Motion till riksdagen 2022/23:780 av Jesper Skalberg Karlsson (M) Försvaret på Gotland Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att överväga att utveckla och stärka det militära försvaret på Gotland och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att överväga att utveckla och stärka det civila försvaret på Gotland och tillkännager detta för regeringen. Motivering Den europeiska säkerhetsordningen ligger i spillror. Efter att vårt närområde under ett antal år blivit allt mer osäkert och oförutsägbart pågår nu ett krig i Europa. Det ryska anfallskriget mot Ukraina är ett angrepp mot våra värderingar och vårt sätt att leva, vilket måste mötas med både diplomatiska verktyg och militära vapen. Sverige är på god väg att bli fullvärdig medlem i försvarsalliansen Nato och det är särskilt välkommet att vi ser ut att kunna bli medlem tillsammans med Finland. Snart är vi och alla våra nordiska grannar medlemmar i försvarsalliansen och kan bygga säkerhet tillsammans med andra. Det är ett rationellt sätt att söka samarbeten med andra som delar våra värderingar. Hade Sverige stått ensamt utanför hade Försvarsmakten behövt över 5 procent av BNP i anslag för att kunna bygga tillräcklig motståndskraft. Att gå med i Nato är att ta ett steg ifrån den allianslösa hållning som Sverige haft innan. Men det är också rimligt utifrån att den nya tidens utmaningar inte nödvändigtvis kan mötas med samma verktyg och organisation som gällde under det kalla kriget. Centralt för att klara de nya uppgifterna är Sveriges förmåga att ge och ta emot civilt och militärt stöd vid angrepp och kriser. Därför är det välkommet att vår militära utrust ­ ning i stor utsträckning redan är kompatibel med Natostandard och våra grannländers system. En god anledning att samarbeta med just de nordiska länderna och Nato är det gemen ­ samma intresset kring Östersjön. Vårt innanhav är ett nav för svensk och utrikes handel, samtidigt som det har varit ett avgörande slagfält i näst intill alla konflikter i Östersjöregionen de senaste århundradena. Från Hansans tid till den ryska ockupationen av Gotland år 1808 och andra världskrigets ubåtskrig – Östersjön är av stort intresse för alla omkringliggande stater. Och mitt i Östersjön ligger den svenska ön Gotland. Just på grund av det strategiska läget har Gotland länge haft militär närvaro. Gotlands garnison hade verksamhet mellan 1897 och 2006 men lades ner efter beslut i riksdagen år 2004 för att fullfölja den omdaning av försvarspolitiken som Försvars ­ beslut 2000 innebar. Under den tid som Gotlands militärkommando och Gotlands regemente haft verk ­ samhet på Gotland har den inkluderat artilleri, infanteri, pansar, luftvärn och kust ­ artilleri. Sedan 2016 finns Försvarsmakten återigen på plats med permanent närvaro på ön, genom att Stridsgrupp Gotland (den 18:e stridsgruppen) kom på plats i juni år 2017. Efter ett år övergick sedan organisationen i det nyetablerade Gotlands regemente, som utgörs av 181:a pansarbataljonen, Militärregion Gotland och Gotlandsgruppen. Tofta skjutfält, som varit manöverfält och skjutfält sedan 1808, är alltså återigen i bruk. I sammanhanget kan nämnas att den förläggning som Fortifikationsverket lät bygga år 2017 kostat cirka 780 miljoner kronor att färdigställa. Det före detta kasern ­ område som såldes i samband med nedläggningen av regementet såldes för 40 miljoner kronor. Den militära närvaron på ön är välkommen. Med nuvarande förmåga kan inte en främmande makt annektera ön eller delar av ön utan att Försvarsmakten snabbt kan möta angreppet. Situationer som den illegala annekteringen av Krim ter sig osannolika med nuvarande förmåga, helt enkelt eftersom det finns kompanier redo för strid. Samtidigt som man är ärlig med det bör man dock vara medveten om att det inte är en överväldigande förmåga som finns stationerad på ön. På sikt bör pansarbataljonen växa till en fullvärdig och mekaniserad bataljon. Samtidigt kommer andra militära förmågor att behöva tillföras. Allt detta är kostsamma och personalintensiva verksamheter. En alltför omfattande satsning på det militära försvaret är svår att genomföra på kort tid – personal behöver utbildas över tid och Försvarsmaktens budget skall prövas mot andra satsningar i statens budget. Det är helt enkelt inte möjligt att inom loppet av några år ställa upp en brigad på Gotland, även om det under 1900-talet funnits militär närvaro i den omfattningen. Istället bör politiken fokusera på det långsiktiga målet om permanent och ändamåls ­ enlig militär närvaro på Gotland. I den här motionen har jag föreslagit en mekaniserad bataljon på sikt samt möjligen luftvärn och artilleri som tänkbara andra förmågor. Men det är viktigt att komma ihåg att sådana fotovänliga militärsatsningar inte sker ur tomma intet. Skall Gotland kunna husera över 1 000 man och ha funktionsduglig infrastruktur med boende, vägar, kontor, verkstäder, övningsplats, fiberoptik och annat krävs mycket materiel som det kanske inte är lika roligt att satsa på. Det kan finnas goda skäl för Försvarsmakten att ha tio extra radarsensorer på en hylla i ett lager i Visby – men det är sällan som politiker vill satsa på dylikt. Att gräva bredbandskabel och dra VA till ett militärt skjutfält följer samma logik. Den permanenta militära närvaron på Gotland kräver en stärkt infrastruktur som också ger anpassningsmöjligheter framgent – bortom den nuvarande planerings ­ hori ­ son ­ ten. Detta behöver framgå med tydlighet. Det är svårt att i dag veta hur mycket vatten eller energi den militära verksamheten på Tofta skjutfält kommer att kräva 2030. Men efter ­ som det är dyrare att lägga ned rör eller kabel vid två tillfällen än att lägga ned ordent ­ liga doningar från början, bör det senare alternativet väljas i dagsläget eftersom målet långsiktigt är att stärka den militära närvaron på Gotland. Här finns också en tydlig skärningspunkt med de civila intressena och det civila försvaret, som det militära försvaret inte klarar sig utan. Gotland är förutom mittpunkt i Östersjön också en ö med få livlinor till fastlandet. Det finns bara en flygplats och det finns bara en stor hamn. Det finns bara två elkablar som förbinder Gotland med fastlandet. För att stärka Gotlands förmåga att ta emot hjälp utifrån behöver det finnas en bättre redundans i transportsystemet. En gotländsk reservhamn som kan komplettera Visby hamn är angelägen, och Kappelshamn som redan ägs av Fortifikationsverket verkar synnerligen lämplig – vilket också Länsstyrelsen på Gotland instämmer i. För att kunna ta emot större plan på Visby flygplats, som exempelvis Boeing C-17 Globemaster III, krävs en breddning av landningsbanan från storlek C till storlek E. Inför att de två slitna fastlandskablar som förser Gotland med el når sin tekniska livslängd krävs en tredje elkabel till ön, vilket Svenska kraftnät utrett flera gånger men inte fattat beslut om att genomföra. Sveriges operativa förmåga byggs starkare när vi kan samarbeta med andra länder. Vi bygger vår säkerhet gemensamt med andra länder som delar våra värderingar. Vi har tagit ett stort steg genom att ansöka om medlemskap i försvarsalliansen Nato. Men ska vi kunna öva på ett fullgott sätt, även när större enheter är på besök, krävs det att vi har den nödvändiga infrastrukturen för det. Det är också strategiskt viktigt eftersom Gotland vid ett väpnat angrepp skulle behöva få mängder av materiel via flygplatsen. Det går betydligt fortare om man kan använda större plan som C-17 än om man använder våra egna TP 84 Hercules. C-17 kan lastas med cirka 75 ton och Hercules med knappt 20 ton. Sammanfattningsvis bör riksdagen ställa sig bakom det som anförs i motionen angående möjligheten att förstärka både det militära och det civila försvaret på Gotland. Det är nämligen av vikt för hela Sverige att vi har en betydande förmåga att skydda tre centrala punkter vid angrepp och kriser. Vi behöver skydda Stockholm för att det är vår tätbefolkade huvudstad och platsen för den centrala statsledningen. Vi behöver skydda Göteborg för att Göteborgs hamn är Skandinaviens största hamn sett till handelsvolym och avgörande för att försörja Oslo, Köpenhamn och Stockholm. Vi behöver också skydda Gotland för att ön är låset i Östersjön och det naturliga första steget för en angripare som vill dominera i vårt innanhav. Detta bör ges regeringen till känna. Jesper Skalberg Karlsson (M)

Motion till riksdagen 2023/24:2109 av Jesper Skalberg Karlsson (M) Gotlands försvar Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att överväga att utveckla och stärka det militära och civila försvaret på Gotland och tillkännager detta för regeringen. Motivering Den europeiska säkerhetsordningen ligger i spillror. Efter att vårt närområde under ett antal år blivit allt mer osäkert och oförutsägbart pågår nu ett krig i Europa. Det ryska anfallskriget mot Ukraina är ett angrepp mot våra värderingar och vårt sätt att leva, vilket måste mötas med både diplomatiska verktyg och militära vapen. Sverige är på god väg att bli fullvärdig medlem i försvarsalliansen Nato och kan snart bygga säkerhet tillsammans med våra nordiska grannar på en nivå som inte var möjlig tidigare. Att ansöka om medlemskap är ett rationellt sätt att söka samarbeten med andra som delar våra värderingar. Att gå med i Nato är att ta ett tydligt steg ifrån den allianslösa hållning som Sverige haft innan. Men det är också rimligt utifrån att den nya tidens utmaningar inte nöd ­ vändigtvis kan mötas med samma verktyg och organisation som gällde under det kalla kriget. Centralt för att klara de nya uppgifterna är Sveriges förmåga att ge och ta emot civilt och militärt stöd vid angrepp och kriser. Därför är det välkommet att vår militära utrustning i stor utsträckning redan är kompatibel med Natostandard och våra grann ­ länders system. En god anledning att samarbeta med just de nordiska länderna och Nato är det gemensamma intresset kring Östersjön. Vårt innanhav är ett nav för svensk och utrikes handel, samtidigt som det har varit ett avgörande slagfält i näst intill alla konflikter i Östersjöregionen de senaste århundradena. Från Hansans tid till den ryska ockupationen av Gotland år 1808 och andra världskrigets ubåtskrig – Östersjön är av stort intresse för alla omkringliggande stater. Och mitt i Östersjön ligger den svenska ön Gotland. Just på grund av det strategiska läget har Gotland länge haft militär närvaro. Gotlands garnison hade verksamhet mellan 1897 och 2006 men lades ner efter beslut i riksdagen år 2004 för att fullfölja den omdaning av försvarspolitiken som Försvars ­ beslut 2000 medförde. Under den tid som Gotlands militärkommando och Gotlands regemente haft verksamhet på Gotland har den inkluderat artilleri, infanteri, pansar, luftvärn och kustartilleri. Sedan 2016 finns Försvarsmakten återigen på plats med permanent närvaro på ön, genom att Stridsgrupp Gotland (den 18:e stridsgruppen) kom på plats i juni år 2017. Efter ett år övergick sedan organisationen i det nyetablerade Gotlands regemente, som utgörs av 181:a pansarbataljonen, Militärregion Gotland och Gotlandsgruppen. Tofta skjutfält, som varit manöverfält och skjutfält sedan 1808, är alltså återigen i bruk. I sammanhanget kan nämnas att den förläggning som Fortifikationsverket lät bygga år 2017 kostat cirka 780 miljoner kronor att färdigställa. Det före detta kasern ­ området, som såldes i samband med nedläggningen av regementet, såldes för blott 40 miljoner kronor. Den militära närvaron på ön är välkommen. Med nuvarande förmåga kan inte en främmande makt annektera ön eller delar av ön utan att Försvarsmakten snabbt kan möta angreppet. Situationer som den illegala annekteringen av Krim ter sig osannolika med nuvarande förmåga, helt enkelt eftersom det finns kompanier redo för strid. Samtidigt som man är ärlig med det bör man dock vara medveten om att det inte är en överväldigande förmåga som finns stationerad på ön. På sikt bör pansarbataljonen växa till en fullvärdig och mekaniserad bataljon. Samtidigt kommer andra militära förmågor att behöva tillföras. Allt detta är kostsamma och personalintensiva verksamheter. En alltför omfattande satsning på det militära försvaret är svår att genomföra på kort tid – personal behöver utbildas över tid och Försvarsmaktens budget skall prövas mot andra satsningar i statens budget. Det är helt enkelt inte möjligt att inom loppet av några år ställa upp en brigad på Gotland, även om det under 1900-talet funnits militär närvaro i den omfattningen. Istället bör politiken fokusera på det långsiktiga målet om permanent och ända ­ målsenlig militär närvaro på Gotland, i enlighet med de prioriteringar som görs av Försvarsmakten. En mekaniserad bataljon kompletterad med till exempel luftvärn och artilleri ter sig inte omöjligt. Men det är viktigt att komma ihåg att sådana fotovänliga militärsatsningar inte sker ur tomma intet. Skall Gotland kunna husera över 1 000 man och ha funktionsduglig infrastruktur med boende, vägar, kontor, verkstäder, övnings ­ plats, fiberoptik och annat krävs mycket materiel som det kanske inte är lika roligt att satsa på. Det kan finnas goda skäl för Försvarsmakten att ha tio extra radarsensorer på en hylla i ett lager i Visby – men det är sällan politiker vill satsa på dylikt. Att gräva bredbandskabel och dra va till ett militärt skjutfält följer samma logik. Den permanenta militära närvaron på Gotland kräver en stärkt infrastruktur som också ger anpassningsmöjligheter framgent – bortom den nuvarande planerings ­ horisonten. Detta behöver framgå med tydlighet. Det är svårt att i dag veta hur mycket vatten eller energi den militära verksamheten på Tofta skjutfält kommer att kräva 2030 och 2045. Men eftersom det är dyrare att lägga ned rör eller kabel vid två tillfällen än att lägga ned ordentliga doningar från början, bör det senare alternativet nogsamt övervägas i dagsläget eftersom det långsiktiga målet är att stärka den militära närvaron på Gotland. Här finns också en tydlig skärningspunkt med de civila intressena och det civila försvaret, som det militära försvaret inte klarar sig utan. Gotland är förutom mittpunkt i Östersjön också en ö med få livlinor till fastlandet. Det finns bara en flygplats och det finns bara en stor hamn. Det finns bara två elkablar som förbinder Gotland med fastlandet. För att stärka Gotlands förmåga att ta emot hjälp utifrån behöver det finnas en bättre redundans i transportsystemet. En gotländsk reservhamn som kan komplettera Visby hamn är angelägen, och Kappelshamn som redan ägs av Fortifikationsverket verkar synnerligen lämplig – vilket också Länsstyrelsen på Gotland instämmer i. En utredning kring detta tillsattes av den borgerliga regeringen år 2023 och behöver tas vidare så snart det är möjligt. För att kunna ta emot större plan på Visby flygplats, som exempelvis Boeing C-17 Globemaster III, krävs en breddning av landningsbanan från storlek C till storlek E. Här finns i dagsläget inga planer på bordet. Inför att de två slitna fastlandskablar som förser Gotland med el når sin tekniska livslängd krävs en tredje elkabel till ön, vilket Svenska kraftnät fick ett uppdrag kring i januari 2023. Att processen från byggstart till drift ­ sättande går så snabbt och smärtfritt som möjligt är avgörande för Gotland. Sveriges operativa förmåga byggs starkare när vi kan samarbeta med andra länder. Vi bygger vår säkerhet gemensamt med andra länder som delar våra värderingar. Vi har tagit ett stort steg genom att ansöka om medlemskap i försvarsalliansen Nato. Men ska vi kunna öva på ett fullgott sätt, även när större enheter är på besök, krävs det att vi har den nödvändiga infrastrukturen för det. Det är också strategiskt viktigt eftersom Gotland vid ett väpnat angrepp skulle behöva få mängder av materiel via flygplatsen. Det går betydligt fortare om man kan använda större plan som C-17 än om man använder våra egna TP 84 Hercules. C-17 kan lastas med cirka 75 ton och Hercules med knappt 20 ton. Sammanfattningsvis bör riksdagen ställa sig bakom det som anförs i motionen angående möjligheten att förstärka både det militära och det civila försvaret på Gotland. Det är nämligen av vikt för hela Sverige att vi har en betydande förmåga att skydda tre centrala punkter vid angrepp och kriser. Vi behöver skydda Stockholm för att det är vår tätbefolkade huvudstad och platsen för den centrala statsledningen. Vi behöver skydda Göteborg för att Göteborgs hamn är Skandinaviens största hamn sett till handelsvolym och avgörande för att försörja Oslo, Köpenhamn och Stockholm. Vi behöver också skydda Gotland för att ön är låset i Östersjön och det naturliga första steget för en angripare som vill dominera i vårt innanhav. Detta bör ges regeringen till känna. Jesper Skalberg Karlsson (M)

Motion till riksdagen 2024/25:2383 av Jesper Skalberg Karlsson (M) Gotland är värt att försvara Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att överväga nya sätt att stärka det militära och civila försvaret på Gotland och tillkännager detta för regeringen. Motivering Efter att vårt närområde under ett antal år blivit allt mer osäkert och oförutsägbart pågår nu ett krig i Europa. Det ryska anfallskriget mot Ukraina är ett angrepp mot våra värderingar och vårt sätt att leva, vilket måste mötas med både diplomatiska verktyg och militära vapen. Sverige är sedan den 7 mars 2024 medlem i försvarsalliansen Nato och bygger säkerhet tillsammans med våra nordiska grannar på en nivå som inte var möjlig tidigare. Att ansöka om medlemskap var ett rationellt sätt att söka samarbeten med andra som delar våra värderingar. Att gå med i Nato var ett tydligt steg ifrån den allianslösa hållning som Sverige haft under lång tid. Men det är också rimligt utifrån att den nya tidens utmaningar inte nödvändigtvis kan mötas med samma verktyg och organisation som gällde under det kalla kriget. Centralt för att klara de nya uppgifterna är Sveriges förmåga att ge och ta emot civilt och militärt stöd vid angrepp och kriser. Därför är det välkommet att vår militära utrustning i stor utsträckning redan är kompatibel med Natostandard och våra demokratiska grannländers system. En god anledning att samarbeta med just de nordiska länderna och Nato är det gemensamma intresset kring Östersjön. Vårt innanhav är ett nav för svensk och utrikes handel, samtidigt som det har varit ett avgörande slagfält i näst intill alla konflikter i Östersjöregionen de senaste århundradena. Från Hansans tid till den ryska ockupationen av Gotland år 1808 och andra världskrigets ubåtskrig – Östersjön är av stort intresse för alla omkringliggande stater. Och med infrastruktur under vattnet, som Nord Stream, blir situationen än mer komplicerad. Mitt i Östersjön ligger den svenska ön Gotland. Just på grund av det strategiska läget har Gotland länge haft militär närvaro. Gotlands garnison hade verksamhet mellan 1897 och 2006 men lades ner efter beslut i riksdagen år 2004 för att fullfölja den omdaning av försvarspolitiken som Försvarsbeslut 2000 medförde, med den tidens politiska analys om att evig fred nu skulle råda. Under den tid som Gotlands militärkommando och Gotlands regemente haft verksamhet på Gotland har den inkluderat artilleri, infanteri, pansar, luftvärn och kustartilleri. Sedan 2016 finns Försvarsmakten återigen på plats med permanent närvaro på ön, genom att Stridsgrupp Gotland (den 18:e stridsgruppen) kom på plats i juni år 2017. Efter ett år övergick sedan organisationen i det nyetablerade Gotlands regemente, som utgörs av 181:a pansarbataljonen, Militärregion Gotland och Gotlandsgruppen. Tofta skjutfält, som varit manöverfält och skjutfält sedan 1808, är alltså återigen i bruk, åtminstone stora delar. I sammanhanget kan nämnas att den första förläggning som Fortifikationsverket lät bygga år 2017 kostat cirka 780 miljoner kronor att färdig ­ ställa. Det före detta kasernområdet, som såldes i samband med nedläggningen av regementet, såldes för blott 40 miljoner kronor. Jämförelsen manar oss att agera mer långsiktigt framöver. Den militära närvaron på ön är välkommen. Med nuvarande förmåga kan inte en främmande makt annektera ön eller delar av ön utan att Försvarsmakten snabbt möter angreppet. Situationer som den illegala annekteringen av Krim ter sig osannolika med nuvarande förmåga, helt enkelt eftersom det finns kompanier redo att möta en angripare med vapen i hand. Samtidigt som man är tydlig med det bör man dock vara medveten om att det inte är en överväldigande förmåga som finns stationerad på ön. På sikt bör pansarbataljonen växa till en fullvärdig och mekaniserad bataljon. Därtill kommer andra militära förmågor att behöva tillföras, samtidigt som det civila försvaret växer i omfattning. Allt detta är kostsamma och personalintensiva verksamheter. En alltför omfattande satsning på det militära försvaret är svår att genomföra på kort tid – personal behöver utbildas över tid och Försvarsmaktens budget skall prövas mot andra satsningar i statens budget. Det är helt enkelt inte möjligt att på kort tid ställa upp en brigad på Gotland, även om det under 1900-talet funnits militär närvaro i den omfattningen. Istället bör politiken fokusera på det långsiktiga målet om permanent och ändamåls ­ enlig militär närvaro på Gotland, i enlighet med de prioriteringar som görs av Försvars ­ makten. En mekaniserad bataljon kompletterad med till exempel luftvärn och artilleri ter sig inte omöjligt. Men det är viktigt att komma ihåg att sådana fotovänliga militär ­ satsningar inte sker ur tomma intet. Skall Gotland kunna husera över 1 000 man och ha funktionsduglig infrastruktur med boende, vägar, kontor, verkstäder, övningsplats, fiberoptik och annat krävs mycket materiel som det kanske inte är lika roligt att satsa på. Det kan finnas goda skäl för Försvarsmakten att ha tio extra radarsensorer på en hylla i ett lager i Visby – men det är sällan politiker vill satsa på dylikt. Att gräva bredbands ­ kabel och dra vattenledningar till ett militärt skjutfält följer samma logik. Den permanenta militära närvaron på Gotland kräver en stärkt infrastruktur som också ger anpassningsmöjligheter framgent – bortom den nuvarande planerings ­ horisonten. Detta behöver framgå med tydlighet. Det är svårt att i dag veta hur mycket vatten eller energi den militära verksamheten på Tofta skjutfält kommer att kräva 2030 eller 2050. Men eftersom det är dyrare att lägga ned rör eller kabel vid två tillfällen än att lägga ned ordentliga doningar från början, bör det senare alternativet nogsamt övervägas i dagsläget eftersom det långsiktiga målet är att stärka den militära närvaron på Gotland. Här finns också en tydlig skärningspunkt med de civila intressena och det civila försvaret, som det militära försvaret inte klarar sig utan. Gotland är förutom mittpunkt i Östersjön också en ö med få livlinor till fastlandet. Det finns bara en flygplats och det finns bara en stor hamn. Det finns bara två elkablar som förbinder Gotland med fastlandet. För att stärka Gotlands förmåga att ta emot hjälp utifrån behövs en större redundans i transportsystemet. En gotländsk reservhamn som kan komplettera Visby hamn har länge varit angelägen, och den moderatledda regeringen fattade 2024 beslut om att en sådan skall byggas. Det är mer än välkommet. För att kunna ta emot större plan på Visby flygplats, som exempelvis Boeing C-17 Globemaster III, krävs också en breddning av landningsbanan från storlek C till storlek E. Här finns i dagsläget inga planer på bordet. Inför att de två slitna fastlandskablar som förser Gotland med el når sin tekniska livslängd krävs en tredje elkabel till ön, vilket Svenska kraftnät fick ett uppdrag kring i januari 2023. Att processen från byggstart till driftsättande går så snabbt och smärtfritt som möjligt är avgörande för Gotlands konkurrenskraft och krisberedskap. Sveriges operativa förmåga byggs starkare när vi kan samarbeta med andra länder. Vi bygger vår säkerhet gemensamt med andra länder som delar våra värderingar. Vi har tagit ett stort steg genom att bli medlem i försvarsalliansen Nato. Men skall vi kunna öva på ett fullgott sätt, även när större enheter är på besök, krävs det att vi har den nödvändiga infrastrukturen för det. Det är också strategiskt viktigt eftersom Gotland vid ett väpnat angrepp skulle behöva få mängder av materiel via flygplatsen. Det går betydligt fortare om man kan använda större plan som C-17 än om man använder våra egna TP 84 Hercules. C-17 kan lastas med cirka 75 ton och Hercules med knappt 20 ton. Sammanfattningsvis bör riksdagen ställa sig bakom det som anförs i motionen angående möjligheten att förstärka både det militära och det civila försvaret på Gotland. Det är nämligen av vikt för hela Sverige att vi har en betydande förmåga att skydda tre centrala punkter vid angrepp och kriser. Vi behöver skydda Stockholm för att det är vår tätbefolkade huvudstad och platsen för den centrala statsledningen. Vi behöver skydda Göteborg för att Göteborgs hamn är Skandinaviens största hamn sett till handelsvolym och avgörande för att försörja Oslo, Köpenhamn och Stockholm. Vi behöver också skydda Gotland för att ön är låset i Östersjön och det naturliga första steget för en angripare som vill dominera i vårt innanhav. Detta bör ges regeringen till känna. Jesper Skalberg Karlsson (M)

Motion till riksdagen 2025/26:2475 av Jesper Skalberg Karlsson (M) Försvaret av Gotland Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att överväga nya sätt att stärka det militära och civila försvaret på Gotland och tillkännager detta för regeringen. Motivering Vårt närområde är i dag mer osäkert än på många decennier. Det ryska anfallskriget mot Ukraina är nu inne på sitt fjärde år och fortsätter att skörda liv, förstöra städer och underminera den europeiska säkerhetsordningen. Händelserna i vår omvärld visar att hotet inte är abstrakt eller avlägset – utan påtagligt och närvarande. Under det senaste året har vi sett flera ryska kränkningar av luftrum och territorial ­ vatten i vårt närområde, bland annat mot våra grannländer i Östersjöregionen. Dessa provokationer är en del av ett mönster där Ryssland systematiskt försöker utmana både internationell rätt och våra gemensamma säkerhetsstrukturer. Rysslands olagliga annektering av Krim 2014 ligger i dag mer än ett decennium tillbaka, men är fortsatt en ständig påminnelse om att angripare vill rita om gränser med våld. Det pågående fullskaliga kriget mot Ukraina och de senaste årens aggressiva agerande mot våra demokratiska grannländer visar att Sverige inte kan ta sin säkerhet för given. Sverige är sedan den 7 mars 2024 medlem i försvarsalliansen Nato. Genom medlemskapet bygger vi säkerhet tillsammans med våra nordiska grannar och andra demokratier på en nivå som tidigare inte varit möjlig. Att gå in i alliansen var ett rationellt och nödvändigt steg för att stärka vårt skydd mot de hot som Sverige och Europa nu står inför. Att gå med i Nato innebar ett tydligt avsteg från den allianslösa hållning Sverige haft under lång tid. Men det var också en nödvändig anpassning till den nya tidens utmaningar, som inte kan mötas med samma verktyg och organisation som under det kalla kriget. En central del av vårt försvar är i dag förmågan att både ge och ta emot civilt och militärt stöd vid angrepp och kriser. Att vår militära utrustning och infrastruktur redan i hög grad är kompatibel med Natostandard och våra demokratiska grannländers system är därför av mycket stor betydelse. Ett av flera skäl till samarbete med våra nordiska grannar och Nato är vårt gemen ­ samma intresse för Östersjöområdet. Östersjön är ett nav för svensk och internationell handel och har genom historien ofta varit skådeplats för konflikter. Från Hansans tid, via den ryska ockupationen av Gotland 1808, till andra världskrigets ubåtskrig, har Östersjön spelat en central roll. Den moderna tidens undervattensinfrastruktur, såsom gasledningarna Nord Stream – nu förvisso ur funktion – har gjort situationen än mer komplex. Mitt i detta strategiskt viktiga hav ligger Gotland. På grund av sitt läge har ön länge haft militär närvaro. Gotlands garnison var verksam från 1897 fram till 2006, men lades ner efter riksdagsbeslut 2004 i linje med Försvarsbeslut 2000 – ett beslut som byggde på den tidens föreställning om att en långvarig fred nu var säkrad. Under garnisonens aktiva tid fanns på ön artilleri, infanteri, pansar, luftvärn och kustartilleri. Sedan 2016 har Försvarsmakten åter permanent närvaro på Gotland. Stridsgrupp Gotland etablerades 2017 och övergick året därpå i det nyetablerade Gotlands regemente, som består av 181:a pansarbataljonen, Militärregion Gotland och Gotlandsgruppen. Tofta skjutfält, som togs i bruk första gången 1808, används återigen i stor omfatt ­ ning. Återetableringen har dock varit kostsam. De samlade investeringskostnaderna för återetableringen av regementet är idag cirka 4 miljarder – samtidigt som det tidigare kasernområdet i samband med nedläggningen såldes för cirka 40 miljoner kronor. Den jämförelsen understryker vikten av att värna långsiktighet i försvarspolitiken, eftersom skattebetalarnas pengar ska hanteras varsamt. Planerna framåt handlar om fortsatt utbyggnad och kapacitetshöjning. Regeringen har i december 2024 beslutat om en infrastruktursatsning där totalt 726 miljoner kronor tillförs Gotland för förstärkt försvarsinfrastruktur. Medlen är öronmärkta för bland annat förråd och skärmtak och omfattar strategiskt viktiga anläggningar på Tofta skjutfält. Investeringen ska ske över de kommande sex åren och är ett tydligt kvitto på att regeringen ser Gotlands roll som nyckel i det nationella försvaret. Den återupptagna militära närvaron på Gotland är välkommen och innebär att ön inte kan annekteras utan att Försvarsmakten snabbt möter ett angrepp. Händelser som den illegala annekteringen av Krim framstår därför som osannolika i dagens läge. Men det är också viktigt att betona att den militära styrkan på ön ännu inte är överväldigande. På sikt bör pansarbataljonen växa till en fullvärdig mekaniserad bataljon och kontinuerligt kompletteras med ytterligare lämpliga militära förmågor, samtidigt som det civila försvaret stärks. I det sammanhanget är regeringens beslut i juni 2025 om att anskaffa det nya luftvärnssystemet IRIS-T SLM, till ett värde av omkring 9 miljarder kronor, av stor betydelse. Systemet kan skydda mot hot som drönare, helikoptrar, stridsflyg och kryssningsrobotar och kommer att utgöra ett viktigt tillskott för Gotlands försvars ­ förmåga. Med leveranser som inleds 2028 är det avgörande att denna satsning sam ­ ordnas med investeringar i infrastruktur och logistik, så att systemet snabbt kan tas i bruk och bli fullt operativt. En mekaniserad bataljon med förstärkningar som luftvärn och artilleri är en realistisk ambition. Men för att Gotland ska kunna husera över 1 000 soldater och erbjuda nödvändig infrastruktur – boenden, vägar, verkstäder, kontor, övningsfält, fiberoptik och försörjningssystem – krävs investeringar i materiel och anläggningar som sällan är politiskt uppmärksammade. Att dra bredbandskabel eller vattenledningar till ett skjutfält är inte lika medialt intressant som att presentera nya vapensystem, men minst lika avgörande. Den permanenta närvaron på Gotland kräver långsiktig planering och robust infrastruktur. Vi kan i dag inte veta hur stora behov av energi och vatten som verksamheten på Tofta skjutfält kommer att ha 2040 eller 2050. Men att investera ordentligt från början är mer kostnadseffektivt än att behöva bygga om och bygga till i efterhand. Här möter det militära försvaret det civila. Gotland är både mittpunkt i Östersjön och en ö med begränsade förbindelser till fastlandet. Ön har endast en flygplats, en större hamn och två elkablar som förbinder den med Sverige. För att öka Gotlands förmåga att ta emot stöd vid kris behövs därför större redundans i transport- och energisystemen. En reservhamn som kan komplettera Visby hamn har länge varit angelägen, och beslutet 2024 från den moderatledda regeringen att bygga en sådan är därför mycket välkommet. För att den utpekade hamnen i Kappelshamn ska kunna fylla denna funktion bör den utvecklas i enlighet med Natostandarden för SPOD, vilket är en rimlig ambitionsnivå. För att också Visby flygplats ska kunna bidra i händelse av kris eller krig behöver man ha möjlighet att ta emot större transportflyg, såsom Boeing C-17 Globemaster III. Då krävs en breddning av landningsbanan från storlek C till storlek E. Här finns i dagsläget inga planer, men behovet är uppenbart. Vid ett väpnat angrepp skulle stora mängder materiel behöva transporteras till ön, och här kan skillnaden mellan C-17 Globemaster III (75 ton lastkapacitet) och Hercules TP 84 (20 ton) vara helt avgörande. Samtidigt finns långt framskridna planer för att stärka Gotlands elförsörjning och därigenom höja öns beredskap. Svenska kraftnät har, efter regeringens beslut 2023 om att utvidga stamnätet till Gotland, upphandlat en ny cirka 118 kilometer lång förbindelse mellan Oskarshamn och Gotland. Förbindelsen består av två 220 kV-kabelförband. Investeringen uppgår till omkring 5,2 miljarder kronor, exklusive rörliga kostnader, och de nya kablarna ansluts till stamnätsstationer både på fastlandet och på Gotland. Den nya förbindelsen planeras tas i drift 2030 och är avgörande för att möta det växande elbehovet på Gotland, i takt med elektrifiering och utbyggnad av förnybar energi. Sveriges operativa förmåga stärks genom internationellt samarbete. Som Nato ­ medlemmar bygger vi vår säkerhet tillsammans med andra demokratier. Men för att kunna ta emot större förband och öva på ett effektivt sätt krävs också att infrastrukturen på Gotland motsvarar dessa behov. Sammanfattningsvis bör riksdagen ställa sig bakom det som anförs i motionen om att förstärka både det militära och civila försvaret på Gotland. För hela Sverige är det av avgörande betydelse att vi har en robust förmåga att skydda landets tre mest strategiska punkter vid angrepp och kriser. Stockholm behöver försvaras, då staden är vårt politiska och administrativa centrum, hem för den centrala statsledningen och landets största befolkningskoncentration. Göteborg ska värnas eftersom stadens hamn är Skandina ­ viens största och en nyckel för försörjningen av både Sverige och våra nordiska grannar. Gotland är avgörande att hålla under svensk kontroll eftersom ön är själva låset i Östersjön och utgör det naturliga första målet för en angripare som vill dominera i regionen. Detta bör ges regeringen till känna. Jesper Skalberg Karlsson (M)