Motion till riksdagen 2022/23:1534 av Hans Eklind och Yusuf Aydin (båda KD) Självförsörjningsmål Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att mäta graden av självförsörjning med ett självförsörjningsmål och tillkännager detta för regeringen. Motivering Den gängse uppfattningen är att vi med sysselsättning avser någon som jobbar och som därmed kan leva på sin lön. Men, dessvärre stämmer inte detta. När sysselsättnings ­ måttet används så kan det så kallade ”jobbet” handla om något helt annat än ett heltids ­ arbete, här ryms även de i arbetsmarknadsåtgärd, sporadiskt arbete eller sjukbidrag. Den svenska sysselsättningsstatistiken är således missvisande och behöver därför komplett ­ eras med ett självförsörjningsmål. Under de sista åren har rapporter publicerats där man mätt andelen som är självförsörjande. Då blir bilden en helt annan än den som den förra regeringen försökte etablera. Exempelvis visade Entreprenörskapsforum att endast 50 procent av de som invandrat från Mellanöstern är självförsörjande (lön över 15 500 kr i månaden) efter 20 år i Sverige, övriga har levt och lever fortfarande på bidrag. Rapporternas resultat och slutsatser står i bjärt kontrast med statsminister Stefan Löfvens uttalande i november 2019 om att tiden för att få de nyanlända i arbete kortats ned från nio år 2014 till 4,5 år 2019. Entreprenörskapsforum kommenterar skillnaden så här: ”Cirka fyra år efter invandringsåret har 50 procent sysselsättning, men det tar 13–14 år för att 50 procent ska uppnå självförsörjning.” Skillnaden är egentligen större, enligt Entreprenörskapsforum, då även subventionerade anställningar räknas med i deras rapport. Förutom det uppenbara att sysselsättningsmåttet är missvisande, så riskerar detta att leda till felaktiga och/eller otillräckliga åtgärder politiskt. En utvärdering av arbets ­ marknadspolitiska åtgärder utifrån ett självförsörjningsperspektiv ger ett annat svar än ur ett sysselsättningsperspektiv. För svensk del, med sin välfärdsstat, omfattande trans ­ fereringssystem och inkomstutjämning, borde det vara självklart att ha ett livstidsinkomstperspektiv. Utifrån detta är en individ självförsörjande när han/hon inte är en nettobidragstagare sett under hela livscykeln. Då räcker det inte att vara själv ­ försörjande under några få år under sitt yrkesverksamma liv. Är för få personer i yrkesverksam ålder självförsörjande underminerar detta på sikt vår förmåga att ha en välfärd att lita på. Ett självförsörjningsmål handlar även om att undvika att den som kommit till Sverige, med förhoppningar om ett bättre liv, inte ska fastna i arbetslöshet, passivitet och utanförskap. Sverige är i starkt behov av en politik som förstår att språk och arbete är nödvändiga nycklar för verklig integration. Då duger inte sysselsättning som ensamt mått . Hans Eklind (KD) Yusuf Aydin (KD)

Motion till riksdagen 2023/24:2418 av Hans Eklind (KD) Mätning och mål för andelen självförsörjande Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att mäta graden av självförsörjning och om att självförsörjningsmål bör införas och tillkännager detta för regeringen. Motivering Sysselsättningsmåttet måste kompletteras med att vi i Sverige tar reda på graden av självförsörjning. Statistik kring sysselsättning kan vara missvisande och dölja verklig ­ heten. Sysselsättning mäter inte huruvida en person har ett jobb som han/hon kan försörja sig på, utan här ryms även de i arbetsmarknadsåtgärd, sporadiskt arbete eller sjukbidrag. Under de sista åren har rapporter publicerats där man mätt andelen som är själv ­ försörjande. Rapporternas resultat och slutsatser står i bjärt kontrast med statsminister Stefan Löfvens uttalande i november 2019 om att tiden för att få de nyanlända i arbete kortats ned från nio år 2014 till 4,5 år 2019. Exempelvis visade Entreprenörskapsforum att endast 50 procent av de som invandrat från Mellanöstern är självförsörjande (lön över 15 500 kr i månaden) efter 20 år i Sverige, övriga har levt och lever fortfarande på bidrag. Förutom det uppenbara att sysselsättningsmåttet är missvisande, så riskerar detta att leda till felaktiga och/eller otillräckliga åtgärder politiskt. En utvärdering av arbets ­ marknadspolitiska åtgärder utifrån ett självförsörjningsperspektiv ger ett annat svar än ur ett sysselsättningsperspektiv. För svensk del, med sin välfärdsstat, omfattande transfereringssystem och inkomst ­ utjämning, borde det vara självklart att ha ett livstidsinkomstperspektiv. Utifrån detta är en individ självförsörjande när han/hon inte är en nettobidragstagare sett under hela livscykeln. Är för få personer i yrkesverksam ålder självförsörjande underminerar detta på sikt vår förmåga att ha en välfärd att lita på. Utifrån graden av självförsörjning kan ett mål för densamma skapas. Den som kommit till Sverige, med förhoppningar om ett bättre liv, ska inte fastna i arbetslöshet, passivitet och utanförskap. Ett självförsörjningsmål kan här bli ett verksamt verktyg för att vidta effektiva åtgärder. Hans Eklind (KD)