Motion till riksdagen 2022/23:849 av Kerstin Lundgren m.fl. (C) Internationellt samarbete i en ny tid Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att svensk utrikespolitik ska försvara och främja den liberala demokratin och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att svensk utrikespolitik ska vara sammanhängande och baseras på enhetligt agerande i säkerhets-, handels- och utvecklingspolitikens olika delar och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att fullföljandet av den svenska Natoansökan jämte fortsatt kraftfullt EU-svar på Rysslands krig är de viktigaste säkerhetspolitiska frågorna kommande år och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen likt i Finland varje mandatperiod ska lägga fram sin säkerhetspolitiska redogörelse för riksdagen för att förankra brett stöd och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att en ny nationell säkerhetsstrategi ska bli föremål för riksdagsbehandling och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ett Nato Center of Excellence om Rysslandskunskap i Sverige och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om vikten av stöd till ryska pro-demokratiska aktörer och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska driva att Navalnyj och Kara-Murza och andra politiska fångar omedelbart ska släppas och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Kinas observatörsstatus i Arktiska rådet måste omprövas och tydligt begränsas och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om vikten av att alla stater respekterar Unclos och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige tydligt ska fördöma de övergrepp och tvångsinterneringar på uigurer som begås av den kinesiska regimen samt införa sanktioner mot ansvariga för övergreppen och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska driva på och tillsammans i EU och i Europaparlamentet kräva en oberoende internationell granskning som prövar Kinas övergrepp mot uigurer och andra minoriteter utifrån gällande folkrätt, FN-rapporten om människorättsbrott mot uigurer och andra erkända internationella organisationers rapporter, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att svenska medborgaren och publicisten Gui Minhai omedelbart ska släppas fri och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige under 2023 bör avsluta det avtal, Mutual Legal Assistance in Criminal Matters, som finns med Hongkong och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om fortsatt stöd till demokratirörelsen i Hongkong och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska verka för att Taiwan släpps in i fler multilaterala organisationer och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ett ”House of Sweden” ska inrättas i Taiwan senast 2023 och att ett breddat bilateralt samarbete till att omfatta fler områden kommer till stånd 2023, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att EU uthålligt och kraftfullt ska upprätthålla och utveckla sanktionspolitiken mot Ryssland och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att EU:s Magnitskijsanktioner ska breddas till att omfatta systematisk korruption och penningtvätt och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att svenska Magnitskijsanktioner behöver införas och att dessa också ska omfatta korruption och penningtvätt och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att EU ska rikta sanktioner mot hela ryska energi- och banksektorn och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska arbeta för att EU terroriststämplar det iranska revolutionära gardet, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska arbeta för att EU riktar sanktioner mot ledande personer i det iranska revolutionära gardet, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen behöver arbeta för att EU säkerställer att eventuella kryphål i sanktionerna mot Ryssland täpps igen, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska öka det militära, ekonomiska och humanitära stödet till Ukraina och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige bör gå samman med likasinnade EU-länder och införa stopp för turistvisum från Ryssland och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om behovet av en säkerhetspolitisk granskningsfunktion för utländska direktinvesteringar i svenska medieföretag och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att EU är Sveriges viktigaste utrikespolitiska arena och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om EU:s roll och mervärden för att hantera gränsöverskridande utmaningar och kriser och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att EU uthålligt behöver kunna hantera en bred palett av hot och utveckla sin säkerhetspolitiska verktygslåda och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska arbeta för att stärka EU:s röst gentemot auktoritära stater och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige under ordförandeskapet bör verka för att EU växlar upp rollen som global ledare för att stärka den demokratiska utvecklingen i världen, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utvärdera och ompröva Sveriges ratifikation av EU–Kuba-avtalet och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska driva på för att utrikespolitiken i ökad utsträckning ska beslutas inom EU genom majoritetsbeslut och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska arbeta för att EU-kommissionen använder demokratilåset för att strypa medel till medlemsstater som allvarligt och upprepat inte respekterar sina åtaganden för demokrati och mänskliga rättigheter och som inte sätter stopp för offentlig korruption, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att EU bör begränsa rösträtten för och, som en sista utväg, utesluta medlemsländer ur EU som allvarligt och upprepat inte respekterar sina åtaganden för demokrati och mänskliga rättigheter och som inte sätter stopp för offentlig korruption, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska motsätta sig ytterligare åtgärder på skatteområdet inom EU och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att motverka all EU-lagstiftning som hotar den svenska arbetsmarknadsmodellen och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att framtagandet av kriterier för hållbara investeringar utifrån de sex målen i taxonomiförordningen bör ske på ett sätt som är transparent och demokratiskt förankrat och som utgår från befintlig lagstiftning, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sveriges kommande ordförandeskap ska prioritera åtgärder på områden med gemensamma utmaningar och hot, med respekt för den nationella kompetensen och med de gemensamma värderingarna som utgångspunkt, och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om behovet av att EU tar fram en ny strategi för Kaukasus och östliga partnerskapet inkluderande EU:s roll för långsiktig fred och stabilitet i området, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att EU bör överväga att rikta Magnitskijsanktioner mot styret i Azerbajdzjan och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att EU i sin översyn av det östliga partnerskapssamarbetet måste utgå från de nya förutsättningar som råder utifrån att Ukraina och Moldavien blivit kandidatländer och Georgien givit ett tydligt medlemskapsperspektiv, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att EU direkt bör avföra Belarus från det östliga partnerskapet och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att EU ska stödja frihets- och demokratirörelserna i de östliga partnerskapsländerna inklusive frihetskrafter för Belarus och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att sanktionerna mot Belarus ska breddas till att omfatta systematisk penningtvätt och korruption samt vara träffsäkra och riktas mot ansvariga för övergreppen och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige inom ramen för fler multilaterala samarbetsstrukturer ska försöka forma koalitioner med demokratiska länder som gemensamt kan utgöra en motvikt mot de alltmer tydliga auktoritära strömningar som genomsyrar internationella samarbetsstrukturer, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen oberoende av den översyn som pågår tydligt måste driva och arbeta för att Dawit Isaak omedelbart släpps fri, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om vikten av nordiskt samarbete och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ställa striktare krav på miljöhänsyn och mänskliga rättigheter i frihandelsavtal och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa ett striktare EU-regelverk gällande företags ansvar att upprätthålla mänskliga rättigheter och miljö- och klimathänsyn vid verksamhet utanför unionen och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige under det svenska ordförandeskapet ska verka för att EU ska diversifiera sina handelskedjor genom att säkra utbud från flera aktörer, särskilt av kritiska råvaror, och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att svensk utrikespolitik behöver definieras ur ett liberalt perspektiv med utgångspunkt i individens rätt till frihet från förtryck och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utveckla och förtydliga utlandsmyndigheternas uppdrag att jobba med jämställdhet och hbtqi och aktivt stötta civilsamhällets aktörer i hela bredden av sitt uppdrag och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska driva på för att Världsbanken och IMF säkerställer kvinnors meningsfulla deltagande i investeringsprogram och infrastrukturprogram i återuppbyggnaden av länder efter konflikt och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om vikten av att stärka tilltron till NPT-avtalet och internationellt nedrustningssamarbete och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige även som medlem i Nato ska vara en aktiv röst i det internationella nedrustningsarbetet och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige i FN ska driva att FN under kommande år behöver intensifiera dialogen kring och följa upp arbetet med upprätthållandet av mänskliga fri- och rättigheter såsom definierat i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen i FN ska driva på för ett omtag för principen om Responsibility to protect, R2P, så att den kan bli ett tydligare verktyg för FN för att kunna agera för fred och trygghet och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att generalförsamlingen bör besluta om en särskild tribunal för aggressionsbrott och övergrepp begångna av Ryssland i Ukraina och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att den militära insatsen och tillbakadragandet från Afghanistan behöver utvärderas brett i syfte att lära för framtiden och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska utveckla en ny samlad regional strategi för Mellanöstern och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att verka för en effektiv klimatdiplomati som stärker det internationella klimatsamarbetet med ambitionen att alla utsläpp ska omfattas av en global koldioxidskatt eller ingå i ett handelssystem för utsläppsrätter för att nå målen i Agenda 2030 och Parisavtalet och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att arbeta för att stärka jämställt beslutsfattande i det internationella klimatsamarbetet och tillkännager detta för regeringen. En värld i förändring – flera globala säkerhetspolitiska utmaningar Den liberala världsordning som byggdes upp efter andra världskriget kännetecknas av multilateralt samarbete, internationella institutioner, frihandel, säkerhetssamarbete och, för de demokratiska länderna, en gemensam strävan efter mänskliga rättigheter. Den fria rörligheten inom EU och Norden har gjort det möjligt för människor att resa, studera och jobba i andra länder, med stora vinster för vår ekonomi och livskvalitet som följd. Den liberala världsordningen är inte utan brister men har likväl skapat välstånd, stabilitet och möjligheter för världens stater att lösa gemensamma problem tillsammans. Därför är den värd att kämpa för även när det blåser hårda vindar. Den liberala demokratin är kärnan i Centerpartiets utrikespolitik. Svensk utrikespolitik ska försvara och främja den liberala demokratin. Vi förespråkar en utrikespolitik som försvarar och främjar demokrati och mänskliga rättigheter, som stöttar rättsstatsuppbyggnad, som motverkar korruption, som stärker kvinnors rättigheter och möjligheter och som stärker vårt samarbete med andra demokratier. Detta går hand i hand med en politik för utvecklingssamarbete som står upp för enprocentsmålet och fokuserar det på mänskliga rättigheter, med en handelspolitik som främjar frihandel och med en säkerhets- och försvarspolitik som innebär att Sverige tar ett större ansvar för vår och våra samarbetspartners gemensamma säkerhet. Vi lever i en tid med många utmaningar. Förtrycket växer i världen och de auktoritära ledarna blir flera. Ofrihet präglar allt fler samhällen. Idag lever 70 procent av världens befolkning i en autokrati. På tio år har utvecklingen gått 30 år tillbaka i tiden, och nivåerna nu motsvarar så som det såg ut 1989. Då fanns fortfarande Sovjetunionen och kommunismen präglade fortfarande stora delar av Europa. Kampen för frihet och demokrati behöver starka röster och Sverige måste som ett av de världsledande demokratiska länderna vara en tydlig röst för den liberala demokratins överlevnad och tillväxt. Sverige bygger säkerhet tillsammans med andra. Öppenhet, handel och fungerande internationella regelverk och spelregler har byggt säkerhet och välstånd. Den multi ­ laterala ordningen som den har utvecklats är inte perfekt fungerande och har utmanats väsentligt de senaste åren men måste försvaras och utvecklas. Vår säkerhet främjas av en förutsägbar internationell ordning men just nu präglas internationellt samarbete av stor osäkerhet och konflikt. Förändringens vindar blåser. Diplomatin är alltjämt den första försvarslinjen och Sverige ska i alla lägen stå upp för folkrätten. Rysslands aggressiva krig i Ukraina har omkullkastat den europeiska säkerhets ­ ordningen och förutsättningarna för svensk och europeisk säkerhet. Ukraina har rätt till sitt territorium och Ryssland måste lämna Ukraina, inkl. det sedan 2014 illegalt ockuperade Krim. De folkrättsliga principerna att varje land har rätt att försvara sig, rätt till sina gränser och rätt att välja sin framtid är grundläggande. Det förändrade säkerhetspolitiska läget har inneburit att Sverige ansökt om medlemskap i Nato, något Centerpartiet velat sedan 2015 och arbetat aktivt för sedan dess. Vår politik har lett till två tillkännagivanden om att Sverige bör anta en Natooption i sin säkerhetspolitiska linje. Det är vår mening att om den socialdemokratiskt ledda regeringen tidigare hade hörsammat tillkännagivandena hade Sverige stått bättre berett när Ryssland anföll Ukraina men vi välkomnar det ställningstagande som Socialdemo ­ kraterna därefter gjort och att den socialdemokratiskt ledda regeringen, i bred parlamentarisk samsyn, ansökte om svenskt Natomedlemskap. Att Sverige fullföljer Natoansökan är den viktigaste säkerhetspolitiska frågan framåt. Det är också via ett svenskt Natomedlemskap som det nordiska försvarssamarbetet kan utvecklas till sin fulla potential, på samma sätt som det nordisk-baltiska försvars ­ samarbetet kommer att utvecklas tillsammans i en Natokontext där vi gemensamt bidrar till ett ökat försvar och ökad stabilitet i Östersjöområdet, men också i Arktis. Globalt står världen inför nya utmaningar oavsett om det handlar om väpnade konflikter, nya motsättningar mellan stormakter, kärnvapenrustning eller effekterna av klimatförändringar eller pandemier som hotar människors frihet. Korruption sliter sönder samhällen och hämmar positiv utveckling. För att möta det behöver vi utveckla vårt internationella system och stärka den internationella ordningen. Nationalism, populism, terrorism, kamp om resurser och teknik skapar också det nya spänningar inom och mellan länder och regioner. Globalt ser vi också att Kina talar med ett allt tydligare maktspråk mot andra länder men också mot exempelvis företag, debattörer och politiker på lokal, regional och nationell nivå. I Arktis ser vi att klimatförändringarna bidrar till säkerhetspolitisk instabilitet när både Ryssland, Kina och USA ökar sin militära närvaro – något som påverkar de arktiska nordiska länderna särskilt. Kampen för frihet pågår, i Hongkong men också närmare oss i Belarus. Vi ser konflikter och oroligheter i EU:s närområde såväl i Mellanöstern som i EU:s östliga grannområden. Situationen i Kaukasus försämras med en eskalerande militär konflikt mellan Azerbajdzjan och Armenien. Till detta kommer den iranska regimens brutala förtryck av sin befolkning och inte minst kvinnorna, det politiska läget i Libanon och talibanstyrets återkomst i Afghanistan. Kriget i Syrien pågår ännu och terrorsekter härjar alltjämt. De långsiktiga konsekvenserna av Rysslands krig i Ukraina för säkerhetssituationen globalt är ännu oöverblickbara. USA har tillsammans med EU stått i frontlinjen för ett omfattande monetärt och militärt stöd till Ukraina. Samtidigt har Rysslands krig i Ukraina gett utrymme för andra länder att agera. De säkerhetspolitiska osäkerheterna har sammantaget ökat ytterligare. Det manar till ökad beredskap för breda angrepp i olika riktningar och med olika metoder. Det måste mötas genom samarbete EU/NATO och nationellt. Isolationism och nationalism kan aldrig vara en lösning på globala utmaningar. De globala säkerhetspolitiska utmaningarna är många och det är viktigt att säkerhetspolitiken har ett brett stöd i riksdagen. Vi föreslår därför en nyordning som går ut på att regeringen, likt den i Finland, varje mandatperiod lägger fram sin säkerhets ­ politiska redogörelse i riksdagen för att förankra ett brett stöd för den, för att främja debatt och samsyn och undvika tvära kast. Ett steg på vägen hade kunnat vara att regeringen bjuder in till partiöverläggningar för att söka komma överens om och tillsammans formulera en linje som har ett brett stöd. Vidare anser vi att en ny nationell säkerhetsstrategi bör bli föremål för riksdags ­ behandling. Ukraina – ett land i sin egen rätt och värt att försvara Natten till den 24 februari anföll Ryssland Ukraina militärt från flera håll. Ett aggressivt krig som drivit miljontals ukrainare på flykt, och tusentals har dödats, skändats och skadats. Var och varannan dag kan vi se bilder från sönderbombade hus och en ny massgrav. Rysslands krig i Ukraina har omkullkastat den europeiska säkerhetsordningen och förutsättningarna för svensk och europeisk säkerhet. Ukraina har rätt till sitt territorium och Ryssland måste lämna Ukraina, inkl. det sedan 2014 illegalt ockuperade Krim och de nyligen illegalt annekterade delarna i Luhansk, Donetsk, Zaporizjzja och Cherson. De folkrättsliga principerna att varje land har rätt att försvara sig, rätt till sina internationellt erkända gränser och rätt att välja sin framtid. Människorna i Ukraina har rätt att vakna upp i trygghet, att göra sina röster hörda, att leva tillsammans med sina familjer, att rösta i demokratiska val och att leva i fred och frihet i hela sitt erkända territorium. Rysslands agerande ska fördömas i de skarpaste ordalag och handlingar. EU och Natoländerna har också reagerat starkt, både i responsen mot Ryssland men också i stödet för Ukraina. Men stödet måste fortsätta, i ökande kraft både ekonomiskt, humanitärt och militärt. Det är i Ukraina som kampen om vilket Europa vi tillsammans kommer att leva i framöver står. EU och Natoländerna måste därför fortsätta att stödja Ukraina med vapen av alla de slag direkt men också ge Ukraina finansiella förutsättningar att själva köpa vapen direkt från europeiska försvarsföretag, inklusive svenska. Det är bra och viktigt att svenska soldater utbildar ukrainska soldater i Storbritannien; det stödet bör fortsätta och vi är inte främmande för att också utbilda ukrainska soldater på svenskt territorium i det fall det ger ett mervärde och gör operativ skillnad. EU har också i enighet infört ett antal sanktionspaket mot Ryssland. Att EU enat kunnat göra det är positivt men det finns en risk att tiden utmanar enigheten och att detta spelar Ryssland i händerna. Det är uppenbart att Putin ser långsiktigt på konflikten och sina strategiska mål. Den massiva mobilisering som nu pågår innebär i sig liten operativ effekt i ett kort perspektiv då många av de soldater som rekryteras inte har någon militär utbildning. Däremot kan Putin komma ha mer kompetenta soldater att skicka till Ukraina inom några månader. Det är därför viktigt att EU och Natoländerna har ett långsiktigt engagemang i stödet till Ukraina, inklusive att långsiktigt kunna upprätthålla ett effektivt sanktionsverktyg mot Ryssland. Detta inkluderar att täppa till kryphål i det sanktionssystem som finns, som möjliggör för europeiska företag att fortsatt på olika sätt upprätthålla handel med Ryssland, såväl som att skärpa Swiftsystemet och sanktioner riktade mot rysk bank- och energisektor. Här måste EU ‑ kommissionen visa ett tydligt ledarskap. Inget i EU:s agerande ska syfta till eller på något sätt leda till att Rysslands krigskassa fylls på ytterligare och därmed underlättar för Putin att långsiktigt stärka sin krigsmakt och därmed kunna fortsätta sin krigföring mot Ukraina. Ukrainas ekonomiska situation är mycket svår. Valutan har devalverats och budgetunderskotten är enorma. Ukraina riskerar en statsbankrutt, vilket skulle få enorma konsekvenser för deras möjligheter att utkämpa kriget, såväl som för Europas ekonomier. Det skulle också få konsekvenser för Ukrainas möjligheter att bygga upp landet på nytt när kriget är slut. Därför är det viktigt att i nuläget kraftigt höja det ekonomiska biståndet till Ukraina. Mer om detta i vår biståndspolitiska motion. Därtill är det viktigt att EU-länderna gemensamt lånar upp pengar för att kunna stötta Ukraina. Efter kriget kommer EU, USA m.fl. att behöva stödja Ukraina genom en modern Marshallfond, på samma sätt som USA bidrog till att bygga upp Europas länder efter andra världskriget. Därtill, och som en del av uppbyggnaden av Ukraina när kriget är slut, är det viktigt att EU fortsätter att utveckla planer och processer för ett framtida ukrainskt medlemskap i EU, i enlighet med landets status som kandidatland. Här bör stödet omfatta praktisk hjälp också för att stärka demokratin och ett fritt och oberoende rättsväsende, minskad korruption m.m. Ryssland – krigförande, auktoritärt och allt mer ensamt Rysslands stormaktsambitioner och revanschism har pågått sedan åtminstone 2008, då Ryssland anföll Georgien. I efterhand går det att se att det fanns tecken på Putins Rysslandsimperialistiska världssyn tidigare än så. Ofta anges hans tal på säkerhets ­ konferensen i München 2007 som ett sådant tillfälle. Putins auktoritära inrikespolitiska vägval har varit tydligt sedan hans tillträde 1999. Ändå har vi inte förmått att agera kollektivt i politikens alla delar mot det. Priset för det betalas nu ytterst av Ukraina och rysk opposition, men också av EU-länderna och globalt genom stigande energipriser, livsmedelspriser och inflation. Genom författningsändringar har Putin möjliggjort att återväljas ytterligare mandatperioder samtidigt som all opposition tystas allt mer brutalt och öppet, inom och utom landets egna gränser. Giftattacken i Salisbury riktad mot en tidigare rysk dubbelagent och dennes dotter är inte det enda exemplet på när Ryssland på goda anledningar misstänks ligga bakom dödliga incidenter på nuvarande eller tidigare ryska medborgare, också utanför sitt lands gränser. Andra exempel är mordet på en avhoppad tjetjensk medborgare i en park i Berlin 2019 och giftmordet på den tidigare KGB ‑ översten Aleksandr Litvinenko i London 2006. I augusti 2020 förgiftades den ryska oppositionspolitikern Navalnyj på en resa från Sibirien till Moskva och han sitter nu fängslad på lång tid i en uppenbart politiskt motiverad dom. Detsamma gäller oppositionspolitikern Vladimir Kara-Murza, som dessutom tidigare blivit förgiftad vid två tillfällen och delvis levt i exil. Han har nu dömts till 14 års fängelse för förräderi. Därtill har Navalnyjs parti bannlysts och har svårt att verka i Ryssland idag, precis som många andra politiska partier och civilsamhällesorganisationer som klassats som ”foreign agents”. Därmed finns små förutsättningar för att demokratiska, rättvisa och fria val ska kunna genomföras i Ryssland. Kreml och president Putin måste ta sitt ansvar. Straffrihet får inte råda, inte heller för hjärnorna bakom angreppen. Detta måste få ett slut. Sverige måste driva att Navalnyj, Kara-Murza och andra politiska fångar omedelbart släpps fria. Det är också vår mening att Sverige bör stödja ryska pro-demokratiska aktörer, personer och partier om möjligt i Ryssland men även i exil. Det måste finnas demokrater om Ryssland skall kunna utvecklas till en demokrati. Med Rysslands anfallskrig i Ukraina har tumskruvarna mot den egna befolkningen ytterligare dragits åt. Att protestera och att benämna kriget ”krig” leder till fängslande med hårda domar och den krigsmobilisering som Putin nu beordrat saknar motstycke globalt på decennier. Hundratusentals ryssar har redan lämnat landet och fler vill göra det. Det som skulle bli en två tre dagars segersvit ser nu ut att bli ett långt och utdraget krig där motståndet och försvarsviljan i Ukraina är stor. Ryssland går på stora personella och materiella förluster. Krigsmobiliseringen av befolkningen visar att Putin inte är redo att ge upp, att han ser långsiktigt på konflikten inte bara med Ukraina utan med hela väst och att han är beredd att offra ryska män i stora numerärer för att uppnå sina strategiska mål. Han är inte beredd att förlora, och han bryr sig inte om att stödet globalt sakta sjunker. Hans ord om att använda kärnvapen är på riktigt. Situationen är ytterst farlig och kommer att vara det länge än. Men hot om militärt våld är inte den enda metod som Ryssland använder. Genom propaganda, korruption och hybridkrigföring försöker Ryssland också att påverka andra länders val och demokratiska integritet. Genom att söka så split både mellan olika grupper inom enskilda länder och mellan olika länder söker de nå strategiska fördelar. Cyberangrepp, pengatvätt och strategiska uppköp är andra metoder de använder sig av för att nå inflytande. Hur dessa metoder används finns det många exempel på. En underrättelserapport som släpptes i Storbritannien sommaren 2020 visade att ryska intressen och påverkan varit genomgripande i det brittiska samhället. Även om Sverige och Storbritannien inte kan jämföras kan vi utgå ifrån att liknande påverkan sker också i Sverige och många andra europeiska länder. I Tyskland har ledande företrädare uppdrag för ryska gasföretag, och i Österrike bjöd en tidigare utrikesminister in Putin till sitt bröllop. Även om Rysslands krig i Ukraina har lett till många omprövningar hos Europas länder på ett sätt som Putin troligtvis inte hade räknat med kvarstår Putins ambitioner att så split mellan EU-länderna, och det finns fortsatt många höger ­ nationalistiska ledare inom EU som står nära Putin/Ryssland och som inte vill se en fortsatt sanktionspolitik och som alltjämt sprider ett ryskt narrativ. Kunskapen om Ryssland och Rysslands påverkansmetoder behöver bli större bland allmänheten, i Sverige och i EU/Natoländerna. Svensk akademi har erkänt goda kunskaper om Ryssland inkl. rysk försvars- och säkerhetspolitik, inte minst inom FOI. Kunskap som också andra länder ser som eftertraktad. Med Centerpartiets stöd har dessutom ett kunskapscenter om Ryssland byggts upp inom Utrikespolitiska institutet. Vi vill på den grunden se att Sverige påbörjar en process och dialog med Nato om att etablera ett Nato Center of Exellence med Rysslandskunskap i Sverige. Kina – en kommunistregim med globala maktambitioner Kina är idag en stormakt, en strategisk maktspelare där det politiska styret sätter kommunistpartiets fortlevnad först av allt. En strategisk aktör som inte tar det internationella ansvar som kan förväntas av en stormakt, en aktör som i mångt och mycket står utanför och inte erkänner de internationella konventioner som gäller eller de internationella organisationer som ska upprätthålla dem. Istället underminerar Kina tillsammans med Ryssland den rådande internationella rättsordningen genom att negligera domslut som inte går deras väg och skapar sina egna strukturer där de värden som vi står bakom med mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer inte längre gäller. Under 2020 drev kommunistpartiet igenom en s.k. nationell säkerhetslag för Hongkong. Den visar tydligt regimens rädsla för människors frihet. Genom den har det blivit uppenbart att rättssystemet i Hongkong inte längre är fristående från kommunistpartiet. Kina har ensidigt upplöst den avtalade principen om ett land – två system där Hongkong erkänns ha sitt eget legala system och sina gränser och där både mötesfrihet och yttrandefrihet är garanterade rättigheter. Istället för två system har vi nu ett system, kommunistpartiets. Därefter har vi sett hur demokratikämpar och studenter i Hongkong har fängslats och demokratirörelsen brutalt har tystats. Men drömmen om frihet lever och Sverige måste tillsammans med likasinnade finna former för att stödja drömmen. Akademins frihet har stängts ner, och en juridikprofessor har avskedats av sitt universitet för sin roll i de fredliga paraplydemonstrationerna 2014. I augusti 2020 greps den ansvariga publicisten och ägaren för Apple Daily, utifrån den nya svepande säkerhetslagen 2021 fängslades han och tidningen tvingades att upphöra. Parlamen ­ tariker och demokratiska oppositionsledare har gripits och förts till fängelse efter att, enligt kommunistpartiet, ha protesterat och anordnat olagliga sammankomster. Peking har nu utsett den tidigare säkerhetschefen till ”sin nye” ledare i Hongkong. Sverige måste visa demokratikämparna fortsatt stöd. Utifrån det som nu skett är det också uppenbart att det inte finns skäl att upprätthålla det avtal (Mutual Legal Assistance in Criminal Matters) som Sverige har med Hongkong. Rättsväsendet kan inte längre anses vara vare sig fritt eller rättssäkert. Ett antal andra länder har valt att avsluta sina liknande avtal med Hongkong och Sverige bör följa deras exempel. Centerpartiet motionerade om det redan hösten 2020 och fick med sig en majoritet i riksdagen för ställningstagandet, något som regeringen inte gått riksdagen till mötes om. Det är dags för en ny regering att omsätta riksdagens vilja och nå resultat redan under 2023. Därtill ser vi hur Kina nationellt håller uppemot en miljon personer ur den muslimska minoritetsgruppen uigurer tillfångatagna i interneringsläger för att hjärntvättas och bli lydiga gentemot kommunistpartiet och Peking. Det vill säga att Kina med tvång försöker att förtrycka och utrota uigurernas egen identitet. Vi fördömer övergreppen mot och tvångsinterneringarna av uigurerna, vilket regeringen också tydligt behöver göra. Centerpartiets grundinställning sedan länge är att domstolar ska avgöra vad som är folkmord och inte enskilda partier eller parlament. I grunden är det denna process som måste följas. Kinas vetorätt i säkerhetsrådet och att ICC saknar jurisdiktion i Kina gör dock att möjligheten till en fungerande rättsprocess nu saknas. Att få till en juridisk prövning måste alltid vara första prioritet och en väg som aldrig ska stängas. Eftersom möjligheterna till en fungerande rättsprocess nu saknas har Centerpartiet drivit krav på att en oberoende internationell granskning måste genomföras. Den gransknings ­ rapport som FN:s höge kommissionär för mänskliga rättigheter presenterade samtidig som hon avslutade sitt mandat ger ett underlag för fortsatt agerande från EU och FN. Detta trots att rapportens offentliggörande säger mycket om det tryck som Kina skapat kring och mot såväl att granskningen kom till som rapportens innehåll och att den blev offentlig. Utan att en sådan granskning kunde genomföras har det internationella samfundet enbart tillgång till erkända internationella organisationers rapporter gällande Xinjiang. Utifrån den FN-rapporten och andra erkända internationella organisationers rapporter måste en prövning mot folkrättskonventioner kunna göras för att säkerställa att länder inte har total frihet att agera i strid med internationella konventioner när inga andra vägar är möjliga. Inte minst har EU och Europaparlamentet en aktiv och viktig roll för att få till stånd en sådan internationell rättslig prövning. Centerpartiet och andra europeiska partier har där en direkt möjlighet att påverka och granska agerandet som en del av EU:s utrikespolitik. Tillsammans står EU-länderna starkare mot Kina. Parallellt med detta måste regeringen, EU och det internationella samfundet i stort självfallet fortsätta att driva på för att brotten mot uigurer och andra minoriteter i Kina inte ska tystas ned. Målet måste vara att förföljelsen upphör och interneringslägren i Xinjiang stängs ner. Den kinesiska aggressionen mot Taiwan fortsätter, bl.a. genom en tydlig konflikteskalering i sydkinesiska havet och kinesiska militära, diplomatiska och ekonomiska påtryckningar mot Taiwan. Härvidlag är det viktigt att Kina måste respektera Unclos och skiljedomstolen i Haags beslut från 2016 om att de kinesiska anspråken i sydkinesiska havet, baserade på ”historisk rätt”, saknar laglig grund. Ett tydligt maktspråk från Kina att de inte respekterar den internationella rättsordningen. Sveriges relationer med Taiwan behöver fortsätta att utvecklas och vi vill att Sverige inrättar ett ”House of Sweden” i Taiwan och breddar det bilaterala samarbetet till att omfatta fler områden. Riksdagen har tillkännagivit detta och en ny regering bör inrätta detta senast 2023. Därtill bör Sverige verka för att Taiwan släpps in i fler multilaterala organisationer och frågan om ett särskilt handelsavtal måste övervägas. Ett annat sätt för Kina att underminera gällande världsordning är deras systematiska negligerande av WTO-regelverk och deras nya Belt and Road Initiative, BRI, som är en del av Kinas ambition att forma det internationella systemet för att passa sina egna syften och stärka sitt globala inflytande. Kina har ett geopolitiskt intresse i att vara den dominanta makten 2050 och ”koloniserar” i praktiken Afrika just nu. Vi ser att Kina, på ett sätt som landet bara använt mot Hongkong och Taiwan tidigare, nu aktivt driver informationspåverkan mot EU. För oss är det förvisso viktigt att handeln med Kina kan fortsätta, men WTO:s regler måste respekteras också av Kina för att undvika snedvriden konkurrens som drabbar både svenska och europeiska företag. Kinesiska uppköp av strategisk infrastruktur och samhällsviktiga företag kan få stor påverkan också på Europa och det svenska samhället. Vi ska vara medvetna om kommunistpartiets strategiska och globala intressen i våra relationer med Kina, inklusive vad kinesiska investeringar i exempelvis svensk samhällsviktig infrastruktur, svensk forskning och möjligen svenska mediahus kan betyda och få för konsekvenser på sikt, exempelvis för vårt lands handlingsfrihet. Kina har också de senaste åren visat ett betydande intresse för Arktisregionen och 2013 fick Kina observatörsstatus i Arktiska rådet. Men Kina är ingen arktisk stat, och Kina har endast sina egna globala maktintressen för ögonen. Vår åsikt är därför att Kinas observatörsstatus i Arktiska rådet bör omprövas och begränsas till närvaro vid några få, mindre arbetsgrupper på teknisk nivå. Alltjämt är också den svenske medborgaren och publicisten Gui Minhai fängslad efter att ha kidnappats av den kinesiska regimen i Thailand. Han måste omedelbart släppas fri. Regeringen behöver anstränga sig ytterligare för det. Vi måste stå upp för våra värden och den internationella rättsordning som vi varit med och skapat. Vi måste ställa krav på Kina att efterleva de regelverk som de skrivit under på. Om inte så måste det få konsekvenser. Behov av olika, långsiktiga och effektiva sanktioner och nationella granskningsmekanismer Det är tydligt att behovet av olika, långsiktiga och effektiva sanktionsregimer är stort. De sanktioner som införts mot enskilda eller länder, som exempelvis EU:s sanktioner mot Ryssland och Belarus, behöver dessutom vara långsiktiga, och effektiva. EU antog i slutet av 2020 en egen Magnitskijsanktionslagstiftning efter många års förhandling. Nu är det viktigt att den också används så att de personer som utsatt andra för brott mot mänskliga rättigheter inte ska kunna undgå straffrihet och gömma sina pengar i EU osv. Tyvärr omfattar EU:s Magnitskijsanktionslagstiftning inte korruption och systematisk penningtvätt, till skillnad från den som finns i USA, Kanada och de baltiska länderna. Andra länder uppges arbeta för att bredda nationell lagstiftning till att inkludera korruption. Att det finns ett samband mellan korruption och brott mot mänskliga rättigheter är väl dokumenterat inom EU, bl.a. i Europaparlamentets årliga rapport om mänskliga rättigheter och demokrati i världen. EU:s Magnitskijlagstiftning behöver därför breddas till att också inkludera korruptionsbrott. En individ som bidragit fysiskt, ekonomiskt eller genom systematisk korruption och penningtvätt till kränkningar av de mänskliga rättigheterna bör sanktioneras och hållas ansvarig enligt EU-lagstiftningen. EU får inte riskera att bli en fristad för personer som begått brott som systematisk korruption och penningtvätt. En risk som är avsevärd när andra länder men inte EU har det inkluderat i sin Magnitskijlagstiftning. Svenska regeringen behöver driva på för att EU:s Magnitskijlagstiftning både breddas och används brett mot individer som begår övergrepp och riskerar straffrihet i sina egna länder. Därtill behöver en svensk Magnitskijlagstiftning införas på samma sätt som det redan gjorts i många av våra grannländer och denna bör då också omfatta systematisk korruption och penningtvätt. Sverige ska inte bidra till att straffrihet råder. EU:s Magnitskijsanktioner ska användas långsiktigt och riktat mot individer, inkl. nationella ledare som Lukasjenko, som begår brott mot mänskliga rättigheter såväl som brott som korruption och systematisk penningtvätt. De ska användas mot individer ansvariga för övergrepp mot uigurerna i Kina. De ska också användas för att införas mot styret i Azerbajdzjan för den eskalerande konflikten mellan Azerbajdzjan och Armenien. Här bör EU agera omgående, och om EU inte förmår att agera bör Sverige införa sådana inom ramen för en ny nationell Magnitskijlagstiftning, tillsammans med likasinnade EU ‑ länder. Likadana sanktioner behöver införas mot de som begår övergrepp på mänskliga rättigheter i Iran, och då inte minst de som så brutalt slår ned kampen för frihet och demokrati, som slår mot kvinnors och flickors frihet och liv. Som slår mot deras kamp för att inte tvingas till att bära slöja och täcka sitt hår. Ryssland använder nu också energi på olika sätt som ett påverkansmedel för att Europa ska mildra de sanktioner som införts p.g.a. Rysslands krig i Ukraina. Redan innan Nord Stream 1 och 2 blev obrukbara på grund av sabotage, något som i sig hade passat väl in som en metod för rysk hybridkrigföring, hade Ryssland stoppat inflödet av rysk gas till Europa. EU behöver samlat reagera och införa sanktioner direkt riktade mot rysk energisektor. Det är sedan tidigare känt att utländsk makt har strategiska intressen av att påverka också svensk debatt och på sikt vårt lands handlingsfrihet. För att inte öppna dörrarna på vid gavel vore det därför betydelsefullt att söka höja trösklarna på lämpligt sätt, med respekt för grundlagarna. Vår bedömning är att EU-kommissionens regelverk för granskning av utländska direktinvesteringar som kan påverka säkerheten eller den allmänna ordningen ger utrymme för en nationell granskningsfunktion att också granska investeringar som rör förmågan att kontrollera information och medias frihet och mångfald. Regeringen bör givet det säkerhetspolitiska läget därför skyndsamt inrätta en säkerhetspolitisk granskningsfunktion också för utländska direktinvesteringar i svenska medieföretag. Inte i syfte att stoppa utländskt ägande i svenska media, utan i syfte att stå bättre rustad mot verksamhet som kan utgöra ett hot mot svensk demokrati, exempelvis om utländska direktinvesteringar riskerar att påverka möjligheten till fria och oberoende media i hela Sverige. Regeringen behöver återkomma till riksdagen med information om hur man avser att gå vidare med en sådan och om det är via ISP eller på annat sätt. Ett EU med många utmaningar EU är Sveriges viktigaste utrikespolitiska arena. Centerpartiet vill att EU ska vara rustat för att kunna möta de gränsöverskridande hot och utmaningar som unionen står inför, även om det skulle innebära en breddning av de uppgifter som unionen har idag. För att EU ska kunna vara en trovärdig aktör i sitt närområde behöver EU utveckla flera olika verktyg, inte minst sin säkerhetspolitiska verktygslåda. Först då kommer EU bättre att kunna bidra till fred, säkerhet och demokratisk utveckling i vårt närområde. För att EU ska bli en utrikespolitisk aktör att räkna med vill vi att utrikespolitiska beslut inom EU i ökad utsträckning fattas med majoritetsbeslut. Under ordförandeskapet bör Sverige driva att EU växlar upp i rollen som global ledare för att stärka den demokratiska utvecklingen i världen. Sverige ska också driva på för att medlemsstaterna genomför EU-samarbetet i frågor där bättre samverkan idag är nödvändig. Dit hör bland annat EU:s inre marknad, arbetet mot den organiserade och gränsöverskridande brottsligheten, terrorism, försvar och cyberhot, migrationsfrågan och arbetet för en bättre och mer effektiv miljö- och klimatpolitik. EU är mer relevant idag än på mycket länge. Mervärdena av EU både under corona och Rysslands krig i Ukraina är uppenbara. Behovet av en stark gemenskap, byggd på samarbete, samförstånd och frihet, är alltjämt stort. I takt med att auktoritära, nationalistiska och populistiska krafter sveper över världen måste EU visa att en annan väg är möjlig. Det kräver att EU tar på sig rollen som vägvisare och föredöme. Att vi i handling och genom resultat visar att demokrati, mänskliga rättigheter, marknads ­ ekonomi och klimatansvar är vägen framåt. Fred, frihandel och fri rörlighet är exempel på sådant som tidigare inte varit självklart på vår kontinent. Sverige måste arbeta för att EU:s arbete och röst gentemot auktoritära stater stärks. Men det saknas inte utmaningar heller inom EU. Under 2020–2022 ställdes EU inför svåra utmaningar genom det nya coronavirusets spridning och den ekonomiska kris som har drabbat stora delar av unionen. I ljuset av kriget i Ukraina och Putins energikrig mot Europa stiger nu energipriserna kraftigt i hela unionen inkl. Sverige. Och med dem också inflationen och räntorna, vilket påverkar vanliga familjers hushålls ­ ekonomi. Den återhämtning som vi hade börjat se efter covid har avtagit och det finns mycket som tyder på att vi står inför en lågkonjunktur som kommer att pågå under flera års tid och ställa många medlemsländer inför fler svåra prövningar. Vi anser att EU behöver ha en helt central roll i detta sammanhang. EU har störst möjligheter att bidra med sitt mervärde och visa att det är en form av internationellt samarbete som vi behöver mer än någonsin. För Centerpartiet är det viktigt att pågående kriser inte används som skäl för att dra EU ‑ samarbetet i riktning mot mer överstatlighet men inte heller för att motivera slutna gränser och ökad protektionism. Samtidigt är det nödvändigt att stävja yttre hot mot enskilda medlemsländer där bland annat Kina och Ryssland ser en möjlighet att stärka sitt inflytande, både politiskt och ekonomiskt. Den balansgång som måste till kommer att kräva ett idogt arbete och för liberala, EU-vänliga partier föreligger en utmanande men viktig uppgift i att kommunicera att det som EU gör bäst idag måste få fortsätta och på vissa områden förstärkas än mer. EU ska kunna hantera en mängd olika hot och risker, enskilt och samtidigt. Vikten av en god krisberedskap har blivit tydlig både under covid-19 men också tidigare, inte minst under skogsbränderna 2018. Även om alla länder självklart ska ha en god nationell krisberedskap kan EU bidra med ett tydligt mervärde vid gräns ­ överskridande hot. Cyberområdet är ett område där arbetet kan utvecklas, såväl som informationspåverkan. Ett annat område där EU kan ha ett tydligt mervärde är inom området strategisk beredskap, där EU:s självförsörjning av kritiskt samhällsviktiga varor och tjänster såsom energi och insatsvaror till jordbruket ökar. Sverige bör driva det som en viktig del under sitt ordförandeskap i EU. 2016 undertecknade EU och Kuba det samförståndsavtal som förhandlats fram under ca två års tid. Avtalet tillämpas sedan dess men har ännu inte ratificerats fullt ut. För både Sverige och EU är det viktigt att alltid stå upp för den liberala demokratin, rättsstatens principer och de universella mänskliga rättigheterna. EU får inte tystna i kritiken mot länder som inte erkänner eller lever upp till dessa fundamentala principer och rättigheter. Ett av syftena med samarbetsavtalet är att EU ska bekräfta sitt åtagande att stödja en förändrings- och moderniseringsprocess på Kuba. Centerpartiet röstade mot att Sverige skulle ratificera avtalet men det fick majoritet i riksdagen. Även om alla EU ‑ länder fortsatt inte har ratificerat avtalet gäller det de facto. Vi menar därför att det nu fem år efter det provisoriska ikraftträdandet av EU–Kuba-avtalet ska genomföras den utvärdering som utlovats, av dess innehåll och genomslag samt EU:s tillämpning för att se om det har uppnått sina syften och lett till nödvändig förändring på Kuba. Om så inte skett måste det omprövas. I avvaktan på det bör Sveriges ratificering återtas. EU och det svenska EU-medlemskapet är värt att försvara. EU ska visa världen att vägen framåt är demokrati, jämlikhet, marknadsekonomi och klimatsmart tillväxt. Då krävs tydliga liberala röster i Europa. Centerpartiet kan och vill axla det ansvaret. Vi vill föra EU framåt. EU fungerar inte perfekt. Handelshindren gentemot omvärlden måste bli lägre. Kostnaden för klimatutsläpp måste bli högre. Lösningen på dessa problem är mer samarbete, inte mindre. Genom EU har alla svenskar stora möjligheter att påverka. Att visa resten av världen vägen framåt. Då krävs ett grönare, mer demokratiskt och mer frihetligt EU. Centerpartiet vill öppna EU:s system för handel med utsläppsrätter även för länder utanför EU. Skapa en global marknad för minusutsläpp. Så att den som tar bort koldioxid ur atmosfären också får betalt för det. Den senaste tiden har dock präglats av en global hälsokris av historiska proportioner. Detta har påverkat EU-samarbetet i grunden, både till det bättre, där vi snabbt kunnat hitta gemensamma lösningar på gemensamma problem som skapat förutsättningar för samtliga medlemsländer att gå starkare ur krisen. Men också till det sämre, inte minst genom att den fria rörligheten på den inre marknaden inte kunnat upprätthållas vare sig för varor eller personer under pandemin. Centerpartiet hade önskat bättre koordinering för att kunna hålla gränserna öppna, utan att det skulle skapa oproportionerliga risker för ökad sprittsmidning. Genom förbättrad samordning för exempelvis in- och utresor hade vi kunnat undvika de fragmenterade nationella regelverk som istället uppstod, som skapade stor osäkerhet för EU-medborgarna. Den senaste tiden har vi sett att flera medlemsländer har gjort långtgående inskränkningar i demokratiska beslutsprocesser och människors fri- och rättigheter med pandemin som syndabock. Den negativa demokratiutvecklingen har vi sett i Ungern och Polen under lång tid. Centerpartiet anser att EU måste göra mer för att säkerställa att EU-medborgare garanteras samma fri- och rättigheter, oavsett vilket medlemsland man bor i. Därför är det inte heller acceptabelt att vissa länder kan få EU-medel när de samtidigt bryter mot unionsgemensamma demokratiska principer. Europas liberala demokratier måste arbeta tillsammans för att vända den utvecklingen, för de journalister som mördats eller tystats, för de domare och akademiker som sparkats, för de oppositionspolitiker och väljare som tystats, för de minoriteter som förlorat trygghet och rättigheter och för de kvinnor som fråntagits rätten till sina kroppar. Vi måste också agera för att rädda EU-projektet, eftersom dessa medlemsstater hindrar EU från att lösa gemensamma problem, förskingrar EU-medel och på andra sätt underminerar samarbetet och européernas förtroende för det. För människorna som bor i dessa stater och för unionens framtid vill Centerpartiet se mer kraftfulla åtgärder. Vi vill att EU ska strypa medel till medlemsstater som inte respekterar sina demokratiska och rättsstatliga åtaganden och inte sätter stopp för offentlig korruption. Centerpartiet har länge varit drivande för ett demokratilås på EU:s budget. En sådan rättsstatsmekanism gör att utbetalningar ställs mot efterlevnad av demokratiska principer. Vi välkomnar att EU ‑ kommissionen tagit steg för att också förverkliga denna viktiga princip i förhållande till Ungern men ytterligare steg behöver tas för andra länder. Centerpartiet vill i implementeringen se ett resolut agerande från kommissionen för att bryta den negativa demokratiutvecklingen. Om de fortfarande inte genomför EU:s krav är vi öppna för att begränsa deras beslutsrätt i EU och, som en sista utväg, att utesluta dem. Flera lösningar på EU-gemensamma utmaningar finansieras med fördel också med gemensamma medel. Ett bra exempel på detta är innovationsfonden, som skapats av intäkterna från handeln med utsläppsrätter. Innovationsfonden medfinansierar projekt och klimatsmarta innovationer som kan minska utsläppen i EU. Andra aspekter av samarbetet kräver inte att finansiering behöver gå via EU-budgeten. Facilitets ­ mekanismen innebär att EU som kollektiv tar på sig en finanspolitisk roll. Finansieringssystemet innebär att en ny intäktskomponent för egna medel införs relaterad till plastförpackningsavfall som genereras i varje medlemsstat och som inte materialåtervinns. För Centerpartiet är det en central fråga i EU-samarbetet att medlemsstaterna har beskattningsrätten. När möjligheten till egna medel utvidgas ser vi risk för en glidning i den nationella suveräniteten för beskattning. Centerpartiet kommer att motsätta sig eventuella ytterligare åtgärder på skatteområdet. Den sociala pelaren har, trots löfte om att den inte skulle stöta sig med medlems ­ ländernas befintliga arbetsmarknadspolitik, lett till en rad rättsligt bindande initiativ från kommissionen på det social- och arbetsmarknadspolitiska området. Flera av förslagen är numera antagna och utgör för medlemsstaterna bindande lagstiftning. När än fler konkreta förslag för genomförandet nu presenterats är det tydligt att den svenska arbetsmarknadsmodellen hotas och inte kommer att finnas kvar i sin nuvarande form om de genomförs. För Centerpartiet har det alltid varit självklart att beslut kring arbetsmarknad och sociala skyddsnät behöver fattas utifrån hur det ser ut och fungerar i respektive medlemsland, så nära de som berörs av politiken som möjligt, för att få önskvärd effekt. Det är medlemsländernas skyldighet att värna sina medborgares intresse – att förflytta arbetsmarknadspolitiken till EU-nivå riskerar att sänka kraven och skyddet, snarare än att höja dem. Vi behöver inte mer lagstiftning på EU-nivå i arbetsmarknadsfrågorna, vi behöver lyssna till erfarenheterna av hur det fungerar i andra länder, dela med oss av kunskapen och fortsätta att arbeta framåt utifrån hur det ser ut i Sverige. Vi behöver värna den svenska arbetsmarknadsmodellen och använda rätt verktyg i rätt sammanhang. Arbetet med framtagandet av hållbarhetskriterier kopplade till de olika målen i taxonomiförordningen fortsätter. Centerpartiet har tagit en aktiv roll i arbetet och kommer fortsatt att arbeta för att kriterierna i högre grad ska utgå från befintlig lagstiftning för att undvika dubbelreglering. Vi kommer också fortsatt att arbeta för att öka den demokratiska förankringen i processen och kommer inte att acceptera förslag som riskerar att göra omställningen dyrare än nödvändigt. Det roterande ordförandeskapet i rådet ger en möjlighet för varje enskilt medlemsland i EU att fastställa egna prioriteringar utifrån de mest pressande politiska frågorna på agendan. Däremot har vi gemensamma utmaningar som kommer att finnas kvar en lång tid framöver. Klimatkrisen, en hållbar energiförsörjning, säkerhetsfrågor och andra gemensamma utmaningar kommer att behöva hanteras. Centerpartiet anser att Sverige inför det kommande ordförandeskapet bör sätta de stora frågorna överst på agendan och våga driva igenom modiga och pragmatiska lösningar. Östliga partnerskapet och utvecklingen i Kaukasus Östliga partnerskapet har länge varit en viktig del i EU:s grannskapspolitik. Genom partnerskapet har EU:s relation till Armenien, Azerbajdzjan, Georgien, Moldavien och Ukraina fördjupats. Belarus har på grund av den politiska utvecklingen i praktiken uteslutits och de har nu själva suspenderat sin närvaro men EU behöver officiellt utesluta Belarus medverkan. Så länge den nuvarande belarusiska regimen sitter vid makten finns inte förutsättningar för återupptagna partnerskap. Under året har svårigheterna för länderna i det östliga partnerskapet förvärrats avsevärt. Inte minst Putins invasionskrig i Ukraina får följdverkningar långt utanför också Ukrainas gränser i många av de östliga partnerskapsländerna, med oroligheter och öppna militära strider som följd mellan Azerbajdzjan och Armenien. Utvecklingen i många av de östliga partnerskapsländerna går sammantaget åt fel håll. För att de utvecklingssteg som tidigare tagits i flera av de östliga partnerskaps ­ länderna inte ska gå förlorade och för att länderna ska kunna fortsätta att utvecklas i demokratisk riktning är det viktigt att EU nu står upp för och utvecklar samarbetet ytterligare. EU måste öka sin synlighet i dessa länder och erbjuda ett alternativ till rysk/kinesisk propaganda. När Ryssland nu är upptaget med sitt krig i Ukraina har landets fokus på Kaukasus minskat och ett vakuum har uppstått. Här behöver EU kliva in som en enande kraft som både medlar, stödjer utveckling och markerar mot korruption och brott mot mänskliga rättigheter genom att införa Magnitskijsanktioner mot styret i Azerbajdzjan för dess aggressioner mot Armenien där regelrätta stridigheter nu återkommande pågår. EU måste vara tydligt med att medlemskap i unionen är slutmålet för de länder som så önskar. Centerpartiet välkomnar att Ukraina och Moldavien nu har erhållit kandidatstatus och ser fram emot att det även kan gälla för Georgien. Det ska vara tydligt för alla medborgare och demokratirörelser i dessa länder att EU inte backar när det bränner till. EU stödjer deras frihetskamp och EU ser de övergrepp som begås. Partnerskapet etablerades utifrån ländernas eget intresse för och vilja att närma sig EU. Syftet är bl.a. att fördjupa ländernas politiska associering och ekonomiska integration med EU. Genom fördjupad frihandel, att det görs enklare att resa och samarbete inom olika sakområden såsom energi stärks incitamenten för reformer och EU-närmande för dessa länder. Att länder i EU:s grannskap kan transformeras till vitala demokratier och marknadsekonomier är centralt för ett säkert och stabilt Europa. Men reformerna handlar först och främst om frihet för ländernas medborgare. Deras kamp mot korruption och för ökat demokratiskt deltagande och tillgång till skydd för de mänskliga rättigheterna måste stödjas. Och även här är det viktigt att stötta demokrater. EU behöver stödja frihets- och demokratirörelserna i de östliga partnerskapsländerna. Sammantaget ligger det också i EU:s eget intresse att regionen utvecklas fredligt och stabilt. EU bör därför ta fram en ny strategi för Kaukasus och det östliga partnerskapet inkluderande sin egen roll för långsiktig fred och säkerhet i området. Mellanöstern Mellanöstern är alltjämt mycket volatil med stora regionala och globala konsekvenser. Ständigt pågående stormakts- och regionalmaktskonflikter förstör samhällen med flyktingströmmar och stora lidanden som följd. Vi ser förlorade möjligheter och livschanser för miljontals människor. Korruption ödelägger samhällen och göder maktmissbruk. Klimatförändringarna med torka och vattenbrist som följd innebär ytterligare risker för konflikt och mänskligt lidande. Konflikter som pågått i generationer fortsätter och utvecklas när fler länder ser strategiska fördelar av att agera i området. Bristen på demokrati och mänskliga rättigheter är påtaglig i de flesta länder i regionen. Utvecklingen i både Irak och Libanon går åt fel håll och de kan i det närmaste beskrivas som förlorade stater paralyserade av korruption, sekterism och etniska konflikter. I Iran ser vi ett tydligt exempel på att årtionden av förtryck av mänskliga fri- och rättigheter inte leder till utveckling och välstånd. Tvärtom ser vi nu än en gång kvinnors modiga kamp för sin och iraniernas frihet. IS terror präglar fortsatt många samhällen och i al ‑ Hol-lägret i nordöstra Syrien finns ca 70 000 tidigare IS-anhängare fångade utan rättegång, inkl. svenska barn. Kriget i Jemen fortsätter att skapa ett stort lidande med många andra länder involverade. Saudiarabien har under kronprins Mohammed-bin-Salman fortsatt att skapa instabilitet i Mellanöstern, inte minst genom kriget i Jemen och diplomatiska kriser med både Qatar och Libanon. Man fortsätter att kränka mänskliga rättigheter och frihets ­ beröva människorättsaktivister, och USA har pekat ut honom som ansvarig för mordet på journalisten Khashoggi på saudiarabiska ambassaden i Turkiet 2018. Iran fortsätter att agera för att säkra en position som regional stormakt i Mellan ­ östern och agerar i många andra länder där de mest uppenbara är genom Hizbollah i Libanon, grupper i Irak och huthierna i Jemen. På så sätt försöker landet säkra sina intressen samtidigt som det försöker att underminera Israels och Saudiarabiens. Men det följer en given strategi, nämligen att möta och förebygga hot mot landets existens utomlands innan hoten når det iranska territoriet. Motsättningarna med Irak är alltjämt levande. Det är olyckligt för säkerheten i regionen att kärnenergiavtalet mellan Iran och USA sades upp. Men den iranska mullaregimens återupptagna arbete för att upparbeta uran och få tillgång till kärnvapen kan aldrig accepteras. De nya förhandlingar som hållits skulle kunna bryta denna utveckling men då måste Iran visa verklig vilja. Sam ­ tidigt ser vi nu modiga flickor och kvinnor med risk för livet protestera mot regimens förtryck i Iran. De kastar sina slöjor och möts av våld. Det är dags för världen att reagera och för Sverige att arbeta för att EU terroriststämplar det iranska revolutionära gardet samt riktar sanktioner mot ledande personer i det iranska revolutionära gardet. Israel-Palestinakonflikten har pågått under mycket lång tid och präglat och fortsätter att prägla generationer av israeler och palestinier. Konflikten behöver lösas av de parter som är en del av konflikten, men också EU, USA och andra parter måste ta ett mer aktivt politiskt ansvar när det gäller fredsprocessen. För att en lösning ska vara möjlig behöver man utgå från folkrätten. De avtal som ingåtts måste accepteras. Världen måste erkänna Israels rätt att existera på samma sätt som palestinierna har rätt till en fungerande stat. Krav måste ställas på båda parter i den konflikt som finns och som inte blir lättare när andra maktpolitiska intressen i regionen är under uppsegling. Qatar har fått en allt mer viktig roll i regionen och arbetar strategiskt för att ha goda relationer med många länder, också länder som inte ”pratar med varandra” såsom Iran och Saudiarabien. Qatar agerar nu mellanhand mellan omvärlden och talibanerna, som allierad med USA, och får en allt mer viktig roll i regionen när USA nu drar sig undan. De har skaffat sig en strategisk roll i området. Turkiet har kommit på kollissionskurs med flera länder i regionen, inte minst Förenade Arabemiraten, men man har också haft ett primärt intresse i kriget i Syrien att säkerställa att en kurdisk stat inte bildas. Turkiets bild av sig själv som en regional stormakt har också försämrat relationerna med tre europeiska Natoländer och ökat spänningarna i Medelhavet. Hur regionen utvecklas är oklart för närvarande, men många länder inom och utom regionen har intressen i den, inte sällan motstridiga sådana. Det gör situationen svåröverblickbar och utvecklingen osäker. För att svensk utrikespolitik ska kunna möta alla de svåra utmaningar som nu sker krävs en ny samlad svensk strategi för Mellanöstern. FN och mänskliga rättigheter FN:s deklaration om de universella mänskliga rättigheterna antogs för drygt 70 år sedan. Ändå är åtnjutandet av de universella fri- och rättigheterna ingen självklarhet runt om i världen idag och har heller aldrig varit det. Men det vi ser nu oroar eftersom vi ser en tillbakagång i demokratiska länder där rättsstatens principer och mänskliga rättigheter tidigare har varit en självklarhet, och vi ser hur själva konceptet ifrågasätts där länder som Ryssland och Kina försöker omdefiniera innehållet i ord och handling, även militärt, till att passa deras egna syften. Vi är alla förlorare på att mänskliga rättigheter utmanas och att internationella åtaganden ifrågasätts och omtolkas av politiska skäl. Allt fler auktoritära stater och politiska krafter hotar på nytt de landvinningar som uppnåtts. Inte minst gäller det demokratiska fri- och rättigheter samt olika minoriteters mänskliga rättigheter. Samtidigt är mänskliga rättigheter globala, odelbara och ömsesidigt förstärkande. För att brott mot mänskligheten och folkmord inte ska politiseras eller förminskas av politiska skäl är det viktigt att det finns förutsägbara processer som utgår från att en domstol ska pröva dessa brott. Politiken ska säkra lagstiftning och processer; domstolar ska döma. Centerpartiets politik utgår från alla människors frihet och lika värde. De mänskliga rättigheterna omfattar varje person och begränsar staters makt över individen. Vi tar vår utgångspunkt i den enskilda människan, snarare än i systemen, när vi utarbetar vår politik. Därför är främjande och försvar av de mänskliga rättigheterna en kärnuppgift för oss och något som ska genomsyra all vår politik. De mänskliga rättigheterna omfattar dels de medborgerliga och politiska rättigheterna, dels de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna. Tillsammans utgör de en helhet som måste respekteras för att människor ska kunna utveckla sin fulla potential. Mänskliga rättigheter är globala, odelbara och ömsesidigt förstärkande. Centerpartiet anser att det är av yttersta vikt att fokusera på centrala utmaningar inom mänskliga rättigheter – politiska, religiösa och opinionsfriheter, den demokratiska kulturen, minoriteters rättigheter och oberoende rättssystem. I detta arbete utgör Europakonventionen om mänskliga rättigheter en grundsten i Europa. Vi vill stärka det arbetet. Det internationella normsättande arbetet är viktigt och det behöver finnas tydliga och trovärdiga uppföljningsmekanismer och transparens för att bygga tilltro i de internationella institutioner som etablerats, ytterst Europadomstolen för mänskliga rättigheter på vår kontinent. När hela rättighetsagendan undermineras, när Genèvekonventionen och andra konventioner ifrågasätts, då behöver diskussionen om upprätthållandet av de mänskliga rättigheterna också vitaliseras inom FN. Sverige bör därför kommande år initiera en diskussion om vikten av att de mänskliga rättigheterna upprätthålls i enlighet med hur de är definierade i FN:s deklaration om mänskliga rättigheter. Arbetet behöver genomsyra all verksamhet och alla länder, inklusive de länder som är representerade i FN:s kommitté om mänskliga rättigheter. I FN-stadgan finns en inbyggd motsättning i att mänskliga rättigheter står i centrum samtidigt som den statliga suveräniteten är en grundbult i det internationella samarbetet. Delvis därför antog FN:s toppmöte år 2005 en ny så kallad folkrättslig princip om skyldighet att skydda (Responsibility to Protect, R2P). Denna tillkom förvisso efter krisen i Kosovo men har sin grund i folkmordet i Rwanda och ska bättre definiera den enskilda medlemsstatens förpliktelse att skydda sina medborgare mot folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser. Den viktigaste delen av R2P handlar om att förebygga konflikter. R2P-principen säger att staterna har det primära ansvaret för att skydda sin befolkning och att omvärlden har en skyldighet att stödja staterna i det arbetet. Om staterna inte kan eller vill skydda sin befolkning så ska ansvaret att agera övergå till omvärlden och i praktiken FN:s säkerhetsråd. Men intresset från FN:s medlemsländer i fråga om att arbeta efter R2P har varit litet och i praktiken har den idag spelat ut sin roll. Här behöver en ny regering driva på i FN för ett omtag för principen så att den kan bli det verktyg för FN att kunna agera för fred och trygghet som ursprungligen var tanken. I år har Dawit Isaak suttit fången i Eritrea utan rättegång i 21 år. Ansträngningar att få honom fri genom ”tyst diplomati” har inte gett resultat. Regeringen måst nu ändra strategi och tydligt driva på och arbeta för att han omedelbart släpps fri. Putins aggressiva krig i Ukraina får inte gå obemärkt eller ostraffat förbi. De krigsbrott som begås i Ukraina är ett direkt resultat av att Putin aggressivt och folkrättsvidrigt startat ett krig mot Ukraina. Internationella samfundet bör därför, genom majoritetsbeslut i FN:s generalförsamling, skapa en särskild tribunal för aggressions ­ brott i Ukraina. Detta för att säkerställa att straffrihet inte ska råda för de brott som genom kriget och under kriget begås av Ryssland i Ukraina. Ett brett nordiskt samarbete De nordiska länderna har ett mångårigt och nära samarbete, inte minst genom samarbetet i Nordiska rådet men också genom att samarbeta nära inom andra internationella organisationer. Det finns en potential i att fortsätta att fördjupa och utveckla samarbetet. Nordens kanske största tillgång är den fria rörligheten och passfriheten. På senare år har vi sett hur denna utmanats gång på gång. Under senare år har gränserna mellan de nordiska länderna på flera håll varit så gott som stängda. Vi har också sett att nya gränshinder uppstått. Det är viktigt att dialogen om gränshinder inom Norden, för både personer, varor och gods, intensifieras. Gränshinder behöver motverkas och stängandet av gränser i Norden förhindras. Läs mer om hur Centerpartiet vill utveckla det nordiska samarbetet i kommittémotionen Nordiskt samarbete. Värdebaserad handel för global utveckling Handel handlar förutom utbyte av varor och tjänster också i allt större utsträckning om att exportera standarder och sprida normer, vilket varit en bidragande faktor till EU:s ansträngningar att bedriva vad man kallar ”värdebaserad handel”. Tillsammans med USA och Kanada har EU varit pådrivande för en agenda för hållbar handel, som EU ‑ kommissionen definierar som handel som säkerställer att ekonomisk utveckling går hand i hand med social rättvisa, respekt för mänskliga rättigheter, höga standarder för arbetsvillkor och höga miljöstandarder . Det är både ett sätt att hjälpa europeiska företag som redan arbetar utifrån höga europeiska standarder att bibehålla sin konkurrensfördel när handelsavtal sluts med andra länder där samma höga standarder kanske tidigare inte funnits och ett sätt att bidra till en hållbar utveckling och handel globalt. Europaparlamentet antog 2010 en resolution om mänskliga rättigheter och sociala och miljömässiga standarder i internationella handelsavtal. Det har haft stor påverkan på hur EU därefter arbetat in dessa politikområden i handelsavtal. Det första handelsavtalet att på allvar inkludera hållbarhet genom ett särskilt kapitel blev det mellan EU och Sydkorea (2011), vars hållbarhetskapitel innehåller åtaganden om såväl miljö som arbetsrätt. Vi vill att Sverige, genom EU-samarbetet och på egen hand, arbetar ännu hårdare för frihandel. Det är av avgörande betydelse för Sveriges ekonomi och konkurrenskraft och ger samtidigt en möjlighet att förbättra miljö- och arbetsvillkor i andra länder. Vi vill att EU ska ställa strikta krav på miljöhänsyn och mänskliga rättigheter i sina frihandels ­ avtal, vilket kan göra stor skillnad hos våra handelspartners och sätta goda globala standarder som andra anammar för att kunna sälja sina produkter i EU. EU har hittills inte velat koppla sanktioner till åtaganden i hållbarhetskapitlen. Här finns utrymme för att förbättra uppföljningen och att säkerställa att de löften länderna ställer ut också följs. Det är också en fråga om frihandelns fortsatta legitimitet och människors acceptans. Vi vill därför att Sverige ska arbeta för att EU gör hållbarhetskapitlen i handelsavtal bindande. Det finns flera sätt att göra det på. Ett kan vara att skriva in möjligheten att suspendera ett avtal om en motpart bryter mot hållbarhetskapitlens åtaganden, ett annat sätt kan vara att sätta krav på internationella konventioner som måste ratificeras av motparten innan handelsavtalet träder i kraft. Det kan ske i form av tilläggsprotokoll men också på andra sätt. Dock är det viktigt att komma ihåg att det går att arbeta med värdedriven handel även utan bindande hållbarhetskapitel men att hållbarhetskapitel kan vara ett sätt att bistå det land man sluter avtal med i fråga om att faktiskt genomföra viktiga reformer, inte minst vad gäller kapacitetsuppbyggnad och tidsplaner för att åstadkomma hållbarhetskapitlens mål. Svenska och europeiska företag bör göra mer för att säkerställa att de och deras underleverantörer erbjuder goda arbetsvillkor och respekterar mänskliga rättigheter, även i delar av verksamheten som äger rum utanför EU. Detsamma gäller deras miljö- och klimatpåverkan. Centerpartiet vill därför att regeringen driver på för att skapa ett regelverk för företagsansvar (så kallad due dilligence) på EU-nivå och att ett sådant regelverk är effektivt både för mänskliga rättigheter och för miljön och klimatet. Strategisk autonomi, inte protektionism Konceptet strategisk autonomi, det vill säga att på olika sätt förhindra att Europa blir för beroende av andra länder när det kommer till vissa varor och tjänster, har diskuterats livligt de senaste åren och hamnat i ett nytt ljus i och med pandemin och Rysslands krig i Ukraina. För Centerpartiet är det viktigt att en europeisk strategisk autonomi inte bygger på att all tillverkning ska tas tillbaka till EU. Det är också viktigt att skilja på åtgärder för att bygga ett motståndskraftigt EU som står pall för kriser, och åtgärder för att bygga handelsmurar för att ensidigt skydda europeisk industri från konkurrens. Det första är bra, inte det andra. Framtidens kriser kan komma i helt nya former och dyka upp varsomhelst i världen. Det är inte möjligt att stå helt förberedd på varje oförutsedd kris och samtidigt ha en effektivt fungerande marknadsekonomi. Det allra säkraste sättet att trygga vår försörjning av diverse råvaror är att ha så diversifierade värdekedjor som möjligt. Det innebär att man säkerställer utbud av enskilda varor från flera olika aktörer. Slutligen är det viktigt att hjälpa svenska och europeiska företag att klara sig genom kriser, genom att skapa goda villkor så att marknaden kan göra sitt jobb. En utrikespolitik med individens rätt i centrum Som centerpartister vill vi att utrikespolitiken har ett liberalt angreppssätt där friheten från förtryck utgör utgångspunkten. Kvinnor är individer och med individens rättigheter som utgångspunkt kan fokus för en liberal feministisk utrikespolitik med självklarhet ta sig an rätten till utbildning för flickor och pojkar, rätten till sin kropp och sin hälsa inkl. SRHR, rätten till ägande och självbestämmande, och inte minst rätten till inflytande och makt i samhället. Med ett tydligare liberalt perspektiv, med en liberal feministisk utrikespolitik med individens rättigheter som utgångspunkt osynliggörs inte andra minoriteter, HBTQI-personer eller för den delen små pojkar. En feministisk utrikespolitik lik den som den tidigare regeringen drivit med ett ensidigt fokus på just flickor och kvinnor riskerade att göra just det. Pojkar, exempelvis, är i många länder ytterst utsatta och har samma rätt till exempelvis skolgång, hälsovård, egenmakt, möjlighet till deltagande i arbetslivet och inflytande i samhällslivet som flickor har. Vi tycker att det är viktigt att utveckla och förtydliga utlandsmyndigheternas uppdrag att jobba med jämställdhet och HBTQI och aktivt stötta civilsamhällets aktörer i bredden av sitt uppdrag. Enligt vårt sätt att se det så har den förra regeringen haft en tendens att beskriva kvinnor och flickor som offer och inte som aktörer i sin egen kapacitet. Det är så långt ifrån en feministisk politik man kan komma. Kvinnor är individer med egen vilja, inte krockkuddar i en manlig värld. Med ett tydligare fokus på liberal feminism kommer också frågor kring kvinnors ekonomiska egenmakt högre upp på agendan. På samma sätt som den förra regeringen drivit att kvinnor ska vara med vid förhandlingsbordet vid fredsförhandlingar och vid uppbyggnaden efter en konflikt menar vi att det är viktigt att Sverige driver på för att Världsbanken och IMF säkerställer kvinnors meningsfulla deltagande i olika investeringsprogram, i infrastrukturprogram och inte minst i återuppbyggnaden av länder efter en konflikt. I Sverige har så här långt en bred konsensus utvecklats om att jämställdhet mellan könen är någonting bra och att Sverige idag inte är helt jämställt. Den nya regeringen har mycket positivt att utgå ifrån, som många partier varit med och drivit fram genom utvecklingen inom jämställdhetsområdet. Nedrustning och icke-spridning Sverige ska vara en tydlig röst i nedrustningsarbetet. Sverige ska vara pådrivande för att reducera kärnvapenhotet och medverka till en balanserad nedrustning. Vi vill stärka de avtal och samarbeten som finns. För oss är det viktigt att arbetet med nedrustning fortsätter. Vi kommer att fortsätta arbeta för att upprätthålla och utveckla det globala icke-spridningsavtalet, NPT. Det handlar om att kärnvapenländer förbinder sig att inte sprida kärnvapenteknik till andra länder. Och länder som inte har kärnvapen lovar genom avtalet att själva inte utveckla sådana vapen. Dessutom går avtalet långsiktigt ut på att minska – och på sikt avskaffa – kärnvapen. Tyvärr ledde den senaste översynskonferensen av NPT i augusti 2022 inte till en gemensam slutsats. Rysslands krig mot Ukraina, hot om kärnvapenanvändning samt angreppet på kärnkraftverket i Zaporizjzja skapade stora meningsskiljaktigheter. Ryssland lade slutligen in sitt veto mot slutsatserna. Men det får inte innebära att vi ger upp. När NPT ses över 2026 vill vi gärna att nya krav tillkommer för att höja trösklarna för användning av kärnvapen. Tilltron behöver stärkas för de nedrustningsavtal som ännu finns kvar. Det finns några få nedrustningsavtal – och förtroendeskapande nedrustningssamarbeten – som fortfarande fungerar. Vi ska inte göra något som riskerar dessa. Snarare måste det arbetet stärkas. Vi vill arbeta för att provstoppsavtalet nu träder i kraft. Sverige ska vara en tydlig röst i nedrustningsarbetet, också efter inträdet i Nato. Det är många Natoländer som är tydliga i arbetet mot kärnvapen och Sverige bör samarbeta med dessa länder för att föra nedrustningssamarbetet framåt. Internationella insatser Sverige har under många år deltagit i internationella insatser under FN-, Nato- och EU ‑ flagg, alltid med FN-mandat i grunden. Även om deltagandet är lägre och antalet insatser färre nu jämfört med för några år sedan är de insatser som Sverige deltar i viktiga och gör skillnad i de länder där vi deltar. Det är alltjämt viktigt att Sverige deltar där och om vi kan göra skillnad. Efter den utveckling vi sett i Afghanistan med det snabba, fullskaliga amerikanska tillbakadragandet och talibanernas återkomst efter 20 år av internationell närvaro måste svenskt bidrag till framtida militära insatser för internationell fred och säkerhet prövas utifrån vunna erfarenheter och en bred utvärdering. Det är viktigt att det finns en tydlig exitstrategi för de internationella insatser som Sverige deltar i. Erfarenheter av tillbakadragandet i Afghanistan och nu från Mali måste ligga till grund för utformningen av exitstrategier för framtida militära insatser. Sveriges bidrag till Afghanistan i stort måste utvärderas i sin helhet, och då inte bara hur insatsen avslutades men inkl. avslutet. Det kan knappast ses som en framgång att de afghanska nationella säkerhets ­ styrkorna efter 20 års uppbyggnad visade sig inte var redo att slåss på egen hand för att försvara sitt land mot talibanernas återkomst. Här finns mycket att lära för framtida insatser. Det är vår uppfattning att deltagande i internationella insatser bidrar till förmågeutveckling för det svenska territoriella försvaret; det är dock inte ensamt anledning nog till att fortsätta att delta i internationella militära insatser. Det måste också finnas ett internationellt mervärde. Det är viktigt att komma ihåg att den militära internationella insatsen i Afghanistan, tillsammans med det omfattande bistånd som Sverige bidragit med under lång tid, har gjort stor skillnad i människors vardag, inte minst för kvinnor och barn. Det har möjliggjort skolgång för miljontals barn, tydligt förbättrat hälsovården i landet och minskat mödradödligheten. Sveriges samlade insats och närvaro behöver utvärderas, vilket den förra regeringen initierat men ännu har arbetet inte kunnat påbörjas. Det är viktigt för att summera och säkerställa en bredare samsyn/seende kring olika fakta, mervärden och konsekvenser. Får vi inte det kommer vi att landa i ständiga debatter om Afghanistaninsatsen och svenskt deltagande i framtida insatser. Det är inte läge att i ”stundens hetta” landa i slutsatsen att Sverige inte ska delta i internationella insatser framöver. Sverige bygger fortsatt säkerhet tillsammans. Vi ska inte bli hemmablinda. En parlamentarisk kommitté är därför nödvändig och måste ges ett brett mandat, inklusive att analysera avslutet i ett längre perspektiv från våren 2021 och framåt. Direktiven till utredningen behöver därför uppdateras. Internationell klimatpolitik Klimatet känner inga nationsgränser och effektiva svar på de utmaningar vi står inför behöver därför vara internationella. Det krävs ett starkt globalt klimatarbete och när andra länder vacklar behöver Sveriges och EU:s röst vara tydlig. Genom att i praktiken visa att ekonomisk tillväxt och utsläppsminskningar går att förena samtidigt som vi skapar jobb, kan Sverige och EU visa ledarskap internationellt. Eftersom Sveriges utsläpp är små i ett globalt perspektiv är det viktigt att vara pådrivande regionalt, i EU och internationellt. För att nå målen i Parisavtalet krävs en snabbare minskning av utsläppen än vad vi ser idag och mer kraftfulla åtgärder. FN:s internationella klimatpanel IPCC har i en ny och oroväckande rapport än en gång konstaterat att de globala utsläppsminskningarna går för långsamt och att målen i Parisavtalet inte kommer att nås med nuvarande politik. Samtidigt som dystra budskap är återkommande återstår ett litet hopp, vi kan fortfarande vända utvecklingen. Det kräver resolut handling. För Centerpartiet är det en självklarhet att alla utsläpp ska bära sina kostnader genom att de omfattas antingen av ett koldioxidpris eller av ett handelssystem för utsläppsrätter. Vi vill att Sverige ska vara föregångare i EU och att EU ska vara en föregångare i världen genom att anta ambitiösa och modiga utsläppsminskningsmål. Vi vill också se att Sverige och EU utövar en vass klimatdiplomati som förmår att skärpa andra länders klimatmål och politik och bidra med goda exempel utifrån våra erfarenheter. I alla delar av världen uppstår negativa effekter i klimatförändringarnas spår. Svältkatastrofer till följd av långdragen torka, människor som tvingas lämna sina hem på grund av havsnivåhöjningar och extrem nederbörd som får kostsamma konsekvenser. I de länder där människor i hög grad är beroende av naturresurser för sin försörjnings ­ förmåga har klimatförändringarna som störst negativ påverkan. I många fall har klimatförändringarnas följder större negativ påverkan på kvinnor än män. Därtill leder ojämställt deltagande i beslutsprocesser ofta till att kvinnor utesluts från viktiga bestämmelser som har stor påverkan på deras liv. Centerpartiet ser kvinnors roll som otroligt viktig i kampen mot klimatförändringarna. Vi vill därför stärka kvinnligt entreprenörskap och äganderätt, samtidigt som vi vill se ett jämlikt deltagande i beslutsprocesser. Arbetet mot klimatförändringarna, såväl nationellt som internationellt, ska genomsyras av ett jämställdhetsperspektiv. Kerstin Lundgren (C) Anna Lasses (C) Mikael Larsson (C) Ulrika Liljeberg (C) Malin Björk (C) Catarina Deremar (C) Niels Paarup-Petersen (C) Elisabeth Thand Ringqvist (C) Helena Vilhelmsson (C) Christofer Bergenblock (C) Rickard Nordin (C)

Motion till riksdagen 2023/24:2466 av Kerstin Lundgren m.fl. (C) Utrikes- och biståndspolitik Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att svensk utrikespolitik ska försvara och främja den liberala demokratin och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att svensk utrikespolitik ska vara sammanhängande och baseras på enhetligt agerande i säkerhets-, handels- och utvecklingspolitikens olika delar och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige inom ramen för fler multilaterala samarbetsstrukturer ska försöka forma koalitioner med demokratiska länder som gemensamt kan utgöra en motvikt mot de alltmer tydliga auktoritära strömningar som genomsyrar internationella samarbetsstrukturer, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om behovet av en säkerhetspolitisk granskningsfunktion också för utländska direktinvesteringar i svenska medieföretag och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen behöver lägga fram en årlig säkerhetspolitisk skrivelse för riksdagen där det bl.a. redogörs för arbetet i säkerhetsrådets kanslier inom Statsrådsberedningen och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om fortsatt politiskt, ekonomiskt, humanitärt och militärt stöd till Ukraina och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige uthålligt ska erbjuda stridsflyg i form av Jas till Ukraina som ett sätt att öka det militära stödet och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Ryssland omedelbart måste lämna Ukraina, inklusive det sedan 2014 illegalt annekterade Krim, och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ett NATO Center of Excellence om Rysslandskunskap i Sverige och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om vikten av stöd till ryska prodemokratiska aktörer och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ryska fredsbevarande styrkor som inte agerar på ett OSSE- eller FN-mandat verkar destabiliserande och som regel har ett annat syfte än att bevara fred, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att EU är Sveriges viktigaste utrikespolitiska arena, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att EU uthålligt behöver kunna hantera en bred palett av hot och utveckla sin säkerhetspolitiska verktygslåda och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska arbeta för att stärka EU:s röst gentemot auktoritära stater och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska driva på för att utrikespolitiken i ökad utsträckning ska beslutas inom EU genom majoritetsbeslut och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska arbeta för att EU-kommissionen använder demokratilåset för att strypa medel till medlemsstater som allvarligt och upprepat inte respekterar sina åtaganden i fråga om demokrati och mänskliga rättigheter och som inte sätter stopp för offentlig korruption, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att EU uthålligt och kraftfullt ska upprätthålla och utveckla sanktionspolitiken mot ryssar och Ryssland samt att frysta tillgångar bör beslagtas och säljas för att användas för att återuppbygga Ukraina och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att EU:s Magnitskijsanktioner ska breddas till att omfatta systematisk korruption och penningtvätt samt att Sverige, så länge EU inte har inkluderat detta, inför svenska Magnitskijsanktioner innehållande också systematisk korruption och penningtvätt, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att EU behöver införa Magnitskijsanktioner mot styret i Azerbajdzjan för deras aggressioner mot Nagorno-Karabach och de attacker och etnisk rensning som pågår liksom för övergrepp på mänskliga rättigheter och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att täppa till kryphål i sanktionerna mot Ryssland och om behov av att Sverige och EU måste rikta sanktioner mot hela den ryska energi- och banksektorn inklusive Rosatom och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige, oavsett Prigozjins öde och eventuella namnbyten på Wagnergruppen, ska arbeta för att EU uppdaterar sitt legala terroristramverk (common position 2001/931/CFSP) för att möjliggöra terrorklassning av Wagnergruppen och det iranska revolutionära gardet samt liknande organisationer vid behov för att stärka det europeiska antiterroristsamarbetet samt terroriststämplar det iranska revolutionära gardet, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utvärdera och ompröva Sveriges ratifikation av EU–Kuba-avtalet och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om behovet av att EU tar fram en ny strategi för Kaukasien och det östliga partnerskapet som utgår från förutsättningarna att både Ukraina och Moldavien blivit kandidatländer och Georgien getts ett tydligare medlemskapsperspektiv samt den negativa utvecklingen i Azerbajdzjan, behovet av att utesluta Belarus samt att stödja ländernas frihets- och demokratirörelser inkluderande också EU:s roll för långsiktig fred och stabilitet i området och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att sanktionerna mot Belarus ska breddas till att omfatta systematisk penningtvätt och korruption samt vara träffsäkra och riktas mot ansvariga för övergreppen, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa ett striktare EU-regelverk gällande företags ansvar att upprätthålla mänskliga rättigheter och miljö- och klimathänsyn i frihandelsavtal och vid annan verksamhet utanför unionen och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska verka för att EU diversifierar sina handelskedjor genom att säkra utbud från flera aktörer, särskilt av kritiska råvaror, och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Kinas observatörsstatus i Arktiska rådet måste omprövas och tydligt begränsas, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige tydligt ska fördöma de övergrepp och tvångsinterneringar av uigurer som begås av den kinesiska regimen, i Europaparlamentet kräva en oberoende internationell granskning som prövar Kinas övergrepp mot uigurer och andra minoriteter utifrån bl.a. gällande folkrätt och FN-rapporten om människorättsbrott mot uigurer samt driva att EU inför sanktioner mot ansvariga för övergreppen, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om fortsatt stöd till demokratirörelsen i Hongkong och att Sverige under 2024 bör avsluta det avtal, Mutual Legal Assistance in Criminal Matters, som finns med Hongkong och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska verka för att Taiwan släpps in i fler multilaterala organisationer, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ett ”House of Sweden” ska inrättas i Taiwan senast 2024 och att ett breddat bilateralt samarbete till att omfatta fler områden bör komma till stånd 2024, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen tillsammans med Nordiska rådets svenska delegation ska spela en aktiv roll i arbetet med att modernisera det mellan de nordiska länderna tecknade Helsingforsavtalet och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen snarast bör ta initiativ till inrättande av ett ministerråd för infrastruktur- och transportfrågor och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ett fördjupat samarbete för att motverka gränshinder i Norden och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om gemensamma nordiska insatser för att stödja studenter i instabila länder och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att samarbete kring kultur, språk, klimat, energi och forskning är avgörande för att uppnå Nordiska ministerrådets vision för 2030 och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska utveckla en ny samlad regional strategi för Mellanöstern och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utveckla och förtydliga utlandsmyndigheternas uppdrag att jobba med jämställdhet och hbtqi och aktivt stötta civilsamhällets aktörer i hela bredden av sitt uppdrag men särskilt rörande rätten till politiskt inflytande och beslutsfattande, ekonomisk egenmakt, SRHR, frihet från våld och rätt till fred och säkerhet och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska driva på för att Världsbanken och IMF säkerställer kvinnors meningsfulla deltagande i investeringsprogram och infrastrukturprogram i återuppbyggnaden av länder efter konflikt, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige i FN ska driva att FN under kommande år behöver intensifiera dialogen kring och följa upp arbetet med upprätthållandet av mänskliga fri- och rättigheter såsom definierat i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att generalförsamlingen bör besluta om en särskild tribunal för aggressionsbrottet och övergrepp begångna av Ryssland i Ukraina och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska driva att Navalnyj, Kara-Murza, Jasjin och andra politiska fångar i Ryssland omedelbart ska släppas, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska driva att dr Gubad Ibadoghlu som tillfångatagits som politisk aktivist i Azerbajdzjan släpps fri, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen måste göra mer för att svenska medborgarna Gui Minhai i Kina, Dawit Isaak i Eritrea och Ahmadreza Djalali och Johan Floderus i Iran omedelbart ska släppas fria, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om vikten av att Sverige fortsätter att vara en aktiv röst i det internationella nedrustningsarbetet och arbetar för att åstadkomma konkreta steg för kärnvapennedrustning inom ramen för NPT-avtalet, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska kunna delta i internationella militära och civila insatser under Nato-, EU- och FN-flagg och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att verka för en effektiv klimatdiplomati som stärker det internationella klimatsamarbetet, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att arbeta för att stärka jämställt beslutsfattande i det internationella klimatsamarbetet och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stå fast vid att målet för Sveriges internationella bistånd är att skapa förutsättningar för bättre levnadsvillkor för människor som lever i fattigdom och förtryck, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att svenskt bistånd ska utgå från OECD-Dacs regelverk för hur biståndet kan användas och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att svensk bistånds- och utvecklingspolitik ska sträva efter att skapa långsiktig förändring genom att angripa grundorsakerna till problemen, fungera som hävstång för utveckling, bygga långsiktiga relationer och på sikt göra områden och länder biståndsoberoende och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att svenskt utvecklingssamarbete behöver fokuseras på att skapa hållbara jobb, klimatomställning och tillgång på grön energi samt demokratiutveckling och rättsstatens principer och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att klimatbiståndet inte ska finansiera fossila utsläpp utan gå till de länder som har svårast att själva klara omställning och anpassning samtidigt som det bidrar till det riksdagsbundna målet för svenskt bistånd, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att svenskt bistånd i större utsträckning ska möjliggöra för fler barn och unga, flickor och pojkar att få tillgång till skola och utbildning och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sveriges Afghanistanstrategi, efter talibanernas övertagande där ett omtag behöver göras bl.a. vad gäller utformning, behöver uppdateras i förtid, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. 1 En värld i förändring – flera globala säkerhetspolitiska utmaningar Den liberala världsordningen som byggdes upp efter andra världskriget kännetecknas av multilateralt samarbete, internationella institutioner, frihandel, säkerhetssamarbete och, för de demokratiska länderna, en gemensam strävan efter mänskliga rättigheter ytterst manifesterad i FN deklaration om de mänskliga rättigheterna som alla FN-länder skrivit under. Den fria rörligheten inom EU och Norden har gjort det möjligt för människor att resa, studera och jobba i andra länder, med stora vinster för vår ekonomi och livskvalitet som följd. Den liberala världsordningen är inte utan sina brister men har likväl skapat välstånd, stabilitet och möjligheter för världens stater att lösa gemensamma problem tillsammans. Därför är den värd att kämpa för även i tider av ifrågasättanden, oro och maktkamp. Den liberala demokratin är kärnan i Centerpartiets utrikespolitik. Svensk utrikes-politik ska försvara och främja den liberala demokratin. Vi förespråkar en utrikespolitik som försvarar och främjar demokrati och mänskliga rättigheter, som stöttar rättsstats ­ uppbyggnad, som motverkar korruption, som stärker kvinnors rättigheter och möjligheter och som stärker vårt samarbete med andra demokratier. Detta går hand i hand med en politik för utvecklingssamarbete som står upp för enprocentsmålet och fokuserar på mänskliga rättigheter, med en handelspolitik som främjar frihandel och med en säkerhets- och försvarspolitik som innebär att Sverige tar ett större ansvar för vår och våra samarbetspartners gemensamma säkerhet. Svensk utrikespolitik ska tala med en röst och ett sammanhållande budskap i alla dess delar. Vi lever i en tid med många svåra utmaningar. Förtrycket växer i världen och de auktoritära ledarna blir flera. Ofrihet präglar allt fler samhällen. Idag lever 70 procent av världens befolkning i en autokrati. På tio år har utvecklingen gått tillbaka 30 år i tiden, och nivåerna nu mot ­ svarar hur det såg ut 1989. Då fanns fortfarande Sovjetunionen och kommunismen präglade fortfarande stora delar av Europa. Kampen för frihet och demokrati behöver starka röster och Sverige måste som ett av de världsledande demokratiska länderna vara en tydlig röst för den liberala demokratins överlevnad och tillväxt. Sverige bygger säkerhet tillsammans med andra. Öppenhet, handel och fungerande internationella regelverk och spelregler har byggt säkerhet och välstånd. Den multi ­ laterala ordningen som den har utvecklats är inte perfekt fungerande och har utmanats väsentligt de senaste åren men måste försvaras och utvecklas. Vår säkerhet främjas av en förutsägbar internationell ordning, men just nu präglas internationellt samarbete av stor osäkerhet och konflikt. Förändringens vindar blåser. Sverige ska inte vare sig låta sig utpressas eller utpressa andra länder. Diplomatin är alltjämt den första försvarslinjen och Sverige ska i alla lägen stå upp för folkrätten. Rysslands aggressiva krig i Ukraina har omkullkastat den europeiska säkerhets ­ ordningen och förutsättningarna för svensk och europeisk säkerhet. Ukraina har rätt till sitt territorium och Ryssland måste lämna Ukraina, inklusive det sedan 2014 illegalt ockuperade Krim. De folkrättsliga principerna att varje land har rätt att försvara sig, rätt till sina gränser och rätt att välja sin framtid är grundläggande. Det förändrade säkerhetspolitiska läget har inneburit att Sverige ansökt om medlemskap i Nato, något Centerpartiet velat sedan 2015 och arbetat aktivt för sedan dess. Vår politik har i riksdagen lett till två tillkännagivanden om att Sverige bör anta en Natooption i sin säkerhetspolitiska linje. Det är vår mening att om den socialdemokra ­ tiskt ledda regeringen tidigare hade hörsammat tillkännagivandena hade Sverige stått bättre berett när Ryssland anföll Ukraina men vi välkomnar det ställningstagande som Socialdemokraterna därefter gjort och att den socialdemokratiskt ledda regeringen, i bred parlamentarisk samsyn, ansökte om svenskt Natomedlemskap. Att Sverige fullföljer Natoansökan är den viktigaste säkerhetspolitiska frågan framåt. Det är ett misslyckande att Sverige ännu inte är medlem i Nato, och Ulf Kristerssons regering har mycket att dra lärdom av hur processen hanterats och hur man har agerat efter tillträdet hösten 2022. Osäkerheten för svensk säkerhet blir större för var dag vi inte är fullvärdiga medlemmar. Det är också via ett svenskt Natomedlemskap som det nordiska försvarssamarbetet kan utvecklas till sin fulla potential, på samma sätt som det nordisk-baltiska försvars ­ samarbetet kommer att utvecklas tillsammans i en Natokontext där vi gemensamt bidrar till ökat försvar och ökad stabilitet i Östersjöområdet, men också Arktis och Nord ­ atlanten och genom den transatlantiska länken. Det är viktigt också för hela vårt lands försörjning att vi ser på säkerhet i en större regional kontext än bara Östersjön. Globalt står världen inför nya utmaningar oavsett om det handlar om väpnade konflikter, nya motsättningar mellan stormakter, kärnvapenrustning eller effekterna av klimatförändringar eller pandemier som hotar människors frihet. Korruption sliter sönder samhällen och hämmar positiv utveckling. För att möta det behöver vi utveckla vårt internationella system och stärka den internationella ordningen. Nationalism, populism, terrorism, kamp om resurser och teknik skapar också det nya spänningar inom och mellan länder och regioner. Globalt ser vi också att Kina talar med ett allt tydligare maktspråk mot andra länder men också mot exempelvis företag, debattörer och politiker på lokal, regional och nationell nivå. I Arktis ser vi att klimatförändringarna bidrar till säkerhetspolitisk instabilitet när både Ryssland, Kina och USA ökar sin militära närvaro. Något som påverkar de arktiska, nordiska länderna särskilt. Kampen för frihet pågår, i Hongkong men också närmare oss i Belarus. Vi ser konflikter och oroligheter i EU:s närområde såväl i Mellanöstern som i EU:s östliga grannområden. Situationen i Kaukasien för ­ sämras med eskalerande militär konflikt i Nagorno-Karabach. Till detta kommer den iranska regimens brutala förtryck av sin befolkning och inte minst kvinnorna, det politiska läget i Libanon och talibanstyrets återkomst i Afghanistan. Kriget i Syrien pågår ännu och terrorsekter härjar alltjämt. På delar av den afrikanska kontinenten har demokratiskt valda ledare avsatts genom militärkupper och vi ser att ”Wagnergruppen” eller motsvarande ”GRU-grupp” säkerställer rysk utrikespolitisk doktrin genom närvaro på allt fler platser. De globala konsekvenserna av Rysslands krig i Ukraina för säkerhetssituationen globalt är ännu oöverblickbara men riskerar bli långsiktiga och allvarliga. USA har tillsammans med EU stått i frontlinjen för ett omfattande politiskt, monetärt och militärt stöd till Ukraina. Samtidigt har Rysslands krig i Ukraina gett utrymme för andra länder att agera och samarbetet mellan Kina och Ryssland tycks ha ökat och intensifierats senaste året, något som är oroande. Det finns en tydlig vilja från båda att alliera sig med det globala syd för ökat globalt stöd på den fria världens, den liberala demokratins och folkrättens bekostnad. De säkerhetspolitiska osäkerheterna har sammantaget ökat ytterligare. Det manar till ökad beredskap för breda angrepp i olika riktningar och med olika metoder. Det måste mötas genom samarbete EU/Nato och nationellt. Isolationism och nationalism kan aldrig vara en lösning på globala utmaningar. Det är sedan tidigare känt att utländsk makt har strategiska intressen av att påverka också svensk debatt och på sikt vårt lands säkerhetspolitiska val och vår handlingsfrihet. För att inte öppna dörrarna på vid gavel vore det därför betydelsefullt att söka höja trösklarna på lämpligt sätt, med respekt för grundlagarna. Vår bedömning är att EU-kommissionens regelverk för granskning av utländska direktinvesteringar som kan påverka säkerhet eller allmän ordning ger utrymme för en nationell granskningsfunktion att också granska investeringar som rör förmågan att kontrollera information och medias frihet och mångfald. Vi beklagar att regeringen valt att utesluta just mediasektorn från granskning, trots att flera stora medieaktörer ställer sig bakom en sådan granskning vid utländska direktinvesteringar. Regeringen bör givet det säkerhetspolitiska läget därför skyndsamt inrätta en säkerhetspolitisk granskningsfunktion också för utländska direkt ­ investeringar i svenska medieföretag. Inte i syfte att stoppa utländskt ägande i svensk media, utan i syfte att stå bättre rustade mot verksamhet som kan utgöra ett hot mot svensk demokrati, exempelvis om utländska direktinvesteringar riskerar påverka möjligheten till fri och oberoende media i hela Sverige. Regeringen behöver återkomma till riksdagen med information om att man avser att gå vidare med en sådan och om det är via ISP eller på annat sätt. De globala säkerhetspolitiska utmaningarna är många och det är viktigt att säkerhetspolitiken har ett brett stöd i riksdagen och att riksdagen hålls informerad och involverad. Regeringen har etablerat ett nationellt säkerhetsråd med flera kanslier på Statsrådsberedningen. Centerpartiet ställer sig positivt till det. Idag saknar riksdagen dock insyn i nationella säkerhetsrådets arbete då Statsrådsberedningen inte sorterar under något utskott. Regeringen behöver därför årligen lägga fram en säkerhetspolitisk skrivelse på riksdagens bord för debatt. I en sådan behöver det arbete som kanslierna under nationella säkerhetsrådgivaren bedriver redogöras för. Det är en nyordning som krävs när Regeringskansliets organisation förändras för att riksdagens insyn i regeringens arbete inte ska försämras. 2 Ukraina – ett land i sin egen rätt, att försvara Natten till den 24 februari 2022 anföll Ryssland Ukraina militärt från flera håll. Ett aggressivt krig som drivit miljontals ukrainare på flykt. Tusentals har dödats, skändats och skadats. Var och varannan dag kan vi se bilder från sönderbombade hus och en ny massgrav. Det försvar och den uppoffring som ukrainarna visar imponerar. Sverige har mycket att lära för totalförsvaret i sin helhet av den kamp och motståndskraft som Ukraina visar. Hela samhället har slutit upp vilket ger en enorm styrka i försvaret mot Ryssland. Rysslands krig i Ukraina har omkullkastat den europeiska säkerhetsordningen och förutsättningarna för svensk och europeisk säkerhet. Ukraina har rätt till sitt territorium och Ryssland måste omedelbart lämna Ukraina, inklusive det sedan 2014 illegalt ockuperade Krim och nyligen illegalt annekterade delar i Luhansk, Donetsk, Zaporizjzja och Cherson. De folkrättsliga principerna att varje land har rätt att försvara sig, rätt till sina internationellt erkända gränser och rätt att välja sin framtid. Människorna i Ukraina har rätt att leva i sitt eget land, rätt att vakna upp i trygghet, att göra sina röster hörda, att leva tillsammans med sina familjer, rätt att rösta i demokratiska val, rätt att leva i fred och frihet på hela sitt erkända territorium. Rysslands agerande ska fördömas i de skarpaste ordalag och handlingar. EU och Natoländerna har också reagerat starkt, både i responsen mot Ryssland och i stödet för Ukraina. Men stödet måste fortsätta, i ökande kraft både ekonomiskt, humanitärt och militärt. Det är i Ukraina kampen om vilket Europa vi tillsammans kommer att leva i framöver står. Det politiska, ekonomiska, humanitära och militära stödet till Ukraina måste fortsätta med kraft och så länge Putin inte lämnat landet. Från EU:s och Natos håll men också Sveriges. Vi måste stödja Ukraina med vapen av alla dess slag direkt men också ge Ukraina finansiella förutsättningar att själva köpa vapen direkt från europeiska försvarsföretag, inklusive svenska. Centerpartiet har länge velat att ukrainska soldater utbildas i Sverige, och det har också skett. Det är bra. Tyvärr har regeringen inte tillräckligt snabbt hörsammat Centerpartiets krav om att också utbilda ukrainska stridspiloter här i stor omfattning så att Sverige uthålligt ska erbjuda Ukraina stridsflyg i form av Jas, något som efterfrågats av Ukraina. Det är Centerpartiets mening att ett beslut om att skicka Jas till Ukraina inte ska vara avhängigt ett svenskt Natomedlemskap. Ukrainas ekonomiska situation är mycket svår. Valutan har devalverats och budget ­ underskotten är enorma. Ukraina riskerar en statsbankrutt, vilket skulle få enorma konsekvenser för deras möjligheter att utkämpa kriget, såväl som för Europas ekonomier. Det skulle också få konsekvenser för Ukrainas möjligheter att bygga upp landet på nytt när kriget är slut. Därför är det viktigt att i nuläget kraftigt höja det ekonomiska biståndet till Ukraina. Mer om detta i vår biståndspolitiska motion. Därtill är det viktigt att EU-länderna gemensamt lånar upp pengar för att kunna stötta Ukraina. Efter kriget kommer EU, USA m.fl. behöva stödja Ukraina genom en modern Marshall ­ fond, på samma sätt som USA bidrog till att bygga upp Europas länder efter andra världskriget. Därtill, och som en del av uppbyggnaden av Ukraina när kriget är slut, är det viktigt att EU fortsätter utveckla planer och processer för ett framtida ukrainskt medlemskap i EU, i enlighet med landets status som kandidatland. Här bör stödet omfatta praktisk hjälp också för att stärka demokratin och ett fritt och oberoende rättsväsende, minskad korruption m.m. 3 Ryssland – krigförande, auktoritärt och allt mer ensamt Ryssland måste omedelbart lämna Ukraina, inklusive det sedan 2014 illegalt annekterade Krim. Anfallskriget som påbörjades 22 februari 2022 saknar motstycke i modern europeisk historia, men Rysslands stormaktsambitioner och revanschism har pågått sedan åtminstone 2008 då Ryssland anföll Georgien. I efterhand går det att se att det fanns tecken på Putins Rysslandsimperialistiska världssyn tidigare än så. Ofta anges hans tal på säkerhetskonferensen i München 2007 som ett sådant tillfälle. Putins auktoritära inrikespolitiska vägval har varit tydligt sedan hans tillträde 1999. Ändå har vi inte förmått agera kollektivt i politikens alla delar mot det. Priset för det betalar nu ytterst Ukraina och rysk opposition, men också EU-länderna och globalt genom stigande energipriser, livsmedelspriser och inflation. Genom författningsändringar har Putin möjliggjort att återväljas ytterligare mandat ­ perioder samtidigt som all opposition tystas allt mer brutalt och öppet, inom och utom landets egna gränser. Giftattacken i Salisbury riktad mot en tidigare rysk dubbelagent och dennes dotter är inte det enda exemplet på när Ryssland på goda anledningar misstänks ligga bakom dödliga incidenter på nuvarande eller tidigare ryska medborgare, också utanför sitt lands gränser. Andra exempel är mordet på en avhoppad tjetjensk medborgare i en park i Berlin 2019 och giftmordet på den tidigare KGB-översten Aleksandr Litvineko i London 2006. Med Rysslands anfallskrig i Ukraina har tumskruvarna mot den egna befolkningen ytterligare dragits åt. Att protestera och att benämna kriget som krig leder till fängslande med hårda domar, och den krigsmobilisering som Putin nu beordrat saknar motstycke globalt på decennier. Hundratusentals ryssar har redan lämnat landet och fler vill. Det som skulle bli en två–tre dagars segersvit ser nu ut att bli ett långt och utdraget krig där motståndet och försvarsviljan i Ukraina är stor. Ryssland går på stora personella och materiella förluster. Krigsmobiliseringen av befolkningen visar att Putin inte är redo att ge upp, att han ser långsiktigt på konflikten inte bara med Ukraina utan hela väst, och att han är beredd att offra ryska män i stora numerärer för att uppnå sina strategiska mål. Han är inte beredd att förlora, och han bryr sig inte om att stödet globalt sakta sjunker. Hans ord om att använda kärnvapen är på riktigt. Situationen är ytterst farlig och kommer vara det länge än. Men hot om militärt våld är inte den enda metoden som Ryssland använder. Genom propaganda, korruption och hybridkrigföring försöker Ryssland också påverka andra länders val och demokratiska integritet. Genom att söka så split både mellan olika grupper inom enskilda länder och mellan olika länder söker de nå strategiska fördelar. En metod som används är att Ryssland under förevändningen av att skicka freds ­ bevarande styrkor för att skapa lugn i ett område faktiskt destabiliserar området för sina egna syften. Det är dags att ifrågasätta och inte erkänna Rysslands s.k. fredsbevarande styrkor i de fall de inte genomförs inom ramen för FN eller OSSE. Cyberangrepp, pengatvätt och strategiska uppköp är andra metoder de använder sig av för att nå inflytande. Hur dessa metoder används finns många exempel på. En underrättelse ­ rapport som släpptes i Storbritannien sommaren 2020 visade att ryska intressen och påverkan varit genomgripande i det brittiska samhället. Även om Sverige och Stor ­ britannien inte kan jämföras kan vi utgå ifrån att liknande påverkan sker också i Sverige och många andra europeiska länder. I Tyskland har ledande företrädare uppdrag för ryska gasföretag, i Österrike bjöd en tidigare utrikesminister in Putin på sitt bröllop. Även om Rysslands krig i Ukraina har lett till många omprövningar hos Europas länder på ett sätt som Putin troligtvis inte hade räknat med kvarstår Putins ambitioner att så split mellan EU-länderna, och Putin/Rysslandsnära högernationalistiska ledare finns det fortsatt många av inom EU som inte vill se en fortsatt sanktionspolitik och som alltjämt sprider ett ryskt narrativ. Kunskapen om Ryssland och dess påverkansmetoder behöver bli större bland allmänheten, i Sverige och EU/Natoländerna. Svensk akademi har erkänt goda kunskaper om Ryssland inklusive rysk försvars- och säkerhetspolitik, inte minst inom FOI. Kunskap som också andra länder ser som eftertraktad. Med Centerpartiets stöd har dessutom ett kunskapscenter om Ryssland byggts upp inom Utrikespolitiska institutet. Vi vill på den grunden se att Sverige påbörjar en process och dialog med Nato om att etablera ett Nato Center of Exellence med Rysslandskunskap i Sverige. 4 Ett EU med många utmaningar men som agerar när demokrati och mänskliga rättigheter utmanas EU är Sveriges viktigaste utrikespolitiska arena. Centerpartiet vill att EU ska vara rustat för att kunna möta de gränsöverskridande hot och utmaningar som unionen står inför, även om det skulle innebära en breddning av de uppgifter som unionen har idag. För att EU ska kunna vara en trovärdig aktör i sitt närområde behöver EU utveckla flera olika verktyg, inte minst sin säkerhetspolitiska verktygslåda. Först då kommer EU bättre kunna bidra till fred, säkerhet och demokratisk utveckling i vårt närområde. För att EU ska bli en utrikespolitisk aktör att räkna med vill vi att utrikespolitiska beslut inom EU i ökad utsträckning fattas med majoritetsbeslut. EU behöver växla upp rollen som global ledare för att stärka den demokratiska utvecklingen i världen. Sverige behöver driva på för att medlemsstaterna genomför EU-samarbetet i frågor där bättre samverkan idag är nödvändig. Dit hör bland annat EU:s inre marknad, arbetet mot den organiserade och gränsöverskridande brottsligheten, terrorism, försvar och cyberhot, migrationsfrågan och arbetet för en bättre och mer effektiv miljö- och klimatpolitik. EU har de senaste åren stått inför och mött många kriser, inte minst corona och nu också ett krig i vårt absoluta närområde. För Centerpartiet är det viktigt att pågående kriser inte används som skäl att dra EU-samarbetet i riktning mot mer överstatlighet men inte heller till att motivera slutna gränser och ökad protektionism. Samtidigt är det nödvändigt att stävja yttre hot mot enskilda medlemsländer där bland annat Kina och Ryssland ser en möjlighet att stärka sitt inflytande, både politiskt och ekonomiskt. Den balansgång som måste till kommer kräva idogt arbete och för liberala, EU-vänliga partier föreligger en utmanande men viktig uppgift i att kommunicera att det som EU gör bäst idag måste få fortsätta och på vissa områden förstärkas än mer. EU ska kunna hantera en mängd olika hot och risker, enskilt och samtidigt. EU är mer relevant idag än på mycket länge. Mervärdena av EU både under corona och Rysslands krig i Ukraina är uppenbara. Behovet av en stark gemenskap, byggd på samarbete, samförstånd och frihet, är alltjämt stort. I takt med att auktoritära, nationalis ­ tiska och populistiska krafter sveper över världen måste EU visa att en annan väg är möjlig. Det kräver att EU tar på sig rollen som vägvisare och föredöme. Att vi i handling och genom resultat visar att demokrati, mänskliga rättigheter, marknads ­ ekonomi och klimatansvar är vägen framåt. Fred, frihandel och fri rörlighet är exempel på sådant som tidigare inte varit självklart på vår kontinent. Sverige måste arbeta för att EU:s arbete och röst gentemot auktoritära stater stärks. 4.1 EU och sanktioner Ett sätt för EU att stärka sin röst gentemot auktoritära stater är genom sanktionspolitiken. EU:s sanktioner ska vara kännbara, långsiktiga och effektiva. EU antog i slutet av 2020 en egen Magnitskijsanktionslagstiftning efter många års förhandling. Nu är det viktigt att den också används så att de personer som utsatt andra för brott mot mänskliga rättigheter inte ska undgå straffrihet, kunna gömma sina pengar i EU osv. Tyvärr omfattar EU:s Magnitskijsanktionslagstiftning inte korruption och systematisk penningtvätt, till skillnad från den som finns i USA, Kanada och de baltiska länderna. Andra länder uppges arbeta på att bredda nationell lagstiftning till att inkludera korruption. Att det finns ett samband mellan korruption och brott mot mänskliga rättigheter är väl dokumenterat inom EU, bl.a. i Europaparlamentets årliga rapport om mänskliga rättigheter och demokrati i världen. EU:s Magnitskijlagstiftning behöver därför breddas till att också inkludera korruptionsbrott. Den individ som bidragit fysiskt, ekonomiskt eller genom systematisk korruption och penningtvätt till kränkningar av de mänskliga rättigheterna bör sanktioneras och hållas ansvariga enligt EU-lagstiftningen. EU får inte riskera att bli en fristad för personer som begått systematiska korruptionsbrott och penningtvätt. En risk som är avsevärd när andra länder men inte EU har det inkluderat i sin Magnitskijlagstiftning. Svenska regeringen behöver driva på för att EU:s Magnitskijlagstiftning både breddas och används brett mot individer som begår övergrepp och riskerar straffrihet i sina egna länder. Därtill behöver en svensk Magnitskijlagstiftning införas på samma sätt som det redan gjorts i många av våra grannländer och denna bör då också omfatta systematisk korruption och penningtvätt. Sverige ska inte bidra till att straffrihet råder. EU:s Magnitskijsanktioner ska användas långsiktigt och riktat mot individer, inklusive nationella ledare som Lukasjenka i Belarus, som begår brott mot mänskliga rättigheter såväl som korruption och systematisk penningtvätt. Det ska användas på individer ansvariga för övergrepp mot uigurerna i Kina. Det ska också användas mot styret i Azerbajdzjan för den eskalerande konflikten i Nagorno-Karabach såväl som för brott mot mänskliga rättigheter. Här bör EU agera omgående, och om EU inte förmår agera bör Sverige införa sådana inom ramen för en ny nationell Magnitskijlagstiftning, tillsammans med likasinnade EU-länder. Likadana sanktioner behöver införas mot de som begår övergrepp på mänskliga rättigheter i Iran, och då inte minst de som så brutalt slår ned kampen för frihet och demokrati, som slår mot kvinnors och flickors frihet och liv. Som slår mot deras kamp för att inte tvingas till att bära slöja och täcka sitt hår. EU har också i flera omgångar och enighet infört ett antal sanktionspaket mot Ryssland. Att EU enat kunnat göra det är positivt men det finns en risk att tiden utmanar enigheten och att detta spelar Ryssland i händerna. Vi ser redan tendenser till det. Det är uppenbart att Putin ser långsiktigt på konflikten och sina strategiska mål. Kriget i Ukraina pågår alltjämt och många bedömer att det kommer fortsätta under många år framåt. Det är därför viktigt att EU och Natoländerna har ett långsiktigt engagemang i stödet till Ukraina, inklusive att långsiktigt kunna upprätthålla ett effektivt sanktions ­ verktyg mot Ryssland. Detta inkluderar att täppa till kryphål i det sanktionssystem som finns, som möjliggör för europeiska företag att fortsatt på olika sätt upprätthålla handel med Ryssland, såväl som skärpningar i Swiftsystemet och sanktioner riktade mot rysk bank- och energisektor inklusive Rosatom. Här måste EU-kommissionen visa ett tydligt ledarskap, men gör inte EU-kommissionen det behöver Sverige och regeringen på egen hand införa sådana sanktioner mot rysk bank- och energisektor inklusive Rosatom på samma sätt som andra enskilda EU-länder har gjort. Svenska hamnar ska inte användas som en fristad för rysk olja och gas. Inget i EU:s eller Sveriges agerande ska syfta till eller på något sätt leda till att Rysslands krigskassa fylls på ytterligare och därmed underlättar för Putin att långsiktigt stärka sin krigsmakt och därmed kunna fortsätta sin krigföring mot Ukraina. 4.2 EU och terrorlistning Ett annat sätt för EU att stå upp mot auktoritära regimer och organisationer är att skaffa sig flera verktyg för terrorlistning. Nyligen ställde sig ett enat utrikesutskott och en enad riksdag bakom att svenska regeringen ska driva terrorlistning av IRGC, iranska revolutionära gardet. Parallellt med detta har det dock visat sig att EU:s terroristlag ­ stiftning är gammal – den skapades i samband med elfte september-terroristattackerna i New York och Washington 2001 – och att EU idag saknar legalt ramverk för att terroristlista och sanktionera statsunderledda grupper som IRGC och Wagnergruppen eller motsvarande ”GRU-grupp”. EU:s legala terroristramverk (common position 2001/931/CFSP) behöver därför uppdateras. Wagnergruppens framtid efter Prigozins öde är oklart men att den i samma eller ny form kommer fortsätta bidra till att uppnå rysk utrikespolitisk doktrin kan vi utgå ifrån. Det är viktigt att EU har ett uppdaterat terroristramverk som tar höjd för att terrorlista liknande organisationer framöver. Vi uppmanar därför regeringen att i EU driva på för att EU:s legala grund för terrorlistning uppdateras samt för att IRGC terrorlistas såväl som att Wagnergruppen eller dess motsvarighet gör det. 4.3 EU och Kuba 2016 undertecknade EU och Kuba det samförståndsavtal som förhandlats fram under ca två års tid. Avtalet tillämpas sedan dess men har ännu inte ratificerats fullt ut. För både Sverige och EU är det viktigt att alltid stå upp för den liberala demokratin, rättsstatens principer och de universella mänskliga rättigheterna. EU får inte tystna i kritiken mot länder som inte erkänner eller lever upp till dessa fundamentala principer och rättig ­ heter. Ett av syftena med samarbetsavtalet är att EU ska bekräfta sitt åtagande att stödja en förändrings- och moderniseringsprocess på Kuba. Centerpartiet röstade mot att Sverige skulle ratificera avtalet men det fick majoritet i riksdagen. Även om alla EU-länder fortsatt inte ratificerat avtalet gäller det de facto. Vi menar därför att det nu sex år efter det provisoriska ikraftträdandet av EU–Kuba-avtalet ska genomförs den ut ­ värdering som utlovats, av dess innehåll och genomslag samt EU:s tillämpning för att se om det har uppnått sina syften och lett till nödvändig förändring på Kuba. Om så inte skett måste det omprövas. I avvaktan på det bör Sveriges ratificering återtas. 4.4 EU som står upp för rättsstat och demokrati internt Ett EU som agerar på och markerar mot när medlemsländer själva bryter mot rättsstatens principer och den liberala demokratins gemensamma värdegrund blir mer trovärdigt när EU ska stå upp mot auktoritära tredje länder. De senaste åren har vi tyvärr sett att flera medlemsländer gjort långtgående inskränkningar i demokratiska beslutsprocesser och människors fri- och rättigheter med pandemin som syndabock. Den negativa demokratiutvecklingen har vi sett i Ungern och Polen under lång tid. Centerpartiet anser att EU måste göra mer för att säkerställa att EU-medborgare garanteras samma fri- och rättigheter, oavsett vilket medlemsland man bor i. Därför är det inte heller acceptabelt att vissa länder kan få EU-medel när de samtidigt bryter mot unionsgemensamma demokratiska principer. Europas liberala demokratier måste arbeta tillsammans för att vända den utvecklingen, för de journalister som mördats eller tystats, för de domare och akademiker som sparkats, för de opposi ­ tionspolitiker och väljare som tystats, för de minoriteter som förlorat trygghet och rättigheter och för de kvinnor som fråntagits rätten till sina kroppar. Vi måste också agera för att rädda EU-projektet, eftersom dessa medlemsstater hindrar EU från att lösa gemensamma problem, förskingrar EU-medel och på andra sätt underminerar sam ­ arbetet och européernas förtroende för det. För människorna som bor i dessa stater och för unionens framtid vill Centerpartiet se mer kraftfulla åtgärder. Vi vill att EU ska strypa medel till medlemsstater som inte respekterar sina demokratiska och rättsstatliga åtaganden och inte sätter stopp för offentlig korruption. Centerpartiet har länge varit drivande för ett s.k. demokratilås på EU:s budget. En sådan rättsstatsmekanism som gör att utbetalningar ställs mot efterlevnad av demokratiska principer. Vi välkomnar att EU-kommissionen tagit steg för att också förverkliga denna viktiga princip i förhållande till Ungern men ytterligare steg behöver tas för andra länder. Centerpartiet vill i implementeringen se ett resolut agerande från kommissionen för att bryta den negativa demokratiutvecklingen. Om de fortfarande inte genomför EU:s krav är vi öppna för att begränsa deras beslutsrätt i EU och, som en sista utväg, att utesluta dem. 4.5 EU, östliga partnerskapet och utvecklingen i Kaukasien Östliga partnerskapet har länge varit en viktig del i EU:s grannskapspolitik. Genom partnerskapet har EU:s relation till Armenien, Azerbajdzjan, Georgien, Moldavien och Ukraina fördjupats. Belarus har på grund av den politiska utvecklingen i praktiken uteslutits och de har nu själva suspenderat sin närvaro men EU behöver officiellt utesluta Belarus medverkan. Så länge den nuvarande belarusiska regimen sitter vid makten finns inte förutsättningar för återupptagna partnerskap. Under året har svårig ­ heterna för länderna i det östliga partnerskapet förvärrats avsevärt. Inte minst Putins invasionskrig i Ukraina får följdverkningar långt utanför också Ukrainas gränser i många av de östliga partnerskapsländerna, med oroligheter och öppna militära strider och etnisk rensning i Nagorno-Karabach. Utvecklingen i många av de östliga partnerskapsländerna går sammantaget åt fel håll, inte minst för att Ryssland har intressen av att den gör det. För att de utvecklingssteg som tidigare tagits i flera av de östliga partnerskaps ­ länderna inte ska gå förlorade och för att länderna ska kunna fortsätta utvecklas i demokratisk riktning är det viktigt att EU nu står upp för och utvecklar samarbetet ytterligare. EU måste öka sin synlighet i dessa länder och erbjuda ett alternativ till rysk/kinesisk propaganda. När Ryssland nu är upptagna med sitt krig i Ukraina har deras fokus på Kaukasien minskat och ett vakuum har uppstått. Här behöver EU kliva in som en enande kraft som både medlar, stödjer utveckling och markerar mot korruption och brott mot mänskliga rättigheter genom att införa Magnitskijsanktioner mot styret i Azerbajdzjan för deras regelrätta strider och etniska rensning i Nagorno-Karabach såväl som deras övergrepp på mänskliga rättigheter inom landet. Samtidigt måste EU vara tydligt med att medlemskap i unionen är slutmålet för de länder som så önskar. Centerpartiet välkomnar att Ukraina och Moldavien nu erhållit kandidatstatus och ser fram emot att det även kan gälla för Georgien, även om klart oroande politiska signaler nu når oss från Georgien. Det ska vara tydligt för alla medborgare och demokratirörelser i dessa länder att EU inte backar när det bränner till. EU stödjer deras frihetskamp och att EU ser de övergrepp som begås. Partnerskapet etablerades utifrån ländernas eget intresse och vilja att närma sig EU. Syftet är bl.a. att fördjupa ländernas politiska associering och ekonomiska integration med EU. Genom fördjupad frihandel, att göra det enklare att resa och samarbete inom olika sakområden såsom energi stärks incitamenten för reformer och EU-närmande för dessa länder. Att länder i EU:s grannskap kan transformeras till vitala demokratier och marknadsekonomier är centralt för ett säkert och stabilt Europa. Men, reformerna hand ­ lar först och främst om frihet för ländernas medborgare. Deras kamp mot korruption, ökat demokratiskt deltagande och tillgången till skydd för de mänskliga rättigheterna måste stödjas. Och även här viktigt att stötta demokrater. EU behöver stödja frihets- och demokratirörelserna i de östliga partnerskapsländerna. Sammantaget ligger det också i EU:s eget intresse att regionen utvecklas fredligt och stabilt. EU bör därför ta fram en ny strategi för Kaukasien och det östliga partnerskapet inkluderande sin egen roll för långsiktig fred och säkerhet i området. 4.6 EU och värdebaserad handel för global utveckling Handel handlar förutom utbyte av varor och tjänster också i allt större utsträckning om att exportera standarder och sprida normer, vilket varit en bidragande faktor till EU:s ansträngningar att bedriva vad man kallar ”värdebaserad handel”. Tillsammans med USA och Kanada, har EU varit pådrivande för en agenda för hållbar handel, som EU-kommissionen definierar som ”handel som säkerställer att ekonomisk utveckling går hand i hand med social rättvisa, respekt för mänskliga rättigheter, höga standarder för arbetsvillkor och höga miljöstandarder”. Det är både ett sätt att skapa en fördel för europeiska företag som redan arbetar utifrån höga europeiska standarder att bibehålla sin konkurrensfördel när handelsavtal sluts med andra länder där samma höga stan ­ darder kanske tidigare inte funnits och ett sätt att bidra till en hållbar utveckling och handel globalt. Europaparlamentet antog 2010 en resolution om mänskliga rättigheter samt sociala och miljömässiga standarder i internationella handelsavtal. Det har haft stor påverkan på hur EU därefter arbetat in dessa politikområden i handelsavtal. Det första handelsavtalet att på allvar inkludera hållbarhet genom ett särskilt kapitel blev EU–Sydkorea (2011), vars hållbarhetskapitel innehåller åtaganden om såväl miljö som arbetsrätt. Vi vill att Sverige, genom EU-samarbetet och på egen hand, arbetar ännu hårdare för frihandel. Det är av avgörande betydelse för Sveriges ekonomi och konkurrenskraft, och ger samtidigt en möjlighet att förbättra miljö- och arbetsvillkor i andra länder. Vi vill att EU ska ställa strikta krav på miljöhänsyn och mänskliga rättigheter i sina frihandels ­ avtal, vilket kan göra stor skillnad hos våra handelspartners och sätta goda globala standarder som andra anammar för att kunna sälja sina produkter i EU. EU har hittills inte velat koppla sanktioner till åtaganden i hållbarhetskapitlen. Här finns utrymme för att förbättra uppföljning och att säkerställa att de löften länderna ställer ut också följs. Det är också en fråga om frihandelns fortsatta legitimitet och människors acceptans. Vi vill därför att Sverige ska arbeta för att EU gör hållbarhets ­ kapitlen i handelsavtal bindande. Det finns flera sätt att göra det på. Ett kan vara genom att skriva in möjligheten att suspendera ett avtal om en motpart bryter mot hållbarhets ­ kapitlens åtaganden, ett annat sätt kan vara att ställa krav på internationella konven ­ tioner som måste ratificeras av motparten innan handelsavtalet träder i kraft. Det kan ske i form av tilläggsprotokoll men också på andra sätt. Dock är det viktigt att komma ihåg att det går att arbeta med värdedriven handel även utan bindande hållbarhetskapitel men att hållbarhetskapitel kan vara ett sätt att bistå det land man sluter avtal med att faktiskt genomföra viktiga reformer, inte minst vad gäller kapacitetsuppbyggnad och tidsplaner för att åstadkomma hållbarhetskapitlens mål. Svenska och europeiska företag bör göra mer för att säkerställa att de och deras underleverantörer erbjuder goda arbetsvillkor och respekterar mänskliga rättigheter, även i delar av verksamheten som äger rum utanför EU. Detsamma gäller deras miljö- och klimatpåverkan. Centerpartiet vill därför att regeringen driver på för att EU-kommissionens förslag om att skapa ett regelverk för företagsansvar (så kallad due diligence) på EU-nivå och att ett sådant regelverk är effektivt både för mänskliga rättigheter och för miljön och klimatet antas. När regelverket genomförs blir förutsätt ­ ningarna för svenska företag desamma som för företag i andra EU-länder. Strategisk autonomi genom diversifierade värdekedjor, inte protektionism Konceptet strategisk autonomi, det vill säga att på olika sätt förhindra att Europa blir för beroende av andra länder när det kommer till vissa varor och tjänster, har diskuterats livligt de senaste åren och hamnat i ett nytt ljus i och med pandemin och Rysslands krig i Ukraina. För Centerpartiet är det viktigt att en europeisk strategisk autonomi inte bygger på att all tillverkning ska tas tillbaka till EU. Det är också viktigt att skilja på åtgärder för att bygga ett motståndskraftigt EU som står pall för kriser och åtgärder för att bygga handelsmurar för att ensidigt skydda europeisk industri från konkurrens. Det första är bra, inte det andra. Framtidens kriser kan komma i helt nya former och dyka upp var som helst i världen. Det är inte möjligt att stå helt förberedd på varje oförutsedd kris och samtidigt ha en effektivt fungerande marknadsekonomi. Det allra säkraste sättet att trygga vår försörjning av diverse råvaror är att ha så diversifierade värdekedjor som möjligt. Det innebär att man säkerställer utbud av enskilda varor från flera olika aktörer. Slutligen är det viktigt att hjälpa svenska och europeiska företag att klara sig genom kriser, genom att skapa goda villkor så att marknaden kan göra sitt jobb. 5 Kina – en kommunistregim med globala maktambitioner Kina är idag en stormakt, en strategisk maktspelare där det politiska styret sätter kommunistpartiets fortlevnad först av allt. En strategisk aktör som inte tar det internationella ansvar som kan förväntas av en stormakt, en aktör som i mångt och mycket står utanför och inte erkänner de internationella konventioner som gäller eller de internationella organisationer som ska upprätthålla dem. Istället underminerar Kina tillsammans med Ryssland rådande internationella rättsordning genom att negligera domslut som inte går dess väg och skapar sina egna strukturer där de värden vi står bakom med mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer inte längre gäller. Under 2020 drev kommunistpartiet igenom en s.k. nationell säkerhetslag för Hongkong. Den visar tydligt regimens rädsla för människors frihet. Genom den har det blivit uppenbart att rättssystemet i Hongkong inte längre är fristående från kommunist ­ partiet. Kina har ensidigt upplöst den avtalade principen om ett land, två system där Hongkong erkänns ha sitt eget legala system och sina gränser och där både mötesfrihet och yttrandefrihet är garanterade rättigheter. Istället för två system har vi nu ett system, kommunistpartiets. Därefter ser vi hur demokratikämpar och studenter i Hongkong fängslats och demokratirörelsen brutalt tystats. Men drömmen om frihet lever och Sverige måste tillsammans med likasinnade finna former för att stödja drömmen. Akademins frihet har stängts ner, juridikprofessor avskedats av sitt universitet för sin roll i de fredliga paraplydemonstrationerna 2014. I augusti 2020 greps den ansvariga publicisten och ägaren för Apple Daily. Utifrån den nya svepande säkerhetslagen 2021 fängslades han och tidningen tvingades upphöra. Parlamentariker och demokratiska oppositionsledare har gripits och förts till fängelse efter att, enligt kommunistpartiet, ha protesterat och anordnat olagliga sammankomster. Peking har nu utsett den tidigare säkerhetschefen till ”sin nye” ledare i Hongkong. Sverige måste visa demokratikämparna fortsatt stöd. Utifrån det som nu skett är det också uppenbart att det inte finns skäl att upprätthålla det avtal (Mutual legal assistance in criminal matters) som Sverige har med Hongkong. Rättsväsendet kan inte längre anses vara vare sig fritt eller rättssäkert. Ett antal andra länder har valt att avsluta sina liknande avtal med Hongkong och Sverige bör följa deras exempel. Centerpartiet motionerade om det redan hösten 2020 och fick med sig en majoritet i riksdagen för ställningstagandet, något regeringen inte gått riksdagen till mötes på. Det är dags för en ny regering att omsätta riksdagens vilja och nå resultat redan under 2024. Därtill ser vi hur Kina nationellt håller upp emot en miljon personer ur den muslimska minoritetsgruppen uigurer tillfångatagna i interneringsläger för att hjärn ­ tvättas och bli lydiga gentemot kommunistpartiet och Peking, dvs. Kina försöker med tvång förtrycka och utrota uigurernas egen identitet. Vi fördömer övergreppen och tvångsinterneringarna mot uigurerna, vilket regeringen också tydligt behöver göra. Centerpartiets grundinställning sedan länge är att domstolar ska avgöra vad som är folkmord och inte enskilda partier eller parlament. I grunden är det denna process som måste följas. Kinas vetorätt i säkerhetsrådet och att ICC saknar jurisdiktion i Kina gör dock att möjligheten till fungerande rättsprocess nu saknas. Att få till en juridisk prövning måste alltid vara första prioritet och en väg som aldrig ska stängas. Eftersom möjligheterna till fungerande rättsprocess nu saknas anser Centerpartiet att en oberoende internationell granskning måste genomföras. Den granskningsrapport som FN:s höge kommissionär för mänskliga rättigheter presenterade samtidigt som hon avslutade sitt mandat ger ett underlag för fortsatt agerande från EU och FN. Detta trots att rapportens offentliggörande säger mycket om det tryck som Kina skapat kring och mot såväl att granskningen kom till som rapportens innehåll och att den blev offentlig. Utan att en sådan granskning kunde genomföras har det internationella samfundet enbart tillgång till erkända internationella organisationers rapporter gällande Xinjiang. Utifrån den FN-rapporten och andra erkända internationella organisationers rapporter måste en prövning mot folkrättskonventioner kunna göras för att säkerställa att länder inte har total frihet att agera i strid med internationella konventioner när inga andra vägar är möjliga. Inte minst har EU och Europaparlamentet en aktiv och viktig roll för att få till stånd en sådan internationell rättslig prövning. Centerpartiet och andra europeiska partier har där en direkt möjlighet att påverka och granska agerandet som en del av EU:s utrikespolitik. Tillsammans står EU-länderna starkare mot Kina. Parallellt med detta måste regeringen, EU och det internationella samfundet i stort självfallet fortsätta driva på för att brotten mot uigurer och andra minoriteter i Kina inte ska tystas ned. Målet måste vara att förföljelsen upphör och interneringslägren i Xinjiang stängs ner. Den kinesiska aggressionen mot Taiwan fortsätter, bl.a. genom tydlig konflikt ­ eskalering i Sydkinesiska havet och kinesiska militära, diplomatiska och ekonomiska påtryckningar mot Taiwan. Härvidlag är det viktigt att Kina måste respektera Unclos och skiljedomstolen i Haags beslut från 2016 att de kinesiska anspråken i Sydkinesiska havet, baserade på ”historisk rätt”, saknar laglig grund. Ett tydligt maktspråk från Kina att de inte respekterar den internationella rättsordningen. Sveriges relationer med Taiwan behöver fortsätta utvecklas och vi vill att Sverige inrättar ett ”House of Sweden” i Taiwan och breddar det bilaterala samarbetet till att omfatta fler områden. Riksdagen har tillkännagivit detta och en ny regering bör inrätta detta senast 2024. Därtill bör Sverige verka för att Taiwan släpps in i fler multilaterala organisationer och frågan om ett särskilt handelsavtal måste övervägas. Ett annat sätt för Kina att underminera gällande världsordning är deras systematiska negligerande av WTO:s regelverk och deras nya Belt and Road Initiative, BRI, som är en del av Kinas ambition att forma det internationella systemet för att passa egna syften och stärka sitt globala inflytande. Kina har ett geopolitiskt intresse i att vara den domi ­ nanta makten 2050 och ”koloniserar” i praktiken Afrika just nu. Vi ser att Kina, på ett sätt dom bara använt mot Hongkong och Taiwan tidigare, nu aktivt driver informations ­ påverkan mot EU. För oss är det förvisso viktigt att handel med Kina kan fortsätta, men WTO:s regler måste respekteras också av Kina för att undvika snedvriden konkurrens som drabbar både svenska och europeiska företag. Kinesiska uppköp av strategisk infrastruktur och samhällsviktiga företag kan få stor påverkan också i Europa och det svenska samhället. Vi ska vara medvetna om kommunistpartiets strategiska och globala intressen i våra relationer med Kina, inklusive vad kinesiska investeringar i exempelvis svensk samhällsviktig infrastruktur, svensk forskning och möjligen svenska mediehus, kan betyda och få för konsekvenser på sikt, exempelvis för vårt lands handlingsfrihet. Kina har också de senaste åren visat betydande intresse i Arktisregionen och 2013 fick Kina observatörsstatus i arktiska regionen. Men Kina är ingen arktisk stat, och Kina har endast sina egna globala maktintressen för ögonen. Vår åsikt är därför att deras observatörsstatus i Arktiska rådet bör omprövas och begränsas till närvaro vid några få, mindre arbetsgrupper på teknisk nivå. 6 Ett brett nordiskt samarbete De täta relationerna och det nära samarbetet mellan de nordiska länderna är av mycket stor betydelse för Sverige och för Norden som helhet. Undersökningar visar att det folkliga stödet för samarbete mellan Nordens länder är oerhört starkt. En så stor tillit grannländer emellan är i en internationell kontext alls ingen självklarhet och den tilliten behöver vi värna, vårda och utveckla. Det nordiska samarbete vi ser i dag inleddes formellt sett med bildandet av Nordiska rådet 1952. Tio år senare tydliggjordes samarbetsformerna genom antagandet av rådets ”grundlag” Helsingforsavtalet som fick sin nuvarande utformning vid en revidering 1995. En jämförelsevis lång tid har nu passerat sedan Helsingforsavtalet senast reviderades och under den tiden har mycket hänt. Klimatfrågan befann sig på en helt annan nivå 1995. Omvärldsläget var ett helt annat. Teknikutvecklingen har sedan dess exploderat. Och inom kort kommer alla Nordens länder att vara medlemmar i Nato. Detta är bakgrunden till att en process nu inletts inom ramen för det nordiska samarbetet som syftar till att på nytt revidera och modernisera Helsingforsavtalet. I detta arbete kommer såväl Nordiska rådet som Nordiska ministerrådet att vara nyckelspelare. Centerpartiet menar att det är av stor vikt att regeringen tillsammans med Nordiska rådets svenska delegation ska spela en aktiv roll i arbetet med att modernisera det mellan de nordiska länderna tecknade Helsingforsavtalet. Syftet med moderniseringen av Helsinforsavtalet bör vara att stärka de nordiska ländernas samarbete ytterligare, och att tydligare anpassa avtalet efter dagens utmaningar. 6.1 Ett Norden utan gränshinder Nordens kanske största tillgång är den fria rörligheten och passfriheten. På senare år har vi sett hur denna utmanats gång på gång. Under senare år har gränserna mellan de nordiska länderna flera gånger och på flera håll varit så gott som stängda. Vi har också sett att nya gränshinder uppstått. Detta trots att gränshinder försvårar för människor i deras vardag, och trots att de har en tydlig negativ påverkan på våra företags möjligheter att utvecklas och verka på den nordiska marknaden. Enkelt uttryckt är det både dyrt och dumt med onödiga gränshinder. Inom det nordiska samarbetet finns ett systematiskt arbete för att identifiera och avhjälpa olika typer av gränshinder. Årligen presenteras rapporter över befintliga gränshinder, nya gränshinder och vilka hinder som under året avhjälpts. Det är dock tydligt att mer behöver göras. Exempelvis behövs en tätare dialog när EU-regler implementeras. Detta eftersom flera exempel finns på hur gränshinder tillkommit på grund av brist på dialog de nordiska länderna emellan. Dessutom behöver den svenska regeringen tillsammans med övriga nordiska länders regeringar genom sitt samarbete i Nordiska ministerrådet säkerställa att arbetet med att avhjälpa gränshinder ges tillräcklig prioritet och resurser. Det behövs ett fördjupat samarbete för att motverka gränshinder inom Norden. 6.2 Tätare samarbete kring infrastruktur och transporter För att människor fullt ut ska kunna dra nytta av den fria rörligheten inom Norden är det centralt att transporter och kommunikationer fungerar på ett tillfredsställande sätt. Den moderna tekniken möjliggör en övergång mot gemensamma biljettsystem inom kollektivtrafiken, något som bör vara en strävan. Vi vill också se ett ökat samarbete kring utbyggnad av kollektivtrafik i olika former, liksom sammanhållna järnvägsstråk. I linje med detta bör de nordiska länderna sträva efter att underlätta samplanering av infrastrukturprojekt som är av betydelse för gränsregioner och som underlättar rörlig ­ heten inom Norden. Det behövs former för ett tätare samarbete mellan nationella infrastrukturmyndigheter, liksom mellan kommuner och regioner över nationsgränserna. Allt detta understryker också behovet av att ett nordiskt ministerråd för infrastruktur- och transportfrågor inrättas, något som Nordiska rådet återkommande efterfrågat. Vidare bör Norden vara ledande när det gäller fossilfritt flyg. Flera av de nordiska länderna har redan höga ambitioner när det gäller fossilfritt resande och detta bör tas tillvara och utvecklas även med gemensamma ansträngningar. Under en följd av år har Sveriges och Finlands regeringar hållit emot och förhindrat inrättandet av ett nordiskt ministerråd för infrastruktur- och transportfrågor. Finlands regering har nu officiellt ändrat sin ståndpunkt. Sveriges regering bör skyndsamt göra detsamma. 6.3 Insatser för att stödja studenter i instabila länder Det nordiska samarbetet varken kan eller bör enbart fästa avseende vid sina inre angelägenheter. I en tid då omvärldsläget är ytterst bekymmersamt måste också Norden vara en internationell röst för demokrati, öppenhet, frihet och mänskliga rättigheter. Tillsammans har vi mycket att bidra med på dessa områden. Inom det nordiska samarbetet görs också internationella insatser som syftar till nordisk nytta genom att göra vår del av världen till en tryggare plats. Det finns en lång rad områden inom vilka Nordens länder tillsammans kan göra skillnad. Ett sådant handlar om att stödja studenter och forskare i instabila länder. I Norge finns vad som kallas för Students at risk. Det är ett program som införts i norska högskolor i samarbete mellan studentorganisationer och det norska utrikesdepartementet för att erbjuda studieplats i Norge för studenter som har uteslutits från sin läroanstalt på grund av sitt politiska engagemang. Centerpartiet har medverkat till att driva frågan om att detta arbete bör utvidgas i Norden och inte blott förbli en norsk företeelse. Än så länge har ministerrådets svar varit att man anser detta vara en nationell angelägenhet. Med dagens omvärldsläge är det svårt att dela den uppfattningen. Rysslands krig i Ukraina påverkar vårt närområde och nordiska intressen på ett mycket konkret sätt. Till frågan hör också situationen för oppositionen i Ryssland, liksom i Belarus. De nordiska ländernas långvariga engagemang i Afghanistan kan också nämnas i sammanhanget, i synnerhet mot bakgrund av de senaste årens utveckling i landet. Detta är några exempel. Centerpartiet menar att den svenska regeringen aktivt bör arbeta för gemensamma nordiska insatser för att stödja studenter i instabila länder. Demokratisk utveckling i vårt närområde är en angelägenhet inte bara för de enskilda medlemsländerna utan också för Norden som helhet. 6.4 Världens mest integrerade och klimatsmarta region Nordiska ministerrådets strategi inför 2030 innebär bland annat att man vill se Norden som världens mest integrerade och klimatsmarta region. Som ett led i visionsarbetet görs nu många satsningar för ett grönare Norden, och för en effektiv och ansvarsfull klimatpolitik. Det är bra och viktigt. Samtidigt måste såväl den svenska regeringen som Nordiska ministerrådet fullt ut ta ansvar också för visionens löften om den nordiska integrationen. Till det hör givetvis arbetet för att avhjälpa gränshinder och knyta våra arbetsmarknader än tätare samman. Men det handlar också om kultur- och utbildningsfrågor. Under en följd av år har vi noterat oroväckande tendenser till att kultur- och utbildningssektorerna nedprioriterats. Stora besparingar har genomförts, än större besparingar föreslagits. Möjligheten för ungdomar och studenter att röra sig fritt och förkovra sig inom Norden, liksom samarbetet kring kultur och språk och forskning, har länge varit helt central för det nordiska samarbetet. Det är när människor möts, lär sig och samtalar som banden stärks. Det är nordisk integration i praktiken. Därför menar Centerpartiet att det är av stor vikt att visionen för 2030 ses som en helhet. I den mån höjda ambitioner för det nordiska samarbetet som helhet är syftet så bör ministerrådet avsätta resurser där för, och Sveriges regering ska i så fall ta sitt ansvar för att så sker. 7 Mellanöstern Mellanöstern är alltjämt mycket volatilt med stora regionala och globala konsekvenser. Ständigt pågående stormakts- och regionalmaktskonflikter förstör samhällen med flyktingströmmar och stort lidande som följd. Vi ser förlorade möjligheter och livschanser för miljontals människor. Korruption ödelägger samhällen och göder maktmissbruk. Klimatförändringarna med torka och vattenbrist som följd innebär ytterligare risker för konflikt och mänskligt lidande. Konflikter som pågått i generationer fortsätter och utvecklas när fler länder ser strategiska fördelar med att agera i området. Bristen på demokrati och mänskliga rättigheter är påtaglig i de flesta länder i regionen. Utvecklingen i både Irak och Libanon går åt fel håll och kan i det närmaste beskrivas som förlorade stater paralyserade av korruption, sekterism och etniska konflikter. I Iran ser vi ett tydligt exempel på att årtionden av förtryck av mänskliga fri- och rättigheter inte leder till utveckling och välstånd. Tvärtom ser vi nu än en gång kvinnors modiga kamp för sin och iraniernas frihet. IS terror präglar fortsatt många samhällen och i al-Hol-lägret i nordöstra Syrien finns ca 70 000 tidigare IS-anhängare fångade utan rättegång, inklusive svenska barn. Kriget i Jemen fortsätter skapa stort lidande med många andra länder involverade. Saudiarabien under kronprins Mohammed bin Salman har bidragit till att skapa instabilitet i Mellanöstern, inte minst genom kriget i Jemen och diplomatiska kriser med både Qatar och Libanon. Man fortsätter att kränka mänskliga rättigheter och frihets ­ beröva människorättsaktivister och USA har pekat ut honom som ansvarig för mordet på journalisten Khashoggi på saudiarabiska ambassaden i Turkiet 2018. Samtidigt söker Saudiarabien nya allianser och allierade, nu som medlem i BRIC, och man har efter långt uppehåll nu återupptagit de diplomatiska förbindelserna med Iran. I dagsläget är det oklart vad detta leder till men det är viktigt att följa. Iran fortsätter att agera för att säkra en position som regional stormakt i Mellan ­ östern och agerar i många andra länder där de mest uppenbara är genom Hizbollah i Libanon, grupper i Irak och huthierna i Jemen. På så sätt försöker de säkra sina intressen samtidigt som de försöker underminera Israels och Saudiarabiens. Men det följer en given strategi, nämligen att möta och förebygga hot mot landets existens utomlands innan hoten når det iranska territoriet. Motsättningarna med Irak är alltjämt levande. Det är olyckligt för säkerheten i regionen att kärnenergiavtalet mellan Iran och USA sades upp. Men den iranska mullaregimens återupptagna arbete för att upparbeta uran och få tillgång till kärnvapen kan aldrig accepteras. De nya förhandlingar som hållits skulle kunna bryta denna utveckling men då måste Iran visa verklig vilja. Samtidigt såg vi i fjol modiga flickor och kvinnor med risk för livet protestera mot regimens förtryck i Iran. Dom kastade och bär ännu inte sina slöjor och möts nu på nytt av moralpolisen med våld. Det är dags för världen att reagera och för Sverige att arbeta för att EU terroriststämplar iranska revolutionära gardet samt riktar sanktioner mot ledande personer i det iranska revolutionära gardet. Israel–Palestina-konflikten har pågått under mycket lång tid och präglat och fort ­ sätter att prägla generationer av israeler och palestinier. Konflikten behöver lösas av de parter som är en del av konflikten, men också EU, USA och andra parter måste ta ett mer aktivt politiskt ansvar när det gäller fredsprocessen. För att en lösning ska vara möjlig behöver man utgå från folkrätten. De avtal som ingåtts måste accepteras. Världen måste erkänna Israels rätt att existera på samma sätt som palestinierna har rätt till en fungerande stat. Krav måste ställas på båda parter i den konflikt som finns, och som inte blir lättare när andra maktpolitiska intressen i regionen är under uppsegling. Qatar har fått en allt mer viktig roll i regionen och arbetar strategiskt för att ha goda relationer med många länder. Qatar agerar nu mellanhand mellan omvärlden och talibanerna, som allierad med USA, och får en allt mer viktig roll i regionen när USA nu drar sig undan. De har skaffat sig en strategisk roll i området. Turkiet har kommit på kollisionskurs med flera länder i regionen, inte minst Förenade Arabemiraten, men man har också haft ett primärt intresse i kriget i Syrien att säkerställa att en kurdisk stat inte bildas. Turkiets bild av sig själv som en regional stormakt har också försämrat relationerna med tre europeiska Natoländer och ökat spänningarna i Medelhavet. Hur regionen utvecklas är oklart för närvarande, men många länder inom och utom regionen har ett intresse i den, inte sällan motstridiga sådana. Det gör situationen svåröverblickbar och utvecklingen osäker. För att svensk utrikespolitik ska kunna möta alla de svåra utmaningar som nu sker krävs en ny samlad svensk strategi för Mellanöstern. I en sådan strategi bör också finnas med åtgärder för att hantera all den desinformation om Sverige som felaktigt sprids om både socialtjänst och svensk polis och hur bilden av Sverige kan stärkas och bli mer positiv. 8 Mänskliga rättigheter och FN 8.1 Mänskliga rättigheter Som centerpartister vill vi att utrikespolitiken har ett liberalt angreppssätt där friheten från förtryck utgör utgångspunkten. Kvinnor är individer och med individens rättigheter som utgångspunkt kan fokus för en liberal feministisk utrikespolitik med självklarhet ta sig an rätten till utbildning för flickor och pojkar, rätten till sin kropp och sin hälsa inklusive SRHR, rätten till ägande och självbestämmande, och inte minst rätten till inflytande och makt i samhället. Med ett tydligare liberalt perspektiv, med en liberal feministisk utrikespolitik med individens rättigheter som utgångspunkt osynliggörs inte andra minoriteter, hbtqi-personer eller för den delen små pojkar. En feministisk utrikespolitik likt den som den tidigare regeringen drivit med ett ensidigt fokus på just flickor och kvinnor riskerade göra just det. Pojkar exempelvis, är i många länder ytterst utsatta och har samma rätt till exempelvis skolgång, hälsovård, egenmakt, möjlighet till deltagande i arbetslivet och inflytande i samhällslivet som flickor har. Vi tycker att det är viktigt att utveckla och förtydliga utlandsmyndigheternas uppdrag att jobba med jämställdhet och hbtqi och aktivt stötta civilsamhällets aktörer i bredden av sitt uppdrag. Enligt vårt sätt att se det så har förra regeringen haft en tendens att beskriva kvinnor och flickor som offer och inte som aktörer i sin egen kapacitet. Det är så långt ifrån en feministisk politik man kan komma. Kvinnor är individer med egen vilja, inte krockkuddar i en manlig värld. Med ett tydligare fokus på liberal feminism kommer också frågor kring kvinnors ekonomiska egenmakt högre upp på agendan. På samma sätt som förra regeringen drivit att kvinnor ska vara med vid förhandlingsbordet vid fredsförhandlingar och vid uppbyggnaden efter en konflikt menar vi att det är viktigt att Sverige driver på för att Världsbanken och IMF säkerställer kvinnors meningsfulla deltagande i olika investeringsprogram och infrastrukturprogram, inte minst i återuppbyggnaden av länder efter en konflikt. I Sverige har så här långt bred konsensus utvecklats om att jämställdhet mellan könen är någonting bra och att Sverige idag inte är helt jämställt. Den nya regeringen har mycket positivt att utgå ifrån, som många partier varit med och drivit fram inom jämställdhetsområdet. 8.2 FN FN:s deklaration om de universella mänskliga rättigheterna antogs för drygt 70 år sedan. Ändå är åtnjutandet av de universella fri- och rättigheterna ingen självklarhet runt om i världen idag, och har heller aldrig varit. Men det vi ser nu oroar eftersom vi ser en tillbakagång i demokratiska länder där rättsstatens principer och mänskliga rättigheter tidigare har varit en självklarhet, och vi ser hur själva konceptet ifrågasätts där länder som Ryssland och Kina försöker omdefiniera innehållet i ord och handling, även militärt till att passa deras egna syften. Vi är alla förlorare på att mänskliga rättigheter utmanas och internationella åtaganden ifrågasätts och omtolkas av politiska skäl. Allt fler auktoritära stater och politiska krafter hotar på nytt de landvinningar som uppnåtts. Inte minst gäller det demokratiska fri- och rättigheter samt olika minoriteters mänskliga rättigheter. Samtidigt är mänskliga rättigheter globala, odelbara och ömsesidigt förstärkande. För att brott mot mänskligheten och folkmord inte ska politiseras eller förminskas av politiska skäl är det viktigt att det finns förutsägbara processer som utgår från att domstol ska pröva dessa brott. Politiken ska säkra lagstiftning och processer, domstol ska döma. Centerpartiets politik utgår från alla människors frihet och lika värde. De mänskliga rättigheterna omfattar varje person och begränsar staters makt över individen. Vi tar vår utgångspunkt i den enskilda människan, snarare än i systemen, när vi utarbetar vår politik. Därför är främjande och försvar av de mänskliga rättigheterna en kärnuppgift för oss och något som ska genomsyra all vår politik. De mänskliga rättigheterna omfattar dels de medborgerliga och politiska rättigheterna, dels de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna. Tillsammans utgör de en helhet som måste respekteras för att människor ska kunna utveckla sin fulla potential. Mänskliga rättigheter är globala, odelbara och ömsesidigt förstärkande. Centerpartiet anser att det är av yttersta vikt att fokusera på centrala utmaningar inom mänskliga rättigheter – politiska och religiösa friheter och opinionsfriheter, den demokratiska kulturen, minoriteters rättigheter och oberoende rättssystem. I detta arbete utgör Europakonventionen om mänskliga rättigheter en grundsten i Europa. Vi vill stärka det arbetet. Det internationella normsättande arbetet är viktigt och det behöver finnas tydliga och trovärdiga uppföljningsmekanismer och transparens för att bygga tilltro i de internationella institutioner som etablerats, ytterst Europadomstolen för mänskliga rättigheter på vår kontinent. När hela rättighetsagendan undermineras, när Genèvekonventionen och andra konventioner ifrågasätts, då behöver diskussionen om upprätthållandet av de mänskliga rättigheterna också vitaliseras inom FN. Sverige bör därför kommande år initiera en diskussion om vikten av att mänskliga rättigheter upprätthålls i enlighet med hur de är definierade i FN:s deklaration om mänskliga rättigheter. Arbetet behöver genomsyra all verksamhet och alla länder, inklusive de länder som är representerade i FN:s kommitté om mänskliga rättigheter. Putins aggressiva krig i Ukraina får inte gå obemärkt eller ostraffat förbi. De krigsbrott som begås i Ukraina är ett direkt resultat av att Putin aggressivt och folkrättsvidrigt startat ett krig mot Ukraina. Internationella samfundet bör därför, genom majoritetsbeslut i FN:s generalförsamling, skapa en särskild tribunal för aggressions ­ brott i Ukraina. Detta för att säkerställa att straffrihet inte ska råda för de brott som genom kriget och under kriget begås av Ryssland i Ukraina. 8.3 Politiska fångar Det är också vår mening att Sverige mer aktivt och tydligt behöver stödja ryska prodemokratiska aktörer, personer och partier om möjligt i Ryssland men även i exil. Det måste finnas demokrater om Ryssland skall kunna utvecklas till en demokrati. Tyvärr går utvecklingen både i Ryssland och på andra håll i världen åt helt fel håll för demokrati- och frihetskämpar. Politiska fängslanden blir allt vanligare. I augusti 2020 förgiftades den ryska oppositionspolitikern Navalnyj på en resa från Sibirien till Moskva och han sitter nu fängslad på lång tid i en uppenbart politiskt motiverad dom. Detsamma gäller oppositionspolitikern Vladimir Kara-Murza, som dessutom tidigare blivit förgiftad vid två tillfällen och delvis levt i exil. Han har nu dömts till 25 års fängelse för förräderi och ska enligt medieuppgifter vara på väg mot isoleringsläger i Sibirien. Oppositionspolitikern Ilja Jasjin har dömts till 8,5 år för att ha ”spridit falsk information” om armén. Därtill har Navalnyjs parti bannlysts och har svårt att verka i Ryssland idag, precis som många andra politiska partier och civilsamhälles ­ organisationer som klassats som ”foreign agents”. Därmed finns små förutsättningar för att demokratiska, rättvisa och fria val ska kunna genomföras i Ryssland. Kreml och president Putin måste ta sitt ansvar. Straffrihet får inte råda, inte heller för hjärnorna bakom angreppen. Detta måste få ett slut. Sverige måste driva att Navalnyj, Kara-Murza, Ilja Jasjin och andra politiska fångar omedelbart släpps fria. I Azerbajdzjan attackerades och godtyckligt fängslades dr Gubad Ibadoghlu, en erkänd nationalekonom och ”research fellow” på London School of Economics och politisk aktivist den 23 juli. Han hålls tillfångatagen av regimen på falska grunder och av politiska skäl. Hans kontakt med familj och advokat är mycket begränsad. Här behöver regeringen också uppmärksamma och kräva av styret i Azerbajdzjan att dr Ibadoghlu släpps fri. Flera svenskar sitter också fängslade utomlands, utan rättegång och av politiska skäl. I år har Dawit Isaak suttit fången i Eritrea utan rättegång i 22 år. Ansträngningar att få honom fri genom ”tyst diplomati” har inte gett resultat. Den svenske medborgaren och publicisten Gui Minhai sitter alltjämt fängslad efter att ha kidnappats av den kinesiska regimen i Thailand. Han måste omedelbart släppas fri. I Iran sitter KI-forskaren Ahmadreza Djalali fängslad sedan många år och sedan över 1 ½ år sitter svenska diplomaten Floderus fängslad i Iran. Båda falskeligen anklagade av regimen för spioneri. I alla dessa fall är det tydligt att regeringen måste ändra strategi och göra mer för att Dawit Isaak, Gui Minhai, Ahmadreza Djalali och Johan Floderus omedelbart släpps fria. Regeringen behöver anstränga sig ytterligare för det. Vi måste stå upp för våra värden och den internationella rättsordning vi varit med och skapat. 9 Nedrustning och icke-spridning Sverige ska vara en tydlig röst i nedrustningsarbetet. Sverige ska vara pådrivande för att reducera kärnvapenhotet och medverka till en balanserad nedrustning. Vi vill stärka de avtal och samarbeten som finns. För oss är det viktigt att arbetet med nedrustning fortsätter. Vi kommer att fortsätta arbeta för att upprätthålla och utveckla det globala icke-spridningsavtalet, NPT. Det handlar om att kärnvapenländer förbinder sig att inte sprida kärnvapenteknik till andra länder. Och länder som inte har kärnvapen lovar genom avtalet att själva inte utveckla sådana vapen. Dessutom går avtalet långsiktigt ut på att minska och – på sikt – avskaffa kärnvapen. Tyvärr ledde den senaste översynskonferensen av NPT i augusti 2022 inte till en gemensam slutsats. Rysslands krig mot Ukraina, hot om kärnvapenanvändning samt angreppet på kärnkraftverket Zaporicha skapade stora meningsskiljaktigheter. Ryssland lade slutligen in sitt veto mot slutsatserna. Men det får inte innebära att vi ger upp. När NPT ses över 2026 vill vi gärna att nya krav tillkommer för att höja trösklarna för användning av kärnvapen. Tilltron behöver stärkas för de nedrustningsavtal som ännu finns kvar. Det finns några få nedrustningsavtal – och förtroendeskapande nedrustningssamarbeten – som fortfarande fungerar. Vi ska inte göra något som riskerar dessa. Snarare måste det arbetet stärkas. Vi vill arbeta för att provstoppsavtalet nu träder i kraft. Sverige ska vara en tydlig röst i nedrustningsarbetet, också efter inträdet i Nato. Det är många Natoländer som är tydliga i arbetet mot kärnvapen och Sverige bör samarbeta med dessa länder för att föra nedrustningssamarbetet framåt. 10 Internationella insatser Sverige har under många år deltagit i internationella insatser under FN ‑ , Nato- och EU-flagg, alltid med FN-mandat i grunden. Även om deltagandet är lägre och antalet insatser färre nu jämfört med för några år sedan är de insatser som Sverige deltar i viktiga och gör skillnad i de länder där vi deltar. Det är alltjämt viktigt att Sverige deltar där och om vi kan göra skillnad. Den nationella försvarsplaneringen måste säkra att vi också kan ta vårt internationella ansvar. Sverige ska fortsatt kunna och vilja delta i internationella insatser under Nato ‑ , EU- och FN-flagg. 11 Internationell klimatpolitik Klimatet känner inga nationsgränser och effektiva svar på de utmaningar vi står inför behöver därför vara internationella. Det krävs ett starkt globalt klimatarbete och när andra länder vacklar behöver Sveriges och EU:s röst vara tydlig. Genom att i praktiken visa att ekonomisk tillväxt och utsläppsminskningar går att förena samtidigt som vi skapar jobb, kan Sverige och EU visa ledarskap internationellt. Eftersom Sveriges utsläpp är små i ett globalt perspektiv är det viktigt att vara pådrivande regionalt, i EU och internationellt. För att nå målen i Parisavtalet krävs snabbare minskning av utsläppen än vad vi ser idag och mer kraftfulla åtgärder. Målen i Parisavtalet kommer inte att nås med nuvarande politik. Samtidigt som dystra budskap är återkommande återstår ett litet hopp, vi kan fortfarande vända utvecklingen. Det kräver resolut handling. För Centerpartiet är det en självklarhet att alla utsläpp ska bära sina kostnader genom att de omfattas antingen av ett koldioxidpris eller av ett handelssystem för utsläppsrätter. Vi vill att Sverige ska vara föregångare i EU, och att EU ska vara en föregångare i världen genom att anta ambitiösa och modiga utsläppsminskningsmål. Vi vill också se att Sverige och EU utövar en vass klimatdiplomati som förmår skärpa andra länders klimatmål och politik, och bidra med goda exempel utifrån våra erfarenheter. I alla delar av världen uppstår negativa effekter i klimatförändringarnas spår. Svältkatastrofer till följd av långdragen torka, människor som tvingas lämna sina hem på grund av havsnivåhöjningar och extrem nederbörd som får kostsamma konsekvenser. I de länder där människor i hög grad är beroende av naturresurser för sin försörjnings ­ förmåga har klimatförändringarna som störst negativ påverkan. Förutom utsläpps ­ minskningar krävs att samhällen klimatanpassas. Det är ett sätt att mildra konsekven ­ serna av naturkatastrofer, och ju mildare konsekvenserna blir, desto mindre humanitärt bistånd kommer behövas och i förlängningen också mindre utvecklingsbistånd. Samhällen som drabbas av klimatkatastrofer drabbas också av ökade konfliktrisker och förlorar ofta många steg på utvecklingsstegen vilket också. göder nya konflikter. Genom att satsa på klimatanpassning kan konflikter förebyggas. I många fall har klimatförändringarnas följder större negativ påverkan på kvinnor än män. Därtill leder ojämställt deltagande i beslutsprocesser ofta till att kvinnor utesluts från viktiga bestämmelser som har stor påverkan på deras liv. Centerpartiet ser kvinnors roll som otroligt viktig i kampen mot klimatförändringarna. Vi vill därför stärka kvinnligt entreprenörskap och äganderätt, samtidigt som vi vill se jämlikt deltagande i beslutsprocesser. Arbetet mot klimatförändringarna, såväl nationellt som internationellt, ska genomsyras av ett jämställdhetsperspektiv. 12 Bistånd och utvecklingspolitik 12.1 Biståndseffektivitet Globalt rör vi oss tillbaka mot en polariserad världsordning präglad av skarpa ideologiska skiljelinjer där det system av institutionaliserat globalt samarbete som präglat efterkrigstiden saknar starka förkämpar. Egenintresse och nationella agendor tycks bli viktigare än utveckling, diplomati och solidaritet. Samarbete och kompro ­ misser tonas ner till förmån för polemik och konfrontation. Det passar sig dåligt när det kommer till bistånd och utvecklingspolitiken. Utvecklingspolitiken ska vara större än gynnande av egna nationella agendor och biståndet ska vara fritt, inte bundet. Svenskt bistånd ska istället utgå från OECD-Dacs regelverk för hur bistånd kan användas. Att använda biståndet som ett sätt att tvinga människor att återvända efter att de nekas asyl är inte i enlighet med OECD-Dac och Centerpartiet motsätter sig en politik där biståndet används på detta sätt. 12.2 Agenda 2030 och biståndet som hävstång och bredare engagemang De globala utmaningar som Agenda 2030 identifierar präglas av stor komplexitet och pekar på behovet av djup kunskap och långsiktiga förändringar. Sveriges internationella utvecklingssamarbete ska användas för att bidra till en djupgående och beständig förändring. Det görs genom att bekämpa grundorsakerna till fattigdom och förtryck, inte enbart deras konsekvenser. Bara så kan utvecklingssamarbetet nå sitt övergripande mål om att utrota fattigdomen och att på sikt avveckla sig självt. Därför är det viktigt att stå fast vid att målet för Sveriges internationella bistånd är, och ska vara, att skapa förutsätt ­ ningar för bättre levnadsvillkor för människor som lever i fattigdom och förtryck. Sverige har gedigen kunskap inom många olika områden och vårt utvecklings ­ samarbete är ofta världsledande. Men även om och när vi är bäst i världen vad gäller utvecklingspolitik så räcker inte det. Det krävs en substantiell ökning i volym och effektivitet för att göra bestående skillnad. Idag är det svenska utvecklingssamarbetet så tunt utspritt i många länder och på många tematiska områden att Sveriges förmåga att göra bestående skillnad riskerar att urholkas. För att det svenska biståndet ska kunna ha en avgörande betydelse krävs att det utformas för att fungera som en effektiv hävstång på andra förändringsaktörer inom marknad och civilsamhälle och att det verkar fokuserat inom ett mindre antal områden. Centerpartiet vill att svensk internationell utvecklingspolitik ska bygga på en tidsatt nollvision för utvecklingspolitiken i varje land där vi är verksamma. Vi har under decennier varit med och byggt upp vad som ofta framställs som det svenska biståndets adelsmärke, nämligen långsiktiga relationer och partnerskap. Detta är vi stolta över. Vi vill därför sätta tydliga mål för att fasa ut utvecklingspolitiken i land efter land och där istället bygga bredare relationer inom handel, kultur och forskning. Dessa mål ska ställas upp mot en tydlig och realistisk tidslinje i varje land där vi bedriver utvecklings ­ politik. När vi uppnått de resultat som vi vill ska vi fasa ut biståndet och växla upp bredare relationer. Att fokusera på biståndsbudgeten som hävstång för bredare resurs ­ flöden ser vi som den snabbaste vägen bort från biståndsberoende. En fokusering av det svenska biståndet ska ta utgångspunkt i de globala mål i Agenda 2030 och de målsättningar i Parisagendan som svenska aktörer bäst kan bidra till att nå. Vi är bra på mycket men behöver bli bättre på att fokusera på det vi är allra bäst på. Sverige måste våga välja väg och fokusera där vi har bäst förutsättningar att bidra till bestående och hållbar utveckling. I de länder där vi väljer att gå in med lång ­ varigt bilateralt stöd är det av stor vikt att vi bygger upp landspecifik kompetens på UD och Sida, för att kunna verka effektivt och för att kunna kanalisera nödvändiga resurser. 12.3 Fokusering Vi ska verka där vi kan göra mest skillnad, och där ska vi vara världsledande världs ­ förbättrare. För att öka genomslaget av det svenska internationella utvecklings ­ samarbetet behövs ett fokus som möjliggör hållbara resultat. Centerpartiet vill därför kraftsamla det svenska utvecklingssamarbetet runt fyra tematiska mål som är centrala för det övergripande målet om minskad fattigdom och frihet från förtryck. Alla tre mål är sprungna ur och bidrar till de 17 globala målen för hållbar utveckling. Centerpartiet ser behov av att fokusera på fyra områden, vilka är att skapa hållbara jobb klimatomställning och tillgång på grön energi demokratiutveckling och rättsstatens principer samt utbildning för pojkar och flickor. Jämställdhet genomsyrar alla våra prioriterade områden. Det är då det får störst effekt. Våra prioriteringar är utformade för att motverka grundorsaker till fattigdom och ofrihet inom ett flertal av de globala målen, och med svenska mervärden i åtanke. Genom att använda det internationella utvecklingssamarbetet som en hävstång för mobilisering av andra resursflöden byggs en tydlig väg bort från ett biståndsberoende till förmån för en övergång till bredare relationer. Centerpartiet ser ett stort värde i en utvecklingspolitik där breda lager av det svenska civila samhället och näringslivet är direkt engagerade. De utgör den historiska grunden för Sveriges internationella utvecklingssammanhang och är en förutsättning för Sveriges framgångsrika arbete på området. Medan Sveriges offentliga utvecklingssamarbete i många olika länder sträcker sig fem decennier bakåt i tiden har representanter från vissa delar av det svenska samhället ett hundraårigt engagemang bakom sig. Målen i Agenda 2030 kan inte uppnås utan det privata näringslivets aktiva och ansvarsfulla engagemang. Men det är också värdefullt att det svenska näringslivet får en tydligare och mer själv ­ klar roll i det svenska utvecklingssamarbetet för att säkra samhällsförankringen och fortsätta bygga på de långsiktiga relationerna med partnerländer som kan leva vidare när det svenska biståndet en dag kan avvecklas. Privata företag är motorer för innovationer och investeringar, de skapar arbetstillfällen, ökar skattebasen och driver på offentliga investeringar i infrastruktur. Svenskt näringsliv är världsledande inom en rad områden som är avgörande för att möta de globala utmaningar som är kopplade till Centerpartiets tematiska fokuseringar i utvecklingspolitiken. En större närvaro av fler svenska aktörer i utvecklingspolitiken utöver det civila samhället och näringslivet, såsom akademin, investerare och kooperationer, ger ett starkt bidrag till en snabbare utveckling bort från fattigdom och ofrihet och skapar en bredare grund för Sveriges relationer i det internationella utvecklingssamarbetet. 12.3.1 Hållbara jobb Det behövs fler riktiga jobb i världen med anständiga arbetsvillkor. Möjligheterna till ett eget arbete och en egen inkomst är den viktigaste vägen ur fattigdom, inte minst för kvinnor. Centerpartiet vill därför införa en arbetslinje i det internationella utvecklings ­ samarbetet med särskilt fokus på jobb i den privata sektorn. Afrika kommer att uppleva en urbaniseringstakt som är snabbare än någon gång tidigare i världshistorien. Under de närmaste 25 åren väntas en halv miljard människor flytta till städer i Afrika i jakt på alternativa försörjningsmöjligheter. Hållbara jobb måste därför även skapas på landsbygden där över 75 procent av de som lever i fattigdom bor. Flertalet är kvinnor som jobbar i ineffektiva jordbruk. Övergången från dåligt betalda jobb under usla arbetsförhållanden och med låg produktivitet till hållbara jobb går via utbildning och legala reformer. På landsbygden är det särskilt viktigt med reformer som utvecklar lantbruket och rättssystem som säkerställer äganderätten till mark även för fattiga och för kvinnor. Avsaknaden av jobb i städer och på landsbygden är redan idag en stor källa till frustration bland unga människor och en pådrivande faktor bakom fattigdom och migrationsströmmar. Bristen på jobb inom den formella sektorn underminerar även möjligheten till beskattning vilket påverkar länders förmåga att bygga upp ett socialt skyddsnät och fungerande institutioner. I Sverige finns stor erfarenhet av att främja hållbart arbete, och arbetsmarknadens parter tar ett stort ansvar baserat på frivilliga avtal, vilket främjar organisering och utgör en viktig del av ett rikt föreningsliv. Det är en modell som fler länder skulle gynnas av. Ett riktat stöd till skapandet av fler hållbara jobb, med särskilt fokus på småföretagare, unga och kvinnor, lägger grunden för ett mer långsiktigt och hållbart globalt välstånd. 12.3.2 Klimatbistånd och tillgång till grön energi Klimatet är vår tids största utmaning. Alla bidrar till klimatförändringarna men de som bidrar minst till problemen drabbas hårdast av deras konsekvenser. Detta gäller människor som lever i fattigdom och särskilt fattiga kvinnor och flickor som utgör en stor majoritet av världens fattiga. Idag bidrar fattiga länders outvecklade ekonomier till en relativt liten andel utsläpp av växthusgaser. Men om dessa länders ekonomier utvecklas med samma stora klimatavtryck som västvärlden blir effekten på klimatet och den biologiska mångfalden förödande. Planeten har inte råd med att dessa ekonomier upprepar samma utvecklingsmönster som västvärlden. Om vi ska klara av 1,5-gradersmålet kommer det att krävas en grön omställning i hela världen inklusive i låginkomstländer, med fokus på att möjliggöra en hållbar väg ut ur fattigdomen. Detta gäller både på landet och i städer. Vägen ur fattigdom går för många människor genom en ökad effektivitet av jordbruket som även är en viktig del för att klara livsmedelssäkerheten globalt. De reformer som krävs för att växla upp effektiviteten i jordbruket måste vara klimatsmarta. Samma produktions- och konsumtionsmönster som präglar rika länder i väst kan inte vara förebild om vi ska klara klimatet och den biologiska mångfalden. Samtidigt står världen inför en fortsatt stegrande urbanisering och övergång till en livsstil som riskerar att leda till ett betydligt större klimatavtryck. Här krävs kraftfulla åtgärder där tillgång till förnybar energi och energieffektivisering är centralt. Vägen ut ur fattigdom kan inte vara fossildriven utan måste drivas av grön energi och kantas av biologisk mångfald. Klimatbiståndet ska inte gå till att finansiera fossila utsläpp i någon form. Det behövs även kraftfulla insatser för att minska klimateffekten av urbanisering och anpassa utsatta samhällen och växande städer till klimatförändringarnas oundvikliga konsekvenser. Idag lever 600 miljoner människor i Afrika utan tillgång till elektricitet och närmare 1 miljard lagar mat i energislukande spisar eller över öppen eld. Nuvarande nivå på investeringarna i förnybar energi innebär att dessa siffror inte kommer att minska, eftersom förbättringarna som sker bara ligger i nivå med befolkningstillväxten. Centerpartiet vill satsa mer på ett globalt klimatarbete genom att främja tillgången till förnybar energi och energieffektivisering med utgångspunkt i fattiga människors rätt till utveckling och frihet och med kvinnor och flickor i särskilt fokus. Vi vill öka investeringarna i projekt som ökar tillgången till förnybara och effektiva energisystem, exempelvis genom att dela risk med företag som investerar i sektorn. Svensk miljö ­ teknik och energitänkande inom företagande och forskning liksom våra värderingar för hållbarhet, jämlikhet och offentliga institutioner utgör en god grund för att bidra till hållbara och jämlika globala lösningar. Det är fattiga människor som ofta saknar alternativa försörjningsmöjligheter och som är direkt beroende av lokal jordbruksproduktion som påverkas mest av förändringar i nederbördsmönster och temperaturer. Kvinnor står för en absolut majoritet av jordbruksarbetet och matproduktionen i utvecklingsländer. Kvinnorna är därmed i större utsträckning än män beroende av naturresurser från skogen och jordbruket. När vädret blir torrare och regnen kommer allt mer oregelbundet och oförutsägbart drabbas alla, men kvinnorna drabbas hårdast. Globalt är jordbruket såväl en del av problemet som ett svar på klimatutmaningen. Jordbruket står för betydande utsläpp, men en stor del av dessa kommer från industriella jordbruk i hög- och medelinkomstländer samt från ändrad markanvändning. Det är oerhört viktigt att stävja skogsskövling, särskilt i länder med stora arealer regnskog, och att minska suget efter ny jordbruksmark genom ett effektivare jordbruk. Att på ett hållbart vis öka produktionen från mindre jordbruk utan att öka utsläppen är därför avgörande, både för klimatet och för fattigdomsbekämpningen. Tillgång till förnybar energi är en viktig del i att öka produktiviteten i jordbruket genom att exempelvis möjliggöra förädling av jordbruksvaror på lokal nivå och skapa obrutna kylkedjor som möjliggör handel. Insatser för utbildning, rationalisering och nya brukandemetoder, såsom agroforestry, skulle kunna kombinera ökad produktion, hållbarhet och klimatresiliens med minskade koldioxidutsläpp. 12.3.3 Demokrati och rättsstatens principer Värnandet av människans grundläggande fri- och rättigheter är kärnan i Centerpartiets politik. I en tid då inskränkningar av demokratin, mänskliga rättigheter och rättsstatens principer blivit allt vanligare vill vi använda det svenska utvecklingssamarbetet för att värna liberala värden. Vi ska stödja uppbyggnaden av rättsstater där all makt måste följa lagar och regler som gäller lika för alla och envar, inklusive makthavarna. Offentliga institutioner som utgår från opartisk rättstillämpning och ett starkt och oberoende rättsväsende är fundamentalt i en rättsstat. I en liberal stat värnas demokrati och förenings- och yttrandefrihet som manifesteras i ett fungerande flerpartisystem med demokratiska partier, fria och rättvisa val och ett livskraftigt civilsamhälle. 5,1 miljarder människor världen över lever idag med rättsliga problem som inte får en lösning. Merparten rör vardagsproblem såsom tillgång till jobb, mark och egendom, sociala förmåner, utbildning och hälsa. Med andra ord har en stor del av jordens befolkning inte full tillgång till rättvisa. Rättsliga institutioner och förvaltning av god kvalitet är avgörande för att tillgodose dessa vardagliga problem genom att säkerställa att de hanteras rättvist och rättssäkert. Lika viktigt är ett livskraftigt civilsamhälle som kan ge människor möjlighet att engagera sig för att lösa problem tillsammans eller att gemensamt kräva sin rätt. Kvinnor och flickor drabbas ofta oproportionerligt av avsaknad av rättvisa. När kvinnors rättsliga skydd saknas eller inte är starkt nog att överkomma ojämlika sociala eller traditionella normer leder det till förtryck. Kvinnor drabbas av begränsad politisk representation, hindras från att äga mark och driva företag, saknar rätt till utbildning och hälsa och drabbas ytterst av diskriminering och fysiskt våld. Ett inte obetydligt problem är informella rättssystem och hederskultur som gör att främst kvinnor, men också män, inte har tillgång till formell rättsskipning. Istället är de som individer utlämnade till gruppens sociala normer och hederskulturens förtryckande strukturer. Genom att anlägga ett jämställdhetsperspektiv i vårt stöd till reformering av formella rättsstrukturer kan vi bidra till att säkerställa att kvinnors och flickors rättigheter också ger resultat för att uppnå bättre hälsa, bättre resultat i barns utbildning, bättre tillgång till egendom och förbättrad ekonomi för familjer och ytterst ökad ekonomisk tillväxt och säkerhet för samhällen och stater. I dag hålls många människor kvar i fattigdom och ojämlikhet av svaga stats ­ strukturer med politiker och tjänstemän vars brist på vilja och förmåga att upprätthålla rättsstatens principer leder till korruption. I brist på ett fungerande system tenderar människor att vända sig till informella system som är uppbyggda kring normer som inte alltid rimmar med rättsstatens principer. Ungefär hälften av världens befolkning lever i länder där auktoritära krafter systematiskt och framgångsrikt underminerar grund ­ läggande fri- och rättigheter. De formella rättsstrukturer som idag finns i många utvecklingsländer är ofta korrupta och inte sällan den auktoritära statens förlängda arm. Det kan i sig verka hämmande på individers vilja att vända sig till dem. Det behövs både en reformering av formella institutioner och förändringar av samhälleliga normer för att uppnå framgångsrik förändring. Att stärka rättsstaten är att påverka maktförhållandena i ett land. Fungerande demokratiska institutioner och försvar för mänskliga rättigheter utgör ett ramverk som stärker fattiga och utsatta människors rättigheter och skyddar dem mot övergrepp. Rättsliga institutioner är också nödvändiga för att minska korruption och för att begränsa och försvåra politiskt förtryck. De utgör ett motstånd mot en allt starkare global trend av minskande demokratiskt utrymme. Starka och motståndskraftiga institutioner är grunden för fred, rättvisa och hållbar utveckling byggd på respekt för mänskliga rättigheter. Centerpartiet menar att utvecklingsbiståndet måste ta avstamp i denna vetskap och prioritera satsningar utifrån vad som verkligen bygger och befäster demokrati och rättsstat i ett land och globalt. Korruptionsbekämpning är därför centralt i Centerpartiets internationella utvecklingsagenda. Det innebär bland annat att främja kompetens och kapacitet inom de nationella och internationella rättsliga institutionerna, att stärka föreningslivets möjlighet till insyn och granskning, att premiera äganderätten och att motverka all form av diskriminering. Det behöver finnas en större flexibilitet i demokratibiståndet och bättre förutsätt ­ ningar för att snabbt kunna ändra det svenska engagemanget i länder vid negativ demokratisk utveckling i enlighet med principen om more for more, less for less . Med det menas att utvecklingssamarbetet behöver anpassas till rådande omständigheter i syfte att nå uppsatta mål. Vid negativ demokratisk utveckling behöver biståndet vara flexibelt och ändamålsenligt samtidigt som förändringar behöver föregås av en nära dialog mellan regeringen, ansvariga myndigheter samt berörda aktörer i det civila samhället. 12.3.4 Utbildning för pojkar och flickor För Centerpartiet är satsningar på utbildning för flickor och pojkar centralt för ett hållbart, jämställt och inkluderande samhällsbygge. Utbildning ger också positiva effekter på viktiga utvecklingsområden såsom hälsa, sanitet och vattenfrågor. Det är en förutsättning för demokratisk uppbyggnad och förebyggande av kriser som också bidrar till större egenmakt och ökad individuell frihet. Utan utbildning som håller hög kvalitet kommer inga hållbara jobb skapas. Många av de nya arbetstillfällen som måste skapas i utvecklingsländer kommer att finnas i de snabbt växande städerna och inom industri, it och tjänstesektorer. Utbildning är en förutsättning för denna omställning och det är särskilt viktigt att fokusera på flickors skolgång eftersom långt fler flickor än pojkar i världen inte går i skolan. En mer utbildad arbetskraft leder till minskad fattigdom. Hållbara jobb förutsätter att barn och vuxna erbjuds möjlighet till utbildning som håller hög kvalitet. Bara då kan de konkurrera på en globaliserad arbetsmarknad och ekonomi, och därmed bidra till en hållbar utveckling. Mer fokus måste därför läggas på att möjliggöra för fler barn och unga, flickor och pojkar att få tillgång till skola och utbildning. Fler barn i utvecklingsländer ska få tillgång till en egen bok och inte berövas möjligheten att lära sig läsa, skriva och räkna. Utan kunskap, ingen utveckling. Utan utbildning, inga ökade livschanser eller livsresor. 12.4 Afghanistan Afghanistan har länge varit största mottagaren av svenskt bistånd. Talibanerna har nu återtagit makten i Afghanistan. Framtiden ter sig mörk för Afghanistans befolkning som befinner sig i en fruktansvärd situation. Runt en halv miljon afghaner beräknas vara på flykt inom landet, främst kvinnor och barn. Vilken väg talibanregimen kommer ta och hur deras styre kommer utvecklas är oklart men det står klart att svenskt bistånd inte kan gå till att stödja talibanregimen. Mer fokus behöver vara på humanitärt bistånd. Samtidigt får vi inte överge Afghanistan. Vi måste hitta sätt som säkrar att den utveckling som trots allt gjorts; fler barn inklusive flickor har fått skolgång och färre kvinnor och barn dör i barnsäng nu än tidigare. Vilka möjligheter som finns framöver behöver redas ut och vi föreslår därför att ett omtag görs. Sverige behöver en ny biståndsstrategi för Afghanistan. Kerstin Lundgren (C) Anna Lasses (C) Mikael Larsson (C) Ulrika Liljeberg (C) Niels Paarup-Petersen (C) Malin Björk (C) Christofer Bergenblock (C) Catarina Deremar (C) Elisabeth Thand Ringqvist (C) Helena Vilhelmsson (C) Rickard Nordin (C)

Motion till riksdagen 2024/25:3162 av Kerstin Lundgren m.fl. (C) Internationellt samarbete i en utmanande tid Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att svensk utrikespolitik ska försvara och främja den liberala demokratin och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att svensk utrikespolitik ska vara sammanhängande och baseras på enhetligt agerande i säkerhets-, handels- och utvecklingspolitikens olika delar och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige inom ramen för multilaterala samarbetsstrukturer ska verka för att forma koalitioner med demokratiska länder som en motvikt mot de alltmer tydliga auktoritära strömningar som genomsyrar internationella samarbetsstrukturer och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om behovet av att utveckla en säkerhetspolitisk granskningsfunktion också för utländska direktinvesteringar i svenska medieföretag och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen behöver lägga fram en årlig säkerhetspolitisk skrivelse för riksdagen där det bl.a. redogörs för arbetet i Nationella säkerhetsrådet inom Statsrådsberedningen och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om fortsatt politiskt, ekonomiskt, humanitärt och militärt stöd till Ukraina, vad som än krävs, och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att beslut om att skicka Jas till Ukraina behöver fattas hösten 2024 och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att vidhålla kravet att Ryssland omedelbart måste lämna Ukraina, inklusive det sedan 2014 illegalt annekterade Krim, och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om behovet av att ytterligare förstärka Rysslandskunskap genom ett Nato Centre of Excellence i Sverige och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om vikten av stöd till ryska prodemokratiska krafter, såsom medier och politiska aktörer, och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att inte godta ryska s.k. fredsbevarande styrkor då de utgör en destabiliserande aktör, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att EU är Sveriges viktigaste utrikespolitiska arena och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att EU uthålligt behöver stärka sin förmåga att möta en bred palett av hot och utveckla sin säkerhetspolitiska verktygslåda, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska arbeta för att stärka EU:s röst gentemot krafter som hotar den liberala demokratin, t.ex. systemrivaler som Kina, och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska driva på för att utrikespolitiken i ökad utsträckning ska beslutas inom EU genom majoritetsbeslut och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska arbeta för att EU-kommissionen ska använda demokratilåset för att strypa medel till medlemsstater som allvarligt och upprepat agerar i strid med sina åtaganden i fråga om demokrati och mänskliga rättigheter och som inte sätter stopp för offentlig korruption, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska arbeta för att EU ska agera mot medlemsstater som, i strid med gemensamma sanktioner, öppnar för friare visum från t.ex. Ryssland och Belarus, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att EU uthålligt och kraftfullt ska upprätthålla och utveckla sanktionspolitiken mot ryssar och Ryssland samt att frysta tillgångar bör beslagtas och säljas för att användas för att återuppbygga Ukraina och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att EU:s Magnitskijsanktioner ska breddas till att omfatta systematisk korruption och penningtvätt och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att så länge EU inte har inkluderat systematisk korruption och penningtvätt i sina Magnitskijsanktioner, införa svenska Magnitskijsanktioner och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att EU behöver införa Magnitskijsanktioner mot styret i Azerbajdzjan för övergrepp på mänskliga rättigheter och etnisk rensning i Nagorno-Karabach och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att täppa till kryphål i sanktionerna mot Ryssland och om behov av att Sverige och EU måste rikta sanktioner mot hela den ryska energi- och banksektorn, inklusive Rosatom, och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska arbeta för att EU uppdaterar sitt legala terroristramverk (common position 2001/931/CFSP) för att möjliggöra terrorklassning av exempelvis IRGC, det islamiska revolutionsgardet, samt liknande organisationer för att stärka det europeiska antiterroristsamarbetet och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska verka för att EU terroriststämplar IRGC och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att återta Sveriges ratifikation av EU-Kuba-avtalet och driva att EU utvärderar och omprövar detsamma, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om behovet av att EU tar fram en ny strategi för Kaukasien och det östliga partnerskapet som utgår från att stödja ländernas frihets- och demokratirörelser och inkluderar EU:s roll för långsiktig fred och stabilitet i området och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att sanktionerna mot Belarus ska breddas till att omfatta systematisk penningtvätt och korruption samt vara träffsäkra och riktas mot ansvariga för övergreppen och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa ett striktare EU-regelverk gällande företags ansvar att upprätthålla mänskliga rättigheter och miljö- och klimathänsyn i frihandelsavtal och vid annan verksamhet utanför unionen och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen ska verka för att kommissionen presenterar en mekanism, likt demokratilåset, så att de medlemsländer som inte gör sin del av klimatarbetet får sin EU-finansiering indragen, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska verka för att EU diversifierar sina handelskedjor genom att säkra utbud från flera aktörer, särskilt av kritiska råvaror, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Kinas observatörsstatus i Arktiska rådet måste omprövas och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige tydligt ska fördöma de övergrepp och tvångsinterneringar av uigurer som begås av den kinesiska regimen och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att bejaka att i Europaparlamentet kräva en oberoende internationell granskning som prövar Kinas övergrepp mot uigurer och andra minoriteter utifrån bl.a. gällande folkrätt och FN-rapporten om människorättsbrott mot uigurer, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska driva att EU inför sanktioner mot ansvariga för Kinas övergrepp mot uigurer och andra minoriteter, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om fortsatt stöd till demokratirörelsen i Hongkong och att Sverige under 2024/25 bör avsluta det avtal, Mutual Legal Assistance in Criminal Matters, som finns med Hongkong för att markera att Hongkongs rättssystem inte längre är separat från det kinesiska, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska verka för att Taiwan får tillträde till de multilaterala internationella möten som hålls under 2024/25, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ett ”House of Sweden” ska inrättas i Taiwan senast 2025 och att ett breddat bilateralt samarbete till att omfatta fler områden bör komma till stånd 2024/25, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att modernisera det mellan de nordiska länderna tecknade Helsingforsavtalet utifrån de slutsatser i den rapport som den särskilda arbetsgruppen lämnat till rådet, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ett fördjupat samarbete för att motverka gränshinder i Norden, inklusive vid införandet av EU-regler, och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen snarast bör bejaka Nordiska rådets och övriga länders önskan om ett inrättande av ett ministerråd för infrastruktur- och transportfrågor och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en väl genomarbetad plan för hur Norden bättre kan hantera framtida kriser såsom en ny pandemi, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om gemensamma nordiska insatser för att stödja studenter i instabila länder och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att samarbete kring kultur, språk, klimat, energi och forskning är avgörande för att uppnå Nordiska ministerrådets vision för 2030 och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Norden ska vara den mest integrerade regionen i världen till 2030 och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om behovet av att Sverige tar fram en ny Arktisstrategi, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska utveckla en ny samlad regional strategi för Mellanöstern och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om vikten av att hävda internationell rätt och på den grunden aktivt medverka till en hållbar lösning på konflikten mellan Israel och Palestina baserad på två stater med erkända och säkra gränser med självbestämmande, säkerhet, frihet och möjligheter för den egna befolkningen, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska ta initiativ till att säkra att legitimiteten för internationell rätt upprätthålls, inklusive för Internationella domstolen och Internationella brottmålsdomstolens beslut och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utveckla och förtydliga utlandsmyndigheternas uppdrag att jobba med jämställdhet och hbtqi och aktivt stötta civilsamhällets aktörer i hela bredden av sitt uppdrag men särskilt rörande rätten till politiskt inflytande och beslutsfattande, ekonomisk egenmakt, SRHR, frihet från våld och rätt till fred och säkerhet och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska driva på för att Världsbanken och IMF säkerställer kvinnors meningsfulla deltagande i investeringsprogram och infrastrukturprogram i återuppbyggnaden av länder efter konflikt och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige i FN ska driva att FN under kommande år behöver intensifiera dialogen kring och följa upp arbetet med upprätthållandet av mänskliga fri- och rättigheter så som definierat i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska driva på för att stärka FN som organisation och dess roll i den multilaterala världsordningen och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige aktivt ska driva på för att generalförsamlingen ska besluta om en särskild tribunal för aggressionsbrottet och övergrepp begångna av Ryssland i Ukraina och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska driva att politiska fångar i länder som Ryssland, Belarus, Kina, Azerbajdzjan, Iran och Turkiet omedelbart ska släppas, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska driva att dr Gubad Ibadoghlu som tillfångatagits som politisk aktivist i Azerbajdzjan släpps fri, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen måste göra mer för att svenska medborgarna Gui Minhai i Kina, Dawit Isaak i Eritrea och Ahmadreza Djalali i Iran omedelbart ska släppas fria och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om vikten av att Sverige fortsätter att vara en aktiv röst i det internationella nedrustningsarbetet och arbetar för att åstadkomma konkreta steg för kärnvapennedrustning inom ramen för NPT-avtalet och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att tillsammans med likasinnade Natoländer pröva ifall en eventuell närvaro som tillfällig observatör vid översynskonferensen för FN:s konvention om kärnvapenförbud bör ske och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska kunna delta i internationella militära och civila insatser under Nato-, EU- och FN-flagg och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att verka för en effektiv klimatdiplomati som stärker det internationella klimatsamarbetet och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska verka för en revidering av Romstadgan för att möjliggöra att länder, ledare och personer som bryter mot internationell rätt genom att med berått mod ha orsakat miljöskada i katastrofal skala ska kunna åtalas enligt brottsrubriceringen ekocid och ställas inför rätta enligt internationell rätt, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att arbeta för att stärka jämställt beslutsfattande i det internationella klimatsamarbetet och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om vikten av ett starkt och pålitligt svenskt bistånd som utrikes- och säkerhetspolitiskt verktyg och tillkännager detta för regeringen. 1 En värld i förändring – flera globala säkerhetspolitiska utmaningar Den liberala världsordning som byggdes upp efter andra världskriget kännetecknas av multilateralt samarbete, internationella institutioner, frihandel, säkerhetssamarbete och, för de demokratiska länderna, en gemensam strävan efter mänskliga rättigheter ytterst manifesterad i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna som alla FN-länder har skrivit under. Den fria rörligheten inom EU och Norden har gjort det möjligt för män ­ niskor att resa, studera och jobba i andra länder, med stora vinster för vår ekonomi och livskvalitet som följd. Den liberala världsordningen är inte utan brister men har likväl skapat välstånd, stabilitet och möjligheter för världens stater att lösa gemensamma problem tillsammans. Därför är den värd att kämpa för även i tider av ifrågasättanden, oro, maktkamp och konflikt. Den liberala demokratin är kärnan i Centerpartiets utrikespolitik. Vi förespråkar en utrikespolitik som försvarar och främjar demokrati och mänskliga rättigheter, som stöttar rättsstatsuppbyggnad, som motverkar korruption, som stärker kvinnors rättigheter och möjligheter och som stärker vårt samarbete med andra demokratier. Detta går hand i hand med en politik för utvecklingssamarbete som står upp för att svensk biståndspolitik ska återinföra enprocentsmålet och fokuserar på mänskliga rättigheter, med en handels ­ politik som främjar frihandel och med en säkerhets- och försvarspolitik som innebär att Sverige tar ett större ansvar som allierad för vår och våra samarbetspartners gemensamma säkerhet. Svensk utrikespolitik ska tala med en röst och ett sammanhållande budskap i alla dess delar. Vi lever i en tid med många svåra utmaningar. Förtrycket växer i världen och de auktoritära ledarna blir flera. Ofrihet präglar allt fler samhällen. Idag lever runt 70 procent av världens befolkning i en autokrati. På 15 år har utvecklingen gått tillbaka 40 år i tiden, och nivåerna nu motsvarar hur det såg ut 1985. Då fanns fortfarande Sovjet ­ unionen och kommunismen präglade stora delar av Europa. Kampen för frihet och demokrati behöver starka röster och Sverige måste som ett av de världsledande demokratiska länderna vara en tydlig röst för den liberala demokratins överlevnad och tillväxt. Detta gäller särskilt i en tid där vi allt mer ser hur systemrivaler som Kina, Ryssland och Iran allt mer aggressivt utmanar och underminerar den liberala demokratins grundvalar och världen präglas av geopolitisk maktkamp. Sverige bygger säkerhet tillsammans med andra. Öppenhet, handel och fungerande internationella regelverk och spelregler har byggt säkerhet och välstånd. Den multi ­ laterala ordningen som den har utvecklats är inte perfekt fungerande och har utmanats väsentligt de senaste åren, men den måste försvaras och utvecklas. Vår säkerhet främjas av en förutsägbar internationell ordning, men just nu präglas internationellt samarbete av stor osäkerhet och konflikt. Förändringens vindar blåser. Sverige ska inte vare sig låta sig utpressas eller utpressa andra länder. Diplomatin är alltjämt den första försvars ­ linjen och Sverige ska i alla lägen stå upp för folkrätten och försvara legitimiteten för våra internationella rättsinstanser. Rysslands aggressiva krig i Ukraina har omkullkastat den europeiska säkerhets ­ ordningen och förutsättningarna för svensk och europeisk säkerhet. Ukraina har rätt till sitt territorium och Ryssland måste lämna Ukraina, inklusive det sedan 2014 illegalt ockuperade Krim. De folkrättsliga principerna att varje land har rätt att försvara sig, rätt till sina gränser och rätt att välja sin framtid är grundläggande. Det förändrade säkerhetspolitiska läget har inneburit att Sverige blivit Natos 32:a medlemsland, något Centerpartiet velat sedan 2015 och arbetat aktivt för sedan dess. Våra motioner i riksdagen har därefter bidragit till Sveriges närmande till Nato bl.a. genom att samla en majoritet för att Sverige skulle anta en Natooption i sin säkerhets ­ politiska linje. Vi bedömer att tillkännagivandet var ett viktigt steg för att minska av ­ ståndet till ett medlemskap när Rysslands anfallskrig i Ukraina sedan kraftigt försämrade vårt säkerhetspolitiska läge ytterligare. Det är vår mening att om den socialdemokratiskt ledda regeringen tidigare hade hörsammat tillkännagivandena hade Sverige stått bättre berett när Ryssland anföll Ukraina, men vi välkomnar det ställningstagande som Socialdemokraterna därefter gjort och att den socialdemokratiskt ledda regeringen, i bred parlamentarisk samsyn, ansökte om svenskt Natomedlemskap. Att Sverige fullföljt sin Natoanslutning är den viktigaste säkerhetspolitiska åtgärden framåt. Nu måste vi arbeta aktivt för att utveckla och stärka det svenska Natomedlemskapet och det nordiska försvarssamarbetet för att det ska nå sin fulla potential. Det nordisk-baltiska försvarssamarbetet kommer att utvecklas tillsammans i en Natokontext där vi gemensamt bidrar till ökat försvar och ökad stabilitet i Östersjöområdet, men också i Arktis och Nordatlanten och genom den transatlantiska länken. Det är viktigt också för hela vårt lands försörjning att vi ser på säkerhet i en större regional kontext. EU och Storbritannien utgör här självklara samarbetspartners. Globalt står världen inför nya utmaningar oavsett om det handlar om väpnade kon ­ flikter, nya motsättningar mellan stormakter, kärnvapenrustning eller effekterna av klimatförändringar eller pandemier som hotar människors frihet. Korruption sliter sönder samhällen och hämmar positiv utveckling. För att möta det behöver vi utveckla vårt internationella system och stärka den internationella ordningen, inklusive folkrätten . Nationalism, populism, terrorism, kamp om resurser och teknik skapar också det nya spänningar inom och mellan länder och regioner. Globalt ser vi också att Kina talar med ett allt tydligare maktspråk mot andra länder men också mot exempelvis företag, debattörer och politiker på lokal, regional och natio ­ nell nivå. I Arktis ser vi att klimatförändringarna bidrar till säkerhetspolitisk instabilitet när både Ryssland, Kina och USA ökar sin militära närvaro. Detta påverkar de arktiska, nordiska länderna särskilt. Sveriges och Finlands medlemskap i Nato skapar också ett stärkt behov av en tydlig och förnyad Arktisstrategi, både i Sverige och i organisationer som Nato och Nordiska rådet. Kampen för frihet pågår, i Hongkong men också närmare oss, i Belarus. Vi ser krig, konflikter och oroligheter i EU:s närområde såväl i Mellanöstern som i EU:s östliga grannområden. Kriget mellan Israel och Hamas i Gaza skapar ett oerhört mänskligt lidande och riskerar att skapa en stor regional konflikt med effekter långt utanför när ­ området. Situationen i Kaukasien efter den senaste attacken mot Nagorno-Karabach är alltjämt osäker. Till detta kommer den iranska regimens fortsatta brutala förtryck av sin befolkning och inte minst kvinnorna, och talibanstyrets brutala förtryck i Afghanistan. Kriget i Syrien pågår ännu och terrorsekter härjar alltjämt. På delar av den afrikanska kontinenten har demokratiskt valda ledare avsatts genom militärkupper och vi ser att Wagnergruppliknande ”GRU-grupper” säkerställer rysk utrikespolitisk doktrin genom närvaro på allt fler platser. De globala konsekvenserna av Rysslands krig i Ukraina för säkerhetssituationen globalt är ännu oöverblickbara men riskerar att bli långsiktiga och allvarliga. USA har tillsammans med EU stått i frontlinjen för ett omfattande politiskt, monetärt och militärt stöd till Ukraina. Samtidigt har Rysslands krig i Ukraina gett utrymme för andra länder att agera och samarbetet mellan Kina och Ryssland har ökat och intensifierats det senaste året, liksom samarbetet med Iran och Nordkorea. Det finns en tydlig vilja att alliera sig med det globala syd för ökat globalt stöd på den fria världens, den liberala demokratins och folkrättens bekostnad. De säkerhetspolitiska osäkerheterna har sammantaget ökat ytterligare. Det manar till ökad beredskap för breda angrepp i olika riktningar och med olika metoder. Det måste mötas genom samarbete genom EU, Nato och nationellt. Isolationism och nationalism kan aldrig vara en lösning på globala utmaningar. Det är sedan tidigare känt att utländsk makt har strategiska intressen av att påverka också svensk debatt och på sikt vårt lands säkerhetspolitiska val och vår handlingsfrihet. För att inte öppna dörrarna på vid gavel är det därför betydelsefullt att höja trösklarna på lämpligt sätt, med respekt för grundlagarna. Vår bedömning är att EU-kommissionens regelverk för granskning av utländska direktinvesteringar som kan påverka säkerhet eller allmän ordning ger utrymme för en nationell granskningsfunktion för att också granska investeringar som rör förmågan att kontrollera information och mediers frihet och mångfald. Vi beklagar att regeringen valt att utesluta just mediesektorn från gransk ­ ning, trots att flera stora medieaktörer ställer sig bakom en sådan granskning av utländska direktinvesteringar. Regeringen bör, givet det säkerhetspolitiska läget, därför skyndsamt inrätta en säkerhetspolitisk granskningsfunktion också för utländska direktinvesteringar i svenska medieföretag. Detta inte i syfte att stoppa utländskt ägande i svenska media, utan för att stå bättre rustade mot verksamhet som kan utgöra ett hot mot svensk demo ­ krati. Detta skulle exempelvis kunna vara om utländska direktinvesteringar riskerar att påverka möjligheten till fria och oberoende media i hela Sverige. Regeringen behöver återkomma till riksdagen med information om att man avser att gå vidare med en sådan granskning och om det är via ISP eller på annat sätt. Även frågan om etableringar i strategiska områden som flygplatser, hamnar och försvarsnära verksamheter behöver ses över, för att säkra utländska etableringar som kan innebära en mer långsiktig säkerhets ­ risk. Inte minst med tanke på de långa tidslinjer som främmande makt har uppvisat. De globala säkerhetspolitiska utmaningarna är många och det är viktigt att säkerhetspolitiken har ett brett stöd i riksdagen och att riksdagen hålls informerad och involverad. Regeringen har etablerat ett nationellt säkerhetsråd med flera kanslier inom Statsrådsberedningen. Centerpartiet ställer sig positivt till det. Idag saknar riksdagen dock insyn i det nationella säkerhetsrådets arbete då Statsrådsberedningen inte sorterar under något utskott. Regeringen behöver därför årligen lägga fram en säkerhetspolitisk skrivelse på riksdagens bord för debatt. I en sådan behöver det arbete som kanslierna under den nationella säkerhetsrådgivaren bedriver redogöras för. Det är en nyordning som krävs när Regeringskansliets organisation förändras, för att riksdagens insyn i regeringens arbete inte ska försämras. 2 Ukraina – ett land i sin egen rätt, att försvara Natten till den 24 februari 2022 anföll Ryssland Ukraina militärt från flera håll. Ett aggres ­ sivt krig som drivit miljontals ukrainare på flykt. Tusentals har dödats, skändats och skadats. Var och varannan dag kan vi se bilder från sönderbombade hus och en ny mass ­ grav . Det försvar och den uppoffring som ukrainarna visar imponerar. Sverige har mycket att lära för totalförsvaret i sin helhet av den kamp och motståndskraft som Ukraina visar. Hela samhället har slutit upp, vilket ger en enorm styrka i försvaret mot Ryssland. Rysslands krig i Ukraina har omkullkastat den europeiska säkerhetsordningen och förutsättningarna för svensk och europeisk säkerhet. Ukraina har rätt till sitt territorium och Ryssland måste omedelbart lämna Ukraina, inklusive det sedan 2014 illegalt ocku ­ perade Krim och nyligen illegalt annekterade delar i Luhansk, Donetsk, Zaporizjzja och Cherson. De folkrättsliga principerna att varje land har rätt att försvara sig, rätt till sina internationellt erkända gränser och rätt att välja sin framtid. Människorna i Ukraina har rätt att leva i sitt eget land och rätt att vakna upp i trygghet, att göra sina röster hörda, att leva tillsammans med sina familjer samt rätt att rösta i demokratiska val och rätt att leva i fred och frihet på hela sitt erkända territorium. Rysslands agerande ska fördömas i de skarpaste ordalag och handlingar. EU och Nato ­ länderna har också reagerat starkt, både i svaret mot Ryssland och i stödet för Ukraina. Men stödet måste fortsätta, i ökande kraft med vad som än krävs, både ekonomiskt, hu ­ manitärt och militärt. Det är i Ukraina kampen står om vilket Europa vi tillsammans kommer att leva i framöver. Det politiska, ekonomiska, humanitära och militära stödet till Ukraina måste fortsätta med kraft och så länge Putin inte lämnat landet. Detta stöd måste komma från EU:s och Natos håll, men också Sveriges. Vi måste stödja Ukraina med vapen av alla de slag direkt men också ge Ukraina finansiella förutsättningar att själva köpa vapen direkt från europeiska försvarsföretag, inklusive svenska. Centerpartiet har länge velat att ukrainska soldater utbildas i Sverige, och så har också skett. Det är bra. Tyvärr har regeringen inte tillräckligt snabbt hörsammat Centerpartiets krav om att också utbilda ukrainska stridspiloter här i stor omfattning så att Sverige uthålligt ska erbjuda Ukraina stridsflyg i form av Jas, något som efterfrågats av Ukraina. Det är Centerpartiets mening att ett beslut om att skicka Jas till Ukraina nu måste tas detta år och att ukrainska stridspiloter omedelbart börjar utbildas under hösten 2024. Ukrainas ekonomiska situation är mycket svår. Valutan har devalverats och budget ­ underskotten är enorma. Ukraina riskerar en statsbankrutt, vilket skulle få enorma kon ­ sekvenser för deras möjligheter att utkämpa kriget, såväl som för Europas ekonomier. Det skulle också få konsekvenser för Ukrainas möjligheter att bygga upp landet på nytt när kriget är slut. Därför är det viktigt att i nuläget kraftigt höja det ekonomiska biståndet till Ukraina genom att inrätta en lånefinansierad utvecklingsfond motsvarande årligen 1 % av Sveriges BNP. Därtill är det viktigt att EU-länderna gemensamt lånar upp pengar för att kunna stötta Ukraina. Efter kriget kommer EU, USA m.fl. behöva stödja Ukraina genom en modern Marshallfond, på samma sätt som USA bidrog till att bygga upp Europas länder efter andra världskriget. Därtill, och som en del av uppbyggnaden av Ukraina när kriget är slut, är det viktigt att EU fortsätter processen för ett framtida ukrainskt medlemskap i EU, i enlighet med landets status som kandidatland. Här bör stödet omfatta praktisk hjälp också för att stärka demokratin och ett fritt och oberoende rättsväsende, minskad korruption m.m. 3 Ryssland – krigförande, auktoritärt och allt mer ensamt Ryssland måste omedelbart lämna Ukraina, inklusive det sedan 2014 illegalt annekterade Krim. Anfallskriget som påbörjades den 22 februari 2022 saknar motstycke i modern europeisk historia, men Rysslands stormaktsambitioner och revanschism har pågått sedan åtminstone 2008 då Ryssland anföll Georgien. I efterhand går det att se att det fanns tecken på Putins Rysslandsimperialistiska världssyn tidigare än så. Ofta anges hans tal på säkerhetskonferensen i München 2007 som ett sådant tillfälle. Putins aukto ­ ritära inrikespolitiska vägval har varit tydligt sedan hans tillträde 1999. Ändå har vi inte förmått agera kollektivt i politikens alla delar mot det. Priset för det betalar nu ytterst Ukraina och rysk opposition, men också EU-länderna och globalt genom stigande energi ­ priser, livsmedelspriser och inflation. Genom författningsändringar har Putin möjliggjort att återväljas ytterligare mandat ­ perioder samtidigt som all opposition tystas allt mer brutalt och öppet, inom och utom landets egna gränser. Giftattacken i Salisbury riktad mot en tidigare rysk dubbelagent och dennes dotter är inte det enda exemplet på när Ryssland på goda anledningar miss ­ tänks ligga bakom dödliga incidenter på nuvarande eller tidigare ryska medborgare, också utanför sitt lands gränser. Andra exempel är mordet på en avhoppad tjetjensk medborgare i en park i Berlin 2019 och giftmordet på den tidigare KGB-översten Aleksandr Litvinenko i London 2006. Med Rysslands anfallskrig i Ukraina har tumskruvarna mot den egna befolkningen ytterligare dragits åt. Att protestera och att benämna kriget som krig leder till fängslande med hårda domar, och den krigsmobilisering som Putin nu beordrat saknar motstycke globalt på decennier. Hundratusentals ryssar har redan lämnat landet och fler vill göra det. Det som skulle bli en två–tre dagars segersvit har blivit ett långt och utdraget krig där motståndet och försvarsviljan i Ukraina är stor. Ryssland går på stora personella och materiella förluster. Krigsmobiliseringen av befolkningen, omställningen av ekonomin och det aktiva arbetet med internationella allianser visar att Putin inte är redo att ge upp, att han ser långsiktigt på konflikten inte bara med Ukraina utan hela väst och att han är beredd att offra ryska män i stora antal för att uppnå sina strategiska mål. Han är inte beredd att förlora. Hans ord om att använda kärnvapen är på riktigt. Situationen är ytterst farlig och kommer att vara det länge än. Men hot om militärt våld är inte den enda metoden som Ryssland använder. Genom propaganda, korruption och hybridkrigföring försöker Ryssland också påverka andra län ­ ders val och demokratiska integritet. Genom att söka så split både mellan olika grupper inom enskilda länder och mellan olika länder söker de nå strategiska fördelar. En metod som används är att Ryssland under förevändningen av att skicka så kallade fredsbevarande styrkor för att enligt egen utsaga skapa lugn i ett område faktiskt destabiliserar området för sina egna syften. Det är dags att klart uttala att Rysslands s.k. fredsbevarande styrkor saknar stöd då de utgör en direkt destabiliserande aktör. Cyberangrepp, pengatvätt och strategiska uppköp är andra metoder de använder sig av för att nå inflytande. Hur dessa metoder används finns det många exempel på. En underrättelserapport som släpptes i Storbritannien sommaren 2020 visade att ryska intressen och påverkan varit genom ­ gripande i det brittiska samhället. Även om Sverige och Storbritannien inte kan jämföras kan vi utgå ifrån att liknande påverkan sker också i Sverige och många andra europeiska länder. I Tyskland har ledande företrädare uppdrag för ryska gasföretag; i Österrike bjöd en tidigare utrikesminister in Putin på sitt bröllop. Ungerns Viktor Orbán agerar ständigt bromskloss och underminerar EU:s sanktionspolitik från insidan. Även om Rysslands krig i Ukraina har lett till många omprövningar hos Europas länder, på ett sätt som Putin troligtvis inte hade räknat med, kvarstår Putins ambitioner att så split mellan EU-länderna. Putin- eller Rysslandsnära högernationalistiska ledare finns det fortsatt många av inom EU som inte vill se en fortsatt sanktionspolitik och som alltjämt sprider ett ryskt narrativ. Kunskapen om Ryssland och dess påverkansmetoder behöver bli större bland allmän ­ heten, i Sverige och EU- och Natoländerna. Svensk akademi har erkänt goda kunskaper om Ryssland inklusive rysk försvars- och säkerhetspolitik, inte minst inom FOI. Detta är kunskap som också andra länder eftertraktar. Med Centerpartiets stöd har dessutom ett kunskapscenter om Ryssland byggts upp inom Utrikespolitiska institutet. Vi vill på den grunden se att Sverige påbörjar en process och dialog med Nato om att etablera ett Nato Center of Exellence med Rysslandskunskap i Sverige. 4 Ett EU med många utmaningar men som agerar när demokrati och mänskliga rättigheter utmanas EU är Sveriges viktigaste utrikespolitiska arena. Centerpartiet vill att EU ska vara rustat för att kunna stärka sin förmåga att möta en bred palett av gränsöverskridande hot och utmaningar. Detta även om det skulle innebära en breddning av de uppgifter som unionen har idag. För att EU ska kunna vara en trovärdig aktör i sitt närområde behöver EU utveckla flera olika verktyg, inte minst sin säkerhetspolitiska verktygslåda. Först då kommer EU att bättre kunna bidra till fred, säkerhet och demokratisk utveckling i vårt närområde och bortom. För att EU ska bli en utrikespolitisk aktör att räkna med vill vi att utrikespolitiska beslut inom EU i ökad utsträckning fattas med majoritetsbeslut. EU behöver växla upp rollen som global ledare för att stärka den demokratiska utvecklingen i världen. Sverige behöver driva på för att medlemsstaterna genomför EU-samarbetet i frågor där bättre samverkan idag är nödvändig. Dit hör bland annat EU:s inre marknad, arbetet mot den organiserade och gränsöverskridande brottsligheten, terrorism, försvar och cyberhot, migrationsfrågan och arbetet för en bättre och mer effektiv miljö- och klimatpolitik. EU har de senaste åren stått inför och mött många kriser, inte minst coronapandemin och sedan 2022 också ett krig i vårt absoluta närområde. För Centerpartiet är det viktigt att pågående kriser inte används som skäl att dra EU-samarbetet i riktning mot mer över ­ statlighet men inte heller till att motivera slutna gränser och ökad protektionism. Samtidigt är det nödvändigt att stävja yttre hot mot enskilda medlemsländer där bland annat Kina och Ryssland ser en möjlighet att stärka sitt inflytande, både politiskt och ekonomiskt. Den balansgång som måste till kommer att kräva idogt arbete och för liberala, EU-vänliga partier föreligger en utmanande men viktig uppgift i att kommunicera att det som EU gör bäst idag måste få fortsätta och på vissa områden förstärkas än mer. EU ska kunna hantera en mängd olika hot och risker, enskilt och samtidigt. EU är mer relevant idag än på mycket länge. Mervärdena av EU både under corona ­ pandemin och Rysslands krig i Ukraina är uppenbara. Behovet av en stark gemenskap, byggd på samarbete, samförstånd och frihet, är alltjämt stort. I takt med att auktoritära, nationalistiska och populistiska krafter sveper över världen och även syns inom EU måste EU visa att en annan väg är möjlig. Det kräver att EU tar på sig rollen som vägvisare och föredöme. Att vi i handling och genom resultat visar att demokrati, mänskliga rättigheter, marknadsekonomi och klimatansvar är vägen framåt. Detta kräver även att EU internt reagerar när medlemsstater bryter mot unionens grundvärderingar, genom att t ex stoppa utbetalningar till länder som bryter mot de regler om demokrati, mänskliga rättigheter och bekämpning av klimatförändringarna som EU enats om. Fred, frihandel och fri rörlighet är exempel på sådant som tidigare inte varit självklart på vår kontinent. Sverige måste arbeta för att EU:s arbete och röst gentemot auktoritära stater stärks. 4.1 EU och sanktioner Ett sätt för EU att stärka sin röst gentemot auktoritära stater är genom sanktionspolitiken. EU:s sanktioner ska vara kännbara, långsiktiga och effektiva. EU antog i slutet av 2020 en egen Magnitskijsanktionslagstiftning efter många års förhandling. Nu är det viktigt att den också används så att de personer som utsatt andra för brott mot mänskliga rättig ­ heter inte till exempel ska undgå straffrihet eller kunna gömma sina pengar i EU. Tyvärr omfattar EU:s Magnitskijsanktionslagstiftning inte korruption och systematisk penning ­ tvätt, till skillnad från den som finns i USA, Kanada och de baltiska länderna. Andra länder uppges arbeta på att bredda nationell lagstiftning till att inkludera korruption. Att det finns ett samband mellan korruption och brott mot mänskliga rättigheter är väl dokumenterat inom EU, bl.a. i Europaparlamentets årliga rapport om mänskliga rättigheter och demokrati i världen. EU:s Magnitskijlagstiftning behöver därför breddas till att också inkludera korruptionsbrott. Den individ som bidragit fysiskt, ekonomiskt eller genom systematisk korruption och penningtvätt till kränkningar av de mänskliga rättigheterna bör sanktioneras och hållas ansvarig enligt EU-lagstiftningen. EU får inte riskera att bli en fristad för personer som begått systematiska brott som rör korruption och penningtvätt. En risk som är avsevärd när andra länder men inte EU har det inkluderat i sin Magnitskijlagstiftning. Den svenska regeringen behöver driva på för att EU:s Magnitskijlagstiftning både breddas och används brett mot individer som begår övergrepp och riskerar straffrihet i sina egna länder. Därtill behöver en svensk Magnitskijlagstiftning införas på samma sätt som det redan gjorts i många av våra grann ­ länder och denna bör då också omfatta systematisk korruption och penningtvätt. Sverige ska inte bidra till att straffrihet råder. EU:s Magnitskijsanktioner ska användas långsiktigt och riktat mot individer, inklusive nationella ledare som Lukasjenka i Belarus, som begår brott mot mänskliga rättigheter såväl som korruption och systematisk penningtvätt. Det ska användas på individer ansvar ­ iga för övergrepp mot uigurerna i Kina. Det ska också användas mot styret i Azerbajdzjan för övergrepp på MR och etnisk rensning i Nagorno-Karabach. Här bör EU agera omgående, och om EU inte förmår agera bör Sverige införa sådana inom ramen för en ny nationell Magnitskijlagstiftning, tillsammans med likasinnade EU-länder. Likadana sanktioner behöver införas mot de som begår övergrepp på mänskliga rättigheter i Iran, och då inte minst de som så brutalt slår ned kampen för frihet och demokrati, som slår mot kvinnors och flickors frihet och liv. Som slår mot deras kamp för att inte tvingas till att bära slöja och täcka sitt hår. Ett medborgarskap ska inte vara en handelsvara. Trots detta erbjuder vissa EU-länder möjligheten för tredjelandsmedborgare att köpa medborgarskap. Det handlar till exempel om Malta, Bulgarien och Cypern. Systemet kallas för ”medborgarskap genom investering” och innebär stora intäkter till statskassan för dessa länder. Samtidigt utnyttjas systemet av kriminella som köper medborgarskap och sedan får tillgång till hela EU. Syftet kan vara att gömma sig och undgå straff i hemlandet eller att bedriva penningtvätt. Med ­ borgarskapsförsäljningen är en uppenbar säkerhetsrisk i unionen. Vi vill därför att regeringen driver på för att EU sätter stopp för försäljningen. EU har också i flera omgångar och i enighet infört 14 sanktionspaket mot Ryssland. Att EU enat kunnat göra det är positivt men de skulle ha kunnat vara skarpare om inte Putins trojanska häst Viktor Orbán agerat inifrån för att blockera sanktionerna. Det finns en risk att tiden utmanar enigheten och att detta spelar Ryssland i händerna. Det är uppen ­ bart att Putin ser långsiktigt på konflikten och sina strategiska mål. Kriget i Ukraina på ­ går alltjämt och många bedömer att det kommer att fortsätta under många år framåt. Det är därför viktigt att EU och Natoländerna har ett långsiktigt engagemang i stödet till Ukraina, inklusive att långsiktigt kunna upprätthålla ett effektivt sanktionsverktyg mot Ryssland. Detta inkluderar att täppa till kryphål i det sanktionssystem som finns, som möjliggör för europeiska företag att fortsatt på olika sätt upprätthålla handel med Ryssland, såväl som att skärpa Swiftsystemet och sanktioner riktade mot rysk bank- och energisektor. Här måste EU-kommissionen visa ett tydligt ledarskap, men gör inte EU- kommissionen det behöver Sverige och regeringen på egen hand införa sådana sanktioner mot rysk bank- och energisektor, inklusive Rosatom, på samma sätt som andra enskilda EU-länder har gjort. Svenska hamnar ska inte användas som en fristad för rysk olja och gas. Inget i EU:s eller Sveriges agerande ska syfta till eller på något sätt leda till att Rysslands krigskassa fylls på ytterligare och därmed underlättar för Putin att långsiktigt stärka sin krigsmakt och därmed kunna fortsätta sin krigföring mot Ukraina. Med anledning av Rysslands invasionskrig i Ukraina har stora sanktioner införts mot ryska företag. Däremot har det uppdagats i media att företag i Sverige som indirekt ägs av ryska staten genom ryska oligarker har lyckats kringgå sanktioner och ändå kan fort ­ sätta bedriva verksamhet i Sverige. Tyvärr finns det ingen svensk lagstiftning som gör att man kan stoppa dessa företag utan de fortsätter att finnas på svensk mark och finansiera Putins krig. Därför behöver regeringen inleda den juridiska processen för att i dessa unika fall kunna tvångsförvalta dessa bolag. 4.2 EU och terrorlistning Ett annat sätt för EU att stå upp mot auktoritära regimer och organisationer är att skaffa sig flera verktyg för terrorlistning. Ett enat utrikesutskott och en enad riksdag har ställt sig bakom att svenska regeringen ska driva terrorlistning av IRGC, iranska revolutionära gardet. Parallellt med detta har det dock visat sig att EU:s terroristlagstiftning är gammal – den skapades i samband med elfte september-terroristattackerna i New York och Washington 2001 – varför EU idag saknar ett legalt ramverk för att terroristlista och sanktionera statsunderledda grupper som IRGC och dåvarande Wagnergruppen eller mot ­ svarande ”GRU-grupper”. EU:s legala terroristramverk (common position 2001/931/CFSP ) behöver därför uppdateras. Att Kremlstödda grupper i en eller annan form kommer att fortsätta att bidra till att uppnå rysk utrikespolitisk doktrin kan vi utgå ifrån. Det är viktigt att EU har ett uppdaterat terroristramverk som tar höjd för att terrorlista liknande organisationer framöver. Vi uppmanar därför regeringen att i EU driva på för att EU:s legala grund för terrorlistning uppdateras samt för att IRGC terrorlistas såväl som för att möjliggöra terrorlistning av Wagnerliknande grupper. 4.3 EU och Kuba 2016 undertecknade EU och Kuba det samförståndsavtal som förhandlats fram under ca två års tid. Avtalet tillämpas sedan dess men har ännu inte ratificerats fullt ut. För både Sverige och EU är det viktigt att alltid stå upp för den liberala demokratin, rättsstatens principer och de universella mänskliga rättigheterna. EU får inte tystna i kritiken mot länder som inte erkänner eller lever upp till dessa fundamentala principer och rättigheter. Ett av syftena med samarbetsavtalet är att EU ska bekräfta sitt åtagande att stödja en förändrings- och moderniseringsprocess på Kuba. Centerpartiet röstade mot att Sverige skulle ratificera avtalet men det fick majoritet i riksdagen. Även om alla EU-länder fortsatt inte ratificerat avtalet gäller det de facto. Vi menar därför att det nu sju år efter det provisoriska ikraftträdandet av EU-Kuba-avtalet i november 2017 ska genomföras den utvärdering som då utlovades, av dess innehåll och genomslag samt EU:s tillämpning för att se om det har uppnått sina syften och lett till nödvändig förändring på Kuba. I avvaktan på det bör Sveriges ratificering återtas. 4.4 EU som står upp för rättsstat och demokrati internt Ett EU som agerar på och markerar mot när medlemsländer själva bryter mot rätts ­ statens principer och den liberala demokratins gemensamma värdegrund blir mer trovärdigt när EU ska stå upp mot auktoritära tredje länder. De senaste åren har vi tyvärr sett att flera medlemsländer gjort långtgående inskränk ­ ningar i demokratiska beslutsprocesser och människors fri- och rättigheter. Dels med pandemin som syndabock, men även i andra sammanhang. Den negativa demokrati ­ utvecklingen har vi sett i Ungern och Polen under lång tid. Nu har Polen i fria val ändrat denna kurs, vilket visar att kursändring är möjlig och öppnar för hopp även för Ungern. Centerpartiet anser att EU måste göra mer för att säkerställa att EU-medborgare garanteras samma fri- och rättigheter, oavsett vilket medlemsland man bor i. Därför är det inte heller acceptabelt att vissa länder kan få EU-medel när de samtidigt bryter mot unionsgemensamma demokratiska principer. Europas liberala demokratier måste arbeta tillsammans för att vända den utvecklingen, för de journalister som mördats eller tystats, för de domare och akademiker som sparkats, för de oppositionspolitiker och väljare som tystats, för de minoriteter som förlorat trygghet och rättigheter och för de kvinnor som fråntagits rätten till sina kroppar. Vi måste också agera för att rädda EU-projektet, eftersom dessa medlemsstater hindrar EU från att lösa gemensamma problem, förskingrar EU-medel och på andra sätt underminerar samarbetet och européernas förtroende för det. För människorna som bor i dessa stater och för unionens framtid vill Centerpartiet se mer kraftfulla åtgärder. Vi vill att EU ska strypa medel till medlemsstater som inte respekterar sina demo ­ kratiska och rättsstatliga åtaganden och inte sätter stopp för offentlig korruption. Centerpartiet har länge varit drivande för ett s.k. demokratilås på EU:s budget. En sådan rättsstatsmekanism som gör att utbetalningar ställs mot efterlevnad av demokratiska prin ­ ciper. Vi välkomnar att EU-kommissionen tagit steg för att också förverkliga denna vik ­ tiga princip i förhållande till Ungern men ytterligare steg behöver tas för andra länder. Centerpartiet vill i implementeringen se ett resolut agerande från kommissionen för att bryta den negativa demokratiutvecklingen. Om de fortfarande inte genomför EU:s krav är vi öppna för att begränsa deras beslutsrätt i EU och, som en sista utväg, att utesluta dem. Sedan Rysslands invasion av Ukraina har vi gång på gång sett hur framförallt Ungern blockerat och underminerat EU:s sanktionspolitik. Att vi agerar kraftfullt och gemensamt mot ett angrepp som Rysslands attack på Ukrainas och allas vår frihet är avgörande för hela Europas framtid. Vi vill se skarpa åtgärder mot länder som underminerar vår gemen ­ samma sanktionspolitik, inte minst för Schengenländer som Ungern som bryter mot de skärpta visumregler som införts för Ryssland och Belarus. 4.5 EU, östliga partnerskapet och utvecklingen i Kaukasien Östliga partnerskapet har länge varit en viktig del i EU:s grannskapspolitik. Genom partnerskapet har EU:s relation till Armenien, Azerbajdzjan, Georgien, Moldavien och Ukraina fördjupats. Belarus har på grund av den politiska utvecklingen i praktiken ute ­ slutits och de har nu själva suspenderat sin närvaro men EU behöver officiellt utesluta Belarus medverkan. Så länge den nuvarande belarusiska regimen sitter vid makten finns inte förutsättningar för återupptagna partnerskap. Däremot bör EU fortsätta att stödja den oberoende oppositionen och demokratiserande röster. Under året har svårigheterna för länderna i det östliga partnerskapet förvärrats avsevärt. Inte minst Putins invasionskrig i Ukraina får följdverkningar långt utanför också Ukrainas gränser i många av de östliga partnerskapsländerna, med övergrepp och etnisk rensning i Nagorno-Karabach. Utveck ­ lingen i många av de östliga partnerskapsländerna går sammantaget åt fel håll, inte minst för att Ryssland har intressen av att den gör det. För att de utvecklingssteg som tidigare tagits i flera av de östliga partnerskapsländerna inte ska gå förlorade och för att länderna ska kunna fortsätta utvecklas i demokratisk riktning är det viktigt att EU nu står upp för och utvecklar samarbetet ytterligare. EU måste öka sin synlighet i dessa länder och erbjuda ett alternativ till rysk och kinesisk propaganda. När Ryssland nu är upptaget med sitt krig i Ukraina har dess fokus på Kaukasien minskat och ett vakuum har uppstått. Här behöver EU kliva in som en enande kraft som både medlar, stödjer utveckling och markerar mot korruption och brott mot mänskliga rättigheter genom att införa Magnitskijsanktioner mot styret i Azerbajdzjan för deras regelrätta strider och etniska rensning i Nagorno-Karabach såväl som deras övergrepp på mänskliga rättigheter inom landet. Samtidigt måste EU vara tydligt med att medlemskap i unionen är slutmålet för de länder som så önskar. Centerpartiet väl ­ komnar att Ukraina och Moldavien nu öppnat förhandlingar. Vi ser att det georgiska folket i omfattande protester tydligt visat att de vill välja en demokratisk väg istället för rysk autokratisering. Vi ser dock klart oroande politiska signaler från nuvarande styre i Georgien. Beslutet om en agentlagstiftning är en tydlig sådan signal. Det ska vara tydligt för alla medborgare och demokratirörelser i dessa länder att EU inte backar när det bränner till. EU stödjer deras frihetskamp och EU ser de övergrepp som begås. Partnerskapet etablerades utifrån ländernas eget intresse och vilja att närma sig EU. Syftet är bl.a. att fördjupa ländernas politiska associering och ekonomiska integration med EU. Genom fördjupad frihandel, förenklat resande och samarbete inom olika sak ­ områden såsom energi stärks incitamenten för reformer och EU-närmande för dessa länder. Att länder i EU:s grannskap kan transformeras till vitala demokratier och mark ­ nadsekonomier är centralt för ett säkert och stabilt Europa. Men reformerna handlar först och främst om frihet för ländernas medborgare. Deras kamp mot korruption, ökat demokratiskt deltagande och tillgången till skydd för de mänskliga rättigheterna måste stödjas. Och även här är det viktigt att stötta demokrater. EU behöver stödja frihets- och demokratirörelserna i de östliga partnerskapsländerna. Sammantaget ligger det också i EU:s eget intresse att regionen utvecklas fredligt och stabilt. EU bör därför ta fram en ny strategi för Kaukasien och det östliga partnerskapet inkluderande sin egen roll för långsiktig fred och säkerhet i området. 4.6 EU och värdebaserad handel för global utveckling Handel handlar förutom utbyte av varor och tjänster också i allt större utsträckning om att exportera standarder och sprida normer, vilket varit en bidragande faktor till EU:s ansträngningar att bedriva vad man kallar ”värdebaserad handel”. Tillsammans med USA och Kanada har EU varit pådrivande för en agenda för hållbar handel, som EU-kommissionen definierar som ”handel som säkerställer att ekonomisk utveckling går hand i hand med social rättvisa, respekt för mänskliga rättigheter, höga standarder för arbetsvillkor och höga miljöstandarder.” Det är både ett sätt att skapa en fördel för euro ­ peiska företag som redan arbetar utifrån höga europeiska standarder att bibehålla sin kon ­ kurrensfördel när handelsavtal sluts med andra länder där samma höga standarder kanske tidigare inte funnits och ett sätt att bidra till en hållbar utveckling och handel globalt. Europaparlamentet antog 2010 en resolution om mänskliga rättigheter samt sociala och miljömässiga standarder i internationella handelsavtal. Det har haft stor påverkan på hur EU därefter arbetat in dessa politikområden i handelsavtal. Det första handelsavtalet som på allvar inkluderade hållbarhet genom ett särskilt kapitel blev EU–Sydkorea (2011), vars hållbarhetskapitel innehåller åtaganden om såväl miljö som arbetsrätt. Vi vill att Sverige, genom EU-samarbetet och på egen hand, arbetar ännu hårdare för frihandel. Det är av avgörande betydelse för Sveriges ekonomi och konkurrenskraft och ger samtidigt en möjlighet att förbättra miljö- och arbetsvillkor i andra länder. Vi vill att EU ska ställa strikta krav på miljöhänsyn och mänskliga rättigheter i sina frihandelsavtal, vilket kan göra stor skillnad hos våra handelspartners och sätta goda globala standarder som andra anammar för att kunna sälja sina produkter i EU. EU har hittills inte velat koppla sanktioner till åtaganden i hållbarhetskapitlen. Här finns utrymme för att förbättra uppföljning och att säkerställa att de löften länderna ställer ut också följs. Det är också en fråga om frihandelns fortsatta legitimitet och män ­ niskors acceptans. Vi vill därför att Sverige ska arbeta för att EU gör hållbarhetskapitlen i handelsavtal bindande. Det finns flera sätt att göra det på. Ett kan vara att skriva in möjligheten att suspendera ett avtal om en motpart bryter mot hållbarhets kapitlens åtaganden, ett annat sätt kan vara att ställa krav på internationella konventioner som måste ratificeras av motparten innan handelsavtalet träder i kraft. Det kan ske i form av tilläggsprotokoll men också på andra sätt. Dock är det viktigt att komma ihåg att det går att arbeta med värdedriven handel även utan bindande hållbarhetskapitel men att hållbarhetskapitel kan vara ett sätt att bistå det land man sluter avtal med att faktiskt genomföra viktiga reformer, inte minst vad gäller kapacitetsuppbyggnad och tidsplaner för att åstadkomma hållbarhetskapitlens mål. Svenska och europeiska företag bör göra mer för att säkerställa att de och deras under ­ leverantörer erbjuder goda arbetsvillkor och respekterar mänskliga rättigheter, även i delar av verksamheten som äger rum utanför EU. Detsamma gäller deras miljö- och klimatpåverkan. Centerpartiet vill därför att regeringen driver på för att EU-kommis ­ sionens förslag om att skapa ett regelverk för företagsansvar (så kallat due diligence) på EU-nivå antas och att ett sådant regelverk är effektivt både för mänskliga rättigheter och för miljön och klimatet. När regelverket genomförs blir förutsättningarna för svenska företag desamma som för företag i andra EU-länder. 4.7 Strategisk autonomi genom diversifierade värdekedjor, inte protektionism Konceptet strategisk autonomi, det vill säga att på olika sätt förhindra att Europa blir för beroende av andra länder när det kommer till vissa varor och tjänster, har diskuterats livligt de senaste åren och hamnat i ett nytt ljus i och med pandemin och Rysslands krig i Ukraina. För Centerpartiet är det viktigt att en europeisk strategisk autonomi inte bygger på att all tillverkning ska tas tillbaka till EU. Det är också viktigt att skilja på åtgärder för att bygga ett motståndskraftigt EU som står pall för kriser och åtgärder för att bygga handelsmurar för att ensidigt skydda europeisk industri från konkurrens. Det första är bra, inte det andra. I flera europeiska länder, inte minst Tyskland och Frankrike, drivs en allt mer aktiv industripolitik och ett önskat sökande efter nedvattnade konkurrensregler för att kunna pumpa in statliga pengar i så kallade European Champions. Det är viktigt att ett litet exportberoende land som Sverige fortsätter att arbeta emot en sådan utveckling, tillsammans med likasinnade frihandelsvänliga länder. Framtidens kriser kan komma i helt nya former och dyka upp var som helst i världen. Det är inte möjligt att stå helt förberedd inför varje oförutsedd kris och samtidigt ha en effektivt fungerande marknadsekonomi. Det allra säkraste sättet att trygga vår försörjning av diverse råvaror är att ha så diversifierade värdekedjor som möjligt. Det innebär att man säkerställer utbud av enskilda varor från flera olika aktörer. Slutligen är det viktigt att hjälpa svenska och europeiska företag att klara sig genom kriser, genom att skapa goda villkor så att marknaden kan göra sitt jobb. 5 Kina – en kommunistregim med globala maktambitioner Kina är idag en stormakt, en strategisk maktspelare där det politiska styret sätter kom ­ munistpartiets fortlevnad först av allt. En strategisk aktör som inte tar det internationella ansvar som kan förväntas av en stormakt, en aktör som i mångt och mycket står utanför och inte erkänner de internationella konventioner som gäller eller de internationella orga ­ nisationer som ska upprätthålla dem. Istället underminerar Kina tillsammans med Rysslan d den rådande internationella rättsordningen genom att negligera domslut som inte går dess väg och skapa sina egna strukturer där de värden vi står bakom, som mänskliga rättigheter , demokrati och rättsstatens principer, inte längre gäller. Under 2020 drev kommunistpartiet igenom en s.k. nationell säkerhetslag för Hongkong. Den visar tydligt regimens rädsla för människors frihet. Genom den har det blivit uppenbart att rättssystemet i Hongkong inte längre är fristående från kommunist ­ partiet. Kina har ensidigt upplöst den avtalade principen om ett land, två system, där Hongkong erkänns ha sitt eget legala system och sina gränser och där både mötesfrihet och yttrandefrihet är garanterade rättigheter. Istället för två system har vi nu ett system, kommunistpartiets. Därefter har vi sett hur demokratikämpar och studenter i Hongkong fängslats och demokratirörelsen brutalt tystats. Men drömmen om frihet lever och Sverige måste tillsammans med likasinnade finna former för att stödja drömmen. Akademins frihet har stängts ner; en juridikprofessor har avskedats av sitt universitet för sin roll i de fredliga paraplydemonstrationerna 2014. I augusti 2020 greps den ansvariga publicisten och ägaren för Apple Daily. Utifrån den nya svepande säkerhetslagen 2021 fängslades han och tidningen tvingades att upphöra. Parlamentariker och demokratiska oppositions ­ ledare har gripits och förts till fängelse efter att, enligt kommunistpartiet, ha protesterat och anordnat olagliga sammankomster. Peking har nu utsett den tidigare säkerhetschefen John Lee till ”sin nye” ledare i Hongkong. Sverige måste visa demokratikämparna fortsatt stöd. Utifrån det som nu skett är det också uppenbart att det inte finns skäl att upprätthålla det avtal (Mutual legal assistance in criminal matters) som Sverige har med Hongkong. Rättsväsendet kan inte längre anses vara vare sig fritt eller rättssäkert. Ett antal andra länder har valt att avsluta sina liknande avtal med Hongkong och Sverige bör följa deras exempel. Centerpartiet motionerade om det redan hösten 2020 och fick med sig en majoritet i riksdagen för ställningstagandet , något regeringen inte gått riksdagen till mötes om. Det är dags för en ny regering att omsätta riksdagens vilja och nu nå resultat. Därtill ser vi hur Kina nationellt hållit uppemot en miljon personer ur den muslimska minoritetsgruppen uigurer tillfångatagna i interneringsläger för att hjärntvättas och bli lydiga gentemot kommunistpartiet och Peking. Kina försöker med tvång förtrycka och utrota uigurernas egen identitet. Vi fördömer övergreppen och tvångsinterneringarna av uigurerna, vilket regeringen också tydligt behöver göra. Centerpartiets grundinställning sedan länge är att domstolar ska avgöra vad som är folkmord och inte enskilda partier eller parlament. I grunden är det denna process som måste följas. Kinas vetorätt i säker ­ hetsrådet och att ICC saknar jurisdiktion i Kina gör dock att möjligheten till fungerande rättsprocess nu saknas. Att få till en juridisk prövning måste alltid vara första prioritet och en väg som aldrig ska stängas. Eftersom möjligheterna till fungerande rättsprocess saknas anser Centerpartiet att en oberoende internationell granskning måste genomföras. Den granskningsrapport som FN:s höge kommissionär för mänskliga rättigheter presen ­ terade samtidigt som hon avslutade sitt mandat ger ett underlag för fortsatt agerande från EU och FN. Detta trots att rapportens offentliggörande säger mycket om det tryck som Kina skapat kring och mot såväl att granskningen kom till som rapportens innehåll och att den blev offentlig. Utan att en sådan granskning kunde genomföras har det inter ­ nationella samfundet enbart tillgång till erkända internationella organisationers rapporter gällande Xinjiang. Utifrån den FN-rapporten och andra erkända internationella orga ­ nisationers rapporter måste en prövning mot folkrättskonventioner kunna göras för att säkerställa att länder inte har total frihet att agera i strid med internationella konven ­ tioner när inga andra vägar är möjliga. Inte minst har EU och Europaparlamentet en aktiv och viktig roll för att få till stånd en sådan internationell rättslig prövning. Centerpartiet och andra europeiska partier har där en direkt möjlighet att påverka och granska agerandet som en del av EU:s utrikespolitik. Tillsammans står EU-länderna starkare mot Kina. Parallellt med detta måste regeringen, EU och det internationella samfundet i stort självfallet fortsätta att driva på för att brotten mot uigurer och andra minoriteter i Kina inte ska tystas ned. Målet måste vara att förföljelsen upphör och interneringslägren i Xinjiang stängs ner. Den kinesiska aggressionen mot Taiwan fortsätter, bl.a. genom tydlig konflikteskalering i Sydkinesiska havet och kinesiska militära, diplomatiska och ekonomiska påtryckningar mot Taiwan. Härvidlag är det viktigt att Kina måste respektera Unclos och skilje ­ domstolen i Haags beslut från 2016 att de kinesiska anspråken i Sydkinesiska havet, baserade på ”historisk rätt”, saknar laglig grund. Ett tydligt maktspråk från Kina att de inte respekterar den internationella rättsordningen. Sveriges relationer med Taiwan behöver fortsätta att utvecklas och vi vill att Sverige inrättar ett ”House of Sweden” i Taiwan och breddar det bilaterala samarbetet till att omfatta fler områden. Riksdagen har tillkännagivit detta och en ny regering bör inrätta detta senast 2025. Därtill bör Sverige verka för att Taiwan släpps in i fler multilaterala organisationer; inte minst bör Taiwan bjudas in till de partsmöten som hålls under året. Frågan om ett särskilt handels ­ avtal måste nu föras upp i EU för att övervägas. Kinas nya lagstiftning som syftar till att straffa alla som har officiella kontakter med Taiwan eller argumenterar för att Taiwan skall delta i möten med t.ex. WHA och liknande. Ett annat sätt för Kina att underminera gällande världsordning är deras systematiska negligerande av WTO:s regelverk och deras nya Belt and Road Initiative, BRI, som är en del av Kinas ambition att forma det internationella systemet för att passa egna syften och stärka sitt globala inflytande. Kina har ett geopolitiskt intresse i att vara den dominanta makten 2050 och ”koloniserar” i praktiken Afrika just nu. Vi ser att Kina, på ett sätt dom bara använt mot Hongkong och Taiwan tidigare, nu aktivt driver informationspåverkan mot EU. För oss är det förvisso viktigt att handel med Kina kan fortsätta, men WTO:s regler måste respekteras också av Kina för att undvika snedvriden konkurrens som drabbar både svenska och europeiska företag. Kinesiska uppköp av strategisk infrastruktur och samhällsviktiga företag kan få stor påverkan också i Europa och det svenska samhället. Vi ska vara medvetna om kommunistpartiets strategiska och globala intressen i våra rela ­ tioner med Kina, inklusive vad kinesiska investeringar i exempelvis svensk samhälls ­ viktig infrastruktur, svensk forskning och möjligen svenska mediehus kan betyda och få för konsekvenser på sikt, exempelvis för vårt lands handlingsfrihet. Även kinesiska företagsetableringar i strategiska områden måste granskas säkerhetspolitiskt. Lagstift ­ ningen bör här breddas i sak eller dess tillämpning. Kina har också de senaste åren visat betydande intresse i Arktisregionen och 2013 fick Kina observatörsstatus i Arktiska rådet. Men Kina är ingen arktisk stat, och Kina har endast sina egna globala maktintressen för ögonen. Vår åsikt är därför att deras obser ­ vatörsstatus i Arktiska rådet bör omprövas och begränsas till närvaro vid några få, mindre arbetsgrupper på teknisk nivå. 6 Ett brett nordiskt samarbete De täta relationerna och det nära samarbetet mellan de nordiska länderna är av mycket stor betydelse för Sverige och för Norden som helhet. Undersökningar visar att det folk ­ liga stödet för samarbete mellan Nordens länder är oerhört starkt. En så stor tillit grann ­ länder emellan är i en internationell kontext alls ingen självklarhet och den tilliten behöver vi värna, vårda och utveckla. Det nordiska samarbete vi ser i dag inleddes formellt sett med bildandet av Nordiska rådet 1952. Tio år senare tydliggjordes samarbetsformerna genom antagandet av rådets ”grundlag”, Helsingforsavtalet, som fick sin nuvarande utformning vid en revidering 1995. En jämförelsevis lång tid har nu passerat sedan Helsingforsavtalet senast reviderades och under den tiden har mycket hänt. Klimatfrågan befann sig på en helt annan nivå 1995. Omvärldsläget var ett helt annat. Teknikutvecklingen har sedan dess exploderat. Sedan den 7 mars 2024 är också alla Nordens länder medlemmar i Nato. Detta är bakgrunden till att en process inletts inom ramen för det nordiska samarbetet som syftar till att på nytt revidera och modernisera Helsingforsavtalet. I detta arbete kommer såväl Nordiska rådet som Nordiska ministerrådet att vara nyckelspelare. Centerpartiet menar att det är av stor vikt att regeringen tillsammans med Nordiska rådets svenska delegation spelar en aktiv roll i arbetet med att modernisera det mellan de nordiska länderna tecknade Helsingforsavtalet. Syftet med moderniseringen av Helsingforsavtalet bör vara att stärka de nordiska ländernas samarbete ytterligare och att tydligare anpassa avtalet efter dagens utmaningar . Under 2024 kommer också Nordiska rådet att debattera och fatta beslut kring den rapport som den av rådet utsedda arbetsgruppen lämnat. De resultat man kommit fram till för ­ tjänar en seriös diskussion. Vi förutsätter att de nordiska regeringarna utifrån detta fattar väl övervägda beslut om ett reviderat nordiskt avtal. I detta arbete bör Sveriges regering ta en aktiv del. 6.1 Ett Norden utan gränshinder Nordens kanske största tillgång är den fria rörligheten och passfriheten. På senare år har vi sett hur denna utmanats gång på gång. Under senare år har gränserna mellan de nordiska länderna flera gånger och på flera håll varit så gott som stängda. Vi har också sett att nya gränshinder uppstått. Detta trots att gränshinder försvårar för människor i deras vardag, och trots att de har en tydlig negativ påverkan på våra företags möjligheter att utvecklas och verka på den nordiska marknaden. Enkelt uttryckt är det både dyrt och dumt med onödiga gränshinder. Inom det nordiska samarbetet finns ett systematiskt arbete för att identifiera och av ­ hjälpa olika typer av gränshinder. Årligen presenteras rapporter över befintliga gräns ­ hinder, nya gränshinder och vilka hinder som under året avhjälpts. Det är dock tydligt att mer behöver göras. Exempelvis behövs en tätare dialog när EU-regler implementeras . Detta eftersom flera exempel finns på hur gränshinder tillkommit på grund av brist på dialog de nordiska länderna emellan. Dessutom behöver den svenska regeringen till ­ sammans med övriga nordiska länders regeringar genom sitt samarbete i Nordiska minister ­ rådet säkerställa att arbetet med att avhjälpa gränshinder ges tillräcklig prioritet och resurser. Det behövs ett fördjupat samarbete för att motverka gränshinder inom Norden. Coronapandemin innebar en av de allra största utmaningarna vi sett för den fria rörligheten i Norden. Vi vet att nya pandemier kommer att bryta ut, och vi ser redan i dag hur sjukdomar som innebär risker globalt sprids. Trots detta har relativt få åtgärder genomförts för att vi ställda inför en ny pandemi ska kunna undvika att gränserna åter ­ igen stängs eller att gränshinder gällande ersättningssystem och liknande försvårar livet för Nordens medborgare. Därför bör ett arbete inledas som syftar till en väl genomarbetad plan för hur Norden bättre kan hantera denna typ av kriser i framtiden. Tätare transportsamarbete gynnar säkerheten och ekonomin. Under en följd av år har Sveriges och Finlands regeringar hållit emot och förhindrat inrättandet av ett nordiskt ministerråd för infrastruktur- och transportfrågor. Detta trots att Nordiska rådet i närmast fullständig enighet rekommenderat att ett sådant ministerråd inrättas. Finlands regering har nu officiellt ändrat sin ståndpunkt. Sveriges regering bör skyndsamt göra detsamma. Skälen för att inrätta ett ministerråd för infrastruktur och transporter är flera. Inte minst är det ett sätt att ytterligare underlätta för människor att fullt ut kunna dra nytta av den fria rörligheten inom Norden. Den moderna tekniken möjliggör dessutom en övergång till gemensamma biljettsystem inom kollektivtrafiken, något som bör vara en strävan. Vi vill också se ett ökat samarbete kring utbyggnad av kollektivtrafik i olika former, liksom sammanhållna järnvägsstråk. I linje med detta bör de nordiska länderna sträva efter att underlätta samplanering av infrastrukturprojekt som är av betydelse för gräns ­ regioner och som underlättar rörligheten inom Norden. Det behövs former för ett tätare samarbete mellan nationella infrastrukturmyndigheter, liksom mellan kommuner och regioner över nationsgränserna. Vidare bör Norden vara ledande när det gäller fossilfritt flyg. Flera av de nordiska länderna har redan höga ambitioner när det gäller fossilfritt resande och detta bör tas tillvara och utvecklas även med gemensamma ansträngningar. Genom att Norden tillsammans kan förbättra förutsättningarna för transporter och resande i Norden lägger vi också grunden för en förbättrad konkurrenskraft. Det skapas bättre förutsättningar för näringslivet och för att fler jobb ska kunna skapas. Sammantaget gynnar det ekonomin i vart och ett av de nordiska länderna. Ytterligare ett starkt vägande skäl till inrättandet av ett ministerråd för infrastruktur och transporter är säkerhetsläget och det faktum att hela Norden nu är med i Nato. Vi vet redan att Natomedlemskapet kommer att medföra att nya krav ställs på infrastrukturen för att exempelvis möjliggöra transporter av materiel eller militär personal. Det borde därför vara en självklarhet att det finns ett formellt samarbete på plats också på det här området. 6.2 Insatser för att stödja studenter i instabila länder Det nordiska samarbetet varken kan eller bör enbart fästa avseende vid sina inre angelä ­ genheter. I en tid då omvärldsläget är ytterst bekymmersamt måste också Norden vara en internationell röst för demokrati, öppenhet, frihet och mänskliga rättigheter. Tillsam ­ mans har vi mycket att bidra med på dessa områden. Inom det nordiska samarbetet görs också internationella insatser som syftar till nordisk nytta genom att göra vår del av världen till en tryggare plats. Det finns en lång rad om ­ råden inom vilka Nordens länder tillsammans kan göra skillnad. Ett sådant handlar om att stödja studenter och forskare i instabila länder. I Norge finns vad som kallas för Students at risk. Det är ett program som införts i norska högskolor i samarbete mellan studentorganisationer och det norska utrikesdepartementet för att erbjuda studieplats i Norge för studenter som har uteslutits från sin läroanstalt på grund av sitt politiska enga ­ gemang. Centerpartiet har medverkat till att driva frågan om att detta arbete bör utvidgas i Norden och inte blott förbli en norsk företeelse. Än så länge har ministerrådets svar varit att man anser detta vara en nationell angelägenhet. Med dagens omvärldsläge är det svårt att dela den uppfattningen. Rysslands krig i Ukraina påverkar vårt närområde och nordiska intressen på ett mycket konkret sätt. Till frågan hör också situationen för oppositionen i Ryssland, liksom i Belarus. De nordiska ländernas långvariga engagemang i Afghanistan kan också nämnas i sammanhanget, i synnerhet mot bakgrund av de senaste årens utveckling i landet. Detta är några exempel. Att enbart hänvisa till att de insatser som görs i Norge är vällovliga räcker heller inte för att avvisa en gemensam nordisk insats på området. Vi kan uppnå betydande nordisk nytta genom ett samarbete i dessa frågor. Centerpartiet menar att den svenska regeringen aktivt bör arbeta för gemensamma nordiska insatser för att stödja studenter i instabila länder. Demokratisk utveckling i vårt närområde är en angelägenhet inte bara för de enskilda medlemsländerna utan också för Norden som helhet. 6.3 Världens mest integrerade och klimatsmarta region Nordiska ministerrådets strategi inför 2030 innebär bland annat att man vill se Norden som världens mest integrerade och klimatsmarta region. Som ett led i visionsarbetet görs nu många satsningar för ett grönare Norden, och för en effektiv och ansvarsfull klimatpolitik. Det är bra och viktigt. Samtidigt måste såväl den svenska regeringen som Nordiska ministerrådet fullt ut ta ansvar också för visionens löften om den nordiska integrationen. Till det hör givetvis arbetet för att avhjälpa gränshinder och knyta våra arbetsmarknader än tätare samman. Men det handlar också om kultur- och utbildnings ­ frågor. Möjligheten för ungdomar och studenter att röra sig fritt och förkovra sig inom Norden, liksom samarbetet kring kultur och språk och forskning, har länge varit helt centralt för det nordiska samarbetet. Det är när människor möts, lär sig och samtalar som banden stärks. Det är nordisk integration i praktiken. 6.4 Arktis Arktis är tydligt påverkat av klimatförändringarna som leder till att alltfler länder visar intresse för området. Det handlar om forskning men även om utvinning av råvaror och om nya farleder som öppnas upp. Arktis är ju ett utomordentligt känsligt område för både människor som lever där och för djurlivet. Riskerna för ekosystemet måste tas på stort allvar. Arktiska rådet har bildats för att söka gemensamma lösningar mellan de arktiska staterna och har inneburit att avtal kunnat träffas för att minska riskerna med ökad mänsklig aktivitet i den arktiska miljön, inte minst havsmiljön. Frågan om reservat för områden med avgörande skyddsvärde kräver fortsatt arbete för att nå full legitimitet. Arktis omfattar även Sverige och de viktiga norra delarna som har betydelse för gruv ­ brytning, inklusive av olika jordartsmetaller som är viktiga för den gröna omställningen och för vår strategiska autonomi i Sverige och EU. Det är viktigt att utveckling i Arktis eller ”High North” kan ske med nödvändig hänsyn till de speciella förutsättningarna. Det nya säkerhetspolitiska läge som Rysslands folkrättsvidriga angreppskrig mot Ukraina skapat har inneburit att förutsättningarna för det tidigare Arktiska rådet helt förändrats. Ryssland kan inte längre ingå i rådet och det samtidigt som Ryssland som arktisk stat har stor påverkan på området. Frågan om Arktiska rådets framtid är föremål för översyn men det är viktigt att arbetet ges förutsättningar att fortsätta och stärkas med kvarvarande medlemsstater. Arktis har tidigare betraktats som ett säkerhetspolitiskt lågspänningsområde men efter Rysslands angreppskrig mot Ukraina har spänningarna i Arktis växt och det är nu tveklöst så att Arktis har en mycket strategisk roll för vår och Natos säkerhet. Förutsättningarna för Arktiska rådet och Sveriges arbete i arktisfrågor har förändrats betydligt sedan den dåvarande regeringen presenterade sin strategi i september 2020 med konsekvenser för de sex tematiska områden som då angavs. Det är hög tid att regeringen nu förelägger riksdagen en ny strategi för den arktiska regionen. 7 Mellanöstern Mellanöstern är volatil och utvecklingen i området har stora regionala och globala kon ­ sekvenser. Ständigt pågående stormakts- och regionalmaktskonflikter förstör samhällen med flyktingströmmar och stort lidande som följd. Vi ser förlorade möjligheter och livschanser för miljontals människor. Korruption ödelägger samhällen och göder makt ­ missbruk. Klimatförändringarna med torka och vattenbrist som följd innebär ytterligare risker för konflikt och mänskligt lidande. Konflikter som pågått i generationer fortsätter och utvecklas när fler länder ser strategiska fördelar med att agera i området. Bristen på demokrati och mänskliga rättigheter är påtaglig i de flesta länder i regionen. Utvecklingen i både Irak och Libanon går åt fel håll och de kan i det närmaste beskrivas som förlorade stater paralyserade av korruption, sekterism och etniska konflikter. I Iran ser vi ett tydligt exempel på att årtionden av förtryck av mänskliga fri- och rättigheter inte leder till utveckling och välstånd. Tvärtom har vi sett än en gång kvinnors modiga kamp för sin och iraniernas frihet. IS terror präglar fortsatt många samhällen. Kriget i Jemen fortsätter att skapa stort lidande med många andra länder involverade. Saudiarabien under kronprins Mohammed bin Salman spelar en viktig roll i Jemen, men även för att lösa diplomatiska i regionen tillsammans med Gulfstater. Saudiarabien och andra söker nya allianser och allierade, nu som medlem i BRICS, och man har efter ett långt uppehåll nu återupptagit de diplomatiska förbindelserna med Iran. Iran fortsätter att agera för att säkra en position som regional stormakt i Mellanöstern och agerar i många andra länder där de mest uppenbara är genom Hizbollah i Libanon, grupper i Irak och huthierna i Jemen. På så sätt försöker de säkra sina intressen sam ­ tidigt som de försöker underminera Israels och Saudiarabiens. Men det följer en given strategi, nämligen att möta och förebygga hot mot landets existens utomlands innan hoten når det iranska territoriet. Motsättningarna med Irak är alltjämt levande. Den iranska mullaregimens återupptagna arbete för att upparbeta uran och få tillgång till kärnvapen kan aldrig accepteras. De förhandlingar som hållits skulle kunna bryta denna utveckling men så har inte skett. Samtidigt har vi sett modiga flickor och kvinnor med risk för livet protestera mot regimens förtryck i Iran. Dom kastade sina slöjor och möttes av moral ­ polisen med våld. Det är dags för världen att reagera och för Sverige att arbeta för att EU terroriststämplar iranska revolutionära gardet samt inför sanktioner. Efter första världskriget styrdes dåvarande Palestina som ett så kallat mandatområde av Storbritannien på uppdrag av Nationernas förbund. Efter FN:s bildande lämnades frågan dit och 1947 antog FN:s generalförsamling resolution 181 som gick ut på att Palestina skulle delas i en judisk och en palestinsk stat. Jerusalem skulle ställas under FN:s förvaltning. En resolution som inte godtogs av den arabiska befolkningen i området . Israel utropade sin stat 1948. Israel–Palestina-konflikten har pågått i olika faser och fortsätter att prägla generationer av israeler och palestinier. EU har sedan 2009 intagit en tydlig hållning med sikte på att uppnå en lösning som innebär två självständiga stater som lever i fred och säkerhet, inom säkra och erkända gränser. Detta har sin grund också i FN-resolutioner. Sedan den brutala terrorattacken av terroriststämplade Hamas mot Israel den 7 oktober 2023 med massakrer på civila israeler och ungdomar från många länder och gisslantagande har kriget mellan Israel och Hamas rasat i Gaza. Israel har en självklar rätt att försvara sig mot Hamas m fl terrorangrepp. Men kriget i Gaza och försvaret måste ske med respekt för internationell rätt. Det stora antalet civila offer, inte minst så många barn som dödats, är inte en väg till hållbara lösningar på den bakomliggande kon ­ flikten. Hatet mot och rädslan för den andre växer och sprider sig i regionen. Valet senast i Jordanien visar ett exempel på detta. Iran som söker destabilisera regionen bidrar via proxykrafter tydligt till en växande konflikt i regionen. Den eskalerande konflikten/kriget mellan Israel och Hizbollah i Libanon måste ges en snar och diplomatisk lösning i enlig ­ het med internationell och humanitär rätt. Folkrätten måste följas av alla. Det krävs nu en vapenvila, frisläppande av alla i gisslan och en hållbar väg till två stater som kan stabilisera regionen och ge hårt drabbade människor ett hopp om ett slut på krig och konflikter. De förslag som förhandlas utifrån den plan som lagts fram av USA måste få stöd från såväl Sverige som EU och parter i regionen. Det krävs ett mer aktivt politiskt ansvar för att ”dagen efter” hålla liv i fredsprocessen för att göra den trovärdig. För att en lösning ska vara möjlig behöver man utgå från folkrätten. De avtal som ingåtts måste accepteras. Internationell rätt och ICC samt ICJ:s utslag måste följas. EU måste vara beredd att vid uppenbara brott mot detta vidta åtgärder som att till exempel pröva om förmånliga villkor ska pausas. Qatar har en allt mer viktig roll i regionen och arbetar strategiskt för att ha goda rela ­ tioner med många länder. De agerar aktivt tillsammans med andra för att förhandla om en fred i fråga om kriget i Gaza men agerar även mellanhand mellan omvärlden och talibanerna, som allierad med USA. De har skaffat sig en strategisk roll i området tillsam ­ mans med andra Gulfstater. Turkiet har kommit på kollisionskurs med flera länder i regionen, inte minst Israel och Förenade Arabemiraten, men man har också haft ett primärt intresse i kriget i Syrien för att säkerställa att en kurdisk stat inte bildas. Turkiets bild av sig själv som en regional stormakt har också försämrat relationerna med tre europeiska Natoländer och ökat spän ­ ningarna i Medelhavet. Turkiets beslut att ansöka om medlemskap i BRICS visar att man avser att fortsätta sin balansgång mellan demokratier och autokratier. Hur regionen utvecklas är oklart för närvarande, men många länder inom och utom regionen har ett intresse i den, inte sällan motstridiga sådana. Det gör situationen svår ­ överblickbar och utvecklingen mycket volatil. För att svensk utrikespolitik ska kunna möta alla de svåra utmaningar som nu sker krävs en politisk samlad strategi för Mellanöstern. Det handlar då inte bara om en bistånds ­ strategi. En sådan strategi bör också innehålla åtgärder för att hantera all den desinforma ­ tion om Sverige som felaktigt spridits om både socialtjänst och svensk polis och för hur bilden av Sverige kan stärkas och bli mer positiv. 8 Mänskliga rättigheter och FN 8.1 Mänskliga rättigheter Som centerpartister vill vi att utrikespolitiken har ett liberalt angreppssätt där friheten från förtryck utgör utgångspunkten. Kvinnor är individer och med individens rättigheter som utgångspunkt kan fokus för en liberal feministisk utrikespolitik med självklarhet ta sig an rätten till utbildning för flickor och pojkar, rätten till sin kropp och sin hälsa inklusive SRHR, rätten till ägande och självbestämmande och inte minst rätten till inflytande och makt i samhället. Med ett tydligare liberalt perspektiv och med en liberal feministisk utrikespolitik med individens rättigheter som utgångspunkt osynliggörs inte andra mino ­ riteter, hbtqi-personer eller för den delen små pojkar. Vi vill utveckla och förtydliga utlandsmyndigheternas uppdrag att jobba med jämställd ­ het och hbtqi och aktivt stötta civilsamhällets aktörer i bredden av sitt uppdrag. Enligt vårt sätt att se det så hade den förra regeringen en tendens att beskriva kvinnor och flickor som offer och inte som aktörer i sin egen kapacitet. Det är så långt ifrån en feministisk politik man kan komma. Kvinnor är individer med egen vilja och rätt, inte krockkuddar i en manlig värld. Detta måste synliggöras i en liberal feministisk utrikespolitik. Med ett tydligare fokus på liberal feminism kommer också frågor kring kvinnors ekonomiska egenmakt högre upp på agendan. På samma sätt som den förra regeringen drivit att kvinnor ska vara med vid förhandlingsbordet vid fredsförhandlingar och vid uppbyggnaden efter en konflikt menar vi att det är viktigt att Sverige driver på för att Världsbanken och IMF säkerställer kvinnors fulla deltagande i olika investeringsprogram och infrastrukturprogram, inte minst i återuppbyggnaden av länder efter en konflikt. I Sverige har så här långt en bred konsensus utvecklats om att jämställdhet mellan könen är någonting bra och att Sverige idag inte är helt jämställt. Den nya regeringen har alltjämt mycket positivt att utgå ifrån, som många partier varit med och drivit fram inom jämställdhetsområdet. 8.2 FN FN:s deklaration om de universella mänskliga rättigheterna antogs för drygt 70 år sedan. Ändå är åtnjutandet av de universella fri- och rättigheterna ingen självklarhet runt om i världen idag, och det har heller aldrig varit det. Men det vi ser nu oroar eftersom vi ser en tillbakagång i demokratiska länder där rättsstatens principer och mänskliga rättigheter tidigare har varit en självklarhet, och vi ser hur själva konceptet ifrågasätts där länder som Ryssland och Kina försöker omdefiniera innehållet i ord och handling, även militärt , till att passa deras egna syften. Vi är alla förlorare på att mänskliga rättigheter utmanas och internationella åtaganden ifrågasätts och omtolkas av politiska skäl. Allt fler auktoritära stater och politiska krafter hotar på nytt de landvinningar som uppnåtts. Inte minst gäller det demokratiska fri- och rättigheter samt olika minoriteters mänskliga rättigheter. Mänskliga rättigheter är globala , odelbara och ömsesidigt förstärkande. Centerpartiet anser att det är av yttersta vikt att fokusera på centrala utmaningar inom mänskliga rättigheter – politiska och religiösa friheter och opinionsfriheter, den demo ­ kratiska kulturen, minoriteters rättigheter och oberoende rättssystem. I detta arbete utgör Europakonventionen om mänskliga rättigheter en grundsten i Europa. Vi vill stärka det arbetet. Det internationella normsättande arbetet är viktigt och det behöver finnas tydliga och trovärdiga uppföljningsmekanismer och transparens för att bygga tilltro i de inter ­ nationella institutioner som etablerats, ytterst Europadomstolen för mänskliga rättigheter på vår kontinent. När hela rättighetsagendan undermineras, när Genèvekonventionen och andra konven ­ tioner ifrågasätts, då behöver diskussionen om upprätthållandet av de mänskliga rättig ­ heterna också vitaliseras inom FN. Sverige bör därför kommande år initiera en diskussion om vikten av att mänskliga rättigheter upprätthålls i enlighet med hur de är definierade i FN:s deklaration om mänskliga rättigheter. Arbetet behöver genomsyra all verksamhet och alla länder, inklusive de länder som är representerade i FN:s kommitté om mänskliga rättigheter. Putins aggressiva krig mot Ukraina får inte gå obemärkt eller ostraffat förbi. De krigs ­ brott som begås i Ukraina är ett direkt resultat av att Putin aggressivt och folkrättsvidrigt startat ett krig mot Ukraina. Internationella samfundet bör därför, genom majoritetsbeslut i FN:s generalförsamling, skapa en särskild tribunal för aggressionsbrott i Ukraina. Detta för att säkerställa att straffrihet inte ska råda för de brott som genom kriget och under kriget begås av Ryssland i Ukraina. 8.3 Folkrätt och det internationella rättssystemet För att brott mot mänskligheten och folkmord inte ska politiseras eller förminskas av politiska skäl är det viktigt att det finns förutsägbara processer som utgår från att en dom ­ stol ska pröva dessa brott. Politiken ska säkra lagstiftning och processer; en domstol ska döma. Centerpartiets politik utgår från alla människors frihet och lika värde. De mänskliga rättigheterna omfattar varje person och begränsar staters makt över individen. Vi tar vår utgångspunkt i den enskilda människan, snarare än i systemen, när vi utarbetar vår politik . Därför är främjande och försvar av de mänskliga rättigheterna en kärnuppgift för oss och något som ska genomsyra all vår politik. De mänskliga rättigheterna omfattar dels de medborgerliga och politiska rättigheterna, dels de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna. Tillsammans utgör de en helhet som måste respekteras för att människor ska kunna utveckla sin fulla potential. Idag ser vi allt mer hur den internationella rättsordning som utvecklats sedan andra världskriget för att upprätthålla folkrätten utmanas. Länder som Kina och Ryssland ifrågasätter folkrättens globala jurisdiktion och arbetar aktivt för att skapa en ny internationell rätt. För ett litet och öppet land som Sverige är det centralt att våra inter ­ natio nella regelverk står starka och legitima. Sverige måste därför agera för att stärka legi ­ timi teten för folkrätten och dess instanser, ytterst Internationella domstolen och Interna ­ tionella brottmålsdomstolen. Deras domslut ska inte behandlas selektivt utan respektera s. Om ett demokratiskt land som Sverige inte aktivt driver denna legitimitet, gör vi det enklare för auktoritära stater att öppet strunta i domstolarnas uttalanden. 8.4 Politiska fångar Det är också vår mening att Sverige mer aktivt och tydligt behöver stödja ryska pro ­ demokratiska aktörer, personer och partier om möjligt i Ryssland men även i exil. Det måste finnas demokrater om Ryssland skall kunna utvecklas till en demokrati. Tyvärr går utvecklingen i Ryssland, Kina och Turkiet och på andra håll i världen åt helt fel håll för demokrati- och frihetskämpar. Politiska fängslanden blir allt vanligare. I augusti 2020 förgiftades den ryska oppositionspolitikern Navalnyj på en resa från Sibirien till Moskva och han dog senare i fängelse efter en uppenbart politiskt motiverad dom. Oppositionspolitikern Vladimir Kara-Murza, som dessutom tidigare blivit förgiftad vid två tillfällen och delvis levt i exil, frigavs i en fångutväxling under 2024 efter att ha dömts till 25 års fängelse för förräderi. Detsamma gäller oppositionspolitikern Ilja Jasjin, som dömdes till 8,5 år för att ha ”spridit falsk information” om armén. Därtill har Navalnyjs parti bannlysts och har svårt att verka i Ryssland idag, precis som många andra politiska partier och civilsamhällesorganisationer som klassats som ”foreign agents”. Därmed finns inga förutsättningar för att demokratiska, rättvisa och fria val ska kunna genomföras i Ryssland. Kreml och president Putin måste ta sitt ansvar. Straffrihet får inte råda, inte heller för hjärnorna bakom angreppen, även för de fångar som släppts fria. Detta måste få ett slut. I Azerbajdzjan attackerades och godtyckligt fängslades dr Gubad Ibadoghlu, en erkänd nationalekonom och ”research fellow” på London School of Economics och politisk akti ­ vist den 23 juli 2023. Han hålls tillfångatagen av regimen på falska grunder och av poli ­ tiska skäl. Hans kontakt med familj och advokat är mycket begränsad. Här behöver reger ­ ingen också uppmärksamma och kräva av styret i Azerbajdzjan att dr Ibadoghlu släpps fri. Flera svenskar sitter också fängslade utomlands, utan rättegång och av politiska skäl. I år har Dawit Isaak suttit fången i Eritrea utan rättegång i 23 år. Ansträngningar för att få honom fri genom ”tyst diplomati” har inte gett resultat. Den svenske medborgaren och publicisten Gui Minhai sitter alltjämt fängslad efter att ha kidnappats av den kinesiska regi ­ men i Thailand. Han måste omedelbart släppas fri. I Iran sitter KI-forskaren Ahmadreza Djalali fängslad sedan många år. I alla dessa fall är det tydligt att regeringen måste ändra strategi och göra mer för att Dawit Isaak, Gui Minhai och Ahmadreza Djalali omedelbart ska släppas fria. Regeringen behöver anstränga sig ytterligare för det. Vi måste stå upp för våra värden och den inter ­ nationella rättsordning vi varit med och skapat. Samtidigt ser vi hur auktoritära stater som Iran kidnappar och åtalar utländska med ­ borgare i utpressningssyfte, för att frigöra egna medborgare i fängelser genom fång ­ utväxling. Det är viktigt att uppmärksamma detta som ett systematiskt agerande och att hitta metoder för att säkra svenska medborgares frihet utan att medverka till att under ­ minera den internationella rättsordningen och benåda personer dömda för exempelvis grova folkrättsbrott. 9 Nedrustning och icke-spridning Sverige ska vara en tydlig röst i nedrustningsarbetet. Sverige ska vara pådrivande för att reducera kärnvapenhotet och medverka till en balanserad nedrustning. Vi vill stärka de avtal och samarbeten som finns. För oss är det viktigt att arbetet med nedrustning fortsätter. Vi kommer att fortsätta att arbeta för att upprätthålla och utveckla det globala icke-spridningsavtalet, NPT. Det handlar om att kärnvapenländer förbinder sig att inte sprida kärnvapenteknik till andra länder. Och länder som inte har kärnvapen lovar genom avtalet att själva inte utveckla sådana vapen. Dessutom går avtalet långsiktigt ut på att minska och – på sikt – avskaffa kärnvapen. Tyvärr ledde den senaste översynskonferensen av NPT i augusti 2022 inte till en gemensam slutsats. Rysslands krig mot Ukraina, hot om kärnvapenanvändning samt angreppet på kärnkraftverket Zaporizjzja skapade stora meningsskiljaktigheter. Ryssland lade slutligen in sitt veto mot slutsatserna. Men det får inte innebära att vi ger upp. När NPT ses över 2026 vill vi gärna att nya krav tillkommer för att höja trösklarna för användning av kärnvapen. Tilltron behöver stärkas för de nedrustningsavtal som ännu finns kvar. Det finns några få nedrustningsavtal – och förtroendeskapande nedrustnings ­ samarbeten – som fortfarande fungerar. Vi ska inte göra något som riskerar dessa. Snarare måste det arbetet stärkas. Vi vill arbeta för att provstoppsavtalet nu träder i kraft. Sverige ska vara en tydlig röst i nedrustningsarbetet, också efter inträdet i Nato. Det är många Natoländer som är tydliga i arbetet mot kärnvapen och Sverige bör samarbeta med dessa länder för att föra nedrustningssamarbetet framåt. Sverige skall inte underteckna FN:s konvention om kärnvapenförbud och inte heller bli en observatörsstat. Sverige bör dock tillsammans med likasinnade pröva om en tillfällig närvaro från tid till annan kan gynna nedrustningsarbetet via NPT. 10 Internationella insatser Sverige har under många år deltagit i internationella insatser under FN-, Nato- och EU- flagg, alltid med FN-mandat i grunden. Även om deltagandet är lägre och antalet insatser färre nu jämfört med för några år sedan är de insatser som Sverige deltar i viktiga och gör skillnad i de länder där vi deltar. Det är alltjämt viktigt att Sverige deltar där och om vi kan göra skillnad. Den nationella försvarsplaneringen måste säkra att vi också kan ta vårt internationella ansvar, inte minst efter Natoanslutningen. Sverige ska fortsatt kunna och vilja delta i internationella insatser under Nato-, EU- och FN-flagg. 11 Internationell klimatpolitik Klimatet känner inga nationsgränser och effektiva svar på de utmaningar vi står inför behöver därför vara internationella. Det krävs ett starkt globalt klimatarbete och när andra länder vacklar behöver Sveriges och EU:s röst vara tydlig. Genom att i praktiken visa att ekonomisk tillväxt och utsläppsminskningar går att förena samtidigt som vi skapar jobb kan Sverige och EU visa ledarskap internationellt. Eftersom Sveriges utsläpp är små i ett globalt perspektiv är det viktigt att vara pådrivande regionalt, i EU och internationellt. För att nå målen i Parisavtalet krävs en snabbare minskning av utsläppen än vad vi ser idag och mer kraftfulla åtgärder. Målen i Parisavtalet kommer inte att nås med nuvarande politik. Samtidigt som dystra budskap är återkommande återstår ett litet hopp; vi kan fortfarande vända utvecklingen. Det kräver resolut handling. För Centerpartiet är det en självklarhet att alla utsläpp ska bära sina kostnader genom att de omfattas antingen av ett koldioxidpris eller av ett handelssystem för utsläppsrätter. Vi vill att Sverige ska vara föregångare i EU och att EU ska vara en föregångare i världen genom att anta ambitiösa och modiga utsläppsminskningsmål. Vi vill också se att Sverige och EU utövar en vass klimatdiplomati som förmår skärpa andra länders klimatmål och politik och bidra med goda exempel utifrån våra erfarenheter. Vi vill även se ett klimatlås på EU:s budget, likt det så kallade demokratilåset. Ett klimatlås behövs för att säkerställa att medlemsländer fullföljer sina klimatåtaganden. I praktiken innebär det att om ett medlemsland inte vidtar tillräckliga klimatåtgärder så bör de inte heller få ta del av det EU-stöd som de annars skulle haft rätt till. Det ska kosta att släppa ut. I alla delar av världen uppstår negativa effekter i klimatförändringarnas spår: svältkatastrofer till följd av långdragen torka, människor som tvingas lämna sina hem på grund av havsnivåhöjningar och extrem nederbörd som får kostsamma konse ­ kvenser. I de länder där människor i hög grad är beroende av naturresurser för sin för ­ sörjningsförmåga har klimatförändringarna som störst negativ påverkan. Förutom utsläppsminskningar krävs att samhällen klimatanpassas. Det är ett sätt att mildra konsekvenserna av naturkatastrofer, och ju mildare konsekvenserna blir, desto mindre humanitärt bistånd kommer att behövas och i förlängningen också mindre utvecklings ­ bistånd. Samhällen som drabbas av klimatkatastrofer drabbas också av ökade konflikt ­ risker och förlorar ofta många steg på utvecklingsstegen, vilket också. göder nya konflikter. Genom att satsa på klimatanpassning kan konflikter förebyggas. I takt med att klimatförändringarna och miljökatastrofer ökar, skapar dessa också ett hot mot våra mänskliga rättigheter. Centerpartiet vill därför att Sverige agerar för en revi ­ dering av Romstadgan för att möjliggöra att länder, ledare och personer som bryter mot internationell rätt genom att med berått mod ha orsakat miljöskada i katastrofal skala ska kunna åtalas enligt brottsrubriceringen ekocid och ställas inför rätta enligt inter ­ nationell rätt. I många fall har klimatförändringarnas följder större negativ påverkan på kvinnor än män. Därtill leder ojämställt deltagande i beslutsprocesser ofta till att kvinnor utesluts från viktiga bestämmelser som har stor påverkan på deras liv. Centerpartiet ser kvinnors roll som otroligt viktig i kampen mot klimatförändringarna. Vi vill därför stärka kvinnligt entreprenörskap och äganderätt, samtidigt som vi vill se jämlikt deltagande i besluts ­ processer. Arbetet mot klimatförändringarna, såväl nationellt som internationellt, ska genomsyras av ett jämställdhetsperspektiv. Kerstin Lundgren (C) Anna Lasses (C) Mikael Larsson (C) Ulrika Liljeberg (C) Malin Björk (C) Helena Vilhelmsson (C)

Motion till riksdagen 2025/26:3729 av Kerstin Lundgren m.fl. (C) Internationellt samarbete i en utmanande tid Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att svensk utrikespolitik ska försvara och främja den liberala demokratin och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att svensk utrikespolitik ska bygga på folkrätten, med ett sammanvägt och enhetligt agerande i säkerhets ‑ , handels- och utvecklingspolitikens olika delar, och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige inom ramen för multilaterala samarbetsstrukturer ska verka för att forma koalitioner med demokratiska länder som en motvikt mot de alltmer tydliga auktoritära strömningar som genomsyrar internationella samarbetsstrukturer, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska agera för att motverka en världsordning byggd på stormaktsstyrda intressesfärer och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sveriges utrikespolitik tydligt ska motverka protektionism och verka för öppenhet och frihandel och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om behovet av att utveckla en säkerhetspolitisk granskningsfunktion också för utländska direktinvesteringar i svenska medieföretag och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen behöver lägga fram en årlig säkerhetspolitisk skrivelse för riksdagen där det bl.a. redogörs för arbetet i Nationella säkerhetsrådet inom Statsrådsberedningen och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om fortsatt politiskt, ekonomiskt, humanitärt och militärt stöd till Ukraina, vad som än krävs, och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att beslut om att skicka Jas Gripen till Ukraina behöver fattas hösten 2025 och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att vidhålla kravet att Ryssland omedelbart måste lämna Ukraina, inklusive det sedan 2014 illegalt annekterade Krim, och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om behovet av att ytterligare förstärka Rysslandskunskapen genom ett Nato Centre of Excellence i Sverige och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om vikten av stöd till ryska prodemokratiska krafter, såsom medier och politiska aktörer, och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stötta den demokratiska oppositionen i Belarus och verka för en avrussifiering av landet och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att inte godta ryska s.k. fredsbevarande styrkor då de utgör en destabiliserande aktör, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att EU är Sveriges viktigaste utrikespolitiska arena och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att EU uthålligt behöver stärka sin förmåga att möta en bred palett av hot och utveckla sin säkerhetspolitiska verktygslåda och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska arbeta för att stärka EU:s röst gentemot krafter som hotar den liberala demokratin, t.ex. systemrivaler som Kina, och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska driva på för att utrikespolitiken inom EU i ökad utsträckning ska beslutas genom majoritetsbeslut och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska verka för att alla EU-länder via nationell sanktionslagstiftning kan genomföra sanktionsbeslut som utarbetats av kommissionen men blockeras av t.ex. Ungern, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige bör införa en nationell sanktionslagstiftning för att kunna agera självständigt tillsammans med likasinnade länder när EU-beslut blockeras av enskilda medlemsländer, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska arbeta för att EU-kommissionen ska använda demokratilåset för att strypa medel till medlemsstater som allvarligt och upprepat agerar i strid med sina åtaganden i fråga om demokrati och mänskliga rättigheter och som inte sätter stopp för offentlig korruption, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska arbeta för att EU ska agera mot medlemsstater som, i strid med gemensamma sanktioner, öppnar för friare visum från t.ex. Ryssland och Belarus, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att EU uthålligt och kraftfullt ska upprätthålla och utveckla sanktionspolitiken mot ryssar och Ryssland samt att frysta tillgångar bör beslagtas och säljas för att användas för att återuppbygga Ukraina, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att EU:s Magnitskijsanktioner ska breddas till att omfatta systematisk korruption och penningtvätt och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att så länge EU inte har inkluderat systematisk korruption och penningtvätt i sina Magnitskijsanktioner införa svenska Magnitskijsanktioner och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att EU behöver införa Magnitskijsanktioner mot styret i Azerbajdzjan för övergrepp på mänskliga rättigheter och etnisk rensning i Nagorno-Karabach och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att täppa till kryphål i sanktionerna mot Ryssland och om att Sverige och EU måste rikta sanktioner mot hela den ryska energi- och banksektorn, inklusive Rosatom, och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska arbeta för att EU uppdaterar sitt legala terroristramverk (Common Position 2001/931/CFSP) för att möjliggöra terrorklassning av exempelvis IRGC, det islamiska revolutionsgardet, samt liknande organisationer för att stärka det europeiska antiterroristsamarbetet, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska verka för att EU terroriststämplar IRGC och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att återta Sveriges ratifikation av EU–Kuba-avtalet och driva att EU utvärderar och omprövar detsamma, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om behovet av att EU tar fram en ny strategi för Kaukasien och det östliga partnerskapet som utgår från att stödja ländernas frihets- och demokratirörelser och inkluderar EU:s roll för långsiktig fred och stabilitet i området och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att sanktionerna mot Belarus ska breddas till att omfatta systematisk penningtvätt och korruption samt vara träffsäkra och riktas mot ansvariga för övergreppen och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa ett striktare EU-regelverk gällande företags ansvar för att upprätthålla mänskliga rättigheter och miljö- och klimathänsyn i frihandelsavtal och vid annan verksamhet utanför unionen och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen ska verka för att kommissionen presenterar en mekanism, likt demokratilåset, så att de medlemsländer som inte gör sin del av klimatarbetet får sin EU-finansiering indragen, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska verka för att EU diversifierar sina handelskedjor genom att säkra utbud från flera aktörer, särskilt av kritiska råvaror, och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Kinas observatörsstatus i Arktiska rådet måste omprövas och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige tydligt ska fördöma de övergrepp och tvångsinterneringar av uigurer som begås av den kinesiska regimen, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att bejaka att i Europaparlamentet kräva en oberoende internationell granskning som prövar Kinas övergrepp mot uigurer och andra minoriteter utifrån bl.a. gällande folkrätt och FN-rapporten om människorättsbrott mot uigurer, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska driva att EU inför sanktioner mot ansvariga för Kinas övergrepp mot uigurer och andra minoriteter och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om fortsatt stöd till demokratirörelsen i Hongkong och att Sverige under 2025/26 bör avsluta det avtal, Mutual Legal Assistance in Criminal Matters, som finns med Hongkong för att markera att Hongkongs rättssystem inte längre är separat från det kinesiska, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska verka för att Taiwan får tillträde till de multilaterala internationella möten som hålls under 2025/26 och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ett House of Sweden ska inrättas i Taiwan senast 2026 och att ett breddat bilateralt samarbete till att omfatta fler områden bör komma till stånd 2025/26, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sveriges regering även fortsatt bör bidra i arbetet med att modernisera det s.k. Helsingforsavtalet mellan de nordiska länderna och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att återuppta arbetet med den nordiska gränshinderdatabasen och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ett fördjupat samarbete för att motverka gränshinder i Norden, inklusive vid införandet av EU-regler, och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen snarast bör bidra till ett inrättande av ett ministerråd för infrastruktur- och transportfrågor, särskilt för att samordna gemensamma krav efter Sveriges och Finlands inträde i Nato, och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en revidering och konkretisering av Nordefcos vision från 2024, som redan är delvis utdaterad på grund av det förändrade omvärldsläget, särskilt kring materielfrågor, och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om vidare nordiskt samarbete när det gäller artificiell intelligens och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utveckla det nordisk-baltiska försvarssamarbetet inom en Natokontext, där vi gemensamt bidrar till stabilitet i Östersjöområdet, Arktis och Nordatlanten, och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om behovet av att utveckla ett nordisk-baltiskt komplement till Nato i en särskild försvarskommission och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en väl genomarbetad plan för hur Norden bättre kan hantera framtida kriser såsom en ny pandemi, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om gemensamma nordiska insatser för att stödja studenter i instabila länder och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att samarbete kring kultur, språk, klimat, energi och forskning är avgörande för att uppnå Nordiska ministerrådets vision för 2030 och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Norden ska vara den mest integrerade regionen i världen till 2030 och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om behovet av att Sverige tar fram en ny Arktisstrategi med anledning av det förändrade säkerhetspolitiska och geopolitiska läget, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska utveckla en ny samlad regional strategi för Mellanöstern och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om vikten av att hävda internationell rätt och på den grunden aktivt medverka till en hållbar lösning på konflikten mellan Israel och Palestina baserad på två stater med erkända och säkra gränser med självbestämmande, säkerhet, frihet och möjligheter för den egna befolkningen, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska stå bakom ett förnyat mandat för UNRWA och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska verka för att fördrivningen av palestinier på Västbanken måste upphöra och införa sanktioner mot medlemmar i de extremistiska bosättarrörelserna samt mot de medlemmar i Israels regering som möjliggör och uppmuntrar illegala bosättningar och våld, och det tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska ta initiativ till att säkra att legitimiteten för internationell rätt upprätthålls, inklusive för Internationella domstolens och Internationella brottmålsdomstolens beslut, och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige aktivt bör arbeta för att säkra bevis och legitimera processer så att straffrihet inte får råda för dem som brutit mot folkrätten, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige måste stärka sitt arbete för jämställdhet globalt, när vi 30 år efter kvinnokonferensen i Beijing ser en global trend där kvinnors rättigheter angrips alltmer, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utveckla och förtydliga utlandsmyndigheternas uppdrag att jobba med jämställdhet och hbtqia-plus-frågor och aktivt stötta civilsamhällets aktörer i hela bredden av sitt uppdrag, men särskilt rörande rätten till politiskt inflytande och beslutsfattande, ekonomisk egenmakt, SRHR, frihet från våld och rätt till fred och säkerhet, och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska driva på för att Världsbanken och IMF säkerställer kvinnors meningsfulla deltagande i investeringsprogram och infrastrukturprogram i återuppbyggnaden av länder efter konflikt och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige i FN ska driva att FN under kommande år behöver intensifiera dialogen kring och följa upp arbetet med upprätthållandet av mänskliga fri- och rättigheter så som det är definierat i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska driva på för att stärka FN som organisation och därmed den multilaterala världsordningen och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige aktivt ska driva på för att generalförsamlingen ska besluta om en särskild tribunal för aggressionsbrott och övergrepp begångna av Ryssland i Ukraina och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska driva att politiska fångar i länder som Ryssland, Belarus, Kina, Georgien, Azerbajdzjan, Iran och Turkiet omedelbart ska släppas, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska driva att dr Gubad Ibadoghlu som tillfångatagits som politisk aktivist i Azerbajdzjan släpps fri, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen måste göra mer för att de svenska medborgarna Gui Minhai i Kina, Dawit Isaak i Eritrea och Ahmadreza Djalali i Iran omedelbart ska släppas fria och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska driva på för att journalister, MR-försvarare, parlamentsledamöter och andra politiska fångar i Turkiet omedelbart släpps, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om vikten av att Sverige fortsätter att vara en aktiv röst i det internationella nedrustningsarbetet och arbetar för att åstadkomma konkreta steg för kärnvapennedrustning inom ramen för NPT-avtalet och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att tillsammans med likasinnade Natoländer pröva ifall en eventuell närvaro som tillfällig observatör vid översynskonferensen för FN:s konvention om kärnvapenförbud bör ske och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska kunna delta i internationella militära och civila insatser under Nato ‑ , EU- och FN-flagg och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att svensk utrikespolitik ska prioritera en effektiv klimatdiplomati för att säkra och utveckla det internationella klimatsamarbetet för att motverka de aktörer som vill nedmontera det, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska verka för en revidering av Romstadgan för att möjliggöra att länder, ledare och personer som bryter mot internationell rätt genom att med berått mod ha orsakat miljöskada i katastrofal skala ska kunna åtalas enligt brottsrubriceringen ekocid och ställas inför rätta enligt internationell rätt, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att arbeta för att stärka jämställt beslutsfattande i det internationella klimatsamarbetet och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om vikten av ett starkt och pålitligt svenskt bistånd som utrikes- och säkerhetspolitiskt verktyg och tillkännager detta för regeringen. 1 En värld i förändring – flera globala säkerhetspolitiska utmaningar Den liberala världsordning som byggdes upp efter andra världskriget kännetecknas av multilateralt samarbete, internationella institutioner, frihandel, säkerhetssamarbete och, för de demokratiska länderna, en gemensam strävan efter mänskliga rättigheter ytterst manifesterad i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna som alla FN-länder har skrivit under. Den fria rörligheten inom EU och Norden har gjort det möjligt för människor att resa, studera och jobba i andra länder, med stora vinster för vår ekonomi och livskvalitet som följd. Den liberala världsordningen är inte utan brister men har likväl skapat välstånd, stabilitet och möjligheter för världens stater att lösa gemen ­ samma problem tillsammans. Därför är den värd att kämpa för även i tider av ifråga ­ sättanden, oro, maktkamp och konflikt. Den liberala demokratin är kärnan i Centerpartiets utrikespolitik. Vi förespråkar en utrikespolitik som försvarar och främjar demokrati och mänskliga rättigheter, som stöttar rättsstatsuppbyggnad, som motverkar korruption, som stärker kvinnors rättig ­ heter och möjligheter och som stärker vårt samarbete med andra demokratier. Detta går hand i hand med en politik för utvecklingssamarbete som står upp för att svensk bistånds ­ politik ska återinföra enprocentsmålet och fokuserar på mänskliga rättigheter, med en handelspolitik som främjar frihandel och med en säkerhets- och försvarspolitik som innebär att Sverige tar ett större ansvar som allierad för vår och våra samarbetspartners gemensamma säkerhet. Svensk utrikespolitik ska tala med en röst och ett samman ­ hållande budskap i alla dess delar. Vi lever i en tid med många svåra utmaningar. Förtrycket växer i världen och de auktoritära ledarna blir flera. Ofrihet präglar allt fler samhällen. Idag lever runt 70 procent av världens befolkning i en autokrati. På 15 år har utvecklingen gått bakåt och vi är tillbaka vid hur det såg ut 1978. Då fanns fortfarande Sovjetunionen och kommunismen präglade stora delar av Europa. Kampen för frihet och demokrati behöver starka röster och Sverige måste som ett av de världsledande demokratiska länderna vara en tydlig röst för den liberala demokratins överlevnad och tillväxt. Detta gäller särskilt i en tid där vi allt mer ser hur systemrivaler som Kina, Ryssland och Iran allt mer aggressivt utmanar och underminerar den liberala demokratins grundvalar och världen präglas av geopolitisk maktkamp. Sverige bygger säkerhet tillsammans med andra. Öppenhet, handel och fungerande internationella regelverk och spelregler har byggt säkerhet och välstånd. Den multi ­ laterala ordningen som den har utvecklats är inte perfekt fungerande och har utmanats väsentligt de senaste åren, men den måste försvaras och utvecklas. Vår säkerhet främjas av en förutsägbar internationell ordning, men just nu präglas internationellt samarbete av stor osäkerhet och konflikt. Förändringens vindar blåser. Sverige ska inte vare sig låta sig utpressas eller utpressa andra länder. Diplomatin är alltjämt den första försvars ­ linjen och Sverige ska i alla lägen stå upp för folkrätten och försvara legitimiteten för våra internationella rättsinstanser. Rysslands aggressiva krig i Ukraina har omkullkastat den europeiska säkerhets ­ ordningen och förutsättningarna för svensk och europeisk säkerhet. Ukraina har rätt till sitt territorium och Ryssland måste lämna Ukraina, inklusive det sedan 2014 illegalt ockuperade Krim. De folkrättsliga principerna att varje land har rätt att försvara sig, rätt till sina gränser och rätt att välja sin framtid är grundläggande. Det förändrade säkerhetspolitiska läget har inneburit att Sverige blivit Natos 32: a medlemsland, något Centerpartiet velat sedan 2015 och arbetat aktivt för sedan dess. Nu måste vi arbeta aktivt för att utveckla och stärka det svenska Natomedlemskapet och det nordiska och baltiska försvarssamarbetet för att det ska nå sin fulla potential. Det nordisk-baltiska försvarssamarbetet kommer att utvecklas tillsammans i en Natokontext där vi gemensamt bidrar till ökat försvar och ökad stabilitet i Östersjöområdet, men också i Arktis och Nordatlanten och genom den transatlantiska länken. Det är viktigt också för hela vårt lands försörjning att vi ser på säkerhet i en större regional kontext. EU och Storbritannien utgör här självklara samarbetspartners. Globalt står världen inför nya utmaningar oavsett om det handlar om väpnade konflikter, nya motsättningar mellan stormakter, kärnvapenrustning eller effekterna av klimatförändringar eller pandemier som hotar människors frihet. Korruption sliter sönder samhällen och hämmar positiv utveckling. För att möta det behöver vi utveckla vårt internationella system och stärka den internationella ordningen, inklusive folk ­ rätten. Nationalism, populism, terrorism, handelskrig, kamp om resurser och teknik skapar också det nya spänningar inom och mellan länder och regioner. Globalt ser vi också att Kina talar med ett allt tydligare maktspråk mot andra länder men också mot exempelvis företag, debattörer och politiker på lokal, regional och nationell nivå. I Arktis ser vi att klimatförändringarna bidrar till säkerhetspolitisk instabilitet när både Ryssland, Kina och USA ökar sin militära närvaro. Detta påverkar de arktiska nordiska länderna särskilt. Sveriges och Finlands medlemskap i Nato, och Rysslands icke-deltagande i Arktiska rådet och andra sammanhang, skapar också ett stärkt behov av en tydlig och förnyad Arktisstrategi, både i Sverige och i organisationer som Nato och Nordiska rådet. Kampen för frihet pågår, i Hongkong men också närmare oss, i Belarus. I Georgien har regimen fängslat stora delar av oppositionen och attackerar civilsamhället samt alla kvarvarande demokratiska institutioner. Vi ser krig, konflikter och oroligheter i EU:s närområde såväl i Mellanöstern som i EU:s östliga grannområden. Kriget mellan Israel och Hamas i Gaza har skapat en humanitär katastrof och riskerar att skapa en stor regional konflikt med effekter långt utanför närområdet. Frågan om brott mot mänsklig ­ heten och folkmord har begåtts måste klarläggas av ICC. Till detta kommer den iranska regimens fortsatta brutala förtryck av sin befolkning och inte minst kvinnorna, och talibanstyrets brutala förtryck i Afghanistan. På delar av den afrikanska kontinenten har demokratiskt valda ledare avsatts genom militärkupper och vi ser att Wagnergrupp ­ liknande ”GRU-grupper” säkerställer rysk utrikespolitisk doktrin genom närvaro på allt fler platser. De globala konsekvenserna av Rysslands krig i Ukraina för säkerhetssituationen globalt är ännu oöverblickbara men riskerar att bli långsiktiga och allvarliga. EU har stått i frontlinjen för ett omfattande politiskt, monetärt och militärt stöd till Ukraina. Sedan President Trumps tillträde har USA:s roll i försvaret av den fria världen kommit att testas. Ännu har det inte övergivits. Samtidigt har Rysslands krig i Ukraina gett utrymme för andra länder att agera och samarbetet mellan Kina och Ryssland har ökat och intensifierats det senaste året, liksom samarbetet med Iran och Nordkorea. Det finns en tydlig vilja att alliera sig med det globala syd för ökat globalt stöd på den fria världens, den liberala demokratins och folkrättens bekostnad. Vi ser hur länder som Indien eller Brasilien inte självklart kommer att ta demokratins parti. De säkerhetspolitiska osäkerheterna har sammantaget ökat ytterligare. Det manar till ökad beredskap för breda angrepp i olika riktningar och med olika metoder. Det måste mötas genom samarbete genom EU, Nato och nationellt. Isolationism och nationalism kan aldrig vara en lösning på globala utmaningar. Det är sedan tidigare känt att utländsk makt har strategiska intressen av att påverka också svensk debatt och på sikt vårt lands säkerhetspolitiska val och vår handlingsfrihet. För att inte öppna dörrarna på vid gavel är det därför betydelsefullt att höja trösklarna på lämpligt sätt, med respekt för grundlagarna. Vår bedömning är att EU-kommissionens regelverk för granskning av utländska direktinvesteringar som kan påverka säkerhet eller allmän ordning ger utrymme för en nationell granskningsfunktion för att också granska investeringar som rör förmågan att kontrollera information och mediers frihet och mångfald. Vi beklagar att regeringen valt att utesluta just mediesektorn från granskning, trots att flera stora medieaktörer ställer sig bakom en sådan granskning av utländska direktinvesteringar. Regeringen bör, givet det säkerhetspolitiska läget, därför skyndsamt inrätta en säkerhetspolitisk granskningsfunktion också för utländska direkt ­ investeringar i svenska medieföretag. Detta inte i syfte att stoppa utländskt ägande i svenska media, utan för att stå bättre rustade mot verksamhet som kan utgöra ett hot mot svensk demokrati. Detta skulle exempelvis kunna vara om utländska direktinve ­ steringar riskerar att påverka möjligheten till fria och oberoende media i hela Sverige. Regeringen behöver återkomma till riksdagen med information om att man avser att gå vidare med en sådan granskning och om det är via ISP eller på annat sätt. Även frågan om etableringar i strategiska områden som flygplatser, hamnar och försvarsnära verksam ­ heter behöver ses över, för att säkra utländska etableringar som kan innebära en mer långsiktig säkerhetsrisk. Inte minst med tanke på de långa tidslinjer som främmande makt har uppvisat. De globala säkerhetspolitiska utmaningarna är många och det är viktigt att säkerhets ­ politiken har ett brett stöd i riksdagen och att riksdagen hålls informerad och involverad. Regeringen har etablerat ett nationellt säkerhetsråd med flera kanslier inom Statsråds ­ beredningen. Centerpartiet ställer sig positivt till det. Idag saknar riksdagen dock insyn i det nationella säkerhetsrådets arbete då Statsrådsberedningen inte sorterar under något utskott. Detta har visat sig problematiskt, inte minst under den turbulens som funnits runt de nationella säkerhetsrådgivarna under 2025. Regeringen behöver möjliggöra granskning och tydligt klarlägga mandat och bör därför årligen lägga fram en säkerhets ­ politisk skrivelse på riksdagens bord för debatt. I en sådan behöver det arbete som kanslierna under den nationella säkerhetsrådgivaren bedriver redogöras för. Det är en nyordning som krävs när Regeringskansliets organisation förändras, för att riksdagens insyn i regeringens arbete inte ska försämras. 2 Ukraina – ett land i sin egen rätt, att försvara Natten till den 24 februari 2022 anföll Ryssland Ukraina militärt från flera håll. Ett aggressivt krig som drivit miljontals ukrainare på flykt. Tusentals har dödats, skändats och skadats. Var och varannan dag kan vi se bilder från sönderbombade hus och en ny massgrav. Det försvar och den uppoffring som ukrainarna visar imponerar. Sverige har mycket att lära för totalförsvaret i sin helhet av den kamp och motståndskraft som Ukraina visar. Hela samhället har slutit upp, vilket ger en enorm styrka i försvaret mot Ryssland. Rysslands krig i Ukraina har omkullkastat den europeiska säkerhetsordningen och förutsättningarna för svensk och europeisk säkerhet. Ukraina har rätt till sitt territorium och Ryssland måste omedelbart lämna Ukraina, inklusive det sedan 2014 illegalt ockuperade Krim och nyligen illegalt annekterade delar i Luhansk, Donetsk, Zaporizjzja och Cherson. De folkrättsliga principerna att varje land har rätt att försvara sig, rätt till sina internationellt erkända gränser och rätt att välja sin framtid. Människorna i Ukraina har rätt att leva i sitt eget land och rätt att vakna upp i trygghet, att göra sina röster hörda, att leva tillsammans med sina familjer samt rätt att rösta i demokratiska val och rätt att leva i fred och frihet på hela sitt erkända territorium. Rysslands agerande ska fördömas i de skarpaste ordalag och handlingar. EU och Nato ­ länderna har också reagerat starkt, både i svaret mot Ryssland och i stödet för Ukraina. Men stödet måste fortsätta, i ökande kraft med vad som än krävs, både ekonomiskt, humanitärt och militärt. Det är i Ukraina kampen står om vilket Europa vi tillsammans kommer att leva i framöver. Det politiska, ekonomiska, humanitära och militära stödet till Ukraina måste fortsätta med kraft och så länge Putin inte lämnat landet. Det är för Centerpartiet självklart att inga förhandlingar om Ukraina kan ske utan Ukraina. Om Ukraina tvingas in i en ofördelaktig fred kommer det att få stora konsekvenser för hela Europas säkerhet. Stödet måste fortsätta för att ge Ukraina starkast möjliga förhandlings ­ position. Detta stöd måste komma från EU:s och Natos håll, men också Sveriges. Vi måste stödja Ukraina med vapen av alla de slag direkt men också ge Ukraina finansiella förutsättningar att själva köpa vapen direkt från europeiska försvars ­ företag, inklusive svenska. Centerpartiet har länge velat att ukrainska soldater utbildas i Sverige, och så har också skett. Det är bra. Tyvärr har regeringen inte tillräckligt snabbt hörsammat Centerpartiets krav om att också utbilda ukrainska stridspiloter här i stor omfattning så att Sverige uthålligt ska erbjuda Ukraina stridsflyg i form av JAS Gripen, något som efterfrågats av Ukraina. Det är Centerpartiets mening att ett beslut om att skicka JAS till Ukraina nu måste tas detta år och att ukrainska stridspiloter omedelbart börjar utbildas under hösten 2025. Sverige måste också delta aktivt i de eventuella säkerhetsgarantier som kommer att träda i kraft vid ett hållbart eldupphör, på inbjudan av Ukraina. Ukrainas ekonomiska situation är mycket svår. Valutan har devalverats och budget ­ underskotten är enorma. Ukraina riskerar en statsbankrutt, vilket skulle få enorma konsekvenser för deras möjligheter att utkämpa kriget, såväl som för Europas ekonomier. Det skulle också få konsekvenser för Ukrainas möjligheter att bygga upp landet på nytt när kriget är slut. Därför är det viktigt att i nuläget kraftigt höja det ekonomiska biståndet till Ukraina genom att inrätta en lånefinansierad utvecklingsfond motsvarande årligen 1 % av Sveriges BNP. Därtill är det viktigt att EU-länderna gemensamt lånar upp pengar för att kunna stötta Ukraina. Efter kriget kommer EU, USA m.fl. behöva stödja Ukraina genom en modern Marshallfond, på samma sätt som USA bidrog till att bygga upp Europas länder efter andra världskriget. Därtill, och som en del av uppbyggnaden av Ukraina när kriget är slut, är det viktigt att EU fortsätter processen för ett framtida ukrainskt medlemskap i EU, i enlighet med landets status som kandidatland. Här bör stödet omfatta praktisk hjälp också för att stärka demokratin och ett fritt och oberoende rättsväsende, minskad korruption m.m. 3 Ryssland – krigförande, auktoritärt och allt mer ensamt Ryssland måste omedelbart lämna Ukraina, inklusive det sedan 2014 illegalt annek ­ terade Krim. Anfallskriget som påbörjades den 22 februari 2022 saknar motstycke i modern europeisk historia, men Rysslands stormaktsambitioner och revanschism har pågått sedan åtminstone 2008 då Ryssland anföll Georgien. I efterhand går det att se att det fanns tecken på Putins Rysslandsimperialistiska världssyn tidigare än så. Ofta anges hans tal på säkerhetskonferensen i München 2007 som ett sådant tillfälle. Putins aukto ­ ritära inrikespolitiska vägval har varit tydligt sedan hans tillträde 1999. Ändå har vi inte förmått agera kollektivt i politikens alla delar mot det. Priset för det betalar nu ytterst Ukraina och rysk opposition, men också EU-länderna och globalt genom stigande energipriser, livsmedelspriser och inflation. Genom författningsändringar har Putin möjliggjort att återväljas ytterligare mandat ­ perioder samtidigt som all opposition tystas allt mer brutalt och öppet, inom och utom landets egna gränser. Giftattacken i Salisbury riktad mot en tidigare rysk dubbelagent och dennes dotter är inte det enda exemplet på när Ryssland på goda anledningar misstänks ligga bakom dödliga incidenter på nuvarande eller tidigare ryska medborgare, också utanför sitt lands gränser. Andra exempel är mordet på en avhoppad tjetjensk medborgare i en park i Berlin 2019 och giftmordet på den tidigare KGB-översten Aleksandr Litvinenko i London 2006. Med Rysslands anfallskrig i Ukraina har tumskruvarna mot den egna befolkningen ytterligare dragits åt. Att protestera och att benämna kriget som krig leder till fängslande med hårda domar, och den krigsmobilisering som Putin nu beordrat saknar motstycke globalt på decennier. Hundratusentals ryssar har redan lämnat landet och fler vill göra det. Det som skulle bli en två–tre dagars segersvit har blivit ett långt och utdraget krig där motståndet och försvarsviljan i Ukraina är stor. Ryssland går på stora personella och materiella förluster. Krigsmobiliseringen av befolkningen, omställningen av ekonomin och det aktiva arbetet med internationella allianser visar att Putin inte är redo att ge upp, att han ser långsiktigt på konflikten inte bara med Ukraina utan hela väst och att han är beredd att offra ryska män i stora antal för att uppnå sina strategiska mål. Han är inte beredd att förlora. Hans ord om att använda kärnvapen är på riktigt. Situationen är ytterst farlig och kommer att vara det länge än. Men hot om militärt våld är inte den enda metoden som Ryssland använder. Genom propaganda, korruption och hybridkrigföring försöker Ryssland också påverka andra länders val och demokratiska integritet. Genom att söka så split både mellan olika grupper inom enskilda länder och mellan olika länder söker de nå strategiska fördelar. Dessa effekter har märkts allt tydligare efter valet av Donald Trump som USA:s president. En metod som används är att Ryssland under förevändningen av att skicka så kallade fredsbevarande styrkor för att enligt egen utsaga skapa lugn i ett område faktiskt destabiliserar området för sina egna syften. Det är dags att klart uttala att Rysslands s.k. fredsbevarande styrkor saknar stöd då de utgör en direkt destabiliserande aktör. Cyber ­ angrepp, pengatvätt och strategiska uppköp är andra metoder de använder sig av för att nå inflytande. Hur dessa metoder används finns det många exempel på. En underrättelse ­ rapport som släpptes i Storbritannien sommaren 2020 visade att ryska intressen och påverkan varit genomgripande i det brittiska samhället. Även om Sverige och Storbritannien inte kan jämföras kan vi utgå ifrån att liknande påverkan sker också i Sverige och många andra europeiska länder. I Tyskland har ledande företrädare uppdrag för ryska gasföretag; i Österrike bjöd en tidigare utrikesminister in Putin på sitt bröllop. Ungerns Viktor Orbán agerar ständigt bromskloss och underminerar EU:s sanktions ­ politik från insidan. Även om Rysslands krig i Ukraina har lett till många omprövningar hos Europas länder, på ett sätt som Putin troligtvis inte hade räknat med, kvarstår Putins ambitioner att så split mellan EU-länderna. Putin- eller Rysslandsnära högernationa ­ list ­ iska ledare finns det fortsatt många av inom EU som inte vill se en fortsatt sanktions ­ politik och som alltjämt sprider ett ryskt narrativ. Donald Trumps ovilja att stå upp för de sanktioner som hotas med om t ex Ryssland inte inför vapenvila och andra krav blir ett proryskt stöd som har gett dessa aktörer ytterligare vatten på sin kvarn. Röda linjer gäller inte för Putin som istället bjuds in till Alaska. Kunskapen om Ryssland och dess påverkansmetoder behöver bli större bland allmänheten, i Sverige och EU- och Natoländerna. Svensk akademi har erkänt goda kunskaper om Ryssland inklusive rysk försvars- och säkerhetspolitik, inte minst inom FOI. Detta är kunskap som också andra länder eftertraktar. Med Centerpartiets stöd har dessutom ett kunskapscenter om Ryssland byggts upp inom Utrikespolitiska institutet. Vi vill på den grunden se att Sverige påbörjar en process och dialog med Nato om att etablera ett Nato Centre of Excellence med Rysslandskunskap i Sverige. 4 Ett EU med många utmaningar men som agerar när demokrati och mänskliga rättigheter utmanas EU är Sveriges viktigaste utrikespolitiska arena. Centerpartiet vill att EU ska vara rustat för att kunna stärka sin förmåga att möta en bred palett av gränsöverskridande hot och utmaningar. Detta även om det skulle innebära en breddning av de uppgifter som unionen har idag. För att EU ska kunna vara en trovärdig aktör i sitt närområde behöver EU utveckla flera olika verktyg, inte minst sin säkerhetspolitiska verktygslåda. Först då kommer EU att bättre kunna bidra till fred, säkerhet och demokratisk utveckling i vårt närområde och bortom. För att EU ska bli en utrikespolitisk aktör att räkna med vill vi att utrikespolitiska beslut inom EU i ökad utsträckning fattas med majoritetsbeslut. EU behöver växla upp rollen som global ledare för att stärka den demokratiska utvecklingen i världen. Sverige behöver driva på för att medlemsstaterna genomför EU-samarbetet i frågor där bättre samverkan idag är nödvändig. Dit hör bland annat EU:s inre marknad, arbetet mot den organiserade och gränsöverskridande brottsligheten, terrorism, försvar och cyberhot, migrationsfrågan och arbetet för en bättre och mer effektiv miljö- och klimat ­ politik. EU har de senaste åren stått inför och mött många kriser, inte minst coronapandemin och sedan 2022 också ett krig i vårt absoluta närområde. För Centerpartiet är det viktigt att pågående kriser inte används som skäl att dra EU-samarbetet i riktning mot mer överstatlighet men inte heller till att motivera slutna gränser och ökad protektionism. Samtidigt är det nödvändigt att stävja yttre hot mot enskilda medlemsländer där bland annat Kina och Ryssland ser en möjlighet att stärka sitt inflytande, både politiskt och ekonomiskt. Den balansgång som måste till kommer att kräva idogt arbete och för liberala, EU-vänliga partier föreligger en utmanande men viktig uppgift i att kommunicera att det som EU gör bäst idag måste få fortsätta och på vissa områden förstärkas än mer. EU ska kunna hantera en mängd olika hot och risker, enskilt och samtidigt. EU är mer relevant idag än på mycket länge. Mervärdena av EU både under coronapandemin och Rysslands krig i Ukraina är uppenbara. Behovet av en stark gemenskap, byggd på samarbete, samförstånd och frihet, är alltjämt stort. I takt med att auktoritära, nationalistiska och populistiska krafter sveper över världen och även syns inom EU måste EU visa att en annan väg är möjlig. Det kräver att EU tar på sig rollen som vägvisare och föredöme. Att vi i handling och genom resultat visar att demokrati, mänskliga rättigheter, marknadsekonomi och klimatansvar är vägen framåt. Detta kräver även att EU internt reagerar när medlemsstater bryter mot unionens grund ­ värderingar, genom att t ex stoppa utbetalningar till länder som bryter mot de regler om demokrati, mänskliga rättigheter och bekämpning av klimatförändringarna som EU enats om. Fred, frihandel och fri rörlighet är exempel på sådant som tidigare inte varit självklart på vår kontinent. Sverige måste arbeta för att EU:s arbete och röst gentemot auktoritära stater stärks, och att inte enskilda medlemsländer tillåts hålla hela unionens utrikespolitik som gisslan. Traktatens möjligheter måste användas. 4.1 EU och sanktioner Ett sätt för EU att stärka sin röst gentemot auktoritära stater är genom sanktions ­ politiken. EU:s sanktioner ska vara kännbara, långsiktiga och effektiva. EU antog i slutet av 2020 en egen Magnitskijsanktionslagstiftning efter många års förhandling. Nu är det viktigt att den också används så att de personer som utsatt andra för brott mot mänskliga rättigheter inte till exempel ska undgå straffrihet eller kunna gömma sina pengar i EU. Tyvärr omfattar EU:s Magnitskijsanktionslagstiftning inte korruption och systematisk penningtvätt, till skillnad från den som finns i USA, Kanada och de baltiska länderna. Andra länder uppges arbeta på att bredda nationell lagstiftning till att inkludera korruption. Att det finns ett samband mellan korruption och brott mot mänskliga rättigheter är väl dokumenterat inom EU, bl.a. i Europaparlamentets årliga rapport om mänskliga rättigheter och demokrati i världen. EU:s Magnitskijlagstiftning behöver därför breddas till att också inkludera korruptionsbrott. Den individ som bidragit fysiskt, ekonomiskt eller genom systematisk korruption och penningtvätt till kränkningar av de mänskliga rättigheterna bör sanktioneras och hållas ansvarig enligt EU-lagstiftningen. EU får inte riskera att bli en fristad för personer som begått systematiska brott som rör korruption och penningtvätt. En risk som är avsevärd när andra länder men inte EU har det inkluderat i sin Magnitskijlagstiftning. Den svenska regeringen behöver driva på för att EU:s Magnitskijlagstiftning både breddas och används brett mot individer som begår övergrepp och riskerar straffrihet i sina egna länder. Därtill behöver en svensk Magnitskijlagstiftning införas på samma sätt som det redan gjorts i många av våra grannländer och denna bör då också omfatta systematisk korruption och penningtvätt. Sverige ska inte bidra till att straffrihet råder. EU:s Magnitskijsanktioner ska användas långsiktigt och riktat mot individer, inklusive nationella ledare som Lukasjenka i Belarus, som begår brott mot mänskliga rättigheter såväl som korruption och systematisk penningtvätt. Det ska användas på individer ansvariga för övergrepp mot uigurerna i Kina. Det ska också användas mot styret i Azerbajdzjan för övergrepp på MR och etnisk rensning i Nagorno-Karabach. Här bör EU agera omgående, och om EU inte förmår agera bör Sverige införa sådana inom ramen för en ny nationell Magnitskijlagstiftning, tillsammans med likasinnade EU-länder. Likadana sanktioner behöver införas mot de som begår övergrepp på mänskliga rättigheter i Iran, och då inte minst de som så brutalt slår ned kampen för frihet och demokrati, som slår mot kvinnors och flickors frihet och liv. Som slår mot deras kamp för att inte tvingas till att bära slöja och täcka sitt hår. Även de ministrar i Israel som driver på landets hänsynslösa krigföring i Gaza måste sanktioneras. Ett medborgarskap ska inte vara en handelsvara. Trots detta erbjuder vissa EU-länder möjligheten för tredjelandsmedborgare att köpa medborgarskap. Det handlar till exempel om Malta, Bulgarien och Cypern. Systemet kallas för ”medborgarskap genom investering” och innebär stora intäkter till statskassan för dessa länder. Samtidigt utnyttjas systemet av kriminella som köper medborgarskap och sedan får tillgång till hela EU. Syftet kan vara att gömma sig och undgå straff i hemlandet eller att bedriva penningtvätt. Medborgarskapsförsäljningen är en uppenbar säkerhetsrisk i unionen. Vi vill därför att regeringen driver på för att EU sätter stopp för försäljningen. EU har också i flera omgångar och i enighet infört 19 sanktionspaket mot Ryssland. Att EU enat kunnat göra det är positivt men de skulle ha kunnat vara skarpare om inte Putins trojanska häst Viktor Orbán agerat inifrån för att blockera sanktionerna. Det är uppenbart att Putin ser långsiktigt på konflikten och sina strategiska mål. Kriget i Ukraina pågår alltjämt och många bedömer att det kommer att fortsätta under många år framåt. Det är därför viktigt att EU och Natoländerna har ett långsiktigt engagemang i stödet till Ukraina, inklusive att långsiktigt kunna upprätthålla ett effektivt sanktionsverktyg mot Ryssland. Det är helt avgörande att USA förmås stanna kvar i detta samarbete. Detta inkluderar att täppa till kryphål i det sanktionssystem som finns, som möjliggör för europeiska företag att fortsatt på olika sätt upprätthålla handel med Ryssland, såväl som att skärpa Swiftsystemet och sanktioner riktade mot rysk bank- och energisektor. Här måste EU-kommissionen visa ett tydligt ledarskap, men gör inte EU-kommissionen det behöver Sverige och regeringen på egen hand införa sådana sanktioner mot rysk bank- och energisektor, inklusive Rosatom, på samma sätt som andra enskilda EU-länder har gjort. Vi vill se en svensk sanktionslagstiftning som ser till att svenska hamnar inte används som en fristad för rysk olja och gas. Inget i EU:s eller Sveriges agerande ska syfta till eller på något sätt leda till att Rysslands krigskassa fylls på ytterligare och därmed underlättar för Putin att långsiktigt stärka sin krigsmakt och därmed kunna fortsätta sin krigföring mot Ukraina. Med anledning av Rysslands invasionskrig i Ukraina har stora sanktioner införts mot ryska företag. Däremot har det uppdagats i media att företag i Sverige som indirekt ägs av ryska staten genom ryska oligarker har lyckats kringgå sanktioner och ändå kan fortsätta bedriva verksamhet i Sverige. Tyvärr finns det ingen svensk lagstiftning som gör att man kan stoppa dessa företag utan de fortsätter att finnas på svensk mark och finansiera Putins krig. Därför behöver regeringen inleda den juridiska processen för att i dessa unika fall kunna tvångsförvalta dessa bolag. 4.2 EU och terrorlistning Ett annat sätt för EU att stå upp mot auktoritära regimer och organisationer är att skaffa sig flera verktyg för terrorlistning. Ett enat utrikesutskott och en enad riksdag har ställt sig bakom att svenska regeringen ska driva terrorlistning av IRGC, iranska revolutionära gardet. Parallellt med detta har det dock visat sig att EU:s terroristlagstiftning är gammal – den skapades i samband med elfte september-terroristattackerna i New York och Washington 2001 – varför EU idag saknar ett legalt ramverk för att terroristlista och sanktionera statsunderledda grupper som IRGC och dåvarande Wagnergruppen eller motsvarande ”GRU-grupper”. EU:s legala terroristramverk (common position 2001/931/CFSP) behöver därför uppdateras. Att Kremlstödda grupper i en eller annan form kommer att fortsätta att bidra till att uppnå rysk utrikespolitisk doktrin kan vi utgå ifrån. Det är viktigt att EU har ett uppdaterat terroristramverk som tar höjd för att terrorlista liknande organisationer framöver. Vi uppmanar därför regeringen att i EU driva på för att EU:s legala grund för terrorlistning uppdateras samt för att IRGC terrorlistas såväl som för att möjliggöra terrorlistning av Wagnerliknande grupper. 4.3 EU och Kuba 2016 undertecknade EU och Kuba det samförståndsavtal som förhandlats fram under ca två års tid. Avtalet tillämpas sedan dess men har ännu inte ratificerats fullt ut. För både Sverige och EU är det viktigt att alltid stå upp för den liberala demokratin, rättsstatens principer och de universella mänskliga rättigheterna. EU får inte tystna i kritiken mot länder som inte erkänner eller lever upp till dessa fundamentala principer och rättig ­ heter. Ett av syftena med samarbetsavtalet är att EU ska bekräfta sitt åtagande att stödja en förändrings- och moderniseringsprocess på Kuba. Centerpartiet röstade mot att Sverige skulle ratificera avtalet men det fick majoritet i riksdagen. Även om alla EU-länder fortsatt inte ratificerat avtalet gäller det de facto. Vi menar därför att det nu åtta år efter det provisoriska ikraftträdandet av EU–Kuba-avtalet i november 2017 ska genomföras den utvärdering som då utlovades, av dess innehåll och genomslag samt EU:s tillämpning för att se om det har uppnått sina syften och lett till nödvändig förändring på Kuba. I avvaktan på det bör Sveriges ratificering återtas. 4.4 EU som står upp för rättsstat och demokrati internt Ett EU som agerar på och markerar mot när medlemsländer själva bryter mot rätts ­ statens principer och den liberala demokratins gemensamma värdegrund blir mer trovärdigt när EU ska stå upp mot auktoritära tredje länder. De senaste åren har vi tyvärr sett att flera medlemsländer gjort långtgående inskränk ­ ningar i demokratiska beslutsprocesser och människors fri- och rättigheter. Den negativa demokratiutvecklingen har vi sett tidigare i Polen, men fortfarande i länder som Ungern och Slovakien. Centerpartiet anser att EU måste göra mer för att säkerställa att EU-medborgare garanteras samma fri- och rättigheter, oavsett vilket medlemsland man bor i. Därför är det inte heller acceptabelt att vissa länder kan få EU-medel när de samtidigt bryter mot unionsgemensamma demokratiska principer. Europas liberala demokratier måste arbeta tillsammans för att vända den utvecklingen, för de journalister som mördats eller tystats, för de domare och akademiker som sparkats, för de oppositionspolitiker och väljare som tystats, för de minoriteter som förlorat trygghet och rättigheter och för de kvinnor som fråntagits rätten till sina kroppar. Vi måste också agera för att rädda EU-projektet, eftersom dessa medlemsstater hindrar EU från att lösa gemensamma problem, förskingrar EU-medel och på andra sätt underminerar samarbetet och européernas förtroende för det. För människorna som bor i dessa stater och för unionens framtid vill Centerpartiet se mer kraftfulla åtgärder. Vi vill att EU ska strypa medel till medlemsstater som inte respekterar sina demokratiska och rättsstatliga åtaganden och inte sätter stopp för offentlig korruption. Centerpartiet har länge varit drivande för ett s.k. demokratilås på EU:s budget. En sådan rättsstatsmekanism som gör att utbetalningar ställs mot efterlevnad av demokratiska principer. Vi välkomnar att EU-kommissionen tagit steg för att också förverkliga denna viktiga princip i förhållande till Ungern men ytterligare steg behöver tas för andra länder. Centerpartiet vill i implementeringen se ett resolut agerande från kommissionen för att bryta den negativa demokratiutvecklingen. Om de fortfarande inte genomför EU:s krav är vi öppna för att begränsa deras beslutsrätt i EU och, som en sista utväg, att utesluta dem. Sedan Rysslands invasion av Ukraina har vi gång på gång sett hur framförallt Ungern blockerat och underminerat EU:s sanktionspolitik. Att vi agerar kraftfullt och gemen ­ samt mot ett angrepp som Rysslands attack på Ukrainas och allas vår frihet är avgörande för hela Europas framtid. Vi vill se skarpa åtgärder mot länder som underminerar vår gemensamma sanktionspolitik, inte minst för Schengenländer som Ungern som bryter mot de skärpta visumregler som införts för Ryssland och Belarus. 4.5 EU, östliga partnerskapet och utvecklingen i Kaukasien Östliga partnerskapet har länge varit en viktig del i EU:s grannskapspolitik. Genom partnerskapet har EU:s relation till Armenien, Azerbajdzjan, Georgien, Moldavien och Ukraina fördjupats. Belarus har på grund av den politiska utvecklingen i praktiken uteslutits och de har nu själva suspenderat sin närvaro men EU behöver officiellt utesluta Belarus medverkan. Så länge den nuvarande belarusiska regimen sitter vid makten finns inte förutsättningar för återupptagna partnerskap. Däremot bör EU fortsätta att stödja den oberoende oppositionen och demokratiserande röster. Under året har svårigheterna för länderna i det östliga partnerskapet förvärrats avsevärt. Inte minst Putins invasionskrig i Ukraina får följdverkningar långt utanför också Ukrainas gränser i många av de östliga partnerskapsländerna, med övergrepp och etnisk rensning i Nagorno-Karabach. Utvecklingen i många av de östliga partnerskapsländerna går sammantaget åt fel håll, inte minst för att Ryssland har intressen av att den gör det. För att de utvecklingssteg som tidigare tagits i flera av de östliga partnerskaps ­ länderna inte ska gå förlorade och för att länderna ska kunna fortsätta utvecklas i demokratisk riktning är det viktigt att EU nu står upp för och utvecklar samarbetet ytterligare. EU måste öka sin synlighet i dessa länder och erbjuda ett alternativ till rysk och kinesisk propaganda. När Ryssland nu är upptaget med sitt krig i Ukraina har dess fokus på Kaukasien minskat och ett vakuum har uppstått. Här behöver EU kliva in som en enande kraft som både medlar, stödjer utveckling och markerar mot korruption och brott mot mänskliga rättigheter genom att införa Magnitskijsanktioner mot styret i Azerbajdzjan för deras regelrätta strider och etniska rensning i Nagorno-Karabach såväl som deras övergrepp på mänskliga rättigheter inom landet. Samtidigt måste EU vara tydligt med att medlemskap i unionen är slutmålet för de länder som så önskar. Center ­ partiet välkomnar att Ukraina och Moldavien nu öppnat förhandlingar. Vi ser att det georgiska folket i omfattande protester tydligt visat att de vill välja en demokratisk väg istället för rysk autokratisering. Att styret istället valt fortsatt autokratisering, med eskalerande attacker mot fria medier, politisk opposition och alla former av civil ­ samhälle, är förkastligt. Det måste få tydliga konsekvenser. Samtidigt ser vi hur Armenien nu tagit ställning för att sikta mot EU och det måste välkomnas och stödjas. Det ska vara tydligt för alla medborgare och demokratirörelser i dessa länder att EU inte backar när det bränner till. EU stödjer deras frihetskamp och EU ser de övergrepp som begås. Partnerskapet etablerades utifrån ländernas eget intresse och vilja att närma sig EU. Syftet är bl.a. att fördjupa ländernas politiska associering och ekonomiska integration med EU. Genom fördjupad frihandel, förenklat resande och samarbete inom olika sak ­ områden såsom energi stärks incitamenten för reformer och EU-närmande för dessa länder. Att länder i EU:s grannskap kan transformeras till vitala demokratier och mark ­ nads ­ ekonomier är centralt för ett säkert och stabilt Europa. Men reformerna handlar först och främst om frihet för ländernas medborgare. Deras kamp mot korruption, ökat demokratiskt deltagande och tillgången till skydd för de mänskliga rättigheterna måste stödjas. Och även här är det viktigt att stötta demokrater. EU behöver stödja frihets- och demokratirörelserna i de östliga partnerskapsländerna. Sammantaget ligger det också i EU:s eget intresse att regionen utvecklas fredligt och stabilt. EU bör därför ta fram en ny strategi för Kaukasien och det östliga partnerskapet inkluderande sin egen roll för långsiktig fred och säkerhet i området. 4.6 EU och värdebaserad handel för global utveckling Handel handlar förutom utbyte av varor och tjänster också i allt större utsträckning om att exportera standarder och sprida normer, vilket varit en bidragande faktor till EU:s ansträngningar att bedriva vad man kallar ”värdebaserad handel”. Tillsammans med USA och Kanada har EU varit pådrivande för en agenda för hållbar handel, som EU-kommissionen definierar som ”handel som säkerställer att ekonomisk utveckling går hand i hand med social rättvisa, respekt för mänskliga rättigheter, höga standarder för arbetsvillkor och höga miljöstandarder.” Det är både ett sätt att skapa en fördel för europeiska företag som redan arbetar utifrån höga europeiska standarder att bibehålla sin konkurrensfördel när handelsavtal sluts med andra länder där samma höga standarder kanske tidigare inte funnits och ett sätt att bidra till en hållbar utveckling och handel globalt. I takt med att USA under Trump överger denna linje och istället skapar handelskrig och inför skyhöga tullar är det ännu viktigare att EU fortsätter att stå upp för frihandeln. Europaparlamentet antog 2010 en resolution om mänskliga rättigheter samt sociala och miljömässiga standarder i internationella handelsavtal. Det har haft stor påverkan på hur EU därefter arbetat in dessa politikområden i handelsavtal. Det första handelsavtalet som på allvar inkluderade hållbarhet genom ett särskilt kapitel blev EU–Sydkorea (2011), vars hållbarhetskapitel innehåller åtaganden om såväl miljö som arbetsrätt. Vi vill att Sverige, genom EU-samarbetet och på egen hand, arbetar ännu hårdare för frihandel. Det är av avgörande betydelse för Sveriges ekonomi och konkurrenskraft och ger samtidigt en möjlighet att förbättra miljö- och arbetsvillkor i andra länder. Vi vill att EU ska ställa strikta krav på miljöhänsyn och mänskliga rättigheter i sina frihandels ­ avtal, vilket kan göra stor skillnad hos våra handelspartners och sätta goda globala standarder som andra anammar för att kunna sälja sina produkter i EU. EU har hittills inte velat koppla sanktioner till åtaganden i hållbarhetskapitlen. Här finns utrymme för att förbättra uppföljning och att säkerställa att de löften länderna ställer ut också följs. Det är också en fråga om frihandelns fortsatta legitimitet och människors acceptans. Vi vill därför att Sverige ska arbeta för att EU gör hållbarhets ­ kapitlen i handelsavtal bindande. Det finns flera sätt att göra det på. Ett kan vara att skriva in möjligheten att suspendera ett avtal om en motpart bryter mot hållbarhets ­ kapitlens åtaganden, ett annat sätt kan vara att ställa krav på internationella konven ­ tioner som måste ratificeras av motparten innan handelsavtalet träder i kraft. Det kan ske i form av tilläggsprotokoll men också på andra sätt. Dock är det viktigt att komma ihåg att det går att arbeta med värdedriven handel även utan bindande hållbarhetskapitel men att hållbarhetskapitel kan vara ett sätt att bistå det land man sluter avtal med att faktiskt genomföra viktiga reformer, inte minst vad gäller kapacitetsuppbyggnad och tidsplaner för att åstadkomma hållbarhetskapitlens mål. Svenska och europeiska företag bör göra mer för att säkerställa att de och deras underleverantörer erbjuder goda arbetsvillkor och respekterar mänskliga rättigheter, även i delar av verksamheten som äger rum utanför EU. Detsamma gäller deras miljö- och klimatpåverkan. Centerpartiet välkomnar därför regelverket för företagsansvar (så kallat due diligence) på EU-nivå för att effektivt skydda både mänskliga rättigheter, miljön och klimatet. Att regelverket genomförs gör förutsättningarna för svenska företag desamma som för företag i andra EU-länder. 4.7 Strategisk autonomi genom diversifierade värdekedjor, inte protektionism Konceptet strategisk autonomi, det vill säga att på olika sätt förhindra att Europa blir för beroende av andra länder när det kommer till vissa varor och tjänster, har diskuterats livligt de senaste åren och hamnat i ett nytt ljus i och med pandemin och Rysslands krig i Ukraina. För Centerpartiet är det viktigt att en europeisk strategisk autonomi inte bygger på att all tillverkning ska tas tillbaka till EU. Det är också viktigt att skilja på åtgärder för att bygga ett motståndskraftigt EU som står pall för kriser och åtgärder för att bygga handelsmurar för att ensidigt skydda europeisk industri från konkurrens. Det första är bra, inte det andra. I flera europeiska länder, inte minst Tyskland och Frankrike, drivs en allt mer aktiv industripolitik och ett önskat sökande efter nedvattnade konkur ­ rensregler för att kunna pumpa in statliga pengar i så kallade European Champions. I takt med att säkerhetsfrågorna tar allt mer plats driver länder på för att allt fler varor ska klassas som kritiska och värda av skydd. Det är viktigt att ett litet exportberoende land som Sverige fortsätter att arbeta emot protektionism, tillsammans med likasinnade frihandelsvänliga länder. Framtidens kriser kan komma i helt nya former och dyka upp var som helst i världen. Det är inte möjligt att stå helt förberedd inför varje oförutsedd kris och samtidigt ha en effektivt fungerande marknadsekonomi. Det allra säkraste sättet att trygga vår försörjning av diverse råvaror är att ha så diversifierade värdekedjor som möjligt. Det innebär att man säkerställer utbud av enskilda varor från flera olika aktörer. Slutligen är det viktigt att hjälpa svenska och europeiska företag att klara sig genom kriser, genom att skapa goda villkor så att marknaden kan göra sitt jobb. 5 Kina – en kommunistregim med globala maktambitioner Kina är idag en stormakt, en strategisk maktspelare där det politiska styret sätter kommunistpartiets fortlevnad först av allt. En strategisk aktör som inte tar det inter ­ nationella ansvar som kan förväntas av en stormakt, en aktör som i mångt och mycket står utanför och inte erkänner de internationella konventioner som gäller eller de internationella organisationer som ska upprätthålla dem. Istället underminerar Kina tillsammans med Ryssland, och nu även USA under Donald Trump, den rådande internationella rättsordningen genom att negligera domslut som inte går dess väg och skapa sina egna strukturer där de värden vi står bakom, som mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer, inte längre gäller. Under 2020 drev kommunistpartiet igenom en s.k. nationell säkerhetslag för Hongkong. Den visar tydligt regimens rädsla för människors frihet. Genom den har det blivit uppenbart att rättssystemet i Hongkong inte längre är fristående från kommunist ­ partiet. Kina har ensidigt upplöst den avtalade principen om ett land, två system, där Hongkong erkänns ha sitt eget legala system och sina gränser och där både mötesfrihet och yttrandefrihet är garanterade rättigheter. Istället för två system har vi nu ett system, kommunistpartiets. Därefter har vi sett hur demokratikämpar och studenter i Hongkong fängslats och demokratirörelsen brutalt tystats. Men drömmen om frihet lever och Sverige måste tillsammans med likasinnade finna former för att stödja drömmen. Akademins frihet har stängts ner; en juridikprofessor har avskedats av sitt universitet för sin roll i de fredliga paraplydemonstrationerna 2014. I augusti 2020 greps den ansvariga publicisten och ägaren för Apple Daily. Utifrån den nya svepande säkerhetslagen 2021 fängslades han och tidningen tvingades att upphöra. Parlamentariker och demokratiska oppositionsledare har gripits och förts till fängelse efter att, enligt kommunistpartiet, ha protesterat och anordnat olagliga sammankomster. Peking har nu utsett den tidigare säkerhetschefen John Lee till ”sin nye” ledare i Hongkong. Sverige måste visa demokratikämparna fortsatt stöd. Utifrån det som skett är det också uppenbart att det inte finns skäl att upprätthålla det avtal (Mutual legal assistance in criminal matters) som Sverige har med Hongkong. Rättsväsendet kan inte längre anses vara vare sig fritt eller rättssäkert. Ett antal andra länder har valt att avsluta sina liknande avtal med Hongkong och Sverige bör följa deras exempel. Centerpartiet motionerade om det redan hösten 2020 och fick med sig en majoritet i riksdagen för ställningstagandet, något regeringen inte gått riksdagen till mötes om. Det är dags för regeringen att omsätta riksdagens vilja och nu nå resultat. Därtill ser vi hur Kina nationellt hållit uppemot en miljon personer ur den muslimska minoritetsgruppen uigurer tillfångatagna i interneringsläger för att hjärntvättas och bli lydiga gentemot kommunistpartiet och Peking. Kina försöker med tvång förtrycka och utrota uigurernas egen identitet. Vi fördömer övergreppen och tvångsinterneringarna av uigurerna, vilket regeringen också tydligt behöver göra. Centerpartiets grundinställning sedan länge är att domstolar ska avgöra vad som är folkmord och inte enskilda partier eller parlament. I grunden är det denna process som måste följas. Kinas vetorätt i säker ­ hetsrådet och att ICC saknar jurisdiktion i Kina gör dock att möjligheten till fungerande rättsprocess nu saknas. Att få till en juridisk prövning måste alltid vara första prioritet och en väg som aldrig ska stängas. Eftersom möjligheterna till fungerande rättsprocess saknas anser Centerpartiet att en oberoende internationell granskning måste genomföras. Den granskningsrapport som FN:s höge kommissionär för mänskliga rättigheter presenterade samtidigt som hon avslutade sitt mandat ger ett underlag för fortsatt agerande från EU och FN. Detta trots att rapportens offentliggörande säger mycket om det tryck som Kina skapat kring och mot såväl att granskningen kom till som rapportens innehåll och att den blev offentlig. Utan att en sådan granskning kunde genomföras har det internationella samfundet enbart tillgång till erkända internationella organisationers rapporter gällande Xinjiang. Utifrån den FN-rapporten och andra erkända internationella organisationers rapporter måste en prövning mot folkrättskonventioner kunna göras för att säkerställa att länder inte har total frihet att agera i strid med internationella konven ­ tioner när inga andra vägar är möjliga. Inte minst har EU och Europaparlamentet en aktiv och viktig roll för att få till stånd en sådan internationell rättslig prövning. Center ­ partiet och andra europeiska partier har där en direkt möjlighet att påverka och granska agerandet som en del av EU:s utrikespolitik. Tillsammans står EU-länderna starkare mot Kina. Parallellt med detta måste regeringen, EU och det internationella samfundet i stort självfallet fortsätta att driva på för att brotten mot uigurer och andra minoriteter i Kina inte ska tystas ned. Målet måste vara att förföljelsen upphör och interneringslägren i Xinjiang stängs ner. Den kinesiska aggressionen mot Taiwan fortsätter, bl.a. genom tydlig konflikt ­ eskalering i Sydkinesiska havet och kinesiska militära, diplomatiska och ekonomiska påtryckningar mot Taiwan. Härvidlag är det viktigt att Kina måste respektera Unclos och skiljedomstolen i Haags beslut från 2016 att de kinesiska anspråken i Sydkinesiska havet, baserade på ”historisk rätt”, saknar laglig grund. Ett tydligt maktspråk från Kina att de inte respekterar den internationella rättsordningen. Sveriges relationer med Taiwan behöver fortsätta att utvecklas och vi vill att Sverige inrättar ett ”House of Sweden” i Taiwan och breddar det bilaterala samarbetet till att omfatta fler områden. Riksdagen har tillkännagivit detta och en ny regering bör inrätta detta senast 2025. Därtill bör Sverige verka för att Taiwan släpps in i fler multilaterala organisationer; inte minst bör Taiwan bjudas in till de partsmöten som hålls under året. Frågan om ett särskilt handelsavtal måste nu föras upp i EU för att övervägas. Kinas lagstiftning som syftar till att straffa alla som har officiella kontakter med Taiwan eller argumenterar för att Taiwan skall delta i möten med t.ex. WHA och liknande. Ett annat sätt för Kina att underminera gällande världsordning är deras systematiska negligerande av WTO:s regelverk och deras Belt and Road Initiative, BRI, som är en del av Kinas ambition att forma det internationella systemet för att passa egna syften och stärka sitt globala inflytande. Kina har ett geopolitiskt intresse i att vara den dominanta makten 2050 och ”koloniserar” i praktiken Afrika just nu. Vi ser att Kina, på ett sätt dom bara använt mot Hongkong och Taiwan tidigare, nu aktivt driver informations ­ påverkan mot EU. För Centerpartiet är det förvisso viktigt att handel med Kina kan fortsätta, men WTO:s regler måste respekteras också av Kina för att undvika snedvriden konkurrens som drabbar både svenska och europeiska företag. Kinesiska uppköp av strategisk infrastruktur och samhällsviktiga företag kan få stor påverkan också i Europa och det svenska samhället. Vi ska vara medvetna om kommunistpartiets strategiska och globala intressen i våra relationer med Kina, inklusive vad kinesiska investeringar i exempelvis svensk samhällsviktig infrastruktur, svensk forskning och svenska mediehus kan betyda och få för konsekvenser på sikt, exempelvis för vårt lands handlingsfrihet. Även kinesiska företagsetableringar i strategiska områden måste granskas säkerhetspolitiskt. Lagstiftningen bör här breddas i sak eller dess tillämpning. Kina har också de senaste åren visat betydande intresse i Arktisregionen och 2013 fick Kina observatörsstatus i Arktiska rådet. Men Kina är ingen arktisk stat, och Kina har endast sina egna globala maktintressen för ögonen. Vår åsikt är därför att deras observatörsstatus i Arktiska rådet bör omprövas och begränsas till närvaro vid några få, mindre arbetsgrupper på teknisk nivå. 6 Norden – världens mest integrerade region De täta relationerna och det nära samarbetet mellan de nordiska länderna är avgörande för Sverige och för Norden som helhet. Undersökningar visar att det folkliga stödet för samarbete mellan Nordens länder är mycket starkt. En så stor tillit grannländer emellan är i en internationell kontext ingen självklarhet och den tilliten behöver vi värna och utveckla. Vi har förutsättningar att bli världens mest integrerade region. Det formella nordiska samarbetet vi ser i dag inleddes med bildandet av Nordiska rådet 1952. Tio år senare tydliggjordes samarbetsformerna genom antagandet av rådets ”grundlag”, Helsingforsavtalet, som fick sin nuvarande utformning vid en revidering 1995. Tack vare en majoritet i Nordiska rådet har nu Nordiska ministerrådet tagit initiativ till en vidare utredning. Inte minst för att ett modernt avtal ska fungera juridiskt i förhållande till dagens utmaningar, och övriga multilaterala samarbeten är detta viktigt. Förutsättningen för att resultatet blir det önskade är dock att samtliga nordiska länder nu ser fördelarna med att, i en orolig omvärld, samarbeta allt tätare och mer strukturerat. Vi förutsätter att Sveriges regering bidrar till att konstruktivt ta vidare de slutsatser som blir resultatet av denna utredning. Behovet av ett närmare samarbete är också stort när det gäller samhällsplanering och frågor som berör beredskap, samhällssäkerhet, civilt försvar och transporter. I detta arbete bör Sveriges regering ta en aktiv del. 6.1 Ett Norden utan gränshinder Nordens kanske största tillgång är den fria rörligheten och passfriheten. På senare år har vi sett hur denna utmanats gång på gång. Under senare år har gränserna mellan de nordiska länderna flera gånger och på flera håll varit så gott som stängda. Vi har också sett att nya gränshinder uppstått. Detta trots att gränshinder försvårar för människor i deras vardag, och trots att de har en tydlig negativ påverkan på våra företags möjligheter att utvecklas och verka på den nordiska marknaden. Enkelt uttryckt är det både dyrt och dumt med onödiga gränshinder. Inom det nordiska samarbetet finns ett systematiskt arbete för att identifiera och avhjälpa olika typer av gränshinder. Årligen presenteras rapporter över befintliga gräns ­ hinder, nya gränshinder och vilka hinder som under året avhjälpts. Det är dock tydligt att mer behöver göras. Till att börja med bör arbetet med den nordiska gräns ­ hinder ­ databasen snarast återupptas. Den är ett instrument som tydliggör vad som behöver göras för alla de människor som arbetar och verkar i Norden som helhet eller i våra gränsregioner. Att vissa ärenden tar tid att åtgärda är inte ett skäl att avveckla databasen. Sveriges regering vara drivande för att se till så att Gränshinderrådet och Nordiska rådets gränshindergrupp får de instrument som behövs för att förenkla människors vardag. Utöver det inomnordiska gränshinderarbetet behövs en tätare dialog när EU-regler implementeras. Detta eftersom flera exempel finns på hur gränshinder tillkommit på grund av brist på dialog de nordiska länderna emellan. Dessutom behöver den svenska regeringen tillsammans med övriga nordiska länders regeringar genom sitt samarbete i Nordiska ministerrådet säkerställa att arbetet med att avhjälpa gränshinder ges tillräcklig prioritet och resurser. Det behövs ett fördjupat samarbete för att motverka gränshinder inom Norden. Coronapandemin innebar en av de allra största utmaningarna vi sett för den fria rörligheten i Norden. Vi vet att nya pandemier kommer att bryta ut och vi vet att vi behöver vara förberedda också för det. Trots detta har relativt få åtgärder genomförts för att vi ställda inför en ny pandemi ska kunna undvika att gränserna återigen stängs eller att gränshinder gällande ersättningssystem och liknande försvårar livet för Nordens medborgare. Därför bör ett arbete inledas som syftar till en väl genomarbetad plan för hur Norden bättre kan hantera denna typ av kriser i framtiden. Tätare transportsamarbete gynnar säkerheten och ekonomin. Under en följd av år har Sveriges regering hållit emot och förhindrat inrättandet av ett nordiskt ministerråd för infrastruktur- och transportfrågor. Detta trots att Nordiska rådet i närmast fullständig enighet rekommenderat att ett sådant ministerråd inrättas. Det finns inga sakliga skäl för att vänta längre. I synnerhet inte som hela den arktiska regionen i händelse av kris och i synnerhet krig sannolikt kommer att vara beroende av gemensamma logistiska lösningar. I fredstid är samtidigt ett organiserat samarbete på detta område vad som kan göra Norden till en attraktiv, integrerad, hållbar och växande region i vår del av världen. Den moderna tekniken möjliggör dessutom en övergång till gemensamma biljettsystem inom kollektivtrafiken. Centerpartiet vill också se ett ökat samarbete kring utbyggnad av kollektivtrafik, liksom sammanhållna järnvägsstråk. I linje med detta bör de nordiska länderna sträva efter att underlätta samplanering av infrastrukturprojekt som är av betydelse för gränsregioner och som underlättar rörligheten inom Norden. Vidare bör Norden vara ledande när det gäller fossilfritt flyg. Flera av de nordiska länderna har redan höga ambitioner när det gäller fossilfritt resande och detta bör tas tillvara och utvecklas även med gemensamma ansträngningar. Genom att Norden tillsammans kan förbättra förutsättningarna för transporter och resande i Norden lägger vi också grunden för en förbättrad konkurrenskraft. Det skapas bättre förutsättningar för näringslivet och för att fler jobb ska kunna skapas. Samman ­ taget gynnar det ekonomin i vart och ett av de nordiska länderna. Ytterligare ett starkt vägande skäl till inrättandet av ett ministerråd för infrastruktur och transporter är säkerhetsläget och det faktum att hela Norden nu är med i Nato. Vi vet redan att Natomedlemskapet kommer att medföra att nya krav ställs på infra ­ struk ­ turen för att exempelvis möjliggöra transporter av materiel eller militär personal. Det borde därför vara en självklarhet att det finns ett formellt samarbete på plats också på det här området. Utöver infrastrukturfrågorna så krävs en översyn av Nordefcos vision, som trots att den antogs 2024 redan är delvis utdaterad på grund av de snabba förändringar som sker i säkerhetsläget. Inte minst behöver denna översyn behandla samarbete kring krigs ­ materiel ­ försörjning Det nordisk-baltiska försvarssamarbetet behöver också stärkas, både regionalt och som en del av Natos försvarsstruktur, och Centerpartiet vill se en särskild försvarskommission för detta. I synnerhet bör denna ta sikte på hur Norden tillsammans effektivast möjligt kan anskaffa materiel på ett kostnadseffektivt sätt. Visionen är god, men den behöver snarast konkretiseras. 6.2 Ett strategiskt samarbete om AI Tack vare förslag, från bland annat Centerpartiet, avsätts nu medel från Nordiska ministerrådet till ett nordiskt AI-center. Det finns flera skäl till att detta bör göras. Det främsta kan vara att vi och våra närmaste grannar vill att artificiell intelligens ska vara i goda händer. Men det handlar också om att vara i forskningens framkant, att vara en tillväxtregion och om att våra perspektiv ska vara en del av hur AI utvecklas. Vi menar att regeringen aktivt bör bidra till att stärka det nordiska samarbetet om AI. Därtill menar vi att det finns skäl att regeringen för det första bevakar och för det andra bidrar till att det finns språkmodeller inom AI som gör att de kan hantera de nordiska språken i så hög utsträckning som möjligt. Detta kan göras på flera sätt. Centerpartiet är beredda att diskutera hur. Syftet bör vara att Norden som helhet, i en digitaliserad tillvaro, inte begränsas av att det saknas språkmodeller som omfattar de nordiska språken. På samma sätt ska hänsyn till vår integritet och säkerhet tas. 6.3 Världens mest integrerade och klimatsmarta region Nordiska ministerrådets strategi inför 2030 innebär bland annat att man vill se Norden som världens mest integrerade och klimatsmarta region. Som ett led i visionsarbetet görs nu många satsningar för ett grönare Norden, och för en effektiv och ansvarsfull klimatpolitik. Det är bra och viktigt. Samtidigt måste såväl den svenska regeringen som Nordiska ministerrådet fullt ut ta ansvar också för visionens löften om den nordiska integrationen. Till det hör givetvis arbetet för att avhjälpa gränshinder och knyta våra arbetsmarknader än tätare samman. Men det handlar också om kultur- och utbildnings ­ frågor. Möjligheten för ungdomar och studenter att röra sig fritt och förkovra sig inom Norden, liksom samarbetet kring kultur och språk och forskning, har länge varit helt centralt för det nordiska samarbetet. Det är när människor möts, lär sig och samtalar som banden stärks. Det är nordisk integration i praktiken. 6.4 Arktis Arktis är tydligt påverkat av klimatförändringarna som leder till att alltfler länder visar intresse för området. Det handlar om forskning men även om utvinning av råvaror och om nya farleder som öppnas upp. Arktis är ju ett utomordentligt känsligt område för både människor som lever där och för djurlivet. Riskerna för ekosystemet måste tas på stort allvar. Arktiska rådet har bildats för att söka gemensamma lösningar mellan de arktiska staterna och har inneburit att avtal kunnat träffas för att minska riskerna med ökad mänsklig aktivitet i den arktiska miljön, inte minst havsmiljön. Frågan om reservat för områden med avgörande skyddsvärde kräver fortsatt arbete för att nå full legitimitet. Arktis omfattar även Sverige och de viktiga norra delarna som har betydelse för gruvbrytning, inklusive av olika jordartsmetaller som är viktiga för den gröna omställningen och för vår strategiska autonomi i Sverige och EU. Det är viktigt att utveckling i Arktis eller ”High North” kan ske med nödvändig hänsyn till de speciella förutsättningarna. Det nya säkerhetspolitiska läge som Rysslands angreppskrig mot Ukraina skapat har inneburit att förutsättningarna för det tidigare Arktiska rådet helt förändrats. Ryssland kan inte längre ingå i rådet och det samtidigt som Ryssland som arktisk stat har stor påverkan på området. Frågan om Arktiska rådets framtid är föremål för översyn men det är viktigt att arbetet ges förutsättningar att fortsätta och stärkas med kvarvarande medlems ­ stater. Hur nya samarbeten kan utvecklas, utan rysk inblandning, bör över ­ vägas. Förutsättningarna för Arktiska rådet och Sveriges arbete i Arktisfrågor har förändrats betydligt sedan den dåvarande regeringen presenterade sin strategi i september 2020 med konsekvenser för de sex tematiska områden som då angavs. Det är hög tid att regeringen nu förelägger riksdagen en ny strategi för den arktiska regionen som tar hänsyn till det nya säkerhetspolitiska läget. 7 Mellanöstern Mellanöstern är volatil och utvecklingen i området har stora regionala och globala konsekvenser. Ständigt pågående stormakts- och regionalmaktskonflikter förstör samhällen med flyktingströmmar och stort lidande som följd. Vi ser förlorade möjlig ­ heter och livschanser för miljontals människor. Korruption ödelägger samhällen och göder maktmissbruk. Klimatförändringarna med torka och vattenbrist som följd innebär ytterligare risker för konflikt och mänskligt lidande. Konflikter som pågått i genera ­ tioner fortsätter och utvecklas när fler länder ser strategiska fördelar med att agera i området. Bristen på demokrati och mänskliga rättigheter är påtaglig i de flesta länder i regionen. Utvecklingen i både Irak och Libanon går åt fel håll och de kan i det närmaste beskrivas som förlorade stater paralyserade av korruption, sekterism och etniska konflikter. I Iran ser vi ett tydligt exempel på att årtionden av förtryck av mänskliga fri- och rättigheter inte leder till utveckling och välstånd. Tvärtom har vi sett än en gång kvinnors modiga kamp för sin och iraniernas frihet. IS terror präglar fortsatt många samhällen. Kriget i Jemen fortsätter att skapa stort lidande med många andra länder involverade. Saudiarabien under kronprins Mohammed bin Salman spelar alltjämt en viktig roll i Jemen, men även för att diplomatiskt tillsammans med Gulfstaterna lösa regionens konflikter. Saudiarabien och andra söker nya allianser och allierade, nu som medlem i BRICS, och man har efter ett långt uppehåll nu återupptagit de diplomatiska förbindel ­ serna med Iran. Iran fortsätter att agera för att säkra sin position i Mellanöstern. Förutsättningarna har dock kraftigt förändrats under det senaste året genom att proxygrupper som Hizbollah i Libanon, grupper i Irak och Hamas försvagats eller utraderats, liksom huthierna i Jemen. Till detta kommer det förändrade styret i Syrien. Deras intresse av att under ­ minera Israels roll kvarstår förstås. Men den strategi som gällt att möta och förebygga hot mot landets existens utomlands innan hoten når det iranska territoriet har inte hållit. Motsätt ­ ningarna med Irak är alltjämt levande. Den iranska mullaregimens arbete för att upp ­ arbeta uran och få tillgång till kärnvapen kan aldrig accepteras. De förhandlingar som hållits skulle kunna bryta denna utveckling men så har inte skett. Det är dags för världen, EU och Sverige att terroriststämpla iranska revolutionära gardet samt inför sanktioner. Efter första världskriget styrdes dåvarande Palestina som ett så kallat mandatområde av Storbritannien på uppdrag av Nationernas förbund. Efter FN:s bildande lämnades frågan dit och 1947 antog FN:s generalförsamling resolution 181 som gick ut på att Palestina skulle delas i en judisk och en palestinsk stat. Jerusalem skulle ställas under FN:s förvaltning. En resolution som inte godtogs av den arabiska befolkningen i området. Israel utropade sin stat 1948. Israel–Palestina-konflikten har pågått i olika faser och fortsätter att prägla generationer av israeler och palestinier. EU har sedan 2009 intagit en tydlig hållning med sikte på att uppnå en lösning som innebär två själv ­ ständiga stater som lever i fred och säkerhet, inom säkra och erkända gränser. Detta har sin grund också i FN-resolutioner. Sedan den brutala terrorattacken av terroriststämplade Hamas mot Israel den 7 oktober 2023 med massakrer på civila israeler och ungdomar från många länder och gisslantagande har kriget mellan Israel och Hamas rasat i Gaza. Israel har rätt att försvara sig mot Hamas m.fl. terrorangrepp. Men kriget i Gaza har för länge sedan passerat alla gränser för proportionalitet. Det stora antalet civila offer, inte minst så många barn som dödats, och attacker på hjälparbetare och journalister är inte en väg till hållbara lösningar på den bakomliggande konflikten. Nekandet av tillträde för humanitär hjälp och användandet av svält som vapen är oförsvarligt. Israel måste öppna Gaza för hjälporganisationer, inklusive FN:s olika organ som UNRWA, och släppa in internatio ­ nella journalister. De ministrar i Israels regering som drivit på den hänsynslösa krig ­ föringen i Gaza måste sanktioneras av Sverige och EU. Handelsdelen av EU:s associa ­ tionsavtal med Israel måste genast pausas. Samtidigt måste den ökande fördrivningen och våldet mot palestinier på Västbanken upphöra och sanktioner införas mot de ansvariga. Ett importstopp för handelsvaror från illegala bosättningar införas. Sverige måste tydligt ta ställning för UNRWA och deras förutsättningar att verka i regionen fram till att en Palestinsk stat kan avlösa uppdraget. Det krävs nu en vapenvila, fri ­ släppande av alla i gisslan och en hållbar väg till två stater som kan stabilisera regionen och ge hårt drabbade människor ett hopp om ett slut på krig och konflikter. För att en lösning ska vara möjlig behöver man utgå från folkrätten. Internationell rätt och ICC samt ICJ:s utslag måste följas. EU måste vara beredd att vid uppenbara brott mot detta vidta kraftfulla och tydliga åtgärder för att förhindra folkmord. Qatar har en viktig roll i regionen och arbetar strategiskt för att ha goda relationer med många länder. De agerar aktivt tillsammans med andra för att förhandla om en fred i fråga om kriget i Gaza men agerar även mellanhand mellan omvärlden och talibanerna, som allierad med USA. De har skaffat sig en strategisk roll i området tillsammans med andra Gulfstater. Turkiet har kommit på kollisionskurs med flera länder i regionen, inte minst Israel och Förenade Arabemiraten, men man har också haft ett primärt intresse i kriget i Syrien för att säkerställa att en kurdisk stat inte bildas. Turkiets bild av sig själv som en regional stormakt har också försämrat relationerna med tre europeiska Natoländer och ökat spänningarna i Medelhavet. Turkiets beslut att ansöka om medlemskap i BRICS visar att man avser att fortsätta sin balansgång mellan demokratier och autokratier. Hur regionen utvecklas är oklart för närvarande, men många länder inom och utom regionen har ett intresse i den, inte sällan motstridiga sådana. Det gör situationen svåröverblickbar och utvecklingen mycket volatil. För att svensk utrikespolitik ska kunna möta alla de svåra utmaningar som nu sker krävs en ny strategi för Mellanöstern. Det handlar då inte bara om en biståndsstrategi En sådan strategi bör också innehålla åtgärder för att hantera all den desinformation om Sverige som felaktigt spridits om både socialtjänst och svensk polis och för hur bilden av Sverige kan stärkas och bli mer positiv. 8 Mänskliga rättigheter och FN 8.1 Mänskliga rättigheter Som centerpartister vill vi att utrikespolitiken har ett liberalt angreppssätt där friheten från förtryck utgör utgångspunkten. Med individens rättigheter som utgångspunkt blir rätten till utbildning för barn, i synnerhet flickor, rätten till sin kropp och sin hälsa inklusive SRHR, rätten till ägande och självbestämmande och inte minst rätten till inflytande och makt i samhället starkt prioriterade. En liberal feministisk utrikespolitik osynliggör inte andra minoriteter, hbtqia+-personer och barn oavsett sexualitet och könstillhörighet. Vi vill utveckla och förtydliga utlandsmyndigheternas uppdrag att jobba med jämställdhet och hbtqia+-frågor och aktivt stötta civilsamhällets aktörer i bredden av sitt uppdrag. Enligt oss så hade den förra regeringen en tendens att beskriva kvinnor och flickor som offer och inte som aktörer i sin egen kapacitet. Det är så långt ifrån en feministisk politik man kan komma. Kvinnor är individer med egen vilja och rätt, inte krockkuddar i en manlig värld. Detta måste synliggöras i en liberal feministisk utrikes ­ politik. Med ett tydligare fokus på liberal feminism kommer också frågor kring kvinnors ekonomiska egenmakt högre upp på agendan. På samma sätt som den förra regeringen drivit att kvinnor ska vara med vid förhandlingsbordet vid fredsförhandlingar och vid uppbyggnaden efter en konflikt menar vi att det är viktigt att Sverige driver på för att Världsbanken och IMF säkerställer kvinnors fulla deltagande i olika investerings ­ program och infrastrukturprogram, inte minst i återuppbyggnaden av länder efter en konflikt. I Sverige har så här långt en bred konsensus utvecklats om att jämställdhet mellan könen är någonting bra och att Sverige idag inte är helt jämställt. Den nya regeringen hade mycket positivt att utgå ifrån, som många partier varit med och drivit fram inom jämställdhetsområdet, vilket dessvärre ej har tagits tillvara. 8.2 FN FN:s deklaration om de universella mänskliga rättigheterna antogs snart 80 år sedan. Ändå är åtnjutandet av de universella fri- och rättigheterna ingen självklarhet runt om i världen idag, och det har heller aldrig varit det. Men det vi ser nu oroar eftersom vi ser en tillbakagång i demokratiska länder där rättsstatens principer och mänskliga rättigheter tidigare har varit en självklarhet, och vi ser hur själva konceptet ifrågasätts där länder som Ryssland och Kina försöker omdefiniera innehållet i ord och handling, även militärt, till att passa deras egna syften. Vi är alla förlorare på att mänskliga rättigheter utmanas och internationella åtaganden ifrågasätts och omtolkas av politiska skäl. Allt fler auktoritära stater och politiska krafter hotar på nytt de landvinningar som uppnåtts. Inte minst gäller det demokratiska fri- och rättigheter samt olika minoriteters mänskliga rättigheter. Mänskliga rättigheter är globala, odelbara och ömsesidigt förstärkande. Centerpartiet anser att det är av yttersta vikt att fokusera på centrala utmaningar inom mänskliga rättigheter – politiska och religiösa friheter och opinionsfriheter, den demo ­ kratiska kulturen, minoriteters rättigheter och oberoende rättssystem. I detta arbete utgör Europakonventionen om mänskliga rättigheter en grundsten i Europa. Vi vill stärka det arbetet. Det internationella normsättande arbetet är viktigt och det behöver finnas tydliga och trovärdiga uppföljningsmekanismer och transparens för att bygga tilltro i de internationella institutioner som etablerats, ytterst Europadomstolen för mänskliga rättigheter på vår kontinent. När hela rättighetsagendan undermineras, när Genèvekonventionen och andra konventioner ifrågasätts, då behöver diskussionen om upprätthållandet av de mänskliga rättigheterna också vitaliseras inom FN. Sverige bör därför kommande år initiera en diskussion om vikten av att mänskliga rättigheter upprätthålls i enlighet med hur de är definierade i FN:s deklaration om mänskliga rättigheter. Arbetet behöver genomsyra all verksamhet och alla länder, inklusive de länder som är representerade i FN:s kommitté om mänskliga rättigheter. Putins aggressiva krig mot Ukraina får inte gå obemärkt eller ostraffat förbi. De krigsbrott som begås i Ukraina är ett direkt resultat av att Putin aggressivt och folkrätts ­ vidrigt startat ett krig mot Ukraina. Internationella samfundet bör därför, genom majoritetsbeslut i FN:s generalförsamling, skapa en särskild tribunal för aggressions ­ brott i Ukraina. Detta för att säkerställa att straffrihet inte ska råda för de brott som genom kriget och under kriget begås av Ryssland i Ukraina. 8.3 Folkrätt och det internationella rättssystemet För att brott mot mänskligheten och folkmord inte ska politiseras eller förminskas av politiska skäl är det viktigt att det finns förutsägbara processer som utgår från att en domstol ska pröva dessa brott. Politiken ska säkra lagstiftning och processer; en domstol ska döma. Centerpartiets politik utgår från alla människors frihet och lika värde. De mänskliga rättigheterna omfattar varje person och begränsar staters makt över individen. Vi tar vår utgångspunkt i den enskilda människan, snarare än i systemen, när vi utarbetar vår politik. Därför är främjande och försvar av de mänskliga rättigheterna en kärnuppgift för oss och något som ska genomsyra all vår politik. De mänskliga rättigheterna omfattar dels de medborgerliga och politiska rättigheterna, dels de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna. Tillsammans utgör de en helhet som måste respekteras för att människor ska kunna utveckla sin fulla potential. Idag ser vi allt mer hur den internationella rättsordning som utvecklats sedan andra världskriget för att upprätthålla folkrätten utmanas. Länder som Kina och Ryssland ifrågasätter folkrättens globala jurisdiktion och arbetar aktivt för att skapa en ny internationell rätt. Samtidigt har USA under Donald Trump aktivt attackerat hela FN ‑ systemet och de folkrättsliga institutionerna, inte minst domstolen ICC. Krigen i Ukraina och Mellanöstern utgör samtidigt ständiga utmaningar för våra folkrättsliga system. För ett litet och öppet land som Sverige är det centralt att våra internationella regelverk står starka och legitima. Sverige måste därför agera för att stärka legitimiteten för folkrätten och dess instanser, ytterst Internationella domstolen och Internationella brottmålsdomstolen. Deras domslut ska inte behandlas selektivt utan respekteras. Om ett demokratiskt land som Sverige inte aktivt driver denna legitimitet, gör vi det enklare för auktoritära stater att öppet strunta i domstolarnas uttalanden. 8.4 Politiska fångar Det är också vår mening att Sverige mer aktivt och tydligt behöver stödja ryska pro ­ demokratiska aktörer, personer och partier om möjligt i Ryssland men även i exil. Det måste finnas demokrater om Ryssland skall kunna utvecklas till en demokrati. Tyvärr går utvecklingen i Ryssland, Kina och Turkiet och på andra håll i världen åt helt fel håll för demokrati- och frihetskämpar. Politiska fängslanden blir allt vanligare. I augusti 2020 förgiftades den ryska oppositionspolitikern Navalnyj på en resa från Sibirien till Moskva och han dog senare i fängelse efter en uppenbart politiskt motiverad dom. Oppositionspolitikern Vladimir Kara-Murza, som dessutom tidigare blivit förgiftad vid två tillfällen och delvis levt i exil, frigavs i en fångutväxling under 2024 efter att ha dömts till 25 års fängelse för förräderi. Detsamma gäller oppositionspolitikern Ilja Jasjin, som dömdes till 8,5 år för att ha ”spridit falsk information” om armén. Därtill har Navalnyjs parti bannlysts precis som många andra politiska partier och civilsamhälles ­ organisationer som klassats som ”foreign agents”. Därmed finns inga förutsättningar för att demokratiska, rättvisa och fria val ska kunna genomföras i Ryssland. Kreml och president Putin måste ta sitt ansvar. Straffrihet får inte råda, inte heller för hjärnorna bakom angreppen, även för de fångar som släppts fria. Detta måste få ett slut. I Azerbajdzjan attackerades och godtyckligt fängslades dr Gubad Ibadoghlu, en erkänd nationalekonom och research fellow på London School of Economics och politisk aktivist den 23 juli 2023. Han hålls tillfångatagen av regimen på falska grunder och av politiska skäl. Hans kontakt med familj och advokat är mycket begränsad. Här behöver regeringen också uppmärksamma och kräva av styret i Azerbajdzjan att dr Ibadoghlu släpps fri. Flera svenskar sitter också fängslade utomlands, utan rättegång och av politiska skäl. I år har Dawit Isaak suttit fången i Eritrea utan rättegång i 24 år. Ansträngningar för att få honom fri genom ”tyst diplomati” har inte gett resultat. Den svenske medborgaren och publicisten Gui Minhai sitter alltjämt fängslad efter att ha kidnappats av den kinesiska regimen i Thailand. Han måste omedelbart släppas fri. I Iran sitter KI-forskaren Ahmadreza Djalali fängslad sedan många år. I alla dessa fall är det tydligt att regeringen måste ändra strategi och göra mer för att Dawit Isaak, Gui Minhai och Ahmadreza Djalali omedelbart ska släppas fria. Regeringen behöver anstränga sig ytterligare för det. Vi måste stå upp för våra värden och den internationella rättsordning vi varit med och skapat. Samtidigt ser vi hur auktoritära stater som Iran kidnappar och åtalar utländska med ­ borgare i utpressningssyfte, för att frigöra egna medborgare i fängelser genom fång ­ utväxling. Det är viktigt att uppmärksamma detta som ett systematiskt agerande och att hitta metoder för att säkra svenska medborgares frihet utan att medverka till att under ­ minera den internationella rättsordningen och benåda personer dömda för exempelvis grova folkrättsbrott. 9 Nedrustning och icke-spridning Sverige ska vara en tydlig röst i nedrustningsarbetet. Sverige ska vara pådrivande för att reducera kärnvapenhotet och medverka till en balanserad nedrustning. Vi vill stärka de avtal och samarbeten som finns. För oss är det viktigt att arbetet med nedrustning fortsätter. Vi kommer att fortsätta att arbeta för att upprätthålla och utveckla det globala icke-spridningsavtalet, NPT. Det handlar om att kärnvapenländer förbinder sig att inte sprida kärnvapenteknik till andra länder. Och länder som inte har kärnvapen lovar genom avtalet att själva inte utveckla sådana vapen. Dessutom går avtalet långsiktigt ut på att minska och – på sikt – avskaffa kärnvapen. Tyvärr ledde den senaste översynskonferensen av NPT i augusti 2022 inte till en gemensam slutsats. Rysslands krig mot Ukraina, hot om kärnvapenanvändning samt angreppet på kärnkraftverket Zaporizjzja skapade stora meningsskiljaktigheter. Ryssland lade slutligen in sitt veto mot slutsatserna. Men det får inte innebära att vi ger upp. När NPT ses över 2026 vill vi gärna att nya krav tillkommer för att höja trösklarna för användning av kärnvapen. Tilltron behöver stärkas för de nedrustningsavtal som ännu finns kvar. Det finns några få nedrustningsavtal – och förtroendeskapande nedrustningssamarbeten – som fortfarande fungerar. Vi ska inte göra något som riskerar dessa. Snarare måste det arbetet stärkas. Vi vill arbeta för att provstoppsavtalet nu träder i kraft. Sverige ska vara en tydlig röst i nedrustningsarbetet, också efter inträdet i Nato. Det är många Natoländer som är tydliga i arbetet mot kärnvapen och Sverige bör samarbeta med dessa länder för att föra nedrustningssamarbetet framåt. Sverige skall inte underteckna FN:s konvention om kärnvapenförbud och inte heller bli en observatörsstat. Sverige bör dock tillsammans med likasinnade pröva om en tillfällig närvaro från tid till annan kan gynna nedrustningsarbetet via NPT. 10 Internationella insatser Sverige har under många år deltagit i internationella insatser under FN-, Nato- och EU-flagg, alltid med FN-mandat i grunden. Även om deltagandet är lägre och antalet insatser färre nu jämfört med för några år sedan är de insatser som Sverige deltar i viktiga och gör skillnad i de länder där vi deltar. Det är alltjämt viktigt att Sverige deltar där och om vi kan göra skillnad. Den nationella försvarsplaneringen måste säkra att vi också kan ta vårt internationella ansvar, inte minst efter Natoanslutningen och vid en eventuell vapenvila i Ukraina. Sverige ska fortsatt kunna och vilja delta i internationella insatser under Nato-, EU- och FN-flagg. 11 Internationell klimatpolitik Klimatet känner inga nationsgränser och effektiva svar på de utmaningar vi står inför behöver därför vara internationella. Det krävs ett starkt globalt klimatarbete och när andra länder vacklar behöver Sveriges och EU:s röst vara tydlig. Genom att i praktiken visa att ekonomisk tillväxt och utsläppsminskningar går att förena samtidigt som vi skapar jobb kan Sverige och EU visa ledarskap internationellt. Eftersom Sveriges utsläpp ännu är små i ett globalt perspektiv är det viktigt att vara pådrivande regionalt, i EU och internationellt. För att nå målen i Parisavtalet krävs en snabbare minskning av utsläppen än vad vi ser idag och mer kraftfulla åtgärder. Regeringens egna bedömningar visar tydligt att målen i Parisavtalet inte kommer att nås med nuvarande politik. Samtidigt som dystra budskap är återkommande återstår ett litet hopp; vi kan fortfarande vända utvecklingen. Det kräver resolut handling. För Centerpartiet är det en självklarhet att alla utsläpp ska bära sina kostnader genom att de omfattas antingen av ett koldioxidpris eller av ett handelssystem för utsläppsrätter. Vi vill att Sverige ska vara föregångare i EU och att EU ska vara en föregångare i världen genom att anta ambitiösa och modiga utsläpps ­ minskningsmål. Vi vill också se att Sverige och EU prioriterar en vass klimatdiplomati som förmår skärpa andra länders klimatmål och politik och bidra med goda exempel utifrån våra erfarenheter. Vi vill även se ett klimatlås på EU:s budget, likt det så kallade demokratilåset. Ett klimatlås behövs för att säkerställa att medlemsländer fullföljer sina klimatåtaganden. I praktiken innebär det att om ett medlemsland inte vidtar tillräckliga klimatåtgärder så bör de inte heller få ta del av det EU-stöd som de annars skulle haft rätt till. Det ska kosta att släppa ut. I alla delar av världen uppstår negativa effekter i klimat ­ förändringar ­ nas spår: svältkatastrofer till följd av långdragen torka, människor som tvingas lämna sina hem på grund av havsnivåhöjningar och extrem nederbörd som får kostsamma konsekvenser. I de länder där människor i hög grad är beroende av naturresurser för sin försörjningsförmåga har klimatförändringarna som störst negativ påverkan. Förutom utsläppsminskningar krävs att samhällen klimatanpassas. Det är ett sätt att mildra konsekvenserna av naturkatastrofer, och ju mildare konsekvenserna blir, desto mindre humanitärt bistånd kommer att behövas och i förlängningen också mindre utvecklings ­ bistånd. Samhällen som drabbas av klimatkatastrofer drabbas också av ökade konflikt ­ risker och förlorar ofta många steg på utvecklingsstegen, vilket också. göder nya konflikter. Genom att satsa på klimatanpassning kan konflikter förebyggas. I takt med att klimatförändringarna och miljökatastrofer ökar, skapar dessa också ett hot mot våra mänskliga rättigheter. Centerpartiet vill därför att Sverige agerar för en revidering av Romstadgan för att möjliggöra att länder, ledare och personer som bryter mot internationell rätt genom att med berått mod ha orsakat miljöskada i katastrofal skala ska kunna åtalas enligt brottsrubriceringen ekocid och ställas inför rätta enligt internationell rätt. I många fall har klimatförändringarnas följder större negativ påverkan på kvinnor än män. Därtill leder ojämställt deltagande i beslutsprocesser ofta till att kvinnor utesluts från viktiga bestämmelser som har stor påverkan på deras liv. Centerpartiet ser kvinnors roll som otroligt viktig i kampen mot klimatförändringarna. Vi vill därför stärka kvinnligt entreprenörskap och äganderätt, samtidigt som vi vill se jämlikt deltagande i besluts ­ processer. Arbetet mot klimatförändringarna, såväl nationellt som internationellt, ska genomsyras av ett jämställdhetsperspektiv. Kerstin Lundgren (C) Anna Lasses (C) Mikael Larsson (C) Malin Björk (C) Muharrem Demirok (C) Ulrika Liljeberg (C) Helena Vilhelmsson (C) Anders Ådahl (C)