Motion till riksdagen 2022/23:1679 av Helena Vilhelmsson m.fl. (C) Moderniserad lagstiftning för att motverka spridning av våldsam pornografi Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att en utredare bör tillsättas för att med tydligt mandat se över lagstiftningen för att begränsa spridningen av våldsamt pornografiskt material på nätet och tillkännager detta för regeringen. Motivering Barns utsatthet för pornografi och hur den påverkar deras hälsa, diskuteras ständigt. Dagens så kallade mainstreamporr innehåller inte sällan våldsamt innehåll. Barn och unga beskriver hur de introduceras för våldsporr redan som nioåringar, hur de blir avtrubbade och söker mer extremt innehåll. Tjejer söker sig till ungdomsmottag ­ ningar för samlagssmärtor och berättar att de pressas att ställa upp på ”hårt sex”. Dessa erfarenheter bekräftas av experter från rättsväsendet, polisen, kuratorer, skolsköterskor, läkare, landets tjejjourer, elevorganisationen SNAF och många fler. Detta leder oundvikligen till en snedvriden bild av sexualitet, kroppen och vad som är rätt och fel. Flera forskningsstudier har visat hur pornografin blivit mer våldsam och att förnedring av kvinnor i dag är normaliserat inom det som kallas mainstreamporr. Enligt Folkhälsomyndigheten råder det alltför stora skillnader i killars och tjejers vanor och föreställningar om sex och samlevnad. Därför är detta en angelägen fråga. Det handlar om jämställdhet och att bryta de destruktiva normer som begränsar killar och tjejer i deras sexuella identitet. Mycket av dagens pornografi är så våldsam att den i många fall kan jämställas med allvarlig misshandel. Många gånger är porrfilmerna dokumenterade våldtäkter. Om dessa våldshandlingar och dokumenterade övergrepp skulle inträffa i något annat sammanhang så skulle de som utför våldshandlingarna ställas inför rätta. Lagen om olaga våldsskildring (brottsbalken 16:10c) säger att man inte, varken i stillbild eller rörliga bilder, får sprida eller skildra sexuellt våld eller tvång. Men detta existerar på nätet, på porrsajter som dessutom enkelt kan nås av barn och unga under 18 år. I och med digitaliseringen av förskolor och skolor, och att mobiltelefonanvänd ­ ningen kryper allt lägre ner i åldrarna, exponeras barn för dokumenterade övergrepp. Det är tydligt att den lagstiftning som finns för att skydda barn från pornografi skrevs innan barn hade tillgång till internet. I butiker får porren inte exponeras i barn ­ höjd, porrfilmer får inte visas på tv under tider då barn brukar titta, och det är ett brott att sätta upp en pornografisk bild på en allmän plats. Men på nätet når våldsporren våra barn på några sekunder, dygnet runt. Lagstiftningen har inte hängt med, och därför måste den förändras. Vårdnadshavare har ett ansvar. Skolan har ett ansvar. Tele- och internetleverantörer har ett ansvar. Men staten måste gå före. Oavsett hur bra samtalen är och hur pedago ­ gisk undervisningen än är, kan det aldrig vara samhällets enda svar på den våldsamma pornografins skeva bild som förmedlas till våra barn och unga. Information och samtal måste följas av en uppdaterad lagstiftning. Barnombudsmannen har utrett hur barns hälsa och relationer påverkas av pornografi, men utredningen har ännu inte lett till någon åtgärd. Att begränsa tillgången till våldsam pornografi handlar om våra barns och ungas hälsa. Att censurering av våldsamma filmer kan göras enligt svensk lag men att det inte görs en censurering av sexuellt våld är orimligt. Vi menar att en utredare bör få ett tydligt uppdrag att föreslå lagstiftning för att begränsa spridningen av våldsam pornografi på nätet samt föreslå informationskampanjer för att höja kunskapen. Denna fråga bör belysas utifrån både rättspolitiska och socialpolitiska skäl och integritetsskäl. Att gång efter annan hänvisa till yttrandefrihetslagstiftning och tryck ­ frihetsförordning med mera håller inte. Våra barns och ungdomars hälsa går före. Problemet uppmärksammas i många länder. Möjligheter som prövats är ålders ­ verifikation och att internetleverantörer erbjuder kunder abonnemang med webbfilter som standard och att kunder som vill se pornografi får göra ett aktivt val. En utredning i syfte att föreslå uppdaterad lagstiftning bör skyndsamt tillsättas. Helena Vilhelmsson (C) Anne-Li Sjölund (C) Stina Larsson (C)

Motion till riksdagen 2023/24:2589 av Helena Vilhelmsson m.fl. (C) Moderniserad lagstiftning för att motverka spridning av våldsam pornografi, ett digitalt barnskydd Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att en utredare bör tillsättas för att med tydligt mandat se över lagstiftningen för att begränsa spridningen av våldsamt pornografiskt material på nätet och tillkännager detta för regeringen. Motivering Barns utsatthet för pornografi och hur den påverkar deras hälsa diskuteras ständigt. Dagens så kallade mainstreamporr innehåller inte sällan våldsamt innehåll. Barn och unga beskriver hur de introduceras för våldsporr i tidig ålder och hur de blir avtrubbade och söker mer extremt innehåll. Tjejer söker sig till ungdoms ­ mottagningar för samlagssmärtor och berättar att de pressas att ställa upp på ”hårt sex”. Dessa erfarenheter bekräftas av experter från rättsväsendet, polis, kuratorer, skol ­ sköterskor, läkare, landets tjejjourer, elevorganisationen SNAF och många fler. Detta leder oundvikligen till en snedvriden bild av sexualitet, sin kropp och vad som är rätt och fel. När mobiltelefonanvändningen kryper allt lägre ner i åldrarna exponeras fler barn för dokumenterade övergrepp. Enligt Folkhälsomyndigheten råder det alltför stora skillnader mellan killars och tjejers vanor och föreställningar om sex och samlevnad. Därför är detta en angelägen fråga. Det handlar om jämställdhet och om att bryta de destruktiva normer som be ­ gränsar killar och tjejer i deras sexuella identitet. Mycket av dagens pornografi är så våldsam att den i många fall kan jämställas med allvarlig misshandel. Många gånger är porrfilmerna dokumenterade våldtäkter. Om dessa våldshandlingar och dokumenterade övergrepp skulle inträffa i något annat sammanhang så skulle de som utför våldshandlingarna ställas inför rätta. Men online kan det alltså ske utan nämnvärd reaktion från samhället! Det är tydligt att den lagstiftning som finns för att skydda barn från pornografi skrevs innan barn hade tillgång till internet. I butiker får porren inte exponeras i barnhöjd, porrfilmer får inte visas på tv under tider då barn brukar titta och det är ett brott att sätta upp en pornografisk bild på en allmän plats. Lagen om olaga vålds ­ skildring (brottsbalken 16:10 c) säger att man inte, varken i stillbild eller rörliga bilder, får sprida eller skildra sexuellt våld eller tvång. Men detta existerar på nätet, dygnet runt, på webbsidor som dessutom enkelt kan nås av barn och unga under 18 år. Lag ­ stiftningen har inte hängt med, därför måste den förändras. Vårdnadshavare har ett ansvar. Skolan har ett ansvar. Tele- och internetleverantörer har ett ansvar. Men staten måste gå före. Oavsett hur bra samtalen och hur pedagogisk undervisningen än är, kan det aldrig vara samhällets enda svar på den våldsamma pornografins skeva bild som förmedlas till våra barn och unga. Information och samtal måste följas av en uppdaterad lagstiftning. Regering och riksdag kan inte fortsätta att hävda att den skada som den våldsamma pornografin åsamkar våra barn och unga väger lättare än tryck- och yttrandefrihetslag ­ stiftningen! Det behövs ett digitalt barnskydd mot pornografiskt material, allt annat är ett svek. Barnombudsmannen har utrett hur barns hälsa och relationer påverkas av pornografi, men det har inte lett till några åtgärder från regeringen. Fler länder i Europa och världen tittar på att införa, eller har infört, ett digitalt barnskydd mot pornografiskt material. Möjligheter som prövas är åldersverifikation och att internetleverantörer erbjuder kunder abonnemang med webbfilter som standard och att kunder som vill se pornografi får göra ett aktivt val. Ingen av dessa åtgärder finns med i utredningar, förhandlingar, samtal eller proposi ­ tioner från regeringen. Denna fråga bör belysas utifrån både rättspolitiska och social ­ politiska skäl och integritetsskäl. Att gång efter annan hänvisa till yttrandefrihetslag ­ stiftning och tryckfrihetsförordning håller inte. Våra barns och ungdomars hälsa går före. En utredning i syfte att på riktigt föreslå uppdaterad lagstiftning samt utökade informationsinsatser bör skyndsamt tillsättas. Helena Vilhelmsson (C) Stina Larsson (C) Anne-Li Sjölund (C)