Motion till riksdagen 2022/23:52 av Hanna Gunnarsson m.fl. (V) Jämställdhetsarbetet i Försvarsmakten 1 Innehållsförteckning 1 Innehållsförteckning 2 Förslag till riksdagsbeslut 3 En demokratisering av försvaret 4 Försvarsmaktens jämställdhetsarbete 5 Ovälkommet beteende inom Försvarsmakten 6 Plikttjänstgöringen 7 Kläder och utrustning för kvinnor 2 Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör uppdra åt Försvarsmakten att återkomma med en redovisning av resurstilldelningen till nätverket Noak både bakåt och framåt i tiden och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen i regleringsbrevet för Försvarsmakten 2023 bör uppdra åt myndigheten att vidta åtgärder för att öka antalet kvinnor på militära befattningar i allmänhet och på chefsbefattningar i synnerhet, i enlighet med kvantitativa mål som myndigheten fastställer, och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen i regleringsbrevet för Plikt- och prövningsverket 2023 bör uppdra åt myndigheten att arbeta för en jämnare fördelning mellan män och kvinnor bland de som rekryteras i syfte att på sikt uppnå en jämn könsfördelning, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Plikt- och prövningsverket bör få i uppdrag att under 2023 återkomma med en analys av rekryteringen utifrån motivation och kön och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen i regleringsbreven för såväl Försvarsmakten som Plikt- och prövningsverket och Försvarshögskolan bör uppdra åt myndigheterna att ta fram en plan för hur de kan arbeta med positiv särbehandling vid rekrytering i syfte att öka andelen kvinnor inom organisationerna och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Försvarsmakten bör få i uppdrag att återkomma med en plan för hur man ska uppnå en jämn könsfördelning på organisationens olika nivåer till senast 2035 och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Försvarsmakten bör få i uppdrag att genomföra en årlig jämställdhetskartläggning och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Försvarsmakten måste ges ett tydligt uppdrag att omgående köpa in kläder och utrustning som passar för kvinnor och tillkännager detta för regeringen. 3 En demokratisering av försvaret Militären var det sista manliga yrkesmonopolet i Sverige. Det var först 1989 som kvinnor blev tillåtna att lönearbeta inom försvaret. Inom den tidigare värnplikten kallades enbart män till mönstring och det dröjde till 1994 innan kvinnor tilläts göra värnplikt utan att man samtidigt avsåg att genomföra officersutbildningen. Även om Sverige var först i världen med att tillåta kvinnor att arbeta på samtliga militära befattningar lever många föreställningar om manligt och kvinnligt kvar. Kvinnor sågs, och ses i viss mån, som en del av den nation som ska skyddas men inte som en del av försvaret på samma sätt som män. Trots det har kvinnor under lång tid varit engagerade i försvaret på olika vis, bl.a. genom stödorganisationer som Lottakåren, den största kvinnoorganisation som Sverige någonsin haft. I dag består Försvarsmaktens personal till 78 procent av män. Bland yrkesofficerare är andelen ca 91 procent och bland kontinuerligt tjänstgörande gruppbefäl, soldater och sjömän ca 85 procent. Bland civilt anställda är fördelningen något mer jämn även om män med sina ca 61 procent även där utgör en majoritet. Den stora andelen män innebär ett demokratiskt underskott. Sverige har i dag en skevare könsfördelning i försvaret än många andra västländer. 4 Försvarsmaktens jämställdhetsarbete Försvarsmakten har en tydlig värdegrund som utgår från människors lika värde, rättvisa och jämlikhet. I den utåtriktade marknadsföringen pratar man om rätten att få leva sitt liv och vara den man är. Myndigheten har satt upp en nolltolerans mot kränkande särbehandling, trakasserier, sexuella trakasserier och repressalier. De senaste åren har flera kvinnor utnämnts till höga positioner inom Försvarsmakten. Att krossa s.k. glastak, att kvinnor når upp även till de högsta positionerna i en verksamhet, är viktigt. Försvarsmakten lyfter ofta fram kvinnor i den utåtriktade kommunikationen och rekryteringskampanjerna, vilket är ett sätt att visa att alla är välkomna och behövs för att försvara Sverige. Försvarsverksamhetens folkförankring kräver att alla människor, oavsett kön och bakgrund, blir väl mottagna och kan göra sitt jobb så bra som möjligt utifrån sina olika förutsättningar. Bristande jämställdhet eller trakasserier riskerar därför att äventyra den viktiga folkförankringen av försvaret. En intern kultur som tillåter sexism på arbetsplatsen är naturligtvis ett problem i sig, men riskerar även att sprida sig i den utåtriktade verksamheten. En förutsättning för att skapa förtroende utåt är att de egna medarbetarna känner tillit till arbetsgivarens förmåga att lösa de problem som uppstår. Eller som man själva skriver i värdegrunden: ”Vårt uppträdande och våra handlingar påverkar förtroendet för Försvarsmakten och ytterst Sverige.” För att Försvarsmakten ska vara en trovärdig organisation krävs att man på allvar tar itu med de problem man har internt. Det gäller att åtgärderna inte stannar vid skrivbordsprodukter, utan omsätts i praktiken, genomgående inom hela myndigheten. Utbildningar måste genomföras kontinuerligt. Frågan om de problem som upplevs inom Försvarsmakten handlar om både styrning och ledning, men också om att komma till rätta med den tystnadskultur som många vittnar om inom försvaret. Det jämställdhetsarbete som görs måste återkommande utvärderas. Åtgärder som på pappret tycks lämpliga är inte nödvändigtvis tillräckliga och i vissa fall sker utförandet i direkt motsättning till vad man vill uppnå. Ett exempel på när det inte har fungerat är att det i media framkommit att anställda som ringt den telefonlinje som upprättats för medarbetare som vill anmäla kränkande särbehandling mötts av repressalier i efterhand eftersom man inte kunnat vara anonym. Även om förutsättningarna för en mer jämställd organisation har blivit bättre med en könsneutral värnplikt betyder det inte att kvinnor per automatik kommer att utgöra en större del av försvarets medarbetare i framtiden. Inte heller att problem med sexism och kränkande behandling kommer att upphöra. Utan en medveten strategi finns det en risk att jämställdhetsarbetet går om intet i och med en ökad militär upprustning. Arbetet för inkludering och jämställdhet får inte heller läggas åt sidan i det nu allt allvarligare säkerhetsläget. Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) menar i sin rapport Karriärhinder för unga militära kvinnor 2017 att det faktum att kvinnor nu har börjat pliktas in i organisationen inte per automatik kommer att lösa den bristande jämlikheten. Problemen återfinns i alla faser, från rekrytering till urval av högre tjänster. Att man uttalat ett officiellt noll ­ toleransmål mot sexuella trakasserier och att höga chefer uttalat sig har inte haft effekt. Snarare tycks trenden gå i negativ riktning. FOI uppmanar därför Försvarsmakten att skyndsamt genomföra förbättrande åtgärder. FOI visar att det trots förbättringar fortfarande finns betydande barriärer som hindrar Försvarsmakten från att nå sina jämställdhetsmål. Man konstaterar att Försvarsmakten arbetat mycket med att åtgärda strukturella och synliga hinder, men att det fortfarande finns övrigt att önska vad gäller de mer subtila problemen. En av de mest framträdande faktorerna är en ”utbredd problematik med diskriminering, trakasserier, nedlåtande kommentarer och härskartekniker från ledare och kollegor”. En analys av avgångs ­ enkäter som gjorts visar att drygt 60 procent av de kvinnliga officersaspiranter och officerare som slutat upplevt kränkningar och nedlåtande kommentarer från befäl och så många som 75 procent har upplevt samma sak från kollegor. FOI konstaterar också att i en så hierarkisk organisation som Försvarsmakten är relationer av stor vikt för att göra karriär. Samtidigt visar dataunderlaget att kvinnor inom Försvarsmakten överlag har en sämre relation med sina chefer. Det kan säkerligen också påverka benägenheten att följa upp anmälda kränkningar. Försvarsmakten har ett arbete för jämställdhetsintegrering som jämfört med många andra myndigheter är väl utvecklat. Man arbetar också aktivt för att frågorna ska bli en del av den ordinarie verksamheten och inte enbart utgöra någonting extra när tid och lust finns. För att nå målet om en mer jämställd försvarsmakt krävs flera parallella åtgärder. Det handlar dels om ett förbättrat uppföljningsarbete och tydligare ansvars ­ utkrävande vad gäller trakasserier och övergrepp och dels om att öka andelen kvinnor som arbetar och verkar inom försvaret. Att Sveriges försvar speglar befolkningen är ytterst en fråga om demokrati. Det är viktigt att komma ihåg att arbetet för en bättre arbetsmiljö inom försvaret inte enbart handlar om att utrustning och annan materiel självklart ska vara anpassad för både kvinnor och män. Den psykosociala arbetsmiljön är minst lika viktig för att kvinnor ska trivas och välja att stanna i försvaret. FOI menar att kvinnor inom Försvars ­ makten själva har små möjligheter att påverka sin arbetssituation vid missförhållanden, men att myndigheten i praktiken lägger ett stort ansvar på deras axlar för att så ska ske. Det räcker inte med styrdokument och utbildningar om de inte är anpassade för verk ­ samheten och går att applicera på verkliga scenarion eller om inte de avsatta resurserna är tillräckliga. Det finns goda förutsättningar för att komma till rätta med rådande missförhål ­ landen. Det kräver dock en medvetenhet och ett ansvarstagande på alla nivåer i organisationen. Ytterst finns det också ett politiskt ansvar för att säkerställa att jämställdhetsarbetet blir en prioriterad uppgift för Försvarsmakten. Att kvinnor ges utrymme att mötas och byta erfarenheter är ett viktigt verktyg för att kunna ställa krav i en organisation. Plattformar såsom Nätverk för officerare och anställda kvinnor (NOAK) ger en arena för kvinnor inom försvaret att sätta sin egen agenda. Viktigt är dock att den typen av verksamhet får tillräckliga resurser för att bedriva sin verksamhet. Regeringen bör därför uppdra åt Försvarsmakten att återkomma med en redovisning av resurstilldelningen till nätverket NOAK både bakåt och framåt i tiden. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. 5 Ovälkommet beteende inom Försvarsmakten Hösten 2017 lyfte tiotusentals kvinnor frågan om sexuella övergrepp, trakasserier och diskriminering genom #metoorörelsen. Även inom försvaret fanns ett upprop, kallat #givaktochbitihop, som undertecknades av 1 768 kvinnor. Yrkesofficerare, reserv ­ officerare, civilanställda, frivilliga, soldater och sjömän vittnade om fruktansvärda upplevelser – allt ifrån osynliggörande och sexistiska skämt till våldtäkt. Uppropet uppmärksammade också hur kvinnor som anmält kränkningar och övergrepp många gånger blivit ifrågasatta. Anmälningar till chefer har stannat på vägen och aldrig följts upp. I uppropet konstaterar man att ”vi har sökt oss till Försvarsmakten för att vi vill och är beredda att försvara vårt land, såväl nationellt som internationellt. Men alldeles för ofta har våra värsta motståndare funnits i vår egen organisation.” Försvarsmakten reagerade på uppropet, bl.a. genom ett tydligt ställningstagande mot sexuella trakasserier inom organisationen från överbefälhavare Micael Bydén. En av de direkta åtgärderna var också att Försvarsmakten införde en telefonlinje för medarbetare som vill anmäla kränkande särbehandling. Det är nu fem år sedan och tyvärr finns det fortfarande en del kvar att göra. Att kvinnor inom Försvarsmakten utsätts för kränkande bemötande är egentligen ingen ny kunskap och Försvarsmakten har sedan tidigare ett arbete mot detta, dock med varierande framgång. De senaste åren har även flera rapporter om kränkande behandling av värnpliktiga framkommit. Försvarsmakten är en av landets största arbetsgivare och därtill en mycket mans ­ dominerad arbetsplats. I och med plikttjänstgöringen är det också en på många sätt unik sådan. Det är centralt att Försvarsmakten tar sitt uppdrag som arbetsgivare på största allvar och att de insatser som görs får avtryck i hela organisationen. Jämställdhetsarbetet får inte handla om enskilda insatser, utan måste vara ett prioriterat, pågående och långsiktigt arbete med tydliga mål och uppföljning samt en tydlig ansvarsfördelning. Även om var och en som är anställd inom Försvarsmakten själv ansvarar för att inte kliva över någon annans gränser är bristande jämställdhet ytterst ett organisatoriskt problem. Försvarsmakten genomgår omfattande förändringar. Politiska satsningar på försvaret, en militär upprustning och regeringens ansökan om ett svenskt Nato ­ medlemskap innebär större omställningar för organisationen. I ett sådant arbete är det centralt att jämställdhetsarbetet ska finnas med i alla delar, och när försvarsbudgeten nu höjs finns ekonomiska resurser även för detta arbete. Arbetet för en mer inkluderande och demokratisk försvarsmakt ska vara systematiskt och genomsyra all verksamhet. Inte minst i kontakt med andra länders försvar i och med en eventuell Natoanslutning är det viktigt att jämställdhetsarbetet inte går förlorat och att Sveriges försvarsmakt kan vara ett föredöme gentemot andra länder när det gäller jämställdhet och inkludering av kvinnor på alla nivåer och befattningar. 6 Plikttjänstgöringen Den 2 mars 2017 beslutade regeringen att återuppväcka värnplikten. Numera kallas både män och kvinnor till mönstring. Det är ett viktigt steg för en mer folklig förankring av det svenska försvaret. Vänsterpartiet var emot att värnplikten slopades och välkomnade att den återinfördes i ny form. Även om den nya värnplikten sker i relativt liten skala är den ett viktigt steg mot ett mer folkligt försvar. Vi vill att alla män och kvinnor i Sverige ska mönstra och att alla som är lämpliga ska genomföra en kortare militär grundutbildning. Att försvaret utgörs av människor med olika bakgrunder och erfaren ­ heter är ytterst en fråga om demokrati. Det ska vara möjligt att göra både militär och civil tjänstgöring. På initiativ från bl.a. Vänsterpartiet (försvarsutskottets betänkande 2020/21:FöU4) beslutade riksdagen i december 2020 att en utredning om att återinföra civilplikten bör göras. Civilplikten skulle ytterligare bredda möjligheten för alla oavsett kön och bakgrund att utbildas inom totalförsvaret och därmed kunna bidra till Sveriges försvar. Det är sannolikt att civilplikten skulle gynna kvinnors deltagande genom att öppna upp för fler olika typer av uppdrag och uppgifter än endast de militära. Vänster ­ partiet förväntar sig att regeringen snarast tillsätter en utredning om civilplikten i enlighet med riksdagens tidigare beslut. Förra året kallade Plikt- och prövningsverket 19 800 totalförsvarspliktiga till mönstring för GU21/22 och GU22/23, varav 62 procent män och 38 procent kvinnor. Försvarsmakten har tidigare i sitt regleringsbrev haft ett uppdrag att arbeta för att öka antalet kvinnor på militära befattningar i enlighet med de kvantitativa mål som myndigheten fastställt. Det är någonting som saknas i regleringsbrevet för 2022. Det finns goda skäl att tydliggöra Försvarsmaktens ansvar för en kvantitativ ökning av kvinnor inom hela myndighetens verksamhet i just regleringsbrevet. Regeringen bör därför i regleringsbrevet för Försvarsmakten 2023 uppdra åt myndigheten att vidta åtgärder för att öka antalet kvinnor på militära befattningar i allmänhet och på chefsbefattningar i synnerhet, i enlighet med kvantitativa mål som myndigheten fastställer. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. Även Plikt- och prövningsverket saknar uppdraget att arbeta med kvantitativa målsättningar för fördelningen mellan de män och kvinnor som rekryteras i sitt regleringsbrev. Vänsterpartiet menar att ett tydligt uppdrag till Plikt- och prövnings ­ verket bättre ligger i linje med de jämställdhetspolitiska målen. Regeringen bör därför i regleringsbrevet för Plikt- och prövningsverket 2023 uppdra åt myndigheten att arbeta för en jämnare fördelning mellan män och kvinnor av de som rekryteras i syfte att på sikt uppnå en jämn könsfördelning. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. FOI ger i sin tidigare nämnda rapport förslag på ett antal åtgärder för att uppnå ett jämställt försvar. Man är tydlig med att arbetet måste planeras och drivas som en organisationsförändring. Inte minst handlar det om metoder för att öka andelen kvinnor inom Försvarsmakten. Erfarenheter från Norge visar emellertid att enbart införandet av plikt även för kvinnor har en begränsad påverkan och att ett tydligt hinder är när befattningskraven inte är relevanta. Ett första steg är att slopa hinder i form av osakliga fysiska krav på befattningar. En modern och korrekt kravbild bör utformas med tanke på bl.a. teknikutveckling och den könsneutrala plikten. Detta är någonting som Försvars ­ makten och Plikt- och prövningsverket redan arbetar med, bl.a. genom ett forsknings ­ projekt. En annan avgörande faktor för vilka som söker sig till Försvarsmakten och för vilka som går vidare i rekryteringen vid plikttjänstgöring är motivationen. I dag ska stor vikt läggas vid huruvida individen är intresserad av att göra värnplikten eller inte. Motiva ­ tionen för att göra värnplikt är betydligt högre för män än för kvinnor. En ordentlig analys av motivationen i förhållande till kön är nödvändig för att kunna gå vidare med arbetet mot en jämställd rekrytering. Plikt- och prövningsverket bör få i uppdrag att under 2023 återkomma med en analys av rekryteringen utifrån motivation och kön. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. Ytterligare en rekommendation från FOI för att öka andelen kvinnor inom försvaret är att införa en rekryteringsmetod som möjliggör rekrytering av underrepresenterat kön vid lika meriter och då befattningskraven är fyllda. Erfarenheter visar att män premierar män vid tillsättandet av viktiga samhällspositioner. Positiv särbehandling för att jämna ut den ojämna rekryteringen är därför sannolikt ett verkningsfullt medel. Regeringen bör i regleringsbreven till Försvarsmakten såväl som till Plikt- och prövningsverket och Försvarshögskolan uppdra åt myndigheterna att ta fram en plan för hur de kan arbeta med positiv särbehandling vid rekrytering i syfte att öka andelen kvinnor inom organisationerna. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. Den nuvarande värnplikten ger i egentlig mening möjlighet till den första allmänna värnplikten eftersom den inkluderar både män och kvinnor. Det ger tillsammans med andra åtgärder trots allt betydligt bättre förutsättningar för en jämställd försvarsmakt. Andelen män respektive kvinnor som gör värnplikt bör noga följas och utvärderas i syfte att uppnå en jämn könsfördelning. Försvarsmaktens handlingsplan för jämställdhetsintegrering gäller under perioden 2022–2025. Planen omfattar hela myndighetens verksamhet och konkretiseras i en rad delmål. Den saknar dock tillräckliga mätbara kvantitativa och kvalitativa mål. För att kraven på delaktighet i FN:s resolution 1325 ska kunna uppnås måste Försvarsmaktens genusarbete intensifieras. Vänsterpartiet vill se en försvarsmakt där kvinnor och män är jämlika och där kvinnor representeras i lika hög utsträckning som män, oavsett befattning. När dagens nyfödda fyller 18 och kallas till mönstring ska de mötas av en jämställd försvarsmakt. Försvarsmakten har sedan 2009 ett uppdrag att öka andelen kvinnor på alla nivåer. Det är ett steg i rätt riktning, men vi menar att det svenska försvaret ska ha en högre ambitionsnivå än så. Försvarsmakten bör uppdras att återkomma med en plan för hur man ska uppnå en jämn könsfördelning på organisationens olika nivåer till senast 2035. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. Försvarsmakten bör också uppdras att genomföra en årlig jämställdhetskartläggning. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. 7 Kläder och utrustning för kvinnor Ett jämställdhetsproblem inom Försvarsmakten är avsaknaden av ändamålsenliga och passande kläder och materiel för kvinnor. Bilden av en soldat har under historien oftast varit en man. Därför har kläder och utrustning anpassats för att passa just män. Kvinnor behöver andra typer av kläder, framför allt underkläder, men har ofta även behov av både kläder, uniformer och utrustning i mindre storlek. Det har under en lång tid funnits brist på detta inom Försvarsmakten, vilket såklart får konsekvenser för både anställda och värnpliktiga kvinnor. I november 2021 skrev Pliktrådet en rapport med rubriken ”Skav, värk och underkläder åt värnpliktiga kvinnor”. Där konstaterade rådet, efter besök på samtliga förband, en allvarlig och generell brist på utrustning specifikt för kvinnor. Det fanns dels inte tillräckligt med underkläder, dels var de underkläder som delades ut alldeles för dåliga. Problemen har varit kända under lång tid och är så stora att kvinnliga värnpliktiga har fått köpa egna underkläder i stället för att använda de som tilldelas. Problemen gäller inte bara underkläder utan även utrustning som handskar, hjälmar och kroppsskydd i fel storlekar. Att upphandla passande modeller och sedan köpa in en tillräcklig mängd till både anställda och värnpliktiga kvinnor är en uppgift som helt enkelt måste lösas. Försvarsmakten måste ges ett tydligt uppdrag att omgående köpa in kläder och utrustning som passar för kvinnor. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. Hanna Gunnarsson (V) Andrea Andersson Tay (V) Kajsa Fredholm (V) Lotta Johnsson Fornarve (V) Håkan Svenneling (V) Linda Westerlund Snecker (V)

Motion till riksdagen 2025/26:199 av Hanna Gunnarsson m.fl. (V) Personalfrågor i Försvarsmakten Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör avskaffa de tidsbegränsade anställningarna i lagen om vissa försvarsmaktsanställningar (2012:332) i syfte att öka tryggheten för de anställda och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör genomföra förslaget om indexreglering av de totalförsvarspliktigas dagersättning och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen även bör utreda en höjning av förplägnadsersättningen, den ersättning värnpliktiga får när de inte är i tjänst, och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör utreda ersättning för när totalförsvarspliktiga genomför skarp tjänst, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Försvarsmakten bör uppdras att återkomma med en plan för hur man ska uppnå en jämn könsfördelning på organisationens olika nivåer, inklusive i hemvärnet, till senast 2038 och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Försvarsmakten bör uppdras att genomföra en årlig jämställdhetskartläggning för att följa arbetet med hur jämställdheten utvecklas och tillkännager detta för regeringen. Inledning Personalen är grunden för ett väl fungerande totalförsvar och för att samhället ska vara robust och fungera även under kriser. Det gäller både militär och civil personal, i både Försvarsmakten och många andra myndigheter, i välfärden, näringslivet och civil ­ samhällets organisationer. Denna motion koncentrerar sig på Försvarsmaktens personal. Att arbeta inom Försvarsmakten och vara en del av försvaret av Sverige ska vara ett yrke att känna stolthet över. Det är samtidigt ett arbete som innebär risker, både på hemmaplan i fredstid, under större övningar, internationella insatser eller annan skarp verksamhet. Det är därför av största vikt att arbetsvillkoren inom Försvarsmakten är så bra som det över huvud taget är möjligt, att säkerheten alltid tas på största allvar och att trakasserier och kränkningar alltid motarbetas. Det senare är framför allt viktigt för att öka andelen kvinnor i försvaret. För att antalet värnpliktiga ska kunna ökas i den takt som Försvarsmakten vill och behöver är det viktigt att officersutbildningen fortsätter att växa. Den tillväxt som är beslut i det senaste försvarsbeslutet är helt beroende av att det finns personal med rätt utbildning och med arbetsvillkor som är så bra att de vill stanna i sitt yrke under en lång tid. De stora satsningarna på försvaret innebär dock en snabbt föränderlig arbetsmiljö. Även Sveriges medlemskap i Nato medför nya förutsättningar för Försvarsmaktens personal. När nya strukturer etableras är det centralt att det sker med ett långsiktigt perspektiv på både personalförsörjning, villkor och arbetsmiljö. Detta är särskilt viktigt vid snabba organisationsförändringar och när det råder osäkerhet om hur organisationen och den egna och framtida arbetsplatser kommer se ut på längre sikt. För att ha en långsiktigt stark försvarsmakt är det viktigt att myndigheterna kan behålla sin personal. De som har lämnat av olika anledningar ska lätt kunna återvända om de så önskar. Löner och villkor måste vara så bra att personalen vill och kan stanna i sitt yrke och inte av ekonomiska skäl tvingas att söka sig till en annan arbetsgivare. Detta gäller även behovet av kompetensutveckling, vidareutbildning och karriärvägar för både militär och civil personal, men också i fråga om en bra fysisk arbetsmiljö i en växande verksamhet. Det finns i dag stor konkurrens om framförallt den civila personalen, vilket är ett stort hot mot hela totalförsvarets uppbyggnad. Det finns också fortfarande, trots att stora insatser har gjorts, problem med personlig utrustning och materiel till anställda soldater och värnpliktiga. Det är avgörande för en bra arbetsmiljö i ett yrke som ställer höga krav och innebär stora risker att det finns bra och korrekt utrustning till alla soldater, oavsett kön och kroppstyp. Vänsterpartiet välkomnade att regeringen tillsatte en utredning om personalfrågorna i det militära försvaret i januari 2024. Utredningen Redo! (SOU 2025:86) överlämnades till försvarsministern ett och ett halvt år senare, i juni 2025. Med tanke på personal ­ frågornas stora betydelse i det militära försvarets tillväxt var det helt nödvändigt att tillsätta utredningen, men precis som Vänsterpartiet har påtalat vid ett flertal tillfällen var det olyckligt att utredningen kom igång så sent så att resultatet inte kunde om ­ händertas när inriktningsbeslutet om totalförsvaret fattades av riksdagen i december 2024. Många saker som utredaren presenterar är sådant som Vänsterpartiet håller med om. Det gäller framförallt förslaget att höja de värnpliktigas ersättningar och reserv ­ officerarnas rätt till tjänstledighet. Vi välkomnar också förslaget om tidvis tjänstgörande civil personal och rätt till tjänstledighet för detta. Däremot är vi besvikna på att utredaren inte presenterade någon förändring när det gäller tidsbegränsade anställningar för grupp ­ befäl, soldater och sjömän (GSS) i Försvarsmakten. Tidsbegränsade anställningar i Försvarsmakten Vänsterpartiet anser att normen för anställningar på hela arbetsmarknaden ska vara tillsvidare och på heltid. Det ger en trygghet för alla som är anställda att veta att ens anställning inte tar slut vid en viss tidpunkt eller kan avslutas utan giltiga skäl. Att avskaffa visstidsanställningar och anställningar som är tidsbegränsade utan att ha specifika skäl för det är viktigt för Vänsterpartiet. Lagen om vissa försvarsmaktsanställningar (2012:332) gäller för gruppbefäl, soldater och sjömän i Försvarsmakten. Lagen kom till i en annan tid än vad vi ser i dag, med ett annat säkerhetspolitiskt läge i vår omvärld och då Försvarsmakten under en tid minskat, inte som i dag står mitt i en tillväxtspurt. År 2010 lades värnplikten vilande och rekrytering till Försvarsmakten skulle göras på grunden av frivillighet och inte plikt. I dag är värnplikten tillbaka och behovet av att öka antalet anställda i Försvarsmakten är mycket stort. Det kräver både att rekryteringen ökar, att Försvarsmaktens olika yrken anses attraktiva och att de som redan är anställda vill och kan vara kvar i sitt yrke. I lagen om vissa försvarsmaktsanställningar (2012:332) slås fast att gruppbefäl, soldater och sjömän i Försvarsmakten ska vara tidsbegränsat anställda, i minst sex år och högst åtta år. Den totala anställningstiden får uppgå till högst 16 år, varav högst 12 år som kontinuerligt tjänstgörande. Detta gäller alla anställda gruppbefäl, soldater och sjömän, men framförallt anställda med lång teknisk erfarenhet där en anställning som avslutas ofrivilligt eftersom den anställda nått tidsgränsen kan få stora konsekvenser för arbetsplatsen. Ofta lyfts argument om fysiska krav fram för att anställningar ska ha en tidsgräns, men precis som för andra arbetsgivare måste Försvarsmakten kunna erbjuda de förändringar i anställningen som krävs om en anställd t.ex. pga. sjukdom eller ökande ålder behöver andra arbetsupp ­ gifter. Det finns trots allt många olika typer av arbetsuppgifter i en så stor myndighet som Försvarsmakten, även på den enskilda arbetsplatsen. Det handlar om trygghet för de anställda, men också om att Försvarsmakten inte har råd att förlora viktig kompetens. Att personal med viktig erfarenhet går förlorad är ett enormt slöseri med resurser för en organisation som dessutom expanderar. Vänsterpartiet anser att anställningar i första hand ska vara tillsvidareanställningar och i andra hand att arbetsgivaren ska möjliggöra ökad anställningstrygghet genom att omvandla tjänsten till en annan typ av anställning, t.ex. som civilanställd istället för att vara militär personal. 2024 års utredning om den militära personalförsörjningen (SOU 2025:86) hade i uppdrag att analysera behovet av att ändra regleringen om anställningstider för kontinuerligt och tidvis tjänstgörande gruppbefäl och soldater. Det hade varit ett utmärkt tillfälle att ta tag i ett föråldrat regelverk. Tyvärr löser inte betänkandet frågan. Även Officersförbundet har riktat stor kritik mot utredningen för att lösa ut denna fråga, trots många år av krav och debatt. Regeringen bör avskaffa de tidsbegränsade anställningarna i lagen om vissa försvars ­ maktsanställningar (2012:332) i syfte att öka tryggheten för de anställda. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. Utlandsuppdrag Inom Försvarsmakten och flera av de andra försvarsmyndigheterna, såväl som ett stort antal civila myndigheter inom totalförsvaret förekommer att anställda sänds utomlands för att representera myndigheterna och Sverige på olika uppdrag. Det kan vara både som experter och rådgivare, som svenska representanter i olika organisationer eller som soldater på internationella insatser. Idag har Försvarsmakten utsända på ett tiotal olika insatser runt om i världen. De flesta insatser innebär att ett mindre antal officerare sänds ut medan Sverige till den största insatsen just nu, LNLV (Land Nato Latvia) i Lettland, består av 600 soldater under ett halvår varje år. Det är ett förhållandevis litet antal insatser sedan fler engagemang har avslutats senaste åren. Däremot kommer antalet utsända officerare öka betydligt med tanke på Natouppdraget, där 250 utsända brukar nämnas som en mål ­ sättning för Sverige. Det är många i relation till att Försvarsmakten har viss brist på officerare. Utlandsuppdrag inom både Nato och andra sammanhang är krävande för den enskilda. Det innebär att den utsända ibland åker iväg en längre tid utan familjen, men ibland också att familjen följer med utomlands med allt vad det innebär. Utlands ­ uppdragen måste därför ha villkor som fungerar för den utsända personalen och deras familjesituation, inte minst för en medföljande partner som ofta inte kan fortsätta arbeta under den tid familjen är utomlands, eller om familjen stannar hemma själv måste ansvara för att vardagen ska fungera. Exakt hur löner och villkor inom Försvarsmakten och andra utsändande myndigheter ska se ut är dock inte en fråga för politiken, utan för parterna på arbetsmarknaden. Men det är av största vikt att parterna kommer överens om avtal som möjliggör att Sverige kan fullfölja sina förpliktelser när det gäller antalet utsända samtidigt som de som åker utomlands varken förlorar ekonomiskt på detta eller får en ohållbar familjesituation. Värnpliktiga på uppdrag utomlands i Natos regi Försvarsberedningen löste många svåra frågor i sitt arbete och sina rapporter under 1,5 år fram till att förra inriktningsbeslutet om totalförsvaret fattades av riksdagen i december 2024, men inte alla frågor. En fråga som återstår är hur Sverige ska bemanna Natoinsatser utomlands i fredstid. Det är av mycket stor vikt att regeringen tillsätter någon form av utredning i denna fråga så att den blir löst, och att riksdagens partier är delaktiga i detta arbete. Trots att vi inväntar någon form av utredning har Vänsterpartiet tagit ställning för att uppdrag i militära insatser utomlands i fredstid, även inom Nato, ska bemannas av anställda soldater på frivillig grund, inte av värnpliktiga. Värnpliktiga i krigsorganisa ­ tionen utbildas för att kunna försvara Sverige i krig eller för att mobiliseras vid direkt krigsfara. Plikten måste hanteras med respekt och försiktighet, och att plikta in värn ­ pliktiga soldater, som ju i de flesta fall har vanliga civila jobb och kanske familj att ta hand om, för uppdrag inom Nato (eller t.ex. FN) i fredstid är inte lämpligt. Utlands ­ uppdrag ska bemannas av anställda soldater. Detta kommer Vänsterpartiet framföra när den utredning som Försvarsberedningen krävde kommer igång. Utlandsveteraner Försvarsmakten har skickat soldater och officerare utomlands sedan 1956, då de första svenska utlandsuppdragen i FN:s regi genomfördes i Kongo. Sedan dess har tiotusentals personer deltagit i internationella militära insatser och utöver det har ett stort antal svenskar varit utsända för civila myndigheter som MSB, Kustbevakningen och Kriminalvården, för att nämna några. Idag får soldater och anställda som åker utomlands omfattande utbildning och förberedelser innan avfärd, även tillsammans med anhöriga, samt mottagande och det stöd som behövs efter hemkomst. Men så har det inte alltid varit. Sverige var under lång tid ganska dåligt på att ta hand om de utlands ­ veteraner som kom hem. Försvarsmaktens veterancentrum bildades 2017 och sedan dess har många olika steg tagits för att förbättra den svenska politiken för veteraner. Att ta hand om de anställda som kommer hem från uppdrag utomlands är i första hand arbetsgivarens, Försvarsmakten och andra myndigheter, ansvar. De anställda som behöver hjälp och stöd efter hemkomst ska få det från arbetsgivaren; detta ansvar kan aldrig överlämnas till någon annan part. Samtidigt är det viktigt att veteranernas egna organisationer ges goda möjligheter att bedriva sin egen verksamhet, både i form av kamratstöd och sociala aktiviteter för att veteranerna ska känna en gemenskap och genom denna kunna dela minnen och upplevelser. För de veteraner som har kommit hem skadade eller sårade efter sin tjänstgöring behövs ofta stöd inte bara från arbetsgivaren utan också från resten av samhället, framförallt sjukvården men ibland även av hemkommunen. Tyvärr vet vi att välfärden idag har stora brister på många områden, inte minst inom sjukvården. Detta drabbar hela befolkningen, och det är otroligt viktigt att de som behöver hjälp och stöd efter att ha tjänstgjort för Sverige utomlands får detta från alla nivåer i samhället. Idag behöver man ofta vara frisk för att orka vara sjuk – att ta sig igenom sjukvårdens och kommunernas olika labyrinter för att få rätt stöd kan vara mycket krävande. Regioner och kommuner behöver inte bara förstärka sin egen verksamhet i allmänhet utan också höja kunskapen om det stöd som utlandsveteraner kan behöva. Värnplikt och civilplikt Värnplikten är viktig inte bara för att försörja Försvarsmakten med personal, utan också för att stärka den folkliga förankringen av Försvarsmakten och ytterst ett sätt att stärka demokratin. Försvaret av Sverige är en angelägenhet för hela befolkningen, oavsett bakgrund och erfarenheter. Vänsterpartiet står bakom det faktum att alla män och kvinnor i en viss åldersgrupp i Sverige ska mönstra och att alla som är lämpliga ska genomföra en militär grundutbildning. Även om den värnplikten sker i relativt liten skala är den väldigt viktig för folkförankringen av det militära försvaret och för den allmänna kunskapen om totalförsvar och beredskap i hela samhället. Värnpliktens huvudsakliga syfte är att fylla upp krigsorganisationen, och det är det som måste sätta ramarna för antalet värnpliktiga. Vänsterpartiet instämmer i ambitionen om en utökad värnplikt som ska byggas ut successivt för att 2030 uppgå till 10 000 värnpliktiga årligen och 12 000 värnpliktiga senast 2032. När antalet värnpliktiga ökar är det mycket viktigt att allt det praktiska fungerar. Det måste finnas bra boende, goda förutsättningar för resor, tillräckligt med utrustning och materiel i gott skick för att alla värnpliktiga ska få en bra utbildning. Detta gäller framför allt kläder och utrustning för kvinnor. Dess ­ utom måste det finnas ett väl utvecklat arbete mot trakasserier och kränkande behandling samt tillräckligt många befäl med rätt utbildning och erfarenhet. Det senare är en utmaning när Sverige också ska bemanna många uppdrag med officerare utomlands. För att de värnpliktiga ska ha hög grad av medinflytande över sin vardag och utbildning krävs ett väl fungerande och oberoende pliktråd, som väljs av de värnpliktigas utsedda ombud. Pliktrådet måste ges de resurser som behövs för att det ska kunna följa och granska de värnpliktigas utbildning. Det är mycket viktigt att Försvarsmakten lyssnar på pliktrådets rekommendationer och löser de problem som pliktrådet ser. Vänsterpartiet välkomnar de steg som regeringen har tagit för att återuppväcka civilplikten, i ett första steg för räddningstjänsten och elförsörjningsområdet. Det är också positivt att Socialstyrelsen fått i uppdrag att förbereda för civilplikt inom hälso- och sjukvården. Civilplikten breddar möjligheten för unga att delta i totalförsvaret genom att inkludera viktiga arbetsuppgifter som inte innebär hantering av vapen. Vänsterpartiet vill se en modern civilplikt med grundutbildning som inkluderar ett brett spektrum av arbetsuppgifter och befattningar som kan vara nödvändiga för samhället i en kris. Det kan t.ex. handla om beredskap inom elförsörjning, cyberförmåga, sjukvård, omsorg, transport, miljöskydd och logistik. Syftet är att genom att utbilda människor inom samhällsviktiga verksamheter göra samhället mer robust för olika typer av kriser och höja kunskapsnivån hos befolkningen om hur var och en kan bidra i det civila försvaret. En civilpliktsutbildning kan dessutom vara en ingång för en ung person att fortsätta utbilda sig inom några av de samhällsviktiga yrkena och engagera sig för ett tryggare och säkrare samhälle. Civilplikten ska inte ersätta utbildad ordinarie personal. I sammanhanget bör det understrykas att personalförsörjningen vad gäller civilplikt liksom värnplikt så långt som det är möjligt ska bygga på den enskildes egen motivation och vilja, även om plikten finns i grunden. Ansvariga myndigheter bör också arbeta för att rekryteringen i så hög utsträckning som möjligt ska spegla befolkningen i stort. Värnplikten och en kommande civilplikt med grundutbildning gör att ungdomar med olika kunskaper, erfarenheter och bakgrund träffas och utbildas tillsammans, och är en bra grund för Försvarsmaktens och resten av totalförsvarets rekrytering. Det är därför mycket viktigt att värn- och civilpliktsutbildningen inte bara är bra i sig utan att de som genomför utbildningen också har de allra bästa förutsättningar, villkor och arbetsmiljö. Pliktrådet menar att en höjning av dagersättningen från dagens 146 kronor till 300 kronor är rimligt för att inte värnpliktigas köpkraft ska urholkas. SOU 2025:86 föreslår en liknande höjning. I regeringens budget för 2026 föreslås en höjning till 200 kronor. Det är visserligen ett steg i rätt riktning, men långt ifrån tillräckligt. I och med infla ­ tionen blir höjningen marginell, i praktiken endast sju kronor. Vi förväntar oss att regeringen går vidare med utredningens förslag för att stärka ekonomin för de värn ­ pliktiga ytterligare. För att säkra att dagersättningen även i framtiden ska följa med samhällets kostnadsutveckling har Pliktrådet framfört att dagersättningen bör index ­ regleras. Regeringen bör genomföra förslaget om indexreglering av de totalförsvarspliktigas dagersättning. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. Regeringen bör även utreda en höjning av förplägnadsersättningen, den ersättning värnpliktiga får när de inte är i tjänst. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. Vidare anser Vänsterpartiet att Pliktrådets förslag om ersättning för värnpliktiga vid skarp tjänst, t.ex. vid högvakt, bör utredas. Det är mycket viktigt att värnpliktiga inte utnyttjas som billig arbetskraft i stället för anställd personal. Regeringen bör utreda ersättning för när totalförsvarspliktiga genomför skarp tjänst. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. En försvarsmakt för alla Militären stod för det sista manliga yrkesmonopolet i Sverige. Det var först 1989 som kvinnor tilläts att lönearbeta inom försvaret, och det dröjde till 1994 innan kvinnor tilläts göra värnplikt utan att de samtidigt avsåg att genomföra officersutbildningen. Trots det har kvinnor under lång tid varit engagerade i försvaret på olika vis, bl.a. genom stöd ­ organisationer som lottakåren, den största kvinnoorganisation som Sverige någonsin haft. Den nuvarande värnplikten innebär i egentlig mening att Sverige för första gången har allmän värnplikt eftersom den inkluderar både kvinnor och män. Det ger betydligt bättre förutsättningar för en jämställd försvarsmakt och är mycket viktigt för folk ­ förankringen. Det är dock ingen garanti, utan kräver ett medvetet och systematiskt arbete från Försvarsmakten och Plikt- och prövningsverket. Trots att Försvarsmakten har ett mål om att andelen kvinnor som gör värnplikt 2025 ska vara 30 procent och trots att antalet män som gör värnplikt har ökat står antalet kvinnor i princip stilla. Antalet inskrivna till militär grundutbildning med värnplikt 2025 är 16 procent. Det är till och med en procentenhet lägre än när den första kullen värnpliktiga utbildades efter att värnplikten återinfördes 2017. Det visar att det inte går att ta en jämställd utveckling för given. Om Försvarsmakten ska nå sitt mål om en fördubblad andel kvinnor som gör värnplikt krävs ett intensifierat arbete. Efter Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina upplevde hemvärnet ett kraftigt ökat intresse. Söktrycket till hemvärnsförbanden är fortsatt stort. De flesta i hemvärnet har genomfört värnplikt eller annan militär grundutbildning. Det innebär att en ojämn könsfördelning inom värnplikten avspeglas i hemvärnet. Det är viktigt att hemvärnet även framöver fortsätter att erbjuda grundutbildning för de som inte gjort värnplikt, inte minst för att fler kvinnor ska kunna bli hemvärnssoldater. Andelen män respektive kvinnor som gör värnplikt bör noga följas och utvärderas i syfte att uppnå en jämn könsfördelning inom hela Försvarsmakten. Jämställdhetsarbetet måste genomsyra all Försvarsmaktens verksamhet, och kontinuerlig utbildning i jäm ­ ställdhetsfrågor måste genomföras för samtliga anställda inom organisationen. I detta arbete är det framför allt viktigt att motarbeta alla former av sexuella trakasserier, diskriminering och kränkande behandling, något vi tyvärr fått rapporter om från både värnpliktiga och anställda. All personal i Försvarsmakten bör få kontinuerlig utbildning om detta arbete. Det är av absolut största vikt att personlig utrustning och materiel är anpassade för både kvinnor och män och för personer med olika kroppstyper. Det är inte bara en fråga om jämställdhet utan också om säkerhet. Utrustning som inte passar skyddar inte på det sätt den ska. Försvarsmakten har på senare tid gjort ett gediget och seriöst arbete för att lösa de problem som funnits och detta arbete måste fortsätta med hög takt. Det är också viktigt att utvärdera och följa upp att aktuella befattningskrav är väl avvägda relativt uppgifter och roller. Vänsterpartiet vill se en försvarsmakt där kvinnor och män är jäm ­ lika och där kvinnor representeras i lika hög utsträckning som män, oavsett befattning. När dagens nyfödda fyller 18 år och kallas till mönstring ska de mötas av en jämställd försvarsmakt. För att säkerställa att Försvarsmakten är en plats för alla är det avgörande att Försvarsmaktens arbete med värdegrund och arbete mot alla former av trakasserier och kränkande behandling fortsätter och inte avtar. Försvarsmakten bör uppdras att återkomma med en plan för hur man ska uppnå en jämn könsfördelning på organisationens olika nivåer, inklusive hemvärnet, till senast 2038. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. För att följa arbetet med hur jämställdheten utvecklas bör Försvarsmakten uppdras att genomföra en årlig jämställdhetskartläggning. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. Hanna Gunnarsson (V) Tony Haddou (V) Lotta Johnsson Fornarve (V) Maj Karlsson (V) Gudrun Nordborg (V) Karin Rågsjö (V) Håkan Svenneling (V) Jessica Wetterling (V)