Motion till riksdagen 2022/23:2088 av Ulrika Westerlund m.fl. (MP) Förbättringar i den personliga assistansen Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om riksdagens beslut om att se de grundläggande behoven i sin helhet och att ge tilläggsuppdrag till huvudmannaskapsutredningen och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda hur lagstiftningen som reglerar personlig assistans kan moderniseras för att ligga i linje med FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda 65-årsgränsen för personlig assistans och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att de tidigare tvåårskontrollerna för assistansersättning behöver en ny lösning och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att öka schablonersättningen och tillkännager detta för regeringen. Motivering Den personliga assistansen är en viktig frihetsreform som ger personer med omfattande och långvariga funktionsnedsättningar möjlighet till självbestämmande. Det är snart 30 år sedan rätten till personlig assistans klubbades igenom av riksdagen och mycket har hänt sedan dess. Personlig assistans är numera också en rättighet enligt artikel 19 i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Sverige ratificerade konventionen 2007, men det är fortfarande outrett om Sverige behöver göra något för att uppfylla konventionen. Miljöpartiet anser därför att en ny utredning behöver tillsättas med syftet att undersöka hur väl LSS och lagstiftningen kring personlig assistans upp ­ fyller konventionen, och vid behov ge förslag på hur en moderniserad lagstiftning, som går i linje med konventionen, kan se ut. Som ett första steg måste dock Sverige se till att rätta till problemen med den nuvarande lagstiftningen. 2009 kom en dom från högsta förvaltningsdomstolen (RÅ 2009 ref. 57) som urholkat rätten till personlig assistans. Detta kan inte annat än anses stå i strid med konventionen. Domstolen menade att enbart den del av hjälpbehovet som är av ”mycket privat och av integritetskänslig karaktär” kan ligga till grund för beräkningen av en persons grundläggande behov. Detta har lett till att färre beviljas personlig assistans, att fler förlorar sin assistans vid omprövning och att behovsbedöm ­ ningarna har blivit allt mer närgångna och integritetskränkande. En del har gjorts för att komma tillrätta med problemen, bland annat räknas numera tiden för assistans med andning och sondmatning i sin helhet, men det räcker inte. Problemen med behovs ­ bedömningen finns kvar och det är oerhört angeläget att de snarast rättas till. De brister som finns i regelverket i dag och som skiljer sig från de tankar som fanns med lagen från början drabbar människor dagligen. En förändring behöver verkligen ske skyndsamt. Ge tilläggsuppdrag till huvudmannaskapsutredningen Just nu pågår en utredning om huvudmannaskapet inom personlig assistans som ska redovisas i mars 2023. Behovsbedömningen är tätt kopplad till detta. I dagens system, där huvudmannaskapet är delat, är bedömningen avgörande för om en person får assistans ­ ersättning från staten eller personlig assistans enligt LSS (kommunen). Med ett enat huvudmannaskap kommer det istället vara avgörande för om en person överhuvudtaget uppnår rätten till personlig assistans. Att se över båda delarna samtidigt ser vi därför som högst angeläget. I mars 2022 tillkännagav därför riksdagen till regeringen att ett tilläggsdirektiv ska ges till huvudmannaskapsutredningen att även utreda förslag som gör att samtliga hjälp ­ moment för alla grundläggande behov ger rätt till personlig assistans. Den dåvarande regeringen gick inte vidare med tillkännagivandet under mandatperioden. Miljöpartiet anser det angeläget att den nya regeringen snarast säkerställer att riksdagens vilja hörsammas. Det är högst angeläget att ta vara på det tidsfönster som nu finns och tillvarata den upparbetade kompetens som finns inom utredningen. Utred 65-årsgränsen På senare tid har det blivit alltmer uppenbart att den 65-årsgräns som finns för att bli prövad för personlig assistans behöver ses över. I den mån man tänker sig att regeln är kopplad till arbete är frågan förlegad eftersom pensionsåldern höjs i flera steg. Men även på andra sätt är gränsen inte rimlig. Målet om att den enskilde får möjlighet att leva som andra kan helt enkelt inte vara slut vid 65 år. Vi anser att regeringen bör låta se över frågan om åldersgränsen i assistansen. De tidigare tvåårskontrollerna behöver få en ny lösning Att de tidigare tvåårsomprövningarna av statlig assistansersättning stoppades i april 2018 var viktigt och det var något vi i Miljöpartiet medverkade till. Men nu har det uppstått en ny typ av problematik. Försäkringskassan ska göra en ny prövning om det föreligger väsentligt ändrade förhållanden, men vad detta egentligen betyder är oklart. Ibland gör Försäkringskassan nya bedömningar och drar in redan utbetald assistansersättning när man anser att den enskilde eller anordnaren borde ha anmält ett visst tillstånd trots att det varken är något som varit självklart för den enskilde eller anordnaren. Funktions ­ rättsrörelsen beskriver läget som allt annat än bra och situationen skapar en stor oro för den enskilde, men även för personliga assistenter. Vi ser därmed hur en potentiell osäker ­ het och misstänksamhet har smugit sig in i systemet som är djupt olycklig. Självklart ska fusk stävjas, men det måste ske på ett sätt så att det inte drabbar alla enskilda människor i behov av assistans, vilket dagens tillämpning riskerar att göra. Från funktionsrättshåll finns förslag på förändringar, till exempel föreslår IFA, Intressegruppen för assistans ­ berättigade, att skrivningen behöver ändras till att omprövning ska göras endast vid väsentligt minskade behov. Samt att ändring inte ska ske retroaktivt så länge det inte har funnits ett brottsligt uppsåt och felaktiga uppgifter. De anser också att man bör införa enklare uppföljning av besluten och att intervallet kan vara individuellt anpassat beroende på personens situation och funktionsnedsättning. Vi ser också dessa som bra förslag och det är angeläget att regeringen i nära samverkan med funktionsrättsorganisationer säkerställer ett nytt fungerande system. Höj schablonen för personlig assistans För att assistans ska fungera på ett bra sätt behöver arbetsvillkoren för att vara personlig assistent vara tillräckligt bra. Många assistansbolag larmar nu om att de låga upp ­ skriv ­ ning ­ arna håller på att utarma deras möjligheter att rekrytera och behålla assistenter och att bedriva ett seriöst arbete. När uppskrivningen bara görs med 1,5 procent som föreslås ligger det under de kollektivavtalade lönehöjningarna och nivån utarmas år från år. Schablonens nivå handlar om vilka löner man kan ge, att kunna värdera medarbetare med lång erfarenhet och kompetens när det är viktigt, ge handledning, utbildning m.m. Om utrymmet blir allt snävare är risken stor att seriösa företag slås ut och de mindre nogräknade återstår. Därför är schablonnivån i sig viktigt för en väl fungerande och seriös sektor. Nivån på 1,5 procents uppskrivning är helt enkelt för låg och vi vill att den höjs. Vi anser också att regeringen snarast bör återkomma med förslag på en långsiktig, stabil och förutsägbar modell för uppskrivning av assistansersättningen framöver. Ulrika Westerlund (MP) Nicklas Attefjord (MP) Amanda Lind (MP) Annika Hirvonen (MP)

Motion till riksdagen 2023/24:1882 av Ulrika Westerlund m.fl. (MP) Förstärkt personlig assistans Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda hur lagstiftningen som reglerar personlig assistans kan moderniseras för att ligga i linje med FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att tillsätta en utredning om att göra funktionsrättskonventionen till svensk lag och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att vidta åtgärder så att de grundläggande behoven bedöms i sin helhet, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att gå vidare med förslagen från huvudmannaskapsutredningen om att flytta över ansvaret för all personlig assistans till staten och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda 65-årsgränsen för personlig assistans och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att höja assistansersättningen med 5 procent och se över uppräkningsmodellen och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att uppdra till regeringen att skyndsamt vidta åtgärder mot de nyligen uppkomna försämringarna i tillgången till personlig assistans, bland annat vad gäller barns tillgång till personlig assistans och vad gäller vilka som bedöms komma i fråga för personlig assistans, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att tillsätta en LSS-inspektion och tillkännager detta för regeringen. Personlig assistans är en frihetsreform som måste återupprättas Den personliga assistansen är en viktig frihetsreform som ger personer med omfattande och långvariga funktionsnedsättningar möjlighet till självbestämmande. Det är snart 25 år sedan rätten till personlig assistans klubbades igenom av riksdagen och mycket har hänt sedan dess. Personlig assistans är numera också en rättighet enligt artikel 19 i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Sverige ratificerade konventionen 2007, men det är fortfarande outrett om Sverige behöver göra något för att uppfylla konventionen. Miljöpartiet anser därför att en ny utredning behöver till ­ sättas med syftet att undersöka hur väl LSS och lagstiftningen kring personlig assistans uppfyller konventionen, och vid behov ge förslag på hur en moderniserad lagstiftning, som går i linje med konventionen, kan se ut. Det borde också utredas hur hela konven ­ tionen kan bli svensk lag. Säkra tillgången till personlig assistans och ta vidare förslagen från huvudmannaskapsutredningen Som ett första steg måste dock Sverige se till att rätta till problemen med den nuvarande lagstiftningen. 2009 kom en dom från Högsta förvaltningsdomstolen (RÅ 2009 ref. 57) som urholkat rätten till personlig assistans. Detta kan inte annat än anses stå i strid med konventionen. Domstolen menade att enbart den del av hjälpbehovet som är av ”mycket privat och av integritetskänslig karaktär” kan ligga till grund för beräkningen av en persons grundläggande behov. Detta har lett till att färre beviljas personlig assistans, att fler förlorar sin assistans vid omprövning och att behovsbedömningarna har blivit allt mer närgångna och integritetskränkande. En del har gjorts för att komma tillrätta med problemen, bland annat räknas numera tiden för assistans med andning och sond ­ matning i sin helhet, men det räcker inte. Problemen med behovsbedömningen finns kvar och det är oerhört angeläget att de snarast rättas till. Alla grundläggande behov måste ses i sin helhet, samtliga hjälpmoment för grundläggande behov ska ge rätt till personlig assistans. De brister som finns i regelverket i dag och som skiljer sig från de tankar som fanns med lagen från början drabbar människor dagligen. En förändring behöver verkligen ske skyndsamt. I mars 2023 kom betänkandet Ett statligt huvudmannaskap för personlig assistans (SOU 2023:9). Utredningen föreslår bland annat att staten genom Försäkringskassan ska ha ett samlat huvudmannaskap för beslut om och finansiering av insatsen personlig assistans. Miljöpartiet instämmer i det förslaget och vill se det tas vidare så snart som möjligt. Behovsbedömningen är tätt kopplad till överförandet av ansvaret för all assistans till staten. I dagens system, där huvudmannaskapet är delat, är bedömningen avgörande för om en person får assistansersättning från staten eller personlig assistans enligt LSS (kommunen). Med ett enat huvudmannaskap kommer det istället vara avgörande för om en person överhuvudtaget uppnår rätten till personlig assistans. Förra året motionerade vi om att ge ett tilläggsdirektiv till utredningen om behovsbedömningen, men när detta nu inte hände vill vi att de båda frågorna fortsatt ändå hanteras gemensamt i den fortsatta behandlingen. Utred 65-årsgränsen På senare tid har det blivit alltmer uppenbart att den 65-årsgräns som finns för att bli prövad för personlig assistans behöver ses över. I den mån man tänker sig att regeln är kopplad till arbete är frågan förlegad eftersom pensionsåldern höjts i flera steg. Men även på andra sätt är gränsen inte rimlig. Målet om att den enskilde får möjlighet att leva som andra måste kunna gälla också om behovet uppstår efter 65 års ålder. Vi anser att regeringen bör låta se över frågan om åldersgränsen i assistansen. Höj assistansersättningen Under lång tid har assistansersättningen urholkats. Detta har lett till stora svårigheter med att rekrytera assistenter. Lönen blir helt enkelt för låg för att kvalificerade personer ska välja att arbeta som personlig assistent istället för något annat yrke de skulle kunna välja. Ersättningen måste höjas och uppräkningsmodellen ses över. I ett första steg vill Miljöpartiet höja assistansersättningen med 5 procent. Säkra tillgången till personlig assistans I maj 2021 kom utredningen Stärkt rätt till personlig assistans – Ökad rättssäkerhet för barn, fler grundläggande behov och tryggare sjukvårdande insatser (SOU 2021:37). Förslagen i utredningen syftade bland annat till att smalna av föräldraansvaret vid bedömningen av barns rätt till personlig assistans och att stärka rätten till personlig assistans för stöd vid egenvårdsinsatser. Förhoppningarna från funktionsrättsrörelsen på att detta skulle leda till att fler fick rätt till personlig assistans och att fler barn skulle få fler timmar var stora. Dessa förhoppningar har kommit på skam. I en artikel publicerad på sajten Assistanskoll redogörs för utvecklingen. Det syns en tydlig minskning av antalet assistansberättigade sedan 2015 och de förväntningar som fanns på en ökning med cirka 2 000 personer till följd av förslagen i utredningen har ännu inte kunnat ses, trots att lagändringarna genomfördes i januari 2023. Regeringen borde snarast initiera en översyn för att komma tillrätta med problemen i tillämpningen hos Försäkringskassan. Tillämpningen av avdraget för föräldraansvar har också fått mycket kritik. Enligt bland andra föreningen JAG har förändringen lett till att Försäkringskassan gör ”dubbla avdrag” istället för det enkla schablonavdrag baserat på ålder som var avsikten. Effekten är att barn som behöver personlig assistans får färre timmar än tidigare. Detta måste ses över och åtgärdas så snart som möjligt – antingen genom att förordningen med bilagor ses över eller genom att en mindre lagändring genomförs skyndsamt. Ett snabbt agerande är centralt. Tillsätt en LSS-inspektion Tillsynen av LSS-verksamheter har genomgått stora förändringar de senaste 10 åren. År 2010 fördes tillsynsansvaret över från länsstyrelserna till Socialstyrelsen. År 2013 gick ansvaret vidare till den då nyinrättade myndigheten Inspektionen för vård och omsorg, Ivo. Tre år senare, 2016, minskade anslaget till myndigheten kraftigt. Idag är tillsynsbehovet för LSS-verksamheter långt större än vad Ivo klarar av att möta, vilket bland annat har påpekats av Riksförbundet FUB. Antalet lex Sarah-anmälningar och klagomål om brister från privatpersoner ökar stadigt samtidigt som myndigheten inte är skyldig att utreda anmälningar från privatpersoner. En LSS-inspektion skulle kunna utreda anmälningar från privatpersoner, förhindra felaktigt användande av tvångs- och begränsningsåtgärder i LSS-verksamheter, utöva tillsyn över kommunernas tillämpning av LSS, stötta enskilda som inte får sina rättig ­ heter enligt LSS tillgodosedda, minska antalet ej verkställda beslut enligt LSS och ge ökad rättssäkerhet för enskilda. Ulrika Westerlund (MP) Camilla Hansén (MP) Jacob Risberg (MP) Annika Hirvonen (MP)

Motion till riksdagen 2024/25:3054 av Ulrika Westerlund m.fl. (MP) Förstärkt personlig assistans Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att i ett första steg höja assistansersättningen, det s.k. schablonbeloppet, med 5 procent samt utreda hur uppräkningsmodellen ska kunna indexregleras så att den bättre tar hänsyn till faktiska kostnader och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att vidta åtgärder så att de grundläggande behoven bedöms i sin helhet och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att så snart åtgärderna om behovsbedömningen är avklarade gå vidare med förslagen från huvudmannaskapsutredningen om att flytta över ansvaret för all personlig assistans till staten och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda 65-årsgränsen för personlig assistans och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att vidta åtgärder för att säkerställa att tillgången till insatser enligt LSS är jämställd och jämlik och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att säkerställa att alla barn som är i behov av assistans har tillgång till denna, också under skoltid, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att säkerställa tillgången till assistans också vid sjukhusvistelser och på daglig verksamhet och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att uppdra till regeringen att skyndsamt vidta åtgärder mot de uppkomna försämringarna i tillgången till personlig assistans, bl.a. vad gäller barns tillgång till personlig assistans och vilka som bedöms komma i fråga för personlig assistans, och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att tillsätta en LSS-inspektion och tillkännager detta för regeringen. Motivering I år fyller lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS, 30 år. Det har uppmärksammats under året av de organisationer som arbetar för rättigheter för människor med funktionsnedsättningar. Reformen är verkligen värd att fira – den var en revolution för många människor och möjliggjorde självständigare och friare liv. Därför har det varit med blandade känslor som jubileet har uppmärksammats. Under åren som gått sedan 1994 har den ursprungliga intentionen med lagen urholkats och många upplever inte längre att lagens status som en rättighetslag finns kvar. Fokus har istället hamnat på att minska kostnader och på senare tid också på att bekämpa ”fusket”. Naturligtvis ska välfärdskriminalitet bekämpas, men rätten till assistans måste också upprättas och respekteras. Assistansanvändare ska inte behöva leva med en ständig rädsla för att assistanstimmar ska försvinna och livet slås omkull – och det måste vara praktiskt möjligt att rekrytera assistenter och erbjuda löne- och karriärsutveckling. För att säkra rätten till assistans föreslår vi ett antal reformer. Höj assistansersättningen I juni riktade riksdagen två tillkännagivanden på funktionsrättsområdet till regeringen. Den ena gällde just assistansersättningen och byggde bland annat på en motion från Miljöpartiet. Riksdagen ville se två åtgärder gällande schablonbeloppet för assistans ­ ersättning: regeringen bör årligen redovisa hur beloppet har räknats fram, samt snarast tillsätta en utredning med målet att ta fram en långsiktigt hållbar finansieringsmodell för assistansersättningen som bättre tar hänsyn till olika utförares faktiska kostnader. Miljöpartiet gläds åt dessa tillkännagivanden och ser nu fram emot att få se regeringen agera på dem i närtid. I augusti i år skrev Intressegruppen för assistansberättigade, IfA, till finansministern gällande assistansersättningen. Bland annat framfördes följande: ”Härmed vill Intresse ­ gruppen för Assistansberättigade (IfA) tillskriva dig angående nivån på assistans ­ ersättningen. Kortfattat: Den måste höjas. Vi som är i behov av personlig assistans ska kunna köpa personlig assistans för den statliga assistansersättningen, som betalas ut via Försäkringskassan. För att kunna köpa en tjänst måste köparen ha tillräckligt med ekonomiska medel för detta. Annars blir man utan tjänst, eller får en undermålig tjänst utifrån ett kvalitativt perspektiv. Vi assistansberättigade har dock inget val. Vi måste köpa vad vi kan för den ersättning som tillhandahålls.” IfA påpekade också att den låga ersättningen leder till att seriösa assistansanordnare lägger ner sin verksamhet, att oseriösa aktörer etablerar sig, samt att det sker en ”smygkommunalisering” av den personliga assistansen, då allt fler i praktiken blir hänvisade till kommunen som assistansanordnare då andra aktörer lägger ner. Detta leder till att valfriheten, en av de stora poängerna med reformen, försämras. I samma brev framförde IfA också att kvaliteten på assistansen försämras som en följd av den låga ersättningen, samt att lönerna blir lägre. Riksföreningen JAG skickade också ett brev till finansministern och begärde ett möte, på samma tema. De påpekade bland annat att schablonersättningen inte följt löneökningar och inflation på ett drygt decennium och att det påverkade alla, men kanske särskilt JAG:s målgrupp, där assistansanvändarna har stora och kvalificerade behov. Den låga ersättningen leder till svårigheter att rekrytera assistenter, erbjuda skäliga löner, löneutveckling och fortbildning. När det är svårt att rekrytera leder det ibland till att anhöriga blir assistenter, eller assisterar oavlönat. Det var inte så som reformen var tänkt att fungera. JAG avslutar sitt brev: ”Personlig assistans är en rättighet och livsviktig insats som Sverige ska vara stolt över. Det är en gemensam försäkring för alla människor i Sverige att kunna fortsätta leva sitt liv även efter en svår sjukdom eller allvarlig olycka. Inte bara för dem som föds med stora och svåra funktionsnedsättningar. Men vad är rättigheten och försäkringen värd om inte ersättningen räcker till?” Miljöpartiet instämmer i den sammantagna bilden och menar att det är ytterst angeläget att assistansersättningen höjs snarast. Säkra tillgången till personlig assistans och ta sedan vidare förslagen från huvudmannaskapsutredningen Bland andra IfA har påpekat att behovsbedömningen har blivit allt mer restriktiv och att många därför riskerar att bli av med sin assistans. Miljöpartiet instämmer i att det inte är rimligt med detaljbedömningar som beräknas i minuter eller att vissa moment räknas bort när behovet måste ses i sin helhet. Samtliga hjälpmoment för grundläggande behov ska ge rätt till personlig assistans. En utgångspunkt kring assistansen har alltid varit att det ska vara den enskilde som avgör vad man behöver assistans med och att livet och momenten ska ses i sin helhet. Dagens behovsbedömningar innebär att livet styckas upp i små, små delar och gör det omöjligt för assistansanvändaren att få tillräckligt med timmar för att kunna leva som andra. I mars 2023 kom betänkandet Ett statligt huvudmannaskap för personlig assistans (SOU 2023:9). Utredningen föreslår bland annat att staten genom Försäkringskassan ska ha ett samlat huvudmannaskap för beslut om och finansiering av insatsen personlig assistans. Miljöpartiet anser att förslaget är bra och vill se det tas vidare så snart som möjligt – efter det att frågan om behovsbedömningen är hanterad. Behovsbedömningen är tätt kopplad till överförandet av ansvaret för all assistans till staten – det får inte uppstå situationer där människor faller mellan stolarna och förlorar sin assistans till följd av överföringen. År 2022 motionerade vi om att ge ett tilläggsdirektiv till huvud ­ mannaskapsutredningen om behovsbedömningen, men när detta nu inte hände vill vi att de båda frågorna fortsatt ändå hanteras gemensamt i den fortsatta behandlingen. Utred 65-årsgränsen På senare tid har det blivit alltmer uppenbart att den 65-årsgräns som finns för att bli prövad för personlig assistans behöver ses över. I den mån man tänker sig att regeln är kopplad till arbete är frågan förlegad eftersom pensionsåldern höjts i flera steg. Men även på andra sätt är gränsen inte rimlig. Målet om att den enskilde får möjlighet att leva som andra måste kunna gälla också om behovet uppstår efter 65 års ålder. Vi anser att regeringen bör låta se över frågan om åldersgränsen i assistansen. En jämställd och jämlik tillgång till insatser inom LSS Inom samhällets alla områden finns alltid en risk för att olika grupper får olika tillgång till resurser, stöd och hjälp av andra skäl än att de har olika behov. Den här risken finns självklart också inom LSS och det är viktigt att säkerställa att missgynnande av till exempel kvinnor eller personer med ursprung utanför Sverige inte sker. Regeringen borde vidta åtgärder, i samband med att huvudmannaskapsutredningens förslag införs, för att möjliggöra regelbunden översyn ur ett jämställdhets- och jämlikhetsperspektiv. Förbättra chanserna till en bra skolgång Barn ska ha rätt till assistans även i skolan. Idag är det skolhuvudmannen som bär ansvaret för att den enskildes behov tillgodoses. Det riskerar att skapa otrygghet för barnet. Det skall därför vara möjligt att ha kvar assistans under skoltid. Lagstiftningen borde ses över för att säkerställa att alla barn får det stöd de behöver – hela tiden. Personliga assistenter har oftast mycket bättre kunskap om det enskilda barnets behov än vad en elevassistent har möjlighet att ha. Öka tryggheten – säkerställ rätten till personlig assistent på sjukhus och daglig verksamhet I nuläget nekas människor med assistans ofta att få behålla assistansen om de blir inlagda på sjukhus. Detta skapar stora svårigheter när ordinarie sjukvårdspersonal inte har resurser att också agera som personliga assistenter. Det skapar också svårigheter för assistansanordnare om sjukhusvistelsen blir långvarig. Inga pengar finns för att behålla assistenten när ersättningen inte betalas ut. Också inom daglig verksamhet finns för många behov av att också få ha sin assistent med sig för att fullt ut kunna tillgodogöra sig verksamheten. Det finns möjligheter till undantag, men från berörda organisationer rapporteras om svårigheter med tillgången. Regeringen bör se över lagstiftningen för att möjliggöra assistenters närvaro på sjukhus och i daglig verksamhet. Stärk rätten på riktigt – se över föräldraavdraget och säkerställ tillgången för nya grupper I maj 2021 kom utredningen Stärkt rätt till personlig assistans – Ökad rättssäkerhet för barn, fler grundläggande behov och tryggare sjukvårdande insatser (SOU 2021:37). Förslagen i utredningen syftade bland annat till att smalna av föräldraansvaret vid bedömningen av barns rätt till personlig assistans och att stärka rätten till personlig assistans för stöd vid egenvårdsinsatser. Förhoppningarna från funktionsrättsrörelsen på att detta skulle leda till att fler fick rätt till personlig assistans och att fler barn skulle få fler timmar var stora. Dessa förhoppningar har kommit på skam. I en artikel publicerad på sajten Assistanskoll redogörs för utvecklingen. Det syns en tydlig minskning av antalet assistansberättigade sedan 2015 och de förväntningar som fanns på en ökning med cirka 2 000 personer till följd av förslagen i utredningen har ännu inte kunnat ses, trots att lagändringarna genomfördes i januari 2023. Tillämpningen av avdraget för föräldraansvar har också fått mycket kritik. Enligt bland andra föreningen JAG har förändringen lett till att Försäkringskassan gör ”dubbla avdrag” istället för det enkla schablonavdrag baserat på ålder som var avsikten. Effekten är att barn som behöver personlig assistans får färre timmar än tidigare. Särskilt föräldraavdraget har uppmärksammats ett flertal gånger av bland annat Miljöpartiet under det senaste året. Det ordnades en särskild utskottsdebatt på temat, där bland annat Miljöpartiets motion från förra året fanns med. Ett utskottsinitiativ från Centerpartiet som hela oppositionen ställde sig bakom avslogs av majoriteten med hänvisning just till den särskilda debatten – en märklig hantering eftersom ju inte heller debatten ledde till något beslut i saken. Regeringen har också gett Försäkringskassan i uppdrag att göra en rapport på temat, vilken myndigheten överlämnade den 2 september. Rapporten fick stark kritik av funktionsrättsrörelsen. Regeringen säger sig också arbeta med en egen rapport, som skulle ha kommit tidigare än Försäkringskassans rapport, men som ännu inte har publicerats. Sammantaget finns här många skäl för regeringen att agera snarast. Gällande den uteblivna ökningen av assistansberättigade borde regeringen snarast initiera en översyn för att komma tillrätta med problemen i tillämpningen hos Försäkringskassan. Gällande föräldraavdraget borde antingen förordningen med bilagor ses över eller – om bedöm-ningen är att detta inte får effekt – en mindre lagändring genomföras skyndsamt. Tillsätt en LSS-inspektion Tillsynen av LSS-verksamheter har genomgått stora förändringar de senaste 10 åren. År 2010 fördes tillsynsansvaret över från länsstyrelserna till Socialstyrelsen. År 2013 gick ansvaret vidare till den då nyinrättade myndigheten Inspektionen för vård och omsorg, Ivo. Tre år senare, 2016, minskade anslaget till myndigheten kraftigt. Idag är tillsyns ­ behovet för LSS-verksamheter långt större än vad Ivo klarar av att möta, vilket bland annat har påpekats av Riksförbundet FUB. Antalet lex Sarah-anmälningar och klagomål om brister från privatpersoner ökar stadigt samtidigt som myndigheten inte är skyldig att utreda anmälningar från privatpersoner. En LSS-inspektion skulle kunna utreda anmälningar från privatpersoner, förhindra felaktigt användande av tvångs- och begränsningsåtgärder i LSS-verksamheter, utöva tillsyn över kommunernas tillämpning av LSS, stötta enskilda som inte får sina rättig ­ heter enligt LSS tillgodosedda, minska antalet ej verkställda beslut enligt LSS och ge ökad rättssäkerhet för enskilda. Ulrika Westerlund (MP) Märta Stenevi (MP) Leila Ali Elmi (MP) Jan Riise (MP) Camilla Hansén (MP)