Motion till riksdagen 2022/23:526 av Markus Wiechel (SD) Privatisering av distriktsveterinärverksamheten Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över en privatisering av distriktsveterinärverksamheten och tillkännager detta för regeringen. Motivering Det finns över 400 statliga distriktsveterinärer i Sverige, och verksamheten bedrivs på ett nittiotal olika orter. Distriktsveterinärernas främsta uppdrag är att i första hand bedriva sjukvård samt hålla jour för lantbrukets djur. Om det finns djurskyddsskäl eller om annan djursjukvård inte kan anvisas ska alla djur, inklusive sällskapsdjur och hästar, erbjudas djursjukvård. I detta fall finns det olika tolkningar av veterinärernas uppdrag. Den statliga veterinärverksamheten har med tiden alltmer kommit att innebära djursjukvård för sällskapsdjur och hästar, vilka inte betecknas som produktionsdjur i lantbruket. Detta beror på att andelen lantbruksdjur i distriktsveterinärernas verksamhet successivt har minskat sedan lång tid tillbaka, och behandling av sällskapsdjur är nödvändig för att fylla distriktsveterinärernas arbetstid. Idag finansieras de statliga distriktsveterinärerna med djurägaravgifter och med statliga anslag. De sistnämnda används i stor utsträckning till att investera i utrustning avsedd för vård av sällskaps ­ djur. Detta leder framför allt till en snedvriden konkurrens men ibland även till mot ­ sättningar mellan statliga distriktsveterinärer och privatpraktiserande veterinärer. Dagens statliga anslag till distriktsveterinärorganisationen subventionerar en verksam ­ het som bedrivs i konkurrens med privata veterinärer. Idag är det i praktiken distriktsveterinärerna som sköter tillsynen över samma djur och djurhållning som man även konkurrerar med de privata veterinärerna om. Däri ­ genom är de djurägare som riskerar att få anmärkningar existerande eller potentiella kunder, vilket kan komma att påverka distriktsveterinäre r n a s hantering av ärende n . Det kan potentiellt även bli ett problem vid en eventuell rättslig process. Den här tillsynen har tidigare dömts ut av såväl Sveriges Veterinärförbund som EU-kommissionen, vilka pekat på att kontrollverksamheten bör skiljas från den praktiska djursjukvården. I ett läge där staten är i behov av ytterligare resurser för att ha råd med grundläggan ­ de välfärd vore det rimligt att genom en privatisering av den kliniska verksamheten minska onödiga utgifter, som dessutom snedvrider sund konkurrens mellan veterinärer i hela landet. Regeringen bör därför återkomma med förslag med syftet att privatisera den svenska kliniska distriktsveterinärverksamheten. Markus Wiechel (SD)

Motion till riksdagen 2023/24:1097 av Markus Wiechel och Victoria Tiblom (båda SD) Privatisering av distriktsveterinärverksamheten Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över en privatisering av distriktsveterinärverksamheten och tillkännager detta för regeringen. Motivering Det finns över 400 statliga distriktsveterinärer i Sverige, och verksamheten bedrivs på ett nittiotal olika orter. Distriktsveterinärernas främsta uppdrag är att i första hand bedriva sjukvård samt hålla jour för lantbrukets djur. Om det finns djurskyddsskäl eller om annan djursjukvård inte kan anvisas ska alla djur, inklusive sällskapsdjur och hästar, erbjudas djursjukvård. I detta fall finns det olika tolkningar av veterinärernas uppdrag. Den statliga veterinärverksamheten har med tiden alltmer kommit att innebära djur ­ sjukvård för sällskapsdjur och hästar, vilka inte betecknas som produktionsdjur i lant ­ bruket. Detta beror på att andelen lantbruksdjur i distriktsveterinärernas verksamhet successivt har minskat sedan lång tid tillbaka, och behandling av sällskapsdjur är nöd ­ vändig för att fylla distriktsveterinärernas arbetstid. Idag finansieras de statliga distrikts ­ veterinärerna med djurägaravgifter och med statliga anslag. De sistnämnda används i stor utsträckning till att investera i utrustning avsedd för vård av sällskapsdjur. Detta leder framför allt till en snedvriden konkurrens men ibland även till motsätt ­ ningar mellan statliga distriktsveterinärer och privatpraktiserande veterinärer. Dagens statliga anslag till distriktsveterinärorganisationen subventionerar en verksamhet som bedrivs i konkurrens med privata veterinärer. Idag är det i praktiken distriktsveterinärerna som sköter tillsynen över samma djur och djurhållning som man även konkurrerar med de privata veterinärerna om. Därigenom är de djurägare som riskerar att få anmärkningar existerande eller potentiella kunder, vilket kan komma att påverka distriktsveterinärernas hantering av ärenden. Det kan potentiellt även bli ett problem vid en eventuell rättslig process. Den här tillsynen har tidigare dömts ut av såväl Sveriges Veterinärförbund som EU-kommissionen, vilka pekat på att kontrollverksamheten bör skiljas från den praktiska djursjukvården. I ett läge där staten är i behov av ytterligare resurser för att ha råd med grundläggan ­ de välfärd vore det rimligt att genom en privatisering av den kliniska verksamheten minska onödiga utgifter, som dessutom snedvrider sund konkurrens mellan veterinärer i hela landet. Regeringen bör därför återkomma med förslag med syftet att privatisera den svenska kliniska distriktsveterinärverksamheten. Markus Wiechel (SD) Victoria Tiblom (SD)

Motion till riksdagen 2024/25:2983 av Markus Wiechel och Victoria Tiblom (båda SD) Privatisering av distriktsveterinärverksamheten Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över en privatisering av distriktsveterinärverksamheten och tillkännager detta för regeringen. Motivering Det finns över 400 statliga distriktsveterinärer i Sverige, och verksamheten bedrivs på ett nittiotal olika orter. Distriktsveterinärernas främsta uppdrag är att i första hand bedriva sjukvård samt hålla jour för lantbrukets djur. Om det finns djurskyddsskäl eller om annan djursjukvård inte kan anvisas ska alla djur, inklusive sällskapsdjur och hästar, erbjudas djursjukvård. I detta fall finns det olika tolkningar av veterinärernas uppdrag. Den statliga veterinärverksamheten har med tiden alltmer kommit att innebära djur ­ sjukvård för sällskapsdjur och hästar, vilka inte betecknas som produktionsdjur i lant ­ bruket. Detta beror på att andelen lantbruksdjur i distriktsveterinärernas verksamhet successivt har minskat sedan lång tid tillbaka, och behandling av sällskapsdjur är nödvändig för att fylla distriktsveterinärernas arbetstid. Idag finansieras de statliga distriktsveterinärerna med djurägaravgifter och med statliga anslag. De sistnämnda används i stor utsträckning till att investera i utrustning avsedd för vård av sällskaps ­ djur. Detta leder framför allt till en snedvriden konkurrens men ibland även till mot ­ sättningar mellan statliga distriktsveterinärer och privatpraktiserande veterinärer. Dagens statliga anslag till distriktsveterinärorganisationen subventionerar en verk ­ samhet som bedrivs i konkurrens med privata veterinärer. Idag är det i praktiken distriktsveterinärerna som sköter tillsynen över samma djur och djurhållning som man även konkurrerar med de privata veterinärerna om. Där ­ igenom är de djurägare som riskerar att få anmärkningar existerande eller potentiella kunder, vilket kan komma att påverka distriktsveterinärernas hantering av ärenden. Det kan potentiellt även bli ett problem vid en eventuell rättslig process. Den här tillsynen har tidigare dömts ut av såväl Sveriges Veterinärförbund som EU-kommissionen, vilka pekat på att kontrollverksamheten bör skiljas från den praktiska djursjukvården. I ett läge där staten är i behov av ytterligare resurser för att ha råd med grund ­ läggande välfärd vore det rimligt att genom en privatisering av den kliniska verk ­ samheten minska onödiga utgifter, som dessutom snedvrider sund konkurrens mellan veterinärer i hela landet. Regeringen bör därför återkomma med förslag med syftet att privatisera den svenska kliniska distriktsveterinärverksamheten. Markus Wiechel (SD) Victoria Tiblom (SD)