Motion till riksdagen 2022/23:1854 av Sten Bergheden (M) Avgifter i äldreomsorgen Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över möjligheter och förutsättningar gällande avgifterna inom äldreomsorgen och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över möjligheter och förutsättningar gällande bostadstillägg och avgifter inom äldreomsorgen och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om hur man i högre grad kan beakta pensionärernas ekonomiska situation vid hanteringen av avgifter i äldreomsorgen och tillkännager detta för regeringen. Motivering Bland pensionärer med bostadstillägg har framkommit att för de som bor i särskilt boende är det ungefär en tredjedel som är berättigade till bostadstillägg. Men en stor del av bostadstillägget till dessa pensionärer når inte fram då kommunerna, när bostads ­ tillägg beviljats, tar ut högre kommunala avgifter för det särskilda boendet. På ett genomsnittligt utbetalat bostadstillägg i särskilt boende tar kommunerna i snitt hand om cirka två tredjedelar av summan, och pensionären behåller enbart en tredjedel. Det betyder att syftet med bostadstillägget till pensionärer således inte förefaller uppfyllas i de fall en pensionär bor på ett särskilt boende och får rätt till bostadstillägg. Varken för den enskilda pensionären eller för landets övriga skattebetalare kan detta förfarande uppfattas som rättvist eller transparent. Det finns också en risk att det leder till ökad byråkrati. Frågor uppstår dels kring om bostadstillägget ska fungera som en förstärkning av kommunernas finanser, dels kring om de förbehållsbelopp och avgiftsutrymmen som i dag tillämpas i sammanhanget är för restriktiva i förhållande till samhällets kostnads ­ utveckling. Oavsett om en pensionär i särskilt boende har bostadstillägg eller ej så kan den inkomst som återstår efter att olika avgifter är betalda ofta bli mycket liten, omkring 2 000 kronor. Detta räcker svårligen till vanliga utgifter såsom mobil, kläder, hårvård, fotvård och presenter till barn och barnbarn. Avgiftssystemet i äldreomsorgen riskerar att försätta pensionärer med pensionsnivåer upp till omkring genomsnittet i en för låg ekonomisk standard under den tid då de behöver samhällets omsorg som mest. Möjligheter och förutsättningar gällande avgifterna i äldreomsorgen bör ses över och hur bostadstilläggets syfte uppfylls i sammanhanget, där man tar hänsyn till pensionärernas ekonomiska situation. Sten Bergheden (M)

Motion till riksdagen 2023/24:2310 av Sten Bergheden (M) Rimliga avgifter inom äldreomsorgen Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över möjligheter och förutsättningar avseende avgifterna inom äldreomsorgen och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över möjligheter och förutsättningar rörande bostadstillägg och avgifter inom äldreomsorgen och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om möjligheten att i högre grad beakta pensionärernas ekonomiska situation vid hanteringen av avgifter i äldreomsorgen och tillkännager detta för regeringen. Motivering Det har framkommit att bland pensionärer som bor i särskilt boende är det ungefär en tredjedel som är berättigade till bostadstillägg. Men en stor del av bostadstillägget till dessa pensionärer når inte fram till de äldre människorna då kommunerna, när bostads ­ tillägg beviljats, tar ut högre kommunala avgifter för det särskilda boendet. På ett genomsnittligt utbetalat bostadstillägg i särskilt boende tar kommunerna hand om cirka två tredjedelar av summan, och pensionären behåller då enbart en tredjedel. Detta förfarande gör att syftet med bostadstillägget till pensionärer inte förefaller att uppfyllas i de fall en pensionär bor på ett särskilt boende och får rätt till bostadstillägg. Varken för den enskilda pensionären eller för landets övriga skattebetalare kan detta förfarande uppfattas som rättvist eller transparent. Det finns också en risk att det leder till ökad byråkrati. I sammanhanget uppstår även frågor dels kring om bostadstillägget ska fungera som en förstärkning av kommunernas finanser, dels kring om de förbehållsbelopp och avgiftsutrymmen som i dag tillämpas är för restriktiva i förhållande till samhällets kostnadsutveckling. Oavsett om en pensionär i särskilt boende har bostadstillägg eller ej så kan den inkomst som återstår efter att olika avgifter är betalda ofta bli mycket liten, omkring 2 000 kronor. Detta räcker svårligen till vanliga utgifter såsom mobil, kläder, hårvård, fotvård och presenter till barn och barnbarn. Avgiftssystemet i äldreomsorgen riskerar att försätta pensionärer med pensionsnivåer upp till omkring genomsnittet i en för låg ekonomisk standard under den tid då de behöver samhällets omsorg som mest. Därför bör möjligheter och förutsättningar gällande avgifterna i äldreomsorgen ses över, liksom hur bostadstilläggets syfte uppfylls i sammanhanget, där man bör ta större hänsyn till pensionärernas ekonomiska situation. Sten Bergheden (M)

Motion till riksdagen 2024/25:2782 av Sten Bergheden (M) Rimliga avgifter inom äldreomsorgen Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över möjligheterna och förutsättningarna avseende avgifterna inom äldreomsorgen och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över villkoren rörande bostadstillägg och avgifter inom äldreomsorgen och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om möjligheten att i högre utsträckning beakta pensionärernas ekonomiska situation vid hanteringen av avgifter i äldreomsorgen och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om möjligheten till en jämförelse och bedömning av hyresnivåerna inom äldreomsorgen och tillkännager detta för regeringen. Motivering Bland pensionärer som bor i särskilt boende har det visat sig att ungefär en tredjedel är berättigade till bostadstillägg. Men en stor del av bostadstillägget till dessa pensionärer når inte fram till de äldre människorna då kommunerna, när bostadstillägg beviljats, tar ut höga kommunala avgifter för det särskilda boendet. På ett genomsnittligt utbetalat bostadstillägg i särskilt boende tar kommunerna hand om cirka två tredjedelar av summan, och pensionären behåller då enbart en tredjedel. Det beskrivna förfaringssättet gör att syftet med bostadstillägget till pensionärer inte förefaller uppfyllas i de fall en pensionär bor på ett särskilt boende och får rätt till bostadstillägg. Varken för den enskilda pensionären eller för landets övriga skatte ­ betalare kan detta förfarande uppfattas som rättvist eller transparent. Det finns också en risk att det leder till ökad byråkrati. Således uppstår även frågor dels kring om bostadstillägget ska fungera som en förstärkning av kommunernas finanser, dels kring om de förbehållsbelopp och avgifts ­ utrymmen som i dag tillämpas är för restriktiva i förhållande till samhällets kostnads ­ utveckling. Oavsett om en pensionär i särskilt boende har bostadstillägg eller ej så kan den inkomst som återstår efter att olika avgifter är betalda ofta bli mycket liten, omkring 2 000 kronor. Detta räcker svårligen till vanliga utgifter såsom mobil, kläder, hårvård, fotvård och presenter till barn och barnbarn. Avgiftssystemet i äldreomsorgen riskerar att försätta pensionärer med pensionsnivåer upp till omkring genomsnittet i en för låg ekonomisk standard under den tid då de behöver samhällets omsorg som mest. Sammantaget bör därför möjligheter och förutsättningar gällande avgifterna i äldre ­ omsorgen ses över liksom hur bostadstilläggets syfte uppfylls i sammanhanget, där man bör ta större hänsyn till pensionärernas ekonomiska situation. Ytterligare en aspekt är att hyrorna i särskilda boenden är en stor utgiftspost för de pensionärer det gäller. Men när det gäller huruvida hyresnivåerna är rimliga eller ej saknas dessvärre tydliga uppgifter, bedömningar av hyresnivån i relation till boendets standard och hyrorna i kommunen i övrigt samt jämförelser mellan kommuner. Det finns exempel på att en lägenhet på 30 till 35 kvadratmeter i ett särskilt boende i en mindre svensk kommun kan kosta mellan 5 000 och 8 000 kronor. I sammanhanget kan nämnas att den maximala bostadskostnaden som ersätts i bostadstillägget ligger på 7 500 kronor och att medelhyran för en lägenhet med ett rum och i kök i Sverige år 2003 låg på 4 800 kronor enligt SCB. Hyrorna i särskilda boenden förefaller därför vara i högsta laget. Därtill saknas nationella data för hyrorna på särskilda boenden runt om i landet och i regel förekommer inte någon bedömning eller granskning kring huruvida hyresnivåerna på särskilda boenden är rimliga eller ej. Äldreomsorgen ska i första hand utgå från och finnas till för de äldre. Risken för att tvingas betala oskäliga hyres ­ kostnader bör minimeras. Socialstyrelsen bör därför få i uppdrag att samla in data på hyrorna i särskilda boenden i landets alla kommuner. Därtill bör möjligheten till en bedömning av rimligheten på hyresnivåerna i kommunerna göras. Sten Bergheden (M)

Motion till riksdagen 2025/26:2362 av Sten Bergheden (M) Översyn av avgifterna för äldreomsorgen Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om möjligheterna till en översyn av avgifterna inom äldreomsorgen och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över villkoren avseende bostadstillägg och avgifter inom äldreomsorgen och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om möjligheten att i högre grad ta hänsyn till pensionärernas ekonomiska situation vid hanteringen av avgifter i äldreomsorgen och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om möjligheten till en genomgång av hyresnivåerna inom äldreomsorgen och tillkännager detta för regeringen. Motivering Det har framkommit att bland pensionärer som bor på särskilt boende är ungefär en tredjedel berättigade till bostadstillägg. Men en stor del av bostadstillägget till dessa pensionärer når inte fram till de äldre. Anledningen är att kommunerna, när bostads ­ tillägg beviljats, tar ut högre avgifter för det särskilda boendet. På ett genomsnittligt utbetalat bostadstillägg i särskilt boende tar kommunerna hand om cirka två tredjedelar av summan, och pensionären behåller då enbart en tredjedel. Syftet med bostadstillägget är primärt att pensionärer med låg pension ska kunna efterfråga en bra bostad, inte att staten ska transferera ekonomiska resurser till kommunerna. Det ovan beskrivna förfarandet medför att syftet med bostadstillägget till pensionärer inte förefaller uppfyllas när en pensionär på särskilt boende får rätt till bostadstillägg. Varken för den enskilde pensionären eller för landets övriga skattebetalare kan det hela uppfattas som rättvist eller transparent. Det finns också en risk att det leder till ökad byråkrati. Det gör också att frågor uppstår dels kring om bostadstillägget ska fungera som en förstärkning av kommunernas finanser, dels kring om tillämpningen av förbehålls ­ belopp och avgiftsutrymme är för restriktiv i förhållande till samhällets kostnads ­ utveckling. Oavsett om en pensionär i särskilt boende har bostadstillägg eller ej så kan den inkomst som återstår efter att olika avgifter är betalda ofta bli mycket liten, omkring 2 500 kronor. Detta räcker svårligen till vanliga utgifter såsom för mobil, mediciner, kläder, tandvård, hårvård, glasögon, fotvård och presenter till barn och barnbarn. Avgiftssystemet i äldreomsorgen riskerar att försätta många pensionärer i en situation med låg ekonomisk standard under den tid då de behöver samhällets omsorg som mest. Sammanfattningsvis bör därför möjligheter och förutsättningar gällande avgifterna i äldreomsorgen ses över, liksom hur bostadstilläggets syfte uppfylls i sammanhanget, där större hänsyn bör tas till pensionärernas ekonomiska situation. En annan problematik är att hyrorna i särskilda boenden är en stor utgiftspost för de pensionärer det gäller. Men när det gäller hyresnivåernas rimlighet saknas dessvärre tydliga uppgifter, liksom att hyresnivån i relation till boendets standard och hyrorna i kommunen i övrigt sällan förekommer. En lägenhet på 30 till 35 kvadratmeter på ett särskilt boende i en mindre svensk kommun kan kosta mellan 5 000 och 9 000 kronor. I sammanhanget kan nämnas att den maximala bostadskostnaden som ersätts i bostads ­ tillägget ligger på 7 500 kronor och att medelhyran för en lägenhet med ett rum och i kök i Sverige år 2024 låg på 5 100 kronor, enligt SCB. Hyrorna på särskilda boenden förefaller därför vara i högsta laget. Men det saknas nationella data för hyrorna på särskilda boenden runt om i landet. Äldreomsorgen ska i första hand utgå ifrån och finnas till för de äldre; risken för att tvingas att betala oskäliga hyreskostnader bör minimeras. Socialstyrelsen bör därför övervägas att få i uppdrag att samla in data om hyrorna i särskilda boenden i landets alla kommuner. Därtill bör möjligheten till en bedömning av rimligheten i fråga om hyres ­ nivåerna i kommunerna ses över. Sten Bergheden (M)