Motion till riksdagen 2022/23:186 av Nima Gholam Ali Pour (SD) Främja demokrati i Iran Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om åtgärder som syftar till att främja demokrati och mänskliga rättigheter i Iran och tillkännager detta för regeringen. Motivering När den islamiska revolutionen, ledd av ayatollah Ruhollah Khomeini, segrade i Iran den 11 februari 1979 och lyckades störta den iranska monarkin var kvinnorna bland isla ­ misternas första offer. De sharialagar som snabbt infördes begränsade kraftigt iranska kvinnors rättigheter och tvingade dem att bära hijab. Islamisterna började bestämma allt i från hur iranierna skulle klä sig och vad de skulle förtära till hur de skulle tänka och uppföra sig. De som idag protesterar mot regimens styre i Iran arresteras, torteras, våldtas och riskerar avrättning. Religiösa minoriteter förhindras från att öppet följa och inbjuda andra till sin tro . Opponenter som sökt fristad utomlands blir utsatta för hot, karaktärs ­ mord och terrormord. Mullornas regim har fullständig kontroll över landets resurser och ekonomi. Denna kontroll vidmakthålls genom regimens väpnade styrkor, underrättelsetjänste n och byråkratin. Dissidenter och iranier som opponerar sig mot regimen tillåts inte bedriva näringsverksamhet, vara statsanställd a eller ta del av statligt stöd. Även om dessa opponenter inte skulle utsättas för den brutalitet som nämnts ovan får de i stället i vart fall leva i fattigdom och ekonomiska svårigheter. De som däremot stöttar regimen lovas ett liv med högre materiell levnadsstandard . Detta är särskilt synligt bland volontär ­ milisen Basij som kontrolleras av regimens revolutionsgarde. Volontärer i Basijmilisen erbjuds diverse förmåner och andra privilegier, särskilt ekonomisk a sådana, som andra inte får ta del av. Landets resurser används också för att regimens elit och deras familjer ska kunna leva i lyx och överflöd i västvärlden samt åtnjuta de friheter som de har berövat det iranska folket de senaste fyra decennierna. Samtidigt som en stor del av regimelitens barn är bosatta i EU, USA, Kanada och Australien, där de också har säkrat sin framtid genom att investera stora summor pengar, får den iranska befolkningen utstå utbredd fattigdom, arbetslöshet och andra ekonomiska svårigheter. Vidare har Irans resurser utnyttjats för att stötta likasinnade stater och terrorist ­ organisationer i andra länder, inte minst i Mellanöstern. Regimens stöd för Hizb o llah i Libanon och stödet till Bashar al-Asad i Syrien är två exempel. Regimens utlandsopera ­ tioner hanteras av revolutionsgardets ökända Qodsstyrka. Den i slamiska republiken stöttar även Ryssland i kriget mot Ukraina och medverkar därmed till kriget i Europa genom att sälja vapen till Moskva. Resurserna används dessutom för att utveckla kärnvapen, vars anskaffande kommer att konsolidera regimens makt regionalt såväl som globalt. Alla viktiga beslut, främst beslut rörande Irans utrikes- och säkerhetspolitik, fattas av Ali Khamenei, regimens högste ledare, med stöd av hans kansli som kallas beyt-e rahbari (ledarens kansli). Den i slamiska republiken är således en diktatur som inte enbart begår systematiska och grova brott mot mänskliga rättigheter i Iran utan också utgör ett påtagligt hot mot världsfreden på grund av dess stöd till internationell terrorism och Ryssland. Brutaliteten som regimen använder mot fredliga demonstranter saknar motstycke och sker samtidigt som i nternet och telefon in kraftigt begränsas eller helt stängs ned. Tusentals har skadats och ytterligare tiotusentals har arresterats. Många som har deltagit i demonstrationerna i Iran vittnar om den enorma rädsla de känner varje dag när de beger sig ut på gator och torg i ett försök att en gång för alla störta regimen. Enligt Säkerhetspolisen är den i slamiska republiken Iran , Ryssland och Kina de tre länder som utgör det allvarligaste underrättelsehotet mot Sverige och svenska intressen. Förutom flyktingsspionage är I slamiska re publikens underrättelseoperationer riktade mot svenska industrier och innovationer och svensk forskning. Genom åren har ett flertal iranska diplomater utvisats från Sverige eller andra europeiska länder på grund av att de har bedrivit spionage- eller terrorverksamhet. Till exempel dömdes den i slamiska republikens diplomat stationerad i Österrike, Assadollah Assadi, till 20 års fängelse för terroristbrott i Belgien år 2021. Utredningen mot Assadi visade att han ledde I slamiska re publikens underrättelseverksamhet för regimens under ­ rättelseministerium (VAJA) i Europa och att han hade besökt Sverige och haft möten med flertalet regimagenter här . Detta är en av anledningarna till att den iranska opposi ­ tionen kräver att den i slamiska re publikens ambassader stängs ner. Sverige bör vidta följande åtgärder för att stödja det iranska folkets kamp mot den islamistiska regimen samt främja demokrati och mänskliga rättigheter i Iran: Uttala stöd för det iranska folkets frihetskamp och deras strävan för ett regimbyte Stödet kommer dels att uppmärksamma iraniernas frihetskamp internationellt, dels att sända en tydlig signal till regimen i Iran att den inte längre har världssamfundets stöd. Införa sanktioner mot regimens ledare, Ali Khamenei, och alla som arbetar vid hans kansli ( beyt-e rahbari ) för brott mot mänskliga rättigheter Ali Khamenei är en tyrann och därför bör samma typ av sanktioner som EU har infört mot Rysslands Vladimir Putin också införas mot Khamenei. Alla de som arbetar för Khamenei på hans kansli är också delaktiga i de allvarliga brott mot mänskliga rättig ­ heter som regimen i Iran dagligen gör sig skyldig till, och de bör därför också bli föremål för sanktioner. Sanktionerna bör bland annat innefatta att nämnda individers tillgångar och medel utanför Iran fryses. Införa sanktioner mot regimens president, Ebrahim Raisi, och hela regeringen Som president är Ebrahim Raisi, liksom Ali Khamenei, ansvarig för brott mot mänsk ­ liga rättigheter i Iran. Presidenten och hans regering verkställ er den politik som medför att den i slamiska re publiken kan fortsätta sitt politiska, sociala, religiösa och ekonomiska förtryck av det iranska folket. Sanktionerna bör bland annat innefatta att nämnda indivi ­ ders tillgångar och medel utanför Iran fryses. Införa sanktioner även mot regimelitens närmaste familjemedlemmar Att införa sanktioner mot regimeliten som Ali Khamenei, Ebrahim Raisi och regeringen i dess helhet är mycket viktigt. Emellertid måste dessa sanktioner utökas för att även inkludera dessa individers och regimelitens närmaste familjemedlemmar, d en i slamiska republikens oligarker . Att enbart sanktionera en individ tillhörande styret i Iran hindrar förstås inte hans eller hennes barns eller övriga familjemedlemmars fortsatta invester ­ ingar eller lyxliv utanför Iran. Införa sanktioner mot regimens förtryckarapparat, inklusive underrättelseministeriet, revolutionsgardet och polisen Dessa tre organisationer har en stor roll i det förtryck som har pågått i Iran de senaste fyra decennierna. Delar av dessa organisationer är redan föremål för sanktioner, men det är viktigt att sanktioner införs mot organisationerna i deras helhet för att kunna begränsa deras aktiviteter inom och utanför Irans gränser. Införa handelssanktioner mot Iran Mullornas regim styr Irans ekonomi. All form av handel med regimen konsoliderar regimens makt. Resurserna används också för att finansiera terrorism och krig interna ­ tionellt. Forskning visar att handel med regimen under perioden 1980–2006 på intet sätt bidragit till demokrati eller öppenhet i Iran. [1] En vanlig invändning som framförs mot handelssanktioner är att dessa sanktioner drabbar folket och förvärrar fattigdomen. Detta stämmer inte. Det är inte själva sanktionerna utan regimens resursfördelnings ­ politik där offentliga medel slösas på att expandera mullornas inflytande i Mellanöstern som är den verkliga orsaken till fattigdom i Iran. Bryta all diplomatisk relation med regimen, inklu sive nedstängning av regimens ambassad Utvisning av regimens ambassadör är en tydlig signal till regimen att den inte är välkommen i Sverige. Utvisningen av ambassadören och regimens diplomater skulle också försvåra regimens arbete med att sprida propaganda och desinformation om det som pågår i Iran. Nedstängningen av regimens ambassad skulle vidare allvarligt störa regimens olagliga underrättelseverksamhet. Som Säkerhetspolisen konstaterar använder regimen ofta diplomatposter som täckmantel för sina underrättelseofficerare. Ett annat alternativ till att helt stänga ned ambassaden och bryta diplomatiska relationer med Iran är att kraftigt skala ner på personalen vid den i slamiska re publikens ambassad. V erka för att FN tillsätter en kommitté för att utreda och dokumentera de brott mot mänskliga rättigheter som regimen begår i Iran Syftet med åtgärden är dels att belysa regimens användning av våld och brutalitet, dels att i framtiden kunna lagföra de som begår dessa brott i Iran. Utvisa regimelitens barn och iranska medborgare som är regimanhängare För det första är det moraliskt förkastligt och ett klandervärt beteende att barn till för ­ tryckare ska kunna leva i frihet och lyx i Sverige och andra EU-stater när iranierna i Iran hindras från att leva ett fritt och värdigt liv. För det andra utgör regimelitens barn och regimanhängare ett nätverk som ofta används av regimens underrättelsetjänst för att bedriva olagliga operationer. Utvisningen av dessa personer skulle allvarligt störa de n spionage- och terroristverksamhet som regimen bedriver. I samarbete med it -företag utreda vilka säkra kommunikationskanaler som kan tillhandahållas det iranska folket i syfte att kunna kommunicera med omvärlden varje gång som regimen begränsar eller stänger ner i nternet och telefon in Kommunikation är en viktig del av iraniernas frihetskamp. Genom att kommunicera med varandra och omvärlden kan de koordinera sina aktiviteter samt få omvärlden att höra deras röst och bevittna deras kamp. När kommunikationen begränsas eller stängs ner lyckas regimen dölja det som inträffar i Iran, inklusive regimens brutala vålds ­ användnin g. Nima Gholam Ali Pour (SD) [1] Khoshnood, Arvin (2010). ” The spirit of trade – Internationell handel och demokrati i Iran 1980–2006”, Geografiska notiser , nr 4, s. 158–170 .

Motion till riksdagen 2023/24:87 av Nima Gholam Ali Pour (SD) Stöd för regimbyte i Iran Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att uttala stöd för det iranska folkets frihetskamp och deras strävan för ett regimbyte och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa sanktioner mot den iranska regimens ledare Ali Khamenei samt alla som arbetar vid hans kansli, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa sanktioner mot den iranska regimens president Ebrahim Raisi och hans regering och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa sanktioner mot den iranska regimeliten och deras närmaste familjemedlemmar och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa sanktioner mot den iranska regimens förtryckarapparat och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att bryta diplomatiska relationer med regimen i Iran och tillkännager detta för regeringen. Motivering När den islamiska revolutionen, ledd av ayatolla Ruhollah Khomeini, segrade i Iran den 11 februari 1979 och lyckades störta den moderna iranska monarkin var kvinnorna bland islamisternas första offer. De sharialagar som snabbt infördes begränsade kraftigt iranska kvinnors rättigheter, som de erhållit under shahens styre, och tvingade dem att bära hijab. Islamisterna började bestämma alltifrån hur iranierna skulle klä sig och vad de skulle förtära till hur de skulle tänka och uppföra sig. De som idag protesterar mot regimens styre i Iran arresteras, torteras, våldtas och avrättas. Religiösa minoriteter hindras från att öppet följa och inbjuda andra till sin tro. Opponenter som sökt fristad utomlands blir utsatta för hot, karaktärsmord och terror ­ mord. Mullornas regim har fullständig kontroll över landets resurser och ekonomi. Denna kontroll vidmakthålls genom regimens väpnade styrkor, underrättelsetjänsten och byråkratin. Dissidenter och iranier som opponerar sig mot regimen tillåts inte bedriva näringsverksamhet, vara statsanställda eller ta del av statligt stöd. Även om dessa opponenter inte skulle utsättas för den brutalitet som nämnts ovan får de i stället i vart fall leva i fattigdom och ekonomiska svårigheter. De som däremot stöttar regimen lovas ett liv med högre materiell levnadsstandard. Detta är särskilt synligt bland volontär ­ milisen Basij som kontrolleras av regimens revolutionsgarde. Volontärer i Basijmilisen erbjuds diverse förmåner och andra privilegier, särskilt ekonomiska sådana, som andra inte får ta del av. Landets resurser används också för att regimens elit och deras familjer ska kunna leva i lyx och överflöd i västvärlden samt åtnjuta de friheter som de har berövat det iranska folket de senaste fyra decennierna. Samtidigt som en stor del av regimelitens barn är bosatta i EU, USA, Kanada och Australien, där de också har säkrat sin framtid genom att investera stora summor pengar, får den iranska befolkningen utstå utbredd fattigdom, arbetslöshet och andra ekonomiska svårigheter. Vidare har Irans resurser utnyttjats för att stötta likasinnade stater och terrorist ­ organisationer i andra länder, inte minst i Mellanöstern. Regimens stöd för Hizbollah i Libanon och stödet till Bashar al-Asad i Syrien är två exempel. Regimens utlands ­ operationer hanteras av revolutionsgardets ökända Qodsstyrka. Den islamiska republiken stöttar även Ryssland i kriget mot Ukraina och medverkar därmed till kriget i Europa genom att sälja vapen till Moskva. Resurserna används dessutom för att ut ­ veckla kärnvapen, vars anskaffande kommer att konsolidera regimens makt regionalt såväl som globalt. Alla viktiga beslut, främst beslut rörande Irans utrikes- och säkerhetspolitik, fattas av Ali Khamenei, regimens högste ledare, med stöd av hans kansli som kallas Beit ‑ e Rahbari (ledarens kansli). Den islamiska republiken är således en diktatur som inte enbart begår systematiska och grova brott mot mänskliga rättigheter i Iran utan också utgör ett påtagligt hot mot världsfreden på grund av dess stöd till internationell terrorism och Ryssland. Enligt Säkerhetspolisen är den islamiska republiken Iran, Ryssland och Kina de tre länder som utgör det allvarligaste underrättelsehotet mot Sverige och svenska intressen. Förutom flyktingspionage är den islamiska republikens underrättelseoperationer riktade mot svenska industrier och innovationer och svensk forskning. Genom åren har ett flertal iranska diplomater utvisats från Sverige eller andra europeiska länder på grund av att de har bedrivit spionage- eller terrorverksamhet. Till exempel dömdes den islamiska republikens diplomat stationerad i Österrike, Assadollah Assadi, till 20 års fängelse för terroristbrott i Belgien år 2021. Utredningen mot Assadi visade att han ledde islamiska republikens underrättelseverksamhet för regimens underrättelseministerium (VAJA) i Europa och att han hade besökt Sverige och haft möten med flertalet regimagenter här. Detta är en av anledningarna till att den iranska oppositionen kräver att den islamiska republikens ambassader stängs ner. Sverige bör vidta följande åtgärder för att stödja det iranska folkets kamp mot den islamistiska regimen samt främja demokrati och mänskliga rättigheter i Iran: Uttala stöd för det iranska folkets frihetskamp och deras strävan för ett regimbyte Stödet kommer dels att uppmärksamma iraniernas frihetskamp internationellt, dels sända en tydlig signal till regimen i Iran att den inte längre har världssamfundets stöd. Införa sanktioner mot regimens ledare, Ali Khamenei, och alla som arbetar vid hans kansli (Beit ‑ e Rahbari) för brott mot mänskliga rättigheter Ali Khamenei är en tyrann och därför bör samma typ av sanktioner som EU har infört mot Rysslands Vladimir Putin också införas mot Khamenei. Alla de som arbetar för Khamenei på hans kansli är också delaktiga i de allvarliga brott mot mänskliga rättigheter som regimen i Iran dagligen gör sig skyldig till, och de bör därför också bli föremål för sanktioner. Sanktionerna bör bland annat innefatta att nämnda individers tillgångar och medel utanför Iran fryses. Införa sanktioner mot regimens president, Ebrahim Raisi, och hela regeringen Som president är Ebrahim Raisi, liksom Ali Khamenei, ansvarig för brott mot mänskliga rättigheter i Iran. Presidenten och hans regering verkställer den politik som medför att den islamiska republiken kan fortsätta sitt politiska, sociala, religiösa och ekonomiska förtryck av det iranska folket. Sanktionerna bör bland annat innefatta att nämnda individers tillgångar och medel utanför Iran fryses. Införa sanktioner även mot regimelitens närmaste familjemedlemmar Att införa sanktioner mot regimeliten, det vill säga individer inom IRGC, Expertrådet, Väktarrådet m.m. är mycket viktigt. Emellertid måste dessa sanktioner utökas för att även inkludera dessa individers och regimelitens närmaste familjemedlemmar, den islamiska republikens oligarker. Att enbart sanktionera en individ tillhörande styret i Iran hindrar förstås inte hans eller hennes barns eller övriga familjemedlemmars fortsatta investeringar eller lyxliv utanför Iran. Införa sanktioner mot regimens förtryckarapparat, inklusive underrättelseministeriet, revolutionsgardet och polisen Dessa tre organisationer har en stor roll i det förtryck som har pågått i Iran de senaste fyra decennierna. Delar av dessa organisationer är redan föremål för sanktioner, men det är viktigt att sanktioner införs mot organisationerna i deras helhet för att kunna begränsa deras aktiviteter inom och utanför Irans gränser. Bryta alla diplomatiska relationer med regimen, inklusive nedstängning av regimens ambassad Utvisning av regimens ambassadör är en tydlig signal till regimen att den inte är välkommen i Sverige. Utvisningen av ambassadören och regimens diplomater skulle också försvåra regimens arbete med att sprida propaganda och desinformation om det som pågår i Iran. Nedstängningen av regimens ambassad skulle vidare allvarligt störa regimens olagliga underrättelseverksamhet. Som Säkerhetspolisen konstaterar använder regimen ofta diplomatposter som täckmantel för sina underrättelseofficerare. Nima Gholam Ali Pour (SD)

Motion till riksdagen 2024/25:267 av Nima Gholam Ali Pour (SD) Stöd för regimbyte i Iran Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att uttala stöd för det iranska folkets frihetskamp och deras strävan för ett regimbyte och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa sanktioner mot den iranska regimeliten och deras närmaste familjemedlemmar och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa sanktioner mot den iranska regimens förtryckarapparat och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa sanktioner mot den iranska regimens Al-Mustafa International University (MIU) och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att förbjuda export av all övervakningsutrustning till Iran och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en svensk bojkott av iranska lärosäten och tillkännager detta för regeringen. Motivering När den islamiska revolutionen, ledd av ayatolla Ruhollah Khomeini, segrade i Iran den 11 februari 1979 och lyckades störta den moderna iranska monarkin var kvinnorna bland islamisternas första offer. De sharialagar som snabbt infördes begränsade kraftigt iranska kvinnors rättigheter, som de erhållit under shahens styre, och tvingade dem att bära hijab. Islamisterna började bestämma alltifrån hur iranierna skulle klä sig och vad de skulle förtära till hur de skulle tänka och uppföra sig. De som idag protesterar mot regimens styre i Iran arresteras, torteras, våldtas och avrättas. Religiösa minoriteter hindras från att öppet följa och inbjuda andra till sin tro. Opponenter som sökt fristad utomlands blir utsatta för hot, karaktärsmord och terror ­ mord. Mullornas regim har fullständig kontroll över landets resurser och ekonomi. Denna kontroll vidmakthålls genom regimens väpnade styrkor, underrättelsetjänsten och byråkratin. Dissidenter och iranier som opponerar sig mot regimen tillåts inte bedriva näringsverksamhet, vara statsanställda eller ta del av statligt stöd. Även om dessa opponenter inte skulle utsättas för den brutalitet som nämnts ovan får de i stället i vart fall leva i fattigdom och ekonomiska svårigheter. De som däremot stöttar regimen lovas ett liv med högre materiell levnadsstandard. Detta är särskilt synligt bland volontär ­ milisen Basij som kontrolleras av regimens revolutionsgarde. Volontärer i Basijmilisen erbjuds diverse förmåner och andra privilegier, särskilt ekonomiska sådana, som andra inte får ta del av. Landets resurser används också för att regimens elit och deras familjer ska kunna leva i lyx och överflöd i västvärlden samt åtnjuta de friheter som de har berövat det iranska folket de senaste fyra decennierna. Samtidigt som en stor del av regimelitens barn är bosatta i EU, USA, Kanada och Australien, där de också har säkrat sin framtid genom att investera stora summor pengar, får den iranska befolkningen utstå utbredd fattigdom, arbetslöshet och andra ekonomiska svårigheter. Vidare har Irans resurser utnyttjats för att stötta likasinnade stater och terrorist ­ organisationer i andra länder, inte minst i Mellanöstern. Regimens stöd för Hizbollah i Libanon och stödet till Bashar al-Asad i Syrien är två exempel. Regimens utlands ­ operationer hanteras av revolutionsgardets ökända Qodsstyrka. Den islamiska republiken stöttar även Ryssland i kriget mot Ukraina och medverkar därmed till kriget i Europa genom att sälja vapen till Moskva. Resurserna används dessutom för att utveckla kärnvapen, vars anskaffande kommer att konsolidera regimens makt regionalt såväl som globalt. Alla viktiga beslut, främst beslut rörande Irans utrikes- och säkerhetspolitik, fattas av Ali Khamenei, regimens högste ledare, med stöd av hans kansli som kallas Beit ‑ e ‑ Rahbari (ledarens kansli). Den islamiska republiken är således en diktatur som inte enbart begår systematiska och grova brott mot mänskliga rättigheter i Iran utan också utgör ett påtagligt hot mot världsfreden på grund av dess stöd till internationell terrorism och Ryssland. Enligt Säkerhetspolisen är den islamiska republiken Iran, Ryssland och Kina de tre länder som utgör det allvarligaste underrättelsehotet mot Sverige och svenska intressen. Förutom flyktingspionage är den islamiska republikens underrättelseoperationer riktade mot svenska industrier och innovationer och svensk forskning. På senare tid har regimen i Iran även använt sig av gängkriminella för att angripa israeliska intressen i Sverige samt planerat mord på judar i Sverige. Det är bortom allt tvivel om att regimen i Iran är en fientlig sinnad regim gentemot Sverige. Sverige bör vidta följande åtgärder för att stödja det iranska folkets kamp mot den islamistiska regimen samt främja demokrati och mänskliga rättigheter i Iran: Uttala stöd för det iranska folkets frihetskamp och deras strävan för ett regimbyte Stödet kommer dels att uppmärksamma iraniernas frihetskamp internationellt, dels sända en tydlig signal till regimen i Iran att den inte längre har världssamfundets stöd. Införa sanktioner mot regimelitens närmaste familjemedlemmar Att införa sanktioner mot regimeliten, det vill säga individer inom IRGC, Expertrådet, Väktarrådet m.m. är mycket viktigt. Emellertid måste dessa sanktioner utökas för att även inkludera dessa individers och regimelitens närmaste familjemedlemmar, den islamiska republikens oligarker. Att enbart sanktionera en individ tillhörande styret i Iran hindrar förstås inte hans eller hennes barns eller övriga familjemedlemmars fortsatta investeringar eller lyxliv utanför Iran. Införa sanktioner mot regimens förtryckarapparat, inklusive underrättelseministeriet, revolutionsgardet och polisen Dessa tre organisationer har en stor roll i det förtryck som har pågått i Iran de senaste fyra decennierna. Delar av dessa organisationer är redan föremål för sanktioner, men det är viktigt att sanktioner införs mot organisationerna i deras helhet för att kunna begränsa deras aktiviteter inom och utanför Irans gränser. Införa sanktioner mot regimens Al-Mustafa International University (MIU) Al-Mustafa International University grundades av regimen i Iran direkt efter den islamiska revolutionen i Iran 1979 med syfte att attrahera icke-iranier till shiaislam. Enligt universitetets webbsida har de ca 40 000 icke-iranska studenter och finns i olika former i 60 länder. I december 2020 införde USA sanktioner mot universitetet på grund av att universitetet bidrar till islamiska revolutionsgardets rekryteringar för underrättelse- och militära operationer. Detta universitet har nära samarbeten med Imam Ali Islamic Center i Järfälla. Förbjud försäljning av all övervakningsutrustning till Iran På grund av allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter i Iran har EU infört sanktioner mot landet. Restriktionerna riktar sig mot dem som medverkar i eller är ansvariga för ledning eller genomförande av allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Tillgångar och ekonomiska resurser som tillhör, ägs, innehas eller kontrolleras av dem fryses genom EU:s förordning nummer 359/2011 om restriktiva åtgärder mot vissa personer, enheter och organ med hänsyn till situationen i Iran. Av förordningen framgår även de artiklar som reglerar vilka produkter som omfattas av exportförbud till Iran. Av artikel 1 b i EU-förordningen framgår att det finns ett generellt förbud mot överföring och export av vissa produkter till Iran. De övervakningsprodukter som omfattas av förbudet framgår av bilaga IV till EU-förordningen. Därtill är det enligt artikel 1 c i samma förordning förbjudet att tillhandahålla tekniskt bistånd eller förmedlingstjänster i samband med utrustning, teknik och programvara som anges i bilaga IV. Bilaga IV omfattar inte alla typer av övervakningsutrustning, och listan med utrustning innehåller inte övervakningskameror. När det gäller AI-tracking software går det inte att utesluta att sådan programvara skulle kunna omfattas. Viktigt att beakta i sammanhanget är att utrustningen, tekniken och programvaran i bilaga IV endast omfattas om det rör sig om system för avlyssning och övervakning av internet samt tele- och satellitkommunikation. Det exportförbud avseende övervakningsutrustning som finns på plats idag förbjuder inte export av all övervakningsutrustning till Iran. Samtidigt som regimen i Iran övergår till att digitalisera sitt förtryck täcker inte de EU-förordningar som finns på plats alla de digitala verktyg som kan exporteras till Iran från EU i syfte att regimen ska få fler verktyg för att övervaka befolkningen. Sverige måste verka för ett totalt förbud av övervakningsutrustning till Iran. Avsluta samarbeten med iranska lärosäten Medan regimen i Iran bedriver ett omfattande spionage i Sverige så har svenska lärosäten samarbeten med iranska lärosäten. Iran är en islamistisk diktatur och iranska studenter som kommer till Sverige genom utbytesprogram mellan svenska och iranska lärosäten skulle kunna användas av mullornas regim för att spionera på svenska lärosäten. Svensk forskning kan på detta sätt hamna i händerna på en diktatur som bedriver terrorism och proxykrig runtom i världen. Regimen i Iran har tidigare stulit västerländsk teknologi för att förbättra sina militära drönare som sedan använts i Rysslands krigsföring mot Ukraina. Iranska lärosäten bör bojkottas av Sverige, delvis på grund av att samarbetet används av regimen i Iran som ett sätt att spionera och stjäla västerländsk teknologi, men också för att de iranska lärosätena är ofria och är kontrollerade av mullornas diktatur. Det är omoraliskt och anmärkningsvärt att svenska lärosäten samarbetar med lärosäten i Iran där åsiktsfrihet inte råder och där islamistiska värderingar påtvingas studenter och akademiker. Nima Gholam Ali Pour (SD)

Motion till riksdagen 2025/26:441 av Nima Gholam Ali Pour (SD) Stöd för regimbyte i Iran Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att uttala stöd för det iranska folkets frihetskamp och deras strävan för ett regimbyte och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör verka inom EU för att införa sanktioner mot den iranska regimeliten och deras närmaste familjemedlemmar och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör verka inom EU för att införa sanktioner mot den iranska regimens förtryckarapparat och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör verka inom EU för att införa sanktioner mot al-Mustafa International University och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör verka inom EU för att förbjuda export av all övervakningsutrustning till Iran och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att svenska lärosäten och andra statliga myndigheter ska avbryta samarbeten med iranska lärosäten och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sveriges regering bör verka för att främja och stödja Irans demokratiska opposition i exil och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sveriges regering bör överväga att minska Irans diplomatiska närvaro i Sverige och tillkännager detta för regeringen. Motivering När den islamiska revolutionen, ledd av ayatolla Ruhollah Khomeini, segrade i Iran den 11 februari 1979 och lyckades störta den iranska monarkin var kvinnorna bland islamisternas första offer. De sharialagar som snabbt infördes begränsade kraftigt iranska kvinnors rättigheter, som de erhållit under shahens styre, och tvingade dem att bära hijab. Islamisterna började bestämma alltifrån hur iranierna skulle klä sig och vad de skulle förtära till hur de skulle tänka och uppföra sig. De som idag skulle ha modet att protestera mot regimens styre i Iran arresteras och riskerar att torteras, våldtas och avrättas. Religiösa minoriteter hindras från att öppet följa och inbjuda andra till sin tro. Opponenter som sökt fristad utomlands blir utsatta för hot, karaktärsmord och terrormord. Mullornas regim har fullständig kontroll över landets resurser och ekonomi. Denna kontroll vidmakthålls genom regimens väpnade styrkor, underrättelsetjänsten och byråkratin. Dissidenter och iranier som opponerar sig mot regimen tillåts inte bedriva näringsverksamhet, vara statsanställda eller ta del av statligt stöd. Även om dessa opponenter inte skulle utsättas för den brutalitet som nämnts ovan får de i stället i vart fall leva i fattigdom och ekonomiska svårigheter. De som däremot stöttar regimen lovas ett liv med högre materiell levnadsstandard. Detta är särskilt synligt bland volontär ­ milisen Basij som kontrolleras av regimens revolutionsgarde. Volontärer i Basijmilisen erbjuds diverse förmåner och andra privilegier, särskilt ekonomiska sådana, som andra inte får ta del av. Landets resurser används också för att regimens elit och deras familjer ska kunna leva i lyx och överflöd i västvärlden samt åtnjuta de friheter som de har berövat det iranska folket de senaste fyra decennierna. Samtidigt som en stor del av regimelitens barn är bosatta i EU, USA, Kanada och Australien, där de också har säkrat sin framtid genom att investera stora summor pengar, får den iranska befolkningen utstå utbredd fattigdom, arbetslöshet och andra ekonomiska svårigheter. Vidare har Irans resurser utnyttjats för att stötta likasinnade stater och terrorist ­ organisationer i andra länder, inte minst i Mellanöstern. Regimens stöd för Hizbollah i Libanon och stödet till huthirörelsen i Yemen är två exempel. Regimens utlandsopera ­ tioner hanteras av revolutionsgardets ökända Qodsstyrka. Den islamiska republiken stöttar även Ryssland i kriget mot Ukraina och medverkar därmed till kriget i Europa genom att sälja vapen till Moskva. Alla viktiga beslut, främst beslut rörande Irans utrikes- och säkerhetspolitik, fattas av Ali Khamenei, regimens högste ledare, med stöd av hans kansli som kallas Beit-e Rahbari (ledarens kansli). Den islamiska republiken är således en diktatur som inte enbart begår systematiska och grova brott mot mänskliga rättigheter i Iran utan också utgör ett påtagligt hot mot världsfreden på grund av dess stöd till internationell terrorism och Ryssland. Enligt Säkerhetspolisen är den islamiska republiken Iran, Ryssland och Kina de tre länder som utgör det allvarligaste underrättelsehotet mot Sverige och svenska intressen. Förutom flyktingspionage är den islamiska republikens underrättelseoperationer riktade mot svenska industrier och innovationer och svensk forskning. På senare tid har regimen i Iran även använt sig av gängkriminella för att angripa israeliska intressen i Sverige samt planerat mord på judar i Sverige. Det är bortom allt tvivel att regimen i Iran är fientlig sinnad gentemot Sverige. Sverige bör vidta följande åtgärder för att stödja det iranska folkets kamp mot den islamistiska regimen samt främja demokrati och mänskliga rättigheter i Iran: Uttala stöd för det iranska folkets frihetskamp och deras strävan efter ett regimbyte Stödet kommer dels att uppmärksamma iraniernas frihetskamp internationellt, dels sända en tydlig signal till regimen i Iran att den inte längre har världssamfundets stöd. Riksdagen ska ta ett beslut om att uttrycka stöd för det iranska folkets frihetskamp och deras strävan efter ett regimbyte. Införa sanktioner mot regimelitens närmaste familjemedlemmar Att införa sanktioner mot regimeliten, det vill säga individer inom IRGC, Expertrådet, Väktarrådet m.m. är mycket viktigt. Emellertid måste dessa sanktioner utökas för att även inkludera dessa individers och regimelitens närmaste familjemedlemmar, den islamiska republikens oligarker. Att enbart sanktionera en individ tillhörande styret i Iran hindrar förstås inte hans eller hennes barns eller övriga familjemedlemmars fortsatta investeringar eller lyxliv utanför Iran. Regeringen bör verka inom EU för att införa sanktioner mot regimelitens närmaste familjemedlemmar. Införa sanktioner mot regimens förtryckarapparat, inklusive underrättelseministeriet, revolutionsgardet och polisen Dessa tre organisationer har en stor roll i det förtryck som har pågått i Iran de senaste fyra decennierna. Delar av dessa organisationer är redan föremål för sanktioner, men det är viktigt att sanktioner införs mot organisationerna i deras helhet för att kunna begränsa deras aktiviteter inom och utanför Irans gränser. Regeringen bör verka inom EU för att införa sanktioner mot den iranska regimens förtryckarapparat. Införa sanktioner mot regimens al-Mustafa International University al-Mustafa International University grundades av regimen i Iran direkt efter den islamiska revolutionen i Iran 1979 med syfte att attrahera icke-iranier till shiaislam. Enligt universitetets webbsida har de ca 40 000 icke-iranska studenter och finns i olika former i 60 länder. I december 2020 införde USA sanktioner mot universitetet på grund av att universitetet bidrar till islamiska revolutionsgardets rekryteringar för underrättelseoperationer och militära operationer. Detta universitet har nära samarbeten med Imam Ali Islamic Center i Järfälla. Regeringen bör verka inom EU för att införa sanktioner mot al-Mustafa International University. Förbjud försäljning av all övervakningsutrustning till Iran På grund av allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter i Iran har EU infört sanktioner mot landet. Restriktionerna riktar sig mot dem som medverkar i eller är ansvariga för ledning eller genomförande av allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Tillgångar och ekonomiska resurser som tillhör, ägs, innehas eller kontrolleras av dem fryses genom EU:s förordning nummer 359/2011 om restriktiva åtgärder mot vissa personer, enheter och organ med hänsyn till situationen i Iran. Av förordningen framgår även de artiklar som reglerar vilka produkter som omfattas av exportförbud till Iran. Av artikel 1 b i EU-förordningen framgår att det finns ett generellt förbud mot överföring och export av vissa produkter till Iran. De övervakningsprodukter som omfattas av förbudet framgår av bilaga IV till EU-förordningen. Därtill är det enligt artikel 1 c i samma förordning förbjudet att tillhandahålla tekniskt bistånd eller förmedlingstjänster i samband med utrustning, teknik och programvara som anges i bilaga IV. Bilaga IV omfattar inte alla typer av övervakningsutrustning, och listan med utrustning innehåller inte övervakningskameror. När det gäller AI-tracking software går det inte att utesluta att sådan programvara skulle kunna omfattas. Viktigt att beakta i sammanhanget är att utrustningen, tekniken och programvaran i bilaga IV endast omfattas om det rör sig om system för avlyssning och övervakning av internet samt tele-och satellitkommunikation. Det exportförbud avseende övervakningsutrustning som finns på plats idag förbjuder inte export av all övervakningsutrustning till Iran. Samtidigt som regimen i Iran övergår till att digitalisera sitt förtryck täcker inte de EU-förordningar som finns på plats alla de digitala verktyg som kan exporteras till Iran från EU i syfte att regimen ska få fler verktyg för att övervaka befolkningen. Regeringen bör verka inom EU för ett totalt förbud av övervakningsutrustning till Iran. Avsluta samarbeten med iranska lärosäten Medan regimen i Iran bedriver ett omfattande spionage i Sverige så har svenska lärosäten samarbeten med iranska lärosäten. Iran är en islamistisk diktatur och iranska studenter som kommer till Sverige genom utbytesprogram mellan svenska och iranska lärosäten skulle kunna användas av mullornas regim för att spionera på svenska lärosäten. Svensk forskning kan på detta sätt hamna i händerna på en diktatur som bedriver terrorism och proxykrig runtom i världen. Regimen i Iran har tidigare stulit västerländsk teknologi för att förbättra sina militära drönare som sedan använts i Rysslands krigsföring mot Ukraina. Samarbeten med iranska lärosäten bör avbrytas av svenska lärosäten och andra statliga myndigheter, delvis på grund av att samarbetet används av regimen i Iran som ett sätt att spionera och stjäla västerländsk teknologi men också för att de iranska lärosätena är ofria och är kontrollerade av mullornas diktatur. Det är omoraliskt och anmärkningsvärt att svenska lärosäten samarbetar med lärosäten i Iran där åsiktsfrihet inte råder och där islamistiska värderingar påtvingas studenter och akademiker. Främja och stödja den demokratiska oppositionen i exil Det finns exempel på hur Sverige och EU börjat föra en dialog med oppositionen i ett visst land och distanserat sig från det landets regim. Ett exempel är Venezuela där Sveriges regering 2019 ställde sig bakom oppositionsledaren Juan Guaidó istället för att stödja Maduroregimen. Ett annat exempel är den svenska regeringens starka stöd till den belarusiska oppositionsledaren Svetlana Tichanovskaja. Det finns prejudikat för att Sveriges regering har valt att stödja en demokratisk opposition i exil istället för att stödja en viss diktatur. Den iranska oppositionen i exil är förvisso fragmenterad, men större enighet har uppstått på sistone, särskilt bland ledare som gör anspråk på att genomföra en demokratisk transition istället för att regera, såsom den förre shahens son, Reza Pahlavi. I april 2023 träffade Pahlavi Israels premiärminister Benjamin Netanyahu eftersom Israel är ett av de länder som verkligen har förstått att det inte går att förhandla med mullorna och nu börjar samtala med alternativen. Även Sverige borde landa i slutsatsen att det inte går att förhandla med mullorna och istället öppna dörren för aktörer som är västvänliga och demokratiskt sinnade. Sverige kan även spela en roll i att motverka fragmenteringen av den iranska oppositionen genom att främja dialog och samarbete bland den iranska oppositionen i exil, varav många befinner sig i Sverige. En enad iransk opposition som samverkar kan fungera som en starkare kraft mot regimen i Iran samtidigt som det lägger grunden för en framtida iransk demokrati. Minska Irans diplomatiska närvaro i Sverige Den iranska regimens diplomatiska närvaro i Sverige genom ambassaden i Stockholm är en källa till oro för många iranier som lever i Sverige men borde även vara en källa till oro för den svenska regeringen. Regimen i Iran bedriver omfattande spionage i Sverige och har även planerat våldsdåd i samverkan med kriminella gäng i Sverige. I en sådan kontext är regimens diplomatiska närvaro något negativt och iranska diplomater fungerar som nyckelpersoner i diverse olovliga verksamheter som den iranska regimen bedriver i Sverige. Samtidigt är den iranska ambassaden i Stockholm den plats många iranier vänder sig till när de ska resa till Iran. Flera iranier med svenskt medborgarskap har tagits som gisslan när de rest till Iran, vilket tvingat Sverige att gå med på eftergifter för att regimen i Iran skulle släppa dessa gisslan. Att alltför många iranier reser till Iran blir en säkerhetspolitisk risk för Sverige då den iranska regimen kan använda sig av dessa personer för att bistå regimens olovliga verksamhet i Sverige. Det finns därmed flera orsaker till att Sverige säkerhetspolitiskt skulle gynnas av att Irans diplomatiska närvaro i Sverige minskade. Regeringen bör överväga att minska Irans diplomatiska närvaro i Sverige. Nima Gholam Ali Pour (SD)