Motion till riksdagen 2023/24:2071 av Carina Ståhl Herrstedt m.fl. (SD) Inkludering av döva, blinda och dövblinda Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att i lag förtydliga att personer med svår synnedsättning, blinda och dövblinda ska ingå i personkrets 3 och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör överväga att ta fram en förteckning över vilken samhällsviktig information som ska vara tillgänglig för så stor del av befolkningen som möjligt och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör överväga att ta fram en handlingsplan för att minska det digitala utanförskapet och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att inte flytta ledarhundsverksamheten och tillkännager detta för regeringen. Motivering Alla förtjänar att vara en del av samhället på lika villkor oaktat vilka förutsättningar man har. Sverige är ett öppet och tolerant samhälle, men trots det upplever döva och synskadade personer begränsning av sina rättigheter och möjligheter. Ledsagning, som är avgörande för deras rörelsefrihet, nekas allt oftare och det finns ojämlikheter mellan olika kommuner i Sverige när det gäller tillgång till ledsagarservice. För att rätta till detta behöver man se över LSS-insatserna för att säkerställa likvärdig behandling i hela landet. I ett demokratiperspektiv är det viktigt att personer med funktionsnedsättningar får tillgång till viktig samhällsinformation på lika villkor som andra, exempelvis genom digitalt material och webb-tv. Här behöver det finnas riktlinjer för vad som ska vara tillgängligt för funktionsnedsatta, och myndigheter och stora aktörer måste garantera att material och information finns tillgängligt. Ledsagarservice I dagsläget berövas blinda och andra synskadade i allt högre grad rättigheter och möjlig ­ heter som tidigare var självklara. Allt fler blinda och personer med svår synned ­ sättning nekas rätten till ledsagning, trots att insatsen kan vara helt avgörande för att kunna leva som andra. I praktiken innebär det att rörelsefriheten blir starkt begränsad för många med synnedsättning. En kartläggning som Socialstyrelsen har gjort visar att omkring hälften av landets kommuner har begränsningar som rör inom vilket geografiskt område ledsagarservice beviljas. På vissa håll tillhandahålls endast insatsen i den egna kommunen eller när ­ liggande kommuner. I en del kommuner får personer med funktionsvariationer själva stå för extrakostnader i samband med ledsagarservicen, medan andra kommuner beviljar sådan ersättning. Detta gör att det inte blir en likvärdig behandling i landet utan att bostadsorten spelar alltför stor roll när det kommer till vilken hjälp och ersättning man får. Regeringen bör se över utformningen av LSS-insatserna för att säkerställa att regelverket både bedöms och tillämpas likvärdigt över hela landet. Förarbetena till LSS beskriver hur synskadade är en grupp som tillhör personkrets 3, men idag tillämpar kommuner och domstolar lagen så snävt att personer som ”endast” har en grav synnedsättning eller helt saknar syn inte anses ha betydande svårigheter i den dagliga livsföringen och därmed anses de inte ha ett omfattande behov, vilket krävs för att bli beviljad ledsagning enligt LSS. Givet den utvecklingen menar vi att det är fullt rimligt att lagen förtydligas så att blinda och gravt synnedsatta garanteras rätt till ledsagning. Det bör därför förtydligas i lag att personer med svår synnedsättning, blinda och dövblinda ska ingå i personkretsen för LSS och ha rätt till ledsagning som insats. Information och delaktighet Utifrån ett demokratiperspektiv är det viktigt att funktionsnedsatta får tillgång till det medieunderlag som på senare år växt fram, exempelvis inom webb-tv. Det är proble ­ matiskt om en partiledardebatt inför en valrörelse inte är tillgänglig för personer som har hörselnedsättning eller annan funktionsnedsättning. Det är självklart inte möjligt att göra allt material tillgängligt för samtliga medborgare, men det är viktigt att en översyn görs i takt med medielandskapets förändring. Det bör tas fram en förteckning över samhällsviktig information som bör vara tillgänglig för så stor del av befolkningen som möjligt utifrån ett tillgänglighetsperspektiv, för funktionsnedsatta. Det måste ställas krav på myndigheter och andra stora aktörer att säkerställa tillgängligheten av sitt material och sin information. Det finns en rad olika förslag och förbättringsområden för att minska de ökade klyftor som den snabba digitaliseringen har medfört, som till exempel att förse mer teknisk utrustning med talsyntes, skapa möjlighet för alla att använda e ‑ legitimation och öka förutsättningar och kunskap för användning av digital teknik. Regeringen bör ta fram en handlingsplan för att minska det digitala utanförskapet. Ansvaret för ledarhund Tidigare regeringskansli föreslog en ny lag med ett ändrat ansvar för myndighets ­ utövning för ledarhundsverksamhet. Förslaget innebär att myndighetsutövningen förs över från den ideella föreningen Synskadades Riksförbund till en förvaltnings ­ myndighet. Synskadades Riksförbund har haft ansvar för ledarhundsverksamheten enligt ledarhundslagen sedan 2006, men deras kunskaper om ledarhundar sträcker sig flera decennier tillbaka, vilket inte bara gör att de besitter en unik expertis och special ­ kompetens utan också har ett helhetsperspektiv. Synskadades Riksförbund tror att en ändring av ledarhundslagen skulle äventyra ledarhundens unika ställning. En flytt av ledarhundsverksamheten från Synskadades Riksförbund till Myndigheten för del ­ aktighet är något som vi sverigedemokrater motsatt oss tidigt i processen. Det är en ståndpunkt vi alltjämt har kvar. Däremot ser vi det som viktigt att utarbeta instrument för att säkerställa att verksamheten löpande analyseras och utvärderas vad gäller ledarhundsverksamhetens kvalitet, rättssäkerhet och djurskydd. Carina Ståhl Herrstedt (SD) Carita Boulwén (SD) Mona Olin (SD) Angelica Lundberg (SD) Leonid Yurkovskiy (SD) Linda Lindberg (SD)

Motion till riksdagen 2023/24:2649 av Carina Ståhl Herrstedt m.fl. (SD) Ökad delaktighet Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör verka för att det förtydligas i lag att personer med svår synnedsättning, blinda och dövblinda ska ingå i personkrets 3 och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör överväga att ta fram en förteckning över vilken samhällsviktig information som ska vara tillgänglig för så stor del av befolkningen som möjligt och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör överväga att ta fram en handlingsplan för att minska det digitala utanförskapet och tillkännager detta för regeringen. Motivering Alla förtjänar att vara en del av samhället på lika villkor oaktat vilka förutsättningar man har. Sverige är ett öppet och tolerant samhälle, men trots det upplever döva och synskadade personer begränsning av sina rättigheter och möjligheter. Ledsagning, som är avgörande för deras rörelsefrihet, nekas allt oftare och det finns ojämlikheter mellan olika kommuner i Sverige när det gäller tillgång till ledsagarservice. För att rätta till detta behöver man se över LSS-insatserna för att säkerställa likvärdig behandling i hela landet. I ett demokratiperspektiv är det viktigt att personer med funktionsnedsättningar får tillgång till viktig samhällsinformation på lika villkor som andra, exempelvis genom digitalt material och webb-tv. Här behöver det finnas riktlinjer för vad som ska vara tillgängligt för funktionsnedsatta, och myndigheter och stora aktörer måste garantera att material och information finns tillgängligt. Ledsagarservice I dagsläget berövas blinda och andra synskadade i allt högre grad rättigheter och möjligheter som tidigare var självklara. Allt fler blinda och personer med svår synnedsättning nekas rätten till ledsagning, trots att insatsen kan vara helt avgörande för att kunna leva som andra. I praktiken innebär det att rörelsefriheten blir starkt begränsad för många med synnedsättning. En kartläggning som Socialstyrelsen har gjort visar att omkring hälften av landets kommuner har begränsningar som rör inom vilket geografiskt område ledsagarservice beviljas. På vissa håll tillhandahålls endast insatsen i den egna kommunen eller när ­ liggande kommuner. I en del kommuner får personer med funktionsvariationer själva stå för extrakostnader i samband med ledsagarservicen, medan andra kommuner beviljar sådan ersättning. Detta gör att det inte blir en likvärdig behandling i landet utan att bostadsorten spelar alltför stor roll när det kommer till vilken hjälp och ersättning man får. Regeringen bör se över utformningen av LSS-insatserna för att säkerställa att regel ­ verket bedöms och tillämpas likvärdigt över hela landet. Förarbetena till LSS beskriver hur synskadade är en grupp som tillhör personkrets 3, men idag tillämpar kommuner och domstolar lagen så snävt att personer som ”endast” har en grav synnedsättning eller helt saknar syn inte anses ha betydande svårigheter i den dagliga livsföringen och därmed anses de inte ha ett omfattande behov, vilket krävs för att bli beviljad ledsagning enligt LSS. Givet den utvecklingen menar vi att det är fullt rimligt att lagen förtydligas så att blinda och gravt synnedsatta garanteras rätt till ledsagning. Det bör därför förtydligas i lag att personer med svår synnedsättning, blinda och dövblinda ska ingå i personkretsen för LSS och ha rätt till ledsagning som insats. Information och delaktighet Utifrån ett demokratiperspektiv är det viktigt att funktionsnedsatta får tillgång till det medieunderlag som på senare år växt, till exempel inom webb-tv. Det är problematiskt om en partiledardebatt inför en valrörelse inte är tillgänglig för personer som har hörsel ­ nedsättning eller annan funktionsnedsättning. Det är självklart inte möjligt att göra allt material tillgängligt för samtliga medborgare, men det är viktigt att en översyn görs i takt med medielandskapets förändring. Det bör tas fram en förteckning över samhälls ­ viktig information som bör vara tillgänglig för så stor del av befolkningen som möjligt utifrån ett tillgänglighetsperspektiv för funktionsnedsatta. Det måste ställas krav på myndigheter och andra stora aktörer att säkerställa tillgängligheten av sitt material och sin information. Det finns en rad olika förslag och förbättringsområden för att minska de ökade klyftor som den snabba digitaliseringen har medfört, som till exempel att förse mer teknisk utrustning med talsyntes, skapa möjlighet för alla att använda e ‑ legitimation och att öka förutsättningar och kunskap för användning av digital teknik. Regeringen bör ta fram en handlingsplan för att minska det digitala utanförskapet. Ett annat sätt att öka delaktighet och inkludering redan i tidig ålder skulle kunna vara att låta teckenspråks ­ utbildning räknas som ett hjälpmedel. Att föräldrar får en stabil grund att kunna förstå barnet och att barnet kan göra sig förstådd är en så stor och viktig del i vardagen och stärker självkänslan och möjlig ­ heterna till ett självständigt liv. Det som finns att tillgå idag är tecken som alternativ och kompletterande kommunikation (TAKK) där tecken används tillsammans med det talade språket. Detta är enbart stödjande och förstärkande tecken till ett talande språk. Teckenspråksutbildning för föräldrar är en utbildning genom folkhögskolan. Dock så behövs oftast en del förkunskaper för att bli berättigad att gå utbildningen. Dessa utbildningar innefattar för många även långa resor och övernattningar som kan vara svåra att genomföra såväl praktiskt som ekonomiskt. Därför är det viktigt att den finns nära och lättillgänglig över hela landet. Carina Ståhl Herrstedt (SD) Carita Boulwén (SD) Mona Olin (SD) Angelica Lundberg (SD) Leonid Yurkovskiy (SD) Linda Lindberg (SD)

Motion till riksdagen 2024/25:1367 av Carina Ståhl Herrstedt m.fl. (SD) Ökad delaktighet Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att skyndsamt omhänderta tillkännagivandet om att se över förutsättningarna för att reglera insatsen ledsagning i en särskild lag samt att snarast återkomma till riksdagen med förslag och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen skyndsamt bör omhänderta tillkännagivandet om att se över förutsättningarna för avgiftsfri ledsagning för personer med synnedsättning och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör överväga att ta fram en förteckning över vilken samhällsviktig information som ska vara tillgänglig för så stor del av befolkningen som möjligt och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att säkerställa förbättrade möjligheter till utbildning och support i användningen av digital teknik och tillkännager detta för regeringen. Motivering Alla har rätt att vara en del av samhället på lika villkor, oavsett deras förutsättningar. Sverige är ett förhållandevis öppet och tolerant samhälle, men trots detta möter döva och synskadade personer begränsningar i sina rättigheter och möjligheter. Ledsagning, som är avgörande för deras rörelsefrihet, nekas allt oftare, och det finns tydliga ojämlik ­ heter mellan olika kommuner i Sverige när det gäller tillgång till ledsagarservice. Ur ett demokratiperspektiv är det viktigt att personer med funktionsnedsättningar får tillgång till viktig samhällsinformation på samma villkor som andra, exempelvis genom digitalt material, webb-tv eller olika typer av tolkning för funktionsnedsatta. Det behövs riktlinjer för vad som ska vara tillgängligt för funktionsnedsatta, och myndigheter och stora aktörer måste garantera att material och information är tillgängligt. Ledsagarservice För närvarande förlorar blinda och andra synskadade allt fler av de rättigheter och möjligheter som tidigare var självklara. Många blinda och personer med svår synned ­ sättning nekas ledsagning, trots att denna insats kan vara avgörande för att leva ett liv likt andras. Det som är naturligt för andra att göra på sin fritid anses inte alltid ingå i skälig levnadsnivå för personer med synnedsättning och då beviljas inte heller ledsagning. Detta hindrar särskilt barn och unga från att uppfylla sina behov av självständighet och frigörelse. Att ta med sig en familjemedlem på en dejt eller fest är kanske inte förstahandsvalet för de flesta ungdomar, men för unga med synnedsättning kan det vara enda lösningen för att ha möjlighet att kunna gå. Ledsagning är helt avgörande för livskvaliteten. Det finns två lagar som reglerar rätten till ledsagning, det är via socialtjänstlagen (SoL) och lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS). Skillnaden mellan dem är att hjälp enligt LSS är gratis, medan hjälp enligt SoL oftast kostar. Kostnaden varierar dessutom runt om i landet och för vissa kan en timmes promenad kosta 400 kronor, vilket är fullständigt orimligt och leder inte sällan till hemmasittande, utanförskap och ofrivillig ensamhet. Detta skapar en ojämlik behandling i landet, där bostadsorten påverkar vilken hjälp och ersättning man får. När LSS infördes 1993 var grav synnedsättning ett skäl till stöd enligt lagen. Denna rätt har successivt försvunnit på administrativ väg, gissningsvis eftersom det har varit billigare för kommunerna. Lagen måste spegla de synskadades behov och därför menar vi likt Socialstyrelsen och Synskadades Riksförbund att en ny lag om ledsagning måste utredas. Socialstyrelsen redovisade i juni 2023 rapporten Förändringar av ledsagning över tid, och föreslår där att förutsättningarna för att reglera insatsen ledsagning i en särskild lag bör utredas. Den rapporten har sedan dess varit under beredning inom Regerings ­ kansliet. Ingen utredning initierades och därför lämnade en tydlig riksdagsmajoritet i juni 2024 ett tillkännagivande till regeringen. Riksdagen tillkännagav då att regeringen bör se över förutsättningarna dels för avgiftsfri ledsagning för personer med synnedsättning, men också att reglera insatsen ledsagning i en särskild lag. Det är en viktig och prioriterad fråga och därför menar vi att regeringen skyndsamt bör omhänderta tillkännagivandet och återkomma till riks ­ dagen med förslag. Information och delaktighet Ur ett demokratiperspektiv är det viktigt att personer med funktionsnedsättning får tillgång till det växande medieutbudet, exempelvis webb-tv. Det är problematiskt om exempelvis en partiledardebatt inför ett val inte är tillgänglig för personer med hörsel ­ nedsättning eller andra funktionsnedsättningar. Även om det inte är möjligt att göra allt material tillgängligt för alla medborgare, är det viktigt att en översyn görs i takt med medielandskapets förändring. I april 2023 fattade riksdagen beslut om en ny lag om vissa produkters och tjänsters tillgänglighet och nu menar vi att det är hög tid att ta nästa steg. En förteckning över samhällsviktig information som bör vara tillgänglig för så många som möjligt ur ett tillgänglighetsperspektiv för funktionsnedsatta bör tas fram. Myndigheter och andra stora aktörer måste säkerställa tillgängligheten av sitt material och sin information t.ex. genom teckentolkning, syntolkning mm. Digital inkludering Det finns flera förslag och förbättringsområden för att minska de ökade klyftor som den snabba digitaliseringen har medfört. Exempelvis att förse mer teknisk utrustning med talsyntes, skapa möjlighet för alla att använda e-legitimation och öka förutsättningar och kunskap för användning av digital teknik. Digital inkludering handlar om enkla saker som att kunna använda sitt bank-id, ansöka om studiemedel på CSN:s hemsida, köpa en tågbiljett i mobilen eller skaffa information om olika samhällstjänster på nätet. Enkla, för den som kan det. Svåra eller helt omöjliga, för den som saknar kunskap eller nödvändig utrustning. Vardagliga saker som att läsa sin post, sköta sin ekonomi, teckna ett abonnemang eller boka ett läkarbesök på nätet är exempel på saker där digital inkludering kan öka oberoendet för alla och inte minst för den som är synskadad. Trots att digital inklu ­ der ­ ing leder till större oberoende så är det digitala utanförskapet bland äldre och inte minst bland äldre med synnedsättning mycket stort. Var femte person som är 65+ uppskattas ha synsvårigheter och många saknar idag mobilt bank-id. En stor andel uppger att de tycker att det är för svårt eller att de inte fått tillräckligt med träning eller utbildning i hur de ska göra. Synskadade måste få samma tillgång till digitala tjänster som alla andra. Den friheten skapas genom utbildning och att ny teknik görs tillgänglig även för personer med syn ­ svårigheter. Det behöver finnas ökad tillgång till stöd och träning som gör det möjligt för fler att använda e-legitimation, bland annat för att skapa likvärdiga möjligheter att ta del av service och e-tjänster inom sjukvård, inom bankvärlden och hos kommuner och myndigheter. För att stödja personer med synnedsättning, särskilt de som använder tal- eller punkt ­ skrift, är det nödvändigt med specifik utbildning för att komma igång och hålla sig uppdaterad. Många platser i landet saknar dock de kunskaper och resurser som krävs för att erbjuda detta stöd. Regeringen bör därför ge lämplig instans i uppdrag att säkerställa förbättrade möjligheter till utbildning och support i användningen av digital teknik. Det är så vi skapar ökad självständighet och möjlighet att själv styra över sitt liv, för personer med synnedsättning. Carina Ståhl Herrstedt (SD) Carita Boulwén (SD) Mona Olin (SD) Leonid Yurkovskiy (SD) Christian Lindefjärd (SD)