Motion till riksdagen 2024/25:1067 av Magnus Berntsson (KD) Ny stiftelselag för små resurser och förnyade ändamål Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över och vid behov modernisera stiftelselagen (1994:1220) för att förenkla hanteringen av stiftelser med begränsade medel och förtydliga reglerna för stiftelser där ändamålsparagrafen med tiden blivit otydlig eller obsolet, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Motivering Stiftelser har historiskt spelat en avgörande roll i det svenska civilsamhället genom att främja viktiga samhällsändamål såsom utbildning, forskning, kultur och välgörenhet. Stiftelselagen (1994:1220) är utformad för att skydda dessa stiftelsers ursprungliga syften och förvalta deras tillgångar enligt stiftarnas intentioner. Dock uppstår problem när stiftelser får mycket begränsade resurser eller när stiftelsens ändamål med tiden blivit otydligt, obsolet eller svårt att tolka i dagens samhälle. Många äldre stiftelser har syften som vid tiden för stiftelsens grundande var tydliga och aktuella, men som nu kan vara svåra att tillämpa. Det kan handla om ändamåls ­ paragrafer som är otydligt formulerade eller som är relaterade till behov som inte längre existerar på samma sätt. Samtidigt är det ofta en lång och komplicerad process att justera eller omformulera ändamålen, vilket leder till att stiftelser i praktiken blir inaktiva eller ineffektiva i sin verksamhet. Detta tillsammans med stiftelser som har mycket små tillgångar skapar en situation där deras syfte inte längre kan fullföljas på ett meningsfullt sätt. Det finns ett tydligt behov av att göra stiftelselagen mer flexibel för att möta dessa utmaningar. Genom att skapa en smidigare process för att justera eller tolka ändamål som blivit otydliga eller obsoleta kan vi säkerställa att stiftelser fortsätter att göra samhällsnytta även när förutsättningarna förändras. I länder som Norge har man moderniserat stiftelselagstiftningen för att underlätta för stiftelser med små tillgångar eller obsoleta ändamål. Därmed har man möjliggjort för dessa stiftelser att antingen fusioneras, ändra sitt ändamål eller, i vissa fall, upplösas, så att deras resurser kan användas på ett effektivt och relevant sätt. För att förbättra hanteringen av stiftelser med både begränsade medel och otydliga eller obsoleta ändamål bör stiftelselagen ses över. Reformen kan till exempel möjliggöra förenklade fusioner av stiftelser med liknande ändamål, särskilt när dessa ändamål blivit otydliga eller om stiftelserna har begränsade resurser. Vidare kan det även införas en smidigare process för att avveckla stiftelser som inte längre har tillräckliga medel för att uppfylla sitt syfte eller där ändamålet blivit irrelevant. Dessutom kan det finnas möjlig ­ het att omformulera obsoleta eller otydliga ändamål genom en tydligare och mer flexibel process som tar hänsyn till förändringar i samhället och i behovet av stiftelsernas verksamhet. Genom att reformera stiftelselagen kan vi säkerställa att stiftelser med begränsade medel och föråldrade ändamål fortsätter att bidra till samhällets bästa. En översyn av lagstiftningen, och vid behov en modernisering, som möjliggör flexibilitet i stiftelsers förvaltning skulle kunna minska den administrativa bördan, säkerställa att resurser används effektivt och se till att stiftelsernas syfte kan uppfyllas på ett relevant sätt, även när samhällsbehoven förändras. Magnus Berntsson (KD)

Motion till riksdagen 2025/26:3658 av Magnus Berntsson (KD) Enklare regler för små stiftelser Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om behovet av en översyn av stiftelselagen (1994:1220) i syfte att underlätta för små stiftelser och modernisera reglerna kring ändamålsbestämmelser och tillkännager detta för regeringen. Motivering Stiftelselagen har en central funktion i att skydda stiftarens intentioner och säkerställa förtroendet för stiftelseformen. Samtidigt innebär dagens ordning att mindre stiftelser ofta fastnar i orimlig administration och kostsamma processer, där resurser som borde gå till ändamålet istället binds upp i förvaltning. När ändamålsbestämmelser blir oklara, irrelevanta eller svårtolkade i dagens samhälle finns en risk att värdefulla tillgångar förblir outnyttjade. Detta gäller särskilt äldre stiftelser vars syften en gång var väl anpassade till sin tid, men där samhällets utveckling gjort att de inte längre går att uppfylla på ett meningsfullt sätt. Resultatet blir att resurser, som ofta är bundna av en generös stiftares goda vilja, i praktiken förlorar sin verkan. I samband med tidigare behandling av frågan har utskottet framhållit att lagstiftningen redan ger viss flexibilitet, men att reglerna behöver tillämpas och förtydligas på ett sätt som bättre möter verkligheten för små stiftelser. Det är därför motiverat med en översyn som kan balansera det grundläggande skyddet för stiftarens vilja med en tydligare möjlighet att anpassa ändamål när samhällsförhållanden förändrats. En sådan översyn skulle bidra till att skapa en lagstiftning som både bevarar den respekt för stiftarens intentioner som är en hörnsten i rättssystemet och samtidigt säkerställer att resurserna kan komma till nytta i dagens samhälle. Regeringen har nyligen i prop. 2024/25:8 lagt fram förslag om ändringar i reglerna för insamlingsstiftelser, bland annat vad gäller revision och likvidation. Det visar att man från regeringens sida är beredd att öppna stiftelselagen för justeringar och moderniseringar. Samtidigt är det tydligt att de förändringarna inte berör den bredare problematik som många mindre stiftelser brottas med. Det handlar inte enbart om insamlingsstiftelsernas förtroende, utan också om hundratals andra stiftelser som med små medel försöker göra skillnad i lokalsamhället men riskerar att tvingas lägga ner därför att de juridiska processerna blir för tunga och dyra. Den resursförlust som detta innebär borde vara ett tillräckligt starkt skäl för att även se över stiftelselagen i sin helhet. En reform av stiftelselagen bör syfta till att säkerställa att mindre stiftelser inte tyngs av oproportionerlig administration och att det skapas rättssäkra vägar för att omformulera ändamål när dessa blivit obsoleta. Samtidigt måste transparensen stärkas och möjligheterna till insyn och överklagan säkerställas för att värna förtroendet för stiftelseformen. På så sätt kan fler stiftelser fortsätta göra nytta i linje med stiftarens avsikt, samtidigt som resurser frigörs till ändamålen istället för att förbrukas i administration. En sådan balans mellan respekt för historien och anpassning till framtiden är avgörande för att stiftelseformen även framöver ska vara ett levande och relevant verktyg för samhällsnytta. Magnus Berntsson (KD)