Motion till riksdagen 2022/23:769 av Anna af Sillén (M) Tryggheten på landsbygden Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stärka tryggheten på landsbygden och tillkännager detta för regeringen. Motivering Tryggheten på landsbygden behöver stärkas. Med alltför låg polisiär närvaro och en bakbunden tullverksamhet drabbas landsbygden av en ökande brottslighet. Samtidigt skapas en otrygghet grundad på statens förhållningssätt till den enskilda individens/företagarens rättigheter. Landsbygdens trygghet behöver med andra ord stärkas från två håll: genom att staten tar ett större ansvar för brottsbekämpningen och genom en stärkt statlig respekt för äganderätt och egendomsskydd. Sverige, och dess landsbygd inte minst, har blivit en attraktiv buffé för utländska stöldligor – här kan man utan större risk plocka på sig andra människors ägodelar och sedan föra dessa ut ur landet. Det är smärtsamt tydligt att arbetet med att förebygga och avslöja brott måste förbättras och straffen skärpas: straffen för grova stölder måste bli hårdare, mängdrabatten måste avskaffas och möjligheten att utvisa EU-medborgare som begår brott måste stärkas. Men avgörande är också att det blir straffbart att föra ut stulet gods ur landet, vilket skulle ge Tullverket större befogenheter att stoppa stöldgods vid gränsen. Parallellt med att Tullverkets befogenheter stärks behöver den polisiära närvaron på landsbygden öka så att fler brott kan förhindras/klaras upp. Samtidigt behöver den enskilda människans möjligheter att skydda sin egendom stärkas. Det handlar inte bara om den risk som en ökad kriminalitet medför utan också om den otrygghet som uppstår när respekten för äganderätten brister. Många människor som bor på landsbygden upplever att staten kör över dem i alltför många frågor kopplade till ägarrätten – inte minst gällande skogs- och markfrågor. Äganderätten är grunden i demokratin, och grunden för äganderätten i sin tur är möjligheten att äga och bruka mark och fastigheter. Ändå upplever många att den ifrågasätts och försvagas och att myndighetsutövningen i flera fall har politisk prägel istället för att fullt ut respektera den lagstiftning som finns. Detta behöver ändras med en stärkt äganderätt och tydligare direktiv till myndigheter gällande egendomsskydd. Staten har den givna nyckelrollen när det gäller att stärka tryggheten på lands ­ bygden, men det handlar alltså inte bara om att säkra att andra gör rätt och straffa dem som gör fel, utan också om att staten själv lever upp till de lagar som är avsedda att säkra medborgarnas trygghet. Anna af Sillén (M)

Motion till riksdagen 2024/25:2042 av Anna af Sillén och Adam Reuterskiöld (båda M) Tryggheten på landsbygden Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att överväga att stärka tryggheten på landsbygden och tillkännager detta för regeringen. Motivering Tryggheten på landsbygden behöver stärkas. Med alltför låg polisiär närvaro och en bakbunden tullverksamhet drabbas landsbygden av en ökande brottslighet. Samtidigt skapas en otrygghet grundad på statens förhållningssätt till den enskilda individens/ företagarens rättigheter. Landsbygdens trygghet behöver med andra ord stärkas från två håll: genom att staten tar ett större ansvar för brottsbekämpningen och genom en stärkt statlig respekt för äganderätt och egendomsskydd. Sverige, och dess landsbygd inte minst, har blivit en attraktiv buffé för utländska stöldligor – här kan man utan större risk plocka på sig andra människors ägodelar och sedan föra dessa ut ur landet. Det är smärtsamt tydligt att arbetet med att förebygga och avslöja brott måste förbättras och straffen skärpas: straffen för grova stölder måste bli hårdare, mängdrabatten måste avskaffas och möjligheten att utvisa EU-medborgare som begår brott måste stärkas. Men det bör också bli straffbart att föra ut stulet gods ur landet, vilket skulle ge Tullverket större befogenheter att stoppa stöldgods vid gränsen. Parallellt med att Tullverkets befogenheter stärks bör den polisiära närvaron på lands ­ bygden öka så att fler brott kan förhindras/klaras upp. Samtidigt behöver den enskilda människans möjligheter att skydda sin egendom stärkas. Det handlar inte bara om den risk som en ökad kriminalitet medför utan också om den otrygghet som uppstår när respekten för äganderätten brister. Många människor som bor på landsbygden upplever att staten kör över dem i alltför många frågor kopplade till äganderätten – inte minst gällande skogs- och markfrågor. Äganderätten är grunden i demokratin, och grunden för äganderätten i sin tur är möjligheten att äga och bruka mark och fastigheter. Ändå upplever många att den ifrågasätts och försvagas och att myndighetsutövningen i flera fall har politisk prägel istället för att fullt ut respektera den lagstiftning som finns. Detta behöver ändras och en stärkt äganderätt och tydligare direktiv till myndigheter gällande egendomsskydd bör övervägas. Staten har den givna nyckelrollen när det gäller att stärka tryggheten på landsbygden, men det handlar alltså inte bara om att säkra att andra gör rätt och straffa dem som gör fel, utan också om att staten själv lever upp till de lagar som är avsedda att säkra med ­ borgarnas trygghet. Anna af Sillén (M) Adam Reuterskiöld (M)

Motion till riksdagen 2025/26:2487 av Anna af Sillén och Adam Reuterskiöld (båda M) Trygghet på landsbygden Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att överväga att stärka tryggheten på landsbygden och tillkännager detta för regeringen. Motivering Tryggheten på landsbygden behöver stärkas. Med alltför låg polisiär närvaro och en bakbunden tullverksamhet drabbas landsbygden av en ökande brottslighet. Samtidigt skapas en otrygghet grundad på statens förhållningssätt till den enskilda individens/före ­ tagarens rättigheter. Landsbygdens trygghet behöver med andra ord stärkas från två håll: genom att staten tar ett större ansvar för brottsbekämpningen och genom en stärkt statlig respekt för äganderätt och egendomsskydd. Sverige, och dess landsbygd inte minst, har blivit en attraktiv buffé för utländska stöldligor – här kan man utan större risk plocka på sig andra människors ägodelar och sedan föra dessa ut ur landet. Det är smärtsamt tydligt att arbetet med att förebygga och avslöja brott måste förbättras och straffen skärpas: straffen för grova stölder måste bli hårdare, mängdrabatten måste avskaffas och möjligheten att utvisa EU-medborgare som begår brott måste stärkas. Det är mycket välkommet att regeringen arbetat fram och riksdagen röstat igenom lag som numera gör det straffbart att föra ut stulet gods ur landet. Parallellt med att Tullverkets befogenheter stärks behöver den polisiära närvaron på landsbygden öka så att fler brott kan förhindras/klaras upp. Samtidigt behöver den enskilda människans möjligheter att skydda sin egendom stärkas. Det handlar inte bara om den risk som en ökad kriminalitet medför utan också om den otrygghet som uppstår när respekten för äganderätten brister. Många människor som bor på landsbygden upplever att staten kör över dem i alltför många frågor kopplade till äganderätten – inte minst gällande skogs- och markfrågor. Äganderätten är grunden i demokratin, och grunden för äganderätten i sin tur är möjligheten att äga och bruka mark och fastigheter. Ändå upplever många att den ifrågasätts och försvagas och att myndighetsutövningen i flera fall har politisk prägel istället för att fullt ut respektera den lagstiftning som finns. Detta behöver ändras med en stärkt äganderätt, och tydligare direktiv till myndigheter gällande egendomsskydd bör övervägas. Staten har den givna nyckelrollen när det gäller att stärka tryggheten på landsbygden, men det handlar alltså inte bara om att säkra att andra gör rätt och straffa dem som gör fel, utan också om att staten själv lever upp till de lagar som är avsedda att säkra medborgarnas trygghet. Anna af Sillén (M) Adam Reuterskiöld (M)