Motion till riksdagen 2023/24:2223 av Ann-Sofie Lifvenhage (M) Prioritering av brottsoffret Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över regelverket för brottsskadeersättning så att brottsofferperspektivet betonas och att utreda om den av domstol fastställda ersättningen kan betalas ut genom Brottsoffermyndigheten utan att brottsoffret själv måste agera, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Motivering Brottsoffer tilldöms olika typer av ersättningar av tingsrätten. Det kan vara ersättning för personskada, sakskada eller sveda och värk. Den som har utsatts för någon typ av brott får yrka på vilken ersättning han/hon kräver och åklagaren är behjälplig med att framföra kravet till domstolen, som fastställer det belopp som bedöms skäligt. Därmed borde brottsoffret kunna räkna med att få det utdömda skadeståndet. Så enkelt är det emellertid inte, utan det krävs att han/hon agerar själv. Tre instanser kan behöva kontaktas: Brottsoffermyndigheten, Kronofogden och försäkringsbolag. Brottsoffermyndigheten gör sin egen bedömning av ersättningens storlek och kommer ofta fram till ett lägre belopp än domstolen. Kronofogden kan hjälpa till att driva in beloppet från den dömde, som ofta varken kan eller vill betala. I värsta fall kan brottsoffret själv behöva kontakta den dömde för att kräva den del av ersättningen som Brottsoffermyndigheten inte betalar. Det är rimligt att tycka att ett brottsoffer borde vara garanterad att få den ersättning som domstolen fastställer utan att själv behöva agera. Det är inte rätt att den som blivit utsatt för brott eller så drastiskt som är anhörig till någon som mist livet, själv ska behöva kontakta förövaren för att få ut den ersättning domstolen fastställt. Här krävs en förändrad attityd till brottsoffer och ett system som ger rimlig möjlighet till ersättning. Ann-Sofie Lifvenhage (M)

Motion till riksdagen 2024/25:2918 av Ann-Sofie Lifvenhage (M) Brottsoffret i fokus Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att överväga att se över regelverket för brottsskadeersättning så att brottsofferperspektivet betonas och att överväga att utreda om den av domstol fastställda ersättningen kan betalas ut genom Brottsoffermyndigheten utan att brottsoffret självt måste agera, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Motivering Brottsoffer tilldöms olika typer av ersättningar av tingsrätten. Det kan vara ersättning för personskada, sakskada eller sveda och värk. Den som har utsatts för någon typ av brott får yrka på vilken ersättning han/hon kräver och åklagaren är behjälplig med att framföra kravet till domstolen, som fastställer det belopp som bedöms skäligt. Därmed borde brottsoffret kunna räkna med att få det utdömda skadeståndet. Så enkelt är det emellertid inte, utan det krävs att han/hon agerar själv. Tre instanser kan behöva kontaktas: Brottsoffermyndigheten, Kronofogden och försäkringsbolag. Brottsoffermyndigheten gör sin egen bedömning av ersättningens storlek och kommer ofta fram till ett lägre belopp än domstolen, Kronofogden kan hjälpa till att driva in beloppet från den dömde, som ofta varken kan eller vill betala. I värsta fall kan brottsoffret själv behöva kontakta den dömde för att kräva den del av ersättningen som Brottsoffermyndigheten inte betalar. Det är rimligt att tycka att ett brottsoffer borde vara garanterat att få den ersättning som domstolen fastställer utan att själv behöva agera. Det är inte mänskligt att den som blivit utsatt för brott eller så drastiskt som är anhörig till någon som mist livet, själv ska behöva kontakta förövaren för att få ut den ersättning domstol fastställt. Därför bör en utredning av hur en ökad möjlighet att få ut sin tilldelade brottsskadeersättning övervägas. Ann-Sofie Lifvenhage (M)

Motion till riksdagen 2025/26:2281 av Ann-Sofie Lifvenhage (M) Brottsoffret i fokus Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över möjligheten till ett regelverk för brottsskadeersättning så att brottsofferperspektivet betonas och att utreda om den av domstol fastställda ersättningen kan betalas ut genom Brottsoffermyndigheten utan att brottsoffret själv måste agera, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Motivering Brottsoffer tilldöms olika typer av ersättningar av tingsrätten. Det kan vara ersättning för personskada, sakskada eller sveda och värk. Den som har utsatts för någon typ av brott får yrka på vilken ersättning han/hon kräver och åklagaren är behjälplig med att framföra kravet till domstolen, som fastställer det belopp som bedöms skäligt. Därmed borde brottsoffret kunna räkna med att få det utdömda skadeståndet. Så enkelt är det emellertid inte utan det krävs att han/hon agerar själv. Tre instanser kan behöva kontaktas: Brottsoffermyndigheten, Kronofogden och försäkringsbolag. Brottsoffermyndigheten gör sin egen bedömning av ersättningens storlek och kommer ofta fram till ett lägre belopp än domstolen. Kronofogden kan hjälpa till att driva in beloppet från den dömde, som ofta varken kan eller vill betala. I värsta fall kan brottsoffret själv behöva kontakta den dömde för att kräva den del av ersättningen som Brottsoffermyndigheten inte betalar. Det är rimligt att tycka att ett brottsoffer borde vara garanterat att få den ersättning som domstolen fastställer utan att själv behöva agera. Det är inte rimligt att den som blivit utsatt för brott eller som är anhörig till någon som mist livet själv ska behöva kontakta förövaren för att få ut den ersättning som en domstol fastställt. Här krävs en förändrad attityd till brottsoffer och ett system som ger rimlig möjlighet till ersättning. Ann-Sofie Lifvenhage (M)

Motion till riksdagen 2025/26:2446 av Ann-Sofie Lifvenhage (M) System för brottsskadeersättningar Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att överväga att se över hur brottsskadeersättningar hanteras i gällande regelverk i syfte att säkerställa att brottsofferperspektivet betonas och tillkännager detta för regeringen. Motivering Brottsoffer tilldöms olika typer av ersättningar av tingsrätten. Det kan vara ersättning för personskada, sakskada eller sveda och värk. Den som har utsatts för någon typ av brott får yrka på vilken ersättning han/hon kräver och åklagaren är behjälplig med att framföra kravet till domstolen, som fastställer det belopp som bedöms skäligt. Därmed borde brottsoffret kunna räkna med att få det utdömda skadeståndet. Så enkelt är det emellertid inte, utan det krävs att han/hon agerar själv. Tre instanser kan behöva kontaktas: Brottsoffermyndigheten, Kronofogden och försäkringsbolag. Brottsoffermyndigheten gör sin egen bedömning av ersättningens storlek och kommer ofta fram till ett lägre belopp än domstolen. Kronofogden kan hjälpa till att driva in beloppet från den dömde, som ofta varken kan eller vill betala. I värsta fall kan brottsoffret själv behöva kontakta den dömde för att kräva den del av ersättningen som Brottsoffermyndigheten inte betalar. Det är rimligt att tycka att ett brottsoffer borde vara garanterat att få den ersättning som domstolen fastställer utan att själv behöva agera. Det är inte rimligt att den som blivit utsatt för brott eller den som är anhörig till någon som mist livet själv ska behöva kontakta förövaren för att få ut den ersättning domstol fastställt. Därför bör det finnas bättre möjligheter att få ut sin tilldelade brottsskadeersättning. Ann-Sofie Lifvenhage (M)