Motion till riksdagen 2022/23:1542 av Linus Sköld och Ida Karkiainen (båda S) Alla barns tillgång till kulturskola Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att överväga att vidta åtgärder som tryggar alla barn rika och jämlika möjligheter att delta i kulturskolan och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att om barn och unga ska ha jämlik tillgång till att utöva kultur måste undervisning medges på skoltid och tillkännager detta för regeringen. Motivering Den kommunala musikskolan startade i liten skala under 1940-talet, under 60-talet blev den kommunala musikskolan betydligt mer vanlig. Innan den kommunala musikskolans utveckling hade bara vissa barn möjlighet att få undervisning i ett instrument genom militärmusiken, bruksmusikkårerna, läroverken eller kyrkan, men också genom privat ­ undervisning för dem som hade råd med detta. Det var alltså i hög utsträckning en klassfråga att ha möjlighet att få undervisning i ett musikinstrument. Det allmänna målet med en kommunal musikskola var att ge alla barn och ungdomar möjlighet att få lära sig sång eller instrument, oberoende av ekonomisk, kulturell eller social bakgrund. Under 80-talet utvecklades den kommunala musikskolan till att också innehålla andra estetiska ämnen så som, bild, drama och dans, och därigenom kom dessa att kallas kulturskolor. Att samtliga kommunala musikskolor inte ännu är kulturskolor är ett tecken bland många på att det finns en bristande likvärdighet och varierande ambition för verksamheterna. Under framväxten har symbiosen mellan skolan och kulturskolan varit påtaglig. Att enskild undervisning kunde ske inom ramen för skoldagen, även på lektionstid, var en självklarhet. Sedan dess har lagstiftningen på skolans område skärpts väsentligt och detaljregleringen av undervisningstid har gjort att Skolinspektionen på flera ställen före ­ lagt kommuner vid vite att upphöra med enskild undervisning på skoltid. I praktiken berör detta en stor majoritet av landets kulturskolor. Men en ordning där kulturskolan inte ryms inom skoldagens ram skulle slå särskilt hårt mot de elever som bor på lands ­ bygd eller som har svagt föräldrastöd hemifrån. Det riskerar att förstärka ojämlikheten i vilka barn som har tillgång till att utöva kultur, vilket redan med dagens ordning är socioekonomiskt snedfördelat. I dagens verksamhet är det svårt att på en övergripande nivå se det ursprungliga målet om kulturskolan som en del av välfärdssamhället. Kulturskolan finns med ett rikt utbud och bra förutsättningar på vissa håll i landet, där lokalpolitiker valt att prioritera verksamheten. I små kommuner kan den vara helt beroende av en ensam eldsjäl. I andra kommuner finns ingen kulturskola alls. På några ställen är verksamheten privatiserad. På vissa ställen tas det ut höga avgifter, tusenlappar per termin. På andra ställen är både undervisning och instrumenthyra avgiftsfria. Om barn och unga ska ha jämlik tillgång till att utöva kultur måste undervisning medges på skoltid och alla kommuner erbjuda ett rikt utbud till rimliga eller obefintliga avgifter. Linus Sköld (S) Ida Karkiainen (S)

Motion till riksdagen 2023/24:1975 av Linus Sköld och Ida Karkiainen (båda S) Rika och jämlika möjligheter att delta i kulturskolan Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att överväga ett ökat nationellt engagemang i kulturskolan och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att överväga åtgärder som tryggar alla barns rika och jämlika möjligheter att delta i kulturskolan och tillkännager detta för regeringen. Motivering Den kommunala musikskolan startade i liten skala under 1940-talet, och under 60-talet blev den kommunala musikskolan betydligt mer vanlig. Innan den kommunala musik ­ skolans utveckling hade bara vissa barn möjlighet att få undervisning i ett instrument genom militärmusiken, bruksmusikkårerna, läroverken eller kyrkan, men också genom privatundervisning för dem som hade råd med detta. Det var alltså i hög utsträckning en klassfråga att ha möjlighet att få undervisning i ett musikinstrument. Det allmänna målet med en kommunal musikskola var att ge alla barn och ungdomar möjlighet att få lära sig sång eller instrument, oberoende av ekonomisk, kulturell eller social bakgrund. Under 80-talet utvecklades den kommunala musikskolan till att också innehålla andra estetiska ämnen så som bild, drama och dans och därigenom kom dessa att kallas kulturskolor. Att samtliga kommunala musikskolor inte ännu är kulturskolor är ett tecken bland många på att det finns en bristande likvärdighet och varierande ambition för verksamheterna. I dagens verksamhet är det svårt att på en övergripande nivå se det ursprungliga målet om kulturskolan som en del av välfärdssamhället. Kulturskolan finns med ett rikt utbud och bra förutsättningar på vissa håll i landet, där lokalpolitiker valt att prioritera verksamheten. I små kommuner kan den vara helt beroende av en ensam eldsjäl. I andra kommuner finns ingen kulturskola alls. På några ställen är verksamheten privatiserad. På vissa ställen tas det ut höga avgifter, tusenlappar per termin. På andra ställen är både undervisning och instrumenthyra avgiftsfria. Kommuner bär ansvaret för kulturskolans finansiering. När kommunsektorn går dystra ekonomiska tider till mötes på grund av inflation och annalkande lågkonjunktur. Dessutom underfinansierar regeringen kommunerna när det gäller värdesäkring av statsbidragen. Kommuner tvingas prioritera hårt och risken att kulturskolan, som är en verksamhet som inte är förknippad med lagkrav, nedprioriteras är uppenbar. Samtidigt halverade regeringen det riktade statsbidraget avsett för kulturskolan i budgeten 2023 och ligger för de kommande tre åren kvar på samma låga nivå. Därmed urholkas värdet på ett redan snålt tilltaget riktat statsbidrag till landets kulturskolor. Det riskerar att få dramatiska konsekvenser för barns tillgång till möjlighet att utöva kultur. Om barn och unga ska ha jämlik tillgång till möjlighet att utöva kultur måste alla kommuner erbjuda ett rikt utbud till rimliga eller obefintliga avgifter. Då krävs att den nationella nivån engagerar sig. Linus Sköld (S) Ida Karkiainen (S)

Motion till riksdagen 2024/25:2206 av Linus Sköld och Ida Karkiainen (båda S) Statens engagemang för alla barns tillgång till en likvärdig kulturskola Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att överväga statligt engagemang för nationell likvärdighet i kulturskolan och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att vidta åtgärder som skapar jämlika möjligheter för alla barn att utöva en rik variation av kulturella aktiviteter i kulturskolan och tillkännager detta för regeringen. Motivering Den kommunala musikskolan startade i liten skala under 1940-talet, under 60-talet blev den kommunala musikskolan betydligt mer vanlig. Innan den kommunala musikskolans utveckling hade bara vissa barn möjlighet att få undervisning i ett instrument genom militärmusiken, bruksmusikkårerna, läroverken eller kyrkan, men också genom privat ­ undervisning för dem som hade råd med detta. Det var alltså i hög utsträckning en klass ­ fråga att ha möjlighet att få undervisning i ett musikinstrument. Det allmänna målet med en kommunal musikskola var att ge alla barn och ungdomar möjlighet att få lära sig sång eller instrument, oberoende av ekonomisk, kulturell eller social bakgrund. Under 80-talet utvecklades den kommunala musikskolan till att också innehålla andra estetiska ämnen så som, bild, drama och dans, och därigenom kom dessa att kallas kulturskolor. Att samtliga kommunala musikskolor inte ännu är kulturskolor är ett tecken bland många på att det finns en bristande likvärdighet och varierande ambition för verksamheterna. I dagens verksamhet är det svårt att på en övergripande nivå se det ursprungliga målet om kulturskolan som en del av välfärdssamhället. Kulturskolan finns med ett rikt utbud och bra förutsättningar på vissa håll i landet, där lokalpolitiker valt att prioritera verksamheten. I små kommuner kan den vara helt beroende av en ensam eldsjäl. I andra kommuner finns ingen kulturskola alls. På några ställen är verksamheten privatiserad. På vissa ställen tas det ut höga avgifter, tusenlappar per termin. På andra ställen är både undervisning och instrumenthyra avgiftsfria. Kommuner bär ansvaret för kulturskolans finansiering. Men i kommunsektorn är det kärva ekonomiska tider. Utöver inflation och vikande konjunktur har regeringen under ­ låtit att räkna upp de generella statsbidragen i tillräcklig grad. Kommuner tvingas prioritera hårt och risken att kulturskolan, som är en verksamhet som inte är förknippad med lagkrav, nedprioriteras är uppenbar. Samtidigt halverade regeringen det riktade statsbidraget avsett för kulturskolan i budgeten 2023 och ligger för de kommande tre åren kvar på samma låga nivå. Därmed urholkas värdet på ett redan snålt tilltaget riktat statsbidrag till landets kulturskolor. Det riskerar att få dramatiska konsekvenser för barns tillgång att utöva kultur. Om barn och unga ska ha jämlik tillgång till att utöva kultur måste alla kommuner erbjuda ett rikt utbud till rimliga eller obefintliga avgifter. Då krävs det att staten engagerar sig i att skapa nationell likvärdighet. Linus Sköld (S) Ida Karkiainen (S)