Motion till riksdagen 2022/23:720 av Lina Nordquist (L) Skinn till jägare och samebyar vid skyddsjakt Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att överlåta åt länsstyrelsen att fatta beslut om att skinn vid skyddsjakt ska tillfalla jakträttsinnehavaren och tillkännager detta för regeringen. Motivering Stora rovdjur får endast jagas under strikt kontrollerade former. För att reglera antalet rovdjur och förebygga skador på tamdjur och renar får skyddsjakt och viss licensjakt genomföras, om förutsättningarna för jakten är uppfyllda. Djur som skjuts under licensjakt med stöd av jaktlagstiftningen besiktigas av länsstyrelsen. Skytten får behålla skinnet , och den flådda kroppen skickas till Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA). Beslut om skyddsjakt med stöd av jaktlagstiftningen tillåts när ingen annan lösning finns för att förhindra skador, till exempel för att gäss inte ska äta stora mängder säd på åkrar, för att rovdjur inte slutar att döda tamboskap eller för att björnar riskerar att slå många renkalvar. Skytten ägnar omfattande tid åt uppgiften, riskerar sin hunds liv och hälsa och får ingen ersättning. Efter skyddsjakt bränns oftast kroppen av SVA. Rimligare vore om skinnet efter fällt vilt efter beslut från länsstyrelsen tillföll jakträttsinnehavaren, i likhet med licensjakten. Länsstyrelsen har överlag inget intresse av fällda rovdjur, så ofta skulle denna symboliska ersättning tillfalla skytten eller samebyn. Lina Nordquist (L)

Motion till riksdagen 2023/24:293 av Lina Nordquist (L) Skinn efter skyddsjakt Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att överlåta åt länsstyrelsen att fatta beslut om att skinn vid skyddsjakt ska tillfalla jakträttsinnehavaren och tillkännager detta för regeringen. Motivering Stora rovdjur får endast jagas under strikt kontrollerade former. Skyddsjakt och viss licensjakt får genomföras för att reglera antalet rovdjur och för att förebygga skador på ren, får och andra tamdjur om förutsättningarna för jakten är uppfyllda. Djur som skjuts under licensjakt med stöd av jaktlagstiftningen besiktigas av läns ­ styrelsen. Skytten behåller skinnet och den flådda kroppen skickas till Statens veterinär ­ medicinska anstalt (SVA). Vid skyddsjakt står skytt och jakträttsinnehavare tomhänta, trots att beslut om skydds ­ jakt med stöd av jaktlagstiftningen tillåts när ingen annan lösning finns för att förhindra skador, till exempel för att gäss inte ska äta stora mängder säd på åkrar eller för att rov ­ djur dödar tamboskap. Skytten ägnar omfattande tid åt uppgiften, riskerar sin hunds liv och hälsa och får ingen ersättning. Efter skyddsjakt bränns oftast kroppen av SVA. Min uppfattning är att länsstyrelsen eller annan statlig instans ska kunna besluta att skinn efter fällt vilt ska tillfalla jakträttsinnehavaren efter skyddsjakt. Staten har överlag inget intresse av fällda rovdjurs skinn, så ofta skulle denna symboliska ersättning tillfalla skytten eller samebyn. Lina Nordquist (L)