Motion till riksdagen 2022/23:447 av Mats Green (M) Viltförvaltningsdelegationernas mandat och sammansättning Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att överväga dels att maximera det lokala självbestämmandet genom att låta viltförvaltningsdelegationerna utgöra den högsta beslutande nivån för samtlig viltförvaltning, dels att återgå till den tidigare ordningen vad gäller viltförvaltningsdelegationernas sammansättning, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Motivering Den moderatledda regeringen 2006– 20 14 beslutade att införa viltförvaltningsdelega ­ tioner i varje län som ett led i ambitionen att flytta beslut närmare dem som berörs och för att möta de ökande utmaningarna när det gäller viltförvaltning . Genom inrättandet av viltförvaltningsdelegationer skulle en del beslutsmakt flyttas över till dessa organ, i vilka representanter för de politiska partierna, myndigheter och intresseorganisationer sitter. Viltförvaltningsdelegationerna har beslutanderätt i övergripande frågor om viltförvaltningen. Dock är det inte tydligt definierat vad dessa övergripande frågor innebär. Trots att riksdagen i april 2015 tillkännagav för regeringen att viltförvaltnings ­ delegationerna skulle stärkas och att det borde ses över hur man kunde förtydliga dessas mandat och beslutanderätt samt om möjligt förstärka deras befogenheter som ett steg i arbetet med decentralisering och delegering av beslut. Den rödgröna regeringen valde anmärkningsvärt nog istället att negligera detta samt gav 2017 så kallade miljö- och naturvårdsintressen dubbelt så stort inflytande som jägarintresset i länsstyrelsernas viltförvaltningsdelegationer, vilket förorsakat en skev och orättfärdig proportionalitet gentemot äganderätten samt jakt- och viltvårdsintresset som fortsatt bara har en representant i viltförvaltningsdelegationerna. Principen om lokal förankring och lokalt bestämmande är helig för undertecknade och bör garanteras och stärkas i så hög utsträckning som möjligt. Syftet med viltförvaltningsdelegationerna var att stärka den lokala förankringen i beslut om jakt och viltvård bland de människor som berörs av framförallt rovviltet. Den centralisering och misstro gentemot den lokala nivån i dessa och övriga frågor som prägla t den förra regeringens inriktning på området behöver nu brytas. Regeringen bör nu ges ett tydligt uppdrag att maximera den lokala förankringen och maximera det lokala självbestämmandet genom att låta viltförvaltningsdelegationerna utgöra den högsta beslutande nivån för samtlig viltförvaltning samt även återgå till den tidigare mer balanserade sammansättningen av dessa. Balans, förankring och sunt förnuft måste prägla sammansättningen av vilt ­ förvaltningsdelegationerna och deras verksamhet. Den förändring som genomfördes 2017 till förmån för snäva och tvivelaktiga särintressen gynnar inte något av detta. Mats Green (M)

Motion till riksdagen 2023/24:2243 av Mats Green (M) Viltförvaltningsdelegationernas mandat och sammansättning Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att överväga dels att maximera det lokala självbestämmandet genom att låta viltförvaltningsdelegationerna utgöra den högsta beslutande nivån för samtlig viltförvaltning, dels att återgå till den tidigare ordningen vad gäller viltförvaltningsdelegationernas sammansättning och tillkännager detta för regeringen. Motivering Den moderatledda regeringen 2006–2014 beslutade att införa viltförvaltningsdelega ­ tioner i varje län som ett led i ambitionen att flytta beslut närmare dem som berörs och för att möta de ökande utmaningarna när det gäller viltförvaltning. Genom inrättandet av viltförvaltningsdelegationer skulle en del beslutsmakt flyttas över till dessa organ, i vilka representanter för de politiska partierna, myndigheter och intresseorganisationer sitter. Viltförvaltningsdelegationerna har beslutanderätt i över ­ gripande frågor om viltförvaltningen. Dock är det inte tydligt definierat vad dessa övergripande frågor innebär. Trots att riksdagen i april 2015 tillkännagav för regeringen att viltförvaltningsdelegationerna skulle stärkas och att det borde ses över hur man kunde förtydliga dessas mandat och beslutanderätt samt om möjligt förstärka deras befogenheter som ett steg i arbetet med decentralisering och delegering av beslut. Den rödgröna regeringen valde anmärkningsvärt nog istället att negligera detta samt gav 2017 så kallade miljö- och naturvårdsintressen dubbelt så stort inflytande som jägarintresset i länsstyrelsernas viltförvaltningsdelegationer, vilket förorsakat en skev och orättfärdig proportionalitet gentemot äganderätten samt jakt- och viltvårdsintresset som fortsatt bara har en representant i viltförvaltningsdelegationerna. Principen om lokal förankring och lokalt bestämmande är helig för undertecknade och bör garanteras och stärkas i så hög utsträckning som möjligt. Syftet med viltförvaltningsdelegationerna var att stärka den lokala förankringen i beslut om jakt och viltvård bland de människor som berörs av framförallt rovviltet. Den centralisering och misstro gentemot den lokala nivån i dessa och övriga frågor som präglat den förra regeringens inriktning på området behöver nu brytas. Regeringen bör nu ges ett tydligt uppdrag att maximera den lokala förankringen och maximera det lokala självbestämmandet genom att låta viltförvaltningsdelegationerna utgöra den högsta beslutande nivån för samtlig viltförvaltning samt även återgå till den tidigare mer balanserade sammansättningen av dessa. Balans, förankring och sunt förnuft måste prägla sammansättningen av viltförvalt ­ nings ­ delegationerna och deras verksamhet. Den förändring som genomfördes 2017 till förmån för snäva och tvivelaktiga särintressen gynnar inte något av detta. Mats Green (M)

Motion till riksdagen 2024/25:2027 av Mats Green (M) Viltförvaltningsdelegationernas mandat och sammansättning Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att överväga dels att maximera det lokala självbestämmandet genom att låta viltförvaltningsdelegationerna utgöra den högsta beslutande nivån för samtlig viltförvaltning, dels att återgå till den tidigare ordningen vad gäller viltförvaltningsdelegationernas sammansättning och tillkännager detta för regeringen. Motivering Den moderatledda regeringen 2006–2014 beslutade att införa viltförvaltnings ­ delegationer i varje län som ett led i ambitionen att flytta beslut närmare dem som berörs och för att möta de ökande utmaningarna när det gäller viltförvaltning. Genom inrättandet av viltförvaltningsdelegationer skulle en del beslutsmakt flyttas över till dessa organ, i vilka representanter för de politiska partierna, myndigheter och intresseorganisationer sitter. Viltförvaltningsdelegationerna har beslutanderätt i över ­ gripande frågor om viltförvaltningen. Dock är det inte tydligt definierat vad dessa övergripande frågor innebär, trots att riksdagen i april 2015 tillkännagav för regeringen att viltförvaltningsdelegationerna skulle stärkas och att det borde ses över hur man kunde förtydliga dessas mandat och beslutanderätt samt om möjligt förstärka deras befogenheter som ett steg i arbetet med decentralisering och delegering av beslut. Den rödgröna regeringen valde anmärkningsvärt nog istället att negligera detta samt gav 2017 så kallade miljö- och naturvårdsintressen dubbelt så stort inflytande som jägarintresset i länsstyrelsernas viltförvaltningsdelegationer, vilket förorsakat en skev och orättfärdig proportionalitet gentemot äganderätten samt jakt- och viltvårdsintresset som fortsatt bara har en representant i viltförvaltningsdelegationerna. Principen om lokal förankring och lokalt bestämmande är helig för undertecknade och bör garanteras och stärkas i så hög utsträckning som möjligt. Syftet med viltförvaltningsdelegationerna var att stärka den lokala förankringen i beslut om jakt och viltvård bland de människor som berörs av framförallt rovviltet. Den centralisering och misstro gentemot den lokala nivån i dessa och övriga frågor som präglat den förra regeringens inriktning på området behöver nu brytas. Regeringen bör nu ges ett tydligt uppdrag att maximera den lokala förankringen och maximera det lokala självbestämmandet genom att låta viltförvaltningsdelegationerna utgöra den högsta beslutande nivån för samtlig viltförvaltning samt även återgå till den tidigare mer balanserade sammansättningen av dessa. Balans, förankring och sunt förnuft måste prägla sammansättningen av viltförvalt ­ ningsdelegationerna och deras verksamhet. Den förändring som genomfördes 2017 till förmån för snäva och tvivelaktiga särintressen gynnar inte något av detta. Mats Green (M)

Motion till riksdagen 2025/26:2419 av Mats Green (M) Viltförvaltningsdelegationernas mandat och sammansättning Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att överväga dels att maximera det lokala självbestämmandet genom att låta viltförvaltningsdelegationerna utgöra den högsta beslutande nivån för samtlig viltförvaltning, dels att återgå till den tidigare ordningen vad gäller viltförvaltningsdelegationernas sammansättning, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Motivering Den moderatledda regeringen 2006–2014 beslutade att införa viltförvaltnings ­ delega ­ tioner i varje län som ett led i ambitionen att flytta beslut närmare dem som berörs och för att möta de ökande utmaningarna när det gäller viltförvaltning. Genom inrättandet av viltförvaltningsdelegationer skulle en del beslutsmakt flyttas över till dessa organ, i vilka representanter för de politiska partierna, myndigheter och intresseorganisationer sitter. Viltförvaltningsdelegationerna har beslutanderätt i över ­ gripande frågor om viltförvaltningen. Dock är det inte tydligt definierat vad dessa övergripande frågor innebär, trots att riksdagen i april 2015 tillkännagav för regeringen att viltförvaltningsdelegationerna skulle stärkas och att det borde ses över hur man kunde förtydliga dessas mandat och beslutanderätt samt om möjligt förstärka deras befogenheter som ett steg i arbetet med decentralisering och delegering av beslut. Den rödgröna regeringen valde anmärkningsvärt nog istället att negligera detta samt gav 2017 så kallade miljö- och naturvårdsintressen dubbelt så stort inflytande som jägar ­ intresset i länsstyrelsernas viltförvaltningsdelegationer, vilket förorsakat en skev och orättfärdig proportionalitet gentemot äganderätten samt jakt- och viltvårdsintresset som fortsatt bara har en representant i viltförvaltningsdelegationerna. Principen om lokal förankring och lokalt bestämmande är helig för undertecknad och bör garanteras och stärkas i så hög utsträckning som möjligt. Syftet med viltförvaltnings ­ delegationerna var att stärka den lokala förankringen i beslut om jakt och viltvård bland de människor som berörs av framförallt rovviltet. Den centralisering och misstro gentemot den lokala nivån i dessa och övriga frågor som präglat den förra regeringens inriktning på området behöver nu brytas. Regeringen bör nu ges ett tydligt uppdrag att maximera den lokala förankringen och maximera det lokala självbestämmandet genom att låta viltförvaltningsdelegationerna utgöra den högsta beslutande nivån för samtlig viltförvaltning samt även återgå till den tidigare mer balanserade sammansättningen av dessa. Balans, förankring och sunt förnuft måste prägla sammansättningen av viltförvalt ­ ningsdelegationerna och deras verksamhet. Den förändring som genomfördes 2017 till förmån för snäva och tvivelaktiga särintressen gynnar inte något av detta. Mats Green (M)