Motion till riksdagen 2023/24:2539 av Lars Engsund (M) Åtgärder för ett robust elsystem Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att överväga en nationell energikommission med oberoende experter som skyndsamt tar fram en nationell handlingsplan för ett robust elsystem med realistiska planer på nätutbyggnad och utbyggnad av produktionskapacitet, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över en ökad statlig styrning av Vattenfall AB och dess dotterbolag, där dessa ges ett förnyat uppdrag i syfte att öka planerbar elproduktion på kortast möjliga tid där vinstintresset eventuellt behöver elimineras, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att överväga att genomföra hela alternativt delar av Klimaträttsutredningen där elstamnätet förklaras som riksintresse och förorda luftledningar för stamnätet, vilket är snabbast och billigast, och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att överväga att ge Svenska kraftnät ett förtydligat och delvis nytt uppdrag med fokus på ansvaret för Sveriges långsiktiga elförsörjning samt mandat att vara tillståndsmyndighet för lokalisering av nya kraftkällor och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att överväga en reformerad elmarknadsmodell och tillkännager detta för regeringen. Motivering Sedan 1970-talet har energidebatten pågått. Det har allt som oftast handlat om för eller emot kärnkraft och på senare år har vindkraftens för- och nackdelar debatterats. Trots allt så lyckades Sverige under 70- och 80-talet att skapa ett utav världens mest pålitliga och robusta elsystem. Utbyggnaden med 12 reaktorer gjordes på 20 år. Sverige var världsledande. Från mitten av 80-talet byggdes varken storskalig elproduktion eller ett större nät. Endast småskalig elproduktion har tillkommit sedan dess, och då främst i form av kraftvärme och vindkraft. Av politiska skäl påbörjades nedmonteringen av det robusta elsystemet i Sverige i samband med beslutet att lägga ned Barsebäcks kärnkrafts ­ reaktorer i slutet av 1990-talet. Detta har fortsatt fram till nu och vi har därför nu ett läge med en effektbrist i elområde 3 och framför allt i elområde 4, som är sämst i klassen i hela Europa. Samtidigt ägnar sig politiken åt att lägga stort fokus på hur vi kunde hamna i den här situationen i stället för att fundera över hur vi ska ta oss ur dagens situation och möta framtidens behov. Tidöavtalet är en del av lösningen, men det räcker inte för att nå målen med ett förväntat energibehov på 330 TWh 2045. Denna siffra kan jämföras med dagens behov om ca 140 TWh. Produktionen i Sverige uppgick 2022 till 170 TWh, således exporterades ca 30 TWh. Det är viktigt att ha klart för sig att när vi pratar energibehov så är energin en summering på årsbasis. Effektbehovet är egentligen den mest intressanta parametern, dvs vad du har här och nu, på en given plats i ett givet ögonblick. Ett elsystem med hög andel väderberoende effekt behöver således ha en stor överkapacitet för att ha erforder ­ lig effekt när det inte blåser, är soligt eller ett s.k. torrår. Men inte ens det hjälper. Vi måste exempelvis lära oss av erfarenheterna från Tyskland. Trots en installerad effekt av vindkraft och solkraft som motsvarar Tysklands hela effektbehov, så behövs regel ­ bundet kolkraft som motsvarar 20 större kärnkraftsreaktorer. En sak jag är tämligen säker på är att politiken inte kan lösa effektbristen utan att en expertmyndighet ges det fulla ansvaret för utbyggnad av produktionen och elnätet. Staten behöver ta huvudansvaret för landets viktigaste infrastruktur. Den s.k. marknaden kommer inte att lösa energifrågan, varken kortsiktigt eller långsiktigt. Det är heller inget som kan förväntas av marknaden eller ens sägas ligga i dess intresse, inte minst med avseende på befintlig prissättningsmodell på elmarknaden. Investerare behöver tydliga spelregler och en stor politisk samsyn om färd ­ riktningen. Det krävs också en ny elmarknadsmodell där priset på elen är rimligt förutsägbart för att göra det attraktivt med investeringar. Dagens spotprissättnings ­ modell inom EU där priset för den dyraste kraften styr priset för all produktion ger även orimliga konsekvenser för Sveriges elkonsumenter; det har vi tydligt sett de senaste åren. Vi ska också komma ihåg att ju mer vindkraften och solkraften byggs ut, desto oftare blir priset så lågt att även dessa producenter inte får en långsiktigt hållbar intäkts ­ bas. Det är en återvändsgränd. Det finns för få drivkrafter för investerare med dagens elmarknadsmodell, särskilt för t ex kärnkraft som i fråga om investeringskostnad och avskrivningstid inte kan jämföras med särskilt många andra kraftslag. Kompensering för stödtjänster till elsystemet som exempelvis regleringstjänster, balanskraft och systemstabiliserande tjänster behöver ges en fix prissättning i stället för upphandling genom budgivning. Långsiktigt handlar det givetvis om att få till stånd mycket mer planerbar effekttill ­ gång, där kärnkraften kommer att spela en avgörande roll. I ett stabilt och robust elsystem finns även utrymme för annan elproduktion som t ex vind- och solkraft, men den är beroende av väder och kan inte planeras. För beslutsfattare, allmänheten och investerare är det viktigt att förstå vilken enorm mängd energi vi behöver nå upp till och vilka konsekvenser det får för Sverige på lång sikt. Vad skulle en fördubbling av energibehovet i Sverige innebära? Målet till 2045 är satt till 330 TWh. För att göra storheten i utbyggnadstakten av elproduktionen mer begriplig innebär det att vi behöver bygga en fullskalereaktor varje år i 20 års tid! Som jämförelse ger Forsmark 3 och Oskarshamn 3 drygt 10 TWh vardera per år med stor tillgänglighet (>90 %) och planerbarhet. Det betyder att effektbehovet finns allt som oftast när det behövs. Om vi ser till transmissionsnätet så menar energiföretagen tillsammans med Svenska kraftnät att ca 1 000 miljarder krävs i elnätsinvesteringar fram till 2045 för att klara målen. Utbyggnadsbehovet bedöms under åren 2020–2040 vara 7 000 km stamnät. Det är nästan lika mycket som byggdes mellan 1960 och 1990 och då utan regelkrångel och utan lagen om offentlig upphandling; man köpte direkt hos leverantören i Ludvika. Noterbart är att under perioden 1990–2020 har stamnätet byggts ut med ca 900 km. Vi behöver således komma upp på historiskt höga nivåer för att klara detta. En reflektion över storheterna (investeringsvolym och effekttillgång) ger vid handen att det finns rejäla utmaningar för att nå målet. En del, liksom jag, uttrycker det som ett problem och kanske t o m att det är omöjligt att genomföra. Vilka hinder behöver elimineras och övervinnas för att vi ska kunna lyckas med våra mål? Det finns ett antal uppenbara svårigheter som exemplifieras nedan: Finansiering av såväl elnätsutbyggnad som reinvesteringar i befintligt elnät – 1 000 miljarder SEK till 2040, varav 400 miljarder till 2030. Regelverket och det vi vardagligt kallar regelkrångel. Ett exempel på detta är den planerade 400 kV-ledningen mellan Ekhyddan och Nybro som pågått i över åtta år utan att 1 m ledning kommit upp! Resurs och kompetens: ‒ Svenska kraftnät flaggar för resursbrist för att kunna genomföra det enorma investeringsbehov som behövs för elnätsutbyggnaden. ‒ För att möta investeringsbehovet för produktionsutbyggnad så krävs mängder av högspecialiserade kompetenser, exempelvis kärnkraftsingenjörer av olika discipliner hos tillståndshavare, leverantörer och myndigheter. Elmarknaden – en elmarknad som inte skapar en stabilitet och förutsägbarhet i prissättningen och som dessutom inte premierar planerbarhet och stödtjänster till elsystemet som t ex större generatorer ger. En reformering av elmarknaden är en förutsättning för privata företags vilja att investera i planerbar kraft. Det finns idag ingen som har ansvaret för helheten och långsiktigheten i vår viktigaste infrastruktur. Helhetsansvaret behöver omfatta såväl elnät som långsiktig produktionskapacitet ur ett systemperspektiv där fördelningen av planerbarhet och väderberoende ges en optimal mix för elsystemet. Vidare är det ganska uppenbart att ställa sig frågan vilka som ska investera, med vilka pengar och med vilka resurser. Idag finns det inga större projekt som ger planerbar kraft inom 10 års tid. Däremot finns det ett antal havsvindparker på regeringens bord för beslut, där två av projekten fått regeringens godkännande under våren, men det kommer att dröja till tidigast 2028–2030 innan några av dessa havsvindprojekt kan börja leverera effekt. Men havsbaserad vindkraft är inte planerbar och ger inte den stabilitet som el ­ systemet behöver, särskilt inte i Sydsverige. Staten behöver ta ett större ansvar för landets kanske viktigaste infrastruktur. Ge Vattenfall i uppdrag att i första hand bygga planerbar kraft (kärnkraft) och då lämpligen på de platser där infrastrukturen redan finns, t ex Ringhals, Forsmark, Oskarshamn, Barsebäck och Karlshamn. Några av de befintliga siterna ägs emellertid av Uniper (Tyska staten) och Fortum. Tyska staten är inte intresserad av kärnkraft i allmänhet och förhoppningsvis kan deras del av kärnkraften i Sverige tas över av Fortum eller en annan aktör som möjligen kan ha intresse av nyinvesteringar i kärnkraft. Vattenfall bör ges i uppdrag att se över möjligheterna till övertagande av Unipers del i svensk kärn ­ kraft förutsatt att det är möjligt enligt konkurrenslagstiftningen. Som jag nämnde ovan så behöver energi tillföras som motsvarar en större kärn ­ kraftsreaktor varje år i 20 års tid. Det finns betydande svårigheter att komma igång snabbt med att bygga nya reaktorer i Sverige. I Sverige har vi numera inte någon egen konstruktion eller tillräcklig kompetens att ensamma utveckla och bygga nya reaktorer. Det finns utländska leverantörer med kunskap och erfarenhet. Att det inte har byggts så många anläggningar under de senaste decennierna gör erfarenheten mer begränsad än tidigare. Men det finns leverantörer som har visat sig kunna bygga flera reaktorer effektivt, medan andra har haft svårigheter. De borde kunna övervinnas till en stor del. Med en nationell samling kring en snabb utbyggnad av kärnkraften med ett flertal identiska reaktorer så bör det finnas ett stort intresse från kompetenta leverantörer. Att bygga fler reaktorer i serie ger betydande effektivitetsvinster. För svenskt vidkommande borde en utredning initieras för att se över om det är möjligt att bygga nya kokvattenreaktorer som i praktiken är kopior av Oskarshamn 3 eller Forsmark 3. Dessa reaktorer har beprövad teknik och uppfyller en modern kravbild. Tillståndshavarna och Westinghouse (f.d. ASEA Atom) har allt underlag i form av ritningar och konstruktionsdata som är nödvändigt för att uppföra dessa reaktoranläggningar. Med ett modernt styrsystem så borgar dessa för en lång och säker drift samt högst sannolikt kort byggtid i förhållande till obeprövade reaktortyper på den svenska marknaden. Elmarknaden behöver reformeras. Som dagens elmarknad fungerar skapas inte erforderliga incitament som gör att marknadens aktörer vill investera i planerbar kraft med höga investeringskostnader. Dagens elmarknad inom EU skapar inte den möjlighet som krävs, dvs en jämnare och balanserad prissättning och där andra systemtjänster som planerbarhet, reglerbarhet och nätstabiliserade funktioner premieras i adekvat om ­ fattning. Ett elsystem med en hög andel väderberoende kraft skapar med dagens system en ofrånkomligt volatil prissättning som inte är till gagn för varken investerare, produ ­ center eller konsumenter. Alltför stora prisvariationer skapar inte ett gott investerings ­ klimat. Grunden med spotprissättning, där den dyraste kilowattimmen i ett elområde definierar kundpriset, måste förändras. Hur en uppdaterad elmarknadsmodell kan se ut är inte självklart. En flitigt diskuterad modell är den s.k. Bekenmodellen där svenska elpriser och exportpriserna separeras. Man kan också diskutera om Sverige ska gå i en riktning mot en mer reglerad prissättning. Det hade vi tidigare, då Sverige hade världens kanske bästa elsystem. Då speglade kundpriserna bättre produktionskostnaden i el ­ systemet. Det är självklart ett kontroversiellt ämne att diskutera. Indelningen med att ha elområden kan ifrågasättas. Varför har inte t ex Finland och Tyskland några elområden? Elområden gynnar inte svenskas konsumenter då södra Sverige missgynnas och får i det närmaste tyska priser. Hela marknaden är otroligt komplicerad, där budgivning ger indata till algoritmen Euphemia som beräknar elflöden och priser. Algoritmen är så komplicerad att ingen människa kan överblicka hur resultat blir. Sverige måste börja driva frågan med EU om hur elmarknaden ska förändras för att tjäna både utbyggnaden av ny elkraft, producenter och elkonsumenter. Som ett led i elektrifieringen av samhället står Sverige och hela Europa inför ett gigantiskt problem, nämligen att kunna skapa både elproduktion och infrastruktur, i syfte att klara ett förväntat fördubblat energibehov till 2045. Slutligen bör den politiska debatten utgå från elsystemets behov. Att återkommande debattera vem som gjort vad eller snarare vem som inte gjort något åt elproblemet leder oss inte framåt. Inte heller en debatt om olika kraftslag. Allt tal om elektrifiering i en större omfattning är för mig att sälja skinnet innan björnen är skjuten. Nationell politisk samling krävs för att vi ska få ordning på Sveriges elsystem igen; långsiktiga spelregler är en förutsättning för investeringar i planerbar kraft. Lars Engsund (M)

Motion till riksdagen 2024/25:1283 av Lars Engsund (M) Robust elsystem för Sveriges välstånd Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör överväga att Svenska kraftnät ges ett förtydligat och nytt uppdrag med fokus på ansvaret för Sveriges långsiktiga elförsörjning och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör överväga att en expertutredning tillsätts i syfte att undersöka möjligheten att återstarta det svenska kärnkraftsprogrammet med kokvattenreaktorer och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör överväga att se över spotprismarknadsmodellen samt att verka för ett införande av elprisområden i Tyskland och tillkännager detta för regeringen. Motivering Från slutet av 1960-talet fram till 1985 utvecklades, konstruerades och byggdes det svenska kärnkraftsprogrammet. Nio av tolv reaktorer levererades av dåvarande ASEA Atom av typen kokvattenreaktorer. Avancerad utrustning som exempelvis reaktortankar och turbinanläggningar tillverkades i Sverige för sju av de nio reaktorerna. Därtill byggdes under samma tid två reaktorer i Finland. Således byggdes totalt 11 kokvatten ­ reaktorer av ASEA Atom under drygt 15 år. Sedan 1985 har ingen större planerbar kraftproduktion tillkommit i Sverige. Däremot har vi stängt ned sex fullt funktionella reaktorer utan att ersätta dem med någon ny bas ­ kraft. Endast vindkraft som inte kan planeras eller vars energi inte kan lagras storskaligt har tillkommit. Småskalig och planerbar kraft från kraftvärme- och värmekraftverk har emellertid adderats till elsystemet sedan dess. Den moderatledda regeringen har lagt fram ett flertal propositioner till riksdagen som borgar för att vi ska kunna göra det möjligt att möta framtidens krav på en förväntat ökad el- och energianvändning. Den målbild som regeringen anger i propositionen, energipolitikens långsiktiga inriktning, och som antagits av riksdagen i juni, anger ett elbehov om minst 300 TWh till 2045. Idag har Sverige en elproduktion kring 170 TWh. Då en viss andel av de producerande anläggningarna har nått sin tekniska livslängd fram till 2045 så krävs en utbyggnad av elproduktionen med ca 200 TWh till 2045. För att sätta en storhet i denna energimängd så motsvarar det ungefär energin från 20 kärn ­ kraftsreaktorer motsvarande Oskarshamn 3. Således ska energi motsvarande en stor reaktor per år in i elsystemet! Det är viktigt att ha klart för sig att när vi pratar energibehov så är energin en summering på årsbasis. Effektbehovet är egentligen den mest intressanta parametern, dvs vad du har här och nu, på en given plats i ett givet ögonblick. Ett elsystem med hög andel väderberoende effekt behöver således ha en stor överkapacitet för att ha erfor ­ derlig effekt när det inte blåser, är soligt eller ett s k torrår. Men, inte ens det hjälper. Vi måste exempelvis lära oss av erfarenheterna från Tyskland. Trots en installerad effekt av vindkraft och solkraft som motsvarar Tysklands hela effektbehov, så behövs regel ­ bundet kolkraft som motsvarar 20 större kärnkraftsreaktorer. Långsiktigt är jag tämligen säker på att politiken inte kan lösa effektbristen utan att en expertmyndighet behöver ges det fulla ansvaret för utbyggnad av produktionen och elnätet. Staten behöver ta huvudansvaret för landets viktigaste infrastruktur. Den s k marknaden kommer inte att lösa energifrågan, varken kort- eller långsiktigt. Staten behöver tillse och upphandla erforderliga kapaciteter som gagnar ett robust och drift ­ säkert elsystem i hela landet. Det finns idag ingen myndighet som har ansvaret för helheten och långsiktigheten i en av landets viktigaste infrastrukturer. Helhetsansvaret behöver omfatta såväl elnät som långsiktig produktionskapacitet ur ett systemperspektiv där fördelningen av planer ­ barhet och väderberoende ges en optimal mix för elsystemet. Expertmyndigheten kan ges direktiv från politiken som exempelvis att det ska vara fossilfritt, planerbart och robust och att effekttillgänglighet ska råda över hela landet. En annan viktig aspekt är också lokaliseringsfrågor för nya kraftkällor i energisystemet. Således bör en expert ­ myndighet ges i uppdrag att utifrån ett antal nyckelparametrar handla upp erforderliga kraftkällor samt tillse att nätutbyggnaden matchar behoven. Förslagsvis ges exempelvis Svenska kraftnät uppdraget att ansvara för elsystemet långsiktigt. I syfte att få på plats snabbare och billigare kärnkraft i Sverige bör en utredning ske skyndsamt i syfte att undersöka möjligheten att bygga upp det svenska kärnkraftsprogrammet med kokvattenreaktorer. Det finns i praktiken ingen leverantör i världen av större kokvattenreaktorer, typ Forsmark 3 (F3) och Oskarshamn 3 (O3). Dessa två reaktorer uppfyller alla svenska krav, har en hög tillgänglighet (kumulativt ca 85 % sedan 1985), god ekonomi och säkerhetsdata i världsklass. Det som jag anser behöver göras är följande. En förstudie behöver inledas, förslags ­ vis med medel från Energimyndigheten inom ramen för tilldelade medel för utveckling av fossilfri elproduktion. Syftet är att undersöka möjligheten att bygga utvecklade kopior på F3/O3. F3/O3 utvecklades på 1970-talet och vidareutvecklades av ASEA Atom under 1990-talet till det som kallades BWR90+-konceptet. Efter det har teknik ­ utvecklingen fortsatt med ytterligare uppgraderingar och säkerhetsfunktioner. Förstudien behöver se över leverantörskedjor av utrustning och belysa kompetens ­ frågan. Studien ska således resultera i vad som krävs för att bygga nya kokvatte ­ nreaktorer med dagens moderna kravbild. Detta är högst sannolikt en snabbare, billigare och bättre väg för att etablera ny storskalig kärnkraft i Sverige och kanske i Norden och angränsande länder. Ett svenskt reaktorkoncept kan ge flera fördelar: ‒ Snabbspår till ny kärnkraft i Sverige ‒ Möjligheter till export av kärnkraftteknik ‒ Kompetenssäkring för långsiktig drift av befintlig kärnkraftsflotta ‒ Ökade möjligheter att lyckas nå 300 TWh till 2045 Staten behöver ta ett stort ansvar för landets kanske viktigaste infrastruktur. Ge Vatten ­ fall i uppdrag att i första hand bygga planerbar baskraft (kärnkraft) och då lämpligen på de platser där infrastrukturen redan finns, t ex Ringhals, Forsmark, Barsebäck och Karlshamn. Kärnkraftverket i Oskarshamn ägs emellertid av Uniper där tyska staten är majoritetsägare. Tyska staten är inte intresserade av kärnkraft i allmänhet och förhopp ­ ningsvis kan deras del av kärnkraften i Sverige tas över av Fortum, annan privat aktör eller möjligen ett statligt energibolag som har intresse av nyinvesteringar i kärnkraft. Investerare behöver tydliga spelregler och en stor politisk samsyn om färdriktningen. Det krävs också en ny elmarknadsmodell där priset på elen är rimligt förutsägbart för att göra det attraktivt med investeringar. Dagens spotprissättningsmodell inom EU där priset för den dyraste kraften styr priset för all produktion ger även orimliga konse ­ kvenser för Sveriges elkonsumenter, det har vi tydligt sett de senaste åren. Vi ska också komma ihåg att ju mer vindkraften och solkraften byggs ut, desto oftare blir priset så lågt att inte heller dessa producenter får en långsiktigt hållbar intäktsbas. Det är en återvändsgränd. Elmarknaden behöver reformeras. Ett elsystem med hög andel väderberoende kraft skapar med dagens system en ofrånkomlig volatil prissättning som varken är till gagn för investerare, producenter eller konsumenter. Alltför stora prisvariationer skapar inte ett gott investeringsklimat. Detta gäller särskilt i södra Sverige, dvs elområde SE4 och ofta i elområde SE3. Grunden med spotprissättning, där den dyraste kilowattimmen i ett elområde definierar kundpriset, måste förändras. Hur en uppdaterad elmarknadsmodell kan se ut är inte självklart. En flitigt diskuterad modell är den s k BEKEN-modellen, (tvåpris ­ modellen) där svenska elpriser och exportpriserna separeras. Man kan också diskutera om Sverige ska gå i en riktning mot en mer reglerad prissättning. Det hade vi tidigare, då Sverige hade världens kanske bästa elsystem. Då speglade kundpriserna bättre produktionskostnaden i elsystemet. Det är självklart ett kontroversiellt ämne att diskutera. Indelningen med att ha elområden kan ifrågasättas. Varför har inte t ex Finland och Tyskland några elområden? Elområden gynnar inte svenska konsumenter då södra Sverige missgynnas och får i det närmaste tyska priser. Således bör Sverige verka för ett införande av elprisområden i Tyskland vilket sannolikt skulle gynna elpriserna i elområde SE4. Nationell politisk samling krävs för att vi ska få ordning på Sveriges elsystem igen, och långsiktiga spelregler är en förutsättning för investeringar i planerbar baskraft. Sveriges välstånd kräver ett robust elsystem i hela landet som kan leverera erforderlig effekt dygnet runt varje dag! Lars Engsund (M)

Motion till riksdagen 2025/26:2669 av Lars Engsund (M) Robust elsystem för Sveriges välstånd Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Svenska kraftnät bör ges ett förtydligat och nytt uppdrag med fokus på ansvaret för Sveriges långsiktiga elförsörjning och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att överväga att bilda ett kärnkraftsbolag med syftet att återstarta det svenska kärnkraftsprogrammet med kokvattenreaktorer och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att överväga ett statligt övertagande av samtliga aktier i Sydkraft Nuclear Power AB och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att överväga att bygga nya kärnkraftsreaktorer i Barsebäck och Oskarshamn och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att avveckla elprisområden i Sverige och tillkännager detta för regeringen. Motivering Från 1971 fram till 1985 driftsattes det svenska kärnkraftsprogrammet. Nio av tolv reaktorer av typen kokvattenreaktorer levererades av dåvarande ASEA Atom. Avancerad utrustning som exempelvis reaktortankar och turbinanläggningar tillverkades i Sverige för sju av de nio reaktorerna. Därtill byggdes under samma tid två reaktorer i Finland. Således driftsattes totalt 11 kokvattenreaktorer av ASEA Atom under drygt 13 år. Sedan 1985 har ingen större planerbar baskraft tillkommit i Sverige, däremot har sex reaktorer stängts på grund av den då förda energipolitiken. Detta har skett utan att ny baskraft tillkommit till elsystemet. Endast vindkraft som inte kan planeras eller vars energi inte kan lagras storskaligt har tillkommit. Småskalig och planerbar kraft från kraftvärme- och värmekraftverk har emellertid adderats till elsystemet sedan dess. Den moderatledda regeringen har lagt fram flertalet propositioner till riksdagen som borgar för att vi ska kunna göra det möjligt att möta akuta behov och framtidens behov på en förväntad ökad el- och energianvändning. Ett av de avgörande och grundläggande besluten som riksdagen fattat gäller finansieringsmodellen för ny kärnkraft. Detta tillsammans med den målbild som regeringen anger i propositionen, Energipolitikens långsiktiga inriktning, och som antagits av riksdagen, anger ett elbehov om minst 300 TWh till 2045. Idag har Sverige en elproduktion kring 170 TWh. Då en viss andel av de producerande anläggningarna har nått sin tekniska livslängd fram till 2045 så krävs en utbyggnad av elproduktionen med ca 200 TWh till 2045. För att sätta en storhet i denna energimängd så motsvarar det ungefär energin från 20 kärnkrafts ­ reaktorer motsvarande Oskarshamn 3. Således energi motsvarande en stor reaktor per år ska in i elsystemet! Det är viktigt att ha klart för sig att när vi pratar energibehov så är energin en summering på årsbasis. Effektbehovet är den mest intressanta parametern, dvs. vad du har här och nu, på en given plats i ett givet ögonblick. Ett elsystem med hög andel väderberoende effekt behöver således ha en stor överkapacitet för att ha erforderlig effekt när det inte blåser eller är soligt eller när det är ett s.k. torrår. Men, inte ens det hjälper. Vi måste exempelvis lära oss av erfarenheterna från Tyskland. Trots en installerad effekt av vindkraft och solkraft som motsvarar Tysklands hela effektbehov, så behövs regelbundet kolkraft som motsvarar ungefär 20 större kärnkraftsreaktorer. Det är ohållbart! Långsiktigt är jag tämligen säker på att politiken inte kan lösa effektbristen utan att en expertmyndighet behöver ges det fulla ansvaret för utbyggnad av produktion och elnätet. Staten behöver ta huvudansvaret för landets viktigaste infrastruktur. Den s.k. marknaden kommer inte att lösa energifrågan, varken kort- eller långsiktigt. Staten behöver tillse och upphandla erforderliga kapaciteter som gagnar ett robust och driftsäkert elsystem i hela landet. Det finns idag ingen myndighet som har ansvaret för helheten och långsiktigheten i en av landets viktigaste infrastrukturer. Helhetsansvaret behöver omfatta såväl elnät som långsiktig produktionskapacitet ur ett systemperspektiv där fördelningen av planerbarhet och väderberoende ges en optimal mix för elsystemet. Expertmyndigheten kan ges direktiv från politiken som exempelvis att det ska vara fossilfritt och planerbart, att effekttillgänglighet ska råda över hela landet och robusthetskrav. En annan viktig aspekt är också lokaliseringsfrågor för nya kraftkällor i energisystemet. Således bör en expertmyndighet ges i uppdrag att utifrån ett antal nyckelparametrar handla upp erforderliga kraftkällor samt tillse att nätutbyggnaden matchar behoven. Förslagsvis ges exempelvis Svenska kraftnät uppdraget att ansvara för elsystemet långsiktigt. Staten behöver ta ett stort ansvar för landets kanske viktigaste infrastruktur. I syfte att få på plats ny storskalig kärnkraft i Sverige behöver staten visa vägen. Förslagsvis genom att staten bildar ett nytt kärnkraftsbolag vars enda uppgift är att bygga ny storskalig och beprövad kärnkraft. En första uppgift för det nya statliga energibolaget är att förvärva Sydkraft Nuclear Power AB. Sydkraft Nuclear Power AB ägs till 100 % av Uniper som i sin tur ägs av tyska staten. I Sydkraft Nuclear Power AB:s portfölj finns bland annat ca 54 % av Oskarshamns kärnkraftverk, OKG AB, samt 100 % av Barsebäck Kraft AB. På båda platserna finns utrymme för att bygga nya reaktorer. I Barsebäck finns detaljplan som gör det möjligt att omedelbart bygga en ny reaktor, och framåt 2028, då de gamla reaktorerna B1 och B2 är rivna, tillgängliggörs en yta för att bygga ytterligare än ny reaktor. I Oskarshamn pågår ett detaljplanearbete för att göra det möjligt att bygga nya reaktorer efter 2029. Gemensamt för båda platserna är att den vitala infrastrukturen finns, kompetens samt en folkopinion som ser ny kärnkraft som en tillgång. Ett nytt statligt kärnkraftsbolag kan och bör avyttras på sikt, men är högst sannolikt en snabbare, billigare och bättre väg för att etablera ny storskalig kärnkraft i Sverige och kanske i Norden och angränsande länder. Idag finns en ny svenskutvecklad kokvattenreaktor. Reaktorn är baserad på Oskarshamn 3/Forsmark 3, de senast byggda reaktorerna i Sverige. Dessa reaktorer har under fyrtio år uppvisat prestanda i världsklass avseende driftsekonomi, säkerhet och tillgänglighet, exempelvis har Oskarshamn 3 en kumulativ tillgänglighet på ca 85 %. Det finns flera fördelar med kokvattentekniken framför tryckvattentekniken, dels ekonomin, dels byggtiden. Kostnaden bedöms vara ca 70 % mindre för en kokvatten ­ reaktor än motsvarande tryckvattenreaktor. Kokvattenreaktorn har en mindre komplicerad byggnadsstruktur med påtagligt mindre stålmängder och mindre betong. Således en betydligt snabbare och billigare byggnadsfas. Båda reaktortyperna har samma tillgänglighet och säkerhet, men med avseende på kostnaden är det ett självklart val att välja kokvattenreaktorn, vilket Sverige och Finland gjorde på 1970- och 1980-talet. Kokvattenreaktorer finns för övrigt i stor skala i USA. Ett nytt svenskt reaktorkoncept ger flera fördelar: ‒ Snabbspår till ny baskraft i Sverige ‒ Kompetenssäkring för långsiktig drift av befintlig kärnkraftsflotta ‒ Flera tusen arbetstillfällen i Sverige under såväl bygg- som konstruktionsfas och driftperioden – dessutom ger det ökade möjligheter till export av kärnkraftsteknik ‒ Känd och beprövad kokvattenteknik som utgjort grunden i den Svenska och nordiska kärnkraftsflottan ‒ Kostnaden för en kokvattenreaktor är ungefär 70 % av kostnaden för en tryckvattenreaktor (betydligt mindre stål och betong) ‒ Ökade möjligheter att lyckas nå 300 TWh till 2045 Att bygga storskaligt med utländska leverantörer som levererar tryckvattenreaktorer, exempelvis franska EDF eller amerikanska Westinghouse, kan vara ett alternativ, men detta ger inte de positiva effekterna som listas ovan. En annan viktig faktor för att välja en svenskutvecklad kokvattenreaktor är att investeringskostnaden är ungefär 70 % mot motsvarande storlek på en tryckvattenreaktor. När det gäller SMR så är tekniken inte färdigutvecklad ännu. Det finns inga kommersiella SMR i västvärlden. Det finns i princip bara ett projekt som påbörjats, Darlington i Kanada. Prislappen per MWh är högre än storskalig kärnkraft och dyrare än att bygga nya svenska kokvattenreaktorer. Dessutom skall detta ske utan beprövad teknik eller beprövade metoder. Således bör SMR-spåret avvaktas tills referensprojekt är genomförda och utvärderade. Elmarknaden behöver reformeras. Ett elsystem med hög andel väderberoende kraft skapar med dagens system en ofrånkomlig volatil prissättning som inte är till gagn för vare sig investerare, producenter eller konsumenter. Alltför stora prisvariationer skapar inte ett gott investeringsklimat. Detta gäller särskilt i södra Sverige, dvs. elområde SE4, och ofta i elområde SE3. Grunden med spotprissättning, där den dyraste kilowattimmen i ett elområde definierar kundpriset, måste förändras. Indelningen med att ha elområden kan ifrågasättas. Varför har inte t.ex. Finland och Tyskland några elområden? Elområden gynnar inte svenska konsumenter då södra Sverige missgynnas och får i det närmaste tyska priser. Förslagsvis bör Sverige ha ett elområde i likhet med Tyskland och andra länder som inte infört elområden. Det fungerade alldeles utmärkt före införandet av elområden då effektbalansen reglerades med s.k. motköp. Nationell politisk samling krävs för att vi ska få ordning på Sveriges elsystem igen; långsiktiga spelregler är en förutsättning för investeringar i planerbar baskraft. Sveriges välstånd kräver ett robust elsystem i hela landet som kan leverera erforderlig effekt dygnet runt varje dag! Lars Engsund (M)