Motion till riksdagen 2022/23:1299 av Nooshi Dadgostar m.fl. (V) En rättvis väg genom krisen – Vänsterpartiets budgetmotion för 2023 1 Sammanfattning Vänsterpartiet vill återupprätta det välfärdssamhälle som tidigare generationer har byggt upp och eftersträvar en samhällsutveckling med goda och jämlika förutsättningar för alla som bor och verkar i vårt land. Den ekonomiska politiken ska inriktas mot full sysselsättning och ekonomisk jämlikhet. Samtidigt måste klimatomställningsarbetet accelereras betydligt för att vi ska nå våra klimatmål. Det ekonomiska läget präglas i dagsläget av hög inflation, stigande räntor och effekter av Rysslands krig i Ukraina. Vänsterpartiet värnar de svenska hushållens ekonomi. Vi föreslår därför i denna motion ett omfattade paket för att hushållen ska skyddas mot prischocker, kraftiga kostnadsökningar för energi och på sikt en ökande arbetslöshet. Arbetsmarknaden utvecklades starkt under första halvan av 2022 och syssel ­ sättningsgraden ligger på historiskt höga nivåer. Mycket talar dock för att en omsväng ­ ning är på väg, inte minst inom handeln och byggbranschen. Under nästkommande år väntas sysselsättningen minska på bred front i näringslivet och arbetslösheten beräknas öka till närmare 8 procent under slutet av året. Vänsterpartiet förespråkar den positiva arbetslinjen. Det innebär en politik för full sysselsättning i kombination med starka trygghetssystem som ger ett skydd för individer vid tillfälliga perioder av arbetslöshet, sjukdom, föräldraledighet samt när arbetslivet är slut. Ett sådant system måste understödjas av en ekonomisk politik med stora satsningar på välfärden, utbildning och investeringar. Den höga inflationen sätter också Sveriges kommuner och regioner under stark ekonomisk press via höga priser på energi, varor och räntor och ökade pensions ­ kostnader. Vänsterpartiet driver ökade statsbidrag till kommuner och regioner som en prioriterad fråga. Välfärdssektorn har under lång tid varit underfinansierad. Samhället behöver förnya sitt åtagande att säkerställa en god arbetsmiljö och goda arbetsvillkor för de som söker sig till förskolan, sjukvården, skolan och äldreomsorgen och för de som redan arbetar där. För Vänsterpartiet är det vidare en självklarhet att resurserna som är avsatta för att finansiera den gemensamma välfärden ska gå till utbildning, vård och omsorg och inte till kommersiella bolag som etablerat sig i sektorn. Världen befinner sig i ett klimatnödläge. Det står bortom allt tvivel att mer behöver göras såväl globalt som nationellt och lokalt. När samhället ställer om ska det ske på ett socialt hållbart sätt. Samhället behöver framför allt bygga hållbara alternativ till dagens klimatskadliga verksamheter. Vänsterpartiet vill därför sjösätta ett historiskt omfattande investeringspaket för klimatet. Genom investeringar på 700 miljarder kronor vill vi de kommande tio åren se till att klimatomställningen accelereras. Vänsterpartiets före ­ slagna investeringsprogram kommer att innebära ökad jämlikhet, stärkt produktivitet, minskad arbetslöshet och en modernisering av det svenska samhället. Ojämlikheten i Sverige har ökat sedan mitten av 1980-talet. En viktig orsak till de ökade klyftorna är hur det svenska skattesystemet utvecklats. Skattekvoten har sänkts från 49,8 procent 1990 till 42,1 procent 2022, vilket motsvarar ca 440 miljarder kronor i mindre skatteinkomster varje år. Vänsterpartiet efterlyser en genomgripande skatte ­ reform som ska skapa ett enhetligt, rättvist och legitimt skattesystem som kan bidra till en långsiktig finansiering av välfärden. Sverige har bland de starkaste offentliga finanserna i västvärlden och löpande och stora överskott i bytesbalansen. Den svenska ekonomin är på väg in i en lågkonjunktur, vilket motiverar en finanspolitik i expansiv riktning. Finanspolitiken bör samtidigt inte utformas på ett sätt som motverkar Riksbankens arbete. I vårt budgetalternativ lägger vi därför en budget i balans. Den ekonomiska politiken bör styras av reala mål om ökad sysselsättning, rättvis fördelning, investeringar och klimatomställning – där offentligfinansiella mål och inflationsmål blir verktyg för att uppnå de reala målen. Vänsterpartiet föreslår därför att det finanspolitiska ramverket kompletteras med mål för arbetsmarknaden om full sysselsättning och ett mål för offentliga investeringar i linje med våra klimatåtaganden. 2 Innehållsförteckning 1 Sammanfattning 2 Innehållsförteckning 3 Förslag till riksdagsbeslut 4 Det ekonomiska läget 4.1 Det svikna Sverige 4.1.1 Den negativa arbetslinjen 4.1.2 Brott, straff och skjutvapenvåld 4.1.3 Underbara dagar framför oss? 4.2 Marknaden hör inte hemma i välfärden 4.2.1 Vinstförbud i välfärden 4.2.2 Valfrihet för brukare, inte företag 4.2.3 En stopplag för utförsäljning av samhällsfastigheter 5 Regeringens ekonomiska politik 5.1 Åtstramningar i välfärden 5.2 Orättvis fördelning av krisens bördor 5.3 Sänkta klimatambitioner 5.4 Sveriges roll i världen 6 Vänsterpartiets riktlinjer för den ekonomiska politiken 6.1 Den svenska modellen 6.2 Bryt med normpolitiken 6.3 En aktiv arbetsmarknadspolitik och trygga försäkringar 6.4 Generell välfärd en del i arbetslinjen 6.5 En kunskapsnation i världsklass 6.6 Klimat 6.7 Lägre skatter ger inte högre skatteintäkter 6.8 Enhetliga skatter är omfördelande 6.9 Finanspolitiska överväganden 7 Starka och trygga löntagare 7.1 Inför ett arbetslöshetsmål 7.2 Sysselsättningsgraden kan bli 84 procent 7.3 En investeringsplan för klimatet ger ökad sysselsättning 7.4 Kompetenslyft för omställning 7.5 En aktiv arbetsmarknadspolitik 7.5.1 Arbetsförmedlingen 7.5.2 Höj och indexera lönetaken för subventionerade anställningar 7.5.3 Arbetsmarknadsutbildning 7.5.4 Reguljär utbildning 7.5.5 Särskilda insatser för långtidsarbetslösa 7.6 Arbetslöshetsförsäkringen 7.7 En positiv arbetslinje kräver en stark socialförsäkring 7.8 Sjukförsäkringen 7.9 Pensionssystemet 7.9.1 Höj pensionerna 7.9.2 Övergångsregler 7.9.3 Offentligfinansiella effekter 7.9.4 Ytterligare förändringar inom pensionssystemet 7.10 Den ekonomiska familjepolitiken 7.10.1 Inför ett tillfälligt ensamståendetillägg i barnbidraget 7.10.2 Höj grundnivån i föräldraförsäkringen 7.10.3 Höj försörjningsstödet 7.11 Reformtabell 8 Generell välfärd för ett helt samhälle 8.1 Resurser som följer befolkningstillväxten 8.2 Ökad personaltäthet och bättre villkor i offentlig sektor 8.3 Kompetensförsörjning inom vård och omsorg 8.4 Möjlighet till betald specialistutbildning för sjuksköterskor i hela landet 8.5 Glesbygdstillägg inom sjukvården 8.6 Ökad tillgång till psykologisk behandling 8.7 Tandvård 8.8 Förbättrad arbetsmiljö i statlig sektor 8.9 Stärk Sveriges kommuner och regioner – reformtabell 9 En kunskapsnation i världsklass 9.1 Främja ökat deltagande i förskolan 9.2 Gör förskolans resurstilldelning kompensatorisk 9.3 Inför en ny kompensatorisk resursfördelningsmodell i grundskolan 9.4 Stärk de kompensatoriska insatserna i gymnasieskolan 9.5 Främja ökat deltagande i fritidshemmen 9.6 Minska studenternas ekonomiska risk vid högre utbildning 9.7 Öka satsningarna på högre utbildning vid universitet och högskolor 9.8 Höj forskningens basanslag 9.9 Stöd till folkbildningen 9.10 Kulturskolor för alla barn 9.11 Reformtabell 10 Hållbara investeringar för en hållbar framtid 10.1 En investeringsplan för grön omställning 10.2 En investeringsplan för klimatet ger ökad sysselsättning 10.3 Klimatsmarta och trygga boenden 10.4 Förnybar energi 10.5 Hållbara transporter 10.5.1 Nytt elbilsstöd som når fler hushåll 10.6 Underhåll befintlig transportinfrastruktur 10.6.1 Lånefinansiera de nya stambanorna – höghastighetsbanorna 10.6.2 Kollektivtrafikens roll i omställningen 10.7 Värnet om naturen/skydda miljön 10.8 Institutionalisera klimatinvesteringspolitiken 10.9 Reformtabell 11 Vänsterpartiets skattepolitik 11.1 Skatt på kapital och egendom 11.1.1 Enhetlig kapitalbeskattning 11.1.2 Arvs- och gåvoskatt 11.1.3 Beskattning av fastigheter 11.2 Skatt på förvärvsinkomst 11.2.1 Rut och rot 11.2.2 Sociala avgifter 11.2.3 Ränteavdragen och kreditrestriktionerna för bolånetagarna 11.3 Miljöskatter 11.4 Vänsterpartiets skatteförslag 12 Långsiktigt hållbar finanspolitik 12.1 Klimatomställningen och behovet av ett reformerat ramverk 12.2 Ett ramverk för ett rikare Sverige 12.3 Realekonomiska mål bör komplettera de finansiella målen 13 Utgiftsramar och fördelning av utgifter i statsbudgeten 14 Den offentliga sektorns finanser m.m. 15 Beräkning av statsbudgetens inkomster 3 Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen godkänner de riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken som föreslås i motionen (avsnitt 6–11). Riksdagen avslår regeringens förslag att fastställa utgiftstaket för staten inklusive ålderspensionssystemet vid sidan av statens budget till följd av tekniska justeringar och av finanspolitiska skäl till 1 665 miljarder kronor 2023 och 1 745 miljarder kronor 2024 och beslutar att upphäva det tidigare fastställda utgiftstaket för 2024 (avsnitt 4.2 i propositionen). Riksdagen avslår regeringens förslag att fastställa utgiftstaket för staten inklusive ålderspensionssystemet vid sidan av statens budget till 1 825 miljarder kronor för 2025 (avsnitt 4.2 i propositionen). Riksdagen fastställer utgiftstaket för staten inklusive ålderspensionssystemet vid sidan av statens budget för 2023 enligt förslaget i tabell 16, avsnitt 14 i motionen. Riksdagen godkänner beräkningen av inkomsterna i statens budget för 2023 enligt förslaget i tabell 17, avsnitt 15 i motionen och ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen ska återkomma med lagförslag i överensstämmelse med denna beräkning och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen godkänner den preliminära beräkningen av inkomster i statens budget för 2024 och 2025 enligt förslaget i tabell 18, avsnitt 15 i motionen som riktlinje för regeringens budgetarbete. Riksdagen beslutar om fördelning av utgifter på utgiftsområden för 2023 enligt förslaget i tabell 9, avsnitt 13 i motionen. Riksdagen godkänner den preliminära fördelningen av utgifter på utgiftsområden för 2024 och 2025 enligt förslaget i tabell 10, avsnitt 13 i motionen som riktlinje för regeringens budgetarbete. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör avskaffa produktivitetsavdraget i pris- och löneomräkningsmodellen samt genomföra en översyn av modellen och tillkännager detta för regeringen. 4 Det ekonomiska läget Det ekonomiska läget präglas av hög inflation, stigande räntor och effekter av Rysslands krig i Ukraina. Efter pandemin hann produktionen inte anpassa sig till den snabbt stigande efterfrågan i världsekonomin. Detta resulterade i stigande priser på en rad viktiga rå- och insatsvaror samt på transporter. Rysslands krig i Ukraina har drivit upp priserna än mer på flera råvaror och framkallat stora störningar på energi ­ marknaderna i Europa, vilket fått elpriserna att stiga till mycket höga nivåer. Den höga inflationen urholkar hushållens köpkraft, vilket håller tillbaka konsumtionen. För att få ned inflationen har centralbanker runt om i världen höjt sina styrräntor. Riksbanken höjde den svenska reporäntan med 1 procentenhet till 1,75 procent och signalerade att fortsatta höjningar är att vänta. De höjda räntorna påverkar direkt bolåneräntorna, vilket ytterligare gröper ur hushållens köpkraft. Det finns skäl att ifrågasätta Riksbankens agerande. Till skillnad från vad som är fallet i USA är inflationen i Europa och Sverige nästan uteslutande utbudsdriven. Löneutvecklingen i Sverige är fortsatt dämpad och pristrycket från arbetsmarknaden mycket begränsat. Höjda räntor är ett mycket trubbigt verktyg mot störningar på energimarknaderna och höga livsmedelspriser. Det kommer att leda till att investeringar och sysselsättningen minskar än mer. Vi ser nu också en rejäl avmattning av inflations ­ takten i producentledet, vilket ännu så länge inte slagit igenom i konsumentpriserna. Detta har resulterat i att företagen har kunnat hålla uppe sina vinster. Parallellt med måttliga löneökningar innebär detta att löntagarna får ta hela kostnaden för de stigande priserna; jfr figur 1 nedan, som visar utvecklingen av vinstandelarna i näringslivet. Figur 1 Vinstandelar i näringslivet Procent av förädlingsvärdet, säsongsrensade kvartalsvärden Källa: Konjunkturinstitutet, ”Lönebildningsrapporten 2022”. De flesta framåtblickande indikatorer har fallit tillbaka den senaste tiden, även om de för företagen fortfarande ligger på relativt höga nivåer. Hushållens syn på framtiden är dock på rekordlåga nivåer (se figur 2 nedan). Figur 2 Näringslivets och hushållens konfidensindikatorer, 1997–2022 (sept.) Index medelvärde = 100, säsongsrensade månadsvärden Källa: Konjunkturinstitutet, Konjunkturläget september 2022. Samtidigt slår en vikande omvärldskonjunktur mot den svenska exportnäringen. Störningar i globala leveranskedjor utgör fortsatta hinder, även om de flesta problemen verkar vara över. Totalt väntas exporten växa med drygt 2 procent under 2023, vilket kan jämföras med en genomsnittlig tillväxt på 5,4 procent under perioden 1993–2021. [1] Även utvecklingen på bostadsmarknaden ser dyster ut. Höga priser på råvaror och material tillsammans med stigande räntor och lägre bostadspriser väntas pressa bostads ­ investeringarna. De totala bostadsinvesteringarna bedöms minska med drygt 9 procent under 2023. Sammantaget leder detta till att BNP väntas minska med 0,1 procent nästa år. [2] Arbetsmarknaden utvecklades starkt under första halvan av 2022 och syssel ­ sättningsgraden ligger på historiskt höga nivåer. Företagens anställningsplaner tyder dock på att en omsvängning är på väg, inte minst inom handeln och byggbranschen. [3] Under nästkommande år väntas sysselsättningen minska på bred front i näringslivet och arbetslösheten beräknas öka till närmare 8 procent under slutet av året. Den höga inflationen sätter också Sveriges kommuner och regioner under stark ekonomisk press via höga priser på energi, varor och räntor och ökade pensions ­ kostnader. Tillsammans med den demografiska utvecklingen, med en stigande andel äldre, och vikande skatteunderlag uppstår stora resursgap i kommunsektorn. Konjunkturinstitutet bedömde i sin septemberprognos att kommunsektorn behöver tillföras 10 miljarder kronor fram till 2023 för att Sveriges kommuner och regioner ska kunna klara av ett ”bibehållet offentligt åtagande”. Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) inkom den 28 oktober i år med en hemställan till regeringen om stöd för att hantera ekonomin i kommuner och regioner. [4] I denna anförde SKR att kommunsektorn som helhet beräknades gå med årliga underskott på 20–30 miljarder kronor de kommande åren i relation till gällande regelverk. I budgetpropositionen för 2023 tillför regeringen ca 12 miljarder kronor till kommunsektorn för nästa år i form av ökade generella och riktade statsbidrag. I avsnitt 8.9 redogör vi för Vänsterpartiets plan för att hantera kommunsektorns ekonomi och stärka välfärden. 4.1 Det svikna Sverige Sverige präglas av stora och växande regionala skillnader. Ojämlikheten syns på kartorna – på Sverigekartan och på stadskartorna. Pengarna finns i centrum, i de stora städerna och i stadskärnorna. Samtidigt lämnas landsbygden, bruksorterna och för ­ orterna efter. Av de tio kommuner som har högst medianinkomst i Sverige finns sju i Stockholms län och av de tio som har lägst medianinkomst ligger endast två i storstads ­ områden. [5] Inom våra storstäder finns gigantiska klyftor. Mellan ändhållplatserna i Stockholms tunnelbana skiljer det flera år i medellivslängd. Till exempel lever en högutbildad man i Danderyd i genomsnitt 18 år längre än en lågutbildad man i Vårby. [6] Vänsterpartiet vill att alla ska ha både rätten och möjligheten att bo där de själva önskar i Sverige. För det behövs en övergripande strategi som bygger på långsiktig tillväxt, högre och mer jämnt fördelad sysselsättning och ett tydligt ansvar för staten att se till att grundläggande samhällsservice finns i hela landet. Tillgången till offentlig service i form av god vård, skolor och barn- och äldreomsorg är avgörande. Samhället måste även tillhandahålla en tillräckligt god pension och trygga inkomstförsäkringar vid sjukdom och arbetslöshet. Statlig service, såsom Skatteverket, Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen, måste finnas tillgänglig runt om i landet. Det svikna Sverige är en effekt av politiska beslut – det är politikerna och partierna som svikit. Utvecklingen sedan 1990-talet, som drivits på av såväl socialdemokratiskt ledda som borgerliga regeringar har slagit hårt mot delar av landet. Avregleringar och utförsäljning av offentlig verksamhet i kombination med en övertro på marknads ­ lösningar har flyttat arbetstillfällen från glesbygd och förorter. Urholkning av trygghets ­ systemen har minskat individuella inkomster och kommunala skatteintäkter samt ökat kommunernas utgifter för försörjningsstöd i landets fattigaste kommuner. Under samma period har omfattande statliga skattesänkningar gynnat invånarna i landets rikaste kommuner. 4.1.1 Den negativa arbetslinjen Den politik som har skapat dagens situation kan beskrivas som den negativa arbetslinjen – föreställningen om att fler ska komma i arbete genom att försvåra livet för dem som inte arbetar. Det krävs politiska beslut för att vända den utveckling som resulterat i att delar av landet har sämre förutsättningar att skapa goda levnadsvillkor för sina invånare. Det krävs en positiv arbetslinje som erbjuder trygghet och en väg tillbaka till arbete för den som inte kan arbeta och omställningsmöjligheter när arbetsmarknaden utvecklas och förändras. Vårt gemensamma samhälle vilar på att så många som möjligt vill, kan och får delta på arbetsmarknaden men det är stor skillnad på sysselsättningsgraden mellan olika delar av landet. För att åstadkomma en högre sysselsättningsgrad krävs goda förutsättningar för investeringar och företagande i hela landet tillsammans med en aktiv arbets ­ marknads- och utbildningspolitik som bidrar till att arbetskraften har den kompetens som efterfrågas. Sysselsättningsgraden i respektive region bestäms av andelen av innevånarna som är i arbetsför ålder (15–74 år) samt av hur stor del av dem som deltar på arbetsmarknaden och sedan faktiskt också får ett arbete. Figur 3 Sysselsatta i % av befolkningen som är 15–74 år, per län, 2021 Källa: SCB, AKU. Lägre arbetskraftsdeltagande leder till lägre skatteintäkter för kommunerna. Lägre ersättningsnivåer i trygghetssystemen ger också lägre skatteintäkter. När de statliga trygghetssystemen inte räcker till ökar kostnaderna för kommunerna, bl.a. i form av ökade utgifter för ekonomiskt bistånd. Dessa ökade kostnader tränger undan satsningar på den offentliga service som kommunerna erbjuder sina medborgare. De senaste årtiondena har det offentliga dragit sig tillbaka från landsbygd och förorter. I slutrapporten som den parlamentariska landsbygdskommittén lämnade 2017 konstaterar man att de statliga arbetsställena minskade i alla tätortsstorlekar under perioden 2008–2014 och i absoluta tal mest i de minsta tätorterna. Kommittén konstaterar vidare att staten har dragit sig tillbaka från landsbygderna och allt mer koncentrerat verksamheten till tätorter och större städer. [7] Samtidigt har den politik som tog form under Alliansens negativa arbetslinje, men även har förts vidare av socialdemokratiskt ledda regeringar, gynnat höginkomsttagare och därmed höginkomstkommuner på bekostnad av låginkomsttagare och låginkomst ­ tagarkommuner. Jobbskatteavdragen, den slopade arvsskatten, nedskärningar i sjuk ­ försäkringen, den försämrade a-kassan, de omfattande sparkraven inom välfärden och nedmonteringen av arbetsmarknadspolitiken är några framträdande exempel på denna utveckling. Figuren nedan visar hur ojämnt jobbskatteavdragen samt rut- och rotavdrag fördelar sig på boende i olika kommuner. Figur 4 Skattereduktioner som andel (%) av riket för 2007–2018, i kommuner uppdelat på decilgrupper Källa: Eriksson (2021). Regionalt utfall av hushållens beskattning 2000–2018. En analys av hushållens statliga skatter och reduktioner (ROT 2004–2018). Dessa skattesänkningar genomfördes i samband med, och finansierades genom, kraftiga nedskärningar av trygghetssystemen. När ersättningarna från a-kassan, sjukförsäkringen och pensionen minskar sjunker inkomsterna för invånarna, vilket blir extra tydligt i kommuner där en stor andel uppbär dessa ersättningar. Därmed minskar köpkraften, vilket påverkar den lokala näringsverksamheten. Även skatteintäkterna i dessa kommuner sjunker. Samtidigt ökar behoven av försörjningsstöd, vilket innebär ökade kostnader för kommunerna. Det finns olika uppgifter angående hur många som utförsäkrats och nu lever på försörjningsstöd. Uppskattningarna varierar mellan 18 000 och drygt 27 000 personer, beroende på hur man räknar. Den nationella samordnaren för en välfungerande sjuk ­ skrivningsprocess konstaterar att det sannolikt rör sig om en underskattning och att det kan handla om över 50 000 människor. [8] I dessa fall tvingas alltså kommunerna stå för kostnader som staten bör ta. Mellan början på 2000-talet och 2019 ökade kommunernas kostnader för ekono ­ miskt bistånd från drygt 8 miljarder kronor till 12 miljarder kronor. Enligt SKR finns det två huvudsakliga förklaringar till den ökade kommunala försörjningsbördan: 1) att arbetsmarknadspolitiken i högre grad blivit en kommunal angelägenhet och 2) att många nyanlända slussas över till försörjningsstöd efter etablering. Sambandet mellan kommunalt försörjningsstöd och arbetslöshet har förstärkts över tid, både när sambandet studeras isolerat och i relation till andra förklaringsvariabler (se figur 5). Figur 5 Årsvisa korrelationer mellan ekonomiskt bistånd per person och arbetslöshet respektive andel utlandsfödda i alla 290 kommuner 2000–2019 Källa: Socialstyrelsen och Arbetsförmedlingen, i Eriksson (2021), Kommunernas ökade kostnader för försörjningsstödet. Trots att två tredjedelar av mottagarna av försörjningsstöd är utlandsfödda har sambandet mellan kostnader per capita för ekonomiskt bistånd och andelen utlands ­ födda i respektive kommun försvagats över tid. Det talar inte nödvändigtvis emot SKR:s bild, då gruppen utrikes födda är betydligt större än nyanlända. Att nyanlända behöver försörjningsstöd beror i huvudsak på brister i den statliga etableringsersättningen som utgör ytterligare ett exempel på hur otillräckliga statliga system leder till ökade kostnader för landets kommuner. Samtidigt har sambandet mellan försörjningsstöd och kommunala skatter gått från att vara negativt i början av 2000-talet till att bli positivt och öka kraftigt sedan omkring 2011 (se figur 6). Figur 6 Årsvisa korrelationer mellan ekonomiskt bistånd per person och kommunala skattenivåer i alla 290 kommuner 2000–2019 Källa: SCB och Socialstyrelsen i Eriksson (2021). Kommunernas ökade kostnader för försörjningsstödet. Detta indikerar att kommunerna måste kompensera det statliga tillbakadragandet med höjda skatter. Det i sin tur bidrar till att invånarnas kostnad för kommunal service blir allt högre i den femtedel av kommunerna som beräknas behöva öka de ekonomiska bidragen. Den högre kostnaden innebär här högre kommunalskatt. I rena kostnader innebär detta att en procentenhets ökad arbetslöshet i en kommun motsvarade mellan 70 och 120 kronor i ökade kostnader för försörjningsstöd per invånare 2019. I en mediankommun med 16 000 invånare motsvarar en procentenhets ökad arbetslöshet en ökad kostnad på mellan 1,1 och 1,9 miljoner kronor som skulle kunna användas till kommunal kärnverksamhet om de generella arbetsmarknads ­ åtgärderna på statlig nivå täckt dessa kostnader. I stället har detta i högre utsträckning finansierats genom ökade kommunala skattesatser. Den nytillträdda regeringen bygger på ett samarbete mellan delar av den forna Alliansen och Sverigedemokraterna, det organiserade kapitalets och den organiserade rasismens parlamentariska företrädare. Tidöavtalets skrivningar pekar fram mot en ekonomisk politik som liknar Alliansens negativa arbetslinje, men nu med etniska förtecken. Den negativa arbetslinjen gick ut på att utarma trygghetssystem, underfinansiera välfärden och möjliggöra stora vinstuttag ur densamma för att finansiera skatte ­ sänkningar för höginkomsttagare, under förespeglingen att det skulle skapa fler arbetstillfällen. Genom att göra de redan utsatta ännu mer utsatta skulle dessa bli mer benägna att arbeta. På så vis kunde stora resurser omfördelas från de delar av befolkningen som har mindre tillgångar till de redan förmögna. Alliansregeringen riktade sina attacker mot sjuka och arbetslösa. När sjuk ­ försäkringen och a-kassan skulle nedmonteras beskrevs dessa grupper som lata, simulanter och belastningar för samhället. Därmed blev nedskärningarna lättare att motivera. I Tidöavtalet har utrikesfödda fått ta över rollen som grunden till Sveriges alla problem. Genom att utmåla dem som inte fötts här som ett hot och en belastning blir det lättare att villkora deras välfärd och rättigheter. Att montera ned trygghetssystemen, välfärden och rättighetsskydden är lättare att motivera om man pekar på vissa grupper och börjar där. 4.1.2 Brott, straff och skjutvapenvåld Sverige har länge varit ett land med relativt låg kriminalitet. Det beror inte på att vi har haft längre straff eller fler poliser på gatorna. Det har däremot en direkt koppling till att vi haft ett starkt välfärdssamhälle med en välfungerande omsorg och skola samt tillgång till arbete och bostäder. Det gäller dock inte längre överallt. I takt med att samhället har slitits isär har en organiserad brottslighet med löften om snabba pengar kunnat växa fram och slå rot. Många ungdomar, i synnerhet pojkar och unga män, som inte ser någon väg framåt genom studier och arbete lockas av möjligheten att tjäna pengar och vinna anseende genom brott, inte minst relaterade till droghandeln på gator, torg och barer. Efterfrågan på droger driver på våldet. När klassklyftorna ökar skapas en mer gynnsam grogrund för grov kriminalitet, särskilt i de fattigaste områdena, såsom eftersatta förorter. De av oss som bor i dessa områden är särskilt utsatta för våld och det finns en uppgivenhet över att samhället övergivit området. I stället för framtidsdrömmar om utbildning och bra jobb känner många en desperation inför en hopplös framtid. I spåren av brottsligheten finns mänskliga tragedier. Där finns människor som dödas eller skadas för livet och anhöriga, grannar och andra som känner oro och otrygghet. På landsbygden finns dessutom problem med att 112 ger beskedet att det inte finns någon polis att skicka när någonting händer. Det är Vänsterpartiets absoluta övertygelse att en stark, gemensamt finansierad och jämlik välfärd med en väl fungerande skola, fritidsverksamhet, sjukvård, socialtjänst, låg arbetslöshet och ett starkt socialt försäkringssystem är det bästa sättet att motverka klassamhället och att förebygga kriminalitet. Åtgärder mot gängvåldet i utsatta områden måste ske i dialog med de människor som bor där, som är de som drabbas allra värst. Samtidigt måste grov brottslighet, som gängkriminalitet och våldsbejakande extremism, bekämpas på ett effektivt sätt med hjälp av lagstiftning som bygger på de grund ­ läggande rättsliga principerna i en rättsstat. I dagens kriminalpolitiska debatt framstår det som om all kriminalitet växer helt okontrollerat. I själva verket har det dödliga våldet sedan 1990-talets början stadigt minskat i Sverige, fram till för några år sedan, då nedgången bröts och i stället övergick i en uppgång. Nivån i dag är dock fortfarande lägre än under 1990-talet. [9] En rapport från Institutet för framtidsstudier (IFF) 2018 visar att brottsligheten i Sverige ligger på en stabil nivå. [10] Exempelvis har antalet bostadsinbrott och personrån varit oförändrat under i stort sett hela 2010-talet och andelen som uppger att de utsatts för misshandel har minskat. Flera större studier i Sverige under 2000-talet visar att andelen individer som utsätts för den stora majoriteten av brott, våld, stöld och skadegörelse, minskar sedan 10–15 år tillbaka. [11] Samtidigt har det dödliga skjutvapenvåldet ökat. [12] Enligt Nationella trygghetsundersökningen (NTU) 2022 som Brottsförebyggande rådet (Brå) presenterade den 11 augusti 2022 har den självrapporterade utsattheten för brott mot person minskat för tredje året i rad och ligger nu på den lägsta nivån sedan 2016. För nästan alla brottstyper har andelen utsatta legat stabilt eller minskat sedan 2021. Försäljningsbedrägerierna har dock ökat under tidsperioden. Vidare är förtroendet för rättsväsendet fortsatt högt i årets undersökning, och för flera av rättsväsendets myndigheter är nivån den högsta hittills. [13] Det är en förhållandevis liten grupp unga män som begår den största delen av de grövsta brotten. Det är inte särskilt sannolikt att ”hårdare tag” med längre straff kommer att avhålla denna grupp av män och andra unga män som befinner sig i riskzonen för liknande kriminalitet från att begå brott. Vårt resonemang bekräftas och styrks av forskning som visar att längre straff inte är effektiva i den meningen att de får människor att begå färre brott. [14] Vi vänder oss bestämt emot en utveckling där människor sitter inlåsta på lång obestämd tid utan möjlighet till rehabilitering och återanpassning till samhället. Trots stora resurstillskott till polisen, höjningar av flera straff och ökad användning av hemliga tvångsmedel så har de gängrelaterade brotten och skjutningarna inte minskat. Polisens uppklarning av mord och skjutningar i gängmiljö har samtidigt sjunkit. Det visar att det är andra åtgärder som behövs. Skjutvapenvåldet och handgranatsdetonationerna är starkt koncentrerade till socialt utsatta områden i svenska storstäder. Flera studier visar att våldet främst drabbar unga män som är aktiva i, eller vistas i närhet av, kriminella miljöer. [15] Dessvärre finns det flera fall de senaste åren där personer som bara råkat vara på fel plats vid fel tillfälle blivit offer för kriminella gängs skjutvapenvåld. I juni 2021 sköts en polis till döds på öppen gata under tjänsteutövning. Flera skjutningar har inträffat i bostadsområden, köpcentrum och andra centrala områden där många människor befunnit sig. Det är helt oacceptabelt. Regeringen måste omgående ta ett helhetsgrepp om problematiken med utgångs ­ punkt i forskning och beprövad erfarenhet. Dessvärre låter högerpartierna ofta känslor och rent tyckande ligga till grund för rättspolitiska åtgärder. Men för att verkligen minska den grova kriminaliteten och stärka människors trygghet i utsatta områden krävs, i stället för politikers prat om längre och hårdare straff, visitationszoner och avlyssning utan brottsmisstanke, en gemensam politisk vilja att minska klassklyftorna i samhället. För att få ner den grova brottsligheten går det inte bara att vara hård mot de kriminella – det gäller att vara smartare än de kriminella. Vissa straff kan behöva höjas men mycket mer fokus måste riktas mot att förhindra rekryteringen av nya barn till gängkriminalitet. Det brottsförebyggande arbetet börjar med en väl utbyggd välfärd för alla, även i s.k. socialt utsatta områden. Om skolan, fritidsaktiviteter och samhället i övrigt fungerar väl så minskar möjligheterna att rekrytera barn och ungdomar in i kriminalitet. Skola och fritidsverksamheter behöver få bättre resurser, likaså social ­ tjänsten. Barn och ungdomar måste få möjligheter till kommunalt stödda fritids ­ aktiviteter, skolan måste få bättre resurser för att stödja elever som behöver det för att klara betygen och socialtjänsten behöver förstärkas med tillräckliga resurser och kunskap för att arbeta både förebyggande och med barnskydd. Det handlar även om insatser på kort sikt, som att sprida ”sluta skjut”-projektet till hela landet och att inrätta sociala insatsgrupper i områden som särskilt drabbats av grov kriminalitet. Vi har också återkommande föreslagit bl.a. en nationell haverikommission mot skjutningarna och en nationell avhopparverksamhet för kriminella. Det är viktigt med tillräckligt många poliser men vi vill även skapa bättre förut ­ sättningar för polisens arbete. Vi har föreslagit en ny polisberedning eftersom polisens verksamhet, kapacitet och kompetens långsiktigt måste motsvara samhällsutvecklingen. Vi har också föreslagit att polisens brottsförebyggande och trygghetsskapande arbets ­ metoder, t.ex. bilpatrullering, ska utvärderas för att se vad som verkligen fungerar. Polisutbildningen måste bli en högskoleutbildning, ingångarna till utbildningen behöver breddas och polisforskningen måste utvecklas. För att inte det forensiska arbetet ska bli en flaskhals i rättsväsendet och leda till att brottsutredningar drar ut på tiden behöver resurserna till Nationellt forensiskt centrum öka. Vi föreslår därför ett höjt anslag med 40 miljoner kronor per år, jämfört med regeringen. Vidare måste insmugglingen av narkotika och illegala vapen stoppas redan vid landets gränser för att underminera gängens svarta ekonomi. Vi vill därför se mer resurser till tullen och föreslår ett höjt anslag med 50 miljoner kronor per år, jämfört med regeringen. För vidare läsning om åtgärder mot våldet, se vår motion Åtgärder med syfte att stoppa våldskulturen (mot. 2022/23:1217). 4.1.3 Underbara dagar framför oss? Det är hög tid att satsa på det svikna Sverige. Alla de delar av landet som sett jobben och samhällsservicen försvinna, bostäder förfalla och tryggheten gå förlorad. Där engagemanget finns, men möjligheter saknas. Det är hög tid att ge alla i Sverige samma chanser. Vi ska kunna lita på att välfärdssamhället fungerar oavsett var vi bor. Avståndet till storstädernas centrum ska inte avgöra hur stark välfärden är. Tillgång till vårdcentral, skola, fritids och förlossningskliniker ska inte styras av marknadslogik och utgå från efterfrågan i stället för behov. Sverige ska vara ett land som håller ihop. Viktigt för en positiv utveckling av landsbygden är en aktiv, långsiktig regional ­ politik som ger kommunerna likvärdiga möjligheter och garanterar service, utbildning och infrastruktur i hela landet. Dessutom måste människor ges möjlighet till reellt inflytande över sin vardag. Det handlar dels om makt och fördelning av resurser, dels om att mobilisera den utvecklingskraft som finns i hela landet. Samma sak gäller för storstädernas förorter, där det geografiska avståndet till centrum inte nödvändigtvis är särskilt långt, men där man ändå lever med skilda villkor. Politikens uppgift är att skapa förutsättningarna för detta. Vänsterpartiets turism-, jordbruks-, skogs-, miljö- och klimatpolitik är intimt förbunden med utvecklingsmöjligheter för den svenska lands- och skogsbygden. Omfattande infrastruktursatsningar, arbetsmarknadsinsatser och investeringar i förnybar energi är viktiga delar i att skapa en hållbar utveckling av den svenska landsbygden samtidigt som det skapar möjligheter för en hållbar klimatomställning. För att företag över hela landet ska kunna utvecklas krävs bl.a. en upprustning och utbyggnad av transportinfrastrukturen, en fungerande telefoni och bredband och postservice. Viktiga tågbanor som Norrbotniabanan, Inlandsbanan och nya stambanor, s.k. höghastighetsbanor är en nyckel för att Sverige ska hänga samman. Med en lånefinansierad satsning på nya stambanor för höghastighetståg samt investeringar på 490 miljarder kronor över tio år i en stärkt transportinfrastruktur med fokus på järnvägsutbyggnad stärker vi förutsättningarna för resande över landet, men även små och medelstora företags exportmöjligheter. Människor från andra länder har stor betydelse för kompetensförsörjningen på landsbygden. Ett väl fungerande mottagande av nyanlända innebär en möjlighet för landsbygdens näringsliv och kommuner att få rätt kompetens. Vänsterpartiet vill se en utökad närvaro av Arbetsförmedlingen och bemannade kontor utanför centralorten och att projektet Jämställd etablering blir en del av myndighetens ordinarie verksamhet i hela landet. Vården kommer alltid att vara mer kostnadskrävande i glesbygden, och därför måste våra gemensamma resurser fördelas efter de förutsättningarna. Vänsterpartiet vill se en nationell styrning för en jämlik sjukvård i hela Sverige och att samhället står som garant för en likvärdig vård och omsorg. För att säkra tillgången till vård och omsorg också i glest befolkade områden vill vi se ett glesbygdstillägg om 1 miljard kronor inom sjukvården. Dessutom vill vi se utökade medel för att kunna erbjuda sjuksköterskor, inklusive barnmorskor, betald specialistutbildning i hela landet. Jobben är helt avgörande för landsbygdens och förorternas framtid. Våra gemen ­ samma rikedomar skapas av hela landets resurser och hela landets arbete. Därför ska frukterna av det arbetet också komma hela landet till del. Vi behöver en annan politik, en politik som ger hopp och skapar förutsättningar för jobb, bostäder och god offentlig service och som fördelar resurserna jämlikt. Den negativa arbetslinjen måste ersättas med den positiva. 4.2 Marknaden hör inte hemma i välfärden I samband med 1990-talskrisen gjordes stora förändringar i styrningen av välfärden. Från att i huvudsak ha drivits i egen regi öppnades välfärden upp för privata marknads ­ intressen. Sedan dess tid har marknaden trängt djupt in i skolan, sjukvården och äldreomsorgen på ett sätt som inneburit en ineffektiv och ojämlik resursfördelning. År 2000 var ca 9 procent av alla välfärdsarbetare anställda i privata företag; i dag är det så mycket som 20 procent. Marknadsreformerna har inte inneburit någon ökning av andelen vård, skola och omsorg som bedrivs i ideella föreningar och stiftelser. [16] Den svenska skolan har blivit alltmer segregerad, såväl socialt som etniskt och geografiskt, och elever med olika bakgrund möts i allt lägre grad i klassrummen. Det råder i dag bred konsensus inom forskningen om att skolval och en ökad förekomst av fristående skolor bidragit till ökad snarare än minskad social och etnisk segregation i den svenska grundskolan. Dessa slutsatser får också stöd av internationella erfarenheter av skolval, enligt bl.a. OECD. En forskningsöversikt av internationella erfarenheter visar att skolval alltid, oavsett sammanhang och specifika detaljer i skolvalets konstruktion, lett till ökad segregation. [17] En vård och omsorg som ges efter behov fyller en mycket viktig omfördelande funktion. För även om medellivslängden har ökat generellt de senaste decennierna varierar utvecklingen beroende på exempelvis klass och kön. Bland kvinnor med förgymnasial utbildning har den förväntade medellivslängden förkortats medan den förväntade medellivslängden för både män och kvinnor med gymnasial och efter ­ gymnasial utbildning ökar, från redan högre nivåer. Dessutom varierar antalet friska år utifrån klass och kön. [18] Den här utvecklingen saknar folkligt stöd. Majoriteten av de svenska medborgarna är negativa till privatiseringen av sjukvård och äldreomsorg och att satsa mer på friskolor. Skepsisen i befolkningen har ökat i takt med att den privata marknaden har ökat. [19] Förutsättningarna för välfärden att minska klyftorna i folkhälsa, som följer av ojämlikheten i samhället, kräver att välfärden kan verka kompensatoriskt. Välfärds ­ resurserna måste därför styras efter en behovsprincip, där störst behov kommer först. För nätläkarbolagen och andra privata vårdgivare är de friskaste patienterna, som kräver minst insats men ger hög ersättning, de mest lönsamma. Dessa aktörers utbredning inom välfärden har gjort vinstmöjligheterna mer styrande av hur vårdresurserna fördelas i stället för att behoven tillåts styra. Därmed blir det också den offentliga vårdens ansvar att vårda de med störst vårdbehov, vilket innebär en ökad belastning på den offentliga vården. För att minska de negativa och segregerande effekter som de fristående skolorna har på utbildningsväsendet behöver de flera bestämmelser som på olika sätt gynnar de fristående skolorna ses över. Möjligheten för friskolor att anta elever baserat på kötid bör avskaffas eftersom denna möjlighet har en segregerande effekt och samma regler bör gälla för alla skolor. Vänsterpartiet anser att den svenska sjukvården och äldreomsorgen behöver återgå till att styras med utgångspunkt från hälso- och sjukvårdslagens portalparagraf om vård efter behov. De nyliberala dogmerna måste mönstras ut. 4.2.1 Vinstförbud i välfärden Sverige är i dag ensamt i världen med att ha en lagstiftning som tillåter att skolor startas för att plocka ut vinster från skattemedel, helt utan begränsningar. Vinstdrivande fristående skolor etablerar sig där de har bäst. Vinstdrivna skolor har även ett intresse av att driva upp elevernas betyg med förhoppningen om att locka till sig fler elever. Offentligt drivna skolor är skyldiga att erbjuda alla elever utbildning, även barn som behöver mer stöd och barn vars tidigare skolor har försatts i konkurs. Vinstintresset förvrider välfärdens sätt att fungera. Den fria företagsetableringen innebär en ineffektiv resursallokering när vinstintresset snarare än medborgarintresset också styr var vårdcentraler eller äldreboenden öppnas. Vårdcentraler och läkar ­ mottagningar etablerar sig mycket oftare i områden där folk är välbeställda och relativt friska och riktar sin marknadsföring mot dessa grupper. Det gör att vårdens pengar inte räcker till områden där människor har lägre inkomster och där ohälsan är högre och sjukdomsbilden mer komplex. Personalen är avgörande för kvaliteten i skolan, vården och omsorgen. Det är också den som kostar mest pengar. Därför är det inte konstigt att välfärdsföretagen oftast sparar in på personalen för att göra vinst. Inom äldreomsorgen har privatiseringarna resulterat i många timvikarier, lägre bemanning, hög personalomsättning och sämre löner. [20] Enskilda förskolor har en betydligt lägre andel utbildade förskollärare än de kommunala. [21] I dag går flera miljarder kronor av det vi betalar i skatt för välfärd i stället till privata vinster. Avkastningen på eget kapital för företag inom hälso- och sjukvård var i snitt 24,5 procent 2019. [22] Det kan jämföras med avkastningen på eget kapital i hela tjänste ­ sektorn samma år som var 13,7 procent. Vinstuttagen från välfärdsföretagen är svåra att reglera. Flera tar inte ut överskottet i verksamheten i vinst samma år, utan investerar i nya verksamheter eller uppköp av andra företag. Överskottet används då för att expandera och därmed höja värdet på företaget, som sedan kan säljas med stor vinst. Det har aldrig funnits en majoritet bland medborgarna för att tillåta vinstutdelning i skattefinansierad vård, skola och omsorg. Två tredjedelar av befolkningen tycker att det är ett bra förslag att inte tillåta vinstutdelning i skattefinansierad vård, skola och omsorg och andelen har ökat sedan 2019. [23] Lobbyismen för vinstdrivande aktörer i välfärden har dock ökat markant, vilket skulle kunna förklara den stora diskrepansen mellan majori ­ teten av riksdagspartiernas positiva inställning till vinster i välfärden och medborgarnas motstånd till desamma. En välfärd utan vinstintresse är en fråga som Vänsterpartiet kommer att fortsätta att prioritera under kommande mandatperiod. Vi bedömer att det redan i dag finns till ­ räckligt med underlag för att frågan ska kunna utredas skyndsamt och ett vinstförbud ska kunna träda i kraft de närmaste åren. 4.2.2 Valfrihet för brukare, inte företag LOV innebär fri etableringsrätt för alla företag som lever upp till de av kommunen ställda kvalitetskraven inom omsorgsområdet. [24] Sedan baseras resurserna från kommunen på hur många brukare de lyckas locka till sig. Systemet är obligatoriskt för regionerna inom primärvården sedan 2010 men frivilligt för kommuner i övrigt. Ett syfte med vårdvalet är att det ska öka tillgängligheten. Det gör det, men sannolikt inte där ökad tillgänglighet behövs. De riktigt stora vårdbehoven finns dock inte i Stockholms innerstad utan i förorter och bostadsområden i utkanten av städerna, där privata aktörer med vinstintresse inte har lika starka drivkrafter att etablera sig. Det fria vårdvalet med den fria etableringsrätten har lett till fler huvudmän och därmed en bristande samordning av vården. De ökade inslagen av privata aktörer och införandet av valfrihetsmodeller ger också upphov till större byråkrati i och med att behoven av kontroll och uppföljning ökar. Denna väg leder allt längre bort från inne ­ hållet i hälso- och sjukvårdslagen och jämlik vård. Valfriheten ska gälla för de som behöver vård och omsorg, inte för privata företag. På samma sätt finns inga hinder mot överetablering av friskolor. Det innebär i sin tur svårigheter för den kommunala skolan. Dels försvåras den långsiktiga planeringen, dels innebär etablering av nya fristående skolor en merkostnad för kommunerna. Det är inte hållbart att enskilda aktörer kan slå sönder skolsystemet genom en oreglerad etablering där det är allra mest lönsamt. 4.2.3 En stopplag för utförsäljning av samhällsfastigheter Inom fastighetsbranschen har det på senare år vuxit fram en marknad för s.k. samhälls ­ fastigheter, dvs. att privata ägare och fastighetsförvaltare fokuserar på offentliga aktörers lokalbehov. Även om det inte är ett nytt fenomen har det blivit mer omfattande och mångfacetterat än det tidigare varit. Svaret på stora renoveringsbehov har från kommun- och regionledningar runtom i landet alltför ofta varit att privatisera fastig ­ heterna och sedan hyra in sig för att fortsätta att bedriva verksamhet. I Stockholm sålde t.ex. den förra grönblå majoriteten fler än 30 utbildningsfastigheter under sin tid vid makten. När samhället ger upp rådigheten över dessa fastigheter så försätts det allmänna i en beroendesituation gentemot privata fastighetsägare för lång tid framöver. Det under ­ minerar möjligheterna till att göra nödvändiga klimatinvesteringar men också möjlig ­ heten för samhället att göra justeringar av fastigheterna för att möta framtidens behov. Det innebär dessutom en ekonomisk förlustaffär. Det kommunalägda kreditmarknads ­ bolaget Kommuninvest menar att det i ett långsiktigt perspektiv finns tydliga ekonomiska motiv för kommuner att själva äga lokalerna där verksamheten bedrivs. [25] Vi menar att det finns goda skäl att införa ett stopplag för utförsäljning av samhälls ­ fastigheter. Det är tydligt att vinstdrivande bolag hittat ett nytt segment för att göra vinst och det kan i framtiden bli ännu viktigare för bolagen. Vid ett vinstförbud kan de i stället för vanliga vinstuttag försöka ta ut medel via höga hyror till fastighetsbolag som de själva äger. Ett vinstförbud behöver hantera även det, men för att säkra upp så mycket som möjligt är det angeläget att snabbt stoppa utförsäljningar. 5 Regeringens ekonomiska politik Vänsterpartiet välkomnar en del av regeringens förslag i budgetpropositionen. Tyvärr tvingas vi dock konstatera att regeringen inte på allvar tar tag i Sveriges samhälls ­ problem. Problem som är kända sedan länge. En sönderprivatiserad och under ­ finansierad välfärd, där friskolorna sätter glädjebetyg och väljer bort olönsamma elever och där skattepengar går till friskolekoncernernas expansionsplaner utomlands. En klimatkris som hotar själva förutsättningarna för liv på vår planet. En kraftig ökad ojämlikhet av samhällets resurser och förmögenheter som sliter isär och splittrar samhället. Inga av dessa avgörande utmaningar som Sverige står inför har regeringen något verkligt effektivt svar på. 5.1 Åtstramningar i välfärden I budgetpropositionen anslår regeringen 6 miljarder kronor i generella statsbidrag till kommunsektorn, tillsammans med en förlängning av en del riktade statsbidrag på totalt ytterligare 6 miljarder kronor. Detta kommer att medföra kraftiga åtstramningar i välfärden. Sveriges kommuner och regioner har i en hemställan till regeringen beskrivit att de behöver totalt ca 20 miljarder kronor för att bibehålla den reala nivån på statsbidragen 2023. [26] I samma hemställan lyfter SKR att det behövs särskilda stöd till kommuner med särskilt svåra ekonomiska förutsättningar. Vidare trycker SKR på att riktade statsbidrag skapar ett ineffektivt resursutnyttjande och ger ökade permanenta kostnader för verk ­ samheten. Vänsterpartiet avslår i sin budgetmotion därför stora delar av regeringens förslag till riktade satsningar och föreslår i stället att de generella bidragen till kommuner och regioner höjs med 14 miljarder kronor. 5.2 Orättvis fördelning av krisens bördor Sveriges hushåll är hårt pressade av stigande räntor och kraftigt stigande priser på allt ifrån el till livsmedel. Regeringens svar på en situation där stora grupper har svårt att få pengarna att räcka hela månaden ut är talande för dess ideologiska kompass. Regeringen skriver i budgetpropositionen att hushållen bör kompenseras för de prisökningar som skett – med särskilt fokus på ekonomiskt utsatta grupper. Men i stället för att stödja de grupper som har det sämst ställt använder man en betydande del av reformutrymmet till att sänka skatten för de som kör bensin- och dieseldrivna bilar. Samtidigt släpper regeringen fram en skattepolitik som ensidigt gynnar höginkomsttagare. En mycket kraftig uppräkning av skiktgränsen för statlig inkomstskatt – med 10,7 procent – ger skattelättnader på ca 13 miljarder kronor totalt till de individer som har de allra högsta lönerna – de som tjänar 46 000 kronor i månaden och mer. Vänsterpartiet presenterar i denna budgetmotion i stället ett paket som på riktigt handlar om att skydda de som har det sämst ställt, exempelvis genom att höja pensio ­ nerna och att höja taket i arbetslöshetsförsäkringen så att 80 procent av löntagarna omfattas av försäkringen fullt ut. Vidare menar Vänsterpartiet att bördorna i en kris som denna bör fördelas solidariskt. För att skapa utrymme för en prioriterad resursökning till välfärdssektorn, sänkta kostnader i kollektivtrafiken, ett högkostnadsskydd i tandvården och högre ersättningar i arbetslöshetsersättningen så anser vi att personer med högre inkomster bör bidra mer. Regeringen planerar att betala tillbaka 55 miljarder till hushåll och företag för perioden oktober 2021 till september 2022 i en elpriskompensation. Detta utifrån EU:s rekommendation om att staten bör stödja de hushåll som pressas av de höga elräk ­ ningarna. Det förslag som regeringen gått fram med innebär att alla elavtal får ett pristak på 75 öre. Staten betalar mellanskillnaden mellan 75 öre och det medelpris som gällt i elprisområdet. Det betyder att i södra Sverige får elkunderna 79 öre per kilowatt de förbrukat och i mellersta Sverige får de 50 öre. I norra Sverige får man ingenting då medelpriset varit lägre än 75 öre. De tillägg som Energimarknadsinspektionen gjorde till regeringens förslag innebär att förslaget har justerats till det bättre eftersom det nu råder ett tak på vilka belopp som får betalas ut. Taket på förbrukning till max 3 miljoner kilowattimmar är högt satt och träffar i praktiken bara mycket elintensiva företag. Modellen innebär emellertid att storförbrukande hushåll, framförallt höginkomsttagare, gynnas eftersom de kommer att kompenseras per elabonnemang. Regeringen hade kunnat hantera frågan om energi ­ priskompensation annorlunda och eftersökt en bättre fördelning så att stödet landar där det gör som störst nytta. [27] 5.3 Sänkta klimatambitioner I en tid då världssamfundet behöver kraftsamla för att möta klimatutmaningen skämmer regeringen ut Sverige och sänker de svenska klimatambitionerna. Regeringen har tagit sin hand från klimat- och miljöpolitiken och underlåter att agera. I budgetpropositionen konstaterar regeringen att utsläppen kan komma att öka till följd av flera klimatskadliga förslag. Hit hör inte minst sänkningen av drivmedels ­ skatten, regeringens största reform, men även det faktum att man stoppar en omfattande reformering för att göra systemet med reseavdrag färdmedelsneutralt. Det är uppenbart att regeringens och Sverigedemokraternas ointresse för klimatet och miljön nu har omsatts i passivitet och ett klimatfientligt reformprogram. De som satte sin tilltro till Liberalerna i hopp om att de skulle värna klimatperspektivet i en högernationalistisk regering har all anledning att känna sig besvikna när löftesbrotten nu duggar tätt. Bristen på investeringar, reformer och initiativ för att stärka Sveriges klimatåtagande är ett historiskt svek mot kommande generationer och samtidigt en dålig politik för vår tid. När näringslivet, civilsamhället, kommuner och regioner gör sig redo att investera för klimatet gör de det regeringens klimatpolitik till trots. De högernationalistiska har vänt den svenska innovationsviljan och klimatpolitiken ryggen och sällar sig i stället till den krympande skaran av regeringar som ömsom ignorerar och ömsom ifrågasätter klimathotet. Det är mycket allvarligt. Regeringens bristande krisinsikt och reformvilja riskerar att försena eller förhindra omställningen inom industrin, transportsektorn och fastighetssektorn. När klimat ­ bonusen för elbilar nu avskaffas och satsningar på järnväg uteblir ter sig målet om minskade utsläpp med 70 procent till 2030 inom transportsektorn som onåbart. Trots att svenskarnas omställningsvilja generellt sett är stor och efterfrågan på ökade järnvägs ­ transporter är växande ignorerar regeringen möjligheterna som en stärkt järnväg medger för att i stället fortsatt subventionera de fossila transportslagen. I stället för att bejaka den kunskap som finns om miljösatsningarnas värde har regeringen inlett en drakonisk nedskärningspolitik på miljöområdet. Nedläggandet av Miljödepartementet utgjorde ett flagrant ställningstagande på miljöområdet. Tyvärr är det långt ifrån det enda exemplet på regeringens skadliga miljöpolitik. Anslagen till återställandet av våtmarker dras ned och fram till 2025 har regeringen aviserat en halvering av miljöbudgeten. Det utgör ett hårt slag mot skyddet av biologisk mångfald och den svenska naturskatt som uppskattas av miljontals svenskar. På energiområdet har regeringen aviserat reformer som kastar tillbaka Sverige flera årtionden i utveckling. Det ensidiga fokuset på kärnkraft hotar den stora investerings ­ vilja som finns i såväl land- som havsbaserad vindkraft. Regeringens energipolitik är fylld av symbolfrågor men mycket lite som faktiskt stärker Sveriges energiberedskap och möjlighet att möta det ökande behovet av elektrifiering. För Vänsterpartiet är det självklart att samhällets åtagande i klimat- och miljö ­ politiken behöver stärkas, inte minska. Vi vill genomföra ett omfattande klimat ­ investeringsprogram som tar sikte på att nå de högt satta klimatmål som Sverige åtagit sig. Den gemensamma nämnaren för alla de investeringar och klimatsatsningar som Vänsterpartiet vill genomföra är att de tar krisen på allvar och värdesätter ett aktivt samhälle för att åstadkomma förändring. En annan klimat- och miljöpolitik än regeringens är inte bara möjlig utan också väsentligt bättre. Det är en klimat- och miljöpolitik som stärker Sverige, vår innovationskraft, våra levnadsvillkor och våra åtaganden i världen. 5.4 Sveriges roll i världen Regeringens budget innebär ett avsteg från en lång tradition av svensk biståndspolitik. Det etablerade enprocentsmålet överges och ersätts med ett mål satt i kronor och ören. I ett första steg fryser man biståndet strax under den tidigare nivån, men prognosen visar att det snabbt kommer att bli en betydande sänkning i förhållande till BNI. Samtidigt slår budgetpropositionen fast att biståndet ska användas som ett verktyg för att uppnå migrationspolitiska villkor. Det är ett avsteg från själva grundprincipen om bistånd och strider mot principerna om effektivt bistånd. Att sänka biståndet i en tid när globala kriser överlappar varandra och behoven är som allra störst är ett slag mot de människor som har det allra svårast i världen. Sveriges roll i världen har förändrats. Den nytillträdda regeringen har gett vika för Turkiets påtryckningar och sätter ett svenskt medlemskap i Nato före demokrati och rättsstatens principer. Man konstaterar att Sverige inte längre ska driva en feministisk utrikespolitik, minskar antalet kvotflyktingar drastiskt och begränsar kärnstödet till multilaterala organisationer såsom viktiga FN-organ. I och med budgetpropositionen ser Sverige inte längre ut att nå klimatmålen, någonting regeringen tycks ta lätt på. När rika länder som Sverige åsidosätter klimatet spelar det stor roll för hur andra länder agerar. Det är tydligt att regeringen inte har några ambitioner om att Sverige ska fortsätta att ta ansvar för den globala utvecklingen. Sverige ska vara en röst för solidaritet, demokrati och mänskliga rättigheter världen över. I Vänsterpartiets budgetmotion både återställer vi enprocentsmålet och höjer antalet kvotflyktingar till tidigare nivåer. Vi lägger också förslag om ett additionellt klimatbistånd på 500 miljoner kronor år ett för att sedan trappa upp det till 1 miljard kronor de nästkommande åren, detta för att motverka effekterna av klimatkrisen. 6 Vänsterpartiets riktlinjer för den ekonomiska politiken En egen försörjning är grunden för personlig frihet och självständighet. Arbete utgör basen för ett ekonomiskt välstånd och ger möjlighet till delaktighet i samhällslivet. Vänsterpartiets ekonomiska politik strävar mot hållbar tillväxt, full sysselsättning och ekonomisk jämlikhet. Den ekonomiska politiken bör därför ha som inriktning att pressa ner arbetslösheten och att skapa förutsättningar för en hög sysselsättning i ett jämlikt samhälle med trygga löntagare. 6.1 Den svenska modellen Grunden för den svenska arbetsmarknadsmodellen är starka parter: välorganiserade fackföreningar och arbetsgivare med stor legitimitet och makt. Löntagarnas ställning på arbetsmarknaden avgörs primärt av fem centrala områden: Arbetsmarknadsläget. En politik för full sysselsättning är helt central. Först när det är balans mellan utbud och efterfrågan på arbetsmarknaden försvinner risken för att arbetslösa ställs mot arbetande. En stark arbetsmarknad innebär en möjlighet för arbetskraften att kräva sin del av löneutrymmet, i termer av både löner, arbetsvillkor och möjligheter att fortbilda sig i arbetet. Arbetsmarknadspolitiken. En aktiv arbetsmarknadspolitik skyddar och stödjer individer som blivit arbetslösa så att de kan komma tillbaka i bra och utvecklande arbeten. Med rätt utbildningssystem får vi en bättre matchning mellan arbetssökande och de arbeten som växer fram och färre personer blir arbetslösa. Trygghetssystemen. Starka trygghetssystem ger ett skydd för individer vid tillfälliga perioder av arbetslöshet, sjukdom och föräldraledighet samt när arbetslivet är slut. Det är även ett skydd för ekonomin som helhet vid större konjunkturnedgångar. Arbetslöshetsförsäkringen förhindrar att en arbetslös tvingas acceptera en lägre lön eller sämre villkor. Sjukförsäkringen säkerställer att sjukdom inte leder till förlorat arbete och möjliggör rehabilitering tillbaka till arbetet. Föräldraförsäkringen och den medföljande rätten till föräldraledighet tryggar inkomsten och rätten till arbete för den som skaffar barn. Pensionssystemet gör så att vi kan sluta arbeta när vi inte längre orkar. Arbetsrätt och anställningsskydd. Ett starkt anställningsskydd reglerar hur en arbetsgivare får säga upp en anställning. Vid arbetsbrist gäller turordning – sist in först ut – och lagen ger rätt till återanställning. Detta är en utgångspunkt som det går att förhandla utifrån. Det hindrar att arbetsgivaren byter ut en anställd mot en arbetslös för att sänka lönerna och motverkar godtycke från arbetsgivarens sida. Kollektivavtalstäckning. Rikstäckande kollektivavtal gäller alla som säljer samma sorts arbete. Avtalen är bindande för arbetsgivarna, vilket innebär att de inte kan hota en enskild anställd med lägre lön eller sämre villkor. I grunden är förhållandet mellan arbetsgivaren och den enskilde löntagaren ojämnt till arbetsgivarens fördel. För löntagarna är den kollektiva organiseringen och regler som bygger på den helt avgörande. Den svenska arbetsmarknadsmodellen kompletteras och stärks av en stark och generell välfärd. Barn- och äldreomsorgen skapar likvärdiga villkor för våra barn och äldre och är samtidigt nödvändig för ett högt arbetskraftsdeltagande. Genom en offentligt finansierad omsorg får vi också en ökad professionalisering och högre kvalitet inom sektorn. En välfungerande sjuk- och hälsovård är grundläggande för att vi ska kunna leva långa och hälsosamma liv. En stark utbildningssektor är en förutsättning för en fungerande kompetensförsörjning och kompetensutveckling genom hela livet, men också för att vi ska ha samma möjligheter att medverka i det demokratiska samtalet och för att vi ska kunna gå samman och kräva våra rättigheter. Även bostadsförsörjningen och bostadspolitiken är en viktig pelare i hushållens möjligheter att bo och leva på de platser där arbete efterfrågas. 6.2 Bryt med normpolitiken En politik för full sysselsättning kräver ett högt och ihållande efterfrågetryck i ekonomin. Den svenska ekonomisk-politiska diskussionen har i stället fastnat i att söka efter ekonomins jämvikt. Penning- och finanspolitik kan, enligt det förhärskande synsättet, endast bidra på kort sikt med att dämpa svängningarna kring den beräknade tillväxttrenden och påskynda ekonomins anpassning till den (antagna) potentiella jämviktsnivån. Vänsterpartiet har under en lång period på olika sätt ifrågasatt denna neoklassiska modell för ekonomisk politik, dess bevekelsegrunder och tillhörande antaganden. Det finns betydande teoretiskt och empiriskt stöd för synsättet att den lång-siktiga produktionen i ett samhälle bestäms av den aggregerade efterfrågan på varor och tjänster, i kombination med strukturella utbudsfaktorer. [28] Vänsterpartiet anser att finanspolitiken, men även penningpolitiken, har stor betydelse för att hålla uppe en långsiktigt hög nivå på efterfrågan såväl som att stabilisera ekonomin vid risk för hög- och lågkonjunktur. Investeringarna har en nyckelroll i ekonomin, både för konjunkturvariationer och den långsiktiga utvecklingen. Det är dock inte företagens vinster eller det inhemska sparandet som driver invester ­ ingar – utan investerares syn på framtiden. Staten kan därför vara en viktig pådrivande aktör för att öka investeringarna. Uppfattningen att det finns en naturlig ekonomisk jämvikt att återvända till har blivit en självuppfyllande profetia för den svenska arbetslösheten. Anledningen är att beräk ­ ningar av jämviktsarbetslösheten ligger till grund för bedömningen av hur stort ut-rymmet för finanspolitiska reformer bedöms vara. Detsamma gäller penningpolitiken och beräkningar av vilken ränta som är förenlig med fullt resursutnyttjande i ekonomin – den s.k. neutrala räntan . [29] Vänsterpartiet anser att den ekonomiska politiken i stället bör styras av reala mål om ökad sysselsättning, investeringar och klimatomställning – där offentligfinansiella mål och inflationsmål blir verktyg för att uppnå de reala målen. 6.3 En aktiv arbetsmarknadspolitik och trygga försäkringar Sverige var länge ett föregångsland vad gäller aktiv arbetsmarknadspolitik. Under ett knappt halvsekel, från 1950-talet till början av 2000-talet, satsade Sverige betydligt mer på aktiv arbetsmarknadspolitik än andra jämförbara länder. Så är det inte längre. I stället har det skett en successiv tillbakagång för den aktiva arbetsmarknadspolitiken i Sverige, vilket har gått hand i hand med att målet om full sysselsättning har övergetts. Utveck ­ lingen har drivits fram av såväl socialdemokratiska som borgerliga regeringar. En politik inriktad på rustande och kompetenshöjande insatser för att förbättra arbets ­ sökandes möjligheter på arbetsmarknaden har i hög grad ersatts av en politik för att höja sökintensiteten och maximera arbetsutbudet. [30] Den pågående ”reformeringen” av Arbetsförmedlingen är ett led i denna utveckling. En arbetslöshetsförsäkring som ger inkomsttrygghet vid arbetslöshet är avgörande för att skapa starka och trygga löntagare. Försäkringen har flera syften. För den enskilde löntagaren ger a-kassan inkomsttrygghet i övergången från ett arbete till ett annat. För löntagarna som kollektiv bidrar försäkringen till att förhindra underbudskonkurrens och att upprätthålla löner på en anständig nivå också i tider av hög arbetslöshet. Arbets ­ löshetsförsäkringen har även en viktig roll i samhällsekonomin. Den dämpar konjunk ­ turnedgångar, förbättrar arbetsmarknadens funktionssätt, har en positiv effekt på produktiviteten, ökar arbetskraftsutbudet och bidrar till ökad jämlikhet. [31] Socialförsäkringen utgör en central del av den positiva arbetslinjen. Vi betalar och kvalificerar till socialförsäkringen genom arbete och vi skyddas därmed från stora inkomstbortfall när vi inte kan arbeta, exempelvis på grund av sjukdom, föräldra ­ ledighet eller vård av barn. En förutsättning för att alla som kan och vill ska kunna arbeta är också att vi ska klara oss ekonomiskt när vi inte kan arbeta. Socialförsäkringen är också en avgörande del i jämlikhetspolitiken. Den fördelar resurser mellan människor utifrån förmåga och efter behov samt mellan de olika livsfaser vi går igenom. Robusta generella trygghetssystem minskar också framväxten av privata lösningar som i sin tur leder till ökad ojämlikhet. 6.4 Generell välfärd en del i arbetslinjen En fungerande offentlig välfärd är central för att kunna uppnå full sysselsättning. Det innefattar ett väl fungerande utbildningssystem som rustar ungdomar för arbetslivet och som sedan bidrar till att bibehålla och tillföra kompetens till arbetskraften. En utbyggd barn- och äldreomsorg gör att föräldrar och anhöriga kan delta fullt ut på arbets ­ marknaden. Den vård du erbjuds ska inte vara beroende av din samhällsklass, ditt kön, ditt ursprung eller din geografiska hemvist. Många yrken, särskilt arbetaryrken, inom vård och omsorg har låga löner. Ungefär 80 procent av de anställda inom vård och omsorg är kvinnor. Enligt LO är arbetar ­ kvinnors löner 88 procent av männens. [32] Förklaringen till löneskillnaden ligger i kombinationen av en könssegregerad arbetsmarknad och löneskillnaderna mellan olika yrken och sektorer. Det vill säga att medellönen oftast är lägre inom de yrken som domineras av kvinnor jämfört med mansdominerade yrken. En satsning på villkoren inom vård och omsorg blir därför en mycket tydlig satsning på kvinnors löner, särskilt arbetarkvinnors. Inom de närmaste åren kommer välfärdsområdet att stå inför en stor utmaning; andelen personer över 80 år kommer att öka med nästan 40 procent mellan 2022 och 2032. [33] Att människor lever längre är självklart något positivt. Men en förändrad befolkningssammansättning leder till att behovet av äldreomsorg och vård kommer att öka. 6.5 En kunskapsnation i världsklass Utbildning och humankapital är en avgörande faktor för arbetsproduktivitetstillväxt. Arbetsproduktivitetstillväxt är när antingen mer kunskap eller realkapital tillförs och leder till ökad produktion med en konstant arbetsinsats. För ekonomisk utveckling krävs både bredd och spets, men det är inte spetsen som driver förändringen, utan bredden. Det är ur bredden som spetsen föds. Forskning i världsklass kommer av att det finns starka organiserade miljöer med goda ekonomiska förutsättningar, och att de med störst talang utför den, inte den med rikast föräldrar. Ett samhälle som utestänger många från utbildningsmöjligheter i barndomen kommer inte heller att ha de bästa forskarna. Bilden av Sverige som ett jämlikt land med en skola med starkt fokus på lik ­ värdighet och kompensatoriska insatser är i dag felaktig. Sverige har en ovanligt starkt segregerad skola, i en internationell jämförelse. Enligt OECD är den svenska skol ­ segregationen klart större än OECD-snittet. Barn med låga kunskapsutfall går betydligt oftare tillsammans i samma skola än i andra länder, och de med goda kunskapsutfall är koncentrerade till andra skolor. Sverige är också internationellt sett medelmåttigt vad gäller att klara det kompensatoriska uppdraget och uppväga elevernas socioekonomiska förutsättningar. De elever som slutar skolan utan en gymnasieexamen har betydligt svårare att komma in i yrkeslivet. Den gruppen är också överrepresenterad i områden med socioekonomiska utmaningar. Tyvärr har organiseringen av utbildningen förstärkt den breda samhällsutveckling som vi har sett de senaste decennierna i form av avreglerade marknader och skatte ­ sänkningar för de rikaste. Krympande resurser i förskolan, skolpeng, marknadsskola, försämrade studiesociala insatser och fallande studentinsatser per person i högre utbildning, och inte minst nedmonteringen av arbetsmarknadsutbildningen, förstärker – och motverkar inte – utvecklingen mot att allt större grupper kommer att exkluderas ifrån rättvisa livschanser till skada för livskvalitet, social rörlighet och ekonomisk utveckling. 6.6 Klimat Vänsterpartiets klimat- och miljöpolitik tar sin utgångspunkt i att samhället behöver ställa om på ett omfattande, skyndsamt och strukturerat vis för att uppnå klimatmålen och undvika en klimatkatastrof. Många av de nödvändiga förändringarna av vår produktion och konsumtion behöver genomföras de närmaste tio åren. Om om ­ ställningen ska lyckas behöver den ske med en tydlig folklig förankring för de genomgripande förslag som behöver till. Därför kan och bör inte klimatpolitiken frikopplas från frågor om sysselsättning, välfärd och regional utveckling. Forskningen är tydlig med att effektiva utsläppsminskningar i grova drag endast kan uppnås på tre olika sätt: 1) Genom nya tekniska innovationer som innebär att utsläppen minskar från befintlig verksamhet, 2) genom beteendeförändringar och 3) genom minskad konsumtion och förändrad efterfrågan. Vänsterpartiet är på det klara med att det kommer att krävas att alla dessa tre sätt implementeras. Samhället behöver emellertid vara mycket tydligt med att det är genom ändrade förutsättningar – investeringar, innovation, storskaliga samhälleliga projekt – som de största effekterna kommer att uppnås. Nya järnvägssatsningar kommer att ställa om resandet från inrikesflyg till tåg och bilåkandet till kollektivtrafik. När vi gör om miljonprogrammet till ett bostadmiljöprogram för vår tid förbättrar vi boendemiljöerna och åstadkommer stor klimatnytta. Individuella ansträngningar för klimatet är viktiga och nödvändiga, men den politiska handlingskraften för att systematiskt sänka utsläppen får aldrig ersättas av den enskildes dåliga samvete. Det är samhällets roll att säkerställa att klimatomställningen inte står och faller med individuella val i fråga om konsumtion eller levnadsvanor. Deltagandet i klimatomställningen får inte reduceras till den enskildes köpkraft och möjlighet att genom medvetna val ändra sina levnadsvanor. I stället kommer för ­ ändringar av levnadsvanor att bidra positivt till det övergripande samhällsprojekt där klimatomställningen är en bärande del. I byggandet av jämlikhet, full sysselsättning och en verkligt generös välfärd ska klimatomställningens behov vara centrala. Här verkar de individuella ansträngningarna och de samhälleliga i symbios. För Vänsterpartiet är det självklart att det kommer att vara trygga löntagare som genomför klimatomställningen. Längst fram i ledet för att åstadkomma klimatneutralitet står bl.a. yrkesskickliga fabriksarbetare, ingenjörer, konduktörer och anläggnings ­ arbetare. Vård- och omsorgspersonalen i välfärden tillsammans med lärare, lokalvårdare och andra yrkesgrupper bär välfärden och därmed den kollektiva tryggheten. Det är arbetare och tjänstemän runtom i Sverige som kommer att säkerställa att klimat ­ omställningen går från ord till handling. Därför behöver en offensiv klimatomställning också beakta löntagarintresset och avancera deras positioner genom en utbyggd välfärd och stärkta trygghetssystem. Vänsterpartiet söker mandat för att genomföra en klimatomställning där samhället spelar en tydligare och större roll. Företagsinitiativ som främjar utvecklingen mot klimatneutralitet behöver understödjas av samhället samtidigt som innovation, forskning och internationellt samarbete behöver prioriteras och främjas. Sverige kan spela en tydlig roll för att underlätta informationsutbyte och lärdomar till andra länder samtidigt som det additionella klimatbiståndet stärks. För världssamfundet som helhet krävs en större grad av koordinering och samarbetsvilja för att åstadkomma skyndsamma resultat; i den kontexten behöver Sverige fungera som en möjliggörare. Naturliga kolsänkor och andra miljövärden behöver skyddas och återställas i en accelererad takt. För att värna miljöns roll i fråga om såväl klimatomställningen som det egenvärde en livfull och välmående miljö har behöver samhället avsätta resurser till skydd och restoration. För Vänsterpartiet är miljöfrågorna centrala för förståelsen om hur framtidens jämlika och hållbara samhällen ska se ut. Närheten till livaktig natur, bevarandet för kommande generationer och varsamhet i exploateringen av naturen är grundvärden i Vänsterpartiets miljöpolitik. Såväl internationellt som nationellt behöver klimatomställningen institutionaliseras och konkretiseras. Vänsterpartiet delar den växande klimatrörelsens strävan efter konkretion och tydliga handlingsplaner. Tiden för fromma förhoppningar och tilltro till marknadslösningar är över. Handlingskraft, ett aktivt samhälle och en klimatpolitik i centrum av den ekonomiska politiken är i stället den inriktning som skänker efterlängtat hopp och verkliga resultat. 6.7 Lägre skatter ger inte högre skatteintäkter En politik för hållbar tillväxt, ökad jämlikhet och full sysselsättning behöver understödjas av en hög kvalitet i välfärdstjänster och effektiva försäkringssystem. Skatterna fyller i detta hänseende flera viktiga funktioner. De ska ge en stabil finansiering av offentliga investeringar, utbildning och en aktiv arbetsmarknads- och näringspolitik. Därtill bör de jämna ut konsumtion och sparande mellan olika inkomstgrupper. Det svenska skattesystemet gav oss en gång skatteintäkter som var de högsta i världen relativt BNP. Det fanns en stark tilltro till möjligheten att göra skillnad tillsammans och en självklarhet i fråga om att samhällsinvesteringar skulle finansieras gemensamt. Diskussionen om skatter var då hur de skulle tas ut rättvist, samhälls ­ ekonomiskt effektivt och med en bibehållen legitimitet för skattesystemet. Utgångs ­ punkten för 1990-talets stora skattereform var hur man skulle ta ut mesta möjliga skatt med minsta möjliga påverkan på ekonomin i övrigt. Svaret på den svåra frågan om hur skatters påverkan på sparande, arbetsutbud, investeringar, riskvilja eller konsumtion skulle minimeras blev: likformighet, neutralitet och enkelhet. I dag lever diskussionen om legitima skatter en tynande tillvaro. Snarare är utgångs ­ punkten för debatten att skatter är skadliga och ständigt behöver slopas eller minimeras. Skattekvoten har sänkts från 49,8 procent 1990 till 42,1 procent 2022, vilket motsvarar ca 440 miljarder kronor i mindre skatteinkomster varje år. Motiven har skiftat men övervägande karakteriserats av att slopandet/sänkningen ska lösa det ena eller det andra samhällsproblemet. Det tydligaste exemplet är jobbskatteavdraget som infördes av alliansregeringen med början 2007, med motivet att arbetsutbudet skulle öka. Skattesänkningar med motivet att de ska ge ökade investeringar och företagande är exempelvis slopandet av förmögenhetsskatten, den låga skatten på investeringsparkonton och på utdelning från onoterade bolag och fåmansbolag, Andra exempel på skatterabatter som ska gynna vissa branscher eller beteenden är nedsatt moms på kultur och livsmedel, nedsatt restaurang ­ moms, rut- och rotavdrag och inte minst en lång rad nedsättningar av arbetsgivaravgifter för olika ändamål. Figur 7 Sveriges skattekvot, 1980–2022 Procent av BNP Källa: SCB och regeringens budgetproposition 2023. Det finns dock inget stöd för att skatter gör mer skada än nytta. En stark tes är att skatt på arbete hämmar viljan att arbeta. Sverige har förhållandevis höga marginal- och deltagandeskatter på arbete. Samtidigt har vi EU:s näst högsta sysselsättningsgrad på ca 82 procent (20–64 år) – för individer med eftergymnasial utbildning är syssel-sättningsgraden 90 procent. Samma förhållande gäller även i andra nordiska länder som Norge och Danmark. Samtidigt har ett land som USA en lägre skatt men också betydligt lägre sysselsättningsgrad. I en studie av Henrik Jacobsen Kleven [34] förklaras höga skatter och hög sysselsättningsgrad med att länder med höga skatter också har stora subventioner av arbetskraftsdeltagande genom offentlig finansiering av särskilt förskola och äldreomsorg. I en omtalad och nyligen publicerad studie från London School of Economics har forskarna Hope och Limberg analyserat effekterna av sänkta skatter på höga inkoms ­ ter. [35] Studien kommer, föga förvånande, fram till att skattesänkningar för de rika ökar den ekonomiska ojämlikheten utan att nämnvärt påverka arbetslösheten eller den ekonomiska tillväxten. Sammanfattningsvis ger forskningen inget entydigt svar på hur starkt det eventuella sambandet mellan skatter och sysselsättning är i Sverige. Det enda som är helt säkert är att skattesänkningar leder till minskade skatteintäkter. Flertalet skattesänkningar har dock tydligt bidragit till kraftigt ökade inkomstskillnader. 6.8 Enhetliga skatter är omfördelande Skatter har en utjämnande funktion genom den direkta omfördelningen – från kapitalägare, företag och personer med höga löneinkomster till låg- och medelinkomst ­ tagare via arbetslöshetsförsäkringen eller kanske socialbidrag. Detta är den mest synliga delen av samhällets omfördelning – men inte den viktigaste. Höga marginalskatter kan beskrivas som ”toppen av ett isberg”. Isberget måste också värnas av dem som önskar en kraftfull utjämning. Mer centralt för att skapa en ökad jämlikhet är dock skatternas betydelse för att säkra välfärdens långsiktiga finansiering. En generell välfärd jämnar ut skillnader i inkomst och förutsättningar både över livets olika skeden och mellan inkomstgrupper. Skolans betydelse för ett mer jämlikt samhälle går inte att överskatta. Jämlik tillgång till sjukvård av hög kvalitet bidrar till att jämna ut hälsoklyftor, förbättra livskvaliteten och förlänga livslängden för befolkningen. En äldreomsorg i offentlig regi syftar till att skapa värdiga och likvärdiga livsvillkor för alla äldre. Trygghets- och omställnings ­ försäkringarna omfördelar mellan olika inkomstgrupper, mellan män och kvinnor men framför allt över livets olika skeden. Den offentliga konsumtionen verkar därmed kraftigt utjämnande på inkomst ­ fördelningen varje år. I regeringens fördelningspolitiska redogörelse för 2021 visas att värdet av de nyttjade välfärdstjänsterna är större i de lägre inkomstgrupperna än i de högre. [36] Den samlade effekten när värdet av offentliga välfärdstjänster adderas till den disponibla inkomsten är att inkomstskillnaderna minskar med 23 procent. [37] Skatt efter bärkraft och välfärd utifrån behov är omfördelningens kärna. Eftersom välfärden finansieras med offentliga medel blir skattepolitiken ett av de mer ideologiskt betydelsefulla politikområdena – kanske det mest betydelsefulla. Dagens kraftiga koncentration av kapital till den rikaste procenten i befolkningen är både orättvis och ineffektiv. Orättvis eftersom människors livsvillkor blir så olika och förståelsen för varandras situation blir begränsad. Ineffektiv eftersom samhället under ­ låter att beskatta inkomster som ändå med stor sannolikhet sparas eller inte används produktivt. Inkomstkoncentration skapar dessutom en ekonomisk och politisk makt ­ förskjutning som riskerar att bli odemokratisk. De extremt rika har råd att köpa sig politiskt inflytande med hjälp av lobbyister och tankesmedjor. Genom höjda skatter omfördelar vi privat konsumtionsutrymme till offentligt. På så sätt omfördelar vi också makt och resurser och ökar det gemensammas del av ekonomin. Vänsterpartiet söker mandat för att inleda arbetet med en genomgripande skatter ­ eform som ska skapa ett enhetligt, rättvist och legitimt skattesystem som kan bidra till en långsiktig finansiering av välfärden. Vår generella utgångspunkt är att staten inte ska använda lägre skattesatser och olika skatteavdrag som stöd till vissa företag eller branscher eller för att påverka konsum ­ tionsmönster och arbetstider. Skatter ska finansiera gemensamma åtaganden och jämna ut inkomstskillnader. Detta bör vara en utgångspunkt för en reformering av det svenska skattesystemet. Det mest prioriterade området att komma till rätta med är den urholkade kapitalbeskattningen och den extremt ojämna förmögenhetsfördelningen i Sverige. 6.9 Finanspolitiska överväganden Finanspolitikens stramhet brukar mätas i förändringen av det strukturella sparandet. I budgetpropositionen stärks det strukturella sparandet från 0,4 procent i år till 0,7 procent nästa år. Budgeten är därmed svagt åtstramande. Samtidigt genomför regeringen tillfälliga stödåtgärder för att kompensera hushåll och företag för de tidigare höga elpriserna. Dessa stödåtgärder ligger utanför statsbudgeten men påverkar den aggregerade efterfrågan och bör därmed beaktas i utformningen av finanspolitiken. Den exakta utformningen och omfattningen av dessa stöd är inte klar, men regeringen bedömer att finanspolitiken, inklusive dessa stöd, blir neutral. Som vi beskrivit i tidigare avsnitt är den svenska ekonomin på väg in i en låg ­ konjunktur; detta motiverar en finanspolitik i expansiv riktning. Samtidigt är inflationen mycket hög och det är tydligt att Riksbankens nuvarande politik är inriktad på att få ned prisökningarna och hålla inflationsförväntningarna i schack. Regeringen vill därför inte bedriva en för expansiv finanspolitik som motverkar Riksbankens ansträngningar att få ned inflationen. Vänsterpartiet delar regeringens syn att finanspolitiken inte får utformas på ett sätt som eldar på inflationen och motverkar Riksbankens strävanden. Vid en samlad bedömning menar vi dock att regeringens finanspolitik är för stram. I det nuvarande läget är det inte rimligt att låta de offentliga finanserna gå med överskott. I vårt budgetalternativ lägger vi oss därför på en budget i balans. 7 Starka och trygga löntagare Vänsterpartiets politik strävar mot full sysselsättning. Med full sysselsättning menar vi att alla som vill och kan arbeta ska ha ett arbete som det går att försörja sig på. Ingen ska behöva gå arbetslös annat än under korta perioder och sysselsättningsgraden ska vara tillräckligt hög för att finansiera en generös offentlig välfärd. En sådan politik kräver också robusta trygghetssystem för individer när de inte kan eller får arbeta. 7.1 Inför ett arbetslöshetsmål Arbetslöshet är mycket kostsamt för såväl samhället som enskilda individer. En situation med hög arbetslöshet innebär att ekonomin inte producerar på sin fulla potential. För de individer som drabbas innebär det en betydligt försämrad ekonomi. Om arbetslösheten blir långvarig försvagas också individers färdigheter och det är förenligt med försämrad psykisk hälsa. Arbetslösheten i Sverige har varit betydligt lägre än vad som är fallet i dag. Under 1970- och 80-talen pendlade den mellan 2 och 4 procent för att under 2000- och 2010 ‑ talen variera mellan 6 och 8 procent. Den stora vattendelaren för arbetslöshetens utveckling är finanskrisen i början av 1990-talet, då arbetslösheten på bara några år steg från 2 till över 10 procent. Det finns i dag ett stort antal västländer som har en arbetslöshet betydligt under Sveriges, vilket visas i figuren nedan. Figur 8 Arbetslöshet i utvalda länder, 2022 Procent av arbetskraften Källa: IMF (2022). ”World Economic Outlook (April 2022)”. Vänsterpartiet anser att den ekonomiska politiken bör styras av reala mål om ökad sysselsättning – där offentligfinansiella mål och inflationsmål blir verktyg för att uppnå de reala målen. Vänsterpartiet anser att ett sådant mål böra vara att pressa ner arbetslös ­ heten till 4 procent. Vänsterpartiets förslag: Den ekonomiska politiken bör sträva mot att pressa ner arbetslösheten till 4 procent. Sysselsättningsgraden kan bli 84 procent Arbetslösheten kan vara låg utan att sysselsättningen är hög. Det kan exempelvis inträffa om människor slutar att leta efter jobb eller blir sjuka och lämnar arbetskraften. Ju färre som arbetar, desto sämre blir förutsättningarna att finansiera offentlig välfärd. Vänsterpartiet strävar därför också efter hög sysselsättning. Vi menar att det i närtid är rimligt att ha ett ambitiöst mål för sysselsättningsgraden för 20–64-åringar. Att inte inkludera personer under 20 år motiveras av att tonåringar i första hand ska studera på gymnasiet, inte arbeta. Det är fortfarande många som lämnar arbetskraften innan de har fyllt 65 år, ofta för att deras arbetsmiljö inte möjliggör att de arbetar längre. När detta väl är uppnått, kan det vara rimligt att utvidga målgruppen till att omfatta personer även högre upp i åldrarna. Efter 1990-talskrisen har den svenska sysselsättningsgraden långsamt tagit sig upp över 80 procent. Under decennierna före den var sysselsättningen dock högre än så. Till exempel var sysselsättningsgraden uppe i 85 procent under 1980-talets sista hög ­ konjunkturår och i skiftet mellan 1980- och 1990-tal, vilket illustreras i figuren nedan. Figur 9 Sysselsättningsgrad i Sverige, 1987–2021, 20–64 år Källa: Konjunkturinstitutet och SCB (Värden 2005–2021 är länkade av SCB. Värden före detta är länkade av KI). Sverige är redan i dag ett av de länder som har högst sysselsättningsgrad i OECD/EU. Vänsterpartiets förslag: Den ekonomiska politiken bör sträva mot en sysselsättningsgrad på 84 procent för personer mellan 20 och 64 år. En investeringsplan för klimatet ger ökad sysselsättning Vänsterpartiet söker mandat för att genomföra ett historiskt omfattande investerings ­ paket för klimatet. Genom investeringar på 700 miljarder kronor vill vi de kommande tio åren se till att klimatomställningen accelereras. [38] Vi föreslår en investeringsledd klimatpolitik för att främja utvecklingen inom tre områden: transporter, energi och bostäder. Med Vänsterpartiets föreslagna investeringar skulle Sverige ta reella steg mot att bli världens första fossilfria välfärdsland. Ett sådant omfattande investeringspaket får också positiva effekter på svensk ekonomi och arbetsmarknad. De ekonomiska effekterna av offentliga investeringar är självklart inte bara beroende av hur mycket som investeras, utan även under vilka former de investeras. Om allt arbete utförs av gästarbetare med låga löner som efter avslutat arbete återvänder till sitt hemland blir följdverkningarna i den svenska ekonomin av de extra investeringarna mindre. Krav på arbetstillstånd, kollektivavtalsenliga löner eller skattskyldighet i Sverige liksom kontroller och kraftfulla sanktioner mot fuskande arbetsgivare är inte bara viktiga för att skydda arbetstagarnas villkor och svenska skatteintäkter. De är också viktiga för att ge svenska företag och arbetare en schysst möjlighet att konkurrera på lika villkor och på så sätt säkerställa att en större del av det välstånd som skapas i arbetet med att bygga ny infrastruktur kommer den svenska ekonomin till del. För att dessa investeringar ska få fullt genomslag i form av ökad sysselsättning och minskad arbetslöshet är det nödvändigt att det samtidigt görs omfattande satsningar på utbildnings- och arbetsmarknadspolitiken. Samtidigt som arbetslösheten är hög så råder det idag brist på yrkesutbildade personer i flera branscher. 7.4 Kompetenslyft för omställning Det finns starka skäl att fortsätta att utveckla matchningen av utbildningsutbudet mot arbetsmarknadens behov. I sin långsiktiga yrkesprognos ser Arbetsförmedlingen brist på arbetskraft med rätt kompetens inom de flesta yrken inom vård och omsorg, inklusive de som inte kräver högskoleutbildning. Efterfrågan på olika typer av lärare är redan i dag hög och bristen håller sannolikt i sig framöver. Efterfrågan på anställda inom bygg och anläggning har varit högre än utbudet under en längre tid. Det är dessutom vanligt att arbetsgivarna rekryterar utländsk arbetskraft till detta område. Denna brist förväntas öka framöver till följd av brist på bostäder och planerade infrastruktursatsningar. [39] Om Sverige ska lyckas väl med klimatomställningen behöver större vikt läggas vid de kompetensbehov som detta kräver. Det gäller både i själva klimatomställningsfasen där Sverige exempelvis behöver bygga ut transport- och energiinfrastruktur och energieffektivisera bostadssektorn, men också för att möta kompetensbehoven när stora delar av industrin ställer om för att minska sina utsläpp. Klimatpolitiska rådet pekar på att det redan i dag är stor brist på tekniker, installatörer och ingenjörer. [40] Även i Fossilfritt Sveriges branschfärdplaner för fossilfri konkurrens ­ kraft lyfts kompetensfrågan. Enligt deras uppskattningar kommer det exempelvis att behövas ca 30 000 nya elinstallatörer de närmaste åren. [41] I ett samhälle som önskar och värdesätter starka och trygga löntagare behövs dels en aktiv arbetsmarknadspolitik, dels ett väl fungerande system för omställning och kompetensutveckling. Den som blir arbetslös ska få stöd och hjälp att få ett nytt arbete. Den som har ett jobb ska få kontinuerlig kompetensutveckling och ges goda möjligheter till omställning för att kunna utföra nya arbetsuppgifter i ett föränderligt arbetsliv. En avslutad gymnasieutbildning är i princip avgörande för etableringen på arbets ­ marknaden och underlättar dessutom lärandet i arbetet och ger nödvändiga förutsätt ­ ningar för att kunna vidareutbilda sig inom ett yrke. En gymnasieutbildning ger tillträde till delar av arbetsmarknaden där det kommer att finnas en stark efterfrågan under många år framöver. Arbetsmarknadsutbildningarna är det traditionella verktyget för omställning och yrkesväxling till bristyrken. Inom den aktiva arbetsmarknadspolitiken, som förlorat mycket av sin omställande kraft, behöver volymerna av yrkesinriktad arbetsmarknads ­ utbildning öka kraftigt. Vänsterpartiet vill stärka den kommunala vuxenutbildningen. Vuxenutbildningen kan innebära en andra chans när tidigare skolformer har misslyckats, men också en möjlighet till yrkesväxling. För att stärka den kommunala vuxenutbildningen vill vi bl.a. se ett vinstförbud inom den offentligt finansierade vuxenutbildningen och att det inrättas en särskild vuxenlärarutbildning. Den tidigare regeringen införde ett nytt omställningsstudiestöd i syfte att finansiera studier som kan stärka vuxnas framtida ställning på arbetsmarknaden med beaktande av arbetsmarknadens behov. Stödet var en del av den överenskommelse som gjordes mellan Svenskt Näringsliv och PTK, som även IF Metall och Kommunal anslöt sig till. Även om Vänsterpartiet i stora delar välkomnade omställningsstudiestödet kan vi konstatera att regeringen hade kunnat införa det utan att kraftigt försämra arbetstagarnas anställningsskydd så som man samtidigt gjorde. Enligt Vänsterpartiet bör arbetsgivarna vara med och finansiera omställningsstudiestödet. Vi redogör närmare för vår syn i Vänsterpartiets motion med anledning av proposition 2021/22:176 Flexibilitet, omställningsförmåga och trygghet på arbetsmarknaden (mot. 2021/22:4524). 7.5 En aktiv arbetsmarknadspolitik Vänsterpartiet vill återupprätta den aktiva arbetsmarknadspolitiken. Det kräver dels en arbetsförmedling som fungerar, dels större satsningar på aktiva åtgärder som rustar och höjer de arbetssökandes kompetens. Fokus ska ligga på att förebygga och bryta långtidsarbetslösheten. 7.5.1 Arbetsförmedlingen En sammanhållen statlig arbetsförmedling med nationell överblick är en förutsättning för att kunna föra en aktiv arbetsmarknadspolitik. Arbetsförmedlingen ska finnas i hela landet för att garantera att alla medborgare ges ett likvärdigt stöd oavsett var man bor. Myndigheten ska fokusera på att rusta de arbetssökande och matcha dem mot de jobb som finns och växer fram. Verksamheten ska bedrivas i offentlig regi utan vinstintresse och antalet privata aktörer bör begränsas. Insatserna ska vara individuellt anpassade och effektiva. Samrådet mellan Arbets ­ förmedlingen och arbetsmarknadens parter bör stärkas i syfte att ta till vara parternas unika kompetens om arbetsmarknadens funktionssätt. Myndighetens samverkan med kommuner, regioner och näringsliv bör utvecklas. Vänsterpartiet anser att Arbetsförmedlingen behöver reformeras för att på ett bättre sätt ge stöd till arbetslösa och möjliggöra för fler arbetsgivare att hitta rätt kompetens. Den pågående reformeringen, som bygger på januariavtalet och innebär att en stor del av Arbetsförmedlingens verksamhet privatiseras, är fel väg att gå. För det första finns en uppenbar risk för oseriösa privata utförare som ser en möjlighet att tjäna pengar på arbetslösa – en upprepning av tidigare liberala ”reformer” som jobbcoacher och etableringslotsar. [42] [43] För det andra finns det en uppenbar risk att arbetssökande som står långt ifrån arbetsmarknaden kommer att få sämre möjligheter till stöd. Dels eftersom de inte omfattas av de matchningstjänster som de fristående aktörerna tillhandahåller, dels eftersom det ekonomiska stödet till matchningstjänsterna tar resurser från insatser riktade till dem som står längst ifrån arbetsmarknaden. För det tredje finns det en uppenbar risk för s.k. vita fläckar på kartan, dvs. orter där fristående aktörer väljer att inte etablera sig p.g.a. otillräckligt befolkningsunderlag. I kombination med de omfattande nedskärningar inom Arbetsförmedlingen som skett de senaste åren, där ett stort antal lokalkontor lagts ner och flera tusen anställda sagts upp, riskerar det att leda till att arbetslösa på vissa orter i Sverige lämnas utan stöd. För personer som står långt ifrån arbetsmarknaden, som ofta är i behov av mycket stöd och personlig service, kommer detta att vara förödande. Forskning visar att förstärkta förmedlingsinsatser, i form av fler möten med arbetsförmedlare, leder till lägre arbetslöshet bland dem som får ta del av insatserna. [44] Förstärkta förmedlingsinsatser, där arbetssökande ges personlig hjälp och stöd med jobbsökande, är särskilt viktigt för långtidsarbetslösa. Vänsterpartiet vill satsa mer på förstärkta förmedlingsinsatser i Arbetsförmedlingens regi. Vi vill att myndigheten ska reformeras på basis av en seriös och genomtänkt diskussion om den samlade arbetsmarknadspolitiken. Arbetsmarknadspolitiken ska inte vara en marknad för välfärdsprofitörer utan tas tillbaka i statlig kontroll för att skapa en bättre fungerande myndighet. Vänsterpartiets förslag: Stoppa den pågående reformeringen. Förmedlingsverksamheten ska bedrivas i offentlig regi. Säkerställ lokal närvaro i hela landet. De kontor som lagts ner ska öppnas på nytt. Säkerställ likvärdig service i hela landet. Anställ mer personal som kan bemanna kontoren. Digitala tjänster ska vara en möjlighet, personlig service en rättighet. Prioritera de långtidsarbetslösa. Ändra förordningen (2007:1030) med instruktion för Arbetsförmedlingen i syfte att understryka att det är en prioriterad uppgift för myndigheten att tillhandahålla verksamma insatser för långtidsarbetslösa. Ge Arbetsförmedlingen resurser och verktyg för att anvisa fler arbetslösa till utbildning – både reguljär utbildning och arbetsmarknadsutbildning. Utvidga målgruppen och genomför insatserna tidigare under arbetslöshetsperioden. Inrätta särskilda kontor med fokus på långtidsarbetslösa. Avskaffa nuvarande system med aktivitetsrapporter. Inför ett nytt system med mindre fokus på kvantitativ sökaktivitet. Bygg upp stödet till personer med funktionshinder. Säkerställ att arbetssökande med funktionsnedsättning ges tillgång till handläggare med specialistkompetens och effektivisera handläggningen av stöden till personer med funktionsnedsättning. Vänsterpartiets satsning på att stärka Arbetsförmedlingen innebär att myndighetens anslag ökas till en nivå som motsvarar den som gällde innan nedmonteringen. Vänsterpartiets förslag: En höjning av anslaget för Arbetsförmedlingens förvaltningskostnader med 1,5 miljarder kronor 2023, 2,5 miljarder kronor 2024 och 3 miljarder kronor 2025 och framåt. Höj och indexera lönetaken för subventionerade anställningar Studier visar att subventionerade anställningar generellt sett ger goda resultat, både för de individer som omfattas och de anställande företagen. Personer som haft en subven ­ tionerad anställning får i allmänhet snabbare ett jobb utan stöd jämfört med dem som varit öppet arbetslösa. Vänsterpartiet vill satsa mer på subventionerade anställningar, såväl för personer med kort tid i arbetslöshet som för långtidsarbetslösa. Samtidigt finns risk för undanträngningseffekter, utnyttjande och segmentering. [45] För att motverka detta bör regelverket kring subventionerade anställningar stramas upp. Samrådshanteringen mellan Arbetsförmedlingen och berörda fackförbund behöver förbättras och regelverket för samtliga subventionerade anställningar förtydligas så att löner och övriga villkor blir i nivå med kollektivavtal i branschen. [46] Subventionerat anställda är överrepresenterade i lågkvalificerade yrken i vissa specifika branscher och har sämre löner och villkor än övriga arbetstagare. Inom hotell- och restaurangbranschen har nästan en tiondel av arbetskraften någon form av subven ­ tionerad anställning. Inom SCB:s yrkeskategori nio (yrken med låga formella utbild ­ ningskrav) hade närmare en femtedel av landets anställda en lönesubvention under de senaste åren. En huvudorsak till denna segmentering är regeringens lågt satta lönetak på 20 000 kronor per månad. Det innebär att arbetsgivaren inte subventioneras för den del av lönen som överskrider taket. För att motverka segmenteringen, och öppna upp för subven ­ tionerade anställningar i fler branscher där löner och villkor är bättre, föreslår Vänster ­ partiet att lönetaken höjs och indexeras. Vi menar att lönetaken för subventionerade heltidsanställningar bör ligga på 40 000 kronor per månad. Höjningen från dagens nivå bör ske stegvis med 5 000 kronor per år över en fyraårsperiod (2024–2027) för att åstadkomma en god förutsägbarhet för arbetsförmedlare, arbetsgivare och arbetssökande. Därefter bör taket indexeras i enlighet med inkomstindex. Reformen beräknas försvaga de offentliga finanserna med mellan 1,3 och 4 miljarder kronor från 2024 till 2026. [47] Vänsterpartiets förslag: Höj lönetaken för subventionerade heltidsanställningar med 5 000 kronor per år över en fyraårsperiod (2024–2027). Arbetsmarknadsutbildning Utvärderingar visar på positiva effekter av arbetsmarknadsutbildning, både vad gäller övergång till arbete och inkomstutveckling. Arbetsmarknadsutbildning leder i hög utsträckning till arbete och ger långsiktigt positiva effekter på deltagarnas arbets ­ inkomster. De senaste åren har utbildningarnas effekt förbättrats. Det beror dels på att utbildningarna anpassats mer efter arbetsmarknadens behov, dels på att endast de arbetssökande som har nytta av programmen deltar. [48] Trots goda resultat har antalet deltagare i arbetsmarknadsutbildning minskat de senaste åren. Under 2020 genomgick endast 5 500 personer en arbetsmarknadsutbildning. [49] Vänsterpartiet vill att fler arbetslösa ska ges möjlighet att delta i arbetsmarknads ­ utbildning. Antalet platser bör utökas med ett mål om att minst 20 000 personer bör genomgå en arbetsmarknadsutbildning per år. Samtidigt bör kvaliteten på utbild ­ ningarna förbättras och i högre grad än i dag riktas mot bristyrken. Särskild vikt bör läggas på att erbjuda utbildningar till kvinnor som fortfarande är underrepresenterade i arbetsmarknadsutbildningarna. Arbetsförmedlingen bör ges möjlighet att bedriva arbetsmarknadsutbildning i egen regi, genomföra den tillsammans med kommuner och andra offentliga aktörer eller välja att använda utbildningar inom det reguljära utbildningssystemet. På sikt bör de privata anordnarna av arbetsmarknadsutbildning fasas ut. Regeringen gör bedömningen att det finns utrymme för effektiviseringar av arbetsmarknadspolitiken och skär därför ner på anslaget till arbetsmarknadspolitiska program och insatser med ca 1,5 miljarder kronor 2023. Det framgår dock inte vilka program och insatser som ska vara föremål för effektiviseringen. Enligt regeringen ger effektiviseringen utrymme för en fortsatt ökning av insatser i förhållande till nuvarande nivåer som svarar mot utmaningarna på arbetsmarknaden: matchningstjänster, arbets ­ marknadsutbildning och arbetspraktik. Vänsterpartiets fasta övertygelse är att detta snarare kommer att innebära att man byter mer kostsamma men effektiva åtgärder i form av arbetsmarknadsutbildning mot exempelvis inköp av matchningstjänster. Vänsterpartiet bedömer att en nedskärning av anslagen innebär en nedskärning med tusentals platser i arbetsmarknadspolitiken. Vänsterpartiet avvisar regeringens ambition att öka antalet matchningstjänster, dvs. upphandlade förmedlingstjänster via externa aktörer. Vi anser att dessa resurser bör läggas på att rusta och stödja arbetslösa – inte på att berika privata välfärdsprofitörer. Vänsterpartiets förslag: Att antalet personer i arbetsmarknadsutbildning ökar till 30 000 totalt per år 2025, vilket innebär en ökning med 20 000 platser jämfört med 2022. Ökningen bör ske stegvis och innebär att statens kostnader ökar med 1 miljard kronor 2023, 2 miljarder kronor 2024 och 3 miljarder kronor 2025 och framåt. [50] Reguljär utbildning Sverige är en avancerad ekonomi och kraven för att etablera sig på arbetsmarknaden är höga. En avslutad gymnasieutbildning och goda kunskaper i svenska är i princip avgörande för att få ett jobb. Många arbetslösa, i synnerhet långtidsarbetslösa, har kort utbildning och bristfälliga kunskaper i svenska. För att de ska få jobb behöver de ges möjlighet till utbildning inom ramen för arbetsmarknadspolitiken. Utbildningsinsatser bör även erbjudas arbetslösa med längre utbildning och goda kunskaper i svenska i syfte att stärka deras möjligheter att få jobb. Vänsterpartiet vill att fler arbetslösa ska erbjudas utbildning inom det reguljära utbildningssystemet. Arbetsförmedlingen bör därför ges större möjligheter att anvisa arbetssökande till olika former av utbildning som stärker den enskildes möjlighet att få en anställning: gymnasieutbildning, komvux, yrkesvux, yrkeshögskola och högskola. 7.5.5 Särskilda insatser för långtidsarbetslösa Långtidsarbetslösa kräver särskilda insatser för att få jobb. 2018–2021 bedrev Arbets ­ förmedlingen en försöksverksamhet för att utveckla metoder för hur långtidsarbetslösa kan komma tillbaka i arbete: Jämställd etablering. Projektet vände sig primärt till utrikesfödda kvinnor, men metoden kan tillämpas på andra grupper. Metoden, ”matchning från dag 1”, kombinerade flera parallella insatser: kartläggning av kompetens, språkutbildning, praktik och subventionerade anställningar. Arbetsförmedlingens effektutvärdering visar på mycket goda resultat. Närmare 1 300 av drygt 3 000 deltagare fick jobb inom bl.a. äldre- och barnomsorg, lokalvård och restau ­ rang. Sannolikheten att projektdeltagarna fick ett arbete eller började studera var hela 30 procent högre än för den som deltog i Arbetsförmedlingens ordinarie verksamhet. Trots goda resultat lades projektet ner våren 2021 med hänvisning till att det var alltför personalkrävande. [51] Vänsterpartiet anser att Arbetsförmedlingen bör ta fasta på de arbetssätt och metoder som fungerar. Projektet Jämställd etablering är ett sådant exempel. Vänsterpartiets förslag: Arbetsförmedlingen bör göra projektet Jämställd etablering till en del av myndighetens ordinarie verksamhet i hela landet. Arbetslöshetsförsäkringen För att den som förlorar jobbet ska kunna få goda möjligheter att antingen ställa om eller hitta ett jobb som motsvarar dennes kompetens behöver arbetslöshetsförsäkringen ge en rimlig ersättning. Vänsterpartiet menar att 80 procent av inkomsten är en rimlig nivå för att säkra inkomsttryggheten och omställningsförmågan för individen. Under pandemin har regeringen genomfört flera tillfälliga förstärkningar av arbetslöshetsförsäkringen. Bland annat har ersättningsnivåerna höjts och arbetsvillkoret justerats så att fler kan kvalificera sig för ersättning. De tillfälliga förstärkningarna av a ‑ kassan innebär att knappt 4 av 10 av de heltidsarbetande får 80 procent av sin tidigare lön i ersättning från a-kassan. Regeringen föreslår i budgetpropositionen för 2023 att de tillfälliga förstärkningarna ska finnas kvar. Det har beskrivits som en satsning på arbetslöshetsförsäkringen, men i praktiken innebär det en fortsatt urholkning av ersättningsnivåerna. Eftersom golv och tak anges i nominella belopp och därmed varken följer pris- eller löneutvecklingen innebär det en årlig urholkning i takt med att lönerna stiger. Detta illustreras i figur 10 nedan. Figur 10 Andel löntagare som får 80 procent av sin tidigare inkomst från a-kassan Källa: SCB. Figur 10 ovan visar hur stor andel av löntagarna som får 80 procent av sin tidigare inkomst i ersättning från arbetslöshetsförsäkringen. För de första hundra dagarna är det alltså drygt hälften av löntagarna som är försäkrade i den omfattningen och efter de första hundra dagarna rör det sig om ca 30 procent. De förstärkningar som genomfördes med anledning av pandemin synliggörs av att kurvorna pekar uppåt 2020. Som framgår av figuren minskade dock denna andel redan 2021 och ytterligare 2022. Nästa år kommer andelen löntagare som får motsvarande 80 procent av sin tidigare inkomst att minska ytterligare, varför det är svårt att beskriva regeringens förslag som en satsning. Vänsterpartiets mål är att 80 procent av löntagarna ska få 80 procent av sin tidigare lön vid arbetslöshet. Vi vill därför höja den högsta dagpenningen och grundbeloppet (tak och golv), indexera ersättningsbeloppen till löneutvecklingen, höja ersättningsnivån till 80 procent för hela ersättningsperioden samt för tid med aktivitetsstöd, förbättra kvalificerings- och ersättningsvillkoren och återinföra studerandevillkoret. Reformerna ska ske successivt enligt följande modell: 2023 permanentas de tillfälliga kvalificerings- och ersättningsregler som gällt under pandemin och karensdagarna i a-kassan avskaffas. Ersättningsnivån ändras så att den uppgår till 80 procent av den tidigare lönen under hela ersättningsperioden, även för dem med aktivitetsstöd. Taket i a-kassan höjs för hela ersättningsperioden, även för dem med aktivitetsstöd så att 80 procent av löntagarna hamnar under det. Samma år höjs grundbeloppet och ersättningarna i aktivitetsstödet i relation med höjningen av taket. 2024 återinförs studerandevillkoret. 2025 inkomstindexeras ersättningsnivåerna i arbetslöshetsförsäkringen. De tillfälliga kvalificerings- och ersättningsregler som gällt under pandemin innebär att taket i a-kassan uppgår till 1 200 kronor per dag under de 100 första dagarna och där ­ efter 1 000 kronor per dag samt att ersättning enligt grundförsäkringen uppgår till 510 kronor per dag och den tillfälligt lägsta nivån för grundbeloppet på 255 kronor bibehålls. Vänsterpartiets förslag om att taket i arbetslöshetsförsäkringen ska uppgå till en nivå som innebär att 80 procent av löntagarna har inkomster under det innebär att det höjs till 1 714 kronor per dag. Taket i grundförsäkringen höjs till 688 kronor per dag och grund ­ beloppet till 344 kronor per dag. Till följd av våra förslag får deltagarna i de arbets ­ marknadsåtgärder vi satsar på en högre ersättning, och vi underlättar därmed omställningen. Förslagen innebär att en medelinkomsttagare som varit arbetslös i över 100 dagar får drygt 4 000 kronor mer per månad. Den som har ersättning enligt grundförsäkringen får mellan omkring 2 000 och 4 000 kronor mer per månad. Vänsterpartiets föreslagna förstärkning av arbetslöshetsförsäkringen försvagar de offentliga finanserna med mellan 3,2 och 4,8 miljarder kronor 2023–2025, varav återinförandet av studerandevillkoret uppskattas stå för 1 miljard kronor när det införs 2024. [52] Vänsterpartiets förslag: Reformera a-kassan enligt beskrivningen ovan. En positiv arbetslinje kräver en stark socialförsäkring Socialförsäkringarna har urholkats under flera års tid. Det gäller inte minst pensionerna och sjukförsäkringen, inkluderat arbetsskadeförsäkringen, men också flera av de ersättningar och bidrag som tillhör familjepolitiken. Inspektionen för socialförsäkringen (ISF) har analyserat utvecklingen av socialförsäkringsförmånerna under de senaste 30 åren. [53] Inspektionen kom bl.a. fram till att 14 procent av männen och 2,4 procent av kvinnorna hade inkomster över inkomsttaket i sjukpenningen 1992. 2017 var mot ­ svarande andelar 57,4 procent av männen och 37,8 procent av kvinnorna. När riksdagen beslutade att höja det allmänna barnbidraget 2018 var det den första gången sedan 2006. Bidragets faktiska värde hade då successivt sjunkit med 11 procent. För att stärka socialförsäkringens inkomstutjämnande effekt anser Vänsterpartiet att ersättningarna i den bör vila på ett antal principer som varierar beroende på typ av ersättning. Vänsterpartiet anser att de inkomstrelaterade ersättningarna, inkluderat tak och grundnivåer, ska inkomstindexeras på sikt. Inkomstindexeringen ska börja tillämpas från 2026, efter att vi höjt nivåerna i flera ersättningssystem. Kostnadsrelaterade ersättningar såsom barnbidrag och bostadsbidrag ska prisindexeras och fasta belopp ska endast användas undantagsvis. Vidare anser vi att ersättningsnivåer och tak bör utformas så att 80 procent av löntagarna får 80 procent av lönen i ersättning. Dessa principer vägleder Vänsterpartiets politik avseende tak och nivåer på ersättningar inom socialförsäkringen. Den 1 januari 2022 höjdes taket i sjukpenningen till 10 prisbasbelopp. Taket i sjukersättningen ligger på 8 prisbasbelopp, medan föräldraförsäkringen ligger på 10 prisbasbelopp och graviditetspenningen och den tillfälliga föräldrapenningen (vab) på 7,5 prisbasbelopp. Vänsterpartiet anser att taken i transfereringssystemen bör vara enhetliga och utformas så att 80 procent av löntagarna får 80 procent av lönen i ersättning. För att nå dit behöver taken höjas. Vänsterpartiet vill se en höjning av taken i socialförsäkringen 2024. Cirka 800 000 personer beräknas få en högre individuell disponibel inkomst som en följd av förslaget. [54] Den offentligfinansiella effekten av förslaget innebär ökade kostnader med en dryg miljard kronor per år. Vänsterpartiets förslag: Inkomstindexera tak och ersättningsnivåer i socialförsäkringen från och med 2026. Höj taken i föräldraförsäkringen (föräldrapenning och tillfällig föräldrapenning) och sjukförsäkringen (sjukpenning och sjukersättning) så att 80 procent av löntagarna får ersättning i relation till sin tidigare inkomst fr.o.m. 2024. Sjukförsäkringen Alla kan bli sjuka. Alla har därför ett intresse av en bra sjukförsäkring. Den svenska sjukförsäkringen bygger på att personer som drabbas av sjukdom som gör dem oförmögna att arbeta fortsatt ska ha en rimlig ekonomisk situation samt få stöd att komma tillbaka till arbete. Det finns ett starkt stöd i befolkningen för att viktiga trygghetssystem som sjukförsäkringen ska finansieras gemensamt och solidariskt. Den tidigare borgerliga regeringens såväl som den nuvarande regeringens attacker mot sjukförsäkringen har lett till att många sjuka förvägras ekonomisk trygghet vid sjukdom. Sverige har blivit ett land där sjukdom för många har kommit att innebära fattigdom. Därmed urholkas legitimiteten i och förtroendet för sjukförsäkringen. Det krävs en rad förändringar för att återupprätta en sjukförsäkring som bygger på trygghet och solidaritet mellan oss alla som omfattas av den. Det regelverk som nu är styrande, med fasta tidsgränser inom sjukförsäkringen, drabbar LO-kvinnor hårdast och förstärker köns- och klassorättvisorna. Tidsgränserna har gjort försäkringen stelbent och flyttat riskerna och ansvaret för sjukdom till den enskilde. Arbetsgivaren har en nyckelroll både i att förhindra att anställda blir sjuka och i rehabiliteringen och återgången till arbetet. Det är från arbetet man sjukskrivs och till arbetet man ska rehabiliteras. Vänsterpartiet anser att rehabiliteringskedjan, med stelbenta tidsgränser, bör slopas och ersättas av ett individuellt anpassat system där fokus hamnar på medicinska insatser, rehabilitering och arbetsprövning utifrån förmågor hos den enskilde. Vänsterpartiet anser att ersättning bör finnas i fler steg än dagens fyra för att underlätta och göra det mindre riskabelt att pröva att börja arbeta igen. Vid prövning av sjukpenning och sjukersättning ska Försäkringskassan göra en helhetsbedömning som kan väga in flera saker, såsom ålder, arbetslivserfarenhet och bosättningsort. Den grundläggande försäkringsrättsliga principen att den försäkrade är försäkrad i befintligt skick bör åter gälla. Flera ersättningsnivåer inom sjukförsäkringen behöver höjas. Vänsterpartiet vill höja taket i sjukpenningen för arbetssökande från dagens 543 kronor per dag till 664 kronor per dag. Därefter bör det inkomstindexeras. Omkring 40 000 individer beräknas beröras av förslaget på så sätt att de får en ökad individuell disponibel inkomst år 2023. Den offentligfinansiella effekten av förslaget innebär ökade kostnader med 100 miljoner kronor 2023, 200 miljoner kronor 2024, 300 miljoner kronor 2025 och 400 miljoner kronor 2026. [55] Vi vill också avskaffa bestämmelserna om sjukpenning på fortsättningsnivå så att den som har sjukpenning i över ett år fortsatt får 80 procent av SGI i stället för 75 procent som i dag. Omkring 100 000 personer beräknas få en högre individuell disponibel inkomst som en följd av förslaget 2023. Förslaget beräknas försvaga de offentliga finanserna med 600 till 700 miljoner kronor per år under den kommande mandatperioden. [56] Vänsterpartiet anser vidare att ersättningsnivån i sjuk- och aktivitetsersättningen bör höjas till 80 procent av antagandeinkomsten. Förslaget beräknas ge omkring 130 000 personer en högre individuell disponibel inkomst 2023. De offentliga finanserna beräknas under kommande mandatperiod försvagas med 2,2–2,4 miljarder kronor per år till följd av förslaget. [57] Slutligen anser vi att hela karensavdraget bör avskaffas snarast möjligt och att arbetsgivarna bör stå för kostnaden, men vi är också beredda att överväga andra alternativ som att förlänga den karensersättning som gällt under pandemin fram till dess att utredningens förslag genomförs. Det offentligfinansiella sparandet minskar med omkring 600 miljoner kronor per år om arbetsgivarna tar hela kostnaden för att avskaffa karensavdraget. [58] I samband med att karensavdraget slopas bör sjuklöneansvaret för mindre företag ses över. Vänsterpartiet har tidigare föreslagit slopat sjuklöneansvar för företag med tio anställda eller färre och minskat sjuklöneansvar för företag med mellan tio och femton anställda. I mars 2022 tillsatte den dåvarande regeringen en utredning av karensavdraget och sjuklöneansvaret (dir. 2022:23). Vänsterpartiets politik för att stärka sjukförsäkringen beskrivs närmare i motionen En fungerande sjukförsäkring (2022/23:1228). Vänsterpartiets förslag: Höj taket i sjukpenningen för arbetssökande till 664 kronor per dag och inkomstindexera det. Avskaffa bestämmelserna om sjukpenning på fortsättningsnivå så att den som har sjukpenning i över ett år fortsatt får 80 procent av SGI. Höj ersättningsnivån i sjuk- och aktivitetsersättningen till 80 procent av antagandeinkomsten. Avskaffa karensavdraget och låt arbetsgivarna ta hela kostnaden. Pensionssystemet Vi tjänar in vår pension medan vi arbetar. Pension kan därför beskrivas som uppskjuten lön. Samtidigt finansieras dagens pensioner med avgifter på nuvarande löneinkomster. Därför är pensionssystemets utformning och hur den avstådda lönen används av stor samhällsekonomisk betydelse. Vänsterpartiet vill att pensionssystemet ska ge verklig ekonomisk trygghet vid arbetslivets slut. Det allmänna pensionssystemet bör garantera pensioner motsvarande cirka 65 procent av slutlönen för låg- och medelinkomsttagare. Med tjänstepensionen inkluderad blir kompensationsgraden givetvis högre. Pensions ­ systemet bör dessutom innehålla ett grundskydd som gör att ingen pensionär tvingas att leva i fattigdom. Systemet ska också ge möjlighet att avsluta yrkeslivet i förtid med en rimlig pension för den som slitit ut sig under ett långt och tungt arbetsliv. Vänsterpartiet vill ha en öppen och demokratisk process kring pensionerna i stället för den nuvarande icke-transparenta pensionsgruppen. Tills vi har ett nytt pensions ­ system kommer Vänsterpartiet att verka för att förbättra det befintliga systemet. 7.9.1 Höj pensionerna Pensionerna behöver höjas. Den genomsnittliga allmänna pensionen för årskull 1954 uppgick 2020 till 13 672 kronor per månad, före skatt. För kvinnor uppgick den till 12 689 kronor per månad och för män till 14 764 kronor per månad, före skatt. Nära hälften av landets kvinnliga pensionärer har så låg inkomstgrundad pension att de har rätt till garantipension. [59] Omkring 300 000 pensionärer i Sverige lever med låg ekonomisk standard. Det är den högsta siffran i Norden. [60] Behovet av höjda pensioner är större för låginkomsttagare. Vänsterpartiet har under lång tid drivit på för att höja garantipensionen och nu tvingat övriga partier att agera. Höjningen, med 1 000 kronor i månaden, genomfördes i augusti 2022 och är ett resultat av Vänsterpartiets enträgna arbete för höjda pensioner. Den strid kring pensionsfrågan som föregick beslutet visar också att Pensionsgruppen allt mer spelat ut sin roll. För att pensionssystemet ska ha allmänhetens förtroende måste det fungera för alla som omfattas av det. Sveriges pensionssparare och pensionärer ska inte vara beroende av privata lösningar för ekonomisk trygghet vid arbetslivets slut. Det ska inte vara ett personligt ansvar att trygga sin pension, det ansvaret ska vara politikens. När de pensionärer som har det sämst ställt får ökade inkomster skapas också ett tryck på förbättringar för övriga pensionärer. Nästa steg i att förbättra pensionärernas ekonomi är därför höjda inkomstpensioner. Vänsterpartiet har i vårbudgetmotionen (2021/22:4707) presenterat ett förslag som höjer inkomstpensionerna med omkring 13,4 procent eller strax under 2 000 kronor i månaden för genomsnittspensionären. Förslaget innebär att inbetalningarna till pensionssystemet ökar och att pensionsrätterna för dagens pensionärer och pensions ­ sparare höjs i motsvarande omfattning successivt fram till 2026. Till följd av förslaget ökar inkomstindex, vilket höjer pensionerna ytterligare 2024. För att skapa symmetri i systemet gentemot den broms som finns i dag, och för att se till att pensionerna ökar när pensionssystemet har stora överskott, vill vi också införa en gas i pensionssystemet. Förslagen innebär att pensionen höjs med cirka 13,4 procent till 2026. En medel ­ inkomsttagare som går i pension efter att reformen är genomförd får till följd av våra förslag drygt 2 000 kronor högre inkomstpension. Kompensationsgraden är högre för dem med låga inkomster, eftersom grundskyddet höjer den allmänna pensionen relativt slutlön. För dem med högre inkomster blir kompensationsgraden lägre eftersom inkomster över taket inte ger pensionsrätter. 7.9.2 Övergångsregler Förändringarna föreslås genomföras under kommande mandatperiod. Inbetalningarna till pensionssystemet höjs totalt med 1,29 procentenheter till 2026. Höjningen föreslås fördelas jämnt över kommande fyra år. Alltså höjs inbetalningarna med drygt 0,32 procentenheter per år. 2023 avskaffas den allmänna pensionsavgiften och det skatte ­ avdrag som kompenserar för avgiften. Samtidigt höjs ålderspensionsavgiften till drygt 17,53 procent. 2024 höjs således inkomstindex med 6,6 procent och pensionerna ökar därför med 5,9 procent. Även inbetalningarna höjs med ytterligare drygt 0,32 procenten ­ heter till cirka 17,86 procent för att höjas till knappt 18,18 procent 2025 och 18,5 procent 2026. Även pensionsrätterna för nuvarande pensionssparare och pensionärer höjs successivt under kommande fyra år, sammantaget med 7,5 procent. Totalt höjs inkomst ­ pensionerna med 13,4 procent till 2026. En gas införs i systemet 2026, då övriga föreslagna reformer avslutas. 7.9.3 Offentligfinansiella effekter Reformen föreslås genomföras under kommande mandatperiod, varför de offentlig ­ finansiella effekterna fördelas över kommande fyra år. 2023 ökar inbetalningarna till pensionssystemet, varför de offentliga finanserna stärks. Eftersom pensionerna och inkomstindex föreslås höjas fr.o.m. 2024 försvagas de offentliga finanserna från det året och framåt. Statens och kommunsektorns skatteinkomster ökar också från det året, samtidigt som utgifterna för grundskyddet och inkomstpensionstillägget minskar. De samlade offentligfinansiella effekterna uppgår till en kostnad om 21,3 miljarder kronor när reformen är fullt genomförd 2026. Statens kostnader uppgår till 15,6 miljarder kronor. Kommunsektorns finanser beräknas stärkas med 14,7 miljarder kronor 2026, varav 13,7 miljarder kronor består av ökad inkomstskatt. Ålderspensionssystemets finanser försvagas med drygt 20 miljarder kronor. Tabell 1 Offentligfinansiella effekter av förslaget (miljarder kronor) 2023 2024 2025 2026 Staten –3,4 –8,4 –11,0 –15,6 Grundskydd* och inkomstpensionstillägg 0,0 2,0 6,8 9,1 Skatt** –0,5 –0,3 0,0 0,1 Skattered. allmän pensionsavgift 149,4 156,2 163,0 163,0 Allmän löneavgift –160,6 –175,8 –191,5 –199,2 Statlig ålderspensionsavgift –8,2 –8,9 –9,5 –9,5 Ålderspensionsavgifter över taket 16,7 17,8 19,5 20,3 Tillskott till ÅP-systemet 0 4,2 17,3 20,4 Övrigt*** –0,2 0,6 0,6 0,6 Kommuner –0,2 4,1 11,2 14,7 Ålderspensionssystemet 6,6 0 0 0 Tilläggspension 0,0 –8,7 –8,3 –8,3 Inkomstpension 0,0 –9,7 –31,3 –41,7 Allmän pensionsavgift –149,4 –156,2 –163,0 –163,0 Ålderspensionsavgift 147,8 161,5 175,8 182,9 Statlig ålderspensionsavgift 8,2 8,9 9,5 9,7 Totalt 3,0 –8,5 –17,1 –21,3 Källa: Beräkningarna är baserade på RUT 2022:722. [61] *Garantipension, bostadstillägg och garantitillägg. **Statlig skatt, public service-avgift, kapitalskatt, skattereduktion förvärvsinkomstbolagsskatt, bolagsskatt. ***Höjd avgift: staten arbetsgivare, sänkt premie till tjänstepensionen. Vänsterpartiets förslag: Höj inbetalningarna till pensionssystemet och pensionsrätterna för dagens pensionärer och pensionssparare till 18,5 procent av bruttoinkomsten. Till följd av förslaget ökar inkomstindex, vilket höjer pensionerna ytterligare. För att skapa symmetri i systemet gentemot den broms som finns i dag, och för att se till att pensionerna ökar när pensionssystemet har stora överskott, vill vi också införa en gas i pensionssystemet. [62] Ytterligare förändringar inom pensionssystemet De förslag som presenteras här syftar till att höja pensionerna nu. De innebär inte att bristerna i pensionssystemet är åtgärdade. Den främsta anledningen till att pensionerna urholkats är att vi lever längre i dag än när pensionssystemet infördes. Givet pensions ­ systemets konstruktion kräver det att vi arbetar längre för att få en rimlig pension, vilket många inte klarar. Arbetsmiljön och arbetsvillkoren har inte förbättrats på de sätt som krävs för att möjliggöra ett längre arbetsliv generellt. Systemet behöver reformeras både för att höja pensionerna generellt och för att kunna ge ekonomisk trygghet åt de som sliter ut sig i förtid. Vänsterpartiet anser att det ska räcka med 44 års arbete för att få rätt till garanti ­ pension oavsett hur gammal man är. Eftersom det inte går att säga hur många som skulle använda möjligheten att ta ut garantipension tidigare har det inte gått att beräkna de offentligfinansiella effekterna av förslaget. Vidare anser Vänsterpartiet att inbetalningarna till pensionssystemet och de med ­ följande pensionsrätterna bör baseras på bakomliggande inkomst och inte på utbetald ersättning vid sjukfrånvaro, arbetslöshet och föräldraledighet. Förslaget skulle minska det offentligfinansiella sparandet med omkring 600 miljoner kronor per år. Eftersom förslaget till en början innebär att inbetalningarna till pensions ­ systemet ökar genom inbetalningar från staten blir effekterna på de offentliga finanserna relativt blygsamma under de första åren. På sikt innebär förslaget att utgifterna för ålderspensionssystemet kommer ikapp inkomsterna i takt med att de personer som får höjda pensionsrätter till följd av förslaget går i pension. Pensionen skulle i jämförelse med i dag öka med omkring 250 kronor per månad för en person med genomsnittlig inkomst, per år som sjukskriven, arbetslös eller föräldraledig. [63] Vänsterpartiets politik för att stärka pensionerna beskrivs närmare i motionen Pensioner att leva på (2022/23:1283). Vänsterpartiets förslag: Den som har arbetat i 44 år ska kunna ta ut garantipension. Låt inbetalningarna till pensionssystemet och de medföljande pensionsrätterna vid sjukfrånvaro, arbetslöshet och föräldraledighet baseras på bakomliggande inkomst och inte på utbetald ersättning. Den ekonomiska familjepolitiken Målen för den ekonomiska familjepolitiken är att bidra till en god ekonomisk levnads ­ standard för alla barnfamiljer, att bidra till minskade skillnader i de ekonomiska villkoren mellan hushåll med och utan barn samt att bidra till ett jämställt föräldraskap. Mycket tyder på att politiken har blivit allt sämre på att uppfylla dessa mål sedan 1990 ‑ talet. Även om många barnfamiljer har fått det ekonomiskt bättre under 2000-talet ökade andelen barnfamiljer som lever med låg ekonomisk standard från omkring 8 procent i början av 2000-talet till 16 procent 2017. Förmågan hos förmånerna i den ekonomiska familjepolitiken att minska den ekonomiska utsattheten har minskat markant under 2000-talet. År 2000 minskade andelen barnhushåll med låg relativ ekonomisk standard med nära två tredjedelar, tack vare förmånerna – från 24 procent om förmånerna inte hade funnits till 8 procent med förmånerna. År 2020 minskade andelen bara med en tredjedel till följd av förmånerna – från 27 till 18 procent. Det är framför allt de behovsprövade bidragen som har mist sin förmåga att minska andelen ekonomiskt utsatta hushåll. 7.10.1 Inför ett tillfälligt ensamståendetillägg i barnbidraget Ensamstående med barn tillhör de mest ekonomiskt utsatta grupperna, enligt Försäkringskassans analyser. Under 2021 kom i genomsnitt 8,4 procent av barn ­ hushållens inkomster från familjeersättningarna, alltså socialförsäkringen. Störst andel, 22 procent, får ensamstående kvinnor med flera barn, trots att de utgör 16 procent av barnhushållen. Ensamstående föräldrar med flera barn får omkring 17,5 procent av sin disponibla inkomst från familjeersättningarna. Minst andel får sammanboende med ett barn och sammanboende med två barn med 5 respektive 7 procent. De behovsprövade bidragen är framför allt viktiga för ensamstående flerbarnsföräldrar. I genomsnitt utgörs 8,7 procent av deras disponibla inkomst av de behovsprövade bidragen, vilket kan jämföras med mellan 0,6 och 1,7 procent för sammanboende barnhushåll. Vänsterpartiet vill minska behoven av de behovsprövade ersättningarna. Generella stöd möter i regel större acceptans och kräver inga ansökningsförfaranden eller inkomst ­ prövningar. Vänsterpartiet vill med anledning av den höga inflationen och den pressade situationen för många ensamhushåll införa ett tillfälligt ensamståendetillägg under 2023 i barnbidraget som innebär att ensamstående med barn får 500 kronor mer per månad och barn. Tillägget uppskattas kosta staten 2,1 miljarder kronor 2023 och bör utvärderas för att avgöra om det ska förlängas. [64] Vänsterpartiets förslag: Inför ett tillfälligt ensamståendetillägg om 500 kronor i månaden per barn i ensamståendehushåll under 2023. Höj grundnivån i föräldraförsäkringen Ingen förälder borde behöva välja mellan att betala elräkningen eller köpa vinterskor till barnen, och inget barn borde behöva växa upp i fattigdom i Sverige. Tyvärr ser det inte ut så i dag, barnfattigdomen är ett stort problem i dagens Sverige. Föräldrar som inte har arbetat i sex månader närmast före förlossningen och därför saknar sjukpenninggrundande inkomst (SGI) får föräldrapenning på grundnivå om 250 kronor per dag. De flesta av dem som får föräldrapenning på grundnivå är troligtvis unga och arbetslösa eller studerande eller har invandrat nyligen och inte hunnit etablera sig på arbetsmarknaden. Vänsterpartiet anser att grundnivån bör indexeras, i stället för att riksdagen med jämna mellanrum ska höja den när den upplevs ha blivit för låg. Om grundnivån hade räknats upp med inkomstindex från den senaste höjningen 2016 hade den varit 299 kronor per dag 2023 (RUT 2020:762). För den som tar ut 30 dagar per månad på grundnivå skulle det innebära att föräldrapenningen höjs med nästan 1 500 kronor per månad. Förslaget beräknas försvaga de offentliga finanserna med omkring 400 miljoner kronor per år. Vänsterpartiet anser att grundnivån bör höjas till 299 kronor per dag. [65] Vänsterpartiets förslag: Höj grundnivån i föräldraförsäkringen till 299 kronor per dag. Höj försörjningsstödet Hushållen med de minsta ekonomiska marginalerna är extra utsatta till följd av den höga inflationen. För att förbättra situationen för dessa hushåll och hjälpa dem igenom dessa svåra tider föreslår Vänsterpartiet att försörjningsstödet höjs generellt med 1 000 kronor per månad och hushåll. Vi vill också se en särskild satsning på barnfamiljer som innebär att försörjnings ­ stödet höjs med ytterligare 500 kronor per månad och barnhushåll, samt 200 kronor per månad och barn. Förslagen försvagar de offentliga finanserna med 1 891 miljoner kronor 2023. Vänsterpartiets förslag: Höj försörjningsstödet med 1 000 kronor per månad och hushåll. Höj försörjningsstödet med 500 kronor per månad och barnhushåll samt 200 kronor per månad och barn. Reformtabell Tabell 2 Reformtabell Starka och trygga löntagare (miljarder kronor) 2023 2024 2025 Starka och trygga löntagare Stärk Arbetsförmedlingen 1,5 2,5 3,0 Höj och indexera lönetaken för subventionerade anställningar 0,0 1,3 3,0 Utöka arbetsmarknadsutbildningarna 2,5 2,0 3,0 Stärk arbetslöshetsförsäkringen 3,2 4,4 4,8 Höj taken i socialförsäkringen 0,0 1,2 1,3 Höj taket i sjukpenningen för arbetssökande 0,1 0,2 0,3 Avskaffa sjukpenningen på fortsättningsnivå 0,6 0,7 0,7 Höj ersättningsnivån i sjuk- och aktivitetsersättningen 2,2 2,4 2,4 Slopa karensavdraget 0,6 0,6 0,6 Höj inkomstpensionerna –3,0 8,5 17,1 Beräkna pensionsavgift och pensionsrätt utifrån bakomliggande inkomst 0,6 0,6 0,6 Inför ett tillfälligt ensamståendetillägg i barnbidraget 2,1 0,0 0,0 Höj grundnivån i föräldraförsäkringen 0,4 0,4 0,4 Höj försörjningsstöd 1,9 2,0 2,0 Totalt 12,7 26,8 39,2 8 Generell välfärd för ett helt samhälle Sverige erbjuder en vård och omsorg i absolut världsklass. Men sedan 1990-talets mitt har välfärden givits återkommande sparbeting, i synnerhet i glesbygdskommuner med ett minskande skatteunderlag. Det har inneburit att ojämlikheten i hälsa och livslängd har ökat i Sverige under 30 års tid. [66] Resurserna behöver öka kraftigt om våra ambi ­ tioner för det offentliga åtagandet ska kunna förverkligas. 8.1 Resurser som följer befolkningstillväxten Den demografiska utvecklingen, där andelen äldre ökar, innebär samtidigt att kommuner och regioner står inför stora resursbehov de närmaste åren. Enligt SCB finns det i dag (2022) 559 600 personer som är 80 år och äldre. Gruppen har ökat i antal och förväntas att fortsätta att öka snabbt de kommande åren. År 2030 beräknas det finnas 810 500 i dessa åldrar, vilket innebär drygt 250 000 fler än i dag. [67] SKR har tidigare beräknat att antalet anställda i välfärden då behöver öka med ca 13 000 personer per år för att möta den demografiska utmaningen. [68] Det baseras på ett ökat rekryteringsbehov med en ökad andel äldre men också på att personal behöver ersättas vid pensionsavgångar. Det innebär en ökning med 52 000 heltidsanställda fram till 2026. I Konjunkturläget i mars 2022 bedömde Konjunkturinstitutet detta resursgap (tillsammans med en viss kvalitetshöjning) till 37 miljarder kronor. I samma rapport i juni 2022 hade detta resursgap växt till hela 59 miljarder kronor, bl.a. som ett resultat av den höga inflationen. [69] Om resurserna inte tillåts att öka i takt med demografin så innebär det en kontinuer ­ lig nedskärning av verksamheternas kvalitet. För Vänsterpartiet är resurser till välfärden en helt avgörande fråga och vi menar att det krävs en modell för att inte personal ­ tätheten automatiskt ska minska och kvaliteten urholkas när befolkningen växer. Vänsterpartiets förslag: Öka resurserna för att möjliggöra bibehållen personaltäthet i välfärden. Totalt föreslår vi 14 miljarder kronor mer än regeringen 2023 och att resurserna ska fortsätta att växa i takt med de ökade kostnaderna under hela mandatperioden. Inför en ny resursfördelningsmodell: Utred en indexering av statsbidragen så att de kan följa såväl demografin som prisutvecklingen. Ökad personaltäthet och bättre villkor i offentlig sektor Personalen är den viktigaste resursen i vården och omsorgen. Samhället behöver förnya sitt åtagande att säkerställa en god arbetsmiljö för de som arbetar i vården och de som söker sig dit. Vänsterpartiet arbetar för att vård- och omsorgsyrkena ska värdesättas som de samhällsnödvändiga tjänster de är. Långsiktiga satsningar på personalens löner, arbetsvillkor och kompetensutveckling är en förutsättning för att vi ska ha en hälso- och sjukvård som motsvarar de behov som finns och kraven i hälso- och sjukvårdslagen. En förutsättning för att många inom vård och omsorg ska ha lust och ork ett helt yrkesliv är att de ges en möjlighet att arbeta mer noggrant, i sällskap av fler kollegor. I rapporten ”Skatteväxling för välfärden” har Kommunal frågat experter inom vård, skola och omsorg hur många fler anställda som krävs för att bemanningen och arbetsmiljön ska bli acceptabel. [70] Den samlade bilden av Kommunals utredning var att det fattas minst 50 000 heltidsanställda för att uppnå en tillfredsställande bemanning. Detta skulle enligt Kommunal kosta ca 30 miljarder kronor. Många yrken, särskilt arbetaryrken, inom vård och omsorg har låga löner. Ungefär 80 procent av de anställda inom vård och omsorg är kvinnor. Enligt LO är arbetar ­ kvinnors löner 88 procent av männens. [71] Förklaringen till löneskillnaden ligger i kombinationen av en könssegregerad arbetsmarknad och löneskillnaderna mellan olika yrken och sektorer. Det vill säga att medellönen oftast är lägre inom de yrken som domineras av kvinnor jämfört med mansdominerade yrken. En satsning på villkoren inom vård och omsorg blir därför en mycket tydlig satsning på kvinnors löner, särskilt arbetarkvinnor. Vänsterpartiets förslag: Ökade statsbidrag till kommunerna för att öka personaltätheten. Vi tillför 10 miljarder kronor för detta 2023 och ökar detta successivt för att nå en nivåökning med 30 miljarder kronor 2026. [72] Kompetensförsörjning inom vård och omsorg Det finns behov av att anställa mer personal såväl som att ge ökade möjligheter till kompetensutveckling och karriärvägar. Vänsterpartiet har välkomnat möjligheten att få utbilda sig på arbetstid i form av det s.k. Äldreomsorgslyftet men vill framhålla att det endast är ett steg på vägen. För att äldreomsorgen på allvar ska lyftas och attrahera arbetskraft som har för avsikt att stanna inom yrket behöver mer göras. Vänsterpartiets förslag: Avsätt utökade budgetmedel för förlängning av utbildning för undersköterskor i enlighet med modellen Äldreomsorgslyftet från 2024. Möjlighet till betald specialistutbildning för sjuksköterskor i hela landet Bristen på specialistsjuksköterskor är i dag ett stort problem nationellt. En högre utbildningsnivå hos den personal som står närmast patienterna innebär avsevärt högre överlevnad och färre komplikationer. Tillgången till betald specialistutbildning för sjuksköterskor varierar kraftigt. I dag erbjuds det av långt ifrån alla arbetsgivare. En del arbetsgivare kräver även att medarbetare måste jobba kvar ett visst antal år efter sina betalda utbildningar, vilket riskerar att skapa ett trögrörligt system. [73] För att skapa långsiktighet och övergripande geografisk planerbarhet, tillsammans med möjlighet till personlig frihet, bör utform ­ ningen av betald specialistutbildning för sjuksköterskor styras nationellt. Inga krav ska heller åligga den enskilda medarbetaren i fråga om att jobba kvar en viss tid efter genomgången utbildning. Budgetmedel har tidigare anslagits för att förstärka möjligheten till att fler erbjuds specialistutbildning, efter Vänsterpartiets medverkan. Regeringen och SKR har ett antal år slutit överenskommelser inom hälso- och sjukvården om extra medel till området. I överenskommelserna ingår bl.a. öronmärkta medel för att ge möjlighet till vidare ­ utbildning av sjuksköterskor till specialistsjuksköterskor eller barnmorskor. Åren 2020–2022 avsattes 500 miljoner kronor per år för vidareutbildning av sjuksköterskor till specialistsjuksköterskor eller barnmorskor. Vänsterpartiet anslår kraftigt höjda generella statsbidrag till kommuner och regioner under mandatperioden. Det skapar utrymme för att utöka de öronmärkta medlen i överenskommelser med SKR med 1,1 miljarder kronor och på så vis nå målet om att erbjuda sjuksköterskor betald specialistutbildning, inklusive barnmorskor, i hela landet. 8.5 Glesbygdstillägg inom sjukvården I glest befolkade regioner är det dyrare att bedriva sjukvård. Det är svårare och dyrare att i glesbygd bygga upp enheter för att kunna erbjuda invånarna rimliga restider. Som en följd av det har människor i glesbygdskommuner långt sämre hälsa än genomsnittet, medan boende i rika kommuner runt storstäderna har bättre hälsa. [74] Detta är en konse ­ kvens av marknadslogikens intrång inom sjukvården: Tillgången och användningen är som störst där de flesta och friskaste människorna finns. För att säkra tillgången till vård även i glest befolkade områden krävs att vi solidariskt via skattesystemet tillför nödvändiga resurser. Som kompensation för geografiska förhållanden har begreppet glesbygdsmedicin vuxit fram. Det innefattar en rad kunskapsområden och en metodutveckling som syftar till att kompensera för avståndsproblematik och upprätthålla den bredare kompetens som är nödvändig då befolkningsunderlaget är litet och avstånden stora. Vård i glesbygd omfattar alla slags sjukdomar, olycksfall, symptom och tecken på ohälsa i en befolk ­ ning. Att jobba i glesbygd kräver bred medicinsk kunskap med tillämpning i öppenvård, slutenvård och hemsjukvård. Därutöver fordras ingående kunskap om de sociala, psykologiska, ekonomiska, existentiella och samhällsstrukturella villkor som gäller för människor i glesbygd. Det betyder ett utvecklat och fördjupat närvårdskoncept. Det är således uppenbart att det krävs riktade resursökningar för att utveckla en jämlik vård i hela landet. Vi vill använda oss av det kommunala utjämningssystemet för att stärka sjukvården i regioner som har en liten befolkning och stora geografiska avstånd. Resurserna utbetalas då direkt och finansieras helt av staten – utan att någon annan region får ett minskat anslag. Vården kommer alltid att vara mer kostnads ­ krävande i glesbygden, och därför måste våra gemensamma resurser fördelas efter de förutsättningarna. Vänsterpartiets förslag: Vi anslår 1 miljard kronor i form av ett generellt statsbidrag för ett glesbygdstillägg inom sjukvården. Detta ersätter regeringens riktade satsning på vård i landsbygden och utökar resurserna till området. Ökad tillgång till psykologisk behandling En fungerande stöttning och vård av psykiska besvär kan avsevärt minska lidandet och ibland helt lindra en person från psykisk ohälsa. Ändå är psykiatrin ett av sjukvårdens mest eftersatta områden. Fokus ligger ofta på korta behandlingar och tillgången på vård är ojämn mellan regionerna. Ofta får även behövande betala själva vid besök hos privata psykoterapeuter. Vänsterpartiets utgångspunkt är att förebyggande och tidiga insatser behöver kombineras med en adekvat vård som är tillgänglig och jämlik över hela landet. Därför måste möjligheterna till psykologisk behandling kraftigt öka. I Sverige har region Skåne möjliggjort användningen av längre behandlingar om 25 sessioner på regionens bekostnad. Vänsterpartiet menar att detta borde vara ett erbjudande i samtliga regioner. Förslaget innebär att individuellt anpassad psykologisk behandling erbjuds inom primärvården genom remiss, för att på sikt bli en del av regionernas reguljära verksamhet. I grunden handlar detta arbete om att likställa den psykiska och den somatiska vården och befästa invånarnas rätt till båda. I ett välfärdssamhälle ska inte psykisk stöttning och vård vara en klassfråga. Vänsterpartiets förslag: Möjliggör en längre, individuellt anpassad psykologisk behandling inom primärvården genom remiss. Budgetmedel: 1,3 miljarder kronor. [75] Tandvård Tänderna är en del av kroppen och bör ingå i sjukvården. Alla ska ha råd att ha bra tänder, inte bara de som kan betala dyra behandlingar. Sedan tandvårdsmarknaden avreglerades har priserna stigit kraftigt. De höga kostnaderna för undersökning och behandling gör att de som tjänar minst besöker tandläkaren mer sällan eller tvingas att avstå från tandläkarbesök. De med väldigt låga inkomster har ingen nytta av dagens högkostnadsskydd eftersom det bara gäller kostnader över 3 000 kronor och endast halva kostnaden ersätts. Det har bidragit till att tandhälsa har blivit en klassmarkör. Undersökningar visar att sviktande munhälsa påverkar individens förutsättningar på exempelvis arbetsmarknaden. [76] Det är även dokumenterat att olika slags arbeten leder till ojämlikheter, såsom att industriarbetare som jobbar natt har en sämre munhälsa. [77] Vänsterpartiets reformplaner för tandvården i Sverige syftar till ökad jämlikhet, förbättrad tillgänglighet och en bättre generell tandhälsa i befolkningen. En god tandhälsa förebygger allvarlig infektionssjukdom med risk för bl.a. hjärt-kärlsjukdomar samt allvarliga tandsjukdomar och behandlar vanligt förekommande tandbesvär i syfte att lindra smärta eller öka funktionalitet. Många unga vuxna slutar att besöka tandvården i förebyggande syfte när de inte längre har tillgång till avgiftsfri tandvård. Tack vare Vänsterpartiet höjdes åldersgränsen för fri tandvård till 23 år från 2019. För personer mellan 23 och 29 år och för de som har fyllt 65 år fördubblades tandvårdsbidraget till 600 kronor. För vuxna mellan 30 och 65 år höjdes det till 300 kronor. Men vi behöver göra mycket mer. Införandet av ett verkligt högkostnadsskydd inom tandvården skulle ge en betydande fördelningspolitisk effekt. Denna reform efterliknar kostnadsfördelningen inom hälso- och sjukvården. Förslaget innebär att 100 procent av patientens kostnader skulle subven ­ tioneras över 1 200 kronor per 12-månadersperiod. [78] Patienternas andel av tandvårds ­ kostnaderna i det statliga tandvårdsstödet skulle då sjunka från 63 procent till 33 procent med denna reform. Den beräknade kostnaden för reformen utifrån 2023 års prisnivå är 6,5 miljarder kronor. [79] För att möjliggöra för tandvården att ställa om och genomföra satsningen i praktiken ska den införas den första juli 2023 och trappas upp över en treårsperiod. Det innebär: 2023 – högkostnadsskydd över 2 000 kronor – 2,35 miljarder kronor [80] 2024 – högkostnadsskydd över 1 600 kronor – 5,6 miljarder kronor 2025 – högkostnadsskydd över 1 200 kronor – 6,5 miljarder kronor. Vinsterna med reformen är många. Ett enhetligt system som är lättförståeligt och väl etablerat bland befolkningen, likt det som gäller inom hälso- och sjukvården, ger sannolikt en hög acceptans. Tandhälsa skulle genom denna reform bli en del av den universella svenska välfärdsmodellen och skulle tveklöst innebära en progressiv landvinning. Fördelningseffekten är god eftersom patientandelen av avgiften för tandvård minskar och den skattefinansierade delen ökar. Vänsterpartiets förslag: Tandvård bör ingå i sjukvården. Vi vill därför likställa tandvård med övrig hälso- och sjukvård med en beräknad kostnad på 6,5 miljarder kronor jämfört med dagens system som trappas upp över en treårsperiod. Reformen införs från den första juli 2023 och trappas upp stegvis. Vi avsätter 2,35 miljarder kronor för ändamålet 2023. Förbättrad arbetsmiljö i statlig sektor Sedan början av 1990-talet har arbetslivet blivit alltmer slimmat, med ett högre arbetstempo i kombination med att vissa grupper fått försämrade möjligheter att påverka sin arbetssituation. Det är en av de bärande förklaringarna bakom de ökade sjuktalen och den växande ohälsan i arbetslivet, enligt bl.a. Töres Theorell, professor vid Karolinska institutet. Han nämner särskilt kvinnor som är anställda i offentlig sektor. [81] I samband med 1990-talskrisen infördes en ny modell för att beräkna årliga kostnadsökningar i stadsbudgeten. Pris- och löneomräkningsmodellen, som den kallas, innebär att statens kostnad för priser och löner räknas upp automatiskt och följer utvecklingen i andra sektorer. Modellen innehåller ett s.k. produktivitetsavdrag – en årlig generell besparing i statsförvaltningen. Avdraget syftar till att öka förändrings ­ takten i staten och därmed produktiviteten. Tanken är att staten ska följa näringslivets produktivitetsökning, göra samma effektiviseringar och styras med samma prioriter ­ ingar som ett privat vinstdrivande företag. Produktivitetsavdraget är därmed ytterligare en del av den nyliberala ekonomiska politik som fick stort genomslag under 1990-talet, där offentlig verksamhet alltmer kom att styras utifrån näringslivets principer, med bristande offentlig service som följd. I takt med insikten att staten inte är ett företag och att offentlig verksamhet styrs av en annan logik än näringslivet, har 1990-talspolitiken kommit att ifrågasättas alltmer. Vänsterpartiet anser att dagens modell för pris- och löneomräkning har stora brister, särskilt vad gäller löneomräkningen. Olika verksamheter har mycket olika förutsätt ­ ningar för att klara av en årlig effektivisering, varför det uppstår ett ständigt och svårhanterat sparbeting. Detta skapar press på arbetsförhållandena och riskerar att undergräva kvaliteten och professionaliteten i de statliga verksamheterna. Fackförbundet ST, som organiserar tjänstemän inom statlig verksamhet, har analyserat effekterna av produktivitetsavdraget sedan det infördes 1994. Enligt deras beräkningar har det lett till en urholkning av lönekostnadsanslagen med motsvarande 44 procent eller ca 62 miljarder kronor per år inom statlig sektor sedan 1994. [82] Enligt ST:s bedömningar har det inte påverkat lönenivåerna för statliga tjänstemän utan troligen bidragit till att antalet sysselsatta i sektorn har halkat efter, i jämförelse med privat sektor. Enligt ST skulle andelen anställda i statlig förvaltning ha varit 31 procent högre 2020 om produktivitetsutvecklingen hade skett i samma takt som i privat sektor. Det motsvarar ca 54 miljarder kronor, eller 76 000 jobb. Om inte produktivitetsavdraget hade funnits skulle lönekostnadsanslagen till myndigheterna ha varit 53 procent högre 2026. Enligt ST:s prognos kommer skillnaden i andelen anställda mellan privat sektor och statlig förvaltning växa till 37 procent år 2026. Det motsvarar 100 000 färre anställda inom statlig sektor, i jämförelse med utvecklingen i privat sektor. Vänsterpartiet anser att produktivitetsavdraget bör avskaffas från och med 2024 och att pris- och löneomräkningsmodellen bör ses över. I en sådan översyn bör andra modeller för att stärka effektiviteten inom statlig sektor undersökas. Ett slopat produktivitetsavdrag skulle öka de statliga utgifterna med omkring 2,1 miljarder kronor per år. [83] Den exakta effekten av att slopa produktivitetsavdraget är svår att beräkna eftersom den beror på faktorer som är svåra att förutspå som produktivitets- och löneutvecklingen samt utkomsten av den översyn av pris- och löneomräkningsmodellen som vi vill se. Vänsterpartiets förslag: Produktivitetsavdraget avskaffas 2024, och pris- och löneomräkningsmodellen ses över. Stärk Sveriges kommuner och regioner – reformtabell Sveriges kommuner och regioner står inför två stora utmaningar. Det handlar dels om resursbrist, dels om stora rekryteringsbehov. Sammantaget måste vi tyvärr konstatera att regeringen inte tillför tillräckligt med resurser till Sveriges kommuner och regioner för att de ens ska kunna upprätthålla sin nuvarande och nedbantade bemanning. Vänster ­ partiet redovisar i denna motion ett kraftfullt paket för att stärka välfärden. Det är anmärkningsvärt att regeringen i budgetpropositionen endast skjuter till 6 miljarder kronor i generella statsbidrag till kommuner och regioner. Regeringen tillför också kommunsektorn en del resurser via riktade statsbidrag, främst till sjukvården. Det är naturligtvis bra att regionerna får dessa medel, men Vänsterpartiet menar att generella statsbidrag har en större förutsättning att användas effektivt i verksamheterna. Vänsterpartiet gör en tydlig ekonomisk prioritering. Vi avvisar regeringens prestationsbundna och riktade insatser till sjukvården. Utöver regeringens 6 miljarder kronor i generella statsbidrag tillför vi kommunsektorn 24 miljarder kronor i generella statsbidrag för 2023. Vi ser också att det finns stora eftersatta investeringsbehov i kommuner och regioner. Därför föreslår vi att ett särskilt investeringsstöd för samhälls ­ fastigheter införs. Vi avsätter 2 miljarder kronor för detta under 2023 och ökar med 1 miljard kronor per år 2024–2025. För att mindre kommuner ska kunna erbjuda en välfärd på lika villkor föreslår vi också ett särskilt stöd till mindre kommuner för att dessa ska kunna jämna ut de stora regionala skillnaderna i kommunalskatt. Vi anslår 1 miljard kronor per år för detta ändamål. Utöver dessa stora reformer föreslår Vänsterpartiet också ett antal riktade satsningar inom bl.a. psykiatrin, kompetens ­ utveckling i äldreomsorgen, skolan och förskolan. Vi föreslår en halvering av biljettpriserna i kollektivtrafiken och ger samtidigt ett riktat investeringsstöd för utbyggnad av kollektivtrafiken. I tabell 3 nedan visas Vänsterpartiets större budgetsatsningar till kommunsektorn. Tabell 3 Vänsterpartiets budgetsatsningar till kommunsektorn Avvikelse mot regeringen, miljarder kronor 2023 2024 2025 VERKSAMHETER Förslag i BP23 Generella statsbidrag 6 6 6 Förlossningsvård 0,2 1,5 1,5 Subvention, LVU-placeringar 0,5 0,5 Vaccin, covid-19 1,4 Förslag utöver regeringen Generella statsbidrag – demografi 14 14 24 Generella statsbidrag – ökad personaltäthet 10 15 22,5 Psykiatrisatsning 1,3 1,3 1,3 Äldreomsorgslyft 1,7 1,7 Sjukvård i glesbygd 1 1 1 Ny resursfördelningsmodell för förskolan 2 Ny resursfördelningsmodell för grundskolan 2 Fritidshem med störst behov 0,3 0,3 0,3 Nej till prestationsbundna medel –3 –3 –3 Regeringens sjukvårdssatsningar –2,3 –1,3 –1,3 Summa för verksamheter 29,4 37 58 ÖVRIGT Halverade biljettpriser i kollektivtrafiken 12 12 12 Investeringsstöd för samhällsfastigheter 2 3 4 Investeringsstöd för utbyggd kollektivtrafik 4 4 4 Investeringsstöd för lekparker m.m. 0,5 0,5 0,5 Avgiftsfri kulturskola 0,3 0,4 0,4 Höjd elbusspremie 1 1 1 Fribelopp i förskoleavgiften 1,3 1,4 1,4 Fribelopp i fritidshemsavgiften 0,6 0,7 0,7 Summa för verksamheter och övrigt 51,1 60 82 9 En kunskapsnation i världsklass Sverige kan och bör bli en kunskapsnation i världsklass. Förutsättningarna finns, men de senaste 30 årens skolpolitik har lett till en utveckling i motsatt riktning. Målet om en kunskapsnation i världsklass är viktigt för att skapa ett mer jämlikt samhälle, där människor mår bättre och deltar i det demokratiska samhället i större utsträckning och på mer jämlika villkor, samt för att bidra med kompetent arbetskraft till arbets ­ marknaden och stärka arbetsmarknadens funktionssätt. Utbildning är också en central faktor för ekonomisk jämlikhet. En hög och jämn fördelning av kunskaper ger förutsättningar för en både hög, jämn och rimligt fördelad inkomstnivå. Den klimatförändring vi befinner oss mitt uppe i kräver en enorm omställning av vårt nuvarande ekonomiska system. Den strukturomvandling som ständigt pågår, som innebär att hundratusentals jobb försvinner och tillkommer varje år, måste öka kraftigt. Fler jobb kommer att försvinna det närmaste decenniet, men fler jobb måste också skapas för att klara omställningen. Det innebär stora krav på att ny kunskap tas fram inom forskningen, men också på en betydande kompetensväxling på arbetsmarknaden när omvandlingstakten ökar. Motorn i klimatomställningen kommer att vara förändrad kunskap, avseende både spets och bredd. Förskolor, grundskolor och gymnasium måste ge alla medborgare möjlighet att delta i denna omställning, men även det livslånga lärandet, kompetensutvecklingen och arbetsmarknadspolitiken måste uppgraderas och anpassas till de nya kraven på ökad strukturomvandling. 9.1 Främja ökat deltagande i förskolan I Skolinspektionens stora utvärdering av förskolan var den övergripande slutsatsen att kvaliteten varierar alltför mycket. [84] Det är allvarligt eftersom förskolans kompensa ­ toriska uppdrag blir påtagligt i en samhällsutveckling med ökad skolsegregation och socioekonomiska skillnader. En samstämmig forskning visar att en förskolas möjlighet att vara utjämnande är avhängig av dess kvalitet. Allra störst betydelse har det för barn från ekonomiskt och socialt utsatta förhållanden. [85] Vänsterpartiet anser att alla barn i Sverige ska erbjudas likvärdig tillgång till förskola. Eftersom förskoleavgiften kan utgöra ett hinder för hushåll med små resurser vill vi genomföra en riktad sänkning av den. Förslaget innebär att det införs ett fribelopp om 20 000 kronor per månad och att den nuvarande gränsen för när maxtaxan börjar gälla höjs med 20 000 kronor per månad. Fribeloppet gör att den nuvarande nivån på maxtaxan inte påverkas. Liknande modell tillämpas redan i dag i flera kommuner, t.ex. i Skellefteå. [86] Förslaget skulle innebära att hushåll med inkomster upp till 20 000 per månad inte betalar någon avgift alls. Hushåll med inkomster mellan 20 000 och 72 400 kronor får sänkt avgift och hushåll med inkomster över 72 400 kronor per månad får samma avgift som i dag. Tabell 4 Skillnad i förskoleavgift per månad i kronor Hushållsinkomst [87] 1 barn 2 barn 3 barn 19 000 570 950 1 140 29 000 600 1000 1 200 39 000 600 1000 1 200 49 000 600 1000 1 200 59 000 402 670 804 69 000 102 170 204 79 000 0 0 0 Till följd av förslaget får omkring 320 000 hushåll sänkt förskoleavgift. Det kostar staten omkring 1,4 miljarder kronor per år. [88] Vänsterpartiets förslag: Inför ett statligt finansierat fribelopp i förskoleavgiften. Gör förskolans resurstilldelning kompensatorisk För att fler barn ska få möjlighet att gå i en förskola med hög kvalitet krävs att betydande resurser tillförs förskolan. De ökade resurserna behövs för att öka personaltätheten och minska ojämlikheten i fråga om barns förutsättningar. Skolverkets statistik visar att andelen anställda med förskollärarexamen har minskat under de senaste tio åren. Samtidigt har andelen utan utbildning för förskola ökat. Det finns också skillnader mellan fristående och kommunala förskolor, och mellan olika kommuner i landet. Störst brist på förskollärare är det i storstäder och glesbygds ­ kommuner. Det kan variera så mycket som mellan 17 och 70 procent. [89] För att förskolan ska kunna leva upp till sitt kompensatoriska uppdrag krävs en resurstilldelning som tar hänsyn till de varierande förutsättningar som råder i olika delar av landet och på olika förskolor. Vänsterpartiet vill tillsätta en utredning med uppdrag att ta fram en ny resursfördelningsmodell som innebär att resurserna fördelas kompensa ­ toriskt. Förskolans strukturpengar ska avskaffas och inkluderas i den nya modellen. Utredningens förslag ska börja genomföras 2025 och vara fullt genomförda 2026. Vänsterpartiet avsätter 2 miljarder kronor 2025 och 3 miljarder kronor 2026. Vidare anser Vänsterpartiet att rätten till förskola ska utökas från dagens 15 till 30 timmar för alla barn i hela landet. En del kommuner erbjuder redan 30 timmar, men Vänsterpartiet anser att förskolan är för viktig för att det ska råda så stora skillnader mellan kommunerna avseende vad barn har rätt till. Hur det ska genomföras och finansieras bör utredas tillsammans med resursfördelningsmodellen. Samma utredning bör även undersöka hur personalförstärkningar och hårdare regler i fråga om barn ­ gruppernas storlek kan genomföras samt hur rätten till barnomsorg för föräldrar som arbetar på obekväm arbetstid ska stärkas och hur det ska bli obligatoriskt för kommunerna att erbjuda öppen förskola. Vänsterpartiets förslag: Tillsätt en statlig utredning med följande uppdrag: ‒ Ta fram en ny kompensatorisk resursfördelningsmodell enligt samma principer som vi vill se i grundskolan. Förskolans strukturpengar ska avskaffas och inkluderas i den nya modellen. ‒ Utredningens förslag ska börja genomföras 2025 och vara fullt genomförda 2026. Vänsterpartiet avsätter 2 miljarder kronor 2025 och 3 miljarder kronor 2026. ‒ Ta fram förslag på genomförande och finansiering av rätt till 30 timmars förskola för alla barn från 1 års ålder. ‒ Ta fram förslag på lagstiftning om rätt till barnomsorg på obekväm arbetstid. ‒ Ta fram förslag på lagstiftning om att införa en skyldighet för kommuner att erbjuda öppen förskola. 9.3 Inför en ny kompensatorisk resursfördelningsmodell i grundskolan Vänsterpartiet vill se en ny resursfördelningsmodell för grundskolan och förskoleklass som är mer kompensatorisk. Det likvärdighetsbidrag som finns i dag behöver stärkas och möjligheterna för skolans huvudmän att motverka likvärdighetsbidragets kompensatoriska effekt behöver minska. Den exakta utformningen av den nya modellen behöver utredas tillsammans med andra reformer för att stärka skolans kompensatoriska uppdrag. Dagens modell där en viss summa pengar följer med varje elev skapar incitament för stora klasser eftersom kostnaderna för att bedriva undervisning i stort sett är desamma oavsett klassens storlek. Stora klasser innebär därmed ekonomiska överskott och mindre klasser leder till underskott. Skolor på landsbygden och skolor med elever med behov av mindre undervisningsgrupper missgynnas. Klasstorlek och lärartäthet har betydelse för elevers kunskapsinlärning. Tydligast är det för elever som går de första åren i grund ­ skolan och för elever som inte får så mycket stöd i sina studier hemifrån. Utredningen ska därför bl.a. ta fram förslag om hur det nuvarande skolfinansieringssystemet med skolpeng kan avskaffas till förmån för en klasspeng. Utredningen ska också säkerställa att den nya modellen inte medför ökade kostnader för kommuner med sämre ekonomi, och undanträngning av annan kommunal service, samt att resursfördelningen inte blir mindre kompensatorisk i någon kommun. Modellen ska också utformas så att resurser fokuseras till de lägre årskurserna där de kompensa ­ toriska insatserna har störst effekt. Lärarna behöver mer stöd och avlastning i sitt arbete av andra personalkategorier. Därför ska utredningen också se över hur nyckeltal för skolläkare, speciallärare, specialpedagoger, skolsköterskor, skolkuratorer, skolpsykologer samt studie- och yrkesvägledare vid varje skolenhet kan införas och finansieras. Vänsterpartiet anser att alla elever ska garanteras rätten till tryckta läromedel av hög kvalitet. Vi vill därför omsätta förslagen i Läromedelsutredningen (SOU 2021:70) till lagstiftning. Utredningen ska också se över vilka nuvarande riktade statsbidrag som kan tas bort och införlivas i likvärdighetsbidraget. Utöver det avser vi att tillföra omkring 2 miljarder kronor 2025 och 3 miljarder kronor från 2026. Utredningen ska vara klar 2023, och reformerna ska börja genomföras 2025 och vara fullt genomförda 2026. Vänsterpartiets förslag: Tillsätt en statlig utredning för att ta fram en ny kompensatorisk resursfördelningsmodell enligt följande principer: ‒ Skolpengen ska ersättas av en klasspeng som viktas utifrån lokala förutsättningar. ‒ Likvärdighetsbidraget, som baseras på elevsammansättning, förstärks kraftigt och flera riktade statsbidrag avskaffas för att de medel som är avsatta till dem ska tillskjutas likvärdighetsbidraget. ‒ Nyckeltal för skolläkare, speciallärare, specialpedagoger, skolsköterskor, skolkuratorer och skolpsykologer samt studie- och yrkesvägledare vid varje skolenhet ska införas, och resursfördelningsmodellen ska ta hänsyn till ökade kostnader till följd av det. ‒ Utredningen ska vara klar 2023, och reformerna ska börja genomföras 2025 och vara fullt genomförda 2026. Vi tillför 2 miljarder kronor 2025 och 3 miljarder kronor från 2026. Omsätt förslagen i Läromedelsutredningen (SOU 2021:70) till lagstiftning. Stärk de kompensatoriska insatserna i gymnasieskolan Den svenska grundskolans oförmåga att kompensera för de olika förutsättningar som elever har, som beskrivs ovan, tycks även gälla för gymnasieskolan. I betänkandet I mål – vägar vidare för att fler unga ska nå målen med sin gymnasieutbildning konstateras att det sedan länge är väl känt att elever i gymnasieskolan når olika studieresultat beroende på deras bakgrund. [90] Gymnasieskolan är en frivillig skolform men samtidigt är en gymnasieexamen en avgörande nyckel till arbetsmarknaden och ett vuxenliv med egen försörjning och god hälsa. Därför behöver gymnasieskolans uppdrag och arbetssätt tydligt utgå från mål ­ sättningen att alla ska slutföra en gymnasieutbildning eller motsvarande inom andra skolformer. Betydligt större insatser behöver göras för att få alla unga att påbörja och slutföra en gymnasieutbildning. Gymnasieskolan behöver, precis som övriga skolformer, en resurstilldelningsmodell som är mer kompensatorisk än den nuvarande. Gymnasieskolan skiljer sig från grund ­ skolan på så vis att det sker en annan selektering av eleverna genom betygsintagningen, samtidigt som avståndet mellan hemmet och skolan spelar mindre roll i gymnasieåldern än i grundskolan. Därför behöver en ny resurstilldelningsmodell för gymnasieskolan se något annorlunda ut än den för grundskolan. Vänsterpartiet vill att det införs ett likvärdighetsbidrag för gymnasieskolan liknande det i grundskolan men utformat så att det tar hänsyn till gymnasieskolans utformning. Hur ett sådant likvärdighetsbidrag ska utformas behöver utredas tillsammans med en ny resurstilldelningsmodell. I en sådan utredning bör det förslag om ett sektorsbidrag för gymnasieskolan som presenterats av Lärarnas Riksförbund övervägas, och möjligheten att omvandla befintliga riktade statsbidrag till ett nytt likvärdighetsbidrag eller sektors ­ bidrag bör utredas. Vänsterpartiet avser att tillskjuta omkring ytterligare 1 miljard kronor till gymnasieskolan från 2025. Utredningen ska vara klar 2023, och reformerna ska börja genomföras 2025 och vara fullt genomförda 2026. Vänsterpartiets förslag: Tillskjut omkring ytterligare 1 miljard kronor till gymnasieskolan från 2025. Tillsätt en statlig utredning för att ta fram en ny kompensatorisk resurstilldelnings ­ modell för gymnasieskolan enligt samma principer som vi föreslår för grundskolan, men utifrån gymnasieskolans särskilda förutsättningar. Främja ökat deltagande i fritidshemmen Fritidshemmen är en del av en samlad skoldag och ska därför hålla lika hög kvalitet som skolan. Många barn börjar och slutar sin dag på fritidshemmet. Fritidshemmen har också en viktig roll vad gäller informellt lärande. För att främja jämlikhet och jämställdhet är det viktigt att uppmärksamma skillnader i nyttjandet av fritidshem. Det kan röra sig om föräldrarnas utbildning, födelseland, civilstånd och även bostadsort. Barn till högutbildade går betydligt oftare på fritidshem än barn vars föräldrar har kortare utbildning. Dessutom vet vi att barn i ekonomiskt utsatta hushåll deltar i mindre utsträckning i organiserade fritidsaktiviteter. Detsamma gäller för barn med ensam ­ stående föräldrar, varav de flesta är kvinnor, barn i arbetarhushåll och barn vars föräldrar är födda utomlands. För dessa barn är rätten till bra fritidshem än viktigare. För att fler barn ska kunna ta del av fritidshemmens viktiga verksamhet föreslår Vänsterpartiet att ett fribelopp införs för fritidshemsavgiften så att de med låga inkomster betalar en lägre avgift än i dag. Förslaget innebär att det införs ett fribelopp om 20 000 kronor per månad och att den nuvarande gränsen för när maxtaxan börjar gälla höjs med 20 000 kronor per månad. Fribeloppet gör att nivån på maxtaxan inte påverkas. Förslaget kommer att innebära att hushåll med inkomster upp till 20 000 per månad inte betalar någon avgift alls. Hushåll med inkomster mellan 20 000 och 72 400 kronor får sänkt avgift och hushåll med inkomster över 72 400 kronor per månad får samma avgift som i dag. Tabell 5 Skillnad i fritidshemsavgift per månad i kronor Hushållsinkomst [91] 1 barn 2 barn 3 barn 19 000 380 570 760 29 000 400 600 800 39 000 400 600 800 49 000 400 600 800 59 000 268 402 536 69 000 68 102 136 79 000 0 0 0 Till följd av förslaget får omkring 260 000 hushåll sänkt fritidshemsavgift. Det kostar staten omkring 650 miljoner kronor per år. [92] Precis som inom förskolan behövs personalförstärkningar och staten behöver gå in med mer resurser som fördelas efter behov. Det skulle förbättra möjligheterna att bedriva en meningsfull verksamhet med hög pedagogisk kvalitet. Vänsterpartiet vill se en särskild satsning på ökad personaltäthet där behoven är som störst. För det avsätter vi 250 miljoner kronor per år. Vänsterpartiets förslag: Inför ett statligt finansierat fribelopp i fritidshemsavgiften. En statligt finansierad satsning på ökad personaltäthet där behoven är som störst. Minska studenternas ekonomiska risk vid högre utbildning Vänsterpartiets syn på kunskap som en demokratisk rättighet innebär att vi ser en breddad rekrytering till högskolan som en viktig målsättning. Det ökar också den sociala rörligheten och gör det möjligt för fler att t.ex. vidareutbilda sig eller byta bana om så krävs. En av de viktigaste förutsättningarna för att göra kunskap och utbildning tillgänglig för fler människor är ett studiestödssystem som ger social och ekonomisk trygghet för studerande på allt från vuxenutbildning till högskola. Studiemedlen är en viktig orsak till att den sociala snedrekryteringen till högre utbildning har minskat. Samtidigt är personer från studieovana hem mindre benägna att ta lån och börja studera. Vänsterpartiet vill därför se över och ändra lånevillkoren för att överbygga de hinder som det kan innebära. Vi vill också återinföra studerandevillkoret i a-kassan, vilket beskrivs närmare i avsnitt 7.6. Studiestödssystemet har ändrats flera gånger genom åren, vilket har medfört att den ekonomiska risken flyttats från staten till individen, i fler steg. I januari 2023 tas ytterligare ett steg i den riktningen då räntan på studielånen höjs, delvis för att finansiera nya och äldre kreditförluster på studielån. Vänsterpartiet är emot denna utveckling och röstade emot den förändring som genomförs 2023. Vänsterpartiet vill att den modell som gäller för studielån tagna före 1989 ska gälla för alla studielån. Det innebär att den som under 2022 tjänar under 169 000 kronor (3,5 prisbasbelopp) per år inte behöver betala tillbaka på sitt studielån. För den som har barn under 10 år ligger gränsen för 2022 i stället på 217 300 kronor (4,5 prisbasbelopp) per år. Enligt reglerna från före 1989 skrivs skulderna av vid 65 års ålder, en sänkning med sju år jämfört med den nuvarande modellen. Statens kostnader för förslaget uppstår i de fall låntagarna inte kan betala tillbaka lånen. Över tid väntas därmed statens kostnader till följd av förslaget växa, men för kommande år uppskattas de uppgå till omkring 100 miljoner kronor. Vänsterpartiet anser vidare att en större del av studiemedlet bör utgöras av studiebidrag, och att andelen lån bör minska. På sikt bör målet vara ett renodlat studiebidrag utan lån. Studiestartsstöd är ett bidrag som vissa arbetslösa kan få under en kortare tid för att läsa in en gymnasieutbildning och öka chanserna till jobb. Vänsterpartiet är positiva till studiestartsstödet och föreslår därför en utökning av det för att ge fler möjlighet att ta del av det. Vi vill avsätta ytterligare 250 miljoner kronor till studiestartsstödet. Vänsterpartiets förslag: De återbetalningsregler för studielån som gällde före 1989 ska gälla för alla studielån. Förstärk studiestartsstödet. Återinför studerandevillkoret i a-kassan. Öka satsningarna på högre utbildning vid universitet och högskol or Nuvarande resursfördelningssystem för högre utbildning har snart funnits i 30 år. I dag får utbildningarna en finansiering som styrs av en prislapp där olika utbildningar får olika anslag. Sedan prislappssystemet infördes 1993 har visserligen vissa justeringar av beloppen gjorts men modellen bygger på utbildningarnas kostnader i början på 1990-talet. Vänsterpartiet menar att dessa prislappar behöver ses över och finansieringssystemet göras om så att finansieringen följer högskolans och utbildningarnas behov och förändringar i kostnader. I väntan på en mer genomgripande förändring föreslår Vänsterpartiet en höjning av samtliga prislappar med 1 000 kr per helårsstudent från 2023 och 2 000 kronor per helårsstudent från 2024. Förslaget beräknas öka statens utgifter med omkring 325 miljoner kronor 2023 och 650 miljoner kronor från 2024. Styr- och resursutredningen (SOU 2019:6) föreslog en förändrad finansiering av högre utbildning. Utredningen konstaterade bl.a. att det prestationsbaserade resurs ­ tilldelningssystemet medför att utbildningar på grundnivå och avancerad nivå som på olika sätt är flexibla för studenten ofta är ekonomiskt ofördelaktiga för lärosätena att erbjuda. Vänsterpartiet var redan vid införandet av ett prislappssystem kritiskt till att en del av pengarna fördelades genom en prestationsdel baserad på poängproduktion. För att öka möjligheten för fler att studera och för att trygga lärosätenas finansiering och möjlighet till utveckling anser Vänsterpartiet att prestationsdelen i högskolans finansieringssystem bör avskaffas. Universiteten och högskolorna tillhör den statliga sektorn och omfattas därmed av den pris- och löneomräkningsmodell som styr uppräkningen av de medel som tilldelas dem. Modellen innehåller ett s.k. produktivitetsavdrag – en årlig generell besparing. Vänsterpartiet vill avskaffa detta avdrag, vilket skulle leda till ökade anslag till universiteten och högskolorna. Över tid blir ökningen betydande. Förslaget om att avskaffa produktivitetsavdraget beskrivs närmare i kapitel 3. Vänsterpartiet vill även se en utbyggnad av antalet basår och basårsplatser från 2024. Basåren fyller en viktig funktion i att erbjuda behörighetsgivande studier i en högskolemiljö. Erfarenheten från lärosätena visar också att de som gått ett basår klarar efterföljande utbildning bättre än de som kommer direkt från gymnasiet. Vänsterpartiet avsätter 200 miljoner kronor per år till ändamålet 2024 och 400 miljoner kronor från 2025. Vänsterpartiet vill även införa en modell liknande Dalamodellen i nationell skala för att möta personalbristen inom utbildningssektorns yrken, såsom lärare, förskollärare och lärare mot fritidshem. Modellen innebär att studier till lärare kombineras med arbete på en skola. Vänsterpartiets förslag: Höj ersättningen till lärosätena per helårsstudent med 1 000 kronor per helårsekvivalent 2023 och 2 000 kronor per helårsekvivalent från 2024. Bygg ut antalet basår och basårsplatser från 2024. Inför en modell liknande Dalamodellen i nationell skala för att möta personalbristen inom utbildningssektorns yrken, såsom lärare, förskollärare och lärare mot fritidshem . Höj forskningens basanslag Genom forskning skapas ny kunskap. Denna kunskap är viktig för att utveckla ekonomin, skapa arbetstillfällen, förbättra välfärden och skapa ett ekologiskt och socialt hållbart samhälle. Forskning behövs även för att utsätta vårt samhälle för kritisk granskning i syfte att utveckla demokratin och kultur- och samhällslivet. Därför behövs ett ökat stöd till den fria forskningen. Vänsterpartiet stödjer en sammanhållen forskningspolitik och står bakom ambitionerna om en mer jämställd akademi. Styr- och resursutredningens resonemang om forskningsmedel tydliggjorde att lärosätenas anslag för forskning behöver öka. Vi vill avsätta ytterligare 500 miljoner kronor 2024 och 1 miljard kronor per år från 2025 till forskning, genom en förstärkning av basanslagen. Denna satsning är inte styrd eller riktad utan används på de sätt som lärosätena anser mest lämpligt. Vänsterpartiets förslag: Avsätt 500 miljoner kronor extra till forskning genom förstärkning av basanslagen 2024 och 1 miljard kronor från 2025. Stöd till folkbildningen Folkbildningen är en viktig plattform för människors möjlighet till bildning och utveckling under hela livet. Den stärker demokratin och människors möjlighet att delta i samhället. Folkhögskolorna har en alldeles särskild roll i fråga om att erbjuda utbildning för de som saknar grundskole- eller gymnasieutbildning, och ett viktigt mål är att utjämna utbildningsklyftor och att höja utbildningsnivån generellt i samhället. Folk ­ bildningen möjliggör också för människor att ta del av kultur, skapa kultur och verka inom kulturen oavsett var i landet de bor. Folkbildningsanslaget har ingen löne- och prisuppräkning och har därför urholkats över tid. Vi ser därför ett behov av att öka stödet till folkbildningen. Vi satsar 160 miljoner kronor för 2023 och ökar sedan stödet till 200 miljoner kronor för 2024 och 250 miljoner kronor för 2025. Under coronapandemin satsades det på 4 000 extra platser på folkhögskolorna. Arbetslösheten är fortsatt hög och folkhögskolorna är duktiga på att nå de med kort utbildning som står långt ifrån arbetsmarknaden. Vänsterpartiet föreslår en nedtrappning av satsningen samtidigt som vi räknar upp själva ersättningsnivån per plats. Det stärker ekonomin långsiktigt på folkhögskolorna och ger fokus på utveckling av verksamheten, bättre villkor för pedagogerna och förbättrade studieresultat, inte bara volymökningar. Vänsterpartiet avsätter 400 miljoner kronor 2023 för att sedan trappa ned stödet till 350 miljoner kronor 2024 och 300 miljoner kronor 2025. De asylsökande och flyktingar från Ukraina som inte har haft rätt att läsa sfi har erbjudits insatserna Svenska från dag ett och Vardagssvenska genom studieförbunden. Studieförbunden bedömer att det här är grupper som fortsatt behöver mycket stöd och kriget i Ukraina kan pågå under lång tid. Under det här anslaget finns också riktade medel för föräldralediga nyanlända och personer som står långt ifrån arbetsmarknaden. Vänsterpartiet avsätter 120 miljoner kronor 2023 samt 150 miljoner kronor 2024 och 60 miljoner kronor 2025. Vänsterpartiets förslag: Stärk folkbildningen med 680 miljoner kronor 2023 samt 700 miljoner kronor 2024 och 610 miljoner kronor 2025. Kulturskolor för alla barn Det är samhällets ansvar att ge alla barn och unga i landet lika goda möjligheter att bygga vidare på den första upptäckar- och skaparglädjen och på lusten att söka kunskap och lära sig nya saker, vidga sin värld och få ta del av nya sammanhang. Kulturskolan är landets största barn- och ungdomskulturverksamhet och spelar en viktig roll för barns och ungas möjlighet att själva utöva kultur. Barn som ges möjlighet att utöva kultur får ett ökat självförtroende, stärker sin problemlösande förmåga och blir bättre på socialt samspel. Drama, dans, bildkonst, film, musik och andra kulturyttringar är viktiga för att stärka barns möjligheter att uttrycka sig med mer än det talade språket. Dock kan avgiften till Kulturskolan vara ett stort problem som utestänger många. Vänsterpartiet föreslår därför en satsning på 300 miljoner kronor per år för att påbörja arbetet med att göra Kulturskolan avgiftsfri. Regeringen slopar i sin budget det utvecklingsstöd för kulturskolor som Vänsterpartiet var med och införde 2018. Stödet halveras för 2023 och försvinner därefter helt. Vi föreslår i stället att det permanentas som ett nationellt stöd för utvecklingsinsatser för att öka tillgängligheten. Stödet ska vara sökbart för kommunerna. Vänsterpartiets förslag: Avsätt medel för att utveckla landets kulturskolor och påbörja arbetet med att göra dem avgiftsfria: 300 miljoner kronor 2023 och sedan 400 miljoner kronor 2024 respektive 2025. Reformtabell Tabell 6 Reformtabell En kunskapsnation i världsklass (miljarder kronor) 2023 2024 2025 Inför fribelopp i förskoleavgiften 1,3 1,4 1,4 Ny kompensatorisk resursfördelningsmodell i förskolan 0,0 0,0 2,0 Ny kompensatorisk resursfördelningsmodell i grundskolan 0,0 0,0 2,0 Ny kompensatorisk resursfördelningsmodell i gymnasieskolan 0,0 0,0 1,0 Inför fribelopp i fritidshemsavgiften 0,6 0,7 0,7 Personalförstärkning på fritidshem med störst behov 0,3 0,3 0,3 Minska studentens ekonomiska risk vid högre utbildning 0,1 0,1 0,1 Förstärk studiestartsstödet 0,3 0,3 0,3 Bygg ut basåren 0,0 0,2 0,4 Höj ersättningen till lärosätena 0,3 0,6 0,6 Höj forskningens basanslag 0,0 0,5 1,0 Stöd till folkbildningen 0,7 0,7 0,6 Kulturskolor för alla barn 0,3 0,4 0,4 Totalt 3,9 5,2 10,8 10 Hållbara investeringar för en hållbar framtid Klimatfrågan förutsätter samhällets handlingskraft och beslutsamhet. Vänsterpartiet arbetar för att klimatomställningen ska göras till en central del av den ekonomiska politiken. På mycket kort tid behöver omställningen av vår konsumtion och produktion sättas i centrum av samhällets utveckling för att vi ska nå de ambitiöst satta klimat ­ målen. Politiken har alltför länge satt sin tilltro till marknadens krafter i hopp om att klimatomställningen ska hanteras utan det aktiva samhällets inblandning. Men marknaden kan inte lösa kritiska systemfrågor. Det går exempelvis inte att bygga elbilar om det inte finns tillräckligt med laddstolpar eller en utbyggd förnybar elproduktion och nätkapacitet. Konsumtion som är fossilfri måste också initialt kunna utvecklas utan det grundläggande marknadskravet på lönsamhet. Det helhetsansvaret kan bara det offentliga ta och när det inte görs hålls nödvändiga förändringar tillbaka. Sammantaget gör det att införandet av ny teknik går alldeles för långsamt och mycket av utsläppsminskningarna i praktiken måste tas via beteendeförändringar och minskad konsumtion, en strategi som både riskerar att möta stort motstånd och dras med betydande ineffektivitet. Ett annat lika viktigt skäl är att pris på koldioxid – koldioxidskatt – har en regressiv effekt. Höginkomsttagare som konsumerar mer (större utsläpp) betalar förvisso mer i kronor men som andel av inkomsten blir effekten mindre än för låg- och medelinkomst ­ tagare. Det innebär att effekten blir att marknaden skapar mest undanträngning av konsumtion hos de hushåll som redan i dag har lägst utsläpp och inte heller kan bibehålla sin konsumtion med hjälp av minskat sparande. 10.1 En investeringsplan för grön omställning Sverige har goda förutsättningar att nå de ambitiöst satta klimatmål som vi har åtagit oss att leva upp till. Genom gemensamma ansträngningar och ett aktivt samhälle som investerar i klimatet och miljön kan vi åstadkomma en verkligt meningsfull och effektiv klimatomställning. Vänsterpartiet vill ta sikte på en klimatpolitik som är strukturerad, omfattande och folkligt förankrad. För att klimatomställningen ska bli verkningsfull måste hela samhället och alla delar av ekonomin ställas om. Genom investeringar på 700 miljarder kronor vill vi de kommande tio åren se till att klimatomställningen accelereras på det sätt som efterfrågas av bl.a. Klimatpolitiska rådet. Med Vänsterpartiets föreslagna investeringar kommer Sverige att ta reella steg mot att bli världens första fossilfria välfärdsland. Vi går från ord till handling och föreslår en omställningspolitik som kommer att märkas i alla delar av vårt samhälle. Redan nästa år behöver samhället dels genomföra viktiga klimatinsatser, såsom att halvera biljettpriserna i kollektivtrafiken och stärka järnvägsunderhållet, dels inleda ett strukturerat planerande inför vår tids stora investeringsåtagande. Vänsterpartiet föreslår att en klimatinvesteringsmyndighet inrättas som ges i uppdrag att planera, samverka och strukturera det gröna investeringsprogram som sjösätts fullt ut 2024. Vänsterpartiets klimatinvesteringspaket: Investera 490 miljarder kronor över tio år i en stärkt transportinfrastruktur med fokus på järnvägsutbyggnad. Investera 130 miljarder kronor i bygg- och fastighetssektorn för klimatrenoveringar och förbättrad nybyggnation. Investera 100 miljarder kronor över tio år i ett robust elnät och förnybar elproduktion. Stärk skyddet av värdefull natur och återställ naturliga kolsänkor. Stärk det additionella klimatbiståndet. En investeringsplan för klimatet ger ökad sysselsättning Vänsterpartiet söker mandat för att genomföra ett historiskt omfattande investerings ­ paket för klimatet. Genom investeringar på 700 miljarder kronor vill vi de kommande tio åren se till att klimatomställningen accelereras. [93] Vi föreslår en investeringsledd klimatpolitik för att främja utvecklingen inom tre områden: transporter, energi och bostäder. Med Vänsterpartiets föreslagna investeringar skulle Sverige ta reella steg mot att bli världens första fossilfria välfärdsland. Ett sådant omfattande investeringspaket får också positiva effekter på svensk ekonomi och arbetsmarknad. Olika typer av offentliga satsningar får olika effekter på ekonomin och på de offentliga finanserna. En satsning som till stor del ökar efterfrågan på inhemskt producerade varor och tjänster ger en positiv effekt på den svenska produktionen och sysselsättningen. Det ger i sin tur s.k. multiplikatoreffekter eftersom en högre syssel ­ sättning och lägre arbetslöshet ger högre hushållsinkomster, när människor går från arbetslöshet till arbete. En del av investeringsbehoven relaterade till klimatomställ ­ ningen är tydligt arbetskraftsintensiva. Ett exempel är energieffektivisering av bostads ­ sektorn. Ett annat exempel är utbyggnad av laddinfrastruktur för att påskynda elektri ­ fieringen av transportsektorn. Den typen av investeringar ger större effekt på sysselsättningen än investeringar som har stor kapitalintensitet. Offentliga investeringar kan få mycket stora återverkningar i ekonomin – mångdubbelt större än exempelvis skattesänkningar. [94] Vänsterpartiet har presenterat beräkningar av hur stora effekter vårt klimatinvesteringspaket kan ge på BNP och arbetslöshet i vår ekonomisk-politiska plattform ”Ny start för Sverige”. De ekonomiska effekterna av offentliga investeringar är självklart inte bara beroende av hur mycket som investeras, utan även av under vilka former de investeras. Om allt arbete utförs av gästarbetare med låga löner som efter avslutat arbete återvänder till sitt hemland blir följdverkningarna i den svenska ekonomin av de extra investeringarna mindre. Krav på arbetstillstånd, kollektivavtalsenliga löner eller skattskyldighet i Sverige liksom kontroller och kraftfulla sanktioner mot fuskande arbetsgivare är inte bara viktiga för att skydda arbetstagarnas villkor och svenska skatteintäkter. De är också viktiga för att ge svenska företag och arbetare en schysst möjlighet att konkurrera på lika villkor och på så sätt säkerställa att en större del av det välstånd som skapas i arbetet med att bygga ny infrastruktur kommer den svenska ekonomin till del. För att dessa investeringar ska få fullt genomslag i form av ökad sysselsättning och minskad arbetslöshet är det nödvändigt att det samtidigt görs omfattande satsningar på utbildnings- och arbetsmarknadspolitiken. Samtidigt som arbetslösheten är hög så råder det i dag brist på yrkesutbildade personer i flera branscher. 10.3 Klimatsmarta och trygga boenden Det gröna samhällsbygget förutsätter trygga och klimateffektiva bostäder i hela landet. Det svenska miljonprogrammet har givit oss välbyggda och välplanerade flerfamiljshus. Dessutom finns det mycket som tyder på att de robusta miljonprogramshusen lämpar sig väl för omfattande klimatanpassningar. Vänsterpartiet söker mandat för en politik som skulle föra miljonprogrammet in i vår tid och genom flera åtgärder bli ett verkligt miljöprogram. Enligt Boverket är ca 140 000 bostäder i miljonprogrammet i akut behov av renovering. Nästan lika många är i behov av renovering inom kort. Vänsterpartiet vill att de renoveringar som görs också ska bidra positivt till klimatomställningen. Det handlar om allt från nya materialval till energieffektiviseringsåtgärder, solpaneler på taket och system för en lokal cirkulär ekonomi. Genom smarta och ändamålsenliga renoveringar kan allt från dragiga fönster till droppande kranar åtgärdas, och moderna materialval och varsamma restaureringar gör badrum och kök hållbara över lång tid. Vänsterpartiet vill investera 100 miljarder kronor de kommande tio åren för att åstadkomma effektiva och ändamålsenliga klimatrenoveringar av det befintliga bostads ­ beståndet utan att betalningsbördan tynger hyresgästerna i alltför hög utsträckning. Investeringarna åstadkommer stor klimatnytta samtidigt som hyresgästernas boende ­ standard stärks väsentligt. Investeringsmedel ska kunna sökas av såväl allmännyttiga som privata fastighetsägare, i likhet med ett investeringsstöd, och täcka en del av omkostnaderna för att göra nödvändiga renoveringar med tydligt satta klimat- och miljökrav. Trygghet i arbetslivet måste åtföljas av trygghet på bostadsmarknaden och i bostadsområdena. De senaste decenniernas utförsäljningspolitik och växande under ­ investeringar på bostadsområdet har inneburit en svår bostadsbrist på de flesta platser i landet. Den utvecklingen måste brytas. Trygghet behöver skapas genom att bostäder byggs till överkomliga priser, att renoveringar inte innebär chockhöjningar av hyrorna och att samhällets stöd riktas om från det ägda till det hyrda boendet. Den situation som råder i dag med kraftiga subventioner, bidrag och skattelättnader till hus- och bostads ­ rättsägare är i hög utsträckning oförenlig med en social bostadspolitik till gagn för löntagarkollektivet. För att minska bostadsbristen är det uppenbart att fler hyresrätter med överkomlig hyra behöver byggas. Ett effektivt sätt att stimulera nyproduktionen av hyresrätter är genom investeringsstöd. Om hälften av Sveriges flerbostadshus byggdes i trä i stället för i andra material år 2025 skulle klimatpåverkan i byggskedet kunna minskas med så mycket som 40 procent per år. Vänsterpartiet föreslår därför 30 miljarder kronor över en tioårsperiod för investeringar i hållbar nyproduktion. Medel ska kunna sökas som ett komplement till investeringsstödet för att stärka klimatnyttan för nybyggnationen. Tidigare generationers ansträngningar för att bygga sammanhållna bostadsområden med samhällsfastigheter i nära anslutning till bostadsfastigheter är i färd med att gå om intet genom en växande underhållsskuld. Detta har lett till att många samhällsfastigheter är slitna med omfattande renoveringsbehov. Svaret på utmaningen med de stora renoveringsbehoven har från kommun- och regionledningar runtom i landet alltför ofta varit att privatisera fastigheterna och sedan hyra in sig för att fortsätta att bedriva verksamhet. Det är både kortsiktigt och oekonomiskt. När samhället ger upp rådigheten över dessa fastigheter så försätts det allmänna i en beroendesituation gentemot privata fastighetsägare för lång tid framöver. Det underminerar möjligheterna till att göra nödvändiga klimatinvesteringar men också möjligheten för samhället att göra justeringar av fastigheterna för att möta framtidens behov. För att kunna göra nödvändiga investeringar och renoveringar i samhällsfastig ­ heterna vill Vänsterpartiet instifta en ny typ av investeringsstöd. Det nya investerings ­ stödet ska möjliggöra investeringar i samhällsfastigheter på kommunal och regional nivå utan att det oproportionerligt tynger den kommunala ekonomin. Genom invester ­ ingar på 5 miljarder kronor per år kan regioner och kommuner söka stöd för att göra renoveringar och underhåll i syfte att bevara, utveckla och klimatanpassa befintliga samhällsfastigheter. I kombination med detta vill Vänsterpartiet införa en stopplag som gör det olagligt att sälja ut samhällsfastigheter. Förutom i enstaka undantagsfall ska kommuner, regioner och staten förvalta och utveckla sitt fastighetsbestånd. I de fall en utförsäljning motiveras av att investeringar behöver göras på en annan plats inom kommunen eller regionen ska ansvarig länsstyrelse göra en bedömning av situationen och medge eventuella undantag. Vänsterpartiets förslag: Investera 2,56 miljarder kronor 2023 och sedan 5,9 miljarder kronor 2024 och 7,5 miljarder kronor 2025 i upprustning och klimatanpassning av befintligt hyresrättsbestånd. Stärk investeringsstödet för att skapa fler hyresrätter med överkomlig hyra och stärk det kontinuerligt under de kommande tre åren. Investera 3 miljarder kronor i hållbar nybyggnation fr.o.m. 2024. Inrätta ett nytt investeringsstöd för samhällsfastigheter om 2 miljarder kronor 2023, 3 miljarder kronor 2024 och 4 miljarder kronor 2025. Investeringsstödet ska sedan permanentas på 5 miljarder kronor per år. Inför en stopplag som generellt förbjuder utförsäljning av samhällsfastigheter. Inrätta en särskild pott för kommuner att söka medel ur i syfte att upprusta, utveckla och bygga nya lekparker, bemannade parklekar och områden för spontanidrott. Förnybar energi För att åstadkomma en snabb och omfattande klimatomställning behöver vi elektrifiera delar av samhället. När fordonsflottan ska ställas om från fossilberoende till i huvudsak el, samtidigt som tåginfrastrukturen byggs ut och industrins tillverkningsprocesser skiftar till fossilfritt, kommer tillgången till el att behöva öka betydligt; i vissa scenarion förutspås användningen öka mångdubbelt gentemot i dag. Sannolikt innebär denna process den största utbyggnaden av produktion och distribution av el i modern tid i Sverige. Trots att det finns en stor potential för havsbaserad vindkraft i Sverige har byggandet ännu inte tagit fart. Förutom de uppenbara klimatvinsterna ger havsbaserad vindkraft dessutom fler jobb i Sverige, eftersom mycket arbete måste utföras på plats. En utbyggd havsbaserad vindkraft i södra Sverige skulle också minska belastningen på överföringskapaciteten från de norra till de södra delarna av landet. Havsbaserad vindkraft är emellertid inte möjlig på alla platser i landet. Därför behöver utbyggnaden på land också accelereras. Kommunerna har i dag i praktiken vetorätt mot vindkraft. Detta genom att en kommun som är negativt inställd till vindkraft helt enkelt kan låta bli att ta upp sådana ärenden och därmed helt bromsa utbyggnaden. Kommunernas åsikt ska väga tungt, men i ett läge där Sverige på energiområdet ska gå från fossil energi och kärnkraftsenergi till förnybar och lägre energianvändning är ett kommunalt veto orimligt. Möjligheten till kommunalt veto mot vindkraft bör avskaffas. Det behövs bättre incitament för utbyggnad av vindkraft, både land- och havs ­ baserad, genom att den kommun och de boende i närområdet där vindkraften ska byggas gynnas. Vänsterpartiet vill öka acceptansen för vindkraft genom att lagstifta om en produktionsbaserad ekonomisk ersättning som går till de lokalsamhällen där vindkraft byggs. Regeringens elprisstöd till hushåll och företag har en fördelning som både är orimlig och ologisk. Regeringen planerar att betala tillbaka 55 miljarder kronor till hushåll och företag för perioden oktober 2021 till september 2022. Det förslag som regeringen gått fram med innebär att alla elavtal, för såväl hushåll som företag, i praktiken får ett pristak på 75 öre. Staten betalar mellanskillnaden mellan 75 öre och det medelpris som gällt i elprisområdet. Det betyder att i södra Sverige får elkunderna 79 öre per kilowatt de förbrukat och i mellersta Sverige får de 50 öre. I norra Sverige får man ingenting då medelpriset varit lägre än 75 öre. För att få ned elpriserna framåt krävs att vi tar tillbaka kontrollen över den misslyckade elmarknaden. Vänsterpartiets förslag om Sverigepriser är den naturliga lösningen: att hindra kontinentens höga elpriser från att smitta av sig här. Men det är just en lösning framåt. För de som redan har drabbats av de höga elpriserna behövs också en kompensation för den tid som varit. Vänsterpartiet vill därför också ha en elpriskompensation men föreslår att regeringens förslag förändras. Skillnaden mellan regeringens förslag och Vänsterpartiets blir att en villa som förbrukar takgränsen på 25 000 kWh i södra Sverige får ca 20 000 kronor/år med regeringens förslag, medan den med vårt förslag kommer att få ca 30 000 kronor/år. I norra Sverige kommer samma stöd att utgå, men på en lägre nivå då skillnaden är mindre mellan normalpriset och krisens marknadspris. Vänsterpartiets förslag ger mer till vanliga hushåll men är inte dyrare än förslaget från regeringen – tvärtom. På totalen kommer det framför allt att ske en omfördelning av elprisstödet, dvs. en betydligt större andel kommer att gå till hushåll som faktiskt har stått för kostnaden när elpriserna skenat. [95] Vänsterpartiets förslag: Investera 2,5 miljarder kronor 2024 samt 4,0 miljarder kronor 2025 i utbyggnaden av transmissionsnätet för elöverföring. Investera 2,0 miljarder kronor 2024 samt 3,0 miljarder kronor i stöd till lokal produktion av förnybar energi. Hållbara transporter Framtidens infrastruktur måste styras av klimatmålet för planering, inriktning och ekonomiska ramar för samtliga satsningar på transportinfrastruktur. Inrikestransporter utgör den enskilt största delen av de territoriella utsläppen i Sverige. Därför är transportsektorns klimatmål att minska utsläppen med 70 procent till 2030 en avgörande del av riksdagens beslutade klimatpolitiska ramverk för Sverige. Vänsterpartiet menar att vi måste genomföra ett systemskifte inom transport ­ infrastrukturen. En ny politisk inriktning för infrastrukturpolitiken där våra politiska mål, främst klimatmålen, blir styrande i stället för prognoser om ständigt ökande bilresande. Det innebär att fler människor ska ha möjlighet att färdas med hållbara transporter och att fler företag ska kunna frakta sina varor med en godstrafik som minimerar utsläppen och har snabba, leveranssäkra transporter. Vi vill därför investera 170 miljarder kronor mer än regeringen i upprustning och utbyggnad av transportinfrastrukturen de kommande tio åren. Därtill föreslår Vänster ­ partiet att satsningen på nya stambanor för höghastighetståg lånefinansieras och att hållbara transporter prioriteras före nybyggnation av motorvägar. 10.5.1 Nytt elbilsstöd som når fler hushåll I samband med presentationen av budgetpropositionen för 2023 meddelade regeringen att den skulle avskaffa klimatbonusen vid köp av personbil med omedelbar verkan. Från den 9 november 2022 får man ingen bonus vid köp eller beställning av en klimatsmart bil. Beslutet motiverades med att ”kostnaden för att äga och köra en klimatbonusbil börjar bli jämförbar med kostnaden för att äga och köra en bensin- eller dieselbil.” Det är en uppfattning som uppenbarligen inte delas av bilköparna. Mellan oktober 2021 och oktober 2022 nyregistrerades 295 646 bilar. Av dem var endast 29 procent elbilar. Det är en alldeles för låg andel. Åtta av tio bilar i Sverige ägs av hushållen, resten av företag. Medellivslängden för personbilar i Sverige är ca 17 år. Det innebär att om klimatmålen ska nås, och inte en betydande andel relativt nya bilar ska skrotas i framtiden, behöver nybilsförsäljningen snabbt ställa om till 100 procent fossilfria bilar. Stocken av bilar förändras sålunda långsamt över tid och styrs av nybilsförsäljningen. Med nuvarande struktur på nybilsförsäljningen kommer fossil ­ drivna bilar att rulla på svenska vägar under lång tid framöver. Det är därför helt centralt att fortsätta att stödja köp av elbilar och förbättra laddinfrastrukturen. Ungefär hälften av de nya bilar som såldes under det senaste året köptes av företag. Av dem, totalt 157 594 bilar, var endast 23 procent elbilar. Att företagen underpresterar avseende köp av elbilar bör delvis hanteras med skärpt reglering, där det ställs högre krav på tjänstebilar. Det bör exempelvis ställas krav på att företag som erbjuder anställda tjänstebil måste erbjuda ett alternativ som är fossilfritt. På längre sikt bör tjänstebilar endast undantagsvis tillåtas att vara fossildrivna. På hushållssidan är reglering inte ett praktiskt möjligt alternativ. Hushållen behöver transportera sig och kan i normalfallet endast i begränsad omfattning påverka sina inkomster. Hushållen måste därför möta fossilfria alternativ som är ekonomiskt möjliga. Att initialt tillåta att mycket dyra bilar subventioneras, så som gjorts och vars kunder sannolikt har råd att bära hela kostnaden, kan bara motiveras i ett tidigt utvecklingsläge där ny teknik introduceras och är dyr. Elbilsmarknaden är dock så mogen i dag att stödet måste utformas så att det ger incitament till att utveckla bilar som vanliga hushåll har råd med. Den nuvarande utformningen har inte stimulerat till prispress och att marknaden producerat elbilar till ett pris som är överkomligt för hushållen. Vänsterpartiet anser att klimatbonusen bör behållas men reformeras så att den i större utsträckning kan utnyttjas av dem med lägre inkomster och ger incitament för prispress på marknaden. Vårt förslag innebär att det pristak som en bil måsta ligga under för att omfattas av stödet sänks från 700 000 kronor till 550 000 kronor. Bilar som kostar upp till 350 000 kronor bör ge en bonus motsvarande 30 procent av bilens pris. För bilar som kostar över 350 000 kronor betalas 105 000 kronor minus 25 procent av bilens pris som överstiger 350 000. Det innebär att en bil som kostar 450 000 kronor ger en bonus på 80 000 kronor och en bil som kostar 550 000 kronor ger en bonus på 55 000 kronor. Även begagnade bilar bör omfattas, men då med ett pristak på 400 000 kronor och med en ersättningsgrad om 10 procent oavsett prisnivå. Detta för att öka efterfrågan på begagnade elbilar, som i dag ofta säljs utomlands där efterfrågan är större. En begagnad bil ska enligt vårt förslag ge klimatbonus först tre år efter det att den nybilregistrerades och den måste säljas av den ursprungliga ägaren. Begagnade bilar kan bara ge klimat ­ bonus en gång. Detta för att förhindra att systemet utnyttjas. Som mest uppgår bonusen till 105 000 kronor. Det gäller bilar som kostar 350 000 kronor. Förändringarna i systemet beräknas vara kostnadsneutrala för staten i för ­ hållande till det system som gällde före den 8 november 2022. Vänsterpartiet vill också införa ett klimatomställningsstöd för personbilar bestående av en skrotningspremie samt ett stöd till konvertering från bensin- och dieselbil till drift med förnybara bränslen. Vi avsätter 250 miljoner kronor 2023 och 550 miljoner kronor per år från 2024 för satsningen. Vänsterpartiets förslag: Behåll klimatbonusen men reformera den enligt beskrivningen ovan. Inför ett klimatomställningsstöd för personbilar bestående av en skrotningspremie samt ett stöd till konvertering från bensin- och dieselbil till drift med förnybara bränslen. Underhåll befintlig transportinfrastruktur Sett i ett livscykelperspektiv finns det klimatfördelar med att vårda den infrastruktur som redan finns. Vänsterpartiet delar regeringens bedömning att det finns behov av ökade medel till drift och underhåll för såväl järnvägar som vägar, främst på lands ­ bygden och i glesbygd. För klimatomställningen är det nödvändigt att återställa allmänhetens och näringslivets förtroende för järnvägstrafiken. Att åtgärda brister i järnvägsinfrastrukturen och öka dess robusthet är en viktig del av detta. Regeringens anslag till järnvägsunderhållet är dock otillräckliga. Nuvarande anslagsnivåer för järnvägsunderhållet i nationell plan 2022–2033 räcker inte för att upprätthålla dagens standard i järnvägssystemet. De kommer dessutom att innebära ett antal nedläggningar av regionala järnvägsbanor. Enligt Trafikverkets egen bedömning kommer både vägar och järnvägar att vara i ett sämre skick vid slutet av transportinfrastrukturens planperiod 2033 på grund av en otillräcklig finansiering och en avreglerad marknad som försämrar den statliga styr ­ ningen. Med detta följer ökade förseningar och en ökad risk för olyckor. 10.6.1 Lånefinansiera de nya stambanorna – höghastighetsbanorna Det är redan nu fullt på spåren mellan våra tre största städer och det är svårt att i någon större utsträckning öka järnvägstransporterna för personer och gods. När den två mil långa Fehmarn Bält-tunneln mellan Danmark och Tyskland står färdig senast 2029 kommer vi att kunna resa snabbare till Hamburg från Malmö (på 3 timmar jämfört med dagens 5,5) än till Stockholm. Både gods- och persontransporterna väntas öka kraftigt. I dag finns det inte plats för detta. Bygger vi inte ut kapaciteten på våra spår nu kommer hela Sverige att förvandlas till en flaskhals; människor och gods kommer att resa med flyg och på vägarna. Därför måste de nya stambanorna byggas. När vi bygger ny järnväg anser Vänsterpartiet att det är rimligt att vi bygger för höga hastigheter, dvs. 320 km/h. Kostnaden jämfört med att bygga för långsammare tåg är liten och vinns igen mångfalt när fler tåg kan köras i högre hastighet. Erfarenheterna från andra höghastighetsbanor är att om restiden blir under tre timmar väljer resenären tåget framför flyget. Det behövs ökade investeringar i främst järnvägar och underhåll. Vänsterpartiet satsar därför mest av alla partier på hållbara infrastrukturinvesteringar för perioden 2022–2033. Vi kräver också en infrastrukturplanering i linje med vårt klimatmål för transportsektorn, minskade utsläpp med 70 procent till 2030. Det gör att ett antal storskaliga motorvägsprojekt måste plockas bort från planeringen. Vänsterpartiets förslag: Ökade ekonomiska ramar. Vi föreslår 170 miljarder kronor utöver regeringens förslag till investeringar i järnväg och utbyggd cykelinfrastruktur. Varav 60 miljarder kronor mer än regeringen till en finansierad underhållsplan för järnvägssystemet, så att all järnväg kan rustas upp. På så sätt kan underhållsskulden arbetas av. Varav 9 miljarder kronor mer än regeringen till bättre vägunderhåll, i synnerhet i glesbygd. Ökade anslag om 15,4 miljarder 2024 och 2025 i syfte att stärka befintlig transportinfrastruktur inklusive nya bansträckningar. Tillskjutna medel för realiserandet av höghastighetsbanan, 7,5 miljarder 2024 och 10 miljarder 2025. Exempel på projekt som vi finansierar utöver regeringens anslag: ‒ Norrbotniabanan. ‒ Nya ostkustbanan (dubbelspåret Gävle–Härnösand), fyrspåret Uppsala–Stockholm (vi tidigarelägger och föreslår även en ny station i Märsta). ‒ Fyrspår Alingsås–Göteborg. ‒ Dubbelspår genom Skåne: Helsingborg–Hässleholm. Exempel på banor som vi vill åtgärda snarast: ‒ Inlandsbanan (den viktiga 110 mil långa järnvägen från Gällivare till Kristinehamn i Värmland) och Dalabanan, Bohusbanan/Lysekilsbanan, Kinnekullebanan, Stångadalsbanan och Tjustbanan samt Kust-till-kust-banan och Västkustbanan liksom ny järnväg till Sälenfjällen. ‒ Nya godsspår till hamnar, som Ystad, och dubbelspår till nybyggda Norviks hamn, söder om Stockholm. ‒ Ytterligare förstärkningar och förbispår på Malmbanan. ‒ Nya järnvägsförbindelser på sträckorna Göteborg–Oslo och Stockholm–Oslo. ‒ Nya stambanor, s.k. höghastighetsbanor. 10.6.2 Kollektivtrafikens roll i omställningen Möjligheten att röra sig mellan olika platser – till och från arbetet, fritidsaktiviteter, vänner och familj – är en grundförutsättning för levande städer och orter. Kollektiv ­ trafiken spelar en särskild roll i trafiken eftersom dess syfte är att möjliggöra mobilitet för fler. Sverige har på många platser en väl utbyggd kollektivtrafik med god kvalitet, men tillgängligheten, turtätheten och priset varierar kraftigt över landet. Det är naturligt att turtätheten är som högst där det bor flest människor men kollektivtrafiken behöver byggas ut generellt. Den klimatnytta som uppnås av att fler ställer bilen och i stället åker kollektivt är mycket stor. Sammantaget behöver samhället stärka sitt engagemang för att möjliggöra kollektivt åkande för fler. Ett stort hinder för många, förutom turtätheten, är priset på kollektivtrafik. Vänsterpartiet vill att kollektivtrafiken ska betraktas som en del av det moderna samhällets mest självklara infrastruktur. På sikt är det rimligt att kollektivtrafiken görs helt avgiftsfri för att alla, oavsett inkomst, för att vi ska kunna göra oss betydligt mindre bilberoende. Men redan i närtid bör samhället se till att över hela landet justera ned priset så att det blir avsevärt billigare att åka kollektivt. Vänsterpartiet vill därför i ett första steg halvera biljettpriserna och samtidigt säker ­ ställa utbyggnaden av kollektivtrafiken. Genom etablerandet av ett nytt investeringsstöd för kollektivtrafiken avsätter Vänsterpartiet 5 miljarder kronor årligen, varav 1 miljard kronor särskilt avsätts för en elbusspremie, i syfte att bidra till en utbyggnad samtidigt som biljettpriserna hålls nere. Prisutvecklingen inom kollektivtrafiken har varit oproportionerlig under lång tid. Biljettpriserna har skenat och är i dag långt över priset på drivmedel eller konsument ­ prisindex. Vänsterpartiet vill utreda en ny modern lagstiftning som säkerställer kollektiv ­ trafikens roll i klimatomställningen och som samtidigt förbjuder huvudmännen att höja priset mer än KPI. En modern klimatlag som syftar till att värna kollektivtrafikens tillgänglighet skulle garantera rätten till en överkomlig kollektivtrafik även framgent. Dessutom skulle lagen säkerställa att biljettpriserna inte används som ett sätt för regioner och kommuner att i övrigt öka sina intäkter. Genom stiftandet av denna nya prislag för kollektivtrafiken etablerar vi kollektivtrafikens roll som en omistlig del av klimatomställningen. Regeringens avvisande av den nya modellen för reseersättning har tydligt negativa klimatkonsekvenser. Vänsterpartiet stödjer ett förslag om reseersättning som är färdmedelsneutralt och som skapar positiva incitament för klimatomställningen inom transportsektorn. Vårt förslag utvecklas mer under avsnitt 11.3 Miljöskatter. Vänsterpartiets förslag: Halvera biljettpriserna i svensk kollektivtrafik 2023 och 2024, till en kostnad om 12 miljarder årligen. Inför ett investeringsstöd om 5 miljarder kronor årligen för att säkerställa nyinvesteringar och utbyggnad av kollektivtrafiken. Utred en modern klimatlag för kollektivtrafiken var syfte är att säkra kollektivtrafikens tillgänglighet och del i omställningen. Värnet om naturen/skydda miljön En fungerande natur med rik biologisk mångfald och ett ekosystem i balans är grunden för liv på jorden och framtida välfärd. Skydd av värdefull natur är en förutsättning för att uppnå krav inom EU och enligt globala åtaganden för biologisk mångfald. Klimat ­ krisen och artkrisen måste mötas gemensamt. FN:s klimatpanel konstaterar i sin senaste rapport att åtgärder för att bevara ekosystem är ett förhållandevis billigt sätt att minska utsläppen. [96] Skydd och restaurering av naturliga ekosystem erbjuder stora möjligheter genom att suga upp och låsa in koldioxid från atmosfären. Den kända arealen av värdefull skog som behöver skyddas omfattas av 1 180 000 hektar, varav ca hälften (525 000 hektar) är fjällnaturskogar. Den samlade kostnaden för att ge markägarersättningar beräknas till 4 miljarder kronor per år under minst 7 år. En stor mängd avverkningsanmälningar görs i dag för fjällnära skogar och de som får nekat tillstånd att avverka då skogarna har höga naturvärden kan då få ersättning istället och naturreservat kan bildas. Bara i Västerbotten har skogsägare inkommit med önskemål om att skydda skog till ett värde av 1,5 miljarder kronor. Om inte anslaget kraftigt ökas riskerar markägare att hamna i kläm (kan varken avverka eller avsätta sin skog för naturvård och rekreation), höga naturvärden att förloras genom avverkning samt möjligheten till utvecklad naturturism på landsbygden att gå förlorad. Vänsterpartiet anser att de stora sammanhängande fjällnära naturskogarna långsiktigt bör skyddas genom formellt skydd. Besöksnäringen är den snabbast växande näringen i världen och potentialen i framtiden för friluftsliv och naturturism i den fjällnära regionen bedöms som stor. Satsningen omfattar skydd av områden i form av naturreservat och nationalparker. Mindre skogsområden med höga naturvärden lämpar sig inte som naturreservat, men det är viktigt att staten kan ge dessa markägare ersättning för att formellt skydda även dessa områden. Skogsstyrelsen kan i dessa fall bilda naturvårdsavtal och biotopskydds ­ områden. Särskilt viktigt är det att resurser finns till skogsägare med mindre skogs ­ innehav men med en hög andel höga naturvärden. Därutöver är behovet stort att hantera ersättningar till de fjällnära skogar där nekade avverkningstillstånd ges för att skydda skogar med höga naturvärden. Att restaurera våtmarker och återväta torvmarker ger många vinster för miljön och klimatet. Genom att kol binds i våtmarker kan utsläppen av växthusgaser minska. Att anlägga våtmarker har även stor betydelse för den biologiska mångfalden, då stora delar av landet tidigare dikats ut. Våtmarker stärker även landskapets skydd mot torka, översvämning och brand, vilket är av stor betydelse i ett klimatanpassningsperspektiv. Vänsterpartiet vill därför öka satsningarna på återskapande av våtmarker och genomföra dessa långsiktigt. Klimat- och miljöfrågan är betjänt av att forskningen kring hur en rättvis och hållbar omställning kan gå till stärks. Vänsterpartiet värnar det akademiska oberoendet som en grundbult i all forskning och inrättar ett anslag för att kunna möjliggöra en expansiv klimat- och miljöforskning med fokus på social, ekologisk och ekonomisk hållbarhet. Vänsterpartiets förslag: Öka ambitionsnivån för att värna värdefull natur och naturliga kolsänkor; investera 5,32 miljarder kronor 2023 för det ändamålet. Återskapa våtmarker i syfte att stärka de naturliga kolsänkorna i naturen. Öka skyddet av mindre skogsområden och öka resurserna för ersättning till fjällnära skog. Stärk forskningsanslagen för en rättvis och hållbar klimatomställning. Institutionalisera klimatinvesteringspolitiken Omställningstakten och volymerna i investeringarna utgör en förvaltningspolitisk utmaning. Frågan om prioritering, regional och lokal förankring och en samlad handels ­ politik som gynnar omställningens ansträngningar innebär att det finns ett behov av central samordning. Samhällets samlade resurser behöver ställas till förfogande för att omställningen ska genomföras effektivt och ändamålsenligt. Vänsterpartiet föreslår därför två huvud ­ sakliga åtgärder för att institutionalisera omställningen. Dels vill vi inrätta en klimatinvesteringsmyndighet med det explicita uppdraget att planera, samordna och prioritera inom ramen för det omfattande investeringsprogram som vi söker mandat för att genomföra. Myndigheten behöver inleda sitt arbete omgående för att 2023 effektivt ska tas till vara i syfte att planera för en fullskalig klimatinvesteringsplan 2024. Men en myndighetsförstärkning med det syftet förutsätter också en gedigen politisk förankring. Därför avser Vänsterpartiet att etablera en omställningsminister, ett statsråd med ansvar för den politiska styrningen avseende klimatinvesteringar. Vänsterpartiets förslag: Inrätta en klimatinvesteringsmyndighet, en satsning på 70 miljoner kronor 2023, 75 miljoner kronor 2024 och 80 miljoner kronor 2025. Inrätta en omställningsministerpost . Reformtabell Tabell 7 Reformtabell: Hållbara investeringar för en hållbar framtid (miljarder kr) 2023 2024 2025 Investeringsplanen 2,56 35,4 42,9 Befintlig transportinfrastruktur, inkl. nya sträckningar 0,0 15,4 15,4 Höghastighetsbana* 0,0 7,5 10,0 Stärkt elöverföringskapacitet 0 2,5 4,0 Investeringar i lokal förnybar elproduktion 0 2,0 3,0 Klimatanpassningar av befintligt bostadsbestånd 2,56 5,0, 7,5 Klimatanpassningar av nytt bostadsbestånd 0 3,0 3,0 Övriga satsningar 24,28 32,25 25,03 Halverade biljettpriser i kollektivtrafiken 12,0 12,0 0,0 Investeringsstöd för kollektivtrafiken 5,0 5,0 5,0 Klimatbonusmodellen –2,99 2,97 2,97 Inför ett klimatomställningsstöd för personbilar 0,25 0,55 0,55 Investeringsstöd för anordnande av hyresbostäder och bostäder för studerande 0,0 0,29 2,63 Investeringsstöd för samhällsfastigheter 2,0 3,0 4,0 Stöd till lekparker, parklekar och spontanidrott 0,5 0,5 0,5 Additionellt klimatbistånd 0,5 0,75 1,0 Stöd till forskning 1,0 1,0 1,0 Skydd av värdefull natur 5,32 5,44 6,58 Klimatinvesteringsmyndighet 0,7 0,75 0,8 Totalt samtliga satsningar 26,84 67,65 67,93 * Höghastighetsbanorna redovisas inte som en del av tabellverket i statsbudgeten. 11 Vänsterpartiets skattepolitik 11.1 Skatt på kapital och egendom Sverige är ett av få OECD-länder som varken har en förmögenhetsskatt, arvs- och gåvoskatt eller fastighetsskatt som är kopplad till bostadens (fulla) värde. Konjunktur ­ institutet har på SNS:s uppdrag studerat de svenska skatterna i en internationell jämförelse. Egendomsskatter utgörs, enligt OECD:s klassificering, av fastighetsskatter (och avgifter), förmögenhetsskatt, arvs- och gåvoskatt samt skatt på transaktioner av ägande (främst stämpelskatt). De svenska egendomsskatterna ligger klart under genom ­ snittet jämfört med såväl OECD som EU15. Sverige egendomsskatter motsvarar 1 procent av BNP, medan inkomsterna från egendomsbeskattningen inom OECD och EU15 motsvarar cirka 2 respektive 2,25 procent av BNP. [97] Kapitalinkomsternas utveckling och fördelning är en central faktor bakom den växande ojämlikheten. Inkomsterna från kapital har ökat markant sedan mitten av 1990-talet och uppgick 2019 till drygt 360 miljarder kronor, och eftersom fördelningen av dessa är mycket ojämn har det lett till ökade klyftor. I figuren nedan visas kapital ­ inkomsterna per percentil som andel av hushållens totala inkomster av kapital. Figur 11 Inkomst av kapital per percentil, 2020 Andel av hushållens totala inkomster från kapital, i procent Källa: SCB. Av de totala kapitalinkomsterna gick drygt 58 procent till den hundradel av befolk ­ ningen som hade de högsta inkomsterna. I Konjunkturrådets (SNS) rapport för 2018 görs bedömningen att ungefär hälften av de ökade klyftorna sedan 1995 kan härledas till kapitalinkomsterna. [98] Kapitalinkomsterna är också ojämnt fördelade mellan kvinnor och män, där kvinnors andel av de totala kapitalinkomsterna uppgår till cirka 30 procent. [99] 11.1.1 Enhetlig kapitalbeskattning En gång i tiden beskattades kapitalinkomster med 30 procent av avkastningen. Även fastigheter omfattades av denna skattenivå (via taxeringsvärden och fastighetsskatt). I dag har vi ett sammelsurium av regler för att gynna olika former av kapitalägande. Utdelning från fåmansbolag beskattas endast med 20 procent. Utdelning från onoterade aktier med 25 procent. Vänsterpartiet föreslår i denna budget ett första steg mot en mer enhetlig kapitalbeskattning. Investeringssparkonto (ISK) är en sparform för privatpersoner som infördes i Sverige 2012. Skillnaden mellan konventionell beskattning av sparande och beskattning av sparande i ISK består i vad som ska tas upp och vad som får dras av. Konventionell beskattning innebär att utdelning och kapitalvinst tas upp till beskattning. Kapitalvinster får kvittas mot kapitalförluster. Beskattningen av ISK sker i form av s.k. schablon ­ beskattning på kontots värde i stället för på den vinst man gör. Normalt sett är detta en mycket gynnsam beskattning. Skattesatsen på ISK bygger implicit på att värdet på innehaven i genomsnitt stiger med 1 procentenhet utöver avkastningen på riskfria statsobligationer. Den historiska avkastningen på börsen ligger betydligt högre än så, vilket innebär att ISK över tid är en mycket attraktiv sparform. Under 2021, då börsen gick bra, bedömde regeringen att beskattningen av ISK resulterade i ett skattebortfall på hela 72 miljarder kronor jämfört med om tillgångarna på ISK hade beskattats med den vanliga kapitalinkomstskatten på 30 procent. [100] Vänsterpartiet föreslår att det införs ett tak för sparande på ISK. Sparande utöver taket ska beskattas med den vanliga skatten på kapitalinkomster, som i dag ligger på 30 procent. Vänsterpartiet föreslår att taket sätts till 2 miljoner kronor. Förslaget beräknas stärka de offentliga finanserna med cirka 6 miljarder kronor per år. [101] I sammanhanget bör det noteras att tillgångarna inom ISK är mycket ojämnt fördelade. Det är drygt 3,8 miljoner individer som har investerat kapital i ISK. Cirka 44 procent av dessa har ett sparande som understiger 50 000 kronor. Andelen sparare som har tillgångar som överstiger 2 miljoner kronor uppgår till 3,7 procent. Samtidigt står dessa 3,7 procent för 54 procent av de samlade tillgångar som placerats inom ISK. [102] De s.k. 3:12-reglerna ger arbetande ägare i fåmansbolag betydligt lägre skatt på sina inkomster än vanliga löntagare. Det beror på att skatten på utdelning från dessa bolag endast är 20 procent. Området regleras av en lagstiftning för att förhindra att ägare av fåmansägda företag fritt ska kunna välja om de ska ta ut vinst som lågbeskattade kapitalinkomster eller högre beskattad lön – i form av ett gränsbelopp för hur mycket delägare till fåmansbolag maximalt får ta ut i utdelning. Dessa regelverk blev dock väsentligt generösare efter en reform 2006, där skatten på utdelning sänktes från 30 procent till 20 procent, samtidigt som gränsbeloppen för utdelning höjdes. [103] Reformen syftade till att ”förbättra den skattemässiga behandlingen av riskfyllda investeringar”. Empiriska undersökningar visar dock att de ökade utdelningar som följde av förändringarna inte kan tolkas komma från ökade företagsvinster och mer entreprenör ­ skap. De nya reglerna ledde inte heller till en ökad sysselsättning (även om lönerna bland anställda ökade). Den huvudsakliga effekten har i stället blivit en omfattande inkomstomvandling bland höginkomsttagare samt ökade möjligheter till skatteplanering för de som tjänar mest. Vänsterpartiet vill se en reformering av 3:12 ‑ reglerna. Vi föreslår bl.a. att skattesatsen på utdelningar och kapitalvinst höjs till den gängse kapitalskattesatsen på 30 procent. Vänsterpartiets förslag: Utdelning och kapitalvinst från onoterade aktier ska beskattas med 30 procent. Inför ett tak på 2 miljoner kronor på sparande inom ISK. Sparande utöver taket ska beskattas med den vanliga skatten på kapitalinkomster. Utdelning och kapitalvinst från fåmansbolag ska beskattas med 30 procent. Begränsat utdelningsutrymme. Sänk gränsbeloppet och det lönebaserade utrymmet. Begränsa det sparade utdelningsutrymmet genom en årsspärr och sänkning av uppräkningsräntan. Arvs- och gåvoskatt Arv är ett tydligt exempel på hur kapital påverkar en individs livschanser. Arvsflödena har dessutom ökat i betydelse i Sverige, framför allt under de senaste 25–30 åren. Sedan 1990-talets mitt har de mer än fördubblats. Arvs- och gåvoskatter finns i många OECD-länder. Vänsterpartiet föreslår att en arvs- och gåvoskatt införs också i Sverige. Vi vill dock ha ett ganska stort fribelopp. Hur stort ett sådant fribelopp ska vara behöver utredas, men vi vill ha ett fribelopp som gör att vanliga hushåll som även äger sin bostad inte påverkas. Riksdagens utredningstjänst har inte kunnat räkna på något konkret förslag (de har inte underlaget). Därför har vi sagt att vi vill utforma en skatt som drar in 1 procent av det årliga arvs- och gåvoflödet. SNS har i en rapport uppskattat det årliga (2016) arvs- och gåvoflödet till cirka 370 miljarder kronor. Skatten skulle således inbringa cirka 3,7 miljarder kronor per år. Vänsterpartiets förslag: Inför en arvs- och gåvoskatt. Ett stort fribelopp som gör att vanliga hushåll som äger sin bostad inte drabbas. Beskattning av fastigheter Avkastningen av att bo i en egen villa eller bostadsrätt är en kapitalinkomst. Det är en kapitalinvestering som motsvaras av det dagsaktuella värdet på bostaden. Avkastningen på investeringen består både i det löpande värdet av själva boendet [104] och av det faktum att bostaden också kan stiga i värde. År 2007 avskaffades den gamla fastighetsskatten och ersattes med en kommunal fastighetsavgift. [105] Den tas ut som en avgift på 0,75 procent av taxeringsvärdet, med ett tak på (för 2022) 8 874 kronor. Dagens fastighetsavgift har ingen synlig koppling till avkastning, övriga kapitalskatter eller ränteavdragen. Taket innebär att man betalar ”full” fastighetsavgift upp till ett taxerings ­ värde på cirka 1,2 miljoner kronor. På taxeringsvärden därutöver betalas ingen avgift. Detta leder till att den genomsnittliga skatten blir lägre ju mer värdet på en fastighet överstiger 1,2 miljoner kronor. Fastighetsavgiften är därmed starkt regressiv. Vänsterpartiet vill därför komplettera den kommunala fastighetsavgiften med en statlig fastighetsskatt. Skatten ska tas ut med 1,5 procent på den del av taxeringsvärdet som överstiger 5 miljoner kronor och med 2,5 procent på den del av taxeringsvärdet som överstiger 7 miljoner kronor. Vi föreslår också att dagens begränsningsregel, som innebär att pensionärer inte ska behöva betala mer än 4 procent av sin inkomst i avgift, utökas till att omfatta alla inkomster. Vänsterpartiets förslag till fastighetsskatt bedöms stärka de offentliga finanserna med drygt 4 miljarder kronor per år. Fastighetsskatten beräknas omfatta ca 140 000 småhus, vilket motsvarar cirka 5,6 procent av Sveriges samtliga småhus och maximalt 3,5 procent av den vuxna befolkningen [106] Fastighetsbeskattning baseras på taxeringsvärden. Dessa skiljer sig åt mot dags ­ aktuella marknadsvärden. Hus med taxeringsvärden på 5 miljoner kronor kostar i dag cirka 9,7 miljoner kronor. [107] Det är alltså endast hus som kostar så mycket som omfattas av Vänsterpartiets fastighetsskatt. Vänsterpartiets förslag: En statlig fastighetsskatt införs på villor med ett marknadsvärde på 9–10 miljoner kronor. Dagens begränsningsregel, som innebär att pensionärer inte ska behöva betala mer än 4 procent av sin inkomst i avgift, utökas till att omfatta alla inkomster. Skatt på förvärvsinkomst Den svenska skattedebatten har präglats av ett tydligt fokus på att sänka skatten på arbetsinkomster, framför allt på de högsta inkomsterna. [108] Beskattningen av arbets ­ inkomster innehåller i dag mer än tio olika former av skattereduktioner – däribland rutavdrag, rotavdrag och olika former av jobbskatteavdrag. Ingen av dem med tydliga påvisbara positiva effekter. Enbart jobbskatteavdraget innebär en skattereduktion med 140 miljarder kronor per år. En viktig skatteprincip bör vara att lika inkomster ska beskattas lika. Denna princip slogs sönder av den borgerliga regeringen i och med införandet av de olika jobbskatte ­ avdragen. Detta eftersom jobbskatteavdragen endast omfattar arbetsinkomster. Detta innebär att den som t.ex. är arbetslös och får 20 000 kronor i månaden från a-kassan betalar ca 1 500 kronor mer i skatt varje månad än den som har en arbetsinkomst på 20 000 kronor i månaden. [109] Den föregående regeringen har sedan tidigare i praktiken slutit skatteklyftan för ålderspensionärer. Riksdagen har också genomfört Vänster ­ partiets krav om att sluta skatteklyftan för personer som erhåller sjuk- och aktivitets ­ ersättning. Vänsterpartiet föreslår i denna budgetmotion att skatteklyftan sluts för alla inkomster, t.ex. sjuk- och rehabiliteringspenning, a-kassa och föräldraförsäkring. Detta innebär en sänkt skatt för grupper med små ekonomiska marginaler. Förslaget beräknas kosta 7 miljarder kronor 2023. [110] I budgetpropositionen för 2023 går den nya regeringen vidare på spåret med jobbskatteavdrag, den här gången i form av ett förstärkt jobbskatteavdrag för äldre. Vänsterpartiet avvisar förslaget, vilket stärker de offentliga finanserna med 0,77 miljarder kronor för 2023. Gränsen för statlig inkomstskatt brukar normalt räknas upp med KPI + 2 procent ­ enheter. Tanken är att uppräkningen i grova drag ska följa nominella löneökningar så att andelen löntagare som betalar statlig inkomstskatt är någorlunda konstant över tiden. I budgetpropositionen följer regeringen denna praxis. På grund av den höga inflationen räknas skiktgränserna upp med drygt 10 procentenheter, vilket höjer gränsen för statlig inkomstskatt från ca 46 200 kr/mån. till ca 51 150 kr/mån. I den nuvarande ekonomiska situationen menar Vänsterpartiet att ett sådant förfarande är orimligt. För det första kommer inga normala löntagare att få löneökningar på 10 procent. För det andra menar vi att det är orimligt att lägga 13 miljarder kronor på skattesänkningar för höginkomst ­ tagare i ett läge då välfärden saknar stora resurser. Vänsterpartiet föreslår också att en ny skatt på 5 procentenheter införs på månads ­ inkomster över 62 000 kronor. Vi föreslår också att jobbskatteavdragen trappas av på inkomster över 43 000 kronor i månaden, för att vara helt utfasade på månadsinkomster över 100 000 kronor i månaden. De båda förslagen bedöms sammantaget stärka de offentliga finanserna med drygt 16 miljarder kronor 2023. [111] Figur 12 nedan visar utredningstjänstens fördelningsanalys av Vänsterpartiets förslag om ändrade inkomstskatter. [112] Analysen visar att cirka 70 procent får sänkt skatt med Vänsterpartiets förslag, medan individer i de tre högsta inkomstdecilerna får höjd skatt. Figur 12 Fördelningsanalys av Vänsterpartiets förslag till ändrade inkomstskatter Effekt på genomsnittlig individuell disponibel inkomst av samtliga förslag efter decil, år 2023 Källa: RUT, dnr 2022:1227. De som tjänar under 43 000 kr i månaden får inga skattehöjningar med Vänsterpartiets förslag. En person med en arbetsinkomst på 45 000 kr i månaden får en skattehöjning på 100 kr/mån. och en person som tjänar 70 000 kr i månaden får en skattehöjning på 2 500 kr/mån. [113] Vänsterpartiet noterar att riksdagen har tagit till sig vårt krav om att införa en skattereduktion för a-kasseavgifter. Vänsterpartiet föreslår också att en skattereduktion på 25 procent för fackföreningsavgifter införs. En skattereduktion för fackförenings ­ avgifter sänker kostnaden för fackligt medlemskap och möjliggör för fler att gå med i facket, vilket kan leda till en högre organisationsgrad och en högre facklig närvaro. Därmed kan den svenska arbetsmarknadsmodellen stärkas, som historiskt tjänat såväl löntagarkollektivet som samhällsekonomin väl. Vänsterpartiets förslag: En ny rättviseskatt på inkomster över 62 000 kr/månad. Avtrappat jobbskatteavdrag. Tillfälligt oförändrad skiktgräns för statlig inkomstskatt. Lika skatt på lika inkomst, vilket innebär sänkt skatt för sjuka, arbetslösa m.fl. Nej till regeringens förslag om ett förstärkt jobbskatteavdrag för äldre. Skattereduktion för avgift till fackförening. Rut och rot Avdragen för s.k. rut- och rottjänster är ytterligare exempel på skattereduktioner på inkomstskatteområdet. Skattereduktionen för hushållsnära tjänster, det s.k. rutavdraget, innebär att den som köper hushållsnära tjänster kan göra avdrag från sin skatt för 50 procent av arbetskostnaden för ett antal tjänster utförda i en bostad. Vänsterpartiet har inget emot hushållsnära tjänster. Det vi vänder oss emot är att dessa ska skatte ­ subventioneras. Riksrevisionen visar att 40 procent av det totala rutavdragsbeloppet 2017 gick till den tiondel av befolkningen som har de högsta inkomsterna. [114] Det innebär i praktiken att låg- och medelinkomsttagare subventionerar höginkomsttagares städhjälp. Detta är inte bara orimligt och orättfärdigt, utan det är också ett slöseri med skattebetalarnas pengar. Vänsterpartiet föreslår därför att rutavdraget avskaffas. Detta beräknas stärka statskassan med cirka 8 miljarder kronor per år, vilket motsvarar den totala lönekostnaden för knappt 15 000 undersköterskor inom äldreomsorgen. [115] Av samma skäl är vi emot skattereduktionen för renovering, ombyggnad och tillbyggnad (det s.k. rotavdraget). Det kan i vissa lägen vara lämpligt som konjunktur ­ åtgärd, men inte som en permanent skattereduktion. Rotavdraget har också ändrat karaktär till att i mångt och mycket subventionera dyra köksrenoveringar m.m. när det gått ifrån att vara en konjunkturåtgärd till att bli en permanent skattesubvention. I jämlikhetskommissionens rapport konstateras att argumenten för att behålla rotavdraget är svaga. [116] Det finns inget behov av ett permanent branschstöd till byggsektorn. Samtidigt kan vi konstatera att arbetslösheten ser ut att bita sig fast på höga nivåer, samtidigt som konjunkturen viker. Vänsterpartiet föreslår därför att rotavdraget behålls under de närmaste fyra åren, men att taket för hur mycket man får dra av halveras. Vänsterpartiets förslag: Avskaffa rutavdraget. Behåll rotavdraget under en 4-årsperiod som en konjunkturåtgärd (med sänkt tak), men avskaffa rotavdraget som en permanent skattesubvention. Sociala avgifter Arbetsgivaravgifterna utgör cirka 27 procent av de totala skatteintäkterna. Den generella arbetsgivaravgiftssatsen är 31,42 procent. Även på detta område finns det i dag en stor mängd undantag. Både unga och äldre i vissa åldersgrupper omfattas av nedsatta arbetsgivaravgifter, liksom personer som arbetar med forskning och utveckling, personer som bor i vissa stödområden och vissa enmansföretag. Nedsatta arbetsgivaravgifter har blivit ett populärt politiskt verktyg för att signalera olika typer av satsningar. Utvärderingar av nedsatta arbetsgivaravgifter visar att effekterna på sysselsättningen är små eller obefintliga. Som exempel kan nämnas den nedsättning av arbetsgivaravgifterna med drygt 10 procentenheter för personer i åldern 19–25 år som regeringen Reinfeldt genomförde. Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering (IFAU) kom i sin utvärdering av reformen fram till att intäktsbortfallet per jobb av sänkningen uppgick till mellan 1 och 1,6 miljoner kronor, vilket då var omkring fyra gånger högre än den genomsnittliga anställningskostnaden för 19–25-åringar. [117] Den största effekten av skattesänkningen blir ökade vinster för företag med en stor andel unga arbetstagare. Stöd till verksamheter och politikområden sker mest effektivt på utgiftssidan. Arbetsgivaravgifterna ska användas för att finansiera offentlig verksamhet och offentliga försäkringar. Vänsterpartiet anser därför att dagens nedsättningar och undantag ska begränsas. Vänsterpartiet föreslår att följande nedsättningar avskaffas: Sänkta arbetsgivaravgifter för personer som är 19–23 år. [118] Sänkta arbetsgivaravgifter för unga (15–18 år). Nedsättning av arbetsgivaravgifter för personer som arbetar med FoU. Nedsättning av arbetsgivaravgifter för den först anställda. Ränteavdragen och kreditrestriktionerna för bolånetagarna Ett annat område som behöver reformeras är ränteavdragen. Ränteutgifter ingår i kapitalförluster. Kapitalförluster får kvittas mot kapitalinkomster och kapitalvinster. Avdragsrätten för ränteutgifter gäller för alla typer av lån, både blancolån och bostadslån. Den som har kapitalutgifter som överstiger kapitalinkomsterna kan få en skattereduktion på upp till 30 procent av räntebeloppet. För ränteutgifter upp till 100 000 kronor kan avdrag göras med 30 procent. [119] Den stora delen av underskott av kapital utgörs av räntor på bostadslån. Innan avskaffandet av den gamla fastighetsskatten fanns det en logik med dagens ränteavdrag på 30 procent. Då gick det att hävda att även fastigheter beskattades med 30 procent (via taxeringsvärden och fastighetsskatten). Det fanns då en symmetri i beskattningen genom att kapitalinkomster beskattades med 30 procent samtidigt som man fick göra avdrag för kapitalutgifter med 30 procent. Vänsterpartiets förslag till ny fastighetsskatt är dock tämligen modest och den faktiska skattenivån i förslaget är inte i närheten av 30 procent. Det blir då rimligt att minska ränteavdragen. Vänsterpartiet föreslår att ränteavdragen trappas ned med 5 procentenheter under en 3-årsperiod. Vi väljer att tidigast börja avtrappningen 2025, detta då många hushåll i dagsläget är pressade av stigande räntekostnader och hög inflation. Sverige har mycket strama kreditrestriktioner för bolån. För det första finns det s.k. bolånetaket, som innebär att man som mest får ha ett bolån som motsvarar 85 procent av värdet på sin bostad. Resten behöver man betala med en kontantinsats. Därutöver finns amorteringskravet. Det innebär att man ska amortera 1 procent av lånet per år om belåningsgraden är mellan 50 och 70 procent. Om belåningsgraden är över 70 procent ska man amortera 2 procent per år. Sedan finns det ytterligare en regel som säger att om lånet är större än 4,5 gånger vad man tjänar per år, före skatt, så ska man amortera ytterligare 1 procentenhet per år. [120] Den sammantagna effekten av dessa krav är mycket kännbara för många bolånekunder. Kraven försvårar påtagligt förstagångsköpares möjligheter att ta sig in på bolånemarknaden. När nu räntorna och priserna stiger blir situationen för Sveriges bolånetagare än mer pressad. Vänsterpartiet kräver därför att regeringen skyndsamt gör en samlad översyn av de kreditrestriktioner som är riktade mot de svenska bolånetagarna. 11.3 Miljöskatter Klimatförändringarna är ett akut hot mot människans framtida livsmöjligheter. I kapitel 10 redovisar vi vår politik för den gröna omställning av ekonomin som snabbt måste komma på plats. Reformeringen av miljö- och klimatskatter bör ske inom ramen för en samlad och genomtänkt miljöpolitik. Sveriges territoriella klimatutsläpp är med ca 1/3 vardera koncentrerad till industrin och inrikes transporter. Det är således dessa två områden som behöver stå i centrum om Sverige ska klara av att nå sina höga klimatmål. För att klimat- och miljöpolitiken ska få ett brett folkligt stöd måste den också ha en god fördelningsprofil, som tar hänsyn till människors olika ekonomiska förmåga och alternativ för att ställa om. I linje med januariavtalet genomförde den förra regeringen s.k. grön skatteväxling. Problemet är att det inte är möjligt att långsiktigt sänka skatten på en stabil skattebas (arbete) och ersätta denna med en höjd skatt på en instabil skattebas (utsläpp) utan att försvaga skatteintäkterna. Skatter är antingen finansierande eller styrande – att kombinera två syften ger upphov till målkonflikter. Punktskatter ska användas för styrande ändamål. Dessa intäkter kan inte varaktigt växlas mot andra skatter, eftersom målet med punktskatterna är att skattebasen ska minska. Vänsterpartiet ser behov av en genomgripande skattereform som utjämnar de ekonomiska och regionala klyftorna och främjar hållbart resursutnyttjande med låg miljö- och klimatpåverkan i enlighet med våra klimat- och miljömål. På skatteområdet, liksom i politiken i stort, lägger dessvärre den nya regeringen förslag som motverkar den gröna omställningen. De sänker skatten på bensin och diesel och stoppar en omfattande reform för att göra reseavdragen avståndsbaserade och färdmedelsneutrala. Vänsterpartiet avvisar förslaget om sänkt skatt på drivmedel och anser att reseavdraget bör vara avståndsbaserat och färdneutralt. Vänsterpartiet välkomnar den höjda ersättningen för resor till och från jobbet men anser att dessa bör vara färdmedelsneutrala i enlighet med vad som föreslogs i Finansdepartementets promemoria Utökad skattelättnad för arbetsresor och justerade avdrag för tjänsteresor och hemresor (Fi2022/01470). Vänsterpartiet presenterade i följdmotion 2021/22:4706 några förslag på förändringar av det system som den föregående regeringen presen ­ terade. Vi ansåg där att höjningen av kilometersatsen bara skulle gälla för glesbygden – där alternativen till bilen är betydligt mer begränsade. Vi menade också att den ordningen bara skulle gälla så länge det inte finns en utbyggd infrastruktur som alternativ till fossilbilen. Vi menar fortsatt att systemet för reseavdrag bör utredas och justeras i enlighet med detta. De kostnader vi redovisar i denna budgetmotion motsvarar dock ett rakt införande av ett färdmedelsneutralt system i enlighet med det som den föregående regeringen lade fram. Klimatomställningen kommer att kräva stora invester ­ ingar i infrastruktur, förnybar energi, energieffektivisering och andra utsläppsminskande åtgärder. Principen om att förorenaren betalar för sin miljöpåverkan har länge varit och bör fortsatt vara ett riktmärke i den svenska miljö- och klimatpolitiken. Utsläppspriset ger en tydlig styrande signal till alla aktörer och gör det mer lönsamt att investera i åtgärder som minskar utsläppen. Koldioxidskatten är ett centralt styrmedel i vår nationella klimatpolitik. Beskattning av drivmedel är ett viktigt verktyg för att minska transportsektorns klimatpåverkan. Men den är också ett exempel på ett trubbigt verktyg som inte gör skillnad på höginkomsttagare med god tillgång till kollektivtrafik och en låginkomst ­ tagare i glesbygd utan tillgång till alternativ till bilen. Vänsterpartiet anser det angeläget att styrmedel utformas för att minska klyftor mellan stad och landsbygd och att det vid behov införs kompensatoriska åtgärder för att beakta rättviseperspektivet när t.ex. skatter ger negativa fördelningseffekter. För att möta en ökad elektrifiering av väg ­ trafiken med stärkt regional rättvisa anser vi det angeläget att arbetet med en reform av vägtrafikbeskattning redan nu inleds. En differentierad vägbeskattning ger förutsätt ­ ningar för låg/slopad vägskatt på landsbygd där alternativ till bil saknas och hög vägskatt i storstäder med tillgång till kollektivtrafik. Den tunga lastbilstrafiken betalar i dag inte för den påverkan den har genom sina externa kostnader för samhället i form av t.ex. miljö- och klimatpåverkan och slitage på vägarna. Vänsterpartiet har under lång tid förespråkat en avståndsbaserad skatt på tunga lastbilar som ska vara möjlig att differentiera. Förutom klimatnyttan med en sådan beskattning ser vi stora vinster med att svenska och utländska lastbilar skulle kunna beskattas på lika villkor och att myndigheter skulle ges bättre möjligheter, genom ett automatiserat avläsningsbart system, att upptäcka den illegala lastbilstrafiken. Även utredningen Godstransporter på väg – vissa frågeställningar kring ett nytt miljöstyrande system (SOU 2022:13) förordar ett avståndsbaserat system med geografisk differentie ­ ring för en mer rättvisande prissättning. Vänsterpartiet anser att de klimatskadliga subventionerna bör fasas ut och avvecklas skyndsamt. Regeringen har tidigare avvecklat några få av dessa subventioner, och vi anser att det brådskar med ytterligare åtgärder för att Sverige inte ska tappa styrfart för att nå nollutsläpp. Vänsterpartiet anser därför att regeringen bör presentera en handlingsplan för hur övriga klimatskadliga subventioner kan avvecklas i närtid. Under 2017 sänktes energiskatten för datorhallar i Sverige. Med en kostnad på upp till 230 miljoner kronor per år har satsningen inte lett till det ökade antal anställda som utlovades. Vänsterpartiet har länge krävt att stödet ska avskaffas och välkomnar att regeringen i budgetpropositionen lägger fram ett förslag om att slopa den nedsatta energiskatten. Resandet med flyg behöver kraftigt minska för att vi ska klara av våra klimatmål. Tack vare Vänsterpartiets investeringspolitik för klimatet kan vi inom bara ett decennium avveckla inrikesflyget i södra Sverige och kraftigt minska behovet i norra Sverige. Men även utrikesflyget behöver minska i omfattning. Vänsterpartiet vill se en progressiv flygbeskattning som innebär att resenärerna betalar mer skatt ju mer de flyger. Vid den första flygresan ska skatten vara tämligen låg för att sedan successivt höjas i takt med att flygresorna ökar i antal. Den progressiva flygskatten behöver tillgodose högt ställda krav på personlig integritet samt vara utformad på ett sätt som innebär att den effektivt tjänar sitt syfte att minska flygandet. Utöver den progressiva flygskatten vill Vänsterpartiet att kommande regering utreder frågan om lojalitetsprogrammen inom flygbranschen. De medlemsförmåner som i dag existerar stimulerar till extensivt flygande och motverkar därmed klimatmålen. Huruvida lojalitetsprogram behöver regleras genom lagstiftning eller skatteåtgärder behöver utredas grundligt men inriktningen för reformeringen bör vara att göra lojalitetsprogrammen obsoleta. Vänsterpartiets förslag: Anta en handlingsplan för att avveckla klimatskadliga subventioner. Inför ett färdmedelsneutralt reseavdrag. Nej till regeringens förslag om sänkt bensin- och dieselskatt. Inför en progressiv flygskatt. Utred förutsättningarna för en geografiskt anpassad vägskatt för personbilar. Inför en avståndsbaserad skatt för godstransporter på väg. Vänsterpartiets skatteförslag Tabell 8 Vänsterpartiets skatteförslag 2023–2025 Avvikelse mot regeringen, offentligfinansiella effekter, miljarder kronor 2023 2024 2025 Källa/referens För ökad rättvisa Höjd skatt för de med över 62 000 kr/mån. 8,30 8,30 8,40 RUT 2022:614 Arvs- och gåvoskatt 3,70 3,70 3,70 SNS (2018) Nej till sänkt bensin- och dieselskatt 6,70 6,90 6,90 BP23 Oförändrad skiktgräns för statlig inkomstskatt 12,90 11,80 12,40 RUT 2022:1219 Ja till avståndsbaserat reseavdrag 5,50 5,50 5,50 BP23 Nej till kostnadsbaserat reseavdrag –5,50 –5,50 –5,50 BP23 Ja till skattelättnad för arbetsresor med avståndsbaserat reseavdrag –4,25 –4,25 –4,25 Fi 2022/01470 Nej till att enbart höja avdragen för resor med bil 1,61 1,61 1,61 BP23 Nej till justerade avdrag för tjänsteresor 0,18 0,20 0,20 BP23 Nej till avskaffad avfallsförbränningsskatt 0,41 0,45 0,47 BP23 Nej till höjd moms på reparationer –0,06 –0,08 –0,08 BP23 Summa nya skatteförslag 29,49 28,63 29,35 För ökad likformighet Skattereduktion för fackföreningsavgift –2,60 –2,60 –2,60 RUT 2022:612 Sänkt skatt för sjuka, arbetslösa m.fl. –7,00 –7,20 –7,40 RUT 2022:614 Slopad nedsättning av arbetsgivaravgifterna för de som är 19–23 år 1,42 RUT 2021:673 Slopad nedsättning av arbetsgivaravgifterna för de som är 15–18 år 0,70 0,70 0,70 RUT 2022:969 Slopad nedsättning av arbetsgivaravgifter för FoU 2,16 2,33 2,33 RUT 2022:970/1189 Arbetsgivaravgifter för den första anställd 0,20 0,40 0,40 RUT 2022:700 Avskaffa rutavdraget 7,70 8,00 8,40 RUT 2022:616 Sänkt tak för rotavdraget 2,60 2,90 3,20 RUT 2022:617 Utdelning och kapitalvinst i fåmansbolag 10,31 11,68 11,68 Skr. 2021/22:98 Utdelning och kapitalvinst i onoterade bolag 1,80 1,70 1,80 RUT 2022:716 Tak för ISK 5,70 5,90 6,10 RUT 2022:838 Avtrappat jobbskatteavdrag, från 43 000 kr/mån. 7,90 8,20 8,70 RUT 2022:614 Nej till utökat jobbskatteavdrag för äldre 0,77 0,77 0,77 BP23 Fastighetsskatt på villor med över ca 10 mnkr i marknadsvärde 4,20 4,20 4,20 RUT 2022:659 Avtrappade ränteavdrag 4,00 RUT 2022:668 Tak och uppskovsränta för avyttring bostad 1,74 1,74 1,74 RUT 2021:693 Nej till slopad koldioxidskatt på bränsle inom EU ETS 0,10 0,10 0,10 BP23 Nej till tillfälligt sänkt skatt på diesel inom jord- och skogsbruk 0,38 BP23 Summa reducerade skattesubventioner 38,08 38,82 44,12 SUMMA ÄNDRADE SKATTER (avrundat) 68 67 73 12 Långsiktigt hållbar finanspolitik 12.1 Klimatomställningen och behovet av ett reformerat ramverk År 2016 slöts en överenskommelse om det finanspolitiska ramverket mellan samtliga riksdagspartier, förutom Sverigedemokraterna. De viktigaste delarna i överens ­ kommelsen var att nivån på överskottsmålet för de offentliga finanserna sänktes från 1 procent till 0,33 procent över en konjunkturcykel och att ett skuldankare för den offentliga skulden infördes. Dessa regler trädde i kraft 2019. En annan central komponent i överenskommelsen var att man skrev in att det finanspolitiska ramverket skulle ses över i slutet av varannan mandatperiod så att eventuella reviderade mål skulle kunna träda i kraft första året efter ett ordinarie val. I utredningen som föregick det nya överskottsmålet skissade man på en beslutsordning där en översyn görs 2025 och där beslut fattas i samband med behandlingen av budgetpropositionen för 2026. [121] De nya reglerna skulle då kunna börja gälla från och med 2027. Vänsterpartiet har länge drivit frågan om att tidigarelägga denna översyn. Det som vi framför allt lyft fram är att nivån på överskottsmålet och det nya skuldankaret inte är konsistenta med varandra och att överskottsmålet står i vägen för de stora statliga investeringar som måste till för att möjliggöra och snabba på klimatomställningen. Den gröna omställningen kan inte vänta till 2027, den måste ske omedelbart. Klimatomställningen kommer att innebära att omfattande investeringar behöver göras i en rad samhällsviktiga verksamheter. Det rör sig om investeringar i transport ­ infrastruktur, elöverföring och elproduktion och en upprustning samt klimatanpassning av bostadsbeståndet. Investeringarnas storlek är beroende av en rad faktorer och tids ­ aspekten är en viktigt sådan. Ju längre världens stater avstår från att vidta åtgärder och genomföra omfattande investeringar, desto högre kommer kostnaden att bli för att hantera effekterna av klimatförändringarna. Att återställa, förhindra och reparera skador i efterhand är en betydligt dyrare väg att gå än att i möjligaste mån förebygga klimat ­ förändringarnas negativa inverkan på samhället. Dessutom förutsätter en offensiv klimatomställningspolitik som är lika ambitiös som eller mer ambitiös än de konven ­ tionsbundna åtaganden som Sverige förbundit sig att följa att investeringarna behöver genomföras i relativ närtid och med betydande summor. 12.2 Ett ramverk för ett rikare Sverige De ursprungliga skälen bakom överskottsmålet är sedan länge uppfyllda och/eller överspelade. Sverige har bland de starkaste offentliga finanserna i västvärlden och löpande och stora överskott i bytesbalansen. I Konjunkturinstitutets senaste hållbarhetsrapport beräknas den offentliga bruttoskulden sjunka till 29,1 procent av BNP 2023, vilket är mycket lågt i ett internationellt perspektiv (se figur 13 nedan). [122] Samtidigt står världen inför ett klimatnödläge, där vi har ca tio år på oss att vända utvecklingen. De tillfälliga utsläppsminskningar som skett under pandemin har endast haft en marginell betydelse på den globala uppvärmningen och våra möjligheter att nå de nationella klimatmålen. Klimatkrisen innebär att staten måste ta ansvar för ett stort investeringsprogram. Rätt hanterat kan detta investeringsprogram bli en katalysator för ökad produktivitet, minskad arbetslöshet och en modernisering av det svenska samhället. För att finansiera detta investeringsprogram föreslår Vänsterpartiet att ett 10-årigt moratorium införs för det finanspolitiska ramverket, med start 2023. Vänsterpartiet föreslår att dagens överskottsmål ersätts med ett underskottsmål för de offentliga finanserna under moratoriet. Vi föreslår att saldomålet för de offentliga finanserna sätts till –1 procent av BNP över en konjunkturcykel. Vänsterpartiet har bett riksdagens utredningstjänst att räkna på hur den offentliga skulden skulle utvecklas med ett sådant underskottsmål. Analysen visar att den offentliga bruttoskulden beräknas landa på 38,7 procent av BNP år 2032. Om Sverige skulle ha haft en bruttoskuld på den nivån i dag, skulle vi fortfarande ha bland de starkaste offentliga finanserna inom EU och bland andra jämförbara länder, se figur 13 nedan. Figur 13 Den offentliga sektorns bruttoskuld i utvalda länder, 2022 Procent av BNP Källa: IMF, KI och RUT 2022:33. Anm. 1: Stapeln SWE 2032 visar Sveriges bruttoskuld 2032 med ett underskottsmål på –1 %. Anm. 2: Värdet på SWE är en prognos för 2023, detta för att på ett korrekt sätt åskådliggöra effekterna av Vänsterpartiets underskottsmål som föreslås börja gälla 2023. Ett underskottsmål på –1 procent frigör ett budgetpolitiskt utrymme på ca 800 miljarder kronor under en 10-årsperiod jämfört med dagens överskottsmål. [123] I relation till ett balansmål för de offentliga finanserna skapar underskottsmålet ett ekonomiskt utrymme på ca 600 miljarder kronor. Vänsterpartiet föreslår att underskottsmålet används för att finansiera ett stort statligt investeringsprogram för att snabba på och möjliggöra klimatomställningen. Det utrymme som skapas ska inte användas för löpande statliga utgifter utan ska öronmärkas till investeringar som behövs för att ställa om ekonomin i en för miljön hållbar utveckling. Moratoriets finansieringsmöjligheter innebär att medel frigörs för att säkerställa en långsiktigt hållbar klimatomställning. På så sätt kan staten säkerställa att nödvändig infrastruktur bidrar till att Sverige även framgent har en innovativ industrisektor, att klimatomställningen kan äga rum i hela landet samt att den betydande exportsektorn i Sverige ges förutsättningar att konkurrera med en världsmarknad som sannolikt kommer att se betydande klimatinvesteringar de närmaste åren. Moratoriet skulle innebära en omfattande kapitalisering av klimatomställningen med offentliga medel, något som är en förutsättning för att inte privata kapitalintressen ska föregå det offentliga och förvärva viktig infrastruktur eller andra delar som är nödvändiga i klimatomställningen. Klimatomställningen som helhet behöver säkerställas genom en lång rad reformer på i stort sett alla politikområden, men ett moratorium för det finanspolitiska ramverket möjliggör ett svar på frågan hur några av de största investeringsbehoven ska finansieras. 12.3 Realekonomiska mål bör komplettera de finansiella målen Syftet med det finanspolitiska ramverket är att säkerställa att de offentliga finanserna inte äventyras på lång sikt – att inte de offentliga underskotten blir för stora eller att skulden ökar snabbt under en längre tidsperiod. Ramverket i sig är inte målet med den ekonomiska politiken. Dock har det periodvis fungerat begränsande för möjligheten att öka resurserna till välfärden i takt med behoven eller för att öka de offentliga satsningarna för att pressa ner arbetslösheten. Den ekonomiska politiken bör styras av reala mål om ökad sysselsättning, rättvis fördelning, investeringar och klimatomställning – där offentligfinansiella mål och inflationsmål blir verktyg för att uppnå de reala målen. Vänsterpartiet föreslår därför att det finanspolitiska ramverket kompletteras med mål för arbetsmarknaden om full sysselsättning och ett mål för offentliga investeringar i linje med våra klimatåtaganden. Finanspolitiska rådet är den myndighet som har satts att vaka över det finans ­ politiska ramverket. Rådet ska bedöma om finanspolitiken är förenlig med långsiktigt hållbara offentliga finanser och bedöma om finanspolitiken är i linje med konjunktur ­ utvecklingen, en långsiktigt uthållig tillväxt och en långsiktigt hållbar sysselsättning. Dessa variabler är dock i sig inte ensidigt tekniska, utan i stor utsträckning beroende av antaganden om ekonomins funktionssätt. Rådet har i uppdrag att verka för en ökad offentlig diskussion i samhället om den ekonomiska politiken. Sedan inrättandet 2007 har dock rådet inte bidragit till att bredda diskussionen om ramverket. Finanspolitiska rådet har i sin ekonomiska modell anslutit sig till den nationalekonomiska mittfåran, som exempelvis innebär en syn på finanspolitikens begränsade roll för den totala efterfrågan. Finansiella mål anses därmed inte stå i konflikt med reala. Vänsterpartiet anser att den ekonomiska politiken i stället bör styras av reala mål om ökad syssel ­ sättning, investeringar och klimatomställning – där offentligfinansiella mål blir verktyg för att uppnå de reala målen. Vänsterpartiets slutsats är att Finanspolitiska rådet i sin nuvarande utformning saknar kompetens att föra en diskussion om den ekonomiska politiken utanför de ramar som en ensidig nationalekonomisk modell innebär. Vänsterpartiet anser därför att Finanspolitiska rådet kan avvecklas. Myndigheten kan med fördel ersättas av ett institut med en betydligt bredare kompetens. Vi föreslår ett inrättande av Stockholmsinstitutet för tvärvetenskaplig samhällsekonomisk forskning. Denna myndighet bör få i uppdrag att bidra till diskussionen om finanspolitiken utifrån ett tvärvetenskapligt perspektiv. Detta innebär att analysen tar i beaktande såväl ekonomiska effekter som sociala och institutionella. Institutet ska på så vi bidra till en ökad öppenhet och tydlighet kring den ekonomiska politiken och dess syfte, effektivitet och effekter på samhället i stort. 13 Utgiftsramar och fördelning av utgifter i statsbudgeten Tabell 9 Vänsterpartiets förslag till utgiftsramar för 2023 Tusental kronor Utgiftsområde Regeringens förslag Avvikelse från regeringen 01 Rikets styrelse 18 270 004 −479 900 02 Samhällsekonomi och finansförvaltning 19 021 399 744 000 03 Skatt, tull och exekution 12 923 291 −45 000 04 Rättsväsendet 68 305 854 −151 000 05 Internationell samverkan 2 094 669 ±0 06 Försvar och samhällets krisberedskap 93 952 930 ±0 07 Internationellt bistånd 47 206 227 7 719 001 08 Migration 16 019 745 140 000 09 Hälsovård, sjukvård och social omsorg 110 429 732 −552 700 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning 106 427 304 8 025 000 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom 55 394 136 ±0 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn 105 159 584 4 325 000 13 Jämställdhet och nyanlända invandrares etablering 5 565 206 1 007 000 14 Arbetsmarknad och arbetsliv 90 103 686 13 040 000 15 Studiestöd 27 912 395 1 797 000 16 Utbildning och universitetsforskning 94 991 971 2 783 500 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid 16 667 948 1 702 400 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik 6 099 158 3 378 000 19 Regional utveckling 4 534 201 70 000 20 Allmän miljö- och naturvård 19 542 691 5 573 000 21 Energi 4 944 849 225 000 22 Kommunikationer 78 952 417 19 530 000 23 Areella näringar, landsbygd och livsmedel 19 373 352 3 364 000 24 Näringsliv 11 407 773 −2 022 000 25 Allmänna bidrag till kommuner 157 545 359 18 241 000 26 Statsskuldsräntor m.m. 13 155 200 10 000 27 Avgiften till Europeiska unionen 45 869 852 ±0 Summa utgiftsområden 1 251 870 933 88 423 301 Minskning av anslagsbehållningar inkl. SSR −4 392 792 ±0 Summa utgifter 1 247 478 141 88 423 301 Riksgäldskontorets nettoutlåning −52 379 301 ±0 Kassamässig korrigering 370 837 ±0 Summa 1 195 469 677 88 423 301 Tabell 10 Vänsterpartiets förslag till utgiftsramar för 2024–2025 Miljoner kronor Utgiftsområde Avvikelse från regeringen 2024 2025 01 Rikets styrelse −852 −719 02 Samhällsekonomi och finansförvaltning 2 924 5 099 03 Skatt, tull och exekution −193 −173 04 Rättsväsendet −454 −1 845 05 Internationell samverkan 10 20 06 Försvar och samhällets krisberedskap ±0 ±0 07 Internationellt bistånd 10 120 13 580 08 Migration 60 60 09 Hälsovård, sjukvård och social omsorg 6 091 5 591 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning 9 665 11 013 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom 225 10 450 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn 3 455 4 793 13 Jämställdhet och nyanlända invandrares etablering 1 390 1 619 14 Arbetsmarknad och arbetsliv 17 823 22 766 15 Studiestöd 1 847 1 857 16 Utbildning och universitetsforskning 3 913 9 621 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid 1 820 1 737 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik 9 210 14 150 19 Regional utveckling 70 30 20 Allmän miljö- och naturvård 12 079 15 374 21 Energi 4 675 6 900 22 Kommunikationer 34 156 22 416 23 Areella näringar, landsbygd och livsmedel 3 499 3 061 24 Näringsliv 530 530 25 Allmänna bidrag till kommuner 24 051 42 361 26 Statsskuldsräntor m.m. 10 10 27 Avgiften till Europeiska unionen ±0 ±0 Summa utgiftsområden 146 123 190 299 Minskning av anslagsbehållningar inkl. SSR ±0 ±0 Summa utgifter 146 123 190 299 Riksgäldskontorets nettoutlåning ±0 ±0 Kassamässig korrigering ±0 ±0 Summa 146 123 190 299 Tabell 11 Fördelning av utgifter i statsbudgeten 2023–2025 Avvikelser gentemot regeringen för utgiftsområde 01 Rikets styrelse Miljoner kronor Avvikelse från regeringen 2023 2024 2025 Utgiftsområde 01 Rikets styrelse 1:1 Kungliga hov- och slottsstaten −24 −16 −17 2:1 Riksdagens ledamöter och partier m.m. −135 −135 −135 3:1 Sametinget 49 49 47 4:1 Regeringskansliet m.m. −500 −900 −900 5:1 Länsstyrelserna m.m. 100 100 100 7:1 Åtgärder för nationella minoriteter ±0 10 140 7:2 Åtgärder för den nationella minoriteten romer 30 40 46 Summa −480 −852 −719 Avvikelser gentemot regeringen för utgiftsområde 02 Samhällsekonomi och finansförvaltning Miljoner kronor Avvikelse från regeringen 2023 2024 2025 Utgiftsområde 02 Samhällsekonomi och finansförvaltning 1:6 Finanspolitiska rådet −6 −11 −11 1:11 Finansinspektionen 10 20 20 99:1 Klimatinvesteringsmyndighet (Klima) 70 75 80 99:2 Stockholmsinstitutet 20 40 60 99:3 Avgifter för staten som arbetsgivare 50 100 150 99:4 Ökade lönekostnader, inkl. arbetsgivaravgifter 600 600 600 99:5 Avskaffa produktivitetsavdraget i pris- och löneomräkningsmodellen ±0 2 100 4 200 Summa 744 2 924 5 099 Avvikelser gentemot regeringen för utgiftsområde 03 Skatt, tull och exekution Miljoner kronor Avvikelse från regeringen 2023 2024 2025 Utgiftsområde 03 Skatt, tull och exekution 1:1 Skatteverket −75 −178 −178 1:2 Tullverket 30 −15 5 Summa −45 −193 −173 Avvikelser gentemot regeringen för utgiftsområde 04 Rättsväsendet Miljoner kronor Avvikelse från regeringen 2023 2024 2025 Utgiftsområde 04 Rättsväsendet 1:1 Polismyndigheten −30 −160 −160 1:2 Säkerhetspolisen −97 −232 −292 1:3 Åklagarmyndigheten 10 −38 −111 1:4 Ekobrottsmyndigheten ±0 −20 −20 1:5 Sveriges Domstolar −3 ±0 ±0 1:6 Kriminalvården ±0 ±0 −1 257 1:11 Rättsliga biträden m.m. −30 ±0 ±0 1:15 Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden ±0 −4 −4 Summa −151 −454 −1 845 Avvikelser gentemot regeringen för utgiftsområde 05 Internationell samverkan Miljoner kronor Avvikelse från regeringen 2023 2024 2025 Utgiftsområde 05 Internationell samverkan 1:2 Freds- och säkerhetsfrämjande verksamhet −10 −10 −10 1:11 Samarbete inom Östersjöregionen 10 20 30 Summa ±0 10 20 Avvikelser gentemot regeringen för utgiftsområde 06 Försvar och samhällets krisberedskap Miljoner kronor Avvikelse från regeringen 2023 2024 2025 Utgiftsområde 06 Försvar och samhällets krisberedskap Summa ±0 ±0 ±0 Avvikelser gentemot regeringen för utgiftsområde 07 Internationellt bistånd Miljoner kronor Avvikelse från regeringen 2023 2024 2025 Utgiftsområde 07 Internationellt bistånd 1:1 Biståndsverksamhet 7 043 9 183 12 390 1:2 Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete (Sida) 157 163 166 1:3 Nordiska Afrikainstitutet 1 1 1 1:4 Folke Bernadotteakademin 17 23 23 1:6 Utvärdering av internationellt bistånd 1 1 1 99:1 Additionellt klimatbistånd 500 750 1 000 Summa 7 719 10 120 13 580 Avvikelser gentemot regeringen för utgiftsområde 08 Migration Miljoner kronor Avvikelse från regeringen 2023 2024 2025 Utgiftsområde 08 Migration 1:1 Migrationsverket 40 40 40 1:2 Ersättningar och bostadskostnader 150 70 70 1:3 Migrationspolitiska åtgärder −20 −20 −20 1:6 Offentligt biträde i utlänningsärenden −30 −30 −30 Summa 140 60 60 Avvikelser gentemot regeringen för utgiftsområde 09 Hälsovård, sjukvård och social omsorg Miljoner kronor Avvikelse från regeringen 2023 2024 2025 Utgiftsområde 09 Hälsovård, sjukvård och social omsorg 1:4 Tandvårdsförmåner 2 350 5 600 6 500 1:5 Bidrag för läkemedelsförmånerna 250 500 500 1:6 Bidrag till folkhälsa och sjukvård −2 300 −800 −2 300 1:8 Bidrag till psykiatri 1 300 1 300 1 300 1:11 Prestationsbundna insatser för att korta vårdköerna −3 000 −3 000 −3 000 1:12 Inspektionen för vård och omsorg 31 75 75 4:1 Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd 6 6 6 4:4 Kostnader för statlig assistansersättning 170 170 170 4:5 Stimulansbidrag och åtgärder inom äldreområdet ±0 1 700 1 700 4:7 Bidrag till utveckling av socialt arbete m.m. 421 210 210 99:1 TBE-vaccin med högkostnadsskydd för vuxna och avgiftsfritt för barn 100 200 300 99:2 Nationellt center för post-covid och ME/CFS 10 20 20 99:3 Nationellt vaccinprogram för äldre 110 110 110 Summa −553 6 091 5 591 Avvikelser gentemot regeringen för utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning Miljoner kronor Avvikelse från regeringen 2023 2024 2025 Utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning 1:1 Sjukpenning och rehabilitering m.m. 3 925 5 265 6 613 1:2 Aktivitets- och sjukersättningar m.m. 4 100 4 400 4 400 Summa 8 025 9 665 11 013 Avvikelser gentemot regeringen för utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom Miljoner kronor Avvikelse från regeringen 2023 2024 2025 Utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom 1:1 Garantipension till ålderspension ±0 −2 850 −4 500 1:3 Bostadstillägg till pensionärer ±0 −900 −1 425 1:5 Inkomstpensionstillägg ±0 −250 −900 99:1 Höjd inkomstpension ±0 4 225 17 275 Summa ±0 225 10 450 Avvikelser gentemot regeringen för utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn Miljoner kronor Avvikelse från regeringen 2023 2024 2025 Utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn 1:1 Barnbidrag 2 100 ±0 ±0 1:2 Föräldraförsäkring 2 325 3 555 4 893 1:8 Bostadsbidrag −100 −100 −100 Summa 4 325 3 455 4 793 Avvikelser gentemot regeringen för utgiftsområde 13 Jämställdhet och nyanlända invandrares etablering Miljoner kronor Avvikelse från regeringen 2023 2024 2025 Utgiftsområde 13 Jämställdhet och nyanlända invandrares etablering 1:2 Kommunersättningar vid flyktingmottagande 957 1 340 1 569 3:1 Särskilda jämställdhetsåtgärder 50 50 50 Summa 1 007 1 390 1 619 Avvikelser gentemot regeringen för utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv Miljoner kronor Avvikelse från regeringen 2023 2024 2025 Utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv 1:1 Arbetsförmedlingens förvaltningskostnader 1 500 2 500 3 000 1:2 Bidrag till arbetslöshetsersättning och aktivitetsstöd 8 230 9 980 10 410 1:3 Kostnader för arbetsmarknadspolitiska program och insatser 2 535 2 206 3 238 1:4 Lönebidrag och Samhall m.m. ±0 500 1 500 1:13 Nystartsjobb, etableringsjobb och stöd för yrkesintroduktionsanställningar ±0 1 000 2 300 1:14 Etableringsersättning till vissa nyanlända invandrare 535 1 397 2 078 2:1 Arbetsmiljöverket 220 220 220 2:6 Regional skyddsombudsverksamhet 20 20 20 Summa 13 040 17 823 22 766 Avvikelser gentemot regeringen för utgiftsområde 15 Studiestöd Miljoner kronor Avvikelse från regeringen 2023 2024 2025 Utgiftsområde 15 Studiestöd 1:2 Studiemedel ±0 40 50 1:4 Statens utgifter för studiemedelsräntor −477 −481 −481 1:7 Studiestartsstöd 300 300 300 99:1 Avsättning för kreditförluster 1 974 1 988 1 988 Summa 1 797 1 847 1 857 Avvikelser gentemot regeringen för utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning Miljoner kronor Avvikelse från regeringen 2023 2024 2025 Utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning 1:1 Statens skolverk 56 80 80 1:3 Specialpedagogiska skolmyndigheten 5 10 10 1:5 Utveckling av skolväsendet och annan pedagogisk verksamhet −166 −135 −127 1:7 Maxtaxa i förskola, fritidshem och annan pedagogisk verksamhet samt kvalitetshöjande åtgärder inom förskola 2 200 2 400 4 400 1:15 Statligt stöd för stärkt likvärdighet och kunskapsutveckling ±0 115 2 115 1:17 Statligt stöd till vuxenutbildning 300 30 30 2:2 Universitets- och högskolerådet 20 20 20 2:64 Särskilda utgifter inom universitet och högskolor 324 1 348 2 048 2:67 Särskilda bidrag inom högskoleområdet 30 30 30 3:1 Vetenskapsrådet: Forskning och forskningsinformation 15 15 15 99:1 Ny kompensatorisk resursfördelningsmodell i gymnasieskolan ±0 ±0 1 000 Summa 2 784 3 913 9 621 Avvikelser gentemot regeringen för utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid Miljoner kronor Avvikelse från regeringen 2023 2024 2025 Utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid 1:2 Bidrag till allmän kulturverksamhet, utveckling samt internationellt kulturutbyte och samarbete 533 718 725 1:4 Forsknings- och utvecklingsinsatser inom kulturområdet 1 1 1 2:2 Bidrag till vissa teater-, dans- och musikändamål 55 5 5 4:3 Nämnden för hemslöjdsfrågor 3 3 3 4:4 Bidrag till bild- och formområdet 15 5 5 5:2 Ersättningar och bidrag till konstnärer 5 5 5 7:1 Riksantikvarieämbetet 9 9 9 7:2 Bidrag till kulturmiljövård 50 50 50 7:4 Bidrag till arbetslivsmuseer 2 2 2 8:1 Centrala museer: Myndigheter 130 130 130 8:2 Centrala museer: Stiftelser 38 38 38 10:1 Filmstöd 27 ±0 ±0 13:1 Stöd till idrotten 40 40 40 13:2 Bidrag till allmänna samlingslokaler 50 50 50 14:1 Bidrag till folkbildningen 560 550 550 14:3 Särskilda insatser inom folkbildningen 120 150 60 99:1 Digitaliseringssatsning för kulturarvsinstitutioner 65 65 65 Summa 1 702 1 820 1 737 Avvikelser gentemot regeringen för utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik Miljoner kronor Avvikelse från regeringen 2023 2024 2025 Utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik 1:4 Boverket 3 5 5 1:7 Energieffektivisering av flerbostadshus 2 560 2 560 2 560 1:8 Investeringsstöd för anordnande av hyresbostäder och bostäder för studerande ±0 290 2 630 2:1 Konsumentverket 100 100 100 2:2 Allmänna reklamationsnämnden 5 5 5 2:4 Åtgärder på konsumentområdet 10 10 10 99:2 Statliga topplån för byggande av hyresrätter 200 300 400 99:4 Klimatanpassningar av befintligt bostadsbestånd ±0 2 440 4 940 99:5 Klimatanpassningar av nytt bostadsbestånd ±0 3 000 3 000 99:6 investeringsstöd för att upprusta, utveckla och bygga nya lekparker, bemannade parklekar och områden för spontanidrott 500 500 500 Summa 3 378 9 210 14 150 Avvikelser gentemot regeringen för utgiftsområde 19 Regional utveckling Miljoner kronor Avvikelse från regeringen 2023 2024 2025 Utgiftsområde 19 Regional utveckling 1:1 Regionala utvecklingsåtgärder 70 70 30 Summa 70 70 30 Avvikelser gentemot regeringen för utgiftsområde 20 Allmän miljö- och naturvård Miljoner kronor Avvikelse från regeringen 2023 2024 2025 Utgiftsområde 20 Allmän miljö- och naturvård 1:1 Naturvårdsverket 25 30 100 1:2 Miljöövervakning m.m. 122 130 135 1:3 Åtgärder för värdefull natur 1 870 1 990 2 090 1:4 Sanering och återställning av förorenade områden 80 84 118 1:7 Avgifter till internationella organisationer ±0 20 20 1:8 Klimatbonus −2 985 2 970 2 970 1:9 Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut 16 6 ±0 1:11 Åtgärder för havs- och vattenmiljö 335 370 591 1:13 Internationellt miljösamarbete 10 10 10 1:14 Skydd av värdefull natur 3 150 3 150 4 185 1:16 Klimatinvesteringar ±0 ±0 1 755 1:17 Klimatpremier 1 000 1 000 1 000 1:19 Åtgärder för ras- och skredsäkring längs Göta älv 100 100 100 1:21 Kompetenslyft för klimatomställningen 50 19 100 99:1 Investeringsstöd för produktion av förnybara drivmedel samt laddinfrastruktur 800 1 200 1 200 99:2 Forskning för klimatomställning 1 000 1 000 1 000 Summa 5 573 12 079 15 374 Avvikelser gentemot regeringen för utgiftsområde 21 Energi Miljoner kronor Avvikelse från regeringen 2023 2024 2025 Utgiftsområde 21 Energi 1:4 Energiforskning −50 −100 −100 99:1 Stärkt elöverföringskapacitet ±0 2 500 4 000 99:2 Investeringar för lokal förnybar elproduktion ±0 2 000 3 000 99:3 Vindkraftsersättningsmodell för kommuner 275 275 ±0 Summa 225 4 675 6 900 Avvikelser gentemot regeringen för utgiftsområde 22 Kommunikationer Miljoner kronor Avvikelse från regeringen 2023 2024 2025 Utgiftsområde 22 Kommunikationer 1:1 Utveckling av statens transportinfrastruktur 4 590 13 111 13 601 1:2 Vidmakthållande av statens transportinfrastruktur 1 770 7 400 7 400 99:1 Halverade biljettpriser i kollektivtrafiken 12 000 12 000 ±0 99:2 Anslagsstöd till Sjöfartsverket 700 925 745 99:3 Utbildningssatsning för järnväg och sjöfart 120 120 120 99:4 Godspendlar 100 50 ±0 99:5 Klimatomställningsstöd för personbilar 250 550 550 Summa 19 530 34 156 22 416 Avvikelser gentemot regeringen för utgiftsområde 23 Areella näringar, landsbygd och livsmedel Miljoner kronor Avvikelse från regeringen 2023 2024 2025 Utgiftsområde 23 Areella näringar, landsbygd och livsmedel 1:1 Skogsstyrelsen 55 55 78 1:2 Insatser för skogsbruket 1 560 1 560 1 035 1:4 Bidrag till veterinär fältverksamhet 21 22 23 1:6 Bekämpning av smittsamma djursjukdomar 50 50 50 1:7 Ersättningar för viltskador m.m. 40 40 40 1:8 Statens jordbruksverk 10 20 20 1:14 Livsmedelsverket 21 15 68 1:23 Sveriges lantbruksuniversitet 85 85 85 1:30 Nationell medfinansiering till den gemensamma jordbrukspolitiken 2023–2027 1 522 1 652 1 662 Summa 3 364 3 499 3 061 Avvikelser gentemot regeringen för utgiftsområde 24 Näringsliv Miljoner kronor Avvikelse från regeringen 2023 2024 2025 Utgiftsområde 24 Näringsliv 1:3 Institutens strategiska kompetensmedel 30 30 30 1:5 Näringslivsutveckling 122 122 122 1:8 Sveriges geologiska undersökning 76 78 78 1:24 Elstöd −2 400 ±0 ±0 99:1 Program för grön omställning inom pappersindustrin 150 300 300 Summa −2 022 530 530 Avvikelser gentemot regeringen för utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner Miljoner kronor Avvikelse från regeringen 2023 2024 2025 Utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner 1:1 Kommunalekonomisk utjämning 18 241 24 051 42 361 Summa 18 241 24 051 42 361 Avvikelser gentemot regeringen för utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor m.m. Miljoner kronor Avvikelse från regeringen 2023 2024 2025 Utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor m.m. 1:1 Räntor på statsskulden 10 10 10 Summa 10 10 10 Avvikelser gentemot regeringen för utgiftsområde 27 Avgiften till Europeiska unionen Miljoner kronor Avvikelse från regeringen 2023 2024 2025 Utgiftsområde 27 Avgiften till Europeiska unionen Summa ±0 ±0 ±0 14 Den offentliga sektorns finanser m.m. Tabell 12 Den offentliga sektorns finanser Miljoner kronor – avvikelse från regeringen 2023 2024 2025 Offentlig sektors inkomster 75 725 76 570 79 610 Offentlig sektors utgifter 86 643 158 933 195 909 Finansiellt sparande i offentlig sektor −10 918 −82 363 −116 299 Staten −25 298 −90 563 −135 899 Ålderspensionssystemet 16 400 10 020 21 220 Kommunsektorn −2 020 −1 820 −1 620 Finansiellt sparande i procent av BNP (nivå) −0,00 % −0,92 % −0,34 % Tabell 13 Kommunsektorns finanser Miljoner kronor – avvikelse från regeringen 2023 2024 2025 Kommunernas inkomster 34 201 51 611 78 846 Kommunal inkomstskatt 12 600 21 010 25 210 Kapitalinkomster och övriga inkomster ±0 ±0 ±0 Statsbidrag under utgiftsområde 25 18 241 24 051 42 361 därav ekonomiska regleringar −11 000 −11 700 −12 000 Statsbidrag från övriga utgiftsområden 3 360 6 550 11 275 Utgifter 36 221 53 431 80 466 Finansiellt sparande i kommunsektorn −2 020 −1 820 −1 620 Tabell 14 Statens budgetsaldo och statsskulden Miljoner kronor – avvikelse från regeringen 2023 2024 2025 Inkomster i statens budget 63 125 55 560 54 400 därav inkomster av försåld egendom ±0 ±0 ±0 Utgifter i statens budget 88 423 146 123 190 299 därav statsskuldsräntor 10 10 10 Riksgäldskontorets nettoutlåning ±0 ±0 ±0 Kassamässig korrigering ±0 ±0 ±0 Statens budgetsaldo −25 298 −90 563 −135 899 Statsskuld vid årets slut 25 298 115 861 251 760 Tabell 15 Inkomster i statens budget Miljoner kronor – avvikelse från regeringen 2023 2024 2025 Direkta skatter på arbete 177 720 192 610 205 155 Indirekta skatter på arbete −136 850 −152 130 −166 030 Skatt på kapital 26 265 26 540 30 730 Skatt på konsumtion och insatsvaror 7 990 8 800 8 880 Offentliga sektorns skatteintäkter 75 125 75 870 78 810 avgår skatter till andra sektorer −12 600 −21 010 −25 210 Statens skatteintäkter 62 525 54 860 53 600 Periodiseringar ±0 ±0 ±0 Statens skatteinkomster 62 525 54 860 53 600 Övriga inkomster 600 700 800 Inkomster i statens budget 63 125 55 560 54 400 Tabell 16 Utgiftstak för staten Miljoner kronor – avvikelse från regeringen 2023 2024 2025 Takbegränsade utgifter 88 413 164 538 229 764 Budgeteringsmarginal 587 462 1 236 Utgiftstak för staten 89 000 165 000 231 000 15 Beräkning av statsbudgetens inkomster Tabell 17 Beräkning av statsbudgetens inkomster 2023 Tusental kronor Inkomsttitel Regeringens förslag Avvikelse från regeringen 1100 Direkta skatter på arbete 738 820 481 177 720 000 1111 Statlig inkomstskatt 53 723 921 21 520 000 1115 Kommunal inkomstskatt 881 308 597 12 600 000 1120 Allmän pensionsavgift 151 593 946 ±0 1130 Artistskatt ±0 ±0 1140 Skattereduktioner −347 805 983 143 600 000 1200 Indirekta skatter på arbete 711 505 613 −136 850 000 1210 Arbetsgivaravgifter 697 492 373 −136 650 000 1240 Egenavgifter 12 664 870 ±0 1260 Avgifter till premiepensionssystemet −48 492 443 −200 000 1270 Särskild löneskatt 57 769 404 ±0 1280 Nedsättningar −8 538 232 ±0 1290 Tjänstegruppliv 609 641 ±0 1300 Skatt på kapital 345 261 868 26 265 000 1310 Skatt på kapital, hushåll 77 585 859 23 250 000 1320 Skatt på företagsvinster 178 077 471 −3 085 000 1330 Kupongskatt 10 146 640 ±0 1340 Avkastningsskatt 19 323 373 ±0 1350 Fastighetsskatt 37 959 490 6 100 000 1360 Stämpelskatt 14 612 035 ±0 1390 Riskskatt för kreditinstitut 7 557 000 ±0 1400 Skatt på konsumtion och insatsvaror 735 754 854 7 990 000 1410 Mervärdesskatt 594 498 829 600 000 1420 Skatt på alkohol och tobak 30 364 205 ±0 1430 Energiskatt 47 252 516 6 790 000 1440 Koldioxidskatt 22 468 217 120 000 1450 Övriga skatter på energi och miljö 8 045 910 480 000 1470 Skatt på vägtrafik 25 226 695 ±0 1480 Övriga skatter 7 898 482 ±0 1500 Skatt på import 9 434 324 ±0 1600 Restförda och övriga skatter 13 366 208 ±0 1700 Avgående poster, skatter till EU −9 434 324 ±0 Offentliga sektorns skatteintäkter (periodiserat) 2 544 709 024 75 125 000 1800 Avgående poster, skatter till andra sektorer −1 216 502 231 −12 600 000 Statens skatteintäkter (periodiserat) 1 328 206 793 62 525 000 1900 Periodiseringar −15 533 163 ±0 1000 Statens skatteinkomster 1 312 673 630 62 525 000 Övriga inkomster (kassamässigt) −33 200 417 600 000 2000 Inkomster av statens verksamhet 42 613 203 600 000 3000 Inkomster av försåld egendom 5 000 000 ±0 4000 Återbetalning av lån 527 980 ±0 5000 Kalkylmässiga inkomster 19 134 000 ±0 6000 Bidrag m.m. från EU 32 477 456 ±0 7000 Avräkningar m.m. i anslutning till skattesystemet −132 953 056 ±0 8000 Utgifter som redovisas som krediteringar på skattekonto ±0 ±0 Statsbudgetens inkomster (kassamässigt) 1 279 473 213 63 125 000 Tabell 18 Beräkning av statsbudgetens inkomster 2024–2025 Miljoner kronor Inkomsttitel Avvikelse från regeringen 2024 2025 1100 Direkta skatter på arbete 192 610 205 155 1111 Statlig inkomstskatt 20 900 21 945 1115 Kommunal inkomstskatt 21 010 25 210 1120 Allmän pensionsavgift ±0 ±0 1130 Artistskatt ±0 ±0 1140 Skattereduktioner 150 700 158 000 1200 Indirekta skatter på arbete −152 130 −166 030 1210 Arbetsgivaravgifter −151 930 −165 830 1240 Egenavgifter ±0 ±0 1260 Avgifter till premiepensionssystemet −200 −200 1270 Särskild löneskatt ±0 ±0 1280 Nedsättningar ±0 ±0 1290 Tjänstegruppliv ±0 ±0 1300 Skatt på kapital 26 540 30 730 1310 Skatt på kapital, hushåll 23 720 28 020 1320 Skatt på företagsvinster −3 280 −3 390 1330 Kupongskatt ±0 ±0 1340 Avkastningsskatt ±0 ±0 1350 Fastighetsskatt 6 100 6 100 1360 Stämpelskatt ±0 ±0 1390 Riskskatt för kreditinstitut ±0 ±0 1400 Skatt på konsumtion och insatsvaror 8 800 8 880 1410 Mervärdesskatt 680 680 1420 Skatt på alkohol och tobak ±0 ±0 1430 Energiskatt 7 470 7 530 1440 Koldioxidskatt 120 120 1450 Övriga skatter på energi och miljö 530 550 1470 Skatt på vägtrafik ±0 ±0 1480 Övriga skatter ±0 ±0 1500 Skatt på import ±0 ±0 1600 Restförda och övriga skatter 50 75 1700 Avgående poster, skatter till EU ±0 ±0 Offentliga sektorns skatteintäkter (periodiserat) 75 870 78 810 1800 Avgående poster, skatter till andra sektorer −21 010 −25 210 Statens skatteintäkter (periodiserat) 54 860 53 600 1900 Periodiseringar ±0 ±0 1000 Statens skatteinkomster 54 860 53 600 Övriga inkomster (kassamässigt) 700 800 2000 Inkomster av statens verksamhet 700 800 3000 Inkomster av försåld egendom ±0 ±0 4000 Återbetalning av lån ±0 ±0 5000 Kalkylmässiga inkomster ±0 ±0 6000 Bidrag m.m. från EU ±0 ±0 7000 Avräkningar m.m. i anslutning till skattesystemet ±0 ±0 8000 Utgifter som redovisas som krediteringar på skattekonto ±0 ±0 Statsbudgetens inkomster (kassamässigt) 55 560 54 400 Nooshi Dadgostar (V) Andrea Andersson Tay (V) Ida Gabrielsson (V) Samuel Gonzalez Westling (V) Tony Haddou (V) Vasiliki Tsouplaki (V) Jessica Wetterling (V) Ali Esbati (V) [1] Konjunkturinstitutet, Konjunkturläget september 2022. [2] Ibid. [3] Ibid. [4] https://skr.se/download/18.50bfbe141840e2c6c5a54e85/1667389150465/WEBB-SKR2022_00375-1-Hemstallan-stod-med-ekonomin.PDF. [5] SCB. https://www.scb.se/hitta-statistik/sverige-i-siffror/utbildning-jobb-och-pengar/inkomster-for-personer/. [6] https://www.folkhalsoguiden.se/nyhetsarkiv/stora-halsoklyftor-i-stockholms-lan/. [7] SOU 2017:1 För Sveriges landsbygder – en sammanhållen politik för arbete, hållbar tillväxt och välfärd, http://www.sou.gov.se/wp-content/uploads/2017/01/SOU-2017_1_tryck.pdf. [8] Arbetet 2020-11-02 (https://arbetet.se/2020/11/02/allt-fler-sjukskrivna-tvingas-soka-hjalp-hos-socialtjansten/), DN 2020-12-06 (https://www.dn.se/debatt/svensk-valfard-fungerar-inte-for-den-som-ar-sjuk-lange/), SOU 2020:24 Tillsammans för en välfungerande sjukskrivnings- och rehabiliteringsprocess. [9] Dödligt våld i den kriminella miljön 2005–2017, Brottsförebyggande rådet, rapport 2020:4. [10] Institutet för framtidsstudier, Våldsbejakande extremism och organiserad brottslighet i Sverige, Forskningsrapport 2018:4. [11] Kjell Elefalk, Dramatisk reducerad utsatthet under 20 år! Tidskrift för kriminalvård, 2022-05-05. [12] Brottsförebyggande rådet, Dödligt skjutvapenvåld i Sverige och andra europeiska länder. En jämförande studie av nivåer, trender och våldsmetoder, 2021:8. Se även Brottsförebyggande rådets kortanalys Brottsutvecklingen till och med 2021, 5/2022. [13] Brottsförebyggande rådet, Nationella trygghetsundersökningen 2022, rapport 2022:9. [14] Se t.ex. Felipe Estrada, professor i kriminologi, Stockholms universitet, m.fl. [15] Institutet för framtidsstudier, Våldsbejakande extremism och organiserad brottslighet i Sverige, Forskningsrapport 2018:4. Brottsförebyggande rådet, Dödligt skjutvapenvåld i Sverige och andra europeiska länder. En jämförande studie av nivåer, trender och våldsmetoder, 2021:8. [16] SCB (2021). Finansiärer och utförare inom vård, skola och omsorg 2019. [17] Wilson, D. & Bridge, G. (2019). School Choice and Equality of Opportunity: an International Systematic Review, Nuffield Foundation, EDU/42625. [18] Folkhälsomyndigheten (2022). Folkhälsans utveckling – Årsrapport 2022. Samt SCB (2021). Livslängden i Sverige 2011–2020 – Livslängdstabeller för riket och länen. [19] Källa: SOM-institutet vid Göteborgs universitet (Den nationella SOM-undersökningen 1986–2021, Svenska trender 1986–2021). Frågeformulering: ”Vilken är din åsikt om följande förslag?”. Svarsalternativen är ”mycket bra förslag”, ”ganska bra förslag”, ”varken bra eller dåligt förslag”, ”ganska dåligt förslag” och ”mycket dåligt förslag”. Balansmått avser andelen som svarat ”mycket” eller ”ganska bra förslag” minus andelen som svarat ”ganska” eller ”mycket dåligt förslag”. [20] Kommunal (2021). Så mycket bättre? – En jämförelse av anställningsvillkor och löner i privat och kommunalt driven äldreomsorg. [21] Skolverket (2022). [22] SCB (2021). Finansiärer och utförare inom vård, skola och omsorg 2019. [23] Källa: SOM-institutet (LO:s välfärdsrapport). [24] Förutsättningar för skolval regleras i skollagen. [25] Kommuninvest (2021). Att äga eller hyra sina verksamhetslokaler – viktiga överväganden för offentliga aktörer. [26] https://skr.se/download/18.50bfbe141840e2c6c5a54e85/1667389150465/WEBB-SKR2022_00375-1-Hemstallan-stod-med-ekonomin.PDF. [27] Se https://www.vansterpartiet.se/wp-content/uploads/2022/11/elpriskompensation-v221113.pdf. [28] Se exempelvis Onaran & Obst (2016). Wage-led Growth in the EU15 Member-States: the Effects of Income Distribution on Growth, Investment, Trade Balance and Inflation, Cambridge Journal of Economics. [29] För en diskussion kring beräkningar av den neutrala räntan, se exempelvis Svensson (2014 a). ”Mycket expansiv penningpolitik” – okunnighet eller desinformation? Ekonomistas. Och vidare Svensson (2014 b). Penningpolitik och full sysselsättning, LO. [30] Se exempelvis LO (2020). Den aktiva arbetsmarknadspolitikens tillbakagång. [31] LO (2022). Hur fungerar a-kassan – för den enskilde och hur lite får du? Samt LO (2022). Vilken roll spelar arbetslöshetsförsäkringen i samhällsekonomin? [32] Larsson, M. (2022). Lönerapport 2022. Löner och löneutveckling år 1913–2021 efter klass och kön. LO. [33] Andelen 80+ av befolkningen som är 20–64 år, enligt SCB:s befolkningsprognos 2022. [34] Kleven (2014). How Can Scandinavians Tax so Much?, Journal of Economic Perspectives, 28(4):77–98. [35] Hope, D. och Limberg J. (2020). ”The Economic Consequences of Major Tax Cuts for the Rich”, London School of Economics. [36] Regeringens proposition 2020/21:1 bilaga 3. [37] Den svenska Gini-koefficienten för faktorinkomster var 0,51 år 2018; skatter och transfereringar bidrog sedan till att Gini-koefficienten för ekonomisk standard (disponibel inkomst justerad efter hushållssammansättning) minskade till 0,31. När inkomsten för samtliga individer utökas med värdet av välfärdstjänsterna (utökad inkomst) minskar inkomstskillnaderna mätt med Gini ytterligare – till 0,24. Källa: Regeringens proposition 2020/21:1 bilaga 3. [38] https://www.dn.se/debatt/infor-ett-underskottsmal-for-att-betala-klimatsatsningar/. [39] Arbetsförmedlingen (2021). Yrkesprognoser – En utblick över åren 2022 och 2026. [40] Klimatpolitiska rådet (2022). Årsrapport, Rapport nr 5. [41] https://fossilfrittsverige.se/2021/05/06/tio-forslag-for-fossilfri-aterhamtning/. [42] IFAU (2012). Vad innebär det att bli coachad? En utvärdering av jobbcoachningen. Rapport 2012:24. [43] Riksrevisionen (2014). Etableringslotsar – fungerar länken mellan individen och arbetsmarknaden? (RiR 2014:14). [44] IFAU 2019:27. [45] IFAU 2018:13, IFAU 2018:14. [46] LO (2022). Etablering eller segmentering? – En analys av systemet med subventionerade anställningar. [47] RUT 2022:998. [48] Arbetsförmedlingen (2021). Effekter av arbetsmarknadspolitiska program 2010–2018. [49] Budgetpropositionen för 2022 utgiftsområde 14 s. 25. [50] Enligt beräkningar från LO. [51] Sundén, A. (2020). Läget på arbetsmarknaden och i arbetsmarknadspolitiken – vad behöver göras? [52] RUT 2022:1138. [53] ISF (2022:2). Utvecklingen av socialförsäkringsförmånerna under de senaste 30 åren. [54] RUT 2022:600. [55] RUT 2022:600. [56] RUT 2022:600. [57] RUT 2022:600. [58] RUT 2022:575. [59] Forena (2022). Stora pensionsrapporten. [60] Med låg ekonomisk standard avses en ekonomisk standard under 60 procent av medianvärdet för riket. [61] Följdeffekter av förslagen, på exempelvis jobbskatteavdrag och arbetsgivaravgifter, är inkluderade. [62] Vänsterpartiets förslag om att höja pensionerna beskrivs närmare i motion 2021/22:4707. Till skillnad från förslaget i motionen föreslår vi nu att inbetalningarna höjs stegvis och att pensionssystemet finansieras fullt ut, vilket innebär att gasen kommer att aktiveras under de närmast kommande åren. [63] RUT 2020:577. [64] RUT 2022:1107. [65] RUT 2020:762. [66] Folkhälsomyndigheten (2022). Folkhälsans utveckling – Årsrapport 2022. [67] SCB (2022). Sveriges framtida befolkning 2022–2070. [68] SKR (2020). Möt välfärdens kompetensutmaning – rekryteringsrapport 2020. [69] KI (2022). Konjunkturläget, september. [70] Kommunal (2019). Skatteväxling för välfärden – ett idéprogram. [71] Larsson, M. (2021). Lönerapport 2021. Löner och löneutveckling år 1913–2020 efter klass och kön. LO. [72] Utöver detta anslår vi 40 miljarder kronor fram till 2026 för att kommuner och regioner ska klara av de kostnadsökningar som följer av den demografiska utvecklingen (se vidare under avsnittet ”Mer resurser när befolkningen växer”). [73] https://www.vardfokus.se/nyheter/hon-fick-betald-specialistutbildning-blev-skyldig-75-000/. [74] Folkhälsomyndigheten (2019). Öppna jämförelser folkhälsa 2019. [75] Beräkningen är uppskalad till riket utifrån kostnaderna i region Skåne. [76] LO (2015). Klassamhällets dolda leende: LO:s åtgärdsprogram för en mer jämlik tandhälsa. [77] https://arbetet.se/2017/09/13/nattjobb-samre-for-tanderna/. [78] Enligt modellen för högkostnadsskydd täcker subventioneringen kostnader för ersättningsberättigad tandvård som högst motsvarar respektive åtgärds referenspris, vilket beslutas av TLV, alternativt vårdgivarens pris om detta är lägre. Högkostnadsskyddet beräknas enligt samma princip som för hälso- och sjukvården, alltså 0,025 gånger prisbasbeloppet avrundat nedåt till närmaste femtiotal kronor. [79] SOU (2021). När behovet får styra – ett tandvårdssystem för en mer jämlik tandhälsa, vol. 1. [80] RUT, dnr 2021:918. [81] Katalys (2019). Fattigdom gör inte människan friskare. [82] Fackförbundet ST (2022). Urholkad stat – en rapport om produktivitetsavdraget i statlig sektor. [83] Egna beräkningar. [84] Skolinspektionen (2018). Förskolans kvalitet och måluppfyllelse. [85] Persson, Sven (2015). En likvärdig förskola för alla barn – innebörder och indikatorer. Stockholm: Vetenskapsrådet. [86] Skelleftea.se. [87] Inkomster som är avgiftsgrundande: lön/inkomst från eget företag, föräldrapenning, sjukpenning, arbetslöshetsersättning, pension och sjukbidrag. Inkomster som inte är avgiftsgrundande: försörjningsstöd (ekonomiskt bistånd), bostadsbidrag, barnbidrag och studiemedel (bidrag och lån). [88] RUT 2022:750. [89] Skolverket (2021). Likvärdig förskola i svårigheter. [90] SOU 2022:34. [91] Inkomster som är avgiftsgrundande: lön/inkomst från eget företag, föräldrapenning, sjukpenning, arbetslöshetsersättning, pension och sjukbidrag. Inkomster som inte är avgiftsgrundande: försörjningsstöd (ekonomiskt bistånd), bostadsbidrag, barnbidrag och studiemedel (bidrag och lån). [92] RUT 2022:750. [93] https://www.dn.se/debatt/infor-ett-underskottsmal-for-att-betala-klimatsatsningar/. [94] Konjunkturinstitutet (2021). Finanspolitiska multiplikatorer i Sverige. [95] https://www.vansterpartiet.se/wp-content/uploads/2022/11/elpriskompensation-v221113.pdf. [96] FN:s IPCC-rapport (2022). Att begränsa klimatförändringen. [97] Konjunkturinstitutet (2019). ”Svenska skatter i internationell jämförelse”. [98] SNS (2018). Konjunkturrådets rapport 2018, ”Kapitalbeskattningens förutsättningar”. [99] Ownershift (2019). ”Vem äger Sverige?” [100] Regeringens skrivelse 2020/21:98 Redovisning av skatteutgifter 2021. [101] RUT, dnr 2022:838. [102] Ibid. [103] Reformen baserades på förslag i utredningen av Edin, Hansson, Lodin (2005). ”Reformerad ägarbeskattning – effektivitet, prevention, legitimitet”, Finansdepartementet. [104] Boendetjänsten kan jämföras med den hyra som betalas för boende i en hyresbostad. [105] Den kommunal fastighetsavgiften har dock alla drag av en skatt. [106] RUT, dnr 2022:659 och https://www.scb.se/hitta-statistik/statistik-efter-amne/boende-byggande-och-bebyggelse/fastighetstaxeringar/fastighetstaxeringar/pong/tabell-och-diagram/fastighetsbestandet/. [107] RUT, dnr 2022:659. [108] 2019 slopades värnskatten och brytpunkten för statlig inkomstskatt höjdes, sammanlagt till en kostnad på 10 miljarder kronor, men det har inte minskat kraven. [109] RUT, dnr 2022:614. [110] Ibid. [111] Ibid. [112] De förslag som ingår i analysen är: i) Ny skatt på inkomster över 62 000 kr/mån., ii) Avtrappat jobbskatteavdrag från 43 000 kr/mån., iii) Lika skatt på lika inkomst och iv) Brytpunkten för statlig inkomstskatt behålls på 2022 års nivå. [113] RUT, dnr 2022:1227. [114] Riksrevisionen (2020). Rutavdraget – konsekvenser av reformen, RiR 2020:2. [115] Beräkningen baseras på SCB:s lönestrukturstatistik för 2021, genomsnittslöner för undersköterskor inom äldreomsorgen m.m. Lönekostnaderna har räknats upp med en faktor 1,5 för att inkludera arbetsgivaravgifter, avtalsförsäkringar och avtalspensioner. [116] SOU 2020:46 Jämlikhetskommissionen. En gemensam angelägenhet. [117] Egelbark, J. och Kaunitz, N. (2013). ”Sänkta arbetsgivaravgifter för unga”, IFAU Rapport 2013:26. [118] Tillfällig nedsättning. Nedsättningen av arbetsgivaravgifterna för denna grupp upphör den 31 mars 2023. [119] För den del av ränteutgifterna som överstiger 100 000 kronor får avdrag göras med 21 procent. [120] https://www.fi.se/sv/publicerat/nyheter/2021/fragor-och-svar-om-amorteringskravet-som-borjar-galla-igen-fran-och-med-i-morgon/. [121] Ibid. [122] Konjunkturinstitutet (2022). ”Hållbarhetsrapport 2022 för de offentliga finanserna”. [123] Baserat på Konjunkturinstitutets (september 2022) BNP-prognos för 2023 på 6 135 miljarder kronor.

Motion till riksdagen 2022/23:2385 av Nooshi Dadgostar m.fl. (V) med anledning av prop. 2022/23:100 2023 års ekonomiska vårproposition 1 Sammanfattning De svenska hushållen är hårt pressade av hög inflation och stigande räntor. Den nuvarande inflationskrisen har samtidigt blottlagt en rad olika dysfunktionella marknader. Dåligt reglerade marknader och bristen på konkurrens gör det lätt för företagen att höja sina priser och vinster. Riksbanken har svarat på den stigande inflationen med en snabb penningpolitisk åtstramning. Den svenska ekonomin går nu in i en lågkonjunktur. I slutet av förra året minskade BNP och den väntas minska även under det första halvåret i år. Såväl hushåll som delar av näringslivet är pressade av hög inflation och stigande räntor. De måttliga nominella löneökningarna innebär att de svenska löntagarna fått se rejäla reallönesänk ­ ningar under den senaste tiden. Samtidigt visar regeringen en chockerande passivitet inför krisen. Hushållen får därmed ta smällen när många företag fortsatt gör stora vinster och staten håller igen. Inför budgetpropositionen för 2023 skickade Sveriges Kommuner och Regioner en hemställan till regeringen där de beskrev att de behövde ett tillskott på ca 20 miljarder kronor för att kunna klara de kostnader som följer av den demografiska utvecklingen m.m. Regeringen valde emellertid att inte hörsamma efterfrågan. Kommunsektorn, och framför allt regionerna, har nu mycket stora ekonomiska bekymmer. Kombinationen av hög inflation och en ekonomi som är på väg in i en lågkonjunktur ställer finanspolitiken inför ett dilemma. Samtidigt visar studier från Konjunktur ­ insti ­ tu ­ tet att effekterna på inflationen av offentliga investeringar och transfereringar kan bedömas vara små. Regeringen uppvisar i denna situation en häpnadsväckande hand ­ fallen ­ het. Politik är att ta ansvar för landet, även i svåra ekonomiska situationer. Vänsterpartiet har presenterat en rad förslag i syfte att minska företagens och hushållens kostnader och sänka inflationen. Vårt förslag om Sverigepriser på el beräknas sänka inflationen med 1–2 procent ­ enheter. Vänsterpartiet har även fört fram att det krävs en överenskommelse som håller tillbaka prisökningarna på mat. Diskussionen om pris ­ regleringar lyser dock med sin frånvaro i Sverige, trots att detta används internationellt och även har varit ett viktigt inslag vid historiska kriser. Även andra av Vänsterpartiets förslag sänker inflationen, däribland halverade biljettpriser inom kollektivtrafiken och tidigare förslag om sänkta taxor inom tand ­ vården, förskolan och till fritidshemmen. I denna motion lägger Vänsterpartiet en rad förslag för att stärka hushållens ekonomi, med fokus på de hushåll som har de minsta marginalerna. Vi föreslår bl.a. att barnbidragen höjs och att biljettpriserna i kollektivtrafiken sänks. Vänsterpartiet lägger också förslag om att sjukvården måste få mer pengar redan i år. Den sammanlagda offentligfinansiella effekten av dessa förslag beräknas till 22–23 miljarder kronor, vilket motsvarar 0,36 procent av BNP. Regeringens prognos för den offentliga sektorns finansiella sparande för innevarande år ligger på –0,4 procent av BNP. Med Vänsterpartiets förslag hamnar det finansiella sparandet således på ca –0,8 procent av BNP. I höstas presenterade Vänsterpartiet ett budgetalternativ där budgeten var i balans för 2023. Med tanke på konjunkturavmattningen – och den ovan beskrivna sammansättningen av Vänsterpartiets finanspolitiska åtgärder – bedömer vi att ett sparande på –0,8 procent är en väl avvägd finanspolitik. 2 Innehållsförteckning 1 Sammanfattning 2 Innehållsförteckning 3 Förslag till riksdagsbeslut 4 Inledning 5 Hög inflation och pressad ekonomi för många 5.1 Penningpolitisk åtstramning 5.2 Produktion och sysselsättning 5.3 Nedskärningar i välfärden 5.4 Finanspolitiska överväganden 6 Hushållen lämnas i sticket 6.1 Inkomstutveckling och fördelningspolitik över tid 6.2 Trygghetssystemens urholkning 6.3 Ojämlikhetens geografiska och etniska dimensioner 6.4 Inflationen slår hårt mot hushållen 6.5 Matpriserna sticker ut 6.6 Högre räntor försvårar situationen ytterligare 6.7 Hushållen får det allt svårare i krisen 6.8 Vänsterpartiet har andra förslag för att möta krisen 7 Välfärden i akut behov av resurser 7.1 Ojämlik folkhälsa 7.2 Resursbrist i välfärden 7.3 Staten vältrar över skulden på kommunsektorn 7.4 Enormt behov av personal 7.5 Kortsiktig statlig styrning av regioner och kommuner 8 Vänsterpartiets syn på regeringens ekonomiska politik 8.1 En extrem krispolitik 8.2 En chockerande ignorans inför hushållens situation 8.3 En fördelningspolitisk katastrof 8.4 En ökande arbetslöshet 8.5 Akuta behov i kommuner och regioner 8.6 Regeringen duckar för en havererad elmarknad 8.7 En aktiv försämring av klimatpolitiken 9 Vänsterpartiets riktlinjer för den ekonomiska politiken 9.1 Den svenska modellen 9.2 Bryt med normpolitiken 9.3 En aktiv arbetsmarknadspolitik och trygga försäkringar 9.4 Generell välfärd en del i arbetslinjen 9.5 En kunskapsnation i världsklass 9.6 Klimat 9.7 Lägre skatter ger inte högre skatteintäkter 10 Förslag på budgetåtgärder för innevarande år 10.1 Bekämpa inflationen 10.2 Krisbarnbidrag och pausat rut 10.3 Inför skolfrukost i hela landet 10.4 Återinför karensersättningen 10.5 Dra tillbaka skattehöjning för personer födda 1957 10.6 Ett statligt räddningspaket till sjukvården 10.7 Halverade biljettkostnader i kollektivtrafiken 10.8 Återför avräknade medel till biståndet 10.9 Budgetförslag för innevarande år 3 Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen godkänner förslaget till riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken (avsnitt 9–10 i motionen). 4 Inledning Regeringen presenterar vårpropositionen i ett läge med krig i Sveriges närområde och en mycket ansträngd situation på Europas energimarknad där hushållen pressas av den högsta inflationen på 30 år. Regeringen deklarerar att den avser att möta denna svåra ekonomiska situation med en plan i tre delar, nämligen: 1) bekämpa inflationen och stötta utsatta hushåll, 2) återupprätta arbetslinjen och 3) genomföra strukturreformer för en högre tillväxt. Tyvärr tvingas vi konstatera att denna inriktning för den ekonomiska politiken hittills har inneburit att 1) regeringen gör ingenting för att skydda hushållen i krisen, 2) regeringen planerar att göra livet svårare för sjuka och arbetslösa och skär samtidigt ned på utbildningsmöjligheter, och till sist 3) mer av indikationer om fortsatt utvidgning av den misslyckade privatiserings- och skattesänkningspolitiken. 5 Hög inflation och pressad ekonomi för många De svenska hushållen är hårt pressade av hög inflation och stigande räntor. Den nuvarande inflationskrisen har blottlagt en rad olika dysfunktionella marknader. Den moderna kapitalismen kännetecknas alltmer av oligopolliknande marknadsstrukturer. Dåligt reglerade marknader och bristen på konkurrens gör det lätt för företagen att höja sina priser och vinster. Under pandemin syntes detta bl.a. när de globala fraktpriserna sköt i höjden. De stora företagen inom den globala sjöfrakten har gått samman i kartelliknande allianser som pressar upp priserna. [1] Inflationskrisen beror också på två externa inflationschocker. Den första inflationschocken har sina rötter i covidpandemin. Nedstängningarna och sedan det snabba återöppnandet skapade flaskhalsar och stör ­ ningar i globala leveranskedjor. Under pandemin bedrevs det också en mycket expansiv finans- och penningpolitik. Den andra stora inflationsimpulsen skedde i samband med Rysslands anfallskrig mot Ukraina. Det resulterade direkt i stigande priser på gas och el. Då både Ryssland och Ukraina är stora spannmålsproducenter resulterade kriget också i stora störningar inom jordbrukssektorn med stigande priser på livsmedel m.m. Även om inflationen spridit sig till de flesta delar av ekonomin, beror nästan hälften av den nuvarande uppgången på ökade energi- och livsmedelspriser, se figur 1 nedan. Figur 1 Bidrag till KPIF-inflationen Årlig procentuell förändring respektive procentenheter Källa: Sveriges riksbank (2023), Penningpolitisk rapport, april 2023. Som nämnts ovan räcker dock inte globala och externa faktorer som förklaring till den höga inflationen i Sverige. De svenska livsmedelspriserna har stigit mer än i våra grann ­ länder. En viktig förklaring till detta torde vara att dagligvaruhandeln kännetecknas av en mycket hög grad av marknadskoncentration, där de tre stora aktörerna Ica, Axfood och Coop har en sammanlagd marknadsandel på 86 procent, vilket gör att de har lätt att pressa upp priserna. [2] Den europeiska elmarknaden är också synnerligen dysfunktionell, med en marginalprissättning som driver upp elkostnaderna för svenska hushåll. Den svenska bankmarknaden domineras av de fyra storbankerna (inkluderat Nordea). Bristen på konkurrens visar sig bl.a. i bankernas bolånemarginaler. Som exempel kan nämnas att de svenska bankernas bolånemarginaler vida överstiger de finska bankernas bolåne ­ marginaler. [3] I producentleden ser vi nu en rejäl avmattning av inflationstakten. Detta har dock ännu så länge inte slagit igenom i konsumentpriserna. Samtidigt har lönerna utvecklats i måttlig takt. Detta har resulterat i att företagen har kunnat hålla uppe sina vinster. Vinst ­ andelarna i näringslivet ligger nu på historiskt höga nivåer, jämför figur 2 nedan. Detta innebär att det är löntagarna som fått bära hela kostnaden för den höga inflationen. I avsnitt 6 utvecklar vi vår analys av hushållens ekonomi och deras pressade situation. Figur 2 Vinstandelen i näringslivet Procent av förädlingsvärdet, årsvärden Källa: Konjunkturinstitutet, diagramunderlag till Konjunkturläget mars 2023. 5.1 Penningpolitisk åtstramning Riksbanken har svarat på den stigande inflationen med en snabb penningpolitisk åtstramning. Vid det senaste penningpolitiska mötet beslutade Riksbanken att höja styrräntan med 0,5 procentenheter till 3,5 procent. Prognoserna för Riksbankens ränte ­ bana indikerar dessutom ytterligare höjningar. Den penningpolitiska åtstramningen har gått mycket fort. Sverige har gått från nollränta i april förra året till nu 3,5 procent, se figur 3 nedan. Till detta ska läggas att Riksbanken stramar åt penningpolitiken ytter ­ ligare genom försäljning av statsobligationer. Figur 3 Riksbankens styrränta Procent Källa: Sveriges riksbank (2023), Penningpolitisk rapport, april 2023. Det finns en rad omständigheter som gör att den förda penningpolitiken kan ifrågasättas. För det första visar olika undersökningar att de långsiktiga inflationsförväntningarna är väl förankrade kring inflationsmålet på 2 procent, vilket indikerar att fack, arbetsgivare och aktörer på finansmarknaden uppfattar att det är en tillfällig prischock. [4] För det andra verkar penningpolitiken med fördröjning. Det kan ta uppemot 1,5 år innan ett penning ­ politiskt beslut får full effekt. Att det kommer att få effekt visar exempelvis Konjunktur ­ institutets prognos, där inflationen för 2024 hamnar under målet om 2 procent. För det tredje är inflationsuppgången främst utbudsdriven, via utbudsstörningar från pandemin och effekter av Rysslands anfallskrig mot Ukraina. Löneutvecklingen i Sverige är fortsatt dämpad och pristrycket från arbetsmarknaden mycket begränsat (se t.ex. senaste industriavtalet som nu implementeras på svensk arbetsmarknad). Vi vet dessutom att den svenska ekonomin är räntekänslig, bl.a. som ett resultat av att en stor andel av svenska hushåll har kort räntebindningstid på sina lån. Riksbanken borde därför ha pausat räntehöjningarna tidigare för att se vilka effekter den tidigare genomförda penningpolitiska åtstramningen får på den svenska ekonomin. Den uppkomna situa ­ tionen och Riksbankens politik aktualiserar också Vänsterpartiets kritik mot de penning ­ politiska målformuleringarna. Det framstår som uppenbart att ett ramverk med ett något högre inflationsmål och där inflationsmålet inte är överordnat realekonomiska hänsyn är att föredra. Den nuvarande politiken där Riksbanken försöker trycka tillbaka inflationen genom att höja en redan hög arbetslöshet måste ifrågasättas. Det är en mycket kostsam väg för löntagarkollektivet och för svensk välståndsutveckling på medellång och lång sikt. Det finns ett stort behov av en bredare samhällsdebatt om de institutionella, politiska och tankemässiga ekonomiska ramverk som kom på plats efter 90-talskrisen. I dag framstår svensk ekonomisk politik som många gånger isolerad från ny kunskap och inte minst nya faktiska utvecklingstendenser i Sverige och omvärlden. 5.2 Produktion och sysselsättning Den svenska ekonomin går nu in i en lågkonjunktur. I slutet av förra året minskade BNP och den väntas minska även under det första halvåret i år. [5] Såväl hushåll som delar av näringslivet är pressade av hög inflation och stigande räntor. De måttliga nominella löneökningarna innebär att de svenska löntagarna fått se rejäla reallönesänkningar under den senaste tiden, se figur 4 nedan. Figur 4 Reallön, 2006–2023 Årlig procentuell förändring, månadsvärden Källa: Konjunkturinstitutet, diagramunderlag till Konjunkturläget mars 2023. Reallönesänkningarna slår hårt mot hushållens konsumtion, som väntas minska i år. Hushållen är fortsatt mycket pessimistiska om den egna ekonomins utveckling, vilket avspeglas i Konjunkturinstitutets konfidensindikator. [6] I slutet av förra året föll invester ­ ingarna i näringslivet. Stora nedgångar syntes bland tjänstebranschernas investeringar och även bostadsinvesteringarna minskade. För 2023 väntas ett historiskt ras i bostads ­ investeringarna – i paritet med 2009 då bostadsinvesteringarna föll brant i spåren efter finanskrisen. Investeringar avseende nybyggnationen av flerbostadshus väntas t.ex. falla med hela 22 procent. En rad olika faktorer påverkar investeringarna negativt, däribland stigande räntor, ökade materialkostnader, fallande bostadspriser, svag utveckling av de reala disponibla inkomsterna samt att investeringsstödet för hyres- och studentbostäder upphör. Investeringarna i industrin var höga under 2022. I år väntas en avmattning, men investeringarna är fortfarande relativt höga. Exporten bedöms utvecklas ryckigt i år, med ett starkt första kvartal, följt av en avmattning under det andra kvartalet för att därefter ta fart igen under andra halvåret. Figur 5 Bostadsinvesteringar, 2000–2023 Årlig procentuell förändring, årsvärden Källa: Konjunkturinstitutet. Arbetsmarknaden har under inflationskrisen hittills stått emot förvånansvärt bra. Sysselsättningsgraden ligger på höga nivåer och någon nämnvärd ökning av arbets ­ lösheten har hittills inte skett. Skillnaden mellan olika branscher förväntas emellertid vara stor. Medan anställningsplanerna för handeln och byggbranschen är negativa planerar företag inom IKT, finans och företagstjänster att öka antalet anställda första och andra kvartalet 2023. [7] Figur 6 Sysselsättningsgraden, 15–74 år, 2006–2023 (mars) Säsongsrensade månadsdata, trendvärden Källa: SCB (AKU). 5.3 Nedskärningar i välfärden Inför budgetpropositionen för 2023 skickade Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) en hemställan till regeringen där de beskrev att de behövde ett tillskott på ca 20 miljarder kronor för att kunna klara de kostnader som följer av den demografiska utvecklingen m.m. [8] Regeringen valde emellertid att inte hörsamma varningarna från Sveriges Kommuner och Regioner. I budgetpropositionen tillförde regeringen, lite beroende på vad man räknar in, mellan 10 och 12 miljarder kronor till kommunsektorn. Redan nu bekräftas det dessvärre att detta var ett otillräckligt tillskott. Framför allt är det regionerna som har stora ekonomiska bekymmer. I Ekonomirapporten från december 2022 räknar Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) med ett sammanlagt minusresultat i regionerna på 11 miljarder kronor. [9] I figur 7 nedan visas prognosen för resultatet per region, så som de redovisas i budget för 2023. Som framgår av figuren väntas stora underskott i bl.a. Region Stockholm och Västra Götalandsregionen. Figur 7 Regionernas resultat efter finansiella poster, mnkr, budget för 2023 Källa: SKR. De kommande åren kommer också att bli ekonomiskt utmanande för kommunsektorn. Konjunkturinstitutet bedömer att kommunsektorn kommer att behöva tillföras 47 miljarder kronor fram till 2026 för att klara av de kostnader som följer av stigande priser och löner samt av den demografiska utvecklingen. Figur 8 Resursgap i kommunsektorn, 2024–2026, miljarder kronor Källa: Konjunkturinstitutet, Konjunkturläget mars 2023. Även om resursbristen är ett stort problem för kommunsektorn i dag talar mycket för att personalförsörjningen kommer att bli en ännu större utmaning för kommunerna och regionerna under den närmaste tioårsperioden. Enligt SKR:s beräkningar kommer omkring 54 procent av den ökade sysselsättningen fram till 2031 att behövas i välfärden, givet oförändrad personaltäthet och ökade demografiska behov. Det ska ställas i relation till att ca 25 procent av arbetskraften i dag arbetar i välfärden. Svenskt Näringsliv beräk ­ nar t.ex. att 70 procent av den ökade sysselsättningen kommer att ske i näringslivet. Samtidigt ska försvaret byggas ut. Försvarsmakten bedömer att det kommer att krävas 108 000 fler anställda fram till 2030 för att nå de försvarspolitiska målen, vilket mot ­ svarar ca 64 procent av den ökade arbetskraften. Dessa exempel visar att det blir svårt att få ekvationen att gå ihop. Det innebär också att det är mycket viktigt med långsiktig analys, politisk viljeinriktning och aktiva åtgärder för att bättre möta behoven. Samtidigt finns det en stor outnyttjad arbetskraft bland de arbetslösa. SKR har visat genom ett räkneexempel att om arbetslösheten bland utrikes födda skulle minska till att vara endast dubbelt så hög som för inrikes födda, så skulle sysselsättningen öka med ca 115 000 personer år 2031. [10] I avsnitt 7 utvecklar vi vår syn på välfärden och dess utmaningar. 5.4 Finanspolitiska överväganden Kombinationen av hög inflation och en ekonomi som är på väg in i en lågkonjunktur ställer finanspolitiken inför ett dilemma. Ska finanspolitiken vara expansiv för att motverka den ekonomiska avmattningen, med risk för att spä på inflationen? Eller ska finanspolitiken vara åtstramande i syfte att dämpa inflationen, men med risk för att fördjupa och förlänga lågkonjunkturen? Konjunkturinstitutet (KI) har i en studie från 2022 analyserat finanspolitikens effekter på inflationen. [11] KI refererar till och beräknar s.k. inflationsmultiplikatorer för olika typer av finanspolitiska stimulanser. En inflations ­ multiplikator på t.ex. 0,5 betyder att en finanspolitisk stimulans på 1 procent av BNP leder till ökad inflation med 0,5 procentenheter. KI konstaterar att priserna historiskt har varit trögrörliga och att en del empirisk forskning visar att finanspolitikens effekter på inflationen är små. [12] För offentlig konsumtion, offentliga investeringar och transferer ­ ingar ligger den historiska inflationsmultiplikatorn på mellan 0 och 0,2 procent bero ­ ende på den penningpolitiska responsen. Konjunkturinstitutet konstaterar samtidigt att det finns skäl att tro att trögrörligheten i priserna har minskat den senaste tiden. KI redo ­ visar därför ett alternativ där priserna antas vara mycket rörliga. I fallet med ”normal penningpolitisk respons”, dvs. att Riksbanken anpassar sin penningpolitik utifrån finanspolitiken, blir inflationsmultiplikatorn för offentlig konsumtion 0,3 och för offentliga investeringar och transfereringar till hushåll 0,1, dvs. finanspolitiken har fort ­ farande relativt begränsad effekt på inflationen. Under antagandet att penningpolitiken är passiv blir effekterna på inflationen större. För offentlig konsumtion beräknas då inflationsmultiplikatorn till 0,6, och för offentliga investeringar och transfereringar till hushållen bedöms inflationsmultiplikatorn till 0,2 respektive 0,1. Sammanfattningsvis ser vi att effekterna på inflationen av offentliga investeringar och transfereringar bedöms vara små, oavsett vilka antaganden som görs. Det enda alternativet där finanspolitiken antas få betydande effekter på inflationen är scenariot med offentlig konsumtion där priserna antas vara mycket rörliga och där den penning ­ politiska responsen är passiv. Det är svårt att veta vilka av KI:s antaganden som är mest realistiska. I fråga om prisstelheten kanske sanningen ligger någonstans mellan den historiskt sett låga prisrörligheten och KI:s scenario med mycket hög prisrörlighet. Vad gäller penningpolitisk respons är det svårt att veta hur Riksbanken tänker, men vi noterar att de finanspolitiska åtgärderna enligt KI:s studie har en begränsad effekt på inflationen, vilket borde leda till att Riksbanken inte höjer räntorna av den anledningen. Sammantaget kan vi konstatera att regeringens linje om att ”vi kan inget göra på grund av inflationen” inte håller. Därtill är de offentliga finanserna starka, med ett strukturellt sparande över överskottsmålet. Vänsterpartiet menar att regeringen nu måste gå in med kraftfulla krisåtgärder. I denna motion lägger Vänsterpartiet en rad förslag för att stärka hushållens ekonomi, med fokus på de hushåll som har de minsta marginalerna. Vi föreslår bl.a. att barn ­ bidragen höjs och att biljettpriserna i kollektivtrafiken sänks. Vänsterpartiet lägger också förslag om att sjukvården måste få mer pengar redan i år. Vi kan också konstatera att vi i Vänsterpartiets budgetmotion från i höstas lade förslag på ökade investeringar på bl.a. bostadsområdet och i kollektivtrafiken. Baserat på KI:s studie torde dessa förslag ha marginella effekter på inflationen. Samtidigt har Vänsterpartiet en rad förslag som sänker inflationen. Vårt förslag om Sverigepriser på el beräknas sänka inflationen med 1–2 procentenheter. [13] Det är en mycket stor sänkning och kan ställas i relation till de mycket måttliga effekter som stat ­ liga investeringar och transfereringar till hushållen har på inflationen. Även andra av Vänsterpartiets förslag sänker inflationen, däribland halverade biljettpriser inom kollektivtrafiken och sänkta taxor inom tandvården, förskolan och till fritidshemmen. Diskussionen om prisregleringar lyser med sin frånvaro i Sverige, trots att detta används internationellt och även har varit ett viktigt inslag vid historiska kriser. Pris ­ regleringar handlar i grunden om att kunna köpa sig tid för att få bukt med flaskhalsar i ekonomin. De verkar fungera bäst när det handlar om att reglera en begränsad mängd varor under en begränsad tid. Den här typen av selektiva prisregleringar kan användas när inflationen i huvudsak beror på utbudsstörningar och ska ställas mot räntehöjningar för att pressa ned efterfrågan, som riskerar att bli onödigt smärtsamt. Det handlar då om att reglera s.k. koncentrerade marknader, dvs. marknader där vi har ett fåtal dominerande aktörer, precis vad som är fallet på de svenska livsmedels ‑ , energi- och bankmarknaderna. Det är centralt att agera snabbt/tidigt innan en kraftig prisimpuls (som de vi sett på energi och livsmedel) fortplantar sig in i ekonomin. [14] I avsnitt 10 i denna motion lägger Vänsterpartiet förslag på en rad åtgärder som vi menar att regeringen bör införa under detta budgetår. Den sammanlagda offentligfinansi ­ ella effekten av dessa förslag beräknas till 22–23 miljarder kronor, vilket motsvarar 0,36 procent av BNP. Regeringens prognos för den offentliga sektorns finansiella sparande för innevarande år ligger på –0,4 procent av BNP. Med Vänsterpartiets förslag hamnar det finansiella sparandet således på ca –0,8 procent av BNP. I höstas presenterade Vänsterpartiet ett budgetalternativ där budgeten var i balans för 2023. Med tanke på konjunkturavmattningen – och den ovan beskrivna sammansättningen av Vänster ­ partiets finanspolitiska åtgärder – bedömer vi att ett sparande på –0,8 procent är en väl avvägd finanspolitik. 6 Hushållen lämnas i sticket Kraftigt stigande inflation och höjda räntor ökar kostnaderna för hushållen. Samtidigt står inkomsterna stilla eller ökar i för låg takt, för de allra flesta. Hushållen får ta smällen när företagen fortsatt gör stora vinster och staten håller igen. Olika grupper av hushåll har vitt skilda marginaler och förutsättningar att klara kostnadsökningarna. 6.1 Inkomstutveckling och fördelningspolitik över tid Tankesmedjan Katalys har i rapporten Alla får det inte bättre analyserat olika befolk ­ nings ­ gruppers inkomst- och välståndsutveckling sedan slutet av 1970-talet. De kommer bl.a. fram till att den rikaste hundradelen i befolkningen var omkring 640 miljarder kronor mer förmögen 2020 än de skulle ha varit om förmögenhetsfördelningen varit densamma som 1978. Sverige låg på plats tolv i världen för beräknad hög förmögenhets ­ koncentration samma år. Nära 90 procent av befolkningen saknar samtidigt helt kapital ­ inkomster. Katalys visar vidare att av den totala ökningen i disponibel inkomst från 1991 till 2020 har de rikaste 10 procenten fått nästan 34 procent. De fattigaste 10 procenten har fått knappt 2 procent. Mellan 1978 och 2021 har den femtedel som har lägst inkomst bara ökat sin reala disponibla inkomst (justerat för boendekostnader) med 3 996 kronor, medan femtedelen med högst inkomst ökat sin med 42 905 kronor. Motsvarande siffror för 2000-talet visar att den fattigaste femtedelens reala månadsinkomst mellan 2003 och 2021 ökat med 1 037 kronor, medan den översta femtedelens ökat med 25 143 kronor. Samtidigt som inkomstskillnaderna vuxit till följd av kraftiga ökningar hos de grupper som har ett stort ägande har det offentliga åtagandet, som hade kunnat motverka den växande ojämlikheten, minskat. Den offentliga sektorns andel av BNP har minskat från omkring 60 procent under början av 1980-talet till ca 50 procent under 2010-talet. Beräknat utifrån BNP 2020 innebär detta att den offentliga sektorns utgifter för ett år numera är runt 500 miljarder kronor mindre än på 1980-talet. [15] Enligt siffror från SCB var Ginikoefficienten för 2021 den högsta sedan den började mätas i Sverige 1975. Det beror framför allt på ökande ojämlikhet avseende kapital ­ inkomster. SCB konstaterar bl.a. att ”den tiondel av befolkningen som har högst inkomster fick se sina inkomster öka betydligt mer än den övriga befolkningen under 2021”. Även inkomstskillnaderna exklusive kapitalvinster respektive exklusive samtliga kapitalinkomster ökade till nya toppnivåer. Dessa ökningar var dock betydligt lägre jämfört med ökningen av Ginikoefficienten när samtliga kapitalinkomster är inkluderade. [16] 6.2 Trygghetssystemens urholkning Den utveckling som beskrivs ovan är delvis en effekt av att trygghetssystemen har urholkats under lång tid. Inspektionen för socialförsäkringen (ISF) har analyserat utvecklingen av socialförsäkringsförmånerna under de senaste 30 åren. [17] Inspektionen konstaterar att ersättningsnivåer och inkomsttak behöver skrivas upp regelbundet för att följa med den ekonomiska utvecklingen i samhället. Flera ersätt ­ ningsnivåer och tak uttrycks i fasta belopp och ändras bara till följd av politiska beslut, medan andra värdesäkras genom att kopplas till prisindex. Därmed behåller vissa ersättningar sitt reala värde över tid, dvs. att det faktiska beloppet följer prisutveck ­ lingen. Ersättningarna halkar dock efter i den totala inkomstutvecklingen, eftersom löneutvecklingen inkluderar effekter av produktivitetsökning i näringslivet och därmed som regel är starkare än prisutvecklingen. Prisindex utvecklas dessutom i regel svagare än de faktiska kostnader som personer med låga inkomster har, eftersom konsumtions ­ korgen ser annorlunda ut i jämförelse med den som KPI baseras på (vi utvecklar detta i avsnitt 6.5). Det faktum att lönerna har utvecklats snabbare än förmånernas inkomsttak har bidragit till att en allt större andel av befolkningen har inkomster som överstiger taken och som därmed inte ersätts av socialförsäkringen. ISF visar att 57,4 procent av männen och 37,8 procent av kvinnorna hade inkomster över inkomsttaket i sjukpenningen 2017. 1992 var motsvarande andelar 14 procent av männen och 2,4 procent av kvinnorna. Den nuvarande utformningen av trygghetssystemen har lett till ökade klyftor. ISF visar att köpkraften ökade med 73 procent för hushåll med barn och två löneinkomster som motsvarar genomsnittlig lön under perioden 1992–2018. För hushåll med ett barn och där en förälder får föräldrapenning på grundnivå och en förälder är arbetssökande utan rätt till a ‑ kassa ökade den reala disponibla inkomsten däremot endast med 23 procent under samma period. ISF:s analyser visar även att köpkraften endast ökade med 7 procent för en ensamstående med två barn med sjukersättning på garantinivå under perioden 2003–2018. [18] 6.3 Ojämlikhetens geografiska och etniska dimensioner De växande klyftorna har också tydliga geografiska och etniska dimensioner. Ojämlik ­ heten syns på kartorna – på Sverigekartan och på stadskartorna. Pengarna finns i centrum, i de stora städerna och i stadskärnorna. Samtidigt lämnas landsbygden, bruksorterna och förorterna efter. Av de tio kommuner som har högst medianinkomst i Sverige finns sju i Stockholms län och av de tio som har lägst medianinkomst ligger endast två i storstadsområden. [19] Inom våra storstäder finns gigantiska klyftor. Mellan ändhållplatserna i Stockholms tunnelbana skiljer det flera år i medellivslängd. Till exempel lever en högutbildad man i Danderyd i genomsnitt 18 år längre än en låg ­ utbildad man i Vårby. [20] Enligt SCB är det nästan sju gånger vanligare med materiell och social fattigdom bland utrikes födda än bland inrikes födda i Sverige. Av SCB:s siffror framgår också att andelen som lever med låg ekonomisk standard ökade med 58 procent bland inrikes födda mellan 1991 och 2021. För utrikes födda uppgår ökningen till 125 procent. [21] I Stockholms innerstad varierade andelen med låg ekonomisk standard 2020 med 6–10 procent mellan stadsdelarna. I Husby har 36 procent av invånarna låg ekonomisk standard, i Tensta uppgår gruppen till 39 procent och i Rinkeby 46 procent. [22] Den här utvecklingen är en effekt av politiska beslut – det är politikerna och parti ­ erna som svikit. Utvecklingen sedan 1990-talet, som drivits på av såväl socialdemokra ­ tiskt ledda som borgerliga regeringar, har slagit hårt mot delar av landet. Avregleringar och utförsäljning av offentlig verksamhet, i kombination med en övertro på marknads ­ lösningar, har flyttat arbetstillfällen från glesbygd och förorter. Urholkning av trygg ­ hetssystemen har minskat individuella inkomster och kommunala skatteintäkter samt ökat kommunernas utgifter för försörjningsstöd i landets fattigaste kommuner. Under samma period har omfattande statliga skattesänkningar gynnat invånarna i landets rikaste kommuner. Den politik som har skapat dagens situation kan beskrivas som den negativa arbetslinjen – föreställningen att fler ska komma i arbete genom att försvåra livet för den som inte arbetar. Men den repressiva politiken leder snarare till att hushåll riskerar att fastna i en utsatt ekonomisk situation. Unga som lever i områden med begränsade ekonomiska och sociala resurser löper dessutom större risk att hamna i kriminella sammanhang. Det krävs i stället en positiv arbetslinje som erbjuder trygghet och en väg tillbaka till arbete för den som inte kan arbeta och omställningsmöjligheter när arbets ­ marknaden utvecklas och förändras. I Vänsterpartiets budgetmotion för 2023 (mot. 2022/23:1299) utvecklas dessa resonemang ytterligare. 6.4 Inflationen slår hårt mot hushållen Inflationen slår nu med full kraft mot hushållens ekonomi. Särskilt hårt drabbas de hushåll som redan hade små marginaler till följd av den politiska utveckling som beskrivs ovan. Några av de mest nödvändiga basvarorna har ökat kraftigt i pris, exempelvis: elpriserna hade stigit med 21 procent på ett år i januari drivmedelspriserna med 12 procent matpriserna med 19,6 procent boendepriserna med 18,3 procent. Boende, livsmedel och transporter utgör mer än hälften av hushållens utgifter. [23] Det handlar om nödvändiga utgifter som är svåra att ersätta eller minska och som alltså ökat kraftigt. För hushåll med mindre marginaler utgör de en ännu större del av den samlade konsumtionen. De varor och tjänster som ingår i Konsumentverkets pris- och konsum ­ tionsundersökningar som beskriver baskonsumtionen för ett normalt hushåll ökade i pris med omkring 16 procent mellan 2022 och 2023. [24] För en typisk barnfamilj uppgår pris ­ ökningarna till omkring 17 procent. [25] När inkomsterna stiger mer än priserna får vi ökade realinkomster; inkomsterna räcker till mer konsumtion och/eller sparande. Den höga inflationen innebär att priserna stigit snabbare än inkomsterna generellt, vilket leder till kraftigt minskade realinkomster. Inkomsternas utveckling varierar dock beroende på typ av inkomst. De nominella lönerna ökar normalt med omkring 2–3 procent per år. I den nu pågående avtalsrörelsen har parterna inom industrin enats om ett nytt avtal som ger löneökning på 7,4 procent fördelat på två år, vilket utgör det nya märket som vägleder övriga avtalsförhandlingar. 4,1 procent av löneökningen ska komma under 2023 och 3,3 procent under 2024. Därmed kan vi vänta oss kraftigt fallande reallöner. Ersättningarna i trygghetssystemen räknas upp på olika sätt, i regel vid varje års ­ skifte. För den som har a ‑ kassa, aktivitetsstöd, etableringsersättning eller dagersättning som asylsökande räknas inte inkomsterna upp alls. Även föräldrapenning på grundnivå och sjukpenning som arbetssökande anges i nominella belopp i lagstiftningen som inte har skrivits upp på flera år. A ‑ kassan sänks dessutom för många vid dag 101 och dag 201. Ersättningar som baseras på SGI, t.ex. föräldrapenning och sjukpenning, följer den individuella lönen. Höjd lön innebär alltså högre SGI och högre ersättning. I övrigt skrivs inte ersättningen upp. Däremot sänks sjukpenningen efter ett år med sjukpenning, från knappt 80 procent till 75 procent av den tidigare lönen. Den inkomstgrundade pensionen höjdes med 3 procent vid årsskiftet. Vissa ersättningsnivåer i socialförsäkringen skrivs upp med prisbasbeloppet. Det handlar om ersättningar på grund- eller garantinivå som avser att garantera en viss minimistandard. Dessa ersättningar är från början mycket låga och indexeras på detta sätt för att mottagaren ska behålla en viss köpkraft. Bland dessa ersättningar finns exempelvis garantipensionen, äldreförsörjningsstödet samt sjuk- och aktivitetsersätt ­ ningen. De ökade med 8,7 procent vid årsskiftet. Även riksnormen i försörjningsstödet höjdes med 8,7 procent. Inflationen uppgår i mars alltså till 10,6 procent, betydligt högre än ökningen av prisbasbeloppet. Det beror på att prisbasbeloppet bygger på inflationen mätt som KPI i juli varje år. Dessutom har priserna på de varor och tjänster som utgör ett hushålls baskonsumtion ökat med omkring 16 procent mellan 2022 och 2023, enligt Konsumentverkets pris- och konsumtionsundersökningar. Troligen skulle denna ökning vara större om mätningen gjordes i början av 2023. För det stora flertalet har inkomsterna legat stilla eller ökat i mindre takt än infla ­ tionen, vilket lett till minskade reallöner. Det gäller dock inte de allra rikaste. Under pandemiåren 2020 och 2021 gjorde handeln rekordvinster och vd-lönerna inom handeln ökade i snitt med 17 procent 2020 och 21 procent 2021, enligt Handels. [26] Gör man om det i kronor, för vd:ar som sitter på bolag med minst 2 miljarder kronor i omsättning, ser vi en ökning med i snitt 80 000 kronor i månaden. Mellan 2020 och 2021 ökade den ekonomiska standarden för den tiondel av befolkningen som har högst inkomster med över 16 procent. Det går att jämföra med ökningen för resterande 90 procent av befolk ­ ningen som varierar mellan 2 procent för decil 2 och 4 procent för decil 9. [27] I budgeten för 2023 höjdes dessutom gränsen för den statliga inkomstskatten. Regeringen valde att räkna upp den på samma sätt som vanligt, med KPI + 2 procentenheter, vilket på grund av den höga inflationen innebär en höjning med drygt 10 procentenheter. Därmed höjdes gränsen för statlig inkomstskatt från ca 46 200 kronor per månad till ca 51 150 kronor per månad. Det innebär att personer med månadsinkomster på 60 000 kronor eller mer får omkring 17 000 kronor lägre skatt per år. Vänsterpartiet menar att det är en orimlig prioritering att lägga 13 miljarder kronor på skattesänkningar för höginkomsttagare i ett läge då välfärden saknar stora resurser. Att gränsen för statlig inkomstskatt räknas upp på detta sätt kan jämföras med hur ersättningssystemen hanteras, och säger en del om regeringens prioriteringar. 6.5 Matpriserna sticker ut Den svenska mathandeln sticker ut på två sätt i en internationell jämförelse. För det första domineras den helt av ett litet antal extremt stora aktörer, för det andra präglas den av internationellt sett höga priser. Konkurrensverket konstaterar att ”det är en koncentrerad marknad med få aktörer, en s.k. oligopolmarknad”. [28] Ica ensamt har en marknadsandel på ca 50 procent. Till skillnad mot en ”riktig” marknad där enskilda företag har svårt att påverka priset innebär en oligopolmarknad att det är lätt att följa varandras agerande. Det innebär att priset på mat snarare handlar om hur dessa företag beter sig mot varandra för att maximera vinsten än om konkurrens på en vanlig marknad. Dessutom karakteriseras matmarknaden inte bara av att butikerna är koncentrerade till ett fåtal företag utan även av att grossistledet (partihandeln) är det, där Ica, Coop och Axfood helt dominerar. Det är alltså samma aktörer som butiksgiganterna, så om vinsterna ska hamna i partihandeln eller butik spelar mindre roll i sammanhanget affär inom företaget. Situationen innebär att om Ica inte sänker sina matpriser i partihandelsled eller butik och i stället upprätthåller en historiskt hög vinstnivå i kristider, finns det inte heller särskilt starka skäl för de andra dominerande företagen att göra det. Högre vinster är sannolikt ett attraktivt alternativ för de andra jättarna i branschen, men naturligtvis inte för kunderna som ska betala de höga matpriserna. Givet den bristande konkurrensen borde vi alltså kunna förvänta oss större vinster och högre matpriser i Sverige jämfört med andra länder. Det är också exakt det vi ser. Konjunkturinstitutet konstaterar att lönsamhetsomdömet i partihandeln var klart högre än normalt och inom gruppen partihandel sticker ökningen av lönsamhetsomdömet för livsmedelsgrossisterna särskilt ut som extremt gott. Även i butiksledet är lönsamhets ­ omdömet gott. [29] Konjunkturinstitutets uppdrag var att undersöka om företagen höjt priserna mer än vad som motiverades av kostnaderna. Slutsatsen att partihandelns lönsamhetsomdöme har förbättrats påtagligt är en indikation på att partihandeln höjt sina priser mer än vad de högre kostnaderna motiverat mellan det andra kvartalet 2021 och det andra kvartalet 2022. [30] Till det ska läggas att företagen kommer att få elstöd av staten för att slippa bära kostnaden för de högre elpriserna, detta trots att elkostnaderna redan har vältrats över på kunderna genom högre matpriser. Dessa stödpengar kommer alltså sannolikt uteslut ­ ande att gå till högre vinst och inte lägre matpriser. En kris innebär ofta att hushåll och företag delar på kostnaden, dvs. hushållen får minska sin konsumtion och företagen får lägre vinster. När det gäller matpriserna har hushållen, trots stora statliga stödinsatser, fått bära hela kostnaden och lite till, medan matvarukedjorna gör rekordvinster. Anledningen till den höga lönsamheten är naturligtvis de höga matpriserna. Sett i ett internationellt perspektiv är Sverige bland de dyraste länderna i Europa för en jämförbar matkorg och ligger högt över genomsnittet för EU-28. [31] Det är tydligt att den svenska matmarknaden inte fungerar. Den driver nu dessutom på inflationen som i sin tur driver upp räntan, vilket kommer att skada tillväxten och försvåra livet för hushållen än mer. Den bristande konkurrensen och de historiskt höga vinstnivåerna är ett direkt hot mot Sveriges ekonomi i dag. 6.6 Högre räntor försvårar situationen ytterligare Riksbanken bekämpar inflationen genom att höja räntorna. På ett år har räntan höjts från 0 till 3,5 procent. Tanken bakom räntehöjningarna är att hushållen ska minska sin konsumtion till följd av att de får mindre resurser att röra sig med. Den minskade konsumtionen ska i sin tur få ned priserna. Eftersom matpriserna utgör en stor del av inflationen är alltså en del av tanken att hushållen ska minska sin konsumtion av mat, antingen genom att äta mindre eller handla billigare. Hushållens resurser och deras konsumtion minskar dock redan till följd av den kraftiga inflationen, dessutom till ett högt socialt pris i form av ökad fattigdom. Riksbankens penningpolitik bör ses i sammanhanget av att Livsmedelsverket varnar för att de höga matpriserna kan skada folkhälsan. I en undersökning som myndigheten genomfört svarar fyra av tio att de köper mindre färska grönsaker, oavsett inkomstnivå. Det finns även tydliga skillnader mellan hushåll med låg respektive hög inkomst. De med lägre inkomster säger att de väljer bort färska grönsaker i högre utsträckning än de med högre inkomster, jämfört med våren 2022. [32] Samtidigt rapporterar Folkhälso ­ myndigheten att medellivslängden för kvinnor med låg socioekonomisk status, mätt som kort utbildning, har sjunkit. Även deras ekonomiska standard har sjunkit, vilket kan påverka hälsan för dem och deras barn längre fram i tiden. [33] Att i detta läge lägga ytterligare bördor på hushållen i form av räntehöjningar, även om det delvis drabbar olika grupper, får anses vara en ganska riskfylld politik. Svenska hushåll är betydligt mer räntekänsliga än övriga länder. Mer än 50 procent av hushållen har rörliga räntor. Detta skulle kunna innebära att den svenska räntan inte behöver höjas i samma utsträckning som i andra länder för att nå samma tänkta effekt. Ränteutgifter utgör en mer än dubbelt så hög andel av disponibelinkomsten hos svenska hushåll som hos övriga europeiska hushåll. [34] 6.7 Hushållen får det allt svårare i krisen Den ekonomiska situationen pressar merparten av hushållen hårt. En undersökning gjord av Rädda Barnen, Röda Korset, Majblomman och Hyresgästföreningen visar på en mycket oroväckande utveckling. Organisationerna beskriver en stor ekonomisk oro bland barnfamiljer och exemplifierar med att en majoritet av barnfamiljerna, oavsett inkomst, är oroliga för att deras hushållsutgifter kommer att öka under de kommande sex månaderna. Barnfamiljer med lägre inkomster är betydligt mer oroliga. En stor andel av barnfamiljerna med lägre inkomster uppger att den ansträngda ekonomiska situationen går ut över deras barns behov och också drabbar barn genom ökad oro. Undersökningen visar vidare att barn till ensamstående med lägre inkomst och sammanboende med låg inkomst drabbas på flera olika sätt rörande några av de mest grundläggande behoven. Det handlar om att inte kunna äta näringsrik mat eller ha kläder inför årstidsväxlingar, eller att fritidsaktiviteter såväl som resor under helger och lov uteblir. [35] Stadsmissionen skriver i en debattartikel att deras matutdelning och försäljning av mat i de sociala matbutikerna Matmissionen ökade med 67 procent till 3 200 ton 2022. Antalet medlemmar i deras sex sociala matbutiker, där den som har en månadsinkomst under 12 163 kronor kan köpa livsmedel till kraftigt rabatterade priser, ökade med 99 procent. Den största gruppen medlemmar är barnfamiljer. Vidare vittnar Stadsmissionen runt om i landet om ett fördubblat antal besökare som kommer för ekonomiskt eller materiellt stöd och mat. [36] Krisen drabbar hushållen på olika sätt. Värst är läget för hushåll med mindre margi ­ naler, exempelvis alla som lever på transfereringar och löntagare med låga inkomster. Bland alla som arbetar i arbetaryrken saknar 25 procent helt kontantmarginal. [37] Andelen av befolkningen med låg ekonomisk standard – även kallad relativ fattigdom, syftande på personer som lever i hushåll vars ekonomiska standard är mindre än 60 procent av medianvärdet i befolkningen – ökade från 14,3 procent 2020 till 14,7 procent 2021. Samtidigt ökade andelen av befolkningen med varaktigt låg ekonomisk standard med 0,5 procentenheter, från 8,5 procent till 9 procent. De som försvarar den växande ojämlikheten i Sverige argumenterar ofta för att den ökande relativa fattigdomen inte visar att människor faktiskt får det sämre, bara sämre relativt andra. Detta är ett resonemang som försöker bortse från vad fattigdom innebär, nämligen inskränkta möjligheter att delta i samhällsliv och andra sociala interaktioner. Därför är relativa fattigdomsmått vanligast och mest relevant i de flesta sammanhang, också internationellt. Olika mått på fattigdom fungerar dock kompletterande för att få en mer fullödig bild av utvecklingen. Måttet absolut fattigdom innebär att familjens inkomster är lägre än de nödvändiga utgifterna, exempelvis mat, boende, hemförsäkring och barnomsorg. Andelen absolut fattiga kommer sannolikt att öka kraftigt till följd av krisen, eftersom de nödvändiga utgifterna blir högre i ett snabbare tempo än inkomsterna. I januari ökade antalet ärenden kopplade till privatpersoner som inte betalat sin elräkning i tid med 33 procent hos Svea Inkasso, jämfört med samma månad året innan. Elräkningen är en prioriterad räkning att betala för de flesta hushåll eftersom konse ­ kvenserna av att inte betala den är så stora. Att många inte gör det nu är ett tecken på att man har betalningssvårigheter i andra delar av sin ekonomi. Även hos Kronofogden syns svårigheterna att betala fakturorna. Antalet betalnings ­ förelägganden kopplade till elräkningar bland privatpersoner, alltså skulder som det ansöks om hos Kronofogden, har ökat med 47 procent mellan första kvartalet 2022 och första kvartalet 2023. Skuldbeloppet har ökat med över 36 procent under samma period. Jämfört med första kvartalet 2021 har antalet skulder ökat med över 80 procent och skuldernas storlek med över 71 procent, [38] detta trots att elstödet till privatpersoner nu betalats ut. Bland företagen ser det ännu värre ut. Mellan första kvartalet 2022 och första kvartalet 2023 ökade antalet betalningsförelägganden kopplade till elskulder med 63 procent. Skuldbeloppet ökade med 81 procent. Jämfört med första kvartalet 2021 har antalet förelägganden gällande elskulder för företag ökat med över 98 procent och skuldernas storlek med över 211 procent. [39] 6.8 Vänsterpartiet har andra förslag för att möta krisen Vänsterpartiet menar att den ekonomiska krisens börda bör delas mer solidariskt mellan företag, stat och hushåll. I dag tvingas hushållen bära en alldeles för stor del av bördan. Företagens och ägarnas inkomster har dragit ifrån under en lång period, vilket lett till dramatiskt växande klyftor. Staten har tagit ett steg tillbaka. Hushållens skuldsättning har ökat, samtidigt som Sverige har en historiskt låg statsskuld. I den kris vi nu befinner oss i får hushållen ta smällen. Det är dags för staten och företagen att göra mer. Regeringen har slagit fast att den inte gör mer för hushållen för att man inte vill att den ekonomiska politiken ska spä på inflationen. Den höga inflationen beror dock inte på hushållen, och som vi visar går det att bekämpa inflationen och samtidigt stödja hushållen. Därmed blir det mycket oklart på vilket sätt regeringen bekämpar inflationen. Flertalet bedömare är också överens om att de svagaste hushållen måste skyddas i krisen. Trots det gör regeringen ingenting för dem – annat än förlänger och justerar (eller inte försämrar) befintliga åtgärder som beslutats av den tidigare regeringen, exempelvis en förhöjd arbetslöshetsersättning eller bostadsbidrag. I Vänsterpartiets budgetmotion för 2023 presenterade vi politik som skulle leda till en mer jämlik fördelning av de ekonomiska bördorna. Den politiken bygger på en mer omfördelande skattepolitik och omfattande satsningar på de sämst ställda hushållen genom stärkta trygghetssystem samt sänkta avgifter och taxor på för hushållen nödvändiga utgifter. Vänsterpartiets politik hade inneburit att hushållen varit betydligt bättre rustade för att möta den kris de nu genomlever. Med Vänsterpartiets förslag skulle en ensamstående långtidssjukskriven person med sjukersättning och med ett barn i förskola få omkring 3 740 kronor mer per månad efter skatt. En tvåbarnsfamilj bestående av en arbetslös och en långtidssjuk skulle få omkring 5 267 kronor mer per månad efter skatt. En person med sjukpenning för arbetssökande får med vår politik omkring 3 700 kronor mer per månad efter skatt. Vänsterpartiets förslag för att stärka inkomsterna för de sämst ställda hushållen och åstadkomma en mer rättvis fördelning av krisens bördor beskrivs närmare i motion 2022/23:1299. 7 Välfärden i akut behov av resurser 7.1 Ojämlik folkhälsa Sverige erbjuder vård och omsorg i världsklass. Men sedan 1990-talets mitt har väl ­ färden tvingats till återkommande besparingar, i synnerhet i glesbygdskommuner med minskande skatteunderlag. Det har inneburit att ojämlikheten i hälsa [40] och utbildning [41] har ökat i Sverige. Resurserna behöver öka kraftigt om våra ambitioner för det offent ­ liga åtagandet ska kunna förverkligas. En vård och omsorg som ges efter behov fyller en mycket viktig omfördelande funktion. För även om medellivslängden har ökat generellt de senaste decennierna varierar utvecklingen beroende på exempelvis klass och kön. För både män och kvinnor med gymnasial och eftergymnasial utbildning ökar den förväntade medellivslängden, från redan höga nivåer. [42] Personer med låg socioekonomisk position dör dock oftare före 65 års ålder. Detta är särskilt tydligt bland kvinnor utan gymnasieutbildning där medellivslängden t.o.m. sjunkit under perioden 2006–2021. För i stort sett samtliga hälsoutfall som mäts av Folkhälsomyndigheten drabbas personer med lägre socioekonomisk position mer än övriga och det finns inga tecken på minskad ojämlikhet i hälsa. Om välfärden ska bidra till att minska klyftorna i folkhälsan, som följer av ojämlik ­ heten i samhället, krävs det att det finns tillräckligt med resurser för välfärden att verka kompensatoriskt. 7.2 Resursbrist i välfärden Trots att det är relativt enkelt att förutspå hur behoven i välfärdstjänsterna såsom skolan, äldreomsorgen och vården kommer att utvecklas inom de närmaste åren har vi i Sverige i dag inte något system för att hantera detta. Resurserna till välfärden följer därmed inte automatiskt behoven – som förändras i takt med befolkningen och med pris- och löne ­ utvecklingen i kommuner och regioner. Dagens system får effekten att verksamheterna ute i kommunerna kortsiktigt måste anpassas till det rådande kostnadsläget i stället för medborgarnas behov av sjukvård, förskola och äldreomsorg. Med anledning av energikrisen och den påföljande inflationen får en hel rad kostnadsdrivande faktorer stort genomslag för verksamheter i kommuner och regioner: Kommunernas och regionernas pensioner och pensionsskuld på ca 500 miljarder kronor växer i takt med ränta och prisbasbelopp. Regionerna påverkas i väsentligt högre grad än kommunerna, då de har fler anställda med höga löner och förmånsbestämd pension. Kostnaderna för ekonomiskt bistånd kommer att öka kraftigt för 2023, eftersom det räknas upp med KPI. Livsmedelsprisernas ökning med 20 procent jämfört med för ett år sedan påverkar kostnaderna för mat som serveras inom äldreomsorg, skola, förskola och sjukhus. De kraftigt ökande kostnaderna för energi och drivmedel påverkar kostnaderna för uppvärmning, gatubelysning, transporter och snöröjning. Kostnaderna för kollektivtrafiken beräknas också öka kraftigt; vissa kollektiv ­ trafikbolag har beräknat sina kostnadsökningar på ca 20 procent med anledning av dyrare el och drivmedelskostnader. Inom kommunernas allmännyttiga bostadsbolag kommer kostnaderna att öka kraftigt beroende på ökade energipriser och högre räntor. En stor andel allmän ­ nyttiga bolag riskerar att få underskott. Räntekostnaderna. Kommuner och regioner har en låneskuld på ca 800 miljarder kronor. Räntebindningstiderna är relativt korta, då många kommuner och regioner haft minusränta när de lånat kort. Det innebär snabbt ökade räntekostnader på lånen. [43] Demografi. Inom de närmaste åren kommer andelen personer över 80 år att öka med nästan 35 procent (mellan 2022 och 2030). [44] Att människor lever längre är positivt. Men en förändrad befolkningssammansättning leder till att behovet av äldreomsorg och vård ökar. SKR räknar med att behoven kommer att öka med ca 0,8 procent per år framöver och det är nästan uteslutande drivet av äldreomsorgen. SKR har visat att om de generella statsbidragen sedan 2011 skulle ha följt prisutveck ­ lingen och de ökade behov som följer av förändring av och inom befolkningen, så skulle de ha varit 25 miljarder kronor högre i år (2023) än förra året. Detta ligger i linje med vad vi i Vänsterpartiet föreslog i vår budgetmotion för 2023. [45] Det är också nödvändigt att tillföra medel för att motverka att kommunerna tvingas höja taxorna för tjänster och annan verksamhet. Trots detta tillförde regeringen endast 6 miljarder kronor i generella statsbidrag, tillsammans med en mindre andel riktade stöd till innevarande år. Figur 9 Utveckling av generella statsbidrag och värdesäkring, miljarder kronor Källa: SKR (2022). Enligt SKR:s beräkningar sammanföll resurser med behov under det första pandemiåret 2020. Men eftersom det då gjordes en kraftig ökning av tillfälliga medel bidrog det till stora överskott i kommunernas och regionernas resultat, snarare än permanent höjning av kvaliteten i verksamheten. 7.2.1 Regionerna går med stora underskott En sammanställning av regionernas budgetar för innevarande år visar att 17 av 21 regioner kommer att gå med underskott i år på mellan 1 och 5 procent av totala skatter och bidrag. Totalt beräknas underskottet bli 8–10 miljarder kronor 2023. Störst under ­ skott gör Region Stockholm (2,3 miljarder kronor, eller 3,4 miljarder kronor om man räknar hela koncernen), Västra Götaland (ca 2 miljarder kronor) samt Östergötland (ca 1 miljard kronor). Resterande underskott bedöms landa på mellan 100 och 600 miljoner kronor. Viktiga förklaringar till underskotten är, som beskrivits i punkterna ovan, de kraftiga prisökningarna på livsmedel och energi samt därpå stigande räntor och ökande pensions ­ kostnader. Inom kollektivtrafiken ser vi inte enbart kostnadsökningar utan även att ett intäkts ­ tapp efter pandemin bidrar negativt. [46] Under pandemiåren 2020 och 2021 minskade resandet med kollektivtrafiken med ca 30 procent jämfört med 2019. Kollektivtrafikens andel av det totala resandet minskade därmed. Regionernas biljettintäkter föll med totalt 15 miljarder kronor 2020 och 2021, samtidigt som den statliga kompensationen var totalt 7 miljarder kronor. Biljettintäkterna är nu tillbaka ungefär i nivå med 2019, men om de i stället ökat i enlighet med tidigare trend så skulle de ha varit ca 4 miljarder kronor större 2022. Regionerna tvingas nu täcka upp för såväl kostnadsökningar som intäktsbortfall i kollektivtrafiken, samtidigt som en återhämtning av resandet med kollektivtrafik också kräver ett bra utbud, god servicenivå och fördelaktiga biljettpriser. Figur 10 Regionernas resultat efter finansiella poster 2023 Miljoner kronor samt procent av skatter och bidrag Källa: SKR (2023). Kommunallagens krav att kommunsektorn ska leverera budgetar i balans samt leva upp till ”god ekonomisk hushållning” innebär att kommuner och regioner generellt måste sikta på att göra ett överskott på 2 procent av skatter och bidrag varje år. Om regionerna ska leva upp till det i år krävs ytterligare 8 miljarder kronor, enligt SKR. Nästa år, 2024, blir det totala underskottet i regionerna så mycket som 19 miljarder kronor och det saknas då 28 miljarder kronor för att nå tvåprocentsmålet, enligt SKR:s prognos. Utgångspunkten för regionerna är heller inte den bästa. I januari i år presenterade Ivo en tillsynsrapport över sjukhus i samtliga regioner i Sverige. Ivo landade i att 27 av dessa har allvarliga brister. Nedan listas några chockerande exempel från Ivos rapportering: Patienter vårdas under lång tid i korridorer eller på andra integritetskränkande och olämpliga ställen, utan att få tillräckligt med mat, vatten eller ens hjälp att gå på toaletten. Den mest grundläggande patientsäkerheten kan inte tillgodoses. Patienter utrustas med grytlock och bjällror för att kunna påkalla personalens uppmärksamhet. Läkemedel ges inte alls eller inte i tid. Medicinsk övervakning sker inte utifrån patienternas medicinska behov utan utifrån tillgänglig utrustning och personal. I tillsynen framkommer att personal inte kom fram med defibrillatorn till en patient med hjärtstopp eftersom patienter vårdas i korridoren. Mot bakgrund av rapporten har Ivo dömt ut vite till fyra regioner (Sunderby sjukhus i Luleå, Sundsvalls sjukhus, Akademiska sjukhuset i Uppsala samt Centrallasarettet i Växjö) för att de har för få vårdplatser. [47] Region Stockholm varnar för en extraordinär situation inom vården och att man inte kommer att kunna prioritera kärnverksamheter som cancervård, förlossningsvård och akutsjukvård. [48] 7.2.2 Kommunerna får det svårt framöver Kommunerna beräknas fortfarande gå med samlat överskott i år (totalt 8 miljarder kronor för kommunerna totalt), men det är samtidigt den lägsta nivån sedan 2004. Överskottet motsvarar 1,1 procent av skatter och statsbidrag, vilket är för lågt för att nå ett generellt mål om god ekonomisk hushållning. För det skulle ytterligare ca 6 miljar ­ der kronor behöva tillföras kommunerna. I SKR:s enkät anger tre av fyra kommuner att de kommer att bli tvungna att vidta åtgärder i verksamheterna. Kommunernas pensions ­ kostnader utgör en stor del av kostnadsökningen där premieökningar i det nya pensions ­ avtalet driver ca 25 procent av detta. En del av kommunerna har dock möjlighet att använda sin resultatutjämningsreserv (RUR) för att täcka upp för årets underskott. Långt ifrån alla kommuner har dock tillgång till en RUR och en kommun som budge ­ terar med underskott är skyldig att presentera en plan för att återställa det inom tre år. För innevarande år har 48 kommuner budgeterat med underskott, och 28 kommuner har ett nollresultat. Totalt har dock 236 kommuner budgeterat för ett resultat som är lägre än 2 procent av skatter och statsbidrag. Figur 11 Kommuner med minusresultat efter finansiella poster 2023 Miljoner kronor Källa: SKR. För 2024 beräknar SKR att kommunerna får ett genomsnittligt underskott på 5 miljarder kronor – det saknas då totalt 19 miljarder kronor för att nå kommunallagens krav om överskott på 2 procent. Vänsterpartiet föreslog 20 miljarder kronor mer än regeringen för 2023. Att värde ­ säkra statsbidragen framstår som en av de viktigaste strukturreformerna i dagsläget. Hela kommunsektorn behöver långsiktiga förutsättningar för att bedriva det välfärds ­ arbete som är så centralt för oss alla. 7.3 Staten vältrar över skulden på kommunsektorn Med anledning av de stora och ökande behoven inom kommunsektorn har regioner och kommuner alltmer ökat sin belåning. Den svenska kommunsektorn har nu en hög skuld ­ sättning sett ur ett internationellt perspektiv. Under en förhållandevis lång period har skulderna inte belastat de kommunala budgetarna i någon större utsträckning eftersom räntorna har varit låga. Men i takt med att den svenska Riksbanken har höjt sin styrränta och det internationella ränteläget har skärpts så ökar nu även kostnaderna för räntor på kommunsektorns skulder. Figur 12 Låneskuldens utveckling inom kommunsektorn, 2007–2021 Miljarder kronor och procent av BNP Källa: Kommuninvest. En framskrivning av kommunernas räntekostnader från Kommuninvest visar att räntan stiger från i genomsnitt 1,21 procent under 2022 till 1,95 procent 2023 – och 2,68 procent 2027. I nominella termer innebär det en ökning från 9,8 miljarder kronor 2022 till 26,8 miljarder kronor 2027. I förhållande till skatteintäkter och generella statsbidrag, från 0,9 procent till 2,2 procent under samma tidsperiod. [49] Under samma period har staten kraftigt minskat sin belåning, från 34 procent av BNP till endast drygt 17 procent. Figur 13 Statsskuldens utveckling 2007–2022 Miljarder kronor och procent av BNP Källa: SCB. Samtidigt som staten har haft en oförändrad skuld i nominella termer (vilket ger en snabb minskning som andel av BNP) har kommunsektorn ökat sin skuldsättning. Samtidigt har vi visat att statsbidragen har släpat efter i förhållande till opåverkbara kostnader inom kommuner och regioner. Det ger en tydlig bild av en övervältring av ansvaret för att finansiera den gemensamma välfärden, från stat till kommun. 7.4 Enormt behov av personal Personalen är avgörande för kvaliteten i välfärden. Inom sjukvården och omsorgen bedriver beundransvärda anställda ett bättre och mer utförligt omsorgsarbete än vad resurserna medger. Personer i arbetsför ålder, 20–66 år, ökar enligt SCB:s prognoser med 253 000 personer fram till år 2031. Räknat i antal faktiskt sysselsatta är ökningen 169 000 personer, då ökningen av den arbetsföra befolkningen främst sker i de yngre och äldre åldrarna där många studerar eller börjar gå i pension. [50] I dag arbetar ca 25 procent av arbetskraften i välfärden. SKR:s beräkningar visar att omkring 54 procent av den ökade sysselsättningen fram till 2031 behövs i kommuner och regioner för en oförändrad personaltäthet, givet ökade demografiska behov. I antal personer räknat innebär detta att kommuner och regioner behöver öka antalet anställda med 91 000 personer fram till 2031 – en ökning med ca 7 procent. Flest med ­ arbetare behövs enligt SKR inom äldreomsorgen, nästan 60 000 personer, och sjuk ­ vården, 23 000 personer, vilket beror på att den snabbast ökande befolkningsgruppen främst finns bland dem över 80 år och denna grupp har stort behov av vård och omsorg. [51] Utöver detta behövs en omfattande nyrekrytering när befintlig personal går i pension. I välfärden har vi dessutom historiskt haft en kostnadsökning utöver det som är drivet av enbart demografiska förändringar, som bl.a. förklaras av ökade ambitioner och ökad personaltäthet. Figur 14 Behov av anställda fördelat på verksamheter Tusental personer 2021–2031 Not: Kommuner och regioner, inklusive privata utförare. Källa: SKR (2022) Välfärdens kompetensförsörjning. Fram till 2031 behöver kommuner och regioner tillsammans anställa nästan 40 000 undersköterskor för bibehållen personaltäthet. För kommunerna innebär det att behoven ökar med 29 procent jämfört med antalet anställda 2021. Även behovet av vårdbiträden ökar kraftigt jämfört med 2021. I regionerna är behovet av sjuksköterskor störst, en ökning med 9 procent. För grundskollärare och förskollärare minskar behoven till följd av demografin. Samtliga siffror ovan beskriver behovet av nyrekryteringar med avse ­ ende på de ökade behoven. Utöver detta leder pensioneringar till ett omfattande behov av ersättningsrekrytering. [52] Figur 15 Behov av anställda fördelat på yrken, tusental personer, 2021–2031 Källa: SKR (2022), Välfärdens kompetensförsörjning. 7.4.1 Situationen inom välfärdsyrkena i dag Utöver det faktum att en ökande befolkning kräver fler personer inom vård- och omsorgs ­ yrkena för en bibehållen personaltäthet så råder redan i dagsläget en omfattande brist inom flera yrken. Enligt Socialstyrelsens senaste bedömning av tillgång och efter ­ frågan på legitimerad personal i hälso- och sjukvården rapporterade samtliga regioner om brist på barnmorskor, specialistläkare och sjuksköterskor. [53] En majoritet av regionerna har brist på personal inom 18 basspecialiteter. Flest regioner rapporterade om brist på specialister inom radiologi, allmänmedicin, barn- och ungdomspsykiatri och psykiatri. Figur 16 Antal regioner som rapporterar om brist inom hälso- och sjukvården 2022 Källa: Socialstyrelsen (2023), Nationella planeringsstödet. 15 av 21 regioner uppgav att de hade brist på personal inom hälften eller fler av legitimationsyrkena, inklusive specialistsjuksköterska och läkare med specialist ­ kompetens. Figur 17 Andel legitimationsyrken med brist Procent av 25 yrken Källa: Socialstyrelsen (2023), Nationella planeringsstödet. Enligt samma enkätundersökning bedömde majoriteten av regionerna att personal ­ bristen har förvärrats för legitimationsyrkena grundutbildad sjuksköterska, specialistsjuksköterska, röntgensjuksköterska och tandhygienist, jämfört med oktober 2021. För kommunernas del uppgav 50 procent eller fler av kommunerna att de har personalbrist inom legitimationsyrkena specialistsjuksköterska, grundutbildad sjuk ­ sköterska, arbetsterapeut, fysioterapeut och psykolog. En majoritet av kommunerna uppgav att personalbristen är oförändrad eller förvärrad jämfört med oktober 2021. Figur 18 Yrken där mer än 50 procent av kommunerna rapporterar om brist Andel av kommunerna som rapporterar om brist Källa: Socialstyrelsen (2023). Fackförbundet Kommunal har i en rapport visat att det fattas minst 50 000 heltids ­ anställda inom välfärden för att uppnå en tillfredsställande bemanning. [54] Det handlar om kvalificerade och extremt viktiga arbeten som kräver stor kompetens och bör behandlas därefter. Enligt statistik från Kommunals senaste medlemsundersökning (2021) anser 37 procent av personalen i äldreomsorgen att bemanningen sällan eller aldrig är tillräcklig. Över en tredjedel av de svarande anser att den otillräckliga bemanningen utgör en risk för de äldre minst någon gång i veckan. Knappt hälften, 45 procent av de svarande, anser att de dagligen har förutsättningar att ge en god omsorg och tillgodose de äldres individuella behov. [55] Många yrken, särskilt arbetaryrken, inom vård och omsorg har låga löner. Ungefär 80 procent av de anställda inom vård och omsorg är kvinnor. Enligt LO är arbetar ­ kvinnors löner 88 procent av männens. [56] En satsning på resurser för att förbättra vill ­ koren inom vård och omsorg blir därför en mycket tydlig satsning på kvinnors löner, särskilt arbetarkvinnor. För att kommunsektorn ska lyckas med sin personalförsörjning krävs både stora utbildningssatsningar och betydande ansträngningar för att öka välfärdssektorns attrak ­ tivitet. Centralt i detta sammanhang är högre löner, ökad personaltäthet och förbättrad arbetsmiljö. 7.5 Kortsiktig statlig styrning av regioner och kommuner I en nyligen publicerad analys av statens styrning av kommuner och regioner visar Statskontoret att statens detaljerade styrning skapar problem för kommuner och regioner när det gäller möjligheten att styra verksamheten långsiktigt. [57] Statskontoret konstaterar att staten har haft svagt genomslag för vissa av sina övergripande ambitioner, samtidigt som styrningen innebär flera negativa konsekvenser för kommunsektorn. Det styrmedel som är förknippat med flest problem för kommunsektorn är de riktade statsbidragen. Enligt Statskontoret innebär det stora antalet styrsignaler att statens samlade styrning tränger undan prioriteringar och minskar kommuners och regioners möjlighet att styra sina verksamheter långsiktigt och strategiskt. Riktade statsbidrag ger osäkra planerings ­ förutsättningar, försvårar ett effektivt resursutnyttjande och leder till höga administra ­ tiva kostnader. De riktade statsbidragen kan också skapa målkonflikter för kommuner och regioner, exempelvis genom att strida mot en övergripande inriktning såsom vård efter behov. Regeringen har inlett ett arbete med att minska antalet riktade statsbidrag. Trots detta fortsätter användningen att vara utbredd. Under 2020 och 2021 berodde det till stor del på hanteringen av coronapandemin. Men till regionerna fortsatte antalet riktade statsbidrag att öka även under 2022. Regeringen använder i stor utsträckning riktade statsbidrag för att förbättra kompe ­ tens ­ försörjningen i kommunsektorn. Problemet är att effekterna inte blir långsiktiga. Kommunsektorn kan inte lita på att finansieringen kommer att finnas kvar, och agerar utifrån en osäker planeringshorisont. Samtidigt är kompetensförsörjning just den typen av problem som kräver långsiktighet. Antalet riktade statsbidrag och kostnadsersättningar var 208 stycken 2022. Samtidigt är det svårt för kommunsektorn att göra 208 prioriteringar. Vänsterpartiet anser att antalet riktade statsbidrag bör minskas till förmån för ökade generella statsbidrag. 8 Vänsterpartiets syn på regeringens ekonomiska politik 8.1 En extrem krispolitik Det mest påtagliga i regeringens ekonomiska vårproposition är frånvaron av en verklig krispolitik. Sedan regeringen tillträdde med stöd av Sverigedemokraterna har man kon ­ sekvent duckat sitt ansvar för att möta den kris Sverige befinner sig i. Med hänvisningar till den höga inflationen och det begränsade reformutrymmet har man valt att föra en ytterst passiv tillvaro. Regeringen kommer med undanflykter samtidigt som man slår undan benen för kommunernas och regionernas möjligheter att bedriva en fungerande verksamhet och prioriterar enorma skattesänkningar för höginkomsttagare framför de hushåll som har det allra tuffast. Trots akuta behov både för hushållen och för kommuner och regioner har initiativen för att motverka de värsta konsekvenserna av krisen uteblivit. Det saknas finanspolitik för att skydda hushållen annat än för dem som har det bäst ställt, det elprisstöd som kommer är minst tre månader försenat, beskattningen av övervinster på elmarknaden har slarvats bort och hushållen får inga slopade amorteringskrav. Trots larmrapporter från SKR och välfärdens aktörer väljer regeringen att slå dövörat till. Tillskotten i höst ­ budgeten motsvarade bara hälften av de behov som SKR flaggat för. Världen befinner sig i ett kritiskt klimatläge, men regeringen väljer att föra en politik som ökar utsläppen. Klimat- och miljöministern upprepar att regeringen har stora ambitioner, men detta framstår som allt mer divergerande från verkligheten, då nödvändiga reformer för omställningen har uteblivit. På grund av felaktiga prognoser för inhemska flyktingkostnader under 2023 har ca 1 261 miljoner kronor som skulle ha kunnat gå till bistånd i stället avsatts för flykting ­ mottagande. Vänsterpartiet har länge kritiserat avräkningarna i biståndet. Bistånds ­ sverige har ställt krav på regeringen att återföra de drygt 1,2 miljarder kronorna till biståndet. Vänsterpartiet instämmer i detta. Frånvaron av åtgärder för att möta krisen speglas i det rekordstora förtroendetappet för regeringen. Hela 48 procent av svenskarna tycker att Sverige är på fel väg. [58] Regeringen tappar 16 procentenheter – den största uppmätta förändringen efter ett regeringsskifte sedan mätningarna började på 1990-talet. Regeringens krispolitik kan inte annat än beskrivas som extrem. Att inte göra någonting i det krisläge Sverige befinner sig i måste betraktas som en ytterlighet. Vi i Vänsterpartiet ser en helt annan utveckling framför oss. Det är möjligt att skydda välfärden i krisen; det är möjligt att ge hushållen större marginaler utan att bidra till att spä på inflationen. 8.2 En chockerande ignorans inför hushållens situation Regeringen har visat en mycket liten förståelse för behoven hos de hushåll som har de minsta marginalerna. En nedmonterad välfärd och urholkade trygghetssystem har under lång tid inneburit att den ekonomiska situationen för många människor sedan länge varit svår. Fallande reallöner och urholkade ersättningsnivåer gör att hushållens konsumtions ­ utrymme minskat betydligt. När nu matpriserna och andra kostnader såsom hyror, el och drivmedel ökar drastiskt finns inga marginaler kvar att ta av. Det innebär en personlig katastrof såväl som ett samhälleligt misslyckande. Frivilligorganisationer vittnar om att allt fler är i behov av akut stöd och skolor larmar om att barnen äter mer lunch i anslut ­ ning till helgen eftersom det inte serveras nog med mat hemma. Statsministerns svar har varit att uppmana människor att bita ihop (TV4, 15 november 2022) och finansministern har föreslagit att man ska välja billigare butiker när man handlar (SVT Morgonstudion, 1 mars 2023). De åtgärder regeringen trots allt genomfört har man gjort ytterst motvilligt. Det var först efter att Vänsterpartiet krävde det som finansministern kallade upp matjättarna för ett möte i ett försök att hantera de stigande matpriserna – vilket resulterade i att kedjorna sänkte sina priser något. Dessvärre ledde regeringens brist ­ fälliga hantering av frågan till att sänkningen inte fick någon större effekt då mat ­ kedjorna samtidigt höjde priserna på andra varor. Regeringen lyfter själv fram den tillfälliga höjningen av a ‑ kassan och den automa ­ tiska indexeringen av vissa bidrag. Det handlar alltså om att man inte tar bort tillfälliga pandemistöd när hushållen har det som svårast, och att man räknar upp ersättningar enligt lag. Den största utgiften i vårändringsbudgeten är att det tillfälliga tilläggsbidraget för barnfamiljer med bostadsbidrag förlängs och höjs. Vänsterpartiet välkomnar detta. För ensamstående med barn går strax över en fjärdedel av inkomsten till boendeutgiften. [59] Tilläggsbidraget infördes 2020 under coronapandemin och förlängs nu till årsskiftet. Dessvärre innebär regeringens förslag inga extra pengar för de som är i allra störst behov. För familjer som uppbär försörjningsstöd blir situationen oförändrad eftersom tilläggsbidraget räknas som en inkomst. Försörjningsstödet minskas således med motsvarande summa. Återigen visar regeringen hur man saknar förståelse för de hushåll som har det allra tuffast. 8.3 En fördelningspolitisk katastrof Hittills har regeringens politik varit talande för dess ideologiska kompass. I budget ­ propositionen för 2023 valde man t.ex. att använda en betydande del av reformutrymmet till att sänka skatten för de som kör bensin- och dieseldrivna bilar medan man lät bli att stödja de grupper som har det sämst ställt. Samtidigt släppte regeringen fram en skatte ­ politik som ensidigt gynnar höginkomsttagare. En mycket kraftig uppräkning av skikt ­ gränsen för statlig inkomstskatt – med 10,7 procent – ger skattelättnader på ca 13 miljarder kronor totalt till de individer som har de allra högsta lönerna – de som tjänar 46 000 kronor i månaden och mer. Inkomster över 50 000 kronor i månaden får en skattesänkning på ca 17 000 kronor per år. Samtidigt förmår man inte täcka behoven i kommuner och regioner. Den mycket kraftiga uppräkningen av skiktgränsen gav helt enkelt mer i plånboken på bekostnad av fler anställda och bättre villkor i välfärden. Samtidigt som hushållen går på knäna ökar vinstandelarna i näringslivet – enligt Konjunkturinstitutet ”högt över det historiska snittet” [60] . Även om man bedömer att lågkonjunkturen kommer att gå hand i hand med en vikande vinstandel räknar man med att vinstandelen i näringslivet som helhet kommer att förbli på en jämförelsevis hög nivå även de kommande åren. Det politiska ansvaret för krisen måste handla om att bekämpa inflationen och skydda dem som har det sämst ställt, exempelvis genom en stärkt a ‑ kassa, ett slopat karensavdrag, lägre barnomsorgsavgift och höjda pensioner. Bördorna i en kris som denna bör fördelas solidariskt. För att skapa utrymme för en prioriterad resursökning till välfärdssektorn, sänkta kostnader i kollektivtrafiken, ett högkostnadsskydd i tandvården och högre ersättningar i arbetslöshetsersättningen bör de som har mest också bidra mer. 8.4 En ökande arbetslöshet Trots inflationen har arbetsmarknaden hittills klarat sig bättre än väntat. Men den trenden ser nu ut att vända. Mycket tyder på att en avmattning på arbetsmarknaden ligger framför oss och att antalet arbetslösa kommer att öka framöver. Regeringen räknar med att arbetslösheten kommer att öka till 7,9 procent i år och 8,3 procent 2024. [61] Det krävs en positiv arbetslinje som erbjuder trygghet och en väg tillbaka till arbete för den som inte kan arbeta och omställningsmöjligheter när arbetsmarknaden utvecklas och förändras. Ett sådant system måste understödjas av en aktiv arbetsmarknadspolitik och en ekonomisk politik med stora satsningar på välfärden, utbildning och invester ­ ingar. I stället har det skett en successiv tillbakagång för den aktiva arbetsmarknads ­ politiken i Sverige, vilket har gått hand i hand med att målet om full sysselsättning har övergetts. Utvecklingen har drivits fram av såväl socialdemokratiska som borgerliga regeringar. Den nuvarande regeringen utgör inget undantag. Utvärderingar visar på positiva effekter av arbetsmarknadsutbildning, vad gäller både övergång till arbete och inkomstutveckling. Arbetsmarknadsutbildning leder i hög utsträckning till arbete och ger långsiktigt positiva effekter på deltagarnas arbets ­ inkomster. I budgetpropositionen för 2023 gjorde regeringen bedömningen att det fanns utrymme för effektiviseringar av arbetsmarknadspolitiken och skar därför ned på anslaget till arbetsmarknadspolitiska program och insatser med ca 1,5 miljarder kronor 2023. I vårändringsbudgeten ger regeringen sken av en satsning på vuxenutbildning när man tillför 400 miljoner kronor för att förstärka yrkesinriktad utbildning på gymnasial nivå inom komvux (regionalt yrkesvux) och 70 miljoner kronor till yrkeshögskolan. Det motsvarar 7 400 platser respektive 950 årsplatser för 2023. Det ger dock inte hela bilden. Även om man i höstbudgeten valde att tillföra pengar till yrkesvux för 2023 valde man framför allt att skära ned på det statliga stödet till vuxenutbildning med drygt 1,1 miljard kronor. [62] Enligt LO innebär höstbudgeten 25 000 färre platser inom vuxen ­ utbildningen under 2023. [63] Att regeringen nu kryper till korset och återför en del av pengarna till vuxenutbildningen är bra. Men fortfarande saknas betydande summor för att komma upp i de tidigare nivåerna. Med lågkonjunktur och en ökande arbetslöshet kommer fler platser inom vuxenutbildningen att vara särskilt viktigt. När det gäller möjligheten för kommuner att erbjuda svenska för invandrare för människor som flytt från Ukraina kan inte det heller beskrivas som någon satsning. De tillförda pengarna är otillräckliga och finansieras dessutom genom en motsvarande minskning av kommunersättningar vid flyktingmottagande. 8.5 Akuta behov i kommuner och regioner Kommunernas och regionernas ekonomi präglas av hög inflation och stigande räntor och kommer att påverkas av att den svenska ekonomin nu går in i en lågkonjunktur. Regionerna beräknas göra stora underskott under 2023. I ekonomirapporten för december 2022 räknar SKR med att kommunerna kommer att göra sitt svagaste resultat sedan 2004 [64] . Vad gäller regionerna har man inte sett så dåliga ekonomiska resultat under hela 2000-talet. Det är underskott som kommer att bestå. SKR räknar med att regionernas underskott kommer att öka till näst intill det dubbla – från ett minusresultat på 11 miljarder kronor till 19 miljarder kronor mellan 2023 och 2024. Det är knappast kunskapsbrist som gör att regeringen inte agerar. Inför budget ­ propositionen för 2023 beskrev SKR i en hemställan till regeringen att kommuner och regioner totalt behöver ca 20 miljarder kronor för att bibehålla den reala nivån på statsbidragen 2023. Regeringens svar var att tillföra strax över hälften, 10–12 miljarder kronor. I regeringens ekonomiska vårproposition saknas helt de åtgärder som krävs för att möta ens de mest akuta behoven i kommuner och regioner. Att inte satsa tillräckligt på välfärden innebär i praktiken nedskärningar. Regeringens totala passivitet inför välfärdens utmaningar kommer att få konsekvenser både på kort och på lång sikt. 8.6 Regeringen duckar för en havererad elmarknad Sverige har god tillgång till el och producerar betydligt mer än vi använder. Det som ligger bakom de höga elpriserna i Sverige är inte en brist på el utan marginalpris ­ sättningen, där den dyrast producerade elen sätter priset för all annan el. Det betyder att de skenande elpriserna i Europa gör det lönsamt för elbolagen att sälja dyrt producerad el och exportera till utlandet. Den produktionen blir då prissättande också för den billiga el som de svenska hushållen använder. Regeringen har misslyckats totalt med att hantera de höga elpriserna. Regeringens och Sverigedemokraternas elprisstöd till hushåll och företag kom inte bara betydligt senare än utlovat. Stödet har också en fördelning som är både orimlig och ologisk. Stödet ger absolut mest till de som faktiskt inte behöver stödet, vilket gör att det blir för lite över till de vanliga hushållen som har riktiga behov. Regeringen har också slarvat bort miljarder kronor genom att gå emot EU:s förord ­ ning om övervinster på el. [65] Enligt förordningen skulle medlemsstaterna ha infört ett tillfälligt tak för de enorma övervinster på el som görs. Men eftersom regeringen dragit ut på processen infördes taket först flera månader senare, vilket gör att man agerat emot förordningens syfte och därmed gått miste om att komma till rätta med övervinsterna under vintern när elen dessutom var som dyrast. Därmed kan miljardbelopp plockas hem av elmarknadens aktörer, i stället för att gå till de hushåll som kämpar för att kunna betala sina elräkningar. I stället för att begära undantag på EU:s elmarknad för att kunna stabilisera elpriset via reglering av exportens prispåverkan har man valt att betala ut ett icke-fungerande elstöd som framför allt gynnar dem som har råd med tre fritidshus. 8.7 En aktiv försämring av klimatpolitiken Världen befinner sig i ett klimatnödläge. Det står bortom allt tvivel att mer behöver göras såväl globalt som nationellt och lokalt. FN:s klimatpanel IPCC presenterade sin sjätte syntesrapport, en sammanställning av den samlade vetenskapen, den 20 mars i år. Där konstateras att världens utsläpp måste halveras på sju år. Det borde innebära massiva satsningar på energieffektiviseringar av bostäder, ett utbyggt och tryggat elnät och klimatvänliga transporter, liksom ökat stöd till omställning av den tunga industrin. Dessvärre har regeringens svar varit att i stället öka de svenska utsläppen. Den 29 mars överlämnade Klimatpolitiska rådet sin årliga rapport till regeringen. [66] Kritiken är inte nådig. Effekterna av klimatförändringen blir allt tydligare. De globala utsläppen måste minska drastiskt för att vi ska undvika de mest dramatiska konsekven ­ serna. Sveriges utsläpp har minskat under snart två decennier. Den nuvarande reger ­ ingen har valt att föra politiken i motsatt riktning. Sänkningen av reduktionsplikten fr.o.m. den 1 januari 2024 förväntas t.ex. bidra till kraftigt ökade utsläpp och är den enskilda åtgärd som har absolut störst negativ påverkan på möjligheterna att nå klimatmålen. [67] Att regeringens politik går stick i stäv med Parisavtalet är oerhört allvarligt. Hittills har man inte presenterat några realistiska åtgärder för att kompensera för de ökade utsläppen. De insatser man tidigare beslutat om för att t.ex. öka koldioxidupptaget i skog och mark kommer inte att kunna ersätta uteblivna stora utsläppsminskningar. Bristen på investeringar, reformer och initiativ för att stärka Sveriges klimatåtagande är ett historiskt svek mot kommande generationer och samtidigt en dålig politik för vår tid. Den så nödvändiga omställningen inom industrin, transportsektorn och fastighets ­ sektorn riskerar att förhindras eller försenas väsentligt. I regeringens ekonomiska vårproposition lyser de akuta klimatåtgärderna med sin frånvaro. Stora satsningar på kollektivt åkande hade t.ex. kunnat vara både en effektiv klimatåtgärd och ett sätt att minska hushållens utgifter och bekämpa inflationen. I stället aviserar regeringen att man planerar att slopa eller åtminstone kraftigt sänka skatten på plastbärkassar. Regeringen föreslår i vårändringsbudgeten ett ökat bemyndigande för insatser för internationella klimatinvesteringar. Insatser för internationella klimatinvesteringar kan vara motiverade i begränsad utsträckning under förutsättning att de är additionella. Men det är tydligt att regeringen rustar för att maximalt kunna använda kompletterande åtgär ­ der för att nå klimatmålen i stället för att genomföra åtgärder för att minska utsläppen och stärka kolupptaget på hemmaplan. Det är därför viktigt att slå fast att ökade insatser internationellt inte får innebära minskade utsläppsambitioner på hemmaplan. 9 Vänsterpartiets riktlinjer för den ekonomiska politiken Egen försörjning är grunden för personlig frihet och självständighet. Arbete utgör basen för ekonomiskt välstånd och ger möjlighet till delaktighet i samhällslivet. Vänster ­ partiets ekonomiska politik strävar mot hållbar tillväxt, full sysselsättning och ekono ­ misk jämlikhet. Den ekonomiska politiken bör därför ha som inriktning att pressa ned arbetslösheten och att skapa förutsättningar för en hög sysselsättning i ett jämlikt samhälle med trygga löntagare. 9.1 Den svenska modellen Grunden för den svenska arbetsmarknadsmodellen är starka parter: välorganiserade fackföreningar och arbetsgivare med stor legitimitet och makt. Löntagarnas ställning på arbetsmarknaden avgörs primärt av fem centrala områden: Arbetsmarknadsläget: En politik för full sysselsättning är helt central. Först när det är balans mellan utbud och efterfrågan på arbetsmarknaden försvinner risken att arbetslösa ställs mot arbetande. En stark arbetsmarknad innebär en möjlighet för arbetskraften att kräva sin del av löneutrymmet, i termer av både löner, arbetsvillkor och möjligheter att fortbilda sig i arbetet. Arbetsmarknadspolitiken: En aktiv arbetsmarknadspolitik skyddar och stöder individer som blivit arbetslösa till att komma tillbaka i bra och utvecklande arbeten. Med rätt utbildningssystem får vi en bättre matchning mellan arbetssökande och de arbeten som växer fram och färre personer blir arbetslösa. Trygghetssystemen: Starka trygghetssystem ger ett skydd för individer vid tillfälliga perioder av arbetslöshet, sjukdom, föräldraledighet samt när arbetslivet är slut. Det är även ett skydd för ekonomin som helhet vid större konjunkturnedgångar och bereder vägar tillbaka till arbetsmarknaden. Arbetsrätt och anställningsskydd: Ett starkt anställningsskydd reglerar hur en arbets ­ givare får säga upp en anställning. Det hindrar att arbetsgivaren byter ut en anställd mot en arbetslös för att sänka lönerna och motverkar godtycke från arbetsgivarens sida. Kollektivavtalstäckning: I grunden är förhållandet mellan arbetsgivaren och den enskilda löntagaren ojämnt till arbetsgivarens fördel. För löntagarna är den kollek ­ tiva organiseringen och regler som bygger på den helt avgörande. Den svenska arbetsmarknadsmodellen kompletteras och stärks av en stark och generell välfärd. Även bostadsförsörjningen och bostadspolitiken är en viktig pelare i hushållens möjligheter att bo och leva på de platser där arbete efterfrågas. 9.2 Bryt med normpolitiken En politik för full sysselsättning kräver ett högt och ihållande efterfrågetryck i ekono ­ min. Den svenska ekonomisk-politiska diskussionen har i stället fastnat i att söka efter ekonomins jämvikt. Penning- och finanspolitik kan, enligt det förhärskande synsättet, endast bidra på kort sikt med att dämpa svängningarna kring en beräknad tillväxttrend och påskynda ekonomins anpassning till en (antagen) potentiell jämviktsnivå. Vänster ­ partiet har under en lång period på olika sätt ifrågasatt denna neoklassiska modell för ekonomisk politik, dess bevekelsegrunder och tillhörande antaganden. Vänsterpartiet anser att finanspolitiken, men även penningpolitiken, har stor betydelse för att hålla uppe en långsiktigt hög nivå på efterfrågan, såväl som att stabilisera ekono ­ min vid risk för hög- och lågkonjunktur. Investeringarna har en nyckelroll i ekonomin, både för konjunkturvariationer och för den långsiktiga utvecklingen. Det är dock inte företagens vinster eller det inhemska sparandet som driver investeringar – utan investe ­ rares syn på framtiden. Staten kan därför vara en viktig pådrivande aktör för att öka investeringarna. Uppfattningen att det finns en naturlig ekonomisk jämvikt att återvända till har blivit en självuppfyllande profetia för den svenska ekonomin och därmed arbetslösheten. Anledningen är att beräkningar av den s.k. jämviktsarbetslösheten ligger till grund för bedömningen av hur stort utrymmet för finanspolitiska reformer är. Vänsterpartiet anser att den ekonomiska politiken i stället bör styras av reala mål om ökad sysselsättning, investeringar och klimatomställning – där offentligfinansiella mål och inflationsmål blir verktyg för att uppnå de reala målen. 9.3 En aktiv arbetsmarknadspolitik och trygga försäkringar Sverige var länge ett föregångsland vad gäller aktiv arbetsmarknadspolitik. Under ett knappt halvsekel, från 1950-talet till början av 2000-talet, satsade Sverige betydligt mer på aktiv arbetsmarknadspolitik än andra jämförbara länder – med påtagligt positiva resultat. Så är det inte längre. I stället har det skett en successiv tillbakagång, vilket har gått hand i hand med att målet om full sysselsättning har övergetts. Utvecklingen har drivits fram av såväl socialdemokratiska som borgerliga regeringar. En politik inriktad på rustande och kompetenshöjande insatser för att förbättra arbetssökandes möjligheter på arbetsmarknaden har i hög grad ersatts av en politik för att höja sökintensiteten och maximera arbetsutbudet. [68] Den pågående ”reformeringen” av Arbetsförmedlingen är ett led i denna utveckling. Arbetslöshetsförsäkringen har flera syften. För den enskilda löntagaren ger den en inkomsttrygghet i övergången från ett arbete till ett annat. För löntagarna som kollektiv bidrar försäkringen till att förhindra underbudskonkurrens och att upprätthålla löner på en anständig nivå också i tider av hög arbetslöshet. Arbetslöshetsförsäkringen har även en viktig roll i samhällsekonomin. Den dämpar konjunkturnedgångar, förbättrar arbets ­ marknadens funktionssätt, har en positiv effekt på produktiviteten, ökar arbetskrafts ­ utbudet och bidrar till ökad jämlikhet. [69] Socialförsäkringen utgör också en central del av den positiva arbetslinjen. Vi betalar och kvalificerar till socialförsäkringen genom arbete och vi skyddas därmed från stora inkomstbortfall när vi inte kan arbeta, exempelvis på grund av sjukdom, föräldraledig ­ het eller vård av barn. Det är en förutsättning för rehabilitering och återgång till arbete efter allvarlig och/eller långvarig sjukdom. Socialförsäkringen är också en avgörande del i jämlikhetspolitiken. Den fördelar resurser mellan människor utifrån förmåga och efter behov samt mellan de olika livsfaser vi går igenom. Robusta generella trygghets ­ system minskar framväxten av privata lösningar som i sin tur leder till ökad ojämlikhet. Vänsterpartiet vill återskapa den positiva arbetslinjen genom trygga socialförsäk ­ ringar och en satsning på aktiv arbetsmarknadspolitik i offentlig regi. 9.4 Generell välfärd en del i arbetslinjen En fungerande offentlig välfärd är central för att kunna uppnå full sysselsättning. Det innefattar ett väl fungerande utbildningssystem som rustar ungdomar för arbetslivet och en utbyggd barn- och äldreomsorg som gör att föräldrar och anhöriga kan delta fullt ut på arbetsmarknaden. Det innefattar också att individens välfärd inte är beroende av samhällsklass, kön, ursprung eller geografisk hemvist. I samband med 1990-talskrisen gjordes stora förändringar i styrningen av välfärden. Från att i huvudsak ha drivits i egen regi öppnades välfärden upp för privata marknadsintressen. Sedan dess har marknaden trängt djupt in i skolan, sjukvården och äldreomsorgen på ett sätt som inneburit en ineffektiv och ojämlik resursfördelning. Inom de närmaste åren kommer välfärdsområdet att stå inför en stor utmaning; andelen personer över 80 år kommer att öka med nästan 40 procent mellan 2022 och 2032. [70] Att människor lever längre är självklart något positivt. Men en förändrad befolkningssammansättning leder till att behovet av äldreomsorg och vård kommer att öka. Vänsterpartiet anser att den svenska sjukvården och äldreomsorgen behöver återgå till att styras med utgångspunkt från hälso- och sjukvårdslagens portalparagraf om vård efter behov. De nyliberala dogmerna måste mönstras ut. Vänsterpartiet anser vidare att resurserna måste följa de ökande behoven. 9.5 En kunskapsnation i världsklass Utbildning och humankapital är en avgörande faktor för ökad arbetsproduktivitet, alltså en ökad produktion med konstant arbetsinsats. För ekonomisk utveckling krävs både bredd och spets, men det är inte spetsen som driver förändringen. Forskning i världs ­ klass kommer av att det finns starka organiserade miljöer med goda ekonomiska förut ­ sättningar. Ett samhälle som utestänger många från utbildningsmöjligheter i barndomen kommer inte heller att ha de bästa forskarna. Bilden av Sverige som ett jämlikt land med en skola med starkt fokus på likvärdig ­ het och kompensatoriska insatser stämmer inte längre. Sverige har en ovanligt starkt segregerad skola, i en internationell jämförelse. Enligt OECD är den svenska skol ­ segregationen klart större än OECD-snittet. Sverige är också internationellt sett medel ­ måttigt vad gäller att klara det kompensatoriska uppdraget och uppväga elevernas socioekonomiska förutsättningar. De elever som slutar skolan utan en gymnasieexamen har betydligt svårare att komma in i yrkeslivet. Den gruppen är också överrepresenterad i områden med socio ­ ekonomiska utmaningar. Tyvärr har organiseringen av utbildningen förstärkt den breda samhällsutveckling vi sett de senaste decennierna, i form av avreglerade marknader och skattesänkningar för de rikaste. Krympande resurser i förskolan, skolpeng, marknadsskola, försämrade studiesociala insatser och fallande studentinsats per person i högre utbildning – och inte minst nedmonteringen av arbetsmarknadsutbildningen – förstärker utvecklingen mot att allt större grupper kommer att exkluderas från rättvisa livschanser. Detta får negativa effekter för deras ekonomi och livskvalitet, för den sociala rörligheten och för svensk ekonomisk utveckling. Vänsterpartiet vill göra högkvalitativ utbildning tillgänglig för fler och vill därför satsa mer resurser på utbildning samt utreda ökade kompensatoriska inslag i fördel ­ ningen av utbildningsresurserna. 9.6 Klimat Vänsterpartiets klimat- och miljöpolitik tar sin utgångspunkt i att samhället behöver ställa om på ett omfattande, skyndsamt och strukturerat vis för att uppnå klimatmålen och undvika en klimatkatastrof. Många av de nödvändiga förändringarna av vår produktion och konsumtion behöver genomföras de närmaste tio åren. Om omställ ­ ningen ska lyckas behöver den ske med en tydlig folklig förankring för de genom ­ gripande förslag som behöver till. Därför kan och bör inte klimatpolitiken frikopplas från frågor om sysselsättning, välfärd och regional utveckling. Forskningen är tydlig med att effektiva utsläppsminskningar i grova drag endast kan uppnås på tre olika sätt: genom nya tekniska innovationer som innebär att utsläppen minskar från befintlig verksamhet genom beteendeförändringar och genom minskad konsumtion och förändrad efterfrågan. Vänsterpartiet är på det klara med att det kommer att krävas att alla dessa tre sätt implementeras. Samhället behöver emellertid vara mycket tydligt med att det är genom ändrade förutsättningar – investeringar, innovation, storskaliga samhälleliga projekt – som de största effekterna kan uppnås. Nya järnvägssatsningar kommer att ställa om resandet från inrikesflyg till tåg och bilåkandet till kollektivtrafik. När vi gör om miljonprogram ­ met till ett bostadsmiljöprogram för vår tid förbättrar vi boendemiljöerna och åstad ­ kommer stor klimatnytta. Det är samhällets roll att säkerställa att klimatomställningen inte står och faller med individuella val av konsumtion eller levnadsvanor. Deltagandet i klimatomställningen får inte reduceras till den enskildes köpkraft och möjlighet att genom medvetna val ändra sina levnadsvanor. I stället kommer förändringar av levnadsvanor att bidra positivt till det övergripande samhällsprojekt där klimatomställningen är en bärande del. I byggandet av jämlikhet, full sysselsättning och en verkligt generös välfärd ska klimat ­ omställningens behov vara centrala. Här verkar de individuella ansträngningarna och de samhälleliga i symbios. För Vänsterpartiet är det självklart att det kommer att vara trygga löntagare som genomför klimatomställningen. Längst fram i ledet för att åstadkomma klimatneutralitet står bl.a. yrkesskickliga fabriksarbetare, ingenjörer, konduktörer och anläggnings ­ arbetare. Därför behöver en offensiv klimatomställning också beakta löntagarintresset och avancera deras positioner genom en utbyggd välfärd och stärkta trygghetssystem. Vänsterpartiet söker mandat för att genomföra en klimatomställning där samhället spelar en tydligare och större roll. Företagsinitiativ som främjar utvecklingen mot klimatneutralitet behöver understödjas av samhället samtidigt som innovation, forskning och internationellt samarbete behöver prioriteras och främjas. Sverige kan spela en tydlig roll för att underlätta informationsutbyte och lärdomar till andra länder samtidigt som det additionella klimatbiståndet stärks. Naturliga kolsänkor och andra miljövärden behöver skyddas och återställas i en ökande takt. För att värna såväl miljöns roll i klimatomställningen som det egenvärde en livfull och välmående miljö har behöver samhället avsätta resurser till skydd och restoration. Närheten till livaktig natur, bevarandet för kommande generationer och varsamhet i exploateringen av naturen är grundvärden i Vänsterpartiets miljöpolitik. Vänsterpartiet delar den växande klimatrörelsens strävan efter konkretion och tydliga handlingsplaner. Tiden för fromma förhoppningar och tilltro till marknads ­ lösningar är över. Handlingskraft, ett aktivt samhälle och en klimatpolitik i centrum av den ekonomiska politiken är i stället den inriktning som skänker efterlängtat hopp och verkliga resultat. I Vänsterpartiets budgetmotion för 2023 presenterade vi förslag på ett omfattande investeringspaket för klimatet. Genom investeringar på 700 miljarder kronor vill vi de kommande tio åren se till att klimatomställningen accelereras. Ett omfattande invester ­ ingspaket behövs för att skynda på den nödvändiga omställningen av klimatet och för att skapa fler arbetstillfällen – detta är särskilt tydligt när vi nu är på väg in i en lågkonjunktur. När satsningen är fullt utvecklad förväntas också inflationen vara tillbaka på normala nivåer igen. Investeringspaketet beskrivs närmare i motion 2022/23:1299. 9.7 Lägre skatter ger inte högre skatteintäkter En politik för hållbar tillväxt, ökad jämlikhet och full sysselsättning behöver under ­ stödjas av en hög kvalitet i välfärdstjänster och effektiva försäkringssystem. Skatterna fyller i detta hänseende flera viktiga funktioner. De ska vara en stabil finansiering av offentliga investeringar, utbildning och en aktiv arbetsmarknads- och näringspolitik. Därtill bör de jämna ut inkomster, konsumtion och sparande mellan olika inkomst ­ grupper. Det svenska skattesystemet gav oss en gång skatteintäkter som var de högsta i världen relativt BNP. Det fanns en stark tilltro till möjligheten att göra skillnad till ­ sammans och en självklarhet att samhällsinvesteringar skulle finansieras gemensamt. Diskussionen om skatter var då hur de skulle tas ut rättvist, samhällsekonomiskt effektivt och med en bibehållen legitimitet för skattesystemet. Utgångspunkten för 1990-talets stora skattereform var hur man skulle ta ut mesta möjliga skatt med minsta möjliga påverkan på ekonomin i övrigt. Svaret på den svåra frågan om hur skatters påverkan på sparande, arbetsutbud, investeringar, riskvilja eller konsumtion skulle minimeras blev: likformighet, neutralitet och enkelhet. I dag lever diskussionen om legitima skatter en tynande tillvaro. Snarare är utgångs ­ punkten för debatten att skatter är skadliga och ständigt behöver slopas eller minimeras. Skattekvoten har sänkts från 49,8 procent 1990 till 42,1 procent 2022, vilket motsvarar ca 440 miljarder kronor i mindre skatteinkomster varje år. Motiven har skiftat men övervägande karakteriserats av att slopandet eller sänkningen ska lösa det ena eller det andra samhällsproblemet. Det finns dock inget stöd för att skatter gör mer skada än nytta. En stark tes är att skatt på arbete hämmar viljan att arbeta. Sverige har förhållandevis höga marginal- och deltagandeskatter på arbete. Samtidigt har vi EU:s näst högsta sysselsättningsgrad på ca 82 procent (20–64 år). För individer med eftergymnasial utbildning är sysselsätt ­ ningsgraden 90 procent. Samma förhållande gäller även i andra nordiska länder som Norge och Danmark. Samtidigt har ett land som USA en lägre skatt men också betydligt lägre sysselsättningsgrad. I en studie av Henrik Jacobsen Kleven förklaras höga skatter och hög sysselsättningsgrad med att länder med höga skatter också har stora subven ­ tioner av arbetskraftsdeltagande genom offentlig finansiering av särskilt förskola och äldreomsorg. [71] I en omtalad och nyligen publicerad studie från London School of Economics har forskarna Hope och Limberg analyserat effekterna av sänkta skatter på höga inkomster. [72] Studien kommer, föga förvånande, fram till att skattesänkningar för de rika ökar den ekonomiska ojämlikheten utan att nämnvärt påverka arbetslösheten eller den ekono ­ miska tillväxten. Sammanfattningsvis ger forskningen inget entydigt svar på hur starkt det eventuella sambandet mellan skatter och sysselsättning är i Sverige. Det enda som är helt säkert är att skattesänkningar leder till minskade skatteintäkter. Flertalet skattesänkningar har dessutom tydligt bidragit till kraftigt ökade inkomstskillnader. Skatterna är centrala för att säkra välfärdens långsiktiga finansiering. En generell välfärd jämnar ut skillnader i inkomst och förutsättningar både över livets olika skeden och mellan inkomstgrupper. Skolans betydelse för ett mer jämlikt samhälle går inte att överskatta. Jämlik tillgång till sjukvård av hög kvalitet bidrar till att jämna ut hälso ­ klyftor, förbättra livskvaliteten och förlänga livslängden för befolkningen. En äldre ­ omsorg i offentlig regi syftar till att skapa värdiga och likvärdiga livsvillkor för alla äldre. Trygghets- och omställningsförsäkringarna omfördelar mellan olika inkomst ­ grupper, mellan män och kvinnor men framför allt över livets olika skeden. Den offentliga konsumtionen verkar därmed kraftigt utjämnande på inkomst ­ fördelningen varje år. I regeringens fördelningspolitiska redogörelse för 2023 visas att värdet av de nyttjade välfärdstjänsterna är större i de lägre inkomstgrupperna än i de högre. [73] Den samlade effekten när värdet av offentliga välfärdstjänster adderas till den disponibla inkomsten är att inkomstskillnaderna minskar med drygt 20 procent. [74] Skatt efter bärkraft och välfärd utifrån behov är omfördelningens kärna. Eftersom välfärden finansieras av offentliga medel blir skattepolitiken ett av de mer ideologiskt betydelsefulla politikområdena – kanske det mest betydelsefulla. Vänsterpartiet söker mandat för att inleda arbetet med en genomgripande skatte ­ reform som ska skapa ett enhetligt, rättvist och legitimt skattesystem som kan bidra till en långsiktig finansiering av välfärden. Vår generella utgångspunkt är att staten inte ska använda lägre skattesatser och olika skatteavdrag som stöd till vissa företag eller branscher eller för att påverka konsum ­ tionsmönster och arbetstider. Skatter ska finansiera gemensamma åtaganden och jämna ut inkomstskillnader. Det mest prioriterade området att komma till rätta med är den urholkade kapitalbeskattningen och den extremt ojämna förmögenhetsfördelningen i Sverige. 10 Förslag på budgetåtgärder för innevarande år Regeringen och Sverigedemokraterna möter den pågående krisen med en chockerande passivitet. Om Vänsterpartiets budget för 2023 (mot. 2022/23:1299) hade vunnit stöd i riksdagen hade Sverige – välfärden, hushållen och samhället som helhet – varit betydligt bättre rustat att möta den svåra situation som nu råder. I det läge vi nu befinner oss i föreslår vi nedan en rad åtgärder som behövs här och nu, utöver den politik vi slog fast i vår budgetmotion. Utöver det behövs vissa justeringar av den nu gällande stats ­ budgeten som vi beskriver närmare i hanteringen av regeringens vårändringsbudget för 2023 (prop. 2022/23:99). 10.1 Bekämpa inflationen Regeringen motiverar sin ekonomisk-politiska passivitet genom att beskriva den som inflationsdämpande. Genom att inte göra någonting ska inflationen hållas tillbaka, samtidigt som hushållen får ”härda ut”. Vänsterpartiet anser att inflationen bör bekämpas genom insatser som faktiskt leder till lägre inflation. Som beskrivs i avsnitt 5.4 skulle vårt förslag om att införa Sverigepriser på el sänka inflationen med omkring 1–2 procentenheter. En annan starkt bidragande faktor till den höga inflationen är matpriserna, vilket beskrivs närmare i avsnitt 6.5. Regeringen har svarat med att träffa de stora livsmedelsföretagen. Det är uppenbarligen inte tillräckligt. Vänsterpartiet menar att det krävs en överenskommelse som håller tillbaka prisökning ­ arna på mat. Vi är också tydliga med att om ingen överenskommelse nås så behövs lagstiftning. Det regeringen nu måste få till stånd är en skriftlig överenskommelse med matjättarna om att de aktivt ska hålla tillbaka priserna att det tydligt ska framgå att det är inriktat på baslivsmedel som är nödvändiga för alla familjer att det ska sättas tydliga mål för matjättarna i åtagandet, dvs. hur mycket man ska bidra med för att hålla tillbaka matpriserna att det ska gå att utvärdera om de uppfyllt sin del av överenskommelsen, dvs. det måste gå att räkna på de mål som formulerats. Utöver dessa förslag vill vi se halverade taxor i kollektivtrafiken, vilket beskrivs närmare i avsnitt 10.7. Det skulle minska kostnaderna för hushållen och sänka inflationen. Riks ­ banken har höjt räntan i en historiskt hög takt för att dämpa inflationen. Det drabbar hushållen hårt. Med Vänsterpartiets politik skulle inflationen vara lägre och Riksbanken skulle inte behöva höja räntan i samma tempo. Vänsterpartiets förslag skulle samman ­ taget därmed innebära rejäla lättnader för hushållen. 10.2 Krisbarnbidrag och pausat rut Hushållens kostnader skenar. Landets barnfamiljer är särskilt utsatta. Vänsterpartiet har en lång rad förslag för de allra sämst ställda hushållen. I det nuvarande läget behövs också satsningar som når bredare grupper, utan att spä på inflationen. Sommarlovet kommer att bli extra krävande för barnfamiljer detta år. När skola och förskola är stängda ökar kostnader för mat och aktiviteter. Därför behövs ett extra kris ­ barnbidrag som betalas ut vid halvårsskiftet och gäller året ut. Vid årets utgång bör krisbarnbidraget utvärderas för att avgöra om det ska fortsätta gälla. Vänsterpartiets förslag består av tre delar. Höj barnbidraget med 400 kronor per månad. Sedan den senaste höjningen av barn ­ bidraget har dess reala värde minskat med omkring 200 kronor, i förhållande till prisbasbeloppet. Vi föreslår en kompensation för det samt en extra höjning eftersom priserna nu ökat ännu mer. Höj flerbarnstillägget i barnbidraget med 480 kronor per månad för det tredje barnet och 1 120 kronor per månad för det fjärde barnet. Det innebär alltså att alla familjer med tre barn får en total höjning av barnbidraget med 1 680 kronor per månad och att alla familjer med fyra barn eller fler får höjt barnbidrag med 2 720 kronor per månad. Inför ett ensamståendetillägg om 500 kronor i månaden per barn i ensamstående ­ hushåll. En ensamstående med ett barn får därmed 900 kronor mer per månad, medan en med två barn får 1 800 kronor mer per månad och en med tre barn får 3 180 kronor mer per månad, inkluderat höjningarna i del ett och två. Vänsterpartiets föreslagna höjning av barnbidraget och flerbarnstillägget och införandet av ett ensamståendetillägg ökar statens utgifter med 6,6 miljarder kronor 2023. Till följd av förslagen minskar kommunernas kostnader för försörjningsstöd, om inga andra ändringar görs. Eftersom detta förslag är en tillfällig krisåtgärd som syftar till att hjälpa de sämst ställda hushållen anser Vänsterpartiet att försörjningsstödet inte bör påverkas av vårt förslag. För att finansiera höjningarna av barnbidraget, flerbarnstillägget och införandet av ett ensamståendetillägg föreslår Vänsterpartiet att rutavdraget pausas för resten av året. Det innebär en besparing på omkring 4 miljarder kronor för staten 2023, vilket nästan finansierar hela den föreslagna höjningen av det generella barnbidraget. [75] Sammantaget innebär Vänsterpartiets förslag en omfördelning av resurser där de rikaste hushållen får bidra lite mer till det offentliga samtidigt som de sämst ställda får bättre förutsättningar att klara av den pågående krisen, vilket framgår av figuren nedan. Figur 19 Fördelningseffekter av att höja barnbidrag och flerbarnstillägg, införa ensamståendetillägg och ta bort rutavdrag, halvår 2023 Procentuell förändring av ekonomisk standard Källa: RUT 2023:427. Som framgår av figuren nedan är rut, utöver ett bidrag till de rikaste hushållen, också ett bidrag till Stockholmsområdet, och i viss mån övriga storstadsregioner om de summor som betalas ut ställs i relation till befolkningsstorlek. Därmed innebär Vänsterpartiets förslag en regionalt utjämnande omfördelning av resurser inom landet. Figur 20 Regional fördelning av rutavdraget 2021 Befolkningsandel samt regional andel av kostnaden för hela rutavdraget Källa: Skatteverket samt egna beräkningar. 10.3 I nför skolfrukost i hela landet Många skolor har under hösten och vintern vittnat om hungrigare elever och större åtgång av skolmat. Vänsterpartiet vill ge skolor pengar så att de kan servera frukost varje dag. Det skulle vara bra både för elevernas skoldag och för de barnfamiljer som har det tufft i dessa tider av skenande levnadskostnader. Vänsterpartiets förslag innebär att staten tar det finansiella ansvaret för att alla kommuner ska kunna införa frukostservering i grundskolan och gymnasiet. De kommuner som vill kommer att kunna ansluta sig till en modell där de serverar frukost och får kostnadstäckning för det genom statsbidrag. Flera pilotprojekt visar på att det finns mycket goda skäl att servera frukost i skolan. I flera av studierna visar det sig att även lärare som varit kritiska till projekten ändrat sig när de sett de förbättrade resultaten hos eleverna. Åtta av tio svenskar är också positiva till gratis skolfrukost, enligt en undersökning från 2022. [76] Reformen förväntas kosta mellan 0,5 och 1 miljard kronor per år beroende på antalet kommuner som ansluter. Om förslaget införs den 1 juni uppgår kostnaderna således till mellan 250 och 500 miljoner kronor 2023. Beräkningen utgår från antalet elever, antalet skoldagar och den beräknade kostnaden per barn i de kommuner som har frukost redan i dag. 10.4 Återinför karensersättningen Vänsterpartiet anser att karensavdraget bör avskaffas. Det har vi tyckt länge. Pandemin visade på hur skadligt det är med ett karensavdrag, då det ökar risken för smittspridning, riskerar människors liv och hälsa samt äventyrar ekonomin. I den nu pågående ekono ­ miska krisen blir det tydligt hur löntagare med små marginaler drabbas hårt av karens ­ avdraget. Särskilt utsatta är alla som arbetar i yrken där risken att bli sjuk är stor. Det handlar bl.a. om handelsanställda, omsorgspersonal som tar hand om våra barn och våra äldre samt sjukvårdspersonal och bussförare. Karensavdraget kan avskaffas på olika sätt. Huvudfrågan är hur kostnaden ska fördelas mellan stat och arbetsgivare samt vad det kan få för eventuella konsekvenser för löntagarna. Det centrala för Vänsterpartiet är att karensavdraget avskaffas så snart som möjligt, eftersom det leder till skadlig sjuknärvaro, ökad smittspridning och inkomstbortfall som framför allt drabbar låginkomsttagare. Under coronapandemin infördes en tillfällig ersättning för karensavdraget (karensersättning), tack vare Vänsterpartiet och flera pådrivande fackförbund. Denna ersättning är slopad sedan den 1 april 2022. Den socialdemokratiska regeringen tillsatte i mars 2022 en utredning för att se över karensavdraget och sjuklönen (dir. 2022:23). Utredningen lades ned av Sverigedemokra ­ terna och den nya regeringen, och ersattes av en intern utredning inom Socialdeparte ­ mentet. Därmed riskerar frågan att begravas inom regeringen. Vänsterpartiet anser att hela karensavdraget bör avskaffas snarast möjligt. I det läge vi nu befinner oss i där inflationen slår mot hushållen med full kraft och allt fler har svårt att få ihop sin ekonomi anser vi att det behövs omedelbara åtgärder för att lindra de ekonomiska effekterna av karensavdraget. Därför menar vi att karensersättningen bör återinföras så snart som möjligt. Systemet finns på plats och det går att återinföra omedelbart. För en familj där båda föräldrarna är medlemmar i Kommunal, med två barn (12 och 15 år) skulle återinförd karensersättning innebära 10 133 kronor mer på ett år. [77] Det mot ­ svarar drygt en månads matkostnader, som enligt Konsumentverkets definition av bas ­ konsumtion uppgår till 10 040 kronor för den typfamiljen. [78] Karensersättningen kostade staten drygt 3,2 miljarder kronor 2021. [79] Ersättningen är nu något högre, men sannolikt kommer färre att söka den eftersom riktlinjerna för sjuk ­ frånvaro har ändrats sedan dess. Kostnaden beräknas därmed uppgå till omkring 270 kronor per månad. Om karensersättningen återinförs den 1 juli skulle det innebära att statens utgifter för 2023 ökade med omkring 1,6 miljarder kronor. 10.5 Dra tillbaka skattehöjning för personer födda 1957 När riksdagen röstade för höjda åldersgränser i pensionssystemet (prop. 2021/22:181) beslutade den också om att höja åldersgränsen för det förhöjda grundavdraget från 65 till 66 år. Det innebär stora skattehöjningar, mellan nästan 1 000 och 3 000 kronor per månad för den som föddes 1957 (prop. 2021/22:181 s. 165 och tabell 8.3 på s. 168). Totalt berörs omkring 112 000 personer, inkluderat både pensionärer och löntagare. Den genomsnittliga skattehöjningen i den berörda gruppen uppskattas till 26 100 kronor, vilket motsvarar ca 7 procent av den genomsnittliga förvärvsinkomsten. Vänsterpartiet röstade emot propositionen, inkluderat förslaget om att höja åldersgränsen för det för ­ höjda grundavdraget. Att en regering som säger sig vilja sänka skatten för pensionärer valde att gå fram med kraftiga skattehöjningar för en stor del av landets pensionärer i dessa ekonomiskt svåra tider är obegripligt. Vänsterpartiet anser att regeringen snarast bör återkomma med förslag om att dra tillbaka den höjda åldersgränsen för det förhöjda grundavdraget. 10.6 Ett statligt räddningspaket till sjukvården Resurserna till välfärden följer inte behoven – som förändras i takt med befolkningen och med pris- och löneutvecklingen i kommuner och regioner. Dagens system får effekten att verksamheterna ute i kommunerna kortsiktigt måste anpassas till det rådande kostnadsläget i stället för till medborgarnas behov av sjukvård, förskola och äldreomsorg. SKR har visat att om de generella statsbidragen sedan 2011 skulle ha följt pris ­ utvecklingen och de ökade behov som följer av förändring av och inom befolkningen, så skulle de ha varit 25 miljarder kronor högre i år (2023) än förra året. Detta ligger i linje med vad vi i Vänsterpartiet föreslog i vår budgetmotion för 2023. Trots detta tillförde regeringen endast 6 miljarder kronor i generella statsbidrag, tillsammans med en mindre andel riktade stöd, till innevarande år. En sammanställning av regionernas budgetar för innevarande år visar att 17 av 21 regioner kommer att gå med underskott i år. Totalt beräknas underskottet bli 8–10 miljarder kronor. Det innebär enorma påfrestningar på den svenska sjukvården. Vänsterpartiet föreslår därför ett statligt räddningspaket till sjukvården för 2023: Anslå 8 miljarder kronor till regionerna för innevarande år. Hela kommunsektorn behöver understöd i år och stabila förutsättningar framöver, och vi föreslår därför vidare: Låt kommuner och regioner, tillfälligt eller tills vidare, använda riktade medel som generella. Vi kräver att landets kommuner och regioner före sommaren får besked om en lägsta nivå för statsbidrag i höstens budgetproposition. Staten måste garantera långsiktiga förutsättningar för kommuner och regioner – indexera statsbidragen så att de följer kostnadsutvecklingen. Halverade biljettkostnader i kollektivtrafiken Den klimatnytta som uppnås av att fler ställer bilen och i stället åker kollektivt är mycket stor. Sverige har på många platser en väl utbyggd kollektivtrafik med god kvalitet. Men tillgänglighet, turtäthet och pris varierar kraftigt över landet. Ett stort hinder för många, förutom turtätheten, är priset på kollektivtrafik. Pris ­ utvecklingen inom kollektivtrafiken har varit oproportionerlig under lång tid. Biljett ­ priserna är i dag långt över priset på drivmedel eller konsumentprisindex. Vänsterpartiet vill utreda en ny modern lagstiftning som säkerställer kollektivtrafikens roll i klimat ­ omställningen och som samtidigt förbjuder huvudmännen att höja priset mer än KPI. En modern klimatlag som syftar till att värna kollektivtrafikens tillgänglighet skulle garan ­ tera rätten till en överkomlig kollektivtrafik även framgent. Under pandemiåren 2020 och 2021 minskade kollektivtrafikens andel av det totala resandet. Regionerna tvingas nu täcka upp för såväl kostnadsökningar som intäkts ­ bortfall i kollektivtrafiken, samtidigt som en återhämtning av resandet med kollektiv ­ trafik också kräver ett bra utbud, god servicenivå och fördelaktiga biljettpriser. Sammantaget behöver samhället stärka sitt engagemang för att möjliggöra kollektivt åkande för fler. Vänsterpartiet föreslår därför att staten finansierar en möjlighet att halvera biljettpriserna och samtidigt säkerställa utbyggnaden av kollektivtrafiken. Gotland har en särskild situation som staten behöver ta ett ökat ansvar för. Bas ­ trafiken måste året runt bygga på moderna snabbfärjor med lägsta möjliga utsläpp och stärkt tillgänglighet. Vänsterpartiet anser också att trafiken, precis som den statliga väginfrastrukturen, gör sig bäst i statlig regi och ska ses som en del av den statliga infra ­ strukturen. Därför ska fartygen ägas och drivas av Trafikverket. Vänsterpartiets förslag: Halvera biljettpriserna i svensk kollektivtrafik andra halvåret 2023 till en kostnad om 6 miljarder kronor. Inför ett investeringsstöd om 5 miljarder kronor årligen för att säkerställa nyinvesteringar och utbyggnad i kollektivtrafiken. Återför avräknade medel till biståndet Reglerna inom OECD:s biståndskommitté Dac medger att biståndsgivarländer kan räkna vissa inhemska flyktingkostnader för personer från låg- och medelinkomstländer som internationellt bistånd under det första året. Ett av de länder som omfattas är Ukraina. Den osäkra situationen till följd av Rysslands anfallskrig har gjort att det funnits vissa svårigheter med att göra korrekta uppskattningar av flyktingmottagandet. Migrationsverkets prognos har visat sig felaktig och kostnaderna under 2023 har därmed överskattats med ca 1 261 miljoner kronor. Vänsterpartiet har länge kritiserat avräkningarna i biståndet. I regeringens höst ­ budget valde man att göra avsteg från en lång tradition av svensk biståndspolitik och överge det etablerade enprocentsmålet. Att sänka biståndet i en tid när globala kriser överlappar varandra och behoven är som allra störst är ett slag mot de människor som har det allra svårast i världen. Det gör det särskilt viktigt att omgående återföra de pengar som felaktigt uppskattats för inhemska flyktingkostnader till biståndsbudgeten. 10.9 Budgetförslag för innevarande år Vänsterpartiets föreslagna ändringar i budgeten 2023 uppgår till drygt 20 miljarder kronor. Det är satsningar som behövs för att möta den kris vi nu befinner oss i. Som framgår av avsnitt 5.4 skulle satsningar i den storlek vi föreslår ha små effekter på inflationen. Till det kommer att vårt förslag om att införa Sverigepriser på el skulle sänka inflationen med omkring 1–2 procentenheter. Dessutom skulle vårt förslag om halverade biljettpriser också sänka inflationen. Tabell 1 Budgetförslag för innevarande år Förslag Miljoner kronor Inför krisbarnbidrag 6 600 Pausa rut 4 000 Inför skolfrukost i hela landet 500 Återinför karensersättningen 1 600 Inför ett statligt räddningspaket till regionerna 8 000 Halvera biljettkostnaderna i kollektivtrafiken 6 000 Inför ett investeringsstöd till kollektivtrafiken 2 500 Totalt 21 200 Not: Samtliga effekter är beräknade för halvåret 2023, förutom de generella statsbidragen till regionerna som är helårseffekt. Nooshi Dadgostar (V) Andrea Andersson Tay (V) Ida Gabrielsson (V) Samuel Gonzalez Westling (V) Isabell Mixter (V) Vasiliki Tsouplaki (V) Ali Esbati (V) [1] https://www.whitehouse.gov/briefing-room/statements-releases/2022/02/28/fact-sheet-lowering-prices-and-leveling-the-playing-field-in-ocean-shipping/. [2] Konkurrensverket (2018), Konkurrensen i den svenska livsmedelskedjan. [3] RUT, dnr 2022:863. [4] Sveriges riksbank (2023), Penningpolitisk rapport, april 2023. [5] Konjunkturinstitutet, Konjunkturläget mars 2023. [6] Konjunkturinstitutet (2023), Konjunkturbarometern mars 2023. [7] Konjunkturinstitutet, Konjunkturläget mars 2023. [8] https://skr.se/download/18.50bfbe141840e2c6c5a54e85/1667389150465/WEBB-SKR2022_00375-1-Hemstallan-stod-med-ekonomin.pdf. [9] SKR, Ekonomirapporten, december 2022. [10] Ibid. [11] Konjunkturinstitutet (2022), Finanspolitikens effekt på inflationen – ett allmänjämviktsperspektiv. [12] Ibid. [13] RUT, dnr 2023:129. [14] Se exempelvis Weber (2021) Could strategic price controls help fight inflation? The Guardian, 29 december 2021. [15] Katalys (2023) Alla får det inte bättre. [16] SCB (2023-01-25) Stark inkomstutveckling under 2021, men ökande skillnader. [17] ISF (rapport 2022:2) Utvecklingen av socialförsäkringsförmånerna under de senaste 30 åren. [18] Ibid. [19] SCB. [20] https://www.folkhalsoguiden.se/nyhetsarkiv/stora-halsoklyftor-i-stockholms-lan/. [21] SCB (2023-01-25) Stark inkomstutveckling under 2021, men ökande skillnader. [22] Boverket, Segregationsbarometern. [23] Boende står för 25 procent, livsmedel för 15 procent och transporter för 15 procent av hushållens utgifter, enligt KPI-korgen. Sammanlagt 55 procent. [24] Konsumentverket (2022) Beräknade hushållskostnader. [25] Riksbanken (2023-03-08) Anna Breman i Falkenberg: Inflationen behöver bli låg och stabil igen. [26] https://www.handels.se/aktuellt/2023/hoga-vd-loner-rekordvinster-och-sant-som-inte-sticker-i-ogonen/. [27] SCB (2023-01-25) Stark inkomstutveckling under 2021, men ökande skillnader. [28] Konkurrensverket (2018:4) Konkurrensen i den svenska livsmedelskedjan. [29] Konjunkturinstitutet (2022) Specialstudie – Prissättning hos svenska företag under 2022. [30] Ibid. [31] Konkurrensverket (2018:4) Konkurrensen i den svenska livsmedelskedjan. [32] Livsmedelsverket (2023-03-30) Höjda matpriser riskerar att påverka folkhälsan. [33] Folkhälsomyndigheten (2023-03-30) Utmaning sluta påverkbara hälsoklyftor inom en generation. [34] Eurostat, ECB och Macrobond. [35] Rädda Barnen: Nya siffror bekräftar: barnfattigdomen är akut. [36] Stadsmissionen i Expressen (2023-03-29). [37] Kommunal (2023), Inkomst att leva på. [38] Uppgifter från Kronofogden. [39] Ibid. [40] Folkhälsomyndigheten (2023), Folkhälsans utveckling – Årsrapport 2023. [41] Skolverket (2019), PISA 2018 – 15-åringars kunskaper i läsförståelse, matematik och naturvetenskap. [42] SCB (2021), Livslängden i Sverige 2011–2020. Livslängdstabeller för riket och länen. [43] https://kommuninvest.se/2023/01/kraftigt-okande-rantekostnader-i-kommunsektorn/. [44] Andelen 80-plus av befolkningen ökar från 5,5 procent till 7,4 procent enligt SCB:s befolkningsprognos 2023. [45] Vänsterpartiet (2023), En rättvis väg genom krisen, Vänsterpartiets budgetmotion 2023. [46] SKR (2022) Ekonomirapporten, december 2022. [47] https://www.ivo.se/tillsyn/pagaende-storre-tillsynsinsatser/stor-brist-pa-disponibla-vardplatser-inom-sjukhusvarden/. [48] https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/4oxBa9/s-toppen-aida-hadzialic-varnar-for-valfardskris-i-sverige-regeringen-ar-handlingsforlamad. [49] https://kommuninvest.se/2023/01/kraftigt-okande-rantekostnader-i-kommunsektorn/. [50] SCB. [51] SKR (2022) Ekonomirapporten, december 2022. [52] SKR (2022) Välfärdens kompetensförsörjning. [53] Socialstyrelsen (2023) Bedömning av tillgång och efterfrågan på legitimerad personal i hälso- och sjukvård samt tandvård, Nationella planeringsstödet 2023. [54] Kommunal (2019), Skatteväxling för välfärden – ett idéprogram. [55] Kommunal (2021), Rätt bemanning. [56] Larsson (2021), Lönerapport 2021. Löner och löneutveckling år 1913–2020 efter klass och kön. LO. [57] Statskontoret (2023), Att styra de självstyrande – En analys av statens styrning av kommuner och regioner, 2023:7. [58] Medieakademin, Förtroendebarometern 2023. [59] SCB, Hushållens boendeutgifter 2021. [60] Konjunkturinstitutet, Lönebildningsrapporten, 2022. [61] Prop. 2022/23:100 2023 års ekonomiska vårproposition. [62] SKR, budgetpropositionen för 2023 samt höständringsbudgeten för 2022. [63] LO, Ekonomiska utsikter, hösten 2022. Siffran grundar sig på komvux/yrkesvux (–1,1 mdr) 19 000–21 000 platser, yrkeshögskolan (–61 milj.) 1 000 platser, folkhögskolan (–572 milj.) 3 000 platser. Det ger totalt en nedskärning på –1,7 miljarder kronor och därmed 23 000–25 000 platser. [64] SKR, Ekonomirapporten, december 2022. [65] EU 2022/18/54. [66] Klimatpolitiska rådet, Sveriges väg till nollutsläpp 2023. [67] Ibid. [68] Se exempelvis LO (2020), Den aktiva arbetsmarknadspolitikens tillbakagång. [69] LO (2022) Hur fungerar a-kassan – för den enskilde och hur lite får du? samt LO (2022) Vilken roll spelar arbetslöshetsförsäkringen i samhällsekonomin? [70] Andelen 80-plus av befolkningen 20–64 år, enligt SCB:s befolkningsprognos 2022. [71] Kleven (2014), How Can Scandinavians Tax so Much?, Journal of Economic Perspectives, 28(4):77–98. [72] Hope, D. och Limberg J.(2020), ”The Economic Consequences of Major Tax Cuts for the Rich”, London School of Economics. [73] Prop. 2022/23:100 bil. 2. [74] Den svenska Ginikoefficienten för faktorinkomster var 0,53 år 2021; skatter och transfereringar bidrog sedan till att Ginikoefficienten för ekonomisk standard (disponibelinkomst justerad efter hushålls ­ sammansättning) minskade till 0,33. När inkomsten för samtliga individer utökas med värdet av välfärds ­ tjänsterna (utökad inkomst) minskar inkomstskillnaderna mätt med Gini ytterligare – till 0,26. Källa: Prop. 2022/23:100 bil. 2. [75] RUT 2023:427. [76] Novus. [77] Enligt Kommunal har deras medlemmar omkring mellan tre och sex karensdagar per år i genomsnitt. [78] Konsumentverket (2022) Beräknade hushållskostnader. [79] Försäkringskassans årsredovisning 2021.

Motion till riksdagen 2023/24:2385 av Nooshi Dadgostar m.fl. (V) Rädda välfärden – för ett tryggare Sverige. Vänsterpartiets budgetmotion för 2024 1 Sammanfattning Efter ett år vid makten är regeringens och Sverigedemokraternas prioriteringar tydliga. I stället för att underlätta för hushållen, för vården, skolan och äldreomsorgen, satsar de på skattesänkningar för de rika. Den svenska ekonomin utvecklas svagt jämfört med övriga länder i Europa. BNP föll med 1 procent det andra kvartalet i år jämfört med förra året. Hushållens konsumtionsutgifter minskade också för fjärde kvartalet i rad. Den höga inflationen har inneburit att reallönerna fallit på bred front. Likaså har flera transfereringar och bidrag inte räknats upp i takt med de stigande priserna. De reala disponibla inkomsterna beräknas falla med 3 procent i år, enligt Konjunkturinstitutet. Hög inflation och stigande räntor slår hårt mot räntekänsliga svenska hushåll och mot bostadsbyggandet. Sverige går nu in i en lågkonjunktur. Sveriges kommuner och regioner är satta under hård ekonomisk press. Den höga inflationen driver upp kostnaderna för olika insatsvaror och leder också till en kraftig ökning av pensionskostnaderna. I budgetpropositionen för 2023 valde regeringen att inte kompensera kommunsektorn för de stigande kostnaderna. Detta har resulterat i stora sparbeting runt om i landet. Situationen i Sveriges regioner är särskilt ansträngd. Regeringen upprepar nu sitt misstag från förra året och tillför en bråkdel av de pengar som saknas för 2024. I ett läge när de som arbetar inom skolan, sjukvården och äldreomsorgen dagligen ser behoven växa levererar regeringen och Sverigedemokraterna en nedskärningsbudget. Vänsterpartiet menar att kommuner och regioner måste ges långsiktiga förutsättningar genom en indexering av statsbidragen och att resurserna måste följa de ökande behoven. Den nuvarande inflationskrisen har blottlagt en rad olika dysfunktionella marknader. Dåligt reglerade marknader och bristen på konkurrens gör det lätt för företagen att höja sina priser och vinster. Trots detta har regeringen inte vidtagit några åtgärder för att pressa el- och matpriser eller bankernas räntemarginaler, eller för den delen fått system för övervinstbeskattning på plats. I stället är det Riksbanken själv, genom sin strävan att pressa ned inflationen med höjda räntor, som nu bidrar mest till inflationen. Vänsterpartiet har presenterat en rad åtgärder för att skydda hushållen i krisen samt för att pressa ner inflationen med finanspolitik och statliga ingripanden. Regeringen har genomgående visat ett starkt ointresse för att lösa de omfattande klimatproblemen och för att Sverige ska uppnå målen i Parisavtalet. Tvärtom har man inlett en drakonisk nedskärningspolitik på miljöområdet och sjösatt åtgärder som drastiskt ökar Sveriges utsläpp. Vänsterpartiets klimat- och miljöpolitik tar sin utgångspunkt i att samhället behöver ställa om på ett omfattande, skyndsamt och strukturerat vis för att uppnå klimatmålen och undvika en klimatkatastrof. Vänsterpartiet har föreslagit ett omfattande investeringspaket för klimatet. Genom investeringar på 700 miljarder kronor vill vi de kommande tio åren se till att klimatomställningen accelereras. Detta behövs för att skynda på den nödvändiga omställningen av klimatet och för att skapa fler arbetstillfällen – detta är särskilt tydligt när vi nu är på väg in i en lågkonjunktur. Vänsterpartiet anser att det behövs ett arbete med en genomgripande skattereform som ska skapa ett enhetligt, rättvist och legitimt skattesystem – som kan bidra till en långsiktig och stabil finansiering av välfärden. Det mest prioriterade området att komma till rätta med är den urholkade kapitalbeskattningen och den extremt ojämna förmögenhetsfördelningen i Sverige. Sverige har bland de starkaste offentliga finanserna i västvärlden och löpande och stora överskott i bytesbalansen. Den offentliga sektorns bruttoskuld beräknas till 30,3 procent av BNP 2023, vilket är mycket lågt i ett internationellt perspektiv. Samtidigt står världen inför ett klimatnödläge och de globala utsläppen fortsätter att öka. Vänsterpartiet föreslår att dagens överskottsmål för de offentliga finanserna ersätts med ett underskottsmål för att möjliggöra en stabil och långsiktig finansiering av klimatomställningen. 2 Innehållsförteckning 1 Sammanfattning 2 Innehållsförteckning 3 Förslag till riksdagsbeslut 4 Det ekonomiska läget 4.1 Konjunkturläget 4.2 Hög inflation och pressad ekonomi för många 4.3 Penningpolitisk åtstramning 5 Vänsterpartiets syn på regeringens ekonomiska politik 5.1 Missriktad inflationspolitik pressar hushållen 5.2 En underfinansierad välfärd 5.3 Inskränkningar i demokratin 5.4 Obefintliga klimatambitioner 5.5 Sveriges roll i världen 6 Vänsterpartiets riktlinjer för den ekonomiska politiken 6.1 Den svenska modellen 6.2 Bryt med normpolitiken 6.3 En aktiv arbetsmarknadspolitik och trygga försäkringar 6.4 Generell välfärd en del i arbetslinjen 6.5 En kunskapsnation i världsklass 6.6 Klimat 6.7 Lägre skatter ger inte högre skatteintäkter 6.8 Finanspolitiska överväganden 7 Reglera misslyckade marknader 7.1 Inför Sverigepriser på el 7.2 Ta kontroll över de skenande matpriserna 7.3 Använd SBAB för att pressa storbankerna 7.4 Järnväg Sverige 8 Hushållens ekonomiska situation 8.1 Höj och inflationsskydda barnbidraget 8.2 Höjt och reformerat bostadsbidrag 8.3 Höjda tak och höjda ersättningsnivåer 8.4 Avskaffa karensavdraget 8.5 Höj försörjningsstödet 8.6 Stärkt SGI 8.7 Möjlighet att överlåta föräldradagar 9 Resursbrist i välfärden 9.1 Regionerna gör stora underskott 2023 9.1.1 Personalen måste bli fler, inte färre 9.2 Även kommunerna får det svårare framöver 9.3 Socialtjänsten går på knäna 9.4 Vänsterpartiet vill säkra välfärden 9.5 Minska de riktade statsbidragen 9.6 Nödvändig reformering av tandvården 9.7 Glesbygdstillägg inom sjukvården 9.8 Ökad tillgång till psykologisk behandling 9.9 Vänsterpartiets satsningar på kommunsektorn 10 Utbildning, bildning och folkbildning 10.1 Kompensatorisk resursfördelning i förskolan, grundskolan och gymnasieskolan 10.2 Främja ökat deltagande i förskola 10.3 Främja ökat deltagande i fritidshemmen 10.4 Högre utbildning: universitet och högskola 10.5 Stöd till folkbildningen 10.6 Kulturskolor för alla barn 10.7 Stärk idrotten 11 En arbetsmarknadspolitik i akut kris 11.1 En aktiv arbetsmarknadspolitik 11.1.1 Arbetsförmedlingen 11.1.2 Arbetsmarknadsutbildning 11.1.3 Höj och indexera lönetaken för subventionerade anställningar 11.2 Arbetslöshetsförsäkringen 12 Förbättrad arbetsmiljö i statlig sektor 13 Ekonomisk politik för en rättvis grön klimatomställning 13.1 En investeringsplan för grön omställning 13.2 Investera för ökad sysselsättning 13.3 Klimatklivet 13.4 Institutionalisera klimatinvesteringspolitiken 13.5 Vänsterpartiets klimatinvesteringar 14 Klimatsmarta och trygga boenden 14.1 Renovering i kombination med klimatåtgärder 14.2 Minskad klimatpåverkan i nybyggnation 14.3 Fler hyresrätter till en överkomlig hyra 14.4 Fungerande samhällsfastigheter 15 Förnybar energi 15.1 Vindkraft – på land och till havs 15.2 Ett robust elnät 15.3 Ett stopp för elbolagens övervinster 16 Hållbara transporter 16.1 Åtgärda underhållsskulden i fråga om järnvägen 16.2 Sverigebiljetten för billigare kollektivtrafik 16.3 Investeringsstöd och utbyggnad av kollektivtrafik 16.4 Nytt elbilsstöd som når fler hushåll 16.5 Gotlandstrafiken 17 Värnet om naturen/skydda miljön 18 Ett enhetligt och rättvist skattesystem 18.1 Målen för skattepolitiken 18.2 Skatt på kapital och egendom 18.3 Enhetliga kapitalskatter 18.4 Arvs- och gåvoskatt 18.5 Oligopolskatt på bankernas övervinster 18.6 Beskattning av fastigheter 18.7 Skatt på förvärvsinkomster 18.8 Rut och rot 18.9 Sociala avgifter 18.10 Ränteavdragen och kreditrestriktionerna för bolånetagarna 18.11 Miljöskatter 18.12 Skatten för personer födda 1957 18.13 Vänsterpartiets skatteförslag 19 Finanspolitiska ramverket 19.1 Klimatomställningen och behovet av ett reformerat ramverk 19.2 Ett ramverk för ett rikare Sverige 19.3 Realekonomiska mål bör komplettera de finansiella målen 20 Utgiftsramar och fördelning av utgifter i statsbudgeten 21 Den offentliga sektorns finanser m.m. 22 Beräkning av statsbudgetens inkomster 3 Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen godkänner de riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken som föreslås i motionen (avsnitt 6–19). Riksdagen avslår regeringens förslag att fastställa utgiftstaket för staten inklusive ålderspensionssystemet vid sidan av statens budget, till följd av tekniska justeringar och av finanspolitiska skäl, till 1 747 miljarder kronor 2024 och 1 827 miljarder kronor 2025 och beslutar att upphäva det tidigare fastställda utgiftstaket för 2025 (avsnitt 4.2 i propositionen). Riksdagen avslår regeringens förslag att fastställa utgiftstaket för staten inklusive ålderspensionssystemet vid sidan av statens budget till 1 866 miljarder kronor för 2026 (avsnitt 4.2 i propositionen). Riksdagen fastställer utgiftstaket för staten inklusive ålderspensionssystemet vid sidan av statens budget för 2024 enligt förslaget i tabell 16 avsnitt 21 i motionen. Riksdagen godkänner beräkningen av inkomsterna i statens budget för 2024 enligt förslaget i tabell 17 avsnitt 22 i motionen och ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen ska återkomma med lagförslag i överensstämmelse med denna beräkning och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen godkänner den preliminära beräkningen av inkomster i statens budget för 2025 och 2026 enligt förslaget i tabell 18 avsnitt 22 i motionen som riktlinje för regeringens budgetarbete. Riksdagen beslutar om fördelning av utgifter på utgiftsområden för 2024 enligt förslaget i tabell 9 avsnitt 20 i motionen. Riksdagen godkänner den preliminära fördelningen av utgifter på utgiftsområden för 2025 och 2026 enligt förslaget i tabell 10 avsnitt 20 i motionen som riktlinje för regeringens budgetarbete. 4 Det ekonomiska läget 4.1 Konjunkturläget Den snabbt stigande inflationen under 2022 och centralbankernas åtstramande politik börjar nu få effekter på den reala ekonomin. Utvecklingen är dock inte entydig utan varierar mycket mellan länder och sektorer. Den amerikanska ekonomin har utvecklats bättre än väntat och där faller pristrycket nu i snabb takt. Arbetsmarknaden har stått emot bra, men olika sentimentsindikatorer tyder på en avmattning under andra halvåret. Förhoppningen att tillväxten i Kina skulle ta fart i år efter återöppnandet av ekonomin har kommit på skam. Såväl konsumtionen som produktionen inom till ­ verkningsindustrin har utvecklats sämre än väntat. Detta beror förmodligen på att nedstängningen under pandemin lämnat varaktiga ärr i den kinesiska ekonomin. För närvarande tyngs den också av problem i fastighetssektorn. Andra kvartalet i euroområdet var en tillfällig ljuspunkt. Exporten och utsikterna för industrin fortsätter att försvagas och väntas tynga även resten av ekonomin. Utsikterna varierar förvisso mellan länderna, där den tyska ekonomin går kräftgång medan ekonomierna i Frankrike, Italien och Spanien står emot lite bättre. Den svenska ekonomin utvecklas svagt jämfört med övriga länder i Europa. I säsongsrensade termer föll BNP med 1 procent under det andra kvartalet jämfört med andra kvartalet 2022. Nedgången förklaras framför allt av minskad varuexport och lagerinvesteringar. Hushållens konsumtionsutgifter minskade också för fjärde kvartalet i rad. Hög inflation och stigande räntor slår hårt mot räntekänsliga svenska hushåll och mot bostadsbyggandet som faller i snabb takt , se figur 1 nedan. Figur 1 Påbörjade lägenheter i nybyggnad under 1:a halvåret, 2003–2023 Källa: SCB. Även framåtblickande indikatorer tyder på att Sverige går in i en lågkonjunktur. Barometerindikatorn, som mäter stämningsläget i den svenska ekonomin, föll med 2,5 procentenheter till 82,5 procent, se figur 2 nedan (värden under 100 signalerar svagare utsikter än normalt). Figur 2 Barometerindikatorn, 2007–2023 (augusti) Index medelvärde = 100 Källa: Konjunkturinstitutet. I näringslivet uppvisar tjänstesektorn det svagaste stämningsläget, men även inom detaljhandeln är utsikterna pessimistiska. Det som dock främst drar ned barometer ­ indikatorn är hushållens pessimistiska syn på framtiden, det gäller både hushållens förväntningar på den egna ekonomin och deras syn på Sveriges ekonomi. Hushållens negativa syn på den egna ekonomin är förståelig. Den höga inflationen har inneburit att reallönerna fallit på bred front. Likaså har flera transfereringar och bidrag inte räknats upp i takt med de stigande priserna. Sammantaget innebär detta att de reala disponibla inkomsterna beräknas falla med 3 procent i år, enligt Konjunkturinstitutet. [1] Som framgår av figuren nedan är detta den sämsta utvecklingen av de reala disponibla inkomsterna sedan mitten på 1990-talet. Figur 3 Real disponibel inkomst, 1995–2023 Årlig procentuell förändring Källa: Konjunkturinstitutet. Inflationskrisen har ännu så länge inte påverkat arbetsmarknaden i någon större utsträckning. Sysselsättningsgraden har fortsatt att stiga, främst drivet av ökad sysselsättning bland utrikes födda. Den negativa tillväxten under andra kvartalet syns dock i företagens anställningsplaner som har försvagats på bred front. Konjunktur ­ institutet bedömer därför att arbetslösheten kommer att gå upp till 8,2 procent under nästa år. [2] Figur 4 Sysselsättningsgrad och arbetslöshet, 2001–2023 (augusti), 15–74 år Procent av befolkningen respektive arbetskraften, säsongsrensade trendvärden Källa: SCB (AKU). Många av Sveriges kommuner och regioner är satta under hård ekonomisk press. Den höga inflationen driver upp kostnaderna för olika insatsvaror och leder också till en kraftig ökning av pensionskostnaderna. I budgetpropositionen för 2023 valde regeringen att inte kompensera kommunsektorn för de stigande kostnaderna. Detta har resulterat i stora sparbeting runt om i landet. Situationen i Sveriges regioner är särskilt ansträngd. Dessvärre ser regeringen ut att upprepa sitt misstag från förra året. I Ekonomirapporten, maj 2023, varnar SKR för ett samlat underskott på 28 miljarder kronor under nästa år om inga åtgärder vidtas. Regeringens svar på detta är ett tillskott på 10 miljarder kronor i form av generella statsbidrag och 6 miljarder kronor i riktade statsbidrag. Det är åtminstone 12 miljarder kronor för lite, vilket motsvarar totala lönekostnader för närmare 20 000 anställda inom välfärden. [3] Besparingspolitiken syns även i regeringens prognoser för kommunsektorn. Regeringen bedömer att konsumtionen i kommun ­ sektorn kommer att öka med 0 procent i fasta priser under 2024. Det kommer att leda till betydande nedskärningar eftersom konsumtionen hade behövt öka med 0,8 procent bara för att klara av de kostnadsökningar som följer av den demografiska utvecklingen. Regeringens nedskärningsbudget för välfärden kommer därmed att förvärra den pågående konjunkturavmattningen. 4.2 Hög inflation och pressad ekonomi för många De svenska hushållen är hårt pressade av hög inflation och stigande räntor. Den nuvarande inflationskrisen har blottlagt en rad olika dysfunktionella marknader. Den moderna kapitalismen kännetecknas allt mer av oligopolliknande marknadsstrukturer. Dåligt reglerade marknader och bristen på konkurrens gör det lätt för företagen att höja sina priser och vinster. Under pandemin syntes detta när de globala fraktpriserna sköt i höjden. Där de stora företagen inom den globala sjöfrakten har gått samman i kartelliknande allianser som pressar upp priserna. [4] Inflationskrisen beror också på två externa inflationschocker. Den första inflationschocken har sina rötter i covidpandemin. Nedstängningarna och sedan det snabba återöppnandet skapade flaskhalsar och störningar i globala leveranskedjor. Under pandemin bedrevs det också en mycket expansiv finans- och penningpolitik. Den andra stora inflationsimpulsen skedde i samband med Rysslands anfallskrig mot Ukraina. Det resulterade direkt i stigande priser på gas och el. Då både Ryssland och Ukraina är stora spannmålsproducenter resulterade kriget också i stora störningar inom jordbrukssektorn med stigande priser på livsmedel m.m. Energipriserna har fallit tillbaka och driver inte längre inflationen. Likaså har prisökningarna på livsmedel mattats av. I stället är det hushållens ränte ­ kostnader som nu bidrar mest till inflationen. De stigande räntekostnaderna beror på den åtstramande penningpolitiken. Riksbankens strävan att pressa ned inflationen med höjda räntor får alltså motsatt effekt när det kommer till hushållens räntekostnader. Man brukar tala om att Riksbanken ”jagar sin egen svans”. Figur 5 Bidrag till inflationen (KPI) Årlig procentuell förändring respektive procentenheter Källa: SCB. Som nämnts ovan räcker dock inte globala och externa faktorer som förklaring till den höga inflationen i Sverige. De svenska livsmedelspriserna har stigit mer än i våra grannländer. En viktig förklaring till detta torde vara att dagligvaruhandeln känne ­ tecknas av en mycket hög grad av marknadskoncentration, där de tre stora aktörerna Ica, Axfood och Coop har en sammanlagd marknadsandel på 86 procent, vilket gör att de har lätt att pressa upp priserna. [5] Den europeiska elmarknaden är också synnerligen dysfunktionell, med en marginalprissättning som driver upp elkostnaderna för svenska hushåll och företag – trots en omfattande överskottsproduktion av el i Sverige. Den svenska bankmarknaden domineras av de fyra storbankerna (inkluderat Nordea). Detta har bidragit till att de svenska bankerna under lång tid har tjänat mer än sina europeiska motsvarigheter. Bristen på konkurrens på den svenska bankmarknaden har blivit särskild tydlig under det senaste året. De fyra storbankerna beräknas göra en vinst på ca 200 miljarder kronor i år och det planeras för rekordutdelning till ägarna. I takt med den åtstramande penningpolitiken, i form av stigande styrränta, har bankerna kraftigt höjt räntorna på sina bolån. Mellan februari 2022 och juni i år har den genom ­ snittliga 3-månadersräntan stigit med 214 procent. Bankerna har emellertid inte varit lika snabba med att höja räntan på människors transaktionskonton. Detta har fått bankernas inlåningsmarginaler att skjuta i höjden, se figur 6 nedan. Från februari 2022 fram t.o.m. juni i år har bankernas inlåningsmarginaler ökat med över 100 procent, vilket är förklaringen till bankernas dramatiska vinstutveckling. Figur 6 Bankernas inlåningsmarginaler [6] , 2006–2023 (juni) Procentenheter Källa: SCB (Finansmarknadsstatistik). Generellt i näringslivet syns en rejäl avmattning av inflationstakten i producentledet. Detta har dock ännu så länge inte slagit igenom (fullt ut) i konsumentpriserna. Samtidigt har lönerna utvecklats i måttlig takt. Detta har resulterat i att företagen har kunnat hålla uppe sina vinster. Vinstandelarna i näringslivet ligger på historiskt höga nivåer, som framgår av figur 7 nedan. Detta innebär att det är löntagarna som fått bära hela kostnaden för den höga inflationen. Figur 7 Vinstandelen i näringslivet, 1980–2023 Procent av förädlingsvärdet, årsvärden Källa: Konjunkturinstitutet, diagramunderlag till Konjunkturläget juni 2023. Utvecklingen i det svenska näringslivet, med stigande vinstandelar, följer ett inter ­ nationellt mönster under den senaste tidens inflationskris. Den här inflationskrisen startade p.g.a. olika utbudsstörningar och har därefter varit vinstdriven snarare än lönedriven. I en rapport för IMF har författarna Hansen, Toscani och Zhou studerat vad som drivit inflationen i euroområdet. [7] I figuren nedan visas vad som drivit inflationen i euroområdet under krisens olika förlopp. Mellan 2022 Q1–2023 Q1 stod vinsterna för ca 45 procent av inflationsökningen. [8] Som framgår av figuren spelade importpriserna också en stor roll, vilket framför allt handlade om stigande energipriser. Under fjärde kvartalet 2022 och i början av 2023 spelar importpriserna en allt mindre roll för inflationsutvecklingen i takt med att energipriserna mattas av. Höga vinster fortsätter dock att driva på priserna, medan lönekostnadernas bidrag till inflationen ligger klart under det historiska genomsnittet. Studien bekräftar att företagen höjt priserna mer än vad som motiveras av ökade kostnader. Figur 8 Inflationens olika komponenter Procentuell förändring, årstakt Källa: IMF Working paper (WP/23/131). 4.3 Penningpolitisk åtstramning Riksbanken har svarat på den stigande inflationen med en snabb penningpolitisk åtstramning. Vid det senaste penningpolitiska mötet beslutade Riksbanken att höja styrräntan med 0,25 procentenheter till 4,0 procent. Den penningpolitiska åtstramningen har gått mycket fort. Sverige har gått från 0-ränta i april förra året till nu 4 procent, se figur 9 nedan. Till detta ska läggas att Riksbanken stramar åt penningpolitiken ytter ­ ligare genom försäljning av statsobligationer. Figur 9 Riksbankens styrränta Procent Källa: Riksbanken. Det finns en rad omständigheter som gör att den förda penningpolitiken kan ifrågasättas. För det första visar olika undersökningar att de långsiktiga inflationsförväntningarna är väl förankrade kring inflationsmålet på 2 procent, vilket indikerar att fack, arbetsgivare och aktörer på finansmarknaden uppfattar att det är en tillfällig prischock. [9] För det andra verkar penningpolitiken med fördröjning. Det kan ta uppemot 1,5 år innan ett penning ­ politiskt beslut får full effekt. För det tredje är inflationsuppgången främst utbudsdriven, via utbudsstörningar från pandemin och effekter av Rysslands anfallskrig mot Ukraina. Löneutvecklingen i Sverige är fortsatt dämpad och pristrycket från arbetsmarknaden mycket begränsat (se t.ex. det senaste industriavtalet som nu implementeras på svensk arbetsmarknad). Vi vet dessutom att den svenska ekonomin är räntekänslig, bl.a. som ett resultat av att en stor andel av svenska hushåll har kort räntebindningstid på sina lån. Framför allt borde Riksbanken ha pausat räntehöjningarna för att inflationen nu håller på att ”rulla över”. I figuren nedan visas utvecklingen av KPIF-inflationen, dels som årstakter, dels som månadsförändring. KPIF är KPI med fast ränta, vilket innebär att måttet exkluderar de direkta effekterna av Riksbankens ränteförändringar på inflationen. Månadsdata på inflationen mätt som årstakter blir lätt missvisande eftersom årssiffrorna är tillbaka ­ blickande (rullande tolvmånaders). För att få en bild över det aktuella pristrycket i ekonomin bör man därför studera hur inflationen utvecklas som månadsförändringar, och som framgår av figuren håller nu inflationen på att mattas av i snabb takt. De senaste två månaderna har inflationen till och med varit negativ. Det framstår med andra ord allt mer som att det är förra årets inflation som Riksbanken bekämpar. Figur 10 KPIF-inflationen Procentuell förändring, årstakt respektive månadstakt Källa: SCB. Den uppkomna situationen och Riksbankens politik aktualiserar också Vänsterpartiets kritik mot de penningpolitiska målformuleringarna. Det framstår som uppenbart att ett ramverk med ett något högre inflationsmål och där inflationsmålet inte är överordnat realekonomiska hänsyn är att föredra. Den nuvarande politiken där Riksbanken försöker trycka tillbaka inflationen genom att höja en redan hög arbetslöshet måste ifrågasättas. Det är en mycket kostsam väg för löntagarkollektivet och för svensk välstånds ­ utveckling på medellång och lång sikt. Det finns ett stort behov av en bredare sam ­ hällsdebatt om de institutionella, politiska och tankemässiga ekonomiska ramverk som kom på plats efter 90-talskrisen. I dag framstår svensk ekonomisk politik som många gånger isolerad från ny kunskap och inte minst nya faktiska utvecklingstendenser i Sverige och omvärlden. 5 Vänsterpartiets syn på regeringens ekonomiska politik Vänsterpartiet konstaterar att den borgerliga regeringen, som stöds av Sverige ­ demokraterna, på punkt efter punkt misslyckas att hantera de allvarliga samhälls ­ problem vi står mitt uppe i. I ett läge när de som arbetar inom skolan, sjukvården och äldreomsorgen dagligen ser behoven växa levererar regeringen och Sverigedemo ­ kraterna en nedskärningsbudget. Inte för att pengarna saknas, utan för att man aktivt väljer att inte tillskjuta medel. Sverige har fått en regering som gör allt för att bryta sönder det som byggts upp, stoppa det som kan utvecklas och som ser ned på sina egna medborgare. En regering som lyckas leda landet till en av Europas högsta inflationsnivåer och Europas lägsta tillväxt med starkt eftersatta investeringar i infrastrukturen. Med en chockerande dålig samhällsanalys gör regeringsunderlaget allt för att bekämpa de hushåll som redan är mest utsatta. Efter ett år vid makten är regeringens och Sverigedemokraternas prioriteringar tydliga. I stället för att underlätta för hushållen, för vården, skolan och äldreomsorgen, satsar de på skattesänkningar för de rika och i stället för att tygla chockhöjda matpriser och skenande räntor föreslår de en fika. Den politiska debatten handlar mer om sago ­ stunder med dragqueens än om hur det svenska folket ska ha råd att betala elräkningen eller om hur patienter tvingas sova i sjukhuskorridorer. Den förda politiken präglas av en ignorans inför Sveriges verkliga samhällsproblem – en sönderprivatiserad och underfinansierad välfärd, där friskolorna sätter glädjebetyg och livsmedelsföretagen utnyttjar den ekonomiska krisen. Som vanligt är det de som redan har det allra tuffast som också får ta den stora smällen när högern serverar skattesänkningar till de allra rikaste. Det är inte inflationsbekämpning, det är bekämpning av svenska folket. 5.1 Missriktad inflationspolitik pressar hushållen Sveriges regering för en passivt aggressiv politik i förhållande till hushållen. Stigande priser och räntor tillsammans med fallande realinkomster för hushållen skapar en pressad situation. Enligt Konsumentverket hade matpriserna i juli i år stigit med 26 procent sedan 2021 och boendepriserna med 24 procent. Som beskrivits ovan skapar dåligt reglerade marknader och bristen på konkurrens en situation där företagen höjer både priser och vinster. Det är tydligt att regeringen och Sverigedemokraterna är både oförmögna och ointresserade av att agera kraftfullt för att stödja svenska hushåll. Stora grupper tycks osynliga för regeringsunderlaget när man helt bortser från de problem som drabbar de som har svårt att få vardagsekonomin att gå ihop. Samtidigt vittnar såväl myndigheter som fackförbund och frivilligorganisationer om det allt hårdare klimatet. 7 av 10 handelsanställda går till jobbet trots att de är sjuka, för att de inte har råd att bli friska hemma i lugn och ro. [10] 15 procent av svenskarna har inte råd att gå till tandläkaren när de behöver, trots att det är akut. [11] Var fjärde barnfamilj med lägre inkomster har svårt att ha råd med näringsrik mat. [12] Och svenskarnas skulder hos Kronofogden är de högsta någonsin. I stället för att stödja de grupper som har det sämst ställt använder regeringen en betydande del av reformutrymmet till att sänka skatten för de som kör bensin- och dieseldrivna bilar och ytterligare ett jobbskatteavdrag. Vänsterpartiet presenterar i denna budgetmotion i stället en politik som på riktigt handlar om att skydda de som har det sämst ställt, exempelvis genom att höja barnbidraget och bostadsbidraget samt höja taket i arbetslöshetsförsäkringen så att 80 procent av löntagarna omfattas av försäkringen fullt ut. Vidare menar Vänsterpartiet att bördorna i en kris som denna bör fördelas solidariskt. För att skapa utrymme för en prioriterad resursökning till välfärdssektorn, sänkta kostnader i kollektivtrafiken, ett högkostnadsskydd i tandvården och högre ersättningar i arbetslöshetsersättningen så anser vi att personer med högre inkomster bör bidra mer. 5.2 En underfinansierad välfärd Regeringen lägger en nedskärningsbudget för en redan hårt pressad välfärd. Det saknas minst 18 miljarder kronor enbart för att bibehålla nuvarande nivå. Det är ett aktivt och tydligt val. Krisen ska bäras av undersköterskors och lärares hårt belastade ryggar. Samtidigt sänker man skatten för villastädning och ger nya skattelättnader som ger mest till de som redan har mest. Hårt pressade regioner och kommuner står inför stora utmaningar med en ökande pensionsskuld, höga livsmedels- och energipriser och en åldrande befolkning. Samtidigt vill fler än hälften av medlemmarna i Kommunal som arbetar i äldreomsorgen lämna yrket. [13] Åtta av tio socialchefer har svårt att rekrytera socialsekreterare. [14] En majoritet, 60 procent, av läkarna överväger att gå ner i arbetstid, byta arbetsplats eller helt lämna yrket p.g.a. hög arbetsbelastning. [15] Enligt Socialstyrelsens senaste bedömning av tillgång och efterfrågan på legitimerad personal i hälso- och sjukvården rapporterade samtliga regioner om brist på barnmorskor, specialistläkare samt sjuksköterskor. [16] Sverige närmar sig en välfärdskollaps. 5.3 Inskränkningar i demokratin I tider av kris är det särskilt viktigt att hålla fast vid grundläggande värden i samhället. Den högernationalistiska regeringen går till angrepp mot en rad organisationer och institutioner som alla värnar det demokratiska varandet. Regeringen med stöd av Sverigedemokraterna försöker med konststycket att få en omfattande nedskärning på folkbildning att se ut som en satsning på yrkesutbildningar och folkhögskolor. I själva verket handlar det om genomgående nedskärningar – ett i det närmaste dråpslag för studieförbunden. Folkbildningsrörelsen är unik i såväl hur man når många människor som står långt ifrån arbetsmarknaden med vidare utbildning och en väg till arbete som hur man skapar bildning och utbildning i hela landet. På många orter spelar studieförbunden en central roll för att människor ska kunna ta del av kulturlivet. Studieförbunden gör också stora insatser för integration och språkstudier och skapar en meningsfull verksamhet för många med funktionsnedsättning. Attacken mot den svenska folkbildningsmodellen där studieförbunden spelar en avgörande roll är ett ideologiskt motiverat angrepp mot just det som gör en demokrati livaktig. Det går lätt att riva ner det folkrörelser byggt upp under generationer. På samma sätt ger regeringen och Sverigedemokraterna intrycket av att satsa på civilsamhällets organisationer. I samma andetag presenterar man det motsatta. I det senaste regleringsbrevet till Sida slår man fast att samtliga anslag till civilsamhället inom biståndsvärlden minskar, i vissa fall dramatiskt. Förutom att medlen för bistånd minskar drar regeringen drastiskt ned på informationsstödet. I praktiken innebär det en direkt avveckling av en lång rad informationskanaler, vilket i sin tur minskar transparensen och kvaliteten i svenskt bistånd. I och med ett minskat informationsstöd blir även möjligheten att granska vad svenska biståndspengar används till mindre. Möjligheterna till en bred och folklig debatt om biståndet kringskärs. Regeringen och Sverigedemokraterna genomför en generell besparing i statsför ­ valtningen på 1 procent, utöver den årliga besparing som redan finns. Det gör man helt utan plan och utan hänsyn till myndigheternas särskilda behov och förutsättningar. Att statsförvaltningen är effektiv är en förutsättning för medborgarnas förtroende. Men den generella effektivisering som regeringen nu försöker sig på kommer att få konsekvenser för kärnverksamheten. Sämre förutsättningar för de statsanställda att utföra sitt uppdrag innebär i sin tur att servicen till medborgarna kommer att bli lidande. 5.4 Obefintliga klimatambitioner Regeringen har genomgående visat ett starkt ointresse för att lösa de omfattande klimat ­ problemen och för att Sverige ska uppnå målen i Parisavtalet. Tvärtom har man inlett en drakonisk nedskärningspolitik på miljöområdet och sjösatt åtgärder som drastiskt ökar Sveriges utsläpp, någonting man själva medger i budgetpropositionen. Sänkningen av reduktionsplikten är regeringens största åtgärd på klimatområdet – en åtgärd som drastiskt försvårar Sveriges möjligheter att nå de nationella klimatmålen och klimat ­ åtagandena gentemot EU till 2030. I årets budgetproposition gör regeringen ett begränsat antal satsningar för att minska utsläppen, bl.a. en förstärkning av Klimatklivet och utökade klimatpremier. Vänster ­ partiet välkomnar ökat statligt stöd för näringslivets omställning, men anser att sats ­ ningarna är alltför begränsade. Samtidigt raderar man ut effekten av sina satsningar när man sänker skatten på bensinen och diesel för miljardtals kronor. En åtgärd som enligt regeringens egna beräkningar kommer att leda till att koldioxidutsläppen ökar med omkring 350 000 ton 2024 respektive omkring 490 000 ton 2025. Det är anmärkningsvärt hur direkta nedskärningar på klimatområdet presenteras som satsningar. Exempelvis låter det från regeringens håll som om man gör en satsning i budgeten på skydd av värdefull natur, men de avsatta pengarna räcker inte ens till för att återställa det man skar ner i förra årets budget. Regeringens låga anslagsnivåer för att skydda och vårda natur är långt ifrån tillräckliga för att möta utarmningen av biologisk mångfald och för att värna kolinlagringen. Sommarens översvämningar i Västmanland, skogsbränderna i Norrbotten, stormen Hans och jordskredet i Stenungssund vittnar om det ökande behovet av klimatan ­ passningsåtgärder. Enligt Klimatanpassningsutredningen (SOU 2017:42) handlar det om miljardtals kronor per år. Regeringen väljer i ett sådant läge att kapa anslagen till klimatanpassning med en tredjedel. Dessutom utan att konsultera ansvarig myndighet, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB). [17] På samma sätt väljer man att hantera de ökande riskerna för framtida pandemier och zoonoser nonchalant. Klimatförändringen är en källa till nya infektioner och spridning av redan kända smittor. Ett exempel är den afrikanska svinpesten som just nu härjar i skogarna utanför Fagersta och Norberg. Regeringen meddelade i somras att man som en konsekvens av en sänkt biståndsbudget drar in Vetenskapsrådets hela finansiering av utvecklingsforskning, som bl.a. handlar om fattigdomsbekämpning och hållbar ut ­ veckling i låginkomstländer. Någonting som tidigare gett svenska forskare möjlighet att studera sjukdomar som just den afrikanska svinpesten tillsammans med andra länder. På energiområdet saknas helt initiativkraft. Regeringen gör ett stort nummer av att ha godkänt två redan inkomna tillståndsansökningar gällande havsbaserad vindkraft, men utan att sätta några nationella mål om havsvind eller etablera ett effektivt system för utbyggnaden. Tvärtom vill regeringen aktivt göra det dyrare att bygga vindkraft till havs genom att inte längre stå för anslutningen. Bakgrunden går att söka i regeringens blinda tilltro till ny kärnkraft som lösning på ökade energibehov. Trots att den enligt alla beräkningar ligger decennier fram i tiden, används den som ursäkt för att inte satsa på hållbara och redan tillgängliga energislag. I stället lovar regeringen 400 miljarder kronor per år i kreditgarantier till kärnkraftsbolagen. När EU under hösten 2022 kom med sin förordning för att bl.a. motverka de enorma övervinster som elbolagen gör genom en tillfällig skatt, hanterade regeringen det så illa att man gick miste om miljardtals kronor som hade kunnat gå tillbaka till de hårt prövade hushållen. Genom att lägga taket för vinster på högsta möjliga nivå och därtill fördröja införandet underlät man att agera i enlighet med förordningens syfte. I regeringens bedömning av måluppfyllelsen vad gäller miljöpolitiken konstaterar man att befintliga och beslutade åtgärder inte räcker för att nå de flesta av målen. Tolv av miljökvalitetsmålen är inte möjliga att uppnå med regeringens politik. Regeringen konstaterar också att Naturvårdsverket lyfter fram att ”den negativa utvecklingen för klimat och biologisk mångfald riskerar att orsaka irreversibla skador på miljön och på människors välfärd”. Tabell 1 Regeringens bedömning av uppfyllelsen av klimat- och miljömålen Källa: Prop. 2023/24:1 Utgiftsområde 20. Bristen på investeringar, reformer och initiativ för att stärka Sveriges klimatåtagande är ett historiskt svek mot kommande generationer och samtidigt en dålig politik för vår tid. När näringslivet, civilsamhället, kommuner och regioner gör sig redo att investera för klimatet gör de det regeringens klimatpolitik till trots. De högernationalistiska har vänt den svenska innovationsviljan och klimatpolitiken ryggen och sällar sig i stället till den krympande skaran av regeringar som ömsom ignorerar och ömsom ifrågasätter klimathotet. Det är mycket allvarligt. 5.5 Sveriges roll i världen Regeringen och Sverigedemokraternas politik innebär ett paradigmskifte i en lång tradition av svensk biståndspolitik. Redan förra året övergav man det etablerade enprocentsmålet. Att sänka biståndet i en tid när globala kriser överlappar varandra och behoven är som allra störst är ett slag mot de människor som har det allra svårast i världen. Regeringen har aviserat en ny reformagenda för biståndet som enligt egen utsago ska innebära en omfattande förändring av utvecklingspolitiken. Regeringen har hittills varit tydliga med att svenska intressen ska ligga till grund för den nya bistånds ­ politiken. Det går helt emot principerna om hur bistånd ska bedrivas: från mottagarens egna prioriteringar och behov. Man använder också biståndet som ett verktyg för att uppnå migrationspolitiska villkor. Det är ett avsteg från själva grundprincipen om bistånd och strider mot principerna om effektivt bistånd. En ambition från regeringens sida är att i högre utsträckning knyta samman biståndet och handelspolitiken. Vänsterpartiet ser med oro på en sådan utveckling. Kan handels ­ politiken användas för att lyfta människor ur fattigdom är det naturligtvis välkommet. Och går det att vinna positiva synergieffekter är det positivt. Men man ska vara mycket noga med att det inte är detsamma som bistånd. Det går inte att nog understryka vikten av ett ägarskaps- och rättighetsperspektiv i biståndspolitiken. Utvecklings- och bistånds ­ politiken handlar inte om att gynna svenska intressen. Sveriges roll i världen har förändrats. Den moderatledda regeringen har gett vika för Turkiets påtryckningar och sätter ett svenskt medlemskap i Nato före demokrati och rättsstatens principer. Man sätter det svenska näringslivets intressen först i utvecklings ­ politiken och man överger ledartröjan som ett feministiskt föredöme i utrikespolitiken. När rika länder som Sverige åsidosätter klimatet spelar det stor roll för hur andra länder agerar. Det är tydligt att regeringen inte har några ambitioner om att Sverige ska fort ­ sätta att ta ansvar för den globala utvecklingen. 6 Vänsterpartiets riktlinjer för den ekonomiska politiken Egen försörjning är grunden för personlig frihet och självständighet. Arbete utgör basen för ekonomiskt välstånd och ger möjlighet till delaktighet i samhällslivet. Vänster ­ partiets ekonomiska politik strävar mot hållbar tillväxt, full sysselsättning och ekonomisk jämlikhet. Den ekonomiska politiken bör därför ha som inriktning att pressa ner arbetslösheten och att skapa förutsättningar för en hög sysselsättning i ett jämlikt samhälle med trygga löntagare. 6.1 Den svenska modellen Grunden för den svenska arbetsmarknadsmodellen är starka parter: välorganiserade fackföreningar och arbetsgivare med stor legitimitet och makt. Löntagarnas ställning på arbetsmarknaden avgörs primärt av fem centrala områden: Arbetsmarknadsläget Arbetsmarknadspolitiken Socialförsäkringar och pensioner Arbetsrätt och anställningsskydd Kollektivavtalstäckning. Den svenska arbetsmarknadsmodellen kompletteras och stärks upp av en stark och generell välfärd. Även bostadsförsörjningen och bostadspolitiken är en viktig pelare i hushållens möjligheter att bo och leva på de platser där arbete efterfrågas. 6.2 Bryt med normpolitiken En politik för full sysselsättning kräver ett högt och ihållande efterfrågetryck i ekonomin. Den svenska ekonomisk-politiska diskussionen har i stället fastnat i att söka efter ekonomins jämvikt. Penning- och finanspolitik kan, enligt det förhärskande synsättet, endast bidra på kort sikt med att dämpa svängningarna kring en beräknad tillväxttrend och påskynda ekonomins anpassning till en (antagen) potentiell jäm ­ viktsnivå. Vänsterpartiet har under en lång period på olika sätt ifrågasatt denna neoklassiska modell för ekonomisk politik, dess bevekelsegrunder och tillhörande antaganden. Vänsterpartiet anser att finanspolitiken, men även penningpolitiken, har stor betydelse för att såväl hålla uppe en hög och välbalanserad efterfrågan som att stabilisera ekonomin vid risk för hög- och lågkonjunktur. Investeringarna har en nyckelroll i ekonomin, både för konjunkturvariationer och den långsiktiga utvecklingen. Staten är en viktig pådrivande aktör för att öka investeringarna. Uppfattningen att det finns en naturlig ekonomisk jämvikt att återvända till har blivit en självuppfyllande profetia för den svenska ekonomin och därmed arbetslösheten. Anledningen är att beräkningar av den s.k. jämviktsarbetslösheten ligger till grund för bedömningen av hur stort utrymmet för finanspolitiska reformer bedöms vara. Vänsterpartiet anser att den ekonomiska politiken i stället bör styras av reala mål om ökad sysselsättning, investeringar och klimatomställning – där offentligfinansiella mål och inflationsmål blir verktyg för att uppnå de reala målen. 6.3 En aktiv arbetsmarknadspolitik och trygga försäkringar Sverige var länge ett föregångsland vad gäller aktiv arbetsmarknadspolitik. Under ett knappt halvsekel, från 1950-talet till början av 2000-talet, satsade Sverige betydligt mer på aktiv arbetsmarknadspolitik än andra jämförbara länder – med påtagligt positiva resultat. Så är det inte längre. I stället har det skett en successiv tillbakagång, vilket har gått hand i hand med att målet om full sysselsättning har övergetts. Utvecklingen har drivits fram av såväl socialdemokratiska som borgerliga regeringar. En politik inriktad på rustande och kompetenshöjande insatser för att förbättra arbetssökandes möjligheter på arbetsmarknaden har i hög grad ersatts av en politik för att höja sökintensiteten och maximera arbetsutbudet. [18] Den pågående ”reformeringen” av Arbetsförmedlingen är ett led i denna utveckling. Figur 11 Antal deltagare i yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning Källa: Arbetsförmedlingen, SCB, LO samt egna beräkningar. Arbetslöshetsförsäkringen har flera syften. För den enskilde löntagaren ger den en inkomsttrygghet i övergången från ett arbete till ett annat. För löntagarna som kollektiv bidrar försäkringen till att förhindra underbudskonkurrens och att upprätthålla löner på en anständig nivå också i tider av hög arbetslöshet. Arbetslöshetsförsäkringen har även en viktig roll i samhällsekonomin. Den dämpar konjunkturnedgångar, förbättrar arbets ­ marknadens funktionssätt, har en positiv effekt på produktiviteten, ökar arbetskrafts ­ utbudet och bidrar till ökad jämlikhet. [19] Socialförsäkringen utgör också en central del av den positiva arbetslinjen. Vi betalar och kvalificerar oss till socialförsäkringen genom arbete och vi skyddas därmed från stora inkomstbortfall när vi inte kan arbeta, exempelvis p.g.a. sjukdom, föräldraledighet eller vård av barn. Det är en förutsättning för rehabilitering och återgång till arbete efter allvarlig och/eller långvarig sjukdom. Socialförsäkringen är också en avgörande del i jämlikhetspolitiken. Den fördelar resurser mellan människor utifrån förmåga och efter behov samt mellan de olika livsfaser vi går igenom. Robusta generella trygghetssystem minskar framväxten av privata lösningar som i sin tur leder till ökad ojämlikhet. Vänsterpartiet vill återskapa den positiva arbetslinjen genom trygga social ­ försäkringar och en satsning på aktiv arbetsmarknadspolitik i offentlig regi. 6.4 Generell välfärd en del i arbetslinjen En fungerande offentlig välfärd är central för att kunna uppnå full sysselsättning. Det innefattar ett väl fungerande utbildningssystem som rustar ungdomar för arbetslivet och en utbyggd barn- och äldreomsorg som gör att föräldrar och anhöriga kan delta fullt ut på arbetsmarknaden. Det innefattar också att individens välfärd inte är beroende av samhällsklass, kön, ursprung eller geografisk hemvist. I samband med 1990-talskrisen gjordes stora förändringar i styrningen av välfärden. Från att i huvudsak ha drivits i egen regi öppnades välfärden upp för privata marknads ­ intressen. Sedan dess har marknaden trängt djupt in i skolan, sjukvården och äldreom ­ sorgen på ett sätt som inneburit en ineffektiv och ojämlik resursfördelning. Välfärdsområdet står inför en stor utmaning; andelen personer över 80 år kommer att öka med nästan 40 procent mellan 2022 och 2032. [20] Att människor lever längre är självklart något positivt. Men en förändrad befolkningssammansättning leder till att behovet av äldreomsorg och vård kommer att öka. Vänsterpartiet anser att den svenska sjukvården och äldreomsorgen behöver återgå till att styras med utgångspunkt från hälso- och sjukvårdslagens portalparagraf om vård efter behov. De nyliberala dogmerna måste mönstras ut. Vänsterpartiet anser vidare att resurserna måste följa de ökande behoven. 6.5 En kunskapsnation i världsklass Utbildning och humankapital är en avgörande faktor för att skapa en produktiv arbets ­ kraft. För ekonomisk utveckling krävs både bredd och spets, men det är inte spetsen som driver förändringen. Forskning i världsklass kommer av att det finns starka organiserade miljöer med goda ekonomiska förutsättningar. Ett samhälle som utestänger många från utbildningsmöjligheter i barndomen kommer inte heller ha de bästa forskarna. Bilden av Sverige som ett jämlikt land med en skola med starkt fokus på likvärdig ­ het och kompensatoriska insatser stämmer inte längre. Sverige har en ovanligt starkt segregerad skola, i en internationell jämförelse. Enligt OECD är den svenska skol ­ segregationen klart större än OECD-snittet. Sverige är också internationellt sett medel ­ måttigt vad gäller att klara det kompensatoriska uppdraget och uppväga elevernas socio ­ ekonomiska förutsättningar. De elever som slutar skolan utan en gymnasieexamen har betydligt svårare att komma in i yrkeslivet. Den gruppen är också överrepresenterad i områden med socioekonomiska utmaningar. Tyvärr har organiseringen av utbildningen förstärkt den breda samhällsutvecklingen vi sett de senaste decennierna, i form av avreglerade marknader och skattesänkningar för de rikaste. Krympande resurser i förskolan, skolpeng, marknadsskola, försämrade studiesociala insatser och fallande studentinsats per person i högre utbildning – och inte minst nedmonteringen av arbetsmarknadsutbildningen – förstärker utvecklingen mot att allt större grupper kommer att exkluderas från rättvisa livschanser. Detta får negativa effekter för deras ekonomi och livskvalitet, för den sociala rörligheten och för svensk ekonomisk utveckling. Vänsterpartiet vill göra högkvalitativ utbildning tillgänglig för fler och vill därför satsa mer resurser på utbildning samt utreda ökade kompensatoriska inslag i fördelningen av utbildningsresurserna. 6.6 Klimat Vänsterpartiets klimat- och miljöpolitik tar sin utgångspunkt i att samhället behöver ställa om på ett omfattande, skyndsamt och strukturerat vis för att uppnå klimatmålen och undvika en klimatkatastrof. Många av de nödvändiga förändringarna av vår produktion och konsumtion behöver genomföras de närmaste tio åren. Om om ­ ställningen ska lyckas behöver den ske med en tydlig folklig förankring för de genomgripande förslag som behöver till. Därför kan och bör inte klimatpolitiken frikopplas från frågor om sysselsättning, välfärd och regional utveckling. Forskningen är tydlig med att effektiva utsläppsminskningar i grova drag endast kan uppnås på tre olika sätt: 1) Genom nya tekniska innovationer som innebär att utsläppen minskar från befintlig verksamhet, 2) genom beteendeförändringar och 3) genom minskad konsumtion och förändrad efterfrågan. Vänsterpartiet är på det klara med att det kommer att krävas att alla dessa tre sätt implementeras. Samhället behöver emellertid vara mycket tydligt med att det är genom ändrade förutsättningar – investeringar, innovation, storskaliga samhälleliga projekt – som de största effekterna kan uppnås. Nya järnvägssatsningar kommer att ställa om resandet från inrikesflyg till tåg och bilåkandet till kollektivtrafik. När vi gör om miljon ­ programmet till ett bostadsmiljöprogram för vår tid förbättrar vi boendemiljöerna och åstadkommer stor klimatnytta. Det är samhällets roll att säkerställa att klimatomställningen inte står och faller med individuella val av konsumtion eller levnadsvanor. Deltagandet i klimatomställningen får inte reduceras till den enskildes köpkraft och möjlighet att genom medvetna val ändra sina levnadsvanor. I stället kommer förändringar av levnadsvanor att bidra positivt till det övergripande samhällsprojekt där klimatomställningen är en bärande del. I byggandet av jämlikhet, full sysselsättning och en verkligt generös välfärd ska klimat ­ omställningens behov vara centrala. Här verkar de individuella ansträngningarna och de samhälleliga i symbios. För Vänsterpartiet är det självklart att det kommer vara trygga löntagare som genomför klimatomställningen. Längst fram i ledet för att åstadkomma klimatneutralitet står bl.a. yrkesskickliga fabriksarbetare, ingenjörer, konduktörer och anläggnings ­ arbetare. Därför behöver en offensiv klimatomställning också beakta löntagarintresset och avancera deras positioner genom en utbyggd välfärd och stärkta trygghetssystem. Naturliga kolsänkor och andra miljövärden behöver skyddas och återställas i en ökande takt. För att värna miljöns roll i såväl klimatomställningen som det egenvärde en livfull och välmående miljö har behöver samhället avsätta resurser till skydd och restoration. Närheten till livaktig natur, bevarandet för kommande generationer och varsamhet i exploateringen av naturen är grundvärden i Vänsterpartiets miljöpolitik. Vänsterpartiet har föreslagit ett omfattande investeringspaket för klimatet. Genom investeringar på 700 miljarder kronor vill vi de kommande tio åren se till att klimat ­ omställningen accelereras. Ett omfattande investeringspaket behövs för att skynda på den nödvändiga omställningen av klimatet och för att skapa fler arbetstillfällen – detta är särskilt tydligt när vi nu är på väg in i en lågkonjunktur. 6.7 Lägre skatter ger inte högre skatteintäkter En politik för hållbar tillväxt, ökad jämlikhet och full sysselsättning behöver under ­ stödjas av en hög kvalitet i välfärdstjänster och effektiva försäkringssystem. Skatterna fyller i detta hänseende flera viktiga funktioner. De ska vara en stabil finansiering av offentliga investeringar, utbildning och en aktiv arbetsmarknads- och näringspolitik. Därtill bör de jämna ut inkomster, konsumtion och sparande mellan olika inkomst ­ grupper. Det svenska skattesystemet gav oss en gång skatteintäkter som var de högsta i världen relativt BNP. Det fanns en stark tilltro till möjligheten att göra skillnad till ­ sammans och en självklarhet att samhällsinvesteringar skulle finansieras gemensamt. Diskussionen om skatter var då hur de skulle tas ut rättvist, samhällsekonomiskt effektivt och med en bibehållen legitimitet för skattesystemet. Utgångspunkten för 1990-talets stora skattereform var hur man skulle ta ut mesta möjliga skatt med minsta möjliga påverkan på ekonomin i övrigt. Svaret på den svåra frågan om hur skatters påverkan på sparande, arbetsutbud, investeringar, riskvilja eller konsumtion skulle minimeras blev: likformighet, neutralitet och enkelhet. I dag för diskussionen om likformiga och enkla skatter en tynande tillvaro. Snarare är utgångspunkten för debatten att skatter är skadliga och ständigt behöver slopas eller minimeras. Skattekvoten har sänkts från 49,8 procent 1990 till 42,1 procent 2022, vilket motsvarar ca 440 miljarder kronor i mindre skatteinkomster varje år. Motiven har skiftat men övervägande karakteriserats av att slopandet/sänkningen ska lösa det ena eller det andra samhällsproblemet. Det finns dock inget stöd för att skatter gör mer skada än nytta. En stark tes är att skatt på arbete hämmar viljan att arbeta. Sverige har förhållandevis höga marginal- och deltagandeskatter på arbete. Samtidigt har vi EU:s näst högsta sysselsättningsgrad på ca 82 procent (20–64 år). För individer med eftergymnasial utbildning är sysselsättnings ­ graden 90 procent. Samma förhållande gäller även i andra nordiska länder som Norge och Danmark. Samtidigt har ett land som USA en lägre skatt men också betydligt lägre sysselsättningsgrad. I en studie av Henrik Jacobsen Kleven förklaras höga skatter och hög sysselsättningsgrad med att länder med höga skatter också har stora subventioner av arbetskraftsdeltagande genom offentlig finansiering av särskilt förskola och äldre ­ omsorg. [21] I en omtalad studie från London School of Economics har forskarna Hope och Limberg analyserat effekterna av sänkta skatter på höga inkomster. [22] Studien kommer, föga förvånande, fram till att skattesänkningar för de rika ökar den ekonomiska ojämlikheten utan att nämnvärt påverka arbetslösheten eller den ekonomiska tillväxten. Sammanfattningsvis ger forskningen inget entydigt svar på hur starkt det eventuella sambandet mellan skatter och sysselsättning är i Sverige. Det enda som är helt säkert är att skattesänkningar leder till minskade skatteintäkter. Flertalet skattesänkningar har dessutom tydligt bidragit till kraftigt ökade inkomstskillnader. Skatt efter bärkraft och välfärd utifrån behov är omfördelningens kärna. Eftersom välfärden finansieras av offentliga medel blir skattepolitiken ett av de mer ideologiskt betydelsefulla politikområdena – kanske det mest betydelsefulla. Skatter ska finansiera gemensamma åtaganden och jämna ut inkomstskillnader. Vänsterpartiet anser att det behövs ett arbete med en genomgripande skattereform som ska skapa ett enhetligt, rättvist och legitimt skattesystem – som kan bidra till en lång ­ siktig och stabil finansiering av välfärden. Det mest prioriterade området att komma till rätta med är den urholkade kapitalbeskattningen och den extremt ojämna förmögen ­ hetsfördelningen i Sverige. 6.8 Finanspolitiska överväganden Världen står inför ett klimatnödläge. För att nå våra klimatmål måste hela ekonomin ställas om. På mycket kort tid behöver omställningen av vår konsumtion och produktion sättas i centrum av samhällets utveckling för att vi ska nå de ambitiöst satta klimat ­ målen. För att klara detta behöver staten sjösätta ett stort investeringsprogram. För att finansiera detta investeringsprogram föreslår Vänsterpartiet att ett 10-årigt moratorium införs för det finanspolitiska ramverket, med start 2024. Vänsterpartiet föreslår att dagens överskottsmål ersätts med ett underskottsmål för de offentliga finanserna under moratoriet. Vi föreslår att saldomålet för de offentliga finanserna sätts till –1 procent av BNP över en konjunkturcykel. I figuren nedan visas utvecklingsbanan för den offentliga sektorns finansiella bruttoskuld (Maastrichtskulden) fram till 2033, dels med fortsatt överskottsmål, dels med Vänsterpartiets underskottsmål. Som framgår av figuren ökar den offentliga skulden med ca 10 procentenheter med Vänsterpartiets underskottsmål, från dagens 30 procent till 40,7 procent under moratoriets slutår 2033. En skuldnivå på ca 40 procent är inget som på något sätt hotar de offentliga finansernas långsiktiga hållbarhet. Det är en skuldnivå som fortfarande är mycket låg i ett internationellt perspektiv, se vidare figur 26 i avsnitt 19.2. Figur 12 Den offentliga sektorns bruttoskuld, 1995–2033 Procent av BNP Källa: Konjunkturinstitutet och RUT, dnr 2023:1133. Vid bedömningen av finanspolitikens inriktning brukar man titta på såväl nivån som förändringen av det strukturella sparandet. I budgetpropositionen beräknar regeringen att det strukturella sparandet går från 0,1 procent i år till 0,3 procent av BNP nästa år. Nivåmässigt är därmed finanspolitiken neutral i förhållande till överskottsmålet och svagt åtstramande sett till förändringen av det strukturella sparandet. Vänsterpartiet föreslår en ny inriktning på den ekonomiska politiken. Finanspolitiken behöver vara mer expansiv, dels de närmaste åren för att motverka lågkonjunkturen, dels under den närmaste 10-årsperioden för att snabba på den gröna omställningen. I Vänsterpartiets budgetförslag för 2024 landar den offentliga sektorns finansiella sparande på –1,25 procent av BNP och det strukturella sparandet på –0,26 procent. Ett nytt saldomål på –1 procent av BNP innebär att det strukturella sparandet i normalfallet ska ligga nära –1 procent av BNP. Vänsterpartiets budgetförslag, med ett strukturellt sparande på –0,26 procent av BNP, ryms med andra ord gott och väl inom ramen för vårt saldomål. Mycket av den finanspolitiska debatten i Sverige har handlat om rädslan för att spä på inflationen. Konjunkturinstitutet (KI) har i en studie från 2022 analyserat finans ­ politikens effekter på inflationen. [23] Studien innehåller en rad olika scenarier och effekterna på inflationen varierar beroende på vilka antaganden som görs. Den samlade bilden i studien är ändå att effekterna av finanspolitiken på inflationen är begränsad. Vänsterpartiets budgetförslag ökar den aggregerade efterfrågan vilket, allt annat lika, kan tänkas öka inflationstrycket något. Samtidigt innehåller Vänsterpartiets budget flera förslag som direkt sänker inflationen. Vårt förslag om Sverigepriser på el beräknas exempelvis sänka inflationen med 1–2 procentenheter. [24] Även andra av Vänsterpartiets förslag sänker inflationen, som en enhetlig taxa i kollektivtrafiken och sänkta taxor inom tandvården, förskolan och till fritidshemmen. 7 Reglera misslyckade marknader Regeringen har sedan den tillträdde hösten 2022 drivit linjen att man ingenting kan göra för att bekämpa inflationen och underlätta för hushållen i kostnadskrisen – att det bästa politiker kan göra är att stå vid sidan av och hoppas på det bästa. Men det finns mycket lite som talar för att detta är rätt strategi. Andra regeringar runt om i Europa och även i USA har bedrivit en aktiv politik för att pressa ner företagens prisökningar och på så vis skydda hushåll och företag. Infla ­ tionen i Spanien låg exempelvis på 2-procentsmålet i augusti. Det blev möjligt tack vare ett resolut och snabbt agerande i början av kostnadskrisen. Den spanska regeringen satte tidigt ett tak för energipriserna [25] , sänkte kostnaderna för kollektivtrafik, fick snabbt på plats ett regelverk för övervinstbeskattning av elproducenter och banker samt satte ett tak för hyreshöjningar. [26] Även den franska regeringen har tagit aktiva steg för att försäkra sig om att livsmedelsproducenter och detaljhandeln tar ansvar och inte höjer priserna. [27] I USA har president Biden sjösatt det största ekonomisk-politiska programmet i modern tid, för att öka klimatinvesteringarna, minska flaskhalsar och förbättra för de amerikanska hushållen. Den amerikanska inflationen var nere på 3 procent i juli i år. Det handfasta agerandet från andra länder vilar på en gedigen analys av orsaker till prisuppgången samt av relevanta angreppssätt. Den amerikanska ekonomiprofessorn Isabella Weber har exempelvis påtalat att en selektiv priskontroll, som har använts genom historien, både har fungerat effektivt och haft stort folkligt stöd. [28] , [29] Även den kände nationalekonomiprofessorn Paul Krugman har instämt i att det kan vara använd ­ bart med prisregleringar i vissa fall. [30] Det handlar helt enkelt om att stoppa pris ­ impulserna där de uppstår och på så vis skydda samhällen från företag (eller individer) som vill profitera på de situationer som skapas av krig, hungersnöd och andra katastrofer. Prisregleringar handlar i grunden om att kunna köpa sig tid för att få bukt med flaskhalsar i ekonomin. Det handlar då om att reglera s.k. ”koncentrerade marknader” dvs. marknader där vi har ett fåtal aktörer precis som på både livsmedels ­ marknaden och energimarknaden. Det är centralt att agera snabbt/tidigt innan en kraftig prisimpuls (som dem vi sett på energi och livsmedel) fortplantar sig in i ekonomin. De verkar fungera bäst när det handlar om att reglera en begränsad mängd varor under en begränsad tid. Den här typen av selektiva prisregleringar kan användas när inflationen i huvudsak beror på utbudsstörningar och ska ställas mot räntehöjningar för att pressa ned efterfrågan, som riskerar att bli onödigt smärtsamt. Vänsterpartiet har fört fram en rad förslag som är ämnade att förhindra ”kris ­ profitörer”, förbättra funktionssättet på ett antal koncentrerade marknader i syfte att få ner den svenska inflationen. Dit hör förslaget om Sverigepriser på el, som beräknas sänka inflationen med 1–2 procentenheter – förslaget om att samla livsmedelskedjorna till en frivillig överenskommelse, samt att ge SBAB ett uppdrag att pressa bankernas marginaler. Även andra av Vänsterpartiets förslag sänker inflation; däribland halverade biljettpriser inom kollektivtrafiken samt sänkta taxor inom tandvården, förskolan och till fritidshemmen. Det är också möjligt att skydda välfärden i krisen och att ge hushållen större marginaler utan att bidra till att spä på inflationen. Det svenska Konjunkturinstitutet beräknar att med en satsning på 55 miljarder kronor (1 procent av BNP) i offentlig konsumtion så skulle inflationen kunna öka med 0,6 procentenheter, under antagandet att priserna är rörliga och Riksbanken passiv. Om samma satsning görs på offentliga investeringar och transfereringar till hushållen bedöms inflationen enbart öka med 0,1–0,2 procentenheter. [31] Sverige är ett av de länder som har lagt minst resurser på att skydda hushåll och företag i kostnadskrisen. [32] 7.1 Inför Sverigepriser på el Sverige har god tillgång till el och har en stadig överproduktion. Vi kan tillgodose det inhemska behovet av el, i de flesta fall med råge. Dagens modell med marginalpris ­ sättning på el på en gemensam EU-marknad innebär att det är den dyrast producerade elen som blir prissättande för all el. Systemet är sådant att den el som är billigast att producera förbrukas först. Priset utgår emellertid från vad det kostar att producera den sista kilowattimmen som krävs för att möta efterfrågan, alltså den dyraste kilo ­ wattimmen. Produktionskostnaden varierar kraftigt mellan de olika energislagen. Vind- och vattenkraft har en klart billigare rörlig produktionskostnad än vad kärnkraft har och dyrast är kol och olja. De höga elpriserna riskerar att bromsa klimatomställningen eftersom viktiga elektrifieringsprocesser fördyras. Investeringsviljan kan på sikt hotas av de höga priserna och i takt med att energiprisernas förutsägbarhet försvåras hotas även planerbarheten för den energitunga industrin. För Sverige innebär sålunda den nuvarande elmarknaden ett sårbart system som försvårar klimatomställningen och drabbar de enskilda hushållen hårt. Vänsterpartiet har föreslagit en prisskyddsmodell som innebär att Sveriges fyra elprisområden kvarstår men separeras från den el som går på export. [33] Den exporterade elen blir i praktiken ett femte elprisområde – ”elprisområde utland” – och inbegriper den el som är tillgänglig för export. Rent praktiskt skulle den nya modellen fungera så att ett pris fastställs för respektive inhemskt elprisområde (så som sker i dag) och ytterligare ett för det utländska elprisområdet. Den stora fördelen är att priset för de inhemska områdena då motsvarar de faktiska behoven; de volymer som är tänkta att användas inom respektive område. Detta innebär betydligt lägre priser för svenska konsumenter samtidigt som exportvolymerna och exportpriserna förblir desamma som i dag. 7.2 Ta kontroll över de skenande matpriserna Livsmedelspriserna har ökat med 26 procent sedan 2021 och har varit en viktig faktor i den höga inflationen. Den svenska mathandeln sticker ut på två sätt i en internationell jämförelse. För det första domineras den helt av ett litet antal extremt stora aktörer, för det andra präglas den av internationellt sett höga priser. Konkurrensverket konstaterar att ”det är en koncentrerad marknad med få aktörer, en s.k. oligopolmarknad”. [34] Ica ensamt har en marknadsandel på ca 50 procent. Till skillnad från en ”riktig” marknad där enskilda företag förutsätts inte kunna påverka priset, innebär en oligopolmarknad att det är lätt att följa varandras agerande. Det innebär att priset på mat snarare handlar om hur dessa företag beter sig mot varandra för att maximera vinsten än om konkurrens på en vanlig marknad. Dessutom karakteriseras matmarknaden av att grossistledet (parti ­ handeln) också har en betydande koncentration, där Ica, Coop och Axfood helt dominerar. Om vinsterna ska hamna i partihandeln eller butik är en närmast administrativ affär inom företaget. Sett i ett internationellt perspektiv är Sverige bland de dyraste länderna när Eurostat jämför en liknande matkorg mellan länder i Europa och ligger högt över genomsnittet för EU-28. Konjunkturinstitutet levererade förra året ett uppdrag att undersöka om företagen höjt priserna mer än som motiverades av kostnaderna. Slutsatsen var att partihandelns lönsamhetsomdöme har förbättrats påtagligt, vilket är en indikation på att partihandeln höjt sina priser mer än vad de högre kostnaderna motiverat mellan det andra kvartalet 2021 och det andra kvartalet 2022. [35] Vänsterpartiet har därför framfört att regeringen ska kalla till sig de stora aktörerna för att diskutera hur vi kan hålla nere matpriserna. [36] Exakt vilka varor som ska omfattas eller hur överenskommelsen utformas kan göras på olika sätt, men prioriterat är de basvaror som hushållen inte kan klara sig utan. Regeringen ska i sådana samtal vara tydlig med att om man inte får till en frivillig överenskommelse kommer reglering genom lagstiftning bli aktuellt för att få bukt med de skenande matpriserna. 7.3 Använd SBAB för att pressa storbankerna El- och matpriser är två stora orsaker till den stigande inflationen. Den tredje är stigande räntekostnader för hushållens bolån. Ökade kostnader för hushållens bolån bidrog i juli 2023 med 3,1 procentenheter till inflationstakten, mätt som KPI, dvs. en tredjedel av inflationen. I likhet med på el- och dagligvaruhandel råder det bristande konkurrens också på bolånemarknaden. Sverige har en mycket hög koncentrationsgrad på bank ­ marknaden, där de fyra storbankerna, SEB, Handelsbanken, Nordea och Swedbank kontrollerar runt 80 procent av marknaden. Den statliga banken SBAB kontrollerar ca 7 procent. Detta faktum att ett fåtal aktörer kontrollerar nästan 90 procent av bolåne ­ marknaden sammanfaller med att de svenska storbankerna har betydligt högre vinst ­ marginal än sina europeiska motsvarigheter. Medan jämförbara banker i EU har en avkastning på eget kapital som ligger runt 6–7 procent har svenska banker en avkastning på eget kapital som ligger på runt 12 procent. Det innebär att svenska banker är nästan dubbelt så lönsamma som sina europeiska motsvarigheter. Det statliga bolåneinstitutet SBAB har tidigare haft en tydlig roll att på denna oligopolmarknad öka konkurrensen till gagn för kunderna. Staten hade därför fastställt att SBAB skulle drivas affärsmässigt med ett för verksamheten rimligt avkastningskrav. Utifrån detta sattes år 2000 avkastningskravet till att avkastningen på eget kapital över tiden i genomsnitt skulle uppgå till den femåriga statsobligationsräntan plus 5 procent ­ enheter. En fallande trend i bolånemarginalen mellan åren 2002 och 2011 kom också att spegla ett fallande vinstkrav på SBAB, då den femåriga statsobligationen föll. Finansdepartementet beslutade dock därpå om nya mål för SBAB som klubbades vid bankens bolagsstämma 2013. Det innebar att vinstkravet på SBAB nästan för ­ dubblades i förhållande till den tidigare avkastningsformlen till att vara ”över 10 procent” – i linje med övervinsterna i den svenska banksektorn och långt över avkastningen i den europeiska banksektorn. Det förändrade uppdraget för SBAB sammanföll med att bolånemarginalen, som stabiliserats runt 0,3–0,6 i fem år mellan åren 2006 och 2011, under perioden 2012–2022 steg till i genomsnitt 1,4 procent. Sett till hela perioden 2002–2011 jämfört 2012–2022 fördubblades bolånemarginalen. Bankmarknaden är en oligopolmarknad. Det är därmed i högsta grad motiverat för staten att äga en aktör som affärsmässigt driver verksamhet för att främja konkurrensen. SBAB bör därför återfå sitt tidigare uppdrag och avkastningskrav. Antar man att skillnaden i genomsnitt är 0,5 procentenheter på bolåneräntan innebär det 20 000 kronor mer i hushållsbudgeten för ett hushåll med 4 miljoner kronor i skulder och minskade vinster för bankerna med ca 25 miljarder kronor per år. Åtgärden är enkel att genomföra och kräver bara ett regeringsbeslut. Vänsterpartiets förslag: Ändra SBAB:s uppdrag till att genom en effektiv verksamhet bidra till mångfald, konkurrens och prispress på marknaden för bolån. [37] Ändra omedelbart SBAB:s uppdrag till att genom en effektiv verksamhet bidra till mångfald, konkurrens och prispress på marknaden för bolån. Sänk SBAB:s avkastningskrav till det som gällde 2012, femårig statsobligationsränta plus fem procentenheter. Tillsätt en utredning med uppdraget att se över om den risk SBAB:s utlåning innebär verkligen speglar långsiktig avkastning i linje med börsen, eller om avkastningskravet ska sänkas ytterligare. Järnväg Sverige Tågtrafiken i Sverige omgärdas av lång rad problem. Allt ifrån bristande kvalitet och kapacitet till oförutsägbarhet och för höga priser. Sverige var först ut i Europa med att avreglera hela tågtrafiken. Sedan 2011 är ensamrätten för staten helt avskaffad och privata tågoperatörer har kunnat ansöka om att få trafikera alla linjer i landet. Resultatet har blivit katastrofalt. I en tid när vi i högre grad behöver resa kollektivt och transportera gods med hållbara trafikslag utgör tågtrafiken allt mer sällan ett fungerande alternativ. Det är tydligt att järnvägen inte passar som marknad. Orsakerna ligger i politiken. Det handlar om decennier av att steg för steg splittra upp ansvaret och försöka göra järnvägen till en marknad, i kombination med eftersatta investeringar. Vänsterpartiet föreslår därför att staten tar tillbaka kontrollen över järnvägen. [38] Förslaget innebär att helhetsansvaret för den svenska järnvägen samlas i en gemensam statlig organisation: Järnväg Sverige. De ska äga och underhålla statens järnvägsinfrastruktur i egen regi samt sätta priser, ansvara för all bokning och ha fullt ansvar för tågplaneringen. De olika tågoperatörerna kvarstår p.g.a. EU-krav men får verka i ett system där samhället har kontrollen och där järnvägens bästa kommer i första rummet, inte operatörernas. Järnväg Sverige ska sätta förutsägbara priser och sänka dem med 20 procent för att nå ambitionerna om ökad spårbunden trafik. Vänsterpartiet föreslår även att ett konkret mål sätts för en ökning av spårbundna transporter och att ny räls byggs för att öka spårkapaciteten. Vänsterpartiets konkreta förslag för investeringar i järnvägen, med nivåer och utpekade järnvägssträckor, presenteras i avsnitt 16. 8 Hushållens ekonomiska situation Under 2022 minskade hushållens reala inkomster för första gången sedan 1990-talet. De senaste årens snabba prisökningar på basvaror såsom el, boende, mat och drivmedel gör att fler hushåll får svårt att klara sin grundläggande försörjning. På ett år, från juli 2022 till juli 2023, har t.ex. boendekostnaderna ökat med 14,2 procent och livsmedelspriserna med 10,5 procent, enligt SCB:s konsumentprisindex. Boende, livsmedel och transporter utgör mer än hälften av hushållens utgifter. För hushåll med mindre marginaler utgör dessa utgifter nu större del av den samlade konsumtionen. Det handlar om nödvändiga utgifter som är svåra att ersätta eller minska. Enligt Finansinspektionen uppger en av tre svenskar att de är oroade över att pengarna inte ska räcka och 37 procent uppger att det någon gång under det senaste året hänt att ekonomin inte gått ihop. [39] Försäkringskassan beskriver i en rapport att om barnhushållens ekonomi fortsätter försämras under kommande år och fler hushåll lever med låg inkomststandard [40] kan man förvänta sig att den ekonomiska familjepolitiken får större betydelse för hushållens ekonomi, och större betydelse för att minska den ekonomiska utsattheten bland barn ­ hushåll. [41] Målen för den ekonomiska familjepolitiken är att bidra till en god ekonomisk levnadsstandard för alla barnfamiljer, att bidra till minskade skillnader i de ekonomiska villkoren mellan hushåll med och utan barn, samt att bidra till ett jämställt föräldraskap. Mycket tyder på att politiken har blivit allt sämre på att uppfylla dessa mål sedan 1990-talet. Förmågan hos förmånerna i den ekonomiska familjepolitiken att minska den ekonomiska utsattheten har minskat markant under 2000-talet. År 2000 minskade andelen barnhushåll med låg relativ ekonomisk standard med nära två tredjedelar, tack vare förmånerna – från 24 procent om förmånerna inte hade funnits, till 8 procent med förmånerna. År 2020 minskade andelen till följd av förmånerna från 27 till 18 procent. Det är framför allt de behovsprövade bidragen som har mist sin förmåga att minska andelen ekonomiskt utsatta hushåll. År 2022 beräknas andelen hushåll med relativ låg ekonomisk standard minska. Det är ett trendbrott, men beror inte på att hushållen med lägst inkomster får det bättre, utan på att hushållens disponibla inkomst minskar mer bland hushåll med inkomster över medianen. Andelen barnhushåll med låg inkomststandard ökar tvärtom. Andelen hushåll med låg inkomststandard minskade från 2011 till 2021, men ökar nu på nytt. Ökningen är störst bland ensamstående med två eller fler barn och sammanboende med tre eller fler barn. Mellan 2021 och 2022 beräknas andelen med låg inkomststandard öka från 9,7 till 10,7 procent bland ensamstående föräldrar och från 8,1 till 8,8 procent bland samman ­ boende föräldrar med fler än ett barn. [42] Vänsterpartiet har en mängd förslag för att underlätta för hushållen i krisen. Sverige ­ priser på el, sänkta boräntor med hjälp av SBAB och slopat karensavdrag samt höjt barn- och bostadsbidrag är åtgärder som stärker hushållens köpkraft. 8.1 Höj och inflationsskydda barnbidraget Barnbidragets värde har urholkats under lång tid. När Vänsterpartiet fick igenom en höjning av barnbidraget i budgetförhandlingarna med S-MP-regeringen 2018 var det första gången som barnbidraget höjdes sedan 2006. Bidragets faktiska värde hade då successivt sjunkit med 11 procent och i takt med att det reala värdet minskade sjönk bidragets förmåga att utjämna de ekonomiska villkoren mellan familjer med och utan barn. ”Det innebär att bidragets förmåga att uppnå sitt syfte urholkades under denna period”, skriver Inspektionen för socialförsäkringen (ISF) i sin rapport Utvecklingen av socialförsäkringsförmånerna under de senaste 30 åren från 2022. Sedan den senaste höjningen 2018 har priserna på hushållens basvaror såsom mat, boende, hushållsartiklar och bränsle skenat. Eftersom barnbidraget inte höjts i takt med att priserna ökat har barnbidraget återigen urholkats och barnfamiljerna har inte längre samma ekonomiska stöd av ersättningen. I april 2023 konstaterade Swedbank i en analys att kostnaderna för barn har ökat med 23 procent på två år och att barnbidraget nu enbart täcker 28 procent av de nödvändiga utgifterna för en tioåring, jämfört med 40 procent 2018. LO-ekonomerna pekar i sin rapport Ekonomiska utsikter våren 2023 på att sedan barnbidraget höjdes senast i mars 2018 kommer det att ha tappat över 250 kronor av sitt reala värde mot slutet av 2023. Barnbidraget behöver inflationsskyddas och dessutom höjas. Vänsterpartiet anser därför att barnbidraget bör öka med totalt 400 kronor per månad 2024 för att komma upp på en nivå så att barnbidraget återigen kan bidra till att täcka hushållens basala utgifter, och därefter bör barnbidraget prisindexeras så att inte dess värde på nytt urholkas i takt med inflationen. Vänsterpartiets förslag: Höj barnbidraget med 400 kronor per månad 2024. Prisindexera därefter barnbidraget. Kostnaden beräknas till 9,4 miljarder kronor 2024. Höjt och reformerat bostadsbidrag Antalet hushåll som är berättigade till bostadsbidrag har halverats på 25 år. 1997 fick 8,2 procent av hushållen i Sverige bostadsbidrag, 2022 var det enbart 3,7 procent av hus ­ hållen som var berättigade. Detta beror på att både inkomsterna och hyrorna stigit sedan 1990-talet, men att inkomstgränsen för när hushåll är berättigade till bostadsstöd, samt taket för vilka hyror bostadsbidraget täcker, inte har följt med. Figur 13 Hushåll som fått bostadsbidrag 1997–2022, procent av alla hushåll Källa: Försäkringskassan. Fram till 1996 var både inkomst- och bostadskostnadsgränserna indexerade, men sedan dess krävs politiska beslut för att de ska hänga med inflationen och löneutvecklingen – beslut som sittande regeringar endast undantagsvis tagit. I dag betalar den absoluta majoriteten av mottagarna av stöd hyror som är betydligt högre än taket för bostads ­ bidraget, vilket gör att de kompenseras för en relativt liten del av hyreskostnaderna. Figur 14 Hyresnivåer och bostadskostnadsgränser, 1997 och 2023 Källa: SCB och Försäkringskassan, samt rapporten Hyresgästernas lägesrapport sommaren 2023. Som en effekt av att inkomstgränsen inte hållit jämna steg med inkomstutvecklingen är det allt färre som har så låga inkomster att de omfattas. År 1997 var nedtrappningsgränsen för en vuxen med barn motsvarade 70 procent av medianinkomsten. Detta att jämföra med 42 procent år 2021. Bostadsbidraget kan aldrig kompensera fullt ut för en bristsituation på bostäder som trissar upp priserna på boende. Där behövs en aktiv bostadspolitik. Däremot fyller bostadsbidraget ett viktigt syfte i att se till att folk har råd med ett fullvärdigt boende. Med tanke på att många hushåll i Sverige har problem med att få vardagsekonomin att gå ihop – ofta p.g.a. höga boendekostnader – har bostadsbidraget en mycket viktig roll att spela. Därför föreslår Vänsterpartiet en ny modell för bostadsbidraget, där bostadsbidrag faktiskt bidrar till att avlasta hushåll som har så låga inkomster att de behöver hjälp med boendekostnaden. Vi föreslår höjda gränser för inkomst- och boendekostnaden och att stödet inkomstindexeras fr.o.m. 2025. I och med att priset på boende ökat kraftigt är det rimligt att se till att fler grupper får ta del av stödet. Därför föreslår vi även att hushåll utan barn omfattas fr.o.m. 2025. Fullt utbyggt skulle förslaget innebära att 480 000 fler hushåll än i dag skulle få ta del av bostadsbidraget – totalt ca 670 000 hushåll. Som jämförelse beviljades 190 000 hushåll stödet år 2021, och 1997 var det 365 000 hushåll som beviljades stöd. Förslagets effekter redovisas närmare i tabellen nedan. Tabell 2 Effekter av höjt och reformerat bostadsbidrag Kategori Maximalt bidragsbelopp i dag Vänsterpartiets förslag Unga vuxna 1 300 kr/mån 3 250 kr/mån Unga vuxna, sammanboende 1 300 kr/mån 3 250 kr/mån Vuxna upp till riktåldern för pension Omfattas inte i dag 3 250 kr/mån Vuxna sammanboende upp till riktåldern för pension Omfattas inte i dag 3 250 kr/mån Hushåll med ett barn 3 400 kr/mån 5 600 kr/mån Hushåll med två barn 4 200 kr/mån 6 600 kr/mån Hushåll med 3-plus barn 5 200 kr/mån 7 850 kr/mån Källa: RUT, Försäkringskassan. Vänsterpartiets förslag: Höj inkomst- och bostadskostnadsgränserna i bostadsbidraget och inkomstindexera dessa från 2025. Avräkningen av bostadsbidraget mot inkomster över inkomst ­ gränsen hamnar på 30 procent i stället för 20 procent, golvet i hushållets bidrags ­ grundande bostadskostnader tas bort och 50 procent av bostadskostnaden är fortsatt bidragsgrundande. Höj storleken på det särskilda bidraget för hemmavarande barn med 2 100 kr/mån för ett barn, 2 700 kr/mån för två barn och 3 500 kr/mån för tre barn. Utöka stödet så att även personer utan barn kan söka bostadsbidrag fr.o.m. 2025. I vår modell kan man söka och beviljas bostadsbidrag fram till riktåldern för pensionen innan man går över till det bostadsbidrag som omfattar pensionärer. Avsätt 3,1 miljarder kronor 2024 och sedan 6,7 miljarder kronor 2025 och 7,1 miljarder kronor 2026 för reformen. Höjda tak och höjda ersättningsnivåer Socialförsäkringarna har urholkats under flera års tid. Det gäller inte minst pensionerna och sjukförsäkringen, inkluderat arbetsskadeförsäkringen, men också flera av de ersättningar och bidrag som tillhör familjepolitiken. Den del av BNP som går till sjukförsäkringen är den lägsta på över 40 år. [43] I stort sett hela besparingen har gjorts på dem som är sjuka. Inspektionen för socialförsäkringen (ISF) har analyserat utvecklingen av socialför ­ säkringsförmånerna under de senaste 30 åren. [44] Inspektionen kom fram till att 14 procent av männen och 2,4 procent av kvinnorna hade inkomster över inkomsttaket i sjuk ­ penningen 1992. 2017 var motsvarande andelar 57,4 procent av männen och 37,8 procent av kvinnorna. För att stärka socialförsäkringens inkomstutjämnande effekt anser Vänsterpartiet att ersättningarna i den bör vila på ett antal principer som varierar beroende på typ av ersättning. Vänsterpartiet anser att de inkomstrelaterade ersättningarna, inkluderat tak och grundnivåer, ska inkomstindexeras på sikt. Inkomstindexeringen ska börja tillämpas från 2027, efter att vi höjt nivåerna i flera ersättningssystem. Kostnadsrelaterade ersätt ­ ningar såsom barnbidrag och bostadsbidrag ska prisindexeras och fasta belopp ska endast användas undantagsvis. Vidare anser vi att ersättningsnivåer och tak bör utformas så att 80 procent av löntagarna får 80 procent av lönen i ersättning. Dessa principer vägleder Vänsterpartiets politik avseende tak och nivåer på ersättningar inom socialförsäkringen. Den 1 januari 2022 höjdes taket i sjukpenningen till 10 prisbasbelopp. Taket i sjuk ­ ersättningen ligger på 8 prisbasbelopp, medan föräldraförsäkringen ligger på 10 prisbas ­ belopp och graviditetspenningen och den tillfälliga föräldrapenningen (vab) på 7,5 prisbasbelopp. Vänsterpartiet anser att taken i transfereringssystemen bör vara enhetliga och utformas så att 80 procent av löntagarna får 80 procent av lönen i ersättning. För att nå dit behöver taken höjas. Vänsterpartiet vill se en höjning av taken i samtliga delar av socialförsäkringen 2024. Cirka 800 000 personer beräknas få en högre individuell disponibel inkomst som en följd av förslaget. [45] Den offentligfinansiella effekten av förslaget innebär ökade kostnader med ca 0,7 miljarder kronor per år. Flera ersättningsnivåer inom sjukförsäkringen behöver höjas. Vänsterpartiet vill höja taket i sjukpenningen för arbetssökande från dagens 543 kronor per dag till 664 kronor per dag. Därefter bör det inkomstindexeras. Omkring 40 000 individer beräknas beröras av förslaget på så sätt att de får en ökad individuell disponibel inkomst år 2023. Den offentligfinansiella effekten av förslaget innebär ökade kostnader med 200 miljoner kronor 2024, 300 miljoner kronor 2025 respektive 2026. [46] Vi vill också avskaffa bestämmelserna om sjukpenning på fortsättningsnivå så att den som har sjukpenning i över ett år fortsatt får 80 procent av SGI i stället för 75 procent som i dag. Omkring 100 000 personer beräknas få en högre individuell disponibel inkomst som en följd av förslaget 2023. Förslaget beräknas försvaga de offentliga finanserna med 600 till 700 miljoner kronor per år under den kommande mandatperioden. [47] Vänsterpartiet anser vidare att ersättningsnivån i sjuk- och aktivitetsersättningen bör höjas till 80 procent av antagandeinkomsten. Förslaget beräknas ge omkring 130 000 personer en högre individuell disponibel inkomst 2023. De offentliga finanserna beräknas under kommande mandatperiod försvagas med 2,7–2,8 miljarder kronor per år till följd av förslaget. [48] 8.4 Avskaffa karensavdraget I ett läge där hushållen vänder på varje krona blir det kostsamt att stanna hemma när man är sjuk. För den som arbetar inom Kommunals avtalsområden, yrken där de anställda ofta utsätts för smitta, kostar varje sjuktillfälle omkring 1 000 kronor före skatt i karensavdrag. På ett år blir det i genomsnitt 3 000–6 000 kronor i uteblivna inkomster. En betydande summa för de allra flesta. Även sjuknärvaron kostar pengar, både för samhället och för individen. Den direkta kostnaden kommer i form av att smittspridningen ökar och fler riskerar att insjukna när anställda går till jobbet, trots att de egentligen borde vara hemma och bli friska. På sikt riskerar den som upprepade gånger är sjuknärvarande en sämre hälsa och ökad risk både för långtidssjukskrivning och förtida pension, enligt SHOP-studien vid Karolinska institutet. [49] En kostsam konsekvens både för den enskilda och för samhället i stort, och något som till stor del skulle kunna avhjälpas genom ett slopat karensavdrag. Sverige är i dag det enda landet i Norden som har karensavdrag. Tyvärr tyder inget på att det kommer avskaffas. Under coronapandemin infördes en tillfällig ersättning för karensavdraget (karensersättning), tack vare Vänsterpartiet och flera pådrivande fackförbund. Denna ersättning är slopad sedan den 1 april 2022. S-regeringen tillsatte i mars 2022 en utredning för att se över karensavdraget och sjuklönen (dir. 2022:23). Utredningen lades ned av SD och den nya regeringen, och ersattes av en intern ut ­ redning inom Socialdepartementet. Därmed riskerar frågan att begravas inom reger ­ ingen. Vänsterpartiet anser att karensavdraget bör avskaffas snarast, för att underlätta för hushållen i det tuffa ekonomiska läge som råder och för att det med stor sannolikhet skulle bidra till en förbättrad folkhälsa. Vänsterpartiets förslag: Höj taken i föräldraförsäkringen (föräldrapenning och tillfällig föräldrapenning) och sjukförsäkringen (sjukpenning och sjukersättning) så att 80 procent av löntagarna får ersättning i relation till sin tidigare inkomst fr.o.m. 2024. Inkomstindexera tak och ersättningsnivåer i socialförsäkringen fr.o.m. 2027. Höj taket i sjukpenningen för arbetssökande till 664 kronor per dag och inkomst ­ indexera det. Avskaffa bestämmelserna om sjukpenning på fortsättningsnivå så att den som har sjukpenning i över ett år fortsatt får 80 procent av SGI. Höj ersättningsnivån i sjuk- och aktivitetsersättningen till 80 procent av antagandeinkomsten. Avskaffa karensavdraget; staten tar hela kostnaden på 5,2 miljarder kronor. Höj försörjningsstödet Hushållen med de minsta ekonomiska marginalerna är extra utsatta till följd av den höga inflationen. För att förbättra situationen för dessa hushåll och hjälpa dem igenom dessa svåra tider föreslår Vänsterpartiet att försörjningsstödet höjs generellt med 1 000 kronor per månad och hushåll. Vi vill också se en särskild satsning på barnfamiljer som innebär att försörjnings ­ stödet höjs med ytterligare 500 kronor per månad och barnhushåll, samt 200 kronor per månad och barn. Med anledning av detta ökar vi anslaget med 1,5 miljarder kronor 2024 och 1,6 miljarder kronor 2025 respektive 2026 till följd av den generella höjningen av försörjningsstödet och med ytterligare 391 miljoner kronor per år till följd av höjningen för barnfamiljer. Vänsterpartiets förslag: Höj försörjningsstödet med 1 000 kronor per månad och hushåll. Höj försörjningsstödet med 500 kronor per månad och barnhushåll samt 200 kronor per månad och barn. Stärkt SGI Ett stort problem har varit att sjuka fallit ur systemet för sjukpenninggrundande inkomst (SGI) då Försäkringskassan avslagit deras sjukansökan vid de olika stegen i rehabiliterings ­ kedjan. Sedan den första november 2018 finns ett rådrum på 25 dagar för att anmäla sig som arbetssökande på Arbetsförmedlingen. Men fortfarande kvarstår problematiken med att sjukskrivna bedöms som arbetsföra av Försäkringskassan men för sjuka för att arbeta av Arbetsförmedlingen, vilket leder till att människor förlorar sin ersättning och sin sjukpenninggrundande inkomst när rådrummet är passerat. I juni 2023 presenterades slutbetänkandet Ett trygghetssystem för alla – Nytt regel ­ verk för sjukpenninggrundande inkomst (SOU 2023:30). Utredningen föreslår att dagens system ändras, så att SGI kan fastställas från historiska och aktuella inkomster. Utredningen föreslår också att kvalifikationstiden för att komma in i systemet minskas till en månads arbete, med villkoret att det finns en minsta inkomst på 42,5 procent av prisbasbeloppet. Det innebär att t.ex. behovsanställda eller andra personer med oregel ­ bundna inkomster kommer att omfattas av SGI-systemet. Detta är rimligt, inte minst i och med att dessa personer har bidragit till försäkringen genom att betala in social ­ avgifter, och således borde de också omfattas om ett försäkringsfall inträffar. Vänster ­ partiet menar att utredningens förslag skulle vara en stor förbättring jämfört med tidigare konstruktion, framför allt genom att personer inte riskerar att falla ur systemet från en dag till en annan och genom att även personer med oregelbundna inkomster omfattas. Vi avsätter 1,3 miljarder kronor per år för detta. Vänsterpartiets förslag: Stärk skyddet för SGI. Möjlighet att överlåta föräldradagar I budgetpropositionen för 2024 föreslår regeringen en ny lagstiftning, där man ska kunna överlåta 90 föräldradagar till en person som inte är vårdnadshavare för barnet. Vänsterpartiet avstyrker det förslaget med anledning av att det sätter den existerande strukturen för föräldraförsäkring ur spel, samt öppnar upp för en marknadisering av föräldraförsäkringen. Risken är stor att den långsamma förbättring som kan skönjas gällande jämställdheten inom föräldraförsäkringen återigen går bakåt med det lagförslag som regeringen lägger fram. Vår farhåga är att det framför allt är pappans föräldradagar som kommer att överlåtas till en annan part. Likaså öppnar det upp för att personer med hög inkomst kan överlåta en del av sin föräldraledighet till personer med låg inkomst, kompensera den personen, och fortfarande själv ha en högre ekonomisk standard än om hen själv skulle vara hemma med sitt barn. 9 Resursbrist i välfärden Det är relativt enkelt att förutspå hur behoven i välfärdstjänsterna såsom skolan, äldreomsorgen och vården kommer att utvecklas inom de närmaste åren. Trots det har vi i Sverige i dag inte något automatiskt system som säkerställer att resurserna ska motsvara behoven. Förutom att det finns en vilja hos kommuner och regioner att förändra och förbättra verksamheterna så ökar deras kostnader kontinuerligt i takt med befolkningsutvecklingen och med pris- och löneökningarna. Det faktum att de generella statsbidragen inte är indexerade för att följa denna kostnadsutveckling innebär att verksamheterna ute i kommunerna kortsiktigt måste anpassas till det rådande kostnadsläget, i stället för till medborgarnas behov. Detta blev mycket tydligt i år då inflationen har varit historiskt hög – över 10 procent – och regeringen enbart tillfört kommunsektorn en bråkdel av vad de skulle behövt för att klara befintlig kvalitet och personal. En hel rad kostnadsdrivande faktorer har fått stort genomslag för verksamheter i kommuner och regioner: Kommunernas och regionernas pensioner och pensionsskuld , på ca 500 miljarder kronor växer i takt med ränta och prisbasbelopp. Regionerna påverkas i väsentligt högre grad än kommunerna, då de har fler anställda med höga löner och förmåns ­ bestämd pension. Kostnaderna för ekonomiskt bistånd ökar kraftigt, eftersom det räknas upp med KPI. [50] Livsmedelsprisernas ökning, påverkar kostnaderna för mat som serveras inom äldreomsorg, skola, förskola och sjukhus. De kraftigt ökande kostnaderna för energi och drivmedel påverkar kostnaderna för uppvärmning, gatubelysning, transporter och snöröjning. Kostnaderna för kollektivtrafiken ökar kraftigt med anledning av dyrare el och drivmedelskostnader. Räntekostnaderna . Kommuner och regioner har en låneskuld på ca 800 miljarder kronor. Räntebindningstiderna är relativt korta, då många kommuner och regioner haft minusränta när de lånat kort. Det innebär snabbt ökande räntekostnader på lånen. [51] Demografi . Inom de närmaste åren kommer andelen personer över 80 år att öka med nästan 35 procent (mellan 2022 och 2030). [52] Att människor lever längre är positivt. Men en förändrad befolkningssammansättning leder till att behovet av äldreomsorg och vård ökar. SKR räknar med att behoven kommer att öka med ca 0,8 procent per år framöver och det är nästan uteslutande drivet av äldreomsorgen. SKR har visat att om de generella statsbidragen sedan 2011 skulle ha följt prisutveck ­ lingen och befolkningsutvecklingen, så skulle de ha varit 25 miljarder kronor högre i år (2023) än förra året. Detta ligger i linje med vad vi i Vänsterpartiet föreslog i vår budget ­ motion för 2023. [53] Trots detta tillförde regeringen endast 6 miljarder kronor i generella statsbidrag i år, tillsammans med en mindre andel riktade stöd till innevarande år. Figur 15 Utveckling av generella statsbidrag och värdesäkring, miljarder kronor Källa: SKR (2022). Enligt SKR:s beräkningar sammanföll resurser med behov under det första pandemiåret 2020. Men eftersom det då gjordes en kraftig ökning av tillfälliga medel bidrog det till stora överskott i kommuner och regioners resultat, snarare än en permanent höjning av kvaliteten i verksamheten. 9.1 Regionerna gör stora underskott 2023 En sammanställning av regionernas budgetar för innevarande år visar att samtliga regioner kommer att gå med underskott i år på mellan 1–11 procent av totala skatter och bidrag. Totalt prognosticerar SCB att underskottet i regionerna blir 20 miljarder kronor 2023. Viktiga förklaringar till underskotten är, som beskrivits i punkterna ovan, de kraftiga prisökningarna på livsmedel och energi samt därpå stigande räntor och ökande pensionskostnader. Störst underskott gör Region Skåne (drygt 4 miljarder kronor, vilket motsvarar 8 procent av skatter och avgifter), Region Sörmland gör ett underskott på 1,2 miljarder, 11 procent av intäkterna, och tvingas sannolikt låna till driften i år. [54] Figur 16 Regionernas resultat efter finansiella poster 2023 Miljoner kronor, staplar vänster axel, procent av skatter och intäkter, punkter höger axel Källa: SCB. Kommunallagens krav att kommunsektorn ska leverera budgetar i balans samt leva upp till ”god ekonomisk hushållning” innebär att kommuner och regioner generellt bör sikta på att göra ett överskott på 2 procent av skatter och bidrag varje år. Enligt kommunallagen ska underskott återställas inom en treårsperiod. Detta gäller då under förutsättning att ett underskott inte kan täckas upp av en resultatutjämnings ­ reserv (RUR) eller om ”synnerliga skäl” föreligger. För innevarande år (2023) kan de regioner som har RUR använda tidigare överskott och balansera de negativa resultaten. Det är dock enbart 13 av 21 regioner som har till ­ gång till RUR i år (2023) och den totala summan är på 15 miljarder kronor. Detta täcker inte det totala underskottet. Synnerliga skäl innebär att kommunen eller regionen har en så stark finansiell ställning att ett underskott kan hanteras. Många regioner har dock ett mycket svagt eller negativt eget kapital, vilket innebär att det är svårt att hänvisa till stark finansiell ställning. Andra anledningar att hänvisa till synnerliga skäl är omstrukturerings ­ kostnader av engångskaraktär (i samband med större strukturförändringar av verksam ­ heten som på sikt leder till ett effektivare resursutnyttjande och god ekonomisk hus ­ hållning). Återstår att se om det kommer att vara användbart att hänvisa till synnerliga skäl i regionerna. Oavsett kommer besparingar i verksamheterna att tvingas fram. Även nästa år, 2024, blir det totala underskottet i regionerna 20 miljarder kronor, enligt SKR:s prognos, vilket motsvarar –5 procent av skatter och bidrag. [55] Inför 2024 kommer betydligt färre regioner att ha en resultatutjämningsreserv kvar, eftersom det mesta går till att täcka innevarande års underskott. 9.1.1 Personalen måste bli fler, inte färre Utöver det faktum att ökade kostnader urholkar de regionala budgetarna i år och nästa år så innebär en ökande befolkning att det krävs fler personer inom vård- och omsorgs ­ yrkena för en bibehållen personaltäthet. Redan i dagsläget råder en omfattande brist inom flera välfärdsyrken. Enligt Socialstyrelsens senaste bedömning av tillgång och efterfrågan på legitimerad personal i hälso- och sjukvården rapporterade samtliga regioner om brist på barnmorskor, specialistläkare och sjuksköterskor. [56] En majoritet av regionerna har brist på personal inom 18 basspecialiteter. Flest regioner rapporterade om brist på specialister inom radiologi, allmänmedicin, barn- och ungdomspsykiatri och psykiatri. Figur 17 Antal regioner som rapporterar om brist inom hälso- och sjukvården 2022 Källa: Socialstyrelsen (2023), Nationella planeringsstödet. 15 av 21 regioner uppgav att de hade brist på personal inom hälften eller fler av legitimationsyrkena, inklusive specialistsjuksköterska och läkare med specialist ­ kompetens. Enligt samma enkätundersökning bedömde majoriteten av regionerna att personalbristen har förvärrats för legitimationsyrkena grundutbildad sjuksköterska, specialistsjuksköterska, röntgensjuksköterska och tandhygienist, jämfört med oktober 2021. Figur 18 Andel legitimationsyrken med brist Procent av 25 yrken Källa: Socialstyrelsen (2023), Nationella planeringsstödet. 9.2 Även kommunerna får det svårare framöver Kommunerna beräknas fortfarande gå med samlat överskott i år (totalt 8 miljarder kronor för kommunerna totalt, 2023) men det är samtidigt den lägsta nivån sedan 2004, och 126 kommuner räknar med underskott i år. [57] Det samlade överskottet motsvarar 1,1 procent av skatter och statsbidrag, vilket är för lågt för att nå ett generellt mål om god ekonomisk hushållning. För det skulle ytterligare ca 6 miljarder kronor behöva tillföras kommunerna. En del av kommunerna har dock möjlighet att använda sin resultatut ­ jämningsreserv (RUR) för att täcka upp för årets underskott – 226 kommuner hade en total reserv på 38 miljarder kronor efter 2022. 64 kommuner har dock inte tillgång till någon RUR och en kommun som budgeterar med underskott är skyldig att presentera en plan för att återställa det inom tre år. För 2024 beräknar SKR att kommunerna får ett genomsnittligt underskott på 7 miljarder kronor – det saknas då totalt ca 20 miljarder kronor för att nå kommunal ­ lagens krav om överskott på 2 procent. [58] På samma sätt som för regionerna råder redan brist på kvalificerad personal i kommunerna. Enligt Socialstyrelsen uppgav 50 procent eller fler av kommunerna redan förra året (2022) att de hade personalbrist inom legitimationsyrkena specialistsjuk ­ sköterska, grundutbildad sjuksköterska, arbetsterapeut, fysioterapeut och psykolog. En majoritet av kommunerna uppgav att personalbristen var oförändrad eller förvärrad jämfört med oktober 2021. Figur 19 Yrken där mer än 50 procent av kommunerna rapporterar om brist Andel av kommunerna som rapporterar om brist Källa: Socialstyrelsen (2023). Fackförbundet Kommunal har i en rapport visat att det fattas minst 50 000 heltids ­ anställda inom välfärden för att uppnå en tillfredsställande bemanning. [59] Det handlar om kvalificerade och mycket viktiga arbeten som kräver stor kompetens och bör behandlas därefter. Enligt statistik från Kommunals senaste medlemsundersökning (2021) anser 37 procent av personalen i äldreomsorgen att bemanningen sällan eller aldrig är tillräcklig. Över en tredjedel av de svarande anser att den otillräckliga bemanningen utgör en risk för de äldre, minst någon gång i veckan. Knappt hälften, 45 procent av de svarande, anser att de dagligen har förutsättningar att ge en god omsorg och tillgodose de äldres individuella behov. [60] Många yrken, särskilt arbetaryrken, inom vård och omsorg har låga löner. Ungefär 80 procent av de anställda inom vård och omsorg är kvinnor. Enligt LO är arbetar ­ kvinnors löner 88 procent av männens. [61] En satsning på resurser för att förbättra villkoren inom vård och omsorg blir därför en mycket tydlig satsning på kvinnors löner, särskilt arbetarkvinnor. För att kommunsektorn ska lyckas med sin personalförsörjning krävs både stora utbildningssatsningar och betydande ansträngningar för att öka välfärdssektorns attraktivitet. Centralt i detta sammanhang är högre löner, ökad personaltäthet och förbättrad arbetsmiljö. 9.3 Socialtjänsten går på knäna Som en konsekvens av en ökande ojämlikhet och ett djupt rotat klassamhälle lever många barn och vuxna i social utsatthet i Sverige. All form av utsatthet ska så långt det går förebyggas, men när problem uppstår ska samhället kunna bistå med skydd och stöd. Socialtjänsten medarbetare utför i dag på individuell nivå ett arbete långt utöver vad som kan förväntas. Ändå räcker de inte till. Den ständiga resursbrist som präglar socialsekreterares vardag leder till att det inte är möjligt att leverera den sociala service som regler, bestämmelser och i vissa fall lagar reglerar. Under de senaste åren har förväntningarna på socialtjänsten ökat till följd av en otryggare omvärld, ett hårdare samhällsklimat och försämrade levnadsvillkor för många grupper i samhället. Vi ser ökade skillnader i skolan och svårare ekonomiska förut ­ sättningar för många familjer, vilket i sin tur har bidragit till grov kriminalitet där barn både är offer och förövare. Obalans mellan krav och resurser, tillsammans med desinformation har lett till minskat förtroende för socialtjänsten. Behoven av stöd och hjälp ökar, samtidigt som allt fler socialchefer beskriver det som svårare att klara av socialtjänstens uppdrag med befintliga resurser. I socialchefsundersökningen 2020 ställde fackförbundet Vision för första gången frågor till socialchefer om kommunernas ekonomiska situation och dess konsekvenser inom det socialpolitiska området. I denna undersökning svarade en stor andel av social ­ cheferna att de inte hade tillräckliga resurser för att upprätthålla rättssäkerhet och kvalitet. I dag, 2023, har läget förvärrats enligt samma undersökning. Över hälften av socialcheferna svarar att de har svårt att ge insatser individen har rätt till. [62] De verksamhetsområden som sticker ut och som har påverkats särskilt negativt av kommunernas ekonomiska förutsättningar är äldreomsorgen och stöd till barn och unga. Det sociala arbetet måste därför utvecklas på bred front. Samtidigt finns behov av att rikta särskilda insatser för att stärka arbetet med barn och unga i riskgrupp. Alla barn och unga ska ha samma möjligheter till en bra uppväxt, där kriminalitet aldrig ska kunna ses som en lösning på tillvaron. För att barn och unga ska kunna få stöd tidigt måste socialtjänstens medarbetare bli fler och ha möjlighet att arbeta proaktivt. Det handlar exempelvis om att i högre grad kunna fokusera på uppsökande arbete och att motivera familjer att våga ta emot stöd. En ökad tillgänglighet och tillit mellan familjer och socialtjänsten är därför en viktig del för att socialt arbete överhuvudtaget ska kunna utföras. Socialtjänstens barn- och ungdomsvård utgör en stor del av kommunernas individ- och familjeomsorg. Samtidigt är situationen ansträngd och de ekonomiska resurserna små. Vänsterpartiet anser att socialtjänsten ska ha de resurser som krävs för att fullgöra sina skyldigheter gentemot barn och unga, beträffande att genomföra utredningar, följa upp insatser och inte minst ha tid att etablera kontakt och prata med barn och unga. I dag läggs allt mindre tid på samtal och allt mer på myndighetsutövning och kontroll för socialarbetare. De bör i stället få möjlighet att i högre grad fokusera på uppsökande, förebyggande arbete och att motivera familjer att våga ta emot stöd. Socialtjänsten ska vara tillgänglig och välkomnande för barn, unga och deras föräldrar. Insatser ska om möjligt utformas tillsammans med familjen och med barnets bästa i fokus. Det är därför viktigt att socialtjänsten får resurser för att arbeta offensivt och med kompensatoriska åtgärder för att på det viset ge alla barn och unga chans till jämlika livsvillkor. [63] Regeringen beskriver det som att de gör en riktad satsning på brottsförebyggande arbete med 80 miljoner kronor till förebyggande insatser mot gängkriminalitet till nästa år. I själva verket är detta en nedskärning från de 250 miljoner som lagts på detta i år. Vänsterpartiet föreslår en satsning på totalt 350 miljoner per år på förebyggande insatser mot gängkriminalitet – 270 miljoner mer än regeringen 2024. Vänsterpartiets förslag: 1 miljard kronor riktade till socialtjänstens arbete med barn och unga i riskgrupp. 270 miljoner kronor till förebyggande insatser mot gängkriminalitet. Vänsterpartiet vill säkra välfärden Kommuner och regioner ansvarar för större delen av vår gemensamma välfärd – sjukvården, socialtjänsten, äldreomsorgen, skolan och barnomsorgen. Kommunsektorn har också en mycket stark självbestämmanderätt med självständigt politiskt system och självständig förvaltning. Den decentraliseringsmodell som utvecklats i Sverige är en av de mest långtgående i världen. Dock är stora delar av de områden som kommunsektorn ansvarar för reglerade i lag. Kommunsektorn är dessutom en del av vårt totalförsvar. Lagstiftaren och staten har ålagt kommunerna att uppfylla en rad åtaganden på jämlika villkor. I ett sådant decentraliserat system får statsbidrag en mycket viktig roll. Två huvudsakliga motiv föreligger för statsbidrag. Det första motivet baseras på en obalans mellan decentraliserade utgifter och intäkter. Denna obalans, som följer av att det finns en samhällsekonomisk vinst av att decentralisera offentliga utgifter samtidigt som de samhällsekonomiska kostnaderna vid beskattning ofta är lägre på central nivå, gör att staten måste bidra till finansieringen av kommunerna. Det andra motivet baseras på en obalans mellan kommunerna. Denna obalans beror på att kommunerna har olika skattebaser och olika utgiftsbehov och därför olika förutsättningar att på egen hand klara verksamheten. Staten måste se till att det sker en utjämning mellan kommunerna. Det finns dock ingen garanti för att denna ansvarsfördelning består. I takt med att befolkningen ökar och kostnaderna med den så riskerar kommuner och regioner att få stå för en allt större del av finansieringen. Att värdesäkra statsbidragen framstår därför som en av de viktigaste struktur ­ reformerna i dagsläget. Hela kommunsektorn behöver långsiktiga förutsättningar för att bedriva det välfärdsarbete som är så centralt för oss alla. Det handlar också om att skapa transparens kring de förutsättningar som staten bidrar med till kommuner och regioner. Detta är dock en reform som i dagsläget inte har majoritet i riksdagen. Inför i år visade SKR att det saknades 20 miljarder kronor i kommunsektorn. Trots detta tillförde regeringen endast 6 miljarder kronor i generella statsbidrag. SKR:s bedömning för 2024 visar att kommuner och regioner prognosticerar ett underskott på totalt 28 miljarder kronor. [64] Regeringen lade 10 miljarder kronor i generella statsbidrag i sin budgetproposition, tillsammans med en rad riktade (och delvis tillfälliga) bidrag på totalt 6 miljarder kronor. Vänsterpartiet menar att staten bör garantera att det inte sägs upp personal inom välfärden. Vänsterpartiets förslag: Öka resurserna för att möjliggöra bibehållen personaltäthet i välfärden. Totalt föreslår vi 20 miljarder kronor mer än regeringen 2024. Inför en ny resursfördelningsmodell: utred en indexering av statsbidragen så att de kan följa såväl demografin som prisutvecklingen. Minska de riktade statsbidragen I en nyligen publicerad analys av statens styrning av kommuner och regioner, visar Statskontoret att statens detaljerade styrning skapar problem för kommuner och regioner när det gäller möjligheten att styra verksamheten långsiktigt. [65] Statskontoret konstaterar att staten har haft svagt genomslag för vissa av sina övergripande ambitioner, samtidigt som styrningen innebär flera negativa konsekvenser för kommunsektorn. Det styrmedel som är förknippat med flest problem för kommunsektorn är de riktade statsbidragen. Enligt Statskontoret innebär det stora antalet styrsignaler att statens samlade styrning tränger undan prioriteringar och minskar kommuners och regioners möjlighet att styra sina verksamheter långsiktigt och strategiskt. Riktade statsbidrag ger osäkra planeringsförutsättningar, försvårar ett effektivt resursutnyttjande och leder till höga administrativa kostnader. De riktade statsbidragen kan också skapa målkonflikter för kommuner och regioner, exempelvis genom att strida mot en övergripande inriktning såsom vård efter behov. Antalet riktade statsbidrag och kostnadsersättningar var 208 stycken 2022. Samtidigt är det svårt för kommunsektorn att göra 208 prioriteringar. I Riksrevisionens granskning av statens finansiering av kommunerna är en slutsats att mindre kommuner i genomsnitt tar del av färre riktade statsbidrag i jämförelse med större kommuner. [66] Regeringen har inlett ett arbete med att minska antalet riktade statsbidrag. Trots detta fortsätter användningen att vara utbredd. Under 2020 och 2021 berodde det till stor del på hanteringen av coronapandemin. Men till regionerna fortsatte antalet riktade statsbidrag att öka även under 2022. Regeringen använder i stor utsträckning riktade statsbidrag för att förbättra kompetensförsörjningen i kommunsektorn. Problemet är att effekterna inte blir lång ­ siktiga. Kommunsektorn kan inte lita på att finansieringen kommer att finnas kvar, och agerar utifrån en osäker planeringshorisont. Samtidigt är kompetensförsörjning just den typen av problem som kräver långsiktighet. Vänsterpartiets förslag: Vänsterpartiet anser att antalet riktade statsbidrag bör minskas till förmån för ökade generella statsbidrag. Vänsterpartiet avvisar regeringens förslag till anslag på totalt 5 miljarder kronor 2024 som innehåller prestationsbundna insatser för att korta vårdköer. Vänsterpartiet avvisar även regeringens förslag om ett ettårigt sektorsbidrag till regionernas hälso- och sjukvård. Regeringen avsätter 3 miljarder kronor 2024. Nödvändig reformering av tandvården Tänderna är en del av kroppen, och tandvården bör på sikt ingå i sjukvården. Alla ska ha råd att ha bra tänder, inte bara de som kan betala dyra behandlingar. Sedan tandvårds ­ marknaden avreglerades har priserna stigit kraftigt. De höga kostnaderna för under ­ sökning och behandling gör att de som tjänar minst besöker tandläkaren mer sällan eller tvingas att avstå från tandläkarbesök. Personer med väldigt låga inkomster har ingen nytta av dagens högkostnadsskydd eftersom det bara gäller kostnader över 3 000 kronor och endast halva kostnaden ersätts. Det har bidragit till att tandhälsa har blivit en klass ­ markör. Undersökningar visar att sviktande munhälsa påverkar individens förutsättningar på exempelvis arbetsmarknaden. [67] Det är även dokumenterat att olika yrken leder till ojämlikheter, såsom att industriarbetare som jobbar natt har en sämre munhälsa. [68] Vänsterpartiets reformplaner för tandvården i Sverige syftar till ökad jämlikhet, förbättrad tillgänglighet och en bättre generell tandhälsa i befolkningen. En god tand ­ hälsa förebygger allvarlig infektionssjukdom med risk för hjärt-kärlsjukdomar samt allvarliga tandsjukdomar och behandlar vanligt förekommande tandbesvär i syfte att lindra smärta eller öka funktionalitet. Trots tydliga utfästelser från Sverigedemokraterna om progressiva tandvårds ­ reformer går politiken nu i helt fel riktning. Sverigedemokraterna och regeringen vill sänka åldersgränsen för fri tandvård från 23 till 19 år och slopa det dubbla tandvårds ­ bidraget för personer mellan 23 och 29 år. Reformerna infördes tack vare Vänsterpartiet 2019 och har ökat jämlikheten i munhälsa och tillgängligheten till tandvård för unga vuxna. Många unga vuxna slutar att besöka tandvården i förebyggande syfte när de inte längre har tillgång till avgiftsfri tandvård. Det riskerar nu att bli verklighet med Sverigedemokraternas och regeringens förslag. Vänsterpartiet vill inte bara ha kvar dessa reformer, vi vill göra mycket mer. Införandet av ett verkligt högkostnadsskydd inom tandvården skulle ge en betydande fördelningspolitisk effekt. Denna reform efterliknar kostnadsfördelningen inom hälso- och sjukvården. Förslaget innebär att 100 procent av patientens kostnader skulle subventioneras över 1 200 kronor per 12-månadersperiod. [69] Patienternas andel av tandvårdskostnaderna i det statliga tandvårdsstödet skulle sjunka från 63 procent till 33 procent med denna reform. Den beräknade kostnaden för reformen utifrån 2023 års prisnivå är 6,5 miljarder kronor. [70] För att möjliggöra för tandvården att ställa om och genomföra satsningen i praktiken ska den införas den 1 januari 2024 och trappas upp över en treårsperiod. Det innebär: 2024 – högkostnadsskydd över 2 000 kronor – kostnad 4,7 miljarder kronor 2025 – högkostnadsskydd över 1 600 kronor – kostnad 5,6 miljarder kronor 2026 – högkostnadsskydd över 1 200 kronor – kostnad 6,5 miljarder kronor Vinsterna med reformen är många. Ett enhetligt system som är lättförståeligt och väl etablerat bland befolkningen, likt det som gäller inom hälso- och sjukvården, ger sannolikt en hög acceptans. Tandhälsa skulle genom denna reform bli en del av den universella svenska välfärdsmodellen. Fördelningseffekten är god eftersom patient ­ andelen av avgiften för tandvård minskar och den skattefinansierade delen ökar. Vänsterpartiets förslag: Tandvård bör jämställas sjukvården. Vi vill därför likställa tandvårdens hög ­ kostnadsskydd med det för övrig hälso- och sjukvård med en beräknad kostnad på 6,5 miljarder kronor jämfört med dagens system som trappas upp över en treårs ­ period. Reformen införs från den 1 januari 2024 och trappas upp stegvis. Vi avsätter 4,7 miljarder kronor för ändamålet 2024. Glesbygdstillägg inom sjukvården I glest befolkade regioner är det dyrare att bedriva sjukvård. Det är svårare och dyrare att i glesbygd bygga upp enheter för att kunna erbjuda invånarna rimliga restider. Som en följd av det har människor i glesbygdskommuner långt sämre hälsa än genomsnittet, medan boende i rika kommuner runt storstäderna har bättre hälsa. [71] Detta är en konsekvens av marknadslogikens intrång inom sjukvården: Tillgången och använd ­ ningen är som störst där flest och friskast människor finns. För att säkra tillgången till vård även i glest befolkade områden krävs att vi solidariskt via skattesystemet tillför nödvändiga resurser. Som kompensation för geografiska förhållanden har begreppet glesbygdsmedicin vuxit fram. Det innefattar en rad kunskapsområden och metodutveckling som syftar till att kompensera för avståndsproblematik och upprätthålla den bredare kompetens som är nödvändig då befolkningsunderlaget är litet och avstånden stora. Vård i glesbygd omfattar alla slags sjukdomar, olycksfall, symptom och tecken på ohälsa i en befolk ­ ning. Att jobba i glesbygd kräver bred medicinsk kunskap med tillämpning i öppenvård, slutenvård och hemsjukvård. Därutöver fordras ingående kunskap om de sociala, psykologiska, ekonomiska, existentiella och samhällsstrukturella villkor som gäller för människor i glesbygd. Det betyder ett utvecklat och fördjupat närvårdskoncept. Vi i Vänsterpartiet vill använda oss av det kommunala utjämningssystemet för att stärka sjukvården i regioner som har en liten befolkning med stora geografiska avstånd. Resurserna utbetalas då direkt och finansieras helt av staten – utan att någon annan region får minskat anslag. Vården kommer alltid att vara mer kostnadskrävande i gles ­ bygden, därför måste våra gemensamma resurser fördelas efter de förutsättningarna. Vänsterpartiets förslag: Vi avsätter 1 miljard kronor i form av generellt statsbidrag för ett glesbygdstillägg inom sjukvården. Ökad tillgång till psykologisk behandling En fungerande stöttning och vård av psykiska besvär kan avsevärt minska lidandet och ibland helt lindra en person från psykisk ohälsa. Ändå är psykiatrin ett av sjukvårdens mest eftersatta områden. Fokus ligger ofta på korta behandlingar och tillgången på vård är ojämn mellan regionerna. Ofta får även behövande betala själva vid besök hos privata psykoterapeuter. Vänsterpartiets utgångspunkt är att förebyggande och tidiga insatser behöver kombineras med en adekvat vård som är tillgänglig och jämlik över hela landet. Därför måste möjligheter till psykologisk behandling kraftigt öka. I Sverige har Region Skåne möjliggjort användningen av längre behandlingar om 25 sessioner på regionens bekostnad. Vänsterpartiet menar att detta borde vara ett erbjudande i samtliga regioner. Förslaget innebär att individuellt anpassad psykologisk behandling erbjuds inom primärvården genom remiss, för att på sikt bli en del av regionernas reguljära verksamhet. Vi tillskjuter resurser för detta 2024 och använder regeringens ökade budgetmedel 2025 och 2026 för ändamålet. I grunden handlar detta arbete om att likställa den psykiska och den somatiska vården och befästa invånarnas rätt till båda. I ett välfärdssamhälle ska inte psykisk stöttning och vård vara en klassfråga. Vänsterpartiets förslag: Möjliggör en längre, individuellt anpassad psykologisk behandling inom primärvården genom remiss. Budgetmedel: 700 miljoner kronor. Vänsterpartiets satsningar på kommunsektorn Tabell 3 Vänsterpartiets satsningar på kommunsektorn, diff. mot regeringen, mnkr 2024 2025 2026 UO9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg Sektorsbidrag sjukvården –3 000 Prestationsbundna insatser –4 985 –6 480 –2 975 Psykologisk behandling 700 Återhämtningsbonus 350 350 350 Socialtjänsten, barn och unga i riskgrupp 1 000 1 000 1 000 UO13 Integration och jämställdhet Förebyggande insatser mot gängkriminalitet 270 200 200 UO16 Utbildning Fritidshem 250 250 250 Vuxenutbildningen 300 30 30 UO17 Kultur Kulturskolan 100 100 100 Stärk biblioteken 210 210 210 Särskild satsning parasport 175 200 210 Idrott utsatta områden 250 250 250 Nej till nedskärning studieförbunden 250 350 500 Folkhögskolorna 260 360 360 UO22 Kommunikationer Investeringsstöd kollektivtrafik 4 000 4 000 4 000 UO25 Allmänna bidrag till kommuner Generella statsbidrag; bibehållen personaltäthet 20 000 20 000 20 000 Investeringsstöd samhällsfastigheter 2 000 2 000 2 000 Sjukvård glesbygd 1 000 1 000 1 000 Socialtjänsten 350 350 350 Summa 23 480 24 170 27 835 10 Utbildning, bildning och folkbildning Sverige står inför mycket stora samhällsutmaningar, inte minst när det gäller skolan. Barns och ungas psykiska ohälsa har kraftigt försämrats under de senaste åren och allt fler unga dras in i kriminalitet. Förskolan och skolan är helt centrala skyddsfaktorer för dessa problem men det är då avgörande att skolan får de resurser och förutsättningar som behövs. Som det ser ut nu går skolväsendet redan på knäna och det påverkar både lärarna och barnen/eleverna. 64 procent av rektorerna i grundskolan har beskrivit att de under 2023 kommer att vara tvungna att genomföra besparingar som påverkar elevernas möjlighet att nå målen för utbildningen. I samma undersökning svarar endast 10 procent av skolledarna att det finns tillräckliga resurser till extra anpassningar och särskilt stöd för de barn och elever som har behov av det. [72] Fackförbundet Sveriges Lärare visar samtidigt att en majoritet av lärarna upplever att deras klasser/grupper redan innan årets neddragning har alldeles för många barn/elever för att ha en fungerande lärmiljö. [73] Det är mindre än hälften av eleverna som har behov av särskilt stöd som får det. [74] Arbetsmiljöverkets senaste undersökning visar att lärare i hög grad upplever hög arbetsbelastning och att deras arbete är fysiskt och psykiskt påfrestande. [75] Trots att förskolans och skolans roll för att minska samhällsproblemen understryks gång på gång så säkerställer inte regeringen att det finns tillräckligt med resurser för verksamheterna inom skolområdet: förskola, grundskola, fritidshem, gymnasieskolan, vuxenutbildningen och folkhögskolorna – alla vittnar om att det krävs besparingar. Vänsterpartiet föreslår i denna budgetmotion att de generella statsbidragen ska öka kraftigt 2024 och i takt med inflation, löner och befolkningens tillväxt i olika åldersgrupper de kommande åren. Ökade generella statsbidrag till kommuner är den plattform som krävs för att verksamheterna ska få arbetsro för att skapa en långsiktigt trygg, demokratisk och produktiv utbildningssektor. Utöver detta har Vänsterpartiet ett antal förslag som ska öka de kompensatoriska inslagen i skolan och främja deltagandet i förskola och fritidshem, samt föreslår mer resurser till forskning, folkbildning, kulturskolan och idrotten. 10.1 Kompensatorisk resursfördelning i förskolan, grundskolan och gymnasieskolan Förskolan och skolan är grunden för ett demokratiskt samhälle. Barn och unga lär sig inför vuxenlivet, och skolväsendet ska kompensera för ojämlikheterna i samhället. En rad undersökningar från Skolverket och Fackförbundet Sveriges Lärare visar dock att skolan har allt svårare att klara sitt kompensatoriska uppdrag. Unga dras dessutom i högre grad in i gängkriminalitet, och skolan är den plats där flest unga utsätts för brott. Resurserna behöver öka för att öka personaltätheten och minska ojämlikheten i barns förutsättningar. För att förskolan ska kunna leva upp till sitt kompensatoriska uppdrag krävs en resurstilldelning som tar hänsyn till de varierande förutsättningar som råder i olika delar av landet och på olika förskolor. Dagens modell med skolpeng där en viss summa pengar följer med varje elev skapar incitament för stora klasser eftersom kostnaderna för att bedriva undervisning i stort sett är desamma oavsett klassens storlek. Stora klasser innebär därmed ekonomiska över ­ skott, och mindre klasser leder till underskott. Skolor på landsbygd och skolor med elever med behov av mindre undervisningsgrupper missgynnas. Klasstorlek och lärartäthet har betydelse för elevers kunskapsinlärning. Tydligast är det för elever som går de första åren i grundskolan, samt elever som inte får så mycket stöd i sina studier hemifrån. Gymnasieskolan är en frivillig skolform men samtidigt är en gymnasieexamen en avgörande nyckel till arbetsmarknaden och ett vuxenliv med egen försörjning och god hälsa. Därför behöver gymnasieskolans uppdrag och arbetssätt tydligt utgå från mål ­ sättningen att alla ska slutföra en gymnasieutbildning eller motsvarande inom andra skolformer. Betydligt större insatser behöver göras för att få alla unga att påbörja och slutföra en gymnasieutbildning. Gymnasieskolan behöver, precis som övriga skol ­ former, en resurstilldelningsmodell som är mer kompensatorisk än den nuvarande. Vänsterpartiet vill se en ny resursfördelningsmodell för gymnasieskolan, grundskolan och förskoleklass som är mer kompensatorisk. Det likvärdighetsbidrag som finns i dag behöver stärkas och möjligheterna för skolans huvudmän att motverka lik ­ värdighetsbidragets kompensatoriska effekt behöver minska. Den exakta utformningen av den nya modellen behöver utredas tillsammans med andra reformer för att stärka skolans kompensatoriska uppdrag. Vänsterpartiets förslag: Tillsätt en utredning med uppdrag att ta fram en ny resursfördelningsmodell som innebär att resurserna fördelas kompensatoriskt i såväl förskolan och grundskolan som gymnasieskolan. Läs mer om förslagen i Vänsterpartiets budgetmotion för 2023: https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/motion/en-rattvis-vag-genom-krisen-vansterpartiets_ha021299/. Främja ökat deltagande i förskola I Skolinspektionens stora utvärdering av förskolan var den övergripande slutsatsen att kvaliteten varierar alltför mycket. [76] Det är allvarligt eftersom förskolans kompensatoriska uppdrag blir påtagligt i en samhällsutveckling med ökad skolsegregation och socio ­ ekonomiska skillnader. En samstämmig forskning visar att en förskolas möjlighet att vara utjämnande är avhängigt av dess kvalitet. Allra störst betydelse har det för barn från ekonomiskt och socialt utsatta förhållanden. [77] Vänsterpartiet anser att alla barn i Sverige ska erbjudas likvärdig tillgång till för ­ skola. Eftersom förskoleavgiften kan utgöra ett hinder för hushåll med små resurser vill vi genomföra en riktad sänkning av den. Förslaget innebär att det införs ett fribelopp om 20 000 kronor per månad och att den nuvarande gränsen för när maxtaxan börjar gälla höjs med 20 000 kronor per månad. Fribeloppet gör att den nuvarande nivån på maxtaxan inte påverkas. Liknande modell tillämpas redan i dag i flera kommuner, exempelvis Skellefteå. [78] Förslaget skulle innebära att hushåll med inkomster upp till 20 000 per månad inte betalar någon avgift alls. Hushåll med inkomster mellan 20 000 och 74 800 kronor får sänkt avgift och hushåll med inkomster över 74 800 kronor per månad får samma avgift som i dag. Tabell 4 Skillnad förskoleavgift per månad i kronor Hushållsinkomst [79] 1 barn 2 barn 3 barn 19 000 570 950 1 140 29 000 600 1 000 1 200 39 000 600 1 000 1 200 49 000 600 1 000 1 200 59 000 402 670 804 69 000 102 170 204 79 000 0 0 0 Till följd av förslaget får omkring 320 000 hushåll sänkt förskoleavgift. Det kostar staten omkring 1,4 miljarder kronor per år. [80] Vänsterpartiets förslag: Inför ett statligt finansierat fribelopp i förskoleavgiften. Främja ökat deltagande i fritidshemmen Fritidshemmen är en del av en samlad skoldag och ska därför hålla lika hög kvalitet som skolan. Många barn börjar och slutar sin dag på fritidshemmet. Fritidshemmen har också en viktig roll vad gäller informellt lärande. För att främja jämlikhet och jäm ­ ställdhet är det viktigt att uppmärksamma skillnader i nyttjandet av fritidshem. Det kan röra sig om föräldrarnas utbildning, födelseland, civilstånd och även bostadsort. Barn till högutbildade går betydligt oftare på fritidshem än barn vars föräldrar har kortare utbildning. Dessutom vet vi att barn i ekonomiskt utsatta hushåll deltar i mindre utsträckning i organiserade fritidsaktiviteter. Detsamma gäller barn med ensamstående föräldrar, varav de flesta är kvinnor, barn i arbetarhushåll och barn vars föräldrar är födda utomlands. För dessa barn är rätten till bra fritidshem än viktigare. För att fler barn ska kunna ta del av fritidshemmens viktiga verksamhet föreslår Vänsterpartiet att ett fribelopp införs för fritidshemsavgiften så att de med låga inkomster betalar en lägre avgift än i dag, enligt samma utformning som för förskolan. Tabell 5 Skillnad fritidshemsavgift per månad i kr Hushållsinkomst [81] 1 barn 2 barn 3 barn 19 000 380 570 760 29 000 400 600 800 39 000 400 600 800 49 000 400 600 800 59 000 268 402 536 69 000 68 102 136 79 000 0 0 0 Till följd av förslaget får omkring 260 000 hushåll sänkt fritidshemsavgift. Det kostar staten omkring 640 miljoner kronor per år. [82] Precis som inom förskolan behövs personalförstärkningar, och staten behöver gå in med mer resurser som fördelas efter behov. Det skulle förbättra möjligheterna att bedriva en meningsfull verksamhet med hög pedagogisk kvalitet. Vänsterpartiet vill se en särskild satsning på ökad personaltäthet där behoven är som störst. För det avsätter vi 250 miljoner kronor per år. Vänsterpartiets förslag: Inför ett statligt finansierat fribelopp i fritidshemsavgiften. En statligt finansierad satsning på ökad personaltäthet där behoven är som störst. Högre utbildning: universitet och högskola Nuvarande resursfördelningssystem för högre utbildning har snart funnits i 30 år. I dag får utbildningarna en finansiering som styrs av en prislapp där olika utbildningar får olika anslag. Sedan prislappssystemet infördes 1993 har visserligen vissa justeringar i beloppen gjorts men modellen bygger på utbildningarnas kostnader i början på 1990-talet. Vänsterpartiet menar att dessa prislappar behöver ses över och finansierings ­ systemet göras om så att finansieringen följer högskolans och utbildningarnas behov och förändringar i kostnader. Vänsterpartiet välkomnar att regeringen höjer prislappen för naturvetenskapliga, tekniska och farmaceutiska utbildningar men anser att alla prislappar behöver höjas. I väntan på en mer genomgripande förändring föreslår Vänsterpartiet en höjning av samtliga prislappar med 1 000 kronor per helårsstudent från 2024. Förslaget beräknas öka statens utgifter med omkring 324 miljoner kronor. Även statens system för hyressättning behöver ses över. Som ordförandena för tre av landets största universitet påpekat, passar högskolesektorns specialiserade lokaler dåligt för ett system med marknadshyror [83] . När inflationen gör att hyran stigit med mer än 10 procent riskerar det att gå ut över lärosätenas verksamhet [84] . Genom forskning skapas ny kunskap. Denna kunskap är viktig för att utveckla ekonomin, skapa arbetstillfällen, förbättra välfärden och skapa ett ekologiskt och socialt hållbart samhälle. Forskning behövs även för att utsätta vårt samhälle för kritisk gransk ­ ning i syfte att utveckla demokratin och kultur- och samhällslivet. Därför behövs ett ökat stöd till den fria forskningen. Vänsterpartiet stödjer en sammanhållen forskningspolitik och står bakom ambi ­ tionerna om en mer jämställd akademi. Styr- och resursutredningens resonemang om forskningsmedel tydliggjorde att lärosätenas anslag för forskning behöver öka. Vi vill avsätta ytterligare 500 miljoner kronor 2024 och 1 miljard kronor per år från 2025 till forskning, genom en förstärkning av basanslagen. Denna satsning är inte styrd eller riktad utan används på de sätt som lärosätena anser mest lämpligt. Vänsterpartiets förslag: Höj ersättningen till lärosätena per helårsstudent med 1 000 kronor per helårsekvivalent från 2024. Avsätt 500 miljoner kronor extra till forskning genom förstärkning av basanslagen 2024 och 1 miljard kronor från 2025. Stöd till folkbildningen Folkbildningen är en viktig plattform för människors möjlighet till bildning och utveckling under hela livet. Den stärker demokratin och människors möjlighet att delta i samhället. Folkhögskolorna har en alldeles särskild roll i att erbjuda utbildning för de som saknar grundskole- eller gymnasieutbildning och ett viktigt mål är att utjämna utbildningsklyftor och att höja utbildningsnivån generellt i samhället. Folkbildningen möjliggör också att människor kan ta del av kultur, skapa kultur och verka inom kulturen oavsett var i landet man bor. Folkbildningsanslaget har ingen lön- och prisuppräkning och har därför urholkats över tid. Dessutom har staten utökat antalet platser på folkhögskolorna utan att medfinansiering funnits från regionerna och därför finns ett behov av att öka ersättningen till folkhögskolorna för att kompensera det bortfallet. Vi satsar 160 miljoner kronor med start år 2024 för det ändamålet. Arbetslösheten är fortsatt hög och folkhögskolan är duktiga på att nå dem med kort utbildning som står långt från arbetsmarknaden. Vi föreslår därför en särskild satsning med 3 000 extra platser på folkhögskolan. För det avsätter vi 200 miljoner kronor per år med start år 2024. De asylsökande och de flyktingar från Ukraina som inte haft rätt att läsa sfi har erbjudits insatserna Svenska från dag 1 och Vardagssvenska genom studieförbunden. Studieförbunden bedömer att det här är grupper som fortsatt behöver mycket stöd, och kriget i Ukraina kan tyvärr pågå under lång tid. Vi beklagar att regeringen under 2023 tagit bort den riktade satsningen för föräldralediga nyanlända och personer långt från arbetsmarknaden. Vänsterpartiet avsätter 110 miljoner kronor per år för dessa två riktade satsningar med start år 2024. Vi avvisar också regeringens stora sänkning av stödet till studieförbunden. Studieförbunden fyller en unik roll i svensk utbildning och når ut till fler och bredare. Förutom att erbjuda svenska från dag 1 är också studieförbunden för många en första kontakt med det svenska föreningslivet och en väg in i samhället. Vänsterpartiets förslag: Stärk folkbildningen med 720 miljoner kronor per år med start år 2024. Kulturskolor för alla barn Kulturskolan är landets största barn- och ungdomskulturverksamhet och spelar en viktig roll för barns och ungas kulturskapande. Alla barn ska uppmuntras att söka kunskap och lära sig nya saker, vidga sin värld och få del i nya sammanhang. Barn som ges möjlighet att utöva kultur får ökat självförtroende, stärker sin problemlösningsförmåga och blir bättre på socialt samspel. Drama, dans, bildkonst, film, musik och andra kulturyttringar är viktiga för att stärka barns möjligheter att uttrycka sig med mer än det talade språket. Dock kan avgiften till kulturskolan vara ett stort problem som utestänger många. Vänsterpartiet föreslår därför en satsning med 300 miljoner kronor per år för att påbörja arbetet med att göra kulturskolan avgiftsfri. Regeringen sänkte i år utvecklingsstödet för kulturskolor som Vänsterpartiet var med och införde 2018. Under pandemin låg nivån på 200 miljoner kronor och vi ser att köerna till kulturskolan ökat på flera håll i landet sedan dess. Kulturskolorna var under ­ finansierade redan innan den ekonomiska krisen och därför behövs mer medel för att säkra ungas fritid och kulturutövande. Vänsterpartiets förslag: Avsätt medel för att utveckla landets kulturskolor och påbörja arbetet med att göra dem avgiftsfria: 400 miljoner kronor per år med start år 2024. Stärk idrotten Barns och ungdomars deltagande i idrott har blivit en klassfråga. Det påverkar både rätten till en meningsfull fritid och rätten till fysisk och psykisk hälsa. Det finns en tydlig koppling mellan låg socioekonomisk status och ohälsa. För Vänsterpartiet framstår det som mycket angeläget att utjämna de växande klyftorna bland barn och ungdomar. Idrottande, i förening, spontant med vänner eller på egen hand, har stor potential att ge människor glädje, välmående och ett socialt sammanhang. När klyftor, utanförskap och social otrygghet ska bekämpas är därför idrotten en mycket viktig aktör. Vänsterpartiet vill se en höjning av det generella anslaget till idrotten. Det behövs pengar för att föreningarna ska kunna upprätthålla sin verksamhet när mycket blivit dyrare. Energikostnaderna och hyrorna har ökat mycket det senaste året. I slutänden blir det medlemmarna i föreningen som får betala via ökade deltagaravgifter, vilket riskerar att utestänga ännu fler barn. Idrottsföreningarna behöver locka fler ledare och göra plats fler barn att delta. Det krävs ett krafttag från kommunerna för att skapa nya platser för idrott och renovera slitna och trasiga idrottsytor runt om i landet. Regeringens satsning på fritidskortet kommer falla platt om det inte finns platser att träna och tävla på eller ledare som kan ta emot den beräknade tillströmningen av intresserade barn. Ungas fritid bör vara en prioritet och då krävs ett helhetsgrepp. Vänsterpartiet vill även se en anslagshöjning riktad till parasporten. Samhället måste kunna garantera allas rätt till motion, och föreningsidrott och parasporten är en viktig del i det. Vänsterpartiets förslag: Stärk idrotten och parasporten med 430 miljoner kronor med start år 2024. 11 En arbetsmarknadspolitik i akut kris Sverige är på väg in i en lågkonjunktur. Konjunkturinstitutet bedömer att arbetslösheten kommer att öka till 8,2 procent under nästa år och vara fortsatt hög 2025. [85] Vänster ­ partiets politik strävar mot full sysselsättning. Med full sysselsättning menar vi att alla som vill och kan arbeta ska ha ett arbete som det går att försörja sig på. Ingen ska behöva gå arbetslös annat än under korta perioder och sysselsättningsgraden ska vara tillräckligt hög för att finansiera en generös offentlig välfärd. En sådan politik kräver en aktiv arbetsförmedling och arbetsmarknadspolitik samt robusta trygghetssystem för individer när de inte kan eller får arbeta. 11.1 En aktiv arbetsmarknadspolitik Vänsterpartiet vill återupprätta den aktiva arbetsmarknadspolitiken. Det kräver dels en arbetsförmedling som fungerar, dels större satsningar på aktiva åtgärder som rustar och höjer de arbetssökandes kompetens. Fokus ska ligga på att förebygga och bryta långtids ­ arbetslösheten. 11.1.1 Arbetsförmedlingen En sammanhållen statlig arbetsförmedling med nationell överblick är en förutsättning för att kunna föra en aktiv arbetsmarknadspolitik. Arbetsförmedlingen ska finnas i hela landet för att garantera att alla medborgare ges ett likvärdigt stöd oavsett var man bor. Myndigheten ska fokusera på att rusta de arbetssökande och matcha dem mot de jobb som finns och växer fram. Verksamheten ska bedrivas i offentlig regi utan vinstintresse och antalet privata aktörer bör begränsas. Insatserna ska vara individuellt anpassade och effektiva. Samrådet mellan Arbets ­ förmedlingen och arbetsmarknadens parter bör stärkas i syfte att ta till vara parternas unika kompetens om arbetsmarknadens funktionssätt. Myndighetens samverkan med kommuner, regioner och näringsliv bör utvecklas. Vänsterpartiet anser att Arbetsförmedlingen behöver reformeras för att på ett bättre sätt ge stöd till arbetslösa och möjliggöra för fler arbetsgivare att hitta rätt kompetens. Den pågående reformeringen, som ursprungligen bygger på januariavtalet och innebär att en stor del av Arbetsförmedlingens verksamhet privatiseras, är fel väg att gå. För det första finns en uppenbar risk för oseriösa privata utförare som ser en möjlighet att tjäna pengar på arbetslösa – en upprepning av tidigare liberala ”reformer” som jobbcoacher och etableringslotsar. [86] , [87] För det andra finns en uppenbar risk att arbetssökande som står långt från arbetsmarknaden kommer att få sämre möjligheter till stöd. Dels eftersom de inte omfattas av de matchningstjänster som de fristående aktörerna tillhandahåller, dels eftersom det ekonomiska stödet till matchningstjänsterna tar resurser från insatser riktade till dem som står längst från arbetsmarknaden. För det tredje finns det en uppenbar risk för s.k. vita fläckar på kartan, dvs. orter där fristående aktörer väljer att inte etablera sig p.g.a. otillräckligt befolkningsunderlag. I kombination med de omfattande nedskärningar inom Arbetsförmedlingen som skett de senaste åren, där ett stort antal lokalkontor lagts ner och flera tusen anställda sagts upp, riskerar det att leda till att arbetslösa på vissa orter i Sverige lämnas utan stöd. För personer som står långt från arbetsmarknaden, som ofta är i behov av mycket stöd och personlig service, kommer detta att vara förödande. Forskning visar att förstärkta förmedlingsinsatser, i form av fler möten med arbets ­ förmedlare, leder till lägre arbetslöshet bland dem som får ta del av insatserna. [88] Förstärkta förmedlingsinsatser, där arbetssökande ges personlig hjälp och stöd med jobbsökande, är särskilt viktigt för långtidsarbetslösa. Vänsterpartiet vill satsa mer på förstärkta förmedlingsinsatser i Arbetsförmedlingens regi. Vi vill att myndigheten ska reformeras på basis av en seriös och genomtänkt diskussion om den samlade arbetsmarknadspolitiken. Arbetsmarknadspolitiken ska inte vara en marknad för välfärdsprofitörer utan tas tillbaka i statlig kontroll för att skapa en bättre fungerande myndighet. I budgetpropositionen för 2024 föreslår regeringen en förstärkning av myndighetens förvaltningsanslag med 200 miljoner kronor i syfte att förbättra Arbetsförmedlingens förutsättningar att hantera en ökad arbetslöshet samt höja kvaliteten i myndighetens kontrollarbete (prop. 2023/24: Utgiftsområde 14, s. 35). Vänsterpartiet välkomnar anslagshöjningen, men kan konstatera att Arbetsförmedlingen behöver betydligt mer resurser för att hantera sitt uppdrag i ett läge där konjunkturen mattas av, varslen ökar och arbetslösheten förväntas stiga. Utöver mer resurser behöver Arbetsförmedlingens uppdrag och styrning förändras. Vänsterpartiets förslag: Riv upp privatiseringen av Arbetsförmedlingen. Säkerställ lokal närvaro i hela landet. De kontor som lagts ner ska öppnas på nytt. Säkerställ likvärdig service i hela landet. Anställ mer personal som kan bemanna kontoren. Digitala tjänster ska vara en möjlighet, personlig service en rättighet. Prioritera de långtidsarbetslösa. Ändra förordningen (2007:1030) med instruktion för Arbetsförmedlingen i syfte att understryka att det är en prioriterad uppgift för myndigheten att tillhandahålla verksamma insatser för långtidsarbetslösa. Ge Arbetsförmedlingen resurser och verktyg för att anvisa fler arbetslösa till utbildning – både reguljär utbildning och arbetsmarknadsutbildning. Utvidga målgruppen och genomför insatserna tidigare under arbetslöshetsperioden. Inrätta särskilda kontor med fokus på långtidsarbetslösa. Avskaffa nuvarande system med aktivitetsrapporter. Inför ett nytt system med mindre fokus på kvantitativ sökaktivitet. Bygg upp stödet till personer med funktionshinder. Säkerställ att arbetssökande med funktionsnedsättning ges tillgång till handläggare med specialistkompetens och effektivisera handläggningen av stöden till personer med funktionsnedsättning. Vänsterpartiets satsning på att stärka Arbetsförmedlingen innebär att myndighetens anslag ökas till en nivå som motsvarar den som gällde innan nedmonteringen. Vänsterpartiets förslag: En höjning av anslaget för Arbetsförmedlingens förvaltningskostnader utöver regeringens förslag med 1,5 miljarder kronor 2024, 2 miljarder kronor 2025 och 3 miljarder kronor 2026. Arbetsmarknadsutbildning Utvärderingar visar på positiva effekter av arbetsmarknadsutbildning, vad gäller både övergång till arbete och inkomstutveckling. Arbetsmarknadsutbildning leder i hög utsträckning till arbete och ger långsiktigt positiva effekter på deltagarnas arbets ­ inkomster. De senaste åren har utbildningarnas effekt förbättrats. Det beror dels på att utbildningarna anpassats mer efter arbetsmarknadens behov, dels på att endast de arbetssökande som har nytta av programmen deltar. [89] Trots goda resultat har antalet deltagare i arbetsmarknadsutbildning minskat de senaste åren. Under 2022 genomgick endast 6 400 personer en arbetsmarknadsutbildning. [90] Vänsterpartiet vill att fler arbetslösa ska ges möjlighet att delta i arbetsmarknads ­ utbildning. Antalet platser bör utökas med ett mål om att minst 20 000 personer bör genomgå arbetsmarknadsutbildning per år. Samtidigt bör kvaliteten på utbildningarna förbättras och i högre grad än i dag riktas mot bristyrken. Särskild vikt bör läggas på att erbjuda utbildningar till kvinnor som fortfarande är underrepresenterade i arbets ­ marknadsutbildningarna. Arbetsförmedlingen bör ges möjlighet att bedriva arbets ­ marknadsutbildning i egen regi, genomföra den tillsammans med kommuner och andra offentliga aktörer eller välja att använda utbildningar inom det reguljära utbildnings ­ systemet. På sikt bör de privata anordnarna av arbetsmarknadsutbildning fasas ut. Regeringen gör även i år bedömningen att det finns utrymme för effektiviseringar av arbetsmarknadspolitiken och skär därför ner på anslaget till arbetsmarknadspolitiska program och insatser med ca 2,3 miljarder kronor 2024. Besparingen innebär dels färre introduktionsjobb, dels färre matchningstjänster. Regeringen motiverar nedskärningen med att andra insatser, såsom etableringsjobb, införs. Vänsterpartiet välkomnar att regeringen avser att införa etableringsjobb i enlighet med parternas överenskommelse, men anser att etableringsjobb bör ses som ett komplement till befintliga subven ­ tionerade anställningar – inte som en ersättning för. I ett läge där konjunkturen mattas av, varslen ökar och arbetslösheten förväntas stiga behövs fler arbetsmarknadspolitiska insatser – inte färre. Vänsterpartiet välkomnar samtidigt att regeringen bedömer att de minskade medlen innebär färre deltagare i matchningstjänster, dvs. upphandlade förmedlingstjänster via externa aktörer. Vi anser dock att dessa medel bör användas till andra former av arbetsmarknadspolitiska insatser inom ramen för anslaget, däribland arbetsmarknadsutbildning. Vänsterpartiets förslag: Att antalet personer i arbetsmarknadsutbildning ökar till 30 000 totalt per år 2026, vilket innebär en ökning med 20 000 platser jämfört med 2022. Ökningen bör ske stegvis och innebär att statens kostnader ökar med 2,5 miljarder kronor 2024, 3 miljarder kronor 2025 och 4 miljarder kronor 2026. [91] Höj och indexera lönetaken för subventionerade anställningar Studier visar att subventionerade anställningar generellt sett ger goda resultat, både för de individer som omfattas och för de anställande företagen. Personer som haft en subventionerad anställning får i allmänhet snabbare ett jobb utan stöd jämfört med dem som varit öppet arbetslösa. Vänsterpartiet vill satsa mer på subventionerade anställ ­ ningar, såväl för personer med kort tid i arbetslöshet som för långtidsarbetslösa. Samtidigt finns risk för undanträngningseffekter, utnyttjande och segmentering. [92] För att motverka detta bör regelverket kring subventionerade anställningar stramas upp. Samrådshanteringen mellan Arbetsförmedlingen och berörda fackförbund behöver förbättras och regelverket för samtliga subventionerade anställningar förtydligas så att löner och övriga villkor blir i nivå med kollektivavtal i branschen. [93] Subventionerat anställda är överrepresenterade i lågkvalificerade yrken i vissa specifika branscher och har sämre löner och villkor än övriga arbetstagare. Inom hotell- och restaurangbranschen har nästan en tiondel av arbetskraften någon form av subventionerad anställning. Inom SCB:s yrkeskategori nio (yrken med låga formella utbildningskrav) hade närmare en femtedel av landets anställda en lönesubvention under de senaste åren. En huvudorsak till denna segmentering är regeringens lågt satta lönetak på 20 000 kronor per månad. Det innebär att arbetsgivaren inte subventioneras för den del av lönen som överskrider taket. För att motverka segmenteringen, och öppna upp för subven ­ tionerade anställningar i fler branscher där löner och villkor är bättre, föreslår Vänster ­ partiet att lönetaken höjs och indexeras. Vi menar att lönetaken för subventionerade heltidsanställningar bör ligga på 40 000 kronor per månad. Höjningen från dagens nivå bör ske stegvis med 5 000 kronor per år över en fyraårsperiod (2024–2027) för att åstadkomma en god förutsägbarhet för arbetsförmedlare, arbetsgivare och arbetssökande. Därefter bör taket indexeras i enlighet med inkomstindex. Reformen beräknas kosta mellan 700 miljoner kronor och 2,4 miljarder kronor från 2024 till 2026. [94] Vänsterpartiets förslag: Höj lönetaken för subventionerade heltidsanställningar med 5 000 kronor per år över en fyraårsperiod (2024–2027). Arbetslöshetsförsäkringen För att den som förlorar jobbet ska kunna få goda möjligheter att antingen ställa om eller hitta ett jobb som motsvarar ens kompetens behöver arbetslöshetsförsäkringen ge en rimlig ersättning. Vänsterpartiet menar att 80 procent av inkomsten är en rimlig nivå för att säkra inkomsttryggheten och omställningsförmågan för individen. Under pandemin genomförde regeringen flera tillfälliga förstärkningar av arbetslös ­ hetsförsäkringen. Bland annat höjdes ersättningsnivåerna och arbetsvillkoret justerades så att fler kunde kvalificera sig för ersättning. De tillfälliga förstärkningarna av a ‑ kassan innebär att knappt 4 av 10 av de heltidsarbetande får 80 procent av sin tidigare lön i ersättning från a ‑ kassan. Genom budgetpropositionen för 2023 och proposition 2022/23:85 En fortsatt stärkt arbetslöshetsförsäkring permanentades de tillfälliga förstärkningarna av arbetslöshets ­ försäkringen. Det har av regeringen beskrivits som en satsning på arbetslöshetsför ­ säkringen, men i praktiken innebär det en fortsatt urholkning av ersättningsnivåerna. Eftersom golv och tak anges i nominella belopp och därmed varken följer pris- eller löneutvecklingen, innebär det en årlig urholkning i takt med att lönerna stiger. Detta illustreras i figuren nedan. Figur 20 Andel löntagare som får 80 procent av tidigare inkomst från a-kassan Källa: SCB. Figur 20 visar hur stor andel av löntagarna som får 80 procent av sin tidigare inkomst i ersättning från arbetslöshetsförsäkringen. För de första hundra dagarna är det alltså drygt hälften av löntagarna som är försäkrade i den omfattningen och efter de första hundra dagarna rör dig sig om ca 30 procent. De förstärkningar som genomfördes med anledning av pandemin synliggörs av att kurvorna pekar uppåt 2020. Som framgår av figuren minskade dock denna andel redan 2021 och ytterligare 2022 och 2023. Detta gör det svårt att beskriva regeringens förbättringar inom arbetslöshetsförsäkringen som några reella förbättringar. Vänsterpartiets mål är att 80 procent av löntagarna ska få 80 procent av sin tidigare lön vid arbetslöshet. Vi vill därför höja den högsta dagpenningen och grundbeloppet (tak och golv), indexera ersättningsbeloppen till löneutvecklingen, höja ersättningsnivån till 80 procent för hela ersättningsperioden samt för tid med aktivitetsstöd, förbättra kvalificerings- och ersättningsvillkoren och återinföra studerandevillkoret. Reformerna ska ske successivt enligt följande modell: 2024 permanentas de tillfälliga kvalificerings- och ersättningsreglerna som gällt under pandemin, och karensdagarna i a ‑ kassan avskaffas. Ersättningsnivån ändras så att den uppgår till 80 procent av den tidigare lönen under hela ersättningsperioden, även för dem med aktivitetsstöd. Taket i a ‑ kassan höjs för hela ersättningsperioden, även för dem med aktivitetsstöd så att 80 procent av löntagarna hamnar under det. Samma år höjs grundbeloppet och ersättningarna i aktivitetsstödet i relation med höjningen av taket. 2025 återinförs studerandevillkoret. 2026 inkomstindexeras ersättningsnivåerna i arbetslöshetsförsäkringen. De tillfälliga kvalificerings- och ersättningsreglerna som gällde under pandemin, och som permanentades genom budgetpropositionen för 2023, innebär att taket i a ‑ kassan uppgår till 1 200 kronor per dag under de 100 första dagarna och därefter 1 000 kronor per dag, samt att ersättning enligt grundförsäkringen uppgår till 510 kronor per dag och den tillfälligt lägsta nivån för grundbeloppet på 255 kronor bibehålls. Vänsterpartiets förslag om att taket i arbetslöshetsförsäkringen ska uppgå till en nivå som innebär att 80 procent av löntagarna har inkomster under det innebär att det höjs till 1 714 kronor per dag. Taket i grundförsäkringen höjs till 688 kronor per dag och grund ­ beloppet till 344 kronor per dag. Till följd av våra förslag får deltagarna i de arbets ­ marknadsåtgärder vi satsar på en högre ersättning, vi underlättar därmed omställningen. Förslagen innebär att en medelinkomsttagare som varit arbetslös i över 100 dagar får drygt 4 000 kronor mer per månad. Den som har ersättning enligt grundförsäkringen får mellan omkring 2 000 och 4 000 kronor mer per månad. Vänsterpartiets föreslagna förstärkning av arbetslöshetsförsäkringen försvagar de offentliga finanserna med 4,5–4,9 miljarder kronor under 2024–2026. Att återinföra studerandevillkoret för samma period kostar 1 miljard kronor. [95] Vänsterpartiets förslag: Reformera a ‑ kassan enligt beskrivningen ovan. 12 Förbättrad arbetsmiljö i statlig sektor Sedan början av 1990-talet har arbetslivet blivit alltmer slimmat, med ett högre arbets ­ tempo i kombination med att vissa grupper fått försämrade möjligheter att påverka sin arbetssituation. Det är en av de bärande förklaringarna bakom de ökade sjuktalen och den växande ohälsan i arbetslivet, enligt exempelvis Töres Theorell, professor vid Karolinska institutet . Han nämner särskilt kvinnor som är anställda i offentlig sektor. [96] I samband med 1990-talskrisen infördes en ny modell för att beräkna årliga kostnadsökningar i stadsbudgeten. Pris- och löneomräkningsmodellen, som den kallas, innebär att statens kostnad för priser och löner räknas upp automatiskt och följer utvecklingen i andra sektorer. Modellen innehåller ett s.k. produktivitetsavdrag – en årlig generell besparing i statsförvaltningen. Avdraget syftar till att öka förändrings ­ takten i staten och därmed produktiviteten. Tanken är att staten ska följa näringslivets produktivitetsökning, göra samma effektiviseringar och styras med samma priori ­ teringar som ett privat vinstdrivande företag. Produktivitetsavdraget är därmed ytter ­ ligare en del av den nyliberala ekonomiska politik som fick stort genomslag under 1990-talet, där offentlig verksamhet alltmer kom att styras utifrån näringslivets principer, med bristande offentlig service som följd. I takt med insikten att staten inte är ett företag och att offentlig verksamhet styrs av en annan logik än näringslivet, har 1990-talspolitiken kommit att ifrågasättas alltmer. Vänsterpartiet anser att dagens modell för pris- och löneomräkning har stora brister, särskilt vad gäller löneomräkningen. Olika verksamheter har mycket olika förutsätt ­ ningar för att klara av en årlig effektivisering, varför det uppstår ett ständigt och svårhanterat sparbeting. Detta skapar press på arbetsförhållandena och riskerar att undergräva kvaliteten och professionaliteten i de statliga verksamheterna. Fackförbundet ST, som organiserar tjänstemän inom statlig verksamhet, har analyserat effekterna av produktivitetsavdraget sedan det infördes 1994. Enligt deras beräkningar har det lett till en urholkning av lönekostnadsanslagen med motsvarande 44 procent eller ca 62 miljarder kronor per år inom statlig sektor sedan 1994. [97] Enligt ST:s bedömningar har det inte påverkat lönenivåerna för statliga tjänstemän utan troligen bidragit till att antalet sysselsatta i sektorn har halkat efter, i jämförelse med privat sektor. Enligt ST skulle andelen anställda i statlig förvaltning ha varit 31 procent högre 2020 om produktivitetsutvecklingen hade skett i samma takt som i privat sektor. Det motsvarar 76 000 jobb, eller ca 54 miljarder kronor. Om inte produktivitetsavdraget hade funnits skulle lönekostnadsanslagen till myndigheterna ha varit 53 procent högre 2026. Enligt ST:s prognos kommer skillnaden i andelen anställda mellan privat sektor och statlig förvaltning växa till 37 procent år 2026. Det motsvarar 100 000 färre anställda inom statlig sektor, i jämförelse med utvecklingen i privat sektor. Vänsterpartiet anser att produktivitetsavdraget bör avskaffas och att pris- och löneomräkningsmodellen bör ses över. I en sådan översyn bör andra modeller för att stärka effektiviteten inom statlig sektor undersökas. I regeringens och Sverigedemokraternas budget genomförs i stället en generell besparing inom statsförvaltningen. Den innebär drygt 1 miljard kronor mindre till svenska myndigheter utöver det årliga produktivitetsavdrag som redan görs. För de flesta myndigheter handlar det om en neddragning motsvarande 1 procent av förvalt ­ ningsanslaget. För universitet och högskolor handlar det om neddragningar om 0,5 procent av utbildnings- och forskningsanslagen. Besparingen görs helt utan att presentera någon plan för hur detta ska gå till. Bara rättsvårdande myndigheter och myndigheter inom försvar och säkerhet undantas. Dessa undantag är förenklade. Exempelvis undantas inte Kronofogdemyndigheten, som spelar en viktig roll i att beslagta kriminellas tillgångar. Att statsförvaltningen ska fungera effektivt är naturligtvis centralt för att upprätthålla medborgarnas förtroende. En illa skött besparing där kärnverksamheten drabbas kommer istället att få motsatt effekt. Fackförbundet ST ser flera områden där stats ­ anställdas arbetssituation försämras. Det innebär i sin tur försämrad service till med ­ borgarna. [98] ST konstaterar att myndigheter redan i dag har stora svårigheter i fråga om att rekrytera och behålla personal och att besparingen kommer att göra det svårare för staten att klara av sin kompetensförsörjning. Vänsterpartiets förslag: Avskaffa produktivitetsavdraget och se över pris- och löneomräkningsmodellen. Slopa regeringens generella besparing i statsförvaltningen. 13 Ekonomisk politik för en rättvis grön klimatomställning Klimatfrågan förutsätter samhällets handlingskraft och beslutsamhet. Vänsterpartiet arbetar för att klimatomställningen ska göras till en central del av den ekonomiska politiken. På mycket kort tid behöver omställningen av vår konsumtion och produktion sättas i centrum av samhällets utveckling för att vi ska nå de ambitiöst satta klimat ­ målen. Politiken har alltför länge satt sin tilltro till marknadens krafter i hopp om att klimatomställningen ska hanteras utan det aktiva samhällets inblandning. Men marknaden kan inte lösa kritiska systemfrågor. Det går exempelvis inte att bygga elbilar om det inte finns tillräckligt med laddstolpar eller en utbyggd förnybar elproduktion och nätkapacitet. Konsumtion som är fossilfri måste också initialt kunna utvecklas utan det grundläggande marknadskravet på lönsamhet. Det helhetsansvaret kan bara det offentliga ta och när det inte görs hålls nödvändiga förändringar tillbaka. Sammantaget gör det att införandet av ny teknik går alldeles för långsamt och mycket av utsläppsminskningarna i praktiken måste tas via beteendeförändringar och minskad konsumtion, en strategi som både riskerar att möta stort motstånd och dras med betydande ineffektivitet. Ett annat lika viktigt skäl är att pris på koldioxid – koldioxidskatt – har en regressiv effekt. Höginkomsttagare som konsumerar mer (och bidrar med större utsläpp) betalar förvisso mer i kronor men som andel av inkomsten blir effekten mindre än för låg- och medelinkomsttagare. Det innebär att effekten blir att marknaden skapar mest undan ­ trängning av konsumtion hos de hushåll som redan i dag har lägst utsläpp och inte heller kan bibehålla sin konsumtion med hjälp av minskat sparande. 13.1 En investeringsplan för grön omställning Med en annan politik skulle Sverige ha goda förutsättningar att nå de ambitiöst satta klimatmål som vi har åtagit oss att leva upp till. Genom gemensamma ansträngningar och ett aktivt samhälle som investerar i klimatet och miljön kan vi åstadkomma en verkligt meningsfull och effektiv klimatomställning. Vänsterpartiet vill ta sikte på en klimatpolitik som är strukturerad, omfattande och folkligt förankrad. För att klimat ­ omställningen ska bli verkningsfull måste hela samhället och alla delar av ekonomin ställas om. Genom investeringar på 700 miljarder kronor vill vi de kommande tio åren se till att klimatomställningen accelereras på det sätt som efterfrågas av bl.a. Klimatpolitiska rådet. Med Vänsterpartiets föreslagna investeringar kommer Sverige att ta reella steg mot att bli världens första fossilfria välfärdsland. Vi går från ord till handling och föreslår en omställningspolitik som kommer att märkas i alla delar av vårt samhälle. Redan nästa år behöver samhället dels genomföra viktiga klimatinsatser, såsom att kraftigt sänka biljettpriserna i kollektivtrafiken och stärka järnvägsunderhållet, dels inleda ett strukturerat arbete inför vår tids stora investeringsåtagande. Vänsterpartiet föreslår att en klimatinvesteringsmyndighet inrättas som ges i uppdrag att planera, samverka och strukturera det gröna investeringsprogram som sjösätts fullt ut 2025. Vänsterpartiets klimatinvesteringspaket: Investera 490 miljarder kronor över tio år i en stärkt transportinfrastruktur med fokus på järnvägsutbyggnad. Investera 130 miljarder kronor över tio år i bygg- och fastighetssektorn för klimatrenoveringar och förbättrad nybyggnation. Investera 100 miljarder kronor över tio år i ett robust elnät och förnybar elproduktion. Stärk skyddet av värdefull natur och återställ naturliga kolsänkor. Investera för ökad sysselsättning Vänsterpartiet söker mandat för att genomföra ett historiskt omfattande investerings ­ paket för klimatet. Genom nämnda investeringar på 700 miljarder kronor vill vi de kommande tio åren se till att klimatomställningen accelereras. Vi föreslår en investerings ­ l edd klimatpolitik för att främja utvecklingen inom tre områden: transporter, energi och bostäder. Med Vänsterpartiets föreslagna investeringar skulle Sverige ta reella steg mot att bli världens första fossilfria välfärdsland. Ett sådant omfattande investeringspaket får också positiva effekter på svensk ekonomi och arbetsmarknad. Olika typer av offentliga satsningar får olika effekter på ekonomin och på de offentliga finanserna. En satsning som till stor del ökar efterfrågan på inhemskt producerade varor och tjänster ger en positiv effekt på den svenska produktionen och sysselsättningen. Det ger i sin tur s.k. multiplikatoreffekter eftersom en högre syssel ­ sättning och lägre arbetslöshet ger högre hushållsinkomster, när människor går från arbetslöshet till arbete. Många av investeringsbehoven relaterade till klimatomställ ­ ningen är tydligt arbetskraftsintensiva. Ett exempel är energieffektivisering av bostads ­ sektorn. Ett annat exempel är utbyggnad av laddinfrastruktur för att påskynda elektrifieringen av transportsektorn. Den typen av investeringar ger större effekt på sysselsättningen än investeringar som har stor kapitalintensitet. Offentliga investeringar kan få mycket stora återverkningar i ekonomin – mång ­ dubbelt större än exempelvis skattesänkningar. [99] Vänsterpartiet har presenterat beräkningar av hur stora effekter vårt klimatinvesteringspaket kan ge på BNP och arbetslöshet i vår ekonomisk-politiska plattform ”Ny start för Sverige”. [100] De ekonomiska effekterna av offentliga investeringar är självklart inte bara beroende av hur mycket som investeras, utan även av under vilka former de investeras. Om allt arbete utförs av gästarbetare med låga löner som efter avslutat arbete återvänder till sitt hemland blir följdverkningarna i den svenska ekonomin av de extra investeringarna mindre. Krav på arbetstillstånd, kollektivavtalsenliga löner eller skattskyldighet i Sverige liksom kontroller och kraftfulla sanktioner mot fuskande arbetsgivare är inte bara viktiga för att skydda arbetstagarnas villkor och svenska skatteintäkter. De är också viktiga för att ge svenska företag och arbetare en schysst möjlighet att konkurrera på lika villkor och på så sätt säkerställa att en större del av det välstånd som skapas i arbetet med att bygga ny infrastruktur kommer den svenska ekonomin till del. För att dessa investeringar ska få fullt genomslag i form av ökad sysselsättning och minskad arbetslöshet är det nödvändigt att det samtidigt görs omfattande satsningar på utbildnings- och arbetsmarknadspolitiken. Samtidigt som arbetslösheten är hög så råder det i dag brist på yrkesutbildade personer i flera branscher. 13.3 Klimatklivet Klimatklivet bör förstärkas och förlängas för att staten ska möjliggöra företagens behov av stöd för en grön omställning. Vänsterpartiet anser att Klimatklivet bör förlängas till och med 2033 och att en årlig anslagsnivå bör uppgå till 7 miljarder kronor för att möjliggöra vår nationella omställning. Näringslivet behöver långsiktiga och förutsäg ­ bara förutsättningar och omställningen kräver stora investeringar. Klimatklivet är ett investeringsstöd i syfte att minska utsläppen och kan t.ex. handla om ökad användning av biogas, laddinfrastruktur och elektrifiering, cirkulära flöden och jordbruk. En förutsättning för att kunna använda anslaget på ett effektivt sätt är att det finns möjlighet att teckna avtal om fleråriga projekt. På så sätt kan fler stora långsiktiga och effektiva klimatinvesteringar komma till stånd. Vänsterpartiets förslag: Förstärk klimatklivet med 2 miljarder kronor 2024 och 4 miljarder kronor 2025 respektive 2026 så att anslagsnivån uppnår till 7 miljarder kronor alla tre åren. Institutionalisera klimatinvesteringspolitiken Omställningstakten och volymerna i investeringarna utgör en förvaltningspolitisk utmaning. Frågan om prioritering, regional och lokal förankring och en samlad handels ­ politik som gynnar omställningens ansträngningar innebär att det finns ett behov av central samordning. Samhällets samlade resurser behöver ställas till förfogande för att omställningen ska genomföras effektivt och ändamålsenligt. Vänsterpartiet föreslår därför två huvud ­ sakliga åtgärder för att institutionalisera omställningen. Dels vill vi inrätta en klimatinvesteringsmyndighet med det explicita uppdraget att planera, samordna och prioritera inom ramen för det omfattande investeringsprogram som vi söker mandat för att genomföra. Myndigheten behöver inleda sitt arbete omgående för att 2024 effektivt ska tas till vara i syfte att planera för en fullskalig klimatinvesteringsplan 2025. Men en myndighetsförstärkning med det syftet förutsätter också en gedigen politisk förankring. Därför avser Vänsterpartiet att etablera en omställningsminister, ett statsråd med ansvar för den politiska styrningen avseende klimatinvesteringar. Vänsterpartiets förslag: Inrätta en klimatinvesteringsmyndighet, en satsning på 70 miljoner kronor 2024. Inrätta en omställningsministerpost. 13.5 Vänsterpartiets klimatinvesteringar Tabell 6 Vänsterpartiets klimatinvesteringar 2024 2025 2026 Avvikelse från regeringen, mnkr Klimatsmarta och trygga boenden 6 650 9 830 11 200 Renoverings- och effektiviseringsstöd 3 160 3 160 3 160 Investeringsstöd för hyres- och studentbostäder 1 790 4 130 5 500 Investeringsstöd för klimatsmarta flerbostadshus i trä 1 500 1 500 1 500 Ett hållbart energisystem 4 305 5 305 5 030 Stärkt elöverföringskapacitet 2 000 2 000 2 000 Investeringar i förnybar elproduktion 2 305 2 305 2 030 Framtidens transporter 18 850 24 150 24 150 Åtgärda underhållsskulden av järnvägen 5 500 5 500 5 500 Sverigebiljett 5 000 5 000 5 000 Investeringsstöd för nyinvesteringar och utbyggnad i kollektivtrafik 5 000 5 000 5 000 Bonus för folkelbilar 2 900 2 900 2 900 Värnet om naturen/skydda miljön 7 388 8 293 8 835 Bevara naturvärden och återskapa våtmarker 1 829 1 849 1 691 Skydd av värdefull natur 2 700 2 700 2 700 Ökat skydd av mindre skogsområden m.m. 1 400 1 100 1 150 Omställning i näringsliv och offentlig verksamhet 2 300 4 255 4 255 Klimatklivet, ökning 2 050 2 050 2 050 Grön omställning inom pappersindustrin 250 250 250 Summa 39 493 51 833 53 470 14 Klimatsmarta och trygga boenden Det gröna samhällsbygget förutsätter trygga och klimateffektiva bostäder i hela landet. Bostadsbyggandet i Sverige har störtdykt. Under första halvan av 2023 påbörjades omkring 14 500 lägenheter. Det är den lägsta siffran sedan 2012. Detta trots att det råder ett underskott på bostadsmarknaden i 180 av landets 290 kommuner. Totalt bor 80 procent av landets befolkning i kommuner där det råder bostadsbrist. I Eskilstuna har t.ex. bara 20 lägenheter börjat byggas under det första halvåret 2023, trots bostadsbrist. Det ska jämföras med 600 påbörjade bostäder under förra året. Ett minskat byggande innebär också en minskad efterfrågan på arbetsmarknaden. När färre bostäder byggs riskerar allt fler i byggbranschen att bli av med jobbet. I förläng ­ ningen kan det leda till en kompetensflykt som kan vara svår att åtgärda. 14.1 Renovering i kombination med klimatåtgärder Det svenska miljonprogrammet har gett oss välbyggda och välplanerade flerfamiljshus och dessutom finns det mycket som tyder på att de robusta miljonprogramshusen lämpar sig väl för omfattande klimatanpassningar. Många av miljonprogramslägen ­ heterna är dock i stort behov av upprustning och energieffektivisering. Av miljon ­ programmets bostäder beräknas runt 150 000 stycken vara i akut behov att renovering och ytterligare flera 100 000 bostäder i behov av renovering i relativ närtid. Det handlar exempelvis om stambyten, förnyelse av elinstallationer och ny ventilation. Kostnaderna beräknas bli mycket höga och om för samhället nödvändiga energieffektiviseringar inte ensamt ska betalas av nuvarande hyresgäster måste även staten vara med och ta ett finansiellt ansvar. Det är centralt att den omfattande renovering som behövs också kombineras med klimatåtgärder. Bygg- och fastighetssektorn står enligt Boverket för över 20 procent av utsläppen av växthusgaser. Samtidigt är problemen med chockhöjningar av hyror, med påföljande renovräkningar efter upprustningar av flerbostadshus med hyresrätt, väl ­ kända. Detta drabbar främst hushåll med snävast ekonomiska marginaler. Ett renoverings- och energieffektiviseringsstöd till flerbostadshus med hyresrätt kan på ett effektivt sätt avhjälpa båda dessa stora samhällsproblem. Som stödgivare har staten stora möjligheter att ställa höga krav både på klimatsmarta ombyggnationer, och på rimliga hyresnivåer efter renoveringarna. Vänsterpartiet vill investera 100 miljarder kronor de kommande tio åren för att åstadkomma effektiva och ändamålsenliga klimatrenoveringar av det befintliga bostadsbeståndet utan att betalningsbördan tynger hyresgästerna i alltför hög utsträckning. Investeringarna åstadkommer stor klimatnytta samtidigt som hyresgästernas boendestandard stärks väsentligt. Investeringsmedel ska kunna sökas av såväl allmännyttiga som privata fastighetsägare, i likhet med ett investeringsstöd, och täcka en del av omkostnaderna för att göra nödvändiga renoveringar med tydligt satta klimat- och miljökrav. 14.2 Minskad klimatpåverkan i nybyggnation En effektiv klimatomställning kräver också att nybyggnationen av bostäder kraftigt minskar sin klimatpåverkan. Därför vill vi ställa högre miljökrav på de nya investerings ­ stöden för byggande av hyresbostäder men vill även se riktade investeringar mot ett ökat byggande i trä. Om hälften av Sveriges flerbostadshus byggdes i trä i stället för i andra material år 2025 skulle klimatpåverkan i byggskedet kunna minskas med så mycket som 40 procent per år. Vänsterpartiet avsätter 130 miljarder kronor de kommande tio åren för att stärka klimatnyttan i nyproduktionen samt för att åstadkomma effektiva och ändamålsenliga klimatrenoveringar av det befintliga bostadsbeståndet. 14.3 Fler hyresrätter till en överkomlig hyra Trygghet i arbetslivet måste åtföljas av trygghet på bostadsmarknaden och i bostads ­ områdena. De senaste decenniernas utförsäljningspolitik och växande under-invester ­ ingar på bostadsområdet har inneburit en svår bostadsbrist på de flesta platser i landet. Den utvecklingen måste brytas. Trygghet behöver skapas genom att bostäder byggs till överkomliga priser. Den situation som råder i dag med kraftiga subventioner, bidrag och skattelättnader till hus- och bostadsrättsägare är i hög utsträckning oförenlig med en social bostadspolitik till gagn för löntagarkollektivet. För att minska bostadsbristen är det uppenbart att fler hyresrätter med överkomlig hyra behöver byggas. Ett effektivt sätt att stimulera nyproduktionen av hyresrätter är genom investeringsstöd. 14.4 Fungerande samhällsfastigheter Tidigare generationers ansträngningar för att bygga sammanhållna bostadsområden med samhällsfastigheter i nära anslutning till bostadsfastigheter är i färd med att gå om intet genom en växande underhållsskuld. Detta har lett till att många samhällsfastigheter är slitna med omfattande renoveringsbehov. Svaret på utmaningen med de stora renoveringsbehoven har från kommun- och regionledningar runtom i landet alltför ofta varit att privatisera fastigheterna och sedan hyra in sig för att fortsätta att bedriva verk ­ samhet. Det är både kortsiktigt och oekonomiskt. När samhället ger upp rådigheten över dessa fastigheter så försätts det allmänna i en beroendesituation gentemot privata fastig ­ hetsägare för lång tid framöver. Det underminerar möjligheterna att göra nödvändiga klimatinvesteringar men också möjligheten för samhället att göra justeringar av fastigheterna för att möta framtidens behov. Vänsterpartiet vill införa en stopplag som gör det olagligt att sälja ut samhällsfastigheter. Förutom i enstaka undantagsfall ska kommuner, regioner och staten förvalta och utveckla sitt fastighetsbestånd. I de fall en utförsäljning motiveras av att investeringar behöver göras på en annan plats inom kommunen eller regionen ska ansvarig länsstyrelse göra en bedömning av situationen och medge eventuella undantag. För att kunna göra nödvändiga investeringar och renoveringar i samhällsfastigheterna vill Vänsterpartiet instifta en ny typ av investeringsstöd. Det nya investeringsstödet ska möjliggöra investeringar i samhällsfastigheter på kommunal och regional nivå utan att det oproportionerligt tynger den kommunala ekonomin. Genom investeringar på 1,8 miljarder kronor per år kan regioner och kommuner söka stöd för att göra renoveringar och underhåll i syfte att bevara, utveckla och klimatanpassa befintliga samhällsfastigheter. Vänsterpartiets förslag: Investera 3,2 miljarder kronor 2024 i upprustning och klimatanpassning av befintligt hyresrättsbestånd. Stärk investeringsstödet för att skapa fler hyresrätter med överkomlig hyra och stärk det kontinuerligt under de kommande tre åren. Investera 1,5 miljarder kronor i uppförande av klimatsmarta flerbostadshus i trä fr.o.m. 2024. Inför en stopplag som generellt förbjuder utförsäljning av samhällsfastigheter. Inför ett investeringsstöd för samhällsfastigheter om 1,8 miljarder kronor årligen. Inrätta en särskild pott för kommuner att söka medel ur i syfte att upprusta, utveckla och bygga nya lekparker, bemannade parklekar och områden för spontanidrott. 15 Förnybar energi För att åstadkomma en snabb och omfattande klimatomställning behöver vi elektrifiera delar av samhället. När fordonsflottan ska ställas om från fossilberoende till i huvudsak el, samtidigt som tåginfrastrukturen byggs ut och industrins tillverkningsprocesser skiftar till fossilfritt, kommer tillgången till el att behöva öka betydligt; i vissa scenarier förutspås användningen öka mångdubbelt gentemot i dag. Sannolikt innebär denna process den största utbyggnaden av produktion och distribution av el i modern tid i Sverige. Vänsterpartiet tar ansvar för att det ska finnas el till elektrifieringen av både industrin och transportsektorn. Det är centralt för att pressa ned utsläppen. Vänsterpartiet vill göra massiva investeringar i förnybar elproduktion. Vi föreslår därför ett investeringsstöd på 50 miljarder kronor under 10 år till lokal förnybar elproduktion. Investeringarna riktas till förnybar lokal elproduktion till konkurrens ­ kraftigt elpris, med kravet att det ska vara till gagn för svensk industri och svenska hushåll. Det omfattar investeringar i såväl lokal förnybar elproduktion som över ­ föringskapacitetsutbyggnad till lokal- och regionalnät samt anslutning till trans ­ missionsnät. 15.1 Vindkraft – på land och till havs Trots att det finns en stor potential för havsbaserad vindkraft i Sverige har byggandet ännu inte tagit fart. Sverige ligger långt efter andra länder med liknande förutsättningar. Förutom de uppenbara klimatvinsterna ger havsbaserad vindkraft dessutom fler jobb i Sverige, eftersom mycket arbete måste utföras på plats. En utbyggd havsbaserad vindkraft i södra Sverige skulle också minska belastningen på överföringskapaciteten från de norra till de södra delarna av landet. Vänsterpartiet vill se en ny, systematisk och effektiv modell, som skulle innebära ett slut på marknadskaoset när det gäller utbyggnaden av svensk havsvind. Energimyndig ­ heten bör få i uppdrag att peka ut lämpliga områden för utbyggnad och arrangera auktioner. Företagen får sedan ge bud på den lägsta möjliga subventionen. Regeringen bör utlysa minst 3 GW om året från 2025 till 2034 genom ett sådant auktionsförfarande, samlat 30 GW på tio år. Detta ska ske i kombination med ett stopp för utbyggnaden av elkablar till Europa. För att få kontroll över priserna måste vi ta tillbaka kontrollen över den svenska elmarknaden. Offentliga investeringar i svensk elproduktion riskerar annars att i praktiken bli subventioner till grannländernas bristfälliga insatser. Vänsterpartiet har redan tidigare föreslagit Sverigepriser på el, där de svenska elpriserna frikopplas från de höga exportpriserna. Med vår modell får vi betydligt lägre elpriser för hushållen och snabbar på klimatomställningen. Samtidigt kan vi fortsätta exportera el som i dag. Ett robust och motståndskraftigt samhälle kräver att det offentliga har kontroll över samhällsviktig verksamhet. Genom ett statligt bolag som tillför eget kapital kan staten säkerställa sin ägarandel i kommande havsvindsprojekt. Vi menar att 25 procent, strax över vad som gäller i Danmark, är rimligt. Vi avsätter därför som utgångspunkt 50 miljarder kronor över en tioårsperiod. Det är väl investerade pengar, både stats ­ finansiellt och klimatmässigt. Havsbaserad vindkraft är emellertid inte möjlig på alla platser i landet. Därför behöver utbyggnaden på land också accelereras. Kommunerna har i dag i praktiken vetorätt mot vindkraft. Detta genom att en kommun som är negativt inställd till vindkraft helt enkelt kan låta bli att ta upp sådana ärenden och därmed helt bromsa utbyggnaden. Kommunernas åsikt ska väga tungt, men i ett läge där Sverige på energi ­ området ska gå från fossil energi och kärnkraftsenergi till förnybar och lägre energi ­ användning är ett kommunalt veto orimligt. Möjligheten till kommunalt veto mot vindkraft bör avskaffas. Det behövs bättre incitament för utbyggnad av vindkraft, både land- och havs ­ baserad, genom att den kommun och de boende i närområdet där vindkraften ska byggas gynnas. Vänsterpartiet vill öka acceptansen för vindkraft genom att lagstifta om en produktionsbaserad ekonomisk ersättning som går till de lokalsamhällen där vindkraft byggs. 15.2 Ett robust elnät Under lång tid har investeringar i elnätet varit eftersatt. Det är uppenbarat att marknaden inte har lyckats lösa det efter avregleringen på 1990-talet. Vi vill bygga elnätet robust igen med kraftiga investeringar i såväl överföringskapaciteten mellan norra och södra Sverige som i utbyggnad av elnätet för klimatomställningen. Elnätet behöver ses som en del av samhällets infrastruktur, som vi gemensamt bygger upp utifrån samhälleliga mål, som annan infrastruktur i form av exempelvis vägar och järnvägar. För oss är det väsentligt att elnätet är ägt av samhället genom exempelvis stat, region eller kommun. 15.3 Ett stopp för elbolagens övervinster EU:s förordning (EU) 2022/1854 syftar till att motverka stora övervinster hos elbolagen och återföra pengarna till elkonsumenterna. En av åtgärderna är ett tillfälligt tak för marknadsintäkter. Vi har upprepade gånger kritiserat regeringen för att man trots att det handlar om en bindande förordning dröjt med att införa skatten och därigenom gått miste om stora intäkter som hade kunnat gå tillbaka till hushållen. Enligt siffror som DN har begärt ut från Regeringskansliet kan det handla om allt ifrån 7,8 till 34 miljarder kronor som man gick miste om under de tre respektive fyra månader som undersökts. [101] Exakt hur stor summan blir beror på en rad olika faktorer, men det är tydligt att det oavsett handlar om betydande summor. Sverige införde som ensamt land skatten först den 1 mars och eftersom den i enlighet med direktivet upphörde den 30 juni i år hann den bara gälla i tre månader, dessutom under vår och sommar när elpriserna är lägre. Regeringen valde också att sätta högsta möjliga tak för intäkterna, trots att det fanns möjlighet att sätta gränsen betydligt lägre. Resultatet blev enligt preliminära uppgifter 800 000 kronor till statskassan. Det är tydligt att den tillfälliga skatten inte fyllde sitt syfte. Så länge elkonsumenter tvingas in på en havererad elmarknad där elbolagen skor sig på de höga elpriserna vill Vänsterpartiet se en ny tillfällig skatt för att motverka elbolagens övervinster. Ett sådant system bör vara på plats innan vintern. Vänsterpartiets förslag: Investera 2 miljarder kronor 2024 i utbyggnaden av transmissionsnätet för elöverföring. Investera 1 miljard kronor 2024 i stöd till lokal produktion av förnybar energi. Avsätt 1 miljard kronor 2024 för att säkra statligt ägande vid byggande av havsvindparker. Inför en ny tillfällig skatt innan vintern för att motverka elbolagens övervinster och återför pengarna till hushållen. 16 Hållbara transporter Inrikes transporter står för en tredjedel av Sveriges totala utsläpp. Vägtrafiken står i sin tur för mer än 90 procent av transportsektorns utsläpp. Sverige har etappmål om att senast till 2030 minska utsläppen av växthusgaser från inrikes transporter exklusive luftfart med minst 70 procent jämfört med 2010. Med nuvarande förutsättningar och beslut kommer transportsektorn inte att nå 2030-målet. Våra samhällen behöver bli mer transporteffektiva och en ökad andel av persontransporterna behöver ske med kollektiv ­ trafik. Framtidens infrastruktur måste styras av klimatmålet för planering, inriktning och ekonomiska ramar för samtliga satsningar på transportinfrastruktur. Inrikestransporter utgör den enskilt största delen av de territoriella utsläppen i Sverige. Därför är transport ­ sektorns klimatmål att minska utsläppen med 70 procent till 2030 en avgörande del av riksdagens beslutade klimatpolitiska ramverk för Sverige. Vänsterpartiet menar att vi måste genomföra ett systemskifte inom transportinfra ­ strukturen. En ny politisk inriktning för infrastrukturpolitiken där våra politiska mål, främst klimatmålen, blir styrande i stället för prognoser om ständigt ökande bilresande. Det innebär att fler människor ska ha möjlighet att färdas med hållbara transporter och att fler företag ska kunna frakta sina varor med en godstrafik som minimerar utsläppen och har snabba, leveranssäkra transporter. Vi vill därför investera 170 miljarder kronor i upprustning och utbyggnad av transportinfrastrukturen de kommande tio åren. Därtill föreslår Vänsterpartiet att satsningen på nya stambanor lånefinansieras och att hållbara transporter prioriteras före nybyggnation av motorvägar. 16.1 Åtgärda underhållsskulden i fråga om järnvägen För att klara av klimatomställningen måste järnvägsinfrastrukturen fungera i hela landet. I nuläget är underhållet av järnvägsinfrastrukturen eftersatt, vilket förorsakar störningar i trafiken. Detta påverkar både person- och godstransporter. Det är tydligt att det var under perioden 50-tal till 80-tal som en ambitiös investerings ­ politik fördes och den svenska transportinfrastrukturen byggdes ut. Sedan dess har transportinvesteringarna under större delen av tiden legat under 1 procent av BNP. Vi har levt på tidigare generationers investeringar, men bidragit alldeles för lite själva. En sådan politik går en tid men resultatet blir till slut omfattande brister och ett försvagat samhälle. Figur 21 Investeringar i transportinfrastruktur Källa: SCB. Det är nödvändigt att återställa allmänhetens och näringslivets förtroende för järnvägs ­ trafiken. Att åtgärda brister i och öka robustheten hos järnvägsinfrastrukturen är en viktig del av detta. Vi vill komma upp till en nivå som åtgärdar underhållsskulden både på stambanorna och på de regionala banorna. Exempel på banor som vi vill åtgärda snarast är Inlandsbanan och Dalabanan, Bohusbanan/Lysekilsbanan, Kinnekullebanan, Stångådalsbanan och Tjustbanan samt Kust-till-kust-banan och Västkustbanan. Vänsterpartiets förslag: Avsätt 5,5 miljarder kronor per år för att åtgärda underhållsskulden i fråga om järnvägen. Sverigebiljetten för billigare kollektivtrafik Just nu höjs priserna för kollektivtrafikresenärerna på många platser i Sverige. För att vända utvecklingen krävs det en politik som ger förutsättningar för en utbyggd, tillgänglig kollektivtrafik som alla har råd med, och som gör att folk ställer bilen hemma. Att investera i kollektivtrafik är att investera i samhällsnytta. Kollektivtrafik gör det möjligt att arbetspendla, utbilda sig, förflytta människor till vänner och fritidsaktiviteter. Den binder samman regioner och vidgar arbetsmarknaden, transporterar gods och minskar samtidigt klimatutsläppen. Kollektivtrafiken beräknas skapa samhällsekonomisk nytta för mer än 14 miljarder kronor netto varje år. I Tyskland införde man i maj 2023 en rikstäckande biljett – Tysklandsbiljetten – som gör det möjligt att resa kollektivt över hela landet för ett par hundralappar i månaden. I Sverige satsar man fortsatt på privatbilismen. [102] Biljetter i lokaltrafiken har stigit mer i pris än bensin under 2000-talet. I stället för att se och uppskatta det kollektiva färdmedlet har vi en högerkonservativ regering som prioriterat skattelättnader för diesel och bensin och slopat färdmedelsneutralt reseavdrag. Vänsterpartiet vill se en modell som tar rygg på Tysklands populära, nya riks ­ täckande månadsbiljett. Sverige behöver en Sverigebiljett. Det ska vara en taxa för vuxna och arbetspendlare, en annan, lägre för pensionärer, barn och unga. Det ska vara enkelt och billigt och man ska kunna resa obegränsat i all kollektivtrafik i hela landet. Förslaget innebär i praktiken en halverad taxa i kollektivtrafiken. Målet är att fler ska ställa bilen. För detta avsätter Vänsterpartiet 5 miljarder kronor 2024 och 10 miljarder kronor 2025 och 2026. Utan stora samhälleliga satsningar måste regioner och kommuner i Sverige dra ner på resorna och höja priserna. Det har Sverige som samhälle inte råd med. Klimatkrisen kräver handling. Pengarna finns. Behoven är uppdämda och stora. Det handlar om politiska prioriteringar. Vänsterpartiets förslag: Inför en Sverigebiljett som gör det möjligt att resa kollektivt över hela landet för 450 kronor i månaden. Investeringsstöd och utbyggnad av kollektivtrafik Investeringar i ny infrastruktur måste riktas till klimatvänliga transportslag. Vänster ­ partiet vill bygga ut kollektivtrafiken genom att införa ett statligt investeringsstöd. Förslaget innebär ett investeringsstöd om 5 miljarder kronor årligen, varav 1 miljard kronor avsätts till en elbusspremie. Syftet med investeringsstödet är att säkerställa att nyinvesteringar genomförs för en utbyggnad av kollektivtrafiken, och en omställning till fossilfria fordon. Vi vill prioritera s.k. trimningsåtgärder som förbättrar tillgängligheten och styr trafiken mot mindre energiintensiva trafikslag och till kollektivtrafiken. Vänsterpartiets förslag: Inför ett statligt investeringsstöd om 5 miljarder kronor årligen till stöd för den regionala kollektivtrafiken. Av detta ska 1 miljard kronor avsättas till en elbusspremie. Nytt elbilsstöd som når fler hushåll I samband med presentationen av budgetpropositionen för 2023 meddelade regeringen att den skulle avskaffa klimatbonusen vid köp av personbil med omedelbar verkan. Från den 9 november 2022 får man ingen bonus vid köp eller beställning av en klimatsmart bil. Beslutet motiverades med att ”kostnaden för att äga och köra en klimatbonusbil börjar bli jämförbar med kostnaden för att äga och köra en bensin- eller dieselbil”. Det är en uppfattning som uppenbarligen inte delas av bilköparna. Mellan september 2022 och september 2023 nyregistrerades 307 905 bilar. Av dem var endast 39 procent elbilar. Det är en alldeles för låg andel. Fordonsbranschen har dessutom justerat ner sin prognos för antalet nyregistrerade elbilar för 2023. [103] Anledningen är en kraftig in ­ bromsning i fråga om order på nya elbilar som man menar dels beror på konjunkturläget och hushållens minskade köpkraft, dels också på borttagandet av klimatbonusen. Det märks särskilt tydligt på marknaden för privata bilar. Åtta av tio bilar i Sverige ägs av hushållen, resten av företag. Medellivslängden för personbilar i Sverige är ca 17 år. Det innebär att om klimatmålen ska nås, och inte en betydande andel relativt nya bilar ska skrotas i framtiden, behöver nybilsförsäljningen snabbt ställa om till 100 procent fossilfria bilar. Stocken av bilar förändras sålunda långsamt över tid och styrs av nybils ­ försäljningen. Med nuvarande struktur på nybilsförsäljningen kommer fossildrivna bilar att rulla på svenska vägar under lång tid framöver. Det är därför helt centralt att fortsätta att stödja köp av elbilar och förbättra laddinfrastrukturen. Ungefär hälften av de nya bilar som såldes under 2022 köptes av företag. Av dem, totalt 157 594 bilar, var endast 23 procent elbilar. Att företagen underpresterar avseende köp av elbilar bör delvis hanteras med skärpt reglering, där det ställs högre krav på tjänstebilar. Det bör exempelvis ställas krav på att företag som erbjuder anställda tjänstebil måste erbjuda ett alternativ som är fossilfritt. På längre sikt bör tjänstebilar endast undantagsvis tillåtas att vara fossildrivna. På hushållssidan är reglering inte ett praktiskt möjligt alternativ. Hushållen behöver transportera sig och kan i normalfallet endast i begränsad omfattning påverka sina inkomster. Hushållen måste därför möta fossilfria alternativ som är ekonomiskt möjliga. Att initialt tillåta att mycket dyra bilar subventioneras, så som gjorts och där kunder sannolikt har råd att bära hela kostnaden, kan bara motiveras i ett tidigt utvecklingsläge där ny teknik introduceras och är dyr. Elbilsmarknaden är dock så mogen i dag att stödet måste utformas så att det ger incitament till att utveckla bilar som vanliga hushåll har råd med. Den nuvarande utformningen har inte stimulerat till prispress och till att marknaden producerat elbilar till ett pris som är överkomligt för hushållen. Vänsterpartiet anser att klimatbonusen bör behållas men reformeras så att den i större utsträckning kan utnyttjas av dem med lägre inkomster och ger incitament för prispress på marknaden. Vårt förslag innebär att det pristak som en bil måsta ligga under för att omfattas av stödet sänks från 700 000 kronor till 550 000 kronor. Bilar som kostar upp till 350 000 kronor bör ge en bonus motsvarande 30 procent av bilens pris. För bilar som kostar över 350 000 kronor betalas 105 000 kronor minus 25 procent av bilens pris som överstiger 350 000. Det innebär att en bil som kostar 450 000 kronor ger en bonus på 80 000 kronor och en bil som kostar 550 000 kronor ger en bonus på 55 000 kronor. Även begagnade bilar bör omfattas, men då med ett pristak på 400 000 kronor och med en ersättningsgrad om 10 procent oavsett prisnivå. Detta för att öka efterfrågan på begagnade elbilar, som i dag ofta säljs utomlands där efterfrågan är större. En begagnad bil ska enligt vårt förslag ge klimatbonus först tre år efter det att den nybilregistrerades och den måste säljas av den ursprungliga ägaren. Begagnade bilar kan bara ge klimat ­ bonus en gång. Detta för att förhindra att systemet utnyttjas. Som mest uppgår bonusen till 105 000 kronor. Det gäller bilar som kostar 350 000 kronor. Förändringarna i systemet beräknas vara kostnadsneutrala för staten i för ­ hållande till det system som gällde före den 8 november 2022. Vänsterpartiet vill också införa ett klimatomställningsstöd för personbilar bestående av en skrotningspremie samt ett stöd till konvertering från bensin- och dieselbil till drift med förnybara bränslen. Vi avsätter 250 miljoner kronor 2024 och 550 miljoner kronor per år från 2025 för satsningen. Vänsterpartiets förslag: Behåll klimatbonusen men reformera den enligt beskrivningen ovan. Inför ett klimatomställningsstöd för personbilar bestående av en skrotningspremie samt ett stöd till konvertering från bensin- och dieselbil till drift med förnybara bränslen. Gotlandstrafiken Färjetrafiken mellan Gotland och fastlandet är det absolut viktigaste transportsättet för gods- och persontransporter mellan Gotland och det svenska fastlandet. Gotland har en särskild situation som staten behöver ta ett ökat ansvar för. Vänsterpartiet anser att trafiken, precis som den statliga väginfrastrukturen, gör sig bäst i statlig regi och ska ses som en del av den statliga infrastrukturen. Gotlandstrafiken bör alltså räknas som infrastruktur och följaktligen hanteras inom ramen för infrastrukturplanering och finansiering. Det finns också ett stort behov av att säkra trafiken till och från Gotland ur ett totalförsvarsperspektiv. Därför ska fartygen ägas och drivas av Trafikverket. Biljettpriserna har höjts avsevärt det senaste året – enligt Region Gotland med så mycket som 50 procent, vilket har drabbat Gotland hårt, såväl gotlänningar som företag och den viktiga besöksnäringen. Fraktkostnaderna för gotländska varor är betydligt högre än fraktkostnaderna för varor producerade på fastlandet. För de gotländska företagarnas konkurrenskraft är priser, turtäthet och kort över ­ fartstid viktigast. Region Gotland och Länsstyrelsen i Gotlands län har tidigare krävt konkurrenskraftiga, låga priser i färjetrafiken; ”vägpriser”, i paritet med motsvarande sträckor på landsväg. Resenärer och fraktköpare måste kompenseras för de chockhöjda biljettpriserna. Gotland måste få lika bra förutsättningar som alla andra regioner i Sverige. Att Gotlandstrafiken fungerar optimalt är viktigt för hela Sverige. Gotland är inte bara ett populärt besöksmål utan också en stor producent av livsmedel för hela landet. Ännu högre priser och sämre tidtabeller skulle försvåra detta väsentligen, vilket även skulle drabba fastlandet. Vänsterpartiets förslag: Skjut till 200 miljoner kronor per år till Gotlandstrafiken 2024–2026. Överför Gotlandstrafiken i statlig regi. 17 Värnet om naturen/skydda miljön En fungerande natur med rik biologisk mångfald och ett ekosystem i balans är grunden för liv på jorden och framtida välfärd. Skydd av värdefull natur är en förutsättning för att uppnå krav inom EU och globala åtaganden för biologisk mångfald. Klimatkrisen och artkrisen måste mötas gemensamt. Biologisk mångfald med ekosystem i balans är en förutsättning för vårt liv på jorden. FN:s klimatpanel konstaterar i sin rapport från 2022 att åtgärder för att bevara ekosystem dessutom är ett förhållandevis billigt sätt att minska utsläppen. [104] Skydd och restaurering av naturliga ekosystem erbjuder stora möjligheter genom att ta upp och låsa in koldioxid från atmosfären. EU har satt upp ett mål om att rättsligt skydda minst 30 procent av landytan samt 30 procent av havsområdet. Nuvarande kända arealer av värdefull skog i Sverige, som inte är avsatta frivilligt eller skyddade formellt, omfattar enligt Naturvårdsverket 1,2–2,4 miljoner hektar produktiv skog, varav 525 000 hektar utgörs av fjällnaturskog. Av de senare kommer ca 140 000 hektar fjällnaturskog på statens mark att skyddas genom pågående regeringsuppdrag. Om inte anslaget kraftigt ökas riskerar resterande höga naturvärden förloras genom avverkning. Markägare riskerar dessutom att komma i kläm då de inte kan få ersättning för att skogen skyddas. Vänsterpartiet anser att de stora samman ­ hängande fjällnära naturskogarna långsiktigt bör skyddas genom formellt skydd. Besöksnäringen är den snabbast växande näringen i världen, och potentialen i framtiden för friluftsliv och naturturism i den fjällnära regionen bedöms som stor. Utöver den fjällnära regionen finns även stort behov av att skydda natur genom naturreservat och nationalparker i övriga landet. Vänsterpartiet föreslår en ökning av anslaget jämfört med regeringen med 2,7 miljarder kronor 2024 och 3,7 miljarder kronor 2025 respektive 2026. Att restaurera våtmarker och återväta torvmarker ger många vinster för miljön och klimatet. Genom att binda kol i våtmarker kan utsläppen av växthusgaser minska. Att anlägga våtmarker har även stor betydelse för den biologiska mångfalden då stora delar av landet tidigare dikats ut. Våtmarker stärker även landskapets skydd mot torka, översvämning och brand, vilket är av stor betydelse ur klimatanpassningsperspektiv. Vänsterpartiet vill därför öka satsningar på återskapande av våtmarker och genomföra dessa långsiktigt. Fler arter än någonsin i människans historia är på väg att försvinna. Friska eko ­ system och biologisk mångfald är en förutsättning för mänsklig existens och välfärd. Även i Sverige är läget för den biologiska mångfalden allvarlig, vilket bekräftas i den senaste utvärderingen (2023) av våra miljömål. Behov av åtgärder är stort för att vända utvecklingen. Anslaget för att genomföra skötselåtgärder för att bevara biologisk mång ­ fald och genomföra åtgärder för friluftsliv och turism samt ersätta lantbrukare och andra aktörer för skötselåtgärder har kraftigt minskat de senaste åren. Anslaget finansierar åtgärder som förutom att de har stor betydelse för biologisk mångfald och det kulturhistoriska arvet ger förutsättningar för en levande landsbygd. Anslaget ger sysselsättning i hela landet, ofta på landsbygden, när entreprenörer upphandlas för åtgärder. Sammantaget föreslår Vänsterpartiet en ökning av anslaget med 1,8 miljarder kronor för 2024 jämfört med regeringens förslag. Vänsterpartiets förslag: Satsa mer på åtgärder för värdefull natur, inklusive att öka takten i återskapandet av våtmarker med 1,8 miljarder kronor 2024. Stärk skyddet av värdefull natur med 2,7 miljarder kronor 2024. Öka statliga insatser för att stärka den gröna omställningen inom industrin, jordbruket och transporter och för cirkulär ekonomi med 2 miljarder kronor 2024. Öka skyddet av mindre skogsområden, återuppta nyckelbiotopsinventeringen och inför ett ekonomiskt omställningsstöd för kalhyggesfritt skogsbruk för 1,4 miljarder kronor 2024. 18 Ett enhetligt och rättvist skattesystem 18.1 Målen för skattepolitiken En politik för hållbar tillväxt, ökad jämlikhet och full sysselsättning behöver under ­ stödjas av en hög kvalitet i välfärdstjänster samt trygga och kostnadseffektiva försäkringssystem. Skatterna fyller i detta hänseende flera viktiga funktioner. De ska vara en stabil finansiering av offentliga investeringar, utbildning och en aktiv arbetsmarknads- och näringspolitik. Därtill bör de jämna ut inkomster, konsumtion och sparande mellan olika inkomstgrupper och vara styrande i klimat- och miljöpolitiken. Det finns ett samband mellan ett relativt högt skatteuttag och hög sysselsättning. Skattefinansierad äldreomsorg, förskola och fritids gör det möjligt för flera att kombinera yrkes- och familjeliv. Skatternas huvudsakliga uppgift är att finansiera välfärden och övriga delar av det offentliga åtagandet. För att skattesystemet ska uppfattas som legitimt är det viktigt att skattereglerna är generella, enkla och med breda skattebaser. Detta var också utgångs ­ punkten för den stora skattereformen i början av 1990-talet. Detta resulterade i lägre skatter på arbete, skärpt beskattning av kapital och minskade möjligheter till skatte ­ planering. Sedan dess har det gjorts många avsteg från dessa principer. Skattesystemet har utvecklats till att bli ett sammelsurium av olika avdrag, reduktioner och nedsätt ­ ningar av olika skatter. Skatterna har också sänkts kraftigt sedan skattereformen. Mellan 1990 och 2022 har skattekvoten sänkts från 49,8 procent av BNP till 42,1 procent 2022, vilket motsvarar ca 440 miljarder kronor mindre i skatteinkomster varje år. Skatte ­ sänkningarna har satt press på de offentliga välfärdstjänsterna och ökat den ekonomiska ojämlikheten. Sverige behöver en ny stor skattereform, som ökar skatteintäkterna och stärker likformigheten i skattesystemet. 18.2 Skatt på kapital och egendom Sverige hör till ett av få OECD-länder som varken har en förmögenhetsskatt, arvs- och gåvoskatt eller en fastighetsskatt som är kopplad till bostadens (fulla) värde. Konjunktur ­ institutet har på SNS uppdrag studerat de svenska skatterna i en internationell jäm ­ förelse. Egendomsskatter utgörs, enligt OECD:s klassificering, av fastighetsskatter (och avgifter), förmögenhetsskatt, arvs- och gåvoskatt samt skatt på transaktioner av ägande (främst stämpelskatt). De svenska egendomsskatterna ligger klart under genomsnittet jämfört med såväl OECD som EU-15. Sveriges egendomsskatter motsvarar 1 procent av BNP, medan inkomsterna från egendomsbeskattningen inom OECD och EU-15 motsvarar ca 2 respektive 2,25 procent av BNP. [105] Kapitalinkomsternas utveckling och fördelning en central faktor bakom den växande ojämlikheten. Inkomsterna från kapital har ökat markant sedan mitten av 1990-talet och uppgick 2019 till drygt 360 miljarder kronor, och eftersom fördelningen av dessa är mycket ojämn har det lett till ökade klyftor. I figuren nedan visas kapitalinkomsterna per percentil som andel av hushållens totala inkomster av kapital. Figur 22 Inkomst av kapital per percentil, 2021 Andel av hushållens totala inkomster från kapital, procent Källa: SCB. Av de totala kapitalinkomsterna gick 59 procent till den hundradel av befolkningen som hade de högsta inkomsterna. I Konjunkturrådets (SNS) rapport för 2018 görs bedömningen att ungefär hälften av de ökade klyftorna sedan 1995 kan härledas till kapitalinkomsterna. [106] Kapitalinkomsterna är också ojämnt fördelade mellan kvinnor och män, där kvinnors andel av de totala kapitalinkomsterna uppgår till ca 30 procent. [107] 18.3 Enhetliga kapitalskatter En central tanke bakom 1990-talets skattereform var en förstärkt horisontell rättvisa, där lika inkomster skulle beskattas lika. Denna likformighetsprincip skulle så långt som möjligt tillämpas konsekvent. Genom reformen infördes en separat och proportionell beskattning av kapitalinkomster – räntor, utdelningar och reavinster – med en enhetlig skattesats på 30 procent. Sedan reformens genomförande har en rad undantag gjorts. Utdelning från fåmansbolag beskattas endast med 20 procent. Utdelning från onoterade aktier med 25 procent. Ett annat exempel är sparande inom ramen för investeringssparkonto (ISK). ISK är en sparform för privatpersoner som infördes i Sverige 2012. Skillnaden mellan konventionell beskattning av sparande och beskattning av sparande i ISK består i vad som ska tas upp och vad som får dras av. Konventionell beskattning innebär att utdelning och kapitalvinst tas upp till beskattning. Kapitalvinster får kvittas mot kapitalförluster. Beskattningen av ISK sker i form av s.k. schablonbeskattning på kontots värde i stället för på den vinst man gör. Normalt sett är detta en mycket gynnsam beskattning. Skattesatsen på ISK bygger implicit på att värdet på innehaven i genomsnitt stiger med 1 procentenhet utöver avkastningen på riskfria statsobligationer. Den historiska avkastningen på börsen ligger betydligt högre än så, vilket innebär att över tid är ISK en mycket attraktiv sparform. Under 2021, då börsen gick bra och räntorna var låga, bedömde regeringen att beskattningen av ISK resulterade i ett skattebortfall på hela 72 miljarder kronor jämfört med om tillgångarna på ISK hade beskattats med den vanliga kapitalinkomstskatten på 30 procent. [108] För 2024, som mer bedöms bli ett normalår vad gäller börsutveckling och räntor, beräknas skattebortfallet till 12,9 miljarder. [109] Vänsterpartiet föreslår ett tak på ISK-konton sätts till 2 miljoner kronor. Förslaget beräknas stärka de offentliga finanserna med 2,3 miljarder kronor 2024. [110] I sammanhanget bör det noteras att tillgångarna inom ISK är mycket ojämnt för ­ delade. Det är drygt 4,6 miljoner individer som har investerat kapital i ISK. Cirka 50 procent av dessa har ett sparande som understiger 50 000 kronor. Andelen sparare som har tillgångar som överstiger 2 miljoner kronor uppgår till 2,6 procent. Samtidigt äger dessa 2,6 procent 48 procent av de samlade tillgångarna som placerats inom ISK. [111] Vidare finns de s.k. 3:12-reglerna som ger arbetande ägare i fåmansbolag betydligt lägre skatt på sina inkomster än vanliga löntagare. Det beror på att skatten på utdelning från dessa bolag endast är 20 procent. Området regleras av en lagstiftning för att för ­ hindra att ägare av fåmansägda företag fritt ska kunna välja om de ska ta ut vinst som lågbeskattade kapitalinkomster eller högre beskattad lön – i form av ett gränsbelopp för hur mycket delägare till fåmansbolag maximalt får ta ut i utdelning. Dessa regelverk blev dock väsentligt generösare efter en reform 2006, där skatten på utdelning sänktes från 30 procent till 20 procent, samtidigt som gränsbeloppen för utdelningen höjdes. [112] Reformen syftade till att förbättra den skattemässiga behandlingen av riskfyllda investeringar. [113] Empiriska undersökningar visar dock att de ökade utdelningarna som följde av förändringarna inte kan tolkas som att de kom från ökade företagsvinster och mer entreprenörskap. De nya reglerna ledde inte heller till ökad sysselsättning (även om lönerna bland anställda ökade). Den huvudsakliga effekten har i stället blivit en omfattande inkomstomvandling bland höginkomsttagare samt ökade möjligheter till skatteplanering för de som tjänar mest. Vänsterpartiet vill se en reformerad kapitalinkomstbeskattning, präglad av lik ­ formighet och rättvisa. Vänsterpartiets förslag: Utdelning och kapitalvinst från onoterade aktier ska beskattas med 30 procent. Inför ett tak på 2 miljoner kronor på sparande inom ISK. Sparande utöver taket ska beskattas med den vanliga skatten på kapitalinkomster. Utdelning och kapitalvinst från fåmansbolag ska beskattas med 30 procent. Begränsat utdelningsutrymme. Sänk gränsbeloppet och det lönebaserade utrymmet. Begränsa det sparade utdelningsutrymmet genom en årsspärr och sänkning av uppräkningsräntan. Arvs- och gåvoskatt Arv är ett tydligt exempel på hur kapital påverkar en individs livschanser. Arvsflödena har dessutom ökat i betydelse i Sverige, framför allt under de senaste 25–30 åren. Sedan 1990-talet mitt har de mer än fördubblats. Arvs- och gåvoskatter finns i många OECD-länder, Vänsterpartiet föreslår att en arvs- och gåvoskatt införs också i Sverige, med ett relativt högt fribelopp. Hur stort ett sådant fribelopp ska vara behöver utredas, men vi vill ha ett fribelopp som gör att vanliga hushåll som även äger sin bostad inte påverkas. Riksdagens utredningstjänst har inte kunnat räkna på något konkret förslag, eftersom det saknas underlag i form av offentliga register. Därför har vi sagt att vi vill utforma en skatt som drar in 1 procent av det årliga arvs- och gåvoflödet. SNS har i en rapport upp ­ skattat det årliga (2016) arvs- och gåvoflödet till ca 370 miljarder kronor. Skatten skulle således inbringa ca 3,7 miljarder kronor per år. Vänsterpartiets förslag: Inför en arvs- och gåvoskatt. Ett stort fribelopp som gör att vanliga hushåll som äger sin bostad inte drabbas. Oligopolskatt på bankernas övervinster Som vi beskrev i avsnitt 7.3 gör bankerna för närvarande rekordvinster. De fyra stor ­ bankerna beräknas göra en vinst på ca 200 miljarder kronor i år och det planeras för rekordutdelning till ägarna. Till exempel väntas Swedbank göra en vinst på 41 miljarder kronor i år, vilket kan jämföras med snittet på 23,3 miljarder kronor under de senaste fem åren. SEB å sin sida väntas göra 45 miljarder kronor jämfört med snittet på 27,2 miljarder. [114] Bankernas höga vinster har både strukturella och mer tillfälliga förklaringar. I takt med den åtstramande penningpolitiken, i form av stigande styrränta, har bankerna kraftigt höjt räntorna på sina bolån. Mellan februari 2022 och juni i år har den genomsnittliga 3-månadersräntan stigit med 214 procent. Bankerna har emellertid inte varit lika snabba på att höja räntan på människors transaktionskonton. Detta har fått bankernas inlåningsmarginaler att explodera. Så medan allmänheten plågas av stigande bolåneräntor och den höga inflationen har de svenska bankerna lyckats utnyttja situationen för att göra rekordvinster. Den främsta anledningen till att de lyckats med detta beror på den bristande konkurrensen på bankmarknaden. Den svenska bankmarknaden är ett oligopol som domineras av de fyra storbankerna. Detta har resulterat i att de svenska bankerna under lång tid har tjänat mer än sina europeiska motsvarigheter, se figur 23 nedan som jämför avkastningen på eget kapital mellan svenska banker och banker i övriga EU. Figur 23 Avkastning på eget kapital EU-banker jämfört med svenska banker Källa: FI och Europeiska bankmyndigheten (EBA). För att komma till rätta med detta föreslog Vänsterpartiet i somras att statens bank (SBAB) ska användas för att sätta press på de övriga bankerna. Detta kan uppnås genom att SBAB:s avkastningskrav sänks från 10 till 5 procent, utöver statsobligationsräntan. Det är samma nivå som gällde fram till 2013. Vi inser dock att det kan ta tid innan detta förslag får full effekt. Så länge det inte finns ett regelverk på plats som skapar en mer pressad konkurrens på bankmarknaden anser Vänsterpartiet att bankernas övervinster ska beskattas. I likhet med vad som diskuteras i en rad europeiska länder och som redan genomförts i bl.a. Tjeckien, Lettland och Spanien föreslår Vänsterpartiet därför att en tillfällig bankskatt införs. Förslaget innebär att en skatt på 50 procent av bankernas övervinster införs under perioden 2024–2026, och som kan förlängas om den bristande konkurrensen kvarstår. Med övervinster avses här den överskjutande vinst som ligger över de fem senaste årens genomsnitt. Givet att de svenska bankerna redan i normal ­ läget har en ovanligt hög avkastning på eget kapital får detta anses vara en försiktig bedömning av övervinster. Vänsterpartiet har bedömt att en sådan skatt under inne ­ varande år skulle gett ca 20 miljarder kronor i form av ökade skatteintäkter. [115] För 2024–2026 räknar vi med att bankernas vinster sjunker något jämfört med 2023 års extrema nivåer. Vi bedömer att skatten kommer öka skatteintäkterna med 15 miljarder kronor under nästa år och med 10 miljarder kronor 2025–2026. Vänsterpartiets förslag: Inför en bankskatt på 50 procent av bankernas övervinster. Beskattning av fastigheter Avkastningen av att bo i egen villa eller bostadsrätt är en kapitalinkomst. Avkastningen består både i det löpande värdet av själva boendet [116] och av det faktum att bostaden också kan stiga i värde. År 2007 avskaffades den gamla fastighetsskatten och ersattes med en kommunal fastighetsavgift. [117] Den tas ut som en avgift på 0,75 procent av taxeringsvärdet, med ett tak på (för 2023) 9 287 kronor. Dagens fastighetsavgift har ingen synlig koppling till avkastning, övriga kapitalskatter eller till ränteavdragen. Taket innebär att man betalar ”full” fastighetsavgift upp till ett taxeringsvärde på drygt 1,2 miljoner kronor. På taxeringsvärden därutöver betalas ingen avgift. Detta leder till att den genomsnittliga skatten blir lägre ju mer värdet på en fastighet överstiger 1,2 miljoner kronor. Fastighetsavgiften är därmed starkt regressiv. Vänsterpartiet vill därför komplettera den kommunala fastighetsavgiften med en statlig fastighetsskatt. Skatten ska tas ut med 1,5 procent på den del av taxeringsvärdet som överstiger 5 miljoner kronor och med 2,5 procent på den del av taxeringsvärdet som överstiger 7 miljoner kronor. Vi föreslår också att dagens begränsningsregel, som innebär att pensionärer inte ska behöva betala mer än 4 procent av sin inkomst i avgift, utökas till att omfatta alla inkomster. Fastighetsskatten beräknas omfatta ca 140 000 småhus, vilket motsvarar 6,7 procent av Sveriges samtliga småhus. [118] Fastighetsbeskattning baseras på taxeringsvärden. Dessa skiljer sig åt mot dags ­ aktuella marknadsvärden. Hus med taxeringsvärden på 5 miljoner kronor kostar i dag ca 8,5 miljoner kronor. [119] Det är alltså endast hus som kostar så mycket som omfattas av Vänsterpartiets förslag till fastighetsskatt. Förslaget beräknas stärka de offentliga finanserna med 4,2 miljarder kronor under 2024. [120] Vänsterpartiets förslag: En statlig fastighetsskatt införs på villor med ett marknadsvärde på 8,5 miljoner kronor. Dagens begränsningsregel, som innebär att pensionärer inte ska behöva betala mer än 4 procent av sin inkomst i avgift, utökas till att omfatta alla inkomster. Skatt på förvärvsinkomster Den svenska skattedebatten har präglats av ett tydligt fokus på att sänka skatten på arbetsinkomster. Beskattningen av arbetsinkomster innehåller i dag mer än tio olika former av skattereduktioner – däribland rutavdrag, rotavdrag och olika former av jobbskatteavdrag. Ingen av dem med tydliga påvisbara positiva effekter. Enbart jobbskatteavdraget innebär en skattereduktion med 140 miljarder kronor per år. En viktig skatteprincip bör vara att lika inkomster ska beskattas lika. Denna princip slogs sönder av den borgerliga regeringen i och med införandet av de olika jobb ­ skatteavdragen. Detta eftersom jobbskatteavdragen endast omfattar arbetsinkomster. Detta innebär att den som är arbetslös och får 20 000 kronor i månaden från a-kassan betalar ca 1 500 kronor mer i skatt varje månad än den som har en arbetsinkomst på 20 000 kronor i månaden. [121] Nu går regeringen vidare, och föreslår ytterligare ett jobbskatteavdrag som kostar ca 11 miljarder kronor per år. Det är en orimlig prioritering, när landets kommuner och regioner tvingas skära ned på skolan och sjukvården m.m. p.g.a. att regeringen inte inflationsskyddar statsbidragen till kommunsektorn. Skatte ­ sänkningen är en dyr reform som dessutom inte ger normalinkomsttagare speciellt mycket mer i plånboken. För en person med en månadslön på 25 000 kronor innebär förslaget en skattesänkning på 113 kronor per månad. Den föregående regeringen har sedan tidigare i praktiken slutit skatteklyftan för ålderspensionärer. Riksdagen har också genomfört Vänsterpartiets krav om att sluta skatteklyftan för personer som erhåller sjuk- och aktivitetsersättning. En ny skatteklyfta – en s.k. funkisskatt – tillkommer emellertid för denna grupp om riksdagen röstar igenom regeringens budget, som ju innehåller ett nytt jobbskatteavdrag, men ingen motsvarande skattesänkning för personer med sjuk- och aktivitetsersättning. Vänsterpartiet föreslår att skatteklyftan sluts för alla inkomster, såsom sjuk- och rehabiliteringspenning, a ‑ kassan och föräldraförsäkringen. Det innebär sänkt skatt för grupper med små ekonomiska marginaler. Vänsterpartiet föreslår också att en ny skatt på 5 procentenheter införs på månads ­ inkomster över 62 000 kronor. Vi föreslår också att jobbskatteavdragen trappas av på inkomster över 45 000 kronor i månaden, för att vara helt utfasade på månadsinkomster över 100 000 kronor i månaden. De båda förslagen bedöms sammantaget stärka de offentliga finanserna med 22 miljarder kronor 2024. [122] Figur 24 nedan visar utredningstjänstens fördelningsanalys av Vänsterpartiets förslag till ändrade inkomstskatter. [123] Analysen visar att hälften av befolkningen får sänkt skatt med Vänsterpartiets förslag. Figur 24 Fördelningsanalys av Vänsterpartiets förslag till ändrade inkomstskatter Procentuell effekt på genomsnittlig individuell disponibel inkomst. Effekt mot gällande regelverk. Källa: RUT, dnr 2023:778. De som tjänar under 45 000 kronor i månaden får inga skattehöjningar med Vänster ­ partiets förslag. En person med en arbetsinkomst på 50 000 kronor i månaden får en skattehöjning på 300 kronor/månad och en person som tjänar 70 000 kronor i månaden får en skattehöjning på 1 700 kronor/månad. [124] Vänsterpartiet noterar att riksdagen har tagit till sig vårt krav om att införa en skatte ­ reduktion för a ‑ kasseavgifter. Vänsterpartiet föreslår också att en skattereduktion på 25 procent av fackföreningsavgifter införs. En skattereduktion för fackföreningsavgift sänker kostnaden för fackligt medlemskap och möjliggör för fler att gå med i facket, vilket kan leda till högre organisationsgrad och en högre facklig närvaro. Därmed kan den svenska arbetsmarknadsmodellen stärkas, som historiskt tjänat såväl löntagarkollektivet som samhällsekonomin väl. Vänsterpartiets förslag: Höjd skatt på inkomster över 62 000 kronor/månad. Avtrappat jobbskatteavdrag. Lika skatt på lika inkomst, vilket innebär sänkt skatt för sjuka, arbetslösa m.fl. Nej till nytt jobbskatteavdrag. Skattereduktion för avgift till fackförening. Rut och rot Avdragen för s.k. rut- och rottjänster är ytterligare exempel på skattereduktioner på inkomstskatteområdet. Skattereduktion för hushållsnära tjänster, det s.k. rutavdraget, innebär att den som köper hushållsnära tjänster kan göra avdrag från sin skatt för 50 procent av arbetskostnaden för ett antal tjänster utförda i en bostad. Vänsterpartiet har inget emot hushållsnära tjänster. Det vi vänder oss emot är att dessa ska skatte ­ subventioneras. Riksrevisionen visar att 40 procent av det totala rutavdragsbeloppet 2017 gick till den tiondel av befolkningen som har de högsta inkomsterna. [125] Det inne ­ bär i praktiken att låg- och medelinkomsttagare subventionerar höginkomsttagares städhjälp. Detta är inte bara orimligt och orättfärdigt, utan det är också ett slöseri med skattebetalarnas pengar. Vänsterpartiet föreslår därför att rutavdraget avskaffas. Detta beräknas stärka statskassan med ca 8,2 miljarder kronor under 2024, vilket motsvarar den totala lönekostnaden för ca 14 500 undersköterskor inom äldreomsorgen. [126] Av samma skäl är vi emot skattereduktionen för renovering, ombyggnad och till ­ byggnad (det s.k. rotavdraget). Det kan i vissa lägen vara lämpligt som konjunktur ­ åtgärd, men inte som en permanent skattereduktion. Vi bedömer dock att rotavdraget i dagens läge, med en vikande konjunktur och där byggandet störtdyker, är en bra konjunkturåtgärd. Däremot vänder vi oss emot regeringens förslag om att höja taket för skattereduktionen till 75 000 kronor. Då skattereduktionen för rot ligger på 30 procent innebär höjningen att avdrag för göras på kostnader upp till 250 000 kronor. I figuren nedan visas fördelningen av de som erhållit rotavdrag över 45 000 kronor. Som framgår av figuren är utnyttjandet av rotavdraget över 45 000 kronor mycket skevt fördelat. Den översta inkomstdecilen står för närmare hälften av detta uttag. Utöver höjningen av taket för rotavdraget föreslår regeringen också att dagens gemensamma tak för rut och rot på 75 000 kronor avskaffas. Det innebär att ett hushåll efter de nya reglerna kan göra avdrag på sammanlagt 125 000 kronor, vilket då blir en höjning med 67 procent. Figur 25 Andel av rotavdrag, utnyttjande över inkomstfördelningen år 2022 bland de som har fått avdrag över 45 000 kronor, procent Källa: RUT, dnr 2023:1143. Vänsterpartiets förslag: Avskaffa rutavdraget. Behåll dagens rot som en konjunkturåtgärd de närmaste åren. Nej till höjt tak för rot. Nej till slopat gemensamt tak för rut och rot. Avskaffa rot som en permanent skattesubvention. Sociala avgifter Arbetsgivaravgifterna utgör ca 27 procent av de totala skatteintäkterna. Den generella arbetsgivaravgiftssatsen är 31,42 procent. Även på detta område finns i dag en stor mängd undantag. Både unga och äldre i vissa åldersgrupper omfattas av nedsatta arbetsgivaravgifter, liksom personer som arbetar med forskning och utveckling, personer som bor i vissa stödområden och vissa enmansföretag. Nedsatta arbetsgivaravgifter har blivit ett populärt politiskt verktyg för att signalera olika typer av satsningar. Utvärderingar av nedsatta arbetsgivaravgifter visar att effekterna på sysselsättningen är små eller obefintliga. Som exempel kan nämnas den nedsättning av arbetsgivaravgifterna med drygt 10 procentenheter för personer i åldern 19–25 år som regeringen Reinfeldt genomförde. Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering (IFAU) kom i sin utvärdering av reformen fram till att intäktsbortfallet per jobb av sänkningen uppgick till mellan 1–1,6 miljoner kronor, vilket då var omkring fyra gånger högre än den genomsnittliga anställningskostnaden för 19–25-åringar. [127] Den största effekten av skattesänkningen blir ökade vinster för företag med en stor andel unga arbetstagare. Stöd till verksamheter och politikområden sker mest effektivt på utgiftssidan. Arbetsgivaravgifterna ska användas för att finansiera offentlig verksamhet och offentliga försäkringar. I budgetpropositionen för 2024 föreslår regeringen att nedsättningen av arbets ­ givaravgifterna för personer 15–18 år avskaffas. Sedan tidigare är även nedsättningen av arbetsgivaravgifterna för personer 19–23 år utfasad. Det är glädjande att regeringen nu tycks förstå att dessa nedsättningar är en ineffektiv politik. Vänsterpartiet anser också att kvarvarande nedsättningar och undantag ska begränsas. Vänsterpartiet föreslår att följande nedsättningar avskaffas: Nedsättning av arbetsgivaravgifter för personer som arbetar med FoU. Nedsättning av arbetsgivaravgifter för den först anställda. Ränteavdragen och kreditrestriktionerna för bolånetag arna Ett annat område som behöver reformeras är ränteavdragen. Ränteutgifter ingår i kapitalförluster. Kapitalförluster får kvittas mot kapitalinkomster och kapitalvinster. Avdragsrätten för ränteutgifter gäller för alla typer av lån, både blancolån och bostadslån. Den som har kapitalutgifter som överstiger kapitalinkomsterna kan få skattereduktion på upp till 30 procent av räntebeloppet. För ränteutgifter upp till 100 000 kronor kan avdrag göras med 30 procent. [128] Den stora delen av underskott av kapital utgörs av räntor på bostadslån. Innan avskaffandet av den gamla fastighetsskatten fanns det en logik med dagens ränteavdrag på 30 procent. Då gick det att hävda att även fastigheter beskattades med 30 procent (via taxeringsvärden och fastighetsskatten). Det fanns då en symmetri i beskattningen genom att kapitalinkomster beskattades med 30 procent samtidigt som man fick göra avdrag för kapitalutgifter med 30 procent. Vänsterpartiets förslag till ny fastighetsskatt är dock tämligen modest och den faktiska skattenivån i förslaget är inte i närheten av 30 procent. Det blir då rimligt att minska ned på ränteavdragen. Vi föreslår i dag ingen sådan ändring då många hushåll är pressade av stigande räntekostnader och hög inflation, och då införandet av en rimligare beskattning av fastigheter bör prioriteras. När det blir aktuellt med en nedtrappning av ränteavdragen bör detta ske med några procent ­ enheter över en period på några år. Sverige har mycket strama kreditrestriktioner för bolån. För det första finns det s.k. bolånetaket , som innebär att man som mest får ha ett bolån som motsvarar 85 procent av värdet på sin bostad. Resten behöver man betala med en kontantinsats. Därutöver finns amorteringskravet. Det innebär att man ska amortera 1 procent av lånet per år om belåningsgraden är mellan 50 och 70 procent. Om belåningsgraden är över 70 procent ska man amortera 2 procent per år. Sedan finns ytterligare en regel som säger att om lånet är större än 4,5 gånger vad man tjänar per år, innan skatt, så ska man amortera ytterligare 1 procentenhet per år. [129] Den sammantagna effekten av dessa krav är mycket kännbara för många bolånekunder. Kraven försvårar påtagligt förstagångsköpares möjligheter att ta sig in på bolånemarknaden. När nu räntorna och priserna stiger blir situationen för Sveriges bolånetagare än mer pressad. Vänsterpartiet anser därför att regeringen skyndsamt borde genomföra en samlad översyn av kreditrestriktionerna som är riktade mot de svenska bolånetagarna. 18.11 Miljöskatter Klimatförändringarna är ett akut hot mot människans framtida livsmöjligheter. I kapitel 13 redovisar vi vår politik för den gröna omställningen av ekonomin som snabbt måste komma på plats. Reformeringen av miljö- och klimatskatter bör ske inom ramen för en samlad och genomtänkt miljöpolitik. Sveriges territoriella klimatutsläpp är med ca 1/3 vardera koncentrerad till industrin och inrikes transporter. Det är således dessa två områden som behöver stå i centrum om Sverige ska klara av att nå sina höga klimatmål. För att klimat- och miljöpolitiken ska få ett brett folkligt stöd måste den också ha en god fördelningsprofil, som tar hänsyn till människors olika ekonomiska förmåga och alternativ för att ställa om. I linje med januariavtalet genomförde den förra regeringen s.k. grön skatteväxling. Problemet är att det inte är möjligt att långsiktigt sänka skatten på en stabil skattebas (arbete) och ersätta detta med höjd skatt på en instabil skattebas (utsläpp) utan att försvaga skatteintäkterna. Skatter är antingen finansierande eller styrande – att kombinera två syften ger upphov till målkonflikter. Punktskatter ska användas för styrande ändamål. Dessa intäkter kan inte varaktigt växlas mot andra skatter, eftersom målet med punktskatterna är att skattebasen ska minska. Vänsterpartiet ser behov av en genomgripande skattereform som utjämnar de ekonomiska och regionala klyftorna och främjar hållbart resursutnyttjande med låg miljö- och klimatpåverkan i enlighet med våra klimat- och miljömål. På skatteområdet, liksom i politiken i stort, lägger dessvärre regeringen förslag som motverkar den gröna omställningen. I budgetpropositionen för 2023 genomförde regeringen en tillfällig sänkning av bensin- och dieselskatten. I budgetpropositionen för 2024 går regeringen vidare och sänker skatten på bensin och diesel ytterligare med ca 6 miljarder kronor. Regeringen avser därutöver att genomföra en drastisk sänkning av reduktionsplikten för bensin och diesel till 6 procent för åren 2024–2026. Detta utan att presentera kompensatoriska åtgärder för hur utsläppen på andra sätt ska minskas. Åtgärden kommer avsevärt försvåra Sveriges möjligheter att nå nationella klimatmål samt klimatåtagande gentemot EU till 2030. Att Sverige får svårt att nå utsläpps ­ åtagande gentemot EU riskerar dessutom att få ekonomiska konsekvenser. Regeringen slopar även den s.k. plastpåseskatten i november 2024. Förslaget riskerar att leda till ökad nedskräpning av plast i naturen och haven. I likhet med många andra förändringar av klimat- och miljöskatter som regeringen genomför föreslår man inga kompensatoriska åtgärder för att minska utsläppen eller belastningen på miljön. Vänsterpartiet föreslår att dagens regelverk för reseavdragen ersätts med ett färdmedelsneutralt och avståndsbaserat reseavdrag. Till skillnad från dagens system som gynnar bilresor i storstadsregioner skulle ett färdmedelsneutralt och avstånds ­ baserat reseavdrag behandla alla reseslag neutralt och utjämna regionala skillnader. Ett avståndsbaserat och färdmedelsneutralt reseavdrag är ett effektivt styrmedel för att sänka växthusgasutsläppen vid arbetspendling. Ett sådant regelverk skulle också minska det utbredda fusket som finns i dagens system. Klimatomställningen kommer att kräva stora investeringar i infrastruktur, förnybar energi, energieffektivisering och andra utsläppsminskande åtgärder. Principen om att förorenaren betalar för sin miljöpåverkan har länge varit och bör fortsatt vara ett rikt ­ märke i den svenska miljö- och klimatpolitiken. Utsläppspriset ger en tydlig styrande signal till alla aktörer och gör det mer lönsamt att investera i åtgärder som minskar utsläppen. Koldioxidskatten är ett centralt styrmedel i vår nationella klimatpolitik. Beskattning av drivmedel är ett viktigt verktyg för att minska transportsektorns klimatpåverkan. Men den är också ett exempel på ett trubbigt verktyg som inte gör skillnad på höginkomsttagare med god tillgång till kollektivtrafik och en låginkomst ­ tagare i glesbygd utan tillgång till alternativ till bilen. Vänsterpartiet anser det angeläget att styrmedel utformas för att minska klyftor mellan stad och landsbygd och att det vid behov införs kompensatoriska åtgärder för att beakta rättviseperspektivet när exempel ­ vis skatter ger negativa fördelningseffekter. För att möta en ökad elektrifiering av väg ­ trafiken med stärkt regional rättvisa anser vi det angeläget att arbetet med en reform av vägtrafikbeskattning redan nu inleds. En differentierad vägbeskattning ger förutsätt ­ ningar för låg/slopad vägskatt på landsbygd där alternativ till bil saknas och hög vägskatt i storstäder med tillgång till kollektivtrafik. Den tunga lastbilstrafiken betalar i dag inte för den påverkan den har genom sina externa kostnader för samhället i form av exempelvis miljö- och klimatpåverkan och slitage på vägarna. Vänsterpartiet har under lång tid förespråkat en avståndsbaserad skatt på tunga lastbilar som ska vara möjlig att differentiera. Förutom klimatnyttan med en sådan beskattning ser vi stora vinster med att svenska och utländska lastbilar skulle kunna beskattas på lika villkor och att myndigheter skulle ges bättre möjligheter, genom ett automatiserat avläsningsbart system, att upptäcka den illegala lastbilstrafiken. Även utredningen Godstransporter på väg – vissa frågeställningar kring ett nytt miljöstyrande system (SOU 2022:13) förordar ett avståndsbaserat system med geografisk differentiering för en mer rättvisande prissättning. Vänsterpartiet anser att de klimatskadliga subventionerna bör fasas ut och avvecklas skyndsamt. Den tidigare regeringen har tidigare avvecklat några få av dessa subven ­ tioner, och vi anser att det brådskar med ytterligare åtgärder för att Sverige inte ska tappa styrfart för att nå nollutsläpp. Vänsterpartiet anser därför att regeringen bör presentera en handlingsplan för hur övriga klimatskadliga subventioner kan avvecklas i närtid. Resandet med flyget behöver kraftigt minska för att vi ska klara av våra klimatmål. Med Vänsterpartiets investeringspolitik för klimatet skulle vi inom bara ett decennium kunna avveckla inrikesflyget i södra Sverige och kraftigt minska behovet i norra Sverige. Men även utrikesflyget behöver minska i omfattning. Vänsterpartiet vill se en progressiv flygbeskattning som innebär att resenärerna betalar mer skatt ju mer de flyger. Vid den första flygresan ska skatten vara tämligen låg för att sedan successivt höjas i takt med att flygresorna ökar i antal. Den progressiva flygskatten behöver tillgodose högt ställda krav på personlig integritet samt vara utformad på ett sätt som innebär att den effektivt tjänar sitt syfte att minska flygandet. Utöver den progressiva flygskatten vill Vänsterpartiet att kommande regering utreder frågan om lojalitetsprogrammen inom flygbranschen. De medlemsförmåner som i dag existerar stimulerar till extensivt flygande och motverkar därmed klimatmålen. Huruvida lojalitetsprogram behöver regleras genom lagstiftning eller skatteåtgärder behöver utredas grundligt men inriktningen för reformeringen bör vara att göra lojalitets ­ programmen obsoleta. Vänsterpartiet anser att det är mycket angeläget att Sverige får en bättre beskattning av bekämpningsmedel då dagens beskattning har liten miljöeffekt. Danmark, Norge och Frankrike har en betydligt starkare lagstiftning där skatten ökar med medlets giftighet, vilket lett till att lantbrukare byter till mindre giftiga medel. Vänsterpartiet ser ett stort behov av att en differentierad beskattning av växtskyddsmedel införs i Sverige, som i likhet med den som finns i Danmark ökar med medlets giftighet. Intäkterna från skatten bör återföras till lantbruket för att utveckla hållbara växtskyddsmetoder. Vänsterpartiet anser att regeringen bör återkomma med förslag på en ny bekämpningsmedelsskatt differentierad utifrån bekämpningsmedlens olika miljö- och hälsorisker. Vänsterpartiets förslag: Inför ett färdmedelsneutralt och avståndsbaserat reseavdrag. Anta handlingsplan för att avveckla klimatskadliga subventioner. Nej till regeringens förslag på sänkt bensin- och dieselskatt. Inför en progressiv flygskatt. Utred förutsättningarna för en geografiskt anpassad vägskatt för personbilar. Inför en avståndsbaserad skatt för godstransporter på väg. Inför en ny bekämpningsmedelsskatt differentierad utifrån bekämpningsmedlens olika miljö- och hälsorisker. Skatten för personer födda 1957 Pensionärer födda 1957 hamnade i kläm när riksdagen beslutade att höja pensionsåldern utan att införa övergångsregler för dem födda 1957. De är pensionärer i alla avseenden förutom skattemässigt där de har en betydligt högre skatt än övriga. Vänsterpartiet har sedan regeringen lade sin budget för 2023 agerat med motion och utskottsinitiativ för att rätta till skatteorättvisan. I budgetpropositionen för 2024 aviserar regeringen att pensionärer födda 1957 ska kompenseras för den inbetalda högre skatten i samband med skatteåterbetalningarna 2024. Vänsterpartiet hade hellre sett att riksdagens majoritet och regering agerat tidigare och sänkt skatten under 2023 men kan stödja regeringens förslag. Vi förutsätter att 57-orna kompenseras med ränta och att regeringen snarast återkommer med formerna för hur återbetalningen ska ske. 18.13 Vänsterpartiets skatteförslag Tabell 7 Vänsterpartiets skatteförslag, 2024–2026 Avvikelse från regeringen, offentligfinansiella effekter, miljarder kr 2024 2025 2026 Källa/referens Nej till regeringens skattesänkningar i BP24 Nej till nytt jobbskatteavdrag 11,04 11,04 11,04 BP24 Nej till ytterligare förhöjt grundavdrag för äldre 2,18 2,18 2,18 BP24 Nej till ytterligare sänkt bensin- och dieselskatt 5,76 7,77 8,05 BP24 Nej till höjt tak för rot 0,96 BP24 Nej till sänkt skatt på plastbärkassar 0,11 0,65 0,65 BP24 Nej till höjt schablonavdrag vid uthyrning av bostäder 0,23 0,23 0,23 BP24 Nej till teknisk översyn nedsättning FoU 0,10 0,10 0,10 BP24 Nej till förlängning av sänkt skatt på diesel inom jord- och skogsbruk 0,72 BP24 Summa regeringens skattesänkningar i BP24 21,10 21,97 22,25 För ökad rättvisa Oligopolskatt på bankernas övervinster 15 10 10 Egen beräkning Höjd skatt för de över 62 000 kr/mån 10,00 10,40 11,10 RUT 2023:778 Arvs- och gåvoskatt 3,70 3,70 3,70 SNS (2018) Avståndsbaserat och färdmedelsneutralt reseavdrag –3,30 –3,30 –3,00 RUT 2023:805 Nej till justerade avdrag för tjänsteresor 0,18 0,20 0,20 BP23 Återinför avskaffad avfallsförbränningsskatt 0,45 0,47 0,47 RUT 2023:788 Återinför sänkt moms på reparationer –0,06 –0,08 –0,08 RUT 2023:807 Summa nya skatteförslag 25,97 21,39 22,39 För ökad likformighet Skattereduktion för fackföreningsavgift –2,70 –2,70 –2,70 RUT 2023:741 Sänkt skatt för sjuka, arbetslösa m.fl. –8,20 –8,30 –8,70 RUT 2023:778 Slopa nedsättning arbetsgivaravgifter FoU 2,20 2,20 2,20 RUT 2023:743 Arbetsgivaravgifter för den första anställda 2,40 2,50 2,50 RUT 2023:744 Avskaffa rutavdraget 8,20 8,60 9,00 RUT 2023:745 Utdelning och kapitalvinst fåmansbolag 12,91 13,23 13,23 Skr. 2022/23:98 Utdelning och kapitalvinst onoterade bolag 1,80 1,90 2,00 RUT 2023:749 Tak ISK 2,30 2,70 3,00 RUT 2023:747 Avtrappat jobbskatteavdrag, från 45 000 kr/mån 12,00 12,90 14,50 RUT 2023:778 Fastighetsskatt på villor med 8,5 mnkr i marknadsvärde 4,20 4,30 4,30 RUT 2023:781 Tak och uppskovsränta avyttring bostad 1,70 1,80 1,80 RUT 2023:746 Återinföra koldioxidskatt på bränsle inom EU ETS 0,10 0,10 0,10 RUT 2023:804 Summa reducera skattesubventioner 36,91 39,23 41,23 Summa ändrade skatter (avrundat) 84 83 86 19 Finanspolitiska ramverket 19.1 Klimatomställningen och behovet av ett reformerat ramverk År 2016 slöts en överenskommelse om det finanspolitiska ramverket mellan samtliga riksdagspartier, förutom Sverigedemokraterna. De viktigaste delarna i överens ­ kommelsen var att nivån på överskottsmålet för de offentliga finanserna sänktes från 1 procent till 0,33 procent över en konjunkturcykel och att ett skuldankare för den offentliga skulden infördes. Dessa regler trädde i kraft 2019. En annan central komponent i överenskommelsen var att man skrev in att det finanspolitiska ramverket skulle ses över i slutet av varannan mandatperiod så att eventuella reviderade mål skulle kunna träda i kraft första året efter ett ordinarie val. I utredningen som föregick det nya överskottsmålet skissade man på en beslutsordning där en översyn görs 2025 och där beslut fattas i samband med behandlingen av budgetpropositionen för 2026. De nya reglerna skulle då kunna börja gälla fr.o.m. 2027. Vänsterpartiet har länge drivit frågan om att tidigarelägga denna översyn. Det som vi framför allt lyft fram är att nivån på överskottsmålet och det nya skuldankaret inte är konsistenta med varandra och att överskottsmålet står i vägen för de stora statliga investeringar som måste till för att möjliggöra och snabba på klimatomställningen. Den gröna omställningen kan inte vänta till 2027, den måste ske omedelbart. Klimatomställningen kommer att innebära att omfattande investeringar behöver göras i en rad samhällsviktiga verksamheter. Det rör sig om investeringar i transport ­ infrastruktur, elöverföring och elproduktion och en upprustning samt klimatanpassning av bostadsbeståndet. Investeringarnas storlek är beroende av en rad faktorer och tidsaspekten är en viktig sådan. Ju längre världens stater avstår från att vidta åtgärder och genomföra omfattande investeringar, desto högre kommer kostnaden att bli för att hantera effekterna av klimatförändringarna. Att återställa, förhindra och reparera skador i efterhand är en betydligt dyrare väg att gå än att i möjligaste mån förebygga klimat ­ förändringarnas negativa inverkan på samhället. Dessutom förutsätter en offensiv klimatomställningspolitik som är lika eller mer ambitiös än de konventionsbundna åtaganden som Sverige förbundit sig att följa att investeringarna behöver genomföras i relativ närtid och betydande summor. 19.2 Ett ramverk för ett rikare Sverige De ursprungliga skälen bakom överskottsmålet är sedan länge uppfyllda och/eller överspelade. Sverige har bland de starkaste offentliga finanserna i västvärlden och löpande och stora överskott i bytesbalansen. Den offentliga sektorns bruttoskuld beräknas till 30,3 procent av BNP 2023, vilket är mycket lågt i ett internationellt perspektiv (se figur 26 nedan). [130] Samtidigt står världen inför ett klimatnödläge och de globala utsläppen fortsätter att öka. En global temperaturökning på 1,5 grader ligger ytterst nära i tid. Nuvarande beslut och åtgärder är otillräckliga för att vända utvecklingen. Vilka åtgärder som vidtas de närmaste åren är avgörande för hur utvecklingen blir även på lång sikt. Det krävs att alla länder gör sitt yttersta för att uppsatta klimatmål ska nås. Det gäller även Sverige. Klimatkrisen innebär att staten måste ta ansvar för ett stort investeringsprogram. Rätt hanterat kan detta investeringsprogram bli en katalysator för ökad produktivitet, minskad arbetslöshet och en modernisering av det svenska samhället. För att finansiera detta investeringsprogram föreslår Vänsterpartiet att ett 10-årigt moratorium införs för det finanspolitiska ramverket, med start 2024. Vänsterpartiet föreslår att dagens överskottsmål ersätts med ett underskottsmål för de offentliga finanserna under moratoriet. Vi föreslår att saldomålet för de offentliga finanserna sätts till –1 procent av BNP över en konjunkturcykel. Vänsterpartiet har bett riksdagens utredningstjänst att räkna på hur den offentliga skulden skulle utvecklas med ett sådant underskottsmål. Analysen visar att den offentliga bruttoskulden beräknas landa på 40,7 procent av BNP år 2033. Om Sverige hade haft en bruttoskuld på den nivån i dag, skulle vi fortfarande ha bland de starkaste offentliga finanserna inom EU och bland andra jämförbara länder, se figur 26 nedan. Figur 26 Den offentliga sektorns bruttoskuld i utvalda länder, 2023 Procent av BNP Källa: IMF och RUT 2023:1133. Ett underskottsmål på –1 procent frigör ett budgetpolitiskt utrymme på ca 830 miljarder kronor under en 10-årsperiod jämfört med dagens överskottsmål. [131] I relation till ett balansmål för de offentliga finanserna skapar underskottsmålet ett ekonomiskt utrymme på ca 620 miljarder kronor. Vänsterpartiet föreslår att underskottsmålet används för att finansiera ett stort statligt investeringsprogram för att snabba på och möjliggöra klimat ­ omställningen. Det utrymme som skapas ska inte användas för löpande statliga utgifter utan ska öronmärkas till investeringar som behövs för att ställa om ekonomin i en för miljön hållbar utveckling. Moratoriets finansieringsmöjligheter innebär att medel frigörs för att säkerställa en långsiktigt hållbar klimatomställning. På så sätt kan staten säkerställa att nödvändig infrastruktur bidrar till att Sverige även framgent har en innovativ industrisektor, att klimatomställningen kan äga rum i hela landet samt att den betydande exportsektorn i Sverige ges förutsättningar att konkurrera med en världsmarknad som sannolikt kommer se betydande klimatinvesteringar de närmaste åren. Moratoriet skulle innebära en omfattande kapitalisering av klimatomställningen med offentliga medel, något som är en förutsättning för att inte privata kapitalintressen ska föregå det offentliga och förvärva viktig infrastruktur eller andra delar som är nödvändig i klimatomställningen. Klimatomställningen som helhet behöver säkerställas genom en lång rad reformer på i stort sett alla politikområden, men ett moratorium för det finanspolitiska ramverket möjliggör ett svar på frågan hur några av de största investeringsbehoven ska finansieras. 19.3 Realekonomiska mål bör komplettera de finansiella målen Syftet med det finanspolitiska ramverket är att säkerställa att de offentliga finanserna inte äventyras på lång sikt – att inte de offentliga underskotten blir för stora eller att skulden ökar snabbt under en längre tidsperiod. Ramverket i sig är inte målet med den ekonomiska politiken. Dock har det periodvis varit begränsande för möjligheten att öka resurserna till välfärden i takt med behoven, eller för att öka de offentliga satsningarna för att pressa ner arbetslösheten. Den ekonomiska politiken bör styras av reala mål om ökad sysselsättning, rättvis fördelning, investeringar och klimatomställning, där offentligfinansiella mål blir verktyg för att uppnå de reala målen. Vänsterpartiet föreslår därför att det finans ­ politiska ramverket kompletteras med mål för arbetsmarknaden om full sysselsättning och ett mål för offentliga investeringar i linje med våra klimatåtaganden. Tabell 8 Totala reformer och finansiering 2024 Mnkr, avvikelse från regeringen 2024 Inkomster 74 900 Utgifter, exklusive investeringar 75 000 Klimatinvesteringar 39 500 Finansiellt sparande, relativt regeringen −35 800 Finansiellt sparande i procent av BNP (nivå) −1,25 % Strukturellt sparande i procent av BNP (nivå) −0,26 % 20 Utgiftsramar och fördelning av utgifter i statsbudgeten Tabell 9 Vänsterpartiets förslag till utgiftsramar 2024 Tusental kronor Utgiftsområde Regeringens förslag Avvikelse från regeringen 1 Rikets styrelse 19 070 363 509 100 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning 20 881 058 1 214 000 3 Skatt, tull och exekution 16 854 357 10 000 4 Rättsväsendet 76 028 013 245 000 5 Internationell samverkan 2 273 924 14 000 6 Försvar och samhällets krisberedskap 126 059 689 ±0 7 Internationellt bistånd 48 630 129 10 531 000 8 Migration 13 808 274 242 000 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg 110 258 264 −57 000 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning 116 907 208 18 100 000 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom 60 310 483 ±0 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn 106 070 732 13 870 000 13 Integration och jämställdhet 4 018 388 1 913 905 14 Arbetsmarknad och arbetsliv 92 059 399 15 533 000 15 Studiestöd 30 545 170 387 000 16 Utbildning och universitetsforskning 99 461 047 3 164 000 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid 16 646 285 2 174 300 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik 6 081 906 7 419 700 19 Regional utveckling 3 922 201 70 000 20 Klimat, miljö och natur 19 307 359 11 681 400 21 Energi 5 604 320 4 305 000 22 Kommunikationer 82 874 980 15 613 000 23 Areella näringar, landsbygd och livsmedel 23 973 181 2 607 000 24 Näringsliv 9 552 305 755 000 25 Allmänna bidrag till kommuner 174 280 270 4 181 000 26 Statsskuldsräntor m.m. 20 455 200 10 000 27 Avgiften till Europeiska unionen 40 759 809 ±0 Summa utgiftsområden 1 346 694 314 114 492 405 Minskning av anslagsbehållningar inkl. SSR −10 891 050 ±0 Summa utgifter 1 335 803 264 114 492 405 Riksgäldskontorets nettoutlåning −5 044 681 ±0 Kassamässig korrigering 370 837 ±0 Summa 1 331 129 420 114 492 405 Tabell 10 Vänsterpartiets förslag till utgiftsramar 2025–2026 Miljoner kronor Utgiftsområde Avvikelse från regeringen 2025 2026 1 Rikets styrelse 449 185 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning 1 143 1 168 3 Skatt, tull och exekution 10 10 4 Rättsväsendet 113 −390 5 Internationell samverkan 14 14 6 Försvar och samhällets krisberedskap ±0 ±0 7 Internationellt bistånd 13 937 17 295 8 Migration −87 −537 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg 1 724 6 240 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning 18 380 17 774 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom −1 100 −1 100 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn 20 100 20 500 13 Integration och jämställdhet 1 855 1 845 14 Arbetsmarknad och arbetsliv 20 306 23 806 15 Studiestöd 447 527 16 Utbildning och universitetsforskning 3 462 3 441 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid 2 321 2 491 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik 10 642 12 152 19 Regional utveckling 70 70 20 Klimat, miljö och natur 14 987 15 937 21 Energi 5 305 5 030 22 Kommunikationer 21 233 21 514 23 Areella näringar, landsbygd och livsmedel 2 342 2 402 24 Näringsliv 977 1 057 25 Allmänna bidrag till kommuner 3 461 3 171 26 Statsskuldsräntor m.m. 10 10 27 Avgiften till Europeiska unionen ±0 ±0 Summa utgiftsområden 142 101 154 611 Minskning av anslagsbehållningar inkl. SSR ±0 ±0 Summa utgifter 142 101 154 611 Riksgäldskontorets nettoutlåning ±0 ±0 Kassamässig korrigering ±0 ±0 Summa 142 101 154 611 Tabell 11 Fördelning av utgifter i statsbudgeten 2024–2026 Avvikelser gentemot regeringen för utgiftsområde 1 Rikets styrelse Miljoner kronor Utgiftsområde 1 Rikets styrelse Avvikelse från regeringen 2024 2025 2026 1:1 Kungliga hov- och slottsstaten −24 −25 −26 2:1 Riksdagens ledamöter och partier m.m. −120 −120 −120 3:1 Sametinget 71 71 71 4:1 Regeringskansliet m.m. −143 −312 −598 5:1 Länsstyrelserna m.m. 175 175 175 6:2 Justitiekanslern ±0 ±0 22 7:1 Åtgärder för nationella minoriteter 20 110 110 7:2 Åtgärder för den nationella minoriteten romer 30 51 51 8:1 Mediestöd 500 500 500 Summa 509 449 185 Avvikelser gentemot regeringen för utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning Miljoner kronor Utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning Avvikelse från regeringen 2024 2025 2026 1:6 Finanspolitiska rådet −6 −12 −12 1:11 Finansinspektionen 10 20 20 99:1 Stockholmsinstitutet 20 40 60 99:2 Klimatinvesteringsmyndighet 70 75 80 99:3 Avvisar regeringens generella besparing på statsförvaltningen 1 120 1 120 1 120 99:4 Staten som arbetsgivare ±0 −100 −100 Summa 1 214 1 143 1 168 Avvikelser gentemot regeringen för utgiftsområde 3 Skatt, tull och exekution Miljoner kronor Utgiftsområde 3 Skatt, tull och exekution Avvikelse från regeringen 2024 2025 2026 1:1 Skatteverket 10 10 10 Summa 10 10 10 Avvikelser gentemot regeringen för utgiftsområde 4 Rättsväsendet Miljoner kronor Utgiftsområde 4 Rättsväsendet Avvikelse från regeringen 2024 2025 2026 1:1 Polismyndigheten 80 80 80 1:3 Åklagarmyndigheten 10 10 10 1:5 Sveriges Domstolar 10 10 10 1:6 Kriminalvården ±0 −137 −640 1:7 Brottsförebyggande rådet 20 20 20 1:9 Brottsoffermyndigheten 40 40 40 1:11 Rättsliga biträden m.m. 35 35 35 1:15 Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden ±0 −5 −5 99:1 Gör Nationellt forensiskt centrum till en egen myndighet 50 60 60 Summa 245 113 −390 Avvikelser gentemot regeringen för utgiftsområde 5 Internationell samverkan Miljoner kronor Utgiftsområde 5 Internationell samverkan Avvikelse från regeringen 2024 2025 2026 1:2 Freds- och säkerhetsfrämjande verksamhet −6 −6 −6 1:11 Samarbete inom Östersjöregionen 20 20 20 Summa 14 14 14 Avvikelser gentemot regeringen för utgiftsområde 6 Försvar och samhällets krisberedskap Miljoner kronor Utgiftsområde 6 Försvar och samhällets krisberedskap Avvikelse från regeringen 2024 2025 2026 Summa ±0 ±0 ±0 Avvikelser gentemot regeringen för utgiftsområde 7 Internationellt bistånd Miljoner kronor Utgiftsområde 7 Internationellt bistånd Avvikelse från regeringen 2024 2025 2026 1:1 Biståndsverksamhet 10 094 13 464 16 765 1:2 Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete (Sida) 371 396 443 1:3 Nordiska Afrikainstitutet 4 4 4 1:4 Folke Bernadotteakademin 46 53 60 1:5 Riksrevisionen: Internationellt utvecklingssamarbete 11 14 17 1:6 Utvärdering av internationellt bistånd 5 6 6 Summa 10 531 13 937 17 295 Avvikelser gentemot regeringen för utgiftsområde 8 Migration Miljoner kronor Utgiftsområde 8 Migration Avvikelse från regeringen 2024 2025 2026 1:1 Migrationsverket −1 −60 −80 1:2 Ersättningar och bostadskostnader 298 53 −377 1:3 Migrationspolitiska åtgärder −25 −50 −50 1:6 Offentligt biträde i utlänningsärenden −30 −30 −30 Summa 242 −87 −537 Avvikelser gentemot regeringen för utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg Miljoner kronor Utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg Avvikelse från regeringen 2024 2025 2026 1:4 Tandvårdsförmåner 4 700 5 576 6 476 1:5 Bidrag för läkemedelsförmånerna 500 500 500 1:6 Bidrag till folkhälsa och sjukvård −2 650 350 350 1:8 Bidrag till psykiatri 700 ±0 ±0 1:11 Prestationsbundna insatser för att korta vårdköerna −4 985 −6 480 −2 975 1:12 Inspektionen för vård och omsorg 60 60 60 4:1 Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd 8 8 8 4:4 Kostnader för statlig assistansersättning 400 400 400 4:6 Statens institutionsstyrelse ±0 ±0 11 4:7 Bidrag till utveckling av socialt arbete m.m. 1 000 1 000 1 000 99:1 TBE-vaccin med högkostnadsskydd för vuxna och avgiftsfritt för barn 100 200 300 99:2 Nationellt vaccinprogram för äldre 110 110 110 Summa −57 1 724 6 240 Avvikelser gentemot regeringen för utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning Miljoner kronor Utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning Avvikelse från regeringen 2024 2025 2026 1:1 Sjukpenning och rehabilitering m.m. 2 423 2 449 2 368 1:2 Aktivitets- och sjukersättningar m.m. 4 800 4 800 3 900 1:4 Arbetsskadeersättningar m.m. 231 429 646 2:1 Försäkringskassan 846 902 1 060 99:2 Ersättning för sjuklön, inkl. arbetsgivaravgifter 9 800 9 800 9 800 Summa 18 100 18 380 17 774 Avvikelser gentemot regeringen för utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom Miljoner kronor Utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom Avvikelse från regeringen 2024 2025 2026 1:3 Bostadstillägg till pensionärer ±0 −1 100 −1 100 Summa ±0 −1 100 −1 100 Avvikelser gentemot regeringen för utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn Miljoner kronor Utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn Avvikelse från regeringen 2024 2025 2026 1:1 Barnbidrag 9 400 9 400 9 400 1:2 Föräldraförsäkring 2 000 2 000 2 000 1:8 Bostadsbidrag 2 470 8 700 9 100 Summa 13 870 20 100 20 500 Avvikelser gentemot regeringen för utgiftsområde 13 Integration och jämställdhet Miljoner kronor Utgiftsområde 13 Integration och jämställdhet Avvikelse från regeringen 2024 2025 2026 1:1 Integrationsåtgärder 19 19 19 1:2 Kommunersättningar vid flyktingmottagande 1 575 1 586 1 576 3:1 Särskilda jämställdhetsåtgärder 50 50 50 4:1 Åtgärder mot utanförskap 270 200 200 Summa 1 914 1 855 1 845 Avvikelser gentemot regeringen för utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv Miljoner kronor Utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv Avvikelse från regeringen 2024 2025 2026 1:1 Arbetsförmedlingens förvaltningskostnader 1 500 2 000 3 000 1:2 Bidrag till arbetslöshetsersättning och aktivitetsstöd 9 335 11 220 11 470 1:3 Kostnader för arbetsmarknadspolitiska program och insatser 2 706 3 363 4 363 1:4 Lönebidrag och Samhall m.m. 400 1 100 1 700 1:13 Nystartsjobb, etableringsjobb och stöd för yrkesintroduktionsanställningar 400 900 1 000 1:14 Etableringsersättning till vissa nyanlända invandrare 847 1 378 1 928 2:1 Arbetsmiljöverket 325 325 325 2:6 Regional skyddsombudsverksamhet 20 20 20 Summa 15 533 20 306 23 806 Avvikelser gentemot regeringen för utgiftsområde 15 Studiestöd Miljoner kronor Utgiftsområde 15 Studiestöd Avvikelse från regeringen 2024 2025 2026 1:4 Statens utgifter för räntor på studielån 100 100 100 1:7 Studiestartsstöd 200 200 200 1:8 Centrala studiestödsnämnden 87 147 227 Summa 387 447 527 Avvikelser gentemot regeringen för utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning Miljoner kronor Utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning Avvikelse från regeringen 2024 2025 2026 1:1 Statens skolverk −42 −34 −70 1:2 Statens skolinspektion −25 −40 −60 1:3 Specialpedagogiska skolmyndigheten 5 5 5 1:5 Utveckling av skolväsendet och annan pedagogisk verksamhet −192 −207 −182 1:7 Maxtaxa i förskola, fritidshem och annan pedagogisk verksamhet samt kvalitetshöjande åtgärder inom förskola 2 230 2 320 2 330 1:17 Statligt stöd till vuxenutbildning 300 30 30 2:2 Universitets- och högskolerådet 20 20 20 2:64 Särskilda utgifter inom universitet och högskolor 824 1 324 1 324 2:67 Särskilda bidrag inom högskoleområdet 30 30 30 3:1 Vetenskapsrådet: Forskning och forskningsinformation 15 15 15 Summa 3 164 3 462 3 441 Avvikelser gentemot regeringen för utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid Miljoner kronor Utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid Avvikelse från regeringen 2024 2025 2026 1:1 Statens kulturråd 3 3 3 1:2 Bidrag till allmän kulturverksamhet, utveckling samt internationellt kulturutbyte och samarbete 665 675 685 1:4 Forsknings- och utvecklingsinsatser inom kulturområdet 1 1 1 2:2 Bidrag till vissa teater-, dans- och musikändamål 5 5 5 4:3 Nämnden för hemslöjdsfrågor 3 3 3 4:4 Bidrag till bild- och formområdet 5 5 5 5:2 Ersättningar och bidrag till konstnärer 5 5 5 6:1 Riksarkivet 40 40 40 7:1 Riksantikvarieämbetet 9 9 9 7:2 Bidrag till kulturmiljövård 20 20 20 7:4 Bidrag till arbetslivsmuseer 2 2 2 8:1 Centrala museer: Myndigheter 155 155 155 8:2 Centrala museer: Stiftelser 40 40 40 10:1 Filmstöd 2 13 13 13:1 Stöd till idrotten 425 450 460 13:2 Bidrag till allmänna samlingslokaler 50 50 50 14:1 Statsbidrag till studieförbund 250 350 500 14:2 Statsbidrag till folkhögskolor 360 360 360 14:4 Särskilt utbildningsstöd 110 110 110 99:1 Stödfunktion för att utveckla idrottsanläggningar 5 5 5 99:2 Digitalisering av enskilda arkiv 20 20 20 Summa 2 174 2 321 2 491 Avvikelser gentemot regeringen för utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik Miljoner kronor Utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik Avvikelse från regeringen 2024 2025 2026 1:1 Bostadspolitisk utveckling −40 −60 −60 1:4 Boverket 255 257 257 1:7 Energieffektivisering av flerbostadshus 3 160 3 960 4 000 1:8 Investeringsstöd för anordnande av hyresbostäder och bostäder för studerande 1 790 4 130 5 500 2:1 Konsumentverket 50 50 50 2:2 Allmänna reklamationsnämnden 5 5 5 2:4 Åtgärder på konsumentområdet 10 10 10 99:1 Investeringsstöd för uppförande av klimatsmarta flerbostadshus trä 1 500 1 500 1 500 99:2 Statliga topplån för byggande av hyresrätter 200 300 400 99:3 Klimatsmart stadsplanering 100 100 100 99:4 Klimatneutrala byggplaner 100 100 100 99:5 Stöd till lekparker, parklekar och spontanidrott 250 250 250 99:6 Radonstöd 40 40 40 Summa 7 420 10 642 12 152 Avvikelser gentemot regeringen för utgiftsområde 19 Regional utveckling Miljoner kronor Utgiftsområde 19 Regional utveckling Avvikelse från regeringen 2024 2025 2026 1:1 Regionala utvecklingsåtgärder 70 70 70 Summa 70 70 70 Avvikelser gentemot regeringen för utgiftsområde 20 Klimat, miljö och natur Miljoner kronor Utgiftsområde 20 Klimat, miljö och natur Avvikelse från regeringen 2024 2025 2026 1:1 Naturvårdsverket 30 100 100 1:2 Miljöövervakning m.m. 68 84 99 1:3 Åtgärder för värdefull natur 1 829 1 849 1 691 1:4 Sanering och återställning av förorenade områden 20 20 212 1:5 Miljöforskning 33 33 33 1:6 Kemikalieinspektionen 30 40 40 1:8 Klimatbonus 2 900 2 900 2 900 1:10 Klimatanpassning 51 51 51 1:11 Åtgärder för havs- och vattenmiljö 150 300 450 1:13 Internationellt miljösamarbete 29 29 29 1:14 Skydd av värdefull natur 2 700 3 685 3 685 1:15 Havs- och vattenmyndigheten 20 20 20 1:16 Klimatinvesteringar 2 050 4 005 4 005 1:17 Klimatpremier 772 772 1 022 99:1 Klimatanpassade och gröna städer 250 300 300 99:3 Forskning för klimatomställning 500 500 1 000 99:4 Statligt stöd för rening av PFAS till de värst drabbade kommunerna 250 300 300 Summa 11 681 14 987 15 937 Avvikelser gentemot regeringen för utgiftsområde 21 Energi Miljoner kronor Utgiftsområde 21 Energi Avvikelse från regeringen 2024 2025 2026 99:1 Stärkt elöverföringskapacitet 2 000 3 000 3 000 99:2 Investeringar till lokal förnybar elproduktion 1 000 1 000 1 000 99:3 Vindkraft – ersättningsmodell till kommuner 275 275 ±0 99:4 Stödpengar till drift av laddinfrastruktur 30 30 30 99:5 Havsvind, statligt ägande 1 000 1 000 1 000 Summa 4 305 5 305 5 030 Avvikelser gentemot regeringen för utgiftsområde 22 Kommunikationer Miljoner kronor Utgiftsområde 22 Kommunikationer Avvikelse från regeringen 2024 2025 2026 1:1 Utveckling av statens transportinfrastruktur 4 050 4 350 4 600 1:2 Vidmakthållande av statens transportinfrastruktur 6 000 6 000 6 000 1:6 Ersättning avseende icke statliga flygplatser −107 −107 −107 1:18 Lån till körkort 100 120 151 99:1 Sverigebiljett 5 000 10 000 10 000 99:3 Utbildningssatsning järnväg och sjöfart 120 120 120 99:4 Klimatomställningspaket för personbilar 250 550 550 99:5 Gotlandstrafiken 200 200 200 Summa 15 613 21 233 21 514 Avvikelser gentemot regeringen för utgiftsområde 23 Areella näringar, landsbygd och livsmedel Miljoner kronor Utgiftsområde 23 Areella näringar, landsbygd och livsmedel Avvikelse från regeringen 2024 2025 2026 1:1 Skogsstyrelsen 40 40 40 1:2 Insatser för skogsbruket 1 400 1 100 1 150 1:7 Ersättningar för viltskador m.m. 40 40 40 1:8 Statens jordbruksverk 20 20 20 1:12 Nationell medfinansiering till den gemensamma jordbrukspolitiken 2023–2027 1 022 1 057 1 067 1:23 Sveriges lantbruksuniversitet 85 85 85 Summa 2 607 2 342 2 402 Avvikelser gentemot regeringen för utgiftsområde 24 Näringsliv Miljoner kronor Utgiftsområde 24 Näringsliv Avvikelse från regeringen 2024 2025 2026 1:2 Verket för innovationssystem: Forskning och utveckling 235 435 635 1:3 Institutens strategiska kompetensmedel 30 30 30 1:5 Näringslivsutveckling 122 122 122 1:8 Sveriges geologiska undersökning 20 20 20 1:16 Omstrukturering och genomlysning av statligt ägda företag −22 ±0 ±0 1:20 Bidrag till företagsutveckling och innovation 120 120 ±0 99:1 Program grön omställning inom pappersindustrin 250 250 250 Summa 755 977 1 057 Avvikelser gentemot regeringen för utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner Miljoner kronor Utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner Avvikelse från regeringen 2024 2025 2026 1:1 Kommunalekonomisk utjämning 2 381 1 661 1 371 99:1 Investeringsstöd samhällsfastigheter 1 800 1 800 1 800 Summa 4 181 3 461 3 171 Avvikelser gentemot regeringen för utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor m.m. Miljoner kronor Utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor m.m. Avvikelse från regeringen 2024 2025 2026 99:1 Skattefria underhållsavsättningar 10 10 10 Summa 10 10 10 Avvikelser gentemot regeringen för utgiftsområde 27 Avgiften till Europeiska unionen Miljoner kronor Utgiftsområde 27 Avgiften till Europeiska unionen Avvikelse från regeringen 2024 2025 2026 Summa ±0 ±0 ±0 21 Den offentliga sektorns finanser m.m. Tabell 12 Den offentliga sektorns finanser (V) Miljoner kronor – avvikelse från regeringen 2024 2025 2026 Offentliga sektorns inkomster 92 183 91 353 95 033 Offentliga sektorns utgifter 128 021 156 011 168 902 Finansiellt sparande i offentlig sektor −35 838 −64 658 −73 869 Staten −39 629 −68 768 −78 198 Ålderspensionssystemet 3 191 3 310 3 329 Kommunsektorn 600 800 1 000 Finansiellt sparande i procent av BNP (nivå) −1,25 % −1,40 % −0,48 % Tabell 13 Kommunsektorns finanser (V) Miljoner kronor – avvikelse från regeringen 2024 2025 2026 Kommunernas inkomster 21 839 22 079 26 055 Kommunal inkomstskatt 17 320 18 020 18 620 Kapitalinkomster och övriga inkomster ±0 ±0 ±0 Statsbidrag under utgiftsområde 25 4 181 3 461 3 171 därav ekonomiska regleringar −21 080 −21 980 −22 380 Statsbidrag från övriga utgiftsområden 338 598 4 264 Utgifter 21 239 21 279 25 055 Finansiellt sparande i kommunsektorn 600 800 1 000 Tabell 14 Statens budgetsaldo och statsskulden (V) Miljoner kronor – avvikelse från regeringen 2024 2025 2026 Inkomster i statens budget 74 863 73 333 76 413 därav inkomster av försåld egendom ±0 ±0 ±0 Utgifter i statens budget 114 492 142 101 154 611 därav statsskuldsräntor 10 10 10 Riksgäldskontorets nettoutlåning ±0 ±0 ±0 Kassamässig korrigering ±0 ±0 ±0 Statens budgetsaldo −39 629 −68 768 −78 198 Statsskuld vid årets slut 39 629 108 398 186 595 Tabell 15 Inkomster i statens budget (V) Miljoner kronor – avvikelse från regeringen 2024 2025 2026 Direkta skatter på arbete 35 390 36 630 39 630 Indirekta skatter på arbete 7 620 7 820 7 820 Skatt på kapital 41 623 37 583 37 963 Skatt på konsumtion och insatsvaror 7 240 9 010 9 310 Offentliga sektorns skatteintäkter 91 883 91 053 94 733 avgår skatter till andra sektorer −18 020 −18 720 −19 320 Statens skatteintäkter 73 863 72 333 75 413 Periodiseringar ±0 ±0 ±0 Statens skatteinkomster 73 863 72 333 75 413 Övriga inkomster 1 000 1 000 1 000 Inkomster i statens budget 74 863 73 333 76 413 Tabell 16 Utgiftstak för staten (V) Miljoner kronor – avvikelse från regeringen 2024 2025 2026 Takbegränsade utgifter 114 482 Budgeteringsmarginal 518 Utgiftstak för staten 115 000 22 Beräkning av statsbudgetens inkomster Tabell 17 Beräkning av statsbudgetens inkomster 2024 Tusental kronor Inkomsttitel Regeringens förslag Avvikelse från regeringen 1100 Direkta skatter på arbete 761 664 097 35 390 000 1111 Statlig inkomstskatt 62 767 509 10 880 000 1115 Kommunal inkomstskatt 920 596 587 17 320 000 1120 Allmän pensionsavgift 159 172 512 700 000 1130 Artistskatt ±0 ±0 1140 Skattereduktioner −380 872 511 6 490 000 1200 Indirekta skatter på arbete 748 798 820 7 620 000 1210 Arbetsgivaravgifter 732 384 550 7 780 000 1240 Egenavgifter 11 811 867 40 000 1260 Avgifter till premiepensionssystemet −50 841 954 −200 000 1270 Särskild löneskatt 60 525 873 ±0 1280 Nedsättningar −5 713 839 ±0 1290 Tjänstegruppliv 632 323 ±0 1300 Skatt på kapital 377 046 958 41 623 000 1310 Skatt på kapital, hushåll 81 498 239 22 533 000 1320 Skatt på företagsvinster 199 646 806 13 090 000 1330 Kupongskatt 7 633 994 ±0 1340 Avkastningsskatt 28 827 102 ±0 1350 Fastighetsskatt 41 267 767 6 000 000 1360 Stämpelskatt 13 644 209 ±0 1390 Riskskatt för kreditinstitut 4 528 841 ±0 1400 Skatt på konsumtion och insatsvaror 724 304 236 7 240 000 1410 Mervärdesskatt 584 200 297 650 000 1420 Skatt på alkohol och tobak 31 417 679 ±0 1430 Energiskatt 44 043 228 5 880 000 1440 Koldioxidskatt 24 076 575 600 000 1450 Övriga skatter på energi och miljö 8 767 836 110 000 1470 Skatt på vägtrafik 24 028 291 ±0 1480 Övriga skatter 7 770 330 ±0 1500 Skatt på import 9 551 662 ±0 1600 Restförda och övriga skatter 12 181 627 10 000 1700 Avgående poster, skatter till EU −9 551 662 ±0 Offentliga sektorns skatteintäkter 2 623 995 738 91 883 000 1800 Avgående poster, skatter till andra sektorer −1 271 375 740 −18 020 000 Statens skatteintäkter 1 352 619 998 73 863 000 1900 Periodiseringar −7 647 093 ±0 1000 Statens skatteinkomster 1 344 972 905 73 863 000 Övriga inkomster −20 709 400 1 000 000 2000 Inkomster av statens verksamhet 47 889 978 1 000 000 3000 Inkomster av försåld egendom 5 000 000 ±0 4000 Återbetalning av lån 614 717 ±0 5000 Kalkylmässiga inkomster 22 164 000 ±0 6000 Bidrag m.m. från EU 48 674 728 ±0 7000 Avräkningar m.m. i anslutning till skattesystemet −145 052 823 ±0 8000 Utgifter som redovisas som krediteringar på skattekonto ±0 ±0 Inkomster i statens budget 1 324 263 505 74 863 000 Tabell 18 Inkomster 2025–2026 Miljoner kronor Inkomsttitel Avvikelse från regeringen 2025 2026 1100 Direkta skatter på arbete 36 630 39 630 1111 Statlig inkomstskatt 11 280 11 980 1115 Kommunal inkomstskatt 18 020 18 620 1120 Allmän pensionsavgift 700 700 1130 Artistskatt ±0 ±0 1140 Skattereduktioner 6 630 8 330 1200 Indirekta skatter på arbete 7 820 7 820 1210 Arbetsgivaravgifter 7 980 7 980 1240 Egenavgifter 40 40 1260 Avgifter till premiepensionssystemet −200 −200 1270 Särskild löneskatt ±0 ±0 1280 Nedsättningar ±0 ±0 1290 Tjänstegruppliv ±0 ±0 1300 Skatt på kapital 37 583 37 963 1310 Skatt på kapital, hushåll 23 453 23 853 1320 Skatt på företagsvinster 8 030 8 010 1330 Kupongskatt ±0 ±0 1340 Avkastningsskatt ±0 ±0 1350 Fastighetsskatt 6 100 6 100 1360 Stämpelskatt ±0 ±0 1390 Riskskatt för kreditinstitut ±0 ±0 1400 Skatt på konsumtion och insatsvaror 9 010 9 310 1410 Mervärdesskatt 880 910 1420 Skatt på alkohol och tobak ±0 ±0 1430 Energiskatt 7 270 7 540 1440 Koldioxidskatt 210 210 1450 Övriga skatter på energi och miljö 650 650 1470 Skatt på vägtrafik ±0 ±0 1480 Övriga skatter ±0 ±0 1500 Skatt på import ±0 ±0 1600 Restförda och övriga skatter 10 10 1700 Avgående poster, skatter till EU ±0 ±0 Offentliga sektorns skatteintäkter 91 053 94 733 1800 Avgående poster, skatter till andra sektorer −18 720 −19 320 Statens skatteintäkter 72 333 75 413 1900 Periodiseringar ±0 ±0 1000 Statens skatteinkomster 72 333 75 413 Övriga inkomster 1 000 1 000 2000 Inkomster av statens verksamhet 1 000 1 000 3000 Inkomster av försåld egendom ±0 ±0 4000 Återbetalning av lån ±0 ±0 5000 Kalkylmässiga inkomster ±0 ±0 6000 Bidrag m.m. från EU ±0 ±0 7000 Avräkningar m.m. i anslutning till skattesystemet ±0 ±0 8000 Utgifter som redovisas som krediteringar på skattekonto ±0 ±0 Inkomster i statens budget 73 333 76 413 Nooshi Dadgostar (V) Andrea Andersson Tay (V) Ida Gabrielsson (V) Samuel Gonzalez Westling (V) Tony Haddou (V) Isabell Mixter (V) Vasiliki Tsouplaki (V) Ali Esbati (V) [1] Konjunkturinstitutet (2023), Konjunkturläget september 2023. [2] Ibid. [3] Beräkningen baseras på SCB:s konjunkturstatistik för genomsnittliga löner i kommunal sektor (juli 2023). Lönekostnaderna har räknats upp med en faktor 1,5 för att inkludera arbetsgivaravgifter, avtals ­ försäkringar och avtalspensioner. [4] https://www.whitehouse.gov/briefing-room/statements-releases/2022/02/28/fact-sheet-lowering-prices-and-leveling-the-playing-field-in-ocean-shipping/. [5] Konkurrensverket (2018), ”Konkurrensen i den svenska livsmedelskedjan”. [6] Inlåningsmarginalen är beräknad som skillnaden mellan en genomsnittlig rörlig bolåneränta (3 ‑ månaders) och genomsnittlig inlåningsränta (på konto utan bindningstid). [7] Hansen, N-J., Toscani T. and J Zhou (2023), ”Euro Area Inflation after the Pandemic and Energy Shock: Import prices, Profits and Wages”. IMF Working paper (WP/23/131). [8] Eller förändringen av ”konsumtionsdeflatorn” för att vara exakt. [9] Sveriges Riksbank (2023), Penningpolitisk rapport, september 2023. [10] Handelsanställdas förbund (2023), Sjuk på jobbet. [11] Tandläkarförbundet (2023), Lågkonjunktur och tandvårdsbesök. [12] Majblomman m.fl. (2023), Barnfamiljers ekonomiska svårigheter. [13] Kommunal (2023), Personalen lämnar äldreomsorgen. [14] Vision (2023), Socialchefsrapporten. [15] Sveriges läkarförbund (2022), Arbetsmiljöenkäten. [16] Socialstyrelsen (2023), Nationella planeringsstödet 2023. [17] Dagens Nyheter den 21 sept. 2023, https://www.dn.se/sverige/msb-om-budgetnedskarningen-en-total-overraskning/. [18] Se exempelvis LO (2020), Den aktiva arbetsmarknadspolitikens tillbakagång. [19] LO (2022), Hur fungerar a-kassan – för den enskilde och hur lite får du? och LO (2022) Vilken roll spelar arbetslöshetsförsäkringen i samhällsekonomin? [20] Andelen 80-plus av befolkningen 20–64 år, enligt SCB:s befolkningsprognos 2022. [21] Kleven (2014), How Can Scandinavians Tax so Much? Journal of Economic Perspectives, 28(4):77– 98. [22] Hope, D. och Limberg J. (2020), ”The Economic Consequences of Major Tax Cuts for the Rich”, London School of Economics. [23] Konjunkturinstitutet (2022), Finanspolitikens effekt på inflationen – ett allmänjämviktsperspektiv. [24] RUT, dnr 2023:129. [25] https://www.energypolicy.columbia.edu/publications/the-iberian-exception-and-its-impact/. [26] Se exempelvis Hans-Böckler-Stiftung (2022), Inflation and Counter Inflationary Policy Measures: The Case of Spain. https://www.imk-boeckler.de/fpdf/HBS-008483/p_imk_study_83-5_2022.pdf. [27] https://www.reuters.com/markets/europe/frances-le-maire-says-75-food-firms-cut-prices-2023-06-09/. [28] Weber (2021), Could strategic price controls help fight inflation? The Guardian 2021-12-29. [29] https://www.newyorker.com/news/persons-of-interest/what-if-were-thinking-about-inflation-all-wrong. [30] https://www.nytimes.com/2023/01/03/opinion/inflation-economy.html. [31] Konjunkturinstitutet (2022), Finanspolitikens effekt på inflationen – ett allmänjämviktsperspektiv. [32] Breugel (2023), National fiscal policy responses to the energy crisis. https://www.bruegel.org/dataset/national-policies-shield-consumers-rising-energy-prices. [33] https://www.vansterpartiet.se/sank-elkostnaderna-infor-sverigepriser/. [34] Konkurrensverket (2022), Så arbetar Konkurrensverket för att vårda konkurrensen på livsmedelsmarknaden, artikel den 20 dec. [35] Konjunkturinstitutet (2022), Specialstudie, Prissättning hos svenska företag under 2022. [36] https://www.vansterpartiet.se/nyheter/stoppa-prishojningarna-pa-mat/. [37] https://www.vansterpartiet.se/nyheter/anvand-statens-bank-for-att-sanka-borantorna/. [38] https://www.vansterpartiet.se/nyheter/ta-tillbaka-kontrollen-over-svensk-jarnvag/. [39] Finansinspektionen (2023), Hushållens ekonomi, 2023. [40] Definierat som hushåll som är aktuella för försörjningsstöd om de ansöker. [41] Försäkringskassan (2023), Barnhushållens ekonomi – Resultatindikatorer för den ekonomiska familjepolitiken 2023. [42] Försäkringskassan (2023), Barnhushållens ekonomi – Resultatindikatorer för den ekonomiska familjepolitiken 2023. [43] Försäkringskassan (2023), Socialförsäkringen i siffror. [44] ISF (2022:2). Utvecklingen av socialförsäkringsförmånerna under de senaste 30 åren. [45] RUT 2023:812. [46] RUT 2023:812. [47] Ibid. [48] RUT 2022:600. [49] Karolinska institutet (2020), Sjuknärvaro, hälsa och produktivitet (SHOP). [50] Riksnormen i försörjningsstödet har räknats upp med KPI sedan 2006 men ska egentligen baseras på pris- och konsumtionsundersökningar från Konsumentverket, enligt såväl lag som förordning. [51] https://kommuninvest.se/2023/01/kraftigt-okande-rantekostnader-i-kommunsektorn/. [52] Andelen 80-plus av befolkningen ökar från 5,5 % till 7,4 %, enligt SCB:s befolkningsprognos 2023. [53] Vänsterpartiet (2023), En rättvis väg genom krisen, Vänsterpartiets budgetmotion 2023. [54] https://lakartidningen.se/aktuellt/nyheter/2023/09/region-sormland-tvingas-ta-lan-for-att-kunna-betala-ut-personalens-loner/. [55] SKR (2023), Ekonomirapporten, maj 2023. [56] Socialstyrelsen (2023), Bedömning av tillgång och efterfrågan på legitimerad personal i hälso- och sjukvård samt tandvård, Nationella planeringsstödet. [57] SCB (2023). [58] SKR (2023), Ekonomirapporten, maj 2023. [59] Kommunal (2019), Skatteväxling för välfärden – ett idéprogram. [60] Kommunal (2021), Rätt bemanning. [61] Larsson (2023), Lönerapport år 2023. Löner och löneutveckling år 1913–2022, LO. [62] Vision (2023), Socialchefsrapporten 2023, Man får det man betalar för. [63] Se Vänsterpartiets partimotion (mot. 2023/24:67) för fler förslag på förebyggande insatser för barn och unga. [64] https://skr.se/skr/tjanster/pressrum/nyheter/nyhetsarkiv/dagsattgevalfardenettbudgetbesked.74410.html. [65] Statskontoret (2023), Att styra de självstyrande, En analys av statens styrning av kommuner och regioner, 2023:7. [66] RiR 2022:1, gäller specifikt de som fördelas utan kommunspecifika bidragsramar. [67] LO (2015). Klassamhällets dolda leende: LO:s åtgärdsprogram för en mer jämlik tandhälsa. [68] https://arbetet.se/2017/09/13/nattjobb-samre-for-tanderna/. [69] Enligt modellen för högkostnadsskydd täcker subventioneringen kostnader för ersättningsberättigad tandvård som högst motsvarar respektive åtgärds referenspris, vilket beslutas av TLV, alternativt vårdgivarens pris om detta är lägre. Högkostnadsskyddet beräknas enligt samma princip som för hälso- och sjukvården, alltså 0,025 gånger prisbasbeloppet avrundat nedåt till närmaste femtiotal kronor. [70] SOU (2021), När behovet får styra – ett tandvårdssystem för en mer jämlik tandhälsa, vol. 1. [71] Folkhälsomyndigheten (2019), Öppna jämförelser folkhälsa 2019. [72] Sveriges Skolledare (2023), Nedskärningarna hotar elevernas möjlighet att nå målen. Bakgrunds-pm till stora Skolledarenkäten. [73] Sveriges Lärare (2023), Grupp- och klasstorlekar, extra anpassningar och särskilt stöd i skolformerna förskoleklass till komvux. Statistiskt faktablad 2023:2. [74] Ibid. [75] Arbetsmiljöverket (2023). Hämtat från Sveriges Lärare (2023), Döden i svenska skolan. [76] Skolinspektionen (2018), Förskolans kvalitet och måluppfyllelse. [77] Persson, Sven (2015). En likvärdig förskola för alla barn – innebörder och indikatorer. Stockholm: Vetenskapsrådet. [78] Skelleftea.se. [79] Inkomster som är avgiftsgrundande: lön/inkomst från eget företag, föräldrapenning, sjukpenning, arbetslöshetsersättning, pension, sjukbidrag. Inkomster som inte är avgiftsgrundande: försörjningsstöd (ekonomiskt bistånd), bostadsbidrag, barnbidrag, studiemedel (bidrag och lån). [80] RUT 2022:750. [81] Inkomster som är avgiftsgrundande: lön/inkomst från eget företag, föräldrapenning, sjukpenning, arbetslöshetsersättning, pension, sjukbidrag. Inkomster som inte är avgiftsgrundande: försörjningsstöd (ekonomiskt bistånd), bostadsbidrag, barnbidrag, studiemedel (bidrag och lån). [82] RUT 2022:750. [83] https://www.svd.se/a/69Aq13/debattorer-statens-vinstkrav-pa-akademiska-hus-slar-mot-larosatena. [84] https://www.akademiskahus.se/om-oss/vanliga-fragor/hur-bestams-hyresnivaerna-pa-era-lokaler/. [85] Konjunkturinstitutet (2023), Konjunkturläget, september 2023. [86] IFAU (2012), Vad innebär det att bli coachad? En utvärdering av jobbcoachningen. Rapport 2012:24. [87] Riksrevisionen (2014), Etableringslotsar – fungerar länken mellan individen och arbetsmarknaden? (RiR 2014:14). [88] IFAU 2019:27. [89] Arbetsförmedlingen (2021), Effekter av arbetsmarknadspolitiska program 2010–2018. [90] Budgetpropositionen för 2024, utgiftsområde 14 s. 20. [91] Enligt beräkningar från LO. [92] IFAU 2018:13, IFAU 2018:14. [93] LO (2022), Etablering eller segmentering? En analys av systemet med subventionerade anställningar. [94] RUT 2022:998. [95] RUT 2023:844. [96] Katalys (2019). Fattigdom gör inte människan friskare. [97] Fackförbundet ST (2022). Urholkad stat – en rapport om produktivitetsavdraget i statlig sektor. [98] ST 20 sept. 2023, Regeringens neddragningar ger statsanställda sämre förutsättningar. [99] Konjunkturinstitutet (2021). Finanspolitiska multiplikatorer i Sverige. [100] Vänsterpartiet (2022), Ny start för Sverige. [101] https://www.dn.se/sverige/vi-granskade-elmiljarderna-det-har-hande-sen/. [102] SCB, https://www.scb.se/hitta-statistik/redaktionellt/biljetter-i-lokaltrafiken-har-stigit-mer-i-pris-an-bensin-under-2000-talet/. [103] Mobility Sweden, 20 juni 2023. https://mobilitysweden.se/statistik/Nyregistreringar_per_manad_1/nyregistreringar-2023_3/prognosen-for-antalet-salda-elbilar-2023-sanks-med-13-000-bilar. [104] FN:s IPCC-rapport (2022). Att begränsa klimatförändringen. [105] Konjunkturinstitutet (2019), ”Svenska skatter i internationell jämförelse”. [106] SNS (2018), Konjunkturrådets rapport 2018, ”Kapitalbeskattningens förutsättningar”. [107] Ownershift (2019), ”Vem äger Sverige?”. [108] Regeringens skrivelse 2020/21:98 Redovisning av skatteutgifter 2021. [109] Regeringens skrivelse 2022/23:98 Redovisning av skatteutgifter 2023. [110] RUT, dnr 2023:747. [111] Beräkningarna baseras på en framskrivning för 2024, se RUT, dnr 2023:747. [112] Reformen baserades på förslag i utredningen av Edin, Hansson, Lodin (2005). ”Reformerad ägarbeskattning – effektivitet, prevention, legitimitet”, Finansdepartementet. (2005). [113] Edin, Hansson, Lodin (2005). Reformerad ägarbeskattning – effektivitet, prevention, legitimitet. Stockholm: Finansdepartementet. [114] https://www.di.se/analys/jatteutdelningar-pa-vag-efter-vinstfesten/ . [115] https://www.vansterpartiet.se/wp-content/uploads/2023/08/underlag-bankskatt.pdf. [116] Boendetjänsten kan jämföras med den hyra som betalas för boende i hyresbostad. [117] Den kommunala fastighetsavgiften har dock alla drag av en skatt. [118] RUT, dnr 2023:781. [119] Ibid. [120] Ibid. [121] RUT, dnr 2023:778. [122] RUT, dnr 2023:778. [123] De förslag som ingår i analysen är: (i) Ny skatt på inkomster över 62 000 kr/mån, (ii) Avtrappat jobbskatteavdrag från 45 000 kr/mån, (iii) Lika skatt på lika inkomst. [124] RUT, dnr 2023:778. [125] Riksrevisionen (2020), Rutavdraget – konsekvenser av reformen, RiR 2020:2. [126] Beräkningen baseras på SCB:s lönestrukturstatistik för 2022, genomsnittslöner för undersköterskor inom äldreomsorgen m.m. Lönekostnaderna har räknats upp med en faktor 1,5 för att inkludera arbetsgivaravgifter, avtalsförsäkringar och avtalspensioner. [127] Egelbark, J. och N. Kaunitz (2013), ”Sänkta arbetsgivaravgifter för unga”, IFAU Rapport 2013:26. [128] För den del av ränteutgifterna som överstiger 100 000 kronor får avdrag göras med 21 procent. [129] https://www.fi.se/sv/publicerat/nyheter/2021/fragor-och-svar-om-amorteringskravet-som-borjar-galla-igen-fran-och-med-i-morgon/. [130] Budgetpropositionen för 2024. [131] Baserat på Konjunkturinstitutets (augusti 2023) BNP-prognos för 2023 på 6 256 miljarder kronor.

Motion till riksdagen 2023/24:2891 av Nooshi Dadgostar m.fl. (V) med anledning av prop. 2023/24:100 2024 års ekonomiska vårproposition 1 Sammanfattning Sverige befinner sig i en lågkonjunktur. Delar av den svenska ekonomin går mycket svagt . Detta gäller inte minst för hushållen som är pressade av hög inflation och höga bolåne ­ kostnader. Arbetslösheten stiger och byggbranschen har drabbats av en veritabel krasch. Trots krisläget reagerar inte den sittande regeringen på de faktiska problem som människor upplever. Välfärden missköts, hushållen lämnas vind för våg och byggkrisen är i fritt fall. Skillnaden mellan vad regeringen säger sig göra och vad de faktiskt gör är stor. Genom påstådda välfärdssatsningar och påhittade utsläppsminskningar försöker de skapa en falsk bild av handlingskraft. Samtidigt är verkligheten en helt annan. För människor som lyssnar på regeringens prat blir det till slut svårt att veta vad man ska tro. När det som sägs i tv- sofforna inte stämmer överens med den verklighet man möter på jobbet, på vårdcentralen eller när man lämnar på förskolan skapas en misstro mot politikens förändrande kraft. Det behövs en radikal omläggning av den ekonomiska politiken. I vår motion till budgetpropositionen för 2024 lade Vänsterpartiet satsningar på välfärden, socialförsäkring ­ arna och bostads- och infrastrukturfinansieringar. Så bygger vi Sverige starkare i en värld av hård global konkurrens. I denna motion går vi vidare och säkrar resurserna till sjukvården, föreslår ett stopp för hyrpersonal i hälso- och sjukvården samt presenterar en investerings- och jobbsatsning i kommunsektorn som vi kallar Sverigejobb. Denna satsning innebär att staten går in som medfinansiär för att kommuner och regioner ska kunna tidigarelägga planerade investeringar och underhåll. Det kan handla om t.ex. renovering av skolor och förskolor, anläggningsarbeten för nybyggnation, reinvesteringar i VA-infrastruktur, klimatanpass ­ ningar i den fysiska miljön och avbetalning av underhållsskulden för det kommunala vägnätet. Vi beräknar att den kan skapa så mycket som 25 000 nya jobb. I Vänsterpartiets budgetmotion för 2024 föreslog vi att dagens överskottsmål för de offentliga finanserna skulle överges till förmån för ett nytt mål för det finansiella sparandet på –1 procent av BNP över en konjunkturcykel. Förslagen i denna motion beräknas sammanlagt försvaga de offentliga finanserna med ca 0,2 procentenheter (i relation till vårändringsbudgeten). Det strukturella sparandet med förslagen i denna motion skulle således hamna på ca –0,4 procent av BNP och ligger således väl inom ramen för Vänsterpartiets mål för de offentliga finanserna. 2 Innehållsförteckning 1 Sammanfattning 2 Innehållsförteckning 3 Förslag till riksdagsbeslut 4 Det ekonomiska läget 4.1 Konjunkturläget 4.2 Åtstramande penningpolitik 4.3 Ökad ojämlikhet 4.4 Finanspolitiska överväganden 5 Regeringen kör berg- och dalbana med kommunsektorns finansiering 5.1 Regionerna gjorde stora underskott 2023 5.2 … och 2024 blir ännu sämre 5.3 Personalen måste bli fler, inte färre 5.4 Förslag på stopp för hyrpersonal i vården 6 Byggkrisen 6.1 Stora investeringsbehov i kommunerna 6.2 Förslag: Sverigejobb 7 Hushållskrisen har stadigt förvärrats 7.1 Regeringens jobbskatteavdrag går till de välbeställda 7.2 Förslag på avgiftsfri kollektivtrafik för unga på kvällar, helger och lov 7.3 Förslag på skatt på övervinster i elnätsbolagen 8 Klimatomställningen och behovet av ett reformerat ramverk 8.1 Ett ramverk för ett rikare Sverige 8.2 Nytt mål för de offentliga finanserna 8.3 Höj nivån på skuldankaret 8.4 Inkomstgolv 8.5 Ökad transparens i budgetpolitiken 8.6 Realekonomiska mål bör komplettera de finansiella målen 9 Vänsterpartiets syn på regeringens ekonomiska politik 9.1 Välfärden är i stort behov av resurser 9.2 Hushållen i krisen 9.3 Arbetslösheten stiger, regeringen tiger still 9.4 En katastrofal klimatpolitik 9.5 Sveriges bistånd och ansvar för att få stopp på kriget i Gaza 10 Vänsterpartiets riktlinjer för den ekonomiska politiken 10.1 Den svenska modellen 10.2 Bryt med normpolitiken 10.3 En aktiv arbetsmarknadspolitik och trygga försäkringar 10.4 Generell välfärd är en del av arbetslinjen 10.5 En kunskapsnation i världsklass 10.6 Klimat 10.7 Lägre skatter ger inte högre skatteintäkter 11 Förslag på budgetåtgärder för 2024 3 Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen godkänner förslaget till riktlinjer för den ekonomiska politiken och budget ­ politiken (avsnitt 10–11 i motionen). 4 Det ekonomiska läget 4.1 Konjunkturläget Sverige befinner sig i en lågkonjunktur, där BNP har minskat tre kvartal på raken. Delar av den svenska ekonomin går mycket svagt. Detta gäller inte minst för hushållen som är pressade av hög inflation och höga bolånekostnader. Hushållens konsumtion minskade fem kvartal i följd, mellan 2022Q2 och 2023Q3, vilket är historiskt svaga siffror. Figur 1 Hushållens konsumtion, 2000Q1–2024Q1 Procentuell förändring, fasta priser Källa: Konjunkturinstitutet. Ett annat område som utvecklades mycket svagt under 2023 var bygg- och bostads ­ marknaden. I flerbostadshus påbörjades ca 22 750 lägenheter under 2023, vilket är ungefär 49 procent färre än 2022. Motsvarande siffror för småhus är ca 6 600 lägen ­ heter, vilket är 47 procent färre än under 2022. [1] Även för 2024 ser det dystert ut; de totala bostadsinvesteringarna väntas falla med 16 procent. [2] Figur 2 Antal påbörjade lägenheter, 1975–2023 Källa: SCB. Lågkonjunkturen har nu också börjat synas på arbetsmarknaden. Sysselsättningsgraden har fallit tillbaka något, och arbetslösheten har under det senaste året ökat från ca 7,3 procent till dagens 8,3 procent (säsongsrensad trend). Indikatorer som varsel och ny ­ anmälda lediga jobb pekar i samma riktning. Det finns dock stora geografiska variationer i arbetslösheten. På många orter är bristen på arbetskraft ett stort problem. Detta gäller inte minst på flera ställen i norra Sverige. Generellt sett är arbetslösheten lägre i norra Sverige och högre i södra Sverige. Kiruna kommun är den kommun som har lägst arbetslöshet i Sverige, med en arbetslöshet på 2,1 procent. [3] Figur 3 Arbetslöshet och sysselsättningsgrad, 15–74 år, 2001–2024 (mars) Säsongsrensade trendvärden, månadsdata Källa: SCB (AKU). Sysselsättningsnedgången har varit relativt större bland utrikes födda. Särskilt stor har nedgången varit bland utrikes födda kvinnor, där sysselsättningsgraden minskat med närmare 2 procentenheter sedan andra kvartalet 2023. Därmed har trenden med väldigt stark sysselsättningsutveckling bland utrikes födda under de senaste 3–4 åren brutits, se figur 4 nedan. Figur 4 Sysselsättningsgrad, 15 – 74 år Säsongsrensade kvartalsvärden Källa: Konjunkturinstitutet. 4.2 Åtstramande penningpolitik De senaste årens ekonomiska utveckling har präglats av den höga inflation som satte fart i slutet av 2021. Efter pandemin hann produktionen inte anpassa sig till den snabbt stigande efterfrågan i världsekonomin. Detta resulterade i stigande priser på en rad viktiga rå- och insatsvaror samt på transporter. Rysslands krig i Ukraina drev upp priserna än mer på flera råvaror och framkallade stora störningar på energimarknaderna i Europa, vilket fick elpriserna att stiga till mycket höga nivåer. Många företag har passat på att höja konsumentpriserna mer än vad producentpriserna stigit. Detta har resulterat i kraftigt ökade vinstandelar i näringslivet, se figur 5 nedan. Figur 5 Näringslivets vinstandel, 2001–2023 Procent Källa: Konjunkturinstitutet (diagramunderlag, KI mars 2024). Att företagens vinster legat bakom en stor del av inflationsuppgången bekräftas också i en studie från Riksbanken. [4] I studien noteras att enhetsvinsterna ökat snabbt, särskilt under 2022, och att vinstandelen i näringslivet stigit. Det ligger nära till hands att tro att den höga vinstandelen har sin grund i bristande kon ­ kurrens inom en rad olika branscher i det svenska näringslivet. De svenska livsmedels ­ priserna har t.ex. stigit mer än livsmedelspriserna i våra grannländer. En viktig förklaring till detta torde vara att dagligvaruhandeln kännetecknas av en mycket hög grad av mark ­ nadskoncentration, där de tre stora aktörerna ICA, Axfood och Coop har en sammanlagd marknadsandel på 86 procent, vilket gör att de har lätt att pressa upp priserna. [5] Den euro ­ peiska elmarknaden är också synnerligen dysfunktionell, med en marginalprissättning som driver upp elkostnaderna för svenska hushåll. Den svenska bankmarknaden domineras av de fyra storbankerna (inkluderat Nordea). Bristen på konkurrens visar sig bl.a. i att bankernas inlåningsmarginaler exploderat. Riksbanken var först ganska senfärdig med att reagera på den stigande inflationen. Först i maj 2022 övergav man 0-räntan och höjde styrräntan till 0,25 procent, men då var inflationen, mätt som KPIF, redan en bit över 7 procent. Därefter stramades penning ­ politiken åt desto mer. På 1,5 år höjdes räntan sedan till 4 procent. Figur 6 Riksbankens styrränta Procent Källa: Riksbanken. Som tidigare nämnts började inflationen ta fart under 2021 och toppade på drygt 10 procent vid slutet av 2022. Därefter har den fallit stadigt, men trots detta fortsatte Riksbanken att höja räntan under 2023 och har under inledningen av 2024 valt att hålla kvar styrräntan på höga 4 procent. Den finns anledning att ifrågasätta den förda penningpolitiken. För det första är det tveksamt hur effektiva höjda räntor är för att parera en utbuds- och vinstdriven inflationsuppgång. Varken Riksbanken eller svenska hushåll styr ju över internationella priser på olja, vete eller gas. [6] Om inflationen är utbudsdriven och ett resultat av dysfunktio ­ nella marknader med bristande konkurrens är det snarare andra åtgärder som bör aktuali ­ seras , såsom regleringar och andra strukturella reformer. För det andra börjar nu infla ­ tionen i snabb takt närma sig 2-procentsmålet, och olika undersökningar har länge visat att de långsiktiga inflationsförväntningarna är väl förankrade kring inflationsmålet på 2 procent. Det framstår därmed alltmer som att Riksbanken bekämpar gårdagens inflation. En anledning till den aggressiva penningpolitiken från världens centralbanker är rädslan för att löntagarnas förväntan på inflationen ska leda till pris- och lönespiraler som kan vara svåra att bryta. Den svenska lönebildningen är dock helt annorlunda jämfört med länder som t.ex. USA och Storbritannien. I Sverige är lönebildningen centraliserad med låg löneglidning, vilket minskar risken för pris- och lönespiraler. Jämfört med om ­ världen är också en större del av hushållens bolån rörliga. Detta innebär att Riksbankens räntehöjningar slår hårdare i Sverige jämfört med motsvarande höjningar i andra länder. Kostnaderna för den förda politiken är betydande. BNP har minskat tre kvartal på raken, bostadsbyggandet har kraschat och arbetslösheten stiger. Den förda politiken aktualiserar Vänsterpartiets kritik mot de penningpolitiska målformuleringarna. Det framstår som uppenbart att ett ramverk med ett något högre inflationsmål och ett inflationsmål som inte är överordnat realekonomiska hänsyn är att föredra. Figur 7 KPIF-inflationen, 2019–2024 (mars) Månadsdata, årstakter Källa: SCB. 4.3 Ökad ojämlikhet Ett strukturproblem i den svenska ekonomin är de stora och kraftigt växande ekonomiska klyftorna. Sverige hör till de OECD-länder där den ekonomiska ojämlikheten ökat mest sedan mitten av 1980-talet. En viktig orsak till de ökade klyftorna är hur det svenska skattesystemet utvecklats. Sverige har gått från att vara ett av de länder vars skattesystem omfördelar mest till att ha det minst omfördelande skattesystemet inom EU:s kärnländer . [7] En annan central faktor bakom den växande ojämlikheten är kapitalinkomsternas utveck ­ ling och fördelning. Inkomsterna från kapital har ökat markant sedan början av 1990-talet, och eftersom fördelningen av kapitalinkomsterna är mycket ojämn har det lett till ökade klyftor. I figuren nedan visas kapitalinkomsterna per percentil som andel av hushållens totala inkomster av kapital. Figur 8 Inkomst av kapital per percentil, 2022 Andel av hushållens totala inkomster från kapital, procent Källa: SCB. Av de totala kapitalinkomsterna gick 60 procent till den hundradel av befolkningen som hade de högsta inkomsterna. I Konjunkturrådets (SNS) rapport för 2018 görs bedömningen att ungefär hälften av de ökade klyftorna sedan 1995 kan härledas till kapitalinkomsterna . [8] Kapitalinkomsterna är också ojämnt fördelade mellan kvinnor och män, där kvinnors andel av de totala kapitalinkomsterna beräknas uppgå till ca 30 procent. [9] De ökande inkomstskillnaderna påverkar naturligtvis förmögenhetsfördelningen. Dessa är betydligt mer ojämlikt fördelade än inkomsterna. Den svenska förmögenhetsfördel ­ ningen är bland de mest ojämlika i hela världen, se figur 9 nedan. Den är betydligt mer ojämlik jämfört med europeiska länder som Frankrike, Tyskland och våra nordiska grann ­ länder och t.o.m. mer ojämlik än i Saudiarabien. Figur 9 Förmögenhetsfördelning, 2022, Ginikoefficient Källa: UBS (2023), Global Wealth Report 2023. De ekonomiska klyftorna är ett stort samhällsproblem. I boken Jämlikhetsanden går för ­ fattarna Wilkinson och Pickett igenom och sammanställer 40 års forskning om ojämlikhet, hälsa och so ­ ciala problem. [10] I boken visar de på en stark koppling mellan ojämlikhet och en rad olika sociala och hälsorelaterade indikatorer. När ojämlikheten ökar tenderar skolresultat, förväntad livslängd, social rörlighet, psykisk ohälsa, droganvändning, krimi ­ nalitet m.m. att utvecklas negativt. I ojämlika samhällen får klass och status ökad betydelse och påverkar hur vi människor ser på varandra. Den ekonomiska ojämlikheten påverkar också tillväxten negativt. Sverige hör till de länder där den ökade ojämlikheten påverkat tillväxten förhållandevis mycket. [11] Det behövs en radikal omläggning av den ekonomiska politiken. I vår motion till budgetpropositionen för 2024 lade Vänsterpartiet förslag på höjda skatter på kapital ­ inkomster, arv, gåvor och fastigheter m.m. som finansiering för satsningar på välfärden, socialförsäkringarna och bostads- och infrastrukturfinansieringar samt sänkt skatt för låg- och medelinkomsttagare. På så sätt ökar vi jämlikheten samtidigt som vi stärker välfärden. Så bygger vi Sverige starkare i en värld av hård global konkurrens. I denna motion går vi vidare och säkrar resurserna till sjukvården och presenterar en investerings- och jobbsatsning i kommunsektorn som vi kallar Sverigejobben. Denna sats ­ ning innebär att staten går in som medfinansiär för att kommuner och regioner ska kunna tidigarelägga planerade investeringar och underhåll. Det kan handla om t.ex. renovering av skolor och förskolor, anläggningsarbeten för nybyggnation, reinvester ­ ingar i VA-infra ­ struktur, klimatanpassningar i den fysiska miljön och avbetalning av underhållsskulden för det kommunala vägnätet. 4.4 Finanspolitiska överväganden Regeringen föreslår ändringar i budgeten för 2024 som sammantaget försvagar de offent ­ liga finanserna med ca 17 miljarder kronor. Det strukturella sparandet för 2024 bedöms landa på –0,2 procent av BNP. I Vänsterpartiets budgetmotion för 2024 föreslog vi att dagens överskottsmål för de offentliga finanserna skulle överges till förmån för ett nytt mål för det finansiella sparandet på –1 procent av BNP över en konjunkturcykel. Förslagen i denna motion beräknas sammanlagt försvaga de offentliga finanserna med ca 0,2 pro ­ centenheter (i relation till vårändringsbudgeten). Det struktur ­ ella sparandet med förslagen i denna motion skulle således hamna på ca –0,4 procent av BNP och ligger således väl inom ramen för Vänsterpartiets mål för de offentliga finanserna. 5 Regeringen kör berg- och dalbana med kommunsektorns finansiering Vi har i Sverige i dag inte något automatiskt system som säkerställer att behoven i väl ­ färdssektorn motsvaras av tillräckliga resurser. Det finns en vilja hos kommuner och regioner att förändra och förbättra verksamheterna, men samtidigt ökar deras kostnader kontinuerligt i takt med befolkningsutvecklingen och med pris- och löneökningarna – kostnadsökningar som är bortom deras kontroll. Det faktum att de generella statsbidragen inte är indexerade för att följa denna utveckling innebär att verksamheterna ute i kom ­ munerna kortsiktigt måste anpassas till det rådande kostnadsläget, i stället för till med ­ borgarnas behov. Detta blev mycket tydligt förra året då inflationen var historiskt hög – över 10 procent – och regeringen enbart tillförde kommunsektorn en bråkdel av vad den behövde för att klara befintlig kvalitet och personal. I diagrammet nedan syns skillnaden mellan beslutade generella statsbidrag och vad som skulle behövas för att värdesäkra statsbidragen för pris-, löne- och befolkningsökningar. Figur 10 Värdesäkrade och beslutade generella statsbidrag Miljarder kronor (y-axeln börjar på 100 mdr kr) Källa: SKR. Problemet att nominella statsbidrag successivt urholkas i takt med inflation och ökad be ­ folkning är något som uppmärksammas alltmer. Indirekta krav på att bedriva samma verksamheter men till ständigt lägre kostnader innebär ett generellt effektiviseringskrav som osynliggör de politiska beslut som ligger bakom. I den senaste långtidsutredningen föreslår professor Lars Calmfors i en bilaga [12] att statsbidragen ska kunna anpassas så att kommunsektorns totala intäkter med automatik kan finansiera en viss verksamhetsvolym med oförändrad skattesats. Motivet är att dagens system faktiskt vilseleder medborgare om vad som är egentliga satsningar, vad som bara är bibehållen nivå och vad som fak ­ tiskt innebär nedskärningar trots att nya (men otillräckliga) medel tillförs. I en rapport från tankesmedjan Katalys lyfter författarna en enkel modell för att komma till rätta med smygnedskärningar i välfärden – ofta kamouflerade som ”effektivise ­ ringar”. [13] De föreslår en förändrad modell för redovisning av de generella statsbidragen under utgiftsområde 25 som ser ut enligt följande: Statsbidrag föregående budgetår ± behovsförändringar ± förändringar av priser och löner ± tekniska justeringar ± politiska prioriteringar = Statsbidrag budgetåret Vänsterpartiet har återkommande föreslagit att statsbidragen till kommuner och regioner ska indexeras för att försäkras mot inflation och löneökningar – kostnader som sektorn inte styr över. Detsamma gäller befolkningsökning och befolkningssammansättning. I dag är det omöjligt för medborgarna att förstå om ökade statsbidrag motsvarar en nedskärning, en oförändrad situation eller en real förbättring. Med en automatisk indexering skulle de politiska avvägningarna när det gäller välfärden bli tydligare. De årliga besluten med tillförande av extra resurser kommer dessutom ofta för sent i processen och innehåller tillfälliga åtgärder. Kommunsektorn behöver en långsiktig bild över finansieringen, inte denna berg- och dalbanefinansiering som regeringen nu beslutar om. 5.1 Regionerna gjorde stora underskott 2023 År 2023 blev ett mycket svårt år för landets regioner. Verksamheternas intäkter minskade samtidigt som kostnaderna ökade med 10 procent. Viktiga förklaringar till kostnadsökning ­ arna är de kraftiga prisökningarna på livsmedel och energi samt stigande räntor och ökande pensionskostnader. En viss uppgång av skatteintäkterna dämpade delvis de negativa effekterna av kostnadsökningarna. De generella statsbidragen och utjämningen ökade dock endast mar ­ ginellt och inte tillräckligt för att kompensera de ökade kostnaderna. Detta innebar att 15 av 21 regioner fick underskott i verksamheten. Det totala verksamhetsresultatet 2023 blev –4,3 miljarder kronor. Det är första gången sedan 2003 som regionerna sammantaget visar ett negativt resultat för verksamheten. Ett negativt finansnetto (dvs. större ränteutgifter än ränteintäkter) ledde till att även årets resultat blev negativt och slutade på –12 miljarder kronor. Totalt redovisade 17 regioner ett negativt årsresultat 2023. Störst underskott gjorde Region Skåne (nästan 4 miljarder kronor, motsvarande 7 procent av skatter och avgifter). Region Östergötland, Sörmland, Örebro och Jämtland Härjedalen gjorde samtliga underskott på mellan 7 och 9 procent av intäkterna. Figur 11 Regionernas resultat efter finansiella poster 2023 Miljoner kronor, staplar vänster axel, procent av skatter och intäkter, punkter höger axel Källa: SCB. Kommunallagens krav på att kommunsektorn ska leverera budgetar i balans samt leva upp till ”god ekonomisk hushållning” innebär att kommuner och regioner generellt bör sikta på att göra ett överskott på 2 procent av skatter och bidrag varje år. Enligt kommunallagen ska underskott återställas inom en treårsperiod. Detta gäller under förutsättning att ett underskott inte kan täckas upp av en resultatutjämningsreserv (RUR) eller om ”synnerliga skäl” föreligger. [14] 5.2 … och 2024 blir ännu sämre Innevarande år, 2024, har inneburit omfattande besparingar och en jakt på intäktsökningar i samtliga regioner. I höstas beräknade SKR att det totala underskottet i regionerna i år skulle bli 24 mil ­ jarder kronor, efter den budgetproposition som Tidöpartierna lagt. [15] Taxor och patient ­ avgifter har därför höjts i samtliga 21 regioner. Tre regioner (Örebro, Stockholm och Dalarna) har även höjt skatten 2024 – Örebro med så mycket som 75 öre. I drygt en tredje ­ del av regionerna har man aviserat personalneddragningar i form av varsel – inte minst för de stora universitetssjukhusen Karolinska, Sahlgrenska och USÖ. Region Västra Göta ­ land ska minska sin personal med 2 000 personer. Region Östergötland har, när detta skrivs, varslat 900 personer. [16] I Värmland och Sörmland har regionerna varslat 750 re ­ spektive 700 personer. Region Örebro har varslat 600 personer och Stockholm 450; totalt handlar det om nedskärningar med 5 600 tjänster. Dessutom har flera regioner infört anställningsstopp. Sammantaget står det alltså klart att personaltätheten och därmed vårdkvaliteten kommer att sjunka till så pass låga nivåer att patientsäkerheten hotas. Ytterst är det staten som ansvarar för att vårdgivarna och de anställda kan leva upp till hälso- och sjukvårdslagen och patientsäkerhetslagen. Efter årets besparingsåtgärder saknas det fortsatt ca 15 miljarder kronor för att täcka dagens kostnader för bemanningsnivån inom sjukvården, enligt regionernas egna progno ­ stiserade redovisningar för 2024. [17] Efter att det blivit helt uppenbart att detta inte räcker har regeringen nu föreslagit ytterligare 6 miljarder kronor i ett särskilt sektorsstöd till hälso- och sjukvården i regionerna. Hälso- och sjukvården sysselsätter i dag flera hundra tusen personer. Vården ska finnas där för oss när vi är sjuka och som mest sköra, och den ska garantera Sveriges motstånds ­ kraft vid hälsokris såväl som vid andra kriser. Vänsterpartiet anser att regeringen spelar ett vansinnigt spel med centrala verksamheter som vi gemensamt är helt beroende av och som ska skydda medborgarna och landet om det värsta händer. 5.3 Personalen måste bli fler, inte färre Ökade kostnader urholkar de regionala budgetarna kraftigt. Samtidigt innebär en ökande befolkning att det krävs fler personer inom vård- och omsorgsyrkena för en bibehållen personaltäthet. Redan i dagsläget råder en omfattande brist inom flera välfärdsyrken. Enligt Socialstyrelsens senaste bedömning av tillgång och efterfrågan på legitimerad personal i hälso- och sjukvården rapporterade regionerna om ökad brist på nyutexami ­ nerade barnmorskor, sjuksköterskor och läkare. [18] Mer än 70 procent av arbetsgivarna uppger att de har brist på nyutexaminerade receptarier, biomedicinska analytiker, barn ­ morskor och alla kategorier av sjuksköterskor. Figur 12 Andel arbetsgivare som rapporterade om brist 2023 jämfört med 2019 Nyutexaminerade inom hälso- och sjukvården 2023, per legitimationsyrke (y-axeln börjar på 50 %) Källa: Socialstyrelsen (2024), Nationella planeringsstödet. Bristen på erfarna anställda inom regionerna är ännu större. Mer än 90 procent av arbetsgivarna har brist på grundutbildade sjuksköterskor, distriktssköterskor och röntgensjuksköterskor. Mellan 2109 och 2023 har andel arbetsgivare som uppger brist på erfarna grundutbildade sjuksköterskor ökat från 91 till 94 procent. Figur 13 Andel arbetsgivare som rapporterade om brist 2023 jämfört med 2019 Erfaren personal inom hälso- och sjukvården 2023, per legitimationsyrke (y-axeln börjar på 50 %) Källa: Socialstyrelsen (2024), Nationella planeringsstödet. För att kommunsektorn ska lyckas med sin personalförsörjning krävs både stora utbild ­ ningssatsningar och betydande ansträngningar för att öka välfärdssektorns attraktivitet. Centralt i detta sammanhang är högre löner, ökad personaltäthet och förbättrad arbetsmiljö. Dagens finansieringssystem får i stället effekten att verksamheterna ute i regionerna kortsiktigt måste anpassas till det rådande kostnadsläget i stället för till medborgarnas långsiktiga behov av sjukvård, förskola och äldreomsorg. Hela kommunsektorn behöver stabila förutsättningar. Vänsterpartiet föreslår därför följande: Låt kommuner och regioner, tillfälligt eller tills vidare, använda riktade medel som generella. Vi kräver att landets kommuner och regioner före sommaren får besked om en lägsta nivå för statsbidrag i höstens budgetproposition. Staten måste garantera långsiktiga förutsättningar för kommuner och regioner – indexera statsbidragen så att de följer kostnadsutvecklingen. Totalt beräknas underskottet i regionerna bli ca 15 miljarder kronor i år. Det innebär fortsatt enorma påfrestningar på den svenska sjukvården. Vänsterpartiet föreslår därför ett statligt räddningspaket till sjukvården för 2024: Anslå 15 miljarder kronor till regionerna för innevarande år. Förslag på stopp för hyrpersonal i vården Regionernas kostnader för hyrpersonal är stora. Miljarder kronor som hade kunnat an ­ vändas till att bygga välfärden försvinner i stället iväg i merkostnader. Alla regioner utom tre ökade dessutom sina kostnader för inhyrd personal inom hälso- och sjukvården förra året med 1,4 miljarder kronor – en ökning med hela 17 procent jämfört med 2022. [19] I vissa regioner ökade hyrkostnaderna betydligt mer. Störst ökning skedde i Jämtland Härjedalen , med 79 procent, samt i Västernorrland och Norrbotten, där ökningen i båda regionerna nådde 65 procent. Totalt landade hyrnotan för hela landet på ca 9,3 miljarder kronor. [20] Figur 14 Kostnader för inhyrd personal i hälso- och sjukvården 2015–2023 Miljoner kronor och i procent av total personalkostnad Källa: SKR. Regionerna har under flera år arbetat tillsammans för att uppnå ett oberoende av inhyrd personal. Satsningen är ett initiativ från samtliga regioner med regiondirektörerna som initiativtagare. Under 2023 har regionerna intensifierat arbetet med att minska hyrbeman ­ ningen och säkra tillgången till egen personal. Några regioner satte in särskilda åtgärder i slutet av året, men det stora flertalet implementerar sina insatser under de första måna ­ derna 2024. Sedan januari 2024 finns det också ett regiongemensamt avtal, med gemensam pris ­ sättning för olika bemanningstjänster i vården. Alla regioner kommer under året successivt att ansluta till avtalet för att avropa bemanningstjänster på ett mer likvärdigt sätt. Flera regioner har själva redan nu infört stopp för inhyrd personal. I oktober slutade exempelvis Region Skåne att hyra in sjuksköterskor på dagtid och fr.o.m. mitten av januari gäller stoppet alla tider på dygnet. [21] Också i Halland har man infört ett stopp för hyrpersonal. [22] Målet är en bättre situation på sikt, men vägen dit innebär en stor påfrestning för en redan pressad verksamhet. Det är tydligt att regionerna har olika förutsättningar och behöver stöd i omställningen till att själva anställa fler och förbättra arbetsvillkoren för den befintliga bemanningen. I Region Stockholm är kostnaderna för hyrpersonal i hälso- och sjukvården enbart 2 procent av de totala personalkostnaderna medan de i Västernorrland var 18 procent 2023. [23] För många regioner är hyrpersonal i dagsläget den enda möjliga utvägen. Ett omedelbart stopp skulle i praktiken innebära att avdelningar behövde stänga helt eller tillfälligt. Vänsterpartiet vill se ett avskaffande av hyrpersonal i vården från 2027. Det är dock helt centralt att ett sådant stopp kombineras med andra åtgärder från staten för att säkra personalförsörjningen. Vi föreslår därför ett tiopunktsprogram för att avskaffa hyr ­ personal i vården. Vi gör en särskild satsning på Norra sjukvårdsregionen och även glesbefolkade regioner. Förslaget beräknas kosta staten omkring 400 miljoner kronor 2025. Om merkostnaden för hyrpersonal beräknas vara omkring 30 procent (enligt SKR:s bedömning) skulle besparingen beräknat på kostnaderna för 2023 motsvara ca 3 miljarder kronor. [24] Vänsterpartiets 10-punktsprogram för att avskaffa hyrpersonal inom vården 1 Utöka läkarutbildningen med 500 platser åren 2025–2030. Fokus ska ligga på Norra sjukvårdsregionen, så att antalet examinerade läkare där på sikt kan öka från dagens 190 till 350. 2 Utöka sjuksköterskeutbildningen snarast med 1 000 nya utbildningsplatser med fokus på Norra sjukvårdsregionen. Där beräknas antalet examinerade sjuksköterskor 2025 minska från 600 till 530. Vi vill i stället se en expansion så att 800 sjuksköterskor kan examineras där varje år. 3 Skriv av studieskulderna för vårdutbildad personal som väljer att bo och arbeta i glesbefolkade regioner. Varje år ska 1/10 av studieskulderna skrivas av, så att hela studieskulden är avskriven efter 10 års tjänstgöring. 4 Tillskapa en nationell samordning av regionernas ansvar för arbetsplatsförlagd utbild ­ ning och vidareutbildning i syfte att säkra tillräckligt många utbildningsplatser/ tjänster för att täcka kompetensförsörjningsbehovet av specialister. Vi vill se att förslagen i betänkandet Utvecklat samarbete för verksamhetsförlagd utbildning (SOU 2024:9) genomförs snarast. 5 Tillsätt en särskild nationell samordnare avseende regionernas arbetsmiljöarbete, då det är en av de främsta anledningarna till att personalen lämnar vårdyrket. 6 Förbjud regionanställda att ha en bisyssla som hyrpersonal. 7 Förtydliga lagstiftningen så att det blir klargjort att regionerna har rätt att sluta ett gemensamt avtal avseende hyrpersonal (exempelvis avseende priser). [25] Det behöver också bli tydligare att en läkare som varit anställd i en region har en karenstid innan hen kan återkomma som hyrläkare och att viten ska delas ut om avtal inte hålls. 8 Sätt konkreta mål för att minska hyrpersonalen under åren 2024–2026, med ambitionen att dessa ska minska med 75 procent till utgången av 2026. 9 Tillsätt en utredning som 2025 ska lämna förslag på hur ett stopp för hyrpersonal i vården kan fungera. 10 Stopp för hyrpersonal i vården från 2027. 6 Byggkrisen Sedan 1990-talet, då den statliga bostadspolitiken ersattes med ett marknadsstyrt bostads ­ byggande, har bostadsbristen och segregationen ökat. Från att ha varit en grundbult i svensk välfärdspolitik har bostaden kommit att bli ett investeringsobjekt på en privat marknad. Vinstintresset och bristen på socialt ansvarstagande står i vägen för att lösa bostadsbristen. Det byggs för lite, för långsamt och för dyrt. Den pågående krisen i byggbranschen är allvarlig och riskerar att få konsekvenser under lång tid framöver. Vid 90-talskrisen lämnade 20 000 byggnadsarbetare branschen för att sedan aldrig komma tillbaka, ett scenario som Svenska Byggnadsarbetareförbundet nu varnar för kan bli verklighet igen. [26] Förra året påbörjades byggnation av 29 350 lägenheter. Det är 49 procent färre än året innan. [27] Enligt branchorganisationen Byggföretagen föll investeringarna i nya bostäder med 37 procent under förra året, som en konsekvens av stigande byggkostnader i kombina ­ tion med minskad efterfrågan. Det är den största nedgången ett enskilt år sedan 2009. [28] Bostadsinvesteringarna beräknas minska ytterligare, med 15 procent under 2024, för att sedan vända upp något. Det mesta talar dock för en långvarig byggtakt som ligger betyd ­ ligt lägre än det faktiska behovet. [29] Enligt Boverkets prognos kommer knappt 20 000 bostäder (inklusive ombyggnader) att påbörjas under 2024. Det ska ställas mot de ca 67 000 bostäder per år som behövs för att komma till rätta med det befintliga underskottet på bostäder. [30] Figur 15 Antal påbörjade lägenheter 2006–2023 Källa: SCB och Boverket. Under 2023 uppgick antalet sysselsatta i byggindustrin till 381 600 personer. Branschens egen prognos är att sysselsättningen förväntas sjunka med 1,5 procent under 2024, dvs. med 5 700 personer. [31] Enligt Arbetsförmedlingen ökade varslen i byggbranschen med 59 procent det första kvartalet i år jämfört med samma period i fjol. [32] Samtidigt ligger antalet arbetslösa medlemmar i Byggnads a-kassa på över 10 procent. Figur 16 Inskrivna arbetslösa i fem a-kassor Antal i februari 2023 och februari 2024 Källa: Arbetsförmedlingen. För varje arbete i byggbranschen skapas dessutom ytterligare andra inom exempelvis arki ­ tektur , teknikkonsulter, material och transporter, vilket gör att påverkan blir betydligt större. Enligt Stockholms Handelskammare kan sysselsättningseffekten av en mildare kris kulminera redan 2024 med omkring 33 000 färre sysselsatta bara i Stockholmsregionen jämfört med ett scenario där byggsektorn skulle leverera i nivå med bostadsbehovet. [33] Som ett resultat av krisen märks ett högt antal konkurser. Enligt Myndigheten för tillväxtpolitiska utvärderingar och analyser ökade antalet konkurser inom byggindustrin med 37 procent under 2023 jämfört med föregående år. [34] I januari i år låg antalet konkurser på det dubbla jämfört med det genomsnittliga antalet konkurser per månad det senaste decenniet. Mest utsatta är småföretag i storstadsregionerna. [35] Sverige behöver en ny bostadspolitik med betydligt högre ambitioner än vad som varit fallet de senaste decennierna. Med Vänsterpartiets politik hade situationen varit en annan . En hållbar och långsiktig politik som kan möta de utmaningar vi står inför i form av hemlöshet, bostadssegregation och behovet av klimatomställning. Men regeringen behöver också vidta åtgärder här och nu för att inte förvärra en redan allvarlig situation. 6.1 Stora investeringsbehov i kommunerna Sveriges kommuner och regioner står i dag inför stora investeringsbehov, inte minst kopplat till en åldrande befolkning med ökade vård- och omsorgsbehov, men också i fråga om infrastruktur och att ge markförutsättningar för ökat bostadsbyggande och klimatanpassning. Det handlar bl.a. om äldre infrastruktur och fastigheter som behöver rustas upp och anpassas för att leva upp till nya miljö- och kvalitetskrav. Många befintliga avlopps- och vattenledningar, idrottsanläggningar, sjukhus och bostäder runtom i landet har nått slutet på sin tekniska livslängd. Samtidigt har nästan alla kommuner och regioner pressade ekonomier och över tid en allt större skuldsättning som leder till att nödvändiga investeringar skjuts på framtiden. Kommuninvest redovisar att höga byggkostnader och stigande räntor gör det allt svårare att få ihop investeringskalkylerna . [36] En lång rad regeringar har gjort sig skyldiga till att låta den offentliga bygg- och an ­ läggningsskulden växa. Med Vänsterpartiets politik hade situationen sett annorlunda ut. Vi avsätter 700 miljarder kronor över 10 år för investeringar i bl.a. energiförsörjning, transport och bostadsbyggande. Många kommuner står inför förändrade behov av verksamhetslokaler. Boverket bedömer att det behövs ca 67 000 bostäder per år fram till 2030. [37] I samband med detta behövs både nya skolor och förskolor . Dessutom är en stor andel av de befintliga skolorna och förskolorna byggda under 1960–1980-talen och är nu i stort behov av att renoveras eller byggas om . [38] Den demografiska utvecklingen påverkar också behovet, liksom behovet av äldreboenden. Enligt branchorganisationen Svenskt Vatten uppgår investeringsbehovet för VA i Sverige till 31 miljarder kronor per år, eller 560 miljarder kronor fram till 2040. [39] Det är 11 miljarder mer per år än vad som faktiskt investeras. Organisationen har gjort ett försök att kvantifiera behovet av personella resurser och uppskattar att det rör sig om mer än 18 000–25 000 direkta och indirekta årsarbeten. Men trots behoven har bara var tredje kommun en plan för hur man ska finansiera VA-infrastrukturen, och knappt hälften av kommunerna bedömer att de har kompetens och kapacitet för majoriteten av projekten. Förnyelsebehovet i fråga om befintlig infrastruktur är stort och skjuts på framtiden. Redan i dag är dessutom VA-taxan 500 procent högre i landets dyraste kommun jämfört med den billigaste. I ett läge där hushållen är hårt pressade av kostnadsökningar är ytterligare höjningar inte en önskvärd väg framåt. Ett annat område som kräver stora investeringar är behovet av klimatanpassning i den fysiska planeringen . Trots skillnader mellan hur olika kommuner påverkas av klimatförändringen finns det ett behov av åtgärder över hela landet. Risken för över ­ svämningar är t.ex. gemensam för alla kommuner. I SKR:s ekonomirapport konstateras att investeringarna för att hantera kommande klimatanpassningar i kommunerna beräknas motsvara ”hundratals miljarder kronor”. [40] De riktade statsbidrag kommuner i dag kan söka från MSB bedöms av SKR som långt ifrån tillräckliga. [41] I Klimatanpassningsutredningen (SOU 2017:42) uppskattades kostnaden för att genomföra nödvändiga klimatanpassningsåtgärder för enbart ras, skred och erosion uppgå till 137–205 miljarder kronor fram till år 2100. [42] Om vi antar en jämn fördelning över tid så innebär detta ca 2–3 miljarder kronor per år. Sannolikt behöver dock dessa kostnader tas med tyngdpunkten på de närmaste decennierna. Nio av tio kommuner uppger att de har påverkats av klimatförändringar och/eller extrema väderhändelser. [43] Det handlar framför allt om ökad temperatur, ökad nederbörd och förändrade flöden. Ungefär lika många kommuner uppger att de arbetar med klimat ­ anpassning . Samtidigt har mindre än hälften av kommunerna avsatt resurser för klimat ­ anpassningsarbetet. SKR gav 2016 ut rapporten Skulden till underhåll – Det kommunala underhålls ­ behovet för gator, broar och belysning . [44] I denna uppskattas kommunsektorns under ­ hållsskuld till 14,6 miljarder kronor. Trafikverket gör en bedömning att ett ökat ramanslag med 20 procent skulle krävas för att beta av den totala underhållsskulden för vägar i Sverige. [45] Om denna ökning tillämpas på det kommunala vägnätet skulle det innebära att anslagen behöver öka med 4,5 miljarder kronor – från 22 miljarder kronor (2022) till 26,5 miljarder kronor. Enbart de tre områden som nämns ovan kräver ökade investeringar på totalt ca 18 mil ­ jarder kronor per år . Diskussioner om att öka de offentliga infrastrukturinvesteringarna följs ofta av invänd ­ ningar om s.k. reala begränsningar som ett hinder – dvs. brist på arbetskraft – och att projekten riskerar att tränga undan privata investeringar. I dag ser dock situationen annorlunda ut. Bygg- och anläggningsmarknaden har närmast kollapsat, och det finns gott om både ledig arbetskraft (arbetslösa) och maskiner (realkapital). 6.2 Förslag: Sverigejobb Behovet av kommunala infrastrukturinvesteringar är stort. Det finns nu starka skäl att tidigarelägga kommunala och regionala investeringar för att dämpa arbetslösheten och förstärka konjunkturen. Det hindras dock av situationen i de kommunala ekonomierna. Den pressade ekonomiska situation som råder riskerar snarare att leda till att nödvändiga investeringar skjuts på framtiden. Det är självklart att den löpande verksamheten prio ­ riteras, men problemet är att det byggs upp en underhålls- och investeringsskuld i kom ­ muner och regioner. Under goda tider, när kommuner och regioner har råd att börja betala av denna skuld, går också privat sektor för full fart. Då finns en risk för snabbt stigande priser om kon ­ kurrensen om befintlig arbetskraft är stor, vilket kan fördyra projekten. Det är därför fördelaktigt om det offentligas investeringar är kontracykliska, dvs. ökar i sämre tider. När privat sektor går för fullt igen kan då de offentliga investering ­ arna i stället plana ut något. Det skulle långsiktigt innebära lägre investeringskostnader och över tid också en lägre arbetslöshet. Det förutsätter dock att staten bidrar till att ändra dagens logik och ger kommuner och regioner förutsättningar att tidigarelägga sina investeringar. Just nu är ett utmärkt tillfälle att börja betala av den befintliga bygg- och anlägg ­ ningsskulden inom offentlig verksamhet. Målet är att tidigarelägga offentliga investe ­ ringar som annars skulle skjutas upp på grund av det ansträngda ekonomiska läget. Det handlar t.ex. om renovering av skolor och förskolor, anläggningsarbeten för nybyggnation , reinvesteringar i VA-infrastruktur, klimatanpassningar i den fysiska miljön och avbetal ­ ning av underhållsskulden för det kommunala vägnätet. Vi föreslår en modell som innebär att staten går in och tar hälften av investerings ­ kostnaden för planerade projekt som utförs mellan 2024 och 2026. En del av stödet kan konstrueras så att kommuner kan ansöka om stöd hos MSB på samma sätt som i dag, men omfattningen – såväl ramen som inriktningen – bör vara betydligt större. En central förutsättning är att den planerade verksamheten ägs och drivs i offentlig regi. Genom ett anbudsförfarande kan sedan privata aktörer vara med och realisera investeringen. Detta ska kombineras med en ny arbetsmarknadspolitisk insats kallad Sverigejobb , riktad till arbetslösa med kompetens inom bygg och anläggning. Modellen innebär en form av anställningsstöd där staten tar 80 procent av kostnaderna för anställningen. Vill ­ koret ska vara 100 dagar i arbetslöshet och en utbildning inom bygg och anläggning eller motsvarande kvalifikationer. Befinner man sig i arbetslöshet har man företräde till anställning. De ska i likhet med andra subventionerade anställningar ha fulla rättigheter och lön som andra anställda. Vi beräknar att investeringsbehoven i ett första steg kan uppgå till 20 miljarder kronor per år. Om allt detta kommer till stånd skulle det innebära att staten står för 10 miljarder kronor. Om dessa investeringar tidigareläggs så kan det bidra till en sysselsättningsökning med 25 000 personer – vilket skulle kunna ge en tydlig sänkning av arbetslösheten med start redan i år, 2024. 7 Hushåll skrisen har stadigt förvärrats Förra året, 2023, kommer att gå till historien som ett av de år då hushållens reala dispo ­ nibla inkomster minskade som mest. Det är 30 år sedan hushållen såg en motsvarande minskning av sin köpkraft. Med undantag för det inledande pandemiåret har hushållens disponibla inkomster inte backat sedan 1997 och inte minskat i den här storleksordningen sedan 1993. Figur 17 Förändring i real disponibel inkomst Procentuell förändring Källa: SCB. Anledningen är en kombination av inflationschock och regeringens kompakta ovilja att agera för att stötta hushållen i den svåra krisen. Inflationen har totalt sett ökat med 8,5 procent per år i två års tid. Det innebär att även om arbetstagarna har fått löneökningar på 3–4 procent per år så har reallönen ändå minskat med 10 procent sedan 2021. För den som har a-kassa, aktivitetsstöd, etablerings ­ ersättning eller dagersättning som asylsökande ökar inte inkomsterna alls – så de dispo ­ nibla inkomsterna faller i takt med inflationen. A-kassan sänks dessutom för många vid dag 101 och 201. De senaste årens snabba prisökningar på basvaror såsom el, boende, mat och driv ­ medel gör att fler hushåll får svårt att klara sin grundläggande försörjning. På två år har boendekostnaderna ökat med 26 procent och livsmedelspriserna med 25 procent, enligt SCB:s konsumentprisindex. Boende, livsmedel och transporter utgör mer än hälften av hushållens utgifter. För hushåll med mindre marginaler utgör dessa utgifter nu större delen av den samlade konsumtionen. Det handlar om nödvändiga utgifter som är svåra att ersätta eller minska. Barnfamiljer lägger en större andel av sin inkomst på mat och boende. Dessa familjer är också i högre utsträckning beroende av stöd från samhället. Varken underhållsstödet, barnbidraget eller bostadsbidraget är indexerat, och de har därför urholkats i takt med inflationen. SCB gör årligen undersökningar om befolkningens levnadsförhållanden. Att inte ha råd med en viss levnadsstandard karakteriseras som att man lever i materiell och social fattigdom. För att mäta det undersöks om personer – kan betala oförutsedda utgifter på minst 13 000 kronor utan att låna eller be om hjälp – har råd med en veckas semester per år – kan betala skulder: bostadslån, hyra, räkningar, avbetalningsköp – har råd med en måltid med kött, kyckling, fisk eller motsvarande vegetariskt alternativ varannan dag – har råd att hålla bostaden tillräckligt varm – har tillgång till bil – har tillgång till internet – har råd att ersätta utslitna möbler – har råd att ersätta utslitna kläder – har två par skor – har råd att spendera en mindre summa på sig själv varje vecka – har råd att regelbundet delta i någon fritidsaktivitet som kostar pengar – har råd att träffa familj eller vänner för att fika eller äta middag minst en gång i månaden. Närmare 1,7 miljoner människor i Sverige bor i hushåll som saknar kontantmarginal, dvs. förmågan att betala en oförutsedd utgift på minst 13 000 kronor. [46] Det är 20 procent av samtliga hushåll i landet. Av ensamstående kvinnor med barn var det så stor andel som 57 procent som sakande kontantmarginal 2023. Mer än en fjärdedel av ensamstående kvinnor med barn har inte råd att åka på en veckas semester eller att spendera en mindre summa på sig själv. Figur 18 Andel ensamstående föräldrar med ekonomiska svårigheter 2023 Kvinnor och män Källa: SCB. I en undersökning av Rädda Barnen, Röda Korset, Hyresgästföreningen och Majblomman framträder en tydlig bild av situationen för barnfamiljer och familjer med lägre inkomster. [47] I undersökningen, som gjordes i början av 2024, anger 42 procent av ensamstående föräldrar med lägre inkomst att de har behövt låna pengar för att kunna betala det mest grundläggande de senaste sex månaderna. Detta är en kraftig ökning jämfört med resultat från samma undersökning förra året. 41 procent skulle som mest klara av ökade utgifter på 1 000 kronor innan det blir svårt att betala räkningarna – också det en kraftig försämring jämfört med förra årets undersökning. 46 procent av de ensamstående föräldrar som deltog i undersökningen har inte haft råd att köpa näringsriktig mat varje dag i veckan, och 20 procent har inte haft råd att äta sig mätta vid något eller flera tillfällen de senaste sex månaderna. Drygt varannan (54 procent) ensamstående förälder och 34 procent av de sammanboende föräldrarna har haft svårigheter att betala fritidsaktiviteter till barnen. Sammantaget visar dessa siffror på en extrem situation för många familjer, som dess ­ utom förvärrades under förra året. Organisationerna efterlyser konkreta åtgärder från regeringen – såsom höjt bostadsbidrag, höjt barnbidrag, bidrag till fritidsaktiviteter och avgiftsfri kollektivtrafik till barn och unga. Vänsterpartiet har vid upprepade tillfällen fört fram såväl dessa som andra förslag för att underlätta för hushållen i krisen. Tidigt i krisen föreslog vi dessutom att mat ­ jättarnas möjligheter till prisökningar skulle regleras [48] och att regeringen skulle pressa fram sänkta boräntor med hjälp av den statliga banken SBAB [49] . Vidare har vi i vår budgetmotion för 2024 föreslagit slopat karensavdrag, bostadsbidrag som följer inkomster och hyror, höjt och inflationsskyddat barnbidrag samt höjt försörjningsstöd med fokus på barnfamiljerna. [50] Detta är åtgärder som skulle ha pressat tillbaka inflationen och samtidigt stärkt hushållens inkomster och därmed förbättrat köpkraften rejält. Men regeringen har i stället valt att sätta sig på läktaren och lugnt se på när många hushåll går under ekonomiskt. För att gynna utvalda grupper av väljare har man i stället satsat på att sänka bensin- och dieselskatten och att införa ett nytt jobbskatteavdrag för 11 miljarder kronor. 7.1 Regeringens jobbskatteavdrag går till de välbeställda Att säga att regeringen inte gör något för hushållen i år är inte helt sant. Vissa hushåll får del av ytterligare ett jobbskatteavdrag. Det är som en trasig speldosa som alltjämt går igång med sin sorgliga melodi – borgerliga regeringars jobbskatteavdrag. I år får vi så det åttonde i ordningen. Detta kostar statskassan 13 miljarder kronor (11 miljarder i nytt jobbskatteavdrag och 2 miljarder i grundavdrag till pensionärer), och totalt lägger vi 180 miljarder kronor per år på denna reduktion av statliga inkomster. Det är en dyr reform som inte ger normalinkomsttagare speciellt mycket mer i plån ­ boken. En barnskötare med en lön på 25 000 kronor i månaden får en skattesänkning på 113 kronor, en byggnadsarbetare får 211 kronor och en sjuksköterska får 271 kronor i månaden. Men personer som är föräldralediga, sjuka eller arbetslösa får inte del av denna skattesänkning. Det blir därför en mycket ojämn fördelning av de miljarder som nu betalas ut. Figur 19 Fördelning av 11 mdr i jobbskatteavdrag 2024 Effekt i miljarder kronor per inkomstdecil Källa: RUT 2024:482. Fördelningen är gjord efter individuell disponibel inkomst. När hela årets jobbskatteavdrag på 11 miljarder kronor fördelas på alla inkomsttagare ser vi tydligt vilka inkomstintervall som får ta del av skatteavdraget. Det blir tydligt att den absoluta majoriteten av skattesänkningen – så mycket som 90 procent – tillfaller den halva av befolkningen som har högst inkomster. [51] 7.2 Förslag på avgiftsfri kollektivtrafik för unga på kvällar, helger och lov Ingen ska behöva avstå från en aktiv fritid eller ett sommarjobb för att hushållet har det ekonomiskt tufft. Just nu höjs priserna för kollektivtrafiksresenärer på många platser i Sverige. Priset för kollektivtrafiken har ökat nästan dubbelt så mycket som priset för drivmedel sedan 2000. I genomsnitt har konsumentpriserna (KPI) ökat med ca 60 procent , samtidigt som priserna i lokaltrafiken har ökat med 160 procent – mer än dubbelt så mycket. För att vända utvecklingen krävs det en politik som ger förutsättningar för en utbyggd, tillgänglig kollektivtrafik som alla har råd med, och som gör att folk ställer bilen hemma. Att åka kollektivt möjliggör för många unga att t.ex. vara med på fotbolls ­ träningen eller träffa kompisar efter skolan. När priserna höjs i kollektivtrafiken kan det vara sista droppen för en ensamstående mamma som gör att månaderna inte kan och inte kommer att gå ihop. Vänsterpartiet föreslår att kollektivtrafik för unga mellan 12 och 18 år görs avgiftsfri på kvällar, helger och lov, för att ungdomar ska kunna ta bussen till fotbollsträningen, ridhuset och sommarjobbet. Satsningen skulle kosta ca 1 miljard kronor per år, pengar som Vänsterpartiet omfördelar i vårbudgeten från regeringens missriktade satsning på flygbolagen. I ekonomiskt tuffa tider måste investeringar gå till ungdomar och klimat ­ omställningen, inte till en flygbransch som är på god väg att öka sina utsläpp till samma nivåer som före pandemin. [52] 7.3 Förslag på skatt på övervinster i elnätsbolagen Den 3 april meddelade Energimarknadsinspektionen (EI) att man beslutat om elnäts ­ företagens intäktsramar för perioden 2024–2027, dvs. de totala avgifter som elnätsföre ­ tagen får ta ut av sina kunder under en fyraårsperiod. [53] Intäktsramarna innebär en ökning med ungefär 100 miljarder kronor och bedöms leda till högre elnätsavgifter för elnätskun ­ derna de kommande åren. Bakgrunden är att riksdagen i maj 1994 beslöt att genomföra en avreglering av elmark ­ naden . Ett beslut som efter visst dröjsmål trädde i kraft den 1 januari 1996. Avregleringen innebar att handel med el konkurrensutsattes och att elnäten numera drivs som reglerade monopol. [54] De senaste tio åren har de tre största bolagen Eon, Ellevio och Vattenfall höjt avgift ­ erna på elnäten dubbelt så mycket som den genomsnittliga prisökningen i samhället. [55] , [56] De stora elnätsbolagens vinstmarginaler har legat på uppemot 40 procent, och så mycket som 75 procent har kunnat skickas vidare till ägarbolag enligt en tidigare granskning av DN. [57] Enligt tidningen översteg elnätsbolagens intäkter kostnaderna med i genomsnitt 30 procent, eller 10 miljarder kronor, per år mellan 2012 och 2020. Figur 20 Elnätspriser över tid Procentuell utveckling jämfört med KPI (konsumentprisindex) för en genomsnittsvilla med 20 A huvudsäkring och en årsförbrukning på 20 000 kWh Källa: DN/Energimarknadsinspektionen. Eftersom nätverksamhet är naturliga monopol ansvarar EI för att reglera företagens intäktsramar. Regleringen sker i perioder om fyra år och ska säkerställa att elnätsföre ­ tagen inte ges möjlighet att utnyttja sin monopolsituation på ett otillbörligt sätt. Elnäts ­ bolagen är dock sällan nöjda med de satta ramarna, och de har prövats av domstol vid ett antal tillfällen. Elnätsbolagen har vunnit över EI i nästan alla rättsprocesser och därmed fått kraftigt utökade intäktsramar över tid. Mellan åren 2012 och 2019 har de därmed kunnat ta ut 24 miljarder kronor mer av elkunder än vad EI funnit skäligt. Figur 21 Redovisade intäkter jämfört med EI:s intäktsramar Not: På grund av nyligen avslutade domstolsprocesser ska EI fatta nya beslut rörande elnätsbolagens intäktsramar för 2020–2023. Därför berör intäktsramarna i diagrammet endast perioden 2012–2019. Källa: DN/Energimarknadsinspektionen. Bakgrunden till att EI förlorat i domstol är en oförenlighet mellan EU-rätten och svensk lagstiftning, som är den som EI utgått ifrån. Denna oförenlighet avses justeras med för ­ slagen i SOU 2023:64 , där man bl.a. föreslår att lagstiftningen som rör intäktsramar ska ändras så att EI självständigt ska kunna utforma regleringen. [58] Det innebär förhoppnings ­ vis att EI i framtiden kommer att kunna sätta intäktramar för kommande perioder som är skäliga och inte innebär kraftiga övervinster. Lagstiftningen kommer dock för sent för att påverka den nyligen beslutade fyraårs ­ perioden 2024–2027. Under de kommande fyra åren kommer elnätsbolagen att kunna höja priserna med ytterligare 40 procent och tillskansa sig ytterligare 100 miljarder kronor av hushållens pengar. Av lagtekniska skäl går det inte att förhindra de oskäliga elnätspriserna och de fast ­ ställda intäktsramarna för perioden 2024–2027. Det är däremot möjligt för staten att begränsa prisökningen genom att beskatta företagen på motsvarande belopp som över ­ vinsterna utgör. Vänsterpartiet föreslår därför en tillfällig skatt på elnätsföretagens övervinster för att elnätsavgifterna för hushållen inte ska höjas ytterligare. De fastställda intäktsramarna berör över 170 bolag som ofta ingår i stora koncerner. Möjligheten att förändra vinsten i bokslutet för de enskilda bolagen är betydande via s.k. finansiella bokslutsdispositioner och koncernbidrag. Det gör att en vanlig bolagsskatt på elnätsbolagen inte skulle bli effek ­ tiv . Vänsterpartiet föreslår därför en tillfällig skatt på rörelseresultatet under de fyra år som dessa övervinster kommer att uppstå. En försiktig och preliminär bedömning är att skatten under perioden kan dra in över 100 miljarder kronor om elnätsbolagen skulle genomföra planerade prishöjningar. De kraftiga höjningar av elnätspriserna som skett sedan 2012 motiverar att elnätsavgifterna ligger still för företagen den kommande fyra ­ årsperioden och att tillskottet på 100 miljarder kronor därmed dras tillbaka den kommande fyraårsperioden. Skatten kan dock antas innebära att elnätsföretagen inte ser någon anled ­ ning att nyttja hela intäktsramen och därmed inte höjer elnätsavgifterna. Det skulle inne ­ bära att förslaget genererade betydligt lägre skatteintäkter. För Vänsterpartiet är förslagets huvudsakliga syfte inte att öka statens skatteinkomster, utan att skydda hushållen mot oskäliga prishöjningar på elnätet. De eventuella skatteintäkter som ändå görs ska oav ­ kortat återföras till hushållen. Under lång tid har investeringar i elnätet varit eftersatta. Det är uppenbart att mark ­ naden inte har lyckats lösa detta efter avregleringen på 1990-talet. Elnätsbolagens ursäkt för de höjda avgifterna är behovet av stora investeringar. Men de ökade priserna kan bara till viss del motiveras av elnätsbolagens ökade kostnader. [59] I samband med att intäkts ­ ramarna för perioden 2024–2027 fastställdes meddelade också EI att det endast är en mindre del av ökningen av kapitalkostnader som beror på planerade investeringar i elnäten. [60] Intäktsramarna för perioden 2024–2027 uppgår till totalt ca 326 miljarder kronor. Elnätsföretagen planerar under samma period att göra investeringar för ca 30 miljarder kronor. För att ändå utesluta risken för att planerade investeringar i elnäten uteblir medger Vänsterpartiets förslag en möjlighet att begära undantag för de bolag som kan visa att man de facto gör betydande investeringar som motiverar ökade intäktsramar. 8 Klimatomställningen och behovet av ett reformerat ramverk År 2016 slöts en överenskommelse om det finanspolitiska ramverket mellan samtliga riksdagspartier, förutom Sverigedemokraterna. De viktigaste delarna i överenskommelsen var att nivån på överskottsmålet för de offentliga finanserna sänktes från 1 procent till 0,33 procent över en konjunkturcykel och att ett skuldankare för den offentliga skulden infördes. Dessa regler trädde i kraft 2019. En annan central komponent i överenskommelsen var att man skrev in att det finans ­ politiska ramverket skulle ses över i slutet av varannan mandatperiod så att eventuella revi ­ derade mål skulle kunna träda i kraft första året efter ett ordinarie val. För närvarande på ­ går en sådan utredning, Kommittén för översyn av nivån på målet för den offentliga sek ­ torns finansiella sparande. Enligt tidtabellen ska utredningen bli klar i november i år. Men den eventuellt nya nivån på det finansiella sparandet är tänkt att börja gälla först 2027. Vänsterpartiet har länge drivit frågan om att tidigarelägga denna översyn. Det som vi framför allt lyft fram är att nivån på överskottsmålet och det nya skuldankaret inte är kon ­ sistenta med varandra och att överskottsmålet står i vägen för de stora statliga investeringar som måste till för att möjliggöra och snabba på klimatomställningen. Den gröna omställ ­ ningen kan inte vänta till 2027, den måste ske omedelbart. Klimatomställningen kommer att innebära att omfattande investeringar behöver göras i en rad samhällsviktiga verksamheter. Det rör sig om investeringar i transportinfrastruktur och elöverföring och -produktion samt en upprustning och klimatanpassning av bostads ­ beståndet. Investeringarnas storlek är beroende av en rad faktorer, och tidsaspekten är en viktigt sådan. Ju längre världens stater avstår från att vidta åtgärder och genomföra omfattande investeringar, desto högre kommer kostnaden att bli för att hantera effekterna av klimatförändringarna. Att återställa, förhindra och reparera skador i efterhand är en betydligt dyrare väg att gå än att i möjligaste mån förebygga klimatförändringarnas nega ­ tiva inverkan på samhället. Dessutom förutsätter en offensiv klimatomställningspolitik som är lika eller mer ambitiös än de konventionsbundna åtaganden som Sverige för ­ bundit sig att följa att investeringarna behöver genomföras i relativ närtid och med betydande summor. 8.1 Ett ramverk för ett rikare Sverige De ursprungliga skälen bakom överskottsmålet är sedan länge uppfyllda och/eller över ­ spelade. Sverige har bland de starkaste offentliga finanserna i västvärlden och löpande och stora överskott i bytesbalansen. Den offentliga sektorns finansiella bruttoskuld (Maastrichtskulden) beräknas till 31,8 procent av BNP 2024, vilket är mycket lågt i ett internationellt perspektiv (se figur 22 nedan). [61] Samtidigt står världen inför ett klimat ­ nödläge, och de globala utsläppen fortsätter att öka. En global temperaturökning på 1,5 grader ligger ytterst nära i tid. Nuvarande beslut och åtgärder är otillräckliga för att vända utvecklingen. Vilka åtgärder som vidtas de närmaste åren är avgörande för hur utvecklingen blir även på lång sikt. Det krävs att alla länder gör sitt yttersta för att uppsatta klimatmål ska nås. Det gäller även Sverige. Klimatkrisen innebär att staten måste ta ansvar för ett stort investeringsprogram. Rätt hanterat kan detta investeringsprogram bli en katalysator för ökad produktivitet, minskad arbetslöshet och en modernisering av det svenska samhället. 8.2 Nytt mål för de offentliga finanserna För att finansiera den gröna omställningen föreslår Vänsterpartiet att dagens överskottsmål ersätts med ett mål för de offentliga finanserna som möjliggör den gröna omställningen. Vänsterpartiet föreslår att målet för den offentliga sektorns finansiella sparande sätts till –1 procent av BNP över en konjunkturcykel för den närmaste 8 ‑ årsperioden, med start 2025. Vänsterpartiet har bett riksdagens utredningstjänst att räkna på hur den offentliga skulden skulle utvecklas med ett sådant mål för de offentliga finanserna. Analysen visar att den offentliga bruttoskulden beräknas landa på 41,4 procent av BNP år 2032. Om Sverige skulle ha haft en bruttoskuld på den nivån i dag, skulle vi fortfarande ha bland de starkaste offentliga finanserna inom EU och bland andra jämförbara länder; se figur 22 nedan. Figur 22 Den offentliga sektorns bruttoskuld i utvalda länder, 2024 Procent av BNP Källa: IMF och RUT 2024:542. Det nya målet för de offentliga finanserna på –1 procent frigör ett budgetpolitiskt utrymme på ca 685 miljarder kronor under en 8-årsperiod jämfört med dagens överskottsmål. I relation till ett balansmål för de offentliga finanserna skapar det nya saldomålet ett eko ­ nomiskt utrymme på ca 515 miljarder kronor. Vänsterpartiet föreslår att det nya målet för de offentliga finanserna används för att finansiera ett stort statligt investeringsprogram för att snabba på och möjliggöra klimatomställningen. Det utrymme som skapas ska inte användas för löpande statliga utgifter utan ska öronmärkas till investeringar som behövs för att ställa om ekonomin i en för miljön hållbar utveckling. 8.3 Höj nivån på skuldankaret Som nämndes ovan var införandet av det s.k. skuldankaret en del av den finanspolitiska uppgörelsen från 2016. Skuldankaret ska fungera som ett riktmärke för den offentliga sek ­ torns finansiella bruttoskuld på medellång sikt. Nivån på skuldankaret är satt till 35 procent av BNP. Skuldankaret är inte tänkt att fungera som en operationell styråra i budgetpoli ­ tiken på samma sätt som överskottsmålet och utgiftstaken. I den ekonomiska vårproposi ­ tionen ska regeringen årligen redogöra för bruttoskuldens utveckling. Om skulden avviker , eller beräknas avvika, med mer än 5 procentenheter från skuldankarets riktmärke ska regeringen lämna en skrivelse till riksdagen i samband med den ekonomiska vårproposi ­ tionen. I denna skrivelse ska regeringen förklara orsakerna till avvikelsen samt hur reger ­ ingen avser att hantera den. Vänsterpartiet har länge krävt att skuldankaret ses över. För det första är det tveksamt om skuldankaret är konsistent med överskottsmålet. Huruvida överskottsmålet och skuldankaret är förenliga med varandra beror främst på hur den s.k. räntetillväxtdiffe ­ rensen utvecklas. [62] För det andra är nivån omotiverat låg. Det finns relativt omfattande forskning om sambandet mellan offentlig skuldsättning och ekonomisk tillväxt. Den samlade bilden av dessa studier är att sambandet är osäkert; det finns inte ens någon konsensus om åt vilket håll sambandet går. Det finns dock en viss tyngdpunkt i forsk ­ ningen på att det kan finnas ett tröskelvärde för den offentliga skulden när denna blir negativ för den ekonomiska tillväxten. Detta tröskelvärde tycks ligga mellan 80–100 procent av BNP. [63] Vänsterpartiets förslag om ett medelfristigt saldomål på –1 procent av BNP beräknas leda till en skuldnivå på 41,4 procent vid målperiodens slutår 2032. [64] Vänsterpartiet före ­ slår att ett långsiktigt mål för den offentliga skulden sätts till 50 procent av BNP. Målet ska ses som ett tak, som den offentliga skulden inte bör överstiga. En skuld på den nivån skapar långsiktigt hållbara offentliga finanser och god marginal till EU:s gränsvärde på 60 procent. Det är också en låg skuldkvot i ett internationellt perspektiv. Skuldankaret har dock en slagsida i så motto att det endast tar fasta på den offentliga nettoförmögenhetens skuldsida. Vänsterpartiet anser att det finanspolitiska ramverket där ­ för behöver kompletteras med ett mått som också beaktar den offentliga sektorns finansi ­ ella tillgångssida. Detta mått brukar kallas för den finansiella nettoställningen eller netto ­ förmögenheten . De svenska offentliga finansernas styrka blir än mer iögonfallande när detta mått beaktas. I de flesta länder överstiger de finansiella skulderna de finansiella tillgångarna, dvs. de har en nettoskuld. Det hade Sverige också på 1990-talet. Därefter har Sverige gått från en nettoskuld på 29 procent år 1997 till en finansiell nettoförmögenhet på 32 procent av BNP i år, se figur 23 nedan. Vad som är ett lämpligt mål för den finan ­ siella nettoställningen behöver utredas, men det framstår som orimligt att ha en finansiell nettoförmögenhet på över 2 000 miljarder kronor samtidigt som Sveriges transportinfra ­ struktur behöver byggas ut och underhållas och ekonomin behöver ställas om i en för klimatet hållbar riktning. Figur 23 Den offentliga sektorns finansiella nettoställning 1996–2024 Procent av BNP Källa: Konjunkturinstitutet. 8.4 Inkomstgolv En slagsida i det finanspolitiska ramverket är att det finns ett tak för statsbudgetens ut ­ gifter, i form av systemet med de 3-åriga utgiftstaken, men det finns inget motsvarande golv för statens inkomster. Denna ”bias” gör det lättare att sänka skatterna än att genom ­ föra utgiftsreformer. Vänsterpartiet menar att det finanspolitiska ramverket bör komplet ­ teras med någon form av inkomstgolv. En idé är att knyta ett sådant inkomstgolv till det som brukar kallas för ”konstant offentligt åtagande” som bl.a. Konjunkturinstitutet löpande gör beräkningar av. Det betyder vad den befintliga välfärden kostar de kommande åren. Vänsterpartiet föreslår därför att regeringen i sina ekonomiska propositioner ska redo ­ visa offentligfinansiella effekter av ett bibehållet offentligt åtagande. [65] Kopplat till detta föreslår vi att regeringen gör en bedömning av vilken skattenivå över en konjunkturcykel som krävs för att upprätthålla ett konstant offentligt åtagande. Om en regering föreslår en skattepolitik som lägger sig under denna nivå, blir det tydligt för väljarna vilka poli ­ tiska prioriteringar som har gjorts. Förslagen, om de blir verklighet, kommer därmed att öka transparensen i budgetpolitiken, och det blir lättare för väljarna att väga olika politiska vägval mot varandra. 8.5 Ökad transparens i budgetpolitiken Det är av stor vikt för det demokratiska samtalet att regeringens ekonomiska propositioner präglas av öppenhet och tydlighet. Tyvärr brister regeringens propositioner i detta av ­ seende. Såväl Riksrevisionen som Finanspolitiska rådet har påtalat brister i de ekono ­ miska propositionernas transparens. [66] Bristen på transparens tar sig i uttryck på flera olika sätt. En grundläggande otydlighet handlar om hur delar av det s.k. reformutrymmet uppstår. De offentliga finanserna stärks normalt sett över tid om ingen ny finanspolitik beslutas av riksdagen. Det beror på att skatteintäkterna på sikt växer i takt med ekono ­ min medan regelverken som styr de statliga utgifterna är utformade så att exempelvis vissa utgifter är nominellt oförändrade vid gällande regler – detta gäller t.ex. för stats ­ bidragen till kommunsektorn – samt att transfereringar och bidrag inte följer den all ­ männa löneutvecklingen i samhället. Detta innebär att statsbidragen till kommuner och regioner urholkas i takt med stigande priser och löner och med den demografiska utveck ­ lingen (dvs. att vi blir fler och äldre). Om inga aktiva beslut fattas medför detta att budget ­ processen i regel leder till att det offentliga åtagandet minskar. Ekonomistyrningsverket (ESV) har i en studie beräknat att den automatiska budgetförstärkningen uppgår till 0,37 procent av BNP. [67] Baserat på dagens BNP innebär det att ca 25 miljarder kronor av reformutrymmet måste användas varje år för att det offentliga åtagandet ska bibehållas. Detta förhållande har resulterat i att regeringar, oavsett partifärg, ofta presenterar t.ex. pengar till välfärden som satsningar när det i själva verket är besparingar eller medel som bara räcker till för att värdesäkra bidragen. [68] Det är också ofta otydligt om olika satsningar är nivåhöjningar eller bara förlängningar av existerande ”satsningar”. Detta gäller särskilt i fråga om de riktade statsbidragen till kommuner och regioner. Många anslag innehåller ett mycket stort antal anslagsposter. Problemet är att de olika anslagsposterna inte särredovisas i budgetpropositionen. Fördel ­ ningen av beloppet på respektive anslag redovisas först vid slutet av året när regeringen beslutar om regleringsbreven. Detta leder till att det blir svårt för en utomstående att i budgeten se vilka verksamheter anslagen inrymmer och när de olika satsningarna löper ut. De ekonomiska propositionerna skulle också tjäna på att tydligare visa på anslags ­ utvecklingen bakåt; detta gäller särskilt ändringsbudgetarna. I avsnitt 5 redovisar Vänsterpartiet ett förslag på hur transparensen avseende anslaget för de generella statsbidragen till kommuner och regioner (anslag 1:1 inom utg.omr. 25) kan förbättras. Vänsterpartiet kommer inom ramen för den pågående utredningen av nivån på saldomålet för de offentliga finanserna att lyfta att tydligheten i hela budget ­ propositionen måste förbättras. 8.6 Realekonomiska mål bör komplettera de finansiella målen Syftet med det finanspolitiska ramverket är att säkerställa att de offentliga finanserna inte äventyras på lång sikt – att inte de offentliga underskotten blir för stora eller att skulden ökar snabbt under en längre tidsperiod. Ramverket i sig är inte målet med den ekonomiska politiken. Dock har det periodvis varit begränsande för möjligheten att öka resurserna till välfärden i takt med behoven, eller för att öka de offentliga satsningarna för att pressa ner arbetslösheten. Den ekonomiska politiken bör styras av reala mål om ökad sysselsättning, rättvis för ­ delning , investeringar och klimatomställning, där offentligfinansiella mål blir verktyg för att uppnå de reala målen. Vänsterpartiet föreslår därför att det finanspolitiska ramverket kompletteras med mål för arbetsmarknaden om full sysselsättning och ett mål för offentliga investeringar i linje med våra klimatåtaganden. 9 Vänsterpartiets syn på regeringens ekonomiska politik Skillnaden mellan vad regeringen säger sig göra och vad den faktiskt gör är stor. Genom påstådda välfärdssatsningar och siffertrixande för att få det att se ut som att den klarar klimatmålen försöker den att skapa en falsk bild av handlingskraft. Samtidigt är verklig ­ heten en helt annan. För människor som lyssnar på regeringens prat blir det till slut svårt att veta vad man ska tro. När det som sägs i tv-sofforna inte stämmer överens med den verklighet man möter på jobbet, på vårdcentralen eller när man lämnar på förskolan skapas en misstro mot politikens förändrande kraft. Trots krisläget reagerar inte regeringen på de faktiska problem som människor upp ­ lever. Välfärden missköts, hushållen lämnas vind för våg och byggkrisen är i fritt fall. För att inte tala om diskrepansen mellan vad regeringen och Sverigedemokraterna säger sig göra för klimatet och den uppenbara bristen på åtgärder för att möta en av vår tids ödesfrågor. 9.1 Välfärden är i stort behov av resurser Den svenska välfärden har under decennier fått stå tillbaka. Med den nuvarande kostnads ­ krisen är situationen akut. Tidöpartiernas budgetproposition 2023/24 innebar ett underskott i regionerna med 24 miljarder kronor. [69] Det innebär bl.a. stora personalneddragningar och anställningsstopp inom sjukvården. Trots ökande behov och ett löfte från statsminister Ulf Kristersson om att personal i sjukvården inte ska behöva sägas upp fortsätter reger ­ ingen och Sverigedemokraterna på sin inslagna väg med en underfinansierad välfärd. [70] För att infria statsministerns löfte hade det krävts ett tillskott på 15 miljarder kronor från staten till regionerna. I regeringens vårändringsbudget föreslås nu ungefär en tredjedel, 6 miljarder kronor, i sektorsbidrag till regionerna. Det är långt ifrån tillräckligt. Finans ­ minister Elisabeth Svantessons lösning på den ansträngda situationen är att, i strid med kommunallagen, uppmana kommuner och regioner att budgetera för underskott. Det är en verklighetsfrånvänd lösning i en akut kris. Finansministern påstod i samband med att regeringen presenterade sin vårbudget att det var en historisk satsning på sjukvården. Men sanningen är den rakt motsatta. På grund av prisökningar och befolkningstillväxt ökar kostnaderna för kommunsektorn med ca 4 procent per år. När statsbidragen inte indexeras resulterar det de facto i besparingskrav och nedskärningar. I stället för att använda reformutrymmet i budgeten till att upprätt ­ hålla nivån har borgerliga regeringar i stället till stor del använt pengarna till skatte ­ sänkningar. Resultatet låter inte vänta på sig. Taxor och patientavgifter höjs i samtliga 21 regioner, och i drygt en tredjedel av regionerna har man aviserat personalneddragningar i form av varsel. Totalt handlar det om ca 5 600 tjänster som ska bort. Dessutom har flera regioner infört anställningsstopp. Sammantaget står det klart att personaltätheten och därmed vårdkvaliteten kommer att sjunka till så pass låga nivåer att patientsäkerheten hotas, och det från en redan mycket ansträngd nivå. Det finns en lång rad exempel på hur vårdkrisen drabbar personal såväl som patienter. Inspektionen för vård och omsorg har granskat fall där patienter legat i sjukhuskorridorer utan att ens få hjälp att gå på toaletten och där patienter utrustats med grytlock och bjällror för att kunna påkalla personalens uppmärk ­ samhet. [71] I vårändringsbudgeten tillför regeringen skolan 500 miljoner kronor – en bråkdel av vad som skulle behövas. Sveriges Lärare menar att det skulle behövas ett tillskott på 4 miljarder kronor, varav två enbart för att häva besparingarna på landets skolor. Orga ­ nisationens ordförande kallar det för en ren hygienfaktor. [72] Med Vänsterpartiets politik ökar de generella statsbidragen till kommunerna betydligt. I vår budgetmotion för 2024 föreslog vi 20 miljarder kronor mer än regeringen. [73] Regeringen och Sverigedemokraterna har ett högt tonläge när det kommer till att stoppa unga kriminella. Att man då inte satsar mer på den mest grundläggande förebyggande verksamheten – skolan – är anmärknings ­ värt. Utöver en redan pressad situation innebär Sveriges medlemskap i Nato ökade krav på t.ex. sjukvårdspersonal. Vårdförbundet har varnat för att detta kan komma att resul ­ tera i försämrade villkor för vårdanställda. [74] Välfärden är samhällets bottenplatta. Det krävs bl.a. att kommuner och regioner har tillräckliga resurser för att bedriva en god verksamhet både på daglig basis och i ansträngda lägen. Samhället kan inte rustas genom nedskärningar och sämre villkor. [75] I vårändringsbudgeten tar regeringen 4 miljoner kronor från insatser mot hiv/aids och lägger dem på vidmakthållande av statens transportinfrastruktur. Det är ett märkligt grepp som regeringen själva medger kommer att drabba kunskapsspridningen i fråga om hiv. 9.2 Hushållen i krisen Situationen för hushållen är ansträngd. Regeringen konstaterar själv i sin ekonomiska vårproposition att det kan ta flera år innan den genomsnittliga reallönen är tillbaka på 2021 års nivå. [76] Vänsterpartiet har återkommande konstaterat att regeringens och Sverigedemokraternas passivt aggressiva politik i förhållande till hushållen skapar en pressad situation. Det vittnar om en ignorans i fråga om människors verkliga problem. Allra hårdast slår det mot de hushåll som redan har små eller inga ekonomiska marginaler. Föräldrar berättar t.ex. om hur de inte har råd att köpa näringsriktig mat och hur de saknar pengar för att kunna åka med kollektivtrafiken. [77] Så många som 57 procent av alla ensam ­ stående kvinnor med barn saknar kontantmarginal och har svårt att betala en oväntad utgift på 13 000 kronor. [78] Regeringens politik har varit att tillsammans med Sverigedemokraterna införa ett jobbskatteavdrag där 90 procent går till den halva av befolkningen som har störst inkomster. [79] Trots stigande priser och räntor i samband med fallande realinkomster saknas helt några större åtgärder i vårändringsbudgeten för att stödja hushållen i krisen. Faktum är att det inte finns en enda ny krona till hushållen i regeringens proposition. Det enda förslag som riktas direkt mot hushållen är den förlängda höjningen av bostadsbidraget. Det är långt ifrån tillräckligt. I stället för ytterligare en tillfällig åtgärd borde höjningen bli permanent. 9.3 Arbetslösheten stiger, regeringen tiger still Effekterna av lågkonjunkturen börjar märkas allt tydligare även på arbetsmarknaden. Sverige har redan bland den högsta arbetslösheten i EU, och nu syns en tydlig ökning. Arbetslösheten har under det senaste året ökat från ca 7,3 procent till dagens dryga 8 procent. Dessutom bedömer regeringen själv att arbetslösheten kommer att öka ytter ­ ligare under nästa år. Drygt 5 900 personer varslades om uppsägning i mars 2024, vilket var en ökning med 27 procent jämfört med samma period föregående år. [80] Vissa branscher är mer utsatta än andra. Exempelvis är läget inom byggbranschen särskilt ansträngt. Reger ­ ingens svar är att inte göra någonting särskilt. I vårändringsbudgeten märks ett tillskott till Arbetsförmedlingens förvaltnings ­ kostnader på 22 miljoner kronor. Det är långt ifrån tillräckligt. Särskilt som regeringen i budgetpropositionen 2023/24 skar ner på myndighetens förvaltningsanslag med 250 miljoner kronor. En åtgärd som fick Arbetsförmedlingen att varna för svårigheterna att klara mål och uppdrag. [81] Det är symptomatiskt för regeringens och Sverigedemokraternas politik, där man gör allt för att få en nedskärning att se ut som en satsning. Även tillskottet till Försäkringskassan är otillräckligt. Efter att det både har gjorts generella besparingar och pålagts nya uppdrag är behovet större än vad regeringen nu skjuter till. Det är en oseriös hantering av myndighetens förutsättningar. 9.4 En katastrofal klimatpolitik Regeringens klimatpolitik är under all kritik. Klimatkrisen är akut, och vi måste snabbt få ned utsläppen. Möjligheten att begränsa uppvärmningen till 1,5 grader enligt Paris ­ avtalets målsättning minskar dramatiskt. År 2023 blev det varmaste året som uppmätts, och medeltemperaturen ligger redan nu mycket nära 1,5 grader. Klimatomställningen behöver ske omgående, och alla politiska beslut behöver ta hänsyn till den akuta kris vi befinner oss i. Dessvärre går regeringen med stöd av Sverigedemokraterna i direkt motsatt riktning. Den 1 mars överlämnade Klimatpolitiska rådet sin årliga rapport till regeringen. [82] Rapporten är en total sågning av den förda politiken. Rådet konstaterar bl.a. att regeringens klimatpolitiska handlingsplan inte ger några svar på hur Sveriges klimatmål ska nås, på varken kort eller lång sikt. Den når inte ens upp till kraven i klimatlagen. I stället väntas utsläppen öka under mandatperioden. Regeringen duckar sitt ansvar och skjuter viktiga åtgärder på framtiden. Klimatpolitiska rådet kallar regeringens plan för att nå nettonoll ­ utsläpp till 2045 för missvisande och osaklig. För att överhuvudtaget få det hela att gå ihop tvingas regeringen att göra beräkningar som utgår från en annan politik än den som de själva för. Dagens nyheter uppmärksammade att beräkningarna i den klimatpolitiska handlingsplanen bygger på ett antagande om höjd reduktionsplikt. [83] Även Naturvårdsverket har granskat regeringens politik och konstaterar att regeringen missar samtliga klimatmål. I sitt underlag till regeringens årliga klimatredovisning konstaterar man att regeringen varken når klimatmålen till 2045 eller de uppsatta etapp ­ målen med regeringens beslutade och planerade åtgärder. [84] Under förra året fattade regeringen en rad beslut som innebär att Sveriges utsläpp kommer att öka betydligt under 2024. Det innebär att vi som land inte ser ut att nå varken uppsatta klimatmål eller EU-åtaganden till 2030. I budgetpropositionen för 2024 använde regeringen mer av det beräknade reformutrymmet till att motverka klimatmålen än till att uppnå dem. I regeringens vårändringsbudget föreslås ytterligare åtgärder som bidrar till fortsatta utsläppsökningar. Regeringens föreslagna satsningar på t.ex. laddstolpar och biologisk mångfald är en droppe i havet för klimatet och den biologiska mångfalden. Regeringen försöker kompen ­ sera sina tidigare lagda budgetar som varit förödande för klimatet och naturkrisen genom att satsa kaffepengar på att åtgärda problemen i vårbudgeten. Som exempel kan nämnas hur regeringens ökning av anslaget för skötsel av värdefull natur med 30 miljoner kronor inte ens kommer i närheten av förra årets bantning av anslagen med över 900 miljoner kronor. Figur 24 Anslagsutveckling, utgiftsområde 20, 1:3 Åtgärder för värdefull natur Miljoner kronor Källa: BP 2021/22, BP 2022/23, BP 2023/24, VÄB 2023/24. Vänsterpartiet kan konstatera att det behövs miljardbelopp till de aktuella anslagen för att i någon mån åtgärda de brister som finns på dessa områden. Förstärkningarna hamnar dessutom i skuggan av den miljardsatsning man gör på flygbolagen – en bransch som är på god väg att öka sina utsläpp till samma nivåer som före pandemin. [85] Det är pengar som vi i Vänsterpartiet i stället lägger på avgiftsfri kollektivtrafik för unga. I Vänsterpartiets budgetmotion för 2024 föreslog vi ca 40 miljarder kronor till klimatinvesteringar bara under 2024. [86] 9.5 Sveriges bistånd och ansvar för att få stopp på kriget i Gaza Den humanitära situationen i Gaza är ofattbar. Sedan Hamas fruktansvärda attack den 7 oktober förra året har över 34 000 personer i Gaza dödats av Israel. Nästan hela befolk ­ ningen har drivits på flykt. Majoriteten av alla sjukhus har förstörts, journalister och hjälparbetare dödas och hjälpsändningar hindras. Israels blockad orsakar ett enormt lidande, och Gazaborna nekas de mest grundläggande förnödenheter, såsom vatten, mat, mediciner och elektricitet. Sveriges regering har varit anmärkningsvärt undfallande. Trots den akuta situationen där FN-experter varnar för folkmord och hjälporganisationer saknar ord för att beskriva läget på marken har regeringen konsekvent underlåtit att agera för att få slut på dödandet av civila. I regeringens vårändringsbudget gör man en utfallsjustering av biståndet eftersom kostnaderna för asylsökande och skyddsbehövande inte blev så stora som Migrationsverket tidigare bedömt. Det handlar om ca 1,5 miljarder kronor. Vänsterpartiet menar att det är pengar som borde gå direkt till situationen i Gaza. Dels genom ökat stöd till UNRWA, dels genom ökat stöd till de juridiska institutioner som arbetar med att ställa de ansvariga för våldet till svars: International Criminal Court (ICC) och International Court of Justice (ICJ). Noterbart är att regeringen i vårändringsbudgeten skriver att man har som mening att minska biståndet för 2025 med nästan 1 miljard kronor. Det menar vi är en oansvarig och oseriös biståndspolitik. Vänsterpartiet menar att stödet till Ukraina bör öka. Under slutet av förra året minskade det globala stödet markant. [87] Rysslands folkrättsvidriga anfallskrig har orsakat omfattande förödelse och splittrat familjer, och tiotusentals civila har dödats eller skadats. Sverige har alla möjligheter att spela en viktig roll när det gäller både humanitärt stöd och stöd till återuppbyggnaden. Samtidigt pågår en rad andra kriser, krig och konflikter runt om i världen. Israels attacker mot Gaza är bara ett exempel. Därför måste stödet till Ukraina ske i form av additionella medel, dvs. utöver den befintliga biståndsbudgeten. Vi noterar att regeringen inte har några förslag om ökat stöd till Ukraina i vårändringsbudgeten. 10 Vänsterpartiets riktlinjer för den ekonomiska politiken Egen försörjning är grunden för personlig frihet och självständighet. Arbete utgör basen för ekonomiskt välstånd och ger möjlighet till delaktighet i samhällslivet. Vänsterpartiets ekonomiska politik strävar mot hållbar tillväxt, full sysselsättning och ekonomisk jämlik ­ het. Den ekonomiska politiken bör därför ha som inriktning att pressa ned arbetslösheten och att skapa förutsättningar för en hög sysselsättning i ett jämlikt samhälle med trygga löntagare. 10.1 Den svenska modellen Grunden för den svenska arbetsmarknadsmodellen är starka parter, vilket innebär väl ­ organiserade fackföreningar och arbetsgivare med stor legitimitet och makt. Löntagarnas ställning på arbetsmarknaden avgörs av ett samspel mellan arbetsmarknadsläget, omfatt ­ ningen av arbetsmarknadspolitiken, ersättningsnivåer och omfattning av socialförsäkring ­ arna , arbetsrätt och anställningsskydd samt facklig anslutningsgrad och kollektivavtals ­ täckning. Den svenska arbetsmarknadsmodellen kompletteras och stärks av en stark och generell välfärd. Även bostadsförsörjningen och bostadspolitiken är en viktig pelare i hushållens möjligheter att bo och leva på de platser där arbete efterfrågas. 10.2 Bryt med normpolitiken En politik för full sysselsättning kräver ett högt och ihållande efterfrågetryck i ekonomin. Den svenska ekonomisk-politiska diskussionen har i stället fastnat i att söka efter eko ­ nomins jämvikt. Penning- och finanspolitik kan, enligt det förhärskande synsättet, endast bidra på kort sikt med att dämpa svängningarna kring en beräknad tillväxttrend och påskynda ekonomins anpassning till en (antagen) potentiell jämviktsnivå. Vänsterpartiet anser att finanspolitiken, men även penningpolitiken, har stor betydelse för att hålla uppe en hög och välbalanserad efterfrågan såväl som att stabilisera ekonomin vid risk för hög- och lågkonjunktur. Investeringarna har en nyckelroll i ekonomin, både för konjunkturvariationer och för den långsiktiga utvecklingen. Staten är en viktig på ­ drivande aktör för att öka investeringarna. Uppfattningen att det finns en naturlig ekonomisk jämvikt att återvända till har blivit en självuppfyllande profetia för den svenska ekonomin och därmed arbetslösheten. Anledningen är att beräkningar av den s.k. jämviktsarbetslösheten ligger till grund för bedömningen av hur stort utrymmet för finanspolitiska reformer bedöms vara. Vänsterpartiet anser att den ekonomiska politiken i stället bör styras av reala mål om ökad sysselsättning, investeringar och klimatomställning – där offentligfinansiella mål och inflationsmål blir verktyg för att uppnå de reala målen. 10.3 En aktiv arbetsmarknadspolitik och trygga försäkringar Under ett knappt halvsekel, från 1950-talet till början av 2000-talet, satsade Sverige betydligt mer på aktiv arbetsmarknadspolitik än andra jämförbara länder – med på ­ tagligt positiva resultat. Så är det inte längre. I stället har det skett en successiv till ­ bakagång, vilket har gått hand i hand med att målet om full sysselsättning har övergetts. Utvecklingen har drivits fram av såväl socialdemokratiska som borgerliga regeringar. En politik inriktad på rustande och kompetenshöjande insatser för att förbättra arbets ­ sökandes möjligheter på arbetsmarknaden har i hög grad ersatts av en politik för att höja sökintensiteten och maximera arbetsutbudet. [88] Den pågående ”reformeringen” av Arbets ­ förmedlingen är ett led i denna utveckling. Arbetslöshetsförsäkringen har flera syften. För den enskilde löntagaren ger den inkomsttrygghet i övergången från ett arbete till ett annat. För löntagarna som kollektiv bidrar försäkringen till att förhindra underbudskonkurrens och att upprätthålla löner på en anständig nivå också i tider av hög arbetslöshet. Arbetslöshetsförsäkringen har även en viktig roll i samhällsekonomin. Den dämpar konjunkturnedgångar, förbättrar arbets ­ marknadens funktionssätt, har en positiv effekt på produktiviteten, ökar arbetskraftsutbudet och bidrar till ökad jämlikhet. [89] Socialförsäkringen utgör också en central del av den positiva arbetslinjen. Vi betalar och kvalificerar till socialförsäkringen genom arbete, och vi skyddas därmed från stora inkomstbortfall när vi inte kan arbeta, exempelvis på grund av sjukdom, föräldraledighet eller vård av barn. Det är en förutsättning för rehabilitering och återgång till arbete efter allvarlig och/eller långvarig sjukdom. Socialförsäkringen är också en avgörande del i jämlikhetspolitiken. Den fördelar resurser mellan människor utifrån förmåga och efter behov samt mellan de olika livsfaser vi går igenom. Robusta generella trygghetssystem minskar framväxten av privata lösningar som i sin tur leder till ökad ojämlikhet. Vänsterpartiet vill återskapa den positiva arbetslinjen genom trygga socialförsäkringar och en satsning på aktiv arbetsmarknadspolitik i offentlig regi. 10.4 Generell välfärd är en del av arbetslinjen En fungerande offentlig välfärd är central för att kunna uppnå full sysselsättning. Det innefattar ett väl fungerande utbildningssystem som rustar ungdomar för arbetslivet och en utbyggd barn- och äldreomsorg som gör att föräldrar och anhöriga kan delta fullt ut på arbetsmarknaden. Det innefattar också att individens välfärd inte är beroende av sam ­ hällsklass, kön, ursprung eller geografisk hemvist. I samband med 1990-talskrisen gjordes stora förändringar i styrningen av välfärden. Från att i huvudsak ha drivits i egen regi öppnades välfärden upp för privata marknads ­ intressen. Sedan dess har marknaden trängt djupt in i skolan, sjukvården och äldre ­ omsorgen på ett sätt som inneburit en ineffektiv och ojämlik resursfördelning. Välfärdsområdet står inför en stor utmaning. Enligt SCB:s senaste befolkningsfram ­ skrivning kommer 810 000 personer att vara 80 år eller äldre 2030; det motsvarar 7,4 procent av befolkningen. [90] I dag är nästan 6 procent av befolkningen i dessa åldrar. Det innebär att andelen personer över 80 år kommer att öka med drygt 30 procent mellan 2023 och 2030. Att människor lever längre är självklart något positivt. Men en förändrad befolkningssammansättning leder till att behovet av äldreomsorg och vård kommer att öka. Vänsterpartiet anser att den svenska sjukvården och äldreomsorgen behöver återgå till att styras med utgångspunkt från hälso- och sjukvårdslagens portalparagraf om vård efter behov. De nyliberala dogmerna måste mönstras ut. Vänsterpartiet anser vidare att resurserna måste följa de ökande behoven. 10.5 En kunskapsnation i världsklass Utbildning och humankapital är en avgörande faktor för att skapa en produktiv arbets ­ kraft. För ekonomisk utveckling krävs både bredd och spets, men det är inte spetsen som driver förändringen. Forskning i världsklass kommer av att det finns starka organi ­ serade miljöer med goda ekonomiska förutsättningar. Ett samhälle som utestänger många från utbildningsmöjligheter i barndomen kommer inte heller att ha de bästa forskarna. Elever som slutar skolan utan en gymnasieexamen har betydligt svårare att komma in i yrkeslivet. Den gruppen är också överrepresenterad i områden med socioekonomiska utmaningar. Sverige har en ovanligt starkt segregerad skola, i en internationell jämförelse. Enligt OECD är den svenska skolsegregationen klart större än OECD-snittet. Sverige är också internationellt sett medelmåttigt vad gäller att klara det kompensatoriska uppdraget och uppväga elevernas socioekonomiska förutsättningar. Tyvärr har organiseringen av utbildningen förstärkt den breda samhällsutveckling som vi sett de senaste decennierna, i form av avreglerade marknader och skattesänkningar för de rikaste. Krympande resurser i förskolan, skolpeng, marknadsskola, försämrade studiesociala insatser och fallande studentinsats per person i högre utbildning – och inte minst nedmonteringen av arbetsmarknadsutbildningen – förstärker utvecklingen mot att allt större grupper kommer att exkluderas ifrån rättvisa livschanser. Detta får negativa effekter för deras ekonomi och livskvalitet, för den sociala rörligheten och för svensk ekonomisk utveckling. Vänsterpartiet vill göra högkvalitativ utbildning tillgänglig för fler och vill därför satsa mer resurser på utbildning samt utreda ökade kompensatoriska inslag i fördelningen av utbildningsresurserna. 10.6 Klimat Vänsterpartiets klimat- och miljöpolitik tar sin utgångspunkt i att samhället behöver ställa om på ett omfattande, skyndsamt och strukturerat vis för att uppnå klimatmålen och undvika en klimatkatastrof. Många av de nödvändiga förändringarna av vår produktion och konsumtion behöver genomföras de närmaste tio åren. Om omställningen ska lyckas behöver den ske med en tydlig folklig. Därför kan och bör inte klimatpolitiken frikopplas från frågor om sysselsättning, välfärd och regional utveckling. Forskningen är tydlig med att effektiva utsläppsminskningar i grova drag endast kan uppnås på tre olika sätt: 1) genom nya tekniska innovationer som innebär att utsläppen minskar från befintlig verksamhet, 2) genom beteendeförändringar och 3) genom minskad konsumtion och förändrad efterfrågan. Vänsterpartiet är på det klara med att det kommer att krävas att alla dessa tre sätt implementeras. Samhället behöver emellertid vara mycket tydligt med att det är genom ändrade förut ­ sättningar – investeringar, innovation och storskaliga samhälleliga projekt – som de största effekterna kan uppnås. Nya järnvägssatsningar kommer att ställa om resandet från inrikesflyg till tåg och bilåkandet till kollektivtrafik. När vi gör om miljonprogrammet till ett bostadsmiljöprogram för vår tid förbättrar vi boendemiljöerna och åstadkommer stor klimatnytta. Deltagandet i klimatomställningen får inte reduceras till den enskildes köpkraft och möjlighet att genom medvetna val ändra sina levnadsvanor. I stället bör förändrade levnadsvanor bidra positivt till det övergripande samhällsprojekt där klimatomställningen är en bärande del. För Vänsterpartiet är det självklart att det kommer att vara trygga löntagare som genomför klimatomställningen. Längst fram i ledet för att åstadkomma klimatneutralitet står yrkesskickliga fabriksarbetare, ingenjörer, konduktörer och anläggningsarbetare. Därför behöver en offensiv klimatomställning också beakta löntagarintresset och stärka löntagarnas positioner genom en utbyggd välfärd och stärkta trygghetssystem. För att värna miljöns roll i klimatomställningen såväl som det egenvärde som en livfull och välmående miljö har behöver samhället avsätta resurser till skydd och restoration av miljön. Närheten till livaktig natur, bevarandet för kommande generationer och varsam ­ het i exploateringen av naturen är grundvärden i Vänsterpartiets miljöpolitik. Vänsterpartiet har föreslagit ett omfattande investeringspaket för klimatet. Genom investeringar på 700 miljarder kronor vill vi de kommande tio åren se till att klimatomställ ­ ningen accelereras. Ett omfattande investeringspaket behövs för att skynda på den nöd ­ vändiga omställningen av klimatet och för att skapa fler arbetstillfällen. 10.7 Lägre skatter ger inte högre skatteintäkter En politik för hållbar tillväxt, ökad jämlikhet och full sysselsättning behöver under ­ stödjas av en hög kvalitet i välfärdstjänster och effektiva försäkringssystem. Skatterna fyller i detta hänseende flera viktiga funktioner. De ska vara en stabil finansiering av offentliga investeringar, utbildning och en aktiv arbetsmarknads- och näringspolitik. Därtill bör de jämna ut inkomster, konsumtion och sparande mellan olika inkomstgrupper . Det svenska skattesystemet gav oss en gång skatteintäkter som var de högsta i världen relativt BNP. Det fanns en stark tilltro till möjligheten att göra skillnad tillsammans och en självklarhet i fråga om att samhällsinvesteringar skulle finansieras gemensamt. Diskus ­ sionen om skatter var då hur de skulle tas ut rättvist, samhällsekonomiskt effektivt och med en bibehållen legitimitet för skattesystemet. Utgångspunkten för 1990-talets stora skattereform var hur man skulle ta ut mesta möjliga skatt med minsta möjliga påverkan på ekonomin i övrigt. Svaret på den svåra frågan om hur skatters påverkan på sparande, arbetsutbud, investeringar, riskvilja eller konsumtion skulle minimeras blev: likformighet, neutralitet och enkelhet. I dag för diskussionen om likformiga och enkla skatter en tynande tillvaro. Snarare är utgångspunkten för debatten att skatter är skadliga och ständigt behöver slopas eller minimeras. Skattekvoten har sänkts från knappt 49 procent 2000 till 40,7 procent 2023, vilket motsvarar nästan 500 miljarder kronor i mindre skatteinkomster varje år. Motiven har skiftat men övervägande karakteriserats av att slopandet/sänkningen ska lösa det ena eller det andra samhällsproblemet. Det finns dock inget stöd för att skatter gör mer skada än nytta. En stark tes är att skatt på arbete hämmar viljan att arbeta. Sverige har förhållandevis höga marginal- och del ­ tagandeskatter på arbete. Samtidigt har vi EU:s näst högsta sysselsättningsgrad på ca 82 procent (20–64 år). För individer med eftergymnasial utbildning är sysselsättningsgraden 90 procent. Samma förhållande gäller även i andra nordiska länder som Norge och Danmark. Samtidigt har ett land som USA en lägre skatt men också betydligt lägre syssel ­ sättningsgrad. Forskningen ger inget entydigt svar på hur starkt det eventuella sambandet mellan skatter och sysselsättning är i Sverige. Det enda som är helt säkert är att skattesänk ­ ningar leder till minskade skatteintäkter. Flertalet skattesänkningar har dessutom tydligt bidragit till kraftigt ökade inkomstskillnader. Skatt efter bärkraft och välfärd utifrån behov är omfördelningens kärna. Eftersom välfärden finansieras av offentliga medel blir skattepolitiken ett av de mer ideologiskt betydelsefulla politikområdena – kanske det mest betydelsefulla. Skatter ska finansiera gemensamma åtaganden och jämna ut inkomstskillnader. Vänsterpartiet anser att det behövs ett arbete med en genomgripande skattereform som ska skapa ett enhetligt, rättvist och legitimt skattesystem – som kan bidra till en lång ­ siktig och stabil finansiering av välfärden. Det mest prioriterade området att komma till rätta med är den urholkade kapitalbeskattningen och den extremt ojämna förmögenhets ­ fördelningen i Sverige. 11 Förslag på budgetåtgärder för 2024 Vänsterpartiets föreslagna ändringar i budgeten 2024 uppgår till drygt 20 miljarder kronor. Utöver nedanstående reformer föreslår Vänsterpartiet att målet för den offentliga sektorns finansiella sparande sätts till –1 procent av BNP över en konjunkturcykel för den närmaste 8-årsperioden, med start 2025. Vi vill även se en höjd nivå på skuldankaret, inkomstgolv och ökad transparens i budgetpolitiken. Tabell 1 Budgetförslag för innevarande år Miljoner kronor Förslag 2024 Vårdmiljarder 15 000 Avskaffa hyrpersonal i vården, effekt 2024 89 Krisstöd till byggmarknaden och Sverigejobb, halvårseffekt 5 000 Gratis kollektivtrafik för unga på fritiden, helårseffekt 1 000 Utebliven flygsatsning –1 035 Skatt på övervinster i elnätsbolagen* 0 Totalt 20 054 * En preliminär bedömning är att skatten kan dra in över 100 miljarder kronor om elnätsbolagen skulle genomföra planerade prishöjningar. Skatten syftar dock i första hand till att hindra elnätsföretagen från att höja elnätsavgifterna för hushållen, varför vi inte räknar med några intäkter. Nooshi Dadgostar (V) Andrea Andersson Tay (V) Samuel Gonzalez Westling (V) Andreas Lennkvist Manriquez (V) Isabell Mixter (V) Daniel Riazat (V) Vasiliki Tsouplaki (V) Ida Gabrielsson (V) [1] SCB. [2] Swedbank Economic Outlook, januari 2024. [3] Arbetsförmedlingen (2024). Arbetsmarknadsläget i Sveriges län, kvartal 1 2024 . [4] Riksbanken (2023). Importpriser, arbetskostnader och vinster – vilken roll har de spelat i inflationsdynamiken? [5] Konkurrensverket (2018). Konkurrensen i den svenska livsmedelskedjan . [6] IMF har i sin artikel 4 Konsultation för Sverige bedömt att en höjning av styrräntan med 1 procentenhet påverkar KPI med endast 0,2 procentenheter efter 3–4 kvartal. Se https://www.imf.org/en/Publications/CR/Issues/2024/03/08/Sweden-2024-Article-IV-Consultation-Press-Release-and-Staff-Report-546063. Hämtad den 24 april 2024. [7] Verbist, G. & Figari, F. (2014). The redistributive effect and progressivity of taxes revisited: An International Comparison across the European Union , EUROMOD Working Paper No. EM 6/14. Studien har 1999 och 2008 som jämförelseår. Med EU:s kärnländer avses de 15 länder som ingick i EU 1998. [8] SNS (2018). Konjunkturrådets rapport 2018 – Kapitalbeskattningens förutsättningar . [9] Ownershift (2019). Vem äger Sverige? [10] Wilkinson, R. & Pickett, K. (2011). Jämlikhetsanden: därför är mer jämlika samhällen nästan alltid bättre samhällen . Karneval förlag. [11] Cingano, F. (2014). Trends in Income Inequality and its Impact on Economic Growth , OECD Social, Employment and Migration Working Paper. [12] SOU 2023:92, bilaga 7, Nytt ramverk för finanspolitiken . [13] Katalys (2024). Stoppa smygnedskärningarna i välfärden . [14] Synnerliga skäl innebär att kommunen eller regionen har en så stark finansiell ställning att ett underskott kan hanteras. Andra anledningar att hänvisa till synnerliga skäl är omstruktureringskostnader av engångskaraktär (i samband med större strukturförändringar av verksamheten som på sikt leder till ett effektivare resursutnyttjande och god ekonomisk hushållning). [15] SKR (2023). Ekonomirapporten, oktober 2023 . [16] Region Östergötland (2024). Region Östergötland varslar 900 om uppsägning . https://www.regionostergotland.se/ro/nyheter/nyheter/2024-02-28-region-ostergotland-varslar-900-om-uppsagning. Hämtad den 24 april 2024. [17] Gustafsson, A. & Ewald Hurinsky, H. (2023). Regionerna tvingas spara – över 5 000 tjänster ska bort, Dagens Nyheter , den 22 december, uppdaterad den 9 januari 2024. https://www.dn.se/sverige/regionerna-tvingas-spara-over-5-000-tjanster-ska-bort/ . Hämtad den 24 april 2024. [18] Socialstyrelsen (2023). Bedömning av tillgång och efterfrågan på legitimerad personal i hälso- och sjukvård samt tandvård – Nationella planeringsstödet 2023 . [19] SKR (2024). Kostnader för inhyrd personal i hälso- och sjukvården 2023 . [20] Ibid. [21] Region Skåne (2024). Region Skånes hyrkostnader minskar efter hyrstoppet . https://www.skane.se/om-region-skane/nyheter/2024/region-skanes-hyrkostnader-minskar-efter-hyrstoppet/?parentQueryReferer=true. Hämtad den 24 april 2024. [22] Osterberger, P. (2023). Stopp för hyrläkare på Region Hallands vårdcentraler. SVT , den 27 september. https://www.svt.se/nyheter/lokalt/halland/stopp-for-hyrlakare-pa-region-hallands-vardcentraler--ifu3dr. Hämtad den 24 april 2024. [23] SKR (2024). Kostnader för inhyrd personal i hälso- och sjukvården 2023 . [24] Riksdagens utredningstjänst (dnr 2024:488) och egna uträkningar. [25] Det nuvarande avtalet har flera gånger överklagats av bemanningsföretag som påverkas. Den 16 november 2023 meddelade Kammarrätten i Göteborg att man beslutat att inte ingripa mot regionernas gemensamma upphandling av hyrpersonal. Även om det nu finns ett gemensamt avtal på plats har processen inneburit ett onödigt förhalande från bemanningsföretagen. [26] Byggnads (2024). Byggnads kommenterar uteblivna byggsatsningar i vårbudgeten . https://www.byggnads.se/aktuellt/2024/byggnads-kommenterar-uteblivna-byggsatsningar-i-varbudgeten/. Hämtad den 19 april 2024. [27] SCB (2024). Minskad byggtakt under 2023. https://www.scb.se/hitta-statistik/statistik-efter-amne/boende-byggande-och-bebyggelse/bostadsbyggande-och-ombyggnad/bygglov-nybyggnad-och-ombyggnad/pong/statistiknyhet/paborjad-nybyggnation-av-bostadslagenheter-2023-preliminara-uppgifter/. Hämtad den 18 april 2024. [28] Byggföretagen (2024). Byggkonjunkturen #1 2024 . [29] Boverket (2023). Byggprognos revidering oktober 2023 . [30] Ibid. [31] Byggföretagen (2024). Byggkonjunkturen #1 2024. [32] Arbetsförmedlingen (2024). Statistik om varsel . https://arbetsformedlingen.se/statistik/statistik-om-varsel. Hämtad den 20 april 2024. [33] Stockholms Handelskammare (2024). Notan för byggkrisen . [34] Tillväxtanalys (2024). Konkurser och offentliga ackord 2023. Statistik 2024:02 . [35] Stockholms Handelskammare (2024). Notan för byggkrisen . [36] Kommuninvest (2024). Den kommunala låneskulden 2023 . [37] Boverket (2023). Byggprognos revidering oktober 2023 . [38] Boverket (2020). Bygga om, bygga till eller bygga nytt – flera faktorer påverkar valet . [39] Svenskt Vatten (2023). Investeringsbehov och framtida kostnader för kommunalt vatten och avlopp – en analys av investeringsbehov 2022–2040 . [40] SKR (2023). Ekonomirapporten 2023. [41] SKR (2020). Hemställan – Staten måste öka och förbättra sitt stöd till klimatanpassning i kommuner och regioner, ärendenr: 19/01550. [42] SOU 2017:42 Betänkande av Klimatanpassningsutredningen . [43] Svenska Miljöinstitutet (2023). Klimatanpassning 2023 – så långt har Sveriges kommuner kommit. [44] SKR (2016). Skulden till underhåll – Det kommunala underhållsbehovet för gator, broar och belysning . [45] Trafikverket (2023). Inriktningsunderlag för infrastrukturplaneringen – för perioden 2026–2037 . [46] SCB (2023). Hälften av alla ensamstående föräldrar saknar kontantmarginal . https://www.scb.se/pressmeddelande/halften-av-alla-ensamstaende-foraldrar-saknar-kontantmarginal/. Hämtad den 24 april 2024. [47] Hyresgästföreningen m.fl. (2024). Barnfamiljers ekonomiska svårigheter 2024 . [48] Vänsterpartiet (2023). Billigare mat med lagstiftning mot överpriserna . https:/www.vansterpartiet.se/nyheter/billigare-mat-med-lagstiftning-mot-overpriserna/. Hämtad den 24 april 2024. [49] Vänsterpartiet (2023). Använd statens bank för att sänka boräntorna . https://www.vansterpartiet.se/nyheter/anvand-statens-bank-for-att-sanka-borantorna/. Hämtad den 24 april 2024. [50] Vänsterpartiet (2023). Rädda välfärden – för ett tryggare Sverige (mot. 2023/24:2385). [51] Individer i inkomstdecil 6 har inkomster efter skatt och ersättningar mellan ca 310 000 och 350 000 kronor. I inkomstdecil 10 är de disponibla inkomsterna 570 000 kronor och uppåt. [52] SCB (2024). Växthusgasutsläppen från Sveriges ekonomi minskar med 3 procent 2022. https://www.scb.se/hitta-statistik/statistik-efter-amne/miljo/miljoekonomi-och-hallbar-utveckling/miljorakenskaper/pong/statistiknyhet/utslapp-till-luft-2022/. Hämtad den 15 april 2024. [53] Energimarknadsinspektionen (2024). Nu har EI beslutat om elnätsföretagens intäktsramar för perioden 2024–2027 . https://ei.se/om-oss/nyheter/2024/2024-04-03-nu-har-ei-beslutat-om-elnatsforetagens-intaktsramar-for-perioden-2024-2027. Hämtad den 22 april 2024. [54] Energimarknadsinspektionen (2024). Elmarknaden . https://ei.se/konsument/el/elmarknaden. (Hämtad 20-04-22.) [55] Fröberg, J. & Björkland, S. (2023). Mitt i elkrisen: Elbolag höjer nätavgifterna – myndigheterna maktlösa. Dagens nyheter , den 31 januari, uppdaterad den 24 mars. https://www.dn.se/ekonomi/mitt-i-elkrisen-elbolag-hojer-natavgifterna-myndigheterna-maktlosa/. Hämtad den 15 april 2024. [56] Nils Holgersson-gruppen (2023). Nils Holgersson-rapporten 2023 . [57] Fröberg, J. (2024). Elnätsbolagen hotar med höjda avgifter. Dagens Nyheter , den 25 mars. https://www.dn.se/ekonomi/elnatsbolagen-hotar-med-hojda-avgifter/. (Hämtad 24-24-15.) [58] SOU 2023:64 Ett förändrat regelverk för framtidens el- och gasnät. [59] Fröberg, J. & Björkland, S. (2023). Elnätsbolagen skyller höjda priser på utbyggnad – men miljarder går till ägarna. Dagens Nyheter , den 4 februari, uppdaterad den 17 februari. https://www.dn.se/ekonomi/elnatsbolagen-skyller-hojda-priser-pa-utbyggnad-men-miljarder-gar-till-agarna/. Hämtad den 8 april 2024. [60] Energimarknadsinspektionen (2024). Nu har EI beslutat om elnätsföretagens intäktsramar för perioden 2024–2027 . https://ei.se/om-oss/nyheter/2024/2024-04-03-nu-har-ei-beslutat-om-elnatsforetagens-intaktsramar-for-perioden-2024-2027 . Hämtad den 22 april 2024. [61] Budgetpropositionen för 2024 (prop. 2023/24:1). [62] Se t.ex. Riksgälden (2024). Makroekonomiska förutsättningar för statsskuldens utveckling . [63] Riksgälden (2016). Statsskuldens roll i ekonomin. [64] Riksdagens utredningstjänst (dnr 2024:542). [65] Vi föreslår att regeringen använder den definition av ”bibehållet offentligt åtagande” som Konjunkturinstitutet använder. Se t.ex. Konjunkturinstitutet (2024). Hållbarhetsrapport för de offentliga finanserna , bilaga 2, s. 39. [66] Riksrevisionen (2023). Det finanspolitiska ramverket – regeringens tillämpning 2022 (RiR 2023:3). [67] ESV (2021). Automatisk budgetförstärkning (ABF) – Förändring av det konjunkturjusterade sparandet vid oförändrade regler. [68] Se t.ex. figur 10 i avsnitt 5 i denna motion. [69] SKR (2023). Ekonomirapporten, oktober 2023 . [70] Karlsson, R. (2024). Statsministern: Människor inom sjukvården ska inte behöva sägas upp. TV4 , den 10 februari. https://www.tv4.se/artikel/nBzfCYsIMsx3dLTRHJv9w/loeftet-kommer-inte-att-saega-upp-maenniskor-i-den-svenska-sjukvarden. Hämtad den 8 april 2024. [71] Inspektionen för vård och omsorg (2023). Delredovisning av den nationella sjukhustillsynen, 2023. [72] Englund, P. (2024). Sveriges Lärares krav: Fyra miljarder extra till skolan. Vi Lärare , den 11 mars. https://www.vilarare.se/nyheter/skolbudget/sveriges-larares-krav-fyra-miljarder-extra-till-skolan/. Hämtad den 22 april 2024. [73] Vänsterpartiet (2023). Rädda välfärden – för ett tryggare Sverige (mot. 2023/24:2385). [74] Björkman, S. (2024). Politikerna vill inte kommentera SKR:s Nato-krav. Vårdfokus , den 11 april. https://www.vardfokus.se/nyheter/politikerna-vill-inte-kommentera-skrs-nato-krav/. Hämtad den 16 april 2024. [75] Björkman, S. (2024). Politikerna vill inte kommentera SKR:s Nato-krav. Vårdfokus , den 11 april. https://www.vardfokus.se/nyheter/politikerna-vill-inte-kommentera-skrs-nato-krav/. Hämtad den 16 april 2024. [76] Budgetpropositionen för 2024 (prop. 2023/24:1). [77] Hyresgästföreningen m.fl. (2024). Barnfamiljers ekonomiska svårigheter 2024 . [78] SCB (2024). [79] Riksdagens utredningstjänst (dnr 2024:482). [80] Arbetsförmedlingens verksamhetsstatistik i mars 2024. [81] Prahl, R. (2024). Efter besparingen: ”Hög risk” att Arbetsförmedlingen inte klarar sitt uppdrag. Altinget , den 1 april. https://www.altinget.se/arbetsmarknad/artikel/efter-besparingen-hog-risk-att-arbetsformedlingen-inte-klarar-sitt-uppdrag. Hämtad den 16 april 2024. [82] Klimatpolitiska rådet (2024). Årlig rapport, 2024 . [83] Alestig, P., Röstlund, L. & Rosén, H. (2024). Klimatkalkylen som regeringen inte visade. Dagens Nyheter , den 20 februari. https://www.dn.se/sverige/klimatkalkylen-som-regeringen-inte-visade/. Hämtad den 24 april 2024. [84] Naturvårdsverket (2024). Naturvårdsverkets underlag till regeringens klimatredovisning 2024 . [85] SCB (2024). Växthusgasutsläppen från Sveriges ekonomi minskar med 3 procent 2022. https://www.scb.se/hitta-statistik/statistik-efter-amne/miljo/miljoekonomi-och-hallbar-utveckling/miljorakenskaper/pong/statistiknyhet/utslapp-till-luft-2022/. Hämtad den 15 april 2024. [86] Vänsterpartiet (2023). Rädda välfärden – för ett tryggare Sverige (mot. 2023/24:2385). [87] Kiel Institute for the World Economy (2024). Ukraine Support Tracker . Update Feb. 16, 2024. https://www.ifw-kiel.de/topics/war-against-ukraine/ukraine-support-tracker/. Hämtad den 22 april 2024. [88] Se exempelvis LO (2020). Den aktiva arbetsmarknadspolitikens tillbakagång . [89] LO (2022). Hur fungerar a-kassan – för den enskilde och hur lite får du? Samt LO (2022). Vilken roll spelar arbetslöshetsförsäkringen i samhällsekonomin? [90] SCB (2023). Sveriges framtida befolkning 2022–2070 (demografiska rapporter 2023:2) .

Motion till riksdagen 2024/25:1924 av Nooshi Dadgostar m.fl. (V) För ett starkare Sverige – Klimat, välfärd och tillväxt. Vänsterpartiets budgetmotion för 2025 1 Sammanfattning Den svenska ekonomin har gått på lågvarv under snart två års tid. Hushållens konsumtion har utvecklats svagt i spåren av den höga inflationen och byggsektorn har närapå kraschat, tyngd av höga räntor och svag efterfrågan. Arbetslösheten har ökat med cirka 57 000 personer. Faktum är att Sverige har den tredje högsta arbetslösheten inom EU. Effekterna av regeringens passiva finanspolitik och frånvaron av tillväxtfrämjande investeringar syns nu tydligt på arbetsmarknaden. Situationen kräver en effektiv Arbetsförmedling med tillräckligt med resurser. Vänsterpartiet föreslår i denna motion en förändrad inriktning på arbetsmarknadspolitiken och ett antal akutåtgärder för att komma till rätta med Arbetsförmedlingens brister. Det finns vissa tecken på att den svenska ekonomin kan komma att ta fart. Infla ­ tionen har fallit snabbt i Sverige och till stor del är förklaringen lägre energipriser. Riksbanken har nu börjat sänka räntan och Vänsterpartiets syn är att de bör fortsätta i snabbare takt än vad de hittills har signalerat. Sveriges kommuner och regioner har haft ett antal tuffa år. Stigande kostnader för varor, tjänster och inte minst avtalspensioner har satt hård press på framför allt regionernas ekonomi. När sedan regeringen valt att inte skjuta till de medel som behövs för att täcka kostnadsökningarna har många regioner tvingats till nedskärningar inom sjukvården. För 2025 och 2026 stärks dock kommunsektorns ekonomi påtagligt. De förbättrade resultaten beror också till stor del på genomförda besparingar och skatte ­ höjningar. Såväl kommunerna som regionerna har flera år av besparingar och ned ­ skärningar bakom sig, det är nu viktigt att de ges resurser att bygga upp sina verksam ­ heter igen. Sveriges kommuner och regioner står också inför stora investeringsbehov. Många befintliga avlopps- och vattenledningar, idrottsanläggningar, sjukhus och bostäder runtom i landet har nått slutet på sin tekniska livslängd. Vänsterpartiet föreslår i denna motion ett återuppbyggnadsprogram för Sveriges kommuner och regioner. Det handlar dels om en kraftfull ökning av resurser till välfärdens kärna i form av sjukvården, skolan och barn- och äldreomsorgen, dels om ett investerings- och underhållsprogram för att rusta upp och klimatanpassa den kommunala och regionala infrastrukturen – Sverigejobben . Hushållen är fortsatt pressade. Prisökningen för boende och livsmedel har ökat med 26 respektive 25 procent sedan januari 2022. Det är betydligt högre än löneökningarna under samma tid. Antalet människor som lever i allvarlig materiell och social fattigdom ökade med närmare 80 procent mellan 2021 och 2023. Regeringens budget för 2025 accelererar den utvecklingen, då tyngdpunkten i politiken ligger på skattesänkningar för de som redan har. De hushåll som får mest är de som har miljoninkomster under ett år. Det till en kostnad dubbelt så stor som hela det föreslagna sektorsbidraget till sjukvården. Världen står inför ett klimatnödläge. För att nå våra klimatmål måste hela ekonomin ställas om. På mycket kort tid behöver omställningen av vår konsumtion och produktion sättas i centrum av samhällets utveckling. Vänsterpartiet vill ta sikte på en klimatpolitik som är strukturerad, omfattande och folkligt förankrad. Genom investeringar på 700 miljarder kronor vill vi de kommande tio åren se till att klimatomställningen accelereras. Sverige hör till de OECD-länder där den ekonomiska ojämlikheten ökat mest sedan mitten av 1980-talet. En viktig orsak till de ökade klyftorna är hur det svenska skatte ­ systemet utvecklats och fortsätter att utvecklas. Det behövs en radikal omläggning av den ekonomiska politiken. I denna motion avslår Vänsterpartiet regeringens orättvisa skattepolitik och lägger förslag på höjda skatter på kapital ­ inkomster, arv, gåvor och fastigheter m.m. som finansiering för satsningar på välfärden, socialförsäkringarna och bostads- och infrastrukturfinansieringar samt sänkt skatt för låg- och medelinkomst ­ tagare. På så sätt ökar vi jämlikheten samtidigt som vi stärker välfärden. Så bygger vi Sverige starkare i en värld av hård global konkurrens. 2 Innehållsförteckning 1 Sammanfattning 2 Innehållsförteckning 3 Förslag till riksdagsbeslut 4 Det ekonomiska läget 4.1 Konjunkturläget 4.2 Arbetslösheten ökar 4.3 Penningpolitiken 4.4 Läget i kommunsektorn 4.5 Ökad ojämlikhet 5 Vänsterpartiets syn på regeringens ekonomiska politik 5.1 Moderatbidrag till de som redan har 5.2 Regeringen och Sverigedemokraterna struntar i välfärden 5.3 Siffertrixande och brist på investeringar i klimatpolitiken 5.4 Sveriges roll i omvärlden 6 Finanspolitiska ramverket 6.1 Hur uppstår reformutrymmet 6.2 Finanspolitiska överväganden 6.3 Vår syn på den pågående utredningen om saldomålet 6.3.1 Kärnkraftsutbyggnadens effekter på de offentliga finanserna 6.4 Klimatomställningen och behovet av ett reformerat ramverk 6.5 Nytt saldomål för de offentliga finanserna 6.6 Höj skuldankaret 6.7 Inkomstgolv 6.8 Ökad transparens i budgetpolitiken 6.9 Realekonomiska mål bör komplettera de finansiella målen 7 Hushållens ekonomiska situation 7.1 Höj och inflationsskydda barnbidraget 7.2 Höj och reformera bostadsbidraget 7.3 Höj tak och ersättningsnivåer i socialförsäkringen 7.4 Avskaffa karensavdraget 7.5 Höj försörjningsstödet 7.6 Höj inkomstpensionstillägget 7.7 Höj och stärk arbetslöshetsförsäkringen 8 Fortsatta nedskärningar i välfärden 8.1 Regionerna gör stora underskott 2024 8.1.1 Vårdgarantin efterlevs inte 8.1.2 Personalen måste bli fler, inte färre 8.2 Kommunerna har mycket stora investeringsbehov 8.3 Ett återhämtningsstöd till välfärden 8.4 Förstärk sektorsbidraget till hälso- och sjukvården 8.5 Glesbygdstillägg inom sjukvården 8.6 Öka tillgång till psykologisk behandling 8.7 Reformera tandvården 8.8 Stärk socialtjänsten 8.9 Vänsterpartiets satsningar på kommunsektorn 9 En aktiv arbetsmarknadspolitik 9.1 En fungerande arbetsförmedling 9.1.1 Stoppa kaosprivatiseringen av Arbetsförmedlingen 9.1.2 Säkerställ lokal närvaro i hela landet 9.1.3 30 000 i arbetsmarknadsutbildning 9.1.4 Ge Arbetsförmedlingen möjlighet att allokera sina anslag 9.1.5 Ge Arbetsförmedlingen möjlighet att erbjuda arbetsmarknadsutbildning som finns inom yrkesvux 9.1.6 Ge Arbetsförmedlingen möjlighet att stoppa möjligheten att överklaga tilldelningsbeslut inom arbetsmarknadsutbildningen 9.2 Sverigejobb 10 Förskola, skola och högre utbildning 10.1 Fler vuxna i förskolan 10.2 Kraftigt förstärkt elevhälsa 10.3 Främja ökat deltagande i förskola och fritidshem 10.4 Högre utbildning: universitet och högskola 10.5 Stöd till folkbildningen 10.6 Idrott för alla 11 Ekonomisk politik för en rättvis grön klimatomställning 11.1 En investeringsplan för grön omställning 11.2 Investera för ökad sysselsättning 12 Vänsterpartiets klimatinvesteringar 2024–2027 13 Klimatsmarta och trygga boenden 13.1 Renovering i kombination med klimatåtgärder 13.2 Fler klimatsmarta hyresrätter till en överkomlig hyra 14 Ett hållbart energisystem 14.1 Vindkraft – på land och till havs 14.2 Stärkt elöverföringskapacitet 15 Framtidens transporter 15.1 Åtgärda underhållsskulden i fråga om järnvägen 15.2 Sverigebiljetten för billigare kollektivtrafik 15.3 Investeringsstöd och utbyggnad av kollektivtrafik 16 Klimatklivet 17 Värnet om naturen/skydda miljön 18 Ett enhetligt och rättvist skattesystem 18.1 Målen för skattepolitiken 18.2 Extrem skattepolitik i BP25 18.3 Skatt på kapital och egendom 18.4 Enhetliga kapitalskatter 18.5 Arvs- och gåvoskatt 18.6 Oligopolskatt på bankernas övervinster 18.7 Beskattning av fastigheter 18.8 Skatt på förvärvsinkomster 18.9 Rut och rot 18.10 Sociala avgifter 18.11 Ränteavdragen och hushållens kreditrestriktioner 18.12 Miljöskatter 18.13 Vänsterpartiets skatteförslag 19 Utgiftsramar och fördelning av utgifter i 20 Den offentliga sektorns finanser m.m. 21 Beräkning av statsbudgetens inkomster Bilaga Fördelningsanalys av Vänsterpartiets budgetmotion Inkluderade förslag 3 Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen godkänner de riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken som föreslås i motionen (avsnitt 6–18). Riksdagen fastställer utgiftstaket för staten inklusive ålderspensionssystemet vid sidan av statens budget för 2025–2027 enligt förslaget i tabell 16 avsnitt 20 i motionen. Riksdagen godkänner beräkningen av inkomsterna i statens budget för 2025 enligt förslaget i tabell 17 avsnitt 21 i motionen och ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen ska återkomma med lagförslag i överensstämmelse med denna beräkning och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen godkänner den preliminära beräkningen av inkomster i statens budget för 2026 och 2027 enligt förslaget i tabell 18 avsnitt 21 i motionen som riktlinje för regeringens budgetarbete. Riksdagen beslutar om fördelning av utgifter på utgiftsområden för 2025 enligt förslaget i tabell 9 avsnitt 19 i motionen. Riksdagen godkänner den preliminära fördelningen av utgifter på utgiftsområden för 2026 och 2027 enligt förslaget i tabell 10 avsnitt 19 i motionen som riktlinje för regeringens budgetarbete. 4 Det ekonomiska läget 4.1 Konjunkturläget Inflationen har fallit tillbaka rejält under det senaste halvåret i både Europa och USA. Den amerikanska ekonomin ser ut att undvika en mer omfattande lågkonjunktur, trots de senaste årens stora räntehöjningar. Euroområdet har haft en svagare ekonomisk utveckling än USA och tillväxten är klart dämpad i år. Tyskland går trögt med bland annat svag bilexport. De nordiska länderna utvecklas olika, med lågkonjunktur i Finland, fortsatt inflationstryck i Norge, och ett Danmark som går starkt, främst drivet av landets stora läkemedelsindustri. Den svenska ekonomin har gått på lågvarv under snart två års tid nu (se figur 1 nedan). Hushållens konsumtion har utvecklats svagt i spåren av den höga inflationen och byggsektorn har närapå kraschat, tyngd av höga räntor och svag efterfrågan. Figur 1 Svensk BNP, Q1 2021–Q2 2024 Säsongsrensade kvartalsvärden Källa: SCB. Det finns dock vissa tecken på att den svenska ekonomin kan komma att ta fart. Hushållens syn på den egna ekonomin, som varit väldigt dyster under ett tag med stigande räntor och hög inflation, håller nu på att vända i takt med fallande inflation och att Riksbanken börjat sänka räntorna. Det förändrade läget syns också i Konjunktur ­ institutets s.k. konfidensindikatorer som mäter stämningsläget i näringslivets olika branscher. I Konjunkturbarometern för juli ligger konfidensindikatorerna på ungefär normal nivå eller något lägre i näringslivets olika delar. Figur 2 Hushållens syn på egen ekonomi [1] Källa: Konjunkturinstitutet. 4.2 Arbetslösheten ökar Den svenska arbetsmarknaden var länge förhållandevis stark trots hög inflation och stigande räntor. Först i början av 2023 började arbetslösheten stiga. Till en början parallellt med stigande sysselsättningsgrad, men på slutet har även sysselsättningen utvecklats svagt. Arbetslösheten har nu ökat med 1 procentenhet på ett år, vilket motsvarar cirka 57 000 fler i arbetslöshet. Figur 3 Arbetslöshet och sysselsättningsgrad, 15–74 år, 2001–2024 (juli) Säsongsrensade trendvärden, månadsdata Källa: SCB (AKU). Faktum är att Sverige har den tredje högsta arbetslösheten inom EU. Endast Spanien och Grekland har en högre arbetslöshet. Effekterna av regeringens passiva finanspolitik och frånvaron av tillväxtfrämjande investeringar syns nu tydligt på arbetsmarknaden. Figur 4 Arbetslösheten, juli 2024 Säsongsrensade månadsdata Källa: Eurostat. Arbetslösheten har ökat i de flesta yrkesområden. Några områden sticker dock ut. Antalet arbetslösa inom bygg och anläggning har ökat med 59 procent under de senaste två åren. Även data och it har sett en kraftigt ökad arbetslöshet. Här har antalet arbetslösa ökat med 58 procent under samma tidsperiod. [2] Även antalet långtidsarbetslösa har ökat en del under det senaste året. Långtids ­ arbetslösheten ligger kvar på den högre platå som tyvärr gällt sedan finanskrisen 2008/09 (se figur 5 nedan). Figur 5 Inskrivna som arbetslösa hos Arbetsförmedlingen, + 6 mån. resp. + 12 mån. Källa: SCB (AKU). Mycket av den arbetsmarknadspolitiska diskussionen de senaste åren har handlat om framväxten av en alltmer tudelad arbetsmarknad. En växande andel av de arbetslösa tillhör de grupper som enligt Arbetsförmedlingen har ”svag konkurrensförmåga”. Med ”svag konkurrensförmåga” menas de grupper som historiskt haft en svag ställning på arbetsmarknaden. Dessa grupper är äldre (55–64 år), utomeuropeiskt födda, individer med som mest förgymnasial utbildning samt personer med funktionsnedsättning. Dessa gruppers arbetslöshet, som andel av den totala arbetslösheten, växte från att utgöra knappt 50 procent 2006 till över 75 procent 2017–2019 (se figur 7 nedan). Därefter går det att skönja en svagt fallande trend, bland annat ökade sysselsättningen starkt bland utomeuropeiskt födda. Faktum är att sysselsättningen ökat starkt bland utrikes födda under en längre period, och det är huvudförklaringen till att sysselsättningsgraden totalt sett i Sverige utvecklats så starkt de senaste 15 åren (se figur 6). Figur 6 Sysselsättningsgrad, 15–74 år, utrikes födda, 2004–2024 (kvartal 2) Säsongsrensade trendvärden, kvartalsdata Källa: SCB (AKU). Ett annat mönster som är tydligt är att vid större uppgångar av arbetslösheten ökar arbetslösheten relativt mer hos dem med en starkare förankring på arbetsmarknaden. I figuren syns detta genom att andelen arbetslösa i grupperna som har en ”svag konkurrensförmåga” minskade i samband med finanskrisen 2008/09 och pandemin 2020 och minskar även nu när arbetslösheten stiger i spåren efter inflationskrisen. Figur 7 Inskrivna som arbetslösa, totalt och de med svag konkurrensförmåga Antal personer respektive andel (med svag konkurrensförmåga) av total arbetslöshet Källa: Arbetsförmedlingen. Den höga arbetslösheten och där en stor del av de arbetslösa står långt ifrån arbets ­ marknaden kräver en effektiv Arbetsförmedling. Den nuvarande Arbetsförmedlingen klarar dock inte av sitt nuvarande uppdrag. Detta är ett resultat av flera olika beslut. Arbetsförmedlingen har dels fått nya uppdrag, bl.a. i form av nyanländas etablering. Stora delar av arbetsmarknadspolitiken har dessutom privatiserats, vilket försvårar en sammanhållen, effektiv och koordinerad arbetsmarknadspolitik. Arbetsförmedlingen har därtill dränerats på resurser. I reala termer har Arbetsförmedlingens förvaltningsanslag minskat med nästan 30 procent mellan 2018 och 2024 (se figur 8 nedan). Detta har sammantaget fått stora återverkningar på Arbetsförmedlingens verksamhet. Personal ­ styrkan på Arbetsförmedlingen har minskat från drygt 14 000 (2018) till cirka 11 400 anställda (2023), omräknat till heltider, vilket motsvarar en minskning på nästan 20 procent. Mest har kärnverksamheten minskat, där arbetsförmedlarna ingår. Under samma tidsperiod, 2018–2023, minskade antalet heltidsanställda arbetsförmedlare med drygt 23 procent. [3] Figur 8 Arbetsförmedlingens förvaltningsanslag [4] (2023 års priser), mnkr Källa: ESV, BP24, KI och egen beräkning. Utvecklingen syns tydligt i Arbetsförmedlingens närvaro runt om i landet. Redan 2015–2018 hade Arbetsförmedlingen påbörjat en minskning av sina arbetsförmedlingskontor. En större avveckling av arbetsförmedlingskontoren skedde dock 2019 och i början av 2020 sedan Arbetsförmedlingen fattat beslut om att avveckla 126 kontor i totalt 122 kommuner. Arbetsförmedlingen har gått från att ha 172 fast bemannade kontor till 81 stycken i september 2024. [5] Arbetsförmedlingen klarar för närvarande inte av sina uppdrag. De har varken rätt förutsättningar för de grupper som står långt ifrån arbetsmarknaden eller för den mer traditionella arbetsmarknadspolitiken i form av förmedling, utbildning och praktik. Vänsterpartiet föreslår i denna motion en förändrad inriktning på arbetsmarknads ­ politiken och ett antal akutåtgärder för att komma till rätta med Arbetsförmedlingens brister. 4.3 Penningpolitiken Inflationen faller nu snabbt i Sverige, och har gjort så under en längre tid (se figur 9 nedan). Inflationstakten enligt KPIF (konsumentprisindex med fast ränta) var 1,2 procent i augusti, vilket är en minskning från juli då den var 1,7 procent. Månads ­ förändringen från juli till augusti var –0,6 procent enligt KPI. [6] En stor del av den fallande inflationen förklaras av lägre energipriser. Inflationstrycket i den svenska ekonomin är dock lågt även rensat för de fallande energipriserna. Riksbanken bör nu sänka räntan i snabbare takt än vad de hittills har signalerat. Figur 9 KPIF-inflationen, 2019–2024 (augusti) Månadsdata, årstakter Källa: SCB. Vänsterpartiet har länge varit kritiskt mot den förda penningpolitiken. Inflations ­ uppgången var framför allt utbuds- och vinstdriven. Om inflationen är utbudsdriven och ett resultat av dysfunktionella marknader med bristande konkurrens är det snarare andra åtgärder som bör aktualiseras, såsom regleringar och andra strukturella reformer. Före ­ tagen utnyttjade inflationsimpulserna efter pandemin och Rysslands anfallskrig mot Ukraina till breda prishöjningar på varor och tjänster. Detta har resulterat i kraftigt stigande vinstandelar i näringslivet (se figur 10). Figur 10 Näringslivets vinstandel, 2001–2023 Procent Källa: Konjunkturinstitutet (diagramunderlag, KI mars 2024). Det ligger nära till hands att tro att den höga vinstandelen har sin grund i bristande kon ­ kurrens inom en rad olika branscher i det svenska näringslivet. De svenska livsmedels ­ priserna har t.ex. stigit mer än livsmedelspriserna i våra grannländer. En viktig för ­ klaring till detta torde vara att dagligvaruhandeln kännetecknas av en mycket hög grad av mark ­ nadskoncentration, där de tre stora aktörerna Ica, Axfood och Coop har en sammanlagd marknadsandel på 86 procent, vilket gör att de har lätt att pressa upp priserna. [7] Den euro ­ peiska elmarknaden är också synnerligen dysfunktionell, med en marginalprissättning som driver upp elkostnaderna för svenska hushåll. Den svenska bankmarknaden domineras av de fyra storbankerna (inkluderat Nordea). Bristen på konkurrens visar sig bl.a. i att bankernas inlåningsmarginaler exploderat. En anledning till den aggressiva penningpolitiken från världens centralbanker är rädslan för att löntagarnas förväntan på inflationen ska leda till pris- och lönespiraler som kan vara svåra att bryta. Den svenska lönebildningen är dock helt annorlunda jämfört med länder som t.ex. USA och Storbritannien. I Sverige är lönebildningen centraliserad med låg löneglidning, vilket minskar risken för pris- och lönespiraler. Jämfört med om ­ världen är också en större del av hushållens bolån rörliga. Detta innebär att Riksbankens räntehöjningar slår hårdare i Sverige jämfört med motsvarande höjningar i andra länder. 4.4 Läget i kommunsektorn Sveriges kommuner och regioner har haft ett antal tuffa år. Stigande kostnader för varor, tjänster och inte minst avtalspensioner har satt hård press på framför allt regionernas ekonomi. När sedan regeringen valt att inte skjuta till de medel som behövs för att täcka kostnadsökningarna har många regioner tvingats till nedskärningar inom sjukvården (se vidare figur 28 i kapitel 8 hur de generella statsbidragen har urholkats över tid). Situationen är särskilt bekymmersam i år. Enligt beräkningar från regionerna finns det ett ekonomiskt motiverat behov av att minska personalstyrkan med cirka 5 000 personer för innevarande år och ytterligare cirka 700 anställda nästa år. [8] För 2025 och 2026 stärks dock kommunsektorns ekonomi påtagligt. Kommunernas kostnader för tjänstepensionerna minskar med 25 miljarder kronor 2025 och ytterligare med 7 miljarder kronor 2026. Skatteunderlaget väntas också utvecklas hyggligt under 2025 och 2026. Detta leder till en kraftig förbättring av kommunernas resultat som väntas landa på ett överskott på 28 miljarder 2025 och 36 miljarder 2026. Även regionernas ekonomi förbättras de kommande två åren. Regionerna resultat väntas gå från –16 miljarder i år till –2 miljarder 2025. Det förbättrade resultatet drivs även i regionernas fall av den lägre inflationstakten, vilket medför lägre kostnader för varor, tjänster och tjänstepensioner. De förbättrade resultaten beror också till stor del på genomförda besparingar och skattehöjningar. Såväl kommunerna som regionerna har flera år av besparingar och nedskärningar bakom sig, det är nu viktigt att de ges resurser för att bygga upp sina verksamheter igen. Sveriges kommuner och regioner står också inför stora investeringsbehov. Många befintliga avlopps- och vattenledningar, idrottsanläggningar, sjukhus och bostäder runtom i landet har nått slutet på sin tekniska livslängd. Samtidigt har kommunsektorns skulder ökat efter år av negativt finansiellt sparande. Sedan 2010 har kommunsektorns Maastrichtskuld mer än fördubblats (se figur 11 nedan). Kommunsektorns skuldupp ­ byggnad har skett parallellt med att statens skulder sjunkit, vilket kan ses som ett uttryck för att staten vältrat över finansieringen av stora investeringar på kommuner och regioner. Vänsterpartiet föreslår i denna motion ett återuppbyggnadsprogram för Sveriges kommuner och regioner. Det handlar dels om resurser till välfärdens kärna i form av sjukvården, skolan och barn- och äldreomsorgen, dels om ett investerings- och under ­ hållsprogram för att rusta upp och klimatanpassa den kommunala och regionala infrastrukturen. Figur 11 Kommunsektorn och statens Maastrichtskuld, 1995–2025 Procent av BNP Källa: Konjunkturinstitutet. 4.5 Ökad ojämlikhet Ett strukturproblem i den svenska ekonomin är de stora och kraftigt växande ekonomiska klyftorna. Sverige hör till de OECD-länder där den ekonomiska ojämlikheten ökat mest sedan mitten av 1980-talet. I figuren nedan visas hur den ekonomiska standarden utvecklats över inkomstfördelningen. Där framgår det tydligt hur den rikaste tiondelen dragit ifrån de övriga i befolkningen. Figur 12 Förändring av ekonomisk standard efter decil, 1991–2022 Procentuell förändring av disponibel inkomst efter kapitalvinst Källa: SCB. En viktig orsak till de ökade klyftorna är hur det svenska skattesystemet utvecklats. Sverige har gått från att vara ett av de länder vars skattesystem omfördelar mest till att ha det minst omfördelande skattesystemet inom EU:s kärnländer. [9] En annan central faktor bakom den växande ojämlikheten är kapitalinkomsternas utveck ­ ling och fördelning. Inkomsterna från kapital har ökat markant sedan början av 1990-talet, och eftersom fördelningen av kapitalinkomsterna är mycket ojämn har det lett till ökade klyftor. I figuren nedan visas kapitalinkomsterna per percentil som andel av hushållens totala inkomster av kapital (2022). Figur 13 Inkomst av kapital per percentil, 2022 Andel av hushållens totala inkomster från kapital, procent Källa: SCB. Av de totala kapitalinkomsterna gick 60 procent till den hundradel av befolkningen som hade de högsta inkomsterna. I Konjunkturrådets (SNS) rapport för 2018 görs bedömningen att ungefär hälften av de ökade klyftorna sedan 1995 kan härledas till kapitalinkomsterna. [10] Kapitalinkomsterna är också ojämnt fördelade mellan kvinnor och män, där kvinnors andel av de totala kapitalinkomsterna uppgår till ca 30 procent. [11] De ökande inkomstskillnaderna påverkar naturligtvis förmögenhetsfördelningen. Dessa är betydligt mer ojämlikt fördelade än inkomsterna. Den svenska förmögenhetsfördelningen är bland de mest ojämlika i hela världen, se figur 14 nedan. Den är betydligt mer ojämlik jämfört med europeiska länder som Frankrike, Tyskland och våra nordiska grann ­ länder och t.o.m. mer ojämlik än i Saudiarabien. Figur 14 Förmögenhetsfördelning, 2022, Ginikoefficient Källa: UBS (2023), Global Wealth Report 2023. De ekonomiska klyftorna är ett stort samhällsproblem. I boken Jämlikhetsanden går för ­ fattarna Wilkinson och Pickett igenom och sammanställer 40 års forskning om ojämlikhet, hälsa och so ­ ciala problem. [12] I boken visar de på en stark koppling mellan ojämlikhet och en rad olika sociala och hälsorelaterade indikatorer. När ojämlikheten ökar tenderar skolresultat, förväntad livslängd, social rörlighet, psykisk ohälsa, droganvändning, kriminalitet m.m. att utvecklas negativt. I ojämlika samhällen får klass och status ökad betydelse och påverkar hur vi människor ser på varandra. Den ekonomiska ojämlikheten påverkar också tillväxten negativt. Sverige hör till de länder där den ökade ojämlikheten påverkat tillväxten förhållandevis mycket. [13] Det behövs en radikal omläggning av den ekonomiska politiken. I denna motion lägger Vänsterpartiet förslag på höjda skatter på kapital ­ inkomster, arv, gåvor och fastigheter m.m. som finansiering för satsningar på välfärden, socialförsäkringarna och bostads- och infrastrukturfinansieringar samt sänkt skatt för låg- och medelinkomsttagare. På så sätt ökar vi jämlikheten samtidigt som vi stärker välfärden. Så bygger vi Sverige starkare i en värld av hård global konkurrens. 5 Vänsterpartiets syn på regeringens ekonomiska politik Vi befinner oss i halvtid med regeringen Kristersson och Sverigedemokraterna vid makten. Under två år har man helt lyckats blunda för hushållens ökande kostnader, ignorera sjukvårdskrisen och strunta i de enorma investeringsbehov som finns inom t.ex. bostadsbyggande och infrastruktur. Istället har man sänkt skatten för de rikaste och genomfört bakvända klimatåtgärder som ökar utsläppen. Sverige beräknas ha en fortsatt svag tillväxt under året. Arbetslösheten ligger på höga nivåer, och läget i välfärdens verksamheter är fortfarande allvarligt. Bostadsbyggandet har kollapsat. Regeringen och Sverigedemokraterna förmår inte ta itu med de problem som drabbar människor i deras vardag. Allra tydligast blir det när regeringen och Sverigedemokraterna, trots hushållens ansträngda ekonomiska situation, istället öser pengar över de rikaste genom stora skattesänkningar. Det är ett dåligt svar på de samhällsproblem vi står mitt uppe i. Vänsterpartiet har presenterat en rad förslag som ger hushållen mer i plånboken och som dessutom bekämpar inflationen. Det handlar t.ex. om att sätta press på matjättarna för att sänka priserna och om att använda SBAB för att pressa storbankerna och sänka bolåneräntorna. Regeringens och Sverigedemokraternas politik innebär en fördelningspolitisk katastrof. Budgeten för 2025 är inget undantag, utan accelererar snarast den katastrofala utvecklingen. De hushåll som får mest är de som har miljoninkomster under ett år. Det till en kostnad dubbelt så stor som hela sektorsbidraget till sjukvården. På samma sätt innebär den förda politiken att den ekonomiska ojämlikheten mellan män och kvinnor ökar. Någonting regeringen själv konstaterar i budgetpropositionen. Att regeringen gett Sverigedemokraterna ett direkt inflytande över statens budget och reformer är en av de mer konkreta politiska åtgärderna för att öka polariseringen och slita isär Sverige. Det går inte att bygga öppenhet, demokrati och sammanhållning genom att ställa grupper mot varandra så som Sverigedemokraterna gör. Sverige ­ demokraternas inflytande över regeringen har inneburit mer av hatretorik och signal ­ politik. Genom att låta dem styra debatten har regeringen säkrat samarbetet utan att det kostar dem ett öre i faktiska reformer. Sverigedemokraternas vallöften om mer pengar till pensionärer och sjukskrivna var inte vatten värda när det väl kom till kritan. 5.1 Moderatbidrag till de som redan har Hushållen är fortsatt pressade. Prisökningen för boende och livsmedel har ökat med 26 respektive 25 procent sedan januari 2022. Det är betydligt högre än löneökningarna under samma tid. Antalet människor som lever i allvarlig materiell och social fattigdom har ökat med närmare 80 procent mellan 2021 och 2023. Det motsvarar 115 000 personer. Ökningen är störst bland kvinnor, framför allt de som lever som ensam ­ stående. Hushållens skulder hos Kronofogden växer samtidigt som antalet konkurser ökar. Figur 15 Prisökningar i livsmedel och boende, KPI samt löneökningar Sedan januari 2022 Källa: SCB. Den svåra situationen gäller dock inte alla. Medan hushållen kämpar för att få pengarna att räcka går det bättre än någonsin för bankerna. Skillnaden mellan bolåneränta och sparränta är nästan dubbelt så hög jämfört med våren 2022. Storbankernas rekordvinster speglar inte den oro för framtiden som präglar svenska hushåll. Trots att regeringen och Sverigedemokraterna har haft alla möjligheter att agera har de t.ex. vägrat ta tag i matjättarnas orimliga prisökningsbeteende eller införa en bank ­ skatt. Den ekonomiska situationen för hushållen tycks vara helt ointressant för regeringen och Sverigedemokraterna som istället lägger allt krut på att göra de rikare ännu rikare. I årets budget sänker regeringen och Sverigedemokraterna inkomstskatten för hög ­ inkomsttagare. Detta genom att slopa avtrappningen av jobbskatteavdraget för de som tjänar över 65 000 kronor i månaden. Det är i praktiken ett kontantstöd, helt utan krav på motprestation. Detta till en kostnad på 4,7 miljarder kronor. Pengar som hade kunnat läggas på att täcka hålen i sjukvården eller viktiga investeringar i bostadsbyggande och tåg som kommer i tid. I regeringens egen budget presenterar man hur förslaget påverkar olika inkomst ­ grupper. Medan de som tjänar 65 000 kronor i månaden får en dryg hundralapp mer i månaden per år får de som tjänar en mindre förmögenhet tiotusentals kronor mer, direkt in på sparkontot. Sänkningen är ingenting annat än ett moderatbidrag – från Moderaterna till moderata kärnväljare. Tabell 1 Ändrad skatt till följd av slopad avtrappning av jobbskatteavdraget Källa: Budgetpropositionen för 2025 s. 227. Samtidigt slopar regeringen och Sverigedemokraterna skatten för sparande på investeringssparkonto upp till 150 000 kronor 2025 och 300 000 kronor följande år. Det är en ineffektiv åtgärd som varken stimulerar ekonomin, ökar tillväxten eller skapar fler arbetstillfällen. Miljardtals kronor går till dem som redan har råd att spara stora summor istället för dem med lägst inkomster och störst behov. Sammantaget innebär regeringens skattesänkningar ett pengaregn över dem med miljoninkomster, men betydligt mindre till välfärd och de allra mest utsatta. Totalt handlar det om 34 miljarder kronor. Tabell 2 Regeringens skattesänkningar Miljarder kronor Upptrappat jobbskatteavdrag för löner på 65 tkr/mån 4,7 Skattefrihet på investeringssparkonton 7 Höjd brytpunkt statlig inkomstskatt 6,2 Jobbskatteavdrag nr 9 11 Slopad flygskatt 2 Sänkta drivmedelsskatter 3 Summa 34 Källa: Budgetpropositionen för 2025, beslutade reformer. 5.2 Regeringen och Sverigedemokraterna struntar i välfärden I en undersökning från Vårdförbundet svarar 70 procent av alla medlemmar att arbetsbelastningen är hög, mycket hög eller för hög [14] och var fjärde AT-läkare överväger att lämna yrket [15] . Regionerna gör tillsammans uppskattningen att det finns ett ekonomiskt motiverat behov av att minska personalstyrkan med 5 000 anställda redan i år och ytterligare ca 700 nästa år. [16] Huvuddelen av besparingarna rör hälso- och sjukvården. I juli i år väntade 160 000 svenskar på en operation. [17] Krisen i sjukvården är akut. Trots återkommande larmrapporter om underbemanning och överbeläggning görs ingenting för att komma till rätta med vare sig underskottet på personal eller privata aktörer vars främsta syfte är att göra vinst på vårt behov av vård. Att kommuner och regioner beräknas göra ett bättre resultat än förra året beror i mångt och mycket på att man tvingats anpassa verksamheten till en alldeles för liten budget. Genom att tvinga den offentliga verksamheten till stora nedskärningar blir bristande resurser ett normalläge. Det är ovärdigt ett välfärdsland som Sverige. Det är tydligt att staten inte längre tar ansvar för de behov som finns i kommuner och regioner. Allra tydligast blir det när man ser hur statens skuldkvot minskar, på bekostnad av kommun ­ sektorns ökande skuldkvot. Figur 16 Regeringen och SD fortsätter att skära i vården Källa: SKR ekonomirapport 2024 samt budgetpropositionen för 2025. 5.3 Siffertrixande och brist på investeringar i klimatpolitiken Världen står inför ett klimatnödläge. För att nå våra klimatmål måste hela ekonomin ställas om. På mycket kort tid behöver omställningen av vår konsumtion och produktion sättas i centrum av samhällets utveckling. Behovet av omfattande investeringar är stort. För att minska utsläppen behöver väg ­ trafik flyttas över till spårtrafik, bostäder behöver klimatanpassas och elproduktion och elnät behöver byggas ut. Dessutom tillkommer viktiga investeringar för att undvika eller mildra effekterna av klimatförändringen. Vid kraftiga skyfall riskerar eftersatta va-system att orsaka översvämningar och skador på både hus och infrastruktur. I regeringens och Sverigedemokraternas budget saknas helt den politiska vilja som krävs för att ställa om samhället. För varje år som går utan att vi gör någonting åt utsläppen ökar klimatskulden och det blir svårare att göra någonting åt de problem som redan märks. Regeringen försöker bluffa igenom enorma åtaganden för skattebetalarna för att bygga kärnkraft. Tidöpartierna föreslår en satsning på enbart ny och dyr elproduktion som är designad för att bara gynna kraftbolagen. Finansdepartementet har föreslagit en modell för finansiering. I den bär hushåll, företag och stat risker och kostnader, medan kraftbolag garanteras vinster. Det är en kärnkraftssatsning som kan kosta nästan lika mycket som hela det låneutrymme som Vänsterpartiet föreslagit för samtliga klimat ­ investeringar. Regeringen lyckas också med konststycket att hävda att man vill skapa teknikneutralitet mellan kraftslagen samtidigt som man lovar 400 miljarder kronor per år i kreditgarantier till kärnkraftsbolagen. Den 1 januari i år sänktes reduktionsplikten till 6 procent för både diesel och bensin. Åtgärden har fått omfattande kritik. Inte minst eftersom regeringens egna beräkningar inför detta visade på drastiskt höjda utsläpp. I årets budget återställer man till viss del reduktionsplikten, samtidigt som man sänker skatten på drivmedel. Regeringsföre ­ trädare påstår att detta leder till att Sverige plötsligt kan klara klimatmålen till 2030. Men en granskning av SVT har visat att regeringens antagande bara är ett scenario bland andra. [18] Regeringen är fortfarande svaret skyldig i fråga om hur Sverige ska kunna uppnå de nationella klimatmålen och klimatåtaganden gentemot EU till 2030. Nuvarande politik pekar mot att Sverige missar minst tre av fyra klimatmål till 2030 och enligt Klimatpolitiska rådet bryter regeringen mot klimatlagen genom att inte agera i enlighet med fattade riksdagsbeslut. [19] I årets budget sänks flygskatten drastiskt. Det är en mycket ifrågasatt åtgärd, inte minst av regeringens egna myndigheter. Naturvårdsverket motsätter sig sänkningen med svidande kritik. Förutom att utsläppen ökar menar man att analysen bakom förslaget har betydande brister. Man ifrågasätter också antagandet om ökad konkurrenskraft, bl.a. eftersom regeringen inte har presenterat en ordentlig konsekvensanalys. Verket påminner också om att en sänkt skatt påverkar alla flyg som lyfter som svensk mark, inte enbart svenska bolag. Regeringen gör bedömningen att andra styrmedel inom EU internaliserar flygets klimatpåverkan, någonting Naturvårdsverket menar är felaktigt. Myndighetens rekommendation är istället att den befintliga skatten bör höjas. Det går inte att tolka sänkningen som annat än ideologiskt motiverad. I en debattartikel inför presentationen av årets budget låter det på Tidöpartierna som om man gör en satsning på Sveriges naturreservat genom att tillföra pengar till skötsel av värdefull natur. [20] Problemet är att man tidigare gjort stora nedskärningar på samma anslag. Med den s.k. satsning man nu presenterar återställs inte ens en tiondel av anslaget. Att försöka föra svenska folket bakom ljuset i klimatpolitiken är inte bara djupt oärligt, utan också ett svek mot kommande generationer. Regeringen och Sverige ­ demokraterna måste vara tydliga med att de prioriterar sänkta skatter framför klimatet. 5.4 Sveriges roll i omvärlden Runt om i världen protesterar människor mot Israels brutala krigföring i Gaza. Människor samlas i frustration över att världens makthavare inte gör någonting för att få ett slut på mördandet av civila. Så även i Sverige. Vaga uttalanden från regeringen samtidigt som man står bakom EU:s associationsavtal med Israel visar ett hyckleri utan motstycke. Den svenska regeringen har inte ens förmått ta ställning för ett permanent eldupphör. Istället har man under lång tid stoppat svenskt bistånd till Palestina och samtidigt låtit den svenska Försvarsmakten ingå en miljardaffär med ett israeliskt vapenföretag. De dubbla standarderna är tydliga, pratet om mänskliga rättigheter tycks inte omfatta alla. Israel har gått långt utanför folkrätten med sina attacker mot civila. Om den regelbaserade världsordningen och den internationella rättens principer ska kunna upprätthållas är det centralt att demokratiska stater som Sverige agerar när krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten begås. Sveriges regering måste sluta ge sitt stöd till Israels regering och militär. I budgetpropositionen aviseras ytterligare en sänkning av biståndsbudgeten från och med 2026. Det handlar om miljardtals kronor som försvinner från arbetet med att utrota hunger och fattigdom i världen. Budgeten saknar också konkreta investeringar för en grön omställning, och ingenting tyder på att Sverige kommer att uppnå sina interna ­ tionella klimatåtaganden. Det är tydligt att regeringen helt saknar ambitioner om att ta ansvar för den globala utvecklingen. 6 Finanspolitiska ramverket 6.1 Hur uppstår reformutrymmet Inför varje budgetproposition följer en ritual där finansministern på en presskonferens på Harpsund delger regeringens bedömning av det s.k. reformutrymmet. Reform ­ utrymmet kan definieras som det budgetutrymme av ofinansierade reformer som gör att den offentliga sektorns finansiella sparande ligger i linje med aktuellt saldomål (för närvarande ett överskottsmål på 0,3 procent av BNP över en konjunkturcykel). Bristen på transparens tar sig i uttryck på flera olika sätt. En grundläggande otydlighet handlar om hur delar av det s.k. reformutrymmet uppstår. De offentliga finanserna stärks normalt sett över tid om ingen ny finanspolitik beslutas av riksdagen. Det beror på att skatteintäkterna på sikt växer i takt med ekono ­ min medan regelverken som styr de statliga utgifterna är utformade så att exempelvis vissa utgifter är nominellt oförändrade vid gällande regler – detta gäller t.ex. för stats ­ bidragen till kommunsektorn – samt att transfereringar och bidrag inte följer den all ­ männa löneutvecklingen i samhället. Detta innebär att statsbidragen till kommuner och regioner urholkas i takt med stigande priser och löner och med den demografiska utveck ­ lingen (dvs. att vi blir fler och äldre). Om inga aktiva beslut fattas medför detta att budget ­ processen i regel leder till att det offentliga åtagandet minskar. Ekonomistyrningsverket (ESV) har i en studie beräknat att den automatiska budgetförstärkningen uppgår till 0,37 procent av BNP. [21] Baserat på dagens BNP innebär det att ca 25 miljarder kronor av reformutrymmet måste användas varje år för att det offentliga åtagandet ska bibehållas. Detta förhållande har resulterat i att regeringar, oavsett partifärg, ofta presenterar t.ex. pengar till välfärden som satsningar när det i själva verket är besparingar eller medel som bara räcker till för att värdesäkra bidragen. [22] I Konjunkturläget för juni bedömer Konjunkturinstitutet ”reformutrymmet” för de kommande fyra åren till 123 miljarder kronor. I grova drag krävs det alltså att cirka 100 miljarder av detta reformutrymme används för olika typer av värdesäkringar för att kunna bibehålla det offentliga åtagandet. 6.2 Finanspolitiska överväganden Regeringens förslag i budgetpropositionen för 2025 försvagar de offentliga finanserna med 60 miljarder kronor 2025. Detta beräknas resultera i ett finansiellt sparande på –1 procent av BNP. Regeringen har tidigare meddelat att stödet till Ukraina ska exkluderas vid avstämningar av regeringens finanspolitik mot överskottsmålet. Det är en fullt rimlig ståndpunkt då detta är oförutsedda utgifter av tillfällig karaktär. Det militära stödet till Ukraina belastar statsbudgeten med cirka 30 miljarder för 2025 och 32,5 miljarder för 2026. Överskottsmålet för de offentliga finanserna innebär att det strukturella sparandet i normalfallet ska ligga nära 0,33 procent av BNP. Vid konjunkturnedgångar kan det dock vara rimligt med avvikelser nedåt för att hålla uppe efterfrågan i ekonomin. I figuren nedan visas det strukturella sparandet inklusive respektive exklusive stödet till Ukraina. Figur 17 Strukturellt sparande i BP25, inkl. och exkl. militärt stöd till Ukraina Procent av potentiell BNP Källa: BP25 och egen beräkning. Det strukturella sparandet, exklusive stödet till Ukraina, hamnar på cirka 0 procent av BNP för 2025, dvs. strax under överskottsmålets riktvärde på 0,33 procent. Vänsterpartiet anser att dagens överskottsmål bör ersättas med ett mål för de offentliga finanserna som innebär att det finansiella sparandet ska vara –1 procent över en konjunkturcykel under den närmaste 8-årsperioden. Vi utvecklar närmare skälen för detta i avsnitt 6.4 och 6.5 nedan. Men det huvudsakliga skälet handlar om att vi måste snabba på den gröna omställningen av ekonomin och för detta krävs omfattande statliga investeringar. I denna motion lägger vi fram ett klimatinvesteringsprogram på 46 miljarder 2025 och 55 miljarder 2026. Det strukturella sparandet i vårt budgetförslag, exklusive stödet till Ukraina, ligger på –0,6 procent av BNP 2025. Den samlade finans ­ politiken i vårt budgetalternativ ryms med andra ord gott och väl inom ramen för vårt saldomål. 6.3 Vår syn på den pågående utredningen om saldomålet En parlamentarisk kommitté ser för närvarande över det finanspolitiska ramverket i linje med den gällande cykeln på åtta år. Enligt direktiven ska kommittén bland annat se över målnivån för det offentliga sparandet. Den gällande cykeln på åtta år innebär att det nuvarande målet för det offentliga sparandet gäller fram till utgången av 2026. Den eventuellt nya målnivån ska då gälla för perioden 2027–2034. I kommittén driver vi i Vänsterpartiet vår tidigare kända linje, att målet för det finansiella sparandet bör sättas till –1 procent av BNP över en konjunkturcykel under den närmaste 8-årsperioden. Vänsterpartiet anser också att det finanspolitiska ramverket, som idag endast innehåller finansiella mål och restriktioner, bör kompletteras med mål för den reala ekonomin. Med tanke på det klimatnödläge världen står inför och behovet av klimatinvesteringar som snabbar på den gröna omställningen anser vi att det är av stor vikt att det finanspolitiska ramverket kompletteras med ett mål för de offentliga investeringarna samt ett inkomstgolv (se vidare avsnitt 6.7 och 6.9). 6.3.1 Kärnkraftsutbyggnadens effekter på de offentliga finanserna En bärande tanke bakom framväxten av det finanspolitiska ramverket och budgetlagen i slutet av 1990-talet är att budgetpolitiken ska vara transparent och att ”allt ska räknas”. Med det avses att inga åtgärder som påverkar de offentliga finanserna ska undantas från ramverkets målnivåer. Politikerna ska med andra ord inte kunna undanta vissa kostnader från det politiska ramverket. Samtidigt måste ramverket innehålla ett visst mått av flexibilitet. Det är inte rimligt att tillfälliga kostnader som har sin grund i oförut ­ sedda och extraordinära händelser, som stödet till Ukraina, ska behöva konkurrera med löpande utgifter som barnbidrag, rättsväsendet osv. inom ramen för det finanspolitiska ramverket. I augusti i år presenterade regeringen sin utredning om finansieringen av deras planer på kärnkraftsutbyggnad. [23] I utredningen ingår det att beskriva bland annat de offentlig ­ finansiella effekterna av förslaget. Projektet finansieras genom statliga lån som sedan ska betalas tillbaka. Projektet påverkar således statsskulden, som är en del av den offentliga bruttoskulden (Maastrichtskulden). I figuren nedan visas utredningens be ­ dömning av hur kärnkraftsutbyggnaden påverkar statsskulden under programperioden. Programmet innebär att bruttoskulden ökar med som mest cirka 450 miljarder kronor, vilket medför att skuldankarets toleransintervall på ±5 procentenheter från riktmärket på 35 procent av BNP kommer att överskridas (allt annat lika). Figur 18 Kärnkraftsprogrammets effekter på statsskulden, år 1–23 Scenario med fördyring [24] , miljarder kronor (2023 års priser) Källa: Finansdepartementet, ”Finansiering och riskdelning vid investeringar i ny kärnkraft”, Fi 2023:F. Skuldankaret har emellertid en sekundär roll i det finanspolitiska ramverket. Mer centralt är hur kärnkraftsutbyggnaden påverkar den offentliga sektorns finansiella sparande, eftersom överskottsmålet som styr budgetpolitiken är baserat på detta. Det som avgör hur kärnkraftsutbyggnaden påverkar det finansiella sparandet är om programmet klassificeras som en offentlig eller privat investering i national ­ räkenskaperna, som i sin tur baseras på ett regelverk från EU:s statistikmyndighet Eurostat. Eurostat har ett antal riktlinjer för hur investeringar ska bokföras i nationalräkenskaperna vid offentlig-privat samverkan: De tre mest centrala områdena som bedöms är i) konstruktionsrisk, ii) risk för bristande uppfyllnad av kontrakt och iii) efterfrågerisk. För klassificering till privat sektor är tumregeln att konstruktionsrisken och minst en av de två andra ska bäras av den privata aktören. Förslaget innebär att stat och hushåll bär dessa risker initialt . Om det offentliga åtagandet i exempelvis lån uppgår till 50 procent eller mer av projektets byggkostnader klassificeras det automatiskt i offentlig sektor. Förslaget innebär att 75 procent av kapitalet kommer som lån från det offentliga. Om avtalet garanterar vissa minimiintäkter till koncessionsinnehavaren kan det anses som att den privata parten inte till fullo bär marknads- och konjunkturrisken, vilket i sin tur bedöms vara en betydande subvention som kan leda till klassificering i offentlig sektor. Förslaget innebär att bolagen garanteras en minimiavkastning i modellen. Vidare ska klassificeringen ta hänsyn till i vilken utsträckning den offentliga parten har ett inflytande över utformningen, kvaliteten, storleken och underhållet av till ­ gången samt vilka tjänster som ska produceras, till vem tjänsterna tillhandahålls och priset på de producerade tjänsterna. Förslaget innebär statligt inflytande i samtliga dessa faktorer. Utredningen sammanfattar sin slutsats på följande sätt: ”Flera av kriterierna ovan tycks peka mot att projekten, om de bedöms vara offentlig-privat-samverkansprojekt, kan komma att klassas som offentlig verksamhet. Samtidigt finns det kriterier som pekar mot privat klassificering.” Givet Eurostats kriterier är detta en märkligt försiktig slutsats. Vänsterpartiet anser att det mesta tyder på att projektet kommer att klassificeras som en offentlig investering, i vart fall under konstruktionsfasen. Detta är en bedömning som Finanspolitiska rådet tycks dela. [25] I figuren nedan visas effekterna på det finansiella sparandet om programmet klassificeras som en offentlig investering. Figur 19 Programmets påverkan på det finansiella sparandet vid offentlig klassificering och fördyring Miljarder kronor, 2023 års priser Källa: Finansdepartementet, ”Finansiering och riskdelning vid investeringar i ny kärnkraft”, Fi 2023:F. Som framgår av figuren kommer effekterna på det finansiella sparandet, och därmed budgetutrymmet, bli mycket stora om kärnkraftsutbyggnaden klassificeras som en offentlig investering. Under flera år kommer det finansiella sparandet att försämras med mellan 20–87 miljarder kronor. Om saldomålet inte sänks kommer detta att leda till besparingar eller skattehöjningar med motsvarande belopp. Regeringen är svaret skyldig hur den ser på frågan. Vänsterpartiet har också formellt krävt att den pågående utredningen om saldomålets nivå måste beakta och analysera frågan. 6.4 Klimatomställningen och behovet av ett reformerat ramverk År 2016 slöts en överenskommelse om det finanspolitiska ramverket mellan samtliga riksdagspartier, förutom Sverigedemokraterna. De viktigaste delarna i överenskommelsen var att nivån på överskottsmålet för de offentliga finanserna sänktes från 1 procent till 0,33 procent över en konjunkturcykel och att ett skuldankare för den offentliga skulden infördes. Dessa regler trädde i kraft 2019. En annan central komponent i överenskommelsen var att man skrev in att det finans ­ politiska ramverket skulle ses över i slutet av varannan mandatperiod så att eventuella revi ­ derade mål skulle kunna träda i kraft första året efter ett ordinarie val. Som tidigare nämnts pågår för närvarande en sådan utredning, Kommittén för översyn av nivån på målet för den offentliga sek ­ torns finansiella sparande. Enligt tidtabellen ska utredningen bli klar i november i år. Men den eventuellt nya nivån på det finansiella sparandet är tänkt att börja gälla först 2027. Klimatomställningen kommer att innebära att omfattande investeringar behöver göras i en rad samhällsviktiga verksamheter. Det rör sig om investeringar i transportinfrastruktur och elöverföring och elproduktion samt en upprustning och klimatanpassning av bostads ­ beståndet. Investeringarnas storlek är beroende av en rad faktorer, och tids ­ aspekten är en viktig sådan. Ju längre världens stater avstår från att vidta åtgärder och genomföra omfattande investeringar, desto högre kommer kostnaden att bli för att hantera effekterna av klimatförändringarna. Att återställa, förhindra och reparera skador i efter ­ hand är en betydligt dyrare väg att gå än att i möjligaste mån förebygga klimatförändringarnas nega ­ tiva inverkan på samhället. Dessutom förutsätter en offensiv klimatomställningspolitik som är lika eller mer ambitiös än de konventionsbundna åtaganden som Sverige för ­ bundit sig att följa att investeringarna behöver genomföras i relativ närtid och med betydande summor. 6.5 Nytt saldomål för de offentliga finanserna För att finansiera den gröna omställningen föreslår Vänsterpartiet att dagens överskotts ­ mål ersätts med ett mål för de offentliga finanserna som möjliggör den gröna om ­ ställningen. Vänsterpartiet föreslår att målet för den offentliga sektorns finansiella sparande sätts till –1 procent av BNP över en konjunkturcykel för den närmaste 8 ‑ årsperioden, med start 2025. Vänsterpartiet har bett riksdagens utredningstjänst att räkna på hur den offentliga skulden skulle utvecklas med ett sådant mål för de offentliga finanserna. Analysen visar att den offentliga bruttoskulden beräknas landa på 41,4 procent av BNP år 2032. Om Sverige hade haft en bruttoskuld på den nivån i dag, skulle vi fortfarande ha bland de starkaste offentliga finanserna inom EU och bland andra jämförbara länder; se figur 20 nedan. Figur 20 Den offentliga sektorns bruttoskuld i utvalda länder, 2024 Procent av BNP Källa: IMF och RUT dnr 2024:542. Resultatet är konsistent med beräkningarna från den pågående utredningen. I en underlagsrapport till utredningen redovisas bland annat utvecklingen av Maastricht ­ skulden vid olika nivåer på det finansiella sparandet. Om sparandet sätts till –1 procent av BNP när den nya cykeln startar 2027 landar Maastrichtskulden på 42,6 procent vid den nya cykelns slutår 2034. [26] 6.6 Höj skuldankaret Som nämndes ovan var införandet av det s.k. skuldankaret en del av den finanspolitiska uppgörelsen från 2016. Skuldankaret ska fungera som ett riktmärke för den offentliga sektorns finansiella bruttoskuld på medellång sikt. Nivån på skuldankaret är satt till 35 procent av BNP. Skuldankaret är inte tänkt att fungera som en operationell styråra i budgetpoli ­ tiken på samma sätt som överskottsmålet och utgiftstaken. I den ekonomiska vårproposi ­ tionen ska regeringen årligen redogöra för bruttoskuldens utveckling. Om skulden avviker , eller beräknas avvika, med mer än 5 procentenheter från skuldankarets riktmärke ska regeringen lämna en skrivelse till riksdagen i samband med den ekonomiska vårproposi ­ tionen. I denna skrivelse ska regeringen förklara orsakerna till avvikelsen samt hur reger ­ ingen avser att hantera den. Vänsterpartiet har länge krävt att skuldankaret ses över. För det första är det tveksamt om skuldankaret är konsistent med överskottsmålet. Huruvida överskottsmålet och skuldankaret är förenliga med varandra beror främst på hur den s.k. räntetillväxt ­ differensen utvecklas. [27] För det andra är nivån omotiverat låg. Det finns relativt omfattande forskning om sambandet mellan offentlig skuldsättning och ekonomisk tillväxt. Den samlade bilden av dessa studier är att sambandet är osäkert; det finns inte ens någon konsensus om åt vilket håll sambandet går. Det finns dock en viss tyngdpunkt i forsk ­ ningen på att det kan finnas ett tröskelvärde för den offentliga skulden när denna blir negativ för den ekonomiska tillväxten. Detta tröskelvärde tycks ligga mellan 80 och 100 procent av BNP. [28] Vänsterpartiets förslag om ett medelfristigt saldomål på –1 procent av BNP beräknas leda till en skuldnivå på 41,4 procent 2032. [29] Vänsterpartiet före ­ slår att ett långsiktigt mål för den offentliga skulden sätts till 50 procent av BNP. Målet ska ses som ett tak, som den offentliga skulden inte bör överstiga. En skuld på den nivån skapar långsiktigt håll ­ bara offentliga finanser och god marginal till EU:s gränsvärde på 60 procent. Det är också en låg skuldkvot i ett internationellt perspektiv. Skuldankaret har dock en slagsida i så motto att det endast tar fasta på den offentliga nettoförmögenhetens skuldsida. Vänsterpartiet anser att det finanspolitiska ramverket därför behöver kompletteras med ett mått som också beaktar den offentliga sektorns finansi ­ ella tillgångssida. Detta mått brukar kallas för den finansiella nettoställningen eller netto ­ förmögenheten . De svenska offentliga finansernas styrka blir än mer iögonfallande när detta mått beaktas. I de flesta länder överstiger de finansiella skulderna de finansi ­ ella tillgångarna, dvs. de har en nettoskuld. Det hade Sverige också på 1990-talet. Därefter har Sverige gått från en nettoskuld på 29 procent år 1997 till en finansiell netto ­ förmögenhet på 32 procent av BNP i år, se figur 21 nedan. Vad som är ett lämpligt mål för den finan ­ siella nettoställningen behöver utredas, men det framstår som orimligt att ha en finansiell nettoförmögenhet på över 2 000 miljarder kronor samtidigt som Sveriges transportinfra ­ struktur behöver byggas ut och underhållas och ekonomin behöver ställas om i en för klimatet hållbar riktning. Figur 21 Den offentliga sektorns finansiella nettoställning 1996–2024 Procent av BNP Källa: Konjunkturinstitutet. 6.7 Inkomstgolv En slagsida i det finanspolitiska ramverket är att det finns ett tak för statsbudgetens utgifter i form av systemet med de 3-åriga utgiftstaken, men det finns inget motsvarande golv för statens inkomster. Denna ”bias” gör det lättare att sänka skatterna än att genom ­ föra utgiftsreformer. Vänsterpartiet menar att det finanspolitiska ramverket bör komplet ­ teras med någon form av inkomstgolv. En idé är att knyta ett sådant inkomstgolv till det som brukar kallas för ”konstant offentligt åtagande” som bl.a. Konjunkturinstitutet löpande gör beräkningar av. Det betyder vad den befintliga välfärden kostar de kommande åren. Vänsterpartiet föreslår därför att regeringen i sina ekonomiska propositioner ska redo ­ visa offentligfinansiella effekter av ett bibehållet offentligt åtagande. [30] Kopplat till detta föreslår vi att regeringen gör en bedömning av vilken skattenivå över en konjunkturcykel som krävs för att upprätthålla ett konstant offentligt åtagande. Om en regering föreslår en skattepolitik som lägger sig under denna nivå blir det tydligt för väljarna vilka poli ­ tiska prioriteringar som har gjorts. Förslagen, om de blir verklighet, kommer därmed att öka transparensen i budgetpolitiken, och det blir lättare för väljarna att väga olika politiska vägval mot varandra. 6.8 Ökad transparens i budgetpolitiken Det är av stor vikt för det demokratiska samtalet att regeringens ekonomiska propositioner präglas av öppenhet och tydlighet. Tyvärr brister regeringens propositioner i detta avseende. Såväl Riksrevisionen som Finanspolitiska rådet har påtalat brister i de ekonomiska propositionernas transparens. [31] Bristen på transparens tar sig uttryck på flera olika sätt. En grundläggande otydlighet handlar om hur delar av det s.k. reform ­ utrymmet uppstår, som vi beskriver ovan i avsnitt 6.1. Det är också ofta otydligt om olika satsningar är nivåhöjningar eller bara förlängningar av existerande ”satsningar”. Detta gäller särskilt i fråga om de riktade statsbidragen till kommuner och regioner. Många anslag innehåller ett mycket stort antal anslagsposter. Problemet är att de olika anslagsposterna inte särredovisas i budgetpropositionen. För ­ delningen av beloppet på respektive anslag redovisas först vid slutet av året när reger ­ ingen beslutar om regleringsbreven. Detta leder till att det blir svårt för en utomstående att i budgeten se vilka verksamheter anslagen inrymmer och när de olika satsningarna löper ut. De ekonomiska propositionerna skulle också tjäna på att tydligare visa på anslags ­ utvecklingen bakåt; detta gäller särskilt ändringsbudgetarna. I avsnitt 8.3 redovisar Vänsterpartiet ett förslag på hur transparensen avseende anslaget för de generella statsbidragen till kommuner och regioner (anslaget 1:1 inom utgifts ­ område 25) kan förbättras. Vänsterpartiet har inom ramen för den pågående utredningen av nivån på saldomålet för de offentliga finanserna lyft att tydligheten i hela budget ­ propositionen måste förbättras. 6.9 Realekonomiska mål bör komplettera de finansiella målen Syftet med det finanspolitiska ramverket är att säkerställa att de offentliga finanserna inte äventyras på lång sikt – att inte de offentliga underskotten blir för stora eller att skulden ökar snabbt under en längre tidsperiod. Ramverket i sig är inte målet med den ekonomiska politiken. Dock har det periodvis varit begränsande för möjligheten att öka resurserna till välfärden i takt med behoven, eller för att öka de offentliga satsningarna för att pressa ner arbetslösheten. Den ekonomiska politiken bör styras av reala mål om ökad sysselsättning, rättvis för ­ delning , investeringar och klimatomställning, där offentligfinansiella mål blir verktyg för att uppnå de reala målen. Vänsterpartiet föreslår därför att det finanspolitiska ramverket kompletteras med mål för arbetsmarknaden om full sysselsättning och ett mål för offentliga investeringar i linje med våra klimatåtaganden. 7 Hushållens ekonomiska situation Under 2022 minskade hushållens reala inkomster för första gången sedan 1990-talet. De senaste årens snabba prisökningar på basvaror såsom el, boende, mat och drivmedel gör att fler hushåll får svårt att klara sin grundläggande försörjning. Mellan januari 2022 och juli 2024 har t.ex. boendekostnaderna ökat med 26 procent och livsmedelspriserna med 25 procent, enligt SCB:s konsumentprisindex. Under samma period har lönerna ökat med 12 procent för tjänstemän och 7 procent för arbetare, vilket framgår av figur 15 (Avsnitt Moderatbidrag till de som redan har) ovan. Boende, livsmedel och transporter utgör mer än hälften av hushållens utgifter. För hushåll med mindre marginaler utgör dessa utgifter nu en större del av den samlade konsumtionen. Det handlar om nödvändiga utgifter som är svåra att ersätta eller minska. Enligt Finansinspektionen uppger en av tre svenskar att de är oroade över att pengarna inte ska räcka, och 37 procent uppger att det någon gång under det senaste året hänt att ekonomin inte gått ihop. [32] Den höga inflationen har lett till att trenden med växande klyftor har stannat av något i och med att den delen av befolkningen med högre inkomster har haft en sämre inkomstutveckling än de med lägre inkomster. Det beror på att kapitalinkomsterna varit lägre de senaste åren och att vissa transfereringar är prisindexerade och därmed har ett bättre skydd mot inflation. [33] Låginkomsttagare vars inkomster inte indexeras på detta sätt har däremot fått det betydligt svårare de senaste åren. Det märks bland annat genom att andelen av Sveriges befolkning som lever i materiell och social fattigdom [34] har ökat från 3,5 till 5,5 procent mellan 2021 och 2023. Det motsvarar över 200 000 människor. För måttet allvarlig materiell och social fattigdom [35] är ökningen under de senaste tre åren ännu tydligare, och uppgår till närmare 80 procent, vilket motsvarar drygt 115 000 människor. Figur 22 Antal personer i materiell och social fattigdom Källa: SCB. Ökningen är störst för kvinnor och allra värst för ensamstående med hemmavarande barn mellan 0 och 24 år, inom båda måtten. Antalet personer i hushåll med en ensamstående kvinna med hemmavarande barn mellan 0 och 24 år som lever i materiell och social fattigdom har ökat med 115 procent mellan 2021 och 2023. Det motsvarar 45 000 personer. Antalet inom samma grupp som lever i allvarlig materiell och social fattigdom har under samma period ökat med över 180 procent eller 31 000 personer. [36] Bilden förstärks av att antalet vräkningar fortsätter att öka. Fram till 2017 minskade det totala antalet vräkningar i Sverige, men sedan 2018 har antalet ökat med 37 procent. Under det första halvåret 2024 ökade antalet vräkningar med 10 procent jämfört med samma period föregående år. 188 barnfamiljer vräktes under det första halvåret 2024, en ökning med 13 procent jämfört med samma period förra året. [37] Även skuldsättningen fortsätter att öka hos privatpersoner. Första halvåret 2024 fick Kronofogden in nästan 676 000 ansökningar om betalningsförelägganden, till följd av exempelvis obetalda fakturor, räkningar eller avbetalningar på lån. Det innebär en ökning med 11 procent jämfört med 2023 och 24 procent jämfört med 2022. Dessutom har beloppen i kraven växt under flera års tid och utvecklingen har accelererat de senaste åren. På två år har det totala beloppet i kraven ökat med 70 procent, och ligger nu på 18,4 miljarder kronor. [38] Figur 23 Antal personer med betalningsföreläggande hos Kronofogden januari–juni 2024 Källa: Kronofogden. Ytterligare ett tecken på att ekonomin går dåligt syns i det ökade antalet företags ­ konkurser. Under de första åtta månaderna 2024 hade 7 135 företag med 18 042 anställda gått i konkurs. Det är en ökning av företagskonkurser med 31 procent och en ökning av antalet berörda anställda med 46 procent jämfört med motsvarande period 2023. [39] Figur 24 Antal konkurser januari–augusti 2024 Källa: Tillväxtanalys. Försäkringskassan beskriver i en rapport att om barnhushållens ekonomi fortsätter försämras under kommande år och fler hushåll lever med låg inkomststandard [40] kan man förvänta sig att den ekonomiska familjepolitiken får större betydelse för hushållens ekonomi, och större betydelse för att minska den ekonomiska utsattheten bland barnhus ­ håll. [41] Målen för den ekonomiska familjepolitiken är att bidra till en god ekonomisk levnads ­ standard för alla barnfamiljer, att bidra till minskade skillnader i de ekonomiska villkoren mellan hushåll med och utan barn, samt att bidra till ett jämställt föräldraskap. Mycket tyder på att politiken har blivit allt sämre på att uppfylla dessa mål sedan 1990-talet. Förmågan hos förmånerna i den ekonomiska familjepolitiken att minska den ekonomiska utsattheten har minskat markant under 2000-talet. År 2000 minskade andelen barnhushåll med låg relativ ekonomisk standard med nära två tredjedelar, tack vare förmånerna – från 24 procent om förmånerna inte hade funnits, till 8 procent med förmånerna. År 2021 minskade andelen till följd av förmånerna från 24 till 15 procent. Det är framför allt de behovsprövade bidragen som har mist sin förmåga att minska andelen ekonomiskt utsatta hushåll. År 2022 beräknas andelen hushåll med relativ låg ekonomisk standard minska. Det är ett trendbrott, men beror inte på att hushållen med lägst inkomster får det bättre utan på att hushållens disponibla inkomst minskar mer bland hushåll med inkomster över medianen. [42] Vänsterpartiet har en mängd förslag för att underlätta för hushållen i krisen. Fler av dem presenteras nedan. Utöver dem har vi lagt en rad förslag som syftar till att reglera marknader som idag inte fungerar. Under de senaste årens extrema inflation har det blivit allt tydligare att marknader som domineras av ett fåtal aktörer leder till stora möjligheter för dessa aktörer att sätta alldeles för höga priser och ta ut för höga vinster. Vänsterpartiets förslag för att åtgärda dessa problem omfattar såväl elmarknaden, livsmedelsbranschen och bolånemarknaden. Med Vänsterpartiets förslag hade en familj med bolån på 2 miljoner kronor fått sänkt ränta med 830 kronor per månad. Mat ­ kostnaderna för en genomsnittsfamilj med två vuxna och två barn hade sänkts med omkring 850 kronor per månad och samma familj hade skyddats mot höjda elpriser och elnätsavgifter. 7.1 Höj och inflationsskydda barnbidraget Barnbidragets värde har urholkats under lång tid. När Vänsterpartiet fick igenom en höjning av barnbidraget i budgetförhandlingarna med S-MP-regeringen 2018 var det första gången som barnbidraget höjdes sedan 2006. Bidragets faktiska värde hade då successivt sjunkit med 11 procent och i takt med att det reala värdet minskade sjönk bidragets förmåga att utjämna de ekonomiska villkoren mellan familjer med och utan barn. ”Det innebär att bidragets förmåga att uppnå sitt syfte urholkades under denna period”, skriver Inspektionen för socialförsäkringen (ISF) i sin rapport Utvecklingen av socialförsäkringsförmånerna under de senaste 30 åren från 2022. Sedan den senaste höjningen 2018 har priserna på hushållens basvaror såsom mat, boende, hushållsartiklar och bränsle skenat. Eftersom barnbidraget inte höjts i takt med att priserna ökat har barnbidraget återigen urholkats och barnfamiljerna har inte längre samma ekonomiska stöd av ersättningen. I april 2024 konstaterade Swedbank i en analys att barnbidraget endast täcker 25 procent av de nödvändiga kostnaderna för en 10-åring. Det kan jämföras med 28 procent förra året och 40 procent 2018. Swedbank konstaterar vidare att barnbidragets reala nivå inte varit lägre någon gång under de över 50 år som banken har följt hushållens ekonomi. [43] Barnbidraget behöver inflationsskyddas och dessutom höjas. Vänsterpartiet anser därför att barnbidraget bör öka med totalt 400 kronor per månad 2024 för att komma upp på en nivå så att barnbidraget återigen kan bidra till att täcka hushållens basala utgifter, och därefter bör barnbidraget prisindexeras så att inte dess värde på nytt urholkas i takt med inflationen. Vänsterpartiets förslag: Höj barnbidraget med 400 kronor per månad 2024. Prisindexera därefter barnbidraget. Kostnaden beräknas till 9,4 miljarder kronor 2024. Höj och reformera bostadsbidrag et Antalet hushåll som tar emot bostadsbidrag har halverats på 25 år. 1997 fick 8,2 procent av hushållen i Sverige bostadsbidrag, 2022 var det enbart 3,7 procent av hus ­ hållen som fick det. Detta beror på att både inkomsterna och hyrorna stigit sedan 1990-talet, men att inkomstgränsen för när hushåll är berättigade till bostadsstöd, samt taket för vilka hyror bostadsbidraget täcker, inte har följt med. Figur 25 Hushåll som fått bostadsbidrag 1997–2022, procent av alla hushåll Källa: Försäkringskassan. Fram till 1996 var både inkomst- och bostadskostnadsgränserna indexerade, men sedan dess krävs politiska beslut för att de ska hänga med inflationen och löneutvecklingen – beslut som sittande regeringar endast undantagsvis tagit. I dag betalar den absoluta majoriteten av mottagarna av stöd hyror som är betydligt högre än taket för bostads ­ bidraget, vilket gör att de kompenseras för en relativt liten del av hyreskostnaderna. Figur 26 Hyresnivåer och bostadskostnadsgränser, 1997 och 2023 Källa: SCB och Försäkringskassan, samt rapporten Hyresgästernas lägesrapport sommaren 2023. Som en effekt av att inkomstgränsen inte hållit jämna steg med inkomstutvecklingen är det allt färre som har så låga inkomster att de omfattas. År 1997 var nedtrappnings ­ gränsen för en vuxen med barn motsvarande 70 procent av medianinkomsten. Detta att jämföra med 40 procent år 2022. Bostadsbidraget kan aldrig kompensera fullt ut för en bristsituation på bostäder som trissar upp priserna på boende. Där behövs en aktiv bostadspolitik. Däremot fyller bostadsbidraget ett viktigt syfte i fråga om att se till att folk har råd med ett fullvärdigt boende. Med tanke på att många hushåll i Sverige har problem med att få vardags ­ ekonomin att gå ihop – ofta p.g.a. höga boendekostnader – har bostadsbidraget en mycket viktig roll att spela. Under covid-19-pandemin införde regeringen tillfälliga höjningar av bostadsbidraget efter påtryckningar från bl.a. Vänsterpartiet. Dessa gällde juli till december 2020 och motsvarande period 2021. Till följd av den höga inflationen infördes samma tillfälliga höjning under motsvarande period 2022. De tillfälliga höjningarna uppgick vid samtliga dessa tillfällen till 25 procent av storleken på det preliminära bostadsbidraget. Omkring 120 000 hushåll fick varje månad ett höjt bostadsbidrag med i genomsnitt omkring 750 kronor under de perioder höjningarna gällde. Genom budgetbeslutet för 2024 genomfördes ytterligare en förlängning av det tillfälligt höjda bostadsbidraget. Förlängningen gällde det första halvåret av 2024 och under den perioden fick mottagarna av bostadsbidrag 40 procent mer än deras preliminära bostadsbidrag. Höjningen innebär att tilläggsbidraget ökade till omkring 1 200 kronor i genomsnitt. Genom vårändringsbudgeten för 2024 förlängdes den tillfälliga höjningen av bostadsbidraget ytterligare ett halvår. Regeringen meddelade i slutet av augusti 2024 att den avser att förlänga tilläggs ­ bidraget till den 30 juni 2025, men att nivån sänks tillbaka till 25 procent av det preliminära bostadsbidraget. Sänkningen motiveras med: ”Inflationsbekämpningen har haft effekt och kampen mot den höga inflationen är nu vunnen. Inflationen beräknas vara på en fortsatt låg nivå.” Att inflationen gått ned betyder att prisökningstakten stannat av, inte att priserna sjunkit. De som har bostadsbidrag lever med mycket små resurser. Dessa resurser väljer regeringen att minska, samtidigt som priserna fortsatt är mycket höga och deras övriga inkomster inte stigit i samma takt. Istället prioriterar regeringen skattesänkningar till de med högst inkomster. Beskedet är också oro ­ väckande eftersom det kan uppfattas som ett steg mot att helt ta bort tilläggsbidraget, utan att stärka upp bostadsbidraget på något annat sätt. Vänsterpartiet har välkomnat det tillfälliga förhöjda bostadsbidraget, men hela tiden påtalat att bostadsbidraget behöver reformeras i grunden. Bostadsbidraget har urholkats under lång tid, vilket har resulterat i att färre har fått ta del av det och att det ersätter en mindre del av boendekostnaden. De tillfälliga höjningarna som gav en tillfällig lättnad för ekonomiskt hårt prövade grupper har därför varit nödvändig, men nu behövs en permanent höjning av bostadsbidraget. Dessutom bör ett höjt bostadsbidrag konstrueras så att andra inkomster, t.ex. försörjningsstöd, inte minskar i samma omfattning som bostadsbidraget ökar. Därför föreslår Vänsterpartiet en ny modell för bostadsbidraget, där bostadsbidrag faktiskt bidrar till att avlasta hushåll som har så låga inkomster att de behöver hjälp med boendekostnaden. Vi föreslår höjda gränser för inkomst- och boendekostnaden och att stödet inkomstindexeras fr.o.m. 2026. I och med att priset på boende ökat kraftigt är det rimligt att se till att fler grupper får ta del av stödet. Därför föreslår vi även att hushåll utan barn omfattas fr.o.m. 2025. Fullt utbyggt skulle förslaget innebära att 480 000 fler hushåll än i dag skulle få ta del av bostadsbidraget – totalt ca 670 000 hushåll. Som jämförelse beviljades 190 000 hushåll stödet år 2022, och 1997 var det 365 000 hushåll som beviljades stöd. Förslagets effekter redovisas närmare i tabellen nedan. Tabell 3 Effekter av höjt och reformerat bostadsbidrag Kategori Maximalt bidragsbelopp i dag Vänsterpartiets förslag Unga vuxna 1 300 kr/mån 3 250 kr/mån* Vuxna upp till riktåldern för pension Omfattas inte i dag 3 250 kr/mån* Hushåll med ett barn 3 400 kr/mån 5 600 kr/mån Hushåll med två barn 4 200 kr/mån 6 600 kr/mån Hushåll med 3-plus barn 5 200 kr/mån 7 850 kr/mån Källa: RUT, Försäkringskassan. *Från 2026. Vänsterpartiets förslag: Höj inkomst- och bostadskostnadsgränserna i bostadsbidraget och inkomstindexera dessa från 2025. Avräkningen av bostadsbidraget mot inkomster över inkomstgränsen hamnar på 30 procent i stället för 20 procent, golvet i hushållets bidrags ­ grundande bostadskostnader tas bort och 50 procent av bostadskostnaden är fortsatt bidragsgrundande. Höj storleken på det särskilda bidraget för hemmavarande barn till 2 100 kr/mån för ett barn, 2 700 kr/mån för två barn och 3 500 kr/mån för tre eller fler barn. Utöka stödet så att även personer utan barn kan söka bostadsbidrag fr.o.m. 2026. I vår modell kan man söka och beviljas bostadsbidrag fram till riktåldern för pension innan man omfattas av bostadstillägget för pensionärer. Avsätt 3,1 miljarder kronor 2025 och sedan 6,7 miljarder kronor 2026 och 7,1 miljarder kronor 2027 för reformen. Höj tak och ersättningsnivåer i socialförsäkringen Socialförsäkringarna har urholkats under flera års tid. Det gäller inte minst pensionerna och sjukförsäkringen, inkluderat arbetsskadeförsäkringen, men också flera av de ersättningar och bidrag som tillhör familjepolitiken. Den del av BNP som går till sjuk ­ försäkringen är den lägsta på över 40 år. [44] I stort sett hela besparingen har gjorts på dem som är sjuka. Inspektionen för socialförsäkringen (ISF) har analyserat utvecklingen av social ­ för säkringsförmånerna under de senaste 30 åren. [45] Inspektionen kom fram till att 14 procent av männen och 2,4 procent av kvinnorna hade inkomster över inkomsttaket i sjuk ­ penningen 1992. 2017 var motsvarande andelar 57,4 procent av männen och 37,8 procent av kvinnorna. För att stärka socialförsäkringens inkomstutjämnande effekt anser Vänsterpartiet att ersättningarna i den bör vila på ett antal principer som varierar beroende på typ av ersättning. Vänsterpartiet anser att de inkomstrelaterade ersättningarna, inkluderat tak och grundnivåer, ska inkomstindexeras på sikt. Inkomstindexeringen ska börja tillämpas från 2027, efter att vi höjt nivåerna i flera ersättningssystem. Kostnadsrelaterade ersättningar såsom barnbidrag och bostadsbidrag ska prisindexeras och fasta belopp ska endast användas undantagsvis. Vidare anser vi att ersättningsnivåer och tak bör utformas så att 80 procent av löntagarna får 80 procent av lönen i ersättning. Dessa principer vägleder Vänsterpartiets politik avseende tak och nivåer på ersättningar inom socialförsäkringen. Den 1 januari 2022 höjdes taket i sjukpenningen till 10 prisbasbelopp. Taket i sjukersättningen ligger på 8 prisbasbelopp, medan föräldraförsäkringen ligger på 10 prisbas ­ belopp och graviditetspenningen och den tillfälliga föräldrapenningen (vab) på 7,5 prisbasbelopp. Vänsterpartiet anser att taken i transfereringssystemen bör vara enhetliga och utformas så att 80 procent av löntagarna får 80 procent av lönen i ersättning. För att nå dit behöver taken höjas. Vänsterpartiet vill se en höjning av taken i samtliga delar av socialförsäkringen 2025. Cirka 800 000 personer beräknas få en högre individuell disponibel inkomst som en följd av förslaget. [46] Den offentligfinansiella effekten av förslaget innebär ökade kostnader med ca 0,7 miljarder kronor per år. Flera ersättningsnivåer inom sjukförsäkringen behöver höjas. Vänsterpartiet vill höja taket i sjukpenningen för arbetssökande från dagens 543 kronor per dag till 712 kronor per dag. Därefter bör det inkomstindexeras. Omkring 40 000 individer beräknas beröras av förslaget på så sätt att de får en ökad individuell disponibel inkomst år 2025. Den offentligfinansiella effekten av förslaget innebär ökade kostnader med 200 miljoner kronor 2025 och 300 miljoner kronor 2026 respektive 2027. [47] Vi vill också avskaffa bestämmelserna om sjukpenning på fortsättningsnivå så att den som har sjukpenning i över ett år fortsatt får 80 procent av SGI i stället för 75 procent som i dag. Omkring 100 000 personer beräknas få en högre individuell disponibel inkomst som en följd av förslaget 2025. Förslaget beräknas försvaga de offentliga finanserna med 600 till 700 miljoner kronor per år under den kommande mandatperioden. [48] Vänsterpartiet anser vidare att ersättningsnivån i sjuk- och aktivitetsersättningen bör höjas till 80 procent av antagandeinkomsten. Förslaget beräknas ge omkring 130 000 personer en högre individuell disponibel inkomst 2025. De offentliga finanserna beräknas under kommande mandatperiod försvagas med 2,7–2,8 miljarder kronor per år till följd av förslaget. [49] Vänsterpartiets förslag: Höj taken i föräldraförsäkringen (föräldrapenning och tillfällig föräldrapenning) och sjukförsäkringen (sjukpenning och sjukersättning) så att 80 procent av löntagarna får ersättning i relation till sin tidigare inkomst fr.o.m. 2024. Inkomstindexera tak och ersättningsnivåer i socialförsäkringen fr.o.m. 2027. Höj taket i sjukpenningen för arbetssökande till 712 kronor per dag och inkomstindexera det. Avskaffa bestämmelserna om sjukpenning på fortsättningsnivå så att den som har sjukpenning i över ett år fortsatt får 80 procent av SGI. Höj ersättningsnivån i sjuk- och aktivitetsersättningen till 80 procent av antagandeinkomsten. Avskaffa karensavdraget I ett läge där hushållen vänder på varje krona blir det kostsamt att stanna hemma när man är sjuk. För den som arbetar inom Kommunals avtalsområden, yrken där de anställda ofta utsätts för smitta, kostar varje sjuktillfälle omkring 1 000 kronor före skatt i karensavdrag. På ett år blir det i genomsnitt 3 000–6 000 kronor i uteblivna inkomster. En betydande summa för de allra flesta. Även sjuknärvaron kostar pengar, både för samhället och för individen. Den direkta kostnaden kommer i form av att smittspridningen ökar och fler riskerar att insjukna när anställda går till jobbet, trots att de egentligen borde vara hemma och bli friska. På sikt riskerar den som upprepade gånger är sjuknärvarande en sämre hälsa och ökad risk både för långtidssjukskrivning och förtida pension, enligt SHOP-studien vid Karolinska institutet. [50] En kostsam konsekvens både för den enskilda och för samhället i stort, och något som till stor del skulle kunna avhjälpas genom ett slopat karensavdrag. Sverige är i dag det enda landet i Norden som har karensavdrag. Tyvärr tyder inget på att det kommer att avskaffas. Under coronapandemin infördes en tillfällig ersättning för karensavdraget (karensersättning), tack vare Vänsterpartiet och flera pådrivande fackförbund. Denna ersättning är slopad sedan den 1 april 2022. S-regeringen tillsatte i mars 2022 en utredning för att se över karensavdraget och sjuklönen (dir. 2022:23). Utredningen lades ned av SD och den nya regeringen, och ersattes av en intern utredning inom Socialdepartementet. I december 2023 presenterade departementet sina slutsatser som bland annat innehöll ett förslag om att införa ett karenstak. Det innebär att karensavdrag inte ska göras om sådant avdrag har gjorts för en individ vid sex tillfällen under de senaste tolv månaderna. Karenstaket skulle ersätta det nuvarande allmänna högriskskyddet som innebär mot ­ svarande skydd för individer som haft fler än 10 karensavdrag under en tolvmånaders ­ period. Förslaget är långt ifrån tillräckligt och skulle ha liten effekt om det genomfördes. Ännu har regeringen inte agerat utifrån förslaget. Regeringens hantering av hela frågan tyder på att den inte kommer att lösa de uppenbara problem som finns. Vänsterpartiet anser att karensavdraget bör avskaffas snarast, för att underlätta för hushållen i det tuffa ekonomiska läge som råder och för att det med stor sannolikhet skulle bidra till en förbättrad folkhälsa. Vänsterpartiets förslag: Avskaffa karensavdraget; staten tar hela kostnaden på 5,2 miljarder kronor. Höj försörjningsstödet Hushållen med de minsta ekonomiska marginalerna är extra utsatta till följd av den höga inflationen. För att förbättra situationen för dessa hushåll och hjälpa dem igenom dessa svåra tider föreslår Vänsterpartiet att försörjningsstödet höjs generellt med 1 000 kronor per månad och hushåll. Vi vill också se en särskild satsning på barnfamiljer som innebär att försörjnings ­ stödet höjs med ytterligare 500 kronor per månad och barnhushåll, samt 200 kronor per månad och barn. Med anledning av detta ökar vi anslaget med 1,5 miljarder kronor 2025 och 1,6 miljarder kronor 2026 respektive 2027 till följd av den generella höjningen av försörjningsstödet och med ytterligare 391 miljoner kronor per år till följd av höjningen för barnfamiljer. Vänsterpartiets förslag: Höj försörjningsstödet med 1 000 kronor per månad och hushåll. Höj försörjningsstödet med 500 kronor per månad och barnhushåll samt 200 kronor per månad och barn. Höj inkomstpensionstillägget I regeringens budgetproposition för 2025 föreslås sänkt skatt för pensionärer. Det innebär 63 kronor lägre skatt per månad för en pensionär med medianinkomst. Den halva av pensionärskollektivet som har lägst inkomster får alltså mindre än 63 kronor per månad i sänkt skatt, till följd av regeringens förslag. Den som har pensions ­ inkomster på 63 000 kronor per månad eller mer får 262 kronor lägre skatt per månad. [51] Skattesänkningen kostar staten 2,4 miljarder kronor. Vänsterpartiet vill höja pensionerna genom att höja inbetalningarna till pensionssystemet och införa en s.k. gas. Det driver vi aktivt i pensionsgruppen. Vänsterpartiet gör andra prioriteringar än regeringen. Vi säger nej till regeringens skattesänkning och lägger istället pengarna på att höja pensionerna för de med låga pensionsinkomster. Vi menar att de som har arbetat ett långt yrkesliv med låga inkomster, inom exempelvis hemtjänsten, som behövt gå ned i arbetstid för att orka med eller ta hand om barn och anhöriga eller de som inte orkar arbeta till pensionsåldern bör få en högre pension. Därför föreslår vi höjd vi pension med 332 kronor per månad, före skatt (235 kr/mån efter skatt) för närmare en halv miljon pensionärer med allmän pension på mellan omkring 11 700 och 14 900 kronor per månad. Totalt höjer vi pensionerna för omkring 1 200 000 pensionärer genom ett höjt inkomstpensionstillägg med drygt 55 procent. [52] Förslaget belastar statens budget med 2,4 miljarder kronor, vilket alltså även är kostnaden för regeringens skattesänkning. Vänsterpartiets förslag: Höj inkomstpensionstillägget med 55 procent, till en kostnad av 2,4 miljarder kronor. Höj och stärk arbetslöshetsförsäkringen För att den som förlorar jobbet ska kunna få goda möjligheter att antingen ställa om eller hitta ett jobb som motsvarar ens kompetens behöver arbetslöshetsförsäkringen ge en rimlig ersättning. Vänsterpartiet menar att 80 procent av inkomsten är en rimlig nivå för att säkra inkomsttryggheten och omställningsförmågan för individen. Under pandemin genomförde regeringen flera tillfälliga förstärkningar av arbetslös ­ hetsförsäkringen. Bland annat höjdes ersättningsnivåerna, och arbetsvillkoret justerades så att fler kunde kvalificera sig för ersättning. De tillfälliga förstärkningarna av a ‑ kassan innebär att knappt 4 av 10 av de heltidsarbetande får 80 procent av sin tidigare lön i ersättning från a ‑ kassan. Genom budgetpropositionen för 2023 och proposition 2022/23:85 En fortsatt stärkt arbetslöshetsförsäkring permanentades de tillfälliga förstärkningarna av arbetslöshets ­ försäkringen. Det har av regeringen beskrivits som en satsning på arbetslöshetsför ­ säkringen, men i praktiken innebär det en fortsatt urholkning av ersättningsnivåerna. Eftersom golv och tak anges i nominella belopp och därmed varken följer pris- eller löneutvecklingen innebär det en årlig urholkning i takt med att lönerna stiger. Detta illustreras i figuren nedan. Figur 27 Andel löntagare som får 80 procent av sin tidigare inkomst från a-kassan Källa: SCB. Figur 27 visar hur stor andel av löntagarna som får 80 procent av sin tidigare inkomst i ersättning från arbetslöshetsförsäkringen. För de första hundra dagarna är det alltså drygt hälften av löntagarna som är försäkrade i den omfattningen och efter de första hundra dagarna rör det sig om ca 22 procent. De förstärkningar som genomfördes med anledning av pandemin synliggörs av att kurvorna pekar uppåt 2020. Som framgår av figuren minskade dock denna andel redan 2021 och ytterligare 2022 och 2023. Detta gör det svårt att beskriva regeringens förbättringar inom arbetslöshetsförsäkringen som några reella förbättringar. Vänsterpartiets mål är att 80 procent av löntagarna ska få 80 procent av sin tidigare lön vid arbetslöshet. Vi vill därför höja den högsta dagpenningen och grundbeloppet (tak och golv), indexera ersättningsbeloppen till löneutvecklingen, höja ersättningsnivån till 80 procent för hela ersättningsperioden samt för tid med aktivitetsstöd, förbättra kvalificerings- och ersättningsvillkoren och återinföra studerandevillkoret. Reformerna ska ske successivt enligt följande modell: 2025 permanentas de tillfälliga kvalificerings- och ersättningsreglerna som gällt under pandemin, och karensdagarna i a ‑ kassan avskaffas. Ersättningsnivån ändras så att den uppgår till 80 procent av den tidigare lönen under hela ersättningsperioden, även för dem med aktivitetsstöd. Taket i a ‑ kassan höjs för hela ersättningsperioden, även för dem med aktivitetsstöd så att 80 procent av löntagarna hamnar under det. Samma år höjs grundbeloppet och ersättningarna i aktivitetsstödet i relation med höjningen av taket. 2026 återinförs studerandevillkoret. 2027 inkomstindexeras ersättningsnivåerna i arbetslöshetsförsäkringen. De tillfälliga kvalificerings- och ersättningsreglerna som gällde under pandemin, och som permanentades genom budgetpropositionen för 2023, innebär att taket i a ‑ kassan uppgår till 1 200 kronor per dag under de 100 första dagarna och därefter 1 000 kronor per dag, samt att ersättning enligt grundförsäkringen uppgår till 510 kronor per dag och den tillfälligt lägsta nivån för grundbeloppet på 255 kronor bibehålls. Vänsterpartiets förslag om att taket i arbetslöshetsförsäkringen ska uppgå till en nivå som innebär att 80 procent av löntagarna har inkomster under det innebär att det höjs till 1 714 kronor per dag. Taket i grundförsäkringen höjs till 688 kronor per dag och grund ­ beloppet till 344 kronor per dag. Till följd av våra förslag får deltagarna i de arbets ­ marknadsåtgärder vi satsar på en högre ersättning. Vi underlättar därmed omställningen. Förslagen innebär att en medelinkomsttagare som varit arbetslös i över 100 dagar får drygt 4 000 kronor mer per månad. Den som har ersättning enligt grundförsäkringen får mellan omkring 2 000 och 4 000 kronor mer per månad. Vänsterpartiets föreslagna förstärkning av arbetslöshetsförsäkringen försvagar de offentliga finanserna med 6,3 miljarder kronor under 2025, 5,5 miljarder kronor under 2026 och 6,6 miljarder kronor under 2027. Att återinföra studerandevillkoret för samma period kostar 1 miljard kronor. [53] Vänsterpartiets förslag: Reformera a ‑ kassan enligt beskrivningen ovan. 8 Fortsatta nedskärningar i välfärden Behoven i välfärdstjänsterna såsom skolan, äldreomsorgen och vården varierar och utvecklas i takt med befolkningsökningen. Men vi har i Sverige inget system som säkerställer att resurserna ska motsvara behoven – snarare tvärtom. Kommunernas och regionernas kostnader ökar varje år, förutom i takt med befolkningsutvecklingen även i takt med pris- och löneökningarna. De generella statsbidragen är dock inte indexerade för att följa den automatiska kostnadsutvecklingen, vilket innebär att verksamheterna ute i kommunerna ständigt måste anpassas till det rådande kostnadsläget, i stället för till medborgarnas behov. I snitt har befolkningsökningen inneburit en kostnadshöjning med 1 procent per år och de totala priserna i regioner och kommuner har ökat med 3 procent per år mellan 2010 och 2024. Kostnadseffekten av prisökningarna blev mycket tydlig förra året (2023) då inflationen var historiskt hög – över 8 procent – och regeringen enbart tillförde kommunsektorn en bråkdel av vad den skulle behövt för att klara befintlig kvalitet och personal. Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) har visat att om de generella stats ­ bidragen sedan 2011 hade följt prisutvecklingen och befolkningsutvecklingen, så skulle de ha varit 15 miljarder kronor högre i år (2024), sektorsbidragen till sjukvården inkluderade. Detta ligger i linje med vad Vänsterpartiet föreslog i vår budgetmotion för 2024. [54] Nästa år minskar de generella statsbidragen, framför allt till följd av att sektorsbidragen från 2024 minskar kraftigt. För nästa år skulle statsbidragen behöva vara cirka 25 miljarder högre än i regeringens föreslagna budget. I diagrammet nedan syns skillnaden mellan beslutade generella statsbidrag och vad som skulle behövas för att värdesäkra statsbidragen för pris-, löne- och befolkningsökningar. Figur 28 Värdesäkrade och beslutade generella statsbidrag Miljarder kronor (y-axeln börjar på 100 mdkr kr) Källa: SKR, september 2024. Problemet att nominella statsbidrag successivt urholkas i takt med inflation och ökad befolkning har uppmärksammats av många. Indirekta krav på att bedriva samma verk ­ samheter till lägre kostnader innebär ett generellt effektiviseringskrav som osynliggör de politiska beslut som ligger bakom. I den senaste Långtidsutredningen föreslår professor Lars Calmfors i en bilaga [55] att statsbidragen ska kunna anpassas så att kommunsektorns totala intäkter med automatik kan finansiera en viss verksamhets ­ volym med oförändrad skattesats. Motivet är att dagens system faktiskt vilseleder medborgare om vad som är egentliga satsningar, vad som bara är bibehållen nivå och vad som faktiskt innebär nedskärningar trots att nya (men otillräckliga) medel tillförs. I en rapport från tankesmedjan Katalys lyfter författarna en enkel modell för att komma till rätta med smygnedskärningar i välfärden – ofta kamouflerade som ”effektiviseringar”. De föreslår en förändrad modell för redovisning av de generella statsbidragen under utgiftsområde 25 som ser ut enligt följande: Statsbidrag föregående budgetår ± behovsförändringar ± förändringar av priser och löner ± tekniska justeringar ± politiska prioriteringar = Statsbidrag budgetåret. Den ständiga underfinansieringen av kommunala och regionala verksamheter leder till en mycket hög arbetsbelastning, som i sin tur återspeglas i höga sjuktal. Sjukfrånvaron påverkar i nästa led vad välfärden kan leverera och innebär samtidigt en stor kostnad för samhället. Kommun- och regionsektorn har högst antal sjukskrivningsdagar per för ­ värvsarbetande av samtliga sektorer. Högst antal dagar år 2023 har kommunerna, med 13,3. Lägst antal dagar har privat sektor, med 8 dagar. Utvecklingen inom välfärds ­ sektorn visar en kraftig överrepresentation avseende kvinnors sjukskrivningsdagar jämfört med männens. Figur 29 Antal sjukskrivningsdagar per förvärvsarbetande och sektor Källa: Försäkringskassan. Den stressrelaterade ohälsan är en tydlig jämställdhetsfråga. Att de kvinnodominerade välfärdsyrkena ska ligga högst i sjukskrivningsstatistiken är ingen naturlag. Grund ­ problemet är obalansen mellan krav och resurser. Enligt en rapport från Facken i Välfärden uppgick kostnaden för sjukfrånvaron för anställda i kommun- och regionsektorn till 51,4 miljarder kronor år 2023. Den totala kostnaden för produktionsbortfall på grund av sjukfrånvaro ökade enligt samma rapport med över 50 procent, eller 17,9 miljarder kronor, mellan 2013 och 2023. [56] Vänsterpartiet har återkommande föreslagit att statsbidragen till kommuner och regioner ska indexeras för att försäkras mot kostnader som sektorn inte styr över och som drabbar alla på samma sätt. Detsamma gäller befolkningsökning och befolknings ­ sammansättning. I dag är det omöjligt för medborgarna att förstå om ökade statsbidrag motsvarar en nedskärning, oförändrad situation eller en real förbättring. Med en automatisk indexering skulle de politiska avvägningarna när det gäller välfärden bli tydligare. 8.1 Regionerna gör stora underskott 202 4 SCB:s prognos för regionernas budgetar för innevarande år visar att 20 av 21 regioner kommer att gå med underskott i år. Underskotten varierar mellan 2 och 11 procent av totala skatter och bidrag. [57] Totalt prognosticerar SCB att underskottet i regionerna blir 20 miljarder kronor 2024 – dvs större än vad SKR förutspådde i sin majrapport. Detta trots att två regioner har höjt skatten med sammantaget ca 3 miljarder kronor i år. Enligt uppskattningar från regionerna själva finns det behov av personalminskningar med sammanlagt 5 000 personer. Störst underskott gör Region Skåne (drygt 4 miljarder kronor, vilket innebär totalt 8 miljarder på två år). Här görs personalminskningen hittills genom naturliga avgångar. Det pressar dock personalen oerhört. Samtidigt råder total ­ stopp på hyrpersonal vilket totalt sett ger ett minskat antal vårdplatser, särskilt inom psykiatrin. Det innebär dessutom mindre kompetensutveckling. Region Östergötland förväntas göra ett underskott på 1,4 miljarder, 8 procent av intäkterna, och kommer att minska antalet anställda med ca 1 100 personer. Figur 30 Regionernas resultat efter finansiella poster 2024 Miljoner kronor, staplar vänster axel, procent av skatter och intäkter, punkter höger axel Källa: SCB, regionernas prognos från juni 2024. Kommunallagens krav att kommunsektorn ska leverera budgetar i balans samt leva upp till ”god ekonomisk hushållning” innebär att kommuner och regioner generellt bör sikta på att göra ett överskott på 2 procent av skatter och bidrag varje år. Enligt kommunallagen ska eventuella underskott återställas inom en treårsperiod. Detta gäller då under förutsättning att ett underskott inte kan täckas upp av en resultat ­ utjämningsreserv (RUR) eller om ”synnerliga skäl” föreligger. 8.1.1 Vårdgarantin efterlevs inte Enligt den lagstadgade vårdgarantin ska patienter kontakt med primärvården inom 0 dagar få en medicinsk bedömning inom tre dagar få ett förstabesök i den specialiserade vården inom 90 dagar få en operation eller annan åtgärd inom den specialiserade vården inom 90 dagar efter beslut om behandling. De första två garantierna uppfylldes i juli 2024 till 87 respektive 91 procent. När det gäller besök i den specialiserade vården och att få en operation eller annan åtgärd ser det dock sämre ut. Endast 65 procent fick ett förstabesök i den specialiserade vården inom 90 dagar i juli 2024, och 53 procent fick operation eller behandling inom 90 dagar efter beslut om det. Garantins efterlevnad har varierat något under det senaste året, men är i princip på samma nivåer som juli 2023. [58] I juli 2024 väntade drygt 160 000 personer på en operation i Sverige. De långa vård ­ köerna har lett till att allt fler sökt vård utomlands de senaste åren. Det handlar om cirka 1 300 resor för alltifrån cancerbehandlingar i Helsingfors till knäoperationer i Riga eller adhd-utredningar i Köpenhamn. I regel ansöker den som genomför resan om ersättning för kostnaderna i efterhand. Det innebär självklart en risk för den enskilde men framför allt att detta är en möjlighet för människor med relativt goda resurser. Dessutom innebär det att pengar som annars skulle ha använts inom den svenska sjukvården därmed går till utländska vårdföretag. [59] Enligt Socialstyrelsen saknades 2 230 vårdplatser inom somatisk vård och 50 inom intensivvård 2023. [60] Inspektionen för vård och omsorg (Ivo) inledde 2022 en tillsyn riktad mot 27 akutsjukhus. Vid tillsynen konstaterades flera allvarliga konsekvenser av den aktuella vårdplatsbristen. Bland annat att akutmottagningarna överbelastades, vilket resulterade i att patienter stannade kvar på akutmottagningarna i väntan på vårdplatser. Det finns exempel på dödsfall som kan knytas till bristen på vårdplatser. Det förekom både att läkare behövde skriva ut patienter innan de var medicinskt färdigbehandlade och att patienter inte skrevs in på vårdavdelning trots att läkaren bedömt att det fanns ett behov av inneliggande vård. Hälften av de granskade sjukhusen uppgav att de varje vecka tvingades skicka hem patienter trots att de medicinskt bedömts ha behov av att läggas in. Vid de uppföljande inspektionerna vid 24 sjukhus under våren 2023 framkom att personalen i stor utsträckning uppfattade att situationen på sjukhusen var oförändrat ansträngd. [61] 8.1.2 Personalen måste bli fler, inte färre En ökande befolkning medför att det krävs fler personer inom vård- och omsorgsyrkena för en bibehållen personaltäthet. Redan i dagsläget råder dock en omfattande brist inom flera välfärdsyrken. Enligt Socialstyrelsens bedömning av tillgång och efterfrågan på legitimerad personal i hälso- och sjukvården rapporterade samtliga regioner om brist på barnmorskor, specialistläkare och sjuksköterskor. [62] Figur 31 Antal regioner som rapporterade om brist inom hälso- och sjukvården 2022 Källa: Socialstyrelsen (2023), Nationella planeringsstödet. I Socialstyrelsens årliga arbetsmarknadsenkät har professionsförbunden tillfrågats om hur de ser på tillgången till personal idag och på fem års sikt för sina respektive professionsyrken. [63] Samtliga uppger att de bedömer att det idag råder brist på legitimerad personal, både i primärvård och specialiserad vård, och att bristen förväntas kvarstå eller öka på fem års sikt. Förbunden lyfter fram att bristande arbetsmiljö leder till att fler söker sig bort från den offentliga hälso- och sjukvården, i vissa fall till privat vård och i vissa fall till andra områden i samhället. För legitimationsyrken utöver läkare, tandläkare eller sjuksköterskor är trenden att söktrycket på utbildningarna går nedåt, enligt föreningarnas svar. Svårighet att locka unga till att studera till vissa yrken uppges bero på relativt låg lön, osäkra och ofördel ­ aktiga arbetstider som är svåra att kombinera med familjebildning samt få möjligheter till karriärutveckling. Många legitimationsyrken har även svårt att behålla befintlig personal, många gånger på grund av anledningarna listade ovan. 8.2 Kommunerna har mycket stora investeringsbehov SCB:s prognos för kommunerna för innevarande år visar att 175 (av 290) kommuner kommer att gå med underskott i år. [64] Totalt prognosticerar SCB att kommunerna gör ett nollresultat i år. Efter två år av strama ekonomiska förutsättningar vänder det 2025 och det samman ­ tagna resultatet i kommunerna blir återigen starkt. Det kan tyckas återhållsamt att räkna med en volymförändring motsvarande demografiska behovsförändringar i och med att kommunerna i budgetarbetet för 2025 kan hitta områden som fått stå tillbaka under ett par år och där behov av förstärkningar finns. Men många kommuner kommer att ha behov av att återställa underskott från 2023 och 2024, eller nå de mål om soliditet och resultat som finns under planperioden. Den svåra bemanningssituationen, i princip i hela landet, kommer att hålla tillbaka kostnadsökningen. Resultaten åren 2025–2027 blir ungefär i nivå med kommunernas genomsnitt de senaste tio åren, knappt 4 procent av skatter och bidrag. Fackförbundet Kommunal har i en rapport visat att det fattas minst 50 000 heltids ­ anställda inom välfärden för att uppnå en tillfredsställande bemanning. [65] Det handlar om kvalificerade och mycket viktiga arbeten som kräver stor kompetens och bör behandlas därefter. Enligt statistik från Kommunals senaste medlemsundersökning (2021) anser 37 procent av personalen i äldreomsorgen att bemanningen sällan eller aldrig är tillräcklig. Över en tredjedel av de svarande anser att den otillräckliga bemanningen utgör en risk för de äldre, minst någon gång i veckan. Knappt hälften, 45 procent av de svarande, anser att de dagligen har förutsättningar att ge en god omsorg och tillgodose de äldres individuella behov. [66] Många yrken, särskilt arbetaryrken, inom vård och omsorg har låga löner. Ungefär 80 procent av de anställda inom vård och omsorg är kvinnor. Enligt LO är arbetar ­ kvinnors löner 88 procent av männens. [67] En satsning på resurser för att förbättra villkoren inom vård och omsorg blir därför en mycket tydlig satsning på kvinnors löner, särskilt arbetarkvinnor. För att kommunsektorn ska lyckas med sin personalförsörjning krävs både stora utbildningssatsningar och betydande ansträngningar för att öka välfärdssektorns attraktivitet. Centralt i detta sammanhang är högre löner, ökad personaltäthet och förbättrad arbetsmiljö. Kommunernas resultatnivå framöver kan verka hög, men med denna följer även fortsatt mycket höga investeringsnivåer och därmed ett behov av höga resultat för att hålla tillbaka upplåningen. Självfinansieringsgraden av investeringar har i genomsnitt varit 76 procent under de senaste tio åren. När resultaten nu har fallit tre år i rad ökar istället behovet av extern finansiering, antingen via ökad upplåning eller försäljning av tillgångar. Närmare 90 procent av befolkningen i Sverige är anslutna till det kommunala vatten- och avloppsledningsnätet. Kommunerna tillhandahåller fler än 1 200 avloppsrenings ­ verk i syfte att hantera spillvatten, dagvatten och dräneringsvatten i ett hållbart avlopps ­ reningssystem. Ett fungerande vatten- och avloppssystem är grundläggande för en håll ­ bar samhällsutveckling och ett av FN:s 17 globala hållbarhetsmål. Investeringsbehoven i va-anläggningarna är mycket stora. En stor del av anläggningstillgångarna byggdes upp under 1950-, 60- och 70-talen. I många kommuner har de nu nått sin tekniska livslängd. När denna infrastruktur byggdes ut senast så ansvarade kommunerna i hög utsträckning för genomförandet men finansieringen delades relativt jämnt mellan stat och kommun ­ sektor. Nu ligger ansvaret nästan uteslutande på kommunerna. Detta innebär såväl att den kommunala låneskulden ökar – den del som härrör från va-investeringar utgör nu cirka 18 procent av den totala låneskulden (2022) – som att avgifterna för hushållen kommer att fortsätta öka. På senare år har taxorna ökat i historiskt snabb takt. Skillnaderna för kommunerna är mycket stora – det skiljer i snitt 1 300 kronor i månaden mellan den kommun med högst brukaravgifter och den med lägst. [68] Till skillnad från de skattefinansierade verksamheterna så finns inget utjämningssystem som skulle syfta till att utjämna kostnaderna baserade på strukturella faktorer. Vänsterpartiet anser därför att det är rimligt att staten står för en andel av dessa kostnader, delvis i form av ökade generella statsbidrag men även i form av den tillfälliga satsningen på Sverigejobb som beskrivs i avsnitt 9.2. På senare tid har dessutom frågan om va-systemets robusthet vid händelse av kris, höjd beredskap och kris aktualiserats. Regeringen har tillsatt en utredning som ska redovisa sitt resultat sista november i år (2024). 8.3 Ett återhämtningsstöd till välfärden Kommuner och regioner ansvarar för större delen av vår gemensamma välfärd – sjukvården, socialtjänsten, äldreomsorgen, skolan och barnomsorgen. Kommunsektorn har också en mycket stark självbestämmanderätt med självständigt politiskt system och självständig förvaltning. Den decentraliseringsmodell som utvecklats i Sverige är en av de mest långtgående i världen. Dock är stora delar av de områden som kommunsektorn ansvarar för reglerade i lag. Kommunsektorn är dessutom en del av vårt totalförsvar. Lagstiftaren och staten har ålagt kommunerna att uppfylla en rad åtaganden till jämlika villkor. I ett sådant decentraliserat system får statsbidrag en mycket viktig roll. Två huvudsakliga motiv föreligger för statsbidrag. Det första motivet baseras på en obalans mellan decentraliserade utgifter och intäkter. Denna obalans, som följer av att det finns en samhällsekonomisk vinst av att decentralisera offentliga utgifter samtidigt som de samhällsekonomiska kostnaderna vid beskattning ofta är lägre på central nivå, gör att staten måste bidra till finansieringen av kommunerna. Det andra motivet baseras på en obalans mellan kommunerna. Denna obalans beror på att kommunerna har olika skattebaser och olika utgiftsbehov och därför olika förutsättningar att på egen hand klara verksamheten. Staten måste se till att det sker en utjämning mellan kommunerna. Det finns dock ingen garanti för att denna ansvarsfördelning består. I takt med att befolkningen ökar och kostnaderna med den så riskerar kommuner och regioner få stå för en allt större del av finansieringen. Att värdesäkra statsbidragen framstår därför i dagsläget som en av de viktigaste strukturreformerna. Hela kommunsektorn behöver långsiktiga förutsättningar för att bedriva det välfärdsarbete som är så centralt för oss alla. Det handlar också om att skapa transparens kring de förutsättningar som staten bidrar med till kommuner och regioner. Detta är dock en reform som i dagsläget inte har majoritet i riksdagen. Regeringen föreslår ingen höjning av de generella statsbidragen till nästa år. De minskar därmed samtidigt sektorsbidraget från 9 till 2 miljarder kronor. Detta är långt ifrån vad kommunsektorn behöver i form av generella statsbidrag för att uppfylla sina åtaganden, för stora investeringsbehov och för att förhindra fortsatta nedskärningar. Vänsterpartiet menar att kommuner och regioner behöver kompenseras för år av åtstramande budgetkrav och nedskärningar, när verksamheterna ute i kommunerna ständigt måste anpassas till det rådande kostnadsläget i stället för till medborgarnas behov. Det krävs långsiktiga förutsättningar att bygga upp och bedriva en god vård och omsorg. Vänsterpartiets förslag: Inför ett återhämtningsstöd till välfärden. Vi föreslår 20 miljarder kronor mer i generella statsbidrag än regeringen för 2025. Detta bör fördelas med 50 procent till kommunerna och 50 procent till regionerna. Återhämtningsstödet bör kvarstå till dess att vi har skapat en stabil och långsiktig finansiering av kommunsektorn. Inför en ny resursfördelningsmodell: utred en indexering av statsbidragen så att de kan följa såväl befolknings- som prisutvecklingen. Förstärk sektorsbidraget till hälso- och sjukvården Sjukvården är den del av välfärden som drabbats hårdast av regeringens neddragningar de senaste åren och har störst behov av tillskott. För att kunna rikta det statliga stödet till vården, där behoven är som störst, föreslår Vänsterpartiet en förstärkning av sektors ­ bidraget till hälso- och sjukvården. Vänsterpartiet vill tillföra ytterligare 5 miljarder kronor, utöver de 2 miljarder kronor som regeringen föreslår för 2025. Hur behoven kommer att se ut 2026 och 2027 vet vi inte säkert idag. Därför återkommer vi i kommande budgetmotioner med preciseringar av våra föreslagna förstärkningar av välfärden. Sektorsbidraget innebär att regionerna själva beslutar över hur resurserna används, varför stödet går att likna vid ett generellt statsbidrag till hälso- och sjukvården. Det är regionerna som är bäst lämpade att besluta över vilka satsningar som behöver prioriteras i respektive region. Större resurser, med stor flexibilitet för regionerna att förfoga över, är också en nyckel för att öka jämlikheten inom vården. Generellt sett är primärvården den del av vårdkedjan som är i störst behov av upp ­ rustning i landets regioner. För att primärvården ska kunna utgöra basen i vårdkedjan och fungera på ett tillfredsställande sätt krävs en rad förändringar och åtgärder som regeringen inte har förmått att gå vidare med. Primärvården måste rustas upp och tillgängligheten behöver förbättras avsevärt. För att nå dit och för att klara uppdraget på ett tillfredsställande sätt saknas det framför allt resurser. De knappa resurserna innebär en ansträngd arbetsmiljö för de som arbetar i primärvården. Arbetsmiljön behöver förbättras och arbetstiden förkortas. Utan personal som erhåller goda arbetsvillkor och en god arbetsmiljö kommer det inte att vara möjligt att förverkliga en upprustning av primärvården. Riksrevisionen har granskat de prestationsbundna insatserna för att korta vårdköerna, även kallade kömiljarder. Riksrevisionen konstaterar att satsningen inte har haft någon tydlig, långvarig effekt på väntetiderna. [69] Flera aspekter av kömiljarderna har snarare försämrat effekten, som att de inte tar hänsyn till regionernas olikheter. Regionernas incitament att vidta åtgärder har även försvagats av att kömiljarderna inte tar hänsyn till relativ förbättring, vilket gjort att regioner som redan låg bra till belönats. Dessutom menar Riksrevisionen att kömiljarderna riskerar att leda till undanträngning av andra vårdinsatser till förmån för insatser för att korta köerna, men att det inte varit möjligt att belägga detta kvantitativt på grund av bristande statistik. Vänsterpartiet har under en längre tid varit kritiskt mot de prestationsbaserade kömiljarderna för att de inte kortar vårdköer, inte höjer kvaliteten i vården och inte går att förena med målet om en jämlik vård. Vi anser att satsningen bör avskaffas i sin helhet och resurserna tillföras hälso- och sjukvården genom ökade sektorsbidrag och ökade generella statsbidrag. Vänsterpartiets förslag: Vänsterpartiet avsätter 5 miljarder kronor mer än regeringen i sektorsbidrag till sjukvården 2025. Vänsterpartiet avskaffar kömiljarderna och avvisar därmed regeringens förslag till anslag på totalt 7 480 miljoner kronor 2025 för prestationsbundna insatser för att korta vårdköer. Glesbygdstillägg inom sjukvården I glest befolkade regioner är det dyrare att bedriva sjukvård på grund av de långa avstånden. Det är svårare och dyrare att i glesbygd bygga upp sjukvårdsenheter för att kunna erbjuda invånarna en rimlig tillgänglighet till vård. Som en följd av det har människor i glesbygdskommuner långt sämre hälsa än genomsnittet, medan boende i rika kommuner runt storstäderna har bättre hälsa. [70] Detta är en konsekvens av marknadslogikens intrång inom sjukvården: Tillgången och användningen är som störst där flest och friskast människor finns. För att säkra tillgången till vård även i glest befolkade områden krävs att vi solidariskt via skattesystemet tillför nödvändiga resurser. Som kompensation för geografiska förhållanden har begreppet glesbygdsmedicin vuxit fram. Det innefattar en rad kunskapsområden och metodutveckling som syftar till att kompensera för avståndsproblematik och upprätthålla den bredare kompetens som är nödvändig då befolkningsunderlaget är litet och avstånden stora. Vård i glesbygd omfattar alla slags sjukdomar, olycksfall, symptom och tecken på ohälsa i en befolkning. Att jobba i glesbygd kräver bred medicinsk kunskap med tillämpning i öppenvård, slutenvård och hemsjukvård. Därutöver fordras ingående kunskap om de sociala, psykologiska, ekonomiska, existentiella och samhällsstrukturella villkor som gäller för människor i glesbygd. Det betyder ett utvecklat och fördjupat närvårds ­ koncept. Vänsterpartiet vill använda det kommunala utjämningssystemet för att stärka sjukvården i regioner som har en liten befolkning med stora geografiska avstånd. Resurserna utbetalas då direkt och finansieras helt av staten – utan att någon annan region får minskat anslag. Vården kommer alltid att vara mer kostnadskrävande i glesbygden, därför måste våra gemensamma resurser fördelas efter de förutsättningarna. Vänsterpartiets förslag: Vi avsätter 1 miljard kronor i form av generellt statsbidrag för ett glesbygdstillägg inom sjukvården. Öka tillgång till psykologisk behandling En fungerande stöttning och vård av psykiska besvär kan avsevärt minska lidandet och ibland helt bota en person från psykisk ohälsa. Ändå är psykiatrin ett av sjukvårdens mest eftersatta områden. Fokus ligger ofta på korta behandlingar och tillgången på vård är ojämn mellan regionerna. Ofta får även behövande betala själva vid besök hos privata psykoterapeuter. Vänsterpartiets utgångspunkt är att förebyggande och tidiga insatser behöver kombineras med en adekvat vård som är tillgänglig och jämlik över hela landet. Därför måste möjligheter till psykologisk behandling kraftigt öka. I Sverige har Region Skåne möjliggjort användningen av längre behandlingar om 25 sessioner på regionens bekostnad. Vänsterpartiet menar att detta borde vara ett erbjudande i samtliga regioner. Förslaget innebär att individuellt anpassad psykologisk behandling erbjuds inom primärvården genom remiss, för att på sikt bli en del av regionernas reguljära verksamhet. Endast aktörer som inte är vinstdrivna ska kunna omfattas av för ­ slaget. Vi tillskjuter resurser för detta 2025, 2026 och 2027. I grunden handlar detta arbete om att likställa den psykiska och den somatiska vården och befästa invånarnas rätt till båda. I ett välfärdssamhälle ska inte psykisk stöttning och vård vara en klassfråga. Vänsterpartiets förslag: Möjliggör en längre, individuellt anpassad psykologisk behandling inom primärvården genom remiss. Reformera tandvården Tänderna är en del av kroppen och tandvården bör på sikt ingå i sjukvården. Alla ska ha råd att ha bra tänder, inte bara de som kan betala dyra behandlingar. Sedan tandvårds ­ marknaden avreglerades har priserna stigit kraftigt. De höga kostnaderna för under ­ sökning och behandling gör att de som tjänar minst besöker tandläkaren mer sällan eller tvingas att avstå från tandläkarbesök. Personer med väldigt låga inkomster har ingen nytta av dagens högkostnadsskydd eftersom det bara gäller kostnader över 3 000 kronor och endast halva kostnaden ersätts. Det har bidragit till att tandhälsa har blivit en klass ­ markör. Undersökningar visar att sviktande munhälsa påverkar individens förutsättningar på exempelvis arbetsmarknaden. [71] Det är även dokumenterat att olika yrken leder till ojämlikheter, såsom att industriarbetare som jobbar natt har en sämre munhälsa. [72] Vänsterpartiets reformplaner för tandvården i Sverige syftar till ökad jämlikhet, förbättrad tillgänglighet och en bättre generell tandhälsa i befolkningen. En god tandhälsa förebygger allvarlig infektionssjukdom med risk för hjärt-kärlsjukdomar och allvarliga tandsjukdomar samt behandlar vanligt förekommande tandbesvär i syfte att lindra smärta eller för att öka funktionalitet. Trots tydliga utfästelser från Sverigedemokraterna om progressiva tandvårds ­ reformer går politiken nu i helt fel riktning. Sverigedemokraterna och regeringen vill sänka åldersgränsen för fri tandvård från 23 till 19 år och slopa det dubbla tandvårds ­ bidraget för personer mellan 23 och 29 år. Reformerna infördes tack vare Vänsterpartiet 2019 och har ökat jämlikheten i munhälsa och tillgängligheten till tandvård för unga vuxna. Många unga vuxna kommer att sluta besöka tandvården i förebyggande syfte när de inte längre har tillgång till avgiftsfri tandvård. I budgeten för 2025 aviserar regeringen och Sverigedemokraterna ett förstärkt högkostnadsskydd för de som är 67 och äldre. Hur det ska utformas är ännu oklart, men det är tydligt att Sverigedemokraterna sviker det svenska folket avseende tandvården. Vänsterpartiet vill gå mycket längre. Vi vill införa ett verkligt högkostnadsskydd inom tandvården. Det skulle ge en betydande fördelningspolitisk effekt. Vårt förslag liknar kostnadsfördelningen inom hälso- och sjukvården. Förslaget innebär att 100 procent av patientens kostnader skulle subventioneras över 1 400 kronor per 12-månadersperiod. [73] Patienternas andel av tandvårdskostnaderna i det statliga tandvårds ­ stödet skulle sjunka från 63 procent till 33 procent med denna reform. Den beräknade kostnaden för reformen utifrån när den är genomförd fullt ut 2027 är 7,2 miljarder kronor. [74] För att möjliggöra för tandvården att ställa om och genomföra satsningen i praktiken ska den införas den första januari 2025 och trappas upp över en treårsperiod. Det innebär: 2025 – högkostnadsskydd över 2 200 kronor – kostnad 4,9 miljarder kronor 2026 – högkostnadsskydd över 1 800 kronor – kostnad 6 miljarder kronor 2027 – högkostnadsskydd över 1 400 kronor – kostnad 7,2 miljarder kronor. Vinsterna med reformen är många. Ett enhetligt system som är lättförståeligt och väl etablerat hos befolkningen, likt det som gäller inom hälso- och sjukvården, ger sannolikt en hög acceptans. Tandhälsa skulle genom denna reform bli en del av den universella svenska välfärdsmodellen. Fördelningseffekten är god eftersom patientandelen av avgiften för tandvård minskar och den skattefinansierade delen ökar. Vänsterpartiets förslag: Tandvård bör jämställas sjukvården. Vi vill därför likställa tandvårdens hög ­ kostnadsskydd med det för övrig hälso- och sjukvård med en beräknad kostnad på 7,2 miljarder kronor jämfört med dagens system som trappas upp över en treårs ­ period. Reformen införs från den 1 januari 2025 och trappas upp stegvis. Vi avsätter 4,9 miljarder kronor för ändamålet 2025. Stärk socialtjänsten Som en konsekvens av en ökande ojämlikhet och ett djupt rotat klassamhälle lever många barn och vuxna i social utsatthet i Sverige. All form av utsatthet ska så långt det går förebyggas, men när problem uppstår ska samhället kunna bistå med skydd och stöd. Socialtjänsten medarbetare utför i dag på individuell nivå ett arbete långt utöver vad som kan förväntas. Ändå räcker de inte till. Den ständiga resursbrist som präglar socialsekreterares vardag leder till att det inte är möjligt att leverera den sociala service som regler, bestämmelser och i vissa fall lagar reglerar. Under de senaste åren har förväntningarna på socialtjänsten ökat till följd av en otryggare omvärld, ett hårdare samhällsklimat och försämrade levnadsvillkor för många grupper i samhället. Vi ser ökade skillnader i skolan och svårare ekonomiska förut ­ sättningar för många familjer, vilket i sin tur har bidragit till grov kriminalitet där barn både är offer och förövare. Obalans mellan krav och resurser, tillsammans med desinformation har lett till minskat förtroende för socialtjänsten. Behoven av stöd och hjälp ökar, samtidigt som allt fler socialchefer beskriver det som svårare att klara av socialtjänstens uppdrag med befintliga resurser. I socialchefsundersökningen 2020 ställde fackförbundet Vision för första gången frågor till socialchefer om kommunernas ekonomiska situation och dess konsekvenser inom det socialpolitiska området. I denna undersökning svarade en stor andel av social ­ cheferna att de inte hade tillräckliga resurser för att upprätthålla rättssäkerhet och kvalitet. 2023 hade läget förvärrats enligt samma undersökning. Över hälften av socialcheferna svarar att de har svårt att ge insatser individen har rätt till. [75] De verksamhetsområden som sticker ut och som har påverkats särskilt negativt av kommunernas ekonomiska förutsättningar är äldreomsorgen och stöd till barn och unga. Tidningen Socionomen ställde inför 2024 frågor om den ekonomiska situationen till kommunernas socialförvaltningar. Nästan 40 procent svarade att de inte skulle kunna upprätthålla socialtjänstens dåvarande nivå på service till medborgarna och ytterligare 30 procent visste inte om de skulle klara av det. Att kunna upprätthålla dåvarande servicenivå innebär inte nödvändigtvis att alla invånarnas behov skulle vara tillgodo ­ sedda. Bland de dryga 30 procent som svarade att de kunde bibehålla dåvarande nivå angav flera kommuner att de redan inte gav all den service till invånarna som behövs. Flera personer som Socionomen intervjuar jämför med 90-talskrisen, som satte djupa spår i socialtjänsternas verksamhet. En rad undersökningar som genomförts visar att en stor andel av personalen inom socialtjänsten upplever att de inte kan uppfylla lagkraven och tvingas tumma på kvaliteten eftersom resurserna inte är tillräckliga. Ytterligare en konsekvens av resursbristen är att socialtjänsten och äldreomsorgen har svårt att både behålla och rekrytera personal. Det förebyggande arbetet – som av regeringen och många andra bedömare pekats ut som avgörande för att vända utvecklingen med ungdomskriminaliteten – beskrivs som extra utsatt till följd av underfinansieringen. [76] Det sociala arbetet måste därför utvecklas på bred front. Samtidigt finns behov av att rikta särskilda insatser för att stärka arbetet med barn och unga i riskgrupp. Alla barn och unga ska ha samma möjligheter till en bra uppväxt, där kriminalitet aldrig ska kunna ses som en lösning på tillvaron. För att barn och unga ska kunna få stöd tidigt måste socialtjänstens medarbetare bli fler och ha möjlighet att arbeta proaktivt. Det handlar exempelvis om att i högre grad kunna fokusera på uppsökande arbete och att motivera familjer att våga ta emot stöd. En ökad tillgänglighet och tillit mellan familjer och socialtjänsten är därför en viktig del för att socialt arbete överhuvudtaget ska kunna utföras. Socialtjänstens barn- och ungdomsvård utgör en stor del av kommunernas individ- och familjeomsorg. Samtidigt är situationen ansträngd och de ekonomiska resurserna små. Vänsterpartiet anser att socialtjänsten ska ha de resurser som krävs för att fullgöra sina skyldigheter gentemot barn och unga, för att genomföra utredningar, för att följa upp insatser och inte minst för att ha tid att etablera kontakt och prata med barn och unga. I dag läggs allt mindre tid på samtal och allt mer på myndighetsutövning och kontroll för socialarbetare. De bör i stället få möjlighet att i högre grad fokusera på uppsökande, förebyggande arbete och att motivera familjer att våga ta emot stöd. Socialtjänsten ska vara tillgänglig och välkomnande för barn, unga och deras föräldrar. Insatser ska om möjligt utformas tillsammans med familjen och med barnets bästa i fokus. Det är därför viktigt att socialtjänsten får resurser för att arbeta offensivt och med kompensatoriska åtgärder för att på det viset ge alla barn och unga chans till jämlika livsvillkor. [77] Regeringen beskriver det som att de gör en riktad satsning på brottsförebyggande arbete med 80 miljoner kronor till förebyggande insatser mot gängkriminalitet till nästa år. I själva verket är detta en nedskärning från de 250 miljoner som lagts på detta i år. Vänsterpartiet föreslår en satsning på totalt 350 miljoner per år på förebyggande insatser mot gängkriminalitet – 270 miljoner mer än regeringen 2024. Vänsterpartiets förslag: 1 miljard kronor riktad till socialtjänstens arbete med barn och unga i riskgrupp. 8.9 Vänsterpartiets satsningar på kommunsektorn Tabell 4 Vänsterpartiets satsningar på kommunsektorn Diff. mot regeringen, mnkr 2025 2026 2027 UO9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg Förstärkt sektorsbidrag sjukvården 5 000 Nej till kömiljarder −7 480 −4 275 −4 675 Ökad tillgång till psykologisk behandling 700 700 700 Stärk socialtjänsten 1 450 1 450 1 450 Glesbygdstillägg sjukvård 1 000 1 000 1 000 UO16 Utbildning Stärk fritidshem i utsatta områden 250 250 250 Kraftigt förstärkt personaltäthet i elevhälsan 1 000 2 000 4 000 Mindre barngrupper i förskolan 500 1 000 2 000 Nej till akutskolor −200 −200 −200 Stärk vuxenutbildningen 300 30 30 Inför barnskötarlyft 250 500 500 UO17 Kultur Stärk kulturskolan 100 100 100 Stärk biblioteken 210 210 210 Särskild satsning parasport 175 200 210 Idrott utsatta områden 250 250 250 Nej till nedskärning studieförbunden 250 350 500 Stärk folkhögskolorna 360 360 360 UO22 Kommunikationer Utökat investeringsstöd för kollektivtrafik 4 000 1 500 1 500 UO25 Allmänna bidrag till kommuner Generella statsbidrag; bibehållen personaltäthet* 20 000 30 000 30 000 Satsning på brottsförebyggande arbete 200 200 200 Sverigejobb 3 000 7 000 10 000 Investeringsstöd samhällsfastigheter 1 800 1 800 1 800 Summa kommuner 19 355 29 960 36 120 Summa regioner 13 760 14 465 14 065 Summa totalt 33 115 44 325 50 185 * Fördelningsnyckeln för de generella statsbidragen föreslås ändras så att kommunerna och regionerna får 50 procent vardera. 9 En aktiv arbetsmarknadspolitik Vänsterpartiets politik strävar mot full sysselsättning. Med full sysselsättning menar vi att alla som vill och kan arbeta ska ha ett arbete som det går att försörja sig på. Ingen ska behöva gå arbetslös annat än under korta perioder och sysselsättningsgraden ska vara tillräckligt hög för att finansiera en generös offentlig välfärd. Vänsterpartiet vill återupprätta den aktiva arbetsmarknadspolitiken. Det kräver större satsningar på aktiva åtgärder som rustar och höjer de arbetssökandes kompetens, liksom att de myndigheter som berörs kan fokusera på det område de är bäst på. Vi föreslår en förändring av Arbetsförmedlingens verksamhetsområde liksom en ny arbetsmarknads ­ politisk insats som kombinerar arbetslöshet inom bygg och anläggning med de stora kommunala investeringsbehov som finns inom samma område. 9.1 En fungerande arbetsförmedling Arbetslösheten är hög och fortsätter att öka. I slutet av augusti var drygt 360 000 personer inskrivna som arbetslösa, vilket är cirka 29 000 fler än för ett år sedan. Det motsvarar en arbetslöshet på totalt 6,8 procent enligt Arbetsförmedlingens sätt att beräkna arbetslösheten. [78] För att rusta de arbetslösa att ta de jobb som finns och de nya jobb som växer fram krävs en aktiv arbetsmarknadspolitik. Det förutsätter i sin tur en fungerande arbetsförmedling. Idag präglas Arbetsförmedlingen av stora brister. Vänsterpartiet har återkommande tillfört ökade resurser till Arbetsförmedlingen, men det ensamt är inte tillräckligt. Den omfattande reformeringen av Arbetsförmedlingen, som ursprungligen bygger på januariavtalet, har varit minst sagt olycklig. Det står klart att myndigheten med nuvarande förutsättningar inte klarar av sitt uppdrag – att förmedla arbete till människor som är arbetslösa. För att komma till rätta med Arbetsförmedlingens brister krävs åtgärder både på lång och på kort sikt. Vänsterpartiet föreslår i denna budgetmotion ett antal akutåtgärder för att komma till rätta med nuvarande brister inom myndigheten. Arbetsförmedlingen ska finnas tillgänglig i hela landet för att garantera att alla medborgare ges ett likvärdigt stöd oavsett var man bor. Myndigheten ska fokusera på att rusta de arbetssökande och matcha dem mot de jobb som finns och växer fram. Verksamheten ska bedrivas i offentlig regi utan vinstintresse. Vänsterpartiets förslag: Genomför en förändring av Arbetsförmedlingen enligt beskrivningen nedan – stoppa kaosprivatiseringen av Arbetsförmedlingen och säkerställ närvaro i hela landet. Höj Arbetsförmedlingens förvaltningsanslag med 2 miljarder kronor 2025 och därefter 3 miljarder kronor för 2026 respektive 2027. Öka anslaget för arbetsmarknadspolitiska program och insatser med 2 miljarder kronor 2025 och därefter 3 miljarder kronor 2026 respektive 2027. Stoppa kaosprivatiseringen av Arbetsförmedlingen En stor del av den svenska arbetsmarknadspolitiken bedrivs i praktiken av privata aktörer. Som exempel upphandlar Arbetsförmedlingen matchningstjänsten Rusta och matcha från omkring 150 leverantörer. [79] I juli 2024 deltog drygt 66 000 personer i tjänster utförda av leverantörer. Det nuvarande systemet är upplagt för oseriösa aktörer som ser en möjlighet att tjäna pengar på arbetslösa. Det finns också en uppenbar risk att arbetssökande som står långt från arbetsmarknaden får sämre möjligheter till stöd. SKR har gjort en kartläggning av tjänsten Rusta och matcha som visar att de som står längre från arbete varken får mer eller annat stöd än övriga. Individer med funktionsned ­ sättning som medför nedsatt arbetsförmåga får till och med mindre stöd än andra. [80] Dessutom är det sannolikt att fristående aktörer väljer att enbart etablera sig på orter med ett tillräckligt befolkningsunderlag. Det finns också exempel på hur myndighetens stöd utnyttjas av organiserad brottslighet. Vänsterpartiet vill se ett stopp för privata aktörer i arbetsmarknadspolitiken. 9.1.2 Säkerställ lokal närvaro i hela landet Arbetsförmedlingen ska finnas i hela landet för att garantera att alla medborgare ges ett likvärdigt stöd oavsett var man bor. Mellan slutet av 2018 och 2024 minskade antalet kommuner med fast bemannade kontor från 172 till 81. [81] Mellan 2018 och 2024 minskade antalet arbetsförmedlare på myndigheten med ca 31 procent, från 7 710 till 5 320 personer. [82] För att lösa närvaron har man numera en modell där arbetsförmedlare kan resa in till kommuner för att ta emot fysiska besök med arbetssökande på Statens servicecenter eller kommunens lokaler. Närvaron av arbetsförmedlare och möjligheten till fysiska möten måste vara lika oavsett var i landet man bor. Digitala lösningar ska vara en möjlighet, inte det enda sättet. För att utan dröjsmål säkerställa närvaron av arbetsförmedlare i hela landet bör antalet arbetsförmedlare som arbetar på Statens servicecenter eller liknande öka drastiskt. Det förändrade arbetssättet innebär att behovet har förändrats något, men vi bedömer att antalet i ett första steg bör öka med 1 200 personer. Därför höjer vi myndighetens förvaltningsanslag. 9.1.3 30 000 i arbetsmarknadsutbildning Många av dem som är arbetslösa idag saknar den utbildning och kompetens som efterfrågas på arbetsmarknaden. Samtidigt råder det brist på arbetskraft i många branscher. Behoven av utbildning, och andra former av arbetsmarknadspolitiska program och insatser som rustar de arbetslösa att ta de jobb som finns och de nya som växer fram, är omfattande. Trots detta har regeringen skurit ner på anslaget. Idag satsar regeringen omkring 7 miljarder på arbetsmarknadspolitiska program och insatser. Detta kan jämföras med 2018 då den dåvarande S-MP-regeringen satsade 13 miljarder kronor. Givet de omfattande behoven av aktiv arbetsmarknadspolitik (med fokus på utbildnings ­ i nsatser) bör anslaget höjas. Arbetsmarknadsutbildning leder i hög utsträckning till arbete och ger långsiktigt positiva effekter på deltagarnas arbetsinkomster. Trots det har antalet deltagare i arbets ­ marknadsutbildning minskat de senaste åren. Fler arbetslösa ska ges möjlighet att delta i arbetsmarknadsutbildning. På sikt bör målet vara 30 000 personer i arbetsmarknads ­ utbildning. Samtidigt bör kvaliteten på utbildningarna förbättras och i högre grad än i dag riktas mot bristyrken. 9.1.4 Ge Arbetsförmedlingen möjlighet att allokera sina anslag Idag kan inte Arbetsförmedlingen allokera sina anslag utefter faktiska behov. Det bidrar till att insatser ges till fel person, i fel omfattning och i fel tid. Om nya behov uppstår eller om en åtgärd visar sig fungera sämre än planerat kan inte pengarna flyttas. Det är ineffektivt. Låt istället myndigheten allokera sina anslag utefter vad man bedömer ger de bästa arbetsmarknadspolitiska effekterna! Det minskar avståndet mellan arbetsmarknadens behov och den förda politiken. 9.1.5 Ge Arbetsförmedlingen möjlighet att erbjuda arbetsmarknadsutbildning som finns inom yrkesvux Finanspolitiska rådet har gett regeringen rekommendationen att låta Arbetsförmedlingen få möjlighet att erbjuda arbetsmarknadsutbildning som finns inom yrkesvux. Det skulle dels bidra till att öka antalet utbildningsplatser, dels förbättra den könsmässiga balansen inom den gymnasiala yrkesutbildningen för arbetslösa. Vänsterpartiet instämmer i rådets rekommendation. 9.1.6 Ge Arbetsförmedlingen möjlighet att stoppa möjligheten att överklaga tilldelningsbeslut inom arbetsmarknadsutbildningen Av de arbetsmarknadstjänster som Arbetsförmedlingen upphandlade 2014–2017 var det omkring en tredjedel som överprövades. [83] Det leder till långa processtider som i sin tur leder till minskade möjligheter att anpassa utbildningsutbudet efter arbetsmarknadens föränderliga behov. Utdragna processer hämmar både omfattningen och träffsäkerheten på utbildningsutbudet. Vi vill ge Arbetsförmedlingen befogenhet att stoppa möjligheten att överklaga tilldelningsbeslut inom arbetsmarknadsutbildningen för att öka utbildningarnas omfattning. 9.2 Sverigejobb Behovet av kommunala infrastrukturinvesteringar är stort. Det finns nu starka skäl att tidigarelägga kommunala och regionala investeringar för att dämpa arbetslösheten och förstärka konjunkturen. Det hindras dock av situationen i de kommunala ekonomierna. Den pressade ekonomiska situation som råder riskerar snarare att leda till att nöd ­ vändiga investeringar skjuts på framtiden. Det är självklart att den löpande verksam ­ heten prioriteras, men problemet är att det byggs upp en underhålls- och investerings ­ skuld i kommuner och regioner. Under goda tider, när kommuner och regioner har råd att börja betala av denna skuld, går också privat sektor för full fart. Då finns en risk för snabbt stigande priser om konkurrensen om befintlig arbetskraft är stor, vilket kan fördyra projekten. Det är därför fördelaktigt om det offentligas investeringar är kontracykliska, dvs. ökar i sämre tider. När privat sektor går för fullt igen kan då de offentliga investeringarna i stället plana ut något. Det skulle långsiktigt innebära lägre investeringskostnader och över tid också en lägre arbetslöshet. Det förutsätter dock att staten bidrar till att ändra dagens logik och ger kommuner och regioner förutsättningar att tidigarelägga sina investeringar. Just nu är ett utmärkt tillfälle att börja betala av den befintliga bygg- och anläggnings ­ skulden inom offentlig verksamhet. Målet är att tidigarelägga offentliga investeringar som annars skulle skjutas upp på grund av det ansträngda ekonomiska läget. Det handlar t.ex. om renovering av skolor och förskolor, anläggningsarbeten för nybygg ­ nation, reinvesteringar i va-infrastruktur, klimatanpassningar i den fysiska miljön och avbetalning av underhållsskulden för det kommunala vägnätet. Vi föreslår en modell som innebär att staten går in och tar hälften av investerings ­ kostnaden för planerade projekt som utförs mellan 2025 och 2027. En del av stödet kan konstrueras så att kommuner kan ansöka om stöd hos MSB på samma sätt som i dag, men omfattningen – såväl ramen som inriktningen – bör vara betydligt större. En central förutsättning är att den planerade verksamheten ägs och drivs i offentlig regi. Genom ett anbudsförfarande kan sedan privata aktörer vara med och realisera investeringen. Detta ska kombineras med en ny arbetsmarknadspolitisk insats kallad Sverigejobb , riktad till arbetslösa med kompetens inom bygg och anläggning. Modellen innebär en form av anställningsstöd där staten tar 80 procent av kostnaderna för anställningen. Villkoret ska vara 100 dagar i arbetslöshet och en utbildning inom bygg och anläggning eller motsvarande kvalifikationer. Befinner man sig i arbetslöshet har man företräde till anställning. De ska i likhet med vid andra subventionerade anställningar ha fulla rättigheter och lön som andra anställda. Vi beräknar att investeringsbehoven i ett första steg kan uppgå till 20 miljarder kronor per år. Om allt detta kommer till stånd skulle det innebära att staten står för 10 miljarder kronor. Om dessa investeringar tidigareläggs så kan det bidra till en syssel ­ sättningsökning med 25 000 personer – vilket skulle kunna ge en tydlig sänkning av arbetslösheten. Vi föreslår en upptrappning av förslaget under tre år. Vänsterpartiets förslag: Investera 3 miljarder kronor till Sverigejobb 2025 och därefter 7 miljarder kronor 2026 och 10 miljarder kronor 2027. 10 Förskola, skola och högre utbildning Sverige står inför mycket stora samhällsutmaningar, inte minst när det gäller skolan. Barns och ungas psykiska ohälsa har kraftigt försämrats under de senaste åren och allt fler unga dras in i kriminalitet. Förskolan och skolan är helt centrala skyddsfaktorer för dessa problem och det är då avgörande att skolan får de resurser och förutsättningar som behövs. Som det ser ut nu går skolväsendet redan på knäna och det påverkar både lärarna och barnen/eleverna. Kommunernas ekonomiska situation har länge varit sådan att de anpassat sin verk ­ samhet utifrån de ekonomiska begränsningar de tvingas leva med. En undersökning gjord av Sveriges Lärare visar på långtgående nedskärningar bland de anställda. Så stor andel som 70 procent svarar att de upplever en sämre ekonomisk situation i år än 2023. [84] I minst två av tre kommuner uppges att det sker nedskärningar i för- och grundskolan. En av fem lokalföreningar rapporterar att flera lärartjänster i grundskolan försvunnit och 15 procent att lärarstyrkan inom förskola minskat med flera tjänster. Nedskärningarna drabbar i första hand annan skol- och förskolepersonal än just lärare, men innebär i sin tur en ökad belastning på lärarna och sämre förutsättningar för en fungerande verksamhet. För samtliga skolformer svarar en majoritet av lokalföreningarna att de helt eller delvis anser att de ekonomiska resurserna som ställs till verksamhetens förfogande inte är tillräckliga för att klara målen. Allra högst andel är det i grundskolan där fler än åtta av tio föreningar svarar att resurserna är otillräckliga. [85] Sammantaget visar rapporten på att resurserna inte räcker för att nå målen. Resultat från Skolledarenkäten 2023 visar att 64 procent av rektorerna i grundskolan har beskrivit att de under året kommer att vara tvungna att genomföra besparingar som påverkar elevernas möjlighet att nå målen för utbildningen. I samma undersökning svarar endast 10 procent av skolledarna att det finns tillräckliga resurser till extra anpassningar och särskilt stöd för de barn och elever som har behov av det. [86] Arbetsmiljöverkets senaste undersökning visar att lärare i hög grad upplever hög arbetsbelastning och att deras arbete är fysiskt och psykiskt påfrestande. [87] Trots att förskolans och skolans roll för att minska samhällsproblemen understryks gång på gång så säkerställer inte regeringen att det finns tillräckligt med resurser för verksamheterna inom skolområdet: förskolan, grundskolan, fritidshemmen, gymnasie ­ skolan, vuxenutbildningen och folkhögskolorna – alla vittnar om att det krävs besparingar. Vänsterpartiet föreslår i denna budgetmotion att de generella statsbidragen ska öka kraftigt 2024 och i takt med inflation, löner och befolkningens tillväxt i olika åldersgrupper de kommande åren. Ökade generella statsbidrag till kommuner är den plattform som krävs för att verksamheterna ska få arbetsro för att skapa en långsiktigt trygg, demokratisk och produktiv utbildningssektor. Utöver detta har Vänsterpartiet ett antal förslag som ska öka personaltätheten i förskolan och stärker elevhälsan, samt främjar deltagandet i förskola och fritidshem. Vi föreslår dessutom mer resurser till forskning, folkbildning, kulturskolan och idrotten. 10.1 Fler vuxna i förskolan Förskolan ska lägga grunden för resten av livet, och personalen ska ha tiden och kompetensen att ge alla barn det stöd de behöver för att kunna utvecklas utifrån sina förutsättningar. För Vänsterpartiet är det viktigt att värna barnen. Rätten till en bra förskola för alla barn är en självklarhet. Bra barnomsorg är också en förutsättning för att kvinnor och män ska kunna förvärvsarbeta på lika villkor. Inom förskolan löper dock personalen större risk att drabbas av stressrelaterade sjukdomar jämfört med andra yrkesgrupper på arbetsmarknaden. Det riskerar att drabba barnens utveckling. Barnen har rätt till en bra verksamhet och personalen har rätt till en god arbetsmiljö. I en ekonomiskt orolig tid ser vi hur kommunerna tvingas dra ner på resurser, samtidigt föds det färre barn i Sverige vilket gör att man i många kommuner tvingas skära i verksam ­ heten på grund av besparingar och lägga ned förskolor för att det inte finns tillräckligt med barn för att fylla dem. 1990-talskrisen innebar en kraftig försämring av personaltätheten. Personalen i förskolan har blivit färre. Rektorerna har blivit färre, även måltidspersonal och vakt ­ mästare. Idag är det ca 40 procent av personalen som jobbar i förskolan som helt saknar någon form av utbildning för arbete med barn. I Sverige är varannan barngrupp för stor (54 procent) i förhållande till Skolverkets rekommendationer. Genomsnittlig grupp ­ storlek har gått från 14,4 barn (1990) till 15,2 barn (2022). För att höja kvalitén i förskolan föreslår Vänsterpartiet därför en reglering av barngrupperna genom att likt Norge reglera hur många barn det får vara per anställd. Max 3 barn per vuxen för barn upp till och med 3 år och max 5 barn per vuxen i grupperna med barn som är 4–5 år. Samtidigt föreslås barngruppernas storlek regleras till max 12 barn i grupperna med barn under 3 år och max 15 barn i grupperna med barn över 3 år. Förslaget innebär även att staten ska ta det ekonomiska ansvaret för att hålla detta, inte kommunerna. En lagstiftning kring personaltäthet behöver tas fram och träda i kraft i kombination med det kompetenshöjande Barnskötarlyftet. I budgeten avsätter vi medel för en stegvis ökad personaltäthet. För att förskolan ska kunna utvecklas och rekrytera mer personal krävs det en utveckling av de olika yrkesrollerna. Därför föreslås att Vänsterpartiet ett riktat barnskötarlyft. En utbildningssatsning som liknar Äldreomsorgslyftet. Personalen får kombinerat med arbete utbilda sig till barnskötare. Många har lång erfarenhet och kommer att kunna validera sina kunskaper och tillgodoräkna sig delar av utbildningen. Som en del av detta är det också viktigt att skydda yrkestiteln barnskötare. Titeln barnskötare bör reserveras för personer med en examen från barn- och fritids ­ programmet eller med motsvarande utbildning/yrkespaket på komvux. En skyddad yrkestitel höjer statusen på yrket och i förlängningen kvaliteten i verksamheten. Vänsterpartiets förslag: 1–3-åringar: max 3 barn/vuxen och 12 barn/grupp. 4–5-åringar: max 5 barn/vuxen och 15 barn/grupp. Kostnad 500 miljoner 2025. Vänsterpartiet vill också se ett riktat barnskötarlyft, i likhet med det som genomförts inom äldreomsorgen. Kostnad 250 miljoner 2025. Kraftigt förstärkt elevhälsa De allra flesta barn och unga i Sverige mår bra, men långt ifrån alla. Allt fler drabbas av psykisk ohälsa. Vänsterpartiet menar att skolan i hela sin verksamhet måste verka för att bevara och främja elevernas hälsa och för att stödja eleverna om de trots förebyggande insatser mår dåligt, fysiskt eller psykiskt. Det handlar inte bara om att det ska finnas fungerande skolhälsovård, utan också om att skolan ska ge kunskap om hälsa. Forskning visar att individernas hälsa är beroende av faktorer som kön, klass, etnicitet, sexuell läggning med mera. Exempelvis visar forskning att hos elever som sökt till yrkesförberedande program i gymnasieskolan förekommer psykosomatiska besvär i mycket större utsträckning än bland elever som sökt studieförberedande program. Dessutom visar forskning att flickor har psykosomatiska besvär dubbelt så ofta som pojkar. Sådana besvär är också dubbelt så vanliga hos pojkar med utlands ­ födda föräldrar än hos dem med svenskfödda föräldrar. Elevernas hälsa ska uppfattas som en fråga för hela skolan, inte bara för den enskilde eleven. Skolan får inte blunda för att hur verksamheten organiseras och miljön utformas påverkar elevernas hälsa. Organiseringen kan bidra till elevers ohälsa, såväl psykiskt som fysiskt. Om en elev har hög frånvaro, svårigheter i skolarbetet, svårigheter i sociala relationer etc. ska orsaker även sökas i skolan som helhet, inte åtgärdas genom att ogiltig frånvaro skrivs in i ordningsomdömen eller betyg. För att skolsköterska, kurator och psykolog ska kunna ingå i det förebyggande arbetet måste de finnas närvarande i skolverksamheten. Elever ska enkelt och omedel ­ bart kunna komma i kontakt med dem, lärare ska kunna få handledning och dessa yrkes ­ grupper kan vid behov ingå i arbetslagens arbete. Alla barn och unga ska få det stöd och den vård de behöver och likvärdigt oavsett var i landet de bor. Vänsterpartiet föreslår därför att personaltätheten inom elevhälsan byggs ut kraftfullt genom ett reglerat tak på antal elever per respektive yrkesgrupp. Utgångs ­ punkten är vad de olika professionerna anser är rimliga nivåer. Vänsterpartiet föreslår: Inför ett nyckeltal för elevhälsa vid varje skolenhet. Kostnad 1 miljard 2025. Främja ökat deltagande i förskola och fritidshem I Skolinspektionens stora utvärdering av förskolan var den övergripande slutsatsen att kvaliteten varierar alltför mycket. [88] Det är allvarligt eftersom förskolans kompensatoriska uppdrag blir påtagligt i en samhällsutveckling med ökad skolsegregation och socio ­ ekonomiska skillnader. En samstämmig forskning visar att en förskolas möjlighet att vara utjämnande är avhängigt av dess kvalitet. Allra störst betydelse har det för barn från ekonomiskt och socialt utsatta förhållanden. [89] Vänsterpartiet anser att alla barn i Sverige ska erbjudas likvärdig tillgång till för ­ skola. Eftersom förskoleavgiften kan utgöra ett hinder för hushåll med små resurser vill vi genomföra en riktad sänkning av den. Förslaget innebär att det införs ett fribelopp om 20 000 kronor per månad och att den nuvarande gränsen för när maxtaxan börjar gälla höjs med 20 000 kronor per månad. Fribeloppet gör att den nuvarande nivån på max ­ taxan inte påverkas. Liknande modell tillämpas redan i dag i flera kommuner, exempel ­ vis Skellefteå. [90] Förslaget skulle innebära att hushåll med inkomster upp till 20 000 per månad inte betalar någon avgift alls. Hushåll med inkomster mellan 20 000 och 74 800 kronor får sänkt avgift och hushåll med inkomster över 74 800 kronor per månad får samma avgift som i dag. Tabell 5 Skillnad förskoleavgift per månad i kronor Hushållsinkomst [91] 1 barn 2 barn 3 barn 19 000 570 950 1 140 29 000 600 1 000 1 200 39 000 600 1 000 1 200 49 000 600 1 000 1 200 59 000 402 670 804 69 000 102 170 204 79 000 0 0 0 Till följd av förslaget får omkring 320 000 hushåll sänkt förskoleavgift. Det kostar staten omkring 1,4 miljarder kronor per år. [92] Fritidshemmen är en del av en samlad skoldag och ska därför hålla lika hög kvalitet som skolan. Många barn börjar och slutar sin dag på fritidshemmet. Fritidshemmen har också en viktig roll vad gäller informellt lärande. För att främja jämlikhet och jämställd ­ het är det viktigt att uppmärksamma skillnader i nyttjandet av fritidshem. Det kan röra sig om föräldrarnas utbildning, födelseland, civilstånd och även bostadsort. Barn till högutbildade går betydligt oftare på fritidshem än barn vars föräldrar har kortare utbildning. Dessutom vet vi att barn i ekonomiskt utsatta hushåll deltar i mindre utsträckning i organiserade fritidsaktiviteter. Detsamma gäller barn med ensamstående föräldrar, varav de flesta är kvinnor, barn i arbetarhushåll och barn vars föräldrar är födda utomlands. För dessa barn är rätten till bra fritidshem än viktigare. För att fler barn ska kunna ta del av fritidshemmens viktiga verksamhet föreslår Vänsterpartiet att ett fribelopp införs för fritidshemsavgiften så att de med låga inkomster betalar en lägre avgift än i dag, enligt samma utformning som för förskolan. Tabell 6 Skillnad fritidshemsavgift per månad i kronor Hushållsinkomst [93] 1 barn 2 barn 3 barn 19 000 380 570 760 29 000 400 600 800 39 000 400 600 800 49 000 400 600 800 59 000 268 402 536 69 000 68 102 136 79 000 0 0 0 Till följd av förslaget får omkring 260 000 hushåll sänkt fritidshemsavgift. Det kostar staten omkring 650 miljoner kronor per år. [94] Precis som inom förskolan behövs personalförstärkningar och staten behöver gå in med mer resurser som fördelas efter behov. Det skulle förbättra möjligheterna att bedriva en meningsfull verksamhet med hög pedagogisk kvalitet. Vänsterpartiet vill se en särskild satsning på ökad personaltäthet där behoven är som störst. För det avsätter vi 250 miljoner kronor per år. Vänsterpartiets förslag: Inför ett statligt finansierat fribelopp i förskoleavgiften. Inför ett statligt finansierat fribelopp i fritidshemsavgiften. En statligt finansierad satsning på ökad personaltäthet där behoven är som störst. Högre utbildning: universitet och högskola Universitet och högskolor ska enligt lagen ägna sig åt utbildning, forskning, att sam ­ verka med samhället och att resultaten kommer samhället till del på ett produktivt sätt. Det är viktigt för att skapa välstånd och ett öppet och demokratiskt samhälle. Nuvarande resursfördelningssystem för högre utbildning har funnits i 30 år. I dag får utbildningarna en finansiering som styrs av en prislapp där olika utbildningar får olika anslag. Vänsterpartiet menar att dessa prislappar behöver ses över och finansierings ­ systemet göras om så att finansieringen följer högskolans och utbildningarnas behov och förändringar i kostnader. I väntan på en mer genomgripande förändring föreslår Vänsterpartiet en höjning av samtliga prislappar med 1 000 kr per helårsstudent. Genom forskning skapas ny kunskap. Denna kunskap är viktig för att utveckla ekonomin, skapa arbetstillfällen, förbättra välfärden och skapa ett ekologiskt och socialt hållbart samhälle. Forskning behövs även för att utsätta vårt samhälle för kritisk granskning i syfte att utveckla demokratin och kultur- och samhällslivet. Därför behövs ett ökat stöd till den fria forskningen. Vänsterpartiet stödjer en sammanhållen forskningspolitik och står bakom ambi ­ tionerna om en mer jämställd akademi. Styr- och resursutredningens resonemang om forskningsmedel tydliggjorde att lärosätenas anslag för forskning behöver öka. Vi vill avsätta ytterligare 500 miljoner kronor per år från 2025 till forskning, genom en för ­ stärkning av basanslagen. Denna satsning är inte styrd eller riktad utan används på de sätt som lärosätena anser mest lämpligt. Vänsterpartiet vill se ett avskaffande av hyrpersonal i vården från 2027. Det är helt centralt att ett sådant stopp kombineras med andra åtgärder från staten för att säkra personalförsörjningen inom vården. Vi föreslår därför ett tiopunktsprogram för att avskaffa hyrpersonal i vården, med en särskild satsning på Norra sjukvårdsregionen och även glesbefolkade regioner. Förslaget beräknas kosta staten omkring 400 miljoner kronor 2025. Om merkostnaden för hyrpersonal beräknas vara omkring 30 procent (enligt SKR:s bedömning) skulle besparingen beräknat på kostnaderna för 2023 mot ­ svara ca 3 miljarder kronor. [95] På Gazaremsan har under det senaste året alla universitet bombats sönder. Det är en del i vad många kallar ”educide”, när en krigförande part medvetet bombar lärosäten och skolor för att på så sätt slå sönder utbildningssystemet. I Norge har man valt att aktiv engagera sig i att möjliggöra studier för palestinska studenter och under hösten 2024 kommer de första 10 medicinstudenterna till Oslo. Norge visar att det går att göra saker för att stötta utbildningssektorn i Gaza redan nu. Vänsterpartiet vill se att även Sverige stöttar studenter från Palestina genom att avsätta 20 miljoner till stipendier för studenter från Palestina. Vänsterpartiets förslag: Avsätt 500 miljoner kronor extra till forskning genom förstärkning av basanslagen 2025. Höjd ersättning till alla högskoleutbildningar, kostnad 320 miljoner 2025. Avsätt 500 miljoner kronor extra till forskning genom förstärkning av basanslagen 2025. Utöka läkarutbildningen med 500 platser åren 2025–2030. Fokus ska ligga på Norra sjukvårdsregionen, så att antalet examinerade läkare där på sikt kan öka från dagens 190 till 350. Utöka sjuksköterskeutbildningen snarast med 1 000 nya utbildningsplatser med fokus på Norra sjukvårdsregionen, så att antalet examinerade sjuksköterskor 2025 kan öka från 600 till 800. Den totala kostnaden beräknas bli 250 miljoner kronor, för båda utbildningarna. Skriv av studieskulderna för vårdutbildad personal som väljer att bo och arbeta i glesbefolkade regioner. Varje år ska en tiondel av studieskulderna skrivas av, så att hela studieskulden är avskriven efter 10 års tjänstgöring. Den totala kostnaden för nya studiemedel samt avskrivningar beräknas bli 115 miljoner kronor. Stötta fler palestinska studenter genom stipendier för studier i Sverige. Kostnad 20 miljoner. Stöd till folkbildningen Folkbildningen är en viktig plattform för människors möjlighet till bildning och utveckling under hela livet. Den stärker demokratin och människors möjlighet att delta i samhället. Vänsterpartiet avvisar regeringens stora sänkning av stödet till studieförbunden. Studieförbunden fyller en unik roll i svensk utbildning och når ut till fler och är bredare. De är för många en första kontakt med det svenska föreningslivet och en väg in i sam ­ hället. Vänsterpartiet väljer därför att tvärtemot regeringen öka statsbidraget och satsar 350 miljoner kronor mer än regeringen på studieförbunden år 2025. I folkbildningssammanhang har folkhögskolorna en alldeles särskild roll i fråga om att erbjuda utbildning för dem som saknar grundskole- eller gymnasieutbildning, och ett viktigt mål är att utjämna utbildningsklyftor och att höja utbildningsnivån generellt i samhället. Folkbildningen möjliggör också att människor kan ta del av kultur, skapa kultur och verka inom kulturen oavsett var i landet man bor. Folkbildningsanslaget har ingen lön- och prisuppräkning och har därför urholkats över tid. Folkhögskolan har heller inte ingått i Lärarlyftet. Samtidigt är en allt större andel av deltagarna i behov av särskilt stöd. Läget på landets folkhögskolor blir mer och mer akut och Vänsterpartiet vill därför se ett förstärkt bidrag per årsplats. Vi föreslår en ökning av anslaget med 160 miljoner kronor jämfört med regeringens förslag 2025. Folkhögskolan fyller också en viktig roll vid hög arbetslöshet såsom läget är idag. Man är bra på att nå dem med kort utbildning som står långt från arbetsmarknaden. Idag ser vi ett ökat tryck på antalet sökande och behovet av dessa utbildningssatsningar är därför stort. Vänsterpartiet föreslår en särskild satsning med 2 000 extra platser på folkhögskola 2025–2027. För ändamålet avsätter vi 220 miljoner kronor år 2025. Asylsökande och de flyktingar från Ukraina som inte haft rätt att läsa sfi har erbjudits insatserna Svenska från dag 1 och Vardagssvenska genom studieförbunden. Studie ­ förbunden bedömer att det här är grupper som fortsatt behöver mycket stöd. Vi beklagar att regeringen tagit bort den tidigare riktade satsningen för asylsökande och vissa nyanlända långt från arbetsmarknaden. Vänsterpartiet föreslår att ett nytt riktat stöd för särskilda folkbildningsinsatser för asylsökande och vissa nyanlända invandrare införs och avsätter 106 miljoner kronor år 2025 för detta. Vänsterpartiets förslag: Stärk folkbildningen med 886 miljoner kronor per år med start år 2025. Idrott för alla Vänsterpartiet vill se en höjning av det generella anslaget till idrotten. Barns och ungdomars deltagande i idrott har blivit en klassfråga. Det påverkar både rätten till en meningsfull fritid och rätten till fysisk och psykisk hälsa. Det finns en tydlig koppling mellan låg socioekonomisk status och ohälsa. För Vänsterpartiet är det mycket ange ­ läget att utjämna dessa växande klyftor bland barn och ungdomar. Idrottande, i förening, spontant med vänner eller på egen hand, har stor potential att ge människor glädje, välmående och ett socialt sammanhang. När klyftor, utanförskap och social otrygghet ska bekämpas är därför idrotten en mycket viktig aktör. Det behövs pengar för att föreningarna ska kunna upprätthålla sin verksamhet när mycket blivit dyrare. I slutänden blir det medlemmarna i föreningen som får betala via ökade deltagaravgifter, vilket riskerar att utestänga ännu fler barn. En höjning av det generella anslaget till idrotten möjliggör en satsning på idrott i svaga områden. Kommunerna behöver skapa nya platser för idrott och renovera slitna och trasiga idrottsytor runt om i landet. Om detta ska bli verklighet måste krafttag tas. Många kommuner står inför stora behov av nybyggda eller ombyggda idrottsytor men få har erfarenhet av att bygga nya hallar och risken är stor att man inte tänker nytt och för framtidens idrottande. Vänsterpartiet har länge efterfrågat en svensk funktion liknande den danska nationella instansen för ändamålet, Lokal- och anläggningsfonden, som bistår med såväl finansiellt stöd som processtöd från arkitekter och andra experter till kommunerna. Nu har det äntligen blivit verklighet i och med bildandet av Center för idrotts- och friluftsanläggningar, som ska stötta kommuner och föreningar med kunskap. Vänsterpartiet menar dock att detta center, likt det danska, också måste få en budget för att kunna bidra med nationellt ekonomiskt stöd till de lokala byggprojekten och avsätter medel för ändamålet under det generella anslaget till idrotten. Vi vill även se en ökad ekonomisk satsning riktad specifikt till parasporten. Samhället måste kunna garantera allas rätt till motion och föreningsidrott och parasporten är en viktig del i det. Vänsterpartiets förslag: Stärk idrotten för alla med 425 miljoner kronor med start år 2025. 11 Ekonomisk politik för en rättvis grön klimatomställning Vi befinner oss i en klimatkris. Möjligheten att begränsa uppvärmningen till 1,5 grader enligt Parisavtalets målsättning minskar dramatiskt. Förra året blev det varmaste året som uppmätts och medeltemperaturen ligger redan nu mycket nära gränsen på 1,5 grader. Det är helt nödvändigt att omställningstakten ökar kraftigt, och att de globala utsläppen minskar drastiskt. Tyvärr har regeringen tillsammans med Sverigedemokraterna helt övergivit klimatambitionerna för Sverige. Genom siffertrixande och ett ensidigt fokus på kärnkraft försöker man slingra sig ur sitt ansvar. För att Sverige ska nå de mål som är bundna till det nationella klimatpolitiska ramverket samt klimatåtaganden inom EU krävs ett åtgärdspaket under nuvarande mandatperiod med kraftig politisk kursändring. Regeringens och Sverigedemokraternas budget saknar helt den typen av konkreta åtgärder. Vänsterpartiets klimat- och miljöpolitik tar sin utgångspunkt i att samhället behöver ställa om på ett omfattande, skyndsamt och strukturerat vis för att uppnå klimatmålen och undvika en klimatkatastrof. Många av de nödvändiga förändringarna av vår produktion och konsumtion behöver genomföras de närmaste tio åren. Om omställningen ska lyckas behöver den ske med en tydlig folklig förankring för de genomgripande förslag som behöver komma till. Därför kan och bör inte klimat ­ politiken frikopplas från frågor om sysselsättning, välfärd och regional utveckling. På mycket kort tid behöver omställningen av vår konsumtion och produktion sättas i centrum av samhällets utveckling och den ekonomiska politiken. Politiken har alltför länge satt sin tilltro till marknadens krafter i hopp om att klimat ­ omställningen ska hanteras utan det aktiva samhällets inblandning. Men marknaden kan inte lösa kritiska systemfrågor. Det går exempelvis inte att bygga elbilar om det inte finns tillräckligt med laddstolpar eller en utbyggd förnybar elproduktion och nät ­ kapacitet. Konsumtion som är fossilfri måste också initialt kunna utvecklas utan det grundläggande marknadskravet på lönsamhet. Det helhetsansvaret kan bara det offentliga ta och när det inte görs hålls nödvändiga förändringar tillbaka. Sammantaget gör det att införandet av ny teknik går alldeles för långsamt och mycket av utsläpps ­ minskningarna i praktiken måste tas via beteendeförändringar och minskad konsumtion, en strategi som både riskerar att möta stort motstånd och dras med betydande ineffek ­ tivitet. Ett annat lika viktigt skäl är att pris på koldioxid – koldioxidskatt – har en regressiv effekt. Höginkomsttagare som konsumerar mer (och bidrar med större utsläpp) betalar förvisso mer i kronor men som andel av inkomsten blir effekten mindre än för låg- och medelinkomsttagare. Det innebär att effekten blir att marknaden skapar mest undan ­ trängning av konsumtion hos de hushåll som redan i dag har lägst utsläpp och inte heller kan bibehålla sin konsumtion med hjälp av minskat sparande. 11.1 En investeringsplan för grön omställning Med en annan politik skulle Sverige ha goda förutsättningar att nå de nödvändiga klimatmål som vi har åtagit oss att leva upp till. Genom gemensamma ansträngningar och ett aktivt samhälle som investerar i klimatet och miljön kan vi åstadkomma en verkligt meningsfull och effektiv klimatomställning. Vänsterpartiet vill ta sikte på en klimatpolitik som är strukturerad, omfattande och folkligt förankrad. För att klimat ­ omställningen ska bli verkningsfull måste hela samhället och alla delar av ekonomin ställas om. Genom investeringar på 700 miljarder kronor vill vi de kommande tio åren se till att klimatomställningen accelereras på det sätt som efterfrågas av bl.a. Klimatpolitiska rådet. Med Vänsterpartiets föreslagna investeringar kommer Sverige att ta reella steg mot att bli världens första fossilfria välfärdsland. Vi går från ord till handling och föreslår en omställningspolitik som kommer att märkas i alla delar av vårt samhälle. Redan nästa år behöver samhället dels genomföra viktiga klimatinsatser, såsom att kraftigt sänka biljettpriserna i kollektivtrafiken och stärka järnvägsunderhållet, dels inleda ett strukturerat arbete inför vår tids stora investeringsåtagande. Vänsterpartiet föreslår att en klimatinvesteringsmyndighet inrättas som ges i uppdrag att planera, samverka och strukturera det gröna investeringsprogram som vi vill sjösätta. Vänsterpartiets klimatinvesteringspaket: Investera 490 miljarder kronor över tio år i en stärkt transportinfrastruktur med fokus på järnvägsutbyggnad. Investera 130 miljarder kronor över tio år i bygg- och fastighetssektorn för klimat ­ renoveringar och förbättrad nybyggnation. Investera 100 miljarder kronor över tio år i ett robust elnät och förnybar elproduktion . Stärk skyddet av värdefull natur och återställ naturliga kolsänkor. Investera för ökad sysselsättning Vänsterpartiet söker mandat för att genomföra ett historiskt omfattande investerings ­ paket för klimatet. Genom nämnda investeringar på 700 miljarder kronor vill vi de kommande tio åren se till att klimatomställningen accelereras. Vi föreslår en investerings ­ ledd klimatpolitik för att främja utvecklingen inom tre områden: transporter, energi och bostäder. Ett sådant omfattande investeringspaket får också positiva effekter på svensk ekonomi och arbetsmarknad. Olika typer av offentliga satsningar får olika effekter på ekonomin och på de offent ­ liga finanserna. En satsning som till stor del ökar efterfrågan på inhemskt producerade varor och tjänster ger en positiv effekt på den svenska produktionen och syssel ­ sättningen. Det ger i sin tur s.k. multiplikatoreffekter eftersom en högre sysselsättning och lägre arbetslöshet ger högre hushållsinkomster när människor går från arbetslöshet till arbete. Många av investeringsbehoven relaterade till klimatomställningen är tydligt arbetskraftsintensiva. Ett exempel är energieffektivisering av bostadssektorn. Ett annat exempel är vår föreslagna satsning på Sverigejobb. Den typen av investeringar ger större effekt på sysselsättningen än investeringar som har stor kapitalintensitet. Offentliga investeringar kan få mycket stora återverkningar i ekonomin – mångdubbelt större än exempelvis skattesänkningar. [96] Vänsterpartiet har presenterat beräkningar av hur stora effekter vårt klimatinvesteringspaket kan ge på BNP och arbetslöshet i vår ekonomisk-politiska plattform ”Ny start för Sverige”. [97] De ekonomiska effekterna av offentliga investeringar är självklart inte bara beroende av hur mycket som investeras, utan även av under vilka former de investeras. Om allt arbete utförs av gästarbetare med låga löner som efter avslutat arbete återvänder till sitt hemland blir följdverkningarna i den svenska ekonomin av de extra investeringarna mindre. Krav på arbetstillstånd, kollektivavtalsenliga löner eller skattskyldighet i Sverige liksom kontroller och kraftfulla sanktioner mot fuskande arbetsgivare är inte bara viktiga för att skydda arbetstagarnas villkor och svenska skatteintäkter. De är också viktiga för att ge svenska företag och arbetare en schysst möjlighet att konkurrera på lika villkor och på så sätt säkerställa att en större del av det välstånd som skapas i arbetet med att bygga ny infrastruktur kommer den svenska ekonomin till del. För att dessa investeringar ska få fullt genomslag i form av ökad sysselsättning och minskad arbetslöshet är det nödvändigt att det samtidigt görs omfattande satsningar på utbildnings- och arbetsmarknadspolitiken. Samtidigt som arbetslösheten är hög så råder det i dag brist på yrkesutbildade personer i flera branscher. 12 Vänsterpartiets klimatinvesteringar 2024–2027 Tabell 7 Vänsterpartiets klimatinvesteringar Avvikelse från regeringen, mnkr 2025 2026 2027 En arbetsmarknad för en grön omställning 3 000 7 000 10 000 Sverigejobb 3 000 7 000 10 000 Klimatsmarta och trygga boenden 7 050 10 700 11 300 Renoverings- och effektiviseringsstöd 3 000 3 000 3 000 Investeringsstöd för klimatsmarta hyres- och studentbostäder 2 250 5 000 5 500 Investeringsstöd för uppförande av klimatsmarta flerbostadshus trä 750 1 500 1 500 Klimatsmart stadsplanering och klimatanpassade städer m.m. 1 050 1 200 1 300 Ett hållbart energisystem 4 275 5 275 5 000 Stärkt elöverföringskapacitet 2 000 3 000 3 000 Investeringar till lokal förnybar elproduktion 1 000 1 000 1 000 Vindkraft till land och till havs 1 275 1 275 1 000 Framtidens transporter 18 752 18 133 16 552 Åtgärda underhållsskulden av järnvägen 5 500 1 981 0 Statligt stöd till regionala kollektivtrafiken och elbusspremie 5 000 2 500 2 500 Sverigebiljetten 5 000 10 000 10 000 Omställning personbilstrafik 3 252 3 652 4 052 Värnet om naturen/skydda miljön 7 636 7 736 8 418 Ökat skydd av mindre skogsområden m.m. 1 150 1 150 1 175 Bevara naturvärden och återskapa våtmarker 2 331 2 331 2 388 Ökade insatser för havs- och vattenmiljöer 470 570 670 Skydd av värdefull natur 3 685 3 685 4 185 Omställning i näringsliv och offentlig verksamhet 5 150 5 655 7 600 Program grön omställning inom pappersindustrin 250 250 250 Klimatklivet, ökade insatser 3 575 4 080 5 500 Omställning inom skogs- och jordbruk 725 725 750 Forskning för klimatomställning och insatser för klimatanpassning 600 600 1 100 Summa 45 863 54 499 58 870 13 Klimatsmarta och trygga boenden Det gröna samhällsbygget förutsätter trygga och klimateffektiva bostäder i hela landet. Bostadsbyggandet i Sverige har störtdykt. Boverkets bedömning är att ca 25 000 nya bostäder kommer att påbörjas under 2024. [98] Det är en minskning med 16 procent från förra året, redan då var det den lägsta siffran sedan 2012. Detta trots att det råder ett underskott på bostadsmarknaden i 148 av landets 290 kommuner och att underskottet förväntas öka om tre år. [99] Boverket spår en liten uppgång i byggandet under nästa år, men också att byggandet fortsatt håller sig på låga nivåer. Dessutom bedöms antalet färdigställda bostäder minska markant. Ett minskat byggande innebär också en minskad efterfrågan på arbetsmarknaden. När färre bostäder byggs riskerar allt fler i byggbranschen att bli av med jobbet. I förlängningen kan det leda till en kompetensflykt som kan vara svår att åtgärda. 13.1 Renovering i kombination med klimatåtgärder Det svenska miljonprogrammet har gett oss välbyggda och välplanerade flerfamiljshus och dessutom finns det mycket som tyder på att de robusta miljonprogramshusen lämpar sig väl för omfattande klimatanpassningar. Många av miljonprograms ­ lägenheterna är dock i stort behov av upprustning och energieffektivisering. Av miljonprogrammets bostäder beräknas runt 150 000 stycken vara i akut behov att renovering och ytterligare flera 100 000 bostäder i behov av renovering i relativ närtid. Det handlar exempelvis om stambyten, förnyelse av elinstallationer och ny ventilation. Kostnaderna beräknas bli mycket höga och om för samhället nödvändiga energi ­ effektiviseringar inte ensamt ska betalas av nuvarande hyresgäster måste även staten vara med och ta ett finansiellt ansvar. Det är centralt att den omfattande renovering som behövs också kombineras med klimatåtgärder. Bygg- och fastighetssektorn står enligt Boverket för över 20 procent av utsläppen av växthusgaser. Samtidigt är problemen med chockhöjningar av hyror, med påföljande s.k. renovräkningar efter upprustningar av flerbostadshus med hyresrätt, välkända. Detta drabbar främst hushåll med snävast ekonomiska marginaler. Ett renoverings- och energieffektiviseringsstöd till flerbostadshus med hyresrätt kan på ett effektivt sätt avhjälpa båda dessa stora samhällsproblem. Som stödgivare har staten stora möjligheter att ställa höga krav både på klimatsmarta ombyggnationer, och på rimliga hyresnivåer efter renoveringarna. Vänsterpartiet vill investera 100 miljarder kronor de kommande tio åren för att åstadkomma effektiva och ändamålsenliga klimat ­ renoveringar av det befintliga bostadsbeståndet utan att betalningsbördan tynger hyres ­ gästerna i alltför hög utsträckning. Investeringarna åstadkommer stor klimatnytta samtidigt som hyresgästernas boendestandard stärks väsentligt. Investeringsmedel ska kunna sökas av såväl allmännyttiga som privata fastighetsägare, i likhet med ett investeringsstöd, och täcka en del av omkostnaderna för att göra nödvändiga renoveringar med tydligt satta klimat- och miljökrav. Vänsterpartiets förslag: Investera 3 miljarder kronor 2025 i renoverings- och effektiviseringsstöd till flerbostadshus med hyresrätt. Fler klimatsmarta hyresrätter till en överkomlig hyra Trygghet i arbetslivet måste åtföljas av trygghet på bostadsmarknaden och i bostads ­ områdena. De senaste decenniernas utförsäljningspolitik och växande under ­ investeringar på bostadsområdet har inneburit en svår bostadsbrist på de flesta platser i landet. Den utvecklingen måste brytas. Trygghet behöver skapas genom att bostäder byggs till överkomliga priser. Den situation som råder i dag med kraftiga subventioner, bidrag och skattelättnader till hus- och bostadsrättsägare är i hög utsträckning oförenlig med en social bostadspolitik till gagn för löntagarkollektivet. För att minska bostadsbristen är det uppenbart att fler hyresrätter med överkomlig hyra behöver byggas. Ett effektivt sätt att stimulera nyproduktionen av hyresrätter är genom investeringsstöd. Samtidigt kräver en effektiv klimatomställning att nybyggnationen av bostäder kraftigt minskar sin klimatpåverkan. Därför vill vi ställa högre miljökrav på de nya investeringsstöden för byggande av hyresbostäder men vill även se riktade investeringar mot ett ökat byggande i trä. Om hälften av Sveriges flerbostadshus byggdes i trä i stället för i andra material år 2025 skulle klimatpåverkan i byggskedet kunna minskas med så mycket som 40 procent per år. Vänsterpartiet avsätter 130 miljarder kronor de kommande tio åren för att stärka klimatnyttan i nyproduktionen samt för att åstadkomma effektiva och ändamålsenliga klimatrenoveringar av det befintliga bostadsbeståndet. Vänsterpartiets förslag: Avsätt 2 miljarder kronor 2025 till stöd för anordnande av klimatsmarta hyres ­ bostäder och 250 miljoner kronor till klimatsmarta studentbostäder. Investera 750 miljoner kronor 2025 för uppförande av klimatsmarta flerbostadshus i trä och därefter 1,5 miljarder kronor 2026 och 2027. 14 Ett hållbart energisystem För att åstadkomma en snabb och omfattande klimatomställning behöver vi elektrifiera delar av samhället. När fordonsflottan ska ställas om från fossilberoende till i huvudsak el, samtidigt som tåginfrastrukturen byggs ut och industrins tillverkningsprocesser skiftar till fossilfritt, kommer tillgången till el att behöva öka betydligt; i vissa scenarier förutspås användningen öka mångdubbelt gentemot i dag. Sannolikt innebär denna process den största utbyggnaden av produktion och distribution av el i modern tid i Sverige. Vänsterpartiet tar ansvar för att det ska finnas el till elektrifieringen av både industrin och transportsektorn. Det är centralt för att pressa ned utsläppen. Vänsterpartiet vill göra massiva investeringar i förnybar elproduktion. Vi föreslår därför ett investeringsstöd till lokal förnybar elproduktion. Investeringarna riktas till förnybar lokal elproduktion till konkurrenskraftigt elpris, med kravet att det ska vara till gagn för svensk industri och svenska hushåll. Det omfattar investeringar i såväl lokal förnybar elproduktion som överföringskapacitetsutbyggnad till lokal- och regionalnät samt anslutning till transmissionsnät. Vänsterpartiets förslag: Investera 1 miljard kronor per år till lokal förnybar energiproduktion. Vindkraft – på land och till havs Trots att det finns en stor potential för havsbaserad vindkraft i Sverige har byggandet ännu inte tagit fart. Sverige ligger långt efter andra länder med liknande förutsättningar. Förutom de uppenbara klimatvinsterna ger havsbaserad vindkraft dessutom fler jobb i Sverige, eftersom mycket arbete måste utföras på plats. En utbyggd havsbaserad vindkraft i södra Sverige skulle också minska belastningen på överföringskapaciteten från de norra till de södra delarna av landet. Vänsterpartiet vill se en ny, systematisk och effektiv modell, som skulle innebära ett slut på marknadskaoset när det gäller utbyggnaden av svensk havsvind. Energimyndig ­ heten bör få i uppdrag att peka ut lämpliga områden för utbyggnad och arrangera auktioner. Företagen får sedan ge bud på den lägsta möjliga subventionen. Regeringen bör utlysa minst 3 GW om året från 2026 till 2035 genom ett sådant auktionsförfarande, samlat 30 GW på tio år. Detta ska ske i kombination med ett stopp för utbyggnaden av elkablar till Europa. För att få kontroll över priserna måste vi ta tillbaka kontrollen över den svenska elmarknaden. Offentliga investeringar i svensk elproduktion riskerar annars att i praktiken bli subventioner till grannländernas bristfälliga insatser. Vänsterpartiet har redan tidigare föreslagit Sverigepriser på el, där de svenska elpriserna frikopplas från de höga exportpriserna. Med vår modell får vi betydligt lägre elpriser för hushållen och snabbar på klimatomställningen. Samtidigt kan vi fortsätta exportera el som i dag. Ett robust och motståndskraftigt samhälle kräver att det offentliga har kontroll över samhällsviktig verksamhet. Genom ett statligt bolag som tillför eget kapital kan staten säkerställa sin ägarandel i kommande havsvindsprojekt. Vi menar att 25 procent, strax över vad som gäller i Danmark, är rimligt. Vi avsätter därför som utgångspunkt 50 miljarder kronor över en tioårsperiod. Det är väl investerade pengar, både stats ­ finansiellt och klimatmässigt. Havsbaserad vindkraft är emellertid inte möjlig på alla platser i landet. Därför behöver utbyggnaden på land också accelereras. Kommunerna har i dag i praktiken vetorätt mot vindkraft. Detta genom att en kommun som är negativt inställd till vindkraft helt enkelt kan låta bli att ta upp sådana ärenden och därmed helt bromsa utbyggnaden. Kommunernas åsikt ska väga tungt, men i ett läge där Sverige på energiområdet ska gå från fossil energi och kärnkraftsenergi till förnybar och lägre energianvändning är ett kommunalt veto orimligt. Möjligheten till kommunalt veto mot vindkraft bör avskaffas. Det behövs bättre incitament för utbyggnad av vindkraft, både land- och havs ­ baserad, genom att den kommun och de boende i närområdet där vindkraften ska byggas gynnas. [100] Regeringen har presenterat ett förslag för att öka incitamenten för kommuner att tillstyrka ny vindkraft som innebär ett stöd motsvarande den fastighetsskatt som vindkraften i den aktuella kommunen har gett upphov till. Vänsterpartiet har länge förordat en produktionsbaserad ersättning där vindkraftsföretagen står för att återföra en del av vinsten till de människor som påverkas av utbyggnaden av vindkraft. Det skulle dels öka acceptansen och dels innebära en mer rättvis fördelning, där de delar av landet som står för en stor del av energiförsörjningen också i högre utsträckning gynnas av detta. Under en övergångsperiod på två år bör ett statligt stöd ges till de kommuner där vindkraft redan har byggts. Vänsterpartiets förslag: Avsätt 1 miljard kronor 2025 för att säkra statligt ägande vid byggande av havsvind ­ kraftsparker. Inför en produktionsbaserad ersättning till de lokalsamhällen där vindkraft byggs och under en övergångsperiod 275 miljoner kronor i stöd till kommuner för tidigare investerade vindkraftsparker. Stärkt elöverföringskapacitet Under lång tid har investeringar i elnätet varit eftersatt. Det är uppenbart att marknaden inte har lyckats lösa det efter avregleringen på 1990-talet. Vi vill bygga elnätet robust igen med kraftiga investeringar i såväl överföringskapaciteten mellan norra och södra Sverige som i utbyggnad av elnätet för klimatomställningen. Elnätet behöver ses som en del av samhällets infrastruktur, som vi gemensamt bygger upp utifrån samhälleliga mål, som annan infrastruktur i form av exempelvis vägar och järnvägar. För oss är det väsentligt att elnätet är ägt av samhället genom exempelvis stat, region eller kommun. Förslaget är en del av Vänsterpartiets klimatinvesteringsprogram och innebär investeringar på 50 miljarder kronor över 10 år i utbyggnaden av transmissionsnätet för elöverföring. Vänsterpartiets förslag: Investera 2 miljarder kronor 2025 i utbyggnaden av transmissionsnätet för elöverföring. Därefter 3 miljarder kronor per år 2026 och 2027. 15 Framtidens transporter 15.1 Åtgärda underhållsskulden i fråga om järnvägen För att klara av klimatomställningen måste järnvägsinfrastrukturen fungera i hela landet. I nuläget är underhållet av järnvägsinfrastrukturen eftersatt, vilket förorsakar störningar i trafiken. Detta påverkar både person- och godstransporter. Det är tydligt att det var under perioden 1950-talet till 1980-talet som en ambitiös investeringspolitik fördes och den svenska transportinfrastrukturen byggdes ut. Sedan dess har transportinvesteringarna under större delen av tiden legat under 1 procent av BNP. Vi har levt på tidigare generationers investeringar, men bidragit alldeles för lite själva. En sådan politik går en tid men resultatet blir till slut omfattande brister och ett försvagat samhälle. Figur 32 Investeringar i transportinfrastruktur 1960–2020 Det är nödvändigt att återställa allmänhetens och näringslivets förtroende för järnvägs ­ trafiken. Att åtgärda brister i och öka robustheten hos järnvägsinfrastrukturen är en viktig del av detta. Vi vill komma upp till en nivå som åtgärdar underhållsskulden både på stambanorna och på de regionala banorna. Exempel på banor som vi vill åtgärda snarast är Inlandsbanan och Dalabanan, Bohusbanan/Lysekilsbanan, Kinnekullebanan, Stångådalsbanan och Tjustbanan samt Kust-till-kust-banan och Västkustbanan. Vänsterpartiets förslag: Avsätt 5,5 miljarder kronor 2025 för att åtgärda underhållsskulden i fråga om järnvägen. Sverigebiljetten för billigare kollektivtrafik Priserna för kollektivtrafikresenärer är alldeles för höga på många platser i Sverige. För att vända utvecklingen krävs det en politik som ger förutsättningar för en utbyggd, tillgänglig kollektivtrafik som alla har råd med, och som gör att folk ställer bilen hemma. Att investera i kollektivtrafik är att investera i samhällsnytta. Kollektivtrafik gör det möjligt att arbetspendla, utbilda sig och ta sig till vänner och fritidsaktiviteter. Den binder samman regioner och vidgar arbetsmarknaden, transporterar gods och minskar samtidigt klimatutsläppen. Kollektivtrafiken beräknas skapa samhälls ­ ekonomisk nytta för mer än 14 miljarder kronor netto varje år. I Tyskland införde man i maj 2023 en rikstäckande biljett – Tysklandsbiljetten – som gör det möjligt att resa kollektivt över hela landet för ett par hundralappar i månaden. I Sverige satsar man fortsatt på privatbilismen. Biljetter i lokaltrafiken har stigit mer i pris än bensin under 2000-talet. I stället för att se och uppskatta det kollektiva färdmedlet har vi en högerkonservativ regering som prioriterat skattelättnader för diesel och bensin och slopat färdmedelsneutralt reseavdrag. Vänsterpartiet vill se en modell som tar rygg på Tysklands populära, nya riks ­ täckande månadsbiljett. Sverige behöver en Sverigebiljett. Det ska vara en taxa för vuxna och arbetspendlare, en annan, lägre, för pensionärer, barn och unga. Det ska vara enkelt och billigt och man ska kunna resa obegränsat i all kollektivtrafik i hela landet. Förslaget innebär i praktiken en halverad taxa i kollektivtrafiken. Målet är att fler ska ställa bilen. För detta avsätter Vänsterpartiet 5 miljarder kronor 2025 och 10 miljarder kronor 2026 respektive 2027. Utan stora samhälleliga satsningar måste regioner och kommuner i Sverige dra ner på resorna och höja priserna. Det har Sverige som samhälle inte råd med. Klimatkrisen kräver handling. Pengarna finns. Behoven är uppdämda och stora. Det handlar om politiska prioriteringar. Vänsterpartiets förslag: Inför en Sverigebiljett som gör det möjligt att resa kollektivt över hela landet för 450 kronor i månaden. Investeringsstöd och utbyggnad av kollektivtrafik Investeringar i ny infrastruktur måste riktas till klimatvänliga transportslag. Vänster ­ partiet vill bygga ut kollektivtrafiken genom att införa ett statligt investeringsstöd. Förslaget innebär ett investeringsstöd om 5 miljarder kronor 2025, varav 1 miljard kronor avsätts till en elbusspremie. Syftet med investeringsstödet är att säkerställa att nyinvesteringar genomförs för en utbyggnad av kollektivtrafiken och en omställning till fossilfria fordon. Vi vill prioritera s.k. trimningsåtgärder som förbättrar tillgängligheten och styr trafiken mot mindre energiintensiva trafikslag och till kollektivtrafiken. Vänsterpartiets förslag: Inför ett statligt investeringsstöd om 5 miljarder kronor 2025 till stöd för den regionala kollektivtrafiken. Av detta ska 1 miljard kronor avsättas till en elbusspremie. 16 Klimatklivet Vi ser ett ökande behov av klimatinvesteringar inom transportsektorn, industrin och jordbruket. Enligt Naturvårdsverket gör konjunkturläget att tillgången på investerings ­ villigt privat kapital minskar, och därmed ökar kostnaden för investeringarna. Det ställs då ökade krav på tillgång till offentligt kapital för en omställning av både nya och befintliga strukturer som till stor del är uppbyggda kring fossila bränslen och råvaror. Klimatklivet är ett investeringsstöd i syfte att minska utsläppen och kan t.ex. handla om ökad användning av biogas, laddinfrastruktur och elektrifiering, cirkulära flöden och jordbruk. En förutsättning för att kunna använda anslaget på ett effektivt sätt är att det finns möjlighet att teckna avtal om fleråriga projekt. På så sätt kan fler stora långsiktiga och effektiva klimatinvesteringar komma till stånd. Klimatklivet bör förstärkas och förlängas för att staten ska möjliggöra företagens behov av stöd för en grön omställning. Vänsterpartiet anser att Klimatklivet bör för ­ längas till och med 2033 och att en årlig anslagsnivå bör uppgå till 7 miljarder kronor årligen för att möjliggöra vår nationella omställning. Näringslivet behöver långsiktiga och förutsägbara förutsättningar och omställningen kräver stora investeringar. Vänsterpartiets förslag: Öka statliga insatser för att stärka den gröna omställningen inom industrin, jordbruket och transporter och för cirkulär ekonomi med 3,6 miljarder kronor 2025. 17 Värnet om naturen/skydda miljön En fungerande natur med rik biologisk mångfald och ett ekosystem i balans är grunden för liv på jorden och framtida välfärd. Fler arter än någonsin i människans historia är på väg att försvinna. Även i Sverige är läget för den biologiska mångfalden allvarlig, vilket bekräftas i den senaste utvärderingen (2023) av våra miljömål. Behov av åtgärder är stort för att vända utvecklingen. Skydd av värdefull natur är en förutsättning för att uppnå krav inom EU och globala åtaganden för biologisk mångfald. Klimatkrisen och artkrisen måste mötas gemensamt. FN:s klimatpanel konstaterar att åtgärder för att bevara ekosystem är ett förhållande ­ vis billigt sätt att minska utsläppen. [101] Skydd och restaurering av naturliga ekosystem erbjuder stora möjligheter genom att ta upp och låsa in koldioxid från atmosfären. EU har satt upp ett mål om att rättsligt skydda minst 30 procent av landytan samt 30 procent av havsområdet till 2030. Om inte ytterliga resurser tillförs för att stärka skyddet av värdefull natur riskerar höga naturvärden i Sverige att förloras genom avverkning. Markägare riskerar dessutom att komma i kläm då de inte kan få ersättning för att skogen skyddas. Besöksnäringen är den snabbast växande näringen i världen, och potentialen i framtiden för friluftsliv och naturturism, inte minst i den fjällnära regionen, bedöms som stor. Enligt Naturvårds ­ verket är skogsägarnas intresse för att skydda sina värdefulla skogar mycket högt. Det speglas inte minst av att myndigheten redan i september 2023 hade intecknat hela det årets anslag för områdesskydd. Utifrån inkomna intresseanmälningar från markägare om formellt skydd har Naturvårdsverket totalt omkring 75 000 ha skogsmark som väntar på avtal om ersättning. Att restaurera våtmarker och återväta torvmarker ger många vinster för miljön och klimatet. Genom att binda kol i våtmarker kan utsläppen av växthusgaser minska. Att anlägga våtmarker har även stor betydelse för den biologiska mångfalden då stora delar av landet tidigare dikats ut. Våtmarker stärker även landskapets skydd mot torka, översvämning och brand, vilket är av stor betydelse ur klimatanpassningsperspektiv. Vänsterpartiet vill därför öka satsningar på återskapande av våtmarker och genomföra dessa långsiktigt. År 2023 halverades nästan anslaget Åtgärder för värdefull natur , som fortsatt är på låg nivå. Anslaget har en avgörande betydelse för Sveriges möjligheter att bevara och restaurera naturvärden samt tillgängliggöra upplevelsevärden i skyddad natur och bidra till minskade klimatutsläpp. All markanvändning har påverkan på miljö och klimat. Sverige har goda förut ­ sättningar att utveckla ett hållbart jordbruk som i framtiden både bidrar till den globala livsmedelsförsörjningen och stärker vår nationella självförsörjning av livsmedel. För att uppnå ett ekologiskt hållbart och fossilfritt jordbruk måste stöd och styrmedel utformas inom jordbrukssektorn så att de bidrar till att vi når våra miljö- och klimatmål och de globala hållbarhetsmålen. Vänsterpartiet vill bl.a. se ett stärkt stöd för produktion och förädling av växtbaserad mat, ett investeringsstöd för klimatanpassning i jordbruket, ökat stöd för anläggande och skötsel av våtmarker i jordbrukslandskapet och ett omställningsstöd för övergång till ett kalhyggesfritt skogsbruk. Vänsterpartiets förslag: Satsa mer på åtgärder för värdefull natur, inklusive att öka takten i återskapandet av våtmarker med 2,3 miljarder kronor 2025. Stärk skyddet av värdefull natur med 3,7 miljarder kronor 2025. 18 Ett enhetligt och rättvist skattesystem 18.1 Målen för skattepolitiken En politik för hållbar tillväxt, ökad jämlikhet och full sysselsättning behöver under ­ stödjas av en hög kvalitet i välfärdstjänster samt trygga och kostnadseffektiva försäkringssystem. Skatterna fyller i detta hänseende flera viktiga funktioner. De ska vara en stabil finansiering av offentliga investeringar, utbildning och en aktiv arbets ­ marknads- och näringspolitik. Därtill bör de jämna ut inkomster, konsumtion och sparande mellan olika inkomstgrupper och vara styrande i klimat- och miljöpolitiken. Det finns ett samband mellan ett relativt högt skatteuttag och hög sysselsättning. Skatte ­ finansierad äldreomsorg, förskola och fritis gör det möjligt för flera att kombinera yrkes- och familjeliv. Skatternas huvudsakliga uppgift är att finansiera välfärden och övriga delar av det offentliga åtagandet. För att skattesystemet ska uppfattas som legitimt är det viktigt att skattereglerna är generella, enkla och med breda skattebaser. Detta var också utgångs ­ punkten för den stora skattereformen i början av 1990-talet. Denna resulterade i lägre skatter på arbete, skärpt beskattning av kapital och minskade möjligheter till skatte ­ planering. Sedan dess har det gjorts många avsteg från dessa principer. Skattesystemet har utvecklats till att bli ett sammelsurium av olika avdrag, reduktioner och ned ­ sättningar av olika skatter. Skatterna har också sänkts kraftigt sedan skattereformen. Mellan 1990 och 2024 har skattekvoten sänkts från 49,8 procent av BNP till 41,1 procent (se figur 33), vilket motsvarar 560 miljarder kronor i mindre skatteinkomster varje år. Figur 33 Skattekvoten, 1980–2024 Procent av BNP Källa: Konjunkturinstitutet och BP25. Skattesänkningarna har satt press på de offentliga välfärdstjänsterna och ökat den ekonomiska ojämlikheten. Sverige behöver en ny stor skattereform, som ökar skatte ­ intäkterna och stärker likformigheten i skattesystemet. 18.2 Extrem skattepolitik i BP25 Sverige står inför flera stora utmaningar, som samtliga kräver offentliga åtaganden. Försvaret behöver rustas upp, fler poliser anställas, och välfärden behöver ett åter ­ hämtningsprogram. Samtidigt står vi inför ett klimatnödläge som kräver stora statliga investeringar. I detta läge väljer regeringen att lägga cirka 30 miljarder kronor på skattesänkningar, vilket motsvarar 50 procent av regeringens reformutrymme. Det är tondövt och fantasilöst. Skattesänkningarna kommer inte att stärka Sveriges konkurrenskraft eller öka sysselsättningen. I budgetpropositionen är det tydligt vilket intresse regeringen företräder, de välbeställda. Regeringen väljer att lägga över 4 miljarder kronor på att enbart sänka skatten för dem med inkomster över 800 000 kronor. Till denna skattesänkning som enbart riktar sig till höginkomsttagarna väljer regeringen också att höja skiktgränsen för statlig inkomstskatt så att brytpunkten hamnar på 53 590 kronor i månaden. I figuren nedan visas andelen av de skattskyldiga som betalar statlig inkomstskatt. Tanken bakom den stora skattereformen på 1990-talet var att andelen som betalar statlig inkomstskatt skulle ligga på en konstant nivå. Denna princip är nu bruten då andelen som betalar statlig inkomstskatt kraftigt har minskat och nu ligger på den näst lägsta nivån sedan systemet infördes. Figur 34 Andel som betalar statlig inkomstskatt, 2000–2025 Procent av de skattskyldiga Källa: SCB och RUT, dnr 2024:1065. I en omtalad studie från London School of Economics har forskarna D Hope och J Limberg analyserat effekterna av sänkta skatter på höga inkomster. [102] Studien kommer, föga förvånande, fram till att skattesänkningar för de rika ökar den ekonomiska ojämlikheten utan att nämnvärt påverka arbetslösheten eller den ekonomiska tillväxten. I budgetpropositionen föreslår regeringen ett nytt jobbskatteavdrag, det nionde i ordningen, samt ytterligare en höjning av grundavdraget. Regeringen bedömer att förslaget på lång sikt skulle öka antalet sysselsatta med 2 000 personer och antalet helårsarbetskrafter med 8 000. Detta skulle enligt regeringen leda till att reformen har en självfinansieringsgrad på 20 procent. [103] I Finanspolitiska rådets rapport för 2024 analyseras det jobbskatteavdrag som regeringen presenterade i förra budgeten, alltså i budgetpropositionen för 2024. Regeringen bedömde de långsiktiga sysselsättnings ­ effekterna av det förslaget till 4 000 personer. Rådets bedömning av det förslaget är: ”Sammantaget bedömer vi därför att regeringens redovisade sysselsättningseffekt av förstärkningen av det ordinarie jobbskatteavdraget är liten men ändå sannolikt en överskattning.” [104] Vänsterpartiet avvisar dessa skattesänkningar, vilket stärker de offentliga finanserna med 24,4 miljarder kronor under 2025. [105] Figur 35 Fördelningsanalys av regeringens inkomstskatteförslag [106] Genomsnittlig effekt i kronor på individuell disponibel inkomst per inkomstgrupp Källa: RUT, dnr 2024:1107. I figuren ovan visas RUT:s fördelningsanalys av regeringens förslag till ändrade inkomstskatter. Den tiondel av befolkningen med de högsta inkomsterna får överlägset mest av regeringens skattesänkningar. Om de höjda skiktgränserna fogas till analysen blir fördelningsprofilen av regeringens skattepolitik än mer slående. En person med en månadslön på 150 000 kr, vi kan kalla honom för Jimmie Åkesson, får en skatte ­ sänkning på totalt cirka 40 000 kr per år. Motsvarande siffra för en undersköterska med en månadslön på 29 000 kr är 2 000 kronor. Detta är en extrem skattepolitik som kraftigt drar isär samhället samtidigt som sysselsättningseffekterna i bästa fall är små. Budgetpropositionen innehåller dock en större skattehöjning, avtrappat ränteavdrag för vissa lån utan säkerhet. Förslaget innebär att man bara får dra av räntan på lån som uppfyller särskilda förutsättningar gällande värdering av ställda säkerheter och maximal belåningsgrad. Förslaget gäller också retroaktivt, dvs. inte bara på nya lån, och kommer drabba hushåll med små ekonomiska marginaler mycket hårt. Som framgår av figuren nedan är den genomsnittliga räntan på konsumtionslån för individer i de lägre inkomst ­ skikten mycket hög, vilket är en avspegling av att lån utan säkerhet är mer utbredd i dessa grupper. Vänsterpartiet vill istället komma till rätta med problemen med över ­ skuldsättning genom att ställa större krav på långivarna att göra ordentlig kreditkontroll innan utlåning och att huvudregeln vid avbetalning av lån ska vara att man betalar av lånebeloppet innan räntan. Figur 36 Antal individer per inkomstgrupp som tog konsumtionslån under perioden den 13–22 maj 2021 och den genomsnittliga räntan Källa: Finansdepartementet, ”Avtrappat ränteavdrag för vissa lån”, Fi2024/00174. 18.3 Skatt på kapital och egendom Sverige hör till ett av få OECD-länder som varken har en förmögenhetsskatt, arvs- och gåvoskatt eller en fastighetsskatt som är kopplad till bostadens (fulla) värde. Konjunktur ­ institutet har på SNS uppdrag studerat de svenska skatterna i en internationell jäm ­ förelse. Egendomsskatter utgörs, enligt OECD:s klassificering, av fastighetsskatter (och avgifter), förmögenhetsskatt, arvs- och gåvoskatt samt skatt på transaktioner av ägande (främst stämpelskatt). De svenska egendomsskatterna ligger klart under genomsnittet jämfört med såväl OECD som EU-15. Sveriges egendomsskatter motsvarar 1 procent av BNP, medan inkomsterna från egendomsbeskattningen inom OECD och EU-15 motsvarar ca 2 respektive 2,25 procent av BNP. [107] 18.4 Enhetliga kapitalskatter En central tanke bakom 1990-talets skattereform var en förstärkt horisontell rättvisa, där lika inkomster skulle beskattas lika. Denna likformighetsprincip skulle så långt som möjligt tillämpas konsekvent. Genom reformen infördes en separat och proportionell beskattning av kapitalinkomster – räntor, utdelningar och reavinster – med en enhetlig skattesats på 30 procent. Sedan reformens genomförande har en rad undantag gjorts. Utdelning från fåmansbolag beskattas endast med 20 procent. Utdelning från onoterade aktier med 25 procent. Ett annat exempel är sparande inom ramen för investeringssparkonto (ISK). ISK är en sparform för privatpersoner som infördes i Sverige 2012. Skillnaden mellan konventionell beskattning av sparande och beskattning av sparande i ISK består i vad som ska tas upp och vad som får dras av. Konventionell beskattning innebär att ut ­ delning och kapitalvinst tas upp till beskattning. Kapitalvinster får kvittas mot kapital ­ förluster. Beskattningen av ISK sker i form av s.k. schablonbeskattning på kontots värde i stället för på den vinst man gör. Normalt sett är detta en mycket gynnsam beskattning. Skattesatsen på ISK bygger implicit på att värdet på innehaven i genom ­ snitt stiger med 1 procentenhet utöver avkastningen på riskfria statsobligationer. Den historiska avkastningen på börsen ligger betydligt högre än så, vilket innebär att över tid är ISK en mycket attraktiv sparform. Under 2021, då börsen gick bra och räntorna var låga, bedömde regeringen att beskattningen av ISK resulterade i ett skattebortfall på hela 72 miljarder kronor jämfört med om tillgångarna på ISK hade beskattats med den vanliga kapitalinkomstskatten på 30 procent. [108] För 2024, som mer bedöms bli ett normalår vad gäller börsutveckling och räntor, beräknas skattebortfallet till 13 miljarder. [109] Vänsterpartiet föreslår att ett tak på ISK-konton sätts till 2 miljoner kronor. Förslaget beräknas stärka de offentliga finanserna med 3,9 miljarder kronor 2024. [110] I sammanhanget bör det noteras att tillgångarna inom ISK är mycket ojämnt fördelade. Det är cirka 3,9 miljoner individer som har investerat kapital i ISK. Cirka 40 procent av dessa har ett sparande som understiger 50 000 kronor. Andelen sparare som har tillgångar som överstiger 2 miljoner kronor uppgår till 4,4 procent. Samtidigt äger dessa 4,4 procent 57 procent av de samlade tillgångarna som placerats inom ISK. [111] I budgetpropositionen för 2025 går regeringen vidare med förslag som gör sparandet än mer gynnat. Förslaget att införa en skattefri grundnivå på 300 000 för sparande inom ISK och kapitalförsäkring beräknas kosta 7 miljarder kronor per år. [112] Det är en dyr och ineffektiv reform där hälften av skattesänkningen går till de rikaste 30 procent av befolkningen med högst disponibla inkomster. [113] Såväl Konjunkturinstitutet som Ekonomistyrningsverket, plus samtliga fackliga centralorganisationer avstyrker förslaget. Konjunkturinstitutet varnar för att förslaget kan leda till ökad skatteplanering. Vidare finns de s.k. 3:12-reglerna som ger arbetande ägare i fåmansbolag betydligt lägre skatt på sina inkomster än vanliga löntagare. Det beror på att skatten på utdelning från dessa bolag endast är 20 procent. Området regleras av en lagstiftning för att förhindra att ägare av fåmansägda företag fritt ska kunna välja om de ska ta ut vinst som lågbeskattade kapitalinkomster eller högre beskattad lön – i form av ett gränsbelopp för hur mycket delägare till fåmansbolag maximalt får ta ut i utdelning. Dessa regelverk blev dock väsentligt generösare efter en reform 2006, där skatten på utdelning sänktes från 30 procent till 20 procent, samtidigt som gränsbeloppen för utdelningen höjdes. [114] Reformen syftade till att förbättra den skattemässiga behandlingen av riskfyllda investeringar. Empiriska undersökningar visar dock att de ökade utdelningarna som följde av förändringarna inte kan tolkas komma från ökade företagsvinster och mer entreprenörskap. De nya reglerna ledde heller inte till ökad sysselsättning (även om lönerna bland anställda ökade). Den huvudsakliga effekten har i stället blivit en omfattande inkomstomvandling bland höginkomsttagare samt ökade möjligheter till skatteplanering för de som tjänar mest. Vänsterpartiet vill se en reformerad kapitalinkomstbeskattning, präglad av likformighet o ch rättvisa. Vänsterpartiets förslag: Utdelning och kapitalvinst från onoterade aktier ska beskattas med 30 procent. Utdelning och kapitalvinst från fåmansbolag ska beskattas med 30 procent. Begränsat utdelningsutrymme. Sänk gränsbeloppet och det lönebaserade utrymmet. Begränsa det sparade utdelningsutrymmet genom en årsspärr och sänkning av uppräkningsräntan. Inför ett tak på 2 miljoner kronor på sparande inom ISK. Sparande utöver taket ska beskattas med den vanliga skatten på kapitalinkomster. Nej till regeringens förslag till skattefrihet. Arvs- och gåvoskatt Arv är ett tydligt exempel på hur kapital påverkar en individs livschanser. Arvsflödena har dessutom ökat i betydelse i Sverige, framför allt under de senaste 25–30 åren. Sedan 1990-talet mitt har de mer än fördubblats. Arvs- och gåvoskatter finns i många OECD-länder, Vänsterpartiet föreslår att en arvs- och gåvoskatt införs också i Sverige, med ett relativt högt fribelopp. Hur stort ett sådant fribelopp ska vara behöver utredas, men vi vill ha ett fribelopp som gör att vanliga hushåll som även äger sin bostad inte påverkas. Riksdagens utredningstjänst har inte kunnat räkna på något konkret förslag, eftersom det saknas underlag i form av offentliga register. Därför har vi sagt att vi vill utforma en skatt som drar in 1 procent av det årliga arvs- och gåvoflödet. SNS har i en rapport upp ­ skattat det årliga (2016) arvs- och gåvoflödet till ca 370 miljarder kronor. Skatten skulle således inbringa ca 3,7 miljarder kronor per år. Vänsterpartiets förslag: Inför en arvs- och gåvoskatt. Inför ett stort fribelopp som gör att vanliga hushåll som äger sin bostad inte drabbas. Oligopolskatt på bankernas övervinster Bankerna har gjort rekordvinster de senaste åren. Bankernas höga vinster har både strukturella och mer tillfälliga förklaringar. På Riksbankens åtstramande penningpolitik följde kraftigt höjda bolån. Mellan januari 2022 och januari i år steg den genomsnittliga 3-månadersräntan med 227 procent. Bankerna var emellertid inte lika snabba på att höja räntan på människors transaktionskonton. Detta fick bankernas inlåningsmarginaler att explodera, se figur 37 nedan. Figur 37 Bankernas inlåningsmarginal, 2016–2024 (juli) Procent Källa: Finansinspektionen. Den främsta anledningen till att de lyckats med detta beror på den bristande konkurrensen på bankmarknaden. Den svenska bankmarknaden är ett oligopol som domineras av de fyra storbankerna. Detta har resulterat i att de svenska bankerna under lång tid har tjänat mer än sina europeiska motsvarigheter, se figur 38 nedan som jämför avkastningen på eget kapital mellan svenska banker och banker i övriga EU. Figur 38 Avkastning på eget kapital EU-banker jämfört med svenska banker Källa: FI och Europeiska bankmyndigheten (EBA). För att komma till rätta med detta har Vänsterpartiet föreslagit att använda statens bank (SBAB) för att sätta press på de övriga bankerna. Detta kan uppnås genom att SBAB:s avkastningskrav sänks från tio till fem procent, utöver statsobligationsräntan. Det är samma nivå som gällde fram till 2013. Vi inser dock att det kan ta tid innan detta förslag får full effekt. Så länge det inte finns ett regelverk på plats som skapar en mer pressad konkurrens på bankmarknaden anser Vänsterpartiet att bankernas övervinster ska beskattas. I likhet med vad som införts i flera europeiska länder föreslår Vänsterpartiet därför att en tillfällig bankskatt införs. Förslaget innebär att en skatt på 50 procent av bankernas övervinster införs under perioden 2025–2027, och som kan förlängas om den bristande konkurrensen kvarstår. Med övervinster avses här den överskjutande vinst som ligger över ett genomsnitt av vinsterna 2018–2022. En försiktig bedömning är att en sådan skatt kommer att öka skatteintäkterna med 15 miljarder kronor under nästa år och med 10 miljarder kronor 2026–2027. Vänsterpartiets förslag: Inför en bankskatt på 50 procent av bankernas övervinster. Beskattning av fastigheter Avkastningen av att bo i egen villa eller bostadsrätt är en kapitalinkomst. Avkastningen består både i det löpande värdet av själva boendet [115] och av det faktum att bostaden också kan stiga i värde. År 2007 avskaffades den gamla fastighetsskatten och ersattes med en kommunal fastighetsavgift. [116] Den tas ut som en avgift på 0,75 procent av taxeringsvärdet, med ett tak på (för 2024) 9 525 kronor. Dagens fastighetsavgift har ingen synlig koppling till avkastning, övriga kapitalskatter eller till ränteavdragen. Taket innebär att man betalar ”full” fastighetsavgift upp till ett taxeringsvärde på knappt 1,3 miljoner kronor. På taxeringsvärden därutöver betalas ingen avgift. Detta leder till att den genomsnittliga skatten blir lägre ju mer värdet på en fastighet överstiger 1,3 miljoner kronor. Fastighetsavgiften är därmed starkt regressiv. Vänsterpartiet vill därför komplettera den kommunala fastighetsavgiften med en statlig fastighetsskatt. Skatten ska tas ut med 1,5 procent på den del av taxeringsvärdet som överstiger 5 miljoner kronor och med 2,5 procent på den del av taxeringsvärdet som överstiger 7 miljoner kronor. Vi föreslår också att dagens begränsningsregel, som innebär att pensionärer inte ska behöva betala mer än 4 procent av sin inkomst i avgift, utökas till att omfatta alla inkomster. Fastighetsskatten beräknas omfatta cirka 142 000 småhus, vilket motsvarar knappt 6 procent av Sveriges samtliga småhus. [117] Fastighetsbeskattning baseras på taxeringsvärden. Dessa skiljer sig åt mot dags ­ aktuella marknadsvärden. Hus med taxeringsvärden på 5 miljoner kronor beräknas idag kosta cirka 8,6 miljoner kronor. [118] Det är alltså endast hus som kostar så mycket som omfattas av Vänsterpartiets förslag till fastighetsskatt. Förslaget beräknas stärka de offentliga finanserna med 4,1 miljarder kronor under 2025. [119] Vänsterpartiets förslag: En statlig fastighetsskatt införs på villor med ett marknadsvärde på 8,6 miljoner kronor. Dagens begränsningsregel, som innebär att pensionärer inte ska behöva betala mer än 4 procent av sin inkomst i avgift, utökas till att omfatta alla inkomster. Skatt på förvärvsinkomster Den svenska skattedebatten har präglats av ett tydligt fokus på att sänka skatten på arbetsinkomster. Beskattningen av arbetsinkomster innehåller i dag mer än tio olika former av skattereduktioner – däribland rutavdrag, rotavdrag och olika former av jobbskatteavdrag. Ingen av dem med tydliga påvisbara positiva effekter. Enbart jobbskatteavdraget innebär en skattereduktion med cirka 150 miljarder kronor per år. I årets budgetproposition väljer dessutom regeringen att gå fram med skattesänkningar som enbart riktar sig mot dem med riktigt höga inkomster – vilket vi kommenterar ovan i avsnitt 13.3. En viktig skatteprincip bör vara att lika inkomster ska beskattas lika. Denna princip slogs sönder av den borgerliga regeringen i och med införandet av de olika jobbskatte ­ avdragen. Detta eftersom jobbskatteavdragen endast omfattar arbetsinkomster. Detta innebär att den som är arbetslös och får 25 000 kronor i månaden från a-kassan betalar ca 1 900 kronor mer i skatt varje månad än den som har en arbetsinkomst på 25 000 kronor i månaden. [120] Nu går regeringen vidare, och föreslår ytterligare ett jobb ­ skatteavdrag, det nionde i ordningen, som ytterligare ökar skatteklyftan mellan arbetsinkomster och övriga inkomster. Förslaget kostar ca 11 miljarder kronor per år. Det är en orimlig prioritering, när landets regioner tvingas skära ned på sjukvården p.g.a. att regeringen inte indexerat statsbidragen till kommunsektorn utifrån priser, löner och förändrad demografi. Skattesänkningen är en dyr reform som dessutom inte ger normalinkomsttagare speciellt mycket mer i plånboken. För en person med en månadslön på 25 000 kronor innebär förslaget en skattesänkning på 102 kronor per månad. [121] Den föregående regeringen har sedan tidigare i praktiken slutit skatteklyftan för ålderspensionärer. Vänsterpartiet föreslår att skatteklyftan sluts för alla inkomster, såsom sjuk- och rehabiliteringspenning, a-kassan, sjuk- och aktivitetsersättning och föräldraförsäkringen. Det innebär sänkt skatt för grupper med små ekonomiska marginaler. Vänsterpartiet föreslår också att en ny skatt på 5 procentenheter införs på månads ­ inkomster över 62 000 kronor. Vi föreslår dessutom att jobbskatteavdragen trappas av på inkomster över 45 000 kronor i månaden, för att vara helt utfasade på månads ­ inkomster över 100 000 kronor i månaden. De båda förslagen bedöms sammantaget stärka de offentliga finanserna med 26 miljarder kronor 2025. [122] Figur 39 nedan visar utredningstjänstens fördelningsanalys av Vänsterpartiets förslag till ändrade inkomstskatter. Analysen visar att hälften av befolkningen får sänkt skatt med Vänsterpartiets förslag. Figur 39 Fördelningsanalys av Vänsterpartiets förslag till ändrade inkomstskatter [123] Procentuell effekt på genomsnittlig individuell disponibel inkomst. Effekt mot gällande regelverk. Källa: RUT, dnr 2024:859. De som tjänar under 45 000 kronor i månaden får inga skattehöjningar med Vänster ­ partiets förslag. En person med en arbetsinkomst på 50 000 kronor i månaden får en skattehöjning på 333 kronor/månad och en person som tjänar 70 000 kronor i månaden får en skattehöjning på 1 958 kronor/månad. [124] Vänsterpartiet noterar att riksdagen har tagit till sig vårt krav om att införa en skatte ­ reduktion för a-kasseavgifter. Vänsterpartiet föreslår också att en skattereduktion på 25 procent av fackföreningsavgifter införs . En skattereduktion för fackföreningsavgift sänker kostnaden för fackligt medlemskap och möjliggör för fler att gå med i facket, vilket kan leda till högre organisationsgrad och en högre facklig närvaro. Därmed kan den svenska arbetsmarknadsmodellen stärkas, som historiskt tjänat såväl löntagar ­ kollektivet som samhällsekonomin väl. Vänsterpartiets förslag: Höjd skatt på inkomster över 62 000 kronor/månad. Avtrappat jobbskatteavdrag. Nej till sänkt skatt för miljonärer. Fryst skiktgräns för 2025. Lika skatt på lika inkomst, vilket innebär sänkt skatt för sjuka, arbetslösa m.fl. Nej till nytt jobbskatteavdrag. Skattereduktion för avgift till fackförening. Rut och rot Avdragen för s.k. rut- och rottjänster är ytterligare exempel på skattereduktioner på inkomstskatteområdet. Skattereduktion för hushållsnära tjänster, det s.k. rutavdraget, innebär att den som köper hushållsnära tjänster kan göra avdrag från sin skatt för 50 procent av arbetskostnaden för ett antal tjänster utförda i en bostad. Vänsterpartiet har inget emot hushållsnära tjänster. Det vi vänder oss emot är att dessa ska skatte ­ subventioneras. Riksrevisionen visar att 40 procent av det totala rutavdragsbeloppet 2017 gick till den tiondel av befolkningen som har de högsta inkomsterna. [125] Det innebär i praktiken att låg- och medelinkomsttagare subventionerar höginkomsttagares städhjälp. Detta är inte bara orimligt och orättfärdigt, utan det är också ett slöseri med skattebetalarnas pengar. Vänsterpartiet föreslår därför att rutavdraget avskaffas. Detta beräknas stärka de offentliga med ca 7,8 miljarder kronor under 2025, vilket motsvarar den totala lönekostnaden för ca 13 500 undersköterskor inom äldreomsorgen. [126] Av samma skäl är vi emot skattereduktionen för renovering, ombyggnad och till ­ byggnad (det s.k. rotavdraget). Det kan i vissa lägen vara lämpligt som konjunktur ­ åtgärd, men inte som en permanent skattereduktion. Vi bedömer dock att rotavdraget i dagens läge, med en vikande konjunktur och där byggandet har störtdykt, är en bra konjunkturåtgärd. Vänsterpartiet föreslår dock att taket i rotstödet halveras med start 2027. Rot- och rutavdrag kan användas inom EU och EES av den som är bosatt och skattar i Sverige. Enligt Privata Affärer har det gått drygt 282 miljoner kronor till utlandet de senaste fem åren, framför allt till Spanien. Det innebär att avdragen inte fungerar som konjunkturåtgärd utan enbart blir en skattesubvention för den som har råd att ha semesterbostad utanför Sverige. Vänsterpartiets förslag: Avskaffa rutavdraget. Behåll dagens rotavdrag som en konjunkturåtgärd de närmaste åren. Avskaffa rotavdraget som en permanent skattesubvention. Avskaffa möjligheten att använda avdragen för tjänster utanför Sveriges gränser. Sociala avgifter Arbetsgivaravgifterna utgör ca 27 procent av de totala skatteintäkterna. Den generella arbetsgivaravgiftssatsen är 31,42 procent. Även på detta område finns i dag en stor mängd undantag. Både unga och äldre i vissa åldersgrupper omfattas av nedsatta arbetsgivaravgifter, liksom personer som arbetar med forskning och utveckling (FoU), personer som bor i vissa stödområden och vissa enmansföretag. Nedsatta arbetsgivaravgifter har blivit ett populärt politiskt verktyg för att signalera olika typer av satsningar. Utvärderingar av nedsatta arbetsgivaravgifter visar att effekterna på sysselsättningen är små eller obefintliga. Som exempel kan nämnas den nedsättning av arbetsgivaravgifterna med drygt 10 procentenheter för personer i åldern 19–25 år som regeringen Reinfeldt genomförde. Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering (IFAU) kom i sin utvärdering av reformen fram till att intäktsbortfallet per jobb av sänkningen uppgick till mellan 1 och 1,6 miljoner kronor, vilket då var omkring fyra gånger högre än den genomsnittliga anställningskostnaden för 19–25-åringar. [127] Den största effekten av skattesänkningen blev ökade vinster för företag med en stor andel unga arbetstagare. Stöd till verksamheter och politikområden sker mest effektivt på utgiftssidan. Arbets ­ givaravgifterna ska användas för att finansiera offentlig verksamhet och offentliga försäkringar. I budgetpropositionen för 2025 föreslår regeringen att det s.k. växa-stödet utvidgas. Växa-stödet innebär att näringsidkare som anställer sin första person får en nedsättning av arbetsgivaravgifterna. Regeringen föreslår att stödet utvidgas till att omfatta upp till två anställda och att beloppsgränsen för hur stor ersättning som omfattas av nedsättningen höjs till 35 000 kronor per månad. Vänsterpartiet avvisar förslaget och föreslår också att följande nedsättningar avskaffas: Nedsättning av arbetsgivaravgifter för personer som arbetar med FoU. Nedsättning av arbetsgivaravgifter för den först anställda. Ränteavdragen och hushållens kreditrestriktioner Ett annat område som behöver reformeras är ränteavdragen. Ränteutgifter ingår i kapitalförluster. Kapitalförluster får kvittas mot kapitalinkomster och kapitalvinster. Avdragsrätten för ränteutgifter gäller för alla typer av lån, både blancolån och bostadslån. Den som har kapitalutgifter som överstiger kapitalinkomsterna kan få skattereduktion på upp till 30 procent av räntebeloppet. För ränteutgifter upp till 100 000 kronor kan avdrag göras med 30 procent. [128] Den stora delen av underskott av kapital utgörs av räntor på bostadslån. Innan avskaffandet av den gamla fastighetsskatten fanns det en logik med dagens ränteavdrag på 30 procent. Då gick det att hävda att även fastigheter beskattades med 30 procent (via taxeringsvärden och fastighetsskatten). Det fanns då en symmetri i beskattningen genom att kapitalinkomster beskattades med 30 procent samtidigt som man fick göra avdrag för kapitalutgifter med 30 procent. Vänsterpartiets förslag till ny fastighetsskatt är dock tämligen modest och den faktiska skattenivån i förslaget är inte i närheten av 30 procent. Det blir då rimligt att minska ned på ränteavdragen. Med tanke på att många hushåll idag är pressade av höga räntor föreslår vi att avtrappningen inleds först 2027 och att avdraget då sätts till 28 procent. Sverige har mycket strama kreditrestriktioner för bolån. För det första finns det s.k. bolånetaket , som innebär att man som mest får ha ett bolån som motsvarar 85 procent av värdet på sin bostad. Resten behöver man betala med en kontantinsats. Därutöver finns amorteringskravet. Det innebär att man ska amortera 1 procent av lånet per år om belåningsgraden är mellan 50 och 70 procent. Om belåningsgraden är över 70 procent ska man amortera 2 procent per år. Sedan finns ytterligare en regel som säger att om lånet är större än 4,5 gånger vad man tjänar per år, innan skatt, så ska man amortera ytterligare 1 procentenhet per år. [129] Den sammantagna effekten av dessa krav är mycket kännbara för många bolånekunder. Kraven försvårar påtagligt förstagångsköpares möjligheter att ta sig in på bolånemarknaden. Med dagens höga ränteläge är situationen för Sveriges bolånetagare än mer pressad. För närvarande sitter en kommitté som gör en översyn av regelverket på området. [130] Vänsterpartiet ser fram emot resultatet av utredningen. 18.12 Miljöskatter Klimatförändringarna är ett akut hot mot människans framtida livsmöjligheter. I kapitel 11 och 12 redovisar vi vår politik för den gröna omställningen av ekonomin som snabbt måste komma på plats. Reformeringen av miljö- och klimatskatter bör ske inom ramen för en samlad och genomtänkt miljöpolitik. Sveriges territoriella klimatutsläpp är med ca ⅓ vardera koncentrerad till industrin och inrikes transporter. Det är således dessa två områden som behöver stå i centrum om Sverige ska klara av att nå sina höga klimatmål. För att klimat- och miljöpolitiken ska få ett brett folkligt stöd måste den också ha en god fördelningsprofil, som tar hänsyn till människors olika ekonomiska förmåga och alternativ för att ställa om. I linje med januariavtalet genomförde den förra regeringen s.k. grön skatteväxling. Problemet är att det inte är möjligt att långsiktigt sänka skatten på en stabil skattebas (arbete) och ersätta detta med höjd skatt på en instabil skattebas (utsläpp) utan att försvaga skatteintäkterna. Skatter är antingen finansierande eller styrande – att kombinera två syften ger upphov till målkonflikter. Punktskatter ska användas för styrande ändamål. Dessa intäkter kan inte varaktigt växlas mot andra skatter, eftersom målet med punktskatterna är att skattebasen ska minska. Vänsterpartiet ser behov av en genomgripande skattereform som utjämnar de ekonomiska och regionala klyftorna och främjar hållbart resursutnyttjande med låg miljö- och klimatpåverkan i enlighet med våra klimat- och miljömål. På skatteområdet, liksom i politiken i stort, lägger dessvärre regeringen förslag som motverkar den gröna omställningen. I budgetpropositionen för 2025 föreslår regeringen sänkt bensin- och dieselskatt med cirka 5,5 miljarder kronor. Därutöver föreslår reger ­ ingen att flygskatten ska slopas. Till detta ska läggas att de slopar skattereduktionen för mikroproduktion av förnybar el, gör det billigare att köpa husbilar med stora klimat ­ utsläpp samt gör det dyrare att installera solceller. Sammantaget försvårar dessa förslag Sveriges möjligheter att nå nationella klimatmål samt sitt klimatåtagande gentemot EU till 2030. Vänsterpartiet föreslår att dagens regelverk för reseavdragen ersätts med ett färdmedelsneutralt och avståndsbaserat reseavdrag. Till skillnad från dagens system som gynnar bilresor i storstadsregioner skulle ett färdmedelsneutralt och avstånds ­ baserat reseavdrag behandla alla reseslag neutralt och utjämna regionala skillnader. Ett avståndsbaserat och färdmedelsneutralt reseavdrag är ett effektivt styrmedel för att sänka växthusgasutsläppen vid arbetspendling. Ett sådant regelverk skulle också minska det utbredda fusket som finns i dagens system. Klimatomställningen kommer att kräva stora investeringar i infrastruktur, förnybar energi, energieffektivisering och andra utsläppsminskande åtgärder. Principen om att förorenaren betalar för sin miljöpåverkan har länge varit och bör fortsatt vara ett riktmärke i den svenska miljö- och klimatpolitiken. Utsläppspriset ger en tydlig styrande signal till alla aktörer och gör det mer lönsamt att investera i åtgärder som minskar utsläppen. Koldioxidskatten är ett centralt styrmedel i vår nationella klimat ­ politik. Beskattning av drivmedel är ett viktigt verktyg för att minska transportsektorns klimatpåverkan. Men den är också ett exempel på ett trubbigt verktyg som inte gör skillnad på höginkomsttagare med god tillgång till kollektivtrafik och en låginkomst ­ tagare i glesbygd utan tillgång till alternativ till bilen. Vänsterpartiet anser det angeläget att styrmedel utformas för att minska klyftor mellan stad och landsbygd och att det vid behov införs kompensatoriska åtgärder för att beakta rättviseperspektivet när exempel ­ vis skatter ger negativa fördelningseffekter. För att möta en ökad elektrifiering av vägtrafiken med stärkt regional rättvisa anser vi det angeläget att arbetet med en reform av vägtrafikbeskattning redan nu inleds. En differentierad vägbeskattning ger förut ­ sättningar för låg/slopad vägskatt på landsbygd där alternativ till bil saknas och hög vägskatt i storstäder med tillgång till kollektivtrafik. Den tunga lastbilstrafiken betalar i dag inte för den påverkan den har genom sina externa kostnader för samhället i form av exempelvis miljö- och klimatpåverkan och slitage på vägarna. Vänsterpartiet har under lång tid förespråkat en avståndsbaserad skatt på tunga lastbilar som ska vara möjlig att differentiera. Förutom klimatnyttan med en sådan beskattning ser vi stora vinster med att svenska och utländska lastbilar skulle kunna beskattas på lika villkor och att myndigheter skulle ges bättre möjligheter, genom automatiserat avläsningsbart system, att upptäcka den illegala lastbilstrafiken. Även utredningen Godstransporter på väg – vissa frågeställningar kring ett nytt miljöstyrande system (SOU 2022:13) förordar ett avståndsbaserat system med geografisk differentiering för en mer rättvisande prissättning. Vänsterpartiet anser att de klimatskadliga subventionerna bör fasas ut och avvecklas skyndsamt. Den förra regeringen har tidigare avvecklat några få av dessa subventioner, och vi anser att det brådskar med ytterligare åtgärder för att Sverige inte ska tappa styrfart för att nå nollutsläpp. Vänsterpartiet anser därför att regeringen bör presentera en handlingsplan för hur övriga klimatskadliga subventioner kan avvecklas i närtid. Resandet med flyget behöver kraftigt minska för att vi ska klara av våra klimatmål. Med Vänsterpartiets investeringspolitik för klimatet skulle behovet av inrikesflyg minska i betydande utsträckning. Men även utrikesflyget behöver minska i omfattning. Vänsterpartiet vill se en progressiv flygbeskattning som innebär att resenärerna betalar mer skatt ju mer de flyger. Vid den första flygresan ska skatten vara tämligen låg för att sedan successivt höjas i takt med att flygresorna ökar i antal. Den progressiva flyg ­ skatten behöver tillgodose högt ställda krav på personlig integritet samt vara utformad på ett sätt som innebär att den effektivt tjänar sitt syfte att minska flygandet. Utöver den progressiva flygskatten anser Vänsterpartiet att lojalitetsprogrammen inom flygbranschen bör utredas. De medlemsförmåner som i dag existerar stimulerar till extensivt flygande och motverkar därmed klimatmålen. Huruvida lojalitetsprogram behöver regleras genom lagstiftning eller skatteåtgärder behöver utredas grundligt men inriktningen för reformeringen bör vara att göra lojalitetsprogrammen obsoleta. Vänsterpartiet anser att det är mycket angeläget att Sverige får en bättre beskattning av bekämpningsmedel då dagens beskattning har liten miljöeffekt. Danmark, Norge och Frankrike har en betydligt starkare lagstiftning där skatten ökar med medlets giftighet, vilket lett till att lantbrukare byter till mindre giftiga medel. Vänsterpartiet ser ett stort behov av att en differentierad beskattning av växtskyddsmedel införs i Sverige, som i likhet med den som finns i Danmark ökar med medlets giftighet. Intäkterna från skatten bör återföras till lantbruket för att utveckla hållbara växtskyddsmetoder. Vänsterpartiet anser att regeringen bör återkomma med förslag på en ny bekämpningsmedelsskatt differentierad utifrån bekämpningsmedlens olika miljö- och hälsorisker. Vänsterpartiets förslag: Inför ett färdmedelsneutralt och avståndsbaserat reseavdrag. Nej till regeringens förslag på sänkt bensin- och dieselskatt. Anta handlingsplan för att avveckla klimatskadliga subventioner. Nej till regeringens förslag om slopad flygskatt. Inför istället en progressiv flygskatt. Utred förutsättningarna för en geografiskt anpassad vägskatt för personbilar. Inför en avståndsbaserad skatt för godstransporter på väg. Nej till sänkt jordbruksdiesel. Inför en ny bekämpningsmedelsskatt differentierad utifrån bekämpningsmedlens olika miljö- och hälsorisker. Nej till sänkt subventionsgrad för installation av solceller. Nej till slopad skattereduktion för mikroproduktion av förnybar el. Vänsterpartiets skatteförslag Tabell 8 Vänsterpartiets skatteförslag, 2025–2027 Avvikelse från regeringen, offentligfinansiella effekter, miljarder kr 2025 2026 2027 Källa/referens Nej till regeringens skatteförslag i BP25 Nej till regeringens skattesänkning för miljonärer 4,71 4,71 4,71 BP25 Nej till höjda skiktgränser 6,2 2,8 3,6 RUT 2024:1065 Nej till nytt jobbskatteavdrag 11,09 11,09 11,09 BP25 Nej till ytterligare höjning av grundavdraget 2,41 2,41 2,41 BP25 Nej till ytterligare sänkt skatt på bensin och diesel 3,17 5,49 5,65 BP25 Nej till slopad flygskatt 0,87 1,82 1,88 BP25 Nej till skattefrihet för ISK 4,4 7 7 BP25 Nej till retroaktiv sänkning av ränteavdragen för vissa lån –4,32 –8,68 –8,68 BP25 Nej till utvidgning av växa-stödet 0,08 0,19 0,25 BP25 Nej till förlängning av sänkt skatt på diesel inom jord- och skogsbruk 0,61 BP25 Nej till ändrad malus för husbilar 0,04 –0,03 –0,12 BP25 Nej till slopad skattereduktion för mikroproduktion av förnybar el –0,68 –0,68 BP25 Nej till sänkt subventionsgrad för installation av solceller –0,10 –0,20 –0,20 BP25 Nej till utökad expertskatt 0,07 0,14 0,21 BP25 Summa regeringens skatteförslag i BP25 29,23 26,06 27,12 För ökad rättvisa Oligopolskatt på bankernas övervinster 15 10 10 Egen beräkning Höjd skatt för de över 62 000 kr/mån 10,90 11,20 12,10 RUT 2024:859 Arvs- och gåvoskatt 3,70 3,70 3,70 SNS (2018) Avståndsbaserat och färdmedelsneutralt reseavdrag –3,50 –3,30 –3,00 RUT 2024:778 Återinför skatt på plastbärkassar 0,55 0,55 0,55 RUT 2024:781 Återinför avskaffad avfallsförbränningsskatt 0,45 0,47 0,47 RUT 2024:779 Återinför sänkt moms på reparationer –0,08 –0,08 –0,08 RUT 2024:780 Summa nya skatteförslag 27,02 22,54 23,74 För ökad likformighet Skattereduktion för fackföreningsavgift –2,70 –2,70 –2,70 RUT 2024:760 Sänkt skatt för sjuka, arbetslösa m.fl. –10,00 –10,40 –10,50 RUT 2024:859 Slopa nedsättning arbetsgivaravgifter FoU 2,70 2,86 2,86 RUT 2024:761 Arbetsgivaravgifter för den första anställd 0,11 0,21 0,24 RUT 2024:762 Avskaffa rutavdraget 7,80 8,10 8,50 RUT 2024:763 Sänkt tak rotavdraget 3,20 RUT 2024:853 Utdelning och kapitalvinst fåmansbolag 13,56 13,56 13,56 Skr. 2023/24:98 Utdelning och kapitalvinst onoterade bolag 2,30 2,40 2,40 RUT 2024:764 Tak ISK 3,90 4,20 4,50 RUT 2024:775 Avtrappat ränteavdrag 2027 2,70 RUT 2024:857 Avtrappat jobbskatteavdrag, från 45 000 kr/mån 15,20 17,30 18,70 RUT 2024:859 Fastighetsskatt på villor med 8,6 mnkr i marknadsvärde 4,10 4,10 4,10 RUT 2024:767 Tak och uppskovsränta avyttring bostad 2,00 2,10 2,10 RUT 2024:768 Återinföra koldioxidskatt på bränsle inom EU ETS 0,10 0,10 0,10 RUT 2024:769 Summa reducera skattesubventioner 39,07 41,83 49,76 Summa ändrade skatter (avrundat) 95 90 100 19 Utgiftsramar och fördelning av utgifter i statsbudgeten Tabell 9 Vänsterpartiets förslag till utgiftsramar 2025 Tusental kronor Utgiftsområde Regeringens förslag Avvikelse från regeringen 1 Rikets styrelse 20 130 981 316 300 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning 21 734 078 144 000 3 Skatt, tull och exekution 14 812 398 100 000 4 Rättsväsendet 86 791 679 95 000 5 Internationell samverkan 2 278 371 51 600 6 Försvar och samhällets krisberedskap 169 680 344 ±0 7 Internationellt bistånd 44 499 844 10 598 544 8 Migration 11 937 532 105 000 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg 120 254 872 6 278 000 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning 123 058 927 16 050 300 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom 62 890 360 3 300 000 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn 104 531 449 14 387 900 13 Integration och jämställdhet 6 265 767 1 569 000 14 Arbetsmarknad och arbetsliv 93 539 399 18 671 000 15 Studiestöd 33 793 466 620 000 16 Utbildning och universitetsforskning 103 845 141 5 385 000 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid 16 861 894 2 367 000 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik 3 240 094 6 871 000 19 Regional utveckling 4 294 201 170 000 20 Klimat, miljö och natur 16 438 897 15 486 000 21 Energi 6 631 297 4 305 000 22 Kommunikationer 94 447 432 15 447 000 23 Areella näringar, landsbygd och livsmedel 21 697 804 3 007 000 24 Näringsliv 8 315 298 527 000 25 Allmänna bidrag till kommuner 173 107 254 6 647 000 26 Statsskuldsräntor m.m. 28 755 200 ±0 27 Avgiften till Europeiska unionen 47 761 911 ±0 Summa utgiftsområden 1 441 595 890 132 498 644 Minskning av anslagsbehållningar inkl. SSR −10 567 382 ±0 Summa utgifter 1 431 028 508 132 498 644 Riksgäldskontorets nettoutlåning −2 984 969 ±0 Kassamässig korrigering 370 837 ±0 Summa 1 428 414 376 132 498 644 Tabell 10 Vänsterpartiets förslag till utgiftsramar 2026 och 2027 Miljoner kronor Utgiftsområde Avvikelse från regeringen 2026 2027 1 Rikets styrelse 390 380 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning 213 237 3 Skatt, tull och exekution 100 100 4 Rättsväsendet 65 79 5 Internationell samverkan 52 52 6 Försvar och samhällets krisberedskap ±0 ±0 7 Internationellt bistånd 10 599 10 599 8 Migration −1 575 −1 320 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg 4 082 5 572 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning 17 453 17 720 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom 2 200 2 200 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn 20 300 20 800 13 Integration och jämställdhet 1 579 1 589 14 Arbetsmarknad och arbetsliv 21 281 24 381 15 Studiestöd 1 120 1 120 16 Utbildning och universitetsforskning 6 897 9 900 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid 2 454 2 634 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik 10 235 10 710 19 Regional utveckling 170 170 20 Klimat, miljö och natur 16 518 19 511 21 Energi 5 305 5 030 22 Kommunikationer 16 339 14 423 23 Areella näringar, landsbygd och livsmedel 3 012 3 072 24 Näringsliv 577 577 25 Allmänna bidrag till kommuner 20 097 22 287 26 Statsskuldsräntor m.m. ±0 ±0 27 Avgiften till Europeiska unionen ±0 ±0 Summa utgiftsområden 159 462 171 822 Minskning av anslagsbehållningar inkl. SSR ±0 ±0 Summa utgifter 159 462 171 822 Riksgäldskontorets nettoutlåning ±0 ±0 Kassamässig korrigering ±0 ±0 Summa 159 462 171 822 Tabell 11 Fördelning av utgifter i statsbudgeten 2025–2027 Avvikelser gentemot regeringen för utgiftsområde 1 Rikets styrelse Miljoner kronor Avvikelse från regeringen 2025 2026 2027 Anslag inom utgiftsområde 1 Rikets styrelse 1:1 Kungliga hov- och slottsstaten −29 −29 −29 2:1 Riksdagens ledamöter och partier m.m. −120 −120 −120 3:1 Sametinget 66 66 66 4:1 Regeringskansliet m.m. −502 −502 −502 5:1 Länsstyrelserna m.m. 125 125 125 6:3 Integritetsskyddsmyndigheten 20 20 20 6:6 Institutet för mänskliga rättigheter 25 25 25 7:1 Åtgärder för nationella minoriteter 152 152 142 8:1 Mediestöd 526 590 590 99:1 Anslag 7:2 Åtgärder för den nationella minoriteten romer 50 60 60 99:2 Svensk ambassadör för FN-resolution 1325 3 3 3 Summa 316 390 380 Avvikelser gentemot regeringen för utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning Miljoner kronor Avvikelse från regeringen 2025 2026 2027 Anslag inom utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning 1:6 Finanspolitiska rådet −6 −12 −13 1:11 Finansinspektionen 10 10 10 1:15 Statens servicecenter 50 100 100 99:1 Stockholmsinstitutet 20 40 60 99:2 Klimatinvesteringsmyndighet 70 75 80 Summa 144 213 237 Avvikelser gentemot regeringen för utgiftsområde 3 Skatt, tull och exekution Miljoner kronor Avvikelse från regeringen 2025 2026 2027 Anslag inom utgiftsområde 3 Skatt, tull och exekution 1:2 Tullverket 100 100 100 Summa 100 100 100 Avvikelser gentemot regeringen för utgiftsområde 4 Rättsväsendet Miljoner kronor Avvikelse från regeringen 2025 2026 2027 Anslag inom utgiftsområde 4 Rättsväsendet 1:1 Polismyndigheten −10 −10 90 1:3 Åklagarmyndigheten 10 10 10 1:4 Ekobrottsmyndigheten 30 30 30 1:5 Sveriges Domstolar 10 10 10 1:6 Kriminalvården −10 −40 −126 1:7 Brottsförebyggande rådet 30 30 30 1:11 Rättsliga biträden m.m. 35 35 35 Summa 95 65 79 Avvikelser gentemot regeringen för utgiftsområde 5 Internationell samverkan Miljoner kronor Avvikelse från regeringen 2025 2026 2027 Anslag inom utgiftsområde 5 Internationell samverkan 1:1 Avgifter till internationella organisationer 30 30 30 1:2 Freds- och säkerhetsfrämjande verksamhet 2 2 2 1:5 Utrikes- och säkerhetspolitiskt strategiska insatser 20 20 20 Summa 52 52 52 Avvikelser gentemot regeringen för utgiftsområde 6 Försvar och samhällets krisberedskap Miljoner kronor Avvikelse från regeringen 2025 2026 2027 Utgiftsområde 6 Försvar och samhällets krisberedskap Summa ±0 ±0 ±0 Avvikelser gentemot regeringen för utgiftsområde 7 Internationellt bistånd Miljoner kronor Avvikelse från regeringen 2025 2026 2027 Anslag inom utgiftsområde 7 Internationellt bistånd 1:1 Biståndsverksamhet 10 097 10 097 10 097 1:2 Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete (Sida) 428 428 428 1:3 Nordiska Afrikainstitutet 4 4 4 1:4 Folke Bernadotteakademin 51 51 51 1:5 Riksrevisionen: Internationellt utvecklingssamarbete 12 12 12 1:6 Utvärdering av internationellt bistånd 6 6 6 Summa 10 599 10 599 10 599 Avvikelser gentemot regeringen för utgiftsområde 8 Migration Miljoner kronor Avvikelse från regeringen 2025 2026 2027 Anslag inom utgiftsområde 8 Migration 1:1 Migrationsverket −110 −170 −320 1:2 Ersättningar och bostadskostnader 350 50 −50 1:3 Migrationspolitiska åtgärder −105 −1 425 −920 1:6 Offentligt biträde i utlänningsärenden −30 −30 −30 Summa 105 −1 575 −1 320 Avvikelser gentemot regeringen för utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg Miljoner kronor Avvikelse från regeringen 2025 2026 2027 Anslag inom utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg 1:4 Tandvårdsförmåner 4 876 2 652 3 899 1:5 Bidrag för läkemedelsförmånerna 540 2 160 2 700 1:6 Bidrag till folkhälsa och sjukvård 5 750 850 850 1:8 Bidrag till psykiatri 700 700 700 1:11 Prestationsbundna insatser för att korta vårdköerna −7 480 −4 275 −4 675 1:12 Inspektionen för vård och omsorg 60 60 60 2:4 Insatser mot hiv/aids och andra smittsamma sjukdomar 23 26 29 2:6 Stöd till främjande av en aktiv och meningsfull fritid för barn och unga 50 50 50 4:1 Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd 8 8 8 4:4 Kostnader för statlig assistansersättning 91 91 91 4:7 Bidrag till utveckling av socialt arbete m.m. 1 450 1 450 1 450 99:1 TBE-vaccin med högkostnadsskydd för vuxna och avgiftsfritt för barn 100 200 300 99:2 Nationellt vaccinprogram för äldre 110 110 110 Summa 6 278 4 082 5 572 Avvikelser gentemot regeringen för utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning Miljoner kronor Avvikelse från regeringen 2025 2026 2027 Anslag inom utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning 1:1 Sjukpenning och rehabilitering m.m. 1 413 1 839 1 958 1:2 Aktivitets- och sjukersättningar m.m. 4 134 4 813 4 622 1:4 Arbetsskadeersättningar m.m. 231 429 646 2:1 Försäkringskassan 472 572 694 99:1 Ersättning för sjuklön, inkl. arbetsgivaravgifter 9 800 9 800 9 800 Summa 16 050 17 453 17 720 Avvikelser gentemot regeringen för utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom Miljoner kronor Avvikelse från regeringen 2025 2026 2027 Anslag inom utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom 1:3 Bostadstillägg till pensionärer −100 −1 200 −1 200 1:5 Inkomstpensionstillägg 3 400 3 400 3 400 Summa 3 300 2 200 2 200 Avvikelser gentemot regeringen för utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn Miljoner kronor Avvikelse från regeringen 2025 2026 2027 Anslag inom utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn 1:1 Barnbidrag 9 400 9 400 9 400 1:2 Föräldraförsäkring 1 400 1 500 1 700 1:8 Bostadsbidrag 3 588 9 400 9 700 Summa 14 388 20 300 20 800 Avvikelser gentemot regeringen för utgiftsområde 13 Integration och jämställdhet Miljoner kronor Avvikelse från regeringen 2025 2026 2027 Anslag inom utgiftsområde 13 Integration och jämställdhet 1:2 Kommunersättningar vid flyktingmottagande 1 519 1 529 1 539 3:1 Särskilda jämställdhetsåtgärder 50 50 50 Summa 1 569 1 579 1 589 Avvikelser gentemot regeringen för utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv Miljoner kronor Avvikelse från regeringen 2025 2026 2027 Anslag inom utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv 1:1 Arbetsförmedlingens förvaltningskostnader 2 000 3 000 3 000 1:2 Bidrag till arbetslöshetsersättning och aktivitetsstöd 12 360 11 220 13 070 1:3 Kostnader för arbetsmarknadspolitiska program och insatser 2 238 3 338 3 338 1:4 Lönebidrag och Samhall m.m. 400 1 100 1 700 1:5 Nystartsjobb och etableringsjobb 400 900 1 000 1:13 Etableringsersättning till vissa nyanlända invandrare 928 1 378 1 928 2:1 Arbetsmiljöverket 325 271 271 2:5 Myndigheten för arbetsmiljökunskap ±0 54 54 2:6 Regional skyddsombudsverksamhet 20 20 20 Summa 18 671 21 281 24 381 Avvikelser gentemot regeringen för utgiftsområde 15 Studiestöd Miljoner kronor Avvikelse från regeringen 2025 2026 2027 Anslag inom utgiftsområde 15 Studiestöd 1:2 Studiemedel 320 520 520 1:7 Studiestartsstöd 300 600 600 Summa 620 1 120 1 120 Avvikelser gentemot regeringen för utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning Miljoner kronor Avvikelse från regeringen 2025 2026 2027 Anslag inom utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning 1:1 Statens skolverk 80 80 80 1:5 Utveckling av skolväsendet och annan pedagogisk verksamhet 900 1 900 3 900 1:7 Maxtaxa i förskola, fritidshem och annan pedagogisk verksamhet samt kvalitetshöjande åtgärder inom förskola 2 690 3 220 4 220 1:10 Fortbildning av lärare och förskolepersonal 250 500 500 1:17 Statligt stöd till vuxenutbildning 300 30 30 2:2 Universitets- och högskolerådet 20 20 20 2:64 Särskilda utgifter inom universitet och högskolor 1 038 1 040 1 043 2:66 Ersättningar för klinisk utbildning och forskning 42 42 42 2:67 Särskilda bidrag inom högskoleområdet 30 30 30 3:1 Vetenskapsrådet: Forskning och forskningsinformation 15 15 15 4:1 Internationella program 20 20 20 Summa 5 385 6 897 9 900 Avvikelser gentemot regeringen för utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid Miljoner kronor Avvikelse från regeringen 2025 2026 2027 Anslag inom utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid 1:1 Statens kulturråd 3 ±0 ±0 1:2 Bidrag till allmän kulturverksamhet, utveckling samt internationellt kulturutbyte och samarbete 390 390 540 1:4 Forsknings- och utvecklingsinsatser inom kulturområdet 1 1 1 1:5 Stöd till icke-statliga kulturlokaler 10 10 10 1:6 Bidrag till regional kulturverksamhet 35 35 55 2:2 Bidrag till vissa teater-, dans- och musikändamål 50 50 50 3:1 Bidrag till litteratur och kulturtidskrifter 8 8 8 4:3 Nämnden för hemslöjdsfrågor 3 3 3 4:4 Bidrag till bild- och formområdet 30 30 30 5:2 Ersättningar och bidrag till konstnärer 5 35 35 6:1 Riksarkivet 40 40 40 7:1 Riksantikvarieämbetet 9 9 9 7:2 Bidrag till kulturmiljövård 20 20 20 7:3 Kyrkoantikvarisk ersättning 30 40 50 7:4 Bidrag till arbetslivsmuseer 2 2 2 8:1 Centrala museer: Myndigheter 130 130 130 8:2 Centrala museer: Stiftelser 55 55 55 9:2 Stöd till trossamfund 5 5 5 10:1 Filmstöd 70 70 70 12:1 Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor 50 50 50 12:2 Bidrag till nationell och internationell ungdomsverksamhet 10 10 10 13:1 Stöd till idrotten 425 425 425 13:2 Bidrag till allmänna samlingslokaler 40 40 40 13:3 Stöd till friluftsorganisationer 10 10 10 14:1 Statsbidrag till studieförbund 350 400 400 14:2 Statsbidrag till folkhögskolor 380 380 380 99:1 Digitaliseringssatsning för kulturarvsinstitutioner 100 100 100 99:2 Särskilda insatser inom folkbildningen 106 106 106 Summa 2 367 2 454 2 634 Avvikelser gentemot regeringen för utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik Miljoner kronor Avvikelse från regeringen 2025 2026 2027 Anslag inom utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik 1:1 Bostadspolitisk utveckling −140 −380 −505 1:4 Boverket 253 255 255 2:1 Konsumentverket 50 50 50 2:4 Åtgärder på konsumentområdet 18 20 20 99:1 Stöd för anordnande av klimatsmarta hyresbostäder 2 000 4 500 5 000 99:2 Stöd för anordnande av klimatsmarta studentbostäder 250 500 500 99:3 Stöd för uppförande av flerbostadshus i trä 750 1 500 1 500 99:4 Statliga topplån för byggande av hyresrätter 200 200 200 99:5 Stöd för renovering och energieffektivisering av flerbostadshus med hyresrätt 3 000 3 000 3 000 99:6 Klimatsmart stadsplanering 100 200 300 99:7 Klimatneutrala byggplaner 100 100 100 99:8 Investeringsstöd för att upprusta, utveckla och bygga nya lekparker, bemannade parklekar och områden för spontanidrott 250 250 250 99:9 Radonstöd 40 40 40 Summa 6 871 10 235 10 710 Avvikelser gentemot regeringen för utgiftsområde 19 Regional utveckling Miljoner kronor Avvikelse från regeringen 2025 2026 2027 Anslag inom utgiftsområde 19 Regional utveckling 1:1 Regionala utvecklingsåtgärder 170 170 170 Summa 170 170 170 Avvikelser gentemot regeringen för utgiftsområde 20 Klimat, miljö och natur Miljoner kronor Avvikelse från regeringen 2025 2026 2027 Anslag inom utgiftsområde 20 Klimat, miljö och natur 1:1 Naturvårdsverket 54 62 72 1:2 Miljöövervakning m.m. 53 72 78 1:3 Åtgärder för värdefull natur 2 031 2 031 2 088 1:4 Sanering och återställning av förorenade områden ±0 140 140 1:6 Kemikalieinspektionen 30 40 40 1:10 Klimatanpassning 100 100 100 1:11 Åtgärder för havs- och vattenmiljö 400 500 600 1:13 Internationellt miljösamarbete 16 16 16 1:14 Skydd av värdefull natur 3 685 3 685 4 185 1:15 Havs- och vattenmyndigheten 70 70 70 1:16 Klimatinvesteringar 3 575 4 080 5 500 1:17 Klimatpremier 1 272 1 022 1 022 99:1 Statligt stöd för rening av PFAS 250 300 300 99:2 Klimatanpassade och gröna städer 350 400 400 99:3 Inför bonus för folkelbilar 3 100 3 500 3 900 99:4 Forskning för klimatomställning 500 500 1 000 Summa 15 486 16 518 19 511 Avvikelser gentemot regeringen för utgiftsområde 21 Energi Miljoner kronor Avvikelse från regeringen 2025 2026 2027 Anslag inom utgiftsområde 21 Energi 99:1 Stärkt elöverföringskapacitet 2 000 3 000 3 000 99:2 Investeringar till lokal förnybar elproduktion 1 000 1 000 1 000 99:3 Vindkraft – ersättningsmodell till kommuner 275 275 ±0 99:4 Stödpengar till drift av laddinfrastruktur 30 30 30 99:5 Havsvind, statligt ägande 1 000 1 000 1 000 Summa 4 305 5 305 5 030 Avvikelser gentemot regeringen för utgiftsområde 22 Kommunikationer Miljoner kronor Avvikelse från regeringen 2025 2026 2027 Anslag inom utgiftsområde 22 Kommunikationer 1:1 Utveckling av statens transportinfrastruktur 4 700 2 300 2 300 1:2 Vidmakthållande av statens transportinfrastruktur 4 950 2 981 1 000 1:3 Trafikverket ±0 200 200 1:4 Ersättning för sjöräddning och fritidsbåtsändamål 339 339 339 1:6 Ersättning avseende flygplatser −107 −107 −107 1:16 Internationell tågtrafik ±0 30 95 1:18 Lån till körkort 120 151 151 2:2 Ersättning för särskilda tjänster för personer med funktionsnedsättning 25 25 25 99:1 Sverigebiljett 5 000 10 000 10 000 99:2 Utbildningssatsning järnväg och sjöfart 120 120 120 99:3 Gotlandstrafiken 200 200 200 99:5 Konverteringsstöd för begagnade bilar 100 100 100 Summa 15 447 16 339 14 423 Avvikelser gentemot regeringen för utgiftsområde 23 Areella näringar, landsbygd och livsmedel Miljoner kronor Avvikelse från regeringen 2025 2026 2027 Anslag inom utgiftsområde 23 Areella näringar, landsbygd och livsmedel 1:1 Skogsstyrelsen 40 40 40 1:2 Insatser för skogsbruket 1 200 1 200 1 250 1:7 Ersättningar för viltskador m.m. 40 40 40 1:8 Statens jordbruksverk 90 90 90 1:12 Nationell medfinansiering till den gemensamma jordbrukspolitiken 2023–2027 1 552 1 557 1 567 1:23 Sveriges lantbruksuniversitet 85 85 85 Summa 3 007 3 012 3 072 Avvikelser gentemot regeringen för utgiftsområde 24 Näringsliv Miljoner kronor Avvikelse från regeringen 2025 2026 2027 Anslag inom utgiftsområde 24 Näringsliv 1:2 Verket för innovationssystem: Forskning och utveckling 35 35 35 1:3 Institutens strategiska kompetensmedel 30 30 30 1:5 Näringslivsutveckling 122 122 122 1:8 Sveriges geologiska undersökning 20 20 20 1:16 Omstrukturering och genomlysning av statligt ägda företag −50 ±0 ±0 1:20 Bidrag till företagsutveckling och innovation 120 120 120 99:1 Program för grön omställning inom pappersindustrin 250 250 250 Summa 527 577 577 Avvikelser gentemot regeringen för utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner Miljoner kronor Avvikelse från regeringen 2025 2026 2027 Anslag inom utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner 1:1 Kommunalekonomisk utjämning 1 647 11 097 10 287 99:1 Satsning brottsförebyggande arbete 200 200 200 99:2 Investeringsstöd samhällsfastigheter 1 800 1 800 1 800 99:3 Sverigejobb 3 000 7 000 10 000 Summa 6 647 20 097 22 287 Avvikelser gentemot regeringen för utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor m.m. Miljoner kronor Avvikelse från regeringen 2025 2026 2027 Utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor m.m. Summa ±0 ±0 ±0 Avvikelser gentemot regeringen för utgiftsområde 27 Avgiften till Europeiska unionen Miljoner kronor Avvikelse från regeringen 2025 2026 2027 Utgiftsområde 27 Avgiften till Europeiska unionen Summa ±0 ±0 ±0 20 Den offentliga sektorns finanser m.m. Tabell 12 Den offentliga sektorns finanser (V) Miljoner kronor, avvikelse från regeringen 2025 2026 2027 Offentlig sektors inkomster 106 203 102 065 113 276 Offentlig sektors utgifter 147 459 173 632 186 622 Finansiellt sparande i offentlig sektor −41 256 −71 567 −73 346 Staten −45 936 −76 967 −79 136 Ålderspensionssystemet 3 300 3 100 3 500 Kommunsektorn 1 380 2 300 2 290 Finansiellt sparande i procent av BNP (nivå) −1,94 % −1,65 % −0,58 % Tabell 13 Kommunsektorns finanser (V) Miljoner kronor, avvikelse från regeringen 2025 2026 2027 Kommunernas inkomster 34 302 44 992 50 962 Kommunal inkomstskatt 19 640 19 570 20 590 Kapitalinkomster och övriga inkomster ±0 ±0 ±0 Statsbidrag under utgiftsområde 25 6 647 20 097 22 287 därav ekonomiska regleringar −21 040 −21 770 −22 690 Statsbidrag från övriga utgiftsområden 8 015 5 325 8 085 Utgifter 32 922 42 692 48 672 Finansiellt sparande i kommunsektorn 1 380 2 300 2 290 Tabell 14 Statens budgetsaldo och statsskulden (V) Miljoner kronor, avvikelse från regeringen 2025 2026 2027 Inkomster i statens budget 86 563 82 495 92 686 därav inkomster av försåld egendom ±0 ±0 ±0 Utgifter i statens budget 132 499 159 462 171 822 därav statsskuldsräntor ±0 ±0 ±0 Riksgäldskontorets nettoutlåning ±0 ±0 ±0 Kassamässig korrigering ±0 ±0 ±0 Statens budgetsaldo −45 936 −76 967 −79 136 Tabell 15 Inkomster i statens budget (V) Miljoner kronor, avvikelse från regeringen 2025 2026 2027 Direkta skatter på arbete 50 200 48 690 56 460 Indirekta skatter på arbete 5 230 5 710 5 810 Skatt på kapital 44 323 37 875 40 846 Skatt på konsumtion och insatsvaror 6 350 9 290 9 660 Offentliga sektorns skatteintäkter 106 103 101 565 112 776 avgår skatter till andra sektorer −20 540 −20 370 −21 590 Statens skatteintäkter 85 563 81 195 91 186 Periodiseringar ±0 ±0 ±0 Statens skatteinkomster 85 563 81 195 91 186 Övriga inkomster 1 000 1 300 1 500 Inkomster i statens budget 86 563 82 495 92 686 Tabell 16 Utgiftstak för staten (V) Miljoner kronor, avvikelse från regeringen 2025 2026 2027 Takbegränsade utgifter 132 499 159 462 171 822 Budgeteringsmarginal 501 538 178 Utgiftstak för staten 133 000 160 000 172 000 Anm.: Vänsterpartiet är emot det ensidiga systemet med 3-åriga utgiftstak i statsbudgeten, men vi redovisar här förslag till utgiftstak för jämförbarhetens skull. 21 Beräkning av statsbudgetens inkomster Tabell 17 Beräkning av statsbudgetens inkomster 2025 Tusental kronor Inkomsttitel Regeringens förslag Avvikelse från regeringen 1100 Direkta skatter på arbete 786 951 393 50 200 000 1111 Statlig inkomstskatt 64 165 361 18 390 000 1115 Kommunal inkomstskatt 969 640 894 19 640 000 1120 Allmän pensionsavgift 166 628 512 900 000 1130 Artistskatt ±0 ±0 1140 Skattereduktioner −413 483 374 11 270 000 1200 Indirekta skatter på arbete 790 968 382 5 230 000 1210 Arbetsgivaravgifter 771 132 212 5 430 000 1240 Egenavgifter 11 730 609 ±0 1260 Avgifter till premiepensionssystemet −53 234 021 −200 000 1270 Särskild löneskatt 67 582 104 ±0 1280 Nedsättningar −6 800 714 ±0 1290 Tjänstegruppliv 558 192 ±0 1300 Skatt på kapital 418 599 452 44 323 000 1310 Skatt på kapital, hushåll 92 143 300 25 520 000 1320 Skatt på företagsvinster 225 163 204 13 603 000 1330 Kupongskatt 9 283 504 ±0 1340 Avkastningsskatt 29 994 197 ±0 1350 Fastighetsskatt 43 127 567 5 200 000 1360 Stämpelskatt 12 906 739 ±0 1390 Riskskatt för kreditinstitut 5 980 941 ±0 1400 Skatt på konsumtion och insatsvaror 728 287 523 6 350 000 1410 Mervärdesskatt 589 617 623 210 000 1420 Skatt på alkohol och tobak 31 797 224 ±0 1430 Energiskatt 44 545 424 3 000 000 1440 Koldioxidskatt 24 533 370 1 100 000 1450 Övriga skatter på energi och miljö 7 469 767 2 080 000 1470 Skatt på vägtrafik 22 472 719 −40 000 1480 Övriga skatter 7 851 396 ±0 1500 Skatt på import 7 933 347 ±0 1600 Restförda och övriga skatter 10 709 603 ±0 1700 Avgående poster, skatter till EU −7 933 347 ±0 Offentliga sektorns skatteintäkter 2 735 516 353 106 103 000 1800 Avgående poster, skatter till andra sektorer −1 336 433 318 −20 540 000 Statens skatteintäkter 1 399 083 035 85 563 000 1900 Periodiseringar 3 062 709 ±0 1000 Statens skatteinkomster 1 402 145 744 85 563 000 Övriga inkomster −28 283 293 1 000 000 2000 Inkomster av statens verksamhet 47 836 598 1 000 000 3000 Inkomster av försåld egendom 5 000 000 ±0 4000 Återbetalning av lån 562 931 ±0 5000 Kalkylmässiga inkomster 23 921 000 ±0 6000 Bidrag m.m. från EU 48 770 245 ±0 7000 Avräkningar m.m. i anslutning till skattesystemet −154 374 067 ±0 8000 Utgifter som redovisas som krediteringar på skattekonto ±0 ±0 Inkomster i statens budget 1 373 862 451 86 563 000 Tabell 18 Inkomster 2026 och 2027 Miljoner kronor Inkomsttitel Avvikelse från regeringen 2026 2027 1100 Direkta skatter på arbete 48 690 56 460 1111 Statlig inkomstskatt 15 330 17 080 1115 Kommunal inkomstskatt 19 570 20 590 1120 Allmän pensionsavgift 800 1 000 1130 Artistskatt ±0 ±0 1140 Skattereduktioner 12 990 17 790 1200 Indirekta skatter på arbete 5 710 5 810 1210 Arbetsgivaravgifter 5 910 6 010 1240 Egenavgifter ±0 ±0 1260 Avgifter till premiepensionssystemet −200 −200 1270 Särskild löneskatt ±0 ±0 1280 Nedsättningar ±0 ±0 1290 Tjänstegruppliv ±0 ±0 1300 Skatt på kapital 37 875 40 846 1310 Skatt på kapital, hushåll 24 280 27 280 1320 Skatt på företagsvinster 8 395 8 366 1330 Kupongskatt ±0 ±0 1340 Avkastningsskatt ±0 ±0 1350 Fastighetsskatt 5 200 5 200 1360 Stämpelskatt ±0 ±0 1390 Riskskatt för kreditinstitut ±0 ±0 1400 Skatt på konsumtion och insatsvaror 9 290 9 660 1410 Mervärdesskatt 400 400 1420 Skatt på alkohol och tobak ±0 ±0 1430 Energiskatt 5 100 5 300 1440 Koldioxidskatt 530 530 1450 Övriga skatter på energi och miljö 3 140 3 210 1470 Skatt på vägtrafik 120 220 1480 Övriga skatter ±0 ±0 1500 Skatt på import ±0 ±0 1600 Restförda och övriga skatter ±0 ±0 1700 Avgående poster, skatter till EU ±0 ±0 Offentliga sektorns skatteintäkter 101 565 112 776 1800 Avgående poster, skatter till andra sektorer −20 370 −21 590 Statens skatteintäkter 81 195 91 186 1900 Periodiseringar ±0 ±0 1000 Statens skatteinkomster 81 195 91 186 Övriga inkomster 1 300 1 500 2000 Inkomster av statens verksamhet 1 300 1 500 3000 Inkomster av försåld egendom ±0 ±0 4000 Återbetalning av lån ±0 ±0 5000 Kalkylmässiga inkomster ±0 ±0 6000 Bidrag m.m. från EU ±0 ±0 7000 Avräkningar m.m. i anslutning till skattesystemet ±0 ±0 8000 Utgifter som redovisas som krediteringar på skattekonto ±0 ±0 Inkomster i statens budget 82 495 92 686 BILAGA Fördelningsanalys av Vänsterpartiets budgetmotion Nedan visas riksdagens utredningstjänsts (RUT) fördelningsanalys av Vänsterpartiets budgetmotion. De förslag som ingår i analysen är sådana som påverkar de disponibla inkomsterna och där fördelningsanalys är möjlig (se nedan vilka förslag som ingår). Vänsterpartiets budgetförslag innebär ökade disponibla inkomster för de sju nedersta inkomstdecilerna och lägre inkomster för de tre översta. De föreslagna reformerna beräknas medföra störst ökning av de disponibla inkomsterna i decil 1–3. I dessa inkomstskikt beräknas inkomsterna öka med ca 5 300–9 500 kronor. Våra förslag beräknas vidare öka de disponibla inkomsterna för kvinnor med ca 0,5 procent medan män förväntas få en motsvarande minskning om ca 0,5 procent (se tabell 2). Tabell 1 Förändring av genomsnittlig disponibel inkomst efter inkomstdecil, år 2024 Effekt mot gällande regelverk Decil Medelvärde Kronor Procent 1 136 000 9 500 7,0 2 207 000 6 900 3,3 3 245 000 5 300 2,2 4 280 000 4 600 1,7 5 314 000 3 900 1,2 6 352 000 2 500 0,7 7 395 000 800 0,2 8 450 000 –1 900 –0,4 9 532 000 –6 900 –1,3 10 1 043 000 –27 500 –2,6 Källa: RUT 2024:1248. Tabell 2 Förändring av genomsnittlig individuell disponibel inkomst år 2022, efter kön Effekt mot gällande regelverk Medelvärde Kronor Procent Män 424 000 –2 300 –0,5 Kvinnor 327 000 1 700 0,5 Källa: RUT 2024:1248. Inkluderade förslag Nedan listas de förslag som ingår i fördelningsanalysen i rapporten. Samtliga förslag påverkar individers disponibla inkomst. Ytterligare en statlig inkomstskatt om fem procent införs på inkomster som överstiger 62 000 kronor per månad. Avtrappningen av det s.k. jobbskatteavdraget ändras så att den startar vid inkomster om 45 000 kronor per månad och är fullt genomförd vid 100 000 kronor per månad. Samtliga förvärvsinkomster, utom ålderspensionsinkomst, inkluderas i underlaget för jobbskatteavdrag. Ny fastighetsskatt för marknadsvärden över 5 miljoner kronor införs. Ett tak för sparande i investeringssparkonton (ISK) på 2 miljoner kronor införs. Det över ­ skridande beloppet antas placeras på aktie- och fondkonton med normerande kapitalbeskattning. Allmänt barnbidrag höjs från 1 250 kronor per barn och månad till 1 650 kronor per barn och månad. Taken inom sjuk- och aktivitetsersättning och tillfällig föräldrapenning höjs till 10 prisbas ­ belopp. Taket i sjukpenningen för arbetslösa höjs. Taket i sjukpenningen för de som har sjukpenning i mer än ett år höjs till 80 procent av den tidigare inkomsten. Ersättningsnivån i sjuk- och aktivitetsersättningen höjs till 80 procent av antagandeinkomsten. Grundnivån i föräldraförsäkringen indexeras enligt inkomstprisbasbeloppet (basår 2016), vilket innebär en höjning till 333 kronor per dag. Bostadsbidraget ändras enligt följande: Särskilda bidraget för hemmavarande barn höjs till 2 100 kronor/månad för 1 barn, 2 700 kronor/månad för 2 barn och 3 500 kronor/månad för 3 eller fler barn. Golvet i hushållets bidragsgrundande bostadskostnader tas bort. 50 procent av bostadskostnaden är fortsatt bidragsgrundande. Taket höjs till 6 500 kronor/månad för 0 barn, 7 000 kronor/månad för 1 barn, 7 800 kronor/månad för 2 barn och 8 700 kronor/månad för 3 eller fler barn. Inkomstgränserna i bostadsbidraget höjs och avräkningen höjs till 30 procent. De nya gränserna för hushåll med och utan barn är 200 000 kronor per år för ensamstående och 125 000 kronor per år för var och en av sammanboende. Umgängesbidraget höjs till 700 kronor för 1 barn, 800 kronor för 2 barn och 900 kronor för 3 barn. Taket i arbetslöshetsersättningen och aktivitetsstödet höjs så att 80 procent av löntagarna hamnar under. Grundbeloppen höjs i relation till höjningen av taket. Höjd ersättningsnivå till 80 procent under hela ersättningsperioden samt slopade karensdagar i a-kassan. Rotavdraget avskaffas helt. Slopat karensavdrag. Inkomstpensionstillägget höjs med 55 procent. Nooshi Dadgostar (V) Andrea Andersson Tay (V) Samuel Gonzalez Westling (V) Andreas Lennkvist Manriquez (V) Isabell Mixter (V) Daniel Riazat (V) Vasiliki Tsouplaki (V) Ida Gabrielsson (V) [1] Nuläge – hushållens nuvarande ekonomiska situation jämfört med för 12 månader sedan. Förväntningar – hushållens ekonomiska situation om 12 månader. [2] Arbetsförmedlingen. [3] RUT, dnr 2023:671. [4] År 2006–2023 bygger på utfallsdata för AF förvaltningsanslag via ESV. 2024 är beslutad budget. Vid fastprisberäkning har KPI använts som deflator. [5] RUT, dnr 2024:1084. [6] SCB. [7] Konkurrensverket (2018). Konkurrensen i den svenska livsmedelskedjan . [8] SKR (2024), Ekonomirapporten, maj 2024. [9] Verbist, G. & Figari, F. (2014). The Redistributive Effect and Progressivity of Taxes Revisited: An International Comparison across the European Union , EUROMOD Working Paper No. EM 6/14. Studien har 1999 och 2008 som jämförelseår. Med EU:s kärnländer avses de 15 länder som ingick i EU 1998. [10] SNS (2018). Konjunkturrådets rapport 2018, ”Kapitalbeskattningens förutsättningar”. [11] Ownershift (2019). ”Vem äger Sverige?”. [12] Wilkinson, R. & Pickett, K. (2011). Jämlikhetsanden: därför är mer jämlika samhällen nästan alltid bättre samhällen . Karneval förlag. [13] Cingano, F. (2014). Trends in Income Inequality and its Impact on Economic Growth , OECD Social, Employment and Migration Working Paper. [14] Vårdförbundet, ”Att komma ut i arbetslivet blev en chock”, rapport 2024. [15] SYLF, AT-rapporten 2024. [16] SKR. ”Ekonomirapporten, maj 2024”. [17] SVT, ”Hit åker svenskarna för att undvika vårdköer”, den 20 juli 2024. [18] SVT Nyheter, ”Här är siffrorna regeringen inte visar – riskerar missa klimatmålet”, publicerad den 29 augusti 2024. [19] SVT Nyheter, ”Trots regeringens optimism – flera klimatmål missas med nya politiken”, publicerad den 18 september 2024. [20] Aftonbladet, ”100 miljoner extra per år till naturreservaten”, publicerad den 16 september 2024. [21] ESV (2021). Automatisk budgetförstärkning (ABF) – Förändring av det konjunkturjusterade sparandet vid oförändrade regler . [22] Se t.ex. figur 28 i avsnitt 8 i denna motion. [23] Finansdepartementet, ”Finansiering och riskdelning vid investeringar i ny kärnkraft”, Fi 2023:F. [24] Scenariot med fördyring innebär att konstruktionskostnaderna blir 50 procent högre än förväntat. Scenariot baseras på det erfarenhetsmässiga faktum att den här typen av projekt brukar vara förenat med en betydande fördyring. [25] https://www.dn.se/debatt/farligt-spel-pagar-i-fragan-om-karnkraftsfinansiering/. [26] Konjunkturinstitutet (2024), ”Redovisning av uppdrag enligt överenskommelse mellan Konjunkturinstitutet och kommittén för översyn av målet för det finansiella sparandet”, Fi2023/10. [27] Se t.ex. Riksgälden (2024). Makroekonomiska förutsättningar för statsskuldens utveckling . [28] Riksgälden (2016). Statsskuldens roll i ekonomin . [29] Riksdagens utredningstjänst (dnr 2024:542). [30] Vi föreslår att regeringen använder den definition av ”bibehållet offentligt åtagande” som Konjunkturinstitutet använder. Se t.ex. Konjunkturinstitutet (2024). Hållbarhetsrapport för de offentliga finanserna , bilaga 2, s. 39. [31] Riksrevisionen (2023). Det finanspolitiska ramverket – regeringens tillämpning 2022 (RiR 2023:3). [32] Finansinspektionen (2023), Hushållens ekonomi, 2023. [33] SCB (2024-01-23), Sänkt ekonomisk standard. [34] Materiell och social fattigdom är ett fattigdomsmått som används inom EU. För att anses leva i materiell och social fattigdom behöver man uppfylla minst fem av tretton definierade krav, bl.a. sakna kontantmarginal, ha kommit efter med betalningar, inte ha råd med internet i bostaden, inte ha råd att laga en måltid med kött, kyckling, fisk eller vegetariskt alternativ varannan dag, inte ha råd med två par skor, inkl. vinterskor, inte ha råd med nya kläder. SCB (2023-06-29), Att mäta fattigdom. [35] Uppfylla minst sju av de tretton definierade krav som nämns ovan. [36] SCB.se. [37] Kronofogden (2024-09-09), Fler barnfamiljer vräks. [38] Kronofogden (2024-08-26), Fler och större krav skickas till Kronofogden. [39] Tillväxtanalys (september, 2024), Konkurser i augusti 2024. [40] Definierat som hushåll som är aktuella för försörjningsstöd om de ansöker. [41] Försäkringskassan (2024), Barnhushållens ekonomi – Resultatindikatorer för den ekonomiska familjepolitiken 2024. [42] Försäkringskassan (2024), Barnhushållens ekonomi – Resultatindikatorer för den ekonomiska familjepolitiken 2024. [43] Swedbank (2024-04-11), Barnbidraget täcker mindre av nödvändiga kostnader – lägsta nivån på 50 år. [44] Försäkringskassan (2024), Socialförsäkringen i siffror. [45] ISF (2022:2). Utvecklingen av socialförsäkringsförmånerna under de senaste 30 åren. [46] RUT 2023:812. [47] Ibid. [48] Ibid. [49] RUT 2022:600. [50] Karolinska institutet (2020), Sjuknärvaro, hälsa och produktivitet (SHOP). [51] https://www.regeringen.se/contentassets/966ff25bd132442193ec81d9ec0731b2/bilaga---berakningar-av-effekten-langs-inkomstskalan-av-det-forhojda-grundavdraget.pdf [52] RUT 2024:1133. [53] RUT 2024:867. [54] Vänsterpartiet (2024), Rädda välfärden – för ett tryggare Sverige. Vänsterpartiets budgetmotion 2024. [55] SOU 2023:92, Bilaga 7, Nytt ramverk för finanspolitiken . [56] Facken i Välfärden (2024), Miljarder skäl att förbättra arbetsmiljön – Om kommunernas och regionernas kostnader för produktionsbortfall till följd av sjukfrånvaro. [57] SCB (2024), resultaträkning för regioner, prognos 2024-08-30. [58] SKR.se (hämtat 2024-09-10), Väntetider i vården. [59] SVT (2024-07-20), Hit åker svenskarna för att undvika vårdköer. [60] Socialstyrelsen (2024), Plats för vård – Förslag till en nationell plan för att minska bristen på vårdplatser i hälso- och sjukvården. [61] Ivo (2024), Nationell tillsyn av vårdplatser och patientsäkerhet på sjukhus. [62] Socialstyrelsen (2023), Bedömning av tillgång och efterfrågan på legitimerad personal i hälso- och sjukvård samt tandvård, Nationella planeringsstödet 2023. [63] Socialstyrelsen (2024), Nationella planeringsstödet 2024 – Tillgång och efterfrågan på legitimerad personal i hälso- och sjukvården och tandvården. [64] SCB (2024), resultaträkning för regioner, prognos 2024-08-30. [65] Kommunal (2019), Skatteväxling för välfärden – ett idéprogram. [66] Kommunal (2021), Rätt bemanning. [67] LO (2023), Larsson, Lönerapport år 2023 – Löner och löneutveckling år 1913–2022. [68] Lägst avgift 2,5 öre/liter och högst 13,2. Beräknat för en normalstor villa med förbrukning för två vuxna och två barn. Källa: Svenskt Vatten. [69] Riksrevisionen (2023), I väntan på vård – ineffektiv statlig styrning för kortare köer (RiR 2023:12). [70] Folkhälsomyndigheten (2019), Öppna jämförelser folkhälsa 2019. [71] LO (2015). Klassamhällets dolda leende – LO:s åtgärdsprogram för en mer jämlik tandhälsa. [72] https://arbetet.se/2017/09/13/nattjobb-samre-for-tanderna/. [73] Enligt modellen för högkostnadsskydd täcker subventioneringen kostnader för ersättningsberättigad tandvård som högst motsvarar respektive åtgärds referenspris, vilket beslutas av TLV, alternativt vårdgivarens pris om detta är lägre. Högkostnadsskyddet beräknas enligt samma princip som för hälso- och sjukvården, alltså 0,025 gånger prisbasbeloppet avrundat nedåt till närmaste femtiotal kronor. [74] RUT 2024:1124. [75] Vision (2023), Socialchefsrapporten 2023, Man får det man betalar för. [76] Socionomen (2024-01-24), Granskning: Socialtjänsten i gungning när budgeten krymper. [77] Se Vänsterpartiets partimotion 2023/24:67 för fler förslag på förebyggande insatser för barn och unga. [78] Arbetsförmedlingens verksamhetsstatistik i augusti 2024. [79] IFAU, rapport 2024:9, Rusta och matcha, Vad händer hos privata leverantörer av arbetsmarknadsinsatser? [80] SKR, (2024), Erfarenheter från fyra år med Arbetsförmedlingens leverantörer. [81] Riksdagens utredningstjänst dnr 2024:1084. [82] Ibid. [83] Finanspolitiska rådet (2024), Svensk finanspolitik. [84] Undersökningen är gjord bland 274 lokalföreningar. [85] Sveriges Lärare (2024), Nedskärningarna fortsätter. [86] Sveriges Skolledare (2023), Nedskärningarna hotar elevernas möjlighet att nå målen. Bakgrunds-PM till stora Skolledarenkäten. [87] Arbetsmiljöverket (2023). Hämtat från Sveriges Lärare (2023), Döden i svenska skolan. [88] Skolinspektionen (2018), Förskolans kvalitet och måluppfyllelse. [89] Persson, Sven (2015). En likvärdig förskola för alla barn – innebörder och indikatorer. Stockholm: Vetenskapsrådet. [90] Skelleftea.se. [91] Inkomster som är avgiftsgrundande: lön/inkomst från eget företag, föräldrapenning, sjukpenning, arbetslöshetsersättning, pension, sjukbidrag. Inkomster som inte är avgiftsgrundande: försörjningsstöd (ekonomiskt bistånd), bostadsbidrag, barnbidrag, studiemedel (bidrag och lån). [92] RUT 2022:750. [93] Inkomster som är avgiftsgrundande: lön/inkomst från eget företag, föräldrapenning, sjukpenning, arbetslöshetsersättning, pension, sjukbidrag. Inkomster som inte är avgiftsgrundande: försörjningsstöd (ekonomiskt bistånd), bostadsbidrag, barnbidrag, studiemedel (bidrag och lån). [94] RUT 2022:750. [95] Riksdagens utredningstjänst (dnr 2024:488) och egna uträkningar. [96] Konjunkturinstitutet (2021). Finanspolitiska multiplikatorer i Sverige. [97] Vänsterpartiet (2022), Ny start för Sverige. [98] Boverket, Byggprognos, den 20 maj 2024. [99] Boverket, Läget på bostadsmarknaden i riket, den 16 maj 2024. [100] SOU 2023:18, Värdet av vinden. [101] FN:s IPCC-rapport (2022). Att begränsa klimatförändringen. [102] Hope, D och Limberg, J (2020), ”The Economic Consequences of Major Tax Cuts for the Rich”, London School of Economics. [103] Finansdepartementet (2024), ”Förslag om ytterligare sänkt skatt på arbetsinkomster och pension”, Fi2024/01005. [104] Finanspolitiska rådet (2024), ”Svensk finanspolitik 2024”. [105] BP25 och RUT, dnr 2024:1065. [106] De förslag som ingår i analysen är (i) förstärkt jobbskatteavdrag, (ii) höjt grundavdrag samt (iii) att slopa avtrappningarna av det förhöjda grundavdraget och jobbskatteavdragen. [107] Konjunkturinstitutet (2019), ”Svenska skatter i internationell jämförelse”. [108] Regeringens skrivelse 2020/21:98 Redovisning av skatteutgifter 2021. [109] Regeringens skrivelse 2023/24:98 Redovisning av skatteutgifter 2024. [110] RUT, dnr 2024:775. [111] Ibid. [112] När förslaget är fullt ut genomfört. För 2025 föreslår regeringen att den skattefria grundnivån sätts till 150 000 kronor. [113] RUT, dnr 2024:504, egen beräkning. [114] Reformen baserades på förslag i utredningen av Edin, Hansson, Lodin (2005), ”Reformerad ägarbeskattning – effektivitet, prevention, legitimitet”, Finansdepartementet (2005). [115] Boendetjänsten kan jämföras med den hyra som betalas för boende i hyresbostad. [116] Den kommunala fastighetsavgiften har dock alla drag av en skatt. [117] RUT, dnr 2024:767. [118] Ibid. [119] Ibid. [120] RUT, dnr 2024:859. [121] BP25, vol. 1b, s. 217. [122] RUT, dnr 2024:859. [123] De förslag som ingår i analysen är: i) Ny skatt på inkomster över 62 000 kr/mån, ii) Avtrappat jobbskatteavdrag från 45 000 kr/mån, iii) Lika skatt på lika inkomst. [124] RUT, dnr 2024:859. [125] Riksrevisionen (2020), Rutavdraget – konsekvenser av reformen, RiR 2020:2. [126] Beräkningen baseras på SCB:s lönestrukturstatistik för 2023, genomsnittslöner för undersköterskor inom äldreomsorgen m.m. Lönekostnaderna har räknats upp med en faktor 1,5 för att inkludera arbetsgivaravgifter, avtalsförsäkringar och avtalspensioner. [127] Egebark, J och Kaunitz, N (2013), ”Sänkta arbetsgivaravgifter för unga”, IFAU Rapport 2013:26. [128] För den del av ränteutgifterna som överstiger 100 000 kronor får avdrag göras med 21 procent. [129] https://www.fi.se/sv/publicerat/nyheter/2021/fragor-och-svar-om-amorteringskravet-som-borjar-galla-igen-fran-och-med-i-morgon/. [130] Översyn av låntagarbaserade makrotillsynsåtgärder, dir. 2023:53.

Motion till riksdagen 2025/26:2792 av Nooshi Dadgostar m.fl. (V) En ny regering – För ett starkare och tryggare Sverige 1 Sammanfattning Den svenska ekonomin har utvecklats svagt de senaste åren, med låg tillväxt och stigande arbetslöshet. Reallönesänkningarna, plus regeringens passiva och ineffektiva finanspolitik, har resulterat i en svag utveckling för framför allt hushållens konsumtion och investeringarna i näringslivet. Den höga arbetslösheten där en stor del av de arbets ­ lösa står långt ifrån arbetsmarknaden kräver en politik för full sysselsättning med investeringar i klimatet och ett tryggande av hushållens ekonomi samt en fungerande arbetsförmedling. Den nuvarande Arbetsförmedlingen har dock dränerats på resurser. Dessutom har stora delar av arbetsmarknadspolitiken privatiserats, vilket försvårar en sammanhållen, effektiv och koordinerad arbetsmarknadspolitik. Regeringens svar för att få fler i arbete är ytterligare sänkta ersättningsnivåer för framförallt barnfamiljer. Men sänkta ersättningar som incitament ger inga fler jobb i Sverige. Det har konstaterats otaliga gånger, bl.a. av regeringens eget finanspolitiska råd. Ett strukturproblem i den svenska ekonomin är de stora och kraftigt växande ekono ­ miska klyftorna. Sverige hör till de OECD-länder där den ekonomiska ojämlikheten ökat mest sedan mitten av 1980-talet. Regeringen har dock fortsatt att sänka skatterna – med sammanlagt 110 miljarder kronor under mandatperioden, vilket innebär att utrymmet för att satsa på hushållen eller välfärden ständigt minskar. Med ett år kvar till valet kan vi konstatera att regeringen spelar ett cyniskt valspel. Efter tre år på svältkur med Tidöpartierna tömmer regeringen statskassan och låter välfärden stå för notan. Genom att under lång tid ha låtit bli att satsa har regeringen med stöd av Sverigedemokraterna cementerat lågkonjunkturen. Regeringen föreslår skattesänkningar med över 50 miljarder kronor för 2026. I Vänsterpartiets budgetalternativ finns en helt annan inriktning. Istället för att sänka skatten mest för de med höga inkomster beskattar vi bankernas övervinster, höjer kapitalskatterna och omvandlar dagens rotavdrag till ett grönt rotavdrag för att under ­ lätta den gröna omställningen. Vi använder pengarna till att bl.a. stärka välfärden, med ett särskilt fokus på sjukvården genom att förlänga sektorsbidraget till hälso- och sjuk ­ vården. Vi avsätter betydande resurser till klimatinvesteringar och stärker hushållens ekonomi bl.a. genom höjda barnbidrag. Så främjar vi den gröna omställningen samtidigt som vi sänker arbetslösheten. Så bygger vi Sverige starkare samtidigt som vi utjämnar klyftorna. Vänsterpartiets viktigaste reformer i budgetmotionen för 2026 Miljoner kronor Rädda välfärden Generella statsbidrag 8 000 Förläng sektorsbidraget till sjukvården 5 000 Glesbygdstillägg inom sjukvården 1 000 Socialtjänstens arbete med barn och unga i riskgrupp 1 000 Kraftigt förstärkt personaltäthet i elevhälsan 1 000 Skydda hushållen Höjt barnbidrag, 400 kr 8 800 Trygghet i socialförsäkringen 4 300 Sverigebiljetten 2 500 Återställ högkostnadsskyddet 2 160 Höjt bostadsbidrag 1 300 Reformera tandvården 1 000 Arbetslöshetsförsäkringen 1 000 Bygg Sverige starkt Förstärkt transportinfrastruktur 4 000 Åtgärda underhållsskulden i fråga om järnvägen 3 000 Arbetsmarknadspolitik 3 000 Klimatklivet 2 510 Stöd för anordnande av hyres- och studentbostäder 2 250 Nya beredskapsjobb 2 000 Stärkt elöverföringskapacitet 2 000 Investeringar till lokal förnybar elproduktion 1 000 Havsvind, statligt ägande 1 000 2 Innehållsförteckning 1 Sammanfattning 2 Innehållsförteckning 3 Förslag till riksdagsbeslut 4 Det ekonomiska läget 4.1 En osäker omvärld 4.2 Svensk ekonomi 4.2.1 Massarbetslösheten biter sig fast 4.2.2 Ökad ojämlikhet 4.2.3 Läget i kommunsektorn 4.3 Finanspolitiska överväganden 4.3.1 Överenskommelsen om balansmålet redan överspelad – avstämning mot saldomålet 4.3.2 Finansiering av kärnkraftsutbyggnaden 5 Vänsterpartiets syn på regeringens ekonomiska politik 5.1 Regeringen fortsätter på skattesänkarspåret 5.2 Ett bidragstak leder inte till fler jobb 5.3 Sverige missar klimatmålen med hästlängder 5.4 Regeringens elpristak är ett slag i luften 5.5 Kömiljarder utan effekt 5.6 Sverige sviker världens fattiga och utsatta 6 Stoppa rånet 6.1 Ta kontroll över de skenande matpriserna 6.2 Använd SBAB för att pressa storbankerna 6.3 Inför Sverigepriser på el 6.4 Ta tillbaka kontrollen över elnäten 7 Rädda välfärden! 7.1 Ökade generella statsbidrag och sektorsbidrag till hälso- och sjukvården 7.2 Glesbygdstillägg inom sjukvården 7.3 Återställ högkostnadsskyddet för läkemedel 7.4 Reformera tandvården 7.5 Stärk socialtjänsten 7.6 Fler vuxna i förskolan 7.7 Kraftigt förstärkt elevhälsa 7.8 Lägre avgifter i förskola och fritidshem 7.9 Högre utbildning: universitet och högskola 7.10 Stöd till folkbildningen 7.11 Idrott för alla 7.12 Kulturskolor för alla barn 8 Hushållens ekonomiska situation 8.1 Höj och inflationsskydda barnbidraget 8.2 Höj och reformera bostadsbidraget 8.3 Höj tak och ersättningsnivåer i socialförsäkringen 8.4 Avskaffa karensavdraget 8.5 Höj försörjningsstödet 9 Bygg Sverige starkt! 9.1 En investeringsplan för en grön omställning 9.2 Totalförsvaret – 50 miljarder kronor till civil infrastruktur 9.3 Framtidens transporter 9.3.1 Åtgärda underhållsskulden i fråga om järnvägen 9.3.2 Investeringsstöd och förstärkning av transportinfrastruktur 9.3.3 Sverigebiljetten för billigare kollektivtrafik 9.4 Ett hållbart energisystem 9.4.1 Investeringar i förnybar elproduktion 9.4.2 Vindkraft – på land och till havs 9.4.3 Stärkt elöverföringskapacitet 9.5 Nya beredskapsjobb 9.6 Klimatsmarta och trygga boenden 9.6.1 Klimatsäkra bostadsbeståndet 9.6.2 Fler klimatsmarta hyresrätter till en överkomlig hyra 9.7 Klimatklivet 9.8 Värnet för naturen/skydda miljön 9.9 Vänsterpartiets klimatinvesteringar 2026 9.10 En aktiv arbetsmarknadspolitik 9.10.1 Investera för ökad sysselsättning 9.10.2 En fungerande arbetsförmedling 9.10.3 Fler i arbetsmarknadsutbildning 9.10.4 Höj och indexera lönetaken för subventionerade anställningar 9.10.5 Höj och stärk arbetslöshetsförsäkringen 10 Rättvisa skatter 10.1 Målen för skattepolitiken 10.2 Skatt på kapital och egendom 10.3 Enhetliga kapitalskatter 10.4 Oligopolskatt på bankernas övervinster 10.5 Beskattning av fastigheter 10.6 Skatt på förvärvsinkomster 10.7 Nej till rutavdraget 10.8 Grönt rotavdrag 10.9 Sociala avgifter 10.10 Miljöskatter 11 Utgiftsramar och fördelning av utgifter i statsbudgeten 12 Den offentliga sektorns finanser m.m. 13 Beräkning av statens inkomster 3 Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen godkänner de riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken som föreslås i motionen. Riksdagen fastställer utgiftstaket för staten inklusive ålderspensionssystemet vid sidan av statens budget för 2026–2028 enligt förslaget i tabell 12 i motionen. Riksdagen godkänner beräkningen av inkomsterna i statens budget för 2026 enligt förslaget i tabell 13 i motionen och ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen ska återkomma med lagförslag i överensstämmelse med denna beräkning och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen godkänner den preliminära beräkningen av inkomster i statens budget för 2027 och 2028 enligt förslaget i tabell 14 i motionen som riktlinje för regeringens budgetarbete. Riksdagen beslutar om fördelning av utgifter på utgiftsområden för 2026 enligt förslaget i tabell 5 i motionen. Riksdagen godkänner den preliminära fördelningen av utgifter på utgiftsområden för 2027 och 2028 enligt förslaget i tabell 6 i motionen som riktlinje för regeringens budgetarbete. 4 Det ekonomiska läget 4.1 En osäker omvärld Sommaren har präglats av den amerikanska administrationens olika utspel och förhandlingar om tullar. De nya amerikanska tullarna har nu trätt i kraft och är samman ­ taget de högsta sedan 1930-talet. Fullt genomförda beräknas de uppgå till 300 miljarder dollar per år, vilket motsvarar ca 1 procent av BNP. De flesta varor från EU, Japan och Sydkorea beskattas nu med importtullar på 15 procent. Men osäkerheten är fortfarande stor; det kan inte uteslutas att ingångna avtal rivs upp. En fråga som skulle kunna utlösa detta är EU:s tillämpning av ”Digital Service Act” som berör beskattningen av de stora amerikanska tech-företagen. [1] Vidare saknas fortfarande avtal om tullar mellan Kina och USA; ett misslyckande där skulle kunna få stora effekter på handeln och den ekonomiska utvecklingen i stort. Vissa export- och importföretag kommer nog att minska sina marginaler, men tidigare erfarenheter och bedömningar tyder på att upp emot 80 procent av de amerikanska tullarna till slut kommer att föras över på de amerikanska konsumenterna, vilket kommer att leda till ökad (förhoppningsvis temporär) inflation och minskad konsumtion. [2] De senaste amerikanska arbetsmarknadssiffrorna visade också på en påtaglig avmattning. Den amerikanska ekonomin väntas sammantaget växa i beskedlig takt i år och nästa år. Euroområdets BNP överträffade förväntningarna och steg med 1,5 procent första halvåret jämfört med samma period förra året. Bakom de siffrorna döljer sig dock stora skillnader mellan olika sektorer. Den europeiska tillverkningsindustrin var under press redan innan de amerikanska tullarna och möter nu ytterligare utmaningar. Samtidigt bidrar fallande inflation, lägre räntor och rekordhög sysselsättning till att konsumtionen väntas ta fart. Betydande skillnader mellan länderna föreligger dock; Spanien växer på bra medan det inte syns några påtagliga tecken på någon återhämtning i Italien och Frankrike. Trots tullpress har Kinas ekonomi utvecklats bättre än väntat. De ser ut att nå sitt tillväxtmål på 5 procent i år med hjälp av finanspolitiska stimulanser och export till andra länder än USA. Förhandlingarna med USA har pausat införandet av de allra högsta tullarna mot att Kina exporterar sällsynta jordartsmetaller och magneter. [3] 4.2 Svensk ekonomi Den svenska ekonomin har utvecklats svagt de senaste åren, med låg tillväxt och stigande arbetslöshet, se figur 1 nedan. Figur 1 Sveriges BNP-tillväxt, 2011–2025 Procentuell förändring, fasta priser Källa: Konjunkturinstitutet. Det finns dock vissa tecken på att den svenska ekonomin kan vara på väg att vända. I slutet av augusti kom de definitiva BNP-siffrorna för det andra kvartalet och de var betydligt starkare än de preliminära siffror som tidigare hade publicerats. BNP ökade med 0,5 procent under andra kvartalet, säsongsrensat och jämfört med kvartalet innan. Tillväxten förklaras av uppgångar i bruttoinvesteringar, export och hushållskonsumtion. Kalenderkorrigerat och jämfört med andra kvartalet 2024 ökade BNP med 1,4 procent. Konjunkturinstitutets mätning av stämningsläget i den svenska ekonomin visade i augusti på ett förbättrat stämningsläge i samtliga sektorer. I näringslivet är stämnings ­ läget nu i linje med det historiska genomsnittet, men hushållen är fortsatt mer pessimi ­ stiska än normalt (se figur 2 nedan). Figur 2 Hushållens konfidensindikator Medelvärde =100 Källa: Konjunkturinstitutet, ”Konjunkturbarometern augusti 2025”. Flera faktorer talar dock för att hushållens köpkraft kommer att stärkas de närmaste åren. För det första sjunker hushållens ränteutgifter, till följd av både redan genomförda och förväntade räntesänkningar. Räntekvoten beräknas sjunka från 7,3 procent från december 2024 till 4,6 procent i slutet av 2026. För det andra innebär årets löneavtal, i kombination med fallande inflation, att reallönerna väntas stiga med 3 procent i år och 2 procent nästa år. [4] Lägg därtill finanspolitiska stimulanser i budgetpropositionen för 2026 på cirka 80 miljarder. Utsikterna för industrin de närmaste åren är blandade. Ökade försvars- och infra ­ strukturinvesteringar i Europa bidrar till ökad efterfrågan samtidigt som högre tullar sannolikt kommer att leda till fallande export till USA. 4.2.1 Massarbetslösheten biter sig fast Reallönesänkningarna, plus regeringens passiva och ineffektiva finanspolitik, har resul ­ terat i en svag utveckling för framför allt hushållens konsumtion och investeringarna i näringslivet. Den dåliga utvecklingen av investeringarna syns inte minst inom bygg- och bostadsmarknaden, där antalet påbörjade flerbostadshus och småhus sammantaget har minskat med närmare 60 procent mellan 2021 och 2024 (jfr figur 3 nedan). Figur 3 Påbörjade lägenheter och småhus, 2000–2024 Källa: SCB. Den dämpade ekonomiska utvecklingen syns tydligt på arbetsmarknaden. Arbetslös ­ heten har ökat med ca 1,4 procentenheter sedan början av 2023 och är nu nästan uppe på nivåer som under finanskrisen 2008–2009 och pandemiåren 2020–2021, vilket motsvarar 75 000 fler arbetslösa. Figur 4 Arbetslöshet, 15–74 år, 2005–2025 (augusti) Procent av arbetskraften, säsongsrensade månadsdata, trendvärden Källa: SCB (AKU). Arbetslösheten har ökat brett i alla grupper, både bland traditionellt starka grupper och bland dem med en svagare förankring på arbetsmarknaden. Bland yrkesgrupper har arbetslösheten ökat mest bland ”bygg och anläggning”, men även yrkesgrupperna ”data/it”, ”administration, ekonomi och juridik”, ”försäljning, inköp, marknadsföring” samt ”transport” har fått se en betydande ökning av arbetslösheten. Den svenska arbetslösheten är bland de högsta inom hela EU; bara Spanien och Finland har en högre arbetslöshet. Den höga arbetslösheten är ett politiskt misslyckande. Sedan regeringen tillträdde har arbetslösheten kontinuerligt trendat uppåt samtidigt som arbetslösheten inom EU sjunkit något (se figur 5 nedan). Figur 5 Arbetslöshet, Sverige och EU-27, 15–74 år Procent av arbetskraften, säsongsrensade månadsdata Källa: Eurostat. Mycket av den arbetsmarknadspolitiska diskussionen de senaste åren har handlat om framväxten av en alltmer tudelad arbetsmarknad. En växande andel av de arbetslösa tillhör de grupper som enligt Arbetsförmedlingen har ”svag konkurrensförmåga”. Med ”svag konkurrensförmåga” menas de grupper som historiskt haft en svag ställning på arbetsmarknaden. Dessa grupper är äldre (55–64 år), utomeuropeiskt födda, individer med som mest förgymnasial utbildning samt personer med funktionsnedsättning. Dessa gruppers arbetslöshet, som andel av den totala arbetslösheten, växte från att utgöra knappt 50 procent 2006 till över 75 procent 2017–2019 (se figur 6 nedan). Därefter går det att skönja en fallande trend; bland annat ökade sysselsättningen starkt bland utomeuropeiskt födda 2020–2022. De senaste två åren har arbetslösheten ökat i båda grupperna, men mest i gruppen övriga. Figur 6 Inskrivna arbetslösa, de med svag konkurrensförmåga och övriga Antal personer respektive andel (med svag konkurrensförmåga) av total arbetslöshet Källa: Arbetsförmedlingen. Ungdomsarbetslösheten (16–24 år) i Sverige ligger på ca 24 procent, vilket är bland de högsta inom EU. Den höga svenska ungdomsarbetslösheten jämfört med övriga Europa är dock lite missvisande eftersom Sverige har många heltidsstudenter som samtidigt söker arbete. Den traditionella arbetsmarknadsstatistiken utesluter ofta gruppen unga som varken arbetar, studerar eller deltar i utbildning/praktik, trots att denna grupp kan vara ett bättre mått på risken för marginalisering bland ungdomar än arbetslöshetsmåttet ensamt. Måttet på denna grupp går under akronymen NEET (not in education, employment or training). Bland annat har Europeiska kommissionen ett mål om att sänka andelen unga i åldern 15–29 år som varken arbetar, studerar eller går någon utbildning/gör praktik till 9 procent år 2023 (från 12,6 procent 2019). [5] Sverige hör till de länder med lägst NEET inom EU. Trenden de senaste 10–15 åren har varit att andelen unga som varken arbetar eller studerar har fallit i såväl EU i stort som i Sverige. De senaste två åren går det dock att skönja ett trendbrott i Sverige, särskilt bland unga män, se figur 7 nedan. I en svensk kontext med våra problem med gängkriminalitet blir detta extra bekymmersamt. Figur 7 Andel (procent) unga i Sverige i åldern 15–29 år som varken arbetar eller studerar (NEET) efter kön, 2012–2024 Källa: RUT, dnr 2025:1092. Den höga arbetslösheten där en stor del av de arbetslösa står långt ifrån arbetsmarknaden kräver en effektiv arbetsförmedling. Den nuvarande Arbetsförmedlingen klarar dock inte av sitt nuvarande uppdrag. Detta är ett resultat av flera olika beslut. Arbetsförmed ­ lingen har dels fått nya uppdrag, bl.a. i form av nyanländas etablering. Stora delar av arbetsmarknadspolitiken har dessutom privatiserats, vilket försvårar en sammanhållen, effektiv och koordinerad arbetsmarknadspolitik. Arbetsförmedlingen har därtill dränerats på resurser. I reala termer minskade Arbetsförmedlingens förvaltningsanslag med 28 procent mellan 2018 och 2025 (se figur 8 nedan). Detta har sammantaget fått stora åter ­ verkningar på Arbetsförmedlingens verksamhet. Personalstyrkan på Arbetsförmedlingen har minskat från drygt 14 000 (2018) till cirka 11 400 anställda (2023), omräknat till heltider, vilket motsvarar en minskning på nästan 20 procent. Mest har kärnverksam ­ heten minskat, där arbetsförmedlarna ingår. Under samma tidsperiod, 2018–2023, minskade antalet heltidsanställda arbetsförmedlare med drygt 23 procent. [6] Figur 8 Arbetsförmedlingens förvaltningsanslag [7] (2025 års priser), mnkr Källa: ESV, KI och egen beräkning. 4.2.2 Ökad ojämlikhet Ett strukturproblem i den svenska ekonomin är de stora och kraftigt växande ekonomiska klyftorna. Sverige hör till de OECD-länder där den ekonomiska ojämlikheten ökat mest sedan mitten av 1980-talet. I figuren nedan visas hur den ekonomiska standarden utvecklats över inkomstfördelningen. Där framgår det tydligt hur den rikaste tiondelen dragit ifrån de övriga i befolkningen. Figur 9 Förändring av ekonomisk standard efter decil, 1991–2023 Procentuell förändring av disponibel inkomst efter kapitalvinst Källa: SCB. En viktig orsak till de ökade klyftorna är hur det svenska skattesystemet utvecklats. Sverige har gått från att vara ett av de länder vars skattesystem omfördelar mest till att ha det minst omfördelande skattesystemet inom EU:s kärnländer . [8] En annan central faktor bakom den växande ojämlikheten är kapitalinkomsternas utveck ­ ling och fördelning. Inkomsterna från kapital har ökat markant sedan början av 1990-talet, och eftersom fördelningen av kapitalinkomsterna är mycket ojämn har det lett till ökade klyftor. I figuren nedan visas kapitalinkomsterna per percentil som andel av hushållens totala inkomster av kapital (2023). Figur 10 Inkomst av kapital per percentil, 2023 Andel av hushållens totala inkomster från kapital, procent Källa: SCB. Av de totala kapitalinkomsterna gick 53 procent till den hundradel av befolkningen som hade de högsta inkomsterna. I Konjunkturrådets (SNS) rapport för 2018 görs bedöm ­ ningen att ungefär hälften av de ökade klyftorna sedan 1995 kan härledas till kapital ­ inkomsterna. [9] Kapitalinkomsterna är också ojämnt fördelade mellan kvinnor och män, där kvinnors andel av de totala kapitalinkomsterna uppgår till ca 30 procent. [10] De ökande inkomstskillnaderna påverkar naturligtvis förmögenhetsfördelningen. Dessa är betydligt mer ojämlikt fördelade än inkomsterna. Den svenska förmögenhets ­ fördelningen är bland de mest ojämlika i hela världen, se figur 11 nedan. Den är betydligt mer ojämlik än i europeiska länder som Frankrike och Tyskland och t.o.m. mer ojämlik än i länder som USA, Indien och Mexiko. Figur 11 Förmögenhetsfördelning, 2024, Ginikoefficient Källa: UBS, Global Wealth Report 2025. De ekonomiska klyftorna är ett stort samhällsproblem. I boken Jämlikhetsanden går för ­ fattarna Wilkinson och Pickett igenom och sammanställer 40 års forskning om ojämlikhet, hälsa och so ­ ciala problem. [11] I boken visar de på en stark koppling mellan ojämlikhet och en rad olika sociala och hälsorelaterade indikatorer. När ojämlikheten ökar tenderar skolresultat, förväntad livslängd, social rörlighet, psykisk ohälsa, droganvändning, krimi ­ nalitet m.m. att utvecklas negativt. I ojämlika samhällen får klass och status ökad betydelse och påverkar hur vi människor ser på varandra. Den ekonomiska ojämlikheten påverkar också tillväxten negativt. Sverige hör till de länder där den ökade ojämlikheten påverkat tillväxten förhållandevis mycket. [12] Det behövs en radikal omläggning av den ekonomiska politiken. I denna motion lägger Vänsterpartiet förslag på höjda skatter på kapitalinkomster, fastigheter och höga arbetsinkomster m.m. som finansiering för satsningar på välfärden, socialförsäkringarna och bostads- och infrastrukturfinansieringar samt sänkt skatt för låg- och medelinkomst ­ tagare. På så sätt ökar vi jämlikheten samtidigt som vi stärker välfärden. Så bygger vi Sverige starkare i en värld av hård global konkurrens. 4.2.3 Läget i kommunsektorn Sveriges kommuner och regioner har haft ett antal tuffa år. Stigande kostnader för varor, tjänster och inte minst avtalspensioner satte hård press på framför allt regionernas ekonomi. När sedan regeringen valde att inte skjuta till de medel som behövdes för att täcka kostnadsökningarna tvingades många regioner till nedskärningar inom sjukvården. För år 2025 och 2026 stärks dock kommunsektorns ekonomi påtagligt. Fallande kostnader för tjänstepensioner och en hygglig utveckling av skatteunderlaget leder till en avsevärd förbättring av kommunsektorns ekonomi. Mönstret att regionerna har det tuffare ekonomiskt än kommunerna håller dock i sig. Två demografiska tendenser påverkar starkt kommunsektorn. Antalet barn fortsätter att minska samtidigt som antalet äldre kraftigt ökar. SCB prognosticerar fortsatt låga födelsetal, vilket innebär att antalet barn i förskolan och i de lägre stadierna i grund ­ skolan kommer att minska de kommande åren. Mellan 2024 och 2034 väntas antalet barn i åldern 1–5 år minska med 43 000 och antalet barn i grundskoleåldern, 6–15 år, väntas minska med hela 172 000. Detta leder i teorin till ett lägre kostnadstryck inom förskola och grundskola men också till kostnader för att anpassa lokaler m.m. till de lägre barn- och elevkullarna. Antalet äldre har ökat det senaste decenniet men väntas öka än mer de kommande tio åren. Trots ökningen av antalet äldre har inte antalet personer som utnyttjar äldre ­ omsorgen ökat i samma utsträckning. Vi lever längre men är samtidigt friskare. Faktorer som påverkar detta är bland annat den medicintekniska utvecklingen och sjukvårdens förebyggande och rehabiliterade insatser. En längre livslängd kan medföra fler fall av sjukdomar som cancer men den medicintekniska utvecklingen ger också upphov till fler behandlingsmöjligheter, vilket ökar kostnaderna. Detta visar på ett komplext samband mellan hälsa och kostnader, där bättre hälsa möjliggör fler behandlingar och därmed ökade kostnader. Detta åskådliggör också hur de demografiska förändringar slår mycket hårdare mot regionerna och sjukvården (jämfört med kommunerna). De senaste årens uppåtgående trend med stora investeringsvolymer i kommunsektorn väntas bestå de närmaste åren. Det märks dock en förändring i fråga om vad kommu ­ nerna väljer att investera i. Investeringarna i förskola och skola väntas minska samtidigt som investeringarna ökar inom va, klimatanpassningar och civil beredskap. I Ekonomirapporten från i maj gör SKR bedömningen att kommunernas resultat de närmaste åren kommer att ligga på en hygglig nivå. Läget i regionerna är kärvare. Där bedöms resultatet de närmaste åren ligga runt nollan, vilket är cirka 10 miljarder lägre än målet om ett resultat på 2 procent av skatter och bidrag. [13] 4.3 Finanspolitiska överväganden 4.3.1 Överenskommelsen om balansmålet redan överspelad – avstämning mot saldomålet Det nya saldomålet för de offentliga finanserna, som ska börja gälla 2027, innebär att det finansiella sparandet ska vara i balans över en konjunkturcykel. Detta betyder att det strukturella sparandet, dvs. sparandet rensat för konjunktureffekter och stora händelser av tillfällig karaktär, i normalfallet ska ligga nära 0 procent av BNP. Vänsterpartiet förslog i den senaste översynen av nivån på saldomålet att målet för de offentliga finanserna skulle sättas till –1 procent av BNP för att säkra investeringar i klimat ­ omställningen och infrastrukturen men fick tyvärr inte gehör för det. Därför kan det ses som anmärkningsvärt att regeringens förslag i budgetpropositionen för 2026 försvagar de offentliga finanserna med cirka 127 miljarder kronor 2026. Detta beräknas resultera i ett finansiellt sparande på –2,4 procent av BNP och ett strukturellt sparande på –1,8 procent av BNP 2026. De ökade försvarsutgifterna, som är en följd av försvarsöverenskommelsen och som tecknades kort efter översynen av saldomålet, har undantagits från avstämning mot saldomålet de närmaste åren. Detta är en mycket tveksam hantering då överens ­ kommelsen om försvaret är ett långsiktigt åtagande om en ökning av försvaret från 2,6 procent till 3,5 procent av BNP. I förhandlingarna drev Vänsterpartiet att tillfälliga investeringar kan lånefinansieras men att åtaganden som innebär permanenta utgifter måste skattefinansieras. Vänsterpartiet fick i försvarsöverenskommelsen igenom 50 miljarder till nya investeringar i civil infrastruktur och samtalen för att konkretisera fördelningen av dessa medel ska nu inledas. Dessa investeringar ökar inte utgifterna permanent, vilket innebär att de kan lånefinansieras. Rensat för stödet till Ukraina och nya försvarsutgifter beräknas det strukturella sparandet till –0,5 procent för såväl 2026 som 2027 (se figur 12 nedan). Det är en tydlig avvikelse från saldomålet. Regeringen motiverar avvikelsen med att det är lågkonjunk ­ tur och att denna är långvarig. Saldomålets konstruktion tillåter dock att det finansiella sparandet varierar med konjunkturen. Det strukturella sparandet är rensat för konjunktur ­ effekter . Som angetts ovan kan det dock vara rimligt att låta det finansiella sparandet avvika nedåt i händelse av en större konjunkturnedgång för att hålla uppe efterfrågan i ekonomin och på så sätt minska risken för att lågkonjunkturen även får långsiktiga negativa effekter på sysselsättning och tillväxt. Huruvida den nuvarande konjunktur ­ nedgången kan karaktäriseras som så djup kan diskuteras. Den har ju helt klart visat sig vara långvarig, bl.a. på grund av regeringens tidigare passiva finanspolitik. Det hade mot den bakgrunden varit mer välavvägt att driva en mer expansiv finanspolitik när lågkonjunkturen började jämfört med nu, då man ändå kan skönja en ekonomisk åter ­ hämtning. För att förstå regeringens politik måste man nog väga in att 2026 är ett valår. Det är svårt att frigöra sig från misstanken att den expansiva finanspolitiken mest handlar om valtaktik. Figur 12 Strukturellt sparande, 2025–2028 Procent av potentiell BNP Källa: BP26. Vi kan konstatera att trots ett högt tonläge i samband med att överenskommelsen om balansmålet slöts har regeringen och SD nu i praktiken övergett överenskommelsen redan innan den ens trätt i kraft. De ligger nu på ett budgetsaldo som är i linje med det som Vänsterpartiet föreslog. Vänsterpartiet har inget emot en mer expansiv politik, Sverige har en låg statsskuld och stora investeringsbehov, men i slutändan handlar det givetvis om vad man gör med pengarna. Regeringen sänker skatterna netto med ca 53 miljarder kronor för 2026. Vänster ­ partiet avvisar inte den tillfälligt sänkta matmomsen eller de delar av regeringens skattesänkningar som går till låg- och medelinkomsttagare, men för att inte välfärden ska fortsätta att dräneras finansierar vi till skillnad från regeringen dessa skattesänk ­ ningar. I vårt budgetalternativ för 2026 ligger vår skattekvot ungefär på samma nivå som 2025. Men vi har en helt annan inriktning på skattepolitiken. Istället för att sänka skatten mest för de med höga inkomster beskattar vi bankernas övervinster, höjer kapitalskatterna och omvandlar dagens rotavdrag till ett grönt rotavdrag för att under ­ lätta den gröna omställningen. Vi använder pengarna till att bland annat stärka väl ­ färden, med ett särskilt fokus på sjukvården genom att förlänga sektorsbidraget till hälso- och sjukvården. Vi avsätter betydande resurser till klimatinvesteringar och stärker hushållens ekonomi bland annat genom höjda barnbidrag. Så främjar vi den gröna omställningen samtidigt som vi sänker arbetslösheten. Så bygger vi Sverige starkare samtidigt som vi utjämnar klyftorna. 4.3.2 Finansiering av kärnkraftsutbyggnaden I våras beslutade riksdagen om regeringens proposition 2024/25:150 Finansiering och riskdelning vid investeringar i ny kärnkraft. Hela projektet syftar till en utbyggnad av kärnkraften med 5 000 MW. I propositionen beräknas den totala investeringskostnaden till 413 miljarder kronor, varav statliga lån finansierar 75 procent av investerings ­ kostnaderna, dvs. 315 miljarder. I budgetpropositionen lämnar regeringen förslag på ekonomiska ramar för kärn ­ kraftsutbyggnaden. Detta görs i form av tre bemyndiganden på sammanlagt 840 miljarder kronor. Regeringen föreslår att den ska bemyndigas att besluta om lån i Riksgäldskontoret för statligt stöd för investeringar i ny kärnkraft om 220 miljarder. I budgetpropositionen skriver regeringen att: ”Lån till investeringar i ny kärnkraft omfattande ungefär hälften av stödets omfattning beräknas kunna uppgå till ca 220 miljarder i 2026 års prisnivå.” [14] Det är svårt att tolka detta på annat sätt än att de 220 miljarderna endast förväntas räcka till hälften av den planerade utbyggnaden, dvs. 2 500 MW. I sådana fall har det redan skett en fördyring av projektet. I propositionen i våras beräknades varje MW kosta staten 63 miljoner (315 mkr/5 000 MW). I budget ­ propositionen verkar det som att kostnaden för staten har stigit till 88 miljoner per MW (220 mkr/2 500 MW). Det innebär i sådana fall en fördyring på hela 40 procent redan innan första spaden är i marken. Till detta ska läggas ett bemyndigande på ytterligare 220 miljarder kr i lån i Riksgäldskontoret till en s.k. ”riskreserv” i händelse av fördyringar. Vidare föreslår regeringen att den ska bemyndigas att under 2026 och 2027 ingå ekonomiska åtaganden på 400 miljarder kronor för ”ersättning för dubbelriktade differenskontrakt”. Med detta avses statlig ersättning till kärnkraftsbolagen om marknadspriset på el understiger det pris som staten garanterat bolagen (det s.k. garanti ­ priset). Sammantaget föreslår regeringen alltså bemyndiganden på hela 840 miljarder kronor. Risken är stor att detta blir en dyr affär för såväl skattebetalarna som elkonsumenterna. 5 Vänsterpartiets syn på regeringens ekonomiska politik Med ett år kvar till valet kan vi konstatera att regeringen spelar ett cyniskt valspel. Efter tre år på svältkur med Tidöpartierna tömmer regeringen statskassan och låter välfärden stå för notan. Regeringen beklagar att hushållen inte har börjat konsumera och att tillväxten inte har kommit igång, som om de själva inte var ansvariga för den politik som förs. Genom att under lång tid ha låtit bli att satsa har regeringen med stöd av Sverigedemokraterna cementerat lågkonjunkturen. Vi befinner oss nu i en period med den lägsta tillväxten under hela decenniet. Genom regeringens politik och ovilja att agera mot matjättar och elbolag har hus ­ hållen blivit skinnade. De ekonomiska marginalerna har utraderats. För en barnfamilj med två barn har hushållskostnaderna i snitt gått upp med hela 12 000 kronor per månad mellan 2020 och 2024. [15] Arbetslösheten är rekordhög och Sverige har nu bland den högsta arbetslösheten i Europa. Regeringens svar för att få fler i arbete är ytterligare sänkta ersättningsnivåer för framförallt barnfamiljer. Men sänkta ersättningar som incitament ger inga fler jobb i Sverige. Det har konstaterats otaliga gånger, bl.a. av regeringens eget finanspolitiska råd. [16] I årets budget presenterar regeringen med stöd av Sverigedemokraterna reformer för ca 80 miljarder kronor. Men efter att ha grävt hålen i välfärden stora har man nu svårt att fylla igen dem. I sin budget för 2026 presenterar man varken några generella stats ­ bidrag till välfärden eller några andra större välfärdssatsningar. Den kömiljard man budgeterar för landets regioner är långt ifrån tillräcklig och täcker inte ens det befintliga underskottet i Västra Götaland. Regeringens tillfälliga högkostnadsskydd för el är ett slag i luften. Samtidigt drabbas hushåll utan skydd direkt av ett elpris som i praktiken har tredubblats. Bostadsbyggandet har tvärnitat. Antalet påbörjade lägenheter 2021 låg på 68 000 för att 2024 ligga på mindre än hälften, 28 000. Alla har däremot inte fått det tuffare. De som tjänar över 65 000 kronor i månaden har istället fått stora skattesänkningar. Regeringens prat om breda satsningar på hus ­ hållen låter bra men är i verkligenheten bara tomma ord. Den ekonomiska situationen för hushållen tycks vara helt ointressant för regeringen och Sverigedemokraterna som istället lägger allt krut på att göra de rikare ännu rikare. Som exempel kan nämnas hur en genomsnittsfamilj har fått mindre i skattesänkningar per år än vad statsministern själv får på en enda månad. Figur 13 Tidöpartiernas ”breda” hushållssatsningar Källa: Löner – SCB, skattesänkning – Ekonomifakta, siffror för 2025. Med ett år kvar till valet öppnar regeringen plötsligt plånboken. Nu tycks man inte ha någonting emot att gå med stora underskott. Samtidigt saknar man garantier för att pengarna går dit det faktiskt är avsett. Den sänkta matmomsen riskerar med regeringens politik att bli ett presentkort på 21 miljarder kronor rakt ner i fickan på Icakoncernens aktieägare. Vänsterpartiet har lanserat en prisgaranti som sätter stopp för matjättarnas smyghöjningar och säkerställer att momssänkningen faktiskt gör skillnad på prislappen. Utan den får vi helt enkelt hålla tummarna för att pengarna kommer hushållen till del. Hade Tidöpartierna menat allvar med att vända lågkonjunkturen hade man gjort betydligt mer betydligt tidigare. Istället har man sparat på slantarna för att kunna spendera ett valår. Helt enkelt för att det ska se bra ut i valrörelsen. Så gör bara en svindlarregering. 5.1 Regeringen fortsätter på skattesänkarspåret Hittills under mandatperioden har regeringen sänkt skatterna med cirka 60 miljarder kronor. I budgetpropositionen för 2026 slår regeringen till med ytterligare 52 miljarder i skattesänkningar, varav 29 miljarder är permanenta sådana. Lagom till valet sänker man matmomsen för 21 miljarder. Vidare föreslås ett nytt jobbskatteavdrag, det tionde i ordningen, för 17 miljarder kronor. Det är inte helt lätt att förstå vilka problem det tionde jobbskatteavdraget ska lösa som inte de tidigare nio har lyckats råda bot på. Regeringen motiverar jobbskatteavdragen med att det ska löna sig bättre att arbeta och att detta ska leda till minskad arbetslöshet. Men efter nio jobbskatteavdrag är den svenska arbetslös ­ heten tredje högst i Europa och på en nivå som närmar sig nivåerna under finanskrisen och pandemin. I en omtalad studie från London School of Economics har forskarna D. Hope och J. Limberg analyserat effekterna av sänkta skatter på höga inkomster. [17] Studien kommer, föga förvånande, fram till att skattesänkningar för de rika ökar den ekonomiska ojämlikheten utan att nämnvärt påverka arbetslösheten eller den ekono ­ miska tillväxten. Sammantaget under mandatperioden kommer regeringen att ha sänkt skatterna med uppskattningsvis 110 miljarder. Detta kommer att allvarligt försvåra finansieringen av vår gemensamma välfärd. Dessa pengar hade kunnat användas på ett bättre sätt. Sjuk ­ vården går på knäna efter år av nedskärningar, tågen går inte i tid, klimatkrisen är akut och vi har en gängbrottslighet som enligt statsministern själv är bortom kontroll. Regeringens stora skattesänkningar med lånade pengar är djupt oansvariga. 5.2 Ett bidragstak leder inte till fler jobb Regeringen föreslår i budgeten för 2026 en bidragsreform för att ”det ska löna sig mer att arbeta än att leva på bidrag”. Förslaget innebär bl.a. att riksnormen stramas åt och för familjer med fyra barn eller fler föreslås en s.k. begränsningsregel i försörjningsstödet. Regeringen är mycket frikostig i sina typexempel för att få det att se ut som om människor på försörjningsstöd lever lyxliv, när det i själva verket är tvärt om. Stats ­ ministern har upprepat hur en fembarnsfamilj kan få 46 500 kronor i månaden. I själva verket är den genomsnittliga summa som en fembarnsfamilj som har bidrag får knappt 14 000 kronor i månaden. Bara totalt 14 hushåll fick förra året 40 000 kronor eller mer i långvarigt ekonomiskt bistånd. [18] På ett närmast nyspråkligt sätt beskriver regeringen och Sverigedemokraterna reformen som att den kommer att ”modernisera och strama åt riksnormen, så att den bättre speglar dagens konsumtionsmönster och skapar ökad rättvisa mellan olika hushåll”. [19] Det innebär för de flesta en sänkning av försörjningsstödet. Att regeringen skulle ha missat lågkonjunkturen och de höjda matpriserna tycks osannolikt. Men kanske når inte verkligheten hela vägen in i Regeringskansliet. De som drabbas hårdast av regeringens åtstramningar är barnen. Att familjer plötsligt mister flera tusenlappar i månaden riskerar att kasta in fler barn i fattigdom och öka utsattheten. Tidöpartiernas agg mot barnfamiljer är svårbegriplig. Sverige har gjort FN:s barnkonvention till lag. Utredningen som ligger till grund för förslaget skriver själva att förslaget strider mot barnkonventionen. [20] De skriver dessutom att förslaget kan få väsentliga bieffekter, bl.a. i form av ökad kriminalitet, försämrad integration och ökad segregation. Beräkningarna av ekonomiskt bistånd ska enligt lag ges för att tillförsäkra den enskilde en skälig levnadsnivå. [21] Ett bidragstak blir ett avsteg från den lagstiftningen. Det om något är ett sätt att cementera ”ett liv i utanförskap”. Tvärtemot det Tidö ­ partierna säger sig vilja motverka. En annan del i regeringens förslag är att människor framöver kommer att behöva kvalificera sig in i socialförsäkringen. På så vis frångår man själva grundidén om en generell välfärd. Tidöpartierna inför också ett hårdare aktivitetskrav i försörjningsstödet eftersom man vill ”ställa betydligt högre krav på att människor gör sig anställnings ­ bara”. [22] Men det är knappast någon som ”väljer” att få försörjningsstöd. Regeringen sprider bilden av att ekonomiskt bistånd ges helt utan krav. I själva verket kan social ­ tjänsten redan idag kräva att man söker arbete eller deltar i program och åtgärder för arbetslösa. Med regeringens insinuanta retorik antyds att vissa människor, i synnerhet invandrare, helt enkelt inte förtjänar det sociala skyddsnätet. Regeringen inför också en s.k. jobbpremie, en alldeles för liten insats i jämförelse med vad som skulle behövas när det råder massarbetslöshet. En jobbpremie blir bara ett sätt att ytterligare lägga ansvaret på individen. Bidragstak och hårdare aktivitetskrav leder inte till fler jobb. För det krävs istället en regering som är redo att föra en aktiv politik för att faktiskt skapa jobb. 5.3 Sverige missar klimatmålen med hästlängder Världen står inför ett klimatnödläge och den svenska regeringen med stöd av Sverige ­ demokraterna svarar med att göra ingenting. Med dem vid rodret missar Sverige klimatmålen med råge. I regeringens egen klimatredovisning noteras ett underskott på 5,8 miljoner ton koldioxidekvivalenter fram till 2030. [23] Sänkt reduktionsplikt för bensin och diesel har lett till stora utsläppsökningar. Energimyndigheten konstaterar att det under 2024 såldes mer fossilt drivmedel i Sverige än det gjort de senaste tio åren. [24] De åtgärder man gör i budgeten för 2026 för att minska utsläppen är långt ifrån tillräckliga. Läget är så illa att Sverige riskerar böter i miljardklassen från EU. Klimatministern skyller på samarbetspartierna och de egna myndigheterna. Att Sverige inte kommer att klara att nå upp till varken de nationella klimatmålen eller EU:s klimatmål till 2030 tycks bara komma som en överraskning för regeringen. De har gjort siffertrixande i klimatpolitiken till en paradgren och tycks på så vis ha virrat bort sig själva. Bl.a. påstår finansministern helt felaktigt att Sverige har lägst klimatutsläpp per capita i hela världen. Under hela mandatperioden har regeringen valt att framställa sin klimatpolitik som bättre än vad den är. När Naturvårdsverket 2024 presenterade sina scenarier för hur Sverige skulle nå klimatmålen valde regeringen att gå på det mest positiva, trots massiv kritik. [25] Nu tvingas man konstatera att bristande klimatåtgärder inte leder till en bra klimatpolitik. Behovet av omfattande investeringar är stort. För att minska utsläppen behöver vägtrafik flyttas över till spårtrafik, bostäder behöver klimatanpassas och elproduktion och elnät behöver byggas ut. Dessutom tillkommer viktiga investeringar för att undvika och mildra effekterna av klimatförändringen. Vid kraftiga regnoväder riskerar t.ex. översvämningar att orsaka stora skador på både hus och infrastruktur. Det märktes inte minst i Västernorrland under de stora skyfallen i september 2025. I regeringens och Sverigedemokraternas budget för 2026 saknas helt den politiska vilja som krävs för att ställa om samhället. För varje år som går utan att vi gör någonting åt utsläppen ökar klimatskulden och det blir svårare att göra någonting åt de problem som redan märks. Då duger det inte med en regering som helt saknar klimatambitioner. 5.4 Regeringens elpristak är ett slag i luften Regeringen har föreslagit ett elpristak. Det innebär i praktiken ett tillfälligt högkost ­ nadsskydd om månadsmedelvärdet för spotpriset på el överstiger 1,5 kr/kWh. Men det finns inga prognoser som tyder på att elpriset kommer att närma sig det här taket. Sannolikheten att någon får skyddet utbetalat, även i södra Sverige, är därför mycket liten. Samtidigt drabbas hushåll utan skydd direkt av ett elpris som i praktiken har tredubblats. Vänsterpartiet föreslår istället ett elpristak för hushåll på 75 öre/kWh, som finansieras genom en obligatorisk elprisförsäkringsavgift på elbranschen. Pristaket på 75 öre/kWh kommer att täcka hushållets elkostnader till 90 procent över pristaket. Detta för att upprätthålla incitament för elbesparing vid höga elpriser. Vårt förslag bygger på samma princip som vid hantering av finansiella kriser. Tidigare har staten gått in och räddat banker med skattemedel när de tagit för stora risker, trots att bankerna gjort vinster på riskerna. Idag betalar istället bankerna själva för sin försäkring genom avgifter till särskilda fonder. På så sätt är det aktieägarna och långivarna som tar förlusterna om något går fel. På samma sätt vill Vänsterpartiet att elbranschen själv ska stå för den försäkring som staten indirekt ger idag. Kostnaderna kommer därigenom att bäras av branschen, inte av skattebetalarna. 5.5 Kömiljarder utan effekt Riksrevisionen har granskat de prestationsbundna insatserna för att korta vårdköerna, även kallade kömiljarder. Riksrevisionen konstaterar att satsningen inte har haft någon tydlig, långvarig effekt på väntetiderna. Flera aspekter av kömiljarderna har snarare försämrat effekten, som att de inte tar hänsyn till regionernas olikheter. Regionernas incitament att vidta åtgärder har även försvagats av att kömiljarderna inte tar hänsyn till relativ förbättring, vilket gjort att regioner som redan låg bra till belönats. Dessutom menar Riksrevisionen att kömiljarderna riskerar att leda till undanträngning av andra vårdinsatser till förmån för insatser för att korta köerna, men att det inte varit möjligt att belägga detta kvantitativt på grund av bristande statistik. Vänsterpartiet har under en längre tid varit kritiskt mot de prestationsbaserade kö ­ miljarderna för att de inte kortar vårdköer, inte höjer kvaliteten i vården och inte går att förena med målet om en jämlik vård. Vi anser att satsningen bör avskaffas i sin helhet och resurserna tillföras hälso- och sjukvården genom ökade sektorsbidrag och ökade generella statsbidrag. 5.6 Sverige sviker världens fattiga och utsatta Det är tydligt att regeringen helt saknar ambitioner i fråga om att ta ansvar för den globala utvecklingen. Runt om i världen protesterar människor mot Israels folkmord i Gaza. Människor samlas i frustration över att världens makthavare inte gör tillräckligt för att få ett slut på mördandet av civila. Så även i Sverige. Vaga uttalanden från regeringen samtidigt som man stoppar allt bistånd till UNRWA och låter Försvars ­ makten ingå en miljardaffär med ett israeliskt vapenföretag visar ett hyckleri utan motstycke. De dubbla standarderna är tydliga; pratet om mänskliga rättigheter tycks inte omfatta alla. Israel har gått långt utanför folkrätten med sina attacker mot civila. Om folkrättens principer ska kunna upprätthållas är det centralt att demokratiska stater som Sverige agerar när krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten begås. Sveriges regering måste sluta ge sitt stöd till Israels regering och militär. Regeringen har med stöd av Sverigedemokraterna övergivit en lång tradition av svensk biståndspolitik. Det etablerade enprocentsmålet övergavs redan i budget ­ propositionen för 2023 och ersattes då med ett mål satt i kronor och ören. I årets budget omfattar den totala biståndsbudgeten 53 miljarder kronor. Prognosen är att Sverige 2028 kommer att hamna under åtagandet om minst 0,7 procent av BNI i bistånd. Det handlar om miljardtals kronor som försvinner från arbetet med att utrota hunger och fattigdom i världen. För Vänsterpartiet är det självklart att Sverige ska uppnå målet att en procent av BNI ska avsättas för internationellt bistånd. Regeringens sänkning innebär dock att återgången kommer att behöva ske över tid. Under en mandatperiod har regeringen med stöd av Sverigedemokraterna monterat ner det svenska biståndet. Vi ska åter bygga upp förtroendet för Sveriges biståndspolitik under en mandatperiod. 6 Stoppa rånet Regeringen har under tre års tid drivit linjen att det bästa de kan göra för att bekämpa inflationen och underlätta för hushållen i kostnadskrisen är – ingenting. Ändå övergick man ganska snart från att göra ingenting till att kraftigt sänka skatter för de allra rikaste. Det finns inget som talar för att detta har varit rätt strategi. Den här mandatperioden har inneburit den svagaste tillväxten på ett decennium – mycket på grund av hushållens svaga framtidstro och ovilja att konsumera. Vi har sett extrema kostnadsökningar för hushållen – maten har blivit nästan 3 000 kr dyrare i månaden för en familj med två barn. Hela hushållsbudgeten är 12 000 kronor dyrare jämfört med 2020. Ett mer kraftfullt agerande från regeringens sida för att skapa fungerande marknader och förhindra uttaget av övervinster hade gett hushållen helt andra ekonomiska förutsätt ­ ningar – och därmed sannolikt en annan konjunkturutveckling. Det handlar om oligopol ­ marknader såsom livsmedelsjättarnas skamlösa prishöjningar och stora vinstuttag och bankernas enorma pengaregn över sina ägare. Det handlar om att svenska elproducenter tjänar på att svenska hushåll ska betala samma pris för all el som den sist inköpta enheten, om monopolmarknader som elnätet och att den här regeringen vill tvinga hus ­ hållen att betala priset för en mycket kostsam och olönsam kärnkraftsutbyggnad. Det hade också varit möjligt att skydda välfärden i krisen och att ge hushållen större marginaler utan att bidra till att spä på inflationen. Sverige är ett av de länder som har lagt minst resurser på att skydda hushåll och företag i kostnadskrisen. [26] 6.1 Ta kontroll över de skenande matpriserna Den svenska livsmedelsmarknaden sticker ut på två sätt i en internationell jämförelse. För det första domineras den helt av ett litet antal extremt stora aktörer; för det andra präglas den av internationellt sett höga priser. Den svenska marknaden för dagligvaru ­ handel är koncentrerad till fyra aktörer som har ett större butiksnät och en egen inköps ­ verksamhet: Ica, Axfood, Coop och Lidl. Ica ensamt har en marknadsandel på ca 50 procent och gjorde en vinst på totalt 26 miljarder kronor förra året (2024). Konkurrens ­ verket konstaterar att ”det är en koncentrerad marknad med få aktörer, en s.k. oligopol ­ marknad”. [27] I så mycket som var tredje kommun finns endast en eller två etablerade dagligvaruaktörer. Det saknas vidare lågprisbutiker i 102 av Sveriges 290 kommuner, vilket innebär att ca en miljon invånare inte har tillgång till en lågprisbutik i sin kommun. [28] Till skillnad mot en ”riktig” marknad där enskilda företag har svårt att påverka priset, innebär en oligopolmarknad att det är lätt att följa varandras agerande. Det innebär att priset på mat snarare handlar om hur dessa företag beter sig mot varandra för att maxi ­ mera vinsten. Dessutom karakteriseras matmarknaden av att grossistledet (partihandeln) också har en betydande koncentration, där Ica, Coop och Axfood helt dominerar. Om vinsterna ska hamna i partihandeln eller butik är en närmast administrativ affär inom företaget. Konkurrensverket har i en genomlysning av livsmedelsbranschen undersökt hur lönsamheten, mätt som bruttomarginaler, inom livsmedelsbranschen har utvecklats under de senaste åren. [29] Slutsatsen är att vissa aktörer i livsmedelskedjan, exempelvis inom dagligvaruhandeln, har kunnat bibehålla samma procentuella bruttomarginaler som under tiden innan kostnaderna började öka kraftigt. Med det betydligt högre kostnadsläget har detta lett till att marginalerna i kronor har ökat. En ytterligare slutsats är att de ökade priserna inte tycks ha stimulerat till ökad produktion eller marknads ­ inträde nämnvärt i något av leden i livsmedelskedjan som Konkurrensverket granskat. I rapporten konstateras även att det inte finns några tecken på att billigare alternativ har tagits fram och börjat säljas till konsumenterna, vilket hade kunnat ske om konkurren ­ sen hade fungerat bra. Vänsterpartiet menar att vi måste lagstifta mot överpriserna på mat. [30] För att snabbt få ner priserna ska handlarna vara skyldiga att redovisa inköpspriser och andra kostnader till Konkurrensverket. På så sätt kan myndigheten kontrollera om matbutik ­ erna sätter oskäligt höga priser och den som gör det ska få kännbara böter. Om någon handlare lämnar oriktiga uppgifter för att kunna sätta högre matpriser än vad som är motiverat ska det vara brottsligt, med fängelse i straffskalan. Vänsterpartiet anser även att det behövs lagstiftning som bryter upp den skadliga kopplingen mellan matbutikerna och deras grossister samt att grossisternas otillbörliga handelsmetoder mot livsmedels ­ producenterna bör kriminaliseras. Så kan Sverige få ned matpriserna och skapa en fungerande livsmedelsmarknad. Regeringen har inte agerat för att få till någon förändring på detta område. Men i budgetpropositionen föreslår man att momsen på livsmedel sänks tillfälligt från 12 till 6 procent under perioden från den 1 april 2026 till den 31 december 2027. Regeringen inrättar också en matpriskommission där Konsumentverket, Konkurrensverket, KI och SCB får i uppdrag att följa matprisernas utveckling. Nedsatt moms på livsmedel innebär ett stöd för alla som konsumerar livsmedel, oavsett om de har barn eller inte och oavsett om de är låg- eller höginkomsttagare. Det innebär en låg träffsäkerhet om sänkningen är tänkt att fördela köpkraft till barnfamiljer och låginkomsthushåll. Riksrevisionen gjorde 2018 en granskning av den nedsatta momsen på livsmedel med avseende på dess fördelningsprofil och kostnadseffektivitet och kom fram till att kostnaden för att stödja barnfamiljer och låginkomsttagarhushåll direkt (med höjda barnbidrag exempelvis) är endast ca hälften av kostnaden för en sänkt matmoms. [31] Att sänka matmomsen är alltså en mycket dyr och inte särskilt träffsäker åtgärd men detta är vad som står till buds för hushållen. Då måste det skapas system för att garantera att miljarderna hamnar i vanligt folks plånböcker och inte i ökade vinster och utdelningar för Icagruppen. Som Vänsterpartiet tidigare har påtalat så är en orsak till att matpriserna har kunnat fortsätta att skena den bristande konkurrensen på livsmedels ­ marknaden. Dagens konkurrensverk är i detta sammanhang en helt tandlös myndighet, vilket också styrks av den nyligen publicerade statliga utredningen Förbättrad konkurrens i offentlig och privat verksamhet (SOU 2025:22). En sänkning av momsen från 12 till 6 procent innebär att priserna måste justeras med 5,4 procent för att det ska anses ha fått fullt genomslag. För att garantera att moms ­ sänkningen får fullt genomslag i hushållens plånböcker har Vänsterpartiet framhållit att regeringen nu måste agera skyndsamt och omedelbart ta fram referenspriser för samtliga varor som omfattas. Idag gäller prisinformationslagen när ett företag säljer varor och tjänster till konsumenter. Om ett företag anger att de sänkt priset på en vara ska de även ange det tidigare priset. Det tidigare pris som ska anges är det lägsta pris som företaget har haft på produkten under de senaste 30 dagarna före prissänkningen. Prissänkningen ska alltså baseras på det tidigare lägsta priset. Lagen syftar till att förhindra att företag ”smyghöjer” priserna för att sedan ge konsumenter intrycket av en prissänkning, trots att så inte är fallet (jfr Black Friday). Konkurrensverkets utvärdering visar att en stor del av företagen helt enkelt inte följer lagen. Vänsterpartiet är mycket angelägna om att regeringens momssänkning går ograverad till hushållen och inte spär på matvarujättarnas redan enorma vinster. Därför föreslår vi att prisinformationslagen utsträcks till att för livsmedel gälla från samma dag som regeringen aviserade momssänkningen på livsmedel. [32] Dessutom föreslår vi en ny myndighet: Statens pris- och kartellnämnd, SPK, som ska ansvara för skarp priskontroll i dagligvaruhandeln. Den nya myndigheten ska ha verktyg för att införa sanktioner mot de företag som inte följer prisinformationslagen och som förbättrar sin egen intjäning på konsument ­ ernas och skattebetalarnas bekostnad. Vänsterpartiets förslag: Utöka prisinformationslagen. Inrätta en ny myndighet: Statens pris- och kartellnämnd. Använd SBAB för att pressa storbankerna I likhet med dagligvaruhandeln råder det bristande konkurrens också på bolåne ­ marknaden. Sverige har en mycket hög koncentrationsgrad på bankmarknaden, där de fyra storbankerna, SEB, Handelsbanken, Nordea och Swedbank, kontrollerar runt 80 procent av marknaden. Den statliga banken SBAB kontrollerar ca 7 procent. De svenska storbankerna har en hög lönsamhet som står sig väl även i en europeisk jämförelse. [33] Lönsamheten drivs framför allt av räntenettot, som står för ca två tredje ­ delar av de svenska storbankernas totala intäkter. I takt med att Riksbanken har höjt styrräntan har bankerna passat på att höja utlåningsräntorna mer. Samtidigt har de kunnat dämpa sina finansieringskostnader på skuldsidan genom att inte höja inlånings ­ räntor till allmänheten i samma takt. Räntenettot har alltså kunnat öka genom att räntorna har ökat mer på bankernas tillgångar än på deras skulder. En kraftfullt bidragande orsak till hushållens kostnadsökningar har därmed varit de kraftigt höjda räntekostnaderna för hushållens bolån. Det statliga bolåneinstitutet SBAB har tidigare haft en tydlig roll att öka konkur ­ rensen på denna oligopolmarknad. Staten hade då fastställt att SBAB skulle drivas affärsmässigt med ett för verksamheten rimligt avkastningskrav. År 2000 bestämdes avkastningskravet till att avkastningen på eget kapital över tid i genomsnitt skulle uppgå till den 5-åriga statsobligationsräntan plus 5 procentenheter. En fallande trend i bolåne ­ marginalen mellan 2002 och 2011 kom också att spegla ett fallande vinstkrav på SBAB, då den femåriga statsobligationen föll. Detta är dock historia nu och förändringen har inneburit höjda marginaler för bankerna. Bankmarknaden är en oligopolmarknad. Det är därmed i högsta grad motiverat för staten att äga en aktör som driver affärsmässig verksamhet för att främja konkurrensen. SBAB bör därför återfå sitt tidigare uppdrag och avkastningskrav. Med ett antagande att det skulle gå att pressa bolåneräntan med i genomsnitt 0,5 procentenheter skulle det innebära 20 000 kronor mer i hushållsbudgeten för ett hushåll med ett bolån på 4 miljoner kronor och minskade vinster för bankerna med ca 25 miljarder kronor per år. Åtgärden skulle vara enkel att genomföra och kräver bara ett regeringsbeslut. Vi inser dock att det kan ta tid innan detta förslag får full effekt. Så länge det inte finns ett regelverk på plats som skapar en mer sund konkurrens på bankmarknaden anser Vänsterpartiet att bankernas övervinster ska beskattas. I likhet med vad som införts i flera europeiska länder föreslår Vänsterpartiet därför att en tillfällig bankskatt införs. Förslaget innebär att en skatt på 50 procent av bankernas övervinster införs under perioden 2025–2027 och att den kan förlängas om den bristande konkurrensen kvarstår. Vänsterpartiets förslag: Ändra SBAB:s uppdrag till att bidra till mångfald, konkurrens och prispress på marknaden för bolån. [34] Sänk SBAB:s avkastningskrav till femårig statsobligationsränta plus 5 procent ­ enheter. Tillsätt en utredning för att se över SBAB:s risk och vad som är ett rimligt lång ­ siktigt avkastningskrav. Inför en bankskatt på 50 procent av bankernas övervinster. [35] Inför Sverigepriser på el Sverige har god tillgång till el och har en stadig överproduktion. Vi kan tillgodose det inhemska behovet av el, i de flesta fall med råge. Dagens modell med marginalpris ­ sättning på el på en gemensam EU-marknad innebär att det är den dyraste producerade elen som blir prissättande för all el. Den el som är billigast att producera förbrukas först. Priset utgår emellertid från vad det kostar att producera den sista kilowattimme som krävs för att möta efterfrågan, alltså den dyraste kilowattimmen. Produktionskostnaden varierar kraftigt mellan de olika energislagen. Vind- och vattenkraft har en klart billigare rörlig produktionskostnad än vad kärnkraft har och dyrast är kol och olja. De höga elpriserna riskerar att bromsa klimatomställningen eftersom viktiga elektrifieringsprocesser fördyras. Investeringsviljan kan på sikt hotas av de höga priserna och i takt med att energiprisernas förutsägbarhet försvåras hotas även planerbarheten för den energitunga industrin. För Sverige innebär sålunda den nuvarande elmarknaden ett sårbart system som försvårar klimatomställningen och drabbar de enskilda hushållen hårt. Vänsterpartiet har föreslagit en prisskyddsmodell som innebär att Sveriges fyra elprisområden kvarstår men separeras från den el som går på export. [36] Den exporterade elen blir i praktiken ett femte elprisområde – ”elprisområde utland” – och inbegriper den el som är tillgänglig för export. Rent praktiskt skulle den nya modellen fungera så att ett pris fastställs för respektive inhemskt elprisområde (så som sker i dag) och ytterligare ett för det utländska elprisområdet. Den stora fördelen är att priset för de inhemska områdena då motsvarar de faktiska behoven, de volymer som är tänkta att användas inom respektive område. Detta innebär betydligt lägre priser för svenska konsumenter samtidigt som exportvolymerna och exportpriserna förblir desamma som i dag. Vänsterpartiets förslag: Inför Sverigepriser på el – separera inhemska priser från exportpriset på el. Ta tillbaka kontrollen över elnäten En stor del av elräkningen är avgiften till det företag som äger elnätet – och den har ökat kraftigt de senaste åren. Samtidigt som elräkningarna har skjutit i höjden har elnäts ­ bolagen passat på att göra enorma vinster på våra pengar. Bakgrunden är att elmarknaden avreglerades 1996, vilket innebär att handel med el konkurrensutsattes och att elnäten numera drivs som reglerade monopol. Som konsekvens höjde de tre största bolagen, Eon, Ellevio och Vattenfall, under 2012–2022 avgifterna på elnäten dubbelt så mycket som den genomsnittliga prisökningen i samhället. De stora elnätsbolagens vinst ­ marginaler har legat på uppemot 40 procent och så mycket som 75 procent har kunnat skickas vidare till ägarbolag. För att få lägre elpriser har Vänsterpartiet föreslagit ett offentligt ägande av hela elnätet, som lämpligen kan föregås av en beskattning av övervinsterna. [37] Syftet med en beskattning av övervinster är att göra det mindre attraktivt för vinstdrivande bolag att fortsätta äga elnätet. Genom att införa en förköpsrätt kan det offentliga ta över de elnäts ­ bolag som då säljs. I maj 2024 presenterades en offentlig utredning om en ny förköps ­ lag, som bl.a. föreslår att staten ska ha förköpsrätt till fast egendom som är viktig för det militära och civila försvaret samt för att bekämpa organiserad brottslighet. [38] Energi ­ anläggningar, som elnät, nämns som exempel på sådana objekt. Vänsterpartiet anser att det bör förtydligas att elnäten är avgörande för civilförsvaret och föreslår att kommuner ges förköpsrätt i första hand och staten i andra hand. Vänsterpartiets förslag: Skatt på elnätsföretagens övervinster. [39] Förköpsrätt för det offentliga. 7 Rädda välfärden! Finansministern har pratat mycket om Sveriges starka statliga finanser. Vi har bland de lägsta statsskulderna i hela Europa. Men, till skillnad från många andra länder, ligger ungefär hälften av den offentliga budgeten i kommuner och regioner. Där är det stora underskott. Under 2023 och 2024 gick regionerna sammantaget med över 20 miljarder i underskott. Figur 14 Resultat i regionerna 2023 och 2024, miljarder kronor Källa: SCB. Effektiviseringar och nya arbetssätt, i kombination med dämpad inflation och lägre pensionskostnader, har gett resultat och många kommuner i år har ett betydligt mer stabilt ekonomiskt läge – men det har krävts nedskärningar. Åren av hög inflation har dessutom gett en varaktig real försvagning av den kom ­ munala skattebasen. Kommuners och regioners skatteintäkter är i år (2025) 27 miljarder kronor lägre än vad som varit fallet om skatteunderlaget följt den historiska trenden. Den nya kömiljarden räcker inte ens för att täcka Region Västra Götalands underskott. Sverige lider av en underfinansierad hälso- och sjukvård som inte förmår möta de behov som finns och som kommer att finnas framöver. En ojämlik vård över landet, brist på vårdplatser i regionerna, brist på legitimerad personal och otillräckliga arbets ­ villkor är några av problemen. Socialstyrelsen slog 2025 fast att det råder brist på vårdplatser i alla regioner utom tre. [40] Det leder bl.a. till överbeläggningar, långa väntetider, bristande patientsäkerhet och försämrad arbetsmiljö. Socialstyrelsens riktvärde på kort sikt visar på ett behov av ytterligare 1 864 vårdplatser, vilket motsvarar en vårdplatsbrist på 12 procent. [41] Inom intensivvården behövs ytterligare 44 vårdplatser, vilket motsvarar ett gap på 10 procent. Vårdgarantin är en lagstadgad rättighet som innebär att regionen ska erbjuda den som är folkbokförd där vård inom en viss tid. Om vårdgarantins tidsgränser inte kan hållas ska patienten erbjudas vård hos en annan vårdgivare. De tidsgränser som gäller är: ‒ kontakt med primärvården samma dag ‒ medicinsk bedömning inom tre dagar av en läkare eller annan hälso- och sjukvårds ­ personal inom primärvården ‒ besök inom den planerade specialiserade vården inom 90 dagar efter att en remiss eller vårdbegäran har skickats ‒ behandling eller operation inom 90 dagar efter ordination av specialistläkare. Vårdköerna minskar inte, de ökar. I januari 2021 var det 100 000 personer som hade stått i kö mer än 90 dagar i väntan på planerad specialistvård. I juli i år var den summan över 180 000 personer. Dessa siffror exkluderar patientvald väntan. Den genomsnittliga väntetiden har ökat från 94 dagar i december 2021 till 123 dagar i augusti 2025. [42] Figur 15 Väntande över 90 dagar på första besök i specialiserad vård Källa: Socialstyrelsen (2025). Exkluderar patientvald väntan och medicinskt orsakad väntan. Stora nedskärningar i verksamheten på bred front i kommuner och regioner har gjort välfärden och verksamheten mycket sårbar. Det finns helt enkelt inte resurser, varken ekonomiskt eller personellt, för att bedriva en tillräckligt bra verksamhet ens under normala förhållanden. På samma sätt har stora privatiseringar och utförsäljningar av offentlig verksamhet gjort att många kommuner inte har rådighet över den samhälls ­ viktiga verksamheten inom kommunens gränser, något som gör att verksamheten blir svår att samordna och styra i kriser. En underbemannad sjukvård som inte klarar av sitt uppdrag i fredstid kommer inte att kunna växla upp om behovet plötsligt ökar i en kris eller konflikt. Det handlar ytterst om samhällets funktionalitet och är helt nödvändigt för ett fungerande civilt försvar. Oavsett vilka kriser vi ställs inför kommer sjukvården att vara viktig och i ett krig är såklart fungerande sjukvård helt centralt. Försvarsberedningen ansåg i sin rapport Kraft ­ samling att det finns behov av särskilda beredskapssjukhus och vidare att regionerna ska ha möjligheten att vid krig kunna dubblera antalet fysiska vårdplatser jämfört med fredstid. [43] Trots att förskolans och skolans roll för att minska samhällsproblemen understryks gång på gång så säkerställer inte regeringen att det finns tillräckligt med resurser för verksamheterna inom skolområdet; förskolan, grundskolan, fritidshemmen, gymnasie ­ skolan, vuxenutbildningen och folkhögskolorna – alla vittnar om att det krävts bespar ­ ingar. Vänsterpartiet föreslår i denna budgetmotion att de generella statsbidragen ska öka kraftigt 2026 och i takt med inflation, löner och befolkningens tillväxt i olika åldersgrupper de kommande åren. Ökade generella statsbidrag till kommuner är den plattform som krävs för att verksamheterna ska få arbetsro för att skapa en långsiktigt trygg, demokratisk och produktiv utbildningssektor. Utöver detta har Vänsterpartiet ett antal förslag som ska öka personaltätheten i förskolan och stärka elevhälsan samt främja deltagandet i förskola och fritidshem. Vi föreslår dessutom mer resurser till forskning, folkbildning, kulturskolan och idrotten. Vi måste få ett stopp på ”pressmeddelandepengar” till sjukvård, skola och omsorg. I våra nordiska grannländer räknar man upp den statliga finansieringen av välfärden i takt med inflation, kostnadsökningar och den demografiska utvecklingen. Ett liknande system skulle vara självklart att införa i Sverige. En värdesäkring av statsbidragen är ingen satsning, det är stabilisering. Utebliven värdesäkring innebär däremot urholkning. Det saknas pengar och regeringen väljer att skylla på kommunsektorn. Samtidigt vill regeringen nu utreda en ”broms” för kommuner och regioners möjlighet att höja skatten för att klara finansieringen. Man klämmer åt verksamheterna från två håll. Vi måste få ett stopp på vinstuttaget från välfärden. Idag försvinner över 5 miljarder kronor varje år från medborgarna och välfärden i form av vinster till välfärdsbolagen. Störst är vinstuttaget från skolor och äldreomsorg. Figur 16 Vinster i välfärdssektorerna i miljarder kronor 2000–2023 Not: Rörelseresultat. Källa: SCB. 7.1 Ökade generella statsbidrag och sektorsbidrag till hälso- och sjukvården Sjukvården är den del av välfärden som drabbats hårdast av regeringens neddragningar de senaste åren och har ett enormt behov av tillskott. För att fortsätta rikta det statliga stödet till vården, där behoven är som störst, föreslår Vänsterpartiet en förlängning av sektorsbidraget till hälso- och sjukvården. Vänsterpartiet vill tillföra 5 miljarder kronor för 2026 och föreslår en förlängning av sektorsbidraget även för 2027 och 2028. På sikt är dock vår fasta övertygelse att den mest effektiva finansieringen av välfärden är via generella statsbidrag som ökat enligt en förutbestämd faktor motsvarande inflationen och befolkningstillväxten. Sektorsbidraget innebär att regionerna själva beslutar över hur resurserna används, varför stödet till viss del går att likna vid ett generellt statsbidrag till hälso- och sjuk ­ vården. Det är regionerna som är bäst lämpade att besluta över vilka satsningar som behöver prioriteras i respektive region. Större resurser, med stor flexibilitet för regionerna att förfoga över, är också en nyckel för att öka jämlikheten inom vården. Generellt sett är primärvården den del av vårdkedjan som är i störst behov av upprustning i landets regioner. För att vårdcentralerna ska kunna utgöra basen i vårdkedjan och fungera på ett tillfredsställande sätt krävs en rad förändringar och åtgärder som regeringen inte har förmått att gå vidare med. Primärvården måste rustas upp och tillgängligheten behöver förbättras avsevärt. För att nå dit och för att klara uppdraget på ett tillfredsställande sätt saknas det framför allt resurser. De knappa resurserna innebär en ansträngd arbetsmiljö för de som arbetar i primärvården. Arbets ­ miljön behöver förbättras och arbetstiden förkortas. Utan personal som erhåller goda arbetsvillkor och en god arbetsmiljö kommer det inte att vara möjligt att förverkliga en upprustning av primärvården. Det bör finnas god tillgång till personal med lämplig utbildning och erfarenhet som kan erbjuda psykologisk behandling inom primärvården. Det är även viktigt att ha tillgång till psykosocial kompetens i form av kuratorer som kan ge stödsamtal samt sjuksköterskor och annan vårdpersonal som kan skapa möjligheter till en god vård för patienterna. Om fler får tillgång till behandling i ett tidigt skede ökar chanserna att förebygga allvarligare tillstånd. Det behöver finnas en nationell struktur rörande vilken specialistkompetens och vilket vårdutbud en vårdcentral ska tillhandahålla och erbjuda samt placeringen av vårdcentraler. Därför behövs en särskild förstärkning av primärvården med inriktning på vård- och hälsocentraler på landsbygden och i glesbygd. Vänsterpartiet har under en längre tid varit kritiskt mot de prestationsbaserade kömiljarderna för att de inte kortar vårdköer, inte höjer kvaliteten i vården och inte går att förena med målet om en jämlik vård. Vi anser att satsningen bör avskaffas i sin helhet och resurserna tillföras hälso- och sjukvården genom ökade sektorsbidrag och ökade generella statsbidrag. Regeringen föreslår ingen höjning av de generella statsbidragen till nästa år. Samtidigt slopas sektorsbidraget. Detta är långt ifrån vad kommunsektorn behöver i form av generella statsbidrag för att uppfylla sina åtaganden och stora investeringsbehov och för att förhindra fortsatta nedskärningar. Vänsterpartiet föreslår såväl ökade generella stats ­ bidrag som en förlängning och ökning av sektorsbidraget till regionerna. Vänsterpartiets förslag: Öka de generella statsbidragen med 8 miljarder kronor 2026. De bör fördelas med 50 procent till kommunerna och 50 procent till regionerna. Vänsterpartiet avsätter 5 miljarder kronor mer än regeringen i ett förlängt sektors ­ bidrag till sjukvården 2026. Glesbygdstillägg inom sjukvården I glest befolkade regioner är det dyrare att bedriva sjukvård på grund av de långa avstånden. Det är svårare och dyrare att i glesbygd bygga upp sjukvårdsenheter för att kunna erbjuda invånarna en rimlig tillgänglighet till vård. Som en följd av det har människor i glesbygdskommuner långt sämre hälsa än genomsnittet, medan boende i rika kommuner runt storstäderna har bättre hälsa. [44] Detta är en konsekvens av marknads ­ logikens intrång inom sjukvården; tillgången och användningen är som störst där flest och friskaste människor finns. För att säkra tillgången till vård även i glest befolkade områden krävs att vi solidariskt via skattesystemet tillför nödvändiga resurser. För att adressera de geografiska utmaningarna har begreppet glesbygdsmedicin vuxit fram. Det innefattar en rad kunskapsområden och metodutveckling som syftar till att kompensera för avståndsproblematik och upprätthålla den bredare kompetens som är nödvändig då befolkningsunderlaget är litet och avstånden stora. Att jobba i glesbygd kräver bred medicinsk kunskap med tillämpning i öppenvård, slutenvård och hemsjuk ­ vård. Därutöver fordras ingående kunskap om de sociala, psykologiska, ekonomiska, existentiella och samhällsstrukturella villkor som gäller för människor i glesbygd. Det betyder ett utvecklat och fördjupat närvårdskoncept. Vården kommer alltid att vara mer kostnadskrävande i glesbygden; därför måste våra gemensamma resurser fördelas efter de förutsättningarna. I vår budget för 2026 avsätter Vänsterpartiet 1 miljard kronor i ett generellt statsbidrag för ett glesbygdstillägg inom sjukvården. Vänsterpartiets förslag: Vi avsätter 1 miljard kronor i form av ett generellt statsbidrag för ett glesbygdstillägg inom sjukvården. Återställ högkostnadsskyddet för läkemedel Den första juli 2025 förändrades högkostnadsskyddet för läkemedel så att patienterna nu betalar en högre egenavgift. Syftet med höjningen är, enligt regeringen, att förbättra möjligheterna till en hållbar finansiering av läkemedelskostnaderna. Därmed höjdes kostnadstaket i högkostnadsskyddet för läkemedel, från 2 900 kronor till 3 800 kronor. Beloppen inom den s.k. högkostnadstrappan höjdes också i varje steg. Dessutom ändrades det första trappsteget så att patienten betalar 75 procent i stället för 50 procent av kostnaden i intervallet. Sammantaget beräknas avgifterna som den enskilde som mest kan behöva betala under en tolvmånadersperiod öka med 900 kronor. Till följd av höjningarna och utformningen av skydd mot höga kostnader beräknas patienternas samlade egenavgifter för läkemedel öka med ca 540 miljoner kronor för 2025, 2 160 miljoner kronor för 2026 och 2 700 miljoner kronor för 2027. De läkemedel som omfattas kan i många fall vara livsnödvändiga eller avgörande för att människor ska få en dräglig tillvaro. Höjningen sker i en tid då de svenska hushållen är extremt pressade av en ekonomisk kris som regeringen vägrar att hantera på något annat sätt än att förvärra klyftorna i samhället. De fattigaste delarna av befolkningen, som växt explosionsartat de senaste åren, ska enligt Sverigedemokraternas och regeringens politik bli ännu fattigare genom lägre bostadsbidrag, åtstramningar av försörjningsstödet och nedtrappad a-kassa. De ska inte heller ha råd att köpa sina mediciner. Det beror i grunden på att regeringen prioriterat att sänka skatten med över 70 miljarder kronor under denna mandatperiod, framförallt för den allra rikaste delen av befolkningen. Höjningen av högkostnadsskyddet genomfördes dessutom utan vare sig analys av de konsekvenser det får för de patienter som inte har råd att betala för sina mediciner eller alternativa förslag och lösningar på de problem som regeringen säger sig vilja lösa. Höjningen mötte omfattande kritik från en lång rad remissinstanser när regeringen lade fram förslaget. Av kritiken framgår bl.a. att det är många som inte har råd med en kostnadsökning på sina mediciner. När Sveriges Apoteksförening genomförde en enkät bland medarbetare på apotek sa 67 procent av de över 1 000 svarande att de varje vecka möter kunder som avstår från att hämta ut läkemedel på grund av kostnaderna. Nästan 90 procent av medarbetarna såg också att höjningen kommer att innebära att fler avstår från sin behandling. [45] Cancerfonden skriver i sitt remissvar att en höjning av hög ­ kost ­ nads ­ skyddet kan påverka drabbades möjlighet att genomföra sin cancerbehandling och att den redan ojämlika cancervården riskerar att bli ännu mer ojämlik. Funktionsrätt Sverige skriver att höjningen riskerar att belasta hälso- och sjukvården eftersom människor som inte tar sin medicin blir ännu sjukare och alltså hamnar i sjukvården i stället för att kunna leva på som vanligt. De får medhåll av bl.a. Astma- och allergi ­ förbundet, Psoriasisförbundet och Sveriges stadsmissioner. Folkhälsomyndigheten skriver att de ser en risk att personer med små ekonomiska marginaler och en relativt hög konsumtion av läkemedel riskerar en försämring av både privatekonomi och hälsa. I remissvaren har flera kommuner pekat på att ett höjt tak kan innebära att kostnad ­ erna för försörjningsstöd ökar. Regeringens beräkningar visar en kostnadsökning på 60 miljoner kronor 2027 för de hushåll som har ekonomiskt bistånd och behöver köpa läkemedel. Eftersom regeringen inte avser att kompensera för detta kommer kostnad ­ erna antingen leda till en försämrad kommunal ekonomi eller landa på de patienter som har absolut minst marginaler. Att regeringen trots den omfattande kritiken från remiss ­ instanserna och trots det ekonomiska läget och den växande fattigdomen valde att gå vidare med förslaget utan att analysera konsekvenserna av det eller undersöka alternativa lösningar visar med all tydlighet vad den prioriterar. Vänsterpartiet röstade emot förslaget i riksdagen och anser att höjningen bör dras tillbaka. Vänsterpartiets förslag: Dra tillbaka höjningen av högkostnadsskyddet för läkemedel. Vi avsätter 2 160 miljoner kronor 2026 för ändamålet. Reformera tandvården Tänderna är en del av kroppen och tandvården bör på sikt ingå i sjukvården. Alla ska ha råd att ha bra tänder, inte bara de som kan betala dyra behandlingar. Sedan tandvårds ­ marknaden avreglerades har priserna stigit kraftigt. De höga kostnaderna för under ­ sökning och behandling gör att de som tjänar minst besöker tandläkaren mer sällan eller tvingas att avstå från tandläkarbesök. Personer med väldigt låga inkomster har ingen nytta av dagens högkostnadsskydd eftersom det bara gäller kostnader över 3 000 kronor och endast halva kostnaden ersätts. Det har bidragit till att tandhälsa har blivit en klassmarkör. Undersökningar visar att sviktande munhälsa påverkar individens förutsättningar på exempelvis arbetsmarknaden. [46] Det är även dokumenterat att olika yrken leder till ojämlikheter, såsom att industriarbetare som jobbar natt har en sämre munhälsa. [47] Vänsterpartiets reformplaner för tandvården i Sverige syftar till ökad jämlikhet, förbättrad tillgänglighet och en bättre generell tandhälsa i befolkningen. En god tandhälsa förebygger allvarlig infektionssjukdom med risk för hjärt-kärlsjukdomar och allvarliga tandsjukdomar samt behandlar vanligt förekommande tandbesvär i syfte att lindra smärta eller för att öka funktionalitet. Trots tydliga utfästelser från Sverigedemokraterna om progressiva tandvårds ­ reformer går politiken nu i helt fel riktning. Sverigedemokraterna och regeringen har sänkt åldersgränsen för fri tandvård från 23 till 19 år och slopat det dubbla tandvårds ­ bidraget för personer mellan 23 och 29 år. Reformerna infördes tack vare Vänsterpartiet 2019 och har ökat jämlikheten i munhälsa och tillgängligheten till tandvård för unga vuxna. Många unga vuxna kommer att sluta besöka tandvården i förebyggande syfte när de inte längre har tillgång till avgiftsfri tandvård. Vänsterpartiet vill gå mycket längre. Vi vill införa ett verkligt högkostnadsskydd inom tandvården. Det skulle ge en betydande fördelningspolitisk effekt. Vårt förslag liknar kostnadsfördelningen inom hälso- och sjukvården. Förslaget innebär att 100 procent av patientens kostnader skulle subventioneras över 1 400 kronor per 12 ‑ månadersperiod. [48] Patienternas andel av tandvårdskostnaderna i det statliga tandvårdsstödet skulle sjunka från 63 procent till 33 procent med denna reform. Tandhälsa skulle genom denna reform bli en del av den universella svenska välfärds ­ modellen. Fördelningseffekten är god eftersom patientandelen av avgiften för tandvård minskar och den skattefinansierade delen ökar. Vänsterpartiets förslag: Tandvård bör jämställas med sjukvården. Vi avsätter 1 miljard kronor för att återställa tandvårdskostnaderna för unga samt påbörja en riktig tandvårdsreform 2026. Stärk socialtjänsten Som en konsekvens av en ökande ojämlikhet och ett djupt rotat klassamhälle lever många barn och vuxna i social utsatthet i Sverige. All form av utsatthet ska så långt det går förebyggas, men när problem uppstår ska samhället kunna bistå med skydd och stöd. Socialtjänstens medarbetare utför i dag på individuell nivå ett arbete långt utöver vad som kan förväntas. Ändå räcker de inte till. Den ständiga resursbrist som präglar social ­ sekreterares vardag leder till att det inte är möjligt att leverera den sociala service som regler, bestämmelser och i vissa fall lagar reglerar. Under de senaste åren har förväntningarna på socialtjänsten ökat till följd av en otryggare omvärld, ett hårdare samhällsklimat och försämrade levnadsvillkor för många grupper i samhället. Vi ser ökade skillnader i skolan och svårare ekonomiska förutsätt ­ ningar för många familjer, vilket i sin tur har bidragit till grov kriminalitet där barn är både offer och förövare. Obalans mellan krav och resurser, tillsammans med desinformation, har lett till minskat förtroende för socialtjänsten. Behoven av stöd och hjälp ökar, samtidigt som allt fler socialchefer beskriver det som svårare att klara av socialtjänstens uppdrag med befintliga resurser. I socialchefsundersökningen 2020 ställde fackförbundet Vision för första gången frågor till socialchefer om kommunernas ekonomiska situation och dess konsekvenser inom det socialpolitiska området. I denna undersökning svarade en stor andel av socialcheferna att de inte hade tillräckliga resurser för att upprätthålla rättssäkerhet och kvalitet. 2023 hade läget förvärrats, enligt samma undersökning. Över hälften av socialcheferna svarade då att de hade svårt att ge insatser individen hade rätt till. [49] I årets socialchefsrapport är försämringen dramatisk; nästan 8 av 10 socialchefer (78 procent) uppger att de har svårt eller mycket svårt att ge insatser som de bedömer att individen har behov av och rätt till. [50] En tredjedel av socialcheferna har tvingats till mer restriktiva bedömningar (34 procent), avveckling av verksamhet (36 procent) och neddragning av personal (35 procent) för att klara ekonomin. De verksamhetsområden som sticker ut och som har påverkats särskilt negativt av kommunernas ekonomiska förutsättningar är äldreomsorgen och stöd till barn och unga. Tidningen Socionomen ställde inför 2024 frågor om den ekonomiska situationen till kommunernas socialförvaltningar. Flera personer som Socionomen intervjuade jämförde med 90-talskrisen, som satte djupa spår i socialtjänsternas verksamhet. En rad undersökningar som genomförts visade att en stor andel av personalen inom social ­ tjänsten upplevde att de inte kunde uppfylla lagkraven och tvingades tumma på kvaliteten eftersom resurserna inte var tillräckliga. Ytterligare en konsekvens av resursbristen var att socialtjänsten och äldreomsorgen hade svårt att både behålla och rekrytera personal. [51] Den 1 juli trädde den nya socialtjänstlagen i kraft. Lagen är efterlängtad av såväl professionen som politiken och samhället i stort. Förändringarna är i huvudsak bra och välkomna. Vänsterpartiet står bakom den nya socialtjänstlagen och menar att den kan utveckla socialtjänstens arbete i rätt riktning, framför allt genom ett större fokus på förebyggande arbete och tidigare insatser och på att verksamheten ska bedrivas i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet. Vi ser samtidigt att det finns flera delar av den som kan förbättras ytterligare för att den ska kunna uppfylla de högt ställda förhoppningar som finns på den (se motion 2024/25:3337). Det största problemet är otillräckliga resurser, något som lyfts av en lång rad centrala aktörer i framtagandet av den nya socialtjänstlagen. Socialtjänstens resurstilldelning är central för att den ska fungera som önskvärt. Otillräckliga resurser leder till krav på prioriteringar och svåra val mellan insatser som samtliga behövs. Det förebyggande arbete som ska prioriteras upp genom den lagändringen kommer att ställas emot de behovsprövade och ofta mer omfattande insatserna samt socialtjänstens krävande och viktiga utredningarbete. Resurserna är också avgörande för att kunna säkerställa goda förutsättningar för socialtjänstens medarbetare genom goda arbetsvillkor och en god arbetsmiljö. Regeringen har avsatt resurser för implementeringen av lagen och för socialtjänstens omställning, vilket är välkommet och nödvändigt, men för det arbete som sedan vidtar saknas tillräckliga resurser. Vänsterpartiet vill se en socialtjänst som har de resurser som krävs för att kunna utföra sitt uppdrag på bästa möjliga sätt. En generell höjning av statsbidragen till kommuner och regioner, som beskrivs ovan, är en viktig del i att stärka socialtjänstens resurser. Vänsterpartiet vill också satsa särskilt på socialtjänstens arbete med barn och unga i riskgrupp och mäns våld mot kvinnor. Vänsterpartiets förslag: 1 miljard kronor mer riktad till socialtjänstens arbete med barn och unga i riskgrupp. 350 miljoner kronor mer till socialtjänstens arbete med mäns våld mot kvinnor Fler vuxna i förskolan Förskolan ska lägga grunden för resten av livet och personalen ska ha tiden och kompetensen att ge alla barn det stöd de behöver för att kunna utvecklas utifrån sina förutsättningar. Rätten till en bra förskola för alla barn är en självklarhet. Bra barn ­ omsorg är också en förutsättning för att kvinnor och män ska kunna förvärvsarbeta på lika villkor. Inom förskolan löper dock personalen större risk att drabbas av stress ­ relaterade sjukdomar jämfört med andra yrkesgrupper på arbetsmarknaden. I en ekono ­ miskt orolig tid ser vi hur kommunerna tvingas att dra ner på resurser och samtidigt föds det färre barn i Sverige, vilket gör att man i många kommuner tvingas att skära i verksamheten på grund av besparingar och lägga ned förskolor för att det inte finns tillräckligt med barn för att fylla dem. 1990-talskrisen innebar en kraftig försämring av personaltätheten. Personalen i förskolan har minskat. Rektorerna har blivit färre, och även måltidspersonal och vaktmästare. Idag är det ca 40 procent av personalen som jobbar i förskolan som helt saknar någon form av utbildning för arbete med barn. I Sverige är varannan barngrupp för stor (55 procent 2024) i förhållande till Skolverkets rekommendationer, enligt en rapport från Sveriges Lärare. Det finns stora regionala skillnader och i flera kommuner är över 90 procent av barngrupperna större än de borde vara. För att höja kvalitén i förskolan föreslår Vänsterpartiet därför en reglering av barn ­ grupperna genom att man likt Norge reglerar hur många barn det får vara per anställd. Max 3 barn per vuxen för barn upp till och med 3 år och max 5 barn per vuxen i grupperna med barn som är 4–5 år. Samtidigt föreslås barngruppernas storlek regleras till max 12 barn i grupperna med barn under 3 år och max 15 barn i grupperna med barn över 3 år. Förslaget innebär även att staten ska ta det ekonomiska ansvaret för att hålla detta, inte kommunerna. En lagstiftning kring personaltäthet behöver tas fram och träda i kraft i kombination med det kompetenshöjande barnskötarlyftet. I budgeten avsätter vi medel för en stegvis ökad personaltäthet. För att förskolan ska kunna utvecklas och rekrytera mer personal krävs det en utveckling av de olika yrkesrollerna. Därför föreslår Vänsterpartiet ett riktat barnskötar ­ lyft. En utbildningssatsning som liknar Äldreomsorgslyftet. Personalen får kombinerat med arbete utbilda sig till barnskötare. Många har lång erfarenhet och kommer att kunna validera sina kunskaper och tillgodoräkna sig delar av utbildningen. Som en del av detta är det också viktigt att skydda yrkestiteln barnskötare. Titeln barnskötare bör reserveras för personer med en examen från barn- och fritidsprogrammet eller med motsvarande utbildning/yrkespaket på komvux. En skyddad yrkestitel höjer statusen på yrket och i förlängningen kvaliteten i verksamheten. Vänsterpartiets förslag: Vi avsätter 500 miljoner kronor för att stegvis minska barngrupperna i förskolan med start 2026. Vänsterpartiet vill också se ett riktat barnskötarlyft, i likhet med det som genomförts inom äldreomsorgen. Vi avsätter 250 miljoner kronor för detta ändamål 2026. Kraftigt förstärkt elevhälsa De allra flesta barn och unga i Sverige mår bra. Men allt fler drabbas av psykisk ohälsa. Vänsterpartiet menar att skolan i hela sin verksamhet måste verka för att bevara och främja elevernas hälsa och för att stödja eleverna om de trots förebyggande insatser mår dåligt, fysiskt eller psykiskt. Det handlar inte bara om att det ska finnas fungerande skolhälsovård, utan också om att skolan ska ge kunskap om hälsa. Forskning visar att individernas hälsa är beroende av faktorer som kön, klass, etnicitet, sexuell läggning med mera. Exempelvis visar forskning att hos elever som sökt till yrkesförberedande program i gymnasieskolan förekommer psykosomatiska besvär i mycket större utsträckning än bland elever som sökt studieförberedande program. Dessutom visar forskning att flickor har psykosomatiska besvär dubbelt så ofta som pojkar. Sådana besvär är också dubbelt så vanliga hos pojkar med utlandsfödda föräldrar som hos dem med svenskfödda föräldrar. Elevernas hälsa ska uppfattas som en fråga för hela skolan, inte bara för den enskilde eleven. Om en elev har hög frånvaro, svårigheter i skolarbetet, svårigheter i sociala relationer etc., ska orsaker även sökas i skolan som helhet, inte åtgärdas genom att ogiltig frånvaro skrivs in i ordningsomdömen eller betyg. För att skolsköterska, kurator och psykolog ska kunna ingå i det förebyggande arbetet måste de finnas närvarande i skolverksamheten. Alla barn och unga ska få det stöd och den vård de behöver likvärdigt oavsett var i landet de bor. Vänsterpartiet föreslår därför att personaltätheten inom elevhälsan byggs ut kraftfullt genom ett reglerat tak för antal elever per respektive yrkesgrupp. Utgångs ­ punkten är vad de olika professionerna anser är rimliga nivåer. Vänsterpartiets förslag: Inför ett nyckeltal för elevhälsa vid varje skolenhet. Vi avsätter 1 miljard 2026. Lägre avgifter i förskola och fritidshem I Skolinspektionens stora utvärdering av förskolan var den övergripande slutsatsen att kvaliteten varierar alltför mycket. [52] Det är allvarligt eftersom förskolans kompensa ­ toriska uppdrag blir påtagligt i en samhällsutveckling med ökad skolsegregation och socioekonomiska skillnader. En samstämmig forskning visar att en förskolas möjlighet att vara utjämnande är avhängig av dess kvalitet. Allra störst betydelse har det för barn från ekonomiskt och socialt utsatta förhållanden. [53] Vänsterpartiet anser att alla barn i Sverige ska erbjudas likvärdig tillgång till förskola. Eftersom förskoleavgiften kan utgöra ett hinder för hushåll med små resurser vill vi genomföra en riktad sänkning av den. Förslaget innebär att det införs ett fribelopp om 20 000 kronor per månad och att den nuvarande gränsen för när maxtaxan börjar gälla höjs med 20 000 kronor per månad. Fribeloppet gör att den nuvarande nivån på max ­ taxan inte påverkas. Förslaget skulle innebära att hushåll med inkomster upp till 20 000 per månad inte betalar någon avgift alls. Hushåll med inkomster mellan 20 000 och 74 800 kronor får sänkt avgift och hushåll med inkomster över 74 800 kronor per månad får samma avgift som i dag. Till följd av förslaget får omkring 300 000 hushåll sänkt förskoleavgift. Tabell 1 Skillnad i förskoleavgift per månad i kronor Hushållsinkomst [54] 1 barn 2 barn 3 barn 20 000 600 1 000 1 200 30 000 600 1 000 1 200 40 000 600 1 000 1 200 50 000 600 1 000 1 200 60 000 583 972 1 166 70 000 283 472 566 80 000 0 0 0 Not: Egna beräkningar. Fritidshemmen är en del av en samlad skoldag och ska därför hålla lika hög kvalitet som skolan. Fritidshemmen har också en viktig roll vad gäller informellt lärande. Barn till högutbildade går betydligt oftare på fritidshem än barn vars föräldrar har kortare utbildning. Dessutom vet vi att barn i ekonomiskt utsatta hushåll deltar i mindre utsträckning i organiserade fritidsaktiviteter. Detsamma gäller barn med ensamstående föräldrar, varav de flesta är kvinnor, barn i arbetarhushåll och barn vars föräldrar är födda utomlands. För dessa barn är rätten till bra fritidshem än viktigare. För att fler barn ska kunna ta del av fritidshemmens viktiga verksamhet föreslår Vänsterpartiet att ett fribelopp införs för fritidshemsavgiften så att de med låga inkomster betalar en lägre avgift än i dag, enligt samma utformning som för förskolan. Till följd av förslaget skulle omkring 250 000 hushåll få sänkt fritidshemsavgift jämfört med i år. Tabell 2 Skillnad i fritidshemsavgift per månad i kr Hushållsinkomst [55] 1 barn 2 barn 3 barn 20 000 380 570 760 30 000 400 600 800 40 000 400 600 800 50 000 400 600 800 60 000 389 583 777 70 000 189 283 377 80 000 0 0 0 Not: Egna beräkningar. Precis som inom förskolan behövs personalförstärkningar och staten behöver gå in med mer resurser som fördelas efter behov. Det skulle förbättra möjligheterna att bedriva en meningsfull verksamhet med hög pedagogisk kvalitet. Vänsterpartiet vill se en särskild satsning på ökad personaltäthet i fritidshem där behoven är som störst. Vänsterpartiets eget förslag till sänkning av förskole- och fritidshemsavgifterna innebär att vi avvisar regeringens förstärkning av maxtaxan. Maxtaxan i sig är en åtgärd som ekonomiskt gynnar höginkomsttagare eftersom alla hushåll som idag tjänar över 59 440 betalar samma avgift. Därför avvisar Vänsterpartiet regeringens förslag till införande av ett fribelopp riktat mot alla barnfamiljer till förmån för vårt eget mer generösa förslag till fribelopp som är avgränsat mot hushåll som tjänar under 79 440 kr. Vänsterpartiets förslag: Inför ett statligt finansierat fribelopp i förskoleavgiften. Inför ett statligt finansierat fribelopp i fritidshemsavgiften. En statligt finansierad satsning på ökad personaltäthet där behoven är som störst. För det avsätter vi 250 miljoner kronor per år. Vi avvisar regeringens förslag om förstärkning av maxtaxan till förmån för vårt eget förslag som är mer generöst och avgränsat till hushåll med lägre inkomster. Högre utbildning: universitet och högskola Universitet och högskolor ska enligt lagen ägna sig åt utbildning och forskning samt åt att samverka med samhället och att resultaten kommer samhället till del på ett produktivt sätt. Det är viktigt för att skapa välstånd och ett öppet och demokratiskt samhälle. Nuvarande resursfördelningssystem för högre utbildning har funnits i 30 år. I dag får utbildningarna en finansiering som styrs av en prislapp där olika utbildningar får olika anslag. Vänsterpartiet menar att dessa prislappar behöver ses över och finansieringssystemet göras om så att finansieringen följer högskolans och utbildningarnas behov och förändringar i kostnader. I väntan på en mer genomgripande förändring föreslår Vänsterpartiet en höjning av samtliga prislappar med 1 000 kr per helårsstudent. Genom forskning skapas ny kunskap. Denna kunskap är viktig för att utveckla ekonomin, skapa arbetstillfällen, förbättra välfärden och skapa ett ekologiskt och socialt hållbart samhälle. Forskning behövs även för att utsätta vårt samhälle för kritisk granskning i syfte att utveckla demokratin och kultur- och samhällslivet. Därför behövs ett ökat stöd till den fria forskningen. Vänsterpartiet stödjer en sammanhållen forskningspolitik och står bakom ambitionerna om en mer jämställd akademi. Styr- och resursutredningens resonemang om forskningsmedel tydliggjorde att lärosätenas anslag för forskning behöver öka. Vi vill avsätta ytterligare 500 miljoner kronor per år från 2025 till forskning, genom en förstärkning av basanslagen. Denna satsning är inte styrd eller riktad utan används på de sätt som lärosätena anser mest lämpligt. Vänsterpartiet vill se ett avskaffande av hyrpersonal i vården från 2027. Det är helt centralt att ett sådant stopp kombineras med andra åtgärder från staten för att säkra personalförsörjningen inom vården. Vi har därför föreslagit ett tiopunktsprogram för att avskaffa hyrpersonal i vården, med en särskild satsning på fler utbildningsplatser i Norra sjukvårdsregionen och även glesbefolkade regioner. [56] Vänsterpartiets förslag: Avsätt 100 miljoner kronor extra till forskning genom förstärkning av basanslagen 2026. Höjd ersättning till alla högskoleutbildningar med 320 miljoner 2026. Utöka läkarutbildningen med 500 platser åren 2026–2030. Fokus ska ligga på Norra sjukvårdsregionen. Utöka sjuksköterskeutbildningen snarast med 1 000 nya utbildningsplatser med fokus på Norra sjukvårdsregionen. Den totala kostnaden beräknas bli 250 miljoner kronor, för båda utbildningarna. Skriv av studieskulderna för vårdutbildad personal som väljer att bo och arbeta i glesbefolkade regioner, på tio år. Den totala kostnaden för nya studiemedel samt avskrivningar beräknas bli 115 miljoner kronor. Stöd till folkbildningen Folkbildningen är en viktig plattform för människors möjlighet till bildning och utveckling under hela livet. Den stärker demokratin och människors möjlighet att delta i samhället. Vänsterpartiet avvisar regeringens stora sänkning av stödet till studie ­ förbunden. Studieförbunden fyller en unik roll i svensk utbildning och når ut till fler och är bredare. De är för många en första kontakt med det svenska föreningslivet och en väg in i samhället. Regeringen har skurit ned på detta område. Vänsterpartiet väljer därför att öka stats ­ bidraget och satsar 500 miljoner kronor mer än regeringen på studieförbunden år 2026. I folkbildningssammanhang har folkhögskolorna en alldeles särskild roll i att erbjuda utbildning för dem som saknar grundskole- eller gymnasieutbildning och ett viktigt mål är att utjämna utbildningsklyftor och att höja utbildningsnivån generellt i samhället. Folkbildningen möjliggör också att människor kan ta del av kultur, skapa kultur och verka inom kulturen oavsett var i landet man bor. Folkbildningsanslaget har ingen löne- och prisuppräkning och har därför urholkats över tid. Samtidigt är en allt större andel av deltagarna i behov av särskilt stöd. Läget på landets folkhögskolor blir mer och mer akut och Vänsterpartiet vill därför se ett förstärkt bidrag per årsplats. Vi föreslår en ökning av anslaget med 160 miljoner kronor jämfört med regeringens förslag 2026. Folkhögskolan fyller också en viktig roll vid hög arbetslöshet såsom läget är idag. Man är bra på att nå dem med kort utbildning som står långt ifrån arbetsmarknaden. Idag ser vi ett ökat tryck på antalet sökande och behovet av dessa utbildningssatsningar är därför stort. Vänsterpartiet föreslår en särskild satsning med 2 000 extra platser på folkhögskola 2025–2027. För ändamålet avsätter vi 220 miljoner kronor år 2026. Asylsökande och de flyktingar från Ukraina som inte haft rätt att läsa sfi har erbjudits insatserna Svenska från dag 1 och Vardagssvenska genom studieförbunden. Studie ­ förbunden bedömer att det här är grupper som fortsatt behöver mycket stöd. Vi beklagar att regeringen tagit bort den tidigare riktade satsningen för asylsökande och vissa nyanlända långt ifrån arbetsmarknaden. Vänsterpartiet föreslår att ett nytt riktat stöd för särskilda folkbildningsinsatser för asylsökande och vissa nyanlända invandrare införs och avsätter 60 miljoner kronor år 2026 för detta. Vänsterpartiets förslag: Stärk folkbildningen med 940 miljoner kronor per år. Idrott för alla Barn och ungdomars deltagande i idrott har blivit en klassfråga. Det påverkar både rätten till en meningsfull fritid och rätten till fysisk och psykisk hälsa. Det finns en tydlig koppling mellan låg socioekonomisk status och ohälsa. För Vänsterpartiet är det mycket angeläget att utjämna dessa växande klyftor bland barn och ungdomar. Idrottande, i förening, spontant med vänner eller på egen hand, har stor potential att ge människor glädje, välmående och ett socialt sammanhang. När klyftor, utanförskap och social otrygghet ska bekämpas är därför idrotten en mycket viktig aktör. Det behövs pengar för att föreningarna ska kunna upprätthålla sin verksamhet när mycket blivit dyrare. I slutänden blir det medlemmarna i föreningen som får betala via ökade deltagaravgifter, vilket riskerar att utestänga ännu fler barn. En höjning av det generella anslaget till idrotten möjliggör en satsning på idrott i svaga områden. Vi vill även se en ökad ekonomisk satsning riktad specifikt till parasporten. Samhället måste kunna garantera allas rätt till motion och föreningsidrott och parasporten är en viktig del i det. Vänsterpartiets förslag: Stärk idrotten för alla med 425 miljoner kronor per år. Kulturskolor för alla barn I en tid där kommunerna får det mer och mer kämpigt är kulturskolan en verksamhet som riskerar att bli lidande. Kulturskolan är en av landets största barn- och ungdoms ­ kulturverksamheter och spelar en viktig roll för barns och ungas kulturskapande. Alla barn ska uppmuntras att söka kunskap och lära sig nya saker, vidga sin värld och få ta del av nya sammanhang. Barn som ges möjlighet att utöva kultur får ökat självförtro ­ ende, stärker sin problemlösningsförmåga och blir bättre på socialt samspel. Drama, dans, bildkonst, film, musik och andra kulturyttringar är viktiga för att stärka barns möjligheter att uttrycka sig med mer än det talade språket. Kulturskolan måste säkras och det behövs en förstärkning av det nationella stödet. Vänsterpartiets förslag: Avsätt medel för att utveckla landets kulturskolor och öka tillgängligheten med 100 miljoner kronor per år. 8 Hushållens ekonomiska situation Till följd av de senaste årens höga inflation har omkring tio års reallöneökning raderats ut. De senaste årens snabba prisökningar på basvaror såsom el, boende, mat och driv ­ medel gör att fler hushåll får svårt att klara sin grundläggande försörjning. Regeringen har inte lagt fram ett enda förslag riktat till de hushåll som har det sämst ställt under mandatperioden. Istället har de bara i år sänkt skatterna för sig själva med 4 000 kr i månaden och för statsministern med 4 700 kr i månaden, samtidigt som en under ­ sköterska bara får cirka 200 kronor i månaden i sänkt skatt. Maten har blivit nästan 3 000 kr dyrare i månaden för en familj med två barn sedan 2022. Hela hushållsbudgeten för en barnfamilj är 12 000 kronor dyrare varje månad i jämförelse med 2020. [57] Antalet som lever i materiell och social fattigdom [58] hade nästan fördubblats i Sverige 2024 jämfört med 2021. För måttet allvarlig materiell och social fattigdom [59] var ökningen ännu tydligare och uppgick till över 110 procent, vilket motsvarade närmare 170 000 människor. Av de indikatorer som mäter materiell och social fattigdom är det vanligast i Sverige att inte ha råd att betala en större oförutsedd utgift – 20 procent av befolkningen som är 16 år och äldre klarar inte det. Den näst vanligaste är att inte ha råd med en veckas semester per år, vilket gäller 11 procent av befolkningen. Figur 17 Fattigdomens utveckling i Sverige 2021–2024, antal människor Källa: SCB. Kronofogden rapporterar fortsatt om dramatiska ökningar av antalet skuldsatta och de samlade skuldbeloppen. Vidare fortsätter antalet ansökningar om och verkställande av vräkningar att öka. Det gäller även vräkningar där barn är berörda. [60] Figur 18 Antalet skuldsatta och skuldbeloppet i indrivningsdatabasen Källa: Kronofogden. Den här utvecklingen syns inte bara i statistiken. Hjälporganisationer har under flera år vittnat om hur de har behövt ställa om sina verksamheter för att möta nya grupper och ta ett allt större ansvar när de offentliga skyddsnäten monteras ned. Av en undersökning som Rädda Barnen, Röda Korset, Hyresgästföreningen och Majblomman nyligen publicerat framgår att 29 procent av de ensamstående föräldrarna med låga inkomster har haft svårigheter att äta sig mätta. Det är en ökning med 9 procentenheter jämfört med 2024. 50 procent bland ensamstående föräldrar med låg inkomst uppger att de vid något eller flera tillfällen har haft svårt att ha råd att köpa näringsrik mat. Bland sammanboende föräldrar med låga inkomster är motsvarande siffra 30 procent. 44 procent bland ensamstående föräldrar har behövt låna pengar av en närstående, vän eller bank för att betala grundläggande utgifter som hyra, el och mat. Motsvarande siffra bland sammanboende med låg inkomst är 30 procent. 27 procent av ensamstående och 21 procent av sammanboende föräldrar har haft svårigheter att kunna betala räkningar kopplade till sitt boende de senaste 6 månaderna. I undersökningen beskriver de svarande hur de har svårt att få råd till mat i slutet av månaden och tvingas att avstå från att köpa kläder som barnen behöver eller delta i olika aktiviteter. [61] Målen för den ekonomiska familjepolitiken är att bidra till en god ekonomisk levnadsstandard för alla barnfamiljer, att bidra till minskade skillnader i de ekonomiska villkoren mellan hushåll med och utan barn samt att bidra till ett jämställt föräldraskap. Förmågan hos förmånerna i den ekonomiska familjepolitiken att minska den ekono ­ miska utsattheten har minskat markant under 2000-talet. Räknar man bort den ekono ­ miska familjepolitikens ersättningar från hushållens disponibla inkomster hade före ­ komsten av låg relativ ekonomisk standard varit lika stor under 2024 som vid millennie ­ skiftet, omkring 24 procent. 2000 minskade andelen barnhushåll med låg relativ ekonomisk standard med nära två tredjedelar, tack vare förmånerna – från 23 procent om förmånerna inte hade funnits till 8 procent med förmånerna. 2024 beräknas den ha bidragit med en minskning från 24 procent till 16 procent. Det är framför allt de behovs ­ prövade bidragen som har mist sin förmåga att minska andelen ekonomiskt utsatta hushåll. [62] När samhällets orättvisor och klassklyftorna ökar skapas en mer gynnsam grogrund för grov kriminalitet, särskilt i de fattigaste områdena. Välfärden och de skyddsnät som ska finnas runt barn som ligger i riskzonen för att hamna i gängens klor har monterats ned. Resultatet av det ser vi nu. Det är ett svek och ett samhällsmisslyckande. För att få ned brottsligheten går det inte bara att vara hård mot de kriminella; det gäller att vara smartare än de kriminella. Vissa straff kan behöva höjas, men mycket mer fokus måste riktas mot att förhindra rekryteringen av nya barn till gängkriminalitet. Vänsterpartiet har en mängd förslag för att underlätta för hushållen i krisen. Fler av dem presenteras nedan. Utöver dem har vi lagt en rad förslag som syftar till att reglera marknader som idag inte fungerar. Under de senaste årens extrema inflation har det blivit allt tydligare att marknader som domineras av ett fåtal aktörer leder till stora möjligheter för dessa aktörer att sätta alldeles för höga priser och ta ut för höga vinster. Vänsterpartiets förslag för att åtgärda dessa problem omfattar såväl elmarknaden som livsmedelsbranschen och bolånemarknaden. 8.1 Höj och inflationsskydda barnbidraget Att inte ha råd med en oförutsedd utgift är en slags ekonomisk utsatthet som skiljer sig stort beroende på bland annat kön och familjesituation. Ensamstående föräldrar är en grupp som ofta har det ekonomiskt svårare. För ensamstående mammor är det exempelvis betydligt svårare än för ensamstående pappor att möta oförutsedda utgifter, 52 procent jämfört med 29 procent. Figur 19 Andel ensamstående föräldrar med ekonomiska svårigheter 2024, kvinnor och män Källa: SCB. En tredjedel av ensamstående mammor har inte heller ekonomisk möjlighet att regel ­ bundet delta i fritidsaktiviteter, jämfört med åtta procent bland de ensamstående papporna. När SCB undersökte barns levnadsförhållanden uppgav nästan 40 000 barn mellan 12 och 15 år att de inte kunnat följa med kompisar på en aktivitet eftersom det kostade för mycket. Det är 8 procent av barnen i åldersgruppen. Barnbidragets värde har urholkats under lång tid. När Vänsterpartiet fick igenom en höjning av barnbidraget i budgetförhandlingarna med S-MP-regeringen 2018 var det första gången som barnbidraget höjdes sedan 2006. Bidragets faktiska värde hade då successivt sjunkit med 11 procent och i takt med att det reala värdet minskade sjönk bidragets förmåga att utjämna de ekonomiska villkoren mellan familjer med och utan barn. Sedan den senaste höjningen 2018 har priserna på hushållens basvaror såsom mat, boende, hushållsartiklar och bränsle skenat. Eftersom barnbidraget inte höjts i takt med att priserna ökat har barnbidraget återigen urholkats och barnfamiljerna har inte längre samma ekonomiska stöd av ersättningen. Våren 2025 konstaterade Swedbank i en analys att barnbidraget endast täcker 25 procent av de nödvändiga kostnaderna för en 10-åring. Det kan jämföras med 28 procent 2023 och 40 procent 2018. Swedbank konstaterar vidare att barnbidragets reala nivå inte varit lägre någon gång under de över 50 år som banken har följt hushållens ekonomi. [63] Barnbidraget behöver höjas och dessutom skyddas mot framtida inflation. Vänster ­ partiet anser därför att barnbidraget bör ökas med totalt 400 kronor per månad 2026 för att komma upp på en nivå så att barnbidraget återigen kan bidra till att täcka hushållens basala utgifter, och därefter bör barnbidraget prisindexeras så att inte dess värde på nytt urholkas i takt med inflationen. En analys av hur en höjning av barnbidraget skulle fördela sig över olika inkomst ­ deciler visar att hushåll med lägst inkomster skulle få mest, såväl i kronor som i procent. Figur 20 Förändring av genomsnittlig ekonomisk standard av höjt allmänt barnbidrag med 400 kronor per månad och barn, år 2026 Källa: RUT 2025:1258. Vänsterpartiets förslag: Höj barnbidraget med 400 kronor per månad 2026. Därefter ska det prisindexeras. Vi avsätter 8,8 miljarder kronor 2026. Höj och reformera bostadsbidraget Fram till 1996 var både inkomst- och bostadskostnadsgränserna i bostadsbidraget indexerade. Sedan dess krävs politiska beslut för att de ska hänga med inflationen och löneutvecklingen – beslut som sittande regeringar endast undantagsvis tagit. I dag betalar den absoluta majoriteten av mottagarna av bostadsbidraget hyror som är betydligt högre än taket i bidraget, vilket gör att de kompenseras för en relativt liten del av hyres ­ kostnaderna. Som en effekt av att inkomstgränsen inte hållit jämna steg med inkomst ­ utvecklingen är det allt färre som har så låga inkomster som krävs för att omfattas av bostadsbidraget. Bostadsbidraget kan aldrig kompensera fullt ut för en situation med brist på bostäder som trissar upp priserna på boende. Där behövs en aktiv bostadspolitik. Däremot fyller bostadsbidraget ett viktigt syfte i fråga om att se till att folk har råd med ett fullvärdigt boende. Med tanke på att många hushåll i Sverige har problem med att få vardags ­ ekonomin att gå ihop – ofta p.g.a. höga boendekostnader – har bostadsbidraget en mycket viktig roll att spela. Under pandemin införde regeringen tillfälliga höjningar av bostadsbidraget efter påtryckningar från bl.a. Vänsterpartiet. Dessa gällde juli till december 2020 och motsvarande period 2021. Till följd av den höga inflationen infördes samma tillfälliga höjning under motsvarande period 2022. De tillfälliga höjningarna uppgick vid samtliga dessa tillfällen till 25 procent av storleken på det preliminära bostadsbidraget. Omkring 120 000 hushåll fick varje månad ett höjt bostadsbidrag med i genomsnitt omkring 750 kronor under de perioder höjningarna gällde. Genom budgetbeslutet för 2024 genom ­ fördes ytterligare en förlängning av det tillfälligt höjda bostadsbidraget. Förlängningen gällde det första halvåret 2024 och under den perioden fick mottagarna av bostadsbidrag 40 procent mer än deras preliminära bostadsbidrag. Höjningen innebar att tilläggs ­ bidraget ökade till omkring 1 200 kronor i genomsnitt. Genom vårändringsbudgeten för 2024 förlängdes den tillfälliga höjningen av bostadsbidraget ytterligare ett halvår. I budgeten för 2025 förlängde regeringen tilläggsbidraget till den 30 juni 2025 men sänkte nivån tillbaka till 25 procent av det preliminära bostadsbidraget. I vårändrings ­ budgeten 2025 föreslogs ingen förlängning av tilläggsbidraget, trots omfattande kritik från Vänsterpartiet, övriga oppositionspartier och en lång rad civilsamhälles ­ organisa ­ tioner och debattörer. Regeringen har motiverat avskaffandet av tilläggsbidraget med att ”inflationsbekämpningen har haft effekt och kampen mot den höga inflationen är nu vunnen”. Att inflationen gått ned betyder att prisökningstakten sjunkit, inte att priserna sjunkit. De som har bostadsbidrag lever med mycket små resurser. Vänsterpartiet har välkomnat det tillfälliga förhöjda bostadsbidraget men hela tiden påtalat att bostadsbidraget behöver reformeras i grunden. Ett höjt bostadsbidrag bör konstrueras så att andra inkomster, t.ex. försörjningsstöd, inte minskar i samma omfattning som bostadsbidraget ökar. För att fler ska kunna ta del av bostadsbidraget behöver inkomstgränserna höjas så att fler får rätt till bidraget och fler får ett större bidrag. Likaså behöver gränserna för bostadskostnaderna höjas. I dag betalar den absoluta majoriteten av bostadsbidragsmottagarna hyror som är högre än taket för bostadsbidraget, vilket gör att de kompenseras för en relativt liten del av hyres ­ kostnaderna. Dessa båda gränser behöver sedan inkomstindexeras så att deras värde inte urholkas från år till år. I och med att boendekostnaderna ökat kraftigt de senaste åren och bidrar till att många hushåll är ekonomiskt pressade anser Vänsterpartiet att det är rimligt att fler grupper, även hushåll utan barn, omfattas av bostadsbidraget. Våra förslag för att reformera bostadsbidraget beskrivs närmare i motionen En starkare ekonomisk familjepolitik (mot. 2025/26:2781). I väntan på att bostadsbidraget reformeras i grunden bör tilläggsbidraget på den förhöjda nivån om 40 procent av det preliminära bostadsbidraget återinföras. Vänster ­ partiet avsätter 1,3 miljarder kronor för ändamålet 2026. Vänsterpartiets förslag: Återinför tilläggsbidraget i bostadsbidraget på den förhöjda nivån om 40 procent av det preliminära bostadsbidraget. Höj tak och ersättningsnivåer i socialförsäkringen Socialförsäkringarna har urholkats under flera års tid. Det gäller inte minst pensionerna och sjukförsäkringen, inkluderat arbetsskadeförsäkringen, men också flera av de ersättningar och bidrag som tillhör familjepolitiken. Inspektionen för socialförsäkringen (ISF) har analyserat utvecklingen av social ­ försäkringsförmånerna under de senaste 30 åren. Inspektionen kom fram till att 14 procent av männen och 2,4 procent av kvinnorna hade inkomster över inkomsttaket i sjukpenningen 1992. 2017 var motsvarande andelar 57,4 procent av männen och 37,8 procent av kvinnorna. För att stärka socialförsäkringens inkomstutjämnande effekt anser Vänsterpartiet att ersättningarna i den bör vila på ett antal principer som varierar beroende på typ av ersättning. Vänsterpartiet anser att de inkomstrelaterade ersättningarna, inkluderat tak och grundnivåer, ska inkomstindexeras på sikt. Inkomstindexeringen ska börja tillämpas från 2027, efter att vi höjt nivåerna i flera ersättningssystem. Kostnadsrelaterade ersättningar såsom barnbidrag och bostadsbidrag ska prisindexeras och fasta belopp ska endast användas undantagsvis. Vidare anser vi att ersättningsnivåer och tak bör utformas så att 80 procent av löntagarna får 80 procent av lönen i ersättning. Dessa principer vägleder Vänsterpartiets politik avseende tak och nivåer på ersättningar inom socialförsäkringen. Den 1 januari 2022 höjdes taket i sjukpenningen till 10 prisbasbelopp. Taket i sjuk ­ ersättningen ligger på 8 prisbasbelopp, medan föräldraförsäkringen ligger på 10 prisbas ­ belopp och graviditetspenningen och den tillfälliga föräldrapenningen (vab) på 7,5 pris ­ basbelopp. Vänsterpartiet anser att taken i transfereringssystemen bör vara enhetliga och utformas så att 80 procent av löntagarna får 80 procent av lönen i ersättning. För att nå dit behöver taken höjas. Vänsterpartiet vill se en höjning av taken i samtliga delar av socialförsäkringen. Flera ersättningsnivåer inom sjukförsäkringen behöver höjas. Vänsterpartiet vill höja taket i sjukpenningen för arbetssökande från dagens 543 kronor per dag till 753 kronor per dag. Därefter bör det inkomstindexeras. Vi vill också avskaffa bestämmelserna om sjukpenning på fortsättningsnivå så att den som har sjukpenning i över ett år fortsatt får 80 procent av sin SGI i stället för 75 procent som i dag. Vänsterpartiet anser vidare att ersättningsnivån i sjuk- och aktivitetsersättningen bör höjas till 80 procent av antagandeinkomsten och att garantinivån bör höjas. Vänsterpartiets förslag: Höj taken för tillfällig föräldrapenning och sjuk- och aktivitetsersättning. Vi avsätter 700 miljoner för detta 2026. Höj taket i sjukpenningen för arbetssökande till 753 kronor per dag och inkomst ­ indexera det. Vi avsätter 800 miljoner för detta 2026. Avskaffa bestämmelserna om sjukpenning på fortsättningsnivå så att den som har sjukpenning i över ett år fortsatt får 80 procent av sin SGI. Vi avsätter 500 miljoner för detta 2026. Höj ersättningsnivån i sjuk- och aktivitetsersättningen. Vi avsätter 1,25 miljarder för ett första steg 2026. Avskaffa karensavdraget I ett läge där hushållen vänder på varje krona blir det kostsamt att stanna hemma när man är sjuk. För den som arbetar inom Kommunals avtalsområden, yrken där de anställda ofta utsätts för smitta, kostar varje sjuktillfälle omkring 1 000 kronor före skatt i karens ­ avdrag. På ett år blir det i genomsnitt 3 000–6 000 kronor i uteblivna inkomster. En betydande summa för de allra flesta. Även sjuknärvaron kostar pengar, både för samhället och för individen. Den direkta kostnaden kommer i form av att smittspridningen ökar och fler riskerar att insjukna när anställda går till jobbet trots att de egentligen borde vara hemma och bli friska. På sikt riskerar den som upprepade gånger är sjuknärvarande att få sämre hälsa och ökad risk både för långtidssjukskrivning och förtida pension, enligt SHOP-studien vid Karolinska institutet. En kostsam konsekvens både för den enskilda och för samhället i stort, och något som till stor del skulle kunna avhjälpas genom ett slopat karensavdrag. Sverige är i dag det enda landet i Norden som har karensavdrag. Tyvärr tyder inget på att det kommer att avskaffas. Under coronapandemin infördes en tillfällig ersättning för karensavdraget (karensersättning), tack vare Vänsterpartiet och flera pådrivande fackförbund. Denna ersättning är slopad sedan den 1 april 2022. S-regeringen tillsatte i mars 2022 en utredning för att se över karensavdraget och sjuklönen (dir. 2022:23). Utredningen lades ned av SD och den nya regeringen och ersattes av en intern utredning inom Socialdepartementet. I december 2023 presenterade departementet sina slutsatser som bland annat innehöll ett förslag om att införa ett karenstak. Det innebär att karensavdrag inte ska göras om sådant avdrag har gjorts för en individ vid sex tillfällen under de senaste tolv månaderna. Karenstaket skulle ersätta det nuvarande allmänna högriskskyddet som innebär mot ­ svarande skydd för individer som haft fler än 10 karensavdrag under en tolvmånaders ­ period. Förslaget är långt ifrån tillräckligt och skulle ha liten effekt om det genomfördes. Ännu har regeringen inte agerat utifrån förslaget. Regeringens hantering av hela frågan tyder på att den inte kommer att lösa de uppenbara problem som finns. Vänsterpartiet anser att karensavdraget bör avskaffas snarast, för att underlätta för hushållen i det tuffa ekonomiska läge som råder och för att det med stor sannolikhet skulle bidra till en förbättrad folkhälsa. Vänsterpartiets förslag: Avskaffa karensavdraget. Vi avsätter 600 miljoner kronor till ändamålet. Höj försörjningsstödet Hushållen med de minsta ekonomiska marginalerna är extra utsatta till följd av den höga inflation som drabbat Sverige de senaste åren. För att förbättra situationen för dessa hushåll och hjälpa dem igenom dessa svåra tider så menar Vänsterpartiet att försörjningsstödet bör höjas generellt med 1 000 kronor per månad och hushåll. I ett första steg föreslår vi en höjning med 500 kronor. Vänsterpartiets förslag: Höj försörjningsstödet med 500 kronor per månad och hushåll. Vi avsätter 550 miljoner för det 2026. 9 Bygg Sverige starkt! Vi befinner oss i en klimatkris. Möjligheten att begränsa uppvärmningen till 1,5 grader enligt Parisavtalets målsättning minskar dramatiskt. År 2024 blev det första året med en global uppvärmning på mer än 1,5 grader. [64] Det är helt nödvändigt att omställnings ­ takten ökar kraftigt och att de globala utsläppen minskar drastiskt. Många av de nödvändiga förändringarna av vår produktion och konsumtion behöver genomföras de närmaste tio åren. Om omställningen ska lyckas behöver den ske med en tydlig folklig förankring för de genomgripande förslag som behöver komma till. Därför kan och bör inte klimatpolitiken frikopplas från frågor om sysselsättning, välfärd och regional utveckling. På mycket kort tid behöver omställningen av vår konsumtion och produktion sättas i centrum av samhällets utveckling och den ekonomiska politiken. Det är tydligt att marknadens krafter inte kan lösa kritiska systemfrågor. Sverige ska byggas starkt. Det förutsätter en annan regering med en politisk vilja och tro på förändring. Regeringen med stöd av Sverigedemokraterna bedriver en politik för ökade utsläpp. Resultatet är väntat för alla utom regeringen som tycks överrumplade av sitt eget siffertrixande i klimatpolitiken. Sverige kommer inte att nå upp varken till de nationella klimatmålen eller till EU:s klimatmål. 9.1 En investeringsplan för en grön omställning Genom gemensamma ansträngningar och ett aktivt samhälle som investerar i klimatet och miljön kan vi åstadkomma en verkligt meningsfull och effektiv klimatomställning. Genom investeringar på 700 miljarder kronor vill Vänsterpartiet de kommande tio åren se till att klimatomställningen accelereras på det sätt som efterfrågas av bl.a. Klimat ­ politiska rådet. Med våra föreslagna investeringar kommer Sverige att ta reella steg mot att bli världens första fossilfria välfärdsland. Redan nästa år behöver samhället dels genomföra viktiga klimatinsatser, såsom att kraftigt sänka biljettpriserna i kollektivtrafiken och stärka järnvägsunderhållet, dels inleda ett strukturerat arbete inför vår tids stora investeringsåtagande. Vänsterpartiet föreslår att en klimatinvesteringsmyndighet inrättas som ges i uppdrag att planera, samverka och strukturera det gröna investeringsprogram som vi vill sjösätta. Vänsterpartiets klimatinvesteringspaket: Investera 490 miljarder kronor över tio år i en stärkt transportinfrastruktur med fokus på järnvägsutbyggnad. Investera 130 miljarder kronor över tio år i bygg- och fastighetssektorn för klimatrenoveringar och förbättrad nybyggnation. Investera 100 miljarder kronor över tio år i ett robust elnät och förnybar elproduktion. Stärk skyddet av värdefull natur och återställ naturliga kolsänkor. Totalförsvaret – 50 miljarder kronor till civil infrastruktur Sverige och världen står i dag inför större utmaningar än på länge, och vi befinner oss i ett i många avseenden nytt säkerhetspolitiskt läge. Vi ser växande motsättningar, militär upprustning och ökad konfrontation på vår kontinent och i vårt närområde. Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina, Donald Trumps presidentskap i USA och Sveriges medlemskap i Nato är faktorer som spelar in. Vänsterpartiet ser ett stort behov av att stärka totalförsvaret. Det är nödvändigt för att skapa ett trovärdigt svenskt försvar och ett robust samhälle som kan stå emot kriser och konflikter. Den svenska försvarsförmågan behöver snabbt förstärkas. Det innebär stora satsningar på både militärt och civilt försvar och en försvarsmakt med goda villkor och löner för personalen men också ett bredare fokus på samhällets funktionalitet. Det bygger på att alla invånare får den välfärd, den hjälp och det stöd som de behöver. Det betyder att alla ska ha en trygg bostad, att förskola och äldreomsorg ska ge våra yngsta och äldsta en trygg och givande vardag och att alla ska känna sig säkra såväl på gator och torg som i det egna hemmet. Att rusta Sverige för kris och konflikt handlar om såväl att ha en beredskap för militära hot och hybridhot som att möta effekterna av klimatförändringen och risken för långvariga leveransuppehåll i fråga om el och livsmedel och andra civila svårigheter. Dessutom krävs klimatanpassning i en rad samhällsviktiga verksamheter. Det handlar om behov motsvarande miljardtals kronor under de kommande åren. Samhällets mot ­ ståndskraft är helt avhängig hur väl vi klarar den utmaningen. Uteblivna investeringar har en direkt påverkan på hela totalförsvarets förmåga att genomföra sitt uppdrag – att skydda och försvara Sverige. Vänsterpartiet föreslår en rad åtgärder som skulle stärka Sveriges totalförsvar. Det handlar både om att investera i samhällskritisk infrastruktur och om att stärka kommuner och regioner för att t.ex. kunna bibehålla personaltäthet. Den försvarspolitiska överenskommelse som presenterades i juni 2025 handlar om hur de stora kommande försvarssatsningarna ska lånefinansieras. Under en period på åtta år får staten lånefinansiera upp till 300 miljarder kronor för att täcka de ökade utgifterna för totalförsvaret. Överenskommelsen innefattar också stora satsningar på infrastruktur. Tack vare Vänsterpartiet kommer minst 50 miljarder kronor att gå till civil infrastruktur som tåginvesteringar. Vi ser ett enormt behov av satsningar på järnvägs ­ trafik och robusta elnät. Vänsterpartiet kommer inom ramen för försvarsuppgörelsen och de fortsatta samtalen om civil infrastruktur driva att minst 9 miljarder kronor under 2026 ska gå till att åtgärda underhållsskulden i fråga om järnvägen, till investeringsstöd och förstärkning av transportinfrastruktur och till att stärka elöverföringskapaciteten. Tabell 3 Vänsterpartiets satsningar inom ramen för försvarsuppgörelsen och de fortsatta samtalen om civil infrastruktur Miljoner kronor 2026 Åtgärda underhållsskulden i fråga om järnvägen 3 000 Investeringsstöd och förstärkning av transportinfrastruktur 4 000 Stärkt elöverföringskapacitet 2 000 Totalt 9 000 9.3 Framtidens transporter Infrastrukturen och transporter är avgörande för den gröna omställningen. Sverige har tyvärr i dag starkt eftersatta investeringar i infrastrukturen. Det rör sig bl.a. om investeringar i alla former av transportinfrastruktur, inte minst järnväg. Sverige har i fredstid fler tågförseningar än vad Ukraina har i krigstid. Störningar i trafiken påverkar både person- och godstransporter. Det svenska Natomedlemskapet ställer dessutom nya krav på svensk infrastruktur, inte minst på järnvägssystemet. En rapport från Stockholms Handelskammare och konsultbolaget WSP uppskattar Natorelaterade investeringar i svensk transportinfra ­ struktur till 111 miljarder kronor, varav 92 miljarder kronor i järnvägen. [65] Det är utöver de satsningar som redan är inkluderade i den nationella planen för investeringar i transportinfrastrukturen. 9.3.1 Åtgärda underhållsskulden i fråga om järnvägen Det är tydligt att det var under perioden 1950-talet till 1980-talet som en ambitiös investeringspolitik fördes och den svenska transportinfrastrukturen byggdes ut. Sedan dess har transportinvesteringarna under större delen av tiden legat under 1 procent av BNP. Vi har levt på tidigare generationers investeringar och bidragit alldeles för lite själva. En sådan politik går en tid men resultatet blir till slut omfattande brister och ett försvagat samhälle. Figur 21 Investeringar i transportinfrastruktur 1960–2020 Det är nödvändigt att återställa allmänhetens och näringslivets förtroende för järnvägs ­ trafiken. Att åtgärda brister i och öka robustheten för järnvägsinfrastrukturen är en viktig del av detta. Vi vill komma upp till en nivå som åtgärdar underhållsskulden både på stambanorna och på de regionala banorna. Vänsterpartiet kommer därför inom ramen för försvarsuppgörelsen och de fortsatta samtalen om civil infrastruktur driva att 3 miljarder kronor under 2026 ska gå till att åtgärda järnvägens underhållsskuld. Vänsterpartiets förslag: Avsätt 3 miljarder kronor 2026 för att åtgärda underhållsskulden i fråga om järn ­ vägen inom ramen för försvarsuppgörelsen och pengarna till civil infrastruktur. Investeringsstöd och förstärkning av transportinfrastruktur Investeringar i ny infrastruktur måste riktas till klimatvänliga transportslag. Vänster ­ partiet vill därför stärka trafiksystemet genom att införa ett statligt investeringsstöd. Syftet med investeringsstödet är att säkerställa hållbara infrastruktursatsningar, t.ex. genom utbyggnad av kollektivtrafiken och övergång till fossilfria fordon. Ett av Natos sju civila förmågekrav krav är resilienta transportsystem. I sin rapport Kraftsamling, inriktningen av totalförsvaret och utformningen av det civila försvaret skriver Försvarsberedningen om vikten av en fungerande kollektivtrafik för att upprätt ­ hålla samhällsviktiga verksamheters funktionalitet. [66] Vänsterpartiet kommer inom ramen för försvarsuppgörelsen och de fortsatta samtalen om civil infrastruktur driva att 4 miljarder kronor 2026 ska gå till investeringar som stärker infrastrukturen, med fokus på hållbara och kostnadseffektiva lösningar. Vänsterpartiets förslag: Inför ett statligt investeringsstöd om 4 miljarder kronor 2026 till stöd för att stärka transportinfrastrukturen, t.ex. genom att bygga ut kollektivtrafiken, inom ramen för försvarsuppgörelsen och pengarna till civil infrastruktur. Sverigebiljetten för billigare kollektivtrafik Priserna för kollektivtrafikresenärer är alldeles för höga på många platser i Sverige. För att vända utvecklingen krävs det en politik som ger förutsättningar för en utbyggd, tillgänglig kollektivtrafik som alla har råd med och som gör att folk ställer bilen hemma. Att investera i kollektivtrafik är att investera i samhällsnytta. Kollektivtrafik gör det möjligt att arbetspendla, utbilda sig och ta sig till vänner och fritidsaktiviteter. Den binder samman regioner och vidgar arbetsmarknaden, transporterar gods och minskar samtidigt klimatutsläppen. Kollektivtrafiken beräknas skapa samhällsekonomisk nytta för mer än 14 miljarder kronor netto varje år. [67] Men utan stora samhälleliga satsningar måste regioner och kommuner i Sverige dra ner på resorna och höja priserna. I Tyskland införde man i maj 2023 en rikstäckande biljett – Tysklandsbiljetten – som gör det möjligt att resa kollektivt över hela landet för ett par hundralappar i månaden. I Sverige satsar man fortsatt på privatbilismen. Biljetter i lokaltrafiken har stigit mer i pris än bensin under 2000-talet. I stället för att se och uppskatta det kollektiva färdmedlet har vi en högerkonservativ regering som prioriterat skattelättnader för diesel och bensin och slopat ett färdmedelsneutralt reseavdrag. Vänsterpartiet vill se en modell som tar rygg på Tysklands populära, rikstäckande månadsbiljett. Sverige behöver en Sverigebiljett. Det ska vara en taxa för vuxna och arbetspendlare och en lägre taxa för pensionärer, barn och unga. Det ska vara enkelt och billigt och man ska kunna resa obegränsat i all kollektivtrafik i hela landet. Förslaget innebär i praktiken en halverad taxa i kollektivtrafiken. Målet är att fler ska ställa bilen. Vänsterpartiets förslag: Inför en Sverigebiljett som gör det möjligt att resa kollektivt över hela landet för 450 kronor i månaden. Vi avsätter 2,5 miljarder kronor som ett första steg i denna reform. Ett hållbart energisystem För att åstadkomma en snabb och omfattande klimatomställning behöver vi elektrifiera delar av samhället. När fordonsflottan ska ställas om från fossilberoende till i huvudsak el, samtidigt som tåginfrastrukturen byggs ut och industrins tillverkningsprocesser skiftar till fossilfritt kommer tillgången till el att behöva öka betydligt; i vissa scenarier förutspås användningen öka mångdubbelt gentemot i dag. Sannolikt innebär denna process den största utbyggnaden av produktion och distribution av el i modern tid i Sverige. Vänsterpartiet tar ansvar för att det ska finnas el till elektrifieringen av både industrin och transportsektorn. Det är centralt för att pressa ned utsläppen. Vänster ­ partiet ser därför ett stort behov av fortsatta energisamtal mellan partierna. För Vänsterpartiet är det centralt med elpriser som hushållen klarar av. Vänsterpartiet avvisar regeringens elpristak till förmån för en modell vi menar är betydligt bättre. Se avsnitt 5.4. Vänsterpartiets förslag: Fortsatta energisamtal mellan partierna. Ett elpristak för hushåll på 75 öre/kWh som finansieras genom en obligatorisk elprisförsäkringsavgift på elbranschen. Investeringar i förnybar elproduktion Vänsterpartiet vill göra massiva investeringar i förnybar elproduktion. Vi föreslår därför ett investeringsstöd till lokal förnybar elproduktion. Investeringarna riktas till förnybar lokal elproduktion till konkurrenskraftigt elpris, med kravet att det ska vara till gagn för svensk industri och svenska hushåll. Det omfattar investeringar i såväl lokal förnybar elproduktion som överföringskapacitetsutbyggnad till lokal- och regionalnät samt anslutning till transmissionsnät. Vi kommer därför inom ramen för fortsatta energi ­ samtal att driva att 1 miljard kronor per år ska gå till lokal förnybar energiproduktion. Vänsterpartiets förslag: Investera 1 miljard kronor per år i lokal förnybar energiproduktion. Detta kommer vi att driva inom ramen för fortsatta energisamtal. Vindkraft – på land och till havs Trots att det finns en stor potential för havsbaserad vindkraft i Sverige har byggandet ännu inte tagit fart. Sverige ligger långt efter andra länder med liknande förutsättningar. Förutom de uppenbara klimatvinsterna ger havsbaserad vindkraft dessutom fler jobb i Sverige, eftersom mycket arbete måste utföras på plats. En utbyggd havsbaserad vindkraft i södra Sverige skulle också minska belastningen på överföringskapaciteten från de norra till de södra delarna av landet. Vänsterpartiet vill se en ny modell, som skulle innebära ett slut på marknadskaoset när det gäller utbyggnaden av svensk havsvind. Den bygger på ett auktionsförfarande i kombination med ett stopp för utbyggnaden av elkablar till Europa. För att få kontroll över priserna måste vi ta tillbaka kontrollen över den svenska elmarknaden. Offentliga investeringar i svensk elproduktion riskerar annars att i praktiken bli subventioner till grannländernas bristfälliga insatser. Läs mer om förslaget i vår motion Energipolitik för mer och förnybar el till rimliga priser (mot. 2025/26:2797). Ett robust och motståndskraftigt samhälle kräver att det offentliga har kontroll över samhällsviktig verksamhet. Genom ett statligt bolag som tillför eget kapital kan staten säkerställa sin ägarandel i kommande havsvindsprojekt. Vi menar att 25 procent, strax över vad som gäller i Danmark, är rimligt. Vi avsätter därför som utgångspunkt 50 miljarder kronor över en tioårsperiod. Det är väl investerade pengar, både stats ­ finansiellt och klimatmässigt. Möjligheten till kommunalt veto mot vindkraft bör avskaffas. Samtidigt behövs bättre incitament för utbyggnad av vindkraft, både land- och havsbaserad, genom att den kommun och de boende i närområdet där vindkraften ska byggas gynnas. [68] Regeringens förslag om stöd motsvarande den fastighetsskatt som vindkraften i den aktuella kommu ­ nen har gett upphov till är otillräckligt. Vänsterpartiet har länge förordat en produktions ­ baserad ersättning för att återföra en del av vinsten till de människor som påverkas av utbyggnaden av vindkraft. Det skulle dels öka acceptansen, dels innebära en mer rättvis fördelning, där de delar av landet som står för en stor del av energiförsörjningen också i högre utsträckning gynnas av den. Vänsterpartiets förslag: Avsätt 1 miljard kronor 2026 som ett första steg för att säkra statligt ägande vid byggande av havsvindkraftsparker. Detta kommer vi att driva inom ramen för fortsatta energisamtal. Inför en produktionsbaserad ersättning till de lokalsamhällen där vindkraft byggs. Stärkt elöverföringskapacitet Under lång tid har investeringar i elnätet varit eftersatta. Det är uppenbart att marknaden inte har lyckats lösa det efter avregleringen på 1990-talet. Vi vill bygga elnätet robust igen med kraftiga investeringar såväl i överföringskapaciteten mellan norra och södra Sverige som i utbyggnad av elnätet för klimatomställningen. Elnätet behöver ses som en del av samhällets infrastruktur, som vi gemensamt bygger upp utifrån samhälleliga mål, som annan infrastruktur i form av exempelvis vägar och järnvägar. För oss är det väsentligt att elnätet är ägt av samhället genom exempelvis stat, region eller kommun. Förslaget är en del av Vänsterpartiets klimatinvesteringsprogram och innebär investeringar på 50 miljarder kronor över tio år i utbyggnaden av transmissionsnätet för elöverföring. Vänsterpartiet kommer i de fortsatta samtalen inom ramen för försvars ­ uppgörelsen om civil infrastruktur driva att medel ska avsättas till utbyggnaden av transmissionsnätet för elöverföring. Vänsterpartiets förslag: Investera 2 miljarder kronor 2026 i utbyggnaden av transmissionsnätet för elöver ­ föring inom ramen för försvarsuppgörelsen och pengarna till civil infrastruktur. Nya beredskapsjobb Sveriges kommuner och regioner står inför stora investeringsbehov. Många offentliga byggnader har liksom vatten- och avloppsledningar runtom i landet nått slutet på sin tekniska livslängd. Enligt branschorganisationen Svenskt Vatten har va-branschen ett årligt investeringsbehov på minst 31 miljarder kronor fram till 2040. [69] Det riskerar i sin tur att leda till mångdubblade va-avgifter för hushåll och företag. Det krävs också ett omfattande underhåll av t.ex. gator, broar och belysning. Den underhålls- och investeringsskuld vi nu står inför kommer att få stora effekter på samhällets funk ­ tionalitet om den inte möts med långsiktiga åtgärder som påbörjas här och nu. Kommuner och regioner står dessutom inför stora behov av klimatanpassningar. Det visar inte minst de stora skyfall i Västernorrland i september 2025 som orsakade tågurspårningar och ledde till att ett 40-tal vägar fick stängas av. Anpassningarna kan t.ex. handla om att klimatsäkra äldreboenden så att de boende inte drabbas av värme ­ böljor, bygga skyddsvallar mot översvämningar eller rusta vatten- och avloppssystem mot stora vattenmängder. Sverige behöver fungera i vardagen såväl som vid kris. Vänsterpartiet föreslår en satsning på nya beredskapsjobb i lågkonjunkturen. Vår modell för nya beredskapsjobb består av två delar. Dels står staten för hälften av investeringskostnaden för planerade projekt i kommuner och regioner som påbörjas under 2026, dels bidrar staten genom en arbetsmarknadspolitisk åtgärd med statligt anställningsstöd. Projekten ska bidra till att stärka samhällets robusthet och resiliens. Det kan t.ex. handla om att bygga ut och förstärka infrastruktur, rusta va-system, renovera skyddsrum eller stärka energisystemet eller annan samhällskritisk verksamhet. Det handlar också om att möjliggöra för kommuner och regioner att bygga ut och bibehålla vårdinfra ­ struktur, dvs. den infrastruktur som utgörs av sjukhusfastigheter och andra typer av vårdbyggnader tillsammans med teknik och utrustning. Där ingår också transporter som ambulanser, sjuktransporter, luftburen ambulanssjukvård och liknande. För att projektet ska omfattas krävs att verksamheten ska ägas och drivas i offentlig regi. Modellen innebär ett anställningsstöd inom de aktuella projekten, där staten tar 80 procent av kostnaderna. Villkoret för detta ska vara 100 dagar i arbetslöshet och en utbildning inom bygg och anläggning eller motsvarande kvalifikationer. Befinner man sig i arbetslöshet har man företräde till anställning. Givetvis ska de i likhet med andra subventionerade anställningar ha fulla rättigheter och lön som andra anställda. Vi avsätter 2 miljarder kronor under 2026 med intentionen att skala upp modellen under kommande år. Vänsterpartiets förslag: Investera 2 miljarder kronor 2026 för en modell med nya beredskapsjobb, med fokus på att bygga ut och bibehålla vårdinfrastruktur och genomföra klimatåtgärder. Klimatsmarta och trygga boenden Sverige behöver en ny bostadspolitik med betydligt högre ambitioner än vad som varit fallet de senaste decennierna, inte minst sedan den sittande regeringen tillträdde. Det behövs en hållbar, långsiktig politik som kan möta de utmaningar vi står inför i form av bostadsbrist, hemlöshet, bostadssegregation och klimatomställning. Antalet påbörjade bostäder har störtdykt under regeringens mandatperiod. Bostadsbristen måste byggas bort. Några andra åtgärder kan inte lösa grundproblemet: nämligen bristen på bostäder. Alla fakta visar att det är fler miljövänliga hyresrätter med rimliga hyror som främst behöver byggas, något marknaden visat sig inkapabel att klara av. Läs mer om våra bostadspolitiska förslag i motionen Bostadspolitik, planering och byggande (mot. 2025/26:2821). 9.6.1 Klimatsäkra bostadsbeståndet I en bransch som ensam står för en så betydande del av samhällets klimatpåverkan är satsningar på klimatanpassningar av det befintliga bostadsbeståndet helt grundläggande. Bara av miljonprogrammets bostäder beräknas flera hundra tusen bostäder vara i stort behov av renovering och kostnaderna beräknas bli mycket höga. Om dessa för samhället så nödvändiga energieffektiviseringar inte ensamt ska betalas av nuvarande hyresgäster måste staten vara med och ta en del av det finansiella ansvaret. Problemen med chock ­ höjningar av hyror efter fastighetsupprustningar är välkända. Ett statligt stöd för renovering och energieffektivisering av flerbostadshus med hyresrätter kan på ett effektivt sätt avhjälpa båda dessa stora samhällsproblem. Som stödgivare har staten stora möjligheter att ställa höga krav på klimatsmarta ombyggna ­ tioner, liksom på rimliga hyresnivåer efter renoveringarna. Vänsterpartiet vill införa ett renoverings- och energieffektiviseringsstöd för fler ­ bostads ­ hus med hyresrätter. Stödet ska lätta den ekonomiska bördan för den enskilda hyresgästen vid större renoveringar i fastigheten. Under lång tid har det ägda beståndet fått statligt bidrag för renovering, ombyggnad och tillbyggnad via rotavdraget. Något som, till ett mycket högt pris för skattebetalarna, inte har bidragit till någon samhällsnytta i stort utan enkom gynnat enskilda bostads ­ ägare. Det är nu dags för ett omfattande upprustningsprogram för hyresfastigheter. Medel ska kunna sökas av såväl allmännyttiga som privata fastighetsägare. De ska täcka en del av omkostnaderna för att göra nödvändiga renoveringar med tydligt satta klimat- och miljökrav. Detaljerade krav för att kunna ta del av stödet ska tas fram av Boverket och stödet ska kunna sökas från andra halvan av 2026. Vänsterpartiets förslag: Investera 750 miljoner kronor 2026 i renoverings- och effektiviseringsstöd till flerbostadshus med hyresrätt. Fler klimatsmarta hyresrätter till en överkomlig hyra Det tidigare investeringsstödet för byggande av hyresrätter, som avvecklades av riks ­ dagens högerkonservativa partier, var en viktig anledning till att det under några år faktiskt byggdes hyresrätter med hyror som även genomsnittliga löntagare hade råd med. Stödet bidrog också till att fler bostäder de facto byggdes, något som flertalet rapporter visat. Att i ett skede där antalet nybyggnationer störtdyker plötsligt avveckla investeringsstöden tedde sig därför häpnadsväckande okunnigt. Ideologin, kombinerad med ett väl rotat förakt för hyresrätten, tycks viktigare för högern än att även människor som saknar ekonomiska resurser faktiskt får ett eget långsiktigt och tryggt hem. Vänsterpartiet vill återinföra ett statligt stöd för byggande av hyresbostäder. Ett nytt stöd kan utformas på många sätt och vi föreslår att stödet delas upp i ett stöd för vanliga hyresrätter och ett separat stöd för byggande av studentbostäder. Utöver detta måste stödet mycket tydligare än vad som tidigare varit fallet knytas till klimatmålen. Högre krav på klimatsmarta bostäder ska ställas när stöd ska beviljas. För att ytterligare stödja klimatsmart byggande avsätter vi 500 miljoner kronor till industriellt byggande av flerbostadshus i trä. Vänsterpartiets förslag: Avsätt 2,3 miljarder kronor 2026 till stöd för anordnande av klimatsmarta hyres ­ bostäder och studentbostäder. Investera 500 miljoner kronor 2026 för uppförande av klimatsmarta flerbostadshus i trä. Klimatklivet Vi ser ett ökande behov av klimatinvesteringar inom transportsektorn, industrin och jordbruket. Enligt Naturvårdsverket gör konjunkturläget att tillgången på investerings ­ villigt privat kapital minskar, och därmed ökar kostnaden för investeringarna. Det ställs då ökade krav på tillgång till offentligt kapital för en omställning av både nya och befintliga strukturer som till stor del är uppbyggda kring fossila bränslen och råvaror. Klimatklivet är ett investeringsstöd i syfte att minska utsläppen och kan t.ex. handla om ökad användning av biogas, laddinfrastruktur och elektrifiering, cirkulära flöden och jordbruk. En förutsättning för att kunna använda anslaget på ett effektivt sätt är att det finns möjlighet att teckna avtal om fleråriga projekt. På så sätt kan fler stora, långsiktiga och effektiva klimatinvesteringar komma till stånd. Klimatklivet bör förstärkas och förlängas för att staten ska möjliggöra företagens behov av stöd för en grön omställning. Näringslivet behöver långsiktiga och förutsäg ­ bara förutsättningar och omställningen kräver stora investeringar. Vänsterpartiets förslag: Öka statliga insatser för att stärka den gröna omställningen inom industrin, jord ­ bruket och transporter och för cirkulär ekonomi med 2,5 miljarder kronor 2026. Värnet för naturen/skydda miljön En fungerande natur med rik biologisk mångfald och ett ekosystem i balans är grunden för liv på jorden och framtida välfärd. Fler arter än någonsin i människans historia är på väg att försvinna. Även i Sverige är läget för den biologiska mångfalden allvarlig, vilket bekräftas i den senaste utvärderingen (2023) av våra miljömål. [70] Behovet av åtgärder för att vända utvecklingen är stort. Skydd av värdefull natur är en förutsättning för att uppnå krav inom EU och globala åtaganden för biologisk mångfald. Klimatkrisen och artkrisen måste mötas gemensamt. FN:s klimatpanel konstaterar att åtgärder för att bevara ekosystem är ett förhållande ­ vis billigt sätt att minska utsläppen. [71] Skydd och restaurering av naturliga ekosystem erbjuder stora möjligheter genom att ta upp och låsa in koldioxid från atmosfären. EU har satt upp ett mål om att rättsligt skydda minst 30 procent av landytan samt 30 procent av havsområdet till 2030. Om inte ytterliga resurser tillförs för att stärka skyddet av värdefull natur riskerar höga naturvärden i Sverige att förloras genom avverkning. Markägare riskerar dessutom att komma i kläm då de inte kan få ersättning för att skogen skyddas. Besöksnäringen är den snabbast växande näringen i världen, och potentialen i framtiden för friluftsliv och naturturism, inte minst i den fjällnära regionen, bedöms som stor. Att restaurera våtmarker och återväta torvmarker ger många vinster för miljön och klimatet. Genom att binda kol i våtmarker kan man minska utsläppen av växthusgaser. Att anlägga våtmarker har även stor betydelse för den biologiska mångfalden då stora delar av landet tidigare dikats ut. Våtmarker stärker även landskapets skydd mot torka, översvämning och brand, vilket är av stor betydelse ur klimatanpassningsperspektiv. Vänsterpartiet vill därför öka satsningar på återskapande av våtmarker och genomföra dessa långsiktigt. All markanvändning har påverkan på miljö och klimat. Sverige har goda förutsätt ­ ningar att utveckla ett hållbart jordbruk som i framtiden både bidrar till den globala livsmedelsförsörjningen och stärker vår nationella självförsörjning av livsmedel. För att uppnå ett ekologiskt hållbart och fossilfritt jordbruk måste stöd och styrmedel utformas inom jordbrukssektorn så att de bidrar till att vi når våra miljö- och klimatmål och de globala hållbarhetsmålen. Vänsterpartiet vill bl.a. se ett stärkt stöd för produktion och förädling av växtbaserad mat, ett investeringsstöd för klimatanpassning i jordbruket, ökat stöd för anläggande och skötsel av våtmarker i jordbrukslandskapet och ett omställningsstöd för övergång till ett kalhyggesfritt skogsbruk. Vänsterpartiets förslag: Satsa mer på åtgärder för värdefull natur och öka takten i återskapandet av våtmarker. Vi avsätter 1,4 miljarder kronor för detta 2026. Stärk skyddet av värdefull natur och skyddet av fjällnära skogar med 1,8 miljarder kronor vardera och öka skyddet av mindre skogsområden med 1,1 miljarder kronor 2026. 9.9 Vänsterpartiets klimatinvesteringar 2026 Tabell 4 Vänsterpartiets klimatinvesteringar Avvikelse från regeringen, miljoner kronor En arbetsmarknad för grön omställning 2 000 Nya beredskapsjobb 2 000 Klimatsmarta och trygga boenden 3 600 Renoverings- och effektiviseringsstöd 750 Stöd för anordnande av klimatsmarta hyres- och studentbostäder 2 250 Klimatneutrala byggplaner och träbyggande 600 Ett hållbart energisystem 4 000 Stärkt elöverföringskapacitet* 2 000 Investeringar i lokal förnybar elproduktion** 1 000 Havsvind, statligt ägande** 1 000 Framtidens transporter 11 130 Åtgärda underhållsskulden i fråga om järnvägen* 3 000 Investeringsstöd och förstärkning av transportinfrastruktur* 4 500 Sverigebiljetten 2 500 Omställning av personbilstrafik 1 130 Värnet för naturen, kolinlagring och skydd av miljö 6 391 Bevara naturvärden och återskapa våtmarker 1 406 Ökade insatser för havs- och vattenmiljöer 200 Skydd av värdefull natur 4 785 Omställning i näringsliv och offentlig verksamhet 3 785 Program för grön omställning inom pappersindustrin 250 Omställning inom skogs- och jordbruk 575 Klimatklivet, ökade insatser 2 510 Klimatsmart stadsplanering och gröna städer 450 Summa 30 906 * Vänsterpartiet kommer att driva att detta finansieras inom ramen för försvarsuppgörelsen och pengarna till civil infrastruktur. ** Vänsterpartiet kommer att driva detta inom ramen för fortsatta energisamtal. 9.10 En aktiv arbetsmarknadspolitik Vänsterpartiets politik strävar mot full sysselsättning. Med full sysselsättning menar vi att alla som vill och kan arbeta ska ha ett arbete som det går att försörja sig på. Ingen ska behöva gå arbetslös annat än under korta perioder och sysselsättningsgraden ska vara tillräckligt hög för att finansiera en generös offentlig välfärd. Vänsterpartiet vill återupprätta den aktiva arbetsmarknadspolitiken. Det kräver större satsningar på aktiva åtgärder som rustar och höjer de arbetssökandes kompetens, liksom att de myndigheter som berörs kan fokusera på det område de är bäst på. Regeringens insatser på området är i stort sett obefintliga samtidigt som massarbetslösheten biter sig fast. Vi föreslår istället en förändring av Arbetsförmedlingens verksamhetsområde liksom en ny arbetsmarknadspolitisk insats som kombinerar arbetslöshet inom bygg och anläggning med de stora kommunala investeringsbehov som finns inom samma område – s.k. nya beredskapsjobb. 9.10.1 Investera för ökad sysselsättning Vänsterpartiet söker mandat för att genomföra ett historiskt omfattande investerings ­ paket för klimatet. Genom nämnda investeringar på 700 miljarder kronor vill vi de kommande tio åren se till att klimatomställningen accelereras. Vi föreslår en investerings ­ ledd klimatpolitik för att främja utvecklingen inom tre områden: transporter, energi och bostäder. Ett sådant omfattande investeringspaket får också positiva effekter på svensk ekonomi och arbetsmarknad. Olika typer av offentliga satsningar får olika effekter på ekonomin och på de offent ­ liga finanserna. En satsning som till stor del ökar efterfrågan på inhemskt producerade varor och tjänster ger en positiv effekt på den svenska produktionen och sysselsätt ­ ningen. Det ger i sin tur s.k. multiplikatoreffekter eftersom en högre sysselsättning och lägre arbetslöshet ger högre hushållsinkomster när människor går från arbetslöshet till arbete. Många av investeringsbehoven relaterade till klimatomställningen är tydligt arbets ­ krafts ­ intensiva. Ett exempel är energieffektivisering av bostadssektorn. Ett annat exempel är vår föreslagna satsning på nya beredskapsjobb. Den typen av investeringar ger större effekt på sysselsättningen än investeringar som har stor kapitalintensitet. Offentliga investeringar kan få mycket stora återverkningar i ekonomin – mång ­ dubbelt större än exempelvis skattesänkningar. Vänsterpartiet har presenterat beräkningar av hur stora effekter vårt klimatinvesteringspaket kan ge på BNP och arbetslöshet i vår ekonomisk-politiska plattform ”Ny start för Sverige”. De ekonomiska effekterna av offentliga investeringar är självklart inte bara beroende av hur mycket som investeras, utan även av under vilka former de investeras. Om allt arbete utförs av gästarbetare med låga löner som efter avslutat arbete återvänder till sitt hemland blir följdverkningarna i den svenska ekonomin av de extra investeringarna mindre. Krav på arbetstillstånd, kollektivavtalsenliga löner eller skattskyldighet i Sverige liksom kontroller och kraftfulla sanktioner mot fuskande arbetsgivare är inte bara viktiga för att skydda arbetstagarnas villkor och svenska skatteintäkter. De är också viktiga för att ge svenska företag och arbetare en schysst möjlighet att konkurrera på lika villkor och på så sätt säkerställa att en större del av det välstånd som skapas i arbetet med att bygga ny infrastruktur kommer den svenska ekonomin till del. För att dessa investeringar ska få fullt genomslag i form av ökad sysselsättning och minskad arbetslöshet är det nödvändigt att det samtidigt görs omfattande satsningar på utbildnings- och arbetsmarknadspolitiken. Samtidigt som arbetslösheten är hög så råder det i dag brist på yrkesutbildade personer i flera branscher. 9.10.2 En fungerande arbetsförmedling Arbetslösheten är hög och fortsätter att öka. Den är nu nästan nio procent och ännu högre bland unga, 24 procent. Sedan valet 2022 har arbetslösheten ökat med 100 000 personer. För att rusta de arbetslösa för att ta de jobb som finns och de nya jobb som växer fram krävs en aktiv arbetsmarknadspolitik. Det förutsätter i sin tur en fungerande arbetsförmedling. Idag präglas Arbetsförmedlingen av stora brister. Den omfattande reformeringen av Arbetsförmedlingen, som ursprungligen bygger på januariavtalet, har varit minst sagt olycklig. Det står klart att myndigheten med nuvarande förutsättningar inte klarar av sitt uppdrag – att förmedla arbete till människor som är arbetslösa. För att komma till rätta med Arbetsförmedlingens brister krävs åtgärder på både lång och kort sikt. Arbetsförmedlingen ska finnas tillgänglig i hela landet för att garantera att alla medborgare ges ett likvärdigt stöd oavsett var man bor. Myndigheten ska fokusera på att rusta de arbetssökande och matcha dem mot de jobb som finns och växer fram. Verksamheten ska bedrivas i offentlig regi utan vinstintresse. En stor del av den svenska arbetsmarknadspolitiken bedrivs i praktiken av privata aktörer. Som exempel upphandlar Arbetsförmedlingen matchningstjänsten Rusta och matcha från omkring 150 leverantörer. [72] Det nuvarande systemet är upplagt för oseriösa aktörer som ser en möjlighet att tjäna pengar på arbetslösa. Det finns också en uppenbar risk att arbetssökande som står långt ifrån arbetsmarknaden får sämre möjligheter till stöd. Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) har gjort en kartläggning av tjänsten Rusta och matcha som visar att de som står längre ifrån arbete varken får mer eller annat stöd än övriga. Individer med funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga får till och med mindre stöd än andra. [73] Dessutom är det sannolikt att fristående aktörer väljer att enbart etablera sig på orter med ett tillräckligt befolkningsunderlag. Det finns också exempel på hur myndighetens stöd utnyttjas av organiserad brottslighet. Vänster ­ partiet vill se ett stopp för privata aktörer i arbetsmarknadspolitiken. Arbetsförmedlingen ska finnas i hela landet för att garantera att alla medborgare ges ett likvärdigt stöd oavsett var man bor. Mellan slutet av 2018 och 2024 minskade antalet kommuner med fast bemannade kontor från 172 till 81. [74] Mellan 2018 och 2024 minskade antalet arbetsförmedlare på myndigheten med ca 31 procent, från 7 710 till 5 320 personer. [75] Vänsterpartiet är starkt kritiskt till Arbetsförmedlingens utveckling de senaste åren. Arbetsförmedlingen ska finnas i hela landet för att garantera att alla med ­ borgare ges ett likvärdigt stöd oavsett var man bor. Det kräver mer personal och fler AF-kontor. Därför höjer vi myndighetens förvaltningsanslag. Vänsterpartiets förslag: Stoppa kaosprivatiseringen av Arbetsförmedlingen. Höj Arbetsförmedlingens förvaltningsanslag med 1 miljard kronor 2026. Fler i arbetsmarknadsutbildning Många av dem som är arbetslösa idag saknar den utbildning och kompetens som efter ­ frågas på arbetsmarknaden. Samtidigt råder det brist på arbetskraft i många branscher. Behoven av utbildning, och andra former av arbetsmarknadspolitiska program och insatser som rustar de arbetslösa att ta de jobb som finns och de nya som växer fram, är omfattande. Trots detta har regeringen skurit ner på anslaget. Idag satsar regeringen omkring 6 miljarder på arbetsmarknadspolitiska program och insatser. Detta kan jämföras med 2018, då den dåvarande S-MP-regeringen satsade 13 miljarder kronor. Givet de omfattande behoven av aktiv arbetsmarknadspolitik (med fokus på utbildnings ­ insatser) bör anslaget höjas. Arbetsmarknadsutbildning leder i hög utsträckning till arbete och ger långsiktigt positiva effekter på deltagarnas arbetsinkomster. Fler arbetslösa ska ges möjlighet att delta i arbetsmarknadsutbildning. Samtidigt bör kvaliteten på utbildningarna förbättras och i högre grad än i dag riktas mot bristyrken. Vänsterpartiets förslag: Öka anslaget för arbetsmarknadspolitiska program och insatser med 2 miljarder kronor 2026. Höj och indexera lönetaken för subventionerade anställningar Studier visar att subventionerade anställningar generellt sett ger goda resultat, både för de individer som omfattas och för de anställande företagen. Personer som haft en sub ­ ventionerad anställning får i allmänhet snabbare ett jobb utan stöd jämfört med dem som varit öppet arbetslösa. Vänsterpartiet vill satsa mer på subventionerade anställningar, såväl för personer med kort tid i arbetslöshet som för långtidsarbetslösa. Vänsterpartiets förslag: Vänsterpartiet avsätter 700 miljoner kronor för höjda lönetak i de subventionerade anställningarna 2026. Höj och stärk arbetslöshetsförsäkringen Vänsterpartiet är starkt kritiskt till den reform av arbetslöshetsförsäkringen som regeringen genomdrivit genom prop. 2023/24:128 En arbetslöshetsförsäkring baserad på inkomster, och som genomförs från och med den 1 oktober 2025. Den innebär en kraftig försämring av a-kassan och en kraftig försämring kommer inte att pressa ned arbets ­ lösheten. Arbetslöshet bekämpas genom en ekonomisk politik för full sysselsättning, genom investeringar som ger jobb och genom en aktiv arbetsmarknadspolitik som rustar de arbetslösa att ta de jobb som finns och de nya jobb som växer fram. Regeringens förslag på försämringar i arbetslöshetsförsäkringen blir därför inte bara ett slag i luften utan leder till onödigt lidande för många grupper – i synnerhet för långtidsarbetslösa som kommer att få kraftigt sänkt ersättning med regeringens förslag. Det faktum att regeringen inte bedriver en ekonomisk politik för full sysselsättning, inte genomför några investeringar som ger jobb och inte heller bedriver någon aktiv arbetsmarknadspolitik värd namnet innebär att regeringen frånhänder sig ansvaret för att pressa ned arbetslösheten. Det ansvaret läggs i stället på individen. Det är djupt cyniskt och ovärdigt ett välfärdsland som Sverige. För att den som förlorar jobbet ska kunna få goda möjligheter att antingen ställa om eller hitta ett jobb som motsvarar dennes kompetens behöver arbetslöshetsförsäkringen ge en rimlig ersättning. Vänsterpartiets mål är att 80 procent av löntagarna ska få 80 procent av sin tidigare lön vid arbetslöshet. Det vill vi åstadkomma genom att höja den högsta dagpenningen och grundbeloppet (tak och golv), indexera ersättningsbeloppen till löneutvecklingen, höja ersättningsnivån till 80 procent för hela ersättningsperioden samt för tid med aktivitetsstöd, förbättra kvalificerings- och ersättningsvillkoren och återinföra studerande ­ villkoret. Vänsterpartiets föreslår att taket i arbetslöshetsförsäkringen ska uppgå till en nivå som innebär att 80 procent av löntagarna har inkomster under det. Till följd av våra förslag skulle deltagarna i de arbetsmarknadsåtgärder vi satsar på få en högre ersättning. Vi underlättar därmed omställningen. Vänsterpartiets förslag: Reformera a-kassan! Vänsterpartiet avvisar regeringens försämrade a-kassa som träder ikraft den 1 oktober 2025 samt avser att påbörja en reform där 80 procent av löntagarna ska få 80 procent av sin tidigare lön vid arbetslöshet. Vi avsätter 1 miljard kronor för ändamålet 2026. 10 Rättvisa skatter 10.1 Målen för skattepolitiken En politik för hållbar tillväxt, ökad jämlikhet och full sysselsättning behöver understödjas av en hög kvalitet i välfärdstjänster samt trygga och kostnadseffektiva försäkringssystem. Skatterna fyller i detta hänseende flera viktiga funktioner. De ska vara en stabil finan ­ siering av offentliga investeringar, utbildning och en aktiv arbetsmarknads- och närings ­ politik. Därtill bör de jämna ut inkomster, konsumtion och sparande mellan olika inkomstgrupper och vara styrande i klimat- och miljöpolitiken. Det finns ett samband mellan ett relativt högt skatteuttag och hög sysselsättning. Skattefinansierad äldre ­ omsorg, förskola och fritids gör det möjligt för flera att kombinera yrkes- och familjeliv. Skatternas huvudsakliga uppgift är att finansiera välfärden och övriga delar av det offentliga åtagandet. För att skattesystemet ska uppfattas som legitimt är det viktigt att skattereglerna är generella och enkla med breda skattebaser. Detta var också utgångs ­ punkten för den stora skattereformen i början av 1990-talet. Denna resulterade i lägre skatter på arbete, skärpt beskattning av kapital och minskade möjligheter till skatte ­ planering. Sedan dess har det gjorts många avsteg från dessa principer. Skattesystemet har utvecklats till att bli ett sammelsurium av olika avdrag, reduktioner och nedsättningar av olika skatter. Skatterna har också sänkts kraftigt sedan skattereformen. Bara under 2000-talet har skattekvoten sänkts från 48,6 procent av BNP till 41,4 procent (se figur 22), vilket motsvarar 470 miljarder kronor i mindre skatteinkomster varje år. Figur 22 Skattekvoten 1980–2025 Procent av BNP Källa: Konjunkturinstitutet och BP26. Skattesänkningarna har satt press på de offentliga välfärdstjänsterna och ökat den ekonomiska ojämlikheten. Sverige behöver en ny stor skattereform, som ökar skatte ­ intäkterna och stärker likformigheten i skattesystemet. 10.2 Skatt på kapital och egendom Sverige är ett av få OECD-länder som varken har en förmögenhetsskatt, en arvs- och gåvoskatt eller en fastighetsskatt som är kopplad till bostadens (fulla) värde. För några år sedan studerade Konjunkturinstitutet, på SNS (Studieförbundet Näringsliv och Samhälle) uppdrag, de svenska skatterna i en internationell jämförelse. Egendomsskatter utgörs, enligt OECD:s klassificering, av fastighetsskatter (och avgifter), förmögenhets ­ skatt, arvs- och gåvoskatt samt skatt på transaktioner av ägande (främst stämpelskatt). De svenska egendomsskatterna ligger klart under genomsnittet jämfört med såväl OECD som EU-15. Sverige egendomsskatter motsvarar 1 procent av BNP, medan inkomsterna från egendomsbeskattningen inom OECD och EU-15 motsvarar ca 2 respektive 2,25 procent av BNP. [76] Arv är ett tydligt exempel på hur kapital påverkar en individs livschanser. Arvs ­ flödena har dessutom ökat i betydelse i Sverige, framför allt under de senaste 25–30 åren. Sedan 1990-talets mitt har de mer än fördubblats. Som vi visade i avsnitt 4.2.2 har bristen på kapital- och egendomsskatter starkt bidragit till att Sverige i ett internationellt perspektiv har en extremt skev förmögenhetsfördelning. Vänsterpartiet föreslår att regeringen tillsätter en utredning som ser över egendomsskatterna. 10.3 Enhetliga kapitalskatter En central tanke bakom 1990-talets skattereform var en förstärkt horisontell rättvisa, där lika inkomster skulle beskattas lika. Denna likformighetsprincip skulle så långt som möjligt tillämpas konsekvent. Genom reformen infördes en separat och proportionell beskattning av kapitalinkomster – räntor, utdelningar och reavinster – med en enhetlig skattesats på 30 procent. Sedan reformens genomförande har en rad undantag gjorts. Utdelning från fåmansbolag beskattas endast med 20 procent. Utdelning från onoterade aktier med 25 procent. Ett annat exempel är sparande inom ramen för investeringssparkonto (ISK). ISK är en sparform för privatpersoner som infördes i Sverige 2012. Skillnaden mellan konven ­ tionell beskattning av sparande och beskattning av sparande i ISK består i vad som ska tas upp och vad som får dras av. Konventionell beskattning innebär att utdelning och kapitalvinst tas upp till beskattning. Kapitalvinster får kvittas mot kapitalförluster. Beskattningen av ISK sker i form av s.k. schablonbeskattning på kontots värde i stället för på den vinst man gör. Normalt sett är detta en mycket gynnsam beskattning. Regeringen har dessutom gjort denna sparform än mer gynnsam genom att införa en skattefri grundnivå på 300 000 kronor. Vänsterpartiet föreslår att den skattefria grund ­ nivån sänks till 50 000 kronor och att ett tak på ISK-konton sätts till 2 miljoner kronor. Förslaget beräknas stärka de offentliga finanserna med 12,8 miljarder kronor 2026. [77] I sammanhanget bör det noteras att tillgångarna inom ISK är mycket ojämnt fördelade. Cirka 3,9 miljoner individer beräknas ha kapital i ISK (2025). Av dessa beräknas drygt 40 procent ha ett sparande som understiger 50 000 kronor. Andelen sparare som har tillgångar som överstiger 2 miljoner kronor beräknas till 3,8 procent. Samtidigt äger dessa 3,8 procent drygt 60 procent av de samlade tillgångarna som placerats inom ISK. [78] Vidare finns de s.k. 3:12-reglerna som ger arbetande ägare i fåmansbolag betydligt lägre skatt på sina inkomster än vanliga löntagare. Det beror på att skatten på utdelning från dessa bolag endast är 20 procent. Området regleras av en lagstiftning för att förhindra att ägare av fåmansägda företag fritt ska kunna välja om de ska ta ut vinst som lågbeskattade kapitalinkomster eller högre beskattad lön – i form av ett gränsbelopp för hur mycket delägare till fåmansbolag maximalt får ta ut i utdelning. Dessa regelverk blev dock väsentligt generösare efter en reform 2006, där skatten på utdelning sänktes från 30 procent till 20 procent, samtidigt som gränsbeloppen för utdelningen höjdes. [79] Reformen syftade till att förbättra den skattemässiga behandlingen av riskfyllda inve ­ steringar. Empiriska undersökningar visar dock att de ökade utdelningar som följde av förändringarna inte kan tolkas komma från ökade företagsvinster och mer entreprenör ­ skap. De nya reglerna ledde heller inte till ökad sysselsättning (även om lönerna bland anställda ökade). Den huvudsakliga effekten har i stället blivit en omfattande inkomst ­ omvandling bland höginkomsttagare samt ökade möjligheter till skatteplanering för de som tjänar mest. I budgetpropositionen går regeringen vidare och gör detta regelverk än mer gynnsamt, till en kostnad av cirka 1 miljard. Vänsterpartiet avvisar det förslaget och vill istället se en reformerad kapitalinkomstbeskattning, präglad av likformighet och rättvisa. Vänsterpartiets förslag: Inför ett tak på 2 miljoner kronor på sparande inom ISK. Sparande utöver taket ska beskattas med den vanliga skatten på kapitalinkomster. Sänk gränsen för skattefrihet till 50 000 kronor. Utred beskattningen av fåmansbolag och onoterade bolag i syfte att åstadkomma en enhetlig kapitalbeskattning. Oligopolskatt på bankernas övervinster Bankerna har gjort rekordvinster de senaste åren. Den främsta anledningen till att de lyckats med detta beror på den bristande konkurrensen på bankmarknaden. Den svenska bankmarknaden är ett oligopol som domineras av de fyra storbankerna. Detta har resulterat i att de svenska bankerna under lång tid har tjänat mer än sina europeiska mot ­ svarigheter. För att komma till rätta med detta har Vänsterpartiet föreslagit att statens bank (SBAB) ska användas för att sätta press på de övriga bankerna. Detta kan uppnås genom att SBAB:s avkastningskrav sänks från tio till fem procent, utöver stats ­ obligations ­ räntan. Det är samma nivå som gällde fram till 2013. Så länge det inte finns ett regelverk på plats som skapar en mer pressad konkurrens på bankmarknaden anser Vänsterpartiet att bankernas övervinster ska beskattas. Vänsterpartiet föreslår därför att en tillfällig bankskatt införs. Förslaget innebär att en skatt på 50 procent av bankernas övervinster införs under perioden 2026–2028, som kan förlängas om den bristande konkurrensen kvarstår. Med övervinster avses här den över ­ skjutande vinst som ligger över ett genomsnitt av vinsterna 2018–2022. En väldigt försiktig bedömning är att en sådan skatt kommer att öka skatteintäkterna med cirka 10 miljarder kronor. Vänsterpartiets förslag: Inför en bankskatt på 50 procent av bankernas övervinster. Beskattning av fastigheter Avkastningen av att bo i egen villa eller bostadsrätt är en kapitalinkomst. Avkastningen består både i det löpande värdet av själva boendet [80] och av det faktum att bostaden också kan stiga i värde. År 2007 avskaffades den gamla fastighetsskatten och ersattes med en kommunal fastighetsavgift. [81] Den tas ut som en avgift på 0,75 procent av taxeringsvärdet, med ett tak (för 2025) på 10 074 kronor. Dagens fastighetsavgift har ingen synlig koppling till avkastning, övriga kapitalskatter eller ränteavdragen. Taket innebär att man betalar ”full” fastighetsavgift upp till ett taxeringsvärde på drygt 1,3 miljoner kronor. På taxeringsvärden därutöver betalas ingen avgift. Detta leder till att den genomsnittliga skatten blir lägre ju mer värdet på en fastighet överstiger 1,3 miljoner kronor. Fastighetsavgiften är därmed starkt regressiv. Vänsterpartiet vill därför komplettera den kommunala fastighetsavgiften med en statlig fastighetsskatt. Hur denna ska utformas får en utredning titta på. Men några principer kan vi slå fast redan nu. Dagens begränsningsregel, som innebär att pensionärer inte ska behöva betala mer än fyra procent av sin inkomst i avgift, utökas till att omfatta alla inkomster. Vänsterpartiet har inte får avsikt att beskatta vanliga villaägare hårdare; det är de riktigt dyra villorna som borde beskattas hårdare. 10.6 Skatt på förvärvsinkomster Beskattningen av arbetsinkomster innehåller i dag mer än tio olika former av skatte ­ reduktioner – däribland rutavdrag, rotavdrag och olika former av jobbskatteavdrag. Ingen av dem med tydligt påvisbara positiva effekter. Enbart jobbskatteavdraget innebär en skattereduktion med cirka 200 miljarder kronor per år. [82] I årets budgetproposition går regeringen fram med ännu ett jobbskatteavdrag, det tionde i ordningen, vilket försvagar de offentliga finanserna med ytterligare 17,3 miljarder kronor. En viktig skatteprincip bör vara att lika inkomster ska beskattas lika. Denna princip slogs sönder av den borgerliga regeringen i och med införandet av de olika jobbskatte ­ avdragen. Detta eftersom jobbskatteavdragen endast omfattar arbetsinkomster. Detta innebär att den som är arbetslös och får 25 000 kronor i månaden från a-kassan betalar ca 2 400 kronor mer i skatt varje månad än den som har en arbetsinkomst på 25 000 kronor i månaden. Den föregående regeringen har sedan tidigare i praktiken slutit skatte ­ klyftan för ålderspensionärer. Vänsterpartiet föreslår att skatteklyftan sluts för alla inkomster, såsom sjuk- och rehabiliteringspenning, a-kassan, sjuk- och aktivitetsersätt ­ ning och föräldraförsäkringen. Det innebär sänkt skatt för grupper med små ekonomiska marginaler. Som en delfinansiering av de ökade försvarsanslagen föreslår Vänsterpartiet att en beredskapsskatt på 5 procentenheter införs på månadsinkomster över 65 000 kronor. Vi föreslår också att jobbskatteavdragen trappas av på inkomster över 50 000 kronor i månaden, för att vara helt utfasade på månadsinkomster över 100 000 kronor i månaden. De båda förslagen bedöms sammantaget stärka de offentliga finanserna med 37 miljarder kronor 2025. [83] Figur 23 nedan visar utredningstjänstens fördelningsanalys av Vänsterpartiets förslag till ändrade inkomstskatter. Analysen visar att hälften av befolkningen får sänkt skatt med Vänsterpartiets förslag. Figur 23 Fördelningsanalys av Vänsterpartiets förslag till ändrade inkomstskatter Procentuell effekt på genomsnittlig individuell disponibel inkomst. Effekt mot BP26. Källa: RUT, dnr 2025:1254. De som tjänar under 50 000 kronor i månaden får inga skattehöjningar med Vänster ­ partiets förslag. En person med en arbetsinkomst på 55 000 kronor i månaden får en skattehöjning på 440 kronor/månad och en person som tjänar 70 000 kronor i månaden får en skattehöjning på 2 000 kronor/månad. [84] Vänsterpartiet noterar att riksdagen har tagit till sig vårt krav om att införa en skatte ­ reduktion för a-kasseavgifter. Vänsterpartiet föreslår också att en skattereduktion på 25 procent av fackföreningsavgifter införs . En skattereduktion för fackföreningsavgift sänker kostnaden för fackligt medlemskap och möjliggör för fler att gå med i facket, vilket kan leda till högre organisationsgrad och en högre facklig närvaro. Därmed kan den svenska arbetsmarknadsmodellen stärkas, som historiskt tjänat såväl löntagar ­ kollektivet som samhällsekonomin väl. Vänsterpartiets förslag: Beredskapsskatt på 5 procent på inkomster över 65 000 kr/månad. Ingen som tjänar under 50 000 kr/månad får höjd skatt. Lika skatt på lika inkomst, vilket innebär sänkt skatt för sjuka och arbetslösa m.fl. Skattereduktion för avgift till fackförening. Nej till rutavdraget Avdragen för s.k. rut- och rottjänster är ytterligare exempel på skattereduktioner på inkomstskatteområdet. Skattereduktion för hushållsnära tjänster, det s.k. rotavdraget, innebär att den som köper hushållsnära tjänster kan göra avdrag från sin skatt för 50 procent av arbetskostnaden för ett antal tjänster utförda i en bostad. Vänsterpartiet har inget emot hushållsnära tjänster. Det vi vänder oss emot är att dessa ska skattesubven ­ tioneras. Riksrevisionen visar att 40 procent av det totala rutavdragsbeloppet 2017 gick till den tiondel av befolkningen som har de högsta inkomsterna. [85] Det innebär i praktiken att låg- och medelinkomsttagare subventionerar höginkomsttagares städhjälp. Detta är inte bara orimligt och orättfärdigt, utan det är också ett slöseri med skatte ­ betalarnas pengar. Vänsterpartiet föreslår därför att rutavdraget avskaffas. Detta beräknas stärka de offentliga finanserna med ca 8,3 miljarder kronor under 2025 [86] , vilket motsvarar den totala lönekostnaden för ca 14 500 undersköterskor inom äldre ­ omsorgen. [87] 10.8 Grönt rotavdrag Vänsterpartiet är emot rotavdraget i dess nuvarande utformning. Rotavdraget har en liknande fördelningsprofil som rutavdraget, vilket innebär att låg- och medelinkomst ­ tagare subventionerar höginkomsttagares altanbyggen och köksrenoveringar. Rot ­ avdraget brukar motiveras med att det omvandlar svartarbete till vita skatteinkomster. Riksrevisionen har granskat om rotavdraget uppfyller dess syfte. I rapporten ”Svart på vitt – rotavdragets kostnader och effekter” konstaterar författarna att rotavdraget ”inte skapar tillräckligt stora skatteintäkter genom minskat svartarbete och ökat arbetsutbud för att motivera statens kostnader”. Gemensamma medel bör gå till sådant som har en samhällsnytta. Vänsterpartiet föreslår därför att dagens rotavdrag görs om till ett grönt rotavdrag. Det nya gröna rotavdraget ska beviljas till åtgärder som minskar energiförbrukningen i bostäder samt till att stimulera återanvändning av byggmaterial och användningen av hållbara materialprodukter. På så vis kan ett grönt rotavdrag bidra till lägre energiförbrukning och en mer cirkulär ekonomi i bygg- och fastighetssektorn. Det gröna rotavdraget skapar incitament för privata fastighetsägare att renovera hållbart och klimatsmart. Kraven på tillåtna åtgärder ska kopplas till miljö- och klimatnytta, vilket gör avdraget relevant för hela samhället – inte bara för enskilda fastighetsägare. Det är omöjligt att veta hur många som skulle använda ett grönt rotavdrag och i vilken omfattning. I den här budgeten gör vi antagandet att nyttjandegraden uppgår till hälften av det nuvarande rotavdraget. Det nuvarande rotavdraget beräknas nästa år kosta 12,45 miljarder. [88] Vänsterpartiets gröna rotavdrag innebär således en besparing på 6,2 miljarder. 10.9 Sociala avgifter I budgetpropositionen för 2026 föreslår regeringen sänkta arbetsgivaravgifter för unga mellan 19 och 23 år. Nedsättningen föreslås gälla mellan den 1 april 2026 och den 1 oktober 2027 och beräknas kosta 6 miljarder kronor. Sänkta arbetsgivaravgifter har prövats många gånger tidigare. Utvärderingar av nedsatta arbetsgivaravgifter visar att effekterna på sysselsättningen är små eller obefintliga. Som exempel kan nämnas den nedsättning av arbetsgivaravgifterna med drygt 10 procentenheter för personer i åldern 19–25 år som regeringen Reinfeldt genomförde. Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering (IFAU) kom i sin utvärdering av reformen fram till att intäktsbortfallet per jobb av sänkningen uppgick till mellan 1 och 1,6 miljoner kronor, vilket då var omkring fyra gånger högre än den genomsnittliga anställningskostnaden för 19–25-åringar. [89] Den största effekten av skattesänkningen blev ökade vinster för företag med en stor andel unga arbetstagare. Vänsterpartiet avvisar förslaget och föreslår att hela området ses över då det finns en mängd olika nedsättningar med oklara effekter. 10.10 Miljöskatter Klimatförändringarna är ett akut hot mot människans framtida livsmöjligheter. I kapitel 9 redovisar vi vår politik för den gröna omställning av ekonomin som snabbt måste komma på plats. Reformeringen av miljö- och klimatskatter bör ske inom ramen för en samlad och genomtänkt miljöpolitik. Sveriges territoriella klimatutsläpp är med ca 1/3 vardera koncentrerade till industrin och inrikes transporter. Det är således dessa två områden som behöver stå i centrum om Sverige ska klara av att nå sina höga klimatmål. För att klimat- och miljöpolitiken ska få ett brett folkligt stöd måste den också ha en god fördelningsprofil, som tar hänsyn till människors olika ekonomiska förmåga och alternativ för att ställa om. Vänsterpartiet ser behov av en genomgripande skattereform som utjämnar de ekonomiska och regionala klyftorna och främjar hållbart resursutnyttjande med låg miljö- och klimatpåverkan i enlighet med våra klimat- och miljömål. I budgetpropositionen för 2025 genomförde regeringen en rad förändringar som försvårar miljö- och klimatarbetet. De slopade skattereduktionen för mikroproduktion av förnybar el, de gjorde det billigare att köpa husbilar med stora klimatutsläpp samtidigt som de gjorde det dyrare att installera solceller. Dessa förslag försämrar Sveriges möjligheter att nå våra nationella klimatmål samt vårt klimatåtagande gentemot EU till 2030. I denna motion lägger Vänsterpartiet förslag på att omvandla dagens rotavdrag, som mest går till dyra köksrenoveringar, till ett grönt rotavdrag. Vi föreslår att tidigare och befintliga gröna skattereduktioner inkluderas i det gröna rotavdraget . Vänsterpartiet föreslår att dagens regelverk för reseavdragen ersätts med ett färd ­ medelsneutralt och avståndsbaserat reseavdrag. Till skillnad från dagens system, som gynnar bilresor i storstadsregioner, skulle ett färdmedelsneutralt och avståndsbaserat reseavdrag behandla alla reseslag neutralt och utjämna regionala skillnader. Ett avståndsbaserat och färdmedelsneutralt reseavdrag är ett effektivt styrmedel för att sänka växthusgasutsläppen vid arbetspendling. Ett sådant regelverk skulle också minska det utbredda fusk som finns i dagens system. I budgetpropositionen föreslår regeringen att beloppsgränsen för reseavdraget höjs från tidigare aviserat 13 000 kronor till 15 000 kronor. Vänsterpartiet avvisar förslaget då det försämrar hushållens ekonomi och försvårar arbetspendling. Klimatomställningen kommer att kräva stora investeringar i infrastruktur, förnybar energi, energieffektivisering och andra utsläppsminskande åtgärder. Principen om att förorenaren betalar för sin miljöpåverkan har länge varit och bör fortsatt vara ett riktmärke i den svenska miljö- och klimatpolitiken. Därför föreslår vi skärpt fordons ­ beskattning på nyregistrerade bilar med stora koldioxidutsläpp (den s.k. malus ­ beskattningen). [90] Beskattning av drivmedel är ett viktigt verktyg för att minska transportsektorns klimatpåverkan. Men den är också ett exempel på ett trubbigt verktyg som inte gör skillnad på höginkomsttagare med god tillgång till kollektivtrafik och en låginkomst ­ tagare i glesbygd utan tillgång till alternativ till bilen. Vänsterpartiet anser att det är angeläget att styrmedel utformas för att minska klyftor mellan stad och landsbygd och att det vid behov införs kompensatoriska åtgärder för att beakta rättviseperspektivet när exempelvis skatter ger negativa fördelningseffekter. För att möta en ökad elektrifiering av vägtrafiken med stärkt regional rättvisa anser vi att det är angeläget att arbetet med en reform av vägtrafikbeskattning redan nu inleds. En differentierad vägbeskattning ger förutsättningar för låg/slopad vägskatt på landsbygd där alternativ till bil saknas och hög vägskatt i storstäder med tillgång till kollektivtrafik. Den tunga lastbilstrafiken betalar i dag inte för den påverkan den har genom sina externa kostnader för samhället i form av exempelvis miljö- och klimatpåverkan och slitage på vägarna. Vänsterpartiet har under lång tid förespråkat en avståndsbaserad skatt på tunga lastbilar som ska vara möjlig att differentiera. Förutom klimatnyttan med en sådan beskattning ser vi stora vinster med att svenska och utländska lastbilar skulle kunna beskattas på lika villkor och att myndigheter skulle ges bättre möjligheter, genom ett automatiserat avläsningsbart system, att upptäcka den illegala lastbilstrafiken. Även utredningen Godstransporter på väg – vissa frågeställningar kring ett nytt miljöstyrande system (SOU 2022:13) förordar ett avståndsbaserat system med geografisk differen ­ tiering för en mer rättvisande prissättning. Vänsterpartiet anser att de klimatskadliga subventionerna bör fasas ut och avvecklas skyndsamt. Vi avvisar därför regeringens förslag om sänkt skatt på jordbruksdiesel. [91] Regeringen bör istället presentera en handlingsplan för hur denna och övriga klimat ­ skadliga subventioner kan avvecklas i närtid. Resandet med flyget behöver kraftigt minska för att vi ska klara av våra klimatmål. Med Vänsterpartiets investeringspolitik för klimatet skulle behovet av inrikesflyg minska i betydande utsträckning. Men även utrikesflyget behöver minska i omfattning. Vänster ­ partiet föreslår därför att flygskatten återinförs. Den beräknas stärka de offentliga finan ­ serna med knappt 2 miljarder kronor. [92] Vänsterpartiet anser att det är mycket angeläget att Sverige får en bättre beskattning av bekämpningsmedel då dagens beskattning har liten miljöeffekt. Danmark, Norge och Frankrike har en betydligt starkare lagstiftning där skatten ökar med medlets giftighet, vilket lett till att lantbrukare byter till mindre giftiga medel. Vänsterpartiet ser ett stort behov av att en differentierad beskattning av växtskyddsmedel införs i Sverige, som i likhet med den som finns i Danmark ökar med medlets giftighet. Intäkterna från skatten bör återföras till lantbruket för att utveckla hållbara växtskyddsmetoder. Vänsterpartiet anser att regeringen bör återkomma med förslag på en ny bekämpningsmedelsskatt differentierad utifrån bekämpningsmedlens olika miljö- och hälsorisker. Vänsterpartiets förslag: Inför ett färdmedelsneutralt och avståndsbaserat reseavdrag. Inför ett grönt rotavdrag. [93] Nej till sänkt jordbruksdiesel. Nej till höjd beloppsgräns i reseavdraget. Anta en handlingsplan för att avveckla klimatskadliga subventioner. Utred förutsättningarna för en geografiskt anpassad vägskatt för personbilar. Inför en avståndsbaserad skatt för godstransporter på väg. Inför en ny bekämpningsmedelsskatt differentierad utifrån bekämpningsmedlens olika miljö- och hälsorisker. Återinför flygskatten. [94] Återinför den avskaffade avfallsförbränningsskatten. [95] 11 Utgiftsramar och fördelning av utgifter i statsbudgeten Tabell 5 Förslag till utgiftsramar 2026 Tusental kronor Utgiftsområde Regeringens förslag Avvikelse från regeringen 1 Rikets styrelse 21 614 324 148 900 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning 22 038 701 ±0 3 Skatt, tull och exekution 15 511 898 125 000 4 Rättsväsendet 94 743 980 375 000 5 Internationell samverkan 2 547 401 50 000 6 Försvar och samhällets krisberedskap 225 022 485 ±0 7 Internationellt bistånd 43 652 932 4 000 000 8 Migration 13 524 360 −1 555 000 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg 127 707 301 4 775 800 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning 121 994 196 5 261 000 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom 59 321 791 ±0 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn 104 228 329 11 700 000 13 Integration och jämställdhet 5 866 226 700 000 14 Arbetsmarknad och arbetsliv 91 162 652 5 644 000 15 Studiestöd 35 787 594 320 000 16 Utbildning och universitetsforskning 106 936 696 2 878 000 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid 17 337 204 2 457 700 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik 1 775 128 4 263 000 19 Regional utveckling 4 874 201 70 000 20 Klimat, miljö och natur 19 625 341 10 099 000 21 Energi 7 939 815 −1 041 000 22 Kommunikationer 106 704 772 3 758 500 23 Areella näringar, landsbygd och livsmedel 22 566 654 2 639 000 24 Näringsliv 8 955 115 620 000 25 Allmänna bidrag till kommuner 180 723 354 7 669 000 26 Statsskuldsräntor m.m. 26 955 200 ±0 27 Avgiften till Europeiska unionen 54 199 851 ±0 Summa utgiftsområden 1 543 317 501 64 957 900 Minskning av anslagsbehållningar inkl. SSR −16 242 000 ±0 Summa utgifter 1 527 075 501 64 957 900 Riksgäldskontorets nettoutlåning 16 813 000 ±0 Kassamässig korrigering −1 639 000 ±0 Summa 1 542 249 501 64 957 900 Tabell 6 Förslag till utgiftsramar 2027–2028 Miljoner kronor Utgiftsområde Avvikelse från regeringen 2027 2028 1 Rikets styrelse 149 99 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning ±0 ±0 3 Skatt, tull och exekution 30 30 4 Rättsväsendet 375 375 5 Internationell samverkan 50 50 6 Försvar och samhällets krisberedskap ±0 ±0 7 Internationellt bistånd 6 000 8 000 8 Migration −1 278 −1 516 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg 2 194 4 550 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning 5 411 5 411 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom ±0 ±0 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn 11 700 11 600 13 Integration och jämställdhet 657 626 14 Arbetsmarknad och arbetsliv 6 065 6 591 15 Studiestöd 340 340 16 Utbildning och universitetsforskning 4 425 4 445 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid 2 435 2 440 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik 5 115 5 215 19 Regional utveckling 70 70 20 Klimat, miljö och natur 10 137 10 112 21 Energi −46 −141 22 Kommunikationer 3 469 3 469 23 Areella näringar, landsbygd och livsmedel 2 688 2 748 24 Näringsliv 620 620 25 Allmänna bidrag till kommuner 6 658 6 730 26 Statsskuldsräntor m.m. ±0 ±0 27 Avgiften till Europeiska unionen ±0 ±0 Summa utgiftsområden 67 262 71 862 Minskning av anslagsbehållningar inkl. SSR ±0 ±0 Summa utgifter 67 262 71 862 Riksgäldskontorets nettoutlåning ±0 ±0 Kassamässig korrigering ±0 ±0 Summa 67 262 71 862 Tabell 7 Fördelning av utgifter i statsbudgeten 2026 Anslagsförslag 2026 för utgiftsområde 1 Rikets styrelse Tusental kronor Ramanslag Regeringens förslag Avvikelse från regeringen 1:1 Kungliga hov- och slottsstaten 190 457 −28 600 2:1 Riksdagens ledamöter och partier m.m. 1 182 565 −120 000 2:2 Riksdagens förvaltningsanslag 1 205 607 ±0 2:3 Riksdagens fastighetsanslag 340 000 ±0 2:4 Riksdagens ombudsmän (JO) 170 059 ±0 2:5 Riksrevisionen 399 403 ±0 3:1 Sametinget 66 987 68 000 4:1 Regeringskansliet m.m. 10 722 886 −650 000 5:1 Länsstyrelserna m.m. 4 418 384 125 000 6:1 Allmänna val och demokrati 921 940 ±0 6:2 Justitiekanslern 101 298 ±0 6:3 Integritetsskyddsmyndigheten 226 336 ±0 6:4 Valmyndigheten 173 740 ±0 6:5 Stöd till politiska partier 169 200 ±0 6:6 Institutet för mänskliga rättigheter 54 840 ±0 7:1 Åtgärder för nationella minoriteter 159 271 175 500 8:1 Mediestöd 977 119 526 000 8:2 Mediemyndigheten 97 861 ±0 9:1 Svenska institutet för europapolitiska studier samt EU-information 36 371 ±0 99:1 Återinför anslag 7:2 Åtgärder för den nationella minoriteten romer ±0 50 000 99:2 En svensk ambassadör för FN-resolution 1325 ±0 3 000 Summa 21 614 324 148 900 Anslagsförslag 2026 för utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning Tusental kronor Ramanslag Regeringens förslag Avvikelse från regeringen 1:1 Kammarkollegiet 179 196 ±0 1:2 Finansinspektionens avgifter till EU:s tillsynsmyndigheter 33 050 ±0 1:3 Arbetsgivarpolitiska frågor 2 443 ±0 1:4 Statliga tjänstepensioner m.m. 17 279 000 ±0 1:5 Finanspolitiska rådet 12 360 ±0 1:6 Konjunkturinstitutet 76 622 ±0 1:7 Statskontoret 325 130 ±0 1:8 Statistiska centralbyrån 711 961 ±0 1:9 Bidragsfastigheter 515 000 ±0 1:10 Finansinspektionen 893 410 ±0 1:11 Riksgäldskontoret 400 432 ±0 1:12 Bokföringsnämnden 15 028 ±0 1:13 Vissa garanti- och medlemsavgifter 264 626 ±0 1:14 Statens servicecenter 913 560 ±0 1:15 Finansmarknadsforskning 33 353 ±0 1:16 Upphandlingsmyndigheten 125 311 ±0 1:17 Utbetalningsmyndigheten 258 219 ±0 Summa 22 038 701 ±0 Anslagsförslag 2026 för utgiftsområde 3 Skatt, tull och exekution Tusental kronor Ramanslag Regeringens förslag Avvikelse från regeringen 1:1 Skatteverket 9 434 848 125 000 1:2 Tullverket 3 441 754 ±0 1:3 Kronofogdemyndigheten 2 538 296 ±0 1:4 Kostnader som betalas av staten i konkurser 97 000 ±0 Summa 15 511 898 125 000 Anslagsförslag 2026 för utgiftsområde 4 Rättsväsendet Tusental kronor Ramanslag Regeringens förslag Avvikelse från regeringen 1:1 Polismyndigheten 48 375 533 260 000 1:2 Säkerhetspolisen 3 047 500 ±0 1:3 Åklagarmyndigheten 2 891 903 10 000 1:4 Ekobrottsmyndigheten 1 218 883 60 000 1:5 Sveriges Domstolar 8 452 927 10 000 1:6 Kriminalvården 24 204 721 ±0 1:7 Brottsförebyggande rådet 316 670 ±0 1:8 Rättsmedicinalverket 716 787 ±0 1:9 Brottsoffermyndigheten 80 859 ±0 1:10 Ersättning för skador på grund av brott 281 953 ±0 1:11 Rättsliga biträden m.m. 4 404 007 35 000 1:12 Kostnader för vissa skaderegleringar m.m. 79 487 ±0 1:13 Avgifter till vissa internationella sammanslutningar 20 174 ±0 1:14 Bidrag till brottsförebyggande arbete 158 157 ±0 1:15 Myndigheten för säkerhet och integritetsskydd 48 032 ±0 1:16 Domarnämnden 14 387 ±0 1:17 Från EU-budgeten finansierade insatser avseende EU:s inre säkerhet, gränsförvaltning och visering 432 000 ±0 Summa 94 743 980 375 000 Anslagsförslag 2026 för utgiftsområde 5 Internationell samverkan Tusental kronor Ramanslag Regeringens förslag Avvikelse från regeringen 1:1 Avgifter till internationella organisationer 1 691 967 30 000 1:2 Freds- och säkerhetsfrämjande verksamhet 187 545 ±0 1:3 Inspektionen för strategiska produkter 185 134 −5 000 1:4 Svenska institutet 148 984 ±0 1:5 Utrikes- och säkerhetspolitiskt strategiska insatser 333 771 25 000 Summa 2 547 401 50 000 Anslagsförslag 2026 för utgiftsområde 6 Försvar och samhällets krisberedskap Tusental kronor Ramanslag Regeringens förslag Avvikelse från regeringen 1:1 Förbandsverksamhet och beredskap 77 066 828 ±0 1:2 Försvarsmaktens insatser internationellt 15 306 336 ±0 1:3 Anskaffning av materiel och anläggningar 71 191 794 ±0 1:4 Forskning och teknikutveckling 1 463 905 ±0 1:5 Statens inspektion för försvarsunderrättelseverksamheten 15 781 ±0 1:6 Totalförsvarets plikt- och prövningsverk 522 014 ±0 1:7 Officersutbildning m.m. 381 980 ±0 1:8 Försvarets radioanstalt 3 425 329 ±0 1:9 Totalförsvarets forskningsinstitut 796 361 ±0 1:10 Nämnder m.m. 9 236 ±0 1:11 Försvarets materielverk 4 248 967 ±0 1:12 Försvarsunderrättelsedomstolen 14 981 ±0 1:13 Myndigheten för totalförsvarsanalys 93 821 ±0 1:14 Stöd till Ukraina 39 725 000 ±0 2:1 Kustbevakningen 2 031 678 ±0 2:2 Förebyggande åtgärder mot jordskred och andra naturolyckor 506 850 ±0 2:3 Ersättning för räddningstjänst m.m. 27 580 ±0 2:4 Krisberedskap 4 040 508 ±0 2:5 Ersättning till SOS Alarm Sverige AB för alarmeringstjänst enligt avtal 454 671 ±0 2:6 Myndigheten för civilt försvar 2 017 449 ±0 2:7 Statens haverikommission 67 141 ±0 2:8 Myndigheten för psykologiskt försvar 159 794 ±0 2:9 Rakel Generation 2 799 389 ±0 3:1 Strålsäkerhetsmyndigheten 655 092 ±0 Summa 225 022 485 ±0 Anslagsförslag 2026 för utgiftsområde 7 Internationellt bistånd Tusental kronor Ramanslag Regeringens förslag Avvikelse från regeringen 1:1 Biståndsverksamhet 41 536 657 4 000 000 1:2 Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete (Sida) 1 805 277 ±0 1:3 Nordiska Afrikainstitutet 18 488 ±0 1:4 Folke Bernadotteakademin 217 119 ±0 1:5 Riksrevisionen: Internationellt utvecklingssamarbete 50 000 ±0 1:6 Utvärdering av internationellt bistånd 25 391 ±0 Summa 43 652 932 4 000 000 Anslagsförslag 2026 för utgiftsområde 8 Migration Tusental kronor Ramanslag Regeringens förslag Avvikelse från regeringen 1:1 Migrationsverket 5 512 282 −180 000 1:2 Ersättningar och bostadskostnader 4 223 000 22 000 1:3 Migrationspolitiska åtgärder 1 600 013 −1 320 000 1:4 Domstolsprövning i utlänningsmål 915 461 −1 000 1:5 Rättsliga biträden m.m. vid domstolsprövning i utlänningsmål 160 800 ±0 1:6 Offentligt biträde i utlänningsärenden 107 602 159 000 1:7 Utresor för avvisade och utvisade 340 202 −15 000 1:8 Från EU-budgeten finansierade insatser för asylsökande och flyktingar 665 000 −220 000 Summa 13 524 360 −1 555 000 Anslagsförslag 2026 för utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg Tusental kronor Ramanslag Regeringens förslag Avvikelse från regeringen 1:1 Socialstyrelsen 1 033 151 ±0 1:2 Statens beredning för medicinsk och social utvärdering 99 354 ±0 1:3 Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket 218 442 ±0 1:4 Tandvårdsförmåner 12 785 668 1 000 000 1:5 Bidrag för läkemedelsförmånerna 40 975 000 2 160 000 1:6 Bidrag till folkhälsa och sjukvård 9 602 639 5 875 000 1:7 Sjukvård i internationella förhållanden 705 408 ±0 1:8 Bidrag till psykiatri 4 732 393 ±0 1:9 Läkemedelsverket 247 799 ±0 1:10 E-hälsomyndigheten 551 394 ±0 1:11 Prestationsbundna insatser för att korta vårdköerna 6 632 200 −6 632 200 1:12 Inspektionen för vård och omsorg 1 052 386 60 000 1:13 Myndigheten för vård- och omsorgsanalys 45 024 ±0 1:14 Civilt försvar inom hälso- och sjukvård 2 949 500 ±0 2:1 Folkhälsomyndigheten 570 323 ±0 2:2 Insatser för vaccinberedskap 153 500 ±0 2:3 Bidrag till WHO 62 665 ±0 2:4 Insatser mot hiv/aids och andra smittsamma sjukdomar 121 802 ±0 2:5 Åtgärder avseende alkohol, narkotika, dopning, tobak samt spel 105 316 ±0 2:6 Stöd till främjande av en aktiv och meningsfull fritid för barn och unga 792 000 50 000 2:7 Stöd för att förebygga ohälsa och ensamhet bland äldre 100 000 ±0 3:1 Myndigheten för delaktighet 72 911 ±0 3:2 Bidrag till funktionshindersorganisationer 208 742 ±0 4:1 Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd 67 607 ±0 4:2 Vissa statsbidrag inom funktionshindersområdet 789 714 ±0 4:3 Bilstöd till personer med funktionsnedsättning 264 237 ±0 4:4 Kostnader för statlig assistansersättning 27 432 553 400 000 4:5 Stimulansbidrag och åtgärder inom äldreområdet 6 319 740 ±0 4:6 Statens institutionsstyrelse 3 060 246 ±0 4:7 Bidrag till utveckling av socialt arbete m.m. 4 860 301 1 653 000 5:1 Barnombudsmannen 40 973 ±0 5:2 Barnets rättigheter 73 761 ±0 6:1 Forskningsrådet för hälsa, arbetsliv och välfärd: Förvaltning 59 049 ±0 6:2 Forskningsrådet för hälsa, arbetsliv och välfärd: Forskning 921 503 ±0 99:1 TBE-vaccin med högkostnadsskydd för vuxna och avgiftsfritt för barn ±0 100 000 99:2 Nationellt vaccinprogram för äldre ±0 110 000 Summa 127 707 301 4 775 800 Anslagsförslag 2026 för utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning Tusental kronor Ramanslag Regeringens förslag Avvikelse från regeringen 1:1 Sjukpenning och rehabilitering m.m. 51 559 676 2 900 000 1:2 Aktivitets- och sjukersättningar m.m. 53 674 700 2 130 000 1:3 Merkostnadsersättning och handikappersättning 1 440 000 ±0 1:4 Arbetsskadeersättningar m.m. 2 494 000 231 000 1:5 Ersättning inom det statliga personskadeskyddet 38 082 ±0 1:6 Bidrag för sjukskrivningsprocessen 1 436 700 ±0 2:1 Försäkringskassan 11 271 917 ±0 2:2 Inspektionen för socialförsäkringen 79 121 ±0 Summa 121 994 196 5 261 000 Anslagsförslag 2026 för utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom Tusental kronor Ramanslag Regeringens förslag Avvikelse från regeringen 1:1 Garantipension till ålderspension 29 757 600 ±0 1:2 Efterlevandepensioner till vuxna 7 446 600 ±0 1:3 Bostadstillägg till pensionärer 13 855 700 ±0 1:4 Äldreförsörjningsstöd 1 625 800 ±0 1:5 Inkomstpensionstillägg 5 795 000 ±0 2:1 Pensionsmyndigheten 841 091 ±0 Summa 59 321 791 ±0 Anslagsförslag 2026 för utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn Tusental kronor Ramanslag Regeringens förslag Avvikelse från regeringen 1:1 Barnbidrag 31 659 197 8 800 000 1:2 Föräldraförsäkring 49 640 665 1 600 000 1:3 Underhållsstöd 2 780 875 ±0 1:4 Adoptionsbidrag 9 784 ±0 1:5 Barnpension och efterlevandestöd 1 148 200 ±0 1:6 Omvårdnadsbidrag och vårdbidrag 7 645 098 ±0 1:7 Pensionsrätt för barnår 7 671 200 ±0 1:8 Bostadsbidrag 3 673 310 1 300 000 Summa 104 228 329 11 700 000 Anslagsförslag 2026 för utgiftsområde 13 Integration och jämställdhet Tusental kronor Ramanslag Regeringens förslag Avvikelse från regeringen 1:1 Integrationsåtgärder 101 825 ±0 1:2 Kommunersättningar vid flyktingmottagande 4 389 646 700 000 2:1 Diskrimineringsombudsmannen 170 437 ±0 2:2 Åtgärder mot diskriminering och rasism m.m. 110 919 ±0 3:1 Särskilda jämställdhetsåtgärder 682 039 ±0 3:2 Jämställdhetsmyndigheten 188 197 ±0 3:3 Bidrag för kvinnors organisering 48 163 ±0 4:1 Åtgärder mot utanförskap 175 000 ±0 Summa 5 866 226 700 000 Anslagsförslag 2026 för utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv Tusental kronor Ramanslag Regeringens förslag Avvikelse från regeringen 1:1 Arbetsförmedlingens förvaltningskostnader 7 821 683 962 000 1:2 Bidrag till arbetslöshetsersättning och ersättningar till deltagare i arbetsmarknadspolitiska insatser 45 973 112 1 000 000 1:3 Kostnader för arbetsmarknadspolitiska program och insatser 6 073 822 2 106 000 1:4 Lönebidrag och Samhall m.m. 20 212 263 700 000 1:5 Nystartsjobb och etableringsjobb 2 153 201 ±0 1:6 Rådet för Europeiska socialfonden i Sverige 132 554 ±0 1:7 Europeiska socialfonden+ m.m. för perioden 2021–2027 1 864 000 ±0 1:8 Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering 52 809 ±0 1:9 Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen 86 510 ±0 1:10 Bidrag till administration av arbetslöshetsförsäkringen 66 560 ±0 1:11 Bidrag till Stiftelsen Utbildning Nordkalotten 8 303 ±0 1:12 Bidrag till lönegarantiersättning 2 292 000 ±0 1:13 Grundläggande omställnings- och kompetensstöd 3 150 824 200 000 2:1 Arbetsmiljöverket 1 010 926 325 000 2:2 Arbetsdomstolen 38 613 ±0 2:3 Internationella arbetsorganisationen (ILO) 43 722 ±0 2:4 Medlingsinstitutet 69 750 ±0 2:5 Regional skyddsombudsverksamhet 112 000 20 000 99:1 Etableringsersättning till vissa nyanlända invandrare ±0 277 000 99:2 Myndigheten för arbetsmiljökunskap ±0 54 000 Summa 91 162 652 5 644 000 Anslagsförslag 2026 för utgiftsområde 15 Studiestöd Tusental kronor Ramanslag Regeringens förslag Avvikelse från regeringen 1:1 Studiehjälp 4 571 331 ±0 1:2 Studiemedel 19 788 041 320 000 1:3 Omställningsstudiestöd 7 339 000 ±0 1:4 Statens utgifter för räntor på studielån 2 816 050 ±0 1:5 Bidrag till kostnader vid viss gymnasieutbildning och vid viss föräldrautbildning i teckenspråk 63 150 ±0 1:6 Bidrag till vissa studiesociala ändamål 27 000 ±0 1:7 Centrala studiestödsnämnden 1 163 526 ±0 1:8 Överklagandenämnden för studiestöd 19 496 ±0 Summa 35 787 594 320 000 Anslagsförslag 2026 för utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning Tusental kronor Ramanslag Regeringens förslag Avvikelse från regeringen 1:1 Statens skolverk 1 406 011 20 000 1:2 Statens skolinspektion 676 633 ±0 1:3 Specialpedagogiska skolmyndigheten 894 052 20 000 1:4 Sameskolstyrelsen 68 698 ±0 1:5 Utveckling av skolväsendet och annan pedagogisk verksamhet 5 493 885 1 000 000 1:6 Statligt stöd till särskild utbildning i gymnasieskolan 293 837 ±0 1:7 Maxtaxa i förskola, fritidshem och annan pedagogisk verksamhet samt kvalitetshöjande åtgärder inom förskola 5 760 000 518 000 1:8 Bidrag till viss verksamhet inom skolväsendet, m.m. 206 720 ±0 1:9 Bidrag till svensk undervisning i utlandet 130 582 ±0 1:10 Fortbildning av lärare och förskolepersonal 1 109 526 250 000 1:11 Skolforskningsinstitutet 47 910 ±0 1:12 Praktiknära skolforskning 36 043 ±0 1:13 Bidrag till lärarlöner 4 875 000 ±0 1:14 Särskilda insatser inom skolområdet 173 418 ±0 1:15 Statligt stöd för stärkt kunskapsutveckling 9 364 600 ±0 1:16 Bidrag till vissa studier 17 525 ±0 1:17 Statligt stöd till vuxenutbildning 3 712 422 300 000 1:18 Myndigheten för yrkeshögskolan 202 724 ±0 1:19 Statligt stöd till yrkeshögskoleutbildning 4 420 166 ±0 2:1 Universitetskanslersämbetet 166 446 ±0 2:2 Universitets- och högskolerådet 320 330 20 000 2:3 Uppsala universitet: Utbildning på grundnivå och avancerad nivå 2 207 888 ±0 2:4 Uppsala universitet: Forskning och utbildning på forskarnivå 2 619 766 ±0 2:5 Lunds universitet: Utbildning på grundnivå och avancerad nivå 2 572 678 ±0 2:6 Lunds universitet: Forskning och utbildning på forskarnivå 2 748 425 ±0 2:7 Göteborgs universitet: Utbildning på grundnivå och avancerad nivå 2 543 214 ±0 2:8 Göteborgs universitet: Forskning och utbildning på forskarnivå 1 941 779 ±0 2:9 Stockholms universitet: Utbildning på grundnivå och avancerad nivå 2 091 947 ±0 2:10 Stockholms universitet: Forskning och utbildning på forskarnivå 1 978 453 ±0 2:11 Umeå universitet: Utbildning på grundnivå och avancerad nivå 1 694 535 ±0 2:12 Umeå universitet: Forskning och utbildning på forskarnivå 1 349 615 ±0 2:13 Linköpings universitet: Utbildning på grundnivå och avancerad nivå 1 895 241 ±0 2:14 Linköpings universitet: Forskning och utbildning på forskarnivå 1 199 667 ±0 2:15 Karolinska institutet: Utbildning på grundnivå och avancerad nivå 859 998 ±0 2:16 Karolinska institutet: Forskning och utbildning på forskarnivå 1 973 459 ±0 2:17 Kungl. Tekniska högskolan: Utbildning på grundnivå och avancerad nivå 1 435 827 ±0 2:18 Kungl. Tekniska högskolan: Forskning och utbildning på forskarnivå 2 207 400 ±0 2:19 Luleå tekniska universitet: Utbildning på grundnivå och avancerad nivå 832 619 ±0 2:20 Luleå tekniska universitet: Forskning och utbildning på forskarnivå 530 237 ±0 2:21 Karlstads universitet: Utbildning på grundnivå och avancerad nivå 824 443 ±0 2:22 Karlstads universitet: Forskning och utbildning på forskarnivå 311 502 ±0 2:23 Linnéuniversitetet: Utbildning på grundnivå och avancerad nivå 1 283 484 ±0 2:24 Linnéuniversitetet: Forskning och utbildning på forskarnivå 429 188 ±0 2:25 Örebro universitet: Utbildning på grundnivå och avancerad nivå 966 377 ±0 2:26 Örebro universitet: Forskning och utbildning på forskarnivå 356 479 ±0 2:27 Mittuniversitetet: Utbildning på grundnivå och avancerad nivå 672 410 ±0 2:28 Mittuniversitetet: Forskning och utbildning på forskarnivå 311 638 ±0 2:29 Malmö universitet: Utbildning på grundnivå och avancerad nivå 1 148 114 ±0 2:30 Malmö universitet: Forskning och utbildning på forskarnivå 330 179 ±0 2:31 Mälardalens universitet: Utbildning på grundnivå och avancerad nivå 746 278 ±0 2:32 Mälardalens universitet: Forskning och utbildning på forskarnivå 309 021 ±0 2:33 Blekinge tekniska högskola: Utbildning på grundnivå och avancerad nivå 317 252 ±0 2:34 Blekinge tekniska högskola: Forskning och utbildning på forskarnivå 119 201 ±0 2:35 Stockholms konstnärliga högskola: Utbildning på grundnivå och avancerad nivå 235 787 ±0 2:36 Stockholms konstnärliga högskola: Forskning och utbildning på forskarnivå 63 704 ±0 2:37 Gymnastik- och idrottshögskolan: Utbildning på grundnivå och avancerad nivå 131 447 ±0 2:38 Gymnastik- och idrottshögskolan: Forskning och utbildning på forskarnivå 40 885 ±0 2:39 Högskolan i Borås: Utbildning på grundnivå och avancerad nivå 611 787 ±0 2:40 Högskolan i Borås: Forskning och utbildning på forskarnivå 119 515 ±0 2:41 Högskolan Dalarna: Utbildning på grundnivå och avancerad nivå 513 590 ±0 2:42 Högskolan Dalarna: Forskning och utbildning på forskarnivå 120 821 ±0 2:43 Högskolan i Gävle: Utbildning på grundnivå och avancerad nivå 564 285 ±0 2:44 Högskolan i Gävle: Forskning och utbildning på forskarnivå 128 297 ±0 2:45 Högskolan i Halmstad: Utbildning på grundnivå och avancerad nivå 497 394 ±0 2:46 Högskolan i Halmstad: Forskning och utbildning på forskarnivå 115 343 ±0 2:47 Högskolan Kristianstad: Utbildning på grundnivå och avancerad nivå 484 014 ±0 2:48 Högskolan Kristianstad: Forskning och utbildning på forskarnivå 108 153 ±0 2:49 Högskolan i Skövde: Utbildning på grundnivå och avancerad nivå 386 068 ±0 2:50 Högskolan i Skövde: Forskning och utbildning på forskarnivå 74 265 ±0 2:51 Högskolan Väst: Utbildning på grundnivå och avancerad nivå 456 387 ±0 2:52 Högskolan Väst: Forskning och utbildning på forskarnivå 104 446 ±0 2:53 Konstfack: Utbildning på grundnivå och avancerad nivå 196 524 ±0 2:54 Konstfack: Forskning och utbildning på forskarnivå 25 943 ±0 2:55 Kungl. Konsthögskolan: Utbildning på grundnivå och avancerad nivå 76 756 ±0 2:56 Kungl. Konsthögskolan: Forskning och utbildning på forskarnivå 15 839 ±0 2:57 Kungl. Musikhögskolan i Stockholm: Utbildning på grundnivå och avancerad nivå 156 768 ±0 2:58 Kungl. Musikhögskolan i Stockholm: Forskning och utbildning på forskarnivå 26 092 ±0 2:59 Södertörns högskola: Utbildning på grundnivå och avancerad nivå 509 279 ±0 2:60 Södertörns högskola: Forskning och utbildning på forskarnivå 140 575 ±0 2:61 Försvarshögskolan: Utbildning på grundnivå och avancerad nivå 47 704 ±0 2:62 Försvarshögskolan: Forskning och utbildning på forskarnivå 56 667 ±0 2:63 Enskilda utbildningsanordnare på högskoleområdet 4 415 760 ±0 2:64 Särskilda utgifter inom universitet och högskolor 991 719 648 000 2:65 Särskilda medel till universitet och högskolor 983 700 ±0 2:66 Ersättningar för klinisk utbildning och forskning 3 039 108 42 000 2:67 Särskilda bidrag inom högskoleområdet 50 980 30 000 3:1 Vetenskapsrådet: Forskning och forskningsinformation 8 072 296 10 000 3:2 Vetenskapsrådet: Avgifter till internationella organisationer 420 061 ±0 3:3 Vetenskapsrådet: Förvaltning 212 500 ±0 3:4 Rymdforskning och rymdverksamhet 1 477 356 ±0 3:5 Rymdstyrelsen: Förvaltning 55 379 ±0 3:6 Institutet för rymdfysik 65 811 ±0 3:7 Kungl. biblioteket 509 048 ±0 3:8 Polarforskningssekretariatet 75 359 ±0 3:9 Sunet 49 183 ±0 3:10 Överklagandenämnden för etikprövning 5 809 ±0 3:11 Etikprövningsmyndigheten 58 495 ±0 3:12 Nämnden för prövning av oredlighet i forskning 16 091 ±0 3:13 Särskilda utgifter för forskningsändamål 89 495 ±0 3:14 Gentekniknämnden 5 145 ±0 4:1 Internationella program 81 589 20 000 4:2 Avgift till Unesco och ICCROM 32 186 ±0 4:3 Kostnader för Svenska Unescorådet 11 906 ±0 4:4 Utvecklingsarbete inom områdena utbildning och forskning 24 543 ±0 Summa 106 936 696 2 878 000 Anslagsförslag 2026 för utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid Tusental kronor Ramanslag Regeringens förslag Avvikelse från regeringen 1:1 Statens kulturråd 83 206 3 000 1:2 Bidrag till allmän kulturverksamhet, utveckling samt internationellt kulturutbyte och samarbete 501 582 395 000 1:3 Skapande skola 226 464 ±0 1:4 Forsknings- och utvecklingsinsatser inom kulturområdet 44 153 1 000 1:5 Stöd till icke-statliga kulturlokaler 9 753 ±0 1:6 Bidrag till regional kulturverksamhet 1 692 255 40 000 1:7 Myndigheten för kulturanalys 20 616 ±0 2:1 Bidrag till Operan och Dramaten 802 500 ±0 2:2 Bidrag till vissa scenkonstinstitutioner 358 244 ±0 2:3 Bidrag till vissa teater-, dans- och musikändamål 249 098 50 000 2:4 Statens musikverk 113 346 ±0 3:1 Bidrag till litteratur och kulturtidskrifter 233 678 50 000 3:2 Myndigheten för tillgängliga medier 151 335 ±0 3:3 Institutet för språk och folkminnen 78 893 ±0 4:1 Konstnärsnämnden 25 302 ±0 4:2 Ersättningar och bidrag till konstnärer 570 530 5 000 5:1 Riksarkivet 618 945 10 000 6:1 Riksantikvarieämbetet 341 359 8 700 6:2 Bidrag till kulturmiljövård 299 782 20 000 6:3 Kyrkoantikvarisk ersättning 490 000 30 000 6:4 Bidrag till arbetslivsmuseer 8 000 2 000 7:1 Centrala museer: Myndigheter 1 612 476 130 000 7:2 Centrala museer: Stiftelser 284 714 40 000 7:3 Bidrag till vissa museer 82 218 ±0 7:4 Forum för levande historia 65 842 ±0 7:5 Statliga utställningsgarantier och inköp av vissa kulturföremål 80 ±0 7:6 Konstnärlig gestaltning av den gemensamma miljön 42 518 ±0 7:7 Bidrag till bild-, form- och slöjdområdet 53 708 33 000 8:1 Stöd till trossamfund 82 000 5 000 9:1 Filmstöd 555 444 70 000 10:1 Sändningar av TV Finland 9 574 ±0 10:2 Forskning och dokumentation om medieutvecklingen 3 592 ±0 10:3 Avgift till Europeiska audiovisuella observatoriet 733 ±0 10:4 Stöd till taltidningar 43 406 ±0 11:1 Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor 87 533 ±0 11:2 Bidrag till nationell och internationell ungdomsverksamhet 240 680 60 000 11:3 Särskilda insatser inom ungdomspolitiken 2 000 ±0 12:1 Stöd till idrotten 2 152 811 425 000 12:2 Bidrag till allmänna samlingslokaler 52 164 50 000 12:3 Stöd till friluftsorganisationer 109 785 25 000 12:4 Bidrag till riksdagspartiers kvinnoorganisationer 15 000 ±0 12:5 Insatser för den ideella sektorn 223 758 ±0 12:6 Stöd till plats för idrott 250 000 ±0 13:1 Statsbidrag till studieförbund 1 496 023 500 000 13:2 Statsbidrag till folkhögskolor 2 521 760 380 000 13:3 Bidrag till tolkutbildning 57 331 ±0 13:4 Särskilt utbildningsstöd 268 158 ±0 14:1 Spelinspektionen 104 855 ±0 99:2 Digitaliseringssatsning för kulturarvsinstitutioner ±0 65 000 99:3 Fortsättning av särskilda folkbildningsinsatser för nyanlända invandrare samt flyktingar från Ukraina ±0 60 000 Summa 17 337 204 2 457 700 Anslagsförslag 2026 för utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik Tusental kronor Ramanslag Regeringens förslag Avvikelse från regeringen 1:1 Bostadspolitisk utveckling 123 000 ±0 1:2 Stöd för att underlätta för enskilda att ordna bostad 4 000 ±0 1:3 Boverket 320 063 103 000 1:4 Statens geotekniska institut 58 872 ±0 1:5 Lantmäteriet 963 198 ±0 2:1 Konsumentverket 197 867 ±0 2:2 Allmänna reklamationsnämnden 68 041 ±0 2:3 Fastighetsmäklarinspektionen 36 963 ±0 2:4 Bidrag till miljömärkning av produkter 3 124 ±0 99:1 Stöd för anordnande av klimatsmarta hyresbostäder ±0 2 000 000 99:2 Stöd för anordnande av klimatsmarta studentbostäder ±0 250 000 99:3 Stöd för anordnande av klimatsmarta flerbostadshus i trä ±0 500 000 99:4 Statliga topplån för byggande av hyresrätter ±0 200 000 99:5 Stöd för renovering och energieffektivisering av flerbostadshus med hyresrätt ±0 750 000 99:6 Klimatsmart stadsplanering ±0 100 000 99:7 Klimatneutrala byggplaner ±0 100 000 99:8 Investeringsstöd för att upprusta, utveckla och bygga nya lekparker, bemannade parklekar och områden för spontanidrott ±0 150 000 99:9 Radonstöd ±0 40 000 99:10 Stöd till civilsamhällets konsumentorganisationer ±0 20 000 99:11 Stöd till kommunal konsumentvägledning ±0 50 000 Summa 1 775 128 4 263 000 Anslagsförslag 2026 för utgiftsområde 19 Regional utveckling Tusental kronor Ramanslag Regeringens förslag Avvikelse från regeringen 1:1 Regionala utvecklingsåtgärder 2 167 337 70 000 1:2 Transportbidrag 455 864 ±0 1:3 Europeiska regionala utvecklingsfonden och Fonden för en rättvis omställning perioden 2021–2027 2 251 000 ±0 Summa 4 874 201 70 000 Anslagsförslag 2026 för utgiftsområde 20 Klimat, miljö och natur Tusental kronor Ramanslag Regeringens förslag Avvikelse från regeringen 1:1 Naturvårdsverket 787 432 19 000 1:2 Miljöövervakning m.m. 407 714 95 000 1:3 Åtgärder för värdefull natur 1 803 335 1 406 000 1:4 Sanering och återställning av förorenade områden 813 818 300 000 1:5 Miljöforskning 93 825 ±0 1:6 Kemikalieinspektionen 340 325 30 000 1:7 Avgifter till internationella organisationer 329 431 ±0 1:8 Åtgärder för minskade kväveutsläpp till luft i jordbrukssektorn 100 000 ±0 1:9 Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut 336 986 ±0 1:10 Klimatanpassning 89 500 100 000 1:11 Åtgärder för havs- och vattenmiljö 1 388 565 200 000 1:12 Insatser för internationella klimatinvesteringar 163 450 ±0 1:13 Internationellt miljösamarbete 57 400 ±0 1:14 Skydd av värdefull natur 1 185 500 1 843 000 1:15 Havs- och vattenmyndigheten 373 373 70 000 1:16 Klimatinvesteringar 4 490 000 2 510 000 1:17 Klimatpremier 2 703 000 1 000 000 1:18 Industriklivet 653 000 ±0 1:19 Åtgärder för ras- och skredsäkring längs Göta älv 115 000 ±0 1:20 Driftstöd för bio-CCS 1 714 000 ±0 1:21 Åtgärder inom ramen för den sociala klimatfonden 400 000 ±0 2:1 Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande 139 279 8 000 2:2 Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande: Forskning 1 140 408 ±0 99:2 Regionala medborgarråd för klimatet ±0 75 000 99:3 Klimatanpassade och gröna städer ±0 350 000 99:4 Statligt stöd för rening av PFAS till de värst drabbade kommunerna ±0 250 000 99:5 Skydda de fjällnära skogarna ±0 1 843 000 Summa 19 625 341 10 099 000 Anslagsförslag 2026 för utgiftsområde 21 Energi Tusental kronor Ramanslag Regeringens förslag Avvikelse från regeringen 1:1 Statens energimyndighet 602 028 −20 000 1:2 Insatser för energieffektivisering 327 000 ±0 1:3 Energiforskning 1 527 723 ±0 1:4 Energimarknadsinspektionen 234 451 ±0 1:5 Energiplanering 1 195 000 ±0 1:6 Avgifter till internationella organisationer 33 328 ±0 1:7 Elsäkerhetsverket 89 285 ±0 1:8 Laddinfrastruktur 605 000 ±0 1:9 Biogasstöd 1 035 000 ±0 1:10 Energiberedskap 398 000 ±0 1:11 Elberedskap 705 000 ±0 1:12 Energistöd 1 137 000 −1 000 000 1:13 Subvention av förväntade kostnader för lån till nya kärnkraftsreaktorer 50 000 −50 000 1:14 Ersättning för dubbelriktade differenskontrakt för nya kärnkraftsreaktorer 1 000 −1 000 99:3 Stöd till drift av laddinfrastruktur ±0 30 000 Summa 7 939 815 −1 041 000 Anslagsförslag 2026 för utgiftsområde 22 Kommunikationer Tusental kronor Ramanslag Regeringens förslag Avvikelse från regeringen 1:1 Utveckling av statens transportinfrastruktur 46 386 804 587 500 1:2 Vidmakthållande av statens transportinfrastruktur 40 327 971 20 000 1:3 Trafikverket 6 531 201 300 000 1:4 Ersättning för sjöräddning och fritidsbåtsändamål 353 808 ±0 1:5 Ersättning för viss kanal- och slussinfrastruktur 85 284 ±0 1:6 Ersättning avseende flygplatser 662 013 −318 000 1:7 Trafikavtal 1 055 000 99 000 1:8 Viss internationell verksamhet 30 557 ±0 1:9 Statens väg- och transportforskningsinstitut 88 896 ±0 1:10 Från EU-budgeten finansierade stöd till Transeuropeiska nätverk 1 000 000 ±0 1:11 Trängselskatt i Stockholm 2 024 325 ±0 1:12 Transportstyrelsen 2 704 834 −10 000 1:13 Trafikanalys 80 268 ±0 1:14 Trängselskatt i Göteborg 939 330 ±0 1:15 Sjöfartsstöd 1 600 000 ±0 1:16 Internationell tågtrafik 65 000 ±0 1:17 Infrastruktur för flygtrafiktjänst 346 000 ±0 1:18 Lån till körkort 466 120 000 1:19 Obemannad luftfart 30 000 ±0 2:1 Post- och telestyrelsen 318 763 ±0 2:2 Ersättning för särskilda tjänster för personer med funktionsnedsättning 106 278 ±0 2:3 Grundläggande betaltjänster 25 037 ±0 2:4 Informationsteknik och telekommunikation 153 844 ±0 2:5 Driftsäker och tillgänglig elektronisk kommunikation 1 323 814 ±0 2:6 Myndigheten för digital förvaltning 295 385 ±0 2:7 Digital förvaltning 169 894 ±0 99:1 Sverigebiljett ±0 2 500 000 99:2 Utbildningssatsning järnväg och sjöfart ±0 80 000 99:3 Gotlandstrafiken ±0 250 000 99:4 Konverteringsstöd för begagnade bilar ±0 100 000 99:5 Pott för stärkt cykelinfrastruktur ±0 30 000 Summa 106 704 772 3 758 500 Anslagsförslag 2026 för utgiftsområde 23 Areella näringar, landsbygd och livsmedel Tusental kronor Ramanslag Regeringens förslag Avvikelse från regeringen 1:1 Skogsstyrelsen 642 197 40 000 1:2 Insatser för skogsbruket 574 373 1 220 000 1:3 Statens veterinärmedicinska anstalt 243 865 ±0 1:4 Bidrag till veterinär fältverksamhet 158 824 ±0 1:5 Djurhälsovård och djurskyddsfrämjande åtgärder 9 933 ±0 1:6 Bekämpning av smittsamma djursjukdomar 133 349 ±0 1:7 Ersättningar för viltskador m.m. 57 778 50 000 1:8 Statens jordbruksverk 937 527 90 000 1:9 Bekämpning av växtskadegörare 18 000 ±0 1:10 Gårdsstöd m.m. 7 681 572 ±0 1:11 Intervention för jordbruksprodukter m.m. 194 333 ±0 1:12 Nationell medfinansiering till den gemensamma jordbrukspolitiken 2023–2027 3 257 312 1 120 000 1:13 Finansiering från EU-budgeten till den gemensamma jordbrukspolitikens andra pelare 2023–2027 2 204 200 ±0 1:14 Livsmedelsverket 727 547 ±0 1:15 Konkurrenskraftig livsmedelssektor 131 160 ±0 1:16 Bidrag till vissa internationella organisationer m.m. 57 413 ±0 1:17 Åtgärder för landsbygdens miljö och struktur 531 000 ±0 1:18 Miljöförbättrande åtgärder i jordbruket 34 830 ±0 1:19 Stöd till jordbrukets rationalisering m.m. 24 116 ±0 1:20 Åtgärder på fjällägenheter 1 529 ±0 1:21 Främjande av rennäringen m.m. 131 915 19 000 1:22 Sveriges lantbruksuniversitet 2 421 487 100 000 1:23 Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande: Forskning och samfinansierad forskning 848 164 ±0 1:24 Bidrag till Skogs- och lantbruksakademien 1 177 ±0 1:25 Slakterikontroll 168 053 ±0 1:26 Åtgärder för beredskap inom livsmedels- och dricksvattenområdet 1 071 000 ±0 1:27 Stödåtgärder för fiske och vattenbruk 2021–2027 104 000 ±0 1:28 Från EU-budgeten finansierade stödåtgärder för fiske och vattenbruk 2021–2027 200 000 ±0 Summa 22 566 654 2 639 000 Anslagsförslag 2026 för utgiftsområde 24 Näringsliv Tusental kronor Ramanslag Regeringens förslag Avvikelse från regeringen 1:1 Verket för innovationssystem 309 753 ±0 1:2 Verket för innovationssystem: Forskning och utveckling 3 439 255 35 000 1:3 Institutens strategiska kompetensmedel 812 668 73 000 1:4 Tillväxtverket 489 278 ±0 1:5 Näringslivsutveckling 619 542 122 000 1:6 Myndigheten för tillväxtpolitiska utvärderingar och analyser 76 910 ±0 1:7 Turismfrämjande 114 613 ±0 1:8 Sveriges geologiska undersökning 390 747 20 000 1:9 Geovetenskaplig forskning 5 923 ±0 1:10 Miljösäkring av oljelagringsanläggningar 14 000 ±0 1:11 Bolagsverket 228 281 ±0 1:12 Bidrag till Kungl. Ingenjörsvetenskapsakademien 12 327 ±0 1:13 Konkurrensverket 234 589 ±0 1:14 Konkurrensforskning 10 804 ±0 1:15 Upprustning och drift av Göta kanal 39 910 ±0 1:16 Omstrukturering och genomlysning av statligt ägda företag 38 850 ±0 1:17 Kapitalinsatser i statligt ägda företag 11 000 ±0 1:18 Avgifter till vissa internationella organisationer 16 860 ±0 1:19 Finansiering av rättegångskostnader 18 000 ±0 1:20 Bidrag till företagsutveckling och innovation 269 472 120 000 1:21 Patent- och registreringsverket 371 096 ±0 1:22 Stöd vid korttidsarbete 100 000 ±0 2:1 Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll: Myndighetsverksamhet 37 082 ±0 2:2 Kommerskollegium 130 363 ±0 2:3 Exportfrämjande verksamhet 568 367 ±0 2:4 Investeringsfrämjande 107 772 ±0 2:5 Avgifter till internationella handelsorganisationer 23 517 ±0 2:6 Bidrag till standardiseringen 45 136 ±0 2:7 AB Svensk Exportkredits statsstödda exportkreditgivning 419 000 ±0 99:1 Program för grön omställning inom pappersindustrin ±0 250 000 Summa 8 955 115 620 000 Anslagsförslag 2026 för utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner Tusental kronor Ramanslag Regeringens förslag Avvikelse från regeringen 1:1 Kommunalekonomisk utjämning 174 096 852 7 669 000 1:2 Utjämningsbidrag för LSS-kostnader 6 364 352 ±0 1:3 Bidrag till kommunalekonomiska organisationer 8 650 ±0 1:4 Tillfälligt stöd till enskilda regioner 250 000 ±0 1:5 Bidrag för stärkt effektivitet i kommunsektorn 3 500 ±0 Summa 180 723 354 7 669 000 Anslagsförslag 2026 för utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor m.m. Tusental kronor Ramanslag Regeringens förslag Avvikelse från regeringen 1:1 Räntor på statsskulden 26 800 000 ±0 1:2 Oförutsedda utgifter 10 000 ±0 1:3 Riksgäldskontorets provisionsutgifter 145 200 ±0 Summa 26 955 200 ±0 Anslagsförslag 2026 för utgiftsområde 27 Avgiften till Europeiska unionen Tusental kronor Ramanslag Regeringens förslag Avvikelse från regeringen 1:1 Avgiften till Europeiska unionen 54 199 851 ±0 Summa 54 199 851 ±0 12 Den offentliga sektorns finanser m.m. Tabell 8 Den offentliga sektorns finanser Miljoner kronor – avvikelse från regeringen 2026 2027 2028 Offentlig sektors inkomster 65 380 70 350 68 390 Offentlig sektors utgifter 67 818 70 172 74 872 Finansiellt sparande i offentlig sektor −2 438 178 −6 482 Staten −3 178 −762 −7 422 Ålderspensionssystemet 740 940 940 Kommunsektorn ±0 ±0 ±0 Finansiellt sparande i procent av BNP (nivå) −2,45 % −1,83 % −0,67 % Tabell 9 Kommunsektorns finanser Miljoner kronor – avvikelse från regeringen 2026 2027 2028 Kommunsektorns inkomster 17 227 14 191 17 003 Kommunal inkomstskatt 3 600 3 850 3 950 Kapitalinkomster och övriga inkomster ±0 ±0 ±0 Statsbidrag under utgiftsområde 25 7 669 6 658 6 730 därav ekonomiska regleringar −1 900 −1 900 −1 900 Statsbidrag från övriga utgiftsområden 5 958 3 683 6 323 Kommunsektorns utgifter 17 227 14 191 17 003 Finansiellt sparande i kommunsektorn ±0 ±0 ±0 Tabell 10 Statens budgetsaldo och statsskulden Miljoner kronor – avvikelse från regeringen 2026 2027 2028 Inkomster i statens budget 61 780 66 500 64 440 därav inkomster av försåld egendom ±0 ±0 ±0 Utgifter i statens budget 64 958 67 262 71 862 därav statsskuldsräntor ±0 ±0 ±0 Riksgäldskontorets nettoutlåning ±0 ±0 ±0 Kassamässig korrigering ±0 ±0 ±0 Statens budgetsaldo −3 178 −762 −7 422 Tabell 11 Inkomster i statens budget Miljoner kronor – avvikelse från regeringen 2026 2027 2028 Direkta skatter på arbete 39 760 43 860 46 660 Indirekta skatter på arbete 7 750 7 210 610 Skatt på kapital 18 620 20 720 22 380 Skatt på konsumtion och insatsvaror −550 −1 140 −960 Offentliga sektorns skatteintäkter 65 580 70 650 68 690 avgår skatter till andra sektorer −3 800 −4 150 −4 250 Statens skatteintäkter 61 780 66 500 64 440 Periodiseringar ±0 ±0 ±0 Statens skatteinkomster 61 780 66 500 64 440 Övriga inkomster ±0 ±0 ±0 Inkomster i statens budget 61 780 66 500 64 440 Tabell 12 Utgiftstak för staten Miljoner kronor – avvikelse från regeringen 2026 2027 2028 Takbegränsade utgifter 64 958 67 262 71 862 Budgeteringsmarginal 0 ±0 ±0 Utgiftstak för staten 64 958 67 262 71 862 13 Beräkning av statens inkomster Tabell 13 Beräkning av statens inkomster 2026 Tusental kronor Inkomsttitel Regeringens förslag Avvikelse från regeringen 1100 Direkta skatter på arbete 808 992 340 39 760 000 1111 Statlig inkomstskatt 69 132 050 13 540 000 1115 Kommunal inkomstskatt 1 008 384 699 3 600 000 1120 Allmän pensionsavgift 173 521 706 200 000 1130 Artistskatt ±0 ±0 1140 Skattereduktioner −442 046 115 22 420 000 1200 Indirekta skatter på arbete 814 027 500 7 750 000 1210 Arbetsgivaravgifter 800 382 003 7 810 000 1240 Egenavgifter 11 968 194 ±0 1260 Avgifter till premiepensionssystemet −55 271 066 −60 000 1270 Särskild löneskatt 69 701 943 ±0 1280 Nedsättningar −13 312 716 ±0 1290 Tjänstegruppliv 559 142 ±0 1300 Skatt på kapital 441 787 612 18 620 000 1310 Skatt på kapital, hushåll 101 352 289 10 730 000 1320 Skatt på företagsvinster 233 081 999 7 890 000 1330 Kupongskatt 10 730 504 ±0 1340 Avkastningsskatt 32 581 715 ±0 1350 Fastighetsskatt 44 920 230 ±0 1360 Stämpelskatt 12 398 180 ±0 1390 Riskskatt för kreditinstitut 6 722 695 ±0 1400 Skatt på konsumtion och insatsvaror 729 183 663 −550 000 1410 Mervärdesskatt 602 172 481 −10 000 1420 Skatt på alkohol och tobak 31 438 744 ±0 1430 Energiskatt 36 062 816 220 000 1440 Koldioxidskatt 24 387 496 490 000 1450 Övriga skatter på energi och miljö 4 996 189 −1 360 000 1470 Skatt på vägtrafik 21 400 145 110 000 1480 Övriga skatter 8 725 792 ±0 1500 Skatt på import 8 848 821 ±0 1600 Restförda och övriga skatter 7 601 786 ±0 1700 Avgående poster, skatter till EU −8 848 821 ±0 Offentliga sektorns skatteintäkter 2 801 592 901 65 580 000 1800 Avgående poster, skatter till andra sektorer −1 392 172 280 −3 800 000 Statens skatteintäkter 1 409 420 621 61 780 000 1900 Periodiseringar 10 170 029 ±0 1000 Statens skatteinkomster 1 419 590 650 61 780 000 Övriga inkomster −44 679 988 ±0 2000 Inkomster av statens verksamhet 50 555 829 ±0 3000 Inkomster av försåld egendom 5 000 000 ±0 4000 Återbetalning av lån 499 547 ±0 5000 Kalkylmässiga inkomster 24 411 000 ±0 6000 Bidrag m.m. från EU 35 705 428 ±0 7000 Avräkningar m.m. i anslutning till skattesystemet −160 851 792 ±0 8000 Utgifter som redovisas som krediteringar på skattekonto ±0 ±0 Inkomster i statens budget 1 374 910 662 61 780 000 Tabell 14 Beräkning av statens inkomster 2027–2028 Miljoner kronor Inkomsttitel Avvikelse från regeringen 2027 2028 1100 Direkta skatter på arbete 43 860 46 660 1111 Statlig inkomstskatt 14 340 15 040 1115 Kommunal inkomstskatt 3 850 3 950 1120 Allmän pensionsavgift 300 300 1130 Artistskatt ±0 ±0 1140 Skattereduktioner 25 370 27 370 1200 Indirekta skatter på arbete 7 210 610 1210 Arbetsgivaravgifter 7 270 670 1240 Egenavgifter ±0 ±0 1260 Avgifter till premiepensionssystemet −60 −60 1270 Särskild löneskatt ±0 ±0 1280 Nedsättningar ±0 ±0 1290 Tjänstegruppliv ±0 ±0 1300 Skatt på kapital 20 720 22 380 1310 Skatt på kapital, hushåll 12 630 13 320 1320 Skatt på företagsvinster 8 090 9 060 1330 Kupongskatt ±0 ±0 1340 Avkastningsskatt ±0 ±0 1350 Fastighetsskatt ±0 ±0 1360 Stämpelskatt ±0 ±0 1390 Riskskatt för kreditinstitut ±0 ±0 1400 Skatt på konsumtion och insatsvaror −1 140 −960 1410 Mervärdesskatt −10 −10 1420 Skatt på alkohol och tobak ±0 ±0 1430 Energiskatt ±0 ±0 1440 Koldioxidskatt ±0 ±0 1450 Övriga skatter på energi och miljö −1 410 −1 440 1470 Skatt på vägtrafik 280 490 1480 Övriga skatter ±0 ±0 1500 Skatt på import ±0 ±0 1600 Restförda och övriga skatter ±0 ±0 1700 Avgående poster, skatter till EU ±0 ±0 Offentliga sektorns skatteintäkter 70 650 68 690 1800 Avgående poster, skatter till andra sektorer −4 150 −4 250 Statens skatteintäkter 66 500 64 440 1900 Periodiseringar ±0 ±0 1000 Statens skatteinkomster 66 500 64 440 Övriga inkomster ±0 ±0 2000 Inkomster av statens verksamhet ±0 ±0 3000 Inkomster av försåld egendom ±0 ±0 4000 Återbetalning av lån ±0 ±0 5000 Kalkylmässiga inkomster ±0 ±0 6000 Bidrag m.m. från EU ±0 ±0 7000 Avräkningar m.m. i anslutning till skattesystemet ±0 ±0 8000 Utgifter som redovisas som krediteringar på skattekonto ±0 ±0 Inkomster i statens budget 66 500 64 440 Nooshi Dadgostar (V) Andrea Andersson Tay (V) Samuel Gonzalez Westling (V) Tony Haddou (V) Lotta Johnsson Fornarve (V) Andreas Lennkvist Manriquez (V) Isabell Mixter (V) Vasiliki Tsouplaki (V) Ida Gabrielsson (V) [1] Swedbank Economic Outlook, augusti 2025. [2] Ibid. [3] Ibid. [4] Ibid. [5] RUT, dnr 2025:1092. [6] RUT, dnr 2023:671. [7] År 2006–2023 bygger på utfallsdata för AF:s förvaltningsanslag via ESV. 2024 är beslutad budget. Vid fastprisberäkning har KI:s statistik över arbetskostnader i staten använts som deflator. [8] Verbist, G. & Figari, F. (2014). The redistributive effect and progressivity of taxes revisited: An International Comparison across the European Union , EUROMOD Working Paper No. EM 6/14. Studien har 1999 och 2008 som jämförelseår. Med EU:s kärnländer avses de 15 länder som ingick i EU 1998. [9] SNS (2018). Konjunkturrådets rapport 2018, ”Kapitalbeskattningens förutsättningar”. [10] Ownershift (2019). ”Vem äger Sverige?” [11] Wilkinson, R. & Pickett, K. (2011). Jämlikhetsanden: därför är mer jämlika samhällen nästan alltid bättre samhällen . Karneval förlag. [12] Cingano, F. (2014). Trends in Income Inequality and its Impact on Economic Growth , OECD Social, Employment and Migration Working Paper. [13] SKR (2025). Ekonomirapporten maj 2025. [14] BP26 UO21 s. 47. [15] LO (2025). Arbetarhushållen – inte råd att förlora jobbet. LO-hushållens ekonomiska marginaler 2018–2025. [16] Svensk finanspolitik – Finanspolitiska rådets rapport 2024. [17] Hope, D. och Limberg, J. (2020). ”The Economic Consequences of Major Tax Cuts for the Rich”, London School of Economics. [18] ETC, Regeringen överdriver om bidrag – nästan ingen får 46 000. Publicerad den 30 september 2025. [19] Regeringen.se, En reform för att bryta bidragsberoendet och stärka Sverige. Publicerad den 17 september 2025. [20] SOU 2025:15 Stärkta drivkrafter och möjligheter för biståndsmottagare. [21] Socialtjänstlag (2025:400). [22] Regeringen.se, En reform för att bryta bidragsberoendet och stärka Sverige. Publicerad den 17 september 2025. [23] Prop. 2025/26:1 bilaga 4. [24] Energimyndigheten, Drivmedel 2024. [25] SVT Nyheter (29 augusti 2024). Här är siffrorna regeringen inte visar – riskerar missa klimatmålet. [26] Breugel (2023). National fiscal policy responses to the energy crisis. https://www.bruegel.org/dataset/national-policies-shield-consumers-rising-energy-prices. [27] Konkurrensverket (2022). Så arbetar Konkurrensverket för att vårda konkurrensen på livsmedelsmarknaden, artikel 20 dec. [28] Konkurrensverket (2024). Konkurrensverkets genomlysning av livsmedelsbranschen 2023–2024. [29] Konkurrensverket (2024). Konkurrensverkets genomlysning av livsmedelsbranschen 2023–2024. [30] https://www.vansterpartiet.se/wp-content/uploads/2023/11/lagstiftning-mot-overpriser-v231125.pdf. [31] Riksrevisionen (2018). Nedsatt moms på livsmedel – priseffekt, fördelningsprofil och kostnadseffektivitet (RiR 2018:25). [32] https://www.vansterpartiet.se/wp-content/uploads/2025/09/Presstraff-Matprisreglering-2025.pdf. [33] Riksbanken (2023). Finansiell stabilitet 2023:2. [34] https://www.vansterpartiet.se/nyheter/anvand-statens-bank-for-att-sanka-borantorna/. [35] https://www.vansterpartiet.se/nyheter/beskatta-bankernas-overvinster/. [36] https://www.vansterpartiet.se/sank-elkostnaderna-infor-sverigepriser/. [37] https://www.vansterpartiet.se/wp-content/uploads/2024/12/underlag_elnatsforslag_241217.pdf. [38] SOU 2024:38 Digitala fastighetsköp & Förköpsrätt vid fastighetstransaktioner. [39] Vårt förslag gör det möjligt att begära undantag för de bolag som kan visa att de gör betydande investeringar som motiverar högre avgifter. [40] Socialstyrelsen (2025). Vårdkapacitet i balans. [41] I genomsnitt under året per dag. [42] SKR (2025). Väntetider i vården. [43] Försvarsberedningen (2023). Kraftsamling, inriktningen av totalförsvaret och utformningen av det civila försvaret, Ds 2023:34. [44] Folkhälsomyndigheten (2019). Öppna jämförelser folkhälsa 2019. [45] Sveriges Apoteksförening (2025). Apotekspersonalens uppfattning om föreslagna förändringar i högkostnadsskyddet. [46] LO (2015). Klassamhällets dolda leende: LO:s åtgärdsprogram för en mer jämlik tandhälsa. [47] https://arbetet.se/2017/09/13/nattjobb-samre-for-tanderna/. [48] Enligt modellen för högkostnadsskydd täcker subventioneringen kostnader för ersättningsberättigad tandvård som högst motsvarar respektive åtgärds referenspris, vilket beslutas av TLV, alternativt vårdgivarens pris om detta är lägre. Högkostnadsskyddet beräknas enligt samma princip som för hälso- och sjukvården, alltså 0,025 gånger prisbasbeloppet avrundat nedåt till närmaste femtiotal kronor. [49] Vision (2023). Socialchefsrapporten 2023 – Man får det man betalar för. [50] Vision (2025). Socialchefsrapporten 2025 – En omställning med förhinder. [51] Socionomen (2024-01-24). Granskning: Socialtjänsten i gungning när budgeten krymper. [52] Skolinspektionen (2018). Förskolans kvalitet och måluppfyllelse. [53] Persson, Sven (2015). En likvärdig förskola för alla barn – innebörder och indikatorer. Stockholm: Vetenskapsrådet. [54] Inkomster som är avgiftsgrundande: lön/inkomst från eget företag, föräldrapenning, sjukpenning, arbetslöshetsersättning, pension och sjukbidrag. Inkomster som inte är avgiftsgrundande: försörjningsstöd (ekonomiskt bistånd), bostadsbidrag, barnbidrag och studiemedel (bidrag och lån). [55] Inkomster som är avgiftsgrundande: lön/inkomst från eget företag, föräldrapenning, sjukpenning, arbetslöshetsersättning, pension och sjukbidrag. Inkomster som inte är avgiftsgrundande: försörjningsstöd (ekonomiskt bistånd), bostadsbidrag, barnbidrag och studiemedel (bidrag och lån). [56] Se Vänsterpartiet (2024). Klimat, välfärd, framtidstro – Vänsterpartiets vårbudgetmotion 2024. [57] LO (2025). Arbetarhushållen – inte råd att förlora jobbet. LO-hushållens ekonomiska marginaler 2018–2025. [58] Materiell och social fattigdom är ett fattigdomsmått som används inom EU. För att anses leva i materiell och social fattigdom behöver man uppfylla minst 5 av 13 definierade krav, bl.a. sakna kontantmarginal, ha kommit efter med betalningar, inte ha råd med internet i bostaden, inte ha råd att laga en måltid med kött, kyckling, fisk eller vegetariskt alternativ varannan dag, inte ha råd med två par skor, inkl. vinterskor, och inte ha råd med nya kläder. SCB (2023-06-29). Att mäta fattigdom. [59] Uppfylla minst 7 av de 13 definierade krav som nämns ovan. [60] Kronofogden.se. [61] Rädda Barnen, Röda Korset, Hyresgästföreningen och Majblomman (2025). Barnfamiljers ekonomiska svårigheter 2025. [62] Försäkringskassan (2025). Barnhushållens ekonomi – Resultatindikatorer för den ekonomiska familjepolitiken 2025. [63] Swedbank (2025-04-25). Barnbidraget halkar efter – lägsta nivån på 50 år. [64] Copernicus Climate Change Service (C3S), Global Climate Highlights 2024. [65] Stockholms Handelskammare (2024). Den nya Natoekonomin– kraftigt ökade krav på vägar och järnvägar. [66] Ds 2023:34. [67] Svensk Kollektivtrafik/WSP (2017). Kollektivtrafikens samhällsnytta. [68] SOU 2023:18 Värdet av vinden. [69] Svenskt Vatten (2024). Omvärldsutblick mot 2035. [70] Naturvårdsverket, Fördjupad utvärdering av Sveriges miljömål 2023. [71] FN:s IPCC-rapport (2022). Att begränsa klimatförändringen. [72] IFAU, rapport 2024:9, Rusta och matcha – Vad händer hos privata leverantörer av arbetsmarknadsinsatser? [73] SKR, (2024), Erfarenheter från fyra år med Arbetsförmedlingens leverantörer. [74] Riksdagens utredningstjänst, dnr 2024:1084. [75] Ibid. [76] Konjunkturinstitutet (2019). ”Svenska skatter i internationell jämförelse”. [77] RUT, dnr 2025:762. [78] Ibid. [79] Reformen baserades på förslag i utredningen av Edin, Hansson och Lodin: ”Reformerad ägarbeskattning – effektivitet, prevention, legitimitet”, Finansdepartementet (2005). [80] Boendetjänsten kan jämföras med den hyra som betalas för boende i hyresbostad. [81] Den kommunala fastighetsavgiften har dock alla drag av en skatt. [82] https://www.regeringen.se/contentassets/26b57fd18c3d46e5addfab513b92a9d3/redovisning-av-skatteutgifter-2025-skr.-20242598.pdf. [83] Ibid. [84] Ibid. [85] Riksrevisionen (2020). Rutavdraget – konsekvenser av reformen, RiR 2020:2. [86] RUT, dnr 2025:743. [87] Beräkningen baseras på SCB:s lönestrukturstatistik för 2024, genomsnittslöner för undersköterskor inom äldreomsorgen m.m. Lönekostnaderna har räknats upp med en faktor 1,5 för att inkludera arbetsgivaravgifter, avtalsförsäkringar och avtalspensioner. [88] RUT, dnr 2025:699. [89] Egelbark, J. och Kaunitz, N. (2013). ”Sänkta arbetsgivaravgifter för unga”, IFAU Rapport 2013:26. [90] Se RUT, dnr 2025:1107. [91] Vilket stärker de offentliga finanserna med 560 mnkr 2026. [92] RUT, dnr 2025:745. [93] Vänsterpartiet omvandlar dagens rotavdrag till ett grönt rotavdrag, vilket beräknas stärka de offentliga finanserna med 6,2 mkr. [94] Beräknas stärka de offentliga finanserna med 1,82 mkr 2026 (RUT, dnr 2025:745). [95] Beräknas stärka de offentliga finanserna med cirka 0,5 mkr (RUT, dnr 2025:791).