Motion till riksdagen 2022/23:524 av Markus Wiechel (SD) Antibiotikaresistens Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att inom ramen för EU-samarbetet verka för att minska incitamenten att överanvända antibiotika och tillkännager detta för regeringen. Motivering Antibiotikaresistens bedöms vara ett av de absolut största hoten mot den globala folkhälsan. Bara inom Europa avlider över 30 000 årligen till följd av infektioner orsakade av antibiotikaresistenta bakterier som tyvärr inte går att behandla. Enligt FN beräknas omkring 10 miljoner människor dö i antibiotikaresistenta infektioner fram till 2050 om man inte genast agerar. Det innebär att antibiotikaresistens rankas som det näst största hotet mot människor efter klimatförändringarna. Även om diskussionen kring detta bland allmänheten har ökat något på senare år saknas det idag en strategi för att tackla antibiotikaresistensen , och intresset för frågan kan i allmänhet anses vara svalt. I takt med ett ökat intresse för vegetarisk kost har exempelvis h alloumiimporten från Cypern ökat lavinartat de senaste åren. Bara mellan 2010 och 2018 ökade importen av halloumi från 21 till 4 000 ton. Halloumin i sig är naturligtvis ofarlig, men a ntibiotikaanvändningen till djur skiljer sig mycket åt i olika e urop eiska länder . Tack vare medvetenhet om antibiotikaresistens i kombination med stränga djurskyddsregler ligger vi i Norden bra till . Enligt E uropeiska läkemedels ­ myndigheten ligger N orge bäst till med enbart 2,9 mg antibiotika per korrigerad djurenhet , vilket kan jämföras med 453 mg per korrigerad djurenhet för Cypern (som är värst). M edvetenheten i flera länder är oroväckande låg beträffande de risker som finns med en generös antibiotikaanvändning. Följden av detta kan i värsta fall bli att vi återigen hamnar i en situation där det saknas fungerande antibiotika och där vi plötsligt inte kan behandla olika infektioner så som idag . Det innebär i korthet att fler människor kommer att avlida av vad vi idag skulle beteckna som förhållandevis lindriga åkommor, som till exempel lunginflammation. Redan 2015 fattade WHO beslut om en global handlingsplan mot antibiotikaresistens för sina medlemsländer, och ett antal FN-organ har implementerat någon form av arbete i linje med detta i sina verksamheter. EU-kommissionen har inkluderat frågan i sitt arbete och den svenska r egeringen gav den 16 mars 2017 Folkhälsomyndigheten och Jordbruksverket i uppdrag att gemensamt ansvara för en nationell samverkansfunktion som involverar berörda aktörer i syfte att främja ett tvärsektoriellt samordnat arbete mo t antibiotikaresistens. Det är med andra ord mycket som sker på politisk nivå för att öka kunskapen om riskerna, men ändå räcker det inte. Många länder, inte minst i södra Europa, tycks inte ta riskerna med antibiotikaresistens på allvar. Regeringen bör därför inom ramen för EU-samarbetet verka för att minska incitamenten att överanvända antibiotika, exempelvis genom att aktiv t minska lönsamheten för särskilda producenter . Markus Wiechel (SD)

Motion till riksdagen 2023/24:1090 av Markus Wiechel och Victoria Tiblom (båda SD) Antibiotikaresistens Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att inom ramen för EU-samarbetet verka för att minska incitamenten att överanvända antibiotika och tillkännager detta för regeringen. Motivering Antibiotikaresistens bedöms vara ett av de absolut största hoten mot den globala folk ­ hälsan. Bara inom Europa avlider över 30 000 årligen till följd av infektioner orsakade av antibiotikaresistenta bakterier som tyvärr inte går att behandla. Enligt FN beräknas omkring 10 miljoner människor dö i antibiotikaresistenta infektioner fram till 2050 om man inte genast agerar. Det innebär att antibiotikaresistens rankas som det näst största hotet mot människor efter klimatförändringarna. Även om diskussionen kring detta bland allmänheten har ökat något på senare år saknas det idag en strategi för att tackla antibiotikaresistensen, och intresset för frågan kan i allmänhet anses vara svalt. I takt med ett ökat intresse för vegetarisk kost har exempelvis halloumiimporten från Cypern ökat lavinartat de senaste åren. Bara mellan 2010 och 2018 ökade importen av halloumi från 21 till 4 000 ton. Halloumin i sig är naturligtvis ofarlig, men antibiotikaanvändningen till djur skiljer sig mycket åt i olika europeiska länder. Tack vare medvetenhet om antibiotikaresistens i kombination med stränga djurskyddsregler ligger vi i Norden bra till. Enligt Europeiska läkemedels ­ myndigheten ligger Norge bäst till med enbart 2,9 mg antibiotika per korrigerad djur ­ enhet, vilket kan jämföras med 453 mg per korrigerad djurenhet för Cypern (som är värst). Medvetenheten i flera länder är oroväckande låg beträffande de risker som finns med en generös antibiotikaanvändning. Följden av detta kan i värsta fall bli att vi återigen hamnar i en situation där det saknas fungerande antibiotika och där vi plötsligt inte kan behandla olika infektioner så som idag. Det innebär i korthet att fler människor kommer att avlida av vad vi idag skulle beteckna som förhållandevis lindriga åkommor, som till exempel lunginflammation. Redan 2015 fattade WHO beslut om en global handlingsplan mot antibiotikaresistens för sina medlemsländer, och ett antal FN-organ har implementerat någon form av arbete i linje med detta i sina verksamheter. EU-kommissionen har inkluderat frågan i sitt arbete och den svenska regeringen gav den 16 mars 2017 Folkhälsomyndigheten och Jordbruksverket i uppdrag att gemensamt ansvara för en nationell samverkansfunktion som involverar berörda aktörer i syfte att främja ett tvärsektoriellt samordnat arbete mot antibiotikaresistens. Det är med andra ord mycket som sker på politisk nivå för att öka kunskapen om riskerna, men ändå räcker det inte. Många länder, inte minst i södra Europa, tycks inte ta riskerna med antibiotikaresistens på allvar. Regeringen bör därför inom ramen för EU-samarbetet verka för att minska incitamenten att överanvända antibiotika, exempelvis genom att aktivt minska lönsamheten för särskilda producenter. Markus Wiechel (SD) Victoria Tiblom (SD)

Motion till riksdagen 2024/25:2982 av Markus Wiechel och Victoria Tiblom (båda SD) Antibiotikaresistens Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att inom ramen för EU-samarbetet verka för att minska incitamenten att överanvända antibiotika och tillkännager detta för regeringen. Motivering Antibiotikaresistens bedöms vara ett av de absolut största hoten mot den globala folk ­ hälsan. Bara inom Europa avlider över 30 000 årligen till följd av infektioner orsakade av antibiotikaresistenta bakterier som tyvärr inte går att behandla. Enligt FN beräknas omkring 10 miljoner människor dö i antibiotikaresistenta infektioner fram till 2050 om man inte genast agerar. Det innebär att antibiotikaresistens rankas som det näst största hotet mot människor efter klimatförändringarna. Även om diskussionen kring detta bland allmänheten har ökat något på senare år saknas det idag en strategi för att tackla antibiotikaresistensen, och intresset för frågan kan i allmänhet anses vara svalt. I takt med ett ökat intresse för vegetarisk kost har exempelvis halloumiimporten från Cypern ökat lavinartat de senaste åren. Bara mellan 2010 och 2018 ökade importen av halloumi från 21 till 4 000 ton. Halloumin i sig är naturligtvis ofarlig, men antibiotikaanvändningen till djur skiljer sig mycket åt i olika europeiska länder. Tack vare medvetenhet om antibiotikaresistens i kombination med stränga djurskydds ­ regler ligger vi i Norden bra till. Enligt Europeiska läkemedelsmyndigheten ligger Norge bäst till med enbart 2,9 mg antibiotika per korrigerad djurenhet, vilket kan jämföras med 453 mg per korrigerad djurenhet för Cypern (som är värst). Medvetenheten i flera länder är oroväckande låg beträffande de risker som finns med en generös antibiotikaanvändning. Följden av detta kan i värsta fall bli att vi återigen hamnar i en situation där det saknas fungerande antibiotika och där vi plötsligt inte kan behandla olika infektioner så som idag. Det innebär i korthet att fler människor kommer att avlida av vad vi idag skulle beteckna som förhållandevis lindriga åkommor, som till exempel lunginflammation. Redan 2015 fattade WHO beslut om en global handlingsplan mot antibiotikaresistens för sina medlemsländer, och ett antal FN-organ har implementerat någon form av arbete i linje med detta i sina verksamheter. EU-kommissionen har inkluderat frågan i sitt arbete och den svenska regeringen gav den 16 mars 2017 Folkhälsomyndigheten och Jordbruks ­ verket i uppdrag att gemensamt ansvara för en nationell samverkansfunktion som invol ­ verar berörda aktörer i syfte att främja ett tvärsektoriellt samordnat arbete mot antibiotika ­ resistens. Det är med andra ord mycket som sker på politisk nivå för att öka kunskapen om riskerna, men ändå räcker det inte. Många länder, inte minst i södra Europa, tycks inte ta riskerna med antibiotikaresistens på allvar. Regeringen bör därför inom ramen för EU-samarbetet verka för att minska incitamenten att överanvända antibiotika, exempelvis genom att aktivt minska lönsamheten för särskilda producenter. Markus Wiechel (SD) Victoria Tiblom (SD)

Motion till riksdagen 2025/26:2855 av Markus Wiechel (SD) Antibiotikaresistens Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att inom ramen för EU-samarbetet verka för att minska incitamenten att överanvända antibiotika och tillkännager detta för regeringen. Motivering Antibiotikaresistens bedöms vara ett av de absolut största hoten mot den globala folk ­ hälsan. Bara inom Europa avlider över 30 000 årligen till följd av infektioner orsakade av antibiotikaresistenta bakterier som tyvärr inte går att behandla. Enligt FN beräknas omkring 10 miljoner människor dö i antibiotikaresistenta infektioner fram till 2050 om man inte genast agerar. Det innebär att antibiotikaresistens rankas som det näst största hotet mot människor efter klimatförändringarna. Även om diskussionen kring detta bland allmänheten har ökat något på senare år saknas det idag en strategi för att tackla antibiotikaresistensen, och intresset för frågan kan i allmänhet anses vara svalt. I takt med ett ökat intresse för vegetarisk kost har exempelvis halloumiimporten från Cypern ökat lavinartat de senaste åren. Bara mellan 2010 och 2018 ökade importen av halloumi från 21 till 4 000 ton. Halloumin i sig är naturligtvis ofarlig, men antibiotikaanvändningen till djur skiljer sig mycket åt i olika europeiska länder. Tack vare medvetenhet om antibiotikaresistens i kombination med stränga djurskyddsregler ligger vi i Norden bra till. Enligt Europeiska läkemedels ­ myndig ­ heten ligger Norge bäst till med enbart 2,9 mg antibiotika per korrigerad djur ­ enhet, vilket kan jämföras med 453 mg per korrigerad djurenhet för Cypern (som är värst). Medvetenheten i flera länder är oroväckande låg beträffande de risker som finns med en generös antibiotikaanvändning. Följden av detta kan i värsta fall bli att vi återigen hamnar i en situation där det saknas fungerande antibiotika och där vi plötsligt inte kan behandla olika infektioner så som idag. Det innebär i korthet att fler människor kommer att avlida av vad vi idag skulle beteckna som förhållandevis lindriga åkommor, som till exempel lunginflammation. Redan 2015 fattade WHO beslut om en global handlingsplan mot antibiotikaresistens för sina medlemsländer, och ett antal FN-organ har implementerat någon form av arbete i linje med detta i sina verksamheter. EU-kommissionen har inkluderat frågan i sitt arbete och den svenska regeringen gav den 16 mars 2017 Folkhälsomyndigheten och Jordbruksverket i uppdrag att gemensamt ansvara för en nationell samverkansfunktion som involverar berörda aktörer i syfte att främja ett tvärsektoriellt samordnat arbete mot antibiotikaresistens. Det är med andra ord mycket som sker på politisk nivå för att öka kunskapen om riskerna, men ändå räcker det inte. Många länder, inte minst i södra Europa, tycks inte ta riskerna med antibiotikaresistens på allvar. Regeringen bör därför inom ramen för EU-samarbetet verka för att minska incitamenten att överanvända antibiotika, exempelvis genom att aktivt minska lönsamheten för särskilda producenter. Markus Wiechel (SD)