler hyresbostäder byggs i landsbygdskommuner och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen under 2025 bör införa ett radonstöd för såväl småhus som flerbostadshus och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör ge Socialstyrelsen ett löpande uppdrag att med start 2025 en gång per mandatperiod genomföra en nationell kartläggning av hemlösheten och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör ge Socialstyrelsen i uppdrag att stödja kommuner att göra egna uppföljningar mellan de nationella kartläggningarna och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen under innevarande mandatperiod bör utvärdera om de lagändringar som följde på proposition 2023/24:112 tillämpas på så vis att de uppfyller barnkonventionens krav och vid behov återkomma med förslag som ger barn ett fullgott skydd enligt barnkonventionen, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att en hyresvärd aldrig ska kunna vräka ett hushåll som inkluderar minderåriga utan att först uppmana hyresgästen till rättelse samt ha underrättat socialtjänsten, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen omgående bör vidta åtgärder som gör det omöjligt att vräka en barnfamilj innan familjen har ett fullvärdigt alternativt boende att flytta till, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att en nationell strategi mot hemlöshet ska ha en tydlig nollvision för hemlösheten samt innehålla en strategi för att följa upp kommunens skyldighet att tillförsäkra alla rätten till en bostad och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen ska vidta åtgärder för att modellen Bostad först ska bli nationell norm och implementeras i hela Sverige och tillkännager detta för regeringen. 3 Inledning Sverige behöver en ny bostadspolitik med betydligt högre ambitioner än vad som varit fallet de senaste decennierna, och inte minst sedan den sittande regeringen tillträdde. Det behövs en hållbar, långsiktig politik som kan möta de utmaningar vi står inför i form av hemlöshet, bostadssegregation och klimatomställning. Bostadsbristen som råder i majoriteten av landets kommuner måste byggas bort. Alla fakta visar att det är miljövänliga hyresrätter med rimliga hyror som främst behöver byggas, något marknaden visat sig inkapabel att klara av. Därför måste statens bostads ­ politiska huvudfokus ligga där. I takt med att klassklyftorna ökat har även segregationen gjort det. Utanförskapet har blivit vardag och olika grupper lever alltmer åtskilda. Skillnaderna mellan bostads ­ områden är mycket stora vad gäller inkomst, utbildningsnivå, hälsa och förväntad livs ­ längd. Bostadssegregationen måste brytas med en politik för minskade klyftor och ett förändrat bostadsbyggande med fokus på en jämlik och hållbar stadsutveckling. För det krävs insatser i såväl socioekonomiskt eftersatta områden som i de mer välbärgade. Detta förutsätter en tydlig offentlig styrning, reglering och planering. Stat och kommun måste ta ett större ansvar – staten för finansieringen och kommunerna för en bostads ­ försörjning som omfattar alla invånare, oavsett inkomst. I dag står bygg- och fastighetssektorn för runt 20 procent av Sveriges totala utsläpp av växthusgaser. Därutöver tillkommer stora utsläpp utomlands genom import av bygg ­ produkter. Av sektorns totala utsläpp står byggverksamhet och uppvärmning för ca 40 procent vardera. Om vi ska nå riksdagens klimatmål måste sektorns klimatpåverkan minskas ur ett livscykelperspektiv. För det krävs ett mer hållbart byggande och ökad energieffektivisering, vilket också förutsätter både högre krav och statliga styrmedel. I denna motion redogör vi för Vänsterpartiets bostadspolitik och vad vi anser bör göras för att skapa klimatsmarta bostäder och socialt hållbara bostadsområden för alla. 4 Bostaden är en social rättighet I FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna slås fast att rätten till bostad är en grundläggande mänsklig rättighet. Även av den svenska regeringsformen framgår att det allmänna ska trygga rätten till bostad (1 kap. 2 § RF). Men i verklighetens Sverige förvägras allt fler rätten till ett eget hem, trots regeringsformens tydliga formulering. Under efterkrigstiden lades den svenska bostadspolitiken om. Den tidigare marknads ­ styrda bostadspolitiken hade lett till trångboddhet, undermåliga boendemiljöer och ockerhyror. Nu blev bostadspolitiken i stället en naturlig del av den generella välfärds ­ politiken: aktiv, omfattande och utan särlösningar för hushåll med låg inkomst. Staten såg till att rättsliga och finansiella instrument för bostadsbyggandet fanns tillgängliga, kommunerna ansvarade för planering och genomförande. I början av 1970-talet var bostadsbristen väsentligt mindre och den generella boendestandarden betydligt högre än tidigare. Utan en statlig bostadspolitik med omfattande stöd och aktiva insatser hade detta varit omöjligt. 2024 är bostadspolitiken varken tillräckligt aktiv eller tillräckligt omfattande. Sedan 1990-talet, då den statliga bostadspolitiken återigen ersattes med ett marknadsstyrt bostadsbyggande, har bostadsbristen och segregationen ökat. I dag ropar än en gång allt fler inom högern efter särlösningar, s.k. social housing, för hushåll utan kapital och/eller med låg inkomst. Från att ha varit en grundbult i svensk välfärdspolitik är bostaden än en gång ett simpelt investeringsobjekt på en marknad, och något den fattige bara ska ha tillgång till på nåder om högern får välja. Marknadens ensidiga vinstintresse, och näst intill totala avsaknad av socialt ansvarstagande, står än en gång i vägen för att lösa bostadsbristen för väldigt många medborgare. Det byggs för lite, för sakta och för dyrt. De senaste decennierna har bostadspolitik dessutom blivit en alltmer polariserad fråga, mellan de som har och de som inte har. I korthet handlar det om huruvida staten ska bidra till investeringar i billiga hyresrätter med låga hyror eller i stället satsa miljarder på att betala köksrenoveringar för höginkomsttagare. Vänsterpartiet håller fast vid synen på bostaden som en grundläggande rättighet. Vi menar med bestämdhet att bostaden aldrig kan jämföras med andra handelsvaror och att bostadsbristen därför måste mötas med ökat politiskt ansvarstagande. I ett rikt land som Sverige borde det vara en självklarhet att alla invånare har ett tryggt boende. En politik med olika typer av särlösningar för vissa grupper står i motsättning till allt vi tror på. Vi anser därför att frågan om att bygga bort bostadsbristen, framför allt med hyresrätter som vanliga löntagare har råd med, ska prioriteras när skattemedel används. Gemensamt kan vi återskapa en statlig bostadspolitik enligt principen om generell välfärd. 4.1 Nytt bostadspolitiskt mål Riksdagens bostadspolitiska mål återspeglar inte de samhällsbehov och utmaningar som bostadsbyggandet kräver. Vi vill därför ersätta nuvarande mål med följande: Alla ska ges förutsättningar att leva i goda bostäder till rimliga kostnader och i en stimulerande och trygg miljö inom långsiktigt hållbara ramar. Boende- och bebyggelsemiljön ska utgå ifrån människors behov, bidra till jämlika förhållanden och särskilt främja en god uppväxt för barn och ungdomar. Vid planering, byggande och förvaltning ska en ekologiskt och socialt hållbar utveckling vara grunden för verksamheten. Vad som ovan anförts om ett nytt bostadspolitiskt mål bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. 4.2 Bostadssocial utredning I början av 1930-talet präglades den svenska bostadsmarknaden av bostadsbrist, trångboddhet och ojämlikhet. För att kartlägga problemen och ta fram åtgärder tillsatte den socialdemokratiska regeringen den s.k. bostadssociala utredningen. Utredningen verkade under åren 1933–1947 och lade grunden för den generella bostadspolitik som etablerades under efterkrigstiden. Samhället tog ansvar för att alla, oavsett inkomst, skulle garanteras en bra bostad. Successivt byggdes bostadsbrist och trångboddhet bort. I dag präglas svensk bostadsmarknad återigen av bostadsbrist och trångboddhet. Bostadsbristen slår hårdast mot de grupper i samhället som har lägst inkomster, grupper som har svårt att ha råd med även de bostäder som faktiskt byggs. Kommunernas bostadssociala verktyg, såsom sociala kontrakt och sociala förturer, är i grunden bra men de räcker inte för att garantera alla invånare en bostad. Det behövs även bostäder. Eftersom allmännyttans roll har förändrats, genom kravet på affärsmässighet, påverkas dessutom de kommunala bostadsbolagens möjlighet att ta sitt sociala ansvar. Sammanfattningsvis befinner vi oss i ett läge där stora grupper inte kommer in på bostadsmarknaden utan är hänvisade till trångboddhet och otrygga boendelösningar på andra-, tredje- och fjärdehandsmarknaden. Den strukturella hemlösheten växer för varje år och bostadsmarknaden präglas av en stark ojämlikhet som är nära länkad till de inkomst- och förmögenhetsklyftor som ökat i Sverige de senaste decennierna. Många, inklusive Vänsterpartiet, har under åren pressat på för att få till en ny bostads ­ social utredning med förslag på åtgärder för att komma till rätta med problemen. I mars 2022 överlämnade utredningen om en socialt hållbar bostadsförsörjning sitt betänkande Sänk tröskeln till en god bostad (SOU 2022:14). Vänsterpartiet står till stora delar bakom förslagen, bl.a. lyfts den så viktiga frågan om sänkta trösklar för att få ett första ­ handskontrakt på en hyresrätt, något Vänsterpartiet drivit länge. Utredningen föreslår även förändringar i lagen om offentlig upphandling (LOU) så att allmännyttan precis som de privata aktörerna ska bli friare i sina upphandlingar. Även detta är något som Vänsterpartiet drivit länge och nu hoppas ska bli verklighet. Finansdepartementet krävde in remissvaren den 22 augusti 2022, efter det har ingenting hänt. Regeringen har bara låtit meddela att beredning av ärendet pågår inom Regeringskansliet. Vi menar dock att det är hög tid för regeringen att agera och se till att förslagen i utredningen blir verklighet och inte bara en hyllvärmare. Vad gäller sådant vi anser saknas i SOU 2022:14 presenterar vi i denna motion, samt i Vänsterpartiets motion Hyresrätt och allmännytta (mot. 2024/25:1989) ytterligare förslag på reformer som skulle sänka tröskeln in på bostadsmarknaden för de invånare som allra mest behöver det. 4.3 Nationell strategi för att säkerställa allas rätt till bostad I mars 2019 riktade FN:s rapportör för bostadsfrågor, Leilani Farha, skarp kritik mot den dåvarande regeringens bostadspolitik. Hon uttryckte en särskild oro över de lagar och policyer som gjort att globalt kapital kunnat investeras i bostäder som säkerhet för finansiella instrument. Denna s.k. finansialisering av bostadsmarknaden har enligt Farha fått katastrofala konsekvenser för hyresgäster. Fenomenet är inte nytt. Fastighetsspekulation på bekostnad av hyresgästers trygghet har pågått länge och över hela världen. Ett tydligt exempel är den utveckling vi sett i Sverige. Riskkapitalbolagsägda fastighetsbolag har köpt upp hyresfastigheter, renoverat lägenheterna och höjt hyrorna kraftigt. De hyresgäster som inte klarat av att betala de högre hyrorna har tvingats att flytta. Fenomenet kallas renovräkning och har drabbat många hyresgäster runtom i Sverige. Farha betonade att Sverige inte lever upp till sina åtaganden vad gäller internationella konventioner och uppmanade därför regeringen att dels erkänna den inverkan som finansialiseringen av bostadsmarknaden har på bostaden som en social rättighet, dels vidta åtgärder för att återupprätta bostaden som en social rättighet. Hon framhöll även att regeringen bör ta fram en nationell strategi för att säkerställa allas rätt till en bostad till en överkomlig kostnad. Inget av detta har hänt. Vänsterpartiet delar dock FN:s uppfattning och anser att en nationell strategi för att säkerställa allas rätt till en bostad till en överkomlig kostnad ska ligga till grund för regeringens övergripande bostadspolitik. Regeringen bör ta fram en nationell strategi för att säkerställa allas rätt till en bostad till en överkomlig kostnad. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. 4.4 Nationell bostadsförsörjning I Sverige har kommunerna en central roll för bostadsförsörjningen. Främst genom planmonopolet, som ger dem makten över den lokala fysiska planeringen, men även via sina allmännyttiga bostadsbolag. Genom att styra hur marken används kan kommuner påverka omfattningen av och inriktningen på bostadsbyggandet och med hjälp av sin allmännytta kan de i viss mån påverka tillgången på, och fördelningen av, bostäderna. Med dessa två verktyg har den kommun som vill starka styrmekanismer för att påverka invånarnas möjlighet att få en bostad. Över tid har kommunernas bostadsförsörjningsåtagande förändrats. Under efterkrigs ­ tiden använde kommunerna sina verktyg för att bygga bra bostäder för alla. De senaste 30 åren har bostadsbyggandet i stället helt fått ske på marknadens villkor. Kommunal mark har blivit en viktig handelsvara för de som vill stärka sin ekonomi, och samtidigt har allmännyttan i viss utsträckning, genom nya krav på affärsmässighet, reducerats till en i mängden av marknadsaktörer. Sammantaget har detta påverkat kommunernas möjligheter att ta sitt bostadsförsörjningsansvar, vilket främst drabbat resurssvaga grupper som inte har råd med bostäder på marknadens villkor. I utredningen Sänk tröskeln till en god bostad (SOU 2022:14) presenterades dels ett förslag på en ny bostadsförsörjningslag som omfattar både stat och kommun, dels ett förslag om att regeringen en gång per mandatperiod i en nationell handlingsplan ska redovisa sin bedömning av utvecklingen på bostadsmarknaden och vilka bostadsbehov som inte tillgodoses på denna. Utgångspunkten är att utmaningar på bostadsmarknaden måste lösas av stat och kommun i samverkan. Vänsterpartiet instämmer i stort med förslaget. En gemensam lag skapar en struktur som tydliggör det gemensamma ansvaret för bostadsförsörjningsfrågor. En formaliserad process kring en nationell bostads ­ försörjningsplan – där myndigheter, länsstyrelser, regioner och kommuner ingår – är viktig. Det tydliggör på ett bra sätt att staten delar ansvaret för bostadsförsörjningen. Regeringen bör införa en ny bostadsförsörjningslag, som omfattar både stat och kommun, i enlighet med Vänsterpartiets förslag. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. Regeringen bör ta fram en nationell handlingsplan för bostadsförsörjningen en gång per mandatperiod, som även bör innehålla en redovisning av hur bostadsmarknaden under den senaste mandatperioden fungerat avseende vilka bostadsbehov som inte tillgodoses samt vilka åtgärder som planeras för att åtgärda dem. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. 5 Renovera mer och bygg bort bostadsbristen Enligt Boverkets senaste bostadsmarknadsenkät (maj 2024) bor runt 70 procent av landets befolkning i kommuner med bostadsbrist. För första gången på många år bedömer kommunerna dessutom att läget kommer vara sämre om tre år jämfört med i dag. Enkäten visar även att det är störst efterfrågan på hyresrätter, oavsett vilken storlek på bostad som efterfrågas. 2023 lämnades startbesked för preliminärt ca 32 000 bostäder enligt SCB:s statistik. Det är ca 45 procent färre än 2022. Det är ekonomiska faktorer som uppges vara ett allt större hinder för bostadsbyggande. Utöver höga produktionskostnader är det svårigheter för privatpersoner att få lån samt svårigheter för byggherrar att få lån som anges som hinder av flest antal kommuner i år, liksom under förra året. Av de bostäder som ändå byggts de senaste åren har mycket blivit alltför dyrt för stora grupper i samhället. Bristen på bostäder som låg- och medelinkomsttagare faktiskt har råd att bo i, framför allt hyresrätter med rimliga hyror, förblir alltså mycket stor även när det byggs. Denna brist är inte bara en katastrof för många enskilda individer utan är även en starkt hämmande faktor för kommuners och regioners utveckling då den begränsar människors möjligheter att ta ett jobb, studera och etableras i det svenska samhället. Människor måste kunna flytta dit där jobb och utbildningsplatser finns och hyresrätter med rimliga hyror är den viktigaste nyckeln till flytten. När både faktiska siffror och prognoser från myndigheter och andra samhällsaktörer så tydligt visar hur nyproduktionen minskar i en rasande hastighet behöver Sverige allt annat än den passiva bostadspolitik som vi hittills bevittnat från den högerkonservativa regeringen. Av erfarenhet vet vi att marknaden bygger för efterfrågan, inte för behov. Att i detta läge avveckla den statliga bostadspolitiken i princip helt, så som regeringen och riksdagens högermajoritet har gjort, är både obegripligt och i allra högsta grad oansvarigt. Vänsterpartiet menar att det i själva verket är nu som staten ska satsa stort på såväl renovering och energieffektivisering av det befintliga hyresbeståndet som nybyggnation av hyresrätter som även låg- och medelinkomsttagare har råd med. 5.1 Inför ett stöd för byggande av hyresrätter Det tidigare investeringsstödet för byggande av hyresrätter, som avvecklades av riksdagens högerkonservativa partier, var en viktig anledning till att det under några år faktiskt byggdes hyresrätter med hyror som även genomsnittliga löntagare hade råd med. Stödet bidrog också till att fler bostäder de facto byggdes, något som flertalet rapporter visat. Att i ett skede där antalet nybyggnationer störtdyker plötsligt avveckla investeringsstöden tedde sig därför häpnadsväckande okunnigt. Ideologin, kombinerad med ett väl rotat förakt för hyresrätten, tycks viktigare för högern än att även människor som saknar ekonomiska resurser faktiskt får ett eget långsiktigt och tryggt hem. Det ständigt återkommande argumentet från högerpartierna, att investeringsstödet inte är ”träffsäkert”, rimmar illa med den politik som samma partier för när det gäller subventioner till ägda bostäder. Men frågan är om det verkligen är de rikaste personernas boende som vi ska skattesubventionera med uppskattningsvis nästan 60 miljarder kronor bara i år? [1] Varför är just dessa subventioner så viktiga för högern? När det gäller investeringsstödet för byggande av hyresrätter syftade stödet i själva verket till att gynna hela den svenska generella bostadsmarknaden. Att det inte byggdes social housing för pengarna, dvs. den typen av ”träffsäkra” fattigbostäder som högern ofta uttrycker en längtan efter, har helt enkelt att göra med att Sverige fortfarande för en generell bostadspolitik. Vi ska inte ha särlösningar för de mest utsatta invånarna. Vi ska bygga för hela befolkningen och de skattepengar som används för ändamålet ska gynna så stora delar av samhället som möjligt, inte bara rika hushåll. Under de fem år som investeringsstödet till hyresbostäder fanns beviljades stöd till 52 500 bostäder. Av dessa var drygt hälften färdigbyggda 2021. Sammanlagt hade då 8,5 miljarder kronor betalats ut i stöd. Detta kan exempelvis jämföras med statens kostnad för rotavdraget på ca 11 miljarder kronor enbart under 2023. Totalt har rot ­ avdraget kostat oss skattebetalare hela 183 miljarder kronor under åren 2009–2023. Bostäder byggda med hjälp av investeringsstödet bidrar till hela samhällets utveckling. Köken som renoveras med rotavdrag gynnar i princip bara enskilda individers plån ­ böcker – på bekostnad av alla låginkomsthushålls ekonomier, då alla tvingas att bidra genom skattsedeln. Detta gäller för såväl rot- som ränteavdrag. När siffror bryts ner blir det alltså tydligt hur investeringsstödet till en i samman ­ hanget mycket låg kostnad bidrog till att upprätthålla byggtakten, öka andelen hyres ­ rätter och dessutom sänka hyrorna. Kort och gott så möjliggjorde stödet det som marknaden i alla tider visat sig inkapabel att klara av, nämligen att få till stånd hyres ­ rätter med hyror som vanliga löntagare har råd med. Därmed blir det också tydligt hur högerns partier inte bryr sig om fakta utan helt låter ideologin styra bostadspolitiken. Om staten ska kunna bidra till målet om en socialt hållbar bostadsproduktion inom ramen för en generell bostadspolitik är någon form av statligt stöd för uppförande av hyresrätter nödvändigt. Det är grundläggande om vi ska kunna komma till rätta med den växande strukturella hemlösheten, vars orsak är att människor helt enkelt saknar de inkomster och resurser som krävs för att komma in på den ordinarie bostadsmarknaden. Genom ett stöd kan staten ställa krav på lägre hyresnivåer och man har möjlighet att parera byggkonjunkturen och sikta på ett stabilt och totalt sett högre byggande än i dag, något som är lämpligt att kombinera med ett statligt byggbolag. Vänsterpartiet vill därför återinföra ett statligt stöd för byggande av hyresbostäder. Ett nytt stöd kan utformas på många sätt och vi föreslår även att stödet delas upp i ett för vanliga hyresrätter och ett separat för byggande av studentbostäder. Utöver detta måste stödet mycket tydligare än vad som tidigare varit fallet knytas till klimatmålen. Högre krav på klimatsmarta bostäder ska ställas när stöd ska beviljas. Regeringen bör under 2025 avsätta resurser för införandet av ett nytt stöd för byggande av hyresrätter och samtidigt låta Boverket snabbutreda utformningen av detsamma med målsättningen att återigen ha ett stöd för byggande av hyresrätter på plats under andra halvan av 2025. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. I Vänsterpartiets budgetmotion (mot. 2024/25:1924) har vi avsatt medel för införandet av ett nytt investeringsstöd för byggande av hyresrätter, med start andra halvan av 2025. 5.2 Inför ett stöd för byggande av studentbostäder Enligt Boverkets bostadsmarknadsenkät (maj 2024) är det färre högskolekommuner som uppger underskott på bostäder för studenter. Detta är glädjande, men samtidigt förväntar sig kommunerna att antalet påbörjade studentbostäder kommer att minska kraftigt 2024–2025. I flera kommuner råder dessutom fortfarande brist och till detta kommer att många nybyggda studentbostäder har anmärkningsvärt höga hyror och därför är svåra att efterfråga av många studenter. För att upprätthålla en balans i antalet tillgängliga bostäder för studenter, och dessutom bidra till pressade hyror på desamma, anser Vänsterpartiet att ett stöd som riktas specifikt till byggande av studentbostäder är ett bra komplement till det som riktar sig mot vanliga hyresrätter. I stora drag bör de dock utformas på liknande sätt. Regeringen bör under 2025 avsätta resurser för införandet av ett nytt investeringsstöd för byggande av studentbostäder och samtidigt låta Boverket snabbutreda utformningen av detsamma med målsättningen att återigen ha ett investeringsstöd för byggande av studentbostäder på plats under andra halvan av 2025. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. I vår budgetmotion (mot. 2024/25:1924) har vi avsatt medel för införandet av ett nytt investeringsstöd för byggande av studentbostäder, med start andra halvan av 2025. 5.3 Ett statligt byggbolag I Sverige fanns 2020 över 110 000 byggföretag, med runt 330 000 anställda. Av de 30 största bolagen dominerar dock tre stycken i princip helt: Skanska, Peab och NCC. Att bara några få byggjättar kontrollerar bostadsmarknaden innebär inte bara svårigheter för de småskaligare konkurrenterna inom branschen. Genom höga vinstmarginaler pressas både bostadspriser och hyror uppåt. Flera aktörer, däribland Sveriges Allmännytta, har uttryckt oro för att det påverkar både bostadsbyggandet, samhällsbyggandet och svensk konkurrenskraft. Det är tydligt att det behövs åtgärder för att sätta tryck på byggbolagen att öka produktiviteten. Vänsterpartiet vill därför se ett statligt allmännyttigt byggbolag med uppgift att bygga bostäder, främst hyresrätter, som alla ska ha råd med. Bolaget ska vara affärsdrivande men ha måttliga avkastningskrav. Såväl LO som Byggnads har presenterat liknande förslag (LO 2019: Program för jämlikhet; Byggnads 2019: Bostäder åt alla! Sverige behöver en [ny] bostadspolitik). Ett statligt byggbolag skulle ge en bättre möjlighet till politisk styrning och säkra långsiktigheten i samhällsbyggandet. I dag styr konjunkturen helt byggandet. En statlig aktör skulle kunna säkerställa en jämnare byggtakt och kan även ta regionala hänsyn och agera på ett sätt som gynnar hela landet. Den skulle t.ex. kunna satsa på områden som andra byggbolag bedömer som riskabla, såsom mindre landsbygdskommuner. Regeringen bör se över hur ett statligt byggbolag med uppgift att bygga främst billiga hyresrätter kan upprättas. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. 5.4 Statliga topplån När bostadsbyggandet nu minskat kraftigt behövs ytterligare stimulans för att komma upp i de byggvolymer som behövs. I den senaste bostadsmarknadsenkäten konstaterade Boverket att det största hindret för bostadsbyggandet som flest kommuner anger, utöver höga produktionskostnader, är svårigheter för byggherrar att få lån. Med vårt förslag om att införa ett stöd för byggande av hyresrätter kan produktionskostnader avhjälpas något. För att ytterligare stimulera byggandet anser vi att staten bör ta över delar av risken för finansieringen av nybyggnationer genom att erbjuda förmånliga topplån med låg ränta som ersätter större delen av det egna kapitalet för byggbolagen. Med ett statligt topplån på 25 procent av investeringen återstår 5 procent för investeraren att skjuta till. Resterande 70 procent ska som i dag finansieras av banksektorn. På så vis ges även fler aktörer möjlighet att ta sig in på marknaden, vilket stärker konkurrensen i branschen. Förslaget innebär en ökad upplåning för staten på 10 miljarder kronor 2025. Över tid skalas systemet upp och statens upplåning utökas. Schablonkostnaden beräknas till 200 miljoner kronor 2025. Kostnaden som avses är räntekostnad och viss täckning av kapitalförluster. I vår budgetmotion (mot. 2024/25:1924) avsätter vi medel för reformen. Regeringen bör inrätta ett system med statliga topplån. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. 6 Investera i klimatomställningen Det gröna samhällsbygget förutsätter trygga och klimateffektiva bostäder i hela landet. Det svenska miljonprogrammet har gett oss välbyggda och välplanerade flerfamiljshus och dessutom finns mycket som tyder på att de robusta miljonprogramshusen lämpar sig väl för omfattande klimatanpassningar. En effektiv klimatomställning kräver också att nybyggnationen av bostäder kraftigt minskar sin klimatpåverkan. Därför vill vi ställa högre miljökrav på de nya stöden för byggande av hyresbostäder (se avsnitten 3.1 samt 3.2), men vi vill bl.a. också se riktade investeringar mot ett ökat byggande i trä. Om hälften av Sveriges flerbostadshus byggdes i trä i stället för i andra material 2025 skulle klimatpåverkan i byggskedet kunna minskas med så mycket som 40 procent per år. Vänsterpartiet vill se ett historiskt omfattande investeringsprogram för klimatet på 700 miljarder kronor under de tio kommande åren. Av dessa öronmärks 130 miljarder kronor för att stärka klimatnyttan i nyproduktionen samt för att åstadkomma effektiva och ändamålsenliga klimatrenoveringar av det befintliga bostadsbeståndet. Se vidare avsnitten nedan, samt Vänsterpartiets budgetmotion (mot. 2024/25:1924). 6.1 Klimatsäkra befintligt bestånd, renovera och energieffektivisera I en bransch som ensam står för en så betydande del av samhällets klimatpåverkan, enligt Boverket över 20 procent av utsläppen av växthusgaser, så är satsningar på klimatanpassningar av det befintliga bostadsbeståndet helt grundläggande. Bara av miljonprogrammets bostäder beräknas flera hundra tusen bostäder vara i stort behov av renovering och kostnaderna beräknas bli mycket höga. Om dessa för samhället så nödvändiga energieffektiviseringar inte ensamt ska betalas av nuvarande hyresgäster måste staten vara med och ta en del av det finansiella ansvaret. Bygg- och fastighetssektorns utsläpp av växthusgaser är alltså enorma och problemen med chockhöjningar av hyror efter fastighetsupprustningar är välkända. Efter detta följer renovräkningarna, ett ofog som främst drabbar hushållen med de snävaste ekonomiska marginalerna. Ett statligt stöd för renovering och energieffektivisering till flerbostadshus med hyresrätter kan på ett effektivt sätt avhjälpa båda dessa stora samhällsproblem. Som stödgivare har staten stora möjligheter att ställa höga krav på klimatsmarta ombyggnationer, liksom på rimliga hyresnivåer efter renoveringarna. Vänsterpartiets mål är ett klimatsmart samhälle där människor kan känna sig trygga i alla avseenden och trygghet handlar förstås inte minst om att kunna bo kvar i sitt hem. Renoveringar får aldrig bli renovräkningar. En social bostadspolitik ger människor både rätt och råd att bo. I mars 2023 nådde Europaparlamentet och Europarådet en överenskommelse om en revidering av energieffektiviseringsdirektivet (EED). Det innebär att principen om energieffektivitet omsätts i lag, dvs. att EU-länderna måste ta större hänsyn till energi ­ effektivitet i sin politik och planering och vid investeringsbeslut inom såväl energi ­ sektorn som andra sektorer. Kort och gott ställer även EU allt högre krav på renovering och energieffektivisering av byggnader, både vad gäller offentliga sådana och bostads ­ hus. Att Sveriges högerpartier i det läget valde att stoppa allt stöd för energieffektivi ­ sering av flerbostadshus är ytterst besynnerligt och har fått välförtjänt kritik inte bara från Vänsterpartiet utan även från stora delar av byggbranschen. Vänsterpartiet vill införa ett renoverings- och energieffektiviseringsstöd för fler ­ bostadshus med hyresrätter. Stödet ska lätta den ekonomiska bördan för den enskilda hyresgästen vid större renoveringar i fastigheten. Vi menar att reformen, utöver allt som redan nämnts, därför även är en viktig rättviseåtgärd. Under lång tid har det ägda beståndet fått statligt bidrag för renovering, ombyggnad och tillbyggnad via rotavdraget. Något som, till ett mycket högt pris för skattebetalarna (183 miljarder kronor under åren 2009–2023), inte har bidragit till någon som helst samhällsnytta i stort utan enkom gynnat enskilda bostadsägare. Det är nu dags för ett omfattande upprustningsprogram för hyresfastigheter. En renoveringsvåg med tillhörande energieffektivisering av denna magnitud gynnar hela samhället – inte bara de enskilda hyresgästerna – då den i allra högsta grad bidrar till den så nödvändiga klimatomställningen och till ett bättre hyresbestånd som hela samhället har möjlighet att efterfråga. Alla bör därför vara med och bidra. Medel ska kunna sökas av såväl allmännyttiga som privata fastighetsägare. De ska täcka en del av omkostnaderna för att göra nödvändiga renoveringar med tydligt satta klimat- och miljökrav. Detaljerade krav för att kunna ta del av stödet ska tas fram av Boverket och ska kunna sökas från andra halvan av 2025. Regeringen bör införa ett renoverings- och energieffektiviseringsstöd för flerbostads ­ hus med hyresrätter enligt motionens förslag. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. I Vänsterpartiets budgetmotion (mot. 2024/25:1924) avsätter vi medel för att med start andra halvan av 2025 införa ett nytt energieffektiviseringsstöd enligt förslaget ovan. 6.2 Klimatsmart planering och nybyggnation I vår budgetmotion (mot. 2024/25:V700) avsätter vi medel för nybyggnation och planering inom ramen för vårt klimatomställningsprogram, vilket löper under en tioårs ­ period. Medel ska kunna sökas vid nybyggnation som komplement till ett investerings ­ stöd eller liknande, i syfte att specifikt stärka klimatnyttan i nybyggnation och inom planeringen. Det offentliga har inom planeringen ett stort ansvar för framtida klimatutveckling. Kommunerna, som ansvarar för planfrågorna, kan välja att styra mot ett klimatneutralt byggande. Många jobbar redan hårt för att minska den klimatpåverkan som byggande ger upphov till och i det arbetet är bl.a. ett ökat byggande i trä en viktig del. I syfte att stödja kommunernas arbete med att säkerställa att mark tilldelas byggherrar som erbjuder såväl klimatsmart nyproduktion som boendekostnader anpassade till folk ­ flertalet vill Vänsterpartiet att staten stödjer kommunerna i deras arbete med att ta fram klimat ­ neutrala byggplaner enligt ovan. Ett sådant stöd kan fungera som ett viktigt kommunalt verktyg för att på ett tydligt sätt ta fram byggbar mark där det exempelvis kan ställas krav på kostnadseffektiv klimatneutral nyproduktion i trä. I syfte att göra fler stadsdelar klimatsmarta vill vi att klimatomställningsprogrammet omfattar en försöksverksamhet där aktörer får söka stöd för mindre projekt som gynnar den egna stadsdelen ur ett klimatsmart perspektiv. Det kan exempelvis handla om att rusta gårdar på ett klimatsmart sätt, göra gator bilfria eller starta odlingar i området. Regeringen bör ge Boverket i uppdrag att utforma stöd, enligt ovan, för klimatsmart planering och nybyggnation. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. 6.3 Fler flervåningshus i trä Sverige behöver bygga många bostäder, men det räcker inte längre att bara bygga mer. Vi måste även bygga rätt och klimatsmart. Det stöd för byggande av hyresrätter och studentbostäder som Vänsterpartiet vill inrätta måste mycket tydligare knytas till klimat- och energimålen. Men för att ytterligare stödja det industriella byggandet av flerbostadshus i trä anser vi att fler åtgärder är nödvändiga. Sverige är ett skogsland och vi har en lång och stark tradition av att bygga med trä. Redan i dag byggs hela 90 procent av småhusen i trä. Förutom att vi har god tillgång till materialet så finns det en rad fördelar med att bygga i trä. Trä är en förnybar råvara som tar upp koldioxid under sin växttid och med användning i bl.a. träbyggnader binder in denna koldioxid under hela sin livstid. Ett ökat byggande i trä är viktigt om vi ska nå klimatneutralitet men det är också ett viktigt bidrag till att lösa behovet av ett ökat bostadsbyggande. Ett modernt industriellt byggande i trä kortar nämligen även bygg ­ tiderna och därmed kostnaderna. Slutligen skapar byggande i trä arbetstillfällen i delar av landet där behovet av dessa är stort. Men trots detta är antalet nybyggda flervånings ­ hus i trä fortfarande måttligt. I ett av världens mest skogstäta länder byggs fortfarande bara runt 13 procent av flervåningshusen i trä. I syfte att öka byggandet av flerbostadshus i trä bör regeringen under 2025 avsätta resurser för införandet av ett stöd för byggande av klimatsmarta flervåningshus i trä med rimliga hyror. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. I Vänsterpartiets budgetmotion (mot. 2024/25:1924) har vi avsatt medel för införandet av ett sådant stöd, med start andra halvan av 2025. 6.4 Återbruk av byggmaterial När Klimatpolitiska rådet senast överlämnade sin årliga rapport till regeringen konstaterades att Sverige förlorat styrfarten i sitt klimatarbete. Under ett par decennier har utsläppen i Sverige minskat varje år men nu står vi alltså inför en situation där nationell politik i stället kommer att leda till ökade utsläpp. När det gäller byggbranschen borde återbruk av byggmaterial vara ett viktigare bidrag än det är i dag. Branchorganisationen ”Byggmaterialhandlarna” har förvisso en uttalat hög ambition att minska sin klimatpåverkan, men andelen återbrukade produkter är fortfarande mycket låg. Vänsterpartiet uppmanar regeringen att bidra med reformer som kan öka andelen återbrukat byggmaterial. I syfte att nå de klimatpolitiska målen föreslår vi att regeringen utreder följande förslag: Se över möjligheten att göra handeln med återbrukade produkter och material momsfri så att dessa bättre kan konkurrera med nyproducerade varor. Förslaget strider inte mot EU:s momsdirektiv och kan genomföras med kort tidshorisont. Låt offentlig sektor driva på skapandet av en ny marknad genom att ställa krav i upphandlingar om att en viss del av ett bygge ska bestå av återbrukat byggmaterial. Undersök möjligheten att förbjuda rivning av byggnader som inte har inventerats och där möjligheterna att återbruka stomme och övrigt material inte utretts grundligt. Inkludera en generell översyn av avfallslagstiftningen med målet att öka det cirkulära kretsloppet av produkter och material, bl.a. bör definitionen för när en produkt blir avfall ändras så att den får längre liv. Regeringen bör utreda hur återbruket av byggmaterial kan öka. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. 7 Balans mellan de olika upplåtelseformerna Politiken har ett stort ansvar för att det byggs fler bostäder, men också för att rätt typ av bostäder byggs. Det som framför allt behövs är hyresrätter med rimliga hyror. För att bygga dessa behövs ett ökat statligt ansvarstagande både genom tydligare styrning och genom olika former av finansiella stimulanser. Men inte minst behövs en tydlig åtgärdsplan för att uppnå en mer jämlik balans mellan hyresrätt och äganderätt. Vi lever sedan länge med en bostadsmarknad där ytterst skeva ekonomiska och regelmässiga villkor gäller för de olika upplåtelseformerna, genomgående till hyres ­ rättens nackdel. Orättvisorna mellan upplåtelseformerna har bl.a. lett till att en nybyggd hyresrätt i snitt är ett par tusen kronor dyrare i månaden än motsvarande bostadsrätt. Att staten öser miljarder i skattesubventioner över de ägda upplåtelseformerna, samtidigt som inga motsvarande stöd finns för hyresrätten, har resulterat i att hyresgästerna i dag lägger en betydligt större andel av sin disponibla inkomst på boendet än de som bor i ett ägt boende. Detta trots att den disponibla inkomsten de facto är lägst bland hyresgäster. Utöver detta leder den ekonomiska orättvisan mellan upplåtelseformerna till dyrare underhåll av hyresrätter och bidrar i längden till ombildningar av hyresrätter till bostads ­ rätter. Något som på sikt stänger ute ännu fler hushåll med små resurser från att få en egen bostad till en rimlig kostnad och med långsiktigt trygga villkor. Situationen är komplex, men om vi ska få en fungerande och mer rättvis bostads ­ marknad är det inte större skillnader vi behöver. Målsättningen måste vara att alla upplåtelseformer ska vara lika attraktiva och det är samhällets och politikens uppgift att se till att det blir så. Vänsterpartiet vill därför se en totalöversyn av både regler och skatter som kan jämna ut villkoren. Nedan listar vi en rad viktiga aspekter som vi anser måste finnas med i en sådan översyn. Regeringen bör återkomma med en åtgärdsplan och tidsplan för att genomföra en totalöversyn av regler och skatter enligt Vänsterpartiets förslag, i syfte att nå en mer jämlik balans mellan hyresrätt och bostadsrätt. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. 7.1 Utred möjligheten att införa en låg avdragsgill moms på hyror Hyresfastighetsägare betalar 25 procent moms på material och tjänster, exempelvis när ett hus underhålls, men får i dag inte lägga på moms på hyran. Det går därför inte heller att göra avdrag för material och tjänster, till skillnad mot övriga näringsverksamheter där momsen kan dras av. En förklaring till att frågan inte varit aktuell är att EU:s moms ­ direktiv fram till förra året inte tillåtit medlemsstater att ändra i vad som beläggs med moms och med hur mycket. Direktivet har betraktat moms på hyra som en skatte ­ subvention och det har därför endast fått läggas på s.k. social housing, men inte på den reguljära bostadsmarknaden. I april 2022 beslutade dock EU:s råd för ekonomiska och finansiella frågor om ändringar i momsdirektivet, vilket nu möjliggör för varje enskild medlemsstat att besluta om förändringar i momssystemet. I Sverige finns sedan tidigare möjligheten att bygga med avdrag för moms, t.ex. idrottsanläggningar, varpå det sedan läggs en låg moms på de som hyr en tennisbana eller fotbollsplan. Men dagens system tvingar hyresfastighetsägare att lägga momsen på toppen av priset, vilket bidrar till att driva upp såväl kostnaderna för nyproduktion som hyresnivåerna i det befintliga beståndet. Vänsterpartiet anser att ändrade momsregler för hyresbostäder bör undersökas. Om en 6-procentig moms kan läggas på hyran, och utgående moms kan dras av, blir det klart mer fördelaktiga kalkyler för både nybyggnation och renovering. Förslaget sänker skatten på hyresrätten och stämmer dessutom väl överens med grundtanken att momsen ska betalas av slutanvändaren. Införandet av en låg moms vid uthyrning av bostäder är något som länge har efter ­ frågats av de stora aktörerna inom branschen, såsom Sveriges Allmännytta, Fastighet ­ sägarna Sverige och Hyresgästföreningen. Branschen är överens om att en reform som denna skulle skapa bättre förutsättningar för ökad nyproduktion och lägre hyror i både nyproduktion och befintligt bestånd än vad som är möjligt i dag. Vänsterpartiet har därför låtit riksdagens utredningstjänst titta på förslaget, och man kan konstatera att frågan är komplicerad (RUT 2022:149), men vi anser trots detta att den bör finnas med i den totalöversyn vi föreslår av villkoren för upplåtelseformerna. 7.2 Avskaffandet av fastighetsavgiften på hyresfastigheter I dag tas fastighetsskatt (kommunal fastighetsavgift) ut på fastigheter med bostäder som upplåts med hyresrätt. Hyresvärden betalar skatt för vinst som uppstår i verksamheten men även för själva innehavet av fastigheten. Att vinst beskattas är självklart, men inte att även ”produktionsmedlen” beskattas. Något som inte heller sker inom andra närings ­ verksamheter. Hyresrätten är således dubbelbeskattad. Flera statliga utredningar har pekat på problemet. Den senaste större parlamentariska utredning som berörde frågan, Fastighetsbeskattningskommittén (SOU 2000:34), föreslog att fastighetsskatten skulle ersättas med en schablonintäkt för privatbostäder (egnahem och bostadsrätter) och att fastighetsskatten på näringsfastigheter (hyresrätter) skulle slopas, eftersom näringsverksamheten redan beskattas på konventionellt sätt. I statsbudgeten redovisas också fastighetsavgiften på näringsfastigheter som en skatte ­ sanktion, dvs. ett ”överuttag” av skatt. Flera instanser har därför föreslagit att fastighets ­ avgiften och fastighetsskatten avskaffas på hyreshus med bostäder. Enligt riksdagens utredningstjänst (RUT 2022:1571) inbringade den kommunala fastighetsavgiften på hyreshus drygt 3 miljarder kronor brutto till landets kommuner 2022. Fastighetsavgiften på hyresrätter utgör dock en del av ett större skattesystem och även frågan om ett avskaffande är invecklad. Avskaffandet av fastighetsavgiften på hyresfastigheter bör därför utredas närmare och ingå i vår föreslagna totalöversyn. 7.3 Trappa ner ränteavdraget På bara fem år ökade ränteavdraget från 17 miljarder kronor till 27,5 miljarder kronor (2022). Enligt Ekonomistyrningsverkets (ESV) tidigare beräkningar kommer kostnaderna för ränteavdraget att ligga på runt 57 miljarder kronor 2025. Det är förvisso en prognos men oavsett så handlar det om enormt mycket pengar. Vi menar därför att det är rimligt att en nedtrappning av ränteavdragen finns med i den totalöversyn vi föreslår. 7.4 Skatteavdrag för hyresgäster Genom ovannämnda ränteavdrag har individer som äger sin bostad och har bostadslån rätt att få skatten på sina förvärvsinkomster reducerad om de har utgifter för ränta på bolån. Om nettot understiger noll är det möjligt att dra av 30 procent av det nettot från skatten på förvärvsinkomster, om det finns skatt att dra av från. I syfte att uppnå rättvisare ekonomiska villkor mellan upplåtelseformerna föreslår vi att en liknande form av skattereduktion för hyresutgifter utreds inom ramen för den totalöversyn vi föreslår. Riksdagens utredningstjänst har gjort en beräkning av effekten av att införa en skatte ­ reduktion för den som hyr sin bostad (RUT 2022:1040). Underlaget för reduktionen uppgår till 30 procent av årshyran efter att 30 000 kronor dragits av. I nästa steg utgörs själva reduktionen av 30 procent av det underlaget. Eftersom reduktionen ska efterlikna den reduktion som i dag finns för ränteutgifter har utredningstjänstens beräkningar hanterats på samma sätt. Det innebär att underlaget för reduktionen har förts in i inkomstslaget kapital tillsammans med andra minusposter och kvittats mot inkomster inom det inkomstslaget. Trettio procent av nettot inom det inkomstslaget har därefter använts för att reducera förvärvsinkomstskatten, då nettot varit negativt. De med ett positivt netto har i stället fått en minskad kapitalskatt. Då reduktionen är kopplad till storleken på hyran kommer ingen behovsprövning att behövas. Enligt riksdagens utredningstjänst resulterar en skattereduktion enligt förslaget i en kostnad (inkomst ­ minskning) för staten på ca 5,9 miljarder kronor kommande år. Med rätt utformad administration skulle hyresgäster kunna ta del av reduktionen i princip automatiskt, i samband med skatteåterbäringen. Så länge ränteavdraget finns kvar och så tydligt gynnar individer som äger en bostad anser vi att en modell för skatteavdrag för hyresgäster bör utredas inom ramen för den totalöversyn vi vill se av villkoren för hyrda och ägda bostäder. 7.5 Rotavdraget – från ett blått till ett grönt avdrag Vänsterpartiet arbetar för att ekonomin och bostadsmarknaden ska fungera för alla. Inte bara för några få. I dag finns flera avdrag och skattereduktioner som i stor utsträckning går till personer med höga inkomster. Dit hör bl.a. rut- och rotavdragen, och även ränte ­ avdragen. Åtskilliga kartläggningar och rapporter har bekräftat detta. Riksrevisionen, Skatteverket och Myndigheten för tillväxtanalys tillhör floran av rapportleverantörer som styrker både hur dyra och ineffektiva rut- och rotavdragen de facto är för samhället, men också hur de gynnar just de rikaste hushållen. Rotavdraget har, sedan det infördes i sin nuvarande form 2009, kostat skattebetalarna absurda 183 miljarder kronor (2009–2023). Men rot är alltså inte bara dyrt utan även ineffektivt. Varje rotjobb beräknas kostar skattebetalarna runt 7 miljoner kronor. Vill man skapa jobb med skattepengar finns det betydligt billigare och mer effektiva vägar. Enligt rapporten Skattesystemets utveckling (Skatteverket 2018) är den del av befolkningen som använder rutavdraget överrepresenterad bland de med höga inkomster, men en ännu större snedvridning mot höga inkomster gäller för de som gör rotavdrag. Gemensamt för båda avdragen är att mycket få hushåll med låga inkomsterna använder dem. Genom att sammanställa statistik från SCB (2022) har tankesmedjan Katalys tagit fram ett exempel som tydligt visar ojämlikheten: om hela Sverige använde rut-, rot- och ränteavdrag i samma utsträckning som invånarna i den välbärgade kommunen Danderyd skulle notan för staten hamna på 94,5 miljarder kronor – varje år. Det handlar alltså om bidrag som främst gynnar storstadens mest välbärgade hushåll. Även i Riksrevisionens granskningsrapport Svart på vitt – rotavdragets kostnader och effekter (RiR 2023:26) kritiseras rotavdraget. Den övergripande slutsatsen är att rot ­ avdraget ”inte skapar tillräckligt stora skatteintäkter genom minskat svartarbete och ökat arbetsutbud för att motivera statens kostnader för rotavdrag”. Rapporten konstaterar även att svarta löner, tvärtemot syftet med rotavdraget, har ökat inom byggindustrin – ett argument som högerpolitiker annars brukar använda för att motivera att de ska få fortsätta göra avdrag för sina köksombyggnationer. Riksrevisionens direkta rekommenda ­ tion till regeringen är att ”minska rotavdraget genom att utforma det så att dess kostnads ­ effektivitet ökar i förhållande till målsättningen att motverka svartarbete”. Regeringens kommentar till detta är att man ”inte avser göra några förändringar av rotavdraget med anledning av Riksrevisionens rapport” (skr. 2023/24:125). De rottjänster som svenska hushåll köpte för drygt 12 miljarder kronor det senaste året är alltför ofta av karaktären ”onödiga köks- och badrumsbyten” som stjälper snarare än hjälper miljön. Vi övriga skattebetalare tvingas alltså att bidra till dessa enskilda villa- eller bostadsrättsägares olika ”marknadsvärdeshöjande åtgärder”, samtidigt som de genomförda rotåtgärderna tär på vår miljö och vårt klimat. Gemensamma medel bör gå till sådant som är till nytta för flertalet och för miljön. Vi föreslår därför att en reformering av rotavdraget ska ingå i den totalöversyn vi vill se av villkoren mellan hyrda och ägda bostäder. Vårt förslag är att rotavdraget görs om till ett helt grönt avdrag för fastighetsförbättringsarbeten (s.k. rotarbeten), på samma sätt som skattereduktionen för grön teknik – grön rot – solcellsbidrag fungerar i dag. Att tydligt koppla kraven på åtgärder till miljö- och klimatnytta gör avdraget mer relevant för hela samhället, inte bara för enskilda fastighetsägare. Det skulle samtidigt bli ett viktigt incitament för att stimulera privata fastighetsägare att renovera hållbart och klimatsmart. 7.6 LOU och skattefria underhållsavsättningar I Vänsterpartiets motion Hyresrätt och allmännytta (mot. 2024/25:1989) finns ytterligare två viktiga förslag för att åstadkomma mer rättvisa villkor mellan upplåtelseformerna. Eftersom helheten är viktig vill vi nämna dessa, även om de ligger utanför den total ­ översyn vi efterlyser. Enligt Sveriges Allmännytta har de allmännyttiga bostadsbolagen i dag ca 10 procent högre byggpriser och längre byggtid än privata byggherrar p.g.a. lagen om offentlig upphandling (LOU). I en tid av bostadsbrist vore en effektiv åtgärd för att minska byggkostnaderna att allmännyttan inte behövde tillämpa LOU. Den statliga utredningen Sänk tröskeln till en god bostad (SOU 2022:14) föreslog att LOU ska ändras så att ett organ som verkar på normala marknadsmässiga villkor, har ett vinstsyfte och bär sina egna förluster inte ska behöva omfattas av LOU. Vänsterpartiet är enigt med utredaren. Vi anser att allmännyttan, liksom de privata aktörerna, ska bli friare i sina upphandlingar och inte behöva tillämpa LOU. Nästa viktiga förslag handlar om skattefria underhållsavsättningar. Fastigheter används länge och underhåll är grundläggande för att förlänga livslängden. I dag kan småhusägare och bostadsrättsföreningar jämna ut kostnader genom att göra avsättningar till framtida underhåll utan skattekonsekvenser. I hyresrätten beskattas däremot alla avsättningar till framtida underhåll med över 20 procent. Detta försvårar möjligheten till underhåll i hyresfastigheter och för hyresvärdarna att periodisera kostnaden i hyran. Kostnader för förslitningar vältras i stället över på framtida hyresgäster och otaliga är antalet gånger vi sett konsekvenserna av detta. Ett enkelt sätt att delvis komma till rätta med denna skattemässiga orättvisa är att införa skattefria underhållsavsättningar även för hyresfastigheter. Statens kostnad för reformen beräknas av riksdagens utrednings ­ tjänst till försumbara 10 miljoner kronor om året och bör införas omgående (RUT 2022:156). I vår budgetmotion (mot. 2024/25:1924) avsätter vi medel för ändamålet. 8 Markpolitiken – ett viktigt verktyg för kommunerna Kommunerna spelar en viktig roll för att öka bostadsbyggandet, bl.a. då det är de som tar fram detaljplaner för hur områden ska bebyggas. Om fler bostäder ska byggas måste alltså kommunernas planberedskap vara god. Samtidigt måste de ha bra markpolitiska verktyg för att bygga de bostäder som behövs. Nuvarande verktyg räcker uppenbarligen inte för att uppnå ett högt byggande och de måste därför vässas. En förutsättning för att genomföra viktiga samhällsbyggnadsåtgärder är att kommunen äger exploaterbar mark. I kommuner som blir beroende av enskilda markägares goda vilja att planlägga, för att därefter bygga, riskerar byggandet bli ojämnt, oberäkneligt och otillräckligt. Efter att den borgerliga regeringen avskaffade förköpslagen 2010 har kommunernas möjlighet att förvärva attraktiv byggmark minskat. Förköpslagen innebar att en kommun hade förköpsrätt till en fastighet vid en överlåtelse som uppfyllde de kriterier som lagen uppställde. Lagen var ett viktigt redskap för kommunernas fysiska planering och tätbebyggelseutveckling och ett stöd för fler exploateringsavtal. En ny förköpslag bör införas i syfte att förbättra kommunernas möjligheter att planera för och bygga fler bostäder. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. Bostadsbrist har länge drivit upp priserna på mark. Detta har fått till följd att bygg ­ herrar som av kommunen fått tillgång till planlagd mark, i syfte att bygga på den, låtit bli att bygga eftersom man hoppas på fortsatt stigande markpriser och högre avkastning. Att hålla på byggbar mark på detta sätt innebär att den inte bebyggs trots enorma behov. Det är inte acceptabelt att byggherrarnas fördröjande vinstupplägg tillåts att styra bostadsutbudet samtidigt som det råder stor bostadsbrist i delar av landet. I juni 2017 tillsatte S-MP-regeringen, i överenskommelse med Vänsterpartiet, en utredning med uppdrag att se över kommunernas möjligheter att säkerställa att befintliga byggrätter tas i anspråk och bebyggs (dir. 2017:74). Utredningens betänkande presenterades i augusti 2018. Det innehåller ett antal konkreta förslag som syftar till att kommunerna i högre utsträckning ska kunna säkerställa att byggrätter tas i anspråk utan onödigt dröjsmål (SOU 2018:67). Betänkandet har remissbehandlats men hittills har inga förslag lagts fram i riksdagen. Vänsterpartiet anser att utredningens förslag bör genomföras i syfte att ge kommunerna fler verktyg för att kunna öka byggtakten. Regeringen bör lägga fram lagförslag i linje med dem som presenterades i Byggrätts ­ utredningens betänkande (SOU 2018:67). Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. 9 Stärk planverktyget Nuvarande plan- och bygglag (PBL) trädde i kraft 2011. Under ett flertal år har förändringar i lagen orsakat fördröjningar i arbetet då tillämpning ska implementeras och rättsprocesser fastställa ny praxis. PBL behöver vara ett transparent regelverk som innebär både förutsägbara och långsiktiga regler som alla aktörer kan lita på och att medborgerligt inflytande, demokrati, miljöhänsyn och insyn värnas. 2017 tillsatte regeringen en kommitté med uppdrag att genomföra en grundlig översyn av utvalda kapitel i plan- och bygglagen, plan- och byggförordningen samt Boverkets byggregler och föreskrifter (dir. 2017:22). Syftet var att modernisera regelverken och gynna ökad konkurrens och ökat bostadsbyggande. I december 2019 slutredovisades uppdraget. Betänkandet har sedan remissbehandlats, men bereds fortfarande inom Regeringskansliet. Vänsterpartiet väntar och kommer att ta ställning till utredningens förslag när de till sist hamnar på riksdagens bord. Människors möjligheter att välja hur de vill bo bör stärkas. Det är därför angeläget att kommunerna genom en aktiv politik bidrar till ett varierat utbud av bostäder och upplåtelseformer. De regler som styr planering och byggande ska vara förutsägbara och enhetliga och fylla sitt syfte. De finns till för att skydda människor från dåliga bostads ­ förhållanden samtidigt som utveckling, kvalitet och långsiktig hållbarhet ska stimuleras. 2017 tillsatte S-MP-regeringen en utredning med uppdrag att bl.a. lämna förslag på hur översiktsplaneringen kan utvecklas (dir. 2017:6). En ny lag föreslogs, som innebär att en kommun ska kunna bestämma att bostäder som byggs på mark som kommunen eller ett kommunalt aktiebolag äger bara ska få upplåtas med hyresrätt. Ett sådant beslut ska även gälla mot en ny ägare av marken. Det gör det lättare för kommunen att säker ­ ställa att marken kommer att bebyggas med hyresrätter, om kommunen har satt upp detta som ett villkor i samband med försäljningen av marken. Förslaget ligger i linje med vad Vänsterpartiet föreslagit tidigare, dvs. att kommunen ska ges rätt att föreskriva en viss upplåtelseform i en detaljplan. Utredningen om en utvecklad översiktsplanering har hittills genererat tre propositioner. Av dessa tar ingen upp frågan om upplåtelse ­ form. I syfte att öka kommunernas möjlighet att se till att de bostäder som byggs både behövs i kommunen och är efterfrågade av kommuninvånarna bör det i plan- och bygglagen vara möjligt att föreskriva en viss upplåtelseform i en detaljplan. Regeringen bör återkomma med förslag till ändring i plan- och bygglagen som gör det möjligt att föreskriva en viss upplåtelseform i detaljplan. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. Regeringen bör även återkomma med förslag till ändring i plan- och bygglagen som gör det möjligt att föreskriva en viss upplåtelseform i översiktsplaner. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. Den byggda miljön står för en stor del av samhällets miljöpåverkan och energi ­ användning. För att underlätta den nödvändiga omställningen till ett energisystem baserat på förnybara råvaror, där de nationella miljökvalitetsmålen nås, behöver den byggda miljöns energianvändning minska. Vi anser att det är angeläget att det redan i detaljplaner går att ställa krav på energieffektivitet, typ av uppvärmning och konstruk ­ tion m.m. Det finns redan exempel på kommuner som ofta skriver in den typen av krav i detaljplaner, trots att PBL sätter klara begränsningar där. Vi anser därför att PBL behöver revideras så att det finns möjligheter att ställa denna typ av särkrav (och inte bara gestaltningskrav som i dag) och att det därmed ska öka förutsättningarna för ett mer hållbart byggande som är bättre ur ett energi- och klimatperspektiv. Regeringen bör återkomma med ett förslag till ändring i plan- och bygglagen som möjliggör att ställa krav på energieffektivitet m.m. i detaljplaner. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. 10 Regionalt perspektiv i planeringen Ett regionalt planeringsperspektiv är på många platser i landet av stor vikt för att skapa balans i bostadsbyggandet. Regionernas näringslivsutveckling och infrastruktur hänger ofta ihop, och i takt med att arbetsmarknadsregioner utökas och kommunikationer förbättras så följer inte bostadsmarknaden nödvändigtvis kommungränserna. I Stockholmsregionen har det t.ex. visat sig att den generella byggtakten i länets sex rikaste kommuner under flera år varit mycket låg. Dessutom har nybyggnationen till största delen bestått av villor och bostadsrätter. Andelen hyresrätter är försvinnande liten. Danderyd, Täby, Lidingö, Vaxholm, Nacka och Sollentuna hör till de kommuner som inte tar ansvar vare sig för den bostadsbrist som finns bland ungdomar i den egna kommunen eller för den regionala bostadsbrist som omfattar hela länet. Ett liknande mönster finns i Malmö- respektive Göteborgsregionen där välbärgade kommuner främst planerar för och bygger bostäder som endast kan efterfrågas av ett fåtal. Men inte bara i storstadsregionerna, utan även i kommuner med vikande befolkningsunderlag, kan det av olika anledningar vara viktigt att ta hänsyn till ett mellankommunalt eller regionalt perspektiv med avseende på bostadsförsörjningen. Trots detta har Sverige i dag ett mycket decentraliserat planeringssystem som bygger på kommunernas självstyre. Mot bakgrund av detta hade vi förhoppningar om att Bostadsplaneringskommitténs slutbetänkande En ny regional planering – ökad samordning och bättre bostads ­ försörjning (SOU 2015:59) skulle innehålla skarpa och konkreta förslag på hur den regionala nivån för fysisk planering kan stärkas. Dagens regionplan i PBL är enligt Vänsterpartiets uppfattning inte tillräcklig. Bostadsplaneringskommitténs arbete är gediget, och det kunskapsunderlag som tagits fram ligger till grund för en politisk samstämmighet kring dagens problembild. Även de tre huvudförslagen om ökad samordning mellan olika sektorer, en regional fysisk planering och en nationell strategi för fysisk planering och bostadsförsörjning är rimliga. Dessvärre är de inte tillräckliga för att få effekt på byggandet i landets storstadsregioner, och vi hade gärna sett att kommittén hade gått längre. Det gäller främst förslaget om regional planering. I juni 2018 lade S-MP-regeringen fram propositionen En ny regional planering (prop. 2017/18:266). Vänsterpartiet välkomnade propositionen men framhöll bl.a. att den regionala planeringen bör ges större möjligheter att påverka kommunernas bostads ­ byggande och att regional fysisk planering bör införas i fler län än Stockholms och Skåne län (mot. 2018/19:21). Nu har regional fysisk planering införts även i Hallands län (prop. 2021/22:184) men vi anser inte att detta är tillräckligt. Bostadsförsörjningen är en regional fråga, och alla kommuner i ett län måste bidra till att bygga bort bostadsbristen. För att få fler kommuner att ta sitt ansvar för bostads ­ försörjningen krävs en tydligare statlig och regional styrning. Vänsterpartiet anser därför att det bör införas en regional fysisk planeringsnivå som har en mer styrande och bindande påverkan på den kommunala planläggningen. Den regionala nivån bör kunna styra hur stort antal bostäder varje kommun ska uppföra, antingen själv eller genom en annan markägare eller bostadsexploatör. Vad som ovan anförts om regional fysisk planering bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. 11 Ökat byggande på landsbygden Sverige har stora och växande regionala skillnader, och på landsbygdens bostads ­ marknader är svårigheterna helt annorlunda än i städer och tätorter. Hänsyn till skillnaderna måste tas och bostadsbyggandet behöver ges goda förutsättningar även på landsbygden. Här måste staten och kommunerna ta ett bättre ansvar. Människor ska ha både rätten och möjligheten att bo var de själva önskar i Sverige. För att utveckla en livskraftig landsbygd är tillgång till en attraktiv bostad en viktig faktor. Många landsbygdskommuner uppger dock att finansieringen är ett vanligt hinder för ny- och ombyggnationer. En fastighets pantvärde på landsbygden är ofta lägre än produktionskostnaden, vilket i bankernas kreditprövning innebär en risk. Högre risk för kreditförluster leder till att kraven ökar på låntagaren och till att sämre, eller i värsta fall inga, lånevillkor erbjuds. Varken för köp av en befintlig fastighet eller för ny- eller ombyggnad. Alltför ofta är bankerna inte intresserade av att erbjuda lån på mindre marknader eller så saknar de kunskap om förhållandena på den aktuella orten. Det är uppenbart att de finansiella förutsättningarna för ny- och ombyggnation av bostäder på landsbygden skiljer sig från tätorterna samt att de måste underlättas. 2018 fick Boverket därför i uppdrag av regeringen att ta fram förslag på åtgärder som kan underlätta finansiering av bostadsbyggande på landsbygden. I slutrapporten (2019:11) föreslog myndigheten att en ny finansieringsmodell för byggande på landsbygden skulle införas. Kostnaden för detta beräknades till ett par miljoner kronor om året. Regeringen har dock fortfarande inte presenterat något förslag i den riktningen. I syfte att öka byggandet på landsbygden bör regeringen under 2025 införa en ny stödmodell enligt Boverkets förslag. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. 11.1 Nedskrivningsreglerna Parallellt med bostadsbristen finns kommuner där befolkningen minskar. I vissa av dessa har en avveckling av bostäder varit nödvändig, vilket fått många negativa konsekvenser, inklusive hårda ekonomiska smällar för de enskilda kommunerna. En samordnad bostadspolitisk strategi för landsbygd och mindre orter är nödvändig för att komma till rätta med problem som specifikt drabbar glest befolkade regioner. I dessa kommuner leder höga byggpriser till att produktionskostnaderna är högre än det marknadsvärde som ett nytt hus får. På det följer omfattande nedskrivningskrav, vilket påverkar bostadsföretagets ekonomi negativt. Detta är många gånger onödigt då husen byggs för att förvaltas över tid, inte säljas vidare. Problemen med nuvarande nedskrivningsregler berörs i SOU 2017:108. Utredningen är tveksam till om det behövs genomgripande förändringar av regelverket och föreslår i stället en översyn av det s.k. K3-regelverket för att underlätta bostadsfinansiering på svagare marknader och för mindre aktörer (SOU 2017:108, s. 307). Vi anser inte att det är tillräckligt. Vi har tidigare föreslagit att nedskrivningsreglerna ska ändras i syfte att underlätta för byggandet av hyresbostäder i landsbygdskommuner. Vi vidhåller detta. Nedskrivningsreglerna bör förändras så att fler hyresbostäder byggs i landsbygds ­ kommuner. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. 12 Återinför radonstödet Det är väl känt att inandning av radon utgör en stor hälsorisk. Enligt Strålsäkerhets ­ myndigheten är det den näst vanligaste orsaken till lungcancer. Radonstöd har funnits i flera omgångar och har resulterat i att tiotusentals egnahem blivit sanerade. Stödet kom senast tillbaka 2018 och innebar då att sökande fick 50 procent av saneringskostnaden upp till 25 000 kronor i stöd. I maj 2021 tog pengarna slut, varför stödet alltså ej går att söka hos Boverket längre. Enligt Svensk radonförening hann dock runt 4 500 egnahem saneras under dessa tre år. Radonstödet har därmed visat sig vara en billig åtgärd för att åstadkomma en stor och viktig förbättring av folkhälsan. Vänsterpartiet föreslår att regeringen återinför radonstödet under 2025 och att stödet får en liknande utformning som tidigare. Stödet bör dock utvidgas till att omfatta även flerbostadshus – med i övrigt samma premisser som för småhus. Regeringen bör under 2025 införa ett radonstöd för såväl småhus som flerbostadshus. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. I vår budgetmotion (mot. 2024/25:1924) avsätter vi medel för att återinföra radon ­ stödet. 13 Hemlöshet – ovärdigt ett civiliserat samhälle Hemlöshet är ett av vår tids stora samhällsproblem. Vänsterpartiet har under lång tid varit pådrivande för en ny hemlöshetspolitik då vi med stor oro sett hur fler grupper hamnat i farozonen för hemlöshet som en följd av samhällets ökande klyftor. Tidigare var hemlöshet något som nästan enkom drabbade samhällets mest socialt utsatta. Dessa människor riskerar fortsatt hemlöshet, vilket måste mötas med politiska åtgärder. Men de senaste åren lider dessutom Sverige av en växande strukturell hemlös ­ het. Fler och fler ensamstående kvinnor, barnfamiljer, pensionärer och lågavlönade har fått det allt svårare att hitta en egen bostad, eller att ha råd att bo kvar i den bostad de har. De riskerar nu att bli hemlösa, i ett land där hemlösheten redan är oacceptabelt hög. Dessutom lever vi numera i ett land – ett av världens rikaste – där verkligheten är att allt fler barn vräks från sina hem. För Vänsterpartiet handlar hemlösheten i grunden främst om bostadspolitik. Nyckeln till att på sikt lösa problemen stavas hyresbostäder med låga hyror och noll marknads ­ hyror. Lösningen är inte bostadsrätter eller småhus, som är det enda högerpartierna vurmar för och lägger skatteresurser på, samtidigt som man avvecklat i princip alla stöd till hyresrätter. Den politiken är inte hållbar om man på riktigt har som mål att utrota hemlösheten. 13.1 Nationell kartläggning av hemlösheten Vänsterpartiet efterlyser en tydlig nationell politik mot hemlöshet. Den nationella kartläggning som Socialstyrelsen gör på uppdrag av regeringen är ett viktigt underlag för att nödvändiga insatser mot hemlösheten ska kunna sättas in och för att regeringen ska kunna uppfylla de mål som satts upp i den nationella hemlöshetsstrategin. Den kartläggning som Socialstyrelsen presenterade i februari 2024 visade att hemlös ­ heten sjunkit något men fortsatt ”är kvar på hög nivå”. Myndigheten noterar att under ­ sökningen ”inte fångar alla personer som är hemlösa” och att omfattningen därför är ”ett absolut minimum”. Man betonar bl.a. att många har svårt att få eget boende: ”det är brist på hyreslägenheter, långa kötider, vissa saknar stabil inkomst, har kanske skulder eller betalningsanmärkningar och för att kraven på en ny hyresgäst är höga”. Sveriges Stadsmissioner ser Socialstyrelsens kartläggning som ”ett glädjande besked med en bitter eftersmak”. Man menar att den mycket korta undersökningsperioden tillsammans med de snäva kriterierna ger en falsk och förenklad bild av verkligheten. Stadsmissionernas egen hemlöshetsrapport (2024) visar ett betydligt allvarligare läge än vad myndighetens statistik antyder. I den framkommer att allt fler människor lever i en ohållbar och otrygg boendesituation utan att få det stöd de behöver eller har rätt till från det offentliga. Stadsmissionerna kallar det för ”den dolda hemlösheten” eftersom denna allt större grupp är exkluderade i statistiken p.g.a. Socialstyrelsens snäva definitioner. Även om Socialstyrelsen är tydliga med att kartläggningens resultat ska tolkas som ett minimum menar vi, liksom Stadsmissionerna, att det måste till högre ambitioner om vi på allvar ska kunna bekämpa hemlösheten. En nationell kartläggning av hemlösheten behövs, där både metod för genomförandet och kriterier för hemlöshet uppdaterats. Först då kan vi få en mer omfattande och verklighetstrogen bild av hemlösheten. Socialstyrelsens kartläggning genomfördes under en enda vecka i april 2023, sex år efter den förra kartläggningen. Att resultaten dessutom inte redovisades förrän närmare ett år senare är orimligt, då statistiken kan vara avgörande för vilka stödinsatser som sätts in. Den nationella kartläggningen bör genomföras en gång per mandatperiod och Socialstyrelsen bör även ges i uppdrag att stödja kommuner att göra egna uppföljningar mellan de nationella kartläggningarna. Vidare behöver definitionerna av hemlöshet i kartläggningen breddas för att även människor med osäkra boendeförhållanden som i dag inte får stöd av socialtjänsten ska inkluderas. Slutligen bör kartläggningen göras på ett sätt som tar hänsyn till hela året, inte bara en enskild mätvecka. Regeringen bör ge Socialstyrelsen ett löpande uppdrag att med start 2025 genomföra en nationell kartläggning av hemlösheten, enligt motionens förslag, en gång varje mandatperiod. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. Socialstyrelsen bör även ges i uppdrag att stödja kommuner att göra egna uppföljningar mellan de nationella kartläggningarna. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. 13.2 Ett tryggare samhälle för framtidens invånare Hemlösa lever i extrem utsatthet. Utan bostad är det svårt att få arbete och nästan lika svårt är det att behålla ett jobb för den som faktiskt har ett. När det gäller framtidens invånare, våra barn, finns det absolut inget som rättfärdigar att de tillåts att falla igenom samhällets skyddsnät och hamna i hemlöshet. Sverige har råd att ta hand om alla som lever i vårt land, inte minst alla barn. Det handlar enbart om vilja. Jämlikhet såväl som ojämlikhet skapas av politiker, genom politiska beslut. Vänsterpartiets mål är att utrota fattigdom och hemlöshet genom att ständigt arbeta för ett jämlikt och rättvist samhälle. Nolltolerans ska gälla för barnhemlöshet. Samhället har ett ansvar att säkerställa att barn växer upp under trygga förhållanden och det ligger ett långtgående ansvar hos socialtjänsten att förhindra att de blir hemlösa. Den 1 januari 2020 blev barnkonventionen svensk lag. Det borde vara en garant för att barnens bästa alltid ska vara i fokus, men som verkligheten ser ut så går Sverige faktiskt i rakt motsatt riktning. Antalet barn som vräks från sina hem ökar årligen och har gjort så sedan 2018, trots att både barnkonven ­ tionen som lag och en nationell hemlöshetstrategi tillkommit sedan dess. Bara från 2022 till 2023 ökade barnvräkningarna med 17 procent och vi är nu uppe i 674 barn som vräktes bara förra året (kronofogden 2024). Med regeringens proposition Åtgärder för tryggare bostadsområden (prop. 2023/24:112) kommer situationen inte att förbättras. I Vänsterpartiets följdmotion (mot. 2023/24:2863) föreslog vi avslag på alla delar av regeringens proposition som syftar till att göra det enklare att vräka oskyldiga hyres ­ gäster som inte har begått några brott, dvs. delarna som behandlas i avsnitten 4 och 5 i propositionen. Vi var långt ifrån ensamma i vår kritik mot regeringens förslag. Kritiken från de tyngsta remissinstanserna var enorm och stämmer väl in på den kritik vi fram ­ förde i vår motion. Förslagen är rättsosäkra, strider mot barnkonventionen och öppnar upp för diskriminering samt till att rent godtycke kan leda till att barn (och andra) som inte har begått några brott riskerar att förlora sina hem. De utökade möjligheterna till hyresrättsliga sanktioner gentemot redan utsatta människor kommer inte att förbättra tryggheten i våra bostadsområden. Vi, och många med oss, kan inte se hur det kan vara någons prioritet att bidra till att ännu oskyldiga barn förlorar sitt hem. För att på riktigt skapa tryggare bostadsområden och få ned den grova brottsligheten, vilket uppgavs vara det huvudsakliga målet med propositionen, måste betydligt större fokus riktas mot att förhindra rekryteringen av barn till gängkriminalitet och på att stärka bostadsområden både socialt och ekonomiskt. Inget av detta kommer att ske bara för att fler barn vräks från sina hem innan de ens hunnit hamna i kriminalitet. I stället så börjar trygghetsarbete och brottsförebyggande arbete med en väl utbyggd välfärd för alla, även i politiskt eftersatta områden. Men trots att regeringens förslag i realiteten bara kommer att drabba de som redan i dag är hårt drabbade på olika sätt så röstades propositionen igenom och lagändringarna trädde i kraft den 1 juli 2024. Det är ytterst beklagligt att regeringen inte tog all den befogade oron på allvar. Regeringen bör under innevarande mandatperiod utvärdera om de lagförändringar som följde på proposition 2023/24:112 tillämpas på så vis att de uppfyller barnkonven ­ tionens krav och vid behov återkomma med förslag som ger barn ett fullgott skydd enligt barnkonventionen. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. Regeringen bör omgående se över lagstiftningen så att en hyresvärd aldrig ska kunna vräka ett hushåll som inkluderar minderåriga utan att först uppmana hyresgästen till rättelse samt ha underrättat socialtjänsten. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. Regeringen bör omgående vidta åtgärder som gör det omöjligt att vräka en barn ­ familj innan familjen har ett fullvärdigt alternativt boende att flytta till. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. 13.3 Nationella och kommunala åtaganden För att förhindra att människor hamnar i hemlöshet krävs verktyg för kommuner och stat för att dels förebygga hemlöshet, dels bekämpa den som redan är ett faktum. Sedan 2022 finns en nationell strategi för hemlöshet, men det saknas fortfarande ett riks ­ täckande helhetsgrepp. Om den växande strukturella hemlösheten ska pressas tillbaka är t.ex. en viktig åtgärd införandet av en ny bostadsförsörjningslag som slår fast statens och kommunernas gemensamma ansvar. Den nationella strategin mot hemlöshet ska ha en tydlig nollvision för hemlösheten där det både ingår hur rätten till bostad genomförs i praktiken samt en strategi för att följa upp kommunens skyldighet att tillförsäkra allas rätt till bostad. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. På individuell nivå ska stödet en person får inte vara beroende av vilken kommun hen råkar vara skriven i. Kommunerna måste arbeta mer konsekvent med vräknings ­ förebyggande åtgärder som sätts in i ett tidigt skede för att göra störst nytta. Det är också grundläggande att den evidensbaserade Bostad först-modellen erbjuds i hela landet. Metoden går ut på att en egen bostad är vad de hemlösa som även lider av andra problem behöver för att kunna ta itu med sin situation. Metoden bygger på FN:s konvention om allas rätt till en bostad. I stället för att en person först på egen hand förväntas övervinna missbruk, psykisk ohälsa och/eller fattigdom för att kvalificera sig som hyresgäst, börjar man med att erbjuda det mest grundläggande, ett eget hem. Efter det får personen stöd, behandling och hjälp utifrån vad individen behöver och önskar. Bostad först riktar sig alltså till de hemlösa som tillhör den mest utsatta gruppen, och metoden har haft stor framgång i flera länder. Bostad först-modellen har ett angreppssätt som stämmer väl in på Vänsterpartiets politik i frågan eftersom metoden handlar om att stärka rätten till en egen bostad för hemlösa och inte minst om att skapa en samsyn om bostadens betydelse. Vänsterpartiet har i flera år drivit att regeringen bör arbeta för att fler kommuner ska införa metoden, och vi är därför positivt inställda till den satsning som regeringen genomförde i förra årets budget. Vi utgår ifrån att man fortsätter att tillföra medel för att få fler kommuner att satsa på Bostad först-metoden. Regeringen bör vidta åtgärder för att modellen Bostad först ska bli nationell norm och implementeras i hela Sverige. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. 13.4 Allmännyttan – en nyckelroll i kampen mot hemlöshet Som tidigare nämnts anser vi att det är avgörande att det byggs bostäder som människor har råd att bo i om vi ska utrota hemlösheten. En stark allmännytta har en nyckelroll i den kampen. Allmännyttan är ett av de främsta verktyg som en kommun har för att stävja hemlöshet och föra en social bostadspolitik. Som ett viktigt led i kampen mot hemlösheten måste det därför omgående bli ett stopp för utförsäljningar av allmän ­ nyttan. Dessa försäljningar har varit förödande för bostadssituationen och hemlöshets ­ problematiken i Sverige i dag. I Vänsterpartiets motion Hyresrätt och allmännytta (mot. 2024/25:1989) lägger vi fram en rad förslag som skulle kunna stoppa fortsatta vidlyftiga utförsäljningar av allmännyttiga bostadsbolag. Med tanke på hur det sett ut de senaste 30 åren, med återkommande borgerliga lagändringar enkom för att gynna utförsäljningar av bl.a. allmännyttan och därmed rasera sådant det tagit decennier att bygga upp, föreslår vi i samma motion ett grundlagsskydd för det vi äger tillsammans. Att komma till rätta med hemlöshetsproblematiken kräver insatser på flera plan. I dagens ojämlika samhälle förväntas vi alla köpa bostäder, alternativt betala orimligt höga hyror, vilket stänger ute alla som saknar en hög inkomst eller kapitaltillgångar. För många är det inte ens möjligt att efterfråga de billigaste boendealternativen i det befintliga hyresbeståndet. Detta eftersom hyresvärdar effektivt sållar bort människor genom så högt ställda krav att det saknar all rim och reson. Dessa orimliga krav som i dag ofta finns för att få teckna ett hyreskontrakt måste bort. I motionen Hyresrätt och allmännytta (mot. 2024/25:1989) föreslår vi att regeringen ska återkomma med ett lagförslag som hindrar såväl allmännyttiga som privata bostadsbolag från att ställa orimliga krav vid tecknande av nya hyreskontrakt. Nooshi Dadgostar (V) Andrea Andersson Tay (V) Samuel Gonzalez Westling (V) Andreas Lennkvist Manriquez (V) Isabell Mixter (V) Daniel Riazat (V) Vasiliki Tsouplaki (V) Malcolm Momodou Jallow (V) [1] De olika avdragen/bidragen (rotavdrag samt ränteavdrag) till ägda boenden kommer i år att kosta staten runt 60 miljarder kronor sammantaget. Som en jämförelse kan nämnas att hela gymnasieskolan kostade runt 45 miljarder kronor år 2020.

Motion till riksdagen 2025/26:2821 av Nooshi Dadgostar m.fl. (V) Bostadspolitik, planering och byggande 1 Innehållsförteckning Förslag till riksdagsbeslut 2 Inledning 3 Bostaden är en social rättighet 4 En social bostadspolitik 4.1 Nationell strategi för att säkerställa allas rätt till bostad 4.2 Nationell bostadsförsörjning 5 Renovera mer och bygg bort bostadsbristen 5.1 Inför ett stöd för byggande av hyresrätter 5.2 Inför ett stöd för byggande av studentbostäder 5.3 Ett statligt byggbolag 5.4 Statliga topplån 6 Investera i klimatomställningen 6.1 Klimatsäkra befintligt bestånd, renovera och energieffektivisera 6.2 Klimatsmart planering och nybyggnation 6.3 Fler flervåningshus i trä 6.4 Återbruk av byggmaterial 7 Balans mellan de olika upplåtelseformerna 7.1 Utred möjligheten att införa en låg avdragsgill moms på hyror 7.2 Avskaffandet av fastighetsavgiften på hyresfastigheter 7.3 Trappa ner ränteavdraget 7.4 Skatteavdrag för hyresgäster 7.5 LOU och skattefria underhållsavsättningar 8 Rotavdraget 8.1 Från ett blått till ett grönt avdrag 9 Stärk planverktyget 9.1 Markpolitiken – ett viktigt kommunalt verktyg 10 Regionalt perspektiv i planeringen 11 Ökat byggande på landsbygden 11.1 Nedskrivningsreglerna 12 Återinför radonstödet 13 Hemlöshet – ovärdigt ett civiliserat samhälle 13.1 Den nationella hemlöshetsstrategin 13.2 Nationell kartläggning av hemlösheten 13.3 Ett tryggare samhälle för framtidens invånare 13.3.1 Inget barn ska vräkas 13.4 Bostad först 13.5 Allmännyttan – en nyckelroll i kampen mot hemlöshet Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ett nytt bostadspolitiskt mål och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör ta fram en nationell strategi för att säkerställa allas rätt till en bostad till en överkomlig kostnad och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör ta fram en nationell handlingsplan för bostadsförsörjningen en gång per mandatperiod, som även bör innehålla en redovisning av hur bostadsmarknaden under den senaste mandatperioden fungerat avseende vilka bostadsbehov som inte tillgodoses samt vilka åtgärder som planeras för att åtgärda dem, och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör införa en ny bostadsförsörjningslag, som omfattar både stat och kommun, i enlighet med Vänsterpartiets förslag och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att en ny bostadsförsörjningslag ska innehålla uppföljbara krav som bidrar till en ökad social hållbarhet inom bostadsförsörjningen och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör införa krav på att kommuner i sina bostadsförsörjningsplaner vidtar aktiva åtgärder mot diskriminering på bostadsmarknaden, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör avsätta resurser för införandet av ett stöd för byggande av hyresrätter och samtidigt låta Boverket snabbutreda utformningen av detsamma med målsättningen att ha ett stöd för byggande av hyresrätter på plats under andra halvan av 2026 och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör avsätta resurser för införandet av ett stöd för byggande av studentbostäder och samtidigt låta Boverket snabbutreda utformningen av detsamma, med målsättningen att ha ett stöd för byggande av studentbostäder på plats under andra halvan av 2026, och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör se över hur ett statligt byggbolag med uppgift att bygga främst billiga hyresrätter kan upprättas och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör inrätta ett system med statliga topplån och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör införa ett energieffektiviseringsstöd för flerbostadshus med hyresrätt och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör ge Boverket i uppdrag att utforma stöd för klimatsmart planering och nybyggnation och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör avsätta resurser för införandet av ett stöd för byggande av klimatsmarta flerbostadshus i trä med rimliga hyror och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör utreda hur återbruket av byggmaterial kan öka och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med en åtgärdsplan och tidsplan för att genomföra en totalöversyn av regler och skatter enligt Vänsterpartiets förslag, i syfte att nå en mer jämlik balans mellan hyresrätt och bostadsrätt, och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen omgående ska göra om nuvarande rotavdrag till ett grönt rotavdrag i enlighet med Vänsterpartiets förslag och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att avdraget ”Grön teknik” ska införlivas i ett nytt grönt rotavdrag och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med ett förslag till ändring i plan- och bygglagen som gör det möjligt att föreskriva en viss upplåtelseform i detaljplan och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med ett förslag till ändring i plan- och bygglagen som gör det möjligt att föreskriva en viss upplåtelseform i översiktsplaner och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen måste säkerställa att kommunerna tar sitt ansvar och har en mångfald av upplåtelseformer, bostadsstorlekar och boendekostnader i alla delar av sin kommun och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med ett förslag till ändring i plan- och bygglagen som gör det möjligt att ställa krav på energieffektivitet i detaljplan och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att en ny förköpslag bör införas i syfte att förbättra kommunernas möjligheter att planera för och bygga fler bostäder och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om regional fysisk planering och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen, i syfte att öka byggandet på landsbygden, under 2025 bör införa en ny stödmodell enligt Boverkets förslag och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att nedskrivningsreglerna bör förändras så att fler hyresbostäder byggs i landsbygdskommuner, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen under 2026 bör införa ett radonstöd för såväl småhus som flerbostadshus och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen ska genomföra en grundlig utvärdering av den nuvarande nationella strategin mot hemlöshet i samband med att en ny strategi tas fram, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör ge Socialstyrelsen ett löpande uppdrag att en gång per mandatperiod genomföra en nationell kartläggning av hemlösheten och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att definitionerna av hemlöshet ska breddas i den nationella kartläggningen av hemlöshet för att även människor med osäkra boendeförhållanden som i dag inte får stöd av socialtjänsten ska inkluderas och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Socialstyrelsens kartläggning av hemlösheten ska genomföras på ett sätt som tar hänsyn till en större del av mandatperioden, inte bara en enskild mätvecka, och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör ge Socialstyrelsen i uppdrag att stödja kommuner att göra egna uppföljningar mellan de nationella kartläggningarna och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att en hyresvärd aldrig ska kunna vräka ett hushåll som inkluderar minderåriga utan att först uppmana hyresgästen till rättelse samt ha underrättat socialtjänsten och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör utveckla en strategi och en konkret handlingsplan för hur relevanta aktörer kan förbättra sina insatser för att förhindra att barn vräks, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör utvidga Kronofogdens befogenheter i det vräkningsförebyggande arbetet genom att göra det obligatoriskt med samverkan mellan hyresvärd, Kronofogden och socialtjänsten i de fall då barn är inblandade, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör utreda hur de kommunala hyresgarantierna kan omfatta fler och specifikt fånga upp ekonomiskt svaga barnfamiljer och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen ska vidta åtgärder för att modellen Bostad först ska bli nationell norm och implementeras i hela Sverige och tillkännager detta för regeringen. 2 Inledning Sverige behöver en ny bostadspolitik med betydligt högre ambitioner än vad som varit fallet de senaste decennierna, inte minst sen den sittande regeringen tillträdde. Det behövs en hållbar, långsiktig politik som kan möta de utmaningar vi står inför i form av bostadsbrist, hemlöshet, bostadssegregation och klimatomställning. Bostadsbristen måste byggas bort. Några andra åtgärder kan inte lösa grund ­ problemet: nämligen bristen på bostäder. Alla fakta visar att det är fler miljövänliga hyresrätter med rimliga hyror som främst behöver byggas, något marknaden visat sig inkapabel att klara av. Därför måste statens bostadspolitiska huvudfokus ligga där. I takt med att klassklyftorna ökat har även segregationen gjort det. Utanförskapet har blivit vardag och olika grupper lever alltmer åtskilda. Skillnaderna mellan bostads ­ områden är mycket stora vad gäller inkomst, utbildningsnivå, hälsa och förväntad livslängd. Bostadssegregationen måste brytas med en politik för minskade klyftor och ett förändrat bostadsbyggande. Målet måste vara en jämlik och hållbar stadsutveckling med blandad bebyggelse, en mångfald av upplåtelseformer och fler offentliga mötes ­ platser i alla delar av städerna. För det krävs insatser i såväl socioekonomiskt eftersatta områden som i de mer välbärgade. Allt detta förutsätter en tydlig offentlig styrning, reglering och planering. Stat och kommun måste ta ett större ansvar – staten främst för finansieringen och kommunerna för en bostadsförsörjning som omfattar alla invånare, oavsett inkomst. Att förena en hög byggtakt med Sveriges klimatmål är en utmaning. Svenska byggnader står för ungefär 40 procent av landets energianvändning och bygg- och fastighetssektorn för drygt 20 procent av det totala utsläppet av växthusgaser, sett ur ett livscykelperspektiv (källa: Naturvårdsverket). Därutöver tillkommer stora utsläpp utomlands genom import av byggprodukter. Om vi ska nå riksdagens klimatmål måste alltså sektorns klimatpåverkan minskas ur ett livscykelperspektiv. För det krävs dels ett mer hållbart byggande men också ökad energieffektivisering, vilket förutsätter både högre krav och statliga styrmedel. I denna motion redogör vi för Vänsterpartiets bostadspolitik och vad vi anser bör göras för att skapa fler klimatsmarta bostäder och socialt hållbara bostäder och bostads ­ områden för alla. 3 Bostaden är en social rättighet I FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna slås fast att rätten till bostad är en grundläggande mänsklig rättighet. Även av den svenska regeringsformen framgår tydligt att det allmänna ska trygga rätten till bostad (1 kap. 2 § RF). Men i verklighetens Sverige förvägras trots det allt fler rätten till ett eget hem. Under efterkrigstiden lades den svenska bostadspolitiken om. Den tidigare marknads ­ styrda bostadspolitiken hade lett till trångboddhet, undermåliga boendemiljöer och ockerhyror. Nu blev bostadspolitiken en naturlig del av den generella välfärdspolitiken: aktiv, omfattande och utan särlösningar för hushåll med låg inkomst. Staten såg till att rättsliga och finansiella instrument för bostadsbyggandet fanns tillgängliga, kommunerna ansvarade för planering och genomförande. I början av 1970-talet var bostadsbristen väsentligt mindre och den generella boendestandarden betydligt högre än tidigare. Utan en statlig bostadspolitik med omfattande stöd och aktiva insatser hade detta inte varit möjligt. 2025 är bostadspolitiken varken tillräckligt aktiv eller tillräckligt omfattande. Sen 1990-talet, då den statliga bostadspolitiken återigen ersattes med ett marknadsstyrt bostadsbyggande, har bostadsbristen och segregationen ökat. Från att ha varit en grundbult i svensk välfärdspolitik är bostaden än en gång ett simpelt investeringsobjekt på en marknad, och något den fattige bara ska ha tillgång till på nåder om högern får välja. Marknadens ensidiga vinstintresse, och näst intill totala avsaknad av socialt ansvarstagande, står än en gång i vägen för att lösa bostadsbristen för väldigt många medborgare. Det byggs för lite, för sakta och för dyrt. De senaste decennierna har bostadspolitik dessutom blivit en alltmer polariserad fråga, mellan de som har och de som inte har. I korthet handlar det om huruvida staten ska bidra till investeringar i billiga hyresrätter med låga hyror eller i stället använda miljarder för att subventionera höginkomsttagares tillgång till bostäder, samt dess renoveringar. Vänsterpartiet håller fast vid synen på bostaden som en grundläggande rättighet. Vi menar med bestämdhet att bostaden aldrig kan jämföras med andra handelsvaror och att bostadsbristen därför måste mötas med ökat politiskt ansvarstagande. I ett rikt land som Sverige borde det vara en självklarhet att alla invånare har ett tryggt boende. En politik med olika typer av särlösningar för vissa grupper står i motsättning till allt vi tror på. Vi anser därför att frågan om att bygga bort bostadsbristen, framför allt med hyresrätter som vanliga löntagare har råd med, ska prioriteras när skattemedel används. Gemensamt kan vi återskapa en statlig bostadspolitik enligt principen om generell välfärd. För att tydliggöra en ny inriktning för bostadspolitiken vill Vänsterpartiet ersätta riksdagens bostadspolitiska mål, då vi menar att nuvarande mål inte återspeglar de samhällsbehov och utmaningar som finns. Riksdagens bostadspolitiska mål bör ersättas med följande: Alla ska ges förutsättningar att leva i goda bostäder till rimliga kostnader i en stimulerande och trygg miljö inom långsiktigt hållbara ramar. Boende- och bebyggelse ­ miljön ska utgå från människors behov, bidra till jämlika förhållanden och särskilt främja en god uppväxt för barn och ungdomar. Vid planering, byggande och förvaltning ska en ekologiskt och socialt hållbar utveckling vara grunden för verksamheten. Vad som ovan anförts om ett nytt bostadspolitiskt mål bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. 4 En social bostadspolitik Den bostadsbrist och trångboddhet som återigen präglar svensk bostadsmarknad slår inte överraskande hårdast mot de i samhället som har lägst inkomster, hushåll som ofta inte ens har råd med de bostäder som faktiskt byggs. Verkligheten är att en allt större andel av befolkningen inte längre kommer in på bostadsmarknaden utan är hänvisade till otrygga boendelösningar på andra ‑ , tredje- och fjärdehandsmarknaden. Denna s.k. strukturella hemlöshet är ett växande problem som i hög grad är knuten till de ständigt ökade inkomst- och förmögenhetsklyftor som numera präglar vårt samhälle. En situation som förvärras av den ekonomiska politik som nuvarande regeringen genomför, där fokus enbart ligger på att den som tjänar mest ska belönas och den som inget har heller inget ska få. För att tydliggöra regeringens politik kan exempelvis nämnas att i regeringens senaste budget fick den som tjänar över 62 500 kronor fem gånger mer i skattesänkningar än den som tjänar 25 000 kronor. De som tjänar allra minst, med en inkomst under 16 667 kronor, fick 60 kronor i sänkt skatt varav 9 kronor i jobbskatte ­ avdrag. Orättvisan gäller inte enbart räknat i kronor. Även i procent får låginkomst ­ tagarna minst. Av den totala skattesänkningen fick låginkomsttagaren 0,6 procent i skattesänkning mot 1,3 procent för höginkomsttagaren. Den orättvisa politiken fortsätter genomsyra allt denna regering gör. På alla områden handlar det om samma sak, att gynna sig själva och andra höginkomsttagare. I dagens Sverige äger de fem rikaste svenskarna mer än vad fem miljoner av svenskarna gör tillsammans. Ett fåtal äger allt mer, medan den stora massan äger allt mindre. Enligt Forbes är Sverige ett av länderna i världen med störst antal miljardärer per capita, och dessa miljardärers rikedom motsvarar nu 70 procent av landets BNP. Sverige räknas numera som ett skatteparadis för miljardärer och har den näst största förmögenhetskoncentrationen i hela EU. Samtidigt rapporterar SCB om att inkomst ­ skillnaderna i Sverige har växt till de största på flera decennier. Forskare och experter pekar ut politiska beslut som det avgörande för denna utveckling. Finanspolitiska rådet har konstaterat (2024) att ”en alltför hög grad av ekonomisk ojämlikhet har en destruktiv inverkan på många samhällsområden”. Bostadsmarknaden är ett av de områden där den ekonomiska ojämlikheten slagit mycket hårt. För hand i hand med utvecklingen ovan har Sverige blivit ett land där politiska beslut lett fram till att allt fler barnfamiljer vräks för att de inte har råd att bo, pensionärer som arbetat ett helt liv hamnar på gatan och ungdomar som inte har rika föräldrar saknar möjlighet att få en egen bostad. Utvecklingen har gått mot att allt fler i vårt land inte ens har råd att äta sig mätta. Det är dags att politiken, som skapat detta så orättvisa samhälle, gör om och gör rätt. Politiska åtgärder har de senaste decennierna aktivt, och mycket medvetet, försvagat kommunernas viktigaste bostadssociala verktyg – de allmännyttiga bostadsbolagen. Utförsäljningarna av hundratusentals billiga hyresrätter har fått fortgå, samtidigt som kravet på affärsmässighet för allmännyttan har tillkommit. Och trots att resultatet är tydligt fortsätter högern utförsäljningspolitiken än idag. Andra kommunala verktyg, såsom sociala kontrakt och sociala förturer, är i grunden bra för de allra mest utsatta i samhället. Men det räcker inte för att minska den struktu ­ rella hemlösheten och de är långt ifrån tillräckliga för att garantera alla invånare en bostad. Det som behövs är kort och gott att fler bostäder byggs till en rimlig kostnad och får rimliga hyror. För det behövs ett statligt ansvarstagande och en politisk vilja att än en gång erkänna bostaden som en del av den generella välfärden. Vänsterpartiet stod bakom många av de förslag om en socialt hållbar bostadsförsörj ­ ning som lämnades över till regeringen i mars 2022 i betänkandet Sänk tröskeln till en god bostad (SOU 2022:14), men vi hyser inte mycket tro till att dessa delar kommer förverkligas av sittande regering. I denna motion, samt i Vänsterpartiets motion Hyres ­ rätt och allmännytta (mot. 2775) beskriver vi därför våra förslag på reformer som vi menar leder till en rättvisare bostadsmarknad och sänkta trösklar till en egen bostad för de invånare som allra mest behöver det. 4.1 Nationell strategi för att säkerställa allas rätt till bostad I mars 2019 riktade FN:s rapportör för bostadsfrågor, Leilani Farha, skarp kritik mot den dåvarande regeringens bostadspolitik. Hon uttryckte en särskild oro över de lagar och policyer som gjort att globalt kapital kunnat investeras i bostäder som säkerhet för finansiella instrument. Denna s.k. finansialisering av bostadsmarknaden är inte ny men har fått katastrofala konsekvenser för hyresgäster över hela världen. Ett tydligt exempel är utvecklingen vi sett här hemma i Sverige. Riskkapitalbolagsägda fastighetsbolag har i decennier köpt upp fastigheter, renoverat lägenheterna och sen höjt hyrorna kraftigt. Hyresgäster som inte klarat av de högre hyrorna har tvingats flytta, ett fenomen kallat renovräkning. Farha betonade att Sverige inte lever upp till sina åtaganden vad gäller internationella konventioner och uppmanade regeringen att dels erkänna den inverkan som finansiali ­ seringen av bostadsmarknaden har på bostaden som en social rättighet, dels vidta åtgärder för att återupprätta bostaden som en social rättighet. Hon framhöll även att regeringen bör ta fram en nationell strategi för att säkerställa allas rätt till en bostad till en överkomlig kostnad. Inget av det Farha efterfrågade har hänt. Vänsterpartiet delar FN:s uppfattning och anser att en nationell strategi för att säkerställa allas rätt till en bostad till en överkomlig kostnad ska ligga till grund för regeringens övergripande bostadspolitik. Regeringen bör ta fram en nationell strategi för att säkerställa allas rätt till en bostad till en överkomlig kostnad. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. 4.2 Nationell bostadsförsörjning I Sverige har kommunerna en central roll för bostadsförsörjningen. Främst genom planmonopolet, som ger dem makten över den lokala fysiska planeringen, men även via sina allmännyttiga bostadsbolag. Genom att styra hur marken används kan kommuner påverka omfattningen av och inriktningen på bostadsbyggandet och med hjälp av sin allmännytta kan de i viss mån påverka tillgången på, och fördelningen av, bostäderna. Med dessa två verktyg har den kommun som vill starka styrmekanismer för att påverka invånarnas möjlighet att få en bostad. Men över tid har kommunernas bostadsförsörjningsåtagande förändrats och de senaste 30 åren har bostadsbyggandet helt fått ske på marknadens villkor. Kommunal mark har blivit en viktig handelsvara för de som vill stärka sin ekonomi och samtidigt har allmännyttan i viss utsträckning, genom nya krav på affärsmässighet, reducerats till en i mängden av marknadsaktörer. Sammantaget har detta påverkat kommunernas möjligheter att ta sitt bostadsförsörjningsansvar, vilket främst drabbat resurssvaga grupper som inte har råd med bostäder på marknadens villkor. I utredningen Sänk tröskeln till en god bostad (SOU 2022:14) presenterades dels ett förslag på en ny bostadsförsörjningslag som omfattar både stat och kommun, dels ett förslag om att regeringen en gång per mandatperiod i en nationell handlingsplan ska redovisa sin bedömning av utvecklingen på bostadsmarknaden och vilka bostadsbehov som inte tillgodoses på denna. Utgångspunkten är att utmaningar på bostadsmarknaden måste lösas av stat och kommun i samverkan. Vänsterpartiet instämmer i stort med förslaget. En gemensam lag skapar en struktur som tydliggör det gemensamma ansvaret för bostadsförsörjningsfrågor. En formaliserad process kring en nationell bostads ­ försörjningsplan – där myndigheter, länsstyrelser, regioner och kommuner ingår, är viktig. Det tydliggör på ett bra sätt att staten delar ansvaret för bostadsförsörjningen. Regeringen bör ta fram en nationell handlingsplan för bostadsförsörjningen en gång per mandatperiod, som även bör innehålla en redovisning av hur bostadsmarknaden under den senaste mandatperioden fungerat avseende vilka bostadsbehov som inte tillgodoses samt vilka åtgärder som planeras för att åtgärda dem. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. Regeringen bör införa en ny bostadsförsörjningslag, som omfattar både stat och kommun, i enlighet med Vänsterpartiets förslag. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. En ny bostadsförsörjningslag ska innehålla uppföljningsbara krav som bidrar till en ökad social hållbarhet inom bostadsförsörjningen. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. Regeringen bör införa krav på att kommuner i sina bostadsförsörjningsplaner vidtar aktiva åtgärder mot diskriminering på bostadsmarknaden. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. 5 Renovera mer och bygg bort bostadsbristen Bristen på bostäder som låg- och medelinkomsttagare faktiskt har råd att bo i, framför allt hyresrätter med rimliga hyror, förblir mycket stor även när det byggs nytt. Denna brist är inte bara en katastrof för många enskilda individer utan är även en starkt hämmande faktor för kommuners och regioners utveckling då den begränsar människors möjligheter att ta ett jobb, studera och etableras i det svenska samhället. Människor måste kunna flytta dit där jobb och utbildningsplatser finns och hyresrätter med rimliga hyror är den viktigaste nyckeln. När både faktiska siffror och prognoser från myndigheter och andra samhällsaktörer så tydligt visar hur nyproduktionen har minskat behöver Sverige allt annat än den passiva bostadspolitik som vi hittills bevittnat från den högerkonservativa regeringen. Av erfarenhet vet vi att marknaden bygger för efterfrågan, inte för behov. Att i detta läge avveckla den statliga bostadspolitiken i princip helt, så som regeringen och riks ­ dagens högermajoritet har gjort, är både obegripligt och i allra högsta grad oansvarigt. Vänsterpartiet menar att det i själva verket är nu som staten ska satsa stort på såväl renovering och energieffektivisering av det befintliga hyresbeståndet som nybyggnation av hyresrätter som även låg- och medelinkomsttagare har råd med. 5.1 Inför ett stöd för byggande av hyresrätter Det tidigare investeringsstödet för byggande av hyresrätter, som avvecklades av riksdagens högerkonservativa partier, var en viktig anledning till att det under några år faktiskt byggdes hyresrätter med hyror som även genomsnittliga löntagare hade råd med. Stödet bidrog också till att fler bostäder de facto byggdes, något som flertalet rapporter visat. Att i ett skede där antalet nybyggnationer störtdyker plötsligt avveckla investeringsstöden tedde sig därför häpnadsväckande okunnigt. Ideologin, kombinerad med ett väl rotat förakt för hyresrätten, tycks viktigare för högern än att även människor som saknar ekonomiska resurser faktiskt får ett eget långsiktigt och tryggt hem. Det ständigt återkommande argumentet från högerpartierna, att investeringsstödet inte är ”träffsäkert”, rimmar illa med den politik som samma partier för när det gäller subventioner till ägda bostäder. Men frågan är om det verkligen är de rikaste personernas boende som vi ska skattesubventionera med uppskattningsvis nästan 80 miljarder kronor 2025 [1] . Det är svårt att förstå varför just dessa subventioner är så viktiga för högern, annat än att de själva är målgruppen för stöden. När det gäller investeringsstödet för byggande av hyresrätter syftade detta stöd till att gynna hela den svenska generella bostadsmarknaden. Att det inte byggdes social housing för pengarna, dvs. den typen av ”träffsäkra” fattigbostäder som högern ofta uttrycker en längtan efter, har helt enkelt att göra med att Sverige fortfarande för en generell bostadspolitik. Vi ska inte ha särlösningar för de mest utsatta invånarna. Vi ska bygga för hela befolkningen och de skattepengar som används för ändamålet ska gynna så stora delar av samhället som möjligt, inte bara rika hushåll. Bostäder byggda med hjälp av investeringsstödet bidrog därför till hela samhällets utveckling. Under de fem år som investeringsstödet till hyresbostäder fanns beviljades stöd till 52 500 bostäder. Av dessa var drygt hälften färdigbyggda 2021. Sammanlagt hade då 8,5 miljarder kronor betalats ut i stöd. Det är en förhållandevis låg summa, jämfört med exempelvis rotavdraget som hittills kostat oss skattebetalare nästan 200 miljarder kronor sen det infördes i sin nuvarande form år 2009. När siffror bryts ner blir det alltså tydligt hur investeringsstödet till en i samman ­ hanget mycket låg kostnad bidrog till att upprätthålla byggtakten, öka andelen hyres ­ rätter och dessutom sänka hyrorna. Kort och gott så möjliggjorde stödet det som marknaden i alla tider visat sig inkapabel att klara av: att få till stånd hyresrätter med hyror som vanliga löntagare har råd med. Därmed blir det också tydligt hur högerns partier inte bryr sig om fakta utan helt låter ideologin styra bostadspolitiken. Om staten ska kunna bidra till målet om en socialt hållbar bostadsproduktion inom ramen för en generell bostadspolitik är någon form av statligt stöd för uppförande av hyresrätter nödvändigt. Det är grundläggande om vi ska kunna komma till rätta med den växande strukturella hemlösheten, vars orsak är att människor helt enkelt saknar de inkomster och resurser som krävs för att komma in på den ordinarie bostadsmarknaden. Genom ett stöd kan staten ställa krav på lägre hyresnivåer och man har möjlighet att parera byggkonjunkturen och sikta på ett stabilt och totalt sett högre byggande än i dag, något som är lämpligt att kombinera med ett statligt byggbolag. Vänsterpartiet vill därför återinföra ett statligt stöd för byggande av hyresbostäder. Ett nytt stöd kan utformas på många sätt och vi föreslår att stödet delas upp i ett stöd för vanliga hyres ­ rätter och ett separat stöd för byggande av studentbostäder. Utöver detta måste stödet mycket tydligare än vad som tidigare varit fallet knytas till klimatmålen. Högre krav på klimatsmarta bostäder ska ställas när stöd ska beviljas. Regeringen bör under 2026 avsätta resurser för införandet av ett nytt stöd för byggande av hyresrätter och samtidigt låta Boverket snabbutreda utformningen av detsamma med målsättningen att återigen ha ett stöd för byggande av hyresrätter på plats under andra halvan av 2026. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. I Vänsterpartiets budgetmotion på utgiftsområde 18 (mot. 2025/26:3171) avsätter vi medel för införandet av ett nytt stöd för byggande av hyresrätter, med start andra halvan av 2026. 5.2 Inför ett stöd för byggande av studentbostäder För att långsiktigt upprätthålla en balans i antalet tillgängliga bostäder för studenter, och dessutom bidra till pressade hyror på desamma, anser Vänsterpartiet att ett stöd som riktas specifikt till byggande av studentbostäder är ett bra komplement till det som riktar sig mot vanliga hyresrätter. I stora drag bör de dock utformas på liknande sätt. Regeringen bör under 2026 avsätta resurser för införandet av ett nytt investeringsstöd för byggande av studentbostäder och samtidigt låta Boverket snabbutreda utformningen av detsamma med målsättningen att återigen ha ett investeringsstöd för byggande av studentbostäder på plats under andra halvan av 2026. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. I vår budgetmotion på utgiftsområde 18 (mot. 2025/26:V543) avsätter vi medel för införandet av ett nytt investeringsstöd för byggande av studentbostäder, med start andra halvan av 2026. 5.3 Ett statligt byggbolag I Sverige sysselsattes 354 000 personer i mars 2024, vilket motsvarar 7 procent av alla sysselsatta i ekonomin, och det fanns uppskattningsvis drygt 120 000 företag inom byggindustrin 2022 vilket representerar cirka 9 procent av alla företag i Sveriges näringsliv (källa: SCB). Men av alla dessa dominerar dock tre stycken i princip helt: Skanska, Peab och NCC. Med en total omsättning på mer än 100 mdkr och över 25 000 anställda i Sverige är dessa tre större än listans övriga 27 företag tillsammans (källa: Byggföretagen). Att bara några få byggjättar kontrollerar bostadsmarknaden innebär inte bara svårig ­ heter för de småskaligare konkurrenterna inom branschen. Genom höga vinstmarginaler pressas både bostadspriser och hyror uppåt. Flera aktörer, däribland Sveriges Allmän ­ nytta, har uttryckt oro för att det påverkar både bostadsbyggandet, samhällsbyggandet och svensk konkurrenskraft. Det är tydligt att det behövs åtgärder för att sätta tryck på byggbolagen att öka produktiviteten. Vänsterpartiet vill därför se ett statligt allmän ­ nyttigt byggbolag med uppgift att bygga bostäder, främst hyresrätter, som alla ska ha råd med. Bolaget ska vara affärsdrivande men ha måttliga avkastningskrav. Såväl LO som Byggnads har presenterat liknande förslag (LO 2019: Program för jämlikhet; Byggnads 2019: Bostäder åt alla! Sverige behöver en [ny] bostadspolitik). Ett statligt byggbolag skulle ge en bättre möjlighet till politisk styrning och säkra långsiktigheten i samhällsbyggandet. I dag styr konjunkturen helt byggandet. En statlig aktör skulle kunna säkerställa en jämnare byggtakt och kan även ta regionala hänsyn och agera på ett sätt som gynnar hela landet. Det skulle t.ex. kunna satsa på områden som andra byggbolag bedömer som riskabla, såsom mindre landsbygdskommuner. Regeringen bör se över hur ett statligt byggbolag med uppgift att bygga främst billiga hyresrätter kan upprättas. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. 5.4 Statliga topplån Bostadsbyggandet har minskat kraftigt och det behövs ytterligare stimulans för att komma upp i de volymer som behövs. Boverket har konstaterat att det största hindret för bostadsbyggandet som flest kommuner anger, utöver höga produktionskostnader, är svårigheter för byggherrar att få lån. Med vårt förslag om att införa ett stöd för byggande av hyresrätter kan produktionskostnader avhjälpas något. För att ytterligare stimulera byggandet anser vi att staten bör ta över delar av risken för finansieringen av nybyggna ­ tioner genom att erbjuda förmånliga topplån med låg ränta som ersätter större delen av det egna kapitalet för byggbolagen. Med ett statligt topplån på 25 procent av invester ­ ingen återstår 5 procent för investeraren att skjuta till. Resterande 70 procent ska som i dag finansieras av banksektorn. På så vis ges även fler aktörer möjlighet att ta sig in på marknaden, vilket stärker konkurrensen i branschen. Förslaget innebär en ökad upp ­ låning för staten på 10 miljarder kronor 2026. Över tid skalas systemet upp och statens upplåning utökas. Schablonkostnaden beräknas till 200 miljoner kronor 2026. Kostnaden som avses är räntekostnad och viss täckning av kapitalförluster. I vår budgetmotion för utgiftsområde 18 (mot. 2025/26:3171) avsätter vi medel för reformen. Regeringen bör inrätta ett system med statliga topplån. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. 6 Investera i klimatomställningen Det gröna samhällsbygget förutsätter trygga och klimateffektiva bostäder i hela landet. Det svenska miljonprogrammet har gett oss välbyggda och välplanerade flerfamiljshus och dessutom finns mycket som tyder på att de robusta miljonprogramshusen lämpar sig väl för omfattande klimatanpassningar. En effektiv klimatomställning kräver också att nybyggnationen av bostäder kraftigt minskar sin klimatpåverkan. Därför vill vi ställa högre miljökrav på de nya stöden för byggande av hyresbostäder (se avsnitten ovan), men vi vill bl.a. också se riktade investeringar mot ett ökat byggande i trä. Om hälften av Sveriges flerbostadshus byggdes i trä i stället för i andra material 2026 skulle klimat ­ påverkan i byggskedet kunna minskas med så mycket som 40 procent per år. Vänsterpartiet vill se ett historiskt omfattande investeringsprogram för klimatet på 700 miljarder kronor under de tio kommande åren. Av dessa öronmärks 130 miljarder kronor för att stärka klimatnyttan i nyproduktionen samt för att åstadkomma effektiva och ändamålsenliga klimatrenoveringar av det befintliga bostadsbeståndet. Se vidare avsnitten nedan, samt Vänsterpartiets budgetmotion (mot. 2025/26:2792). 6.1 Klimatsäkra befintligt bestånd, renovera och energieffektivisera I en bransch som ensam står för en så betydande del av samhällets klimatpåverkan så är satsningar på klimatanpassningar av det befintliga bostadsbeståndet helt grundläggande. Bara av miljonprogrammets bostäder beräknas flera hundra tusen bostäder vara i stort behov av renovering och kostnaderna beräknas bli mycket höga. Om dessa för samhället så nödvändiga energieffektiviseringar inte ensamt ska betalas av nuvarande hyresgäster måste staten vara med och ta en del av det finansiella ansvaret. Bygg- och fastighetssektorns utsläpp av växthusgaser är enorma och problemen med chockhöjningar av hyror efter fastighetsupprustningar är välkända. Efter detta följer renovräkningarna, ett ofog som främst drabbar hushållen med de snävaste ekonomiska marginalerna. Ett statligt stöd för renovering och energieffektivisering till flerbostads ­ hus med hyresrätter kan på ett effektivt sätt avhjälpa båda dessa stora samhällsproblem. Som stödgivare har staten stora möjligheter att ställa höga krav på klimatsmarta ombyggnationer, liksom på rimliga hyresnivåer efter renoveringarna. Vänsterpartiets mål är ett klimatsmart samhälle där människor kan känna sig trygga i alla avseenden och trygghet handlar förstås inte minst om att kunna bo kvar i sitt hem. Renoveringar får aldrig bli renovräkningar. En social bostadspolitik ger människor både rätt och råd att bo. I mars 2023 nådde Europaparlamentet och Europarådet en överenskommelse om en revidering av energieffektiviseringsdirektivet (EED). Det innebär att principen om energieffektivitet omsätts i lag, dvs. att EU-länderna måste ta större hänsyn till energieffektivitet i sin politik och planering och vid investeringsbeslut inom såväl energisektorn som andra sektorer. Kort och gott ställer även EU allt högre krav på renovering och energieffektivisering av byggnader, både vad gäller offentliga sådana och bostadshus. Att Sveriges högerpartier i det läget valde att stoppa allt stöd för energieffektivisering av flerbostadshus är ytterst besynnerligt och har fått välförtjänt kritik inte bara från Vänsterpartiet utan även från stora delar av byggbranschen. Vänsterpartiet vill införa ett renoverings- och energieffektiviseringsstöd för fler ­ bostadshus med hyresrätter. Stödet ska lätta den ekonomiska bördan för den enskilda hyresgästen vid större renoveringar i fastigheten. Vi menar att reformen, utöver allt som redan nämnts, därför även är en viktig rättviseåtgärd. Under lång tid har det ägda beståndet fått statligt bidrag för renovering, ombyggnad och tillbyggnad via rotavdraget. Något som, till ett mycket högt pris för skattebetalarna, inte har bidragit till någon samhällsnytta i stort utan enkom gynnat enskilda bostadsägare. Det är nu dags för ett omfattande upprustningsprogram för hyresfastigheter. En renoveringsvåg med tillhörande energieffektivisering av denna magnitud gynnar hela samhället – inte bara de enskilda hyresgästerna – då den i allra högsta grad bidrar till den så nödvändiga klimatomställningen och till ett bättre hyresbestånd som hela samhället har möjlighet att efterfråga. Alla bör därför vara med och bidra. Medel ska kunna sökas av såväl allmän ­ nyttiga som privata fastighetsägare. De ska täcka en del av omkostnaderna för att göra nödvändiga renoveringar med tydligt satta klimat- och miljökrav. Detaljerade krav för att kunna ta del av stödet ska tas fram av Boverket och det ska kunna sökas från andra halvan av 2026. Regeringen bör införa ett renoverings- och energieffektiviseringsstöd för flerbostads ­ hus med hyresrätter enligt motionens förslag. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. I Vänsterpartiets budgetmotion för utgiftsområde 18 (mot. 2025/26:3171) avsätter vi medel för att med start andra halvan av 2026 införa ett nytt energieffektiviseringsstöd enligt förslaget ovan. 6.2 Klimatsmart planering och nybyggnation I vår budgetmotion för utgiftsområde 18 (mot. 2025/26:3171) avsätter vi medel för ny ­ byggnation och planering inom ramen för vårt klimatomställningsprogram, vilket löper under en tioårsperiod. Medel ska kunna sökas vid nybyggnation som komplement till ett investeringsstöd eller liknande, i syfte att specifikt stärka klimatnyttan i nybyggnation och inom planeringen. Det offentliga har inom planeringen ett stort ansvar för framtida klimatutveckling. Kommunerna, som ansvarar för planfrågorna, kan välja att styra mot ett klimatneutralt byggande. Många jobbar redan hårt för att minska den klimatpåverkan som byggande ger upphov till och i det arbetet är bl.a. ett ökat byggande i trä en viktig del. I syfte att stödja kommunernas arbete med att säkerställa att mark tilldelas byggherrar som erbjuder såväl klimatsmart nyproduktion som boendekostnader anpassade till folk ­ flertalet vill Vänsterpartiet att staten stödjer kommunerna i deras arbete med att ta fram klimatneutrala byggplaner enligt ovan. Ett sådant stöd kan fungera som ett viktigt kommunalt verktyg för att på ett tydligt sätt ta fram byggbar mark där det exempelvis kan ställas krav på kostnadseffektiv klimatneutral nyproduktion i trä. I syfte att göra fler stadsdelar klimatsmarta vill vi att klimatomställningsprogrammet omfattar en försöksverksamhet där aktörer får söka stöd för mindre projekt som gynnar den egna stadsdelen ur ett klimatsmart perspektiv. Det kan exempelvis handla om att rusta gårdar på ett klimatsmart sätt, göra gator bilfria eller starta odlingar i området. Regeringen bör ge Boverket i uppdrag att utforma stöd, enligt ovan, för klimatsmart planering och nybyggnation. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. 6.3 Fler flervåningshus i trä Sverige behöver bygga många bostäder, men det räcker inte längre att bara bygga mer. Vi måste även bygga rätt och klimatsmart. Det stöd för byggande av hyresrätter och studentbostäder som Vänsterpartiet vill inrätta måste mycket tydligare knytas till klimat- och energimålen. Men för att ytterligare stödja det industriella byggandet av flerbostadshus i trä anser vi att fler åtgärder är nödvändiga. Sverige är ett skogsland och vi har en lång och stark tradition av att bygga med trä. Redan i dag byggs hela 90 procent av småhusen i trä (källa: Svenskt Trä). Förutom att vi har god tillgång till materialet så finns det en rad fördelar med att bygga i trä. Trä är en förnybar råvara som tar upp koldioxid under sin växttid och med användning i bl.a. träbyggnader binder in denna koldioxid under hela sin livstid. Ett ökat byggande i trä är viktigt om vi ska nå klimatneutralitet men det är också ett viktigt bidrag till att lösa behovet av ett ökat bostadsbyggande. Ett modernt industriellt byggande i trä kortar nämligen även byggtiderna och därmed kostnaderna. Slutligen skapar byggande i trä arbetstillfällen i delar av landet där behovet av dessa är stort. Men trots detta är antalet nybyggda flervåningshus i trä fortfarande måttligt. I ett av världens mest skogstäta länder byggs fortfarande bara runt 13 procent av flervåningshusen i trä. I syfte att öka byggandet av flerbostadshus i trä bör regeringen under 2026 avsätta resurser för införandet av ett stöd för byggande av klimatsmarta flervåningshus i trä med rimliga hyror. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. I Vänsterpartiets budgetmotion för utgiftsområde 18 (mot. 2025/26:3171) har vi avsatt medel för införandet av ett sådant stöd, med start andra halvan av 2026. 6.4 Återbruk av byggmaterial När Klimatpolitiska rådet senast överlämnade sin årliga rapport till regeringen konstaterades att Sverige förlorat styrfarten i sitt klimatarbete. Under ett par decennier har utsläppen i Sverige minskat varje år men nu står vi alltså inför en situation där nationell politik i stället kommer att leda till ökade utsläpp. När det gäller byggbranschen borde återbruk av byggmaterial vara ett viktigare bidrag än det är i dag. Branschorganisationen Byggmaterialhandlarna har förvisso en uttalat hög ambition att minska sin klimatpåverkan, men andelen återbrukade produkter är fortfarande mycket låg. Vänsterpartiet uppmanar regeringen att bidra med reformer som kan öka andelen återbrukat byggmaterial. I syfte att nå de klimatpolitiska målen föreslår vi att regeringen utreder följande förslag: Se över möjligheten att göra handeln med återbrukade produkter och material momsfri så att dessa bättre kan konkurrera med nyproducerade varor. Förslaget strider inte mot EU:s momsdirektiv och kan genomföras med kort tidshorisont. Låt offentlig sektor driva på skapandet av en ny marknad genom att ställa krav i upphandlingar om att en viss del av ett bygge ska bestå av återbrukat byggmaterial. Undersök möjligheten att förbjuda rivning av byggnader som inte har inventerats och där möjligheterna att återbruka stomme och övrigt material inte utretts grundligt. Inkludera en generell översyn av avfallslagstiftningen med målet att öka det cirkulära kretsloppet av produkter och material, bl.a. bör definitionen för när en produkt blir avfall ändras så att den får längre liv. Regeringen bör utreda hur återbruket av byggmaterial kan öka. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. 7 Balans mellan de olika upplåtelseformerna Politiken har ett stort ansvar för att det byggs fler bostäder, men också för att rätt typ av bostäder byggs. Det som framför allt behövs är hyresrätter med rimliga hyror och för att dessa ska bli byggda behövs en tydlig åtgärdsplan för att uppnå en mer jämlik balans mellan hyresrätt och äganderätt. Vi har sen länge en bostadsmarknad där ytterst skeva ekonomiska och regelmässiga villkor gäller för de olika upplåtelseformerna, genomgående till hyresrättens nackdel. Staten öser miljarder i skattesubventioner över de ägda upplåtelseformerna, samtidigt som i princip inga stöd finns för hyresrätten. Det har bland annat resulterat i att hyresgästerna i dag lägger en betydligt större andel av sin disponibla inkomst på boendet än de som bor i ett ägt boende. En hyresgäst betalar i snitt 27 procent av sin inkomst för boendet. I jämförelse med villa- och bostadsrättsägare som betalar 16 respektive 19 procent av sin inkomst, inklusive amorteringar. Situationen är komplex, men om vi ska få en fungerande och mer rättvis bostads ­ marknad är det inte större skillnader vi behöver. Målsättningen måste vara att alla upplåtelseformer ska vara lika attraktiva och det är samhällets och politikens uppgift att se till att det blir så. Vänsterpartiet vill därför se en totalöversyn av både regler och skatter som kan jämna ut villkoren. Nedan listar vi en rad viktiga aspekter som vi anser måste finnas med i en sådan översyn. Regeringen bör återkomma med en åtgärdsplan och tidsplan för att genomföra en totalöversyn av regler och skatter enligt Vänsterpartiets förslag, i syfte att nå en mer jämlik balans mellan hyresrätt och bostadsrätt. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. 7.1 Utred möjligheten att införa en låg avdragsgill moms på hyror Hyresfastighetsägare betalar 25 procent moms på material och tjänster, exempelvis när ett hus underhålls, men får i dag inte lägga på moms på hyran. Det går därför inte heller att göra avdrag för material och tjänster, till skillnad mot övriga näringsverksamheter där momsen kan dras av. En förklaring till att frågan inte varit aktuell är att EU:s momsdirektiv fram till förra året inte tillåtit medlemsstater att ändra i vad som beläggs med moms och med hur mycket. Direktivet har betraktat moms på hyra som en skatte ­ subvention och det har därför endast fått läggas på s.k. social housing, men inte på den reguljära bostadsmarknaden. I april 2022 beslutade dock EU:s råd för ekonomiska och finansiella frågor om ändringar i momsdirektivet, vilket nu möjliggör för varje enskild medlemsstat att besluta om förändringar i momssystemet. I Sverige finns sen tidigare möjligheten att bygga med avdrag för moms, t.ex. idrotts ­ anläggningar, varpå det sen läggs en låg moms på de som hyr en tennisbana eller fotbollsplan. Men dagens system tvingar hyresfastighetsägare att lägga momsen på toppen av priset, vilket bidrar till att driva upp såväl kostnaderna för nyproduktion som hyresnivåerna i det befintliga beståndet. Vänsterpartiet anser att ändrade momsregler för hyresbostäder bör undersökas. Om en 6-procentig moms kan läggas på hyran, och utgående moms kan dras av, blir det klart mer fördelaktiga kalkyler för både nybyggnation och renovering. Förslaget sänker skatten på hyresrätten och stämmer dessutom väl överens med grundtanken att momsen ska betalas av slutanvändaren. Införandet av en låg moms vid uthyrning av bostäder är något som länge har efter ­ frågats av de stora aktörerna inom branschen, såsom Sveriges Allmännytta, Fastighets ­ ägarna Sverige och Hyresgästföreningen. Branschen är överens om att en reform som denna skulle skapa bättre förutsättningar för ökad nyproduktion och lägre hyror i både nyproduktion och befintligt bestånd än vad som är möjligt i dag. Vänsterpartiet har därför låtit riksdagens utredningstjänst titta på förslaget och man kan konstatera att frågan är komplicerad (RUT, 2022:149) men vi anser trots detta att den bör finnas med i den totalöversyn vi föreslår av villkoren för upplåtelseformerna. 7.2 Avskaffandet av fastighetsavgiften på hyresfastigheter I dag tas fastighetsskatt (kommunal fastighetsavgift) ut på fastigheter med bostäder som upplåts med hyresrätt. Hyresvärden betalar skatt för vinst som uppstår i verksamheten men även för själva innehavet av fastigheten. Att vinst beskattas är självklart, men inte att även ”produktionsmedlen” beskattas. Något som inte heller sker inom andra närings ­ verksamheter. Hyresrätten är således dubbelbeskattad. Flera statliga utredningar har pekat på problemet. Den senaste större parlamentariska utredning som berörde frågan, Fastighetsbeskattningskommittén (SOU 2000:34), föreslog att fastighetsskatten skulle ersättas med en schablonintäkt för privatbostäder (egnahem och bostadsrätter) och att fastighetsskatten på näringsfastigheter (hyresrätter) skulle slopas eftersom näringsverksamheten redan beskattas på konventionellt sätt. I statsbudgeten redovisas också fastighetsavgiften på näringsfastigheter som en skatte ­ sanktion, dvs. ett ”överuttag” av skatt. Flera instanser har därför föreslagit att fastig ­ hetsavgiften och fastighetsskatten avskaffas på hyreshus med bostäder. Enligt riksdagens utredningstjänst (RUT 2022:1571) inbringade den kommunala fastighetsavgiften på hyreshus drygt 3 miljarder kronor brutto till landets kommuner 2022. Fastighetsavgiften på hyresrätter utgör dock en del av ett större skattesystem och även frågan om ett avskaffande är invecklad. Avskaffandet av fastighetsavgiften på hyresfastigheter bör därför utredas närmare och ingå i vår föreslagna totalöversyn. 7.3 Trappa ner ränteavdraget Enligt Ekonomistyrningsverkets beräkningar (2025) kostade statens subventioner av räntekostnader 61 miljarder för inkomståret 2024. Det är en enorm summa som motsvarar t.ex. ungefär hälften av försvarsbudgeten för samma år. Hela polismyndighetens anslag är betydligt mindre med sina 45,2 miljarder kronor samma år. Statens kostnad för ränteavdraget har nu mer än fördubblats på bara tre år. De som tjänar mest på detta är höginkomsttagare i de rikaste kommunerna – 43 procent av ränte ­ avdraget gick till den fjärdedel som tjänar mest, personer med månadsinkomster på minst 52 000. Och det är i synnerhet män med hög inkomst som är vinnare (källa: SCB). Av ränteavdraget beräknas 82 procent gå till boendekostnader och resten till konsumtion. För den som inte redan äger tvekade regeringen inte att ta bort möjligheten till ränteavdraget, d.v.s. för alla de som saknar alla resurser och tvingas ta privatlån för bostadsköp eller annat. Vänsterpartiet anser att det är hög tid att en nedtrappning av ränteavdragen påbörjas och förslaget bör därför finnas med i den totalöversyn vi föreslår. 7.4 Skatteavdrag för hyresgäster Genom ovannämnda ränteavdrag har individer som äger sin bostad och har bostadslån rätt att få skatten på sina förvärvsinkomster reducerad om de har utgifter för ränta på bolån. Om nettot understiger noll är det möjligt att dra av 30 procent av det nettot från skatten på förvärvsinkomster, om det finns skatt att dra av från. I syfte att uppnå rättvisare ekonomiska villkor mellan upplåtelseformerna föreslår vi att en liknande form av skattereduktion för hyresutgifter utreds inom ramen för den totalöversyn vi föreslår. Riksdagens utredningstjänst har gjort en beräkning av effekten av att införa en skatte ­ reduktion för den som hyr sin bostad (RUT 2022:1040). Underlaget för reduktionen uppgår till 30 procent av årshyran efter att 30 000 kronor dragits av. I nästa steg utgörs själva reduktionen av 30 procent av det underlaget. Eftersom reduktionen ska efterlikna den reduktion som i dag finns för ränteutgifter har utredningstjänstens beräkningar hanterats på samma sätt. Det innebär att underlaget för reduktionen har förts in i inkomstslaget kapital tillsammans med andra minusposter och kvittats mot inkomster inom det inkomstslaget. Trettio procent av nettot inom det inkomstslaget har därefter använts för att reducera förvärvsinkomstskatten, då nettot varit negativt. De med ett positivt netto har i stället fått en minskad kapitalskatt. Då reduktionen är kopplad till storleken på hyran kommer ingen behovsprövning att behövas. Enligt riksdagens utredningstjänst resulterar en skattereduktion enligt förslaget i en kostnad (inkomst ­ minskning) för staten på ca 5,9 miljarder kronor kommande år. Med rätt utformad administration skulle hyresgäster kunna ta del av reduktionen i princip automatiskt, i samband med skatteåterbäringen. Så länge ränteavdraget finns kvar och så tydligt gynnar individer som äger en bostad anser vi att en modell för skatteavdrag för hyresgäster bör utredas inom ramen för den totalöversyn vi vill se av villkoren för hyrda och ägda bostäder. 7.5 LOU och skattefria underhållsavsättningar I Vänsterpartiets motion Hyresrätt och allmännytta (mot. 2025/26:2775) finns ytterligare två viktiga förslag för att åstadkomma mer rättvisa villkor mellan upplåtelseformerna. Eftersom helheten är viktig vill vi nämna dessa, även om de ligger utanför den total ­ översyn vi efterlyser. Enligt Sveriges Allmännytta har de allmännyttiga bostadsbolagen i dag ca 10 procent högre byggpriser och längre byggtid än privata byggherrar p.g.a. lagen om offentlig upphandling (LOU). I en tid av bostadsbrist vore en effektiv åtgärd för att minska byggkostnaderna att allmännyttan inte behövde tillämpa LOU. Vi anser att allmännyttan, liksom de privata aktörerna, ska bli friare i sina upp ­ handlingar och inte behöva tillämpa LOU. Nästa viktiga förslag handlar om skattefria underhållsavsättningar. Fastigheter används länge och underhåll är grundläggande för att förlänga livslängden. I dag kan småhusägare och bostadsrättsföreningar jämna ut kostnader genom att göra avsättningar till framtida underhåll utan skattekonsekvenser. I hyresrätten beskattas däremot alla avsättningar till framtida underhåll med över 20 procent vilket försvårar möjligheten till underhåll i hyresfastigheter och för hyresvärdarna att periodisera kostnaden i hyran. Ett enkelt sätt att delvis komma till rätta med denna skattemässiga orättvisa är att införa skattefria underhållsavsättningar även för hyresfastigheter. Statens kostnad för reformen beräknas av riksdagens utredningstjänst till försumbara 10 miljoner kronor om året och bör införas omgående (RUT 2022:156). I vår budgetmotion för utgiftsområde 18 (mot. 2025/26:3171) avsätter vi medel för ändamålet. 8 Rotavdraget Vänsterpartiet arbetar för att ekonomin och bostadsmarknaden ska fungera för alla. Inte bara för några få. I dag går skattesubventioner på bostadsmarknaden främst till personer med höga inkomster. Dit hör bl.a. rotavdraget. Åtskilliga kartläggningar och rapporter från pålitliga källor har genom åren bekräftat detta. Riksrevisionen, Skatteverket och Myndigheten för tillväxtanalys tillhör floran av rapportleverantörer som styrker hur dyrt och ineffektivt rotavdraget de facto är för samhället, men också just hur det gynnar främst de rikaste hushållen. Rotavdraget har, sen det infördes i sin nuvarande form 2009, kostat skattebetalarna snart absurda 200 miljarder kronor. Men rot är alltså inte bara dyrt utan även ineffektivt. Skattereduktionen per tillkommande sysselsatt beräknas uppgå till mellan 5,8 och 8,4 miljoner kronor, och om hänsyn tas även till de indirekta effekterna så hamnar summan ändå på mellan 4,8 och 7,1 miljoner per tillkommande sysselsatt (rapport från RUT, dnr 2025:699). Vill man skapa jobb med skattepengar finns det betydligt mer effektiva vägar att gå. Enligt bland annat rapporten Skattesystemets utveckling (Skatteverket 2018) är den del av befolkningen som använder rotavdraget överrepresenterad bland de med höga inkomster, detsamma ligger systerbidraget rut. Gemensamt för de båda avdragen är att mycket få hushåll med låga inkomster använder dem. Precis som ränteavdragen gynnar dessa båda bidrag mest välbärgade hushåll i storstadens mest välbärgade delar. Även i Riksrevisionens granskningsrapport Svart på vitt – rotavdragets kostnader och effekter (RiR 2023:26) kritiseras rotavdraget. Den övergripande slutsatsen där är att rotavdraget ”inte skapar tillräckligt stora skatteintäkter genom minskat svartarbete och ökat arbetsutbud för att motivera statens kostnader för rotavdrag”. 8.1 Från ett blått till ett grönt avdrag I år har regeringen höjt reduktionen för rot ytterligare och kostnaden beräknas hamna på runt 16,4 miljarder kronor. Rottjänster som svenska hushåll köper för dessa dryga 16 miljarder kronor är ofta av karaktären ”onödiga köks- och badrumsbyten”. Tjänster som stjälper snarare än hjälper miljön. Vi övriga skattebetalare tvingas alltså att bidra till dessa enskilda villa- eller bostadsrättsägares olika ”marknadsvärdeshöjande åtgärder”, samtidigt som de genomförda rotåtgärderna tär på vår gemensamma miljö och vårt klimat. Vänsterpartiet anser att gemensamma medel bör gå till sånt som är till nytta för flertalet invånare och för miljön. Vi föreslår därför en reformering av rotavdraget. Vårt förslag är att avdraget görs om till ett helt grönt avdrag för fastighetsförbättringsarbeten (s.k. rotarbeten), på samma sätt som skattereduktionen för grön teknik. Att tydligt koppla kraven på åtgärder till miljö- och klimatnytta gör avdraget mer relevant för hela samhället, inte bara för enskilda fastighetsägare. Och skulle bygga Sverige starkt och hållbart. Samtidigt skulle det bli ett viktigt incitament för att stimulera privata fastig ­ hets ­ ägare att renovera hållbart och klimatsmart. Redan idag är det ytterst tydligt vilka arbeten skatteverket godtar för rotavdrag. I stor utsträckning kan de befintliga, mer generella, reglerna kvarstå som idag medan de mer detaljerade reglerna kring tillåtna åtgärder uppdateras till att enbart gälla tjänster/arbeten som på ett eller annat sätt förbättrar miljö och klimat. För att illustrera hur ett grönt avdrag kan fungera, i jämförelse med dagens blå avdrag, listar vi nedan några exempel på sådant som idag är tillåtet och som vi menar inte bör kunna vara det framöver, samt exempel på åtgärder som kan klassas som gröna. Detta för att belysa skillnaden mot idag, inte för att visa upp ett färdigt manus för ett framtida grönt rotavdrag. En slutlig lista på godkända arbeten måste självklart tas fram av kunniga personer i frågan, på samma detaljerade nivå som gäller idag [2] . Viktigt är dock att man i ett nytt grönt rotavdrag prioriterar åtgärder som minskar energiförbruk ­ ningen i bostäder samt att återanvändning av byggmaterial och hållbara produkter stimuleras. På så vis kan ett nytt grönt rotavdrag bidra till lägre energiförbrukning och en mer cirkulär ekonomi i bygg-och fastighetssektorn. Några exempel på arbeten som skulle kunna utgå i ett grönt rotavdrag: Tapetsering Byte av dörrlås och dörrhandtag Bygga om planlösningen i ett hus Göra tillbyggnad av bostadshus, förråd, garage, carport eller gäststuga Bygga altan Montera markiser och platsbyggda garderober och bokhyllor Installera motoriserade mörkläggningsgardiner och centraldammsugare Bygga och reparera en inomhuspool Exempel på arbeten som skulle kunna ingå i ett grönt rotavdrag: Montera bullerglas och isolerglas Reparera eller byta ut fönster, golv, fasad och dörrar till mer energivänliga lösningar Göra fuktmätningar och energideklarationer Mäta radon och asbest Modernisera el Installation och reparation av laddningspunkt för elfordon, även fristående Reparation av system för lagring av egenproducerad elenergi Göra markarbeten för olika avloppslösningar Regeringen bör omgående göra om nuvarande rotavdrag till ett grönt rotavdrag i enlighet med Vänsterpartiets förslag. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. I Vänsterpartiets budgetmotion (mot. 2025/26:2792) avsätter vi medel för ett grönt rotavdrag. I samband med att rotavdraget görs om till ett grönt avdrag enligt ovan förslag bör regeringen införliva avdraget ”Grön teknik” i det nya avdraget, för att förenkla administration såväl som förståelse för avdraget. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. 9 Stärk planverktyget Människors möjligheter att välja hur de vill bo bör stärkas. De regler som styr planering och byggande, främst plan- och bygglagen (PBL), ska vara förutsägbara och enhetliga och fylla sitt syfte. De finns till för att skydda människor från dåliga bostads ­ förhål ­ landen samtidigt som utveckling, kvalitet och långsiktig hållbarhet ska stimuleras. Det är angeläget att kommunerna genom en aktiv politik bidrar till ett varierat utbud av bostäder och upplåtelseformer. Vänsterpartiet anser därför att kommuner, i syfte att öka möjligheten att se till att de bostäder som byggs både behövs och är efterfrågade av kommuninvånarna, ska ges rätt att föreskriva en viss upplåtelseform i en detaljplan. Regeringen bör återkomma med förslag till ändring i plan- och bygglagen som gör det möjligt att föreskriva en viss upplåtelseform i detaljplan. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. Regeringen bör även återkomma med förslag till ändring i plan- och bygglagen som gör det möjligt att föreskriva en viss upplåtelseform i översiktsplaner. Detta bör riks ­ dagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. För att målet om en god bostad till alla ska kunna uppnås behövs en blandad bebyggelse i fler bostadsområden än idag. Då detta tycks svårt att uppnå menar Vänster ­ partiet att en tydligare styrning från staten är nödvändig. Grundläggande är att det byggs fler hyresrätter med rimliga hyror, samt att de få hyresrätter med låga hyror som fortfarande finns kvar behålls som hyresrätter. Men den nationella nivån av planering och lagstiftning måste också förbättra förutsättningar för hur de sociala aspekterna av bostadsbeståndet kan hanteras. Regeringen måste därför säkerställa att kommunerna tar sitt ansvar och har en mångfald av upplåtelseformer, bostadsstorlekar och boende ­ kostnader i alla delar av sin kommun. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. Den byggda miljön står för en stor del av samhällets miljöpåverkan och energi ­ användning. För att underlätta den nödvändiga omställningen till ett energisystem baserat på förnybara råvaror, där de nationella miljökvalitetsmålen nås, behöver den byggda miljöns energianvändning minska. Vänsterpartiet anser att det är angeläget att det redan i detaljplaner går att ställa krav på energieffektivitet, typ av uppvärmning och konstruktion m.m. Det finns redan exempel på kommuner som ofta skriver in den typen av krav i detaljplaner, trots att PBL sätter klara begränsningar där. PBL behöver därför revideras så att det finns möjligheter att ställa denna typ av särkrav (och inte bara gestaltningskrav som i dag) och därmed öka förutsättningarna för ett mer hållbart byggande som är bättre ur ett energi- och klimatperspektiv. Regeringen bör återkomma med ett förslag till ändring i plan- och bygglagen som möjliggör att ställa krav på energieffektivitet m.m. i detaljplaner. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. 9.1 Markpolitiken – ett viktigt kommunalt verktyg Kommunerna spelar en viktig roll för att öka bostadsbyggandet, bl.a. då det är de som tar fram detaljplaner för hur områden ska bebyggas. Om fler bostäder ska byggas måste alltså kommunernas planberedskap vara god. Samtidigt måste de ha bra markpolitiska verktyg för att bygga de bostäder som behövs. Nuvarande verktyg räcker uppenbarligen inte för att uppnå ett högt byggande och de måste därför vässas. En förutsättning för att genomföra viktiga samhällsbyggnadsåtgärder är att kommunen äger exploaterbar mark. I kommuner som blir beroende av enskilda markägares goda vilja att planlägga, för att därefter bygga, riskerar byggandet bli ojämnt, oberäkneligt och otillräckligt. Efter att den borgerliga regeringen avskaffade förköpslagen 2010 har kommunernas möjlighet att förvärva attraktiv byggmark minskat. Förköpslagen innebar att en kommun hade förköpsrätt till en fastighet vid en överlåtelse som uppfyllde de kriterier som lagen uppställde. Lagen var ett viktigt redskap för kommunernas fysiska planering och tätbebyggelseutveckling och ett stöd för fler exploateringsavtal. En ny förköpslag bör införas i syfte att förbättra kommunernas möjligheter att planera för och bygga fler bostäder. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. 10 Regionalt perspektiv i planeringen Ett regionalt planeringsperspektiv är på många platser i landet av stor vikt för att skapa balans i bostadsbyggandet. Regionernas näringslivsutveckling och infrastruktur hänger ofta ihop, och i takt med att arbetsmarknadsregioner utökas och kommunikationer förbättras så följer inte bostadsmarknaden nödvändigtvis kommungränserna. I Stockholmsregionen har det t.ex. visat sig att den generella byggtakten i länets sex rikaste kommuner under flera år varit mycket låg. Dessutom har nybyggnationen till största delen bestått av villor och bostadsrätter. Andelen hyresrätter är försvinnande liten. Danderyd, Täby, Lidingö, Vaxholm, Nacka och Sollentuna hör till de kommuner som inte tar ansvar vare sig för den bostadsbrist som finns bland ungdomar i den egna kommunen eller för den regionala bostadsbrist som omfattar hela länet. Ett liknande mönster finns i Malmö- respektive Göteborgsregionen där välbärgade kommuner främst planerar för och bygger bostäder som endast kan efterfrågas av ett fåtal. Men inte bara i storstadsregionerna, utan även i kommuner med vikande befolkningsunderlag, kan det av olika anledningar vara viktigt att ta hänsyn till ett mellankommunalt eller regionalt perspektiv med avseende på bostadsförsörjningen. Trots detta har Sverige i dag ett mycket decentraliserat planeringssystem som bygger på kommunernas självstyre. Mot bakgrund av detta anser Vänsterpartiet att dagens regionplan i PBL inte är tillräcklig. I juni 2018 lade S-MP-regeringen fram propositionen En ny regional planering (prop. 2017/18:266), som en följd av Bostadsplaneringskommitténs arbete (SOU 2015:59). Vänsterpartiet välkomnade propositionen men framhöll bl.a. att den regionala planeringen bör ges större möjligheter att påverka kommunernas bostadsbyggande och att regional fysisk planering bör införas i fler län än Stockholms och Skåne län (mot. 2018/19:21). Nu har regional fysisk planering införts även i Hallands län (prop. 2021/22:184) men vi anser inte att detta är tillräckligt. Bostadsförsörjningen är en regional fråga, och alla kommuner i ett län måste bidra till att bygga bort bostadsbristen. För att få fler kommuner att ta sitt ansvar för bostads ­ försörjningen krävs en tydligare statlig och regional styrning. Vänsterpartiet anser därför att det bör införas en regional fysisk planeringsnivå som har en mer styrande och bindande påverkan på den kommunala planläggningen. Den regionala nivån bör kunna styra hur stort antal bostäder varje kommun ska uppföra, antingen själv eller genom en annan markägare eller bostadsexploatör. Vad som ovan anförts om regional fysisk planering bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. 11 Ökat byggande på landsbygden Sverige har stora och växande regionala skillnader, och på landsbygdens bostads ­ marknader är svårigheterna helt annorlunda än i städer och tätorter. Hänsyn till skillna ­ derna måste tas och bostadsbyggandet behöver ges goda förutsättningar även på lands ­ bygden. Här måste staten och kommunerna ta ett bättre ansvar. Människor ska ha både rätten och möjligheten att bo var de själva önskar i Sverige. För att utveckla en livskraftig landsbygd är tillgång till en attraktiv bostad en viktig faktor. Många landsbygdskommuner uppger dock att finansieringen är ett vanligt hinder för ny- och ombyggnationer. En fastighets pantvärde på landsbygden är ofta lägre än produktionskostnaden, vilket i bankernas kreditprövning innebär en risk. Högre risk för kreditförluster leder till att kraven ökar på låntagaren och till att sämre, eller i värsta fall inga, lånevillkor erbjuds. Varken för köp av en befintlig fastighet eller för ny- eller ombyggnad. Alltför ofta är bankerna inte intresserade av att erbjuda lån på mindre marknader eller så saknar de kunskap om förhållandena på den aktuella orten. Det är uppenbart att de finansiella förutsättningarna för ny- och ombyggnation av bostäder på landsbygden skiljer sig från tätorterna samt att de måste underlättas. 2018 fick Boverket därför i uppdrag av regeringen att ta fram förslag på åtgärder som kan underlätta finansiering av bostadsbyggande på landsbygden. I slutrapporten (2019:11) föreslog myndigheten att en ny finansieringsmodell för byggande på landsbygden skulle införas. Kostnaden för detta beräknades till ett par miljoner kronor om året. Regeringen har dock fortfarande inte presenterat något förslag i den riktningen. I syfte att öka byggandet på landsbygden bör regeringen under 2025 införa en ny stödmodell enligt Boverkets förslag. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. 11.1 Nedskrivningsreglerna Parallellt med bostadsbristen finns kommuner där befolkningen minskar. I vissa av dessa har en avveckling av bostäder varit nödvändig, vilket fått många negativa konsekvenser, inklusive hårda ekonomiska smällar för de enskilda kommunerna. En samordnad bostadspolitisk strategi för landsbygd och mindre orter är nödvändig för att komma till rätta med problem som specifikt drabbar glest befolkade regioner. I dessa kommuner leder höga byggpriser till att produktionskostnaderna är högre än det marknadsvärde som ett nytt hus får. På det följer omfattande nedskrivningskrav, vilket påverkar bostadsföretagets ekonomi negativt. Detta är många gånger onödigt då husen byggs för att förvaltas över tid, inte säljas vidare. Problemen med nuvarande nedskrivningsregler berörs i SOU 2017:108. Utredningen är tveksam till om det behövs genomgripande förändringar av regelverket och föreslår i stället en översyn av det s.k. K3-regelverket för att underlätta bostadsfinansiering på svagare marknader och för mindre aktörer (SOU 2017:108, s. 307). Vi anser inte att det är tillräckligt. Vi har tidigare föreslagit att nedskrivningsreglerna ska ändras i syfte att underlätta för byggandet av hyresbostäder i landsbygdskommuner. Vi vidhåller detta. Nedskrivningsreglerna bör förändras så att fler hyresbostäder byggs i landsbygds ­ kommuner. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. 12 Återinför radonstödet Det är väl känt att inandning av radon utgör en stor hälsorisk. Enligt Strålsäkerhets ­ myndigheten är det den näst vanligaste orsaken till lungcancer. Radonstöd har funnits i flera omgångar och har resulterat i att tiotusentals egnahem blivit sanerade. Stödet kom senast tillbaka 2018 och innebar då att sökande fick 50 procent av saneringskostnaden upp till 25 000 kronor i stöd. I maj 2021 tog pengarna slut, varför stödet alltså ej går att söka hos Boverket längre. Enligt svensk radonförening hann dock runt 4 500 egnahem saneras under dessa tre år. Radonstödet har därmed visat sig vara en billig åtgärd för att åstadkomma en stor och viktig förbättring av folkhälsan. Vänsterpartiet föreslår att regeringen återinför radonstödet under 2026 och att stödet får en liknande utformning som tidigare. Stödet bör dock utvidgas till att omfatta även flerbostadshus – med i övrigt samma premisser som för småhus. Regeringen bör under 2026 införa ett radonstöd för såväl småhus som flerbostadshus. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. I vår budgetmotion på utgiftsområde 18 (mot. 2025/26:3171) avsätter vi medel för att återinföra radonstödet. 13 Hemlöshet – ovärdigt ett civiliserat samhälle Hemlöshet är ett av vår tids stora samhällsproblem. Vänsterpartiet har under lång tid varit pådrivande för en ny hemlöshetspolitik då vi med stor oro sett hur fler grupper hamnat i farozonen för hemlöshet som en följd av samhällets ökande klyftor. Tidigare var hemlöshet något som nästan enkom drabbade samhällets mest socialt utsatta. Så kallad social och akut hemlöshet grundar sig i social problematik som exempelvis missbruk och/eller psykisk ohälsa. Människor i social hemlöshet behöver ofta stöd för att klara av ett eget boende och både politiken och samhället i stort är oftast överens om att den sociala hemlösheten måste mötas med politiska åtgärder, och verktyg för att minska denna form av hemlöshet står ofta till kommuners förfogande. Men bilden av hemlöshet har breddats och betydligt fler drabbas än vad den officiella statistiken visar. Sverige lider av en växande så kallad strukturell hemlöshet, något exempelvis Sveriges stadsmissioner länge har påtalat och med all tydlighet visade i sin hemlöshetsrapport 2024: Den dolda hemlösheten – människorna utanför statistiken. Det handlar om människor som inte har tillgång till ett tryggt och långsiktigt boende, som inte får den hjälp de har rätt till och behöver från samhället, och som utelämnas i Socialstyrelsens hemlöshetsstatistik. Människor som blivit vräkta, har skulder, är våldsutsatta, får sin livssituation kraftigt förändrad eller som av andra skäl inte har förutsättningar att införskaffa en bostad. Människor i strukturell hemlöshet saknar helt enkelt en egen bostad för att de inte har ekonomiska förutsättningar att ta sig in på den bostadsmarknad som årtionden av en helt marknadsstyrd bostadspolitik har skapat. Till skillnad mot de som lever i social och akut hemlöshet behöver de som lever i strukturell hemlöshet oftast inte stöd när de får eget boende. Människor i strukturell hemlöshet saknar egen bostad för att de har bristande kapital, nätverk eller kötid för att ta sig in på den vanliga bostadsmarknaden. Sällan för att de har andra problem. Det handlar om fler och fler ensamstående kvinnor, barnfamiljer, pensionärer och andra lågavlönade som fått det allt svårare att hitta en egen bostad, eller att ha råd att bo kvar i den bostad de har. Det handlar om ekonomi och ett allt mer ojämlikt samhälle. I ett av världens rikaste länder blir alltså dagligen allt fler hemlösa. Fler och fler vräks från sina hem och fler och fler av dessa är barn (källa: Kronofogden). För Vänsterpartiet handlar hemlösheten i grunden om bostadspolitik. Nyckeln till att på sikt lösa problemen stavas hyresbostäder med låga hyror och noll marknadshyror. Det gäller för såväl den strukturella som den sociala hemlösheten. För även om kommunerna har verktyg för att klara av den senare typen av hemlöshet i teorin så kräver praktiken fortfarande att det finns tillgängliga bostäder för att lösa akuta situationer. 13.1 Den nationella hemlöshetsstrategin Den nationella strategin mot hemlöshet antogs 2022 och löper ut 2026. Vi har ännu inte fått några indikationer från regeringen på hur arbetet ska föras vidare och huruvida en ny strategi är att vänta. Vänsterpartiet utgår dock från att regeringen i god tid faktiskt kommer påbörja arbetet med att ta fram en ny nationell strategi mot hemlöshet. Med tanke på att inga större strukturella reformer genomförts på området efter att den nuvarande nationella strategin mot hemlöshet antogs 2022 anser Vänsterpartiet att det i samband med att en ny strategi tas fram under 2026/2027 måste göras en grundlig utvärdering av den nuvarande strategin. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. 13.2 Nationell kartläggning av hemlösheten Vänsterpartiet efterlyser en tydlig nationell politik mot hemlöshet. Den nationella kartläggning som Socialstyrelsen gör på uppdrag av regeringen är ett viktigt underlag för att nödvändiga insatser mot den sociala och akuta hemlösheten ska kunna sättas in och för att regeringen ska kunna uppfylla de mål som satts upp i den nationella hem ­ löshetsstrategin. Den senaste kartläggningen presenterade Socialstyrelsen 2024. I den noteras att hemlösheten sjunkit något men att den ”inte fångar alla personer som är hemlösa” och att omfattningen därför är ”ett absolut minimum”. Man betonar bl.a. att många har svårt att få eget boende: ”det är brist på hyreslägenheter, långa kötider, vissa saknar stabil inkomst, har kanske skulder eller betalningsanmärkningar och för att kraven på en ny hyresgäst är höga”. Det är bra att Socialstyrelsen uppmärksammar detta. För precis som bland annat Sveriges stadsmissioner har Vänsterpartiet i flera år påtalat dels att Socialstyrelsens definitioner av hemlöshetssituationer är för snäva och dels att kartläggning måste genomföras oftare än vart sjätte år. De många bostadslösa hushåll som faller utanför de snäva definitionerna av hemlöshet, men som ändå helt saknar tillgång till ett tryggt och långsiktigt hem, saknar ofta kontakt med socialtjänsten och hamnar i ett limbo av otrygga och tillfälliga bostadslösningar där ingen lösning eller hjälp står att finna. Även resultaten av Socialstyrelsens kartläggning pekar på att socialtjänsten runtom i Sverige främst arbetar med personer i hemlöshet som har omfattande sociala problem och i mindre utsträckning med personer som lever i hemlöshet av strukturella orsaker. Alla dessa människor faller utanför statistiken, varför bilden av hemlösheten i den nationella kartläggningen blir både förenklad och falsk. I kartläggningen framgår exempelvis att minst 9 400 barn är berörda av hemlöshet, men dessa är sannolikt bara toppen av ett isberg eftersom många barn alltså inte inklu ­ deras i statistiken. Detta är självklart mycket allvarligt och om vi ska lösa problemen måste vi också ha en sann bild av problemen. Socialstyrelsens definitioner av hemlöshet måste därför breddas, så att även människor med osäkra boendeförhållanden som idag inte får stöd av socialtjänsten inkluderas. Regeringen bör ge Socialstyrelsen ett löpande uppdrag att genomföra en nationell kartläggning av hemlösheten en gång per mandatperiod. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. I uppdraget att genomföra kartläggningen ska det framgå att definitionerna av hem ­ löshet ska breddas för att även människor med osäkra boendeförhållanden som i dag inte får stöd av socialtjänsten ska inkluderas. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. Socialstyrelsens kartläggning av hemlösheten ska vidare genomföras på ett sätt som tar hänsyn till en större del av mandatperioden, inte bara en enskild mätvecka. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. Slutligen bör regeringen ge Socialstyrelsen i uppdrag att stödja kommuner att göra egna uppföljningar mellan de nationella kartläggningarna. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. 13.3 Ett tryggare samhälle för framtidens invånare Hemlösa lever i extrem utsatthet. Utan bostad är det svårt att få arbete och nästan lika svårt är det att behålla ett jobb för den som faktiskt har ett. När det gäller framtidens invånare, våra barn, finns det absolut inget som rättfärdigar att de tillåts att falla igenom samhällets skyddsnät och hamna i hemlöshet. Sverige har råd att ta hand om alla som lever i vårt land, inte minst alla barn. Det handlar enbart om vilja. 13.3.1 Inget barn ska vräkas Med utgångspunkt i barnkonventionen måste målet vara att inget barn i vårt land ska vräkas. Samhället har ett ansvar att säkerställa att barn växer upp under trygga förhållanden och det ligger ett långtgående ansvar hos bland annat socialtjänsten att förhindra att de blir hemlösa. Men som verkligheten ser ut så går Sverige i rakt motsatt riktning. Antalet barn som vräks från sina hem ökar årligen och har gjort så sen 2018 (källa: Kronofogden). Dessutom har vi en regering som genom sin proposition Åtgärder för tryggare bostadsområden (prop. 2023/24:112) aktivt arbetar för att öka antalet barnvräkningar än mer. Trots mycket hård kritik från en lång rad tunga remissinstanser och en stor mängd experter valde regeringen att driva igenom en lagändring som istället för att stärka och trygga bostadsområden med största sannolikhet kommer leda till att oskyldiga barn kommer vräkas och sannolikt också till att fler riskerar hamna i kriminalitet som en följd därav. Regeringens förslag kommer i realiteten bara drabba familjer som redan i dag är hårt drabbade och det är ytterst beklagligt att regeringen inte tog all den befogade oron på allvar. Med anledning av lagändringarna som följde på prop. 2023/24:112 vill Vänsterpartiet att regeringen omgående ser över lagstiftningen så att en hyresvärd aldrig ska kunna vräka ett hushåll som inkluderar minderåriga utan att först uppmana hyresgästen till rättelse samt ha underrättat socialtjänsten. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. Vänsterpartiet vill se en nolltolerans för barnvräkningar. Inget barn ska bli hemlöst i Sverige. För att uppnå detta behöver en strategi utvecklas som omfattar såväl bostads ­ politik som socialpolitik. En konkret handlingsplan på hur relevanta aktörer kan förbättra sina insatser för att förhindra att barn vräks behövs. I det vräkningsföre ­ byggande arbetet bör det alltid vara obligatoriskt med samverkan mellan hyresvärd, Kronofogden och socialtjänsten i fall då barn är inblandade. Regeringen bör utveckla en strategi som omfattar såväl bostadspolitik som social ­ politik och som inkluderar en konkret handlingsplan på hur relevanta aktörer kan förbättra sina insatser för att förhindra att barn vräks. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. Regeringen bör utvidga Kronofogdens befogenheter i det vräkningsförebyggande arbetet genom att göra det obligatoriskt med samverkan mellan hyresvärd, Kronofogden och socialtjänsten i de fall då barn är inblandade. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. Vräkningar beror nästan helt uteslutande på svag ekonomi. För att minska antalet vräkningar av barn bör regeringen utreda hur de kommunala hyresgarantierna kan omfatta fler och specifikt fånga upp ekonomiskt svaga barnfamiljer. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. 13.4 Bostad först För att förhindra att människor hamna i hemlöshet krävs verktyg för kommuner och stat för att dels förebygga hemlöshet, dels bekämpa den som redan är ett faktum. Om den växande strukturella hemlösheten ska pressas tillbaka är t.ex. en viktig åtgärd införandet av en ny bostadsförsörjningslag som slår fast statens och kommunernas gemensamma ansvar. På individuell nivå ska stödet en person får inte vara beroende av vilken kommun hen råkar vara skriven i. Kommunerna måste arbeta mer konsekvent med vräknings ­ förebyggande åtgärder som sätts in i ett tidigt skede för att göra störst nytta. I detta är det grundläggande att den evidensbaserade Bostad först-modellen erbjuds i hela landet. Metoden går ut på att en egen bostad är vad de hemlösa som även lider av andra problem behöver för att kunna ta itu med sin situation. Metoden bygger på FN:s konvention om allas rätt till en bostad. I stället för att en person först på egen hand förväntas övervinna missbruk, psykisk ohälsa och/eller fattigdom för att kvalificera sig som hyresgäst, börjar man med att erbjuda det mest grundläggande, ett eget hem. Efter det får personen stöd, behandling och hjälp utifrån vad individen behöver och önskar. Bostad först riktar sig alltså till de hemlösa som tillhör den mest socialt utsatta gruppen och metoden har haft stor framgång i flera länder. Bostad först-modellen har ett angreppssätt som stämmer väl in på Vänsterpartiets politik i frågan eftersom metoden handlar om att stärka rätten till en egen bostad för hemlösa och inte minst om att skapa en samsyn om bostadens betydelse. Vänsterpartiet har i flera år drivit att regeringen bör arbeta för att fler kommuner ska införa metoden och vi är därför positivt inställda till att metoden är en del av den nationella strategin. Den ekonomiska satsning som tillförts kommunerna för ändamålet är dock otillräcklig. Behovet är stort av fortsatta förebyggande insatser som säkerställer att personer inte hamnar i hemlöshet till att börja med, och mer specifikt behovet av utbyggnad av Bostad först. Vänsterpartiet anser att det fortfarande är för få kommuner som använder metoden och regeringen bör därför vidta åtgärder för att modellen Bostad först ska bli nationell norm och implementeras i hela Sverige. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. 13.5 Allmännyttan – en nyckelroll i kampen mot hemlöshet Som tidigare nämnts menar Vänsterpartiet att det är avgörande att det byggs bostäder som människor har råd att bo i om vi ska utrota hemlösheten. En stark allmännytta har en nyckelroll i den kampen. Allmännyttan är ett av de främsta verktyg som en kommun har för att stävja hemlöshet och föra en social bostadspolitik. Som ett viktigt led i kampen mot hemlösheten måste det därför omgående bli ett stopp för utförsäljningar av allmännyttan. Dessa försäljningar har varit förödande för bostadssituationen och hem ­ löshetsproblematiken i Sverige i dag. I Vänsterpartiets motion Hyresrätt och allmän ­ nytta (mot. 2025/26:2775) lägger vi fram en rad förslag som skulle kunna stoppa fort ­ satta vidlyftiga utförsäljningar av allmännyttiga bostadsbolag. I samma motion föreslår vi även att regeringen ska återkomma med ett lagförslag som hindrar såväl allmän ­ nyttiga som privata bostadsbolag från att ställa orimliga krav vid tecknande av nya hyreskontrakt, då sådana krav är en stor orsak till att många människor utesluts från möjligheten att få ett eget förstahandskontrakt. Nooshi Dadgostar (V) Andrea Andersson Tay (V) Samuel Gonzalez Westling (V) Tony Haddou (V) Lotta Johnsson Fornarve (V) Andreas Lennkvist Manriquez (V) Isabell Mixter (V) Malcolm Momodou Jallow (V) Vasiliki Tsouplaki (V) [1] Rotavdrag samt ränteavdrag till ägda boenden kommer kosta ca 80 miljarder kronor sammantaget år 2025 (källor: ESV/SCB/RUT). [2] https://www.skatteverket.se/foretag/skatterochavdrag/rotochrut/gerarbetetratttillrotavdrag.4.5c1163881590be297b5173bf.html.