Motion till riksdagen 2022/23:120 av Helén Pettersson (S) Värna acceptansen för den svenska älgförvaltningen Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att värna acceptansen för älgförvaltningen och bibehålla brunstuppehållet med särskilt beaktande av de etiska aspekterna i de delar av landet där älgjakten startar i september, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Motivering I Sverige har vi en lång tradition av välorganiserad och välfungerande viltförvaltning som bygger på delaktighet och lokalt och regionalt inflytande. Vi är ett föregångsland när det kommer till att förvalta naturens resurser, och det ska vi fortsätta vara. När det gäller älgförvaltningen är det viktigt att den skapar och bibehåller en älgstam av hög kvalitet som är i balans med betesresurser och som tar hänsyn till viktiga allmän ­ intressen, som till exempel rovdjursförekomst, trafiksäkerhet, jordbruk, skador på skog och inverkan på den biologiska mångfalden. För att det ska fungera krävs det att myndig ­ heter, organisationer, markägare och jägare samarbetar för en hållbar älgförvaltning. Under senare år har frågan om betesskador varit föremål för högljudd debatt. Älgen har pekats ut som ”skadegörare”, och debatten har handlat mycket om hur älgstammen ska kunna minskas. Detta trots att alla skador inte beror uteslutande på älg – det finns annat klövvilt som bidrar till detta. I samband med det har utökad jakttid på älg föresla ­ gits, och en del i det har varit förslag om att slopa jaktuppehållet vid brunst, det så kallade brunstuppehållet, som finns i de delar av landet där älgjakten startar i september. Det vore fel väg att gå. Det är del vi s en fråga om jaktetik, och etiken har alltid varit viktig i svensk viltförvaltning. Att jaga under brunsten är ett stort avsteg från detta. Därför bör regeringen särskilt beakta de etiska aspekterna när jakttiderna bereds. Svensk viltförvaltning vilar också på ett förtroende och en tolerans hos hela befolk ­ ningen. Att ta bort brunstuppehållet skulle troligen kraftigt skada det förtroendet och den toleransen, både av jaktetiska skäl och för att brunstuppehållet de facto ger alla människor möjlighet att vistas i skog och mark under den period uppehållet är. Det finns flera möjliga lösningar på problematiken med att avskjutningsmålen på älg inte uppfylls på alla ställen, men att ta bort brunstuppehållet är inte rätt väg framåt. Helén Pettersson (S)

Motion till riksdagen 2023/24:1015 av Helén Pettersson (S) Acceptansen för den svenska älgförvaltningen Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att värna acceptansen för älgförvaltningen och bibehålla brunstuppehållet med särskilt beaktande av de etiska aspekterna i de delar av landet där älgjakten startar i september och tillkännager detta för regeringen. Motivering I Sverige har vi en lång tradition av välorganiserad och välfungerande viltförvaltning som bygger på delaktighet och lokalt och regionalt inflytande. Vi är ett föregångsland när det kommer till att förvalta naturens resurser, och det ska vi fortsätta vara. När det gäller älgförvaltningen är det viktigt att den skapar och bibehåller en älgstam av hög kvalitet som är i balans med betesresurser och som tar hänsyn till viktiga allmänintressen, som till exempel rovdjursförekomst, trafiksäkerhet, jordbruk, skador på skog och inverkan på den biologiska mångfalden. För att det ska fungera krävs det att myndig ­ heter, organisationer, markägare och jägare samarbetar för en hållbar älg ­ förvaltning. Under senare år har frågan om betesskador varit föremål för högljudd debatt. Älgen har pekats ut som ”skadegörare”, och debatten har handlat mycket om hur älgstammen ska kunna minskas. Detta trots att alla skador inte beror uteslutande på älg – det finns annat klövvilt som bidrar till detta. I samband med det har utökad jakttid på älg föreslagits, och en del i det har varit förslag om att slopa jaktuppehållet vid brunst, det så kallade brunstuppehållet, som finns i de delar av landet där älgjakten startar i september. Det vore fel väg att gå. Det är delvis en fråga om jaktetik, och etiken har alltid varit viktig i svensk viltförvaltning. Att jaga under brunsten är ett stort avsteg från detta. Därför bör regeringen särskilt beakta de etiska aspekterna när jakttiderna bereds. Svensk viltförvaltning vilar också på ett förtroende och en tolerans hos hela befolk ­ ningen. Att ta bort brunstuppehållet skulle troligen kraftigt skada det förtroendet och den toleransen, både av jaktetiska skäl och för att brunstuppehållet de facto ger alla människor möjlighet att vistas i skog och mark under den period uppehållet är. Det finns flera möjliga lösningar på problematiken med att avskjutningsmålen på älg inte uppfylls på alla ställen, men att ta bort brunstuppehållet är inte rätt väg framåt. Helén Pettersson (S)

Motion till riksdagen 2024/25:732 av Helén Pettersson (S) Acceptansen för den svenska älgförvaltningen Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att värna acceptansen för älgförvaltningen och bibehålla brunstuppehållet med särskilt beaktande av de etiska aspekterna i de delar av landet där älgjakten startar i september, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Motivering I Sverige har vi en lång tradition av välorganiserad och välfungerande viltförvaltning som bygger på delaktighet och lokalt och regionalt inflytande. Vi är ett föregångsland när det kommer till att förvalta naturens resurser, och det ska vi fortsätta vara. När det gäller älgförvaltningen är det viktigt att den skapar och bibehåller en älgstam av hög kvalitet som är i balans med betesresurser och som tar hänsyn till viktiga allmän ­ intressen, som till exempel rovdjursförekomst, trafiksäkerhet, jordbruk, skador på skog och inverkan på den biologiska mångfalden. För att det ska fungera krävs det att myndigheter, organisationer, markägare och jägare samarbetar för en hållbar älgför ­ valtning. Under senare år har frågan om betesskador varit föremål för högljudd debatt. Älgen har pekats ut som skadegörare, och debatten har handlat mycket om hur älgstammen ska kunna minskas. Detta trots att alla skador inte beror uteslutande på älg – det finns annat klövvilt som bidrar till detta. I samband med det har utökad jakttid på älg föreslagits, och en del i det har varit försök med att slopa jaktuppehållet vid brunst, det så kallade brunstuppehållet, som finns i de delar av landet där älgjakten startar i september. Det är fel väg att gå. Det är delvis en fråga om jaktetik, och etiken har alltid varit viktig i svensk viltförvaltning. Att jaga under brunsten är ett stort avsteg från detta. Därför bör regeringen särskilt beakta de etiska aspekterna när jakttiderna bereds. Svensk viltförvaltning vilar också på ett förtroende och en tolerans hos hela befolk ­ ningen. Att ta bort brunstuppehållet skulle troligen kraftigt skada det förtroendet och den toleransen, både av jaktetiska skäl och för att brunstuppehållet de facto ger alla människor möjlighet att vistas i skog och mark under den period uppehållet är. Det finns flera möjliga lösningar på problematiken med att avskjutningsmålen på älg inte uppfylls på alla ställen, men att ta bort brunstuppehållet är inte rätt väg framåt. Helén Pettersson (S)

Motion till riksdagen 2025/26:783 av Helén Pettersson (S) Acceptansen för den svenska älgförvaltningen Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att värna acceptansen för älgförvaltningen och bibehålla brunstuppehållet, med särskilt beaktande av de etiska aspekterna i de delar av landet där älgjakten startar i september, och tillkännager detta för regeringen. Motivering I Sverige har vi en lång tradition av välorganiserad och välfungerande viltförvaltning som bygger på delaktighet och lokalt och regionalt inflytande. Vi är ett föregångsland när det kommer till att förvalta naturens resurser, och det ska vi fortsätta vara. När det gäller älgförvaltningen är det viktigt att den skapar och bibehåller en älgstam av hög kvalitet som är i balans med betesresurser och som tar hänsyn till viktiga allmän ­ intressen, som till exempel rovdjursförekomst, trafiksäkerhet, jordbruk, skador på skog och inverkan på den biologiska mångfalden. För att det ska fungera krävs det att myndig ­ heter, organisationer, markägare och jägare samarbetar för en hållbar älgförvaltning. Under senare år har frågan om betesskador varit föremål för högljudd debatt. Älgen har pekats ut som skadegörare, och debatten har handlat mycket om hur älgstammen ska kunna minskas. Detta trots att alla skador inte beror uteslutande på älg – det finns annat klövvilt som bidrar till detta. I samband med det har utökad jakttid på älg föreslagits, och en del i det har varit försök med att slopa jaktuppehållet vid brunst, det så kallade brunst ­ uppehållet, som finns i de delar av landet där älgjakten startar i september. Det är fel väg att gå. Det är delvis en fråga om jaktetik, och etiken har alltid varit viktig i svensk viltförvaltning. Att jaga under brunsten är ett stort avsteg från detta. Därför bör regeringen särskilt beakta de etiska aspekterna när jakttiderna bereds. Svensk viltförvaltning vilar också på ett förtroende och en tolerans hos hela befolk ­ ningen. Att ta bort brunstuppehållet skulle troligen kraftigt skada det förtroendet och den toleransen, både av jaktetiska skäl och för att brunstuppehållet de facto ger alla män ­ niskor möjlighet att vistas i skog och mark under den period uppehållet är. Det finns flera möjliga lösningar på problematiken med att avskjutningsmålen på älg inte uppfylls på alla ställen, men att ta bort brunstuppehållet är inte rätt väg framåt. Helén Pettersson (S)