Motion till riksdagen 2022/23:473 av Linnéa Wickman (S) Åtgärder för ett hållbart fiske Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att överväga fler åtgärder för ett hållbart fiske längs med ostkusten och tillkännager detta för regeringen. Motivering Längs Bottenhavets och Östersjöns kust sker ett hårt fisketryck från det storskaliga industrifisket med trålning. Under en lång tid har kustfiskare och länsstyrelser längs med ostkusten samstämmigt kunnat påvisa en mycket oroande och akut situation för strömmingen som har en central roll i ekosystemet. Genom analyser av fångster visas att samtidigt som industrifisket rapporterat in en extrem ökning av fångster de senaste 20 åren, har fångsterna för de lokala småskaliga yrkesfiskarna minskat markant. Analyserna visar även att storleken och medelvikten på strömmingen blivit allt lägre, vilket gör att en mycket stor andel av strömmingen i dessa havsområden numera är för liten för att kunna användas som livsmedel. Det drabbar sär ­ skilt den småskaliga lokala fiskenäringen medan fångsterna från det storskaliga industri ­ ella fisket mals ner till fiskmjöl i andra länder. Om fisketrycket är för högt så sker också en stark selektion mot att könsmognaden sker vid en mindre storlek. Sammantaget är detta tydliga signaler på att överfiske pågår, vilket kan ge mångårigt negativa eller helt irreversibla konsekvenser. Bristen på större strömming får konsekvenser för hela det marina ekosystemet och riskerar att slå ut den småskaliga och kustnära fiskerinäringen, vilket går tvärt emot våra miljömål om en levande kust och skärgård och hav i balans. Detta motverkar även våra nationella mål i livsmedelsstrategin om att fisk skall vara en viktig råvara och resurs där man genom att öka förädlingsvärdet i livsmedelskedjan skapar arbetstillfällen i vårt land. Skyndsamma förvaltningsåtgärder behöver införas för att bromsa den akuta situa ­ tionen. Åtgärder för att trygga strömmingsbeståndet som utflyttad trålgräns behöver kompletteras med akuta insatser som fredningsområden eller fiskefria områden där industrifisket idag fiskar alltför hårt på samlade strömmingsstim. Detta behöver ske i kombination med sänkta fiskekvoter för att inte fisket skall flytta till närliggande om ­ råden så effekten blir att kraftigt minska fisketrycket och fiskbestånden kan återhämta sig. Särskilt i Södra Bottenhavet där trålningsfisket redan bedrivs utanför trålgränsen är ytterligare åtgärder av största vikt. Utöver omedelbara skyddsåtgärder bör en översyn göras på flera kunskapsområden. Dels av hur dagens pelagiska fiske, som i Bottenhavet sker mycket bottennära eller som bottentrålning, påverkar och vilka effekter bottentrålningen ger i havsmiljön, men även av hela förvaltningsmodellen för strömming inom ramen för EU:s gemensamma fiskeri ­ politik. Detta för att säkerställa en ekosystembaserad förvaltning och ett långsiktigt hållbart fiske. En viktig del i systemet för bedömning av storleken på fiskekvoterna är Internationella havsforskningsrådets (ICES) rådgivning. Men det vetenskapliga underlaget har visat sig bristfälligt då det långvariga fisketryckets påverkan på strömmingens ålders- och storleksstruktur inte inkluderas som en del av beslutsunderlaget. Detta faktaunderlag avseende storleksstruktur är en självklar del när det gäller en del andra fiskarter och är nödvändigt för att säkerställa att inte stor strömming försvinner till skada för såväl eko ­ systemet som det småskaliga kustfisket. Behov finns även av att öka kunskapen om olika regionala, genetiskt skilda ström ­ mingsbestånd. Man bör vid fastställande av fiskekvoter ta större hänsyn till att varje fiskbestånd bör förvaltas efter egen bärkraft. Detta görs idag vad gäller laxförvaltning. I annat fall kan exempelvis lokala, storväxta strömmingsbestånd utrotas genom hårt fisketryck på ett blandbestånd med flera olika unika populationer. Världsnaturfonden WWF har nyligen i en rapport (Living planet rapport 2022) larmat om att krisen för den biologiska mångfalden i världen är värre än någonsin. Populationen av vilda ryggradsdjur har minskat med i snitt 69 procent på cirka 50 år. För att säkerställa att svaga, unika strömmingsbestånd inte går samma öde till mötes bör åtgärder vidtas som bidrar till en långsiktigt hållbar fiskeförvaltning som låter fiskbestånd ­ en återhämta sig och stärker den biologiska mångfalden. Linnéa Wickman (S)

Motion till riksdagen 2023/24:1496 av Linnéa Wickman m.fl. (S) Stärkt småskaligt och hållbart fiske Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att överväga fler åtgärder för ett hållbart fiske längs med ostkusten och tillkännager detta för regeringen. Motivering Längs Bottenhavets och Östersjöns kust sker ett hårt fisketryck på strömming från det storskaliga industrifisket med trålning. Under en lång tid har kustfiskare och läns ­ styrelser längs med ostkusten samstämmigt kunnat påvisa en mycket oroande och på senare tid akut situation för strömmingen. De senaste 20 åren har fångsterna för de småskaliga lokala yrkesfiskarna minskat markant samtidigt som industrifisket har rapporterat in en extrem ökning av fångster. Under de senaste åren har både storleken och medelvikten på strömmingen blivit allt lägre, till en situation där det idag nästan är omöjligt att fånga stor strömming vissa kuststräckor. Det drabbar den småskaliga fiskeri ­ näringen särskilt hårt som använder strömmingen som matfisk, till skillnad från det stor ­ skaliga industrifisket där fångsterna till stor del mals ner till fiskmjöl till laxodlingar och minkuppfödning. Om inte tillräckliga förvaltningsåtgärder vidtas skyndsamt kan det ge helt irreversibla konsekvenser för arten, för hela det marina ekosystemet och för den småskaliga fiskerinäringen. Åtgärder för att trygga strömmingsbeståndet som utflyttad trålgräns, ett uppdrag som gavs tills Havs- och vattenmyndigheten av den dåvarande socialdemokratiska regeringen, behöver kompletteras med akuta insatser som fredningsområden eller fiske ­ fria områden där industrifisket idag fiskar alltför hårt på samlade strömmingsstim. Detta är särskilt betydelsefullt i Södra Bottenhavet där trålningsfisket redan bedrivs utanför trål ­ gränsen. Samtidigt är det avgörande att kombinera skarpa åtgärder som fiskestopp på sill och strömming med ett undantag för det småskaliga och kustnära yrkesfisket. I för ­ hållande till industrifisket utgör uttaget av fisk från det småskaliga kustfisket en minimal del, samtidigt som den typen av fiske bidrar till den inhemska och lokala livsmedelspro ­ duktionen, något som är viktigt såväl ur beredskapsperspektiv som i livsmedelsstrategin där fisk ses som en viktig råvara och resurs där ökat förädlingsvärde i livsmedelskedjan bidrar till fler arbetstillfällen. För att komma tillrätta med den omfattande felrapportering av fångster som Havs- och vattenmyndigheten larmat om, särskilt från det storskaliga industrifisket, krävs också en översyn av området för fiskerikontroll. Utvärderingar visar att faktiska fångster i princip alltid är större än vad som rapporteras in. Den egentliga fördelningen mellan arterna skarpsill och strömming rapporteras inte heller korrekt, utan påfallande ofta på det sätt som gynnar ”rapportören” vad gäller kvoter av de två arterna ifråga. För den som systematiskt felrapporterar fångster är kostnaden idag försumbar. Detta är mycket allvarligt och leder inte bara till osund konkurrens utan också till helt felaktig och osäker kunskap om hur mycket fisk som tas upp, vilka åtgärder som behöver vidtas för att säkerställa livskraftiga bestånd och hur stora fiskekvoter som ska tillåtas. Problemet med felrapportering har också bäring på frågan om vilket uttag av strömming som godkänns som bifångst i samband med skarpsillsfiske. I en situation där akuta skydds ­ åtgärder införs för strömmingsfisket behöver också frågan om godkända bifångster i samband med skarpsillsfiske adresseras. Utöver detta behöver en översyn göras på fler områden inom fiskeripolitiken, dels av hur dagens pelagiska fiske, som i Bottenhavet sker mycket bottennära eller som bottentrålning, påverkar och vilka effekter det ger i havsmiljön, dels av hur det veten ­ skapliga underlaget som Ices, Internationella havsforskningsrådet, använder till sina bedömningar kan bli mer heltäckande vad gäller påverkan i ekosystemet, samt hur hela förvaltningsmodellen för strömming inom ramen för EU:s gemensamma fiskeripolitik kan säkerställa en ekosystembaserad förvaltning. Bristen på större strömming har en starkt negativ påverkan såväl i havets ekosystem som för de bygder som fått se antalet småskaliga yrkesfiskare minska. Det går också på tvärs med våra miljömål om en levande kust och skärgård och hav i balans. Då behöver överfisket stoppas så att bestånden kan återhämta sig och åtgärder vidtas inom stora delar av fiskeripolitiken. Linnéa Wickman (S) Jim Svensk Larm (S) Sanne Lennström (S)