Motion till riksdagen 2022/23:2061 av Fredrik Lundh Sammeli m.fl. (S) Utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg Innehållsförteckning Förslag till riksdagsbeslut Motivering 1 Ta tillbaka den demokratiska kontrollen över välfärden 2 Välfärdens finansiering 3 Hälso- och sjukvård 3.1 Svensk hälso- och sjukvård behöver stärkas och ges tillräckliga resurser 3.2 Brist på vårdplatser i hela landet 3.3 Åtgärder för kortare väntetider 3.4 Primärvårdsreformens nästa steg 3.5 Fler ska ha en fast läkare 3.6 Nationella riktvärden för fast läkarkontakt inom primärvården 3.7 Fast läkare för personer som bor på särskilt boende 3.8 Fast läkare för personer som bor i LSS-boende 3.9 Patientkontrakt och individuell plan 3.10 Primärvården i landsbygdsområden och den s.k. nationella taxan 3.11 Nätläkare och marknadsföring av hälso- och sjukvård 3.12 Vidareutveckla 1177 i offentlig regi 3.13 En barnmorska per födande 3.14 En beredning för hälso- och sjukvårdens kompetensförsörjning 3.15 En permanent satsning på vårdens medarbetare 3.16 Satsning på VFU-platser 3.17 Stoppa den okontrollerade privatiseringen 3.18 Förbud mot privata sjukvårdsförsäkringar inom den offentligt finansierade vården 3.19 En nationell digital infrastruktur 3.20 Psykisk ohälsa och psykiatri 3.21 Nationell stödlinje till personer med psykisk ohälsa 3.22 Barns och ungas psykiska ohälsa 3.23 Cancersjukvård 3.24 Hälso- och sjukvårdens beredskap 3.25 En ny könstillhörighetslag 3.26 Grundlagsskydda aborträtten 3.27 Hemaborter 4 Äldrepolitik 4.1 Allt friskare och piggare äldre 4.2 Ålderism och delaktighet 4.3 Satsning mot äldres ensamhet 5 Äldreomsorg 5.1 Framtidens äldreomsorg kan inte vänta 5.2 Undersköterskans status och roll 5.3 Språkkrav i äldreomsorgen 5.4 Förlängning av äldreomsorgslyftet 5.5 Färre men större riktade statsbidrag 5.6 Uppföljning av den nya nationella anhörigstrategin 5.7 Välfärdsteknik inom äldreomsorgen 5.8 En ny äldreomsorgslagstiftning 6 Socialtjänst 6.1 Trygga människor vågar 6.2 En ny socialtjänstlag 6.3 Ett ökat fokus på brottsförebyggande arbete i utsatta områden 6.4 För varje krona som läggs på fler poliser ska minst en krona läggas på det förebyggande arbetet. 6.5 Satsning på utökat föräldraskapsstöd 6.6 Fler befogenheter för socialtjänsten 6.7 Fortsatt utveckling av Statens institutionsstyrelse 6.8 Skolsocionomer på skolor med tuffast förutsättningar 6.9 Ungdomskriminalitetsnämnder för ungdomar som begår allvarliga brott 6.10 Stärkta rättigheter för barn och vuxna i skyddat boende 6.11 Aktivitetsplikt i försörjningsstödet 7 Tandvård 7.1 Ett högkostnadsskydd för tandvård 8 Apotek, läkemedel och vaccin 8.1 Tillgången till effektiva och beprövade vaccin och läkemedel i hela landet 8.2 Apoteksmarknaden har brister 8.3 Vårdgivare ska inte få äga apotek och apotek inte få äga vårdgivare. 8.4 Lagerhållningsskyldighet för öppenvårdsapotek 8.5 Beredskapsapotek 8.6 Äldrevaccinationsprogram 8.7 Ett nationellt digitalt vaccinationskort 8.8 Läkemedel för behandling av sällsynta sjukdomar 9 Folkhälsa 9.1 Folkhälsan påverkas av klass, kön och etnicitet – liksom individuella livsval 9.2 Ta fasta på målen för folkhälsopolitiken 9.3 Den svenska ANDTS-politiken 9.4 Alkohol 9.5 Tobak 9.6 Narkotika 10 Funktionshinderspolitik 10.1 Funktionshindersstrategin ska genomföras fullt ut 10.2 Lagen om stöd och service 10.3 Habiliteringsersättning 10.4 Tolktjänst 10.5 Bilstöd 10.6 Hjälpmedel 11 Barnrätt 11.1 Barnkonventionen 11.2 Lex Lilla hjärtat 11.3 Adoptionskommissionen Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen anvisar anslagen för 2023 inom utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg enligt förslaget i tabell 1 i motionen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ta tillbaka den demokratiska kontrollen över välfärden och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om vikten av en stabil och långsiktig finansiering av välfärden och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att svensk hälso- och sjukvård behöver stärkas och ges tillräckliga resurser och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en nationell vårdförmedling och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att fortsätta det påbörjade arbetet med primärvårdsreformen och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om målet att alla invånare som huvudregel bör ha en fast läkarkontakt och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om nya etappmål för andelen invånare med fast läkare och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om nationella riktvärden för fast läkarkontakt inom primärvården och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om fast läkare för personer som bor på särskilt boende respektive i LSS-bostad, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om patientkontrakt och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en ny nationell taxa för långsiktiga och bättre förutsättningar för en jämlik vård i hela landet och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ökad integration mellan fysisk och digital vård och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om strängare lagstiftning vad gäller marknadsföring av hälso- och sjukvård och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om 1177 i offentlig regi och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en barnmorska per födande och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en beredning för hälso- och sjukvårdens kompetensförsörjning och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en permanent satsning på vårdens medarbetare och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om satsning på VFU-platser och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att samma krav ska ställas på privata aktörer som på offentliga och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att privata vårdgivare ska vara skyldiga att ställa sina resurser till förfogande i kris och krig och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att privata vård- och omsorgsföretag ska omfattas av offentlighetsprincipen och krav på öppen bokföring och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att förhindra utförsäljning av akutsjukhus och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att avskaffa tvångs-LOV inom primärvården och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att främja idéburen välfärd och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om förbud mot privata sjukvårdsförsäkringar inom den offentligt finansierade vården och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en nationell digital infrastruktur och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om direktåtkomst för föräldrar till patientuppgifter för barn mellan 13 och 15 år och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en nationell stödlinje till personer med psykisk ohälsa och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att samverkan mellan skolan, socialtjänsten och hälso- och sjukvården ska utvecklas och köerna till barn- och ungdomspsykiatrin kortas och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om nationellt kunskapsstöd för hela vårdkedjan vad gäller barn och ungas psykiska hälsa och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om förbättrat kunskapsunderlag om de bakomliggande orsakerna och faktorerna till den ökande psykiska ohälsan hos unga och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om cancersjukvård och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om hälso- och sjukvårdens beredskap och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en ny könstillhörighetslag och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över möjligheterna att grundlagsfästa rätten till abort och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över dagens regelverk vad gäller hemaborter och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om uppdrag för att motverka ålderism och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om kommunala och regionala pensionärsråd och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om satsning mot äldres ensamhet och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om framtidens äldreomsorg och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att kvinnor och män som jobbar i offentlig sektor ska ha lika tillgång till såväl arbetskläder som arbetsskor och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om språkkrav i äldreomsorgen och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om förlängning av Äldreomsorgslyftet och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om utveckling av sektorsbidraget till äldreomsorgen och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om uppföljning av den nya nationella anhörigstrategin och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om välfärdsteknik inom äldreomsorgen och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en ny äldreomsorgslagstiftning och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en ny socialtjänstlag och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ökade resurser till brottsförebyggande arbete i utsatta områden och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om fler befogenheter för socialtjänsten och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om fortsatt utveckling av Statens institutionsstyrelse (Sis) och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om skolsocionomer på skolor med tuffast förutsättningar och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ungdomskriminalitetsnämnder och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om stärkta rättigheter för barn och vuxna i skyddat boende och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om aktivitetsplikt i försörjningsstödet och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om högkostnadsskydd för tandvård och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om apoteksmarknaden och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om äldrevaccinationsprogram och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ett nationellt digitalt vaccinationskort och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att sluta de påverkbara hälsoklyftorna inom en generation och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om läkemedel för behandling av sällsynta sjukdomar och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om den svenska ANDTS-politiken och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att värna det svenska alkoholmonopolet och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ett rökfritt Sverige till 2025 och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att fullt ut genomföra funktionshindersstrategin och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om habiliteringsersättning och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om tolktjänst och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om bilstöd och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om hjälpmedel och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stärka barns rättigheter och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om lex Lilla hjärtat och att ytterligare stärka rättigheterna för placerade barn och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om adoptionskommissionen och tillkännager detta för regeringen. Motivering Tabell 1 Anslagsförändringar Anslag Anslagsförändring 2023 1:6 Bidrag till folkhälsa och sjukvård +/-0 2:1 Folkhälsomyndigheten −5 000 2:6 Stöd till främjande av en aktiv och meningsfull fritid för barn och unga - Regeringens satsning på fritidskort avvisas −50 000 2:7 Stöd för att förebygga ohälsa och ensamhet bland äldre - Regeringens satsning avvisas med hänvisning till satsning mot äldres ensamhet inom anslag 4:5 −145 000 4:7 Bidrag till utvecklingen av socialt arbete m.m. - Ökade resurser till brottsförebyggande arbete i utsatta områden +500 000 Summa +300 000 1 Ta tillbaka den demokratiska kontrollen över välfärden Socialdemokraterna är Sveriges välfärdsparti. Vi vet att en väl fungerande välfärd är samhällets bästa verktyg för ökad trygghet och jämlikhet. Vården, skolan och omsorgen ska alltid finnas där när man behöver, och den ska hålla en sådan kvalitet att man alltid känner att man får värde för sina skattepengar. Så upprätthåller vi de principer om behov och förmåga – om rätt och plikt – som utgör grunden för vår svenska välfärds ­ modell. Idag hotas förtroendet för välfärden av framförallt två växande problem. Det första gäller brister i kapacitet och tillgänglighet, vilket grundar sig i svårigheter för regioner, kommuner och privata välfärdsföretag att rekrytera personal och därmed säkerställa en jämlik välfärd i hela landet. Det andra handlar om den okontrollerade privatisering som lett till en urholkning av välfärdens behovsprincip. Inom hälso- och sjukvården syns det allra tydligast genom den växande marknaden för privata sjukvårdsförsäkringar där enskilda tillåts köpa sig förtur till den gemensamma hälso- och sjukvården. I enskilda regioner och kommuner har samtidigt ersättningssystem och regler för etablering gynnat privata vård- och omsorgsgivare som riktat sin verksamhet mot vissa resursstarka patient- och brukargrupper. Det innebär risker för att dessa gruppers behov prioriteras och resurssätts samtidigt som andra grupper prioriteras ned trots att de kan ha större behov. Vårdens och omsorgens huvudmän får svårt att ta sitt lagstadgade ansvar för hela vårdkedjan samtidigt som offentligt drivna verksamheter får hantera patientgrupper med större vårdtyngd utan att få motsvarande resurstillskott. På skolans område har vi de senaste åren sett hur en sådan utveckling fått gå alldeles för långt och det är viktigt att förhindra en liknande utveckling inom andra delar av välfärden. För att adressera båda dessa problem, vända utvecklingen och säkerställa att människor i hela landet har en god och jämlik tillgång till välfärden behöver vi ta till ­ baka den demokratiska kontrollen. En del i det innebär att statens ansvar och kontroll behöver öka. Socialdemokraterna är kritiska till politiska förslag som handlar om att förstatliga hela politikområden. Däremot är det nödvändigt att staten tar ett större ansvar för en ökad nationell likvärdighet vad gäller tillgänglighet, kompetensförsörjning och för att säkerställa principen om vård och omsorg efter behov. En grundförutsättning är att regionernas och kommunernas ekonomiska förutsättningar säkras. 2 Välfärdens finansiering Sveriges regioner och kommuner är huvudmän för välfärdens verksamheter och finansierar den i huvudsak genom region- och kommunalskatt. Staten stödjer därutöver huvudmännen genom generella och riktade statsbidrag. Regionernas och kommunernas möjligheter att finansiera välfärdsverksamheterna påverkas naturligtvis också av en mängd andra faktorer som bestäms av statens budget, t.ex. vad gäller arbetsgivar ­ avgifter, mervärdesskatt osv. Som regering är det därför alltid nödvändigt att ha ett helhetsperspektiv på kommunsektorns finanser för att säkerställa att välfärden har tillräckliga resurser. Under de två föregående mandatperioderna har detta också varit Socialdemokrat ­ ernas främsta prioritet. Såväl mandatperiod 2014–2018 som 2018–2022 har Social ­ demokraterna i regeringsställning prioriterat välfärden framför stora skattesänkningar. Till skillnad från alliansregeringen som under åren 2006–2014 kontinuerligt under ­ kompenserade kommunsektorn har Socialdemokraterna gjort det motsatta. Vi har permanent höjt de generella statsbidragen och under pandemin särskilt stärkt kommun ­ sektorn. Den prioriteringen bottnar i insikten om vad som annars händer. Nedskärningar i välfärdens verksamheter drabbar alltid hårdast de som redan har de sämsta förutsätt ­ ningarna. Här spelar också det kommunalekonomiska utjämningssystemet en viktig roll. Från och med den 1 januari 2020 har de förändringar av utjämningssystemet som den social ­ demokratiska regeringen initierat ökat systemets omfördelande effekt. Det finns dock skäl att ytterligare se över utjämningssystemet i denna riktning. Den demografiska utvecklingen där allt fler blir äldre påverkar vissa delar av landet särskilt och det är nödvändigt att dessa regioner och kommuner har tillräckliga resurser för att möta utvecklingen. Vad gäller statens riktade statsbidrag ska dessa helst vara långsiktiga, allra helst permanenta. Utformningen kommer dock alltid att behöva variera beroende på mål och syfte. Under de föregående mandatperioderna har Socialdemokraterna vad gäller användningen av riktade statsbidrag prioriterat långsiktiga satsningar, t.ex. vad gäller primärvårdens omställning, satsningar på hälso- och sjukvårdens personal liksom stöd till äldreomsorgens kvalitetsutveckling. Det är en inriktning som även präglar denna budgetmotion. För 2023 innebär det att Socialdemokraterna inom ramen för UO25 ökar de gene ­ rella statsbidragen med 6 miljarder kronor. Därutöver genomförs ett antal omfördel ­ ningar samtidigt som anslaget UO9 utökas med sammanlagt 300 miljoner kronor. Satsningarna inom UO9 syftar samtliga till att underlätta välfärdens kompetens ­ försörjning och förbättra personalens villkor och förutsättningar. I detta syfte permanentas och förstärks den pågående personalsatsningen inom hälso- och sjukvården med 850 miljoner kronor (se avsnitt 3.15). avsätts 250 miljoner kronor för att öka antalet VFU ‑ platser för sjuksköterskestudenter (se avsnitt 3.16) avsätts 500 miljoner kronor för en satsning på brottsförebyggande arbete i utsatta områden (se avsnitt 6.4) aviseras inför 2024 att Socialdemokraterna, till skillnad från regeringen, förlänger satsningen Äldreomsorgslyftet mandatperioden ut. För det avsätts 1,7 miljarder kronor per år fr.o.m. 2024 (se avsnitt 5.4). 3 Hälso- och sjukvård Målet för svensk hälso- och sjukvård är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen. Vården ska ges med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans värdighet. Alla invånare ska vid behov och på lika villkor få del av hälso-och sjukvårdens tjänster. Den som har det största behovet ska ges företräde till vården. Ansvaret för invånarnas hälso- och sjukvård bärs av landets 21 regioner och 290 kommuner. De är huvudmän för sina respektive vårdområden och har uppdraget att erbjuda befolkningen en behovsanpassad och effektiv hälso- och sjukvård av god kvalitet. Staten har det övergripande ansvaret för hälso- och sjukvårdssystemet genom framförallt lagstiftningsmakten samtidigt som de statliga myndigheterna ansvarar för att utfärda bindande och vägledande normer samt utöva tillsyn. Staten har även det primära ansvaret för forskning och utbildning på vårdområdet genom de statliga universiteten. Som beskrivits hotas förtroendet för den svenska välfärden i allmänhet av framförallt två växande problem. Det första gäller brister i kapacitet och tillgänglighet, vilket grundar sig i svårigheter att rekrytera personal och att säkerställa en jämlik välfärd i hela landet. Det andra handlar om den okontrollerade privatisering som lett till en urholkning av välfärdens behovsprincip. 3.1 Svensk hälso- och sjukvård behöver stärkas och ges tillräckliga resurser Grunden för vårt lands säkra och högkvalitativa hälso- och sjukvård är dess personal. Under pandemin blev det extra tydligt. Runt om i hela landet ställde hälso- och sjukvården om sin verksamhet för att mycket snabbt kunna möta de ökande behoven av slutenvårdsplatser, laboratorieresurser och diagnostisk kapacitet. Hårt pressad personal ansträngde sig till det yttersta för att säkerställa att vårdens dimensionering mötte pandemins olika faser och hela tiden föränderliga vårdbehov. En historisk ansträngning med goda resultat. Lika tydligt som det under pandemin blev hur beroende vi som samhälle är av sjukvårdspersonalens insatser och arbete, lika tydligt har det efter pandemin blivit att den svenska hälso- och sjukvården idag är underdimensionerad. Att sjukvårdens kapa ­ citet aldrig slog i taket berodde på personalens oerhörda insatser. Det sättet att arbeta är dock inte långsiktigt hållbart. Efter pandemin har sjukvårdens kapacitet inte räckt till att både återhämta den normala produktionen och till att samtidigt ta hand om de uppdämda vårdbehoven. Det har istället lett till ackumulerade vårdbehov som resulterat i längre väntetider. Bristen på återhämtning har lett till ökande sjukfrånvaro bland personalen, vilket i verksamheter med små marginaler lett till en än högre arbetsbelastning. Det är tydligt att den svenska hälso- och sjukvården behöver stärkas. 3.2 Brist på vårdplatser i hela landet Allra tydligast syns detta vad gäller tillgången på vårdplatser. Ur ett längre historiskt perspektiv är det naturligt att den medicinska utvecklingen lett till kortare vårdtider och ett minskat antal vårdplatser i relation till befolkningen. De senaste åren har dock antalet vårdplatser minskat allt för fort, utan att behoven minskat i samma takt. Inspektionen för vård och omsorg (Ivo) konstaterade i mars 2022 att det nu råder brist på disponibla vårdplatser i minst 18 av 21 regioner. [1] Även Socialstyrelsen har konstaterat att det råder problem med överbeläggningar på sjukhus och utlokaliserade patienter. Bristen är i de flesta fallen en konsekvens av att det saknas utbildade medarbetare som kan bemanna vårdplatserna. Allvarligt är att nästan alla regioner uppger att de ser fortsatta bemannings ­ problem även om fem år. Att det just är personalbrist och bristande bemanning som är grunden för vårdplats ­ bristen framkommer alltför sällan i den politiska debatten. I de flesta regioner och kommuner finns det såväl lokaler som nödvändig utrustning och material. Det krävs nu ett långsiktigt arbete för att komma till rätta med de frågor som handlar om bemanning, om arbetsvillkor och arbetsmiljö. 3.3 Åtgärder för kortare väntetider Underdimensioneringen och bristen på personal med rätt kompetens syns också vad gäller utvecklingen gällande väntetider. Som regeringen redogör för i budgetpropo ­ sitionen har väntetiderna ökat till följd av pandemin. I maj 2022 väntade ca 484 000 personer på ett första besök och ca 160 000 personer på behandling inom den specialiserade vården. Av dessa hade ca 28 respektive 39 procent väntat längre än vårdgarantins gräns på 90 dagar. Staten har under den föregående mandatperioden tillsammans med Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) tecknat överenskommelser med viktiga åtgärder för att vända utvecklingen. I augusti 2020 tillsattes vidare Delega ­ tionen för Ökad tillgänglighet i hälso- och sjukvården som under mandatperioden lämnade två betänkanden med ett stort antal förslag för att öka tillgängligheten och korta väntetiderna. [2] Bland annat lämnade delegationen förslag kring en förtydligad skyldighet för regioner att se till att patienten får vård hos en annan vårdgivare ifall vårdgarantin inte uppfylls. Delegationen föreslog också att ett nationellt vårdsöksystem borde tas fram för att underlätta för regionerna att i realtid söka ledig och tillgänglig kapacitet i hela landet. Ett sådant system bedömdes kunna underlätta för regionerna att hänvisa väntande patienter till andra vårdgivare med kortare väntetider. För att möjliggöra ett genomförande av utredningens förslag gav den socialdemo ­ kratiskt ledda regeringen den 3 mars 2022 E ‑ hälsomyndigheten (EHM) i uppdrag att genomföra en förstudie om hur ett nationellt vårdsöksystem skulle kunna utvecklas, organiseras och förvaltas i statlig regi. [3] Samma dag gavs också Socialstyrelsen i uppdrag att stödja och stärka regionernas produktions- och kapacitetsplanering samt lämna förslag på målvärden för antalet vårdplatser. [4] Inom ramen för uppdraget skulle Socialstyrelsen bland annat analysera och lämna förslag på vilken information om tillgänglig vårdkapacitet som var relevant och lämplig att presentera publikt, t.ex. som en del i ett nationellt vårdsöksystem. Den nya regeringen har i budgetpropositionen för 2023 aviserat att man avser ta det pågående arbetet vidare och inrätta en nationell vårdförmedling. Socialdemokraterna är naturligtvis i grunden positiva till att regeringen tar frågorna om köer och väntetider på allvar, liksom att man väljer att ta den tidigare regeringens arbete vidare. Det finns dock samtidigt risker som behöver bevakas. Vid införandet av en nationell vårdförmedling är det centralt att den inte utformas på ett sätt som innebär att ansvaret för att planera sin vård lämnas över på den enskilde patienten. Det är regio ­ nerna som har ansvaret för patientens vård och det bör också vara regionens ansvar att se till att hjälpa patienten till vård i en annan region. Det är också viktigt att regionerna inte genom det nya systemet ges möjligheter att övervältra sitt huvudmannaansvar för vård på andra regioner. I samband med införandet av en nationell vårdförmedling anser Socialdemokraterna också att vårdgarantin bör skärpas till att också omfattar vissa undersökningar, t.ex. röntgen. 3.4 Primärvårdsreformens nästa steg Primärvården ska vara navet i framtidens hälso- och sjukvård. En bättre fungerande och utbyggd öppen vård och hemsjukvård har förutsättningar att erbjuda patienter en bättre vård på rätt vårdnivå än idag. Samtidigt kan behoven av sjukhusvård minska med en nära vård, genom att primärvården tillhandahåller de hälso- och sjukvårdstjänster som krävs för att tillgodose vanligt förekommande vårdbehov. Primärvården svarar då för sådan bedömning och behandling, omvårdnad, förebyggande arbete och rehabilitering som inte kräver särskilda medicinska eller tekniska resurser eller någon annan särskild kompetens. Att uppnå primärvårdsreformen mål innebär en stor omställning av den svenska hälso- och sjukvården. Den omställningen har påbörjats i nära samarbete mellan staten, regionerna och kommunerna. Reformen tar sin utgångspunkt i fem betänkanden från utredningen Samordnad utveckling för god och nära vård. [5] Betänkandena innehåller ett stort antal förslag, vilka delvis också genomförts i lagändringar. [6] Lagstiftningen har också följts av ett stort antal myndighetsuppdrag och förankrats genom överenskom ­ melser mellan staten och Sveriges Kommuner och Regioner (SKR). Regeringen har i budgetpropositionen aviserat att man avser fortsätta det påbörjade arbetet med primärvårdsreformen. Det är ett välkommet besked. 3.5 Fler ska ha en fast läkare En viktig och bärande del i primärvårdsreformen är rätten till fast läkare. En fast läkarkontakt ger, tillsammans med tillgången till fungerande primärvårdsteam, förutsättningar för en sammanhållen planering av utredning och behandling. Det minskar risken för onödiga undersökningar och behandlingar. Läkaren får en bättre överblick över pågående aktiviteter. En tillitsfull relation kan även minska patientens önskan att söka vård vid vissa tillfällen eller vid platser där adekvat vård för patientens aktuella tillstånd inte kan ges, t.ex. nattetid på akutmottagningen. Dessutom ger en tillitsfull relation bättre förutsättningar för patienten att ta upp potentiellt känsliga ämnen som kan ha betydelse för hälsan. Avsaknad av fast läkarkontakt i primärvården gör att patienter går miste om både informations- och relationskontinuitet i vården. Detta är viktigt för många patienter, inte minst de med kroniska sjukdomar och/eller komplexa vårdbehov. Patienten får upprepa sin sjukdomshistoria flera gånger, vilket kan försvåra både kommande utredning och behandling. Det försämrar även förutsätt ­ ningarna för en god samverkan mellan olika professioner inom primärvården och med andra delar av hälso- och sjukvården. Socialdemokraternas utgångspunkt är att det långsiktiga målet bör vara att alla invånare som huvudregel har en fast läkarkontakt. I regeringsställning vidtogs också ett antal åtgärder för att öka andelen patienter med en fast läkarkontakt. För att främja utvecklingen mot en högre andel tecknade staten en överenskommelse med Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) i vilken också formulerades etappmål. Bland annat angavs att andelen av befolkningen som har en namngiven fast läkarkontakt i primär ­ vården skulle utgöra minst 55 procent vid utgången av 2022. Myndigheten för vård och omsorgsanalys har dock i oktober 2022 konstaterat att målen ur ett patientperspektiv inte är uppfyllda och att det dessvärre finns få tecken på förbättringar. [7] Myndighetens bedömning är att endast 33 procent av befolkningen idag har en fast läkarkontakt. Man skriver att mycket arbete återstår och att regionerna inte tydliggjort hur målen ska uppnås, vare sig på kort sikt eller längre sikt. Enligt myndig ­ heten har regionernas insatser så här långt främst handlat om att utveckla tekniska och administrativa system för att kunna registrera, dokumentera och mäta utvecklingen. Myndigheten anger också att informationen till patienterna brister. Det är tydligt att ytterligare åtgärder behöver vidtas för att förmå regionerna att prioritera och också ges förutsättningar för förändringsarbetet. Som ett led i arbetet framåt anser Socialdemokraterna att det bör tas fram nya etappmål för andelen invånare med namngiven fast läkare på sin vård- eller hälsocentral. 3.6 Nationella riktvärden för fast läkarkontakt inom primärvården En viktig grundförutsättning för möjligheterna att öka andelen invånare i befolkningen med en fast läkarkontakt är tillgången på läkare inom primärvården med rätt kompetens och förutsättningar för uppdraget. Den föregående regeringen gav Socialstyrelsen i uppdrag att, tillsammans med Nationella vårdkompetensrådet och i dialog med övriga berörda aktörer, ta fram förslag som syftar till att stärka medarbetarna och säkra den framtida kompetensförsörjningen inom primärvården. [8] I maj 2022 delredovisade myndigheterna sitt uppdrag och konstaterade då att brist på specialistläkare i allmän ­ medicin rapporteras i 19 av 21 regioner och att det totalt sett saknas mellan 2 500 och 6 000 specialistläkare inom primärvården. [9] Myndigheterna ska senast den 30 november 2022 slutredovisa sitt uppdrag och då också lämna förslag på vilka insatser som kan vidtas för att kunna utveckla, motivera och behålla de medarbetare som redan idag arbetar inom primärvården hur primärvården kan attrahera och locka till sig nya medarbetare hur primärvården kan medverka i högskoleutbildning av framtida medarbetare samt i forskning insatser som kan vidtas för att främja en geografisk rörlighet och rekrytering till primärvård i glesbygd och socioekonomiskt utsatta områden. Att det saknas 2 500–6 000 specialistläkare i allmänmedicin är mycket oroande. Det är en brist som kraftigt försvårar den vidare implementering av systemet med fast läkar ­ kontakt och därmed också primärvårdsreformens fortsatta omställning till en god och nära vård. Det är därför mycket viktigt att den nya regeringen med full kraft adresserar detta problem. En del i det är en tydligare nationell styrning kring omfattningen av den fasta läkar ­ ens uppdrag. Socialstyrelsen har på den föregående regeringens uppdrag arbetat fram nationella riktvärden om 1 100 invånare per specialist i primärvården/550 invånare per läkare i specialisttjänstgöring (ST). [10] Socialstyrelsens nationella riktvärden är idag ej bindande mål. Socialdemokraterna anser att förutsättningarna att på sikt göra dessa riktvärden bindande bör ses över. 3.7 Fast läkare för personer som bor på särskilt boende Vad gäller fast läkarkontakt är en särskild patientgrupp de äldre som bor i ett särskilt boende. Det är en patientgrupp som typiskt sett har särskilt stora behov av en fast läkar ­ kontakt och där lagstiftningen och systemet skulle behöva bli tydligare och mer gene ­ rellt tillämpbart. Utredningen om en äldreomsorgslag och stärkt medicinsk kompetens i kommuner har t.ex. lämnat förslag om en förtydligad skyldighet för regionen att till varje särskilt boende eller hemsjukvårdsområde knyta en vårdgivare som har i uppdrag att leverera läkarinsatser. [11] Berörda personer ska i anslutning till inskrivning i kommunens primärvård då få information om vilken vårdgivare som boendet eller hemsjukvårds ­ utföraren samarbetar med, vad uppdraget innebär och erbjudas att lista sig där. Regionen ska sedan genom krav på bemanning och organisering av läkare hos dessa vårdgivare, säkerställa att dessa patienter faktiskt får god tillgång till en fast läkarkontakt. Social ­ demokraterna anser att utredningens förslag är viktiga och bör tas vidare. 3.8 Fast läkare för personer som bor i LSS-boende En annan grupp i särskilt behov av en fast läkare är personer som bor i LSS-bostad. Socialdemokraterna anser att denna grupp bör prioriteras i det fortsatta arbetet och att en översyn bör göras av möjligheterna att likt ovan beskrivna förslag på äldreomsorgs ­ området förtydliga regionernas skyldighet att till varje enskilt LSS-boende knyta en vårdgivare med uppdrag att leverera läkarinsatser, däribland tillgång till fast läkar ­ kontakt. 3.9 Patientkontrakt och individuell plan En annan viktig del i primärvårdreformen handlar om att stärka kontinuiteten och pati ­ entens egen medverkan i sitt vårdförlopp. En del i det är att utveckla systemet med så kallade patientkontrakt. Tanken bakom patientkontraktet är just att öka patientens medverkan i vården och fungera som stöd för gemensam planering och samordning av patientens vårdförlopp och olika vårdkontakter. Ett sådant arbete har påbörjats i flera av landets regioner och stöttats genom framförallt statens överenskommelser med Sveriges Kommuner och Regioner (SKR). För verkligt genomslag har utredningen Samordnad utveckling för god och nära vård bland annat föreslagit att det i patientlagen ska regleras att varje patient ska ha möjlighet till ett patientkontrakt som på ett sammanhållet sätt, utifrån den enskildas behov och preferenser, presenterar patientens individuella plan med de aktiviteter och insatser som är planerade. Det ska då också framgå vem/vilka som utgör patientens fasta vårdkontakt/vårdkontakter. [12] Socialdemokraterna anser att systemet med patientkontrakt ska utvecklas. Som ett led i detta bör regeringen ta förslagen om patientkontrakt från utredningen Samordnad utveckling för god och nära vård vidare. 3.10 Primärvården i landsbygdsområden och den s.k. nationella taxan En särskild utmaning ligger i att göra primärvården tillgänglig i alla delar av landet, även de mest glest befolkade. Tyvärr finns en rad utmaningar med att bedriva primärvård i landsbygd. Vårdcentraler på landsbygden har ett mindre potentiellt patientunderlag och hembesök kan ta längre tid på grund av långa avstånd, vilket inne ­ bär att verksamheterna inte sällan dras med underskott. Även kompetensförsörjningen utgör en utmaning genom att det är svårare att rekrytera i glest befolkade delar av landet. Det syns tydligt i hur kostnaderna för inhyrd personal i hög grad samvarierar med en glesbygdsfaktor. Det är därför viktigt att ekonomiskt stödja omställningen i de delar av landet som på grund av bland annat långa avstånd har särskilt svårt att bemanna enheter och organisera vården så att den kommer närmare befolkningen. Bland annat är utvecklingen av den digitala vården en mycket viktig faktor för en mer tillgänglig vård på landsbygden. Utredningen Samordnad utveckling för god och nära vård har för att möjliggöra etableringar av mindre hälso- och sjukvårdsaktörer i glesbygd lämnat ett särskilt förslag vad gäller den så kallade nationella taxan. [13] Förslaget innebär ett nytt kompletterande system för anslutning till den offentligt finansierade vården där staten agerar som medfinansiär under vissa förutsättningar. Förslaget har remitterats varefter den föregående regeringen den 4 maj 2022 gav en utredare i uppdrag att ta dessa förslag vidare. Utredningen ska vara klar senast den 15 maj 2023. Socialdemokraterna är positiva till en ny nationell taxa för långsiktiga och bättre förutsättningar för en jämlik vård i hela landet och fler etableringar av mindre hälso- och sjukvårdsaktörer i glesbygd. 3.11 Nätläkare och marknadsföring av hälso- och sjukvård Framtidens vård är digital och datadriven, något som kan ge enorma möjligheter till både hälsa och utveckling. Men vägen dit måste präglas av jämlikhet. En särskild del av hälso- och sjukvårdssystemet är den digitala vård som erbjuds patienter från digitala vårdgivare etablerade i en annan region än patientens hemregion. Via underleverantörsavtal med privata vårdcentraler är de en del av vårdvalet för primärvård och har därmed tillgång till offentlig finansiering, vilket följer av en särskild utomlänsersättning. Systemet har möjliggjort för digitala vårdgivare att etablera sig delvis utanför den övriga vården, oberoende av regionernas planering men med tillgång till regionernas finansiering. Utvecklingen har inneburit en ökad tillgänglighet för vissa patientgrupper samtidigt som särskilt vissa regioners kostnader ökat kraftigt. En del i detta är hur de digitala vårdgivarna på ett helt nytt sätt har använt sig av marknadsföring i sitt arbete. Marknadsföringen syftar till att driva konsumtionen av företagens tjänster och har utmanat tidigare etablerade föreställningar om vad som till exempel är sjukvård respektive sjukvårdsrådgivning. I juni 2022 gav den dåvarande socialdemokratiska regeringen en utredare i uppdrag att se över hur digitala vårdgivare ska kunna bli en del av en mer sammanhållen primärvård där alla aktörer arbetar tillsammans för att tillgodose patienternas behov av vård. Utifrån primärvårdreformens inriktningsmål om bland annat ökad tillgänglighet och kontinuitet ska utredaren göra en översyn av de ersättningsprinciper som tillämpas för vårdval, utomlänsvård och digital utomlänsvård och föreslå åtgärder för ett mer sammanhållet system som ger förutsättningar för att samhällets resurser ska användas på ett så ändamålsenligt, effektivt och jämlikt sätt som möjligt. Syftet är att öka integrationen mellan fysisk och digital vård samt att främja ökad kontinuitet. Patienters behov av vård ska vara styrande. Inom ramen för översynen ska det klargöras vilka digitala vårdtjänster som är att likställa med fysiska besök i primärvården och vad som är att betrakta som sjukvårdsrådgivning. Utredaren ska vidare analysera om det finns behov av att ställa särskilda krav, exempelvis kvalitetsmässiga sådana, på nationellt verksamma digitala vårdgivare och, om det finns sådana behov, föreslå hur de kraven kan utformas kartlägga till vilka vårdverksamheter de digitala vårdgivarna remitterar eller hänvisar patienter och vid behov föreslå åtgärder för ett mer effektivt och behovsbaserat resursutnyttjande bedöma om det finns skäl som talar för att andra bedömningsgrunder ska gälla vid receptförnyelse om förskrivaren finns hos en digital vårdgivare och vid behov föreslå ytterligare krav som ska ställas vid receptförnyelse hos en digital vårdgivare analysera och föreslå hur såväl uppföljning som tillsyn av digitala vårdgivare kan utvecklas, framför allt med avseende på hantering av receptförnyelse kartlägga hur digitala vårdtjänster marknadsförs och analysera hur utbudet av sådana tjänster påverkar patienter i deras vårdkonsumtion och lämna nödvändiga författningsförslag. Uppdraget ska vara slutfört senast den 15 augusti 2023. Socialdemokraterna anser att det är viktigt att den tillsatta utredningen av den digitala vården får fortsätta sitt arbete. Integrationen mellan fysisk och digital vård behöver öka för att främja ökad kontinuitet och tillgänglighet. Socialdemokraterna vill se en strängare lagstiftning vad gäller marknadsföring av hälso- och sjukvård. Marknadsföringen bör präglas av måttfullhet. Aggressiv reklam bör vara förbjuden. 3.12 Vidareutveckla 1177 i offentlig regi 1177 Vårdguiden är en samlad ingång till regionernas utbud av hälso- och sjukvård, oavsett bakomliggande system, organisation eller utförare. Invånarna kan där själv ta del av information och rådgivning samt har tillgång till ett stort utbud av digitala tjänster med mycket hög kännedom, användning och högt förtroende. 1177 Vårdguiden är ett av Sveriges starkaste varumärken med stor potential att spela en än större roll i framtidens hälso- och sjukvård. I syfte att förbättra tillgängligheten till första linjens digitala vård och effektivisera användningen av vårdens resurser initierade och delfinansierade den socialdemokratiska regeringen ett projekt för att utveckla 1177 Vårdguiden. Resultatet av projektet redovis ­ ades i rapporten 1177 Vårdguidens utveckling mot nära vård – rapport för programmet Första linjens digitala vård 2019–2021. Under projekttiden ökade användningen av tjänsterna på 1177.se med 330 procent och i december 2021 gjordes 18,8 miljoner inloggningar i e-tjänsterna. Regionernas webbtidsbokningar och provtagningstjänster har samtidigt genomgått en omfattande utveckling med bland annat automatisk överföring av provsvar till journal och fler provtagningstyper under införande. Antalet webbtidsbokningar ökade med över 1 000 procent, från ca 66 000 webbtidsbokningar i december 2019 till ca 786 000 tidsbokningar i december 2021. Sedan projektet avslut ­ ades fortsätter nu utvecklingen av 1177.se på regional nivå. Samtidigt som det skett en snabb och positiv utveckling av 1177 Vårdguidens digitala tjänster har också kapacitetsbrister påvisats. Tydligast blev detta under pandemin där telefonrådgivningens kapacitet tidvis slog i taket med långa köer som följd. Brister har också påvisats vad gäller informationssäkerheten hos vissa av regionernas underleverantörer till tjänsten 1177. I juni 2021 utfärdade till exempel Integritetsskyddsmyndigheten (Imy) sanktionsavgifter mot underleverantörer på grund av bristande personuppgiftshantering efter att uppgifter legat oskyddade hos underleverantörer i Thailand. Socialdemokraterna anser att det är viktigt att 1177 fortsätter utvecklas, både digitalt och på telefon. Staten bör därför fortsatt stödja kvalitetsutvecklingen, bland annat för att korta väntetiderna. Av kvalitets- och informationssäkerhetsskäl bör 1177 drivas i offentlig regi. Denna fråga behöver utredas vidare. 3.13 En barnmorska per födande Svensk förlossningsvården är i huvudsak trygg och säker med goda medicinska resultat. Kontinuiteten i graviditetsvårdkedjan har ökat och vården har blivit mer kunskapsbaserad. De allra flesta kvinnor anger att de är nöjda med sin förlossning och den vård de har fått i samband med förlossningen. Socialstyrelsens uppföljningar visar t.ex. att andelen kvinnor som drabbats av allvarliga bristningar fortsätter att minska. Samtidigt finns dock också fortsatta utmaningar inom förlossningsvården. Det gäller bland annat tillgänglighet och kvalitet i eftervården liksom bristerna i jämlik tillgång till vård över landet. [14] Det finns väsentliga skillnader i processer och resultat mellan regio ­ ner och förlossningskliniker. Flera påverkbara faktorer bidrar till att skillnaderna uppstår, t.ex. vårdens styrning och organisering, kompetens och resurser samt rutiner och praxis. Tillgängligheten till vården har utvecklats olika och varierar mellan region ­ erna. Liksom för flera andra delar av hälso- och sjukvården har antalet disponibla vårdplatser för förlossningar minskat till en för låg nivå där det nu på många platser råder brist. Bristerna är svåra att åtgärda då rekryteringsbehoven samtidigt är stora till följd av pensionsavgångar. Enligt Universitetskanslersämbetet (UKÄ) är barnmorska ett av de yrken där utbildningstakten inte räcker till för att möta de framtida behoven, och det finns en risk för fortsatt brist på utbildade barnmorskor fram till 2035. Mot denna bakgrund är den långsiktiga kompetensförsörjningen av barnmorskor förlossningsvårdens överlägset största utmaning framåt. Regeringen har i budgetpropositionen aviserat att de avser fortsätta det arbete som den socialdemokratiskt ledda regeringen initierade för att stärka den svenska förloss ­ ningsvården. Det är ett välkommet besked. Som ambitionsnivå anger de dock endast att ”så många födande kvinnor som möjligt ska ha tillgång till ett barnmorsketeam före, under och efter förlossningen”. [15] Socialdemokraterna anser att denna ambitionsnivå är för låg och att målsättningen inom förlossningsvården ska vara ”en barnmorska per födande”. Kontinuiteten före, under och efter förlossningen ska stärkas. Eftervården ska utvecklas och individuali ­ seras utifrån behov. För att nå den högt ställda målsättningen behöver fler barnmorskor och specialist ­ utbildade undersköterskor utbildas än idag. För att fler ska vilja arbeta inom förlossningsvården krävs också att arbetsmiljön och arbetsvillkoren förbättras. Socialdemokraterna kommer noga bevaka regeringens arbete för en nationell förlossningsplan för att också dessa frågor ska ingå i arbetet. 3.14 En beredning för hälso- och sjukvårdens kompetensförsörjning Som beskrivits ovan råder det inom stora delar av hälso- och sjukvården brist på personal med rätt kompetens. Dessa brister har också beskrivits inom den vetenskapliga forskningen liksom i en rad myndighetsrapporter. Av Socialstyrelsens nationella planeringsstöd (NPS) för 2022 framgår t.ex. att det råder brist på specialistläkare inom alla 21 regioner, och 17 regioner uppger att de har brist på specialister i allmänmedicin. Av NPS 2022 framgår även att alla 21 regioner rapporterar en efterfrågan större än tillgången på specialistsjuksköterskor. Bristen på specialistsjuksköterskor framgår även i SCB:s Arbetskraftsbarometern 2021, som den utbildningsgrupp störst andel arbets ­ givare uppger brist på. Framför allt gäller det specialistsjuksköterskor inom anestesi- intensiv- och operationssjukvård, psykiatrisk vård, distriktssjuksköterskor och sjuksköt ­ erskor med barnmorskeutbildning. Av NPS 2022 framgår även brist i flera regioner på arbetsterapeuter, dietister, psykologer och fysioterapeuter. Av nämnda yrken är bristen på psykologer särskilt stor, 19 av 21 regioner uppger brist. I 2022 års NPS finns även kommunerna inkluderade. Av kommunerna uppgav 68 procent att de hade brist på sjuksköterskor, 59 procent angav att de hade brist på fysioterapeuter och 49 procent rapporterade att de hade brist på arbetsterapeuter. [16] Hälso- och sjukvårdens brist på personal leder till färre vårdplatser och längre väntetider samtidigt som svårigheter att rekrytera och behålla personal gör det svårt – på vissa platser omöjligt – att åtgärda problemen. På det sättet är kompetensförsörjnings ­ frågorna hälso- och sjukvårdens viktigaste och högst prioriterade frågor de kommande åren. Olika aktörer har samtidigt lyft fram olika tänkbara lösningar framåt. Det fackliga samarbetet ”Facken inom välfärden” har t.ex. presenterat nio strategier: Öppna utbildningsvägarna Få in befintlig kompetens som nu är utanför Gör alla välfärdsjobb attraktiva före utbildningsval Låt proffsen vara proffs Professionell styrning och ledarskap Egenmakt och utveckling Friskare medarbetare Hållbart jobb hela arbetslivet Bättre omställning och livslångt lärande. Många av dessa förslag är intressanta och skulle behöva utredas vidare. De sätter fingret på behovet av en kombination av åtgärder på såväl statlig, regional och kommunal nivå och omfattar såväl frågor av systemkaraktär som rena arbetsgivarfrågor kring villkor och arbetsmiljö. Mot bakgrund av frågans storlek och betydelse ser Socialdemokraterna att regeringen bör ta initiativ till en nationell beredning för välfärdens kompetens ­ försörjning. Förebilder för liknande samverkansstrukturer finns t.ex. på försvars- och trygghetsområdet. [17] Genom en beredning skapas forum för konsultationer mellan regeringen och representanter för de politiska partierna i riksdagen. Då öppnas också möjligheter för en samlad dialog med intressenter och aktörer på området. Det är nödvändigt då frågorna skär in i flera politikområden och dessutom har bäring direkt på frågor som hanteras av arbetsmarknadens parter. Ska vi vända utvecklingen vad gäller attraktionskraften i välfärdsyrkena krävs en bred samsyn och ett gemensamt nationellt initiativ. 3.15 En permanent satsning på vårdens medarbetare Den socialdemokratiskt ledda regeringen tog i budgetpropositionen för 2018 initiativ till en riktad satsning på hälso- och sjukvårdens personal med syfte att skapa bättre förutsätt ­ ningar och villkor för att de ska kunna göra sina jobb. [18] Medlen får bland annat användas för att förbättra förutsättningarna på arbetsplatserna, utbilda framtidens medarbetare och utveckla personalens kompetens. För detta ändamål avsattes 2 miljarder kronor årligen 2018–2021. I budgetpropositionen för 2022 beslutade den socialdemokratiskt ledda regeringen att förlänga satsningen även 2022 och 2023. Den nya regeringen har i budgetpropositionen för 2023 nu aviserat att satsningen endast ska förlängas ytterligare ett år för att sedan avslutas. [19] Det vore ett misstag. Som beskrivits ovan är det just långsiktiga satsningar på personal och kompetensförsörjning som är nödvändiga för att adressera alla stora problem inom hälso- och sjukvården. Socialdemokraterna anser att personalsatsningen på vårdens medarbetare bör förstärkas med 850 miljoner kronor och permanentas från och med 2023 och framåt. Vi avvisar således den nya regeringens planer på att avsluta satsningen efter 2023. 3.16 Satsning på VFU-platser För att minska bristen på sjuksköterskor är tillgången till verksamhetsförlagd praktik central. I januari 2022 ingick den tidigare socialdemokratiska regeringen och Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) en överenskommelse genom vilken 250 miljoner kronor fördelats till de regioner och kommuner som under 2022 utökat antalet VFU-veckor för studenter på utbildning mot sjuksköterskeexamen. Syftet med satsningen är att öka incitamenten för samtliga regioner och kommuner att ta emot fler studenter under utbildning. Därmed kan antalet studenter på sjuksköterskeutbildningen öka och även genomströmningen. Socialdemokraterna anser att satsningen på VFU-platser ska fortsätta. För detta ändamål anslås 250 miljoner kronor 2023. 3.17 Stoppa den okontrollerade privatiseringen De senaste decennierna har andelen hälso- och sjukvård som utförs av privata vård ­ givare stegvis ökat till att idag utgöra ca en femtedel av all utförd vård. [20] Situationen ser olika ut i olika delar av landet beroende på såväl politiska som juridiska och ekonom ­ iska faktorer. Inom primärvården är det sedan alliansregeringens tid obligatoriskt för alla regioner att inrätta vårdval. Inom specialistvården finns inte samma skyldigheter och där har också regionerna valt olika vägar. De senaste åren har nya vägar för etablering och finansiering öppnat sig för privata vårdgivare genom utvecklingen av den digitala vården och möjligheterna för vårdgivare att därmed etablera sig i en region eller kommun men erbjuda vård till patienter även från andra regioner och kommuner. Utvecklingen innebär utmaningar för hälso- och sjukvårdens huvudmän. Regionernas och kommunernas huvudmannaansvar utgår från att det är de som bär ansvaret för att planera, dimensionera och också finansiera hälso- och sjukvårdens verksamhet för att möta invånarnas behov. Det förutsätter att de, även när de anlitar privata vårdföretag, ytterst behåller kontrollen över hälso- och sjukvårdssystemet som helhet . De senaste åren ser vi hur dessa möjligheter till kontroll har försvårats. Olika sam ­ verkande faktorer har bidragit till att underlätta för vårdföretag att kringgå regionernas och kommunernas planering men ändå få del av dess finansiering. Samtidigt har det blivit tydligt att det finns en mängd systemviktiga uppdrag som de offentliga vårdgiv ­ arna utför där de privata vårdgivarna idag inte har samma skyldigheter. Det handlar t.ex. om forskning och utbildning liksom skyldigheterna att erbjuda studenter verksamhetsförlagd praktik. Under pandemin blev det också tydligt vilka begränsningar det fanns för huvudmännen att använda de privata företagens kapacitet för att ställa om och möta de förändrade vårdbehoven. Den typen av bristande demokratisk kontroll över hälso- och sjukvårdsystemet och ytterst för användningen av gemensamma skattemedel hotar medborgarnas förtroende för välfärden. På skolans område har vi sett vad som händer när den typen av okontrollerad privatisering går för långt. Idag har vi på skolans område en världsunik ordning som tillåter obegränsade vinster i ett system där det offentligas insyn och kontroll är svag och skolpengen överkompenserar friskolekoncerner för kostnader och ansvar som bara kommuner har. Eleverna har i detta system reducerats till kunder och de vinstdrivande friskolorna tillåts skapa egna orättvisa kösystem och använda glädjebetyg för att locka elever. Företagens möjligheter att göra stora vinster har samtidigt skapat starka lobby ­ organisationer som, finansierade med skattemedel, verkar för att förhindra samhälleligt gynnsamma reformer. Det behöver säkerställas att hälso- och sjukvården inte går samma väg. Vår välfärd ska inte vara beroende av riskkapitalister för att fungera, och svenska folket ska kunna vara med och styra den välfärd som de betalar för med sina skattepengar. Samhället ska flytta fram positionerna och ta tillbaka den demokratiska över utvecklingen. Mot den bakgrunden vill vi socialdemokrater: Att samma krav ska ställas på privata aktörer som på offentliga Det innebär att alla delar av vården ska hjälpa till på samma villkor t.ex. när det kommer till forskning och utbildning liksom vid behov i jourverksamhet. Privata vårdgivare ska även vara skyldiga att ställa sina resurser, såväl personal som material och lokaler, till förfogande i kris och krig. De ska även på samma villkor som offentligt drivna verksam ­ heter erbjuda verksamhetsförlagd utbildning (VFU) och praktik för yrkesgrupper som lärare, undersköterskor, sjuksköterskor och specialistsjuksköterskor Att privata vård- och omsorgsföretag ska omfattas av offentlighetsprincipen och krav på öppen bokföring Offentlighetsprincipen är en av hörnstenarna i det svenska demokratiska samhället som ger medborgarna insyn i offentlig verksamhet. Tack vare offentlighetsprincipen kan medborgarna se hur skattepengar används och hur beslut som påverkar patienter och brukare fattas. Den urholkning av offentlighetsprincipen som skett genom att alltmer offentligt finansierad verksamhet bedrivs i privat regi är därför problematisk. Den socialdemokratiska regeringen tillsatte i maj 2022 en utredning med uppdrag att ta fram förslag på detta område. Förhindra utförsäljning av akutsjukhus Akutsjukhusen är viktiga för människors trygghet och är centrala resurser i kris och ytterst krig. Det kan innebära onödiga och stora risker om de inte står under demokrat ­ isk kontroll. Särskilt angeläget är att inte dessa sjukhus hamnar under andra länders kontroll. 2005 antog riksdagen den dåvarande socialdemokratiska regeringens förslag om en så kallad stopplag genom vilken de dåvarande landstingen förhindrades överlämna driften av vissa sjukhus till privata aktörer. [21] Socialdemokraterna vill utreda en ny stopplag för att säkerställa att Sverige behåller kontrollen över våra systemviktiga akutsjukhus. Avskaffa tvångs-LOV inom primärvården Vården ska finnas där den behövs, inte bara där ägare kan göra stora vinster. Därför måste det gå att styra etableringen av till exempel nya vård- och hälsocentraler så att alla människor kan få lika god tillgång till vård. Idag finns i hälso- och sjukvårdslagen här en begränsning för regionernas möjlighet att styra utformningen av sina vårdvals ­ system genom att det måste ske inom ramen för lagen om valfrihetssystem (LOV). [22] Begränsningen innebär ett omotiverat ingrepp i regionernas självstyrelse som begränsar regionernas möjligheter att utforma sina vårdvalsystem efter regionens behov. Socialdemokraterna vill stärka den demokratiska kontrollen så att regionerna får ökade möjligheter att styra etableringar av vårdcentraler dit de behövs, till exempel i glesbygd. Vi vill därför att ta bort kravet på att ett valfrihetssystem måste inrättas inom ramen för LOV. Främja idéburen välfärd Jämfört med de flesta andra länder i Norden och Europa så är de idéburna aktörernas andel av välfärdssektorn liten i Sverige. De senaste decenniernas ökning av andelen välfärdstjänster som utförs av externa leverantörer har i huvudsak skett i form av kommersiella aktörer medan de idéburnas andel förblivit låg. För att främja ett ökat idéburet deltagande i välfärden lät den tidigare socialdemokratiskt ledda regeringen utreda och lämna lagförslag kring de idéburna aktörernas förutsättningar. [23] Riksdagen antog lagen som träder i kraft den 1 januari 2023. De nya bestämmelserna innebär att idéburna organisationer som bedriver offentligt finansierad välfärdsverksamhet ska kunna registrera sig i ett särskilt register. Registrer ­ ingen ska vara frivillig. Upphandlande myndigheter ges samtidigt möjlighet att reser ­ vera rätten att delta i upphandlingar av vissa välfärdstjänster till idéburna organisationer, vars allmännyttiga syfte bidrar till att uppfylla ändamålet med den tjänst som upphandlas. Därmed kommer kommuner, regioner och statliga myndigheter i större utsträckning än tidigare att kunna dra nytta av de idéburna organisationernas kompetens, erfarenhet och andra resurser. 3.18 Förbud mot privata sjukvårdsförsäkringar inom den offentligt finansierade vården Målet för svensk hälso- och sjukvård är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen. Vården ska ges med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans värdighet. Den som har det största behovet av vård ska ges före ­ träde till vården. Dessa principer, ”människovärdesprincipen” och ”behovssolidaritets ­ principen”, följer av lagstiftningen och utgör de två första principerna i den etiska plattform som ska styra beslut om prioriteringar i vården. ”Människovärdesprincipen” innebär att det bör vara möjligt för alla att vid behov och på lika villkor få del av hälso- och sjukvårdens tjänster. Möjligheterna att vid behov få vård får inte påverkas av ålder, kön, förmåga att ta initiativ, utbildning, betalningsförmåga, nationalitet, kulturella olikheter, sjukdomens art och sjukdomens varaktighet. Inte heller eventuella väntetider får påverkas av sådana förhållanden. ”Behovssolidaritetsprincipen” innebär att den som har det största behovet av hälso- och sjukvård ska ges företräde till vården. Dagens utveckling där patienter tillåts teckna privata sjukvårdsförsäkringar i syfte att få en snabbare tillgång till den gemensamt finansierade vården innebär att lagstift ­ ningens intentioner inte följs. Över tid har det vuxit fram en ordning som möjliggör så kallade gräddfiler utan att samhället har tagit kontroll över utvecklingen. Systemet med privata sjukvårdsförsäkringar fungerar så att privata vårdgivare som erbjuder vård på uppdrag av försäkringsbolag då garanterar försäkringspatienterna en kortare väntetid än den som följer av den lagstadgade vårdgarantin. I den mån vård ­ givaren också tar emot offentligfinansierade patienter på uppdrag av en region så garan ­ teras dessa patienter inte samma väntetider. De försäkringsfinansierade patienterna får därmed en bättre tillgång till hälso- och sjukvården, i strid med lagstiftningens människo ­ värdesprincip. Detta är särskilt problematiskt när det på grund av försäkringsbolagens krav inte är möjligt för hela befolkningen att på samma villkor teckna en privat sjuk ­ vårdsförsäkring. För att åtgärda dessa förslag gav den socialdemokratiska regeringen den 20 augusti 2020 en särskild utredare i uppdrag att föreslå åtgärder som säkerställer att patienter med privat sjukvårdsförsäkring inte får snabbare tillgång till vård eller bättre vård i den offentligt finansierade hälso- och sjukvården än patienter utan sådan försäkring. Utifrån utredningens förslag har lagstiftningsförslag lämnats till riksdagen. [24] Utredningens förslag har också kompletterades i en departementspromemoria. [25] Riksdagens majoritet har dock tydliggjort att förslagen och inriktningen bakom dessa förslag idag saknar riksdagens stöd, vilket vi bara kan beklaga. Socialdemokraterna anser att en privat vårdgivare som har slutit avtal med en region om att bedriva offentligt finansierad vård inte ska få erbjuda sådan hälso- och sjukvård som avtalet omfattar även till patienter vars vård finansieras av en privat sjukvårdsförsäkring. 3.19 En nationell digital infrastruktur Frågorna om hälso- och sjukvårdens digitalisering respektive effektiv tillgång till hälsodata är av central betydelse för framtidens hälso- och sjukvård. Den socialdemo ­ kratiskt ledda regeringen har under den tidigare mandatperioden därför prioriterat dessa frågor genom ett stort antal utredningar och myndighetsuppdrag. Arbetet har bland annat lett till en ny lag om sammanhållen vård- och omsorgsdokumentation, vilket möjliggör ett mer effektivt och säkert informationsutbyte mellan vård- och omsorgs ­ givare. Lagen träder i kraft den 1 januari 2023. [26] Utredningen om sammanhållen information inom vård och omsorg har, utöver de frågor som redan resulterat i lagstiftning, lämnat ett antal ytterligare förslag, som det är angeläget att den nya regeringen prioriterar. Det gäller särskilt förslagen om kvalitets ­ uppföljning och ombuds tillgång till vård- och omsorgsuppgifter. [27] Den föregående regeringen tillsatte också två större utredningar och gav ett antal myndighetsuppdrag om användningen av hälsodata. Utredningarna syftar till att skapa förutsättningar för sekundäranvändning av hälsodata för patientändamål [28] samt att skapa förutsättningar för en nationell digital infrastruktur. [29] Utredningarna ska redovisa sina förslag och slutsatser i september 2023 respektive april 2024. Socialstyrelsen har därutöver fått i uppdrag att kartlägga datamängder av nationellt intresse på hälsodata ­ området samtidigt som E-hälsomyndigheten (EHM) fått i uppdrag att genomföra en förstudie om digital nationell infrastruktur för nationella kvalitetsregister och även en förstudie om ett statligt, nationellt datautrymme för bilddiagnostik. Det är av stor vikt att den nya regeringen prioriterar dessa frågor. Regeringen aviserar i budgetpropositionen att ”en nationell och enhetlig digital infrastruktur som sätter patienten i fokus [kommer] möjliggöra att hälsodata blir till ­ gänglig i hela vårdkedjan oavsett vårdform eller huvudman”. Det är ett positivt besked som Socialdemokraterna noga kommer bevaka under mandatperioden. Ytterligare en prioriterad fråga avser direktåtkomst för föräldrar till patientuppgifter för barn mellan 13 och 15 år. Den socialdemokratiskt ledda regeringen har gett en bokstavsutredare i uppdrag att utreda och ge förslag på möjligheter för att ge vårdnads ­ havare, enskilt eller tillsammans med barnet, direktåtkomst till barnets patientuppgifter i hälso- och sjukvården inklusive tandvården. Det uppdraget ska redovisas senast den 31 maj 2023. 3.20 Psykisk ohälsa och psykiatri God psykisk hälsa är grundläggande för att människor ska kunna förverkliga sina möjligheter, hantera livets svårigheter och bidra till samhället. Psykisk ohälsa får istället en mängd negativa konsekvenser. Det orsakar stort lidande i människors liv och påverkar hela samhället, både socialt och ekonomiskt. Samhällets och hälso- och sjukvårdens insatser för personer med psykisk ohälsa behöver förbättras. Statistiken är entydig. Under ett antal decennier har det blivit allt vanligare med psykiatriska diagnoser samtidigt som läkemedelsbehandling med psyko ­ farmaka ökat. Sedan 2006 har andelen barn och unga som fått diagnosen depression eller ångestsyndrom tredubblats. Särskilt anmärkningsvärt är uppgifterna om att utskrivningen av antidepressiva mediciner till barn är tre gånger vanligare i Sverige än i våra nordiska grannländer. Samtidigt dominerar idag psykisk ohälsa som grund för nya sjukskrivningar. Allra hårdast drabbas socioekonomiskt utsatta grupper och kvinnor. Kampen mot den psykiska ohälsan är därmed en viktig jämlikhets- och jämställdhets ­ fråga. Den socialdemokratiskt ledda regeringen initierade därför under den föregående mandatperioden ett systematiskt arbete för att förbättra insatserna och strukturerna för ökad psykisk hälsa. Det handlar å ena sidan om ett brett förebyggande folkhälsoarbete för att involvera alla samhällets sektorer. Därutöver handlar det givetvis också om att förbättra och förstärka de insatser som på olika nivåer i hälso- och sjukvårdssystemet kan fånga upp och behandla ohälsa och sjukdom. En viktig del i det påbörjade arbetet handlar om behovet av en ny bred strategi för psykisk hälsa. Socialstyrelsen och Folkhälsomyndigheten har tillsammans och med totalt 26 myndigheter fått i uppdrag att ta fram ett underlag för en ny nationell strategi. Uppdraget ska redovisas den 1 september 2023 genom ett samlat förslag med mål, prioriteringar och indikatorer för uppföljning. [30] Samtidigt har Folkhälsomyndigheten (Fohm) fått i uppdrag att verka som nationellt samordnande myndighet och även Socialstyrelsen har getts flera uppdrag för att stärka myndighetens arbete på området. 3.21 Nationell stödlinje till personer med psykisk ohälsa Den socialdemokratiska regeringen tog också ett riktat initiativ kring en nationell stödlinje som riktar sig till personer med psykisk ohälsa. Fohm fick ett uppdrag att ta fram ett förslag som myndigheten redovisade den 30 januari 2022. [31] Fohm anser liksom den tidigare regeringen att det finns behov av en nationell aktör som erbjuder profess ­ ionellt och anonymt samtalsstöd via telefon, chatt och andra digitala kanaler, som ett komplement till civilsamhällets utbud av medmänskligt stöd och hälso- och sjukvårdens ordinarie insatser. Nästa steg i arbetet är att ge Fohm i uppdrag att utse lämplig aktör, som i samarbete med myndigheten kan bygga upp en sådan verksamhet. Det är ange ­ läget att detta arbete nu tas vidare. 3.22 Barns och ungas psykiska ohälsa Vad gäller barns och ungas psykiska ohälsa är de viktigaste åtgärderna tidig upptäckt liksom tidigt omhändertagande tillsammans med en välfungerande samverkan mellan aktörer och vårdnivåer. Idag finns här brister, med för låg upptäckt, för långa väntetider och därefter brister vad gäller strukturerad samverkan och uppföljning. Det brister också i övergången mellan olika vårdnivåer, t.ex. från barn- och ungdomspsykiatrin (BUP) till den specialiserade vuxenpsykiatrin, habiliteringen eller primärvården på vårdcentral. För att korta köerna till BUP fördubblade den socialdemokratiskt ledda regeringen under den föregående mandatperioden satsningen på psykisk hälsa. Framåt behöver nu detta arbete tas vidare. Samverkan mellan skolan, elevhälsan, socialtjänsten och hälso- och sjukvården ska utvecklas och köerna till barn- och ungdomspsykiatrin måste minska. Socialdemokraterna anser därför också att nya nationella kunskapsstöd för hela vårdkedjan vad gäller barns och ungas psykiska hälsa bör tas fram där insatserna för barn och unga bör vara stegvisa men sammanhängande. Alla vårdnivåer bör vara representerade. Det finns också stora behov av ökad kunskap. Idag saknas samlat tillförlitligt kunskapsunderlag om de bakomliggande orsakerna och faktorerna till att den psykiska ohälsan hos framförallt unga ökar. Socialdemokraterna vill därför utreda varför barn och unga allt oftare drabbas. Inom ramen för en sådan utredning behöver många olika tänk ­ bara orsakssamband analyseras, t.ex. i relation till utvecklingen i andra länder och också till förändringar i det svenska skolsystemet. 3.23 Cancersjukvård Bekämpandet av cancersjukdomar är en av de stora utmaningarna för den svenska hälso- och sjukvården. Det finns idag cirka 200 olika cancersjukdomar där de vanligaste cancerformerna i Sverige är prostatacancer och bröstcancer. Båda dessa cancerformer har blivit vanligare under de senaste decennierna, liksom hudcancer. Noterbart är också att insjuknandet i lungcancer stadigt har ökat bland kvinnor, vilket återspeglar kvinnors ändrade rökvanor sedan 1960-talet. Bland cancerformer som minskat märks å andra sidan framför allt livmoderhalscancer, vilket kan härledas till utvecklingen av förebygg ­ ande screeningprogram med gynekologisk cellprovtagning, samt magsäckscancer, där minskningen dels anses bero på ändrade kostvanor, dels på färre kroniska infektioner med en särskild magsårsbakterie. Exemplen visar på cancersjukdomarnas och också cancersjukvårdens komplexitet. Individuella val samvarierar med samhällelig och vetenskaplig utveckling, vilket innebär att samhällets arbete mot cancer behöver spänna över flera områden, såväl förebyggande folkhälsoarbete som forskning och givetvis utvecklingen av hälso- och sjukvårdens möjligheter till mer effektiv vård och behandling. Socialdemokraterna har under många decennier prioriterat cancersjukvården. Genom det strukturerade och långsiktiga stödet till både utvecklingen av regionala cancercentrum (RCC) liksom standardiserade vårdförlopp (SVF) har stora och viktiga framsteg gjorts, inte minst för att förkorta tiden mellan misstanke om cancer till start av behandling. Sedan 2015 har 32 SVF införts i cancervården som nu täcker över 95 procent av alla cancerdiagnoser. 2019 utreddes 70 procent av alla cancerpatienter enligt ett SVF, vilket är i enlighet med målnivån för 2020. Att målnivån uppnås och att fler patienter får bästa möjliga vård spelar roll för patientens överlevnad och det är positivt att överlevnaden för flera cancersjukdomar ökat. Ett viktigt styrdokument för denna utveckling av cancersjukvården är Sveriges nationella cancerstrategi. Med cancerstrategin som utgångspunkt beslutade den social ­ demokratiskt ledda regeringen om en långsiktig inriktning på det nationella arbetet med cancervården. Inriktningen fokuserar på arbetet fram till 2025, men har också en vision och ett antal långsiktiga mål för arbetet med en ännu längre tidshorisont. Strategin uppdateras och implementeras genom årliga överenskommelser med Sveriges Kommuner och Regioner (SKR). Överenskommelsen bär namnet Jämlik och effektiv cancervård med kortare väntetider 2022 och syftar just till en jämlik cancervård. Genom överenskommelsen fördelas dels stora ekonomiska resurser men än viktigare skapas en gemensam målbild för det nationella och regionala utvecklingsarbetet. Merparten av medlen används av regionerna för implementering och utveckling av fler SVF. Syftet är att regionerna ska arbeta både effektivt och jämlikt, oavsett kön, socioekonomisk status eller var i landet man bor. Framåt är det viktigt att bygga vidare på det arbete som gjorts. Genom att hälso- och sjukvården förbättrats så förändras också cancerpatienternas sjukdomsförlopp. Man kan idag leva väsentligt längre med många diagnoser, ofta ett helt liv med rätt vård och behandling. Allt fler cancerpatienter blir därmed kroniker, vilket ställer nya krav på kontinuitet och tillgänglighet. Det här är helt centrala delar vid utvecklingen av framtidens cancersjukvård. Socialdemokraterna vill bygga vidare på det viktiga arbete som gjorts. Det är viktigt att låta pågående satsningar fortsätta och inom ramen för dessa ta nya initiativ. Såväl den nationella strategin som överenskommelsen med SKR är viktiga verktyg för att fortsätta arbetet för en mer jämlik, tillgänglig och effektiv cancervård i Sverige. 3.24 Hälso- och sjukvårdens beredskap Den 30 juni 2022 lämnade den föregående socialdemokratiskt ledda regeringen Lagrådsremissen Vissa frågor om hälso- och sjukvårdens försörjningsberedskap till lagrådet. I lagrådsremissen lämnades förslag som syftar till en förstärkt försörjnings ­ beredskap för hälso- och sjukvården. Det föreslås att det i hälso- och sjukvårdslagen förtydligas att där det bedrivs hälso- och sjukvårdsverksamhet ska det, förutom den personal och de lokaler som behövs, även finnas de sjukvårdsprodukter och den övriga utrustning som behövs för att god vård ska kunna ges. Vidare föreslås en lagerhållnings ­ skyldighet för öppenvårdsapotek samt en leveransskyldighet för partihandlare gentemot sjukhusapotek i lagen om handel med läkemedel. Det föreslås också en bestämmelse som tydliggör att vidareutdelning av jodtabletter kan ske vid en radiologisk nödsituation trots bestämmelserna i lagen om handel med läkemedel. Det föreslås att bestämmelser om sanktionsavgifter för företag som inte meddelar Läkemedelsverket om försäljnings ­ uppehåll för läkemedel införs i läkemedelslagen. Det lämnas också förslag om en ändring i offentlighets- och sekretesslagen som möjliggör överföring av sekretess från Läkemedelsverket till en region eller en kommun som inte ingår i en region för vissa uppgifter om brist på läkemedel eller medicintekniska produkter. Den nya regeringen anger i budgetpropositionen att regionernas arbete med krisberedskap och civilt försvar inom hälso- och sjukvården behöver påskyndas. Däremot anges inget om hur de avser göra med den redan framtagna lagrådsremissen. Socialdemokraterna förutsätter att det viktiga arbetet ska genomföras. 3.25 En ny könstillhörighetslag Den 28 juli 2022 lämnade den föregående socialdemokratiskt ledda regeringen lagrådsremissen Förbättrade möjligheter att ändra kön till lagrådet. I lagrådsremissen föreslås att två nya lagar – lagen om vissa kirurgiska ingrepp i könsorganen och lagen om ändring av det kön som framgår av folkbokföringen – ska ersätta lagen om fast ­ ställande av könstillhörighet i vissa fall. Även följdändringar i andra lagar föreslås. Förslagen innebär att processen för ändring av det kön som framgår av folkbokföringen särskiljs från processen för kirurgiska ingrepp i könsorganen. Det ska inte krävas något tillstånd från Socialstyrelsen för att få genomgå sådana kirurgiska ingrepp i köns ­ organen som syftar till att personens kropp ska stämma överens med könsidentiteten. Sådana ingrepp ska dock, som i dag, föregås av en utredning inom hälso- och sjukvården och kunna utföras på personer som har fyllt 18 år. För avlägsnande av könskörtlarna kvarstår åldersgränsen på 23 år, om det inte föreligger synnerliga skäl. Ett övergripande mål är att förfarandet för att ändra det kön som framgår av folkbokföringen förenklas. I lagrådsremissen föreslås att en person som har fyllt 16 år ska få det kön som framgår av folkbokföringen ändrat efter en förenklad prövning av könsidentiteten. En ansökan för ett barn görs av barnets vårdnadshavare med barnets skriftliga samtycke. Lagförslagen föreslås träda i kraft den 1 oktober 2024. Lagrådsremissen var resultatet av ett längre utrednings- och lagstiftningsarbete för att modernisera den aktuella lagstiftningen. Det är angeläget att regeringen nu prioriterar att ta detta arbete i mål. Regeringen bör därefter noga följa att lagändringarna får avsedd effekt och säkerställa att lagen också i praktiken leder till ett förenklat och mer tillgängligt förfarande. 3.26 Grundlagsskydda aborträtten Socialdemokraterna står upp för den svenska aborträtten. Den nuvarande abortlag ­ stiftningen som Sverige har haft sedan 1975 fungerar väl och vi ser i dagsläget inte några behov av att göra förändringar i den vad gäller till exempel tidsgränser. Tvärtom finns behov av att säkerställa och skydda de rättigheter som kvinnor i Sverige har till en trygg och säker abort. På flera håll i vår omvärld ser vi hur rätten till abort inskränks och det har även i den svenska politiska debatten diskuterats förslag om att låta personal inom hälso- och sjukvården kunna neka kvinnor att göra abort eller att ändra olika tidsgränser. Sådana förslag utgår alltid från att det är någon annan som ska bestämma över kvinnans kropp än hon själv. Ytterst är det endast genom politik och politiskt arbete som rätten till abort långsiktigt kan säkras. Alla initiativ som gör det svårare att inskränka aborträtten är dock välkomna varför vi anser att en kommande grundlagsutredning bör få i uppdrag att se över möjlig ­ heterna att grundlagsfästa rätten till abort. 3.27 Hemaborter När den nuvarande abortlagstiftningen trädde i kraft 1975 innebar en abort alltid ett kirurgiskt ingrepp. Idag görs istället mer än 90 procent av alla aborter i Sverige med läkemedel. Det finns mot denna bakgrund idag skäl att se över dagens regelverk vad gäller möjligheterna till så kallade hemaborter. 4 Äldrepolitik 4.1 Allt friskare och piggare äldre Alla åldras vi, från dagen då vi föds. Den är en naturlig del av livet. Vi svenskar lever också allt längre med ett ökat antal förväntat friska levnadsår. Det är en glädjande utveckling grundad i samhällets och välfärdens framsteg. Dagens äldre har vuxit upp och yrkesarbetat under bättre förhållanden än tidigare generationer och många har även högre utbildning och materiell standard. Många personer över 65 år fortsätter att arbeta och de flesta kan klara sig utan stöd fram till 80-årsåldern. 4.2 Ålderism och delaktighet Trots den positiva utvecklingen med ökande medellivslängd och fler friska levnadsår så finns det fortsatt många som sitter med stereotypa föreställningar om de personer som i olika sammanhang betecknas som ”äldre”. Dessa föreställningar påverkar hur den som uppfattas vara äldre beskrivs och bemöts i olika sammanhang och frågan om ålderism lyfts allt oftare när frågor om äldre personer diskuteras. Ålderism handlar om fördomar och stereotypa föreställningar om ålder och konse ­ kvenserna av dessa. Det kan handla om bristande representation eller omotiverade åldersgränser, att äldre personer osynliggörs i mediernas rapportering eller att äldre personer stereotypt betraktas som ensamma, sjuka, asexuella, förvirrade, beroende. Ålderism kan också handla om språkliga uttryck och talesätt, som kan vara stereotypt negativa eller positiva. Problemet kan alltså både existera som stereotypa attityder och som diskriminerande bestämmelser och praktiker. Forskning om ålderism handlar vanligen om negativa föreställningar som riktas mot äldre men enligt vissa definitioner kan ålderism avse ålder över hela livsloppet. Samhället har ett ansvar att motverka ålderism. Socialdemokraterna anser att den nya regeringen bör ge en myndighet i uppdrag att kartlägga och analysera hur ålder ­ ismen kommer till uttryck i det svenska samhället och lämna förslag på åtgärder för att motverka ålderismen. Samhället behöver också bli bättre på att tillvarata äldre personers kompetens och erfarenhet. För att öka äldres inflytande vill Socialdemokraterna göra det obligatoriskt för kommuner och regioner att inrätta så kallade pensionärsråd. Uppgifterna för pensio ­ närsråden kan variera men har som övergripande syfte att bereda pensionärer inflytande och insyn i allmänna frågor som rör äldres levnadsförhållanden. Det sker genom överläggningar, samråd och ömsesidig information mellan företrädare för pensionärs ­ organisationer och kommunens styrelser och nämnder. 4.3 Satsning mot äldres ensamhet Den socialdemokratiskt ledda regeringen tog 2018 initiativ till ett samarbete med Sveriges pensionärsorganisationer kring hur dessa organisationer skulle kunna ta en mer aktiv roll i arbetet för att motverka ensamhet bland äldre. I augusti 2018 beviljades organisationerna ett mindre stöd för att påbörja projektet och bland annat engagera äldre personer i uppsökande verksamhet. Satsningen var mycket lyckad och mynnade bland annat ut i studiematerialet ”Tillsammans mot ensamhet – så gör vi för att nå äldre som upplever ofrivillig ensamhet”. Som en fortsättning på projektet initierades ett nytt statsbidrag genom vilket organisationerna 2019 beviljades 18,5 miljoner kronor för det fortsatta arbetet. För 2020–2022 anslogs ytterligare medel men projektet kom att stanna av till följd av pandemin. Socialdemokraterna ser att pensionärsorganisationerna har en nyckelroll i arbetet mot ensamhet bland äldre. De har den nödvändiga kompetensen och erfarenheten liksom upparbetade kanaler och nätverk för att ta det arbetet vidare. Liksom regeringen avsätter vi för 2023 medel till pensionärsorganisationerna för att fortsatt utveckla arbetet mot äldres ensamhet. 5 Äldreomsorg 5.1 Framtidens äldreomsorg kan inte vänta Målet med äldreomsorg är att ge äldre möjlighet att leva ett värdigt liv även när kroppen inte klarar alla vardagsbestyr eller minnet sviktar. Äldreomsorgen ska hålla hög kvalitet över hela landet, utgå ifrån den äldres behov och självbestämmanderätt och bemannas av rätt utbildad personal med bra arbetsmiljö och trygga anställningsvillkor. Äldre med behov av insatser från både vård och omsorg ska mötas av ett professionellt team som den äldre känner. En sådan äldreomsorg ger människor möjligheten att åldras i trygghet och med värdighet. En bra äldreomsorg gör också att familjerelationer i högre grad kan bygga på ömse ­ sidighet, lust och egen vilja. När det fungerar som bäst så kompletterar äldreomsorgen den omsorg som anhöriga, partners, barn och andra släktingar eller vänner ger. Äldre ­ omsorgen blir då ett stöd även till den anhörige så att anhörigomsorgen kan ske i en lagom omfattning och vara önskad både för den äldre och den anhörige. En stark äldre ­ omsorg är liksom barnomsorgen ett viktigt verktyg för ett jämställt och jämlikt samhälle där det går att kombinera lönearbete med omsorg om sina nära. Äldreomsorgen väver samtidigt ett skyddsnät runt de äldre personer som saknar anhöriga. Sedan 1990-talets stora reform på äldreomsorgens område, den s.k. Ädelreformen, har det gradvis blivit tydligt att regelverket kring den svenska äldreomsorgen inte längre är tillräckligt. Det finns många äldreboenden och hemtjänstverksamheter i Sverige som erbjuder en sammanhållen god vård och omsorg av hög kvalitet. Men kvaliteten är för ojämn över landet och det finns brister vad gäller medicinsk kompetens och samord ­ ning. De anställdas arbetsmiljö och arbetsvillkor är inte tillräckligt bra vilket gör att det är svårt att rekrytera och att undersköterskor och vårdbiträden väljer att sluta trots att de säger att de egentligen älskar sina jobb. Det är hög tid för reformer. Mot denna bakgrund påbörjade den socialdemokratiskt ledda regeringen det stora arbetet med att lyfta, trygga och modernisera den svenska äldreomsorgen. Under mandatperioden har också både statens stöd till äldreomsorgen och antalet anställda ökat. Utbildningsplatserna har byggts ut och viktiga reformer genomförts. Ett verkligt reformarbete tar dock tid och viktiga ytterligare lagförslag har utretts och väntar nu på att genomföras. Det är av central betydelse att den nya regeringen tar detta arbete vidare. Framtidens äldreomsorg kan inte vänta. 5.2 Undersköterskans status och roll Centralt för ett sådant reformarbete är att stärka undersköterskornas profession och höja yrkets status. Äldreomsorgen behöver lyckas rekrytera personal för att möta demografin samtidigt som man står inför pensionsavgångar. Men därutöver behöver man också möta nya, förändrade och ökande krav på specialistkompetens, inte minst undersköter ­ skor med vidareutbildning inom åldrandets sjukdomar och demens. Det är redan idag en yrkesgrupp där det i många kommuner, och även regioner, råder brist och den förväntas öka. Att vända utvecklingen kräver målmedvetna reformer för att höja attraktionskraften i yrket och sektorn som helhet. Under den föregående mandatperioden genomförde därför den socialdemokratisk ledda regeringen stora reformer på äldreomsorgens område. En central förändring var att skydda yrkestiteln undersköterska. Från och med den 1 juli 2023 får endast den som har ett utfärdat bevis om utbildning och erfarenhet använda yrkestiteln. Reformen innebär ett viktigt erkännande av undersköterskans kompetens och kunnande. [32] Från och med den 1 juli 2022 införs också krav på att den som har hemtjänst ska erbjudas en fast omsorgskontakt. Det här är en skyldighet för kommuner och företag där den fasta omsorgskontakten ska vara en namngiven person som ska hålla ihop omsor ­ gen kring den äldre. Från och med den 1 juli 2023 skärps kraven då den som utses till fast omsorgskontakt alltid ska vara en undersköterska. Det blir därmed då i praktiken omöjligt att bemanna hemtjänsten med endast outbildad personal. [33] Bland andra viktiga reformer kan nämnas att regeringen under mandatperioden också införde en rätt till kostnadsfria arbetskläder för anställda i äldreomsorgen. [34] Socialdemokraterna anser att kvinnor och män som jobbar i offentlig sektor ska ha lika tillgång till såväl arbetskläder som arbetsskor. 5.3 Språkkrav i äldreomsorgen I det fortsatta arbetet med att stärka undersköterskornas och även vårdbiträdenas professioner behöver en del handla om språket. Språkkunskaperna inom äldreomsorgen är idag för dåliga och det leder till risker för de äldre. Olika kommuner har under de senaste åren därför utvecklat och börjat tillämpa olika varianter av språkkrav för anställning. På den socialdemokratiskt ledda regeringens uppdrag arbetar nu också Socialstyrelsen med att ta fram ett centralt stöd för språkbedömning, som verksamheter ska kunna använda för språkkrav inom äldreomsorgen. Stödet kommer presenteras i februari 2023. Socialdemokraterna vill att det ställs krav på kunskaper i svenska för arbete inom äldreomsorgen. Når man inte upp till kraven är det upp till arbetsgivaren att utbilda. 5.4 Förlängning av äldreomsorgslyftet För att stärka undersköterskeyrkets position och bidra till att underlätta kommunernas kompetensförsörjning initierade den socialdemokratiskt ledda regeringen 2020 kompetenssatsningen Äldreomsorgslyftet. Satsningen innebär att ny och befintlig personal får möjlighet att utbilda och vidareutbilda sig på betald arbetstid. Exempel på utbildningar som omfattas är programutbildningar till undersköterska och vårdbiträde samt vidareutbildningar inom exempelvis lyftteknik, demens, välfärds ­ teknik, nutrition, språk eller handledning. Det är också möjligt för den som redan har en undersköterskeutbildning att läsa in specialistkompetens inom exempelvis äldres hälsa och sjukdomar, multisjukdom hos äldre, demens eller palliativ vård. Äldreomsorgslyftet omfattar också första linjens chefer som har möjlighet till ledarskapsutbildningar på högskolenivå. Satsningen har hittills varit framgångsrik och under åren 2020–2022 har över 25 000 personer påbörjat en utbildning. I budgetpropositionen har den nya regeringen aviserat att man avser avsluta sats ­ ningen efter 2023. Det vore ett stort misstag. Satsningen är uppskattad i alla kommuner och närmast nödvändig för att det ska vara möjligt att utbilda tillräckligt med personal för att möta framtidens behov av personal. Socialdemokraterna anser att Äldreomsorgs ­ lyftet ska förlängas åtminstone mandatperioden ut, till och med 2026. 5.5 Färre men större riktade statsbidrag Regeringen har i budgetpropositionen aviserat att man avser genomföra en översyn av statsbidragen inom äldreområdet. Det är en inriktning som Socialdemokraterna i grunden står bakom. Vid en sådan översyn är det viktigt att eftersträva effektivitet och flexibilitet. Den socialdemokratiska regeringen införde genom budgetpropositionen för 2021 ett nytt sektorsbidrag på äldreomsorgens område. Sektorsbidraget omfattar 4 miljarder kronor och fördelas till kommunerna att använda till prioriterade insatser inom hela äldre ­ omsorgens område. Det har visat sig vara en bra modell som just ger nödvändig flexi ­ bilitet för landets 290 kommuner att anpassa användningen efter lokala behov, samtidigt som statsbidragets konstruktion säkerställer att medlen används till att förstärka äldre ­ omsorgen. Socialdemokraterna anser att regeringen vid sin kommande översyn av statsbidragen bör prioritera att utöka det flexibla sektorsbidraget framför andra mer administrativt betungande statsbidrag. Socialdemokraterna ser att det inom ramen för anslaget är möjligt att genom en sådan förändring kraftigt öka sektorsbidraget. Samtidigt bör reger ­ ingen ta initiativ till att utveckla formerna för uppföljning. 5.6 Uppföljning av den nya nationella anhörigstrategin Den 20 april 2022 antog den socialdemokratiskt ledda regeringen Sveriges första nationella anhörigstrategi. Syftet med strategin är att stärka anhörigperspektivet inom vård och omsorg, samt att göra stödet till anhöriga mer likvärdigt över landet. Den nya strategin är en milstolpe vad gäller anhörigpolitiken, med enhetliga begrepp och tydligare mål för kommunernas arbete med anhöriga. Det är viktigt att den nya regeringen nu tar arbetet med anhörigstrategin vidare. Socialdemokraterna vill se ett uppdrag om strategisk uppföljning gällande implementering av strategin. 5.7 Välfärdsteknik inom äldreomsorgen Förutom att rekrytera och anställa fler behöver också äldreomsorgen möta utvecklingen och den växande gruppen äldre med ny teknik och nya arbetssätt. Det gäller särskilt användningen av så kallad välfärdsteknik där utvecklingen går allt för långsamt, trots de kända utmaningar som äldreomsorgen står inför och den potential som välfärdstekniken har. Det gäller i synnerhet sådan känd och beprövad digital teknik som trygghetslarm med GPS-funktion, läkemedelsrobotar och kamera för tillsyn i bostaden. Det är teknik som har potential att införas brett i landets kommuner och då bidra till att öka äldres självständighet och självbestämmande och samtidigt minska behoven av nyrekryteringar i verksamheterna. Den socialdemokratiskt ledda regeringen lät under den föregående mandatperioden utreda dessa frågor. I mars 2020 överlämnades betänkandet Framtidens teknik i omsorgens tjänst [35] vars förslag sedan justerades och kompletterades genom departementsskrivelsen Ökade möjligheter till användning av välfärdsteknik inom äldreomsorgen. [36] Dessa förslag remitterades till och med den 9 juni 2022 och bereds nu i regeringskansliet. Socialdemokraterna vill att regeringen skyndsamt tar fram nya lagbestämmelser som främjar införandet av välfärdsteknik i äldreomsorgen. Den nya lagstiftningen bör möjliggöra för kommuner att breddinföra välfärdsteknik som t.ex. trygghetslarm med GPS-funktion, läkemedelsrobotar och kamera för tillsyn i bostaden 5.8 En ny äldreomsorgslagstiftning För att ta nästa steg i att lyfta, trygga och modernisera den svenska äldreomsorgen krävs en ny lagstiftning – en äldreomsorgslag. Den socialdemokratisk ledda regeringen gav i december 2020 en utredare i uppdrag att föreslå en sådan äldreomsorgslag samt i anslut ­ ning till den nya lagen lämna förslag som stärker tillgången till medicinsk kompetens. Utredningen överlämnade sina förslag till regeringen i juni 2022 och förslagen har remitterats. [37] Utredningens förslag till ny lag syftar till att stödja en äldreomsorg med likvärdigt god kvalitet och en äldreomsorg som utgår från individens förutsättningar, behov och delaktighet. Lagen är uppbyggd kring en så kallad Nationell ordning för kvalitets ­ utveckling (NOK). Genom denna kan regeringen eller den myndighet som regeringen utser precisera innebörden av lagens bestämmelser, likt hur man på skolans område arbetar med att ta fram, anta och arbeta efter skolans läroplaner. NOK:en ska ses som ett stöd och en styrning för kommun och verksamheter, i syfte att utveckla kvaliteten och uppnå ökad nationell likvärdighet. Utredningen lämnar även flera förslag på lagstiftning som syftar till att stärka hälso-och sjukvården för personer med äldreomsorg. Bland annat förtydligas bestämmelserna gällande fast läkarkontakt. Dagens bestämmelser om fast omsorgskontakt utvidgas också till att omfatta alla som bor i särskilt boende. Regionens ansvar för att tillhanda ­ hålla läkare förtydligas så att det ska vara möjligt att vid behov få en medicinsk bedöm ­ ning av läkare dygnet runt. På motsvarande sätt tydliggörs kommunens ansvar att säkerställa att det är möjligt att vid behov få en medicinsk bedömning av sjuksköterska dygnet runt i kommunens primärvård. Vidare föreslår utredningen att det i samtliga kommuner och regioner ska finnas utpekade personer med ledningsansvar för planering och samordning av de olika huvudmännens hälso-och sjukvårdsinsatser. Utredningen föreslår också att det i verksamheterna införs krav på två nya funktioner, kvalitetsansvarig för omvårdnad samt kvalitetsansvarig för rehabilitering. Socialdemokraterna anser att den svenska äldreomsorgen behöver en ny äldreomsorgslagstiftning. Det är av stor betydelse att den nya regeringen tar utredningens förslag och inkomna remissynpunkter vidare och arbetar fram ett förslag till ny lagstiftning under mandatperioden. 6 Socialtjänst 6.1 Trygga människor vågar All politisk verksamhet syftar ytterst till att trygga invånarnas välfärd. Inom social ­ tjänsten blir detta särskilt tydligt. När svårigheter drabbar oss ska samhället finnas där. Inte som allmosor och passiviserande fattigvård. Utan med en väl fungerande, effektiv och professionell verksamhet som främjar viljan och förmågan till utveckling. Trygga människor vågar. 6.2 En ny socialtjänstlag Socialtjänstens verksamhet styrs av ett stort antal lagar där socialtjänstlagen intar en särställning. För att modernisera lagstiftningen tog den föregående socialdemokratiskt ledda regeringen initiativet till den största översynen av lagen någonsin. Utredningen Framtidens socialtjänst lämnade sitt slutbetänkande i augusti 2020 och det har därefter beretts inom regeringskansliet. [38] Socialdemokraterna förutsätter att den nya regeringen presenterar en ny lagstiftning skyndsamt. Den nya lagstiftningen bör ha ett större fokus på förebyggande, effektiva och kunskapsbaserade insatser av god kvalitet. Lagstift ­ ningen behöver ge större utrymme för icke biståndsbedömda insatser och samtidigt ta tillvara medarbetarnas kompetens för att utveckla verksamheten och att fokusera på kärnverksamheten. 6.3 Ett ökat fokus på brottsförebyggande arbete i utsatta områden De senaste decennierna har klyftorna i det svenska samhället vidgats och delvis ändrat karaktär. För samtidigt som vårt land som helhet blivit rikare och säkrare har fattigdom, utanförskap och otrygghet lokaliserats och koncentrerats till vissa utsatta bostadsområden. I dessa områden har trångboddheten ökat, arbetslösheten bitit sig fast och hopplösheten brett ut sig. Här har kriminella gäng etablerat sig och kunnat rekrytera allt yngre ung ­ domar till en allt grövre och mer hänsynslös brottslighet. Den här utvecklingen hotar vår samhällsgemenskap. Den underblåser rasism, urholkar framtidstron och undergräver tilliten mellan människor. Att vända utvecklingen i de utsatta områdena måste därför vara högsta prioritet för den kommande mandatperioden. Endast genom förebyggande åtgärder kan segregationen minska och nyrekryteringen till gängen stoppas. Det kräver en bred uppsättning åtgärder. Försäljningen av och missbruket av narkotika behöver minska, barn hållas borta från kriminalitet och åtgärder vidtas för att se till att de hamnar rätt från början. Det kräver att resurserna till socialt förebyggande arbete i utsatta områden ökar. För varje ytterligare krona som läggs på fler poliser ska minst en krona läggas på det förebyggande arbetet. Lagändringar behöver genomföras som möjliggör för socialtjänsten att komma in tidigare, ökar samverkan och som ger dem fler verktyg. Det behövs ett utökat föräldraskapsstöd, utökade befogenheter till socialtjänsten och nolltolerans mot skolfrånvaro med skolsocionomer på de skolor som har de tuffaste förutsättningarna. 6.4 För varje krona som läggs på fler poliser ska minst en krona läggas på det förebyggande arbetet . Socialdemokraterna har beslutat sig för en ny princip för vårt budgetarbete. Principen bottnar i insikten om behoven av ett ökat fokus på brottsförebyggande arbete i utsatta områden. Konkret innebär den att för varje ytterligare krona som läggs på fler poliser ska minst en krona läggas på det förebyggande arbetet. I budgetpropositionen för 2023 avsätter regeringen dryga 900 miljoner kronor mer till polisen än tidigare år. Socialdemokraterna avsätter samma summa i vår budget ­ motion (UO4 anslag 1:1). I linje med principen om att också minst satsa motsvarande på det brottsförebyggande arbetet avsätter Socialdemokraterna 1 miljard kronor i ökat likvärdighetsbidrag för skolan (UO16 anslag 1:15) samt, 100 miljoner i stöd till idrotten (UO17 anslag 13:1) och, inom ramen för UO9, 500 miljoner kronor för stöd till komm ­ uner med utsatta områden för att bedriva förebyggande arbete inom socialtjänstens verk ­ samhet. Dessa medel ska kunna användas till att t.ex. anställa fältarbetare och annan personal, för specialgrupper för punktmarkering av unga i riskzon samt för utvecklad samverkan med polis, elevhälsa, BUP, socialtjänst och skola. Sammantaget innebär det en satsning på brottsförebyggande arbete motsvarande 1,6 miljarder kronor. Regeringen har i budgetpropositionen endast avsatt 10 miljoner kronor för att stärka socialtjänstens arbete mot ungas brottslighet, vilket närmast får betraktas som en provo ­ kation till de medarbetare inom kommunernas socialtjänst som har stora behov av att satsa på det brottsförebyggande arbetet. Det visar också på de högerkonservativa partiernas grundläggande problem: det ensidiga fokus på insatser när brott redan skett. Ska vi få till en verklig förändring behöver vi fortsätta att motverka den narkotikarela ­ terade brottligheten, stärka rättsväsendets förmåga, tillföra fler polisanställda, utveckla verktyg samt skärpa en del straffsatser. Men klarar vi inte av att bryta nyrekryteringen kommer vi inte att lyckas knäcka kriminaliteten och det dödliga vapenvåldet. För att bryta de onda spiraler som uppstår när unga hamnar i kriminell verksamhet måste samhället ha förutsättningar att förhindra att det sker. Därför vill Socialdemo ­ kraterna tillföra 500 miljoner kronor för stöd till kommuner med utsatta områden för att bedriva förebyggande arbete inom socialtjänstens verksamhet. 6.5 Satsning på utökat föräldraskapsstöd För att varje barn ska få den bästa starten i livet är det viktigt att samhället ser till att det finns ett bra stöd kring barnet och föräldrarna när de behöver stöd i sin föräldraroll. Det är viktigt för att barnen ska må bra och utvecklas på rätt sätt och klara sin skolgång. Det är också viktigt för att förebygga att unga dras in i kriminalitet. Föräldrar som ser sina barn dras in i kriminalitet ska få stöd och hjälp med verkningsfulla strategier för att tidigt bryta utvecklingen. Regeringen har i sin budgetproposition satsat 200 miljoner kronor på utökat föräldraskapsstöd. Socialdemokraterna delar uppfattningen att det är en klok åtgärd. 6.6 Fler befogenheter för socialtjänsten Under den föregående mandatperioden lät den socialdemokratiskt ledda regeringen utreda ett antal förslag i syfte att ge socialtjänstens medarbetare utökade befogenheter i sitt arbete. Utgångspunkten för förslagen var övertygelsen om att socialtjänstens personal oftast är de som har störst kunskaper om lämpliga insatser och åtgärder i enskilda fall. En lagstadgad befogenhet innebär aldrig en skyldighet för socialtjänstens medarbetare att använda en viss på förhand stipulerad metod eller insats. Tvärtom är det viktigt att det finns en bred palett av verktyg att tillgå. Som exempel på verktyg som utretts och utreds finns möjligheterna till mellantvång från 12 istället för 15 års ålder, möjligheten att meddela vistelseförbud, möjligheten att besluta om krav på deltagande i vissa verksamheter eller på att vara hemma på vissa tider. Vidare har insatser och åtgärder mot föräldrar utretts. Det handlar då t.ex. om krav på att ta emot ett visst stöd och att medverka i och också möjliggöra sociala insatser för vårdnadshavarens barn. Socialdemokraterna förutsätter att den nya regeringen tar dessa utredningar och förslag vidare och ger socialtjänstens medarbetar utökade befogenheter i syfte att förebygga och skydda barn från att dras in i kriminalitet. På sikt behöver också socialtjänstens andra stora lagstiftning, lagen om särskilt stöd till vård av unga (LVU), ses över i syfte att skärpa möjligheten till brottsförebyggande insatser. 6.7 Fortsatt utveckling av Statens institutionsstyrelse Statens institutionsstyrelse (Sis) bildades 1993 i samband med att staten övertog ansvaret för vissa institutioner inom ungdomsvården och missbruksvården. Myndig ­ hetens ansvar gäller bland annat driften av s.k. särskilda ungdomshem. År 2021 hade de särskilda ungdomshemmen 670 beslutade vårdplatser. De ungdomar som där bereds vård gör det antingen med stöd av LVU eller lagen om verkställighet av sluten ungdomsvård, förkortad LSU. Under den föregående mandatperioden initierade den socialdemokratiska regeringen ett större reformarbete inom Sis verksamhet. Reformerna syftade bland annat till att höja säkerheten, tydligare differentiera de olika ungdomshemmen mot olika målgrupper samt att säkra kompetensförsörjningen. Myndigheten har under de senaste åren löpande haft en hög beläggning och samtidigt svårigheter att rekrytera personal. Regeringen har också tillsatt en särskild utredning med uppdraget att tydligare reglera barns och ungas användning av mobiltelefoner och internet inom Sis. Det arbetet som den socialdemokratiskt ledda regeringen påbörjade behöver nu få fortsätta. Olika grupper av unga som frihetsberövas behöver olika insatser – och ska i många fall inte vistas tillsammans. En flicka med självskadebeteende ska inte behöva vårdas ihop med en grovt gängkriminell pojke som avtjänar sitt straff. Samtidigt behöver vården på de särskilda ungdomshemmen förbättras. För ungdomar med en kriminell bakgrund behöver säkerheten öka och vårdinnehållet tydligare inriktas mot brottsförebyggande insatser. Ungdomar som placeras på Sis ska inte kunna använda mobiltelefoner eller annan digital teknik för att planera fritagningar, köpa narkotika eller utnyttjas sexuellt. Samtidigt behöver Sis också kunna erbjuda öppna placeringar och bättre utslussning och eftervård. Allt detta kräver att ungdomshemmen tydligare inriktas mot olika grupper av ungdomar. I regeringspartiernas och Sverigedemokraternas s.k. Tidöavtal anges att nya särskilda ungdomsfängelser ska inrättas med Kriminalvården som huvudman. Det anges att dessa ungdomsfängelser ska ersätta ”de särskilda ungdomshem som Sis ansvarar för idag och där domar på sluten ungdomsvård normalt verkställs”. Socialdemokraterna är kritiska till att flytta över de minderåriga ungdomar som idag verkställer påföljden sluten ungdomsvård inom Sis till verksamhet i Kriminalvårdens regi. Barn under 18 år ska inte sitta i fängelse. Istället bör Sis verksamhet riktad mot dessa ungdomar förstärkas. Det stämmer att det rör sig om en grupp allt yngre ungdomar med allt ett större våldskapital. Det kräver mer av Sis särskilda ungdomshem. Samtidigt finns samma grupp ungdomar bland de som inte dömts för brott utan vårdas med stöd av LVU. Dessa ungdomar kommer fortsatt vårdas inom Sis verksamhet och behöver samma typ av insatser för att avbryta sin kriminella bana. 6.8 Skolsocionomer på skolor med tuffast förutsättningar Bästa vaccinet mot kriminalitet är att fler barn klarar skolan. Elever som fixar skolan begår mycket sällan brott. Därför ska vi ha en nolltolerans mot skolfrånvaro och se till att varenda unge är i skolan, precis som skolplikten kräver. Även de som inte har stöd hemifrån ska känna att samhället förväntar sig att de dyker upp på lektionerna och anstränger sig. Genom att stärka samarbetet mellan skolan och socialtjänsten ser vi till att tidigt fånga upp unga på glid och sätta in rätt insatser. Socialdemokraterna vill därför införa ett nationellt frånvaroregister. Därutöver behöver de skolor som har det tuffast få bättre förutsättningar att anställa socionomer som sköter kontakt med vårdnadshavare, skola och socialtjänst. Skolsocionomer kan även arbeta med att söka upp de elever som har problem med frånvaro. 6.9 Ungdomskriminalitetsnämnder för ungdomar som begår allvarliga brott I Danmark infördes den 1 januari 2019 en ny ordning med ansvar att besluta om riktade insatser för barn och unga som begår brott – ungdomskriminalitetsnämnder (ungdoms ­ kriminalitetsnævn). En ungdomskriminalitetsnämnd består av en domare samt en repre ­ sentant från polisen och en från kommunen. Nämnderna är inrättade i varje polisdistrikt i tingsrättens lokaler. Syftet med reformen var att vidta tidigare, mer konsekventa och kraftfulla åtgärder mot bakgrund av utvecklingen av gängmiljöerna, där kriminella inriktar sig på utsatta och lättpåverkade barn och unga. Målgruppen för ungdomskrimi ­ nalitetsnämnderna är barn i åldrarna 10–14 år som misstänkts för att ha begått ett allvar ­ ligt eller grovt brott, samt unga i åldrarna 15–17 år som har dömts för ett allvarligt eller grovt brott. Reformen i Danmark innebär inte helt nya sociala insatser utan syftar till att foku ­ sera på och skräddarsy långsiktiga insatser, med en noggrann uppföljning av barnets utveckling och en snabb reaktion om barnet inte följer planen. Reformen ska säkerställa att kommunerna vidtar nödvändiga insatser så att barnet kommer bort från den krimi ­ nella banan. Kommunerna ansvarar för verkställigheten av nämndens beslut och kommunerna har en avgörande roll och ett fortsatt tydligt ansvar när det gäller att hjälpa barn och unga ut ur kriminalitet. Ungdomskriminalitetsnämndens beslut är bindande både för barnet och för kommunen. Den socialdemokratiska regeringen gav den 7 juli 2022 en särskild utredare i uppdrag att analysera och föreslå införandet av en ordning med ungdomskriminalitetsnämnder även i Sverige. [39] Förslagen ska syfta till att åstadkomma tydligare åtgärder från samhället när barn och unga har hamnat i en kriminell bana samtidigt som de ska möjliggöra tidigare, tillräckliga och mer samordnade insatser för att förebygga fortsatt kriminalitet. Uppdraget ska redovisas senast den 30 augusti 2024 Socialdemokraterna ser att de svenska förutsättningarna i stora delar liknar de danska och anser att regeringen bör arbeta för ett införande av ungdomskriminali ­ tetsnämnder i Sverige, anpassade efter svenska förhållanden. 6.10 Stärkta rättigheter för barn och vuxna i skyddat boende Våld i nära relationer är brottslighet som i oproportionerlig hög grad riktas mot kvinnor och som i likhet med andra våldsbrott företrädesvis begås av män. I jämförelse med män utsätts kvinnor oftare för grövre och mer upprepat våld av närstående. Brottsoffret befinner sig ofta i beroendeställning till gärningspersonen med avseende på bl. a. gemensamma barn, ekonomi och boende. Därför innebär den nära relationen en särskild och många gånger långvarig sårbarhet, inte minst när våldet är hedersrelaterat och potentiellt involverar flera gärningspersoner. I ett historiskt perspektiv är det främst genom civilsamhället som riktat stöd har erbjudits kvinnor och barn utsatta för mäns våld i nära relationer. Landets kvinnojourer har under närmare 50 år utfört ett livsavgörande arbete för många kvinnor i behov av skydd. Under de senaste decennierna har det offentliga åliggandet för brottsofferstöd sedan stegvis skärpts. Denna utveckling har återkommande väckt frågor om ansvarsförhåll ­ andet mellan kommunerna och de ideella aktörerna. Det är i dag klart att socialnämnden ansvarar för att våldsutsatta barn och vuxna samt barn som bevittnat våld får det stöd och den hjälp de behöver, t.ex. i form av skyddat boende. Sverige har idag anslutit sig till såväl Europarådets s.k. Istanbulkonvention som EU:s brottsofferdirektiv, enligt vilka denna insats ska kunna erbjudas vid behov. Även om ansvaret för att ge insatserna i juridisk mening är tydligt förekommer det fortfarande att kommuner hänvisar vålds ­ utsatta och deras barn till kvinnojourer utan att fatta beslut, följa upp beslutet och kon ­ trollera att verksamheten och genomförandet av insatserna når upp till kravet på god kvalitet. Vidare saknas en enhetlig syn på den närmare innebörden av insatsen skyddat boende, en insats som inte är reglerad eller juridiskt definierad. Skyddat boende har i praktiken kommit att betyda allt från ett hotellrum till en profes ­ sionell verksamhet med dygnet runt-bemanning och särskilda säkerhetsanordningar. I dag krävs inget tillstånd för att genomföra insatsen. Denna avsaknad av enhetliga krav medför uppenbara risker för berörda barn och vuxna och försvårar dessutom utvecklings ­ arbete i verksamheterna. Det här var bakgrunden till att den socialdemokratiskt ledda regeringen lät utreda frågorna och lagstiftningen kring skyddade boenden. Utredningen lämnade sina förslag till regeringen i december 2017 och de har sedan vidareutvecklats i Regeringskansliet. I budgetpropositionen för 2022 aviserade den socialdemokratiskt ledda regeringen sin inställning att gå fram med ny lagstiftning och ett utkast till lagrådsremiss – Ett fönster av möjligheter – stärkta rättigheter för barn och vuxna i skyddat boende, remitteras för närvarande. Remisstiden går ut den 1 december. Socialdemokraterna anser att de färdiga lagförslagen skyndsamt ska genomföras. Vid implementeringen av den nya lagen bör kvinnojourernas särskilda kompetens och erfarenhet särskilt tas till vara. 6.11 Aktivitetsplikt i försörjningsstödet Under den socialdemokratiskt ledda regeringen har behoven av ekonomiskt bistånd totalt sett minskat kraftigt. Samtidigt finns en grupp långvariga mottagare av bistånd, där arbetslöshet är den främsta skälet till bistånd, som inte minskar. Det handlar dessvärre också om familjer med barn där barnen därmed växer upp utan att se sina föräldrar gå till jobbet. Betydelsen kan inte överskattas av att vidta verkningsfulla åtgärder för att även denna grupp ska lämna biståndet för egen försörjning. Under den föregående mandatperioden infördes i detta syfte en språkplikt i försörjningsstödet. [40] Regeringen tillsatte därutöver två utredningar med uppdrag att utforma ett förslag på hur krav på deltagande i heltidsaktiviteter, en så kallad aktivitets ­ plikt, kan införas samt för att utreda och ta fram förslag på åtgärder för att öka driv ­ krafter och möjligheter till egen försörjning för personer som får försörjningsstöd. Utredningarna ska redovisa sina slutsatser och förslag i december 2023 respektive december 2024. Socialdemokraterna anser att en aktivitetsplikt ska införas som krav för försörjnings ­ stöd. En aktivitetsplikt innebär både en skyldighet för den enskilde att på heltid delta i insatser och aktiviteter och också motsvarande skyldighet för kommuner att ställa upp med den typen av aktiviteter. Behov och förmåga – rätt och plikt. Så bygger vi den svenska välfärden starkare. 7 Tandvård 7.1 Ett högkostnadsskydd för tandvård God tandhälsa är en viktig del av människors välbefinnande och hälsa. Dålig tandhälsa kan inte bara upplevas som stigmatiserande utan även leda till allvarliga följdsjukdomar. Tack vare den fria barn- och ungdomstandvården och tandvårdsförsäkringen har tandhälsan blivit allt bättre jämfört med tidigare generationer. Samtidigt som tandhälsan på befolkningsnivå fortsätter att förbättras kvarstår skill ­ nader i tandhälsa och besöksfrekvens mellan olika socioekonomiska grupper. Personer med högre inkomster skattar sin tandhälsa som bättre än personer med lägre inkomster. På samma sätt upplever de med högre utbildningsnivå sin tandhälsa som bättre jämfört med grupper med lägre utbildningsnivå. Även besöksfrekvensen skiljer sig stort mellan olika grupper i befolkningen. Personer med hög utbildningsnivå och de med hög inkomst besöker tandvården oftare än personer med lägre utbildningsnivå och låg inkomst. Andelen som regelbundet besöker tandvården stiger med inkomst och utbildningsnivå. Personer i arbetslöshet och personer med sjukpenning, sjuk- eller aktivitetsersättning eller ekonomiskt bistånd besöker tandvården i lägre grad jämfört med den övriga befolkningen. Personer med högre inkomst är i genomsnitt mer benägna att betala mer för sin tandvård än personer med lägre inkomst. Ekonomiska skäl att avstå från vård är tydligare inom tandvården än inom den ordinarie hälso- och sjukvården. Omfattande tandvårdsbehov kan medföra betydande kostnader för den enskilde. De för många människor höga kostnaderna inom tandvården har lett till att fler vuxna avstår från tandvård av ekonomiska skäl än från vård och behandling inom hälso- och sjukvården. Att avstå från tandvård trots behov eller att endast söka tandvård vid akuta besvär kan leda till större akuta besvär, som t.ex. infektioner i tandben eller käkben. Mot bakgrund av det folkhälsopolitiska målet att sluta de påverkbara hälsoklyftorna inom en generation är det viktigt att även inkludera tandhälsa i detta arbete. Insatser behöver genomföras på både kort och lång sikt, och med fokus på såväl främjande, förebyggande som behandlande perspektiv. Ett viktigt sätt att öka tillgängligheten till god tandvård för alla och därmed bidra till förbättrad tandhälsa i befolkningen är att sänka de ekonomiska trösklarna till tandvården. Mot denna bakgrund tillsatte den föregående regeringen en större tandvårdsut ­ redning med bland annat uppdraget att utreda och föreslå alternativa modeller för ett nytt eller justerat statligt högkostnadsskydd som i sin utformning tar ett första steg för att bli mer likt hälso- och sjukvårdens system i syfte att stärka skyddet mot höga tandvårdskostnader, gynna en regelbunden och förebyggande tandvård och uppnå en mer jämlik tandhälsa och ett mer resurseffektivt tandvårdssystem. Utredningen lämnade sitt betänkande i mars 2020 [41] och har därefter remissbehandlats. I budgetpropositionen för 2023 aviserar nu den nya regeringen att man under mandatperioden avser att ”se över tandvårdens högkostnadsskydd för att det mer ska efterlikna det högkostnadsskydd som finns i övrig vård. Regeringen meddelar därmed att man åter avser utreda frågan om ett högkostnadsskydd för tandvård. Socialdemokraterna anser att regeringens aviserade nya utredning är onödig. Det är tydligt att syftet bakom utredningen är att begrava frågan. Regeringen bör, istället för att på nytt utreda frågan, ta arbetet med ett nytt högkostnadsskydd för tandvård vidare utifrån Tandvårdsutredningens förslag. 8 Apotek, läkemedel och vaccin 8.1 Tillgången till effektiva och beprövade vaccin och läkemedel i hela landet Tillgången till effektiva och beprövade vaccin och läkemedel är en bärande del av all modern hälso- och sjukvård. De förebygger, lindrar och botar. Tack vare nya läkemedel som exempelvis insulin, antibiotika, cytostatika är sjukdomar som tidigare var dödliga eller kunde orsaka livslånga funktionsnedsättningar idag möjliga att behandla eller bota. Under pandemin har också betydelsen av de svenska vaccinationsprogrammen blivit tydlig, också genom hur de lagt grunden för en tilltro till vaccin och till värdet av vacci ­ nationer. Att vi i Sverige fortsatt har en robust och tillförlitlig tillgång på vaccin och läkemedel är grundläggande för att patienter ska få en effektiv och god vård. Det är av grundläggande betydelse att vi säkerställer tillgången till effektiva och beprövade vaccin och läkemedel i hela landet. 8.2 Apoteksmarknaden har brister Just läkemedlens betydelse och vårt samhälles beroende av dem föranledde socialdemo ­ kratiska regeringar att på 1940- och 50-talen ta stegen för inrättandet av ett statligt apoteksmonopol. Det var en grundligt förberedd förändring. Först 1971 inrättades Apoteket AB som då gavs en lagstadgad ensamrätt att bedriva detaljhandel till konsu ­ ment med receptbelagda och de flesta receptfria läkemedel. Den ordningen bestod sedan till 2009 då dåvarande alliansregeringen snabbt, inom loppet av en mandatperiod, utredde och genomförde den avreglering som idag utgör grunden för den svenska apoteksmarknaden. Socialdemokraterna motsatte sig avregleringen av apoteksmarknaden 2009 eftersom det tidigare monopolet i stort fungerade bra med nöjda kunder och tillgång till läke ­ medel i hela landet. Förlusten av samhällelig kontroll var enligt Socialdemokraternas mening större än de förmodade vinsterna av konkurrensutsättningen. Den bedömningen gäller i huvudsak alltjämt. Avregleringen har lett till bristande apotekstillgänglighet i delar av landet samtidigt som svåröverskådliga ägarkonstruktioner väckt farhågor om sammanblandning av olika aktörers intressen. I ljuset av pandemin har systemet med ”just-in-time”-beredskap ifrågasatts och svårigheterna med samordnad styrning blivit än tydligare. 8.3 Vårdgivare ska inte få äga apotek och apotek inte få äga vårdgivare. Den 28 oktober 2021 gav mot den bakgrunden den socialdemokratiskt ledda regeringen en särskild utredare i uppdrag att göra en översyn av begränsningarna för att få tillstånd att bedriva öppenvårdsapotek. Utredningen presenterade sina förslag i den s.k. Treklöver ­ utredningen i maj 2022. [42] Förslagen har remitterats. Socialdemokraterna anser att det är angeläget att den nya regeringen tar Treklöver ­ utredningens förslag vidare. Vårdgivare ska inte få äga apotek och apotek ska heller inte få äga vårdgivare. 8.4 Lagerhållningsskyldighet för öppenvårdsapotek Den 9 augusti 2018 gav den socialdemokratiskt ledda regeringen också en särskild utredare i uppdrag att göra en översyn av hälso- och sjukvårdens beredskap inför och vid allvarliga händelser i fredstid och höjd beredskap. I översynen ingick att se över tillgången till läkemedel. Utredningen om hälso- och sjukvårdens beredskap lämnade den 31 mars 2021 ett delbetänkande med ett stort antal förslag på området, däribland förslag gällande läkemedelsförsörjningen. [43] Den 30 juni 2022 lämnades utifrån vissa av förslagen i utredningen lagrådsremissen Vissa frågor om hälso- och sjukvårdens försörjningsberedskap till Lagrådet. Bland annat lämnas där förslag om lagerhållningsskyldighet för öppenvårdsapotek samt en leveransskyldighet för partihandlare gentemot sjukhusapotek. Socialdemokraterna förutsätter att förslagen i lagrådsremissen skyndsamt leder till lagstiftning efter att lagrådets synpunkter omhändertagits. 8.5 Beredskapsapotek I uppdraget till utredningen om hälso- och sjukvårdens beredskap ingick också att ta ställning till om s.k. beredskapsapotek skulle vara en lämplig åtgärd för att säkerställa tillgången till läkemedel i en krissituation eller vid höjd beredskap och i så fall föreslå hur ett sådant system borde utformas. Utredningen gjorde bedömningen att särskilda beredskapsapotek med god geografisk spridning över hela landet borde inrättas. Mot bakgrund av vissa utmaningar med förslagens modell för finansiering samt för att hantera synpunkter från remissinstanserna gavs Tandvårds- och läkemedelsförmåns ­ verket (TLV), Läkemedelsverket och E-hälsomyndigheten den 14 juli 2022 i uppdrag att ta förslagen vidare för att i samarbete analysera och lämna förslag om utformningen av ett ändamålsenligt och kostnadseffektivt system. Uppdraget ska slutredovisas senast den 31 december 2023. Socialdemokraterna anser att det är viktigt att regeringen prioriterar att komma framåt kring frågorna om beredskapsapotek 8.6 Äldrevaccinationsprogram En av de viktigaste insatserna på folkhälsoområdet har varit införandet av de nationella vaccinationsprogrammen. De räddar liv och minskar lidande. Sverige har i dag två nationella vaccinationsprogram: Det allmänna vaccinationsprogrammet för barn och sedan 2022 nu också ett särskilt vaccinationsprogram avseende pneumokockinfektion för personer i riskgrupp. Genom det nya vaccinationsprogrammet avseende pneumo ­ kockinfektioner införde den socialdemokratiska regeringen en rätt till en kostnadsfri vaccination för alla äldre som fyller 75 år. En stort och viktig reform för att bespara många personer onödig sjukdom. För att vidareutveckla de framgångsrika svenska vaccinationsprogrammen beslutades den 7 juli 2022 också om en översyn av vaccinationsprogrammen och det nationella vaccinationsregistret. [44] Uppdraget ska redovisas senast den 19 januari 2024. På längre sikt är det en viktig utredning. Vi behöver vara varsamma om invånarnas förtroende för vacciner och vår därmed i internationell jämförelse höga vaccinationstäckningsgrad. Det är också bra att än bredare se över behoven kring kostnadsfria vaccinationsprogram för äldre. 8.7 Ett nationellt digitalt vaccinationskort Vad gäller vaccinationer finns också ett tydligt behov av en sammanhållen digital bild över ens egna tagna vaccinationer. Idag har enskilda tillgång till viss information om givna vaccinationer i digitalt format via 1177.se eller via vaccinatörers egna webb ­ tjänster. Det är dock bara en mycket begränsad del av all vaccinationsinformation som är tillgänglig och individens tillgång är beroende på var i Sverige man bor och var man vaccinerar sig. Mot den bakgrunden gav den socialdemokratiskt ledda regeringen den 15 augusti 2019 E-hälsomyndigheten och Folkhälsomyndigheten i uppdrag att gemensamt genom ­ föra en förstudie om hur individen på ett digitalt och lättillgängligt sätt kan få en samlad och enhetlig bild över sina vaccinationer. [45] Myndigheterna har redovisat uppdraget och pekat ut ett antal vägar framåt. [46] De konstaterar att en sådan ny nationell lösning för hantering av vaccinationsinformation kräver vidare utredning och rättslig reglering. Utredningen om en översyn av de nationella vaccinationsprogrammen och det nationella vaccinationsregistret har också fått uppdraget att analysera om dagens vaccinationsregister skulle kunna inkludera vaccinationer utanför de nationella vaccinationsprogrammen. [47] Socialdemokraterna vill se en digital, samlad och livslång källa över tagna vaccina ­ tioner. Det är angeläget att den nya regeringen tar det påbörjade arbetet vidare 8.8 Läkemedel för behandling av sällsynta sjukdomar Svenska patienter ska ha god och jämlik tillgång till sjukvård i världsklass och detta inkluderar läkemedel. En viktig fråga av växande betydelse är i detta sammanhang tillgången till läkemedel för behandling av sällsynta sjukdomar. Tack vare den snabba medicinska utvecklingen kommer det allt fler nya läkemedel som riktar sig till små patientgrupper. Dessa är ofta ekonomiskt kostsamma för samhället men samtidigt avgörande för den enskilde. Det är Tandvårds- och läkemedelsverket (TLV) som beslutar om vilka läkemedel och förbrukningsartiklar som ska ingå i läkemedelsför ­ månerna (högkostnadsskyddet). Det är av stor vikt att vi i Sverige har en god ordning för TLV:s arbete, som säkerställer god och jämlik tillgång till läkemedel för behandling av sällsynta sjukdomar på ett ändamålsenligt vis. I juni 2022 gav mot denna bakgrund den tidigare socialdemokratiskt ledda reger ­ ingen TLV i uppdrag att analysera olika handlingsvägar som utvecklar tillgången till läkemedel för behandling av sällsynta sjukdomar, samt utreda och identifiera eventuella områden inom vilka det finns behov av författningsändringar. Utgångspunkten för arbetet ska bygga på en analys av patienternas tillgång till läkemedel för behandling av sällsynta sjukdomar. Uppdraget ska redovisas senast i september 2023.Det är av stor betydelse att det arbete som vi initierat nu fortsätter. 9 Folkhälsa 9.1 Folkhälsan påverkas av klass, kön och etnicitet – liksom individuella livsval Hälsan i en befolkning beror på många olika faktorer och kan ses som resultatet av ett samspel mellan individ och samhälle. Folkhälsan i Sverige har i ett internationellt perspektiv utvecklats positivt under de senaste decennierna och är fortsatt god. Dödlig ­ heten före 65 års ålder sjunker och medellivslängden ökar. På flera sätt har förutsätt ­ ningarna för en god folkhälsa också förbättrats över tid, t.ex. högre utbildningsnivåer, bättre boendestandard och ökade möjligheter att behandla många sjukdomar. Samhällets ökade uppmärksamhet på psykisk ohälsa, barn som far eller riskerar att fara illa samt på våld i nära relationer har ökat förutsättningarna för en god hälsa för fler personer i befolkningen. Samtidigt består skillnader i hälsa, och förutsättningarna för en god hälsa, mellan olika socioekonomiska grupper och mellan män och kvinnor. Förhållanden under barn- och ungdomsåren har stor betydelse för både den psykiska och fysiska hälsan under hela livet. En ökning av psykosomatiska symtom som oro och nedstämdhet, sömnbesvär, trötthet och huvudvärk bland unga i skolåldern, stressrelaterade symtom bland framför ­ allt flickor och ökat antal unga som vårdas på sjukhus för depression och ångest är några exempel på den oroande utvecklingen. En lägre socioekonomisk status ger sämre hälsa. Personer med vissa funktionsnedsättningar, arbetslösa, nyanlända och hbtqi-personer har också sämre hälsa. Vissa skillnader mellan grupper ökar till och med över tid. Det gäller bland annat återstående medellivslängd och dödlighet i ett flertal dia ­ gnoser, som ökar mellan grupper med för- respektive eftergymnasial utbildningsnivå. Skillnaderna ökar också när det gäller andel elever som går ut nian med behörighet till gymnasiet, vilket riskerar att öka ojämlikheten i hälsa i framtiden. Det är av yttersta vikt att regeringen fortsätter arbetet för att främja en god folkhälsa. 9.2 Ta fasta på målen för folkhälsopolitiken Bland de första åtgärderna som den nya socialdemokratiskt ledda regeringen vidtog i regeringsställning var att tillsätta en kommission för jämlik hälsa – med uppgift att lämna förslag som kunde bidra till att hälsoklyftorna i samhället minskar. [48] Utredningen och arbetet mynnade ut i att riksdagen antog ett nytt övergripande mål för folkhälsopolitiken och en tydligare målstruktur för dess uppföljning. Därmed fick folkhälsopolitiken också ett tydligare fokus på jämlikhet där det övergripande målet för folkhälsopolitiken nu är ”att skapa samhälleliga förutsättningar för en god och jämlik hälsa i hela befolkningen och sluta de påverkbara hälsoklyftorna inom en generation”. Ska detta jämlikhetsfokuserade mål uppnås krävs också en bred jämlikhetsskapande politik. Socialt förebyggande insatser är liksom den förebyggande hälso- och sjukvården helt avgörande. Fysisk rörelse, aktivitet och samarbete stärker de flesta människors hälsa och välmående. Därför ska idrotten, förenings- och friluftslivet stödjas, med särskilt mål att deltagandet ska breddas. Fler vuxna behöver också erbjudas hälso ­ undersökningar och få stöd i att utveckla mer hälsosamma levnadsvanor. Det övergripande målet för folkhälsopolitiken, att de påverkbara skillnaderna i människors hälsa ska vara borta inom en generation, ska ligga fast. 9.3 Den svenska ANDTS-politiken I Sverige liksom i många andra länder orsakar alkohol, narkotika, dopningsmedel, tobak och spel om pengar omfattande folkhälsoproblem som drabbar individen, familjen och samhället. Konsekvenserna av ANDTS-bruk, skadligt bruk och beroende innefattar fysisk och psykisk ohälsa, dödsfall och olika sociala problem. I Sverige avlider årligen drygt 15 000 personer i sviterna av ANDT-bruk. Av dessa beräknas årligen ca 2 000 dödsfall orsakas av alkohol, ca 12 000 av tobak och ca 800 av läkemedels- och narkotikaförgiftningar. Den nya regeringen har, i enlighet med den strategi för alkohol-, narkotika-, dopnings- och tobakspolitiken samt spel om pengar 2022–2025, den s.k. ANDTS-strategin, i sin budgetproposition lagt till spel i skrivningarna om det som tidigare kallats ANDT-arbete. Socialdemokraterna välkomnar detta. Ett nationellt mål för att minska dödligheten kopplat till missbruk ska införas och vi menar att stort fokus bör läggas på att missbruks- och beroendevården samordnas så att den enskilde får den vård den behöver. 9.4 Alkohol Skyddet för folkhälsan är och ska även fortsatt vara grunden för alkoholpolitiken. De sociala och medicinska skadeverkningarna från alkohol ska minska. Den medicinska forskningen hittar allt fler samband mellan alkohol och många allvarliga sjukdomar, som cancer, hjärt- och kärlsjukdomar och depressioner. Det innebär stort lidande för dem som drabbas och stora kostnader för samhället. Även närstående drabbas negativt av andras alkoholkonsumtion. Barn är särskilt utsatta. Alkoholkonsumtion ökar även förekomsten av våld i nära relationer, och kvinnor med missbruksproblematik är särskilt utsatta för våld. Det är mot denna bakgrund viktigt att bibehålla den svenska, restriktiva, alkohollag ­ stiftningen. Viktiga verktyg i den svenska alkoholpolitiken är att på olika sätt begränsa tillgången till alkohol, bland annat genom införselregler, åldersgränser, försäljnings ­ monopol och en aktiv prispolitik. En hörnsten i den svenska alkoholpolitiken är Systembolagets försäljningsmonopol och dess folkhälsouppdrag. Så kallad gårdsförsäljning av alkoholhaltiga drycker är inte förenligt med det svenska EU-undantaget för detaljhandelsmonopolet. Alla förslag till förändringar bör därför föregås av överläggningar med EU-kommissionen i ärendet och av en begäran om ett bindande förhandsbesked. Socialdemokraterna förutsätter att regeringen inte går fram med förslag som i efterhand riskerar att påverka vårt lands möjligheter att självständigt styra utvecklingen på området. Marknadsföringen av alkohol via internet har ökat kraftigt och behöver ses över. I betänkandet Alkoholreklam i sociala medier m.m. (SOU 2017:113) föreslås ett förbud mot kommersiella annonser i sociala medier för marknadsföring av alkohol. Betänk ­ andet bör skyndsamt hanteras av regeringen. 9.5 Tobak Tobaksrökning är en av de största riskfaktorerna för sjukdom och förtida död i Sverige. Sett över tid har det skett en positiv utveckling där andelen som röker dagligen i Sverige minskar. Men rökning är betydligt vanligare i grupper med lägre utbildningsnivå och låg medelinkomst än bland högutbildade och välavlönade. Andelen som röker dagligen är mer än dubbelt så stor i gruppen med lägst inkomst jämfört med gruppen som har högst. Minskningen av rökningen bland ungdomar har avstannat och ökar rentav. Fler flickor än pojkar röker. När det gäller snusning har en uppgång märkts bland både flickor och pojkar i årskurs 9 de senaste åren. Snusning är vanligare bland pojkar och män än bland kvinnor. Den tidigare socialdemokratiskt ledda regeringen formulerade målet om ett rökfritt Sverige till 2025. I det arbetet är det förebyggande arbete som utförs av kommuner, regioner och länsstyrelser av yttersta vikt, liksom det arbete som utförs av ideella organisationer. Det arbetet måste fortsätta, med särskilt fokus på barn och ungdomar. 9.6 Narkotika Den svenska narkotikapolitiken bygger på tre delar: förebyggande insatser, utvecklad vård och behandling som bygger på vetenskap och beprövad erfarenhet och ett tydligt straff- och kontrollsystem. Det långsiktiga målet för den svenska narkotikapolitiken är ett samhälle fritt från narkotika. Målet har ett brett stöd och ligger fast. Samtidigt bedömer Polismyndigheten att den illegala narkotikamarknaden fortsätter öka. Narkotika finns nu att tillgå i hela landet och det finns också en omfattande pro ­ duktion av dopningspreparat. Cannabis står för hälften av gjorda beslag men det sker en ökning av antalet beslag av amfetamin, heroin och kokain. Personer med skadligt bruk eller beroende har en klart ökad risk för att utveckla psykisk ohälsa eller psykisk sjuk ­ dom och Sverige har en hög narkotikarelaterad dödlighet, både av överdoser och suicid. Det finns därmed behov av ytterligare insatser och åtgärder för att såväl minska det totala bruket som att minska brukets skadeverkningar. En viktig del i det är arbetet med skadereducerande åtgärder. Det handlar till exempel om att verka för införandet av sprututbytesprogram, utbyggnad av naloxon ­ program liksom ökad behandling med läkemedelsassisterad behandling vid opioid ­ beroende, LARO. Allt detta har främjats under de föregående mandatperioderna. Den 24 mars 2022 tillsattes också en omfattande utredning av den svenska narkotikapolitiken. [49] Utredningen ska föreslå hur en fortsatt restriktiv narkotikapolitik kan kombineras med ett effektivt narkotikaförebyggande arbete, en god missbruks- och beroendevård som innehåller insatser för skademinimering samt insatser för att ingen ska dö till följd av läkemedels- och narkotikaförgiftningar. Uppdraget ska redovisas i september 2023. Socialdemokraterna ser att denna inriktning, med en fortsatt restriktiv narkotika ­ politik som samtidigt ökar tillgången till skadereducerande insatser bör vara vägledande även framåt. Tidiga, effektiva och tillgängliga insatser behövs också för att förebygga användning av narkotika med särskilt fokus på unga. Arbetet behöver bedrivas tvär ­ sektoriellt och samordnas med liknande insatser inom andra områden. En viktig del i det arbetet är förslagen från den så kallade Samsjuklighetsutredningen. [50] Utredningen tillsattes av den socialdemokratiskt ledda regeringen för att fullfölja omläggningen av synen på missbruk som beroendesjukdom. Enligt vad som går att utläsa från regeringens budgetproposition avser den nya regeringen fullfölja det arbetet. 10 Funktionshinderspolitik 10.1 Funktionshindersstrategin ska genomföras fullt ut Den socialdemokratiska regeringen har under de senaste åtta åren prioriterat och också förstärkt den svenska funktionshinderspolitiken. Centralt i arbetet var beslutet 2017 om det nya Nationella målet för funktionshinderspolitiken. Genom det beslutet togs det första steget mot en mer effektiv, systematisk och långsiktigt hållbar funktionshinders ­ politik. Målet för funktionshinderspolitiken är att med FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning som utgångspunkt, uppnå jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet för personer med funktionsnedsättning i ett samhälle med mångfald som grund. I september 2021 togs sedan nästa steg genom beslutet om strategin för systematisk uppföljning av funktionshinderspolitiken. [51] Strategin innebär att uppföljningen av funktionshinderspolitiken ska genomföras av ett antal angivna myndigheter och att Myndigheten för delaktighet (MFD) ska ge dessa myndigheter stöd i det uppföljnings ­ arbetet. Syftet med strategin är att följa upp funktionshinderspolitiken utifrån det nationella målet. Uppföljningen ska ske utifrån de fyra områdena för genomförandet. Det gäller då principen om universell utformning, befintliga brister i tillgängligheten, individuella stöd och lösningar för individens självständighet samt att förebygga och motverka diskriminering. En redogörelse ska vidare lämnas för vilka åtgärder som har vidtagits med anledning av att det nationella målet ska bidra till ökad jämställdhet och till att barnrättsperspektivet ska beaktas. Beslutet innebär att det för första gången lagts en grund för en verkningsfull och systematisk uppföljningsstruktur vad gäller funktionshinderspolitikens mål. Socialdemokraterna uppmanar regeringen att nu ta arbetet med att utveckla det systematiska arbetet kring funktionshinderspolitiken vidare. 10.2 Lagen om stöd och service Lagen om stöd och service (LSS) var när den presenterades 1994 en frihetsreform. För många personer med en funktionsnedsättning är det lagen, dess tio insatser samt social ­ försäkringsbalkens bestämmelser om assistansersättning som ger möjligheten till ett liv som andra. Det är dock en juridiskt komplicerad lagstiftning som de senaste åren gett upphov till stora problem för väldigt många personer med omfattande behov. I grunden handlade det om att Högsta förvaltningsdomstolen i ett antal domar förändrade praxis för myndigheternas tillämpning av lagen. Under de föregående mandatperioderna har den socialdemokratiskt ledda regeringen genomfört ett stort arbete för att återställa rätten till assistans. För det första stoppades de så kallade tvåårsomprövningarna för att inte den förändrade rättspraxisen skulle innebära att personer som var beroende av sina insatser förlorade dessa. Därefter till ­ sattes först den så kallade LSS-utredningen [52] och därefter Utredningen stärkt assistans [53] . I juli 2019 respektive mars och maj 2022 har sedan tre propositioner beslutats med stöd av utredningarnas underlag. [54] Lagändringarna innebär bland annat att andning införts som ett grundläggande behov, att det så kallade föräldraansvaret smalnats av samt att det införts en ny lag om egenvård. Sammantaget har lagändringarna inneburit att viktiga steg tagits för att återställa rätten till assistans, vilket beräknas leda till att ca 2 000 fler nu kommer få rätt till assistansersättning, varav 800 barn. Därutöver har en stor utredning om huvudmannaskapet för personlig assistans tillsats. [55] Under dessa år av målmedvetet arbete i regeringsställning har oppositionspartierna återkommande framfört hård kritik mot arbetet samtidigt som man försökt så tvivel kring Socialdemokraternas intentioner. Man har misskrediterat arbetet och medvetet försökt vilseleda om de verkliga sambanden bakom utvecklingen. I två valrörelser har man sedan utlovat stora reformer. När nu budgetpropositionen för 2023 är presenterad är det uppenbart att det var tomma löften. Liberalerna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna, som alla ställt ut stora löften, har inte valt att prioritera funktionshinderspolitiken. Lyckligtvis låter man gjorda socialdemokratiska reformer ligga fast. 10.3 Habiliteringsersättning Personer i yrkesverksam ålder som har en funktionsnedsättning, men som inte har ett arbete beviljas daglig verksamhet som en insats för att ge möjligheter till ökad delaktighet i samhället, en meningsfull sysselsättning och personlig utveckling. Den dagliga verk ­ samheten ska anpassas till mottagarens individuella behov och ge goda levnadsvillkor. För att främja deltagandet i daglig verksamhet rekommenderas kommunerna att betala ut viss ersättning, så kallad habiliteringsersättning. För detta ändamål finns ett särskilt tillfälligt statsbidrag som fördelas av Socialstyrelsen. Socialdemokraterna menar att det är viktigt att kommunerna fortsatt uppmuntras till att betala ut dagpenning och att de få kommuner som ännu inte gör detta ska börja. 10.4 Tolktjänst Tolktjänst är en samhällsservice för barndomsdöva, vuxendöva, hörselskadade och personer med dövblindhet. Tolktjänst ökar möjligheterna till delaktighet och inflytande i samhället genom att bidra till ömsesidig kommunikation, information och erfarenhets ­ utbyte mellan döva, hörselskadade och hörande människor. Tillgången till en väl fungerande tolktjänst är en fråga om mänskliga rättigheter men också en språkpolitisk och funktionshinderspolitisk fråga. Dagens tolktjänst har idag brister, särskilt vad gäller nationell likvärdighet. Tolk ­ tjänsten fungerar olika i olika delar av landet och är organiserad på olika sätt. Den som behöver använda tjänsten måste många gånger själv ta ett stort ansvar och det är inte alltid hen kan få det hen behöver. I mars 2022 överlämnade 2020 års tolktjänstutredning sitt slutbetänkande till den socialdemokratiskt ledda regeringen. [56] Utredningen och dess förslag var resultatet av en längre process där flera utredningar presenterat ett antal förslag i syfte att utveckla tolktjänsten. Förslagen har remissbehandlats t.o.m. den 15 september 2022. Socialdemokraterna anser att den svenska tolktjänsten behöver förbättras för en ökad nationell likvärdighet. Det är angeläget att den nya regeringen nu tar förslagen från 2020 års tolktjänstutredning vidare. 10.5 Bilstöd Bilstödet är en del av regeringens funktionshinderspolitik och en betydelsefull förmån för att främja delaktigheten i samhället för personer med funktionsnedsättning. Bilstödet har bland annat till syfte att underlätta för dem som behöver ett motorfordon för att kunna ta sig till och från arbetet. Genom bilstödet kan medel beviljas för anskaffning och anpassning av fordon. År 2017 trädde nya bestämmelser för bilstöd i kraft. De nya bestämmelserna syftade till att åstadkomma en mer ändamålsenlig och effektiv styrning av bilstödet, ökad trafiksäkerhet samt stärka konkurrensen mellan företag som utför anpassningsåtgärder. Konsekvenserna av lagändringen har dock inte blivit de önskade utan lett till att såväl antalet ansökningar om bilstöd som andelen ansökningar som leder till en utbetalning minskat. Den 14 juli 2022 gavs mot denna bakgrund en särskild utredare i uppdrag att ska se över regelverket för bilstödet, däribland ansvarsfördelningen mellan berörda myndig ­ heter. Syftet med utredningen är att göra regelverket för bilstöd mer lättöverskådligt och förenkla processen för de som är i behov av stödet. Utredningen har också som syfte att förbättra förutsättningarna för ansvariga myndigheter att handlägga bilstödet på ett effektivt sätt. Uppdraget ska redovisas senast den 29 september 2023. Socialdemokraterna anser att det finns behov av att reformera bilstödet för att göra det mer lättöverskådligt och förenkla processen för de som är i behov av stödet. Det är viktigt att den kommande regeringen tar detta arbete vidare. 10.6 Hjälpmedel Hjälpmedel är produkter som används på individnivå för att kompensera för en funktions ­ nedsättning. Den tekniska utvecklingen medför nya möjligheter till ökad inkludering, delaktighet och självständighet för personer med funktionsnedsättning. Allt fler har tillgång till internetuppkoppling, universellt utformade produkter och digital teknik. Hjälpmedelsområdet förändras därför över tid, inte minst på så sätt att konsument ­ produkter i allt större utsträckning kan användas för att kompensera för en funktions ­ nedsättning. Området är komplext också därför att det är många huvudmän som till ­ handahåller hjälpmedel, beroende på användningsområde. Vissa användare köper också hjälpmedel på egen hand, som vanliga konsumenter. Det har under en längre tid funnits brister i nationell likvärdighet då olika kommuner och regioner definierar hjälpmedel olika och också tillämpar olika regler och prislistor. Hjälpmedelsutredningen lämnade 2017 förslag för en ökad nationell likvärdighet på hjälpmedelsområdet. [57] Förslagen har remitterats men av olika tekniska och juridiska skäl inte lett till lagstiftning. Samtidigt har bristerna i nationell likvärdighet blivit allt tydligare. Det är nu nödvändigt att göra ett omtag för att öka den nationella likvärdig ­ heten på hjälpmedelsområdet. Den 30 juni 2022 gav den socialdemokratiskt ledda regeringen delvis i detta syfte Socialstyrelsen i uppdrag att analysera förutsättningarna för att ta fram nationella rikt ­ linjer på området. Uppdraget ska redovisas senast den 12 februari 2023. [58] Socialdemo ­ kraterna anser att det är angeläget att den nya regeringen tar arbetet med nationella riktlinjer vidare. Det finns vidare skäl att överväga behoven av en ny hjälpmedels ­ utredning i syfte att ta fram förslag för en ökad nationell likvärdighet vad gäller tillgången till hjälpmedel för personer med funktionsnedsättning. En sådan utredning bör bland annat se över möjligheten till införandet av ett högkostnadsskydd. 11 Barnrätt 11.1 Barnkonventionen Barnkonventionen antogs av FN:s generalförsamling i november 1989. Sverige hade, under dåvarande statsminister Ingvar Carlsson, en framträdande roll vid arbetet med att ta fram konventionen och Sverige var ett av de första länderna att ratificera den. Konventionen trädde i kraft i september 1990. Artikel 4 i konventionen förpliktar stater att vidta alla lämpliga lagstiftningsåtgärder samt administrativa och andra åtgärder som behövs för att genomföra de rättigheter som erkänns i konventionen. Under den föregående mandatperioden initierade den socialdemokratiskt ledda regeringen ett stort lagstiftningsarbete för att också göra barnkonventionen till svensk lag. Trots stort motstånd från framförallt Moderaterna inkorporerades barnkonventionen i svensk rätt och gäller nu som svensk lag sedan i januari 2020. Inkorporeringen innebär ett förtydligande för rättstillämpningen av att de rättigheter som följer av barnkonven ­ tionen ska beaktas vid avvägningar och bedömningar som görs i mål och ärenden som rör barn. Inkorporeringen innebär vidare att barnets roll som rättssubjekt med egna specifika rättigheter tydliggörs och kan därmed förväntas medverka till att barnet i högre grad hamnar i fokus i de situationer som gäller barnet. För att förstärka och fördjupa åtagandena i barnkonventionen finns det numera också tre tilläggsprotokoll. De två första protokollen, om indragning av barn i väpnade konflikter och om försäljning av barn, barnprostitution och barnpornografi, antogs av FN:s generalförsamling i maj 2000 och ratificerades av Sverige i februari 2003 respektive december 2006. Det tredje tilläggsprotokollet, som gäller klagomålsförfarande , antogs av FN:s generalförsamling i december 2011. En utredning har i april 2022 fått i uppdrag att analysera och att ta ställning till om Sverige bör ratificera även det tredje tilläggsproto ­ kollet. Uppdraget ska redovisas senast i augusti 2023. Socialdemokraterna anser att arbetet med att genomföra barnkonventionen och stärka barns rättigheter behöver fortsätta. 11.2 Lex Lilla hjärtat Ett stort och viktigt lagstiftningsarbete som den socialdemokratiskt ledda regeringen genomförde under förra mandatperioden med stöd i barnkonventionen var den s.k. lex Lilla hjärtat, som fick namnet efter den flicka som tragiskt dog efter en avbruten familjehemsplacering. [59] Den 1 juli 2022 trädde lagändringarna i kraft som bland annat innebär att en placering inte får avslutas förrän de omständigheter som föranleder vården har förändrats på ett varaktigt och genomgripande sätt. Vidare innebär lagen att det införts nya möjligheter för socialnämnden att besluta att en vårdnadshavare eller förälder till ett placerat barn ska lämna drogtest. Vidare ska socialnämnden följa upp barnets situation efter det att placeringen upphört. Lex Lilla hjärtat var ett mycket viktigt steg för att stärka placerade barns rättigheter. Nästa steg gäller kvalitetsfrågorna i familjehemsvården. I oktober 2021 tillsatte den socialdemokratiska regeringen en utredning som ska se över och föreslå åtgärder för hur kvaliteten i vården kan öka när barn och unga placeras utanför det egna hemmet. [60] Utredningen ska redovisa sitt uppdrag i april 2023 och blir ett viktigt avstamp för det kommande arbetet. För att förmå fler familjehem att vilja ta över vårdnaden över placerade barn ser Socialdemokraterna också att det finns skäl att se över förutsättningarna för familje ­ hemmen att under en tidsperiod, t.ex. två år, kunna behålla det ekonomiska och praktiska stöd de i egenskap av familjehem får från den placerande kommunen, även sedan när vårdnaden överförts. 11.3 Adoptionskommissionen Den 28 oktober 2021 tillsatte den socialdemokratiskt ledda regeringen en särskild utredning med uppdrag att kartlägga och analysera hur regelverk, organisering och processer inom Sveriges internationella adoptionsverksamhet har fungerat tillbaka i tiden fram till i dag. [61] Syftet med uppdraget är att klargöra förekomsten av eventuella oegentligheter inom Sveriges internationella adoptionsverksamhet och hur regeringen, berörda statliga myndigheter, kommuner, auktoriserade sammanslutningar, ideella organisationer och andra privata aktörer agerat och förhållit sig till eventuella oegentlig ­ heter utifrån respektive aktörs ansvar och roll. Utredningens lärdomar ska ge vägledning för utvecklingen av Sveriges internationella adoptionsverksamhet genom att föreslå hur nuvarande regelverk, organisering och processer kan förändras och förstärkas i syfte att ytterligare stärka barnrättsperspektivet och rättssäkerheten. Den så kallade adoptionskommissionen har nu inlett sitt arbete och ska omfatta pe ­ rioden från mitten av 1900-talet till nutid. Utredaren ska fokusera på dels de ursprungs ­ länder varifrån flest internationella adoptioner till Sverige skett, dels de ursprungsländer där det finns vetskap eller misstankar om att det förekommit oegentligheter i adoptions ­ processen. Utredaren ska bland annat granska internationella adoptioner till Sverige från Chile och Kina. Adoptionskommissionens arbete är viktigt, svårt och omfattande och det är angeläget att utredningen får såväl den tid som de resurser och befogenheter de behöver för att göra ett gott arbete. Fredrik Lundh Sammeli (S) Mikael Dahlqvist (S) Yasmine Bladelius (S) Anna Vikström (S) Gustaf Lantz (S) Karin Sundin (S) Dzenan Cisija (S) [1] Inspektionen för vård och omsorg (Ivo) den 24 mars 2022. I tre av 21 regioner kunde myndigheten inte utifrån tillgängligt underlag göra en bedömning av situationen. [2] Vägen till ökad tillgänglighet – långsiktig, strategisk och i samverkan (SOU 2021:59) respektive Vägen till ökad tillgänglighet – delaktighet, tidiga insatser och inom lagens ram (SOU 2022:22). [3] Uppdrag att genomföra en förstudie om hur ett nationellt vårdsöksystem kan utvecklas, organiseras och förvaltas (S2022/01372). [4] Uppdrag att stödja och stärka regionernas produktions- och kapacitetsplanering samt lämna förslag på målvärden för antalet vårdplatser (S2022/01373). [5] God och nära vård – En gemensam färdplan och målbild (SOU 2017:53), God och nära vård – En primärvårdsreform (SOU 2018:39), God och nära vård – Vård i Samverkan (SOU 2019:29), God och nära vård – En reform för ett hållbart hälso- och sjukvårdssystem (SOU 2020:19) samt God och nära vård – Rätt stöd till psykisk hälsa (SOU 2021:6). [6] T.ex. prop. 2017/18:83 Styrande principer inom hälso- och sjukvården och en förstärkt vårdgaranti, prop. 2019/20:164 Inriktningen för en nära och tillgänglig vård – en Primärvårdsreform, prop. 2021/22:72 Ökad kontinuitet och effektivitet i vården – en primärvårdsreform och prop. 2021/22:260 Ökad kontroll i hälso- och sjukvården (9 juni 2022). [7] Kontinuitet och fast läkarkontakt – Kartläggning av måluppfyllelsen i överenskommelserna om en god och nära vård: 2022 (Vård- och omsorgsanalys PM 2022:5). [8] Uppdrag om kompetensförsörjning inom primärvården (S2021/06575(delvis)). [9] Kompetensförsörjning inom primärvården – Delredovisning – Socialstyrelsen och Nationella vårdkompetensrådet – Uppdrag om kompetensförsörjning inom primärvården (S2021/06575). [10] Nationellt riktvärde för fast läkarkontakt i primärvården (Socialstyrelsen 2022-4-7896). [11] Nästa steg – Ökad kvalitet och jämlikhet i vård och omsorg för äldre personer (SOU 2022:41). [12] God och nära vård – En reform för ett hållbart hälso- och sjukvårdssystem (SOU 2020:19). [13] God och nära vård – En reform för ett hållbart hälso- och sjukvårdssystem (SOU 2020:19) s. 307. [14] SKR Graviditetsenkät 2021. [15] Prop. 2022/23:1 Utgiftsområde 9 s. 49. [16] Socialstyrelsen och Nationella vårdkompetensrådet (S2021/06575) s. 20. [17] Försvarsberedningen respektive Trygghetsberedningen. [18] Prop. 2017/18:1 UO9 s. 58–59. [19] Prop. 2022/23:1 UO9 s. 60. [20] SCB, Finansiärer och utförare inom vården, skolan och omsorgen. [21] Prop. 2004/05:145 Driftsformer för offentligt finansierade sjukhus. [22] 7 kap. 3 § 4 st hälso- och sjukvårdslagen. [23] Idéburen välfärd (SOU 2019:56) respektive prop. 2021/22:135 Idéburen välfärd. [24] Prop. 2021/22:260 Ökad kontroll i hälso- och sjukvården. [25] Regler om privata sjukvårdsförsäkringar inom den offentligt finansierade hälso- och sjukvården (DS 2022:15). [26] Prop. 2021/22:177 Sammanhållen vård- och omsorgsdokumentation. [27] Informationsöverföring inom vård och omsorg (SOU 2021:4) respektive Ombuds tillgång till vård- och omsorgsuppgifter och förenklad behörighetskontroll inom vården (SOU 2021:39). [28] Hälsodata som nationell resurs för framtidens hälso- och sjukvård (dir. 2022:41). [29] Hälsodata som nationellt intresse – en lagstiftning för interoperabilitet (dir. 2022 98). [30] Uppdrag att inkomma med underlag inför en kommande nationell strategi inom området psykisk hälsa och suicidprevention S2018/04669/FS (delvis), S2018/06126/FS (delvis) och S2020/06171/FS (delvis). [31] Folkhälsomyndighetens återrapportering av regeringsuppdrag – Uppdrag att analysera behovet av en nationell stödlinje som riktar sig till personer med psykisk ohälsa och suicidalitet samt anhöriga och närstående (03412-2020). [32] Prop. 2020/21:175 Stärkt kompetens i vård och omsorg – reglering av undersköterskeyrket. [33] Prop. 2021/22:116 En fast omsorgskontakt i hemtjänsten. [34] Arbetskläder inom omsorgen – En kartläggning av hur arbetskläder tillhandahålls, hanteras och finansieras (Socialstyrelsen 2021-1-7168). [35] Framtidens teknik i omsorgens tjänst (SOU 2020:14). [36] Ökade möjligheter till användning av välfärdsteknik inom äldreomsorgen (Ds 2022:4). [37] Nästa steg – Ökad kvalitet och jämlikhet i vård och omsorg för äldre personer (SOU 2022:41). [38] Hållbar socialtjänst – En ny socialtjänstlag (SOU 2020:47). [39] Ungdomskriminalitetsnämnder – en ny ordning för att förebygga brottslighet (dir. 2022:106). [40] Prop. 2020/21:55 Språkplikt – deltagande i vuxenutbildning i svenska för invandrare (sfi) för rätt till försörjningsstöd. [41] När behovet får styra – ett tandvårdssystem för en mer jämlik tandhälsa (SOU 2021:8). [42] Begränsningar i möjligheterna för vissa aktörer att få tillstånd att bedriva öppenvårdsapotek (SOU 2022:27). [43] En stärkt försörjningsberedskap för hälso- och sjukvården (SOU 2021:19). [44] En mer ändamålsenlig och effektiv ordning för de nationella vaccinationsprogrammen och det nationella vaccinationsregistret (dir. 2022:109). [45] Uppdrag att genomföra en förstudie om tillgång till information om vaccinationer (S2019/03409/FS (delvis)). [46] Förstudie digitalt vaccinationskort (Dnr: 2019/03799). [47] En mer ändamålsenlig och effektiv ordning för de nationella vaccinationsprogrammen och det nationella vaccinationsregistret (dir. 2022:109). [48] En kommission för jämlik hälsa (SOU 2015:60). [49] En svensk narkotikapolitik anpassad till nutidens och framtidens utmaningar (dir. 2022:24). [50] Från delar till helhet – En reform för samordnade, behovsanpassade och personcentrerade insatser till personer med samsjuklighet (SOU 2021:93). Slutbetänkande ska redovisas senast den 31 januari 2023. [51] Strategi för systematisk uppföljning av funktionshinderspolitiken under 2021–2031 (S2019/02213 och S2021/06595). [52] Översyn av insatser enligt LSS och assistansersättningen (SOU 2018:88). [53] Stärkt rätt till personlig assistans – Ökad rättssäkerhet för barn, fler grundläggande behov och tryggare sjukvårdande insatser (SOU 2021:37). [54] Prop. 2018/19:145 Personlig assistans för hjälp med andning, prop. 2021/22:214 Stärkt rätt till personlig assistans –grundläggande behov för personer som har en psykisk funktionsnedsättning och ökad rättssäkerhet för barn samt prop. 2021/22:244 Stärkt rätt till personlig assistans vid behov av egenvård. [55] Statligt huvudmannaskap för personlig assistans (dir. 2021:76). Uppdraget ska redovisas senast den 1 mars 2023. [56] Handlingsplan för en långsiktig utveckling av tolktjänsten för döva, hörselskadade och personer med dövblindhet (SOU 2022:11). [57] På lika villkor! Delaktighet, jämlikhet och effektivitet i hjälpmedelsförsörjningen (SOU 2017:43). [58] Uppdrag om förutsättningar för nationella riktlinjer på området rehabilitering, habilitering och hjälpmedelS2022/01683 (delvis) S2022/03182(delvis). [59] Barnets bästa när vård enligt LVU upphör – lex Lilla hjärtat (prop. 2021/22:178). [60] Barn och unga i samhällets vård (dir. 2021:84). [61] Sveriges internationella adoptionsverksamhet – lärdomar och vägen framåt (dir. 2021:95).

Motion till riksdagen 2023/24:2617 av Fredrik Lundh Sammeli m.fl. (S) Utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg Innehållsförteckning Förslag till riksdagsbeslut Motivering 1 Ta tillbaka den demokratiska kontrollen över välfärden 2 Akuta behov av ökade resurser 2.1 En bottenplatta för välfärden – ny budgetprincip för att trygga välfärdens grundfinansiering 2.2 Socialdemokratiska satsningar inom utgiftsområde 9 3 En beredning för välfärdens personalförsörjning 4 Nej till angiverilagar i välfärden 5 Hälso- och sjukvård 5.1 Resurs- och personalbrist i stora delar av hälso- och sjukvården 5.2 Förstärkt satsning på hälso- och sjukvårdens medarbetare 5.3 Öka resurserna till Inspektionen för vård och omsorg (Ivo) 5.4 Inför bindande riktvärden för vårdplatser och beläggningsgrad 5.5 Öka takten i primärvårdsreformen 5.6 Fler ska ha en fast läkare 5.7 Bindande riktvärden om 1 100 invånare per läkare inom primärvården 5.8 Fast läkare för personer som bor på särskilt boende 5.9 Fast läkare för personer som bor i LSS-boende 5.10 Patientkontrakt och individuell plan 5.11 Genomför samsjuklighetsutredningens förslag 5.12 En nationell vårdförmedling 5.13 Nätläkare och marknadsföring av hälso- och sjukvård 5.14 Hyrpersonal i hälso- och sjukvården 5.15 Vidareutveckla 1177 i offentlig regi 5.16 En barnmorska per födande 5.17 Stoppa den okontrollerade privatiseringen 5.18 Förbud mot privata sjukvårdsförsäkringar inom den offentligt finansierade vården 5.19 Förhindra utförsäljning av akutsjukhus 5.20 Vårdgivare ska inte få äga apotek och apotek inte få äga vårdgivare 5.21 Samma krav ska ställas på privata aktörer som på offentliga 5.22 Privata vård- och omsorgsföretag ska omfattas av offentlighetsprincipen 5.23 Avskaffa tvångs-LOV inom primärvården 5.24 Främja idéburen välfärd 5.25 En nationell digital infrastruktur 5.26 Elektronisk åtkomst till barns uppgifter inom hälso- och sjukvården 5.27 Ett nationellt nackskadecentrum 5.28 Ett nationellt hjärtstartarregister 5.29 Utvärdering av de nationella riktlinjerna för endometrios 5.30 Nationellt kunskapsstöd för stärkt klimakterievård 5.31 Psykisk ohälsa och psykiatri 5.32 Nationell stödlinje till personer med psykisk ohälsa 5.33 Nya nationella kunskapsstöd för barn och ungas psykiska ohälsa 5.34 Utredning om de bakomliggande orsakerna till barn och ungas psykiska ohälsa 5.35 Cancersjukvård 5.36 Utrota livmoderhalscancer 5.37 En nationell strategi för sällsynta diagnoser och sjukdomar 5.38 Säkra tillämpningen av den nya lagen om estetiska kirurgiska ingrepp och injektionsbehandlingar 5.39 Hälso- och sjukvårdens beredskap 5.40 En ny könstillhörighetslag 5.41 Skydda aborträtten 5.42 Hemaborter 5.43 Uppföljning av den nationella anhörigstrategin 5.44 Säkra personalförsörjningen inom företagshälsovården 6 Äldrepolitik 6.1 Allt friskare och piggare äldre 6.2 Ålderism och delaktighet 6.3 Ett nationellt äldrehälsovårdsprogram 6.4 Fortsatt arbete mot äldres ensamhet 7 Äldreomsorg 7.1 Framtidens äldreomsorg kan inte vänta 7.2 Förlängning av äldreomsorgslyftet 7.3 En ny äldreomsorgslag 7.4 Fortsätt stärka undersköterskans roll 7.5 Språkkrav och språkträning i äldreomsorgen 7.6 Arbetskläder och arbetsskor inom äldreomsorgen 7.7 Välfärdsteknik inom äldreomsorgen 8 Socialtjänst 8.1 Trygga människor vågar 8.2 En ny socialtjänstlag 8.3 Ett ökat fokus på socialtjänstens brottsförebyggande arbete 8.4 Förläng och förstärk satsningen på insatser för barn och unga i utsatta områden 8.5 Åtgärder för att stoppa gängvåldet 8.6 Ge socialtjänsten fler verktyg och befogenheter 8.7 Brottsförebyggande åtgärder redan från 5 års ålder 8.8 Skolsocionomer på skolor med tuffast förutsättningar 8.9 Gör orosanmälningar sökbara 8.10 Föräldraskapsstöd 8.11 Ungdomskriminalitetsnämnder för ungdomar som begår allvarliga brott 8.12 Åtgärder för bättre HVB- och familjehemsplaceringar 8.13 Fortsatt utveckling av Statens institutionsstyrelse (SiS) 8.14 Ett förbud mot ensamarbete i klientnära kontakter inom SiS 8.15 Ny frihetsberövande påföljd för unga 8.16 Aktivitetsplikt i försörjningsstödet 8.17 Slopad rätt till försörjningsstöd vid otillåten andrahandshyra 8.18 Stärk de svaga hushållens ställning på bostadsmarknaden 9 Mäns våld mot kvinnor 9.1 Nollvision för mäns våld mot kvinnor 9.2 Stärkta rättigheter för barn och vuxna i skyddat boende 9.3 Kartläggning av kommunernas insatser för våldsutsatta 9.4 Stoppa oskuldskontroller och hymenrekonstruktioner 10 Tandvård 10.1 Ett högkostnadsskydd för tandvård 10.2 Regeringens nedskärning på tandvården för 2025 avvisas 10.3 Tillståndsplikt för tandvårdsverksamheter 10.4 10.4 Skyddad yrkestitel för tandsköterskor 11 Apotek, läkemedel och vaccin 11.1 Tillgången till effektiva och beprövade läkemedel och vaccin i hela landet 11.2 En översyn av den svenska apoteksmarknaden 11.3 Restnoteringar och utvidgade möjligheter till byte av förpackningsstorlek, styrka, dosering samt extra receptexpeditioner 11.4 Farmaceut på distans 11.5 Ett nationellt digitalt vaccinationskort 11.6 Äldrevaccinationsprogram 11.7 Begränsningar av läkares förskrivningsrätt 12 Folkhälsa 12.1 Stärk det svenska folkhälsoarbetet 12.2 Ta fasta på målen för folkhälsopolitiken 12.3 Fritidskortet 12.4 Den svenska ANDTS-politiken 12.5 Värna en restriktiv alkoholpolitik och Systembolagets försäljningsmonopol 12.6 Tobak 12.7 E-cigaretter och vitt snus 12.8 Lustgas 12.9 Narkotika 13 Funktionshinderspolitik 13.1 Funktionshinderstrategin ska genomföras fullt ut 13.2 Lagen om stöd och service (LSS) 13.3 Ett statligt huvudmannaskap för den personliga assistansen 13.4 Översyn av modellen för uppräkning av assistansersättning 13.5 Ett nationellt ställföreträdarregister för gode män och förvaltare 13.6 Habiliteringsersättning 13.7 Tolktjänst 13.8 Bilstöd 13.9 En ny hjälpmedelsutredning 14 Barnrätt 14.1 Barnkonventionen 14.2 Barnombud 14.3 Adoptionskommissionen Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen anvisar anslagen för 2024 inom utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg med de ändringar i förhållande till regeringens förslag som framgår i tabell 1 i motionen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ta tillbaka den demokratiska kontrollen över välfärden och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om det akuta behovet av ökade resurser och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att tillsätta en beredning för välfärdens personalförsörjning och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om angiverilagar och om att välfärdens anställda ska undantas från utredningen av det nya regelverket och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om resurs- och personalbrist inom svensk hälso- och sjukvård och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en permanent satsning på hälso- och sjukvårdens medarbetare och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ökade resurser till Inspektionen för vård och omsorg (Ivo) och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om bindande riktvärden för vårdplatser och beläggningsgrad och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att öka takten i primärvårdsreformen och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa ett kansli för omställningen till en god och nära vård vid Socialstyrelsen och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om målet att alla invånare som huvudregel bör ha en fast läkarkontakt och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om nya etappmål för andelen invånare med fast läkare och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om bindande riktvärden om 1 100 invånare per läkare inom primärvården och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om fast läkare för personer som bor på särskilt boende respektive LSS-bostad och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om patientkontrakt och individuell plan och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att genomföra Samsjuklighetsutredningens förslag och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en nationell vårdförmedling och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om nätläkare och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om strängare lagstiftning vad gäller marknadsföring av hälso- och sjukvård och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att bryta beroendet av hyrpersonal inom hälso- och sjukvården och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att vidareutveckla 1177 i offentlig regi och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en barnmorska per födande och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stoppa den okontrollerade privatiseringen inom hälso- och sjukvården och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om förbud mot privata sjukvårdsförsäkringar inom den offentligt finansierade vården och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att förhindra utförsäljning av akutsjukhus och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att vårdgivare inte ska få äga apotek och att apotek inte ska få äga vårdgivare och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att samma krav ska ställas på privata aktörer som på offentliga och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att privata vårdgivare ska vara skyldiga att ställa sina resurser till förfogande i kris och krig och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att privata vård- och omsorgsföretag ska omfattas av offentlighetsprincipen och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att avskaffa tvångs-LOV inom primärvården och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att främja idéburen välfärd och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en nationell digital infrastruktur och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om elektronisk åtkomst till barns uppgifter inom hälso- och sjukvården och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om inrättande av ett nationellt nackskadecentrum och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ett nationellt ansvar för hjärtstartare på offentliga platser och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en översyn av de nationella riktlinjerna för endometrios och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om stärkt klimakterievård och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en ny strategi för psykisk hälsa och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en nationell stödlinje till personer med psykisk ohälsa och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att samverkan mellan skolan, socialtjänsten och hälso- och sjukvården ska utvecklas och köerna till barn- och ungdomspsykiatrin kortas och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om nationellt kunskapsstöd för hela vårdkedjan vad gäller barn och ungas psykiska hälsa och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en utredning av de bakomliggande orsakerna till svenska barn och ungas psykiska ohälsa och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om cancersjukvård och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utrota livmoderhalscancer och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en ny nationell strategi för sällsynta diagnoser och sjukdomar och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en nationell samordningsfunktion för sällsynta diagnoser och sjukdomar och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att säkra tillämpningen av den nya lagen om estetiska kirurgiska ingrepp och injektionsbehandlingar och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ge Ivo utökade befogenheter, t.ex. vad gäller testköp, och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att redovisa hur de kvarvarande förslagen från Utredningen om hälso- och sjukvårdens beredskap avses tas om hand och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en ny könstillhörighetslag och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om aborträtten och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om hemaborter och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en uppföljning av den nationella anhörigstrategin och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en översyn för att säkra adekvat samordning och långsiktig finansiering av utbildningen av företagsläkare och företagssköterskor och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ge en myndighet i uppdrag och erforderliga resurser för att anordna och finansiera ST-utbildning för företagsläkare och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda och analysera hur ålderism kommer till uttryck och lämna förslag på åtgärder för hur ålderism kan motverkas och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att göra det obligatoriskt med kommunala och regionala pensionärsråd och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att etablera ett nationellt äldrehälsovårdsprogram och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att den pågående satsningen mot ensamhet bland äldre ska ske i närmare samarbete med Sveriges pensionärsorganisationer och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om framtidens äldreomsorg och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att anställda inom äldreomsorgen ges goda förutsättningar till en bra arbetsmiljö och villkor och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om förlängning av äldreomsorgslyftet och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att genomföra förslagen från Utredningen om en äldreomsorgslag och stärkt medicinsk kompetens i kommuner och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda möjligheterna till att knyta fler arbetsuppgifter inom äldreomsorgen till den skyddade yrkestiteln för undersköterskor och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om språkkrav och språkträning i äldreomsorgen och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att kvinnor och män som jobbar i offentlig sektor ska ha tillgång till såväl arbetskläder som arbetsskor och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ytterligare förtydliga kommunernas rättsliga möjligheter till användning av välfärdsteknik inom äldreomsorgen och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en ny socialtjänstlag och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att kommuner behöver tilldelas ytterligare resurser för att finansiera långsiktigt, förebyggande och främjande arbete mot brottsligheten i vårt land och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att förlänga satsningen på insatser för barn och unga i utsatta områden och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om åtgärder för att stoppa gängvåldet och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ge socialtjänsten fler verktyg och befogenheter och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om brottsförebyggande åtgärder redan från 5 års ålder och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om skolsocionomer på skolor med tuffast förutsättningar och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ett nationellt frånvaroregister och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stärka samarbetet mellan skolan och socialtjänsten och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att göra orosanmälningar sökbara och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om föräldraskapsstöd och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om införandet av ungdomskriminalitetsnämnder och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om åtgärder för bättre HVB- och familjehemsplaceringar och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om fortsatt utveckling av Statens institutionsstyrelse (Sis) och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ett förbud mot ensamarbete i klientnära kontakter inom Statens institutionsstyrelse (Sis) och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en ny frihetsberövande påföljd för unga som begår brott, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om aktivitetsplikt i försörjningsstödet och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om kommuners möjlighet att neka bistånd vid otillåten andrahandshyra och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stärka de svaga hushållens ställning på bostadsmarknaden och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en nollvision för mäns våld mot kvinnor och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om stärkta rättigheter för barn och vuxna i skyddat boende och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en kartläggning av kommunernas insatser för våldsutsatta och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stoppa oskuldskontroller och hymenkonstruktioner och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om högkostnadsskydd för tandvård och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om regeringens nedskärning på tandvården för 2025 och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om tillståndsplikt för tandvårdsverksamheter och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om skyddad yrkestitel för tandsköterskor och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att tiden sprungit ifrån 2009 års apoteksavreglering och att det är dags för en genomgripande översyn av apoteksmarknaden och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om restnoteringar och utvidgade möjligheter till byte av förpackningsstorlek, styrka och dosering och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om möjlighet för apoteksanställda farmaceuter att besluta om extra receptexpeditioner och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över regelverket för farmaceut på distans i syfte att i högre grad möjliggöra apoteksnärvaro i glesbygd och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ett nationellt digitalt vaccinationskort och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om äldrevaccinationsprogram och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om begränsningar av läkares förskrivningsrätt och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stärka det svenska folkhälsoarbetet och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en politik för jämlik hälsa och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ett breddat deltagande i idrotten, förenings- och friluftslivet och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att sluta de påverkbara hälsoklyftorna inom en generation och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att fritidskortet behöver utformas på ett sätt så att det också kommer barn och unga från socioekonomiskt svagare hushåll till del och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en kontrollstation vid införandet av fritidskortet och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om den svenska ANDTS-politiken och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa ett nationellt mål för dödlighet kopplat till missbruk och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att värna den restriktiva alkoholpolitiken och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ett rökfritt Sverige till 2025 och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om minskad tobaksanvändning samt minskad användning av tobaksfria nikotinprodukter och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om behovet av en reglering av icke-medicinsk användning av lustgas och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om narkotikapolitiken och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att fullt ut genomföra funktionshindersstrategin och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utveckla det systematiska arbetet kring funktionshinderspolitiken och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att återställa rätten till assistans och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att genomföra huvudmannaskapsutredningens förslag och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en översyn av modellen för uppräkning av assistansersättningen och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ett nationellt ställföreträdarregister för gode män och förvaltare och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om habiliteringsersättning och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ta förslagen från 2020 års tolktjänstutredning vidare och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att reformera bilstödet för att göra det mer lättöverskådligt och enklare och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att en ny hjälpmedelsutredning bör tillsättas i syfte att öka den nationella likvärdigheten vad gäller tillgången till hjälpmedel och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stärka barns rättigheter och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om barnombud och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om adoptionskommissionen och tillkännager detta för regeringen. Motivering Tabell 1 Anslagsförändringar Anslag Anslagsförändring 2024 1:6 Bidrag till folkhälsa och sjukvård – Förstärkt satsning på hälso- och sjukvårdens medarbetare +3 000 mnkr 1:11 Prestationsbundna insatser för att korta vårdköerna – Prestationsbaserad satsning på vårdplatser avvisas –2 000 mnkr 1:12 Inspektionen för vård och omsorg – Ökade resurser till Inspektionen för vård och omsorg (Ivo) +40 mnkr Summa +1 040 mnkr 1 Ta tillbaka den demokratiska kontrollen över välfärden Socialdemokraterna är Sveriges välfärdsparti. Vi vet att en väl fungerande välfärd är samhällets bästa verktyg för ökad trygghet och jämlikhet. Vården, skolan och omsorgen ska alltid finnas där när man behöver, och den ska hålla en sådan kvalitet att man alltid känner att man får värde för sina skattepengar. Så upprätthåller vi de principer om behov och förmåga – om rätt och plikt – som utgör grunden för vår svenska välfärds ­ modell. Idag hotas förtroendet för välfärden av framförallt två växande problem. Det första gäller brister i kapacitet och tillgänglighet, vilket grundar sig i svårigheter för regioner, kommuner och privata välfärdsföretag att rekrytera personal och därmed säkerställa en jämlik välfärd i hela landet. Det andra handlar om den okontrollerade privatisering som lett till en urholkning av välfärdens behovsprincip. Inom hälso- och sjukvården syns det allra tydligast genom den växande marknaden för privata sjukvårdsförsäkringar där enskilda tillåts köpa sig förtur till den gemensamma hälso- och sjukvården. I enskilda regioner och kommuner har samtidigt ersättningssystem och regler för etablering gynnat privata vård- och omsorgsgivare som riktat sin verksamhet mot vissa resursstarka patient- och brukargrupper. Det innebär risker för att dessa gruppers behov prioriteras och resurssätts samtidigt som andra grupper prioriteras ned trots att de kan ha större behov. Vårdens och omsorgens huvudmän får svårt att ta sitt lagstadgade ansvar för hela vårdkedjan samtidigt som offentligt drivna verksamheter får hantera patientgrupper med större vårdtyngd utan att få motsvarande resurstillskott. På skolans område har vi de senaste åren sett hur en sådan utveckling fått gå alldeles för långt och det är viktigt att förhindra en liknande utveckling inom andra delar av välfärden. För att adressera bägge dessa problem, vända utvecklingen och säkerställa att människor i hela landet har en god och jämlik tillgång till välfärden behöver vi ta till ­ baka den demokratiska kontrollen. En del i det innebär att statens ansvar och kontroll behöver öka. Tillsynen behöver förstärkas och nationella insatser vidtas för en ökad likvärdighet vad gäller tillgänglighet, personalförsörjning och för att säkerställa principen om vård och omsorg efter behov. En grundförutsättning är att regionernas och kommunernas ekonomiska förutsättningar säkras. 2 Akuta behov av ökade resurser Under det gångna året har kommunernas och framförallt regionernas ekonomiska situation kraftigt försämrats. Regeringen valde i förra årets budgetproposition att underfinansiera sektorn för att istället finansiera skattesänkningar för höginkomsttagare. Under året som varit har man sedan visat ett anmärkningsvärt ointresse för utvecklingen. Trots larmrapporter och högljudd kritik har regeringen förhållit sig passiv. Inför 2024 väntar nu såväl nedskärningar som skattehöjningar. I de svårast drabbade regionerna väntar en sjukvårdskris till följd av regeringens budget. 2.1 En bottenplatta för välfärden – ny budgetprincip för att trygga välfärdens grundfinansiering Socialdemokraterna anser att staten måste ta ett större ansvar för finansieringen av välfärden än idag. Vi vill bland annat inflationsskydda de generella statsbidragen (utgiftsområde 25) och därmed ge kommuner och regioner tryggare och bättre planeringsförutsättningar. Vi kallar denna reform för en ”bottenplatta för välfärden” vilket innebär en ny princip för statens budget, där de generella statsbidragen varje år automatiskt indexeras med inflationen (juni-KPI). 2.2 Socialdemokratiska satsningar inom utgiftsområde 9 Inom utgiftsområde 9 tillför Socialdemokraterna medel för en satsning om 3 miljarder kronor på hälso- och sjukvårdens medarbetare (anslag 1:6, se avsnitt 5.2) samt därutöver en satsning på Inspektionen för vård och omsorg om 40 miljoner kronor (anslag 1:12, se avsnitt 5.3). Vi avvisar samtidigt regeringens prestationsbaserade satsning på vård ­ platser om 2 miljarder kronor (minskar anslag 1:11). Sammanlagt innebär det att Socialdemokraterna avsätter 1 040 miljoner kronor mer än regeringen på utgiftsområde 9. 3 En beredning för välfärdens personalförsörjning Inom såväl hälso- och sjukvård, äldreomsorg, tandvård och socialtjänst råder idag stor brist på personal. Personalbristen leder till kapacitets- och kvalitetsbrister i verksam ­ heterna och till svårigheter med att möta medborgarnas förväntningar. Personalbristen förväntas växa och inom flera områden bli akut under mandatperioden. Orsakerna bakom den växande personalbristen är flera. En generell och återkom ­ mande beskrivning i rapporter och samtal är hur attraktiviteten sjunkit för välfärdens yrken och arbetsplatser. Löner, arbetsvillkor och arbetsbelastning upplevs som mindre konkurrenskraftiga i jämförelse med andra branscher än tidigare. Glappet mellan ansvar och förutsättningar har vuxit och många anställda upplever en växande känsla av otill ­ räcklighet och samvetsstress. Sjukskrivningstalen är höga samtidigt som man vittnar om bristande ledarskap och om att betraktas som utbytbar där ens professionella yrkes ­ kunskap nedvärderats. När andra branscher de senaste åren dessutom kommit att kunna erbjuda mer flexibla arbetstider och hemarbete upplevs välfärdens arbetsplatser som än mer krävande och svåra att förena med samhällets och privatlivets övriga krav. För att få samma flexibilitet som andra väljer många anställda i välfärden att istället att gå ner i arbetstid vilket innebär att personalbristen ökar ytterligare. I flera rapporter återkommer också den negativa påverkan som följer av en växande administration . Det hänger samman med en generell utveckling i samhället där mer tid används för att redovisa, rapportera, kommunicera, mäta, granska och föra statistik. För välfärdens verksamheter innebär det fler anställda inom centraladministrativa personal ­ kategorier som t.ex. HR, controllers, strateger, kvalitetsutveckling och kommunikation. Samtidigt har det lokalt administrativa stödet ofta minskat med färre anställda inom personalkategorier som sekreterare, administrativa assistenter och kontorsbiträden. Sammantaget innebär det att många av välfärdens anställda, i strid med vad de själva önskar, lägger mer av sin arbetstid på administration, istället för till möten med patienter, brukare och äldre. Svårigheterna att rekrytera förstärks av att den demografiska utvecklingen kräver att det inom vissa delar av välfärden anställs mer personal. Det gäller då framförallt äldre ­ omsorgen och vissa delar av hälso- och sjukvården. Med allt fler äldre i befolkningen ökar de totala behoven av vård och omsorg. Samtidigt ser utvecklingen olika ut över landet där behoven många gånger ökar mest där tillgången på olika legitimationsyrken redan är som lägst. Det här medför akut brist i vissa delar av landet. Det går då helt enkelt inte alls att hitta nödvändig personal och invånaren får söka sig någon annanstans i landet. Mot bakgrund av den växande personalbristen föreslog Socialdemokraterna i samband med budgetpropositionen för 2023 att regeringen skulle ta initiativ till en beredning för välfärdens personalförsörjning. [1] Förebilder för liknande samverkans ­ strukturer finns t.ex. på försvars- och trygghetsområdet. Genom en beredning skapas forum för konsultationer mellan regeringen och representanter för de politiska partierna i riksdagen. Då öppnas också möjligheter för en samlad dialog med intressenter och aktörer på området. Det är nödvändigt då frågorna skär in i flera politikområden och dessutom har bäring direkt på frågor som hanteras av arbetsmarknadens parter. Ska vi vända utvecklingen vad gäller attraktionskraften i välfärdsyrkena krävs en bred samsyn och ett gemensamt nationellt initiativ. Regeringen har hittills inte velat ta gå Socialdemokraterna till mötes och tillsätta en beredning. Istället har man valt att adressera frågan genom ett antal olika regerings ­ uppdrag till framförallt Socialstyrelsen. Eftersom det som ovan beskrivits till stor del handlar om faktorer på arbetsplatserna är emellertid omfånget för dessa uppdrag otillräckligt. När nu personalsituationen blir än värre är det än mer angeläget att en beredning för välfärdens personalförsörjning kommer till stånd. 4 Nej till angiverilagar i välfärden Den 30 augusti 2023 beslutade regeringen om att ge Utredningen om stärkt återvändande ­ verksamhet tilläggsdirektiv (dir. 2023:126). Tilläggsdirektiven innebär att utredningen bland annat ska utreda frågor gällande en utvidgad informationsplikt i ärenden gällande återvändande. I tilläggsdirektivet anges att ”Det befintliga uppdraget ska därför ändras på så sätt att utredaren, utan att på förhand utesluta några verksamheter från informations ­ plikten, ska bedöma hur regleringen ska utformas och vilka situationer som ska undantas”. Socialdemokraterna är emot en utveckling där vi i vår lagstiftning bidrar till ett angiverisamhälle där lärare och vårdpersonal tvingas lägga tid på angiveri istället för på sina jobb. Vi är därför också motståndare till att införa en plikt för anställda i staten och i kommuners och regioners verksamheter att anmäla om en person vistas i Sverige utan tillstånd. En sådan lag riskerar dessutom att förstärka den mycket ansträngda personalsituationen när anställda söker sig till andra yrken på grund av att man inte vill ägna sig åt angiveri på arbetsplatsen. Vi socialdemokrater avvisar därför de planer som kommer till uttryck i tilläggs ­ direktivet till Utredningen om stärkt återvändandeverksamhet. Vi beklagar att regeringen i tilläggsdirektiven inte valde att tydliggöra att välfärden – sjukvården och utbildnings ­ väsendet – ska undantas från informationsplikten. 5 Hälso- och sjukvård Målet för svensk hälso- och sjukvård är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen. Vården ska ges med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans värdighet. Alla invånare ska vid behov och på lika villkor få del av hälso- och sjukvårdens tjänster. Den som har det största behovet ska ges företräde till vården. Ansvaret för invånarnas hälso- och sjukvård bärs av landets 21 regioner och 290 kommuner. De är huvudmän för sina respektive vårdområden och har uppdraget att erbjuda befolkningen en behovsanpassad och effektiv hälso- och sjukvård av god kvalitet. Staten har det övergripande ansvaret för hälso- och sjukvårdssystemet genom framförallt lagstiftningsmakten samtidigt som de statliga myndigheterna ansvarar för att utfärda bindande och vägledande normer samt utöva tillsyn. Staten har även det primära ansvaret för forskning och utbildning på vårdområdet genom de statliga universiteten. Som beskrivits hotas förtroendet för den svenska välfärden i allmänhet av framförallt två växande problem. Det första gäller brister i kapacitet och tillgänglighet, vilket grundar sig i svårigheter att rekrytera personal och att säkerställa en jämlik välfärd i hela landet. Det andra handlar om den okontrollerade privatisering som lett till en urholkning av välfärdens behovsprincip. En grundförutsättning är i detta läge att regionernas och kommunernas ekonomiska förutsättningar säkras. 5.1 Resurs- och personalbrist i stora delar av hälso- och sjukvården Som beskrivits ovan råder idag stor såväl resurs- som personalbrist inom den svenska hälso- och sjukvården. Det är tydligt att sjukvården är underdimensionerad och att det leder till kapacitets- och kvalitetsbrister och till svårigheter för sjukvården att möta medborgarnas förväntningar. Personalbristen leder till en löpande hög arbetsbelastning för den befintliga personalen, vilket går ut över arbetsglädje och engagemang. Risken är därmed stor för en ond spiral där utvecklingen med sjunkande attraktivitet fortsätter och gör det än svårare att rekrytera. Alla satsningar och initiativ på området måste därför börja i frågorna om resurs- och personalförsörjning. 5.2 Förstärkt satsning på hälso- och sjukvårdens medarbetare Den socialdemokratiskt ledda regeringen tog under den föregående mandatperioden initiativ till en riktad satsning på hälso- och sjukvårdens personal med syfte att skapa bättre förutsättningar och villkor för att de ska kunna göra sina jobb. Medlen fick bland annat användas för att förbättra förutsättningarna på arbetsplatserna, förbättra de anställdas arbetsvillkor, utbilda framtidens medarbetare och utveckla personalens kompetens. För detta ändamål avsattes 2 miljarder kronor årligen 2018–2023. [2] Den nya regeringen har nu avslutat denna satsning, vilket vi ser som ett misstag. Långsiktiga stora satsningar på personalen är nödvändiga för att adressera alla stora problem inom hälso- och sjukvården. Socialdemokraterna slog i förra årets budgetmotion fast att vi ansåg att personal ­ satsningen borde permanentas. [3] I år förstärker vi denna satsning ytterligare till samman ­ lagt 3 miljarder kronor. 5.3 Öka resurserna till Inspektionen för vård och omsorg (Ivo) Socialdemokraterna anser vidare att resurserna till Inspektionen för vård och omsorg behöver förstärkas. Myndigheten har de senaste åren kommit att få en allt viktigare roll i den svenska hälso- och sjukvården i arbetet för att säkerställa att både regioner men framförallt privata utförare följer rådande lagar och regler. I ett alltmer privatiserat och fragmentiserat hälso- och sjukvårdslandskap är det nödvändigt med en stark central förvaltningsmyndighet som har tillräckliga muskler för att säkerställa att lagar och regler följs. Senaste tidens avslöjanden kring hur också kriminella aktörer söker sig till hälso- och sjukvården för att tjäna pengar visar på behovet att inte låta svensk hälso- och sjukvård utvecklas till en okontrollerad sjukvårdsmarknad. Ivo har två år i rad äskat om medel för en förstärkning av sin verksamhet, bland annat i detta syfte, vilket regeringen dock inte beviljat. [4] Socialdemokraterna anser att myndighetens anslag bör förstärkas och avsätter därför 40 miljoner kronor mer än regeringen till Ivo i vårt budgetalternativ. 5.4 Inför bindande riktvärden för vårdplatser och beläggningsgrad Bland de tydligaste exemplen på sjukvårdens underdimensionering och brist på personal är svårigheterna att komma till rätta med bristen på vårdplatser. Ur ett längre historiskt perspektiv är det naturligt att dessa har minskat till följd av den medicinska utvecklingen. De senaste åren har dock antalet vårdplatser minskat alltför fort, utan att behoven minskat i samma takt. Inspektionen för vård och omsorg (Ivo) inledde i januari 2022 en sammanhållen nationell tillsyn av den svenska sjukhusvården och kunde konstatera att det nu råder brist på disponibla vårdplatser inom akutsjukhusvården i samtliga regioner. Myndighetens bedömning är att regionerna dragit ner på vårdplatserna i alltför hög utsträckning, utan att ha säkerställt att vården kan ges i andra delar av vårdsystemet. [5] Socialstyrelsen gjorde i maj 2023 en liknande bedömning och fann att antalet disponibla vårdplatser i landet behöver utökas med cirka 2 360. [6] Socialstyrelsen ansåg att detta mål kunde nås på medellång sikt (fem år) men då krävs att regionerna utvecklar arbetssätt som minskar vårdplatsbehovet och arbetar med omställningen till en god och nära vård. Socialstyrelsen föreslog också ett riktvärde för genomsnittlig beläggnings ­ grad om 85 procent i oplanerad vård och 95 procent för planerad vård. För intensiv ­ vården föreslogs lägre riktvärden. Socialdemokraterna anser att de förslag till riktvärden som Socialstyrelsen presen ­ terat bör göras till bindande mål. Regeringen gav den 16 februari 2023 Socialstyrelsen i uppdrag att ta fram förslag till en nationell plan för att minska bristen på vårdplatser. [7] Socialdemokraterna välkomnar uppdraget men ser samtidigt att frågan om vårdplatser inte kan mötas isolerat utan ett fokus på resurs- och personalförsörjningsfrågorna. I detta är dessvärre uppdraget till Socialstyrelsen otillräckligt. 5.5 Öka takten i primärvårdsreformen En viktig del för att höja kvaliteten och också systemeffektiviteten inom hälso- och sjukvården är genomförandet av den så kallade primärvårdsreformen. Primärvården ska vara navet i framtidens hälso- och sjukvård. En bättre fungerande och utbyggd öppen vård och hemsjukvård har förutsättningar att erbjuda patienter en bättre vård på rätt vårdnivå än idag. Samtidigt kan behoven av sjukhusvård minska med en nära vård, genom att primärvården tillhandahåller de hälso- och sjukvårdstjänster som krävs för att tillgodose vanligt förekommande vårdbehov. Primärvården svarar då för sådan bedömning och behandling, omvårdnad, förebyggande arbete och rehabilitering som inte kräver särskilda medicinska eller tekniska resurser eller någon annan särskild kompetens. Att uppnå primärvårdsreformens mål innebär en stor omställning av den svenska hälso- och sjukvården. Den omställningen påbörjades av den förra, socialdemokratiskt ledda, regeringen och tar sin utgångspunkt i fem betänkanden från utredningen Samordnad utveckling för god och nära vård. [8] Betänkandena innehåller ett stort antal förslag, vilka delvis också genomförts i lagändringar. [9] Lagstiftningen har också följts av ett stort antal myndighetsuppdrag och förankrats genom överenskommelser mellan staten och Sveriges Kommuner och Regioner (SKR). Regeringen har aviserat att man avser fortsätta det påbörjade arbetet med primär ­ vårdsreformen. Det är ett välkommet besked. Samtidigt är det tydligt att omställningen hittills gått alltför långsamt. Myndigheten för vård och omsorgsanalys presenterade våren 2023 rapporten Ordnat för omställning? Utvärdering av omställningen till en god och nära vård? [10] där det konstateras att mycket av arbetet inom omställningen hittills endast bedrivits på strategisk nivå, utan synliga effekter i verksamheterna. Verksam ­ heterna har inte fått bättre förutsättningar för att nå omställningens mål och det saknas resurser för att driva det utvecklingsarbete som omställningen kräver. Vidare konsta ­ teras att personalförsörjningen är en flaskhals där antalet specialistläkare i allmän ­ medicin och distriktssköterskor faktiskt minskat över tid. Socialstyrelsen gör bedöm ­ ningen att det idag saknas mellan 2 500 och 6 000 specialistläkare i allmänmedicin inom primärvården för att kunna genomföra omställningen. [11] Socialstyrelsen lämnar vidare en lång rad rekommendationer till regeringen för hur primärvårdens personal ­ försörjning kan stärkas. Det är angeläget att regeringen nu tar dessa förslag vidare. Mot denna bakgrund anser Socialdemokraterna att regeringen behöver ta tydligare ledarskap i omställningen till en god och nära vård. Det bör i detta syfte inrättas ett särskilt omställningskansli på socialstyrelsen med uppdrag att löpande följa och driva på omställningen. 5.6 Fler ska ha en fast läkare En viktig och bärande del i primärvårdsreformen är rätten till fast läkare. En fast läkar ­ kontakt ger, tillsammans med tillgången till fungerande primärvårdsteam, förutsättningar för en sammanhållen planering av utredning och behandling. Det minskar risken för onödiga undersökningar och behandlingar. Läkaren får en bättre överblick över pågående aktiviteter. En tillitsfull relation kan även minska patientens önskan att söka vård vid vissa tillfällen eller vid platser där adekvat vård för patientens aktuella tillstånd inte kan ges, t.ex. nattetid på akutmottagningen. Dessutom ger en tillitsfull relation bättre förutsättningar för patienten att ta upp potentiellt känsliga ämnen som kan ha betydelse för hälsan. Avsaknad av fast läkarkontakt i primärvården gör att patienter går miste om både informations- och relationskontinuitet i vården. Detta är viktigt för många patienter, inte minst de med kroniska sjukdomar och/eller komplexa vårdbehov. Patienten får upprepa sin sjukdomshistoria flera gånger, vilket kan försvåra både kommande utred ­ ning och behandling. Det försämrar även förutsättningarna för en god samverkan mellan olika professioner inom primärvården och med andra delar av hälso- och sjukvården. Socialdemokraterna anser att det långsiktiga målet bör vara att alla invånare som huvudregel har en fast läkarkontakt. I regeringsställning vidtogs också ett antal åtgärder för att öka andelen patienter med en fast läkarkontakt. För att främja utvecklingen mot en högre andel tecknade staten en överenskommelse med Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) i vilken också formulerades etappmål. Bland annat angavs att andelen i befolkningen som har en namngiven fast läkarkontakt i primärvården skulle utgöra minst 55 procent vid utgången av 2022. Myndigheten för vård och omsorgsanalys har dock i oktober 2022 konstaterat att målen ur ett patientperspektiv inte är uppfyllda och att det dessvärre finns få tecken på förbättringar. [12] Myndighetens bedömning är att endast 33 procent av befolkningen idag har en fast läkarkontakt. Man skriver att mycket arbete återstår och att regionerna inte tydliggjort hur målen ska uppnås, vare sig på kort sikt eller längre sikt. Enligt myndig ­ heten har regionernas insatser så här långt främst handlat om att utveckla tekniska och administrativa system för att kunna registrera, dokumentera och mäta utvecklingen. Myndigheten anger också att informationen till patienterna brister. Det är tydligt att ytterligare åtgärder behöver vidtas för att förmå regionerna att prioritera och också ges förutsättningar för förändringsarbetet. Som ett led i arbetet framåt anser socialdemokraterna att det bör tas fram nya etappmål för andelen invånare med namngiven fast läkare på sin vård- eller hälsocentral. 5.7 Bindande riktvärden om 1 100 invånare per läkare inom primärvården En viktig grundförutsättning för möjligheterna att öka andelen invånare i befolkningen med en fast läkarkontakt är tillgången på läkare inom primärvården med rätt kompetens och förutsättningar för uppdraget. Den föregående regeringen gav Socialstyrelsen i uppdrag att, tillsammans med Nationella vårdkompetensrådet och i dialog med övriga berörda aktörer, ta fram förslag som syftar till att stärka medarbetarna och säkra den framtida personalförsörjningen. Uppdraget har redovisats i en delrapport (april 2022) och en slutrapport (november 2022). [13] Myndigheterna har lämnat en lång rad förslag som den nya regeringen behöver ta vidare. En del i det är en tydligare nationell styrning kring omfattningen av den fasta läkarens uppdrag. Socialstyrelsen har på den föregående regeringens uppdrag arbetat fram nationella riktvärden om 1 100 invånare per specialist i primärvården / 550 invånare per läkare i specialisttjänstgöring (ST). [14] Socialstyrelsens nationella riktvärden är idag ej bindande mål. Socialdemokraterna anser att det bör ses över förutsättningarna att på sikt göra dessa riktvärden bindande. 5.8 Fast läkare för personer som bor på särskilt boende Vad gäller fast läkarkontakt är en särskild patientgrupp de äldre som bor i ett särskilt boende. Det är en patientgrupp som typiskt sett har särskilt stora behov av en fast läkarkontakt och där lagstiftningen och systemet skulle behöva bli tydligare och mer generellt tillämpbart. Utredningen om en äldreomsorgslag och stärkt medicinsk kompetens i kommuner har t.ex. lämnat förslag om en förtydligad skyldighet för regionen att till varje särskilt boende eller hemsjukvårdsområde knyta en vårdgivare som har i uppdrag att leverera läkarinsatser. [15] Berörda personer ska i anslutning till inskrivning i kommunens primärvård då få information om vilken vårdgivare som boendet eller hemsjukvårdsutföraren samarbetar med, vad uppdraget innebär och erbjudas att lista sig där. Regionen ska sedan genom krav på bemanning och organisering av läkare hos dessa vårdgivare, säkerställa att dessa patienter faktiskt får god tillgång till en fast läkarkontakt. Socialdemokraterna anser att utredningens förslag är viktiga och bör tas vidare. 5.9 Fast läkare för personer som bor i LSS-boende En annan grupp i särskilt behov av en fast läkare är personer som bor i LSS-bostad. Socialdemokraterna anser att denna grupp bör prioriteras i det fortsatta arbetet och att en översyn bör göras av möjligheterna att likt ovan beskrivna förslag på äldreomsorgs ­ området förtydliga regionernas skyldighet att till varje enskilt LSS-boende knyta en vårdgivare med uppdrag att leverera läkarinsatser, däribland tillgång till fast läkar ­ kontakt. 5.10 Patientkontrakt och individuell plan En annan viktig del i primärvårdsreformen handlar om att stärka kontinuiteten och patientens egen medverkan i sitt vårdförlopp. En del i det är att utveckla systemet med så kallade patientkontrakt. Tanken bakom patientkontraktet är just att öka patientens medverkan i vården och fungera som stöd för gemensam planering och samordning av patientens vårdförlopp och olika vårdkontakter. Ett sådant arbete har påbörjats i flera av landets regioner och stöttats genom framförallt statens överenskommelser med Sveriges Kommuner och Regioner (SKR). För verkligt genomslag har utredningen Samordnad utveckling för god och nära vård bland annat föreslagit att det i patientlagen ska regleras att varje patient ska ha möjlighet till ett patientkontrakt som på ett sammanhållet sätt, utifrån den enskildas behov och preferenser, presenterar patientens individuella plan med de aktiviteter och insatser som är planerade. Det ska då också framgå vem/vilka som utgör patientens fasta vårdkontakt/vårdkontakter. [16] Socialdemokraterna anser att systemet med patientkontrakt ska utvecklas. Som ett led i detta bör regeringen ta förslagen om patientkontrakt från utredningen Samordnad utveckling för god och nära vård vidare. 5.11 Genomför samsjuklighetsutredningens förslag Den 17 juni 2020 tillsatte den föregående, socialdemokratiskt ledda, regeringen den så kallade Samsjuklighetsutredningen. Utredaren gavs i uppdrag att föreslå samordnade insatser för barn, unga och vuxna personer med samsjuklighet i form av missbruk och beroende och annan psykiatrisk diagnos eller närliggande tillstånd. Den 25 november 2021 respektive 31 januari 2023 presenterade utredningen sina två delbetänkanden vilka den nya regeringen har remitterat. [17] Samsjuklighetsutredningens förslag innebär omfattande strukturella förändringar av den svenska missbruks- och beroendevården. Centralt är att all behandling av skadligt bruk och beroende ska vara ett ansvar för regionernas hälso- och sjukvård. Genom förslagen förtydligas statens, regionernas och kommunernas olika uppdrag, vilket minskar riskerna för att patienter faller mellan stolarna. Sammantaget förväntas för ­ slagen möjliggöra för en förbättrad vård och behandling av gruppen med samsjuklighet i form av missbruk och psykiatriska diagnoser. Socialdemokraterna anser att grundprinciperna bakom samsjuklighetsutredningens förslag är kloka och att förslagen bör tas vidare efter erforderlig beredning och hantering av inkomna synpunkter. Det är därför positivt att den nya regeringen valt att remittera förslagen. Vi kommer noga att bevaka det fortsatta arbetet. 5.12 En nationell vårdförmedling Väntetiderna har under en längre tid varit ett stort bekymmer inom den svenska hälso- och sjukvården. Trots insatser från stat och huvudmän tvingas fortfarande alldeles för många patienter vänta på ett första besök eller behandling längre än vårdgarantins 90 dagar. I augusti 2020 tillsattes därför Tillgänglighetsdelegationen som under den föregående mandatperioden lämnade ett stort antal förslag för att öka tillgängligheten och korta väntetiderna. [18] Bland annat lämnade delegationen förslag om en förtydligad skyldighet för regioner att se till att patienten får vård hos en annan vårdgivare ifall vårdgarantin inte uppfylls. Delegationen föreslog också att ett nationellt vårdsöksystem borde tas fram för att underlätta för regionerna att i realtid söka ledig och tillgänglig kapacitet i hela landet. Förslagen togs vidare genom ett flertal myndighetsuppdrag. [19] Den 22 juni 2023 gav den nya regeringen mot bakgrund av detta arbete E ‑ hälsomyndigheten (EHM) och Socialstyrelsen i uppdrag att ta fram förslag till en nationell plan för en nationell vårdförmedling. [20] Socialdemokraterna är i grunden positiva till att den nya regeringen tar frågorna om köer och väntetider på allvar, liksom att man väljer att ta den tidigare regeringens arbete vidare. Det finns dock samtidigt risker som behöver bevakas. Vid införandet av en nationell vårdförmedling är det centralt att den inte utformas på ett sätt som innebär att ansvaret för att planera sin vård lämnas över på den enskilde patienten. Det är regionerna som har ansvaret för patientens vård och det bör också vara regionens ansvar att se till att hjälpa patienten till vård i en annan region. Det är också viktigt att regionerna inte genom det nya systemet ges möjligheter att övervältra sitt huvudmannaansvar för vård på andra regioner. I samband med införandet av en nationell vårdförmedling anser Socialdemokraterna också att vårdgarantin bör skärpas till att också omfatta vissa undersökningar, t.ex. röntgen. 5.13 Nätläkare och marknadsföring av hälso- och sjukvård Framtidens vård är digital och datadriven, något som kan ge enorma möjligheter till både hälsa och utveckling. Men vägen dit måste präglas av jämlikhet. En särskild del av hälso- och sjukvårdssystemet är den digitala vård som erbjuds patienter från digitala vårdgivare etablerade i en annan region än patientens hemregion. Via underleverantörsavtal med privata vårdcentraler är de en del av vårdvalet för primärvård och har därmed tillgång till offentlig finansiering, vilket följer av en särskild utomlänsersättning. Systemet har möjliggjort för digitala vårdgivare att etablera sig delvis utanför den övriga vården, oberoende av regionernas planering men med tillgång till regionernas finansiering. Utvecklingen har inneburit en ökad tillgänglighet för vissa patientgrupper samtidigt som särskilt vissa regioners kostnader ökat kraftigt. En del i detta är hur de digitala vårdgivarna på ett helt nytt sätt har använt sig av marknadsföring i sitt arbete. Marknadsföringen syftar till att driva konsumtionen av företagens tjänster och har utmanat tidigare etablerade föreställningar om vad som till exempel är sjukvård respektive sjukvårdsrådgivning. I juni 2022 gav den dåvarande socialdemokratiska regeringen en utredare i uppdrag att se över hur digitala vårdgivare ska kunna bli en del av en mer sammanhållen primär ­ vård där alla aktörer arbetar tillsammans för att tillgodose patienternas behov av vård. Syftet är att öka integrationen mellan fysisk och digital vård samt att främja ökad kontinuitet. Uppdraget redovisades den 15 augusti 2023 och har remitterats. [21] Socialdemokraterna ser fram emot regeringens vidare lagstiftningsarbete utifrån utredningens förslag. Integrationen mellan fysisk och digital vård behöver öka för att främja ökad kontinuitet och tillgänglighet. Socialdemokraterna vill se en strängare lagstiftning vad gäller marknadsföring av hälso- och sjukvård. Marknadsföringen bör präglas av måttfullhet. Aggressiv reklam bör vara förbjuden. 5.14 Hyrpersonal i hälso- och sjukvården Sedan ett drygt decennium har användningen av hyrpersonal stadigt ökat inom svensk hälso- och sjukvård. De senaste åren har ökningen avstannat vad gäller inhyrning av läkare men alltjämt fortsatt öka vad gäller sjuksköterskor och undersköterskor. Sveriges regioner har enats om, och också vidtagit åtgärder för, att minska beroendet av hyr ­ personal men hittills har det verkliga trendbrottet uteblivit. Stora pensionsavgångar i kombination med ett ökat vårdbehov och rekryteringssvårigheter, liksom svårigheter för regionerna att möta bemanningsföretagens löner och villkor återkommer som exempel på omständigheter som försvårar målet att bli oberoende från hyrpersonal. Den statliga utredningen Digifysiskt vårdval presenterade i oktober 2019 förslag om att Socialstyrelsen borde ges i uppdrag att ta fram checklista och riktlinjer för användande av inhyrd eller annan temporär personal inom vården och omsorgen. Utredningen före ­ slog vidare att Upphandlingsmyndigheten skulle ges i uppdrag att göra en kartläggning som tydliggör ansvarsförhållanden vid upphandling av personal och vid olika anställ ­ ningsförhållanden. [22] De senaste åren har regionernas arbete för att bli oberoende av hyrpersonal kretsat kring ett antal gemensamma fokusområden, dels för att bli mer attraktiva arbetsgivare, dels för att genomföra en regiongemensam upphandling av inhyrd personal. Under 2022 påbörjade också Västra Götalandsregionen (VGR) en första sådan samordnad upphand ­ ling för samtliga landets regioner. Processen har dock försenats till följd av domstols ­ överklaganden och är fortfarande inte slutligt avgjord. Socialdemokraterna ser att trenden vad gäller hyrpersonal inom hälso- och sjuk ­ vården behöver vändas. Ett visst behov av hyrpersonal i vården kommer alltid att finnas för att täcka arbetstoppar och särskilda behov men målet måste vara att hälso- och sjukvården är oberoende från hyrpersonal och har en stabil och varaktig bemanning med egna medarbetare för den löpande verksamheten. Regeringen behöver nog följa utvecklingen, särskilt vad gäller den region ­ gemen ­ samma upphandlingen för att vid behov vidta ytterligare åtgärder. 5.15 Vidareutveckla 1177 i offentlig regi 1177 Vårdguiden är en samlad ingång till regionernas utbud av hälso- och sjukvård, oavsett bakomliggande system, organisation eller utförare. Invånarna kan där själva ta del av information och rådgivning samt har tillgång till ett stort utbud av digitala tjänster med mycket hög kännedom, användning och förtroende. 1177 Vårdguiden har potential att spela en än större roll i framtidens hälso- och sjukvård. I syfte att förbättra tillgängligheten till första linjens digitala vård initierade och delfinansierade den tidigare, socialdemokratiskt ledda, regeringen ett projekt för att utveckla 1177 Vårdguiden. Resultatet av projektet redovisades i mars 2022. [23] Under projekttiden ökade användningen av tjänsterna på 1177.se med 330 procent och i december 2021 gjordes 18,8 miljoner inloggningar i e ‑ tjänsterna. Regionernas webb ­ tidsbokningar och provtagningstjänster genomgick samtidigt en omfattande utveckling med bland annat automatisk överföring av provsvar till journal och fler provtagnings ­ typer under införande. Antalet webbtidsbokningar ökade med över 1 000 procent, från ca 66 000 webbtidsbokningar i december 2019 till ca 786 000 tidsbokningar i december 2021. Efter att projektet avslutats fortsätter nu utvecklingen på regional nivå. Samtidigt som det skett en snabb och positiv utveckling av 1177 Vårdguidens digitala tjänster har också kapacitetsbrister påvisats. Tydligast blev detta under pandemin där telefonrådgivningens kapacitet tidvis slog i taket med långa köer som följd. Brister har också påvisats vad gäller informationssäkerheten hos vissa av regioner ­ nas underleverantörer till tjänsten 1177. I juni 2021 utfärdade till exempel Integritets ­ skyddsmyndigheten (Imy) sanktionsavgifter mot underleverantörer på grund av bristande personuppgiftshantering efter att uppgifter legat oskyddade hos underleverantörer i Thailand. Socialdemokraterna anser att det är viktigt att 1177 fortsätter utvecklas, både digitalt och på telefon. Staten bör därför fortsatt stödja kvalitetsutvecklingen, bland annat för att korta väntetiderna. Av kvalitets- och informationssäkerhetsskäl bör 1177 drivas i offentlig regi. Denna fråga behöver utredas vidare. 5.16 En barnmorska per födande Svensk förlossningsvård är i huvudsak trygg och säker med goda medicinska resultat. Kontinuiteten i graviditetsvårdkedjan har ökat och vården har blivit mer kunskaps ­ baserad. De allra flesta kvinnor anger att de är nöjda med sin förlossning och den vård de har fått i samband med förlossningen. Samtidigt finns dock också fortsatta utmaningar inom förlossningsvården. Det gäller bland annat tillgänglighet och kvalitet i eftervården liksom bristerna i jämlik tillgång till vård över landet. [24] Det finns väsentliga skillnader i processer och resultat mellan regioner och förlossningskliniker. Flera påverkbara faktorer bidrar till att skillnaderna uppstår, t.ex. vårdens styrning och organisering, kompetens och resurser samt rutiner och praxis. Tillgängligheten till vården har utvecklats olika och varierar mellan regionerna. Liksom för flera andra delar av hälso- och sjukvården har antalet disponibla vårdplatser för förlossningar minskat, till en för låg nivå där det nu på många platser råder brist. Bristerna är samtidigt svåra att åtgärda då alltför många utbildade barn ­ morskor väljer att arbeta utanför förlossningsvården. Nationella vårdkompetensrådet har inom sitt uppdrag att föreslå insatser för att stärka kompetensförsörjningen i förlossnings ­ vården kommit till slutsatsen att detta är det främsta skälet till dagens brist på barn ­ morskor inom förlossningsvården och att regionerna behöver arbeta med att attrahera, utveckla och behålla barnmorskor i högre grad än vad som görs idag. [25] Regeringen har aviserat att de avser fortsätta det arbete som den socialdemokratiskt ledda regeringen initierade för att stärka den svenska förlossningsvården. I januari 2023 gav man också Socialstyrelsen i uppdrag att ta fram förslag till en nationell plan för förlossningsvården. [26] Det är ett välkommet uppdrag. Som ambitionsnivå anger de dock endast att ”så många födande kvinnor som möjligt ska ha tillgång till ett barnmorske ­ team före, under och efter förlossningen.” [27] Socialdemokraterna anser att denna ambitionsnivå är för låg och att målsättningen inom förlossningsvården ska vara ”en barnmorska per födande”. Kontinuiteten före, under och efter förlossningen ska stärkas. Eftervården ska utvecklas och individuali ­ seras utifrån behov. För att nå den högt ställda målsättningen behöver fler barnmorskor och specialist ­ utbildade undersköterskor utbildas än idag. För att fler ska vilja arbeta inom förloss ­ ningsvården krävs också att arbetsmiljön och arbetsvillkoren förbättras. Socialdemokraterna kommer noga bevaka regeringens arbete för en nationell förlossningsplan för att också dessa frågor ska ingå i arbetet. 5.17 Stoppa den okontrollerade privatiseringen De senaste decennierna har andelen hälso- och sjukvård som utförs av privata vård ­ givare stegvis ökat till att idag utgöra ca en femtedel av all utförd vård. [28] Situationen ser olika ut i olika delar av landet beroende på såväl politiska som juridiska och ekonomiska faktorer. Inom primärvården är det sedan alliansregeringens tid obligatoriskt för alla regioner att inrätta vårdval. Inom specialistvården finns inte samma skyldigheter och där har också regionerna valt olika vägar. De senaste åren har nya vägar för etablering och finansiering öppnat sig för privata vårdgivare genom utvecklingen av den digitala vården och möjligheterna för vårdgivare att därmed etablera sig i en region eller kommun men erbjuda vård till patienter även från andra regioner och kommuner. Utvecklingen innebär utmaningar för hälso- och sjukvårdens huvudmän. Regioner ­ nas och kommunernas huvudmannaansvar utgår från att det är de som bär ansvaret för att planera, dimensionera och också finansiera hälso- och sjukvårdens verksamhet för att möta invånarnas behov. Det förutsätter att de, även när de anlitar privata vårdföretag, ytterst behåller kontrollen över hälso- och sjukvårdssystemet som helhet. De senaste åren ser vi hur dessa möjligheter till kontroll har försvårats. Olika sam ­ verkande faktorer har bidragit till att underlätta för vårdföretag att kringgå regionernas och kommunernas planering men ändå få del av dess finansiering. Samtidigt har det blivit tydligt att det finns en mängd systemviktiga uppdrag som de offentliga vård ­ givarna utför där de privata vårdgivarna idag inte har samma skyldigheter. Det handlar t.ex. om forskning och utbildning liksom skyldigheterna att erbjuda studenter verksam ­ hetsförlagd praktik. Under pandemin blev det också tydligt vilka begränsningar det fanns för huvudmännen att använda de privata företagens kapacitet för att ställa om och möta de förändrade vårdbehoven. Den typen av bristande demokratisk kontroll över hälso- och sjukvårdsystemet och ytterst för användningen av gemensamma skattemedel hotar medborgarnas förtroende för välfärden. På skolans område har vi sett vad som händer när den typen av okontrollerad privatisering går för långt. Idag har vi på skolans område en världsunik ordning som tillåter obegränsade vinster i ett system där det offentligas insyn och kontroll är svag och skolpengen överkompenserar friskolekoncerner för kostnader och ansvar som bara kommuner har. Eleverna har i detta system reducerats till kunder och de vinstdrivande friskolorna tillåts skapa egna orättvisa kösystem och använda glädjebetyg för att locka elever. Företagens möjligheter att göra stora vinster har samtidigt skapat starka lobby ­ organisationer som, finansierade med skattemedel, verkar för att förhindra samhälleligt gynnsamma reformer. Det behöver säkerställas att hälso- och sjukvården inte går samma väg. Vår välfärd ska inte vara beroende av riskkapitalister för att fungera, och svenska folket ska kunna vara med och styra den välfärd som de betalar för med sina skattepengar. Samhället ska flytta fram positionerna och ta tillbaka den demokratiska över utvecklingen. 5.18 Förbud mot privata sjukvårdsförsäkringar inom den offentligt finansierade vården En särskilt viktig fråga gäller i detta avseende utvecklingen vad gäller de privata sjuk ­ vårdsförsäkringarna. Målet för svensk hälso- och sjukvård är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen. Vården ska ges med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans värdighet. Den som har det största behovet av vård ska ges företräde till vården. Dessa principer, ”människovärdesprincipen” och ”behovs ­ solidaritetsprincipen”, följer av lagstiftningen och utgör de två första principerna i den etiska plattform som ska styra beslut om prioriteringar i vården. ”Människovärdes ­ principen” innebär att det bör vara möjligt för alla att vid behov och på lika villkor få del av hälso- och sjukvårdens tjänster. Möjligheterna att vid behov få vård får inte påverkas av ålder, kön, förmåga att ta initiativ, utbildning, betalningsförmåga, natio ­ nalitet, kulturella olikheter, sjukdomens art och sjukdomens varaktighet. Inte heller eventuella väntetider får påverkas av sådana förhållanden. ”Behovssolidaritets ­ principen” innebär att den som har det största behovet av hälso- och sjukvård ska ges företräde till vården. Dagens utveckling där patienter tillåts teckna privata sjukvårdsförsäkringar i syfte att få en snabbare tillgång till den gemensamt finansierade vården innebär att lagstift ­ ningens intentioner inte följs. Över tid har det vuxit fram en ordning som möjliggör så kallade gräddfiler utan att samhället har tagit kontroll över utvecklingen. Systemet med privata sjukvårdsförsäkringar fungerar så att privata vårdgivare som erbjuder vård på uppdrag av försäkringsbolag då garanterar försäkringspatienterna en kortare väntetid än den som följer av den lagstadgade vårdgarantin. I den mån vård ­ givaren också tar emot offentligfinansierade patienter på uppdrag av en region så garanteras dessa patienter inte samma väntetider. De försäkringsfinansierade patienterna får därmed en bättre tillgång till hälso- och sjukvården, i strid med lagstiftningens människovärdesprincip. Detta är särskilt problematiskt när det på grund av försäkrings ­ bolagens krav inte är möjligt för hela befolkningen att på samma villkor teckna en privat sjukvårdsförsäkring. Under den föregående mandatperioden genomförde den socialdemokratiska reger ­ ingen ett större lagstiftningsarbete för att förändra dagens ordning. Arbetet resulterade i en proposition till riksdagen samt till en kompletterande departementspromemoria. [29] Förslagen röstades dock dessvärre ned av de borgerliga partierna tillsammans med Sverigedemokraterna. Socialdemokraterna anser att en privat vårdgivare som har slutit avtal med en region om att bedriva offentligt finansierad vård inte ska få erbjuda sådan hälso- och sjukvård som avtalet omfattar även till patienter vars vård finansieras av en privat sjukvårds ­ försäkring. 5.19 Förhindra utförsäljning av akutsjukhus Akutsjukhusen är viktiga för människors trygghet och är centrala resurser i kris och ytterst krig. Det kan innebära onödiga och stora risker om de inte står under demokratisk kontroll. Särskilt angeläget är att inte dessa sjukhus hamnar under andra länders kontroll. 2005 antog riksdagen den dåvarande socialdemokratiska regeringens förslag om en så kallad ”stopplag” genom vilken de dåvarande landstingen förhindrades överlämna driften av vissa sjukhus till privata aktörer. [30] Socialdemokraterna vill utreda en ny stopplag för att säkerställa att Sverige behåller kontrollen över våra systemviktiga akutsjukhus. 5.20 Vårdgivare ska inte få äga apotek och apotek inte få äga vårdgivare Läkemedelsverket gjorde 2019 bedömningen att vårdgivare inte borde beviljas tillstånd att driva öppenvårdsapotek och att öppenvårdsapotek inte heller skulle kunna äga eller driva en vårdgivare. [31] De skäl som Läkemedelsverket angav var främst risken för felaktig förskrivning av läkemedel samt risken för onödigt vårdutnyttjande. Läkemedels ­ verket angav också att det fanns risk för att förtroendet för professioner skulle kunna påverkas av gemensamt ägande. I oktober 2021 gav mot bakgrund av läkemedelsverkets rapport den dåvarande regeringen en särskild utredare i uppdrag att göra en översyn av begränsningarna för att få tillstånd att bedriva öppenvårdsapotek. Utredningen presenterade sina förslag i den s.k. Treklöverutredningen i maj 2022. [32] Förslagen har remitterats. Socialdemokraterna anser att det är angeläget att den nya regeringen tar Treklöver ­ utredningens förslag vidare. Vårdgivare ska inte få äga apotek och apotek ska heller inte få äga vårdgivare. 5.21 Samma krav ska ställas på privata aktörer som på offentliga Idag träffas offentliga och privata vårdgivare i praktiken väldigt olika av många offent ­ liga skyldigheter, t.ex. när det kommer till forskning och utbildning eller vid behov i jourverksamhet. Det här är en ordning som behöver åtgärdas och där offentliga och privata aktörer ska behandlas lika. Detsamma bör gälla i kris och krig där även privata vårdgivare bör vara skyldiga att ställa sina resurser, såväl personal som material och lokaler, till förfogande. De bör även på samma villkor som offentligt drivna verksam ­ heter vara skyldiga att erbjuda verksamhetsförlagd utbildning (VFU) och praktik för yrkesgrupper som lärare, undersköterskor, sjuksköterskor och specialistsjuksköterskor. 5.22 Privata vård- och omsorgsföretag ska omfattas av offentlighetsprincipen Offentlighetsprincipen är en av hörnstenarna i det svenska demokratiska samhället som ger medborgarna insyn i offentlig verksamhet. Tack vare offentlighetsprincipen kan medborgarna se hur skattepengar används och hur beslut som påverkar patienter och brukare fattas. Den urholkning av offentlighetsprincipen som skett genom att alltmer offentligt finansierad verksamhet bedrivs i privat regi är därför problematisk. Den socialdemokratiska regeringen tillsatte i maj 2022 en utredning med uppdrag att ta fram förslag på detta område. [33] Den 28 december 2022 beslutade den nya regeringen att uppdraget skulle upphöra. 5.23 Avskaffa tvångs-LOV inom primärvården Vården ska finnas där den behövs, inte bara där ägare kan göra stora vinster. Därför måste det gå att styra etableringen av till exempel nya vård- och hälsocentraler så att alla människor kan få lika god tillgång till vård. Idag finns i hälso- och sjukvårdslagen här en begränsning för regionernas möjlighet att styra utformningen av sina vårdvals ­ system genom att det måste ske inom ramen för lagen om valfrihetssystem (LOV). [34] Begränsningen innebär ett omotiverat ingrepp i regionernas självstyrelse som begränsar regionernas möjligheter att utforma sina vårdvalsystemen efter regionens behov. Socialdemokraterna vill stärka den demokratiska kontrollen så att regionerna får ökade möjligheter att styra etableringar av vårdcentraler dit de behövs, till exempel i glesbygd. Vi vill därför att ta bort kravet på att ett valfrihetssystem måste inrättas inom ramen för LOV. 5.24 Främja idéburen välfärd Jämfört med de flesta andra länder i Norden och Europa så är de idéburna aktörernas andel av välfärdssektorn liten i Sverige. De senaste decenniernas ökning av andelen välfärdstjänster som utförs av externa leverantörer har i huvudsak skett i form av kommersiella aktörer medan de idéburnas andel förblivit låg. För att främja ett ökat idéburet deltagande i välfärden lät den tidigare socialdemokratiskt ledda regeringen utreda och lämna lagförslag kring de idéburna aktörernas förutsättningar. [35] Riksdagen antog lagen som trädde i kraft den 1 januari 2023. De nya bestämmelserna innebär att idéburna organisationer som bedriver offentligt finansierad välfärdsverksamhet ska kunna registrera sig i ett särskilt register. Registrer ­ ingen ska vara frivillig. Upphandlande myndigheter ges samtidigt möjlighet att reservera rätten att delta i upphandlingar av vissa välfärdstjänster till idéburna organisationer, vars allmännyttiga syfte bidrar till att uppfylla ändamålet med den tjänst som upphandlas. Därmed kommer kommuner, regioner och statliga myndigheter i större utsträckning än tidigare att kunna dra nytta av de idéburna organisationernas kompetens, erfarenhet och andra resurser. Socialdemokraterna anser att de idéburna aktörernas roll i svensk välfärd bör fortsatt främjas. 5.25 En nationell digital infrastruktur Frågorna om hälso- och sjukvårdens digitalisering respektive effektiv tillgång till hälso ­ data är av central betydelse för framtidens hälso- och sjukvård. Den föregående, social ­ demokratiskt ledda, regeringen prioriterade därför dessa frågor under den tidigare mandatperioden genom ett stort antal utredningar och myndighetsuppdrag. Arbetet har bland annat lett till en ny lag om sammanhållen vård- och omsorgsdokumentation, vilket möjliggör ett mer effektivt och säkert informationsutbyte mellan vård- och omsorgsgivare. Lagen trädde i kraft den 1 januari 2023. [36] Utredningen om sammanhållen information inom vård och omsorg lämnade, utöver de förslag som resulterat i lagstiftning, ett antal ytterligare förslag som det är angeläget att den nya regeringen prioriterar. Det gäller särskilt förslagen om kvalitetsuppföljning och ombuds tillgång till vård- och omsorgsuppgifter. [37] Den föregående regeringen tillsatte också tre större utredningar på området med uppdrag att lägga grunden för en nationell digital infrastruktur. [38] Socialstyrelsen fick samtidigt i uppdrag att kartlägga datamängder av nationellt intresse på hälsodataområdet samtidigt som E ‑ hälsomyndigheten (EHM) fick i uppdrag att genomföra en förstudie om digital nationell infrastruktur för nationella kvalitetsregister och även i uppdrag att genomföra en förstudie om ett statligt, nationellt datautrymme för bilddiagnostik. Den 22 juni 2023 presenterade den nya regeringen ett samlande uppdrag till EHM att ta fram en färdplan för genomförandet av en nationell infrastruktur för hälso- och sjukvården. [39] Uppdraget ska slutredovisas senast den 31 mars 2024. Socialdemokraterna välkomnar uppdraget och att det omfattande arbete som påbörjats nu tas vidare. 5.26 Elektronisk åtkomst till barns uppgifter inom hälso- och sjukvården Ytterligare en prioriterad fråga på e ‑ hälsoområdet gäller föräldrars åtkomst till patient ­ uppgifter för barn mellan 13 och 15 år. Här har det inom hälso- och sjukvården utvecklats en ordning som innebär att vårdnadshavare har full möjlighet till insyn i barnets patientuppgifter fram tills det att han eller hon fyllt 13 år. Barnet självt får emellertid direktåtkomst till uppgifterna först från det att han eller hon fyller 16 år. För barn som är 13–15 år medges därmed som huvudregel varken vårdnadshavare eller barn direkt ­ åtkomst men vårdnadshavaren kan medges tillgång till hela eller delar av barnets journal efter en individuell prövning i det enskilda fallet. Bakgrunden till dessa åldersgränser var bland annat antagandet att tillräckligt många barn som är 13 år har behov av ett integritetsskydd från vårdnadshavares direktåtkomst till deras journaluppgifter, exempelvis vid besök hos ungdomsmottagningar. Ett annat antagande var att det behövdes ett uppgiftsskydd för ungdomar som lever i kontrollerande och ibland hotfulla familjer. De praktiska konsekvenserna är emellertid betydande, varför den föregående, socialdemokratiskt ledda, regeringen tillsatte en särskild utred ­ ning för att se över frågan. Uppdraget redovisades i maj 2023 och har remitterats. [40] Socialdemokraterna ser fram emot att regeringen tar utredningens förslag vidare. 5.27 Ett nationellt nackskadecentrum Nacken har en central roll för att vi ska må bra. I nacken går all nervkommunikation mellan hjärnan och kroppen. Därför kan nackskador ge upphov till en lång rad symptom och funktionsnedsättningar. Närmare 30 000 personer får en nackskada varje år och även ifall de flesta patienterna återhämtar sig med rätt vård får en del långvariga besvär med stora konsekvenser för det dagliga livet. Inom sjukvården finns dessvärre idag både upplevda brister i bemötande, bedömning och behandling av patienter med nackskador och långvariga smärttillstånd. Skadade vittnar om att sjukvården menar att smärtan inte beror på nackskadan utan är psykisk och de hänvisas till terapi. Kunskapsbristerna inom sjukvården påverkar i förlängningen de skadades möjligheter att få rätt ersättning från försäkringsbolag och bidrar även på det sättet till försämrade livsförhållanden för de drabbade. Socialdemokraterna anser att det är tid för ett samlat grepp kring nackskador och att ett nationellt nackskadecentrum bör inrättas med samlad kunskap, forskning och erfarenhet. 5.28 Ett nationellt hjärtstartarregister Varje år drabbas cirka 10 000 svenskar av plötsligt hjärtstopp, endast runt 550 överlever. Om fler hjärtstartare fanns i samhället, om fler var registrerade i ett nationellt hjärt ­ startarregister och tillgängliga dygnet runt och om fler via regelbunden HLR-utbildning lär sig använda dessa enkla apparater så skulle många fler kunna överleva ett plötsligt hjärtstopp. Idag finns ett hjärtstartarregister som bygger på ideella krafter. Det är dock ett problem att ingen i dag har ett övergripande ansvar för dess tillgänglighet. Med en statligt styrd placering och registrering av hjärtstartare skulle möjligheterna öka för en mer rättvis och jämlik tillgång. Med ett statligt ansvar ökar också tillgången till information kring var en hjärtstartare finns närmast tillhands vid ett hjärtstopp. 5.29 Utvärdering av de nationella riktlinjerna för endometrios Endometrios drabbar uppskattningsvis var tionde kvinna i fertil ålder där ungefär hälften får mer omfattande besvär. Sjukdomen medför stora kostnader för samhället, både direkta kostnader för hälso- och sjukvården och indirekta kostnader i form av sjuk ­ frånvaro. Tidig behandling har stor betydelse för att bevara fertiliteten och motverka risken för kronisk smärta. I förlängningen minskar detta även vårdkostnaderna för både enskilda individer och samhälle. Dagens Nationella riktlinjer för vård vid endometrios presenterades i december 2018. [41] Syftet med riktlinjerna är att stimulera användandet av vetenskapligt utvärderade och effektiva åtgärder inom området, och vara ett underlag för öppna och systematiska prioriteringar. Efter fem år finns det nu skäl att följa upp i vilken grad de uppfyllt detta syfte. Socialdemokraterna anser att regeringen bör ta initiativet att följa upp och utvärdera de nationella riktlinjerna för adekvat behandling av endometrios i hela landet 5.30 Nationellt kunskapsstöd för stärkt klimakterievård I mars 2020 gav den föregående, socialdemokratiskt ledda, regeringen Socialstyrelsen i uppdrag att beskriva vilka insatser som ges vid klimakteriebesvär i primärvården och i den gynekologiska specialistvården ur ett verksamhets-, professions- och patient ­ perspektiv samt bedöma behovet av åtgärder för att förbättra råd, stöd och behandling. Uppdraget visade på behov av förbättrad information och vägledning till kvinnor om klimakteriebesvär samt på stora regionala variationer när det gäller råd, stöd och behandling. En majoritet kvinnor önskar riktad information från hälso- och sjukvården om klimakteriebesvär och vad de kan göra själva för att lindra dem. Både kvinnor och vårdpersonal vittnade om att kvinnor hänvisas mellan olika verksamheter och upplever att det är svårt att få en adekvat insats. I rapporten föreslogs att ett nationellt kunskapsstöd om råd, stöd och behandling av klimakteriebesvär borde tas fram utifrån en helhetssyn på klimakteriebesvär. Det är angeläget att ett sådant nationellt kunskaps ­ stöd tas fram och att användningen följs upp. Socialdemokraterna anser att ett nationellt kunskapsstöd för klimakterievård enligt Socialstyrelsens rekommendationer bör tas fram för att säkerställa enhetlig och hög ­ kvalitativ klimakterievård i hela landet. 5.31 Psykisk ohälsa och psykiatri God psykisk hälsa är grundläggande för att människor ska kunna förverkliga sina möjligheter, hantera livets svårigheter och bidra till samhället. Psykisk ohälsa får istället en mängd negativa konsekvenser. Det orsakar stort lidande i människors liv och påverkar hela samhället, både socialt och ekonomiskt. Samhällets och hälso- och sjukvårdens insatser för personer med psykisk ohälsa behöver förbättras. Statistiken är entydig. Under ett antal decennier har det blivit allt vanligare med psykiatriska diagnoser samtidigt som läkemedelsbehandling med psyko ­ farmaka ökat. Sedan 2006 har andelen barn och unga som fått diagnosen depression eller ångestsyndrom tredubblats. Särskilt anmärkningsvärt är uppgifterna om att utskrivningen av antidepressiva mediciner till barn är tre gånger vanligare i Sverige än våra nordiska grannländer. Samtidigt dominerar idag psykisk ohälsa som grund för nya sjukskrivningar. Allra hårdast drabbas socioekonomiskt utsatta grupper och kvinnor. Kampen mot den psykiska ohälsan är därmed en viktig jämlikhets- och jämställdhets ­ fråga. Den socialdemokratiskt ledda regeringen initierade därför under den föregående mandatperioden ett systematiskt arbete för att förbättra insatserna och strukturerna för ökad psykisk hälsa. Det handlar å ena sidan om ett brett förebyggande folkhälsoarbete för att involvera alla samhällets sektorer. Därutöver handlar det givetvis också om att förbättra och förstärka de insatser som på olika nivåer i hälso- och sjukvårdssystemet kan fånga upp och behandla ohälsa och sjukdom. En viktig del i det påbörjade arbetet handlar om behovet av en ny bred strategi för psykisk hälsa. Den föregående regeringen gav Socialstyrelsen och Folkhälsomyndig ­ heten i uppdrag att, tillsammans med 24 andra myndigheter, ta fram ett underlag för en ny nationell strategi. Underlaget presenterades den 1 september 2023 och det är nu angeläget att den nya regeringen tar detta arbete vidare. [42] 5.32 Nationell stödlinje till personer med psykisk ohälsa Den socialdemokratiska regeringen tog också ett riktat initiativ kring en nationell stöd ­ linje som riktar sig till personer med psykisk ohälsa. Folkhälsomyndigheten fick ett uppdrag att ta fram ett förslag som myndigheten redovisade den 30 januari 2022. [43] Fohm anser liksom den tidigare regeringen att det finns behov av en nationell aktör som erbjuder professionellt och anonymt samtalsstöd via telefon, chatt och andra digitala kanaler, som ett komplement till civilsamhällets utbud av medmänskligt stöd och hälso- och sjukvårdens ordinarie insatser. Nästa steg i arbetet är att ge Fohm i uppdrag att utse lämplig aktör, som i samarbete med myndigheten kan bygga upp en sådan verksamhet. Det är angeläget att detta arbete nu tas vidare. 5.33 Nya nationella kunskapsstöd för barn och ungas psykiska ohälsa Vad gäller barn- och ungas psykiska ohälsa är de viktigaste åtgärderna tidig upptäckt liksom tidigt omhändertagande tillsammans med en välfungerande samverkan mellan aktörer och vårdnivåer. Idag finns här brister, med för låg upptäckt, för långa väntetider och därefter brister vad gäller strukturerad samverkan och uppföljning. Det brister också i övergången mellan olika vårdnivåer, t.ex. från barn- och ungdomspsykiatrin (bup) till den specialiserade vuxenpsykiatrin, habiliteringen eller primärvården på vårdcentral. För att korta köerna till bup fördubblades under den föregående mandatperioden satsningen på psykisk hälsa. Framåt behöver nu detta arbete tas vidare. Samverkan mellan skolan, elevhälsan, socialtjänsten och hälso- och sjukvården ska utvecklas och köerna till barn- och ungdomspsykiatrin måste minska. Socialdemokraterna anser att nya nationella kunskapsstöd för hela vårdkedjan vad gäller barn och ungas psykiska hälsa bör tas fram där insatserna för barn och unga bör vara stegvisa men sammanhängande. Alla vårdnivåer bör vara representerade. 5.34 Utredning om de bakomliggande orsakerna till barn och ungas psykiska ohälsa Det finns också på detta område stora behov av ökad kunskap. Idag saknas ett samlat och tillförlitligt kunskapsunderlag kring de bakomliggande orsakerna och faktorerna till att den psykiska ohälsan hos framförallt unga ökar. Socialdemokraterna vill därför utreda varför barn och unga allt oftare drabbas. Inom ramen för en sådan utredning behöver många olika tänkbara orsakssamband analyseras, t.ex. i relation till utvecklingen i andra länder och också till förändringar i det svenska skolsystemet. 5.35 Cancersjukvård Bekämpandet av cancersjukdomar är en av de stora utmaningarna för den svenska hälso- och sjukvården. Det finns idag cirka 200 olika cancersjukdomar där de vanligaste cancerformerna i Sverige är prostatacancer och bröstcancer. Båda dessa cancerformer har blivit vanligare under de senaste decennierna, liksom hudcancer. Noterbart är också att insjuknandet i lungcancer stadigt har ökat bland kvinnor, vilket återspeglar kvinnors ändrade rökvanor sedan 1960-talet. Bland cancerformer som minskat märks å andra sidan framför allt livmoderhalscancer, vilket kan härledas till utvecklingen av förebyggande screeningprogram med gynekologisk cellprovtagning, samt magsäckscancer, där minskningen dels anses bero på ändrade kostvanor, dels på färre kroniska infektioner med en särskild magsårsbakterie. Exemplen visar på cancersjukdomarnas och också cancersjukvårdens komplexitet. Individuella val samvarierar med samhällelig och vetenskaplig utveckling, vilket innebär att samhällets arbete mot cancer behöver spänna över flera områden, såväl förebyggande folkhälsoarbete som forskning och givetvis utvecklingen av hälso- och sjukvårdens möjligheter till mer effektiv vård och behandling. Socialdemokraterna har under många decennier prioriterat cancersjukvården. Genom det strukturerade och långsiktiga stödet till både utvecklingen av regionala cancercentrum (RCC) liksom standardiserade vårdförlopp (SVF) har stora och viktiga framsteg gjorts, inte minst för att förkorta tiden mellan misstanke om cancer till start av behandling. Sedan 2015 har 32 SVF införts i cancervården som nu täcker över 95 procent av alla cancerdiagnoser. 2019 utreddes 70 procent av alla cancerpatienter enligt ett SVF, vilket är i enlighet med målnivån för 2020. Att målnivån uppnås och att fler patienter får bästa möjliga vård spelar roll för patientens överlevnad och det är positivt att överlevnaden för flera cancersjukdomar ökat. Ett viktigt styrdokument för denna utveckling av cancersjukvården är Sveriges nationella cancerstrategi. Med cancerstrategin som utgångspunkt beslutade den social ­ demokratiskt ledda regeringen om en långsiktig inriktning på det nationella arbetet med cancervården. Inriktningen fokuserar på arbetet fram till 2025, men har också en vision och ett antal långsiktiga mål för arbetet med en ännu längre tidshorisont. Strategin upp ­ dateras och implementeras genom årliga överenskommelser med Sveriges Kommuner och Regioner (SKR). Framåt ser vi socialdemokrater att det är viktigt att bygga vidare på det arbete som gjorts. Genom att hälso- och sjukvården förbättrats så förändras också cancerpatienternas sjukdomsförlopp. Man kan idag leva väsentligt längre med många diagnoser, ofta ett helt liv med rätt vård och behandling. Allt fler cancerpatienter blir därmed kroniker, vilket ställer nya krav på kontinuitet och tillgänglighet. Det här är helt centrala delar vid utvecklingen av framtidens cancersjukvård. Socialdemokraterna vill därför bygga vidare på det viktiga arbete som gjorts, att låta pågående satsningar fortsätta och inom ramen för dessa ta nya initiativ. Såväl den nationella strategin som överenskommelsen med SKR är viktiga verktyg för att fortsätta arbetet för en mer jämlik, tillgänglig och effektiv cancervård i Sverige. Arbetet för att besegra cancer måste fortsatt vara högt prioriterat. Tillgängligheten till cancervård behöver öka, ojämlikheten i vården minska och det förebyggande och rehabiliterande arbetet måste bli bättre. Vi anser även att det är hög tid för att vidta ytterligare åtgärder för att helt utrota HPV-virus och därmed eliminera livmoderhalscancer. 5.36 Utrota livmoderhalscancer I Sverige drabbas ungefär 500 kvinnor varje år av livmoderhalscancer och ungefär 150 kvinnor dör av cancerformen. Idag erbjuds vaccination mot HPV-virus både till flickor och till pojkar i Sverige. Genom dessa vaccinationer tillsammans med regelbunden gynekologisk cellprovtagning i åldrarna 23–64 år ges ett mycket gott skydd mot livmoderhalscancer och med en god vaccinationstäckning bland pojkar och flickor anses det fullt möjligt att helt eliminera denna cancerform. Men de kvinnor som är vuxna i dag har inte fått vaccinet i skolan och undersökningar visar att tre av tio kvinnor inte heller deltar i screeningen. Om vi menar allvar med att vi ska utrota livmoderhalscancer behöver vi därför nå dessa grupper genom så kallad catch-up-vaccinering och catch-up-screening. I Sverige pågår just nu en nationell insats mot livmoderhalscancer, där alla 21 regioner deltar. I det första steget ska yngre kvinnor fångas upp och bjudas in till vaccination. I nästa steg ska kvinnor med ökad risk identifieras och få test-kit hemskickade. Detta tycker vi socialdemokrater är bra. Men av de kvinnor som erbjudits gratis vaccin inom ramen för den nationella insatsen har endast en fjärdedel valt att vaccinera sig. För att utrota HPV-viruset i närtid krävs därför ett nationellt och samlat grepp under ett fåtal år så att vi stoppar viruset från att cirkulera. Alla som berörs måste nås av såväl vaccination som screening om vi ska lyckas med att eliminera livmoderhalscancer. Det måste också göras ansträngningar proaktivt för att nå målgrupper som har lägre screeningsmedverkan, t ex kvinnor med psykisk sjukdom eller substansmissbruk då de har mer än fördubblad risk att drabbas av sjukdomen. 5.37 En nationell strategi för sällsynta diagnoser och sjukdomar En del diagnoser, sjukdomar och tillstånd drabbar få personer och är därmed så ovanliga att de räknas som sällsynta. I Sverige anses en diagnos vara sällsynt om den förekommer hos högst 5 personer på 10 000. I dagsläget finns utifrån denna definition omkring 300 sällsynta diagnoser beskrivna i Socialstyrelsens kunskapsdatabas. Alla diagnoser är dock inte upptagna utan det totala antalet existerande sällsynta diagnoser och tillstånd är mångdubbelt större. Utvecklingen där allt fler sällsynta diagnoser kan identifieras och behandlas innebär utmaningar för sjukvården. Med få patienter är det svårt för enskilda vårdgivare att upparbeta kompetens och erfarenhet kring bästa vård och behandling. Okunskapen kan bli särskilt problematisk när det drabbar patienter i behov av kvalificerad vård genom hela livet. Brister och svårigheter har lyfts fram i ett flertal rapporter som bland annat pekat på att den kvalitativa specialiserade vård som trots allt finns för sällsynta diagnoser är utspridd, sårbar och ojämnt fördelad över landet. Att allt fler personer drabbas av en sällsynt sjukdom innebär också utmaningar ur ett läkemedelsperspektiv. Tack vare den medicinska utvecklingen kommer det allt fler nya läkemedel som riktar sig till små patientgrupper. Dessa är ofta ekonomiskt kostsamma för samhället men samtidigt avgörande för den enskilde. I juni 2022 gav mot denna bakgrund den tidigare socialdemokratiskt ledda regeringen TLV i uppdrag att analysera olika handlingsvägar som utvecklar tillgången till läkemedel för behandling av sällsynta sjukdomar, samt utreda och identifiera eventuella områden inom vilka det finns behov av författningsändringar. Detta uppdrag ska redovisas under hösten 2023. Socialdemokraterna anser att det i Sverige behövs en ny nationell strategi för sällsynta diagnoser och sjukdomar. Det behövs vidare en nationell samordningsfunktion i syfte att stimulera och styra uppbyggnaden av universitetssjukhusens centrum för sällsynta diagnoser. En viktig del i frågan gäller läkemedel där det är angeläget att det påbörjade arbetet nu tas vidare. 5.38 Säkra tillämpningen av den nya lagen om estetiska kirurgiska ingrepp och injektionsbehandlingar Under den föregående mandatperioden togs de första stegen för att åstadkomma en tydligare och mer ändamålsenlig lagstiftning vad gäller estetiska kirurgi ska ingrepp och injektionsbehandlingar. [44] Propositionen var resultatet av ett flerårigt lagstiftningsarbete där området och branschen under en längre tid varit svagt reglerad och samtidigt vuxit kraftigt. Oseriösa aktörer hade under denna period kunnat etablera sig och många personer också råkat väldigt illa ut. Det fanns tydliga behov av att styra upp branschen för att säkerställa att estetiska kirurgiska ingrepp och injektionsbehandlingar skedde på ett säkert sätt och för att se till att oseriösa aktörer rensades ut och få de som utförde ingrepp och behandlingar att ta sitt ansvar. Genom propositionen infördes bland annat kompetenskrav där endast den som har legitimation som läkare, tandläkare eller sjuksköterska får utföra sådana behandlingar. Lagstiftningen innebar också att patientskadelagen, patientdatalagen, patientsäkerhets ­ lagen och vissa bestämmelser i hälso- och sjukvårdslagen gjordes tillämpliga. Samtidigt inrättades Inspektionen för vård och omsorg (Ivo) som ansvarig tillsynsmyndighet. Den nya lagen trädde i kraft den 1 juli 2021. I maj 2023 presenterade Ivo sin första tillsyn mot bakgrund av den nya lagstiftningen. [45] Tillsynen omfattade 33 verksamheter och visade branschens omfattande problem och förekomst av okunniga och oseriösa aktörer. De som bedrev verksamheterna saknade ofta kunskap om de lagar och föreskrifter som gällde och verksamheterna uppfyllde inte heller de krav som ställs på en god och säker vård. Brister förekom i samtliga 33 tillsynade verksamheter, varav 14 kategoriserades som allvarliga brister där såväl behandling som kirurgi utförts av personal som saknade nödvändig legitimation. Andra brister som framkom avsåg läkemedelshantering, ledningssystem, basal hygien samt information till patienter. En återkommande allvarlig brist var att väsentliga uppgifter saknades i patientjournaler. Inte sällan bestod journalerna enbart av hälsodeklarationer med patienternas egna uppgifter. Ivo konstaterar vidare att myndigheten har haft svårt att utöva sin tillsyn inom verksamhetsområdet. Det rör sig inte sällan om verksamheter som är svåra att få kontakt med och det förekommer att det bedrivs verksamhet i privata bostäder, på hotell, i bilar eller via olika events. Det går inte heller alltid att få vetskap om vem som rent faktiskt utför kirurgi eller injektionsbehandlingar. De metoder som myndigheten har till sitt förfogande är inte tillräckligt verkningsfulla för tillsyn av denna typ av verksamhet. Socialdemokraterna anser att regeringen bör ge Ivo utökade befogenheter i tillsynen på området, t.ex. vad gäller så kallade testköp. Vi föreslår också att myndighetens anslag höjs med 40 miljoner kronor för 2024. 5.39 Hälso- och sjukvårdens beredskap Den föregående, socialdemokratiskt ledda, regeringen gav 2018 en särskild utredare i uppdrag att se över hälso- och sjukvårdens beredskap inför och vid allvarliga händelser i fredstid och höjd beredskap samt att lämna förslag på hur hälso- och sjukvårdens förmåga att hantera sådana händelser borde utvecklas på lång sikt. Utredningen om hälso- och sjukvårdens beredskap lämnade tre betänkanden [46] varav det första utgjorde underlag till propositionen Totalförsvaret 2021–2025. [47] Den 19 januari 2023 beslutade sedan den nya regeringen om en andra proposition om ”Vissa frågor om hälso- och sjukvårdens försörjningsberedskap” utifrån utredningens arbete. [48] Socialdemokraterna har välkomnat propositionen. Arbetet får dock på inget sätt betraktas som avslutat i och med detta. Utredningen om hälso- och sjukvårdens bered ­ skap har lämnat en lång rad ytterligare förslag som även dessa behöver tas vidare, inte minst förslagen om kommuners och regioners skyldigheter att hålla lager. Det hör till beredskapsfrågornas natur att man, när krisen väl är här, undrar varför inte mer gjorts tidigare. Det kräver ett politiskt ledarskap att orka prioritera beredskapsfrågorna även under normala förhållanden. En särskild fråga som analyserats av utredningen gäller också möjligheterna för sjukvårdshuvudmän att kunna ianspråkta personella resurser inom hela deras ansvars ­ område, inklusive sådan verksamhet som överlämnats till privata utförare. Här visade inte minst utbrottet av covid-19 på stora brister i regelverket vilket försvårade och i vissa fall omöjliggjorde en rationell krisplanering. Socialdemokraterna anser att privata utförare till kommuner och regioner ska vara skyldiga att, på samma villkor som offent ­ liga utförare, ställa sina resurser, såväl personal som material och lokaler, till förfogande i kris och krig. Mot denna bakgrund anser Socialdemokraterna att regeringen ska redovisa för riks ­ dagen hur kvarvarande förslag från Utredningen om hälso- och sjukvårdens beredskap avses tas om hand. 5.40 En ny könstillhörighetslag Den 28 juli 2022 lämnade den socialdemokratiskt ledda regeringen lagrådsremissen Förbättrade möjligheter att ändra kön till Lagrådet. I lagrådsremissen föreslogs att två nya lagar – lagen om vissa kirurgiska ingrepp i könsorganen och lagen om ändring av det kön som framgår av folkbokföringen – skulle ersätta dagens lag om fastställande av könstillhörighet i vissa fall. Förslagen innebär inte att principen om självbestämmande av kön införs i svensk rätt men innebär ett förenklat förfarande för ändring av juridiskt kön samt till att processen för ändring av juridiskt kön i folkbokföringen skiljs från processen för kirurgiska ingrepp. I lagrådsremissen föreslogs att en person som har fyllt 16 år ska få sitt juridiska kön i folkbokföringen ändrat efter endast en förenklad prövning av könsidentiteten jämfört med idag. En ansökan för ett barn föreslogs alltjämt göras av barnets vårdnadshavare och med barnets skriftliga samtycke. Lagrådsremissen var resultatet av ett längre utrednings- och lagstiftningsarbete för att modernisera den aktuella lagstiftningen. Det är angeläget att detta arbete nu tas i mål och vi kan bara beklaga att regeringen inte förmått att lägga fram en färdig proposition till riksdagen som utlovat. Det är på det sättet frågan bäst hade hanterats och är också det regeringen tidigare utlovat. Oavsett hur lagstiftningen framöver kommer på plats är det viktigt att regeringen därefter noga följer att lagändringarna får avsedd effekt och säkerställer att lagen också i praktiken leder till ett förenklat och mer tillgängligt förfarande. 5.41 Skydda aborträtten Socialdemokraterna står upp för den svenska aborträtten. Den nuvarande abortlagstift ­ ningen som Sverige har haft sedan 1975 fungerar väl och vi ser i dagsläget inte några behov av att göra förändringar i den vad gäller till exempel tidsgränser. Tvärtom finns behov av att säkerställa och skydda de rättigheter som kvinnor i Sverige har till en trygg och säker abort. På flera håll i vår omvärld ser vi hur rätten till abort inskränks och det har även i den svenska politiska debatten diskuterats förslag om att låta personal inom hälso- och sjukvården kunna neka kvinnor att göra abort eller att ändra olika tidsgränser. Sådana förslag utgår alltid från att det är någon annan som ska bestämma över kvinnans kropp än hon själv. Ytterst är det endast genom politik och politiskt arbete som rätten till abort lång ­ siktigt kan säkras. Socialdemokraterna välkomnar att frågan om rätten till abort omfattas av den nya grundlagskommitténs uppdrag. [49] 5.42 Hemaborter När den nuvarande abortlagstiftningen trädde i kraft 1975 innebar en abort alltid ett kirurgiskt ingrepp. Idag görs istället mer än 90 procent av alla aborter i Sverige med läkemedel. Det finns mot denna bakgrund idag skäl att se över dagens regelverk vad gäller möjligheterna till så kallade hemaborter. Den 15 juni 2023 gav regeringen mot denna bakgrund en särskild utredare i uppdrag att se över hur abortlagstiftningen kan ändras för att anpassas till den medicinska utvecklingen och gravida kvinnors behov. [50] Uppdraget ska redovisas senast den 3 februari 2025. Socialdemokraterna välkomnar att regeringen prioriterat att tillsätta utredningen och ser fram emot att ta del av dessa slutsatser och förslag. 5.43 Uppföljning av den nationella anhörigstrategin Den 20 april 2022 antog den socialdemokratiskt ledda regeringen Sveriges första nationella anhörigstrategi. Syftet med strategin är att stärka anhörigperspektivet inom vård och omsorg, samt att göra stödet till anhöriga mer likvärdigt över landet. Den nya strategin är en milstolpe vad gäller anhörigpolitiken, med enhetliga begrepp och tydligare mål för kommunernas arbete med anhörig. Det är viktigt att den nya regeringen nu tar arbetet med anhörigstrategin vidare. Socialdemokraterna vill se ett uppdrag om strategisk uppföljning gällande implemen ­ tering av strategin. 5.44 Säkra personalförsörjningen inom företagshälsovården Företagshälsovården är av avgörande betydelse för att säkerställa en bra arbetsmiljö och välbefinnande för arbetstagare i Sverige. Enligt Arbetsmiljöverkets undersökning har 60 procent av sysselsatta i Sverige tillgång till företagshälsovård genom sin arbetsgivare. [51] Tillgången skiftar dock stort mellan olika branscher, högst inom offentlig förvaltning och industriföretag och lägst inom hotell och restaurang. Ett hinder för att fler ska kunna få tillgång till företagshälsovård är de stora problem som branschen har med kompetensförsörjningen. Av drygt 1 100 företagsläkare är närmare 900 över 65 år. Redan 2007 konstaterade en statlig utredning att det fanns en brist på utbildning för företagsläkare, vilket hotade kvaliteten och tillgången till företagshälsovård. [52] Utredningen föreslog därför en myndighet som skulle ha ansvar för utbildning, certifiering, tillsyn och kvalitetssäkring inom företagshälsovården. För att säkerställa tillgången till kompetent personal föreslog utredningen vidare att utbildnings ­ vägarna för företagsläkare och företagssköterskor skulle utvecklas. Socialdemokraterna vill få till stånd en översyn av de gamla utredningsförslagen och huruvida de fortfarande är relevanta i syfte att lösa de kompetensförsörjningsproblem som företagshälsovården alltjämt står inför. 6 Äldrepolitik 6.1 Allt friskare och piggare äldre Alla åldras vi, från dagen då vi föds. Den är en naturlig del av livet. Vi svenskar lever också allt längre med ett ökat antal förväntat friska levnadsår. Det är en glädjande utveckling grundad i välfärdssamhällets framsteg. Dagens äldre har vuxit upp och yrkesarbetat under bättre förhållanden jämfört med tidigare generationer och många har även högre utbildning och materiell standard. Många personer över 65 år fortsätter att arbeta och de flesta kan klara sig utan stöd fram till 80-årsåldern. 6.2 Ålderism och delaktighet Trots den positiva utvecklingen med ökande medellivslängd och fler friska levnadsår så finns det fortsatt många som sitter med stereotypa föreställningar om de personer som i olika sammanhang betecknas som ”äldre”. Dessa föreställningar påverkar hur den som uppfattas vara äldre beskrivs och bemöts i olika sammanhang och frågan om ålderism lyfts allt oftare när frågor om äldre personer diskuteras. Ålderism handlar om fördomar och stereotypa föreställningar om ålder och konsekvenserna av dessa. Det kan handla om bristande representation eller omotiverade åldersgränser, att äldre personer osynliggörs i mediernas rapportering eller att äldre personer stereotypt betraktas som ensamma, sjuka, asexuella, förvirrade och beroende. Ålderism kan också handla om språkliga uttryck och talesätt, som kan vara stereotypt negativa eller positiva. Problemet kan alltså både existera som stereotypa attityder och som diskriminerande bestämmelser och praktiker. Forskning om ålderism handlar vanligen om negativa föreställningar som riktas mot äldre men enligt vissa definitioner kan ålderism avse ålder över hela livsloppet. Samhället har ett ansvar att motverka ålderism. Socialdemokraterna anser att den nya regeringen bör ge en myndighet i uppdrag att kartlägga och analysera hur ålderismen kommer till uttryck i det svenska samhället och lämna förslag på åtgärder för att motverka ålderismen. Samhället behöver också bli bättre på att tillvarata äldre personers kompetens och erfarenhet. För att öka äldres inflytande vill Socialdemokraterna göra det obligatoriskt för kommuner och regioner att inrätta så kallade pensionärsråd. Uppgifterna för pensionärsråden kan variera men har som övergripande syfte att bereda pensionärer inflytande och insyn i allmänna frågor som rör äldres levnadsförhållanden. Det sker genom överläggningar, samråd och ömsesidig information mellan företrädare för pensionärsorganisationer och kommunens styrelser och nämnder. 6.3 Ett nationellt äldrehälsovårdsprogram Sverige har sedan lång tid ett av världens bästa system för mödravård och ett nationellt barnhälsovårdsprogram, baserat på vetenskap och beprövad erfarenhet och med goda resultat. Kunskapsläget är idag också omfattande kring vilka åtgärder som främjar äldres hälsa, men här begränsas dock resultaten av att vi nationellt saknar samordning. Socialdemokraterna anser att vi bör bygga vidare på erfarenheterna från mödravårds- och barnhälsovårdsarbetet för att också etablera ett nationellt äldrehälsovårdsprogram. 6.4 Fortsatt arbete mot äldres ensamhet Den socialdemokratiskt ledda regeringen tog 2018 initiativ till ett samarbete med Sveriges pensionärsorganisation kring hur dessa organisationer skulle kunna ta en mer aktiv roll i arbetet för att motverka ensamhet bland äldre. I augusti 2018 beviljades organisationerna ett mindre stöd för att påbörja projektet och bland annat engagera äldre personer i uppsökande verksamhet. Satsningen mynnade bland annat ut i studiematerialet ”Tillsammans mot ensamhet – så gör vi för att nå äldre som upplever ofrivillig ensamhet.” Som en fortsättning på projektet initierades ett statsbidrag genom vilket organisationerna beviljades medel 2019–2022. Dessvärre kom arbetet delvis av sig med anledning av pandemin. Socialdemokraterna ser att pensionärsorganisationerna har en nyckelroll i arbetet mot ensamhet bland äldre. De har den nödvändiga kompetensen och erfarenheten liksom upparbetade kanaler och nätverk för att kunna göra verklig skillnad. När regeringen nu tar arbetet med ensamhetssatsningen vidare är det angeläget att det sker i nära samarbete med pensionärsorganisationerna. 7 Äldreomsorg 7.1 Framtidens äldreomsorg kan inte vänta Målet med äldreomsorg är att ge äldre möjlighet att leva ett värdigt liv även när kroppen inte klarar alla vardagsbestyr eller minnet sviktar. Äldreomsorgen ska hålla hög kvalitet över hela landet, utgå ifrån den äldres behov och självbestämmanderätt och bemannas av rätt utbildad personal med bra arbetsmiljö och trygga anställningsvillkor. Äldre med behov av insatser från både vård och omsorg ska mötas av ett professionellt team som den äldre känner. En sådan äldreomsorg ger människor möjligheten att åldras i trygghet och med värdighet. En bra äldreomsorg gör också att familjerelationer i högre grad kan bygga på ömse ­ sidighet, lust och egen vilja. När det fungerar som bäst så kompletterar äldreomsorgen den omsorg som anhöriga, partners, barn och andra släktingar eller vänner ger. Äldre ­ omsorgen blir då ett stöd även till den anhörige så att anhörigomsorgen kan ske i en lagom omfattning och vara önskad både för den äldre och den anhörige. En stark äldre ­ omsorg är, liksom barnomsorgen, ett viktigt verktyg för ett jämställt och jämlikt samhälle där det går att kombinera lönearbete med omsorg om sina nära. Äldreomsorgen väver samtidigt ett skyddsnät runt de äldre personer som saknar anhöriga. Sedan 1990-talets stora s.k. ädelreform har det gradvis blivit tydligt att regelverket kring den svenska äldreomsorgen inte längre är tillräckligt. Det finns många äldre ­ boenden och hemtjänstverksamheter i Sverige som erbjuder en sammanhållen god vård och omsorg av hög kvalitet. Men kvaliteten är för ojämn över landet och det finns brister vad gäller medicinsk kompetens och samordning. De anställdas arbetsmiljö och arbetsvillkor är inte tillräckligt bra, vilket gör att det är svårt att rekrytera och att under ­ sköterskor och vårdbiträden väljer att sluta trots att de säger att de egentligen älskar sina jobb. Det är hög tid för reformer. Mot denna bakgrund påbörjade den förra, socialdemokratiskt ledda, regeringen det stora arbetet med att lyfta, trygga och modernisera den svenska äldreomsorgen. Det är av central betydelse att den nya regeringen tar detta arbete vidare. Framtidens äldre ­ omsorg kan inte vänta. 7.2 Förlängning av äldreomsorgslyftet En bärande del i att arbetet med framtidens äldreomsorg handlar om personalens kompetens. Idag ser vi att många kommuner och privata företag tvingas rekrytera outbildad personal för att det saknas utbildade undersköterskor att anställa. I mindre utsträckning fungerar det men när andelen utbildade undersköterskor bli för låg går det ut över äldreomsorgens kvalitet. Det är därför centralt att vidta åtgärder för att se till att så stor andel av personalen inom hemtjänsten och på särskilda boenden som möjligt har undersköterskans kompetens. Det här var bakgrunden till att den socialdemokratiskt ledda regeringen år 2020 tog initiativet till den stora kompetenssatsningen Äldreomsorgslyftet. Satsningen innebär att ny och befintlig personal får möjlighet att utbilda och vidareutbilda sig på betald arbetstid. Exempel på utbildningar som omfattas är programutbildningar till undersköterska och vårdbiträde samt vidareutbildningar inom exempelvis lyftteknik, demens, välfärds ­ teknik, nutrition, språk eller handledning. Det är också möjligt för den som redan har en undersköterskeutbildning att läsa in specialistkompetens inom exempelvis äldres hälsa och sjukdomar, multisjukdom hos äldre, demens eller palliativ vård. Äldreomsorgslyftet omfattar också första linjens chefer som har möjlighet till ledarskapsutbildningar på högskolenivå. Satsningen har hittills varit framgångsrik och lett till att över 25 000 personer påbörjat en utbildning. I budgetpropositionen har den nya regeringen förlängt Äldreomsorgslyftet till och med 2026. Socialdemokraterna välkomnar detta beslut. 7.3 En ny äldreomsorgslag För att ta nästa steg i att lyfta, trygga och modernisera den svenska äldreomsorgen krävs också en ny lagstiftning – en äldreomsorgslag. Den socialdemokratiskt ledda regeringen gav i december 2020 en utredare i uppdrag att föreslå en sådan lag samt förslag som stärker tillgången till medicinsk kompetens. Utredningen överlämnade sina förslag i juni 2022 och förslagen har remitterats. [53] Utredningens förslag till ny lag syftar till att stödja en äldreomsorg med likvärdigt god kvalitet och en äldreomsorg som utgår från individens förutsättningar, behov och delaktighet. Lagen är uppbyggd kring en så kallad Nationell ordning för kvalitets ­ utveckling (NOK). Genom denna kan regeringen precisera innebörden av lagens bestämmelser, likt hur man på skolans område arbetar med att ta fram, anta och arbeta efter skolans läroplaner. Regleringen ska ses som ett stöd och en styrning för kommun och verksamheter, i syfte att utveckla kvaliteten och uppnå ökad nationell likvärdighet. Utredningen lämnar även flera förslag på lagstiftning som syftar till att stärka hälso-och sjukvården för personer med äldreomsorg. Bland annat förtydligas bestämmelserna gällande fast läkarkontakt. Dagens bestämmelser om fast omsorgskontakt utvidgas också till att omfatta alla som bor i särskilt boende. Regionens ansvar för att tillhandahålla läkare förtydligas så att det ska vara möjligt att vid behov få en medicinsk bedömning av läkare dygnet runt. På motsvarande sätt tydliggörs kommunens ansvar att säkerställa att det är möjligt att vid behov få en medicinsk bedömning av sjuksköterska dygnet runt i kommunens primärvård. Vidare föreslår utredningen att det i samtliga kommuner och regioner ska finnas utpekade personer med ledningsansvar för planering och samord ­ ning av de olika huvudmännens hälso- och sjukvårdsinsatser. Utredningen föreslår också att det i verksamheterna införs krav på två nya funktioner, kvalitetsansvarig för omvårdnad samt kvalitetsansvarig för rehabilitering. Socialdemokraterna anser att den svenska äldreomsorgen behöver en ny äldre ­ omsorgslagstiftning. Det är av stor betydelse att den nya regeringen tar utredningens förslag och inkomna remissynpunkter vidare och arbetar fram ett förslag till ny lag ­ stiftning under mandatperioden. 7.4 Fortsätt stärka undersköterskans roll För att lyfta, trygga och modernisera den svenska äldreomsorgen behöver också under ­ sköterskornas profession stärkas och yrkets status höjas. Äldreomsorgen behöver lyckas rekrytera personal för att möta demografin samtidigt som man står inför pensions ­ avgångar. Därutöver behöver man också möta nya, förändrade och ökande krav på specialistkompetens, inte minst undersköterskor med vidareutbildning inom åldrandets sjukdomar och demens. Det är redan idag en yrkesgrupp där det i många kommuner, och även regioner, råder brist och den förväntas öka. Vägen dit handlar om att synliggöra undersköterskans kompetens. Utöver det ovan beskrivna äldreomsorgslyftet tog den föregående regeringen här ett antal riktade initiativ där bland annat yrkestiteln undersköterska skyddades i lag. Från och med den 1 juli 2023 får nu därmed endast den som har ett utfärdat bevis om utbildning och erfarenhet använda yrkestiteln. Reformen innebär ett viktigt erkännande av undersköterskans kompetens och kunnande. [54] Från och med den 1 juli 2022 infördes också krav på att den som har hemtjänst ska erbjudas en fast omsorgskontakt. Det här är en skyldighet för kommuner och företag där den fasta omsorgskontakten ska vara en namngiven person som ska hålla ihop omsorgen kring den äldre. Genom regleringen av undersköterskans yrkestitel kan, från och med den 1 juli 2023, endast en undersköterska utses till fast omsorgskontakt. Det blir därmed då i praktiken omöjligt att bemanna hemtjänsten med endast outbildad personal. [55] Framåt bör fortsatta initiativ tas i samma riktning och det bör utredas ifall fler arbetsuppgifter kan knytas till den skyddade yrkestiteln undersköterska. 7.5 Språkkrav och språkträning i äldreomsorgen I det fortsatta arbetet med att stärka äldreomsorgens professioner behöver en del handla om språket. Språkkunskaperna inom äldreomsorgen är idag för dåliga och det leder till risker för de äldre. Olika kommuner har under de senaste åren därför utvecklat och börjat tillämpa olika varianter av språkkrav för anställning. Den föregående, social ­ demokratiskt ledda, regeringen gav här Socialstyrelsen i uppdrag att ta fram ett centralt stöd för språkbedömning, som verksamheter skulle kunna använda för språkkrav inom äldreomsorgen. Uppdraget presenterades i februari 2023. [56] Den nya regeringen har nu valt att låta en utredning på nytt se över frågorna, till och med den 1 september 2024. [57] Socialdemokraterna ser det som angeläget att frågorna om språkkrav och språk ­ träning kommer på plats snarast. Utredningens inriktning välkomnas med tydligt fokus på kostnadseffektiva insatser som arbetsgivaren, kommunerna och staten kan vidta och som kan hjälpa befintlig personal i äldreomsorgen att snabbare nå kraven på kunskaper i svenska språket. 7.6 Arbetskläder och arbetsskor inom äldreomsorgen Under den föregående mandatperioden införde den socialdemokratiskt ledda regeringen en rätt till kostnadsfria arbetskläder för anställda i äldreomsorgen. [58] Framåt behöver denna reform följas upp för att säkerställa att den efterlevs. Socialdemokraterna anser att kvinnor och män som jobbar i offentlig sektor ska ha lika tillgång till såväl arbetskläder som arbetsskor. 7.7 Välfärdsteknik inom äldreomsorgen Tekniska lösningar som t.ex. trygghetslarm med GPS-funktion, läkemedelsrobotar och kameror för tillsyn i bostaden har funnits under lång tid och visat upp positiva resultat. Samtidigt har införandet av tekniken skett alltför långsamt. Många kommuner har i olika sammanhang beskrivit juridiken som ett hinder i detta avseende. Det har uppfattats vara rättsligt osäkert i vilken grad olika tekniska lösningar varit tillåtna och möjliga att breddinföra i verksamheterna för att möta omsorgstagarens behov. Mot denna bakgrund gav den föregående, socialdemokratiskt ledda, regeringen en särskild utredare i uppdrag att lämna förslag på åtgärder som kunde främja införandet av välfärdsteknik inom vård och omsorg. I mars 2020 överlämnade utredningen betänkandet Framtidens teknik i omsorgens tjänst (SOU 2020:14). Den 15 juni 2023 beslutade sedan den nya regeringen en proposition om välfärdsteknik inom äldreomsorgen. [59] Socialdemokraterna välkomnar regeringens proposition. Emellertid behöver kommunernas rättsliga möjligheter tydliggöras ytterligare. Många av de målkonflikter som kommuner ställs inför vid implementeringen av digital teknik adresseras inte i propositionen och det skulle behöva bli än tydligare att kommuner som vill ska kunna välja att möta omsorgstagarnas behov med i första hand digitala insatser. Ytterligare en brist är att regeringen valt att avgränsa propositionen till att endast avse insatser inom hemtjänst och särskilda boenden för äldre. Den osäkerhet som råder kring användningen av digital teknik kommer därmed att kvarstå för alla insatser utanför dessa områden. Socialdemokraterna anser att regeringen på detta område bör ta fram lagstiftning som helst är generellt tillämplig eller, om det inte bedöms möjligt, åtminstone utsträcker möjligheterna till användning av välfärdsteknik till även dessa områden. 8 Socialtjänst 8.1 Trygga människor vågar All politisk verksamhet syftar ytterst till att trygga invånarnas välfärd. Inom social ­ tjänsten blir detta särskilt tydligt. När svårigheter drabbar oss ska samhället finnas där. Inte som allmosor och passiviserande fattigvård. Utan med en väl fungerande, effektiv och professionell verksamhet som främjar viljan och förmågan till utveckling. Trygga människor vågar. 8.2 En ny socialtjänstlag Socialtjänstens verksamhet styrs av ett stort antal lagar där Socialtjänstlagen (SoL) har en särställning. För att modernisera lagstiftningen tog den föregående, socialdemokra ­ tiskt ledda, regeringen initiativet till den största översynen av lagen någonsin. Utred ­ ningen Framtidens socialtjänst lämnade sitt slutbetänkande i augusti 2020 och det har därefter beretts inom regeringskansliet. [60] I budgetpropositionen aviserar den nya regeringen att ett förslag till ny socialtjänst ­ lag ska presenteras under senvåren 2024 med ambitionen att träda i kraft under 2025. I samband med reformen föreslår den nya regeringen en bemannings- och kompetens ­ satsning med 220 miljoner kronor för 2024, 1 220 miljoner kronor 2025 och 2 220 miljoner kronor årligen för 2026–2028. [61] Socialdemokraterna välkomnar beskedet om en ny socialtjänstlag och en bemannings- och kompetenssatsning. 8.3 Ett ökat fokus på socialtjänstens brottsförebyggande arbete De senaste decennierna har klyftorna i det svenska samhällets vidgats och delvis ändrat karaktär. För samtidigt som vårt land som helhet blivit rikare och säkrare har fattigdom, utanförskap och otrygghet lokaliserats och koncentrerats till vissa utsatta bostadsområden. I dessa områden har trångboddheten ökat, arbetslösheten bitit sig fast och hopplösheten brett ut sig. Här har kriminella gäng etablerat sig och kunnat rekrytera allt yngre ungdomar till en allt grövre och mer hänsynslös brottslighet. Den här utvecklingen hotar vår samhällsgemenskap. Den underblåser rasism, urholkar framtidstron och undergräver tilliten mellan människor. Att vända utvecklingen i de utsatta områdena måste därför vara högsta prioritet för den kommande mandatperioden. Endast genom förebyggande åtgärder kan segregationen minska och nyrekryteringen till gängen stoppas. Det kräver en bred uppsättning åtgärder. Försäljningen av och missbruket av narkotika behöver minska, barn hållas borta från kriminalitet och åtgärder vidtas för att se till att de hamnar rätt från början. Det kräver att resurserna till socialt förebyggande arbete i utsatta områden ökar. Lagändringar behöver genomföras som möjliggör för socialtjänsten att komma in tidigare, ökar samverkan och som ger dem fler verktyg. Det behövs ett utökat föräldraskapsstöd, utökade befogenheter till socialtjänsten och noll ­ tolerans mot skolfrånvaro med skolsocionomer på de skolor som har de tuffaste förut ­ sättningarna. För att långsiktigt öka resurserna till socialt förebyggande arbete i utsatta områden har Socialdemokraterna etablerat en princip för vårt budgetarbete. Principen innebär att vi, för varje ytterligare krona som vi lägger på fler poliser, också ska lägga minst en krona på det förebyggande arbetet. 8.4 Förläng och förstärk satsningen på insatser för barn och unga i utsatta områden Socialstyrelsen har under åren 2021–2023 haft regeringens uppdrag att administrera och fördela 250 miljoner kronor per år för en satsning på sociala insatser för barn och unga i utsatta områden. [62] Satsningen har varit mycket efterfrågad av kommunerna och bland annat finansierat fältarbetare, socialsekreterare med inriktning mot brottförebyggande arbete, samordnare, lotsar, familje- och föräldrarådgivare, ungdomscoacher och trygg ­ hetskuratorer. [63] Regeringen har i budgetpropositionen för 2024 beslutat avsluta denna satsning för att ersätta den med en mindre satsning om 80 miljoner kronor. Socialdemokraterna anser att detta är en felprioritering och vill att satsningen på sociala insatser i utsatta områden ska förlängas i sin helhet. För detta avsätts medel på utgiftsområde 13. 8.5 Åtgärder för att stoppa gängvåldet Utöver en förlängd satsning för barn och unga i utsatta områden föreslår Social ­ demokraterna en miljardsatsning på åtgärder för att stoppa gängvåldet. När ett gäng ­ relaterat våldsbrott har skett, eller när oron ökar i ett område, ska kommunerna ha resurser att omgående kunna sätta in lokala krisstyrkor. De kan utgöras av social ­ tjänsten, fältassistenter, kommunala ordningsvakter, frivilligorganisationer eller kyrkan. När oroligheterna ökar måste samhället vara synligt och närvarande. Socialdemokraterna föreslår i detta syfte att ett nytt statsbidrag inrättas inom utgiftsområde 25 ”Bidrag till kommuner för att stoppa gängvåld”. Statsbidraget ska gå till hela landet, men vara särskilt viktat mot de kommuner som har utsatta områden. 8.6 Ge socialtjänsten fler verktyg och befogenheter Under den föregående mandatperioden lät den socialdemokratiskt ledda regeringen utreda ett antal förslag i syfte att ge socialtjänstens medarbetare utökade befogenheter i sitt arbete. [64] Utgångspunkten för arbetet var övertygelsen om att socialtjänstens personal är de som har störst kunskaper om lämpliga insatser och åtgärder i enskilda fall. En lagstadgad befogenhet innebär aldrig en skyldighet för socialtjänstens medarbetare att använda en viss på förhand angiven metod eller insats. Tvärtom är det viktigt att det finns en bred palett av verktyg att tillgå. Den 16 februari 2023 beslutade den nya regeringen om en proposition med ett av dessa tidigare utredda förslag, innebärandes att socialtjänstens möjligheter att ge öppna insatser till barn som vill ta emot insatser men där vårdnadshavaren säger nej, sänks från 15 till 12 år. [65] Socialdemokraterna har välkomnat propositionen och förutsätter att regeringen framåt prioriterar arbetet med att ytterligare bredda socialtjänstens verktygs ­ låda. En särskild fråga gäller till exempel socialtjänstens möjligheter till öppna insatser även utan vårdnadshavarens kännedom där det är angeläget med översyn av regelverket. Även om frivillighet är en viktig grund för att socialtjänstens arbete ska nå resultat måste det finns förutsättningar också för mer tvingande åtgärder i vissa fall. I de fallen ska inte föräldrars tillkortakommanden stå i vägen för barnens bästa. 8.7 Brottsförebyggande åtgärder redan från 5 års ålder Utöver det som redan påbörjats ser också Socialdemokraterna ett behov av ett riktat utredningsarbete vad gäller verkningsfulla brottsförebyggande åtgärder för barn ålder 5 ‑ 12 år. Det handlar om mindre barn, i förskoleklass, låg- och mellanstadium, där lärare och fritidspedagoger vittnar om att de redan kan se hur barn är på väg i fel riktning. Även polisen vittnar om hur allt yngre barn är beväpnade, ibland själva men ofta också åt andra. Det finns ett tydligt behov av att utveckla samhällets brottsförebyggande förmåga så att vi får tidigare, snabbare och mer koordinerade insatser på plats. Den utredning som Socialdemokraterna vill att regeringen tillsätter behöver omfatta skolans, polisens och socialtjänstens brottsförebyggande arbete och även frågorna om dessa aktörers möjligheter och skyldigheter att snabbt dela information med varandra. Utredningen behöver också omfatta frågor om placeringar och andra tvingande insatser liksom möjligheter och verktyg för att involvera föräldrar. 8.8 Skolsocionomer på skolor med tuffast förutsättningar En fungerande, trygg och välkomnande skola ska vara varje barns vardag. En noll ­ tolerans mot skolfrånvaro, i linje med skolplikten, ger förutsättningar för samhället att fånga upp alla barns behov. Även de som inte har stöd hemifrån ska känna att samhället förväntar sig att de dyker upp på lektionerna och anstränger sig. Genom att stärka samarbetet mellan skolan och socialtjänsten ser vi till att tidigt fånga upp unga på glid och sätta in rätt insatser. Det minskar också risken för att barn och ungdomar ska falla in i kriminalitet. Elever som klarar skolan begår nämligen mycket sällan brott. Socialdemokraterna vill därför införa ett nationellt frånvaroregister. Därutöver behöver de skolor som har det tuffast få bättre förutsättningar att anställa socionomer som sköter kontakt med vårdnadshavare, skola och socialtjänst. Skolsocionomer kan även arbeta med att söka upp de elever som har problem med frånvaro. 8.9 Gör orosanmälningar sökbara Att tillse att våra barn och ungdomar växer upp under trygga förhållanden är en av samhällets viktigaste uppgifter. I det arbetet har kommunernas socialtjänst ofta en avgörande roll. Ett viktigt verktyg i det arbetet är att ta emot information om oro kring barn och ungas uppväxtförhållanden. Idag finns hinder för socialtjänsten att på ett rättssäkert och användbart sätt doku ­ mentera orosanmälningar som inte leder till utredning. Om socialtjänsten väljer att inte inleda utredning får dokumentationen enbart förvaras kronologiskt. Det kan innebära att socialtjänstens möjlighet att skapa en helhetsbild i fall med flera av varandra oberoende orosanmälningar försvåras, vi missar ett barn som är i stort behov av samhällets stöd. Genom att samla alla orosanmälningar i barnets personakt blir tidigare orosanmäl ­ ningar digitalt sökbara och det blir lättare att skapa helhetsbilden kring enskilda barn. 8.10 Föräldraskapsstöd För att varje barn ska få den bästa starten i livet är det viktigt att samhället ser till att det finns ett bra stöd kring barnet och föräldrarna när de behöver stöd i sin föräldraroll. Det är viktigt för att barnen ska må bra och utvecklas på rätt sätt och klara sin skolgång. Det är också viktigt för att förebygga att unga dras in i kriminalitet. Föräldrar som ser sina barn dras in i kriminalitet ska få stöd och hjälp med verkningsfulla strategier för att tidigt bryta utvecklingen. Socialdemokraterna delar regeringens uppfattning om det kloka i att avsätta medel för satsningar på detta område. 8.11 Ungdomskriminalitetsnämnder för ungdomar som begår allvarliga brott Det behövs tydligare åtgärder från samhället när barn och unga har hamnat i en kriminell bana. För att nå dit behöver det vara lättare att genomföra tidigare, tillräckliga och mer samordnade insatser för att förebygga fortsatt kriminalitet. Det var därför den social ­ demokratiska regeringen 7 juli 2022 gav en särskild utredare i uppdrag att analysera och föreslå införandet av en ordning med ungdomskriminalitetsnämnder. Förslaget är inspirerat av den danska modell (ungdomskriminalitetsnævn) där en domare samt en representant från polisen och en från kommunen i samverkan beslutar om riktade insatser för barn och unga som begår brott. Syftet med den reformen var just att vidta tidigare, mer konsekventa och kraftfulla åtgärder mot bakgrund av utvecklingen av gängmiljöerna, där kriminella inriktar sig på utsatta och lättpåverkade barn och unga. Målgruppen för de danska ungdomskriminalitetsnämnderna är barn i åldrarna 10–14 år som misstänkts för att ha begått ett allvarligt eller grovt brott, samt unga i åldrarna 15–17 år som har dömts för ett allvarligt eller grovt brott. Reformen i Danmark innebär inte helt nya sociala insatser utan syftar till att skräddarsy långsiktiga insatser, med en noggrann uppföljning av barnets utveckling och en snabb reaktion om barnet inte följer planen. Reformen ska säkerställa att kommunerna vidtar nödvändiga insatser så att barnet kommer bort från den kriminella banan. Kommunerna ansvarar för verkställigheten av nämndens beslut och har ett fortsatt tydligt ansvar när det gäller att hjälpa barn och unga ut ur kriminalitet. Ungdomskriminalitets ­ nämndens beslut är bindande både för barnet och för kommunen. Socialdemokraterna vill införa ungdomskriminalitetsnämnder i Sverige och kommer bevaka att regeringen tar arbetet med detta vidare. 8.12 Åtgärder för bättre HVB- och familjehemsplaceringar När samhället placerar ett barn eller en ungdom i ett nytt hem så kommer det med ett stort ansvar. En placering ska alltid leda till att barnet eller ungdomen får det bättre, aldrig sämre. Av Ivo:s tillsyn vet vi att det dessvärre inte alltid ser ut så. De vanligaste bristerna vid HVB och stödboenden rör inskrivningsförfarande, bedömning av lämplig ­ het bl.a. med hänsyn till den enskildes behov (lämplighetsbedömningar) samt genom ­ förande och uppföljning av stöd, vård och behandling. Bristerna medför risker för att barns och ungas vårdbehov inte tillgodoses, vilket i sin tur kan leda till exempelvis ökad psykisk ohälsa eller få negativ påverkan på skolgången. Med hänsyn till de höga över ­ risker för kontakt med straffrättssystemet som finns för dem som växer upp i familje ­ hem eller i HVB, är det centralt att vården håller god kvalitet och är så utformad att kriminellt beteende hos unga kan förebyggas och motverkas. Mot den här bakgrunden gav den föregående, socialdemokratiskt ledda, regeringen en särskild utredare i uppdrag att se över och föreslå åtgärder för hur kvaliteten i vården kan öka när barn och unga placeras i familjehem, jourhem, stödboende och hem för vård eller boende (HVB), inklusive särskilda ungdomshem. [66] Den nya regeringen har förlängt utredningens tid och uppdraget ska redovisas den 31 oktober 2023 Socialdemokraterna ser mycket fram emot att ta del av utredningens arbete och förutsätter att den nya regeringen kommer ta dessa förslag vidare. Vad gäller familjehemsplacerade barn genomfördes också under den förra mandat ­ perioden ett stort lagstiftningsarbete vad gäller den så kallade lex lilla hjärtat. [67] Den 1 juli 2022 trädde lagändringarna i kraft som bland annat innebär att en familjehems ­ placering inte får avslutas förrän de omständigheter som föranleder vården har förändrats på ett varaktigt och genomgripande sätt. Lagen innebär också att det införts nya möjligheter för socialnämnden att besluta att en vårdnadshavare eller förälder till ett placerat barn ska lämna drogtest. I budgetpropositionen har den nya regeringen aviserat att man avser fortsätta arbetet med lex lilla hjärtat genom att införa en ”ny LVU” som utgår från barnkonventionens syn på barnet som rättighetsbärare. [68] Socialdemokraterna kommer noga att följa detta arbete. 8.13 Fortsatt utveckling av Statens institutionsstyrelse (SiS) Statens institutionsstyrelse (SiS) bildades 1993 i samband med att staten övertog ansvaret för vissa institutioner inom ungdomsvården och missbruksvården. Myndighetens ansvar gäller bland annat driften av s.k. särskilda ungdomshem. År 2021 hade de särskilda ungdomshemmen 670 beslutade vårdplatser. De ungdomar som där bereds vård gör det antingen med stöd av LVU eller lagen om verkställighet av sluten ungdomsvård, förkortad LSU. Under den föregående mandatperioden initierade den socialdemokratiska regeringen ett större reformarbete inom SiS verksamhet. Reformerna syftade bland annat till att höja säkerheten, tydligare differentiera de olika ungdomshemmen mot olika målgrupper samt att säkra personalförsörjningen. Myndigheten har under de senaste åren löpande haft en hög beläggning och samtidiga svårigheter att rekrytera personal. En särskild utredning tillsattes också med uppdraget att tydligare reglera placerade barns och ungas användning av mobiltelefoner och internet. Det arbete som den socialdemokratiskt ledda regeringen påbörjade behöver nu få fortsätta. Olika grupper av unga som frihetsberövas behöver olika insatser – och ska i många fall inte vistas tillsammans. En flicka med självskadebeteende ska inte behöva vårdas ihop med en grovt gängkriminell pojke som avtjänar sitt straff. Samtidigt behöver vården på de särskilda ungdomshemmen förbättras. För ungdomar med en kriminell bakgrund behöver säkerheten öka och vårdinnehållet tydligare inriktas mot brottsförebyggande insatser. Ungdomar som placeras på SiS ska inte kunna använda mobiltelefoner eller annan digital teknik för att planera fritagningar, köpa narkotika eller utnyttjas sexuellt. Samtidigt behöver SiS också kunna erbjuda öppna placeringar och bättre utslussning och eftervård. Allt detta kräver att ungdomshemmen tydligare inriktas mot olika grupper av ungdomar. 8.14 Ett förbud mot ensamarbete i klientnära kontakter inom SiS En viktig åtgärd för att höja kvaliteten inom SiS är att stärka personalens förutsättningar för sitt arbete. Myndigheten har påbörjat arbetet med att implementera nya riktlinjer och arbetssätt för att reducera risker, bland annat nya riktlinjer för att bedöma riskfyllt ensamarbete. Socialdemokraterna anser dock att verksamheten inom de särskilda ungdomshemmen som helhet är av en sådan riskfylld karaktär att ensamarbete aldrig är lämpligt. En fullständig utmönstring av ensamarbete i det klientnära arbetet skulle innebära höjd säkerhet för både ungdomar och personal. Mot denna bakgrund anser Socialdemokraterna att det bör införas ett förbud mot ensamarbete i klientnära kontakter vid SiS särskilda ungdomshem. 8.15 Ny frihetsberövande påföljd för unga Den 3 november 2021 gav den dåvarande, socialdemokratiskt ledda, regeringen en utredning i uppdrag att se över regleringen om frihetsberövande påföljder för lag ­ överträdare under 18 år. [69] Utgångspunkten för översynen var behovet av skärpta påföljder som möjliggör tillräckligt ingripande reaktioner vid mycket allvarlig brotts ­ lighet och som innefattar adekvata återfallsförebyggande åtgärder i en trygg och säker miljö. Utredningen överlämnade sitt betänkande till den nya regeringen i augusti 2023. [70] Utredningens centrala förslag är att dagens påföljd ”sluten ungdomsvård” helt tas bort och ersätts med en ny påföljd i Kriminalvårdens regi som utredningen valt att kalla för ”ungdomsfängelser”. Påföljden innebär bl.a. att barn ska avtjäna straff vid särskilda, mindre, ungdomsavdelningar, avskilda från vuxna. Ungdomsavdelningarna ska ha högre personaltäthet med särskilt utbildad personal som bl.a. kan tillgodose behoven av lämplig sysselsättning i form av t.ex. skola, behandling och fritidsaktiviteter. På grund av den stora förändring reformen innebär föreslås den träda i kraft först den 1 januari 2028. Socialdemokraterna anser att utredningen har gjort ett gediget arbete och vi ställer oss bakom dess förslag. Vi anser egentligen att namnet ungdomsfängelser är olyckligt då det väcker associationer till de ungdomsfängelser som fanns i Sverige fram till och med 1979 och som ingen vill återinföra. Vi står emellertid bakom utredningens förslag. 8.16 Aktivitetsplikt i försörjningsstödet Under den socialdemokratiskt ledda regeringen har behoven av ekonomiskt bistånd totalt sett minskat kraftigt. Samtidigt finns en grupp långvariga mottagare av bistånd, där arbetslöshet är det främsta skälet till bistånd, som inte minskar. Det handlar dessvärre också om familjer med barn där barnen därmed växer upp utan att se sina föräldrar gå till jobbet. Betydelsen kan inte överskattas av att vidta verkningsfulla åtgärder för att även denna grupp ska lämna biståndet för egen försörjning. Under den föregående mandatperioden infördes i detta syfte en språkplikt i försörjningsstödet. [71] Regeringen tillsatte därutöver två utredningar med uppdrag att utforma ett förslag på hur krav på deltagande i heltidsaktiviteter, en så kallad aktivitetsplikt, kan införas samt för att utreda och ta fram förslag på åtgärder för att öka drivkrafter och möjligheter till egen försörjning för personer som får försörjningsstöd. [72] I juni 2023 gav den nya regeringen den senare av utredningarna tilläggsdirektiv, bland annat innebärandes att utredningen också ska lämna förslag om ett så kallat bidragstak [73] . De ska dock alltjämt redovisa sina slutsatser och förslag i december 2023 respektive december 2024. Socialdemokraterna anser att en aktivitetsplikt ska införas som krav för försörjnings ­ stöd. En aktivitetsplikt innebär både en skyldighet för den enskilde att på heltid delta i insatser och aktiviteter och också motsvarande skyldighet för kommuner att ställa upp med den typen av aktiviteter. Behov och förmåga – rätt och plikt. Så bygger vi den svenska välfärden starkare. 8.17 Slopad rätt till försörjningsstöd vid otillåten andrahandshyra Otillåten andrahandsuthyrning bidrar till att skapa en andrahandshyresmarknad i Sverige med stora problem med fusk, kriminalitet och svarta kontrakt. Genom att bevilja ekonomiskt bistånd till personer som hyr sitt boende utan hyresvärdens med ­ givande riskerar offentliga medel att förvärra situationen. De senaste åren har ett flertal kommuner ställt krav på sökande av ekonomiskt bistånd – och som hyr lägenheter i andra hand – att de ska kunna visa att hyresvärden gett tillstånd till andrahandsuthyrningen för att de ska beviljas bistånd till hyran. Den 9 maj 2023 prövade Högsta förvaltningsdomstolen just ett sådant ärende (mål.nr. 6442–22). Domstolen fann då att det saknades lagstöd för denna tillämpning. Socialdemokraterna anser att socialnämnder ska kunna neka sökande bistånd till otillåten andrahandshyra. Svarta kontrakt göder kriminalitet, de möjliggör trångboende i utsatta områden och bör stoppas. Det bör därför som grundkrav för ekonomiskt bistånd till andrahandshyra ställas krav på ett samtycke från hyresvärden till andrahandsuthyrningen. 8.18 Stärk de svaga hushållens ställning på bostadsmarknaden En bostad är en mänsklig rättighet. Trots det finns tusentals personer i Sverige som idag, av varierande skäl, är bostadslösa. Den socialdemokratiska regeringen stärkte under förra mandatperioden svaga hushålls ställning på bostadsmarknaden. Många kommuner har tagit del av statliga bidrag för arbetet med Bostad först. Vare sig orsaken till hemlöshet är missbruk, psykisk ohälsa eller annat så är det viktigt att det finns ett aktivt samhälle som står redo att ge stöd. Det är viktigt att den nuvarande regeringen inte försämrar förutsättningarna på området. 9 Mäns våld mot kvinnor Varje dag utsätts flickor och kvinnor för trakasserier, våld och sexualbrott. Var 20:e minut anmäls en kvinnomisshandel, dygnet runt. För mer än en kvinna i månaden slutar ett förhållande med mord, ofta i samband med att hon vill lämna gärningsmannen. Våldet orsakar stort lidande, det kränker och begränsar kvinnornas grundläggande fri- och rättigheter och ger livslånga konsekvenser. Våldet drabbar också barn som kan tvingas bevittna våld och övergrepp. Våld och hot om våld begränsar även tryggheten och friheten för de kvinnor som inte utsätts direkt. Vårt Sverige kan bättre än så här. Så länge en enda kvinna skadas av sin partner eller före detta partner har vi inte gjort tillräckligt. Socialdemokraterna kommer fortsätta vända på varje sten för att få slut på mäns våld mot kvinnor. Våldet ska förebyggas och de män som begår brott mot kvinnor straffas. Kvinnor som utsätts för brott ska få den hjälp de behöver. Samarbetet mellan inblandade myndigheter måste bli mycket bättre. Den sociala och fysiska tryggheten för de som anmäler brotten måste stärkas. Samhället ska finnas med hela vägen. Eftervåld, alltså det våld som fortsätter även sedan relationen tagit slut, måste uppmärksammas och lagföras på samma sätt som det våld som förekommer när relationen fortfarande pågår. I regering tog Socialdemokraterna fram ett 99-punktsprogram för att bekämpa mäns våld mot kvinnor. Det programmet måste genomföras i sin helhet, samtidigt som nya åtgärder måste komma till. 9.1 Nollvision för mäns våld mot kvinnor Under en rad år har Sverige fått fler poliser, med bättre verktyg, och strängare straff. I det arbetet ligger också att polisen förstärkt arbetet med mäns våld mot kvinnor. Samtyckeslagen, som gör det än tydligare att sex som inte är frivilligt är förbjudet, utgör en av milstolparna, och ett paradigmskifte i synen på våldtäkt. Den nya regleringen om oaktsam våldtäkt har inneburit att fler kunnat fällas för sex som inte är frivilligt. I regering skärpte vi straffen för flera sexualbrott, liksom för misshandel, grov kvinnofrids ­ kränk ­ ning och överträdelse av kontaktförbud. Det är numera straffbart att utsätta ett barn för att se och höra våldsbrott i en nära relation. Reglerna ändras så att polisen kan komma åt viktiga bevis i form av till exempel sms mellan makar. Tjej- och kvinnojourerna har fått ökade resurser, liksom Nationellt centrum för kvinnofrid, som driver den nationella stödlinjen Kvinnofridslinjen. Men det räcker inte. Socialdemokraterna vill införa en nollvision för mäns våld mot kvinnor. Ett nationellt våldsförebyggande program bör tas fram för att förstärka det tidiga våldsförebyggande arbetet, insatserna mot dem som har förhöjd risk att utöva våld samt åtgärderna mot dem som har utsatt en närstående för våld. Med Sluta skjut som förebild ska ett program för att män ska sluta slå, tas fram och implementeras i hela landet. Varje kvinna som lämnar en våldsam relation ska ges en samlad ingång till sam ­ hällets stöd – en dörr ut ur våldet. Det ska räcka med en kontakt för att få nödvändigt stöd, t.ex. vad gäller dokumentation av skador, vittnesmål, personskydd, skyddat boende, traumabehandling, hjälp med barnens skolgång m.m. Vid behov bör den våldsutsatta också kunna få fysiskt skydd för att återvända till sin bostad och hämta sina och barnens tillhörigheter. 9.2 Stärkta rättigheter för barn och vuxna i skyddat boende I ett historiskt perspektiv är det främst genom civilsamhället som riktat stöd har erbjudits kvinnor och barn som utsatts för mäns våld i nära relationer. Landets kvinnojourer har under närmare 50 år utfört ett livsavgörande arbete för många kvinnor i behov av skydd. Under de senaste decennierna har det offentliga åliggandet för brottsofferstöd sedan stegvis skärpts. Utvecklingen har återkommande väckt frågor om ansvarsförhållandet mellan kommunerna och de ideella aktörerna. Det var bakgrunden till att den socialdemokratiskt ledda regeringen under den föregående mandatperioden lät utreda frågorna och lagstiftningen kring skyddade boenden. Utifrån det lagstiftningsarbetet presenterade den nya regeringen den 22 juni 2023 lagrådsremissen ”Ett fönster av möjligheter – stärkta rättigheter för barn och vuxna i skyddat boende”. Socialdemokraterna välkomnar att regeringen valt att ta arbetet med lagstiftningen kring skyddade boenden vidare. Det är nu angeläget att omhänderta lagrådets syn ­ punkter så att de färdiga lagförslagen skyndsamt kan genomföras. Vid implementer ­ ingen av den nya lagen bör kvinnojourernas särskilda kompetens och erfarenhet särskilt tas till vara. 9.3 Kartläggning av kommunernas insatser för våldsutsatta Den 3 juni 2021 gav den dåvarande regeringen Sveriges länsstyrelser i uppdrag att kartlägga kommuners insatser för att hjälpa våldsutsatta personer med eller utan barn att ordna stadigvarande boende efter vistelse i skyddat boende eller annat tillfälligt boende. Uppdraget redovisades våren 2022. [74] Länsstyrelsernas kartläggningar visar att det pågår flera insatser men att det samtidigt finns utmaningar kopplade till området, särskilt vad gäller tillgången på bostäder. Utmaningar finns också för kommunerna i att hitta lämpligt skyddat boende för vissa grupper av våldsutsatta, till exempel våldsutsatta kvinnor med missbruks- och beroendeproblematik. Kommunerna beskriver vidare hur samverkan över kommun ­ gränserna ofta innebär utmaningar och efterfrågar mer stöd och samordning från nationell och regional nivå. Länsstyrelsernas kartläggningar visar att få kommuner arbetar för att motivera våldsutövare att flytta så att våldsutsatta kan bo kvar. Flera kommuner uttrycker dock intresse av att utveckla sådana insatser, i de fall det är möjligt med tanke på den våldsutsattas säkerhet. Socialdemokraterna anser att det är viktigt att regeringen nu tar länsstyrelsernas slutsatser vidare. 9.4 Stoppa oskuldskontroller och hymenrekonstruktioner Hedersrelaterat våld och förtryck innebär att människor, främst flickor och kvinnor men även pojkar och män och hbtqi-personer, begränsas i sina liv och utsätts för påtryck ­ ningar och våld som syftar till att upprätthålla familjens kontroll över individen. Det hedersrelaterade våldet och förtrycket måste upphöra och samhället måste reagera kraftfullt mot alla former av hedersrelaterat våld och förtryck. Under de två senaste mandatperioderna har ett flertal viktiga steg tagits, när det gäller såväl straffskärpningar som förebyggande arbete. Ett sätt att kontrollera flickors sexualitet är oskuldskontroller, så kallade hymen ­ rekonstruktioner/oskuldsoperationer och oskuldsintyg. Föreställningar om kvinnors oskuld och kyskhet är ytterst ett uttryck för hedersrelaterat våld och förtryck som begränsar framförallt flickors och unga kvinnors utövande av grundläggande fri- och rättigheter. Varje flicka och kvinna har rätt att själva bestämma över sin kropp och sitt liv. Oskuldskontroller och intyg om dessa är inte tillåtna enligt svensk grundlag och inte förenliga med hälso- och sjukvårdslagen eller patientsäkerhetslagen. Den socialdemokratiska regeringen gav under den föregående mandatperioden en utredning i uppgift att inhämta kunskap om förekomsten av oskuldskontroller, utfärd ­ ande av oskuldsintyg, hymenoperationer och liknande, och att ta ställning till hur skyddet mot denna form av otillbörlig kontroll av flickors och kvinnors sexualitet kan stärkas. Utredningen skulle också analysera och lämna förslag avseende frågorna gällande så kallad omvändelseterapi och omvändelseförsök. Utredningen presenterade sina slutsatser i juni 2023 och bereds nu inom regeringskansliet. [75] Socialdemokraterna utgår från att den nya regeringen kommer ta förslagen vidare för att sätta stopp för den här typen av kontroll av flickors sexualitet. Oskuldskontroller och hymenrekonstruktioner ska inte förekomma i Sverige. 10 Tandvård 10.1 Ett högkostnadsskydd för tandvård God tandhälsa är en viktig del av människors välbefinnande och hälsa. Dålig tandhälsa är inte bara stigmatiserande utan kan även leda till allvarliga följdsjukdomar. Tack vare den fria barn- och ungdomstandvården och tandvårdsförsäkringen har tandhälsan blivit allt bättre jämfört med tidigare generationer. Samtidigt som tandhälsan på befolkningsnivå förbättrats kvarstår dock skillnader i tandhälsa och besöksfrekvens mellan olika socioekonomiska grupper. Personer med högre inkomster skattar sin tandhälsa som bättre än personer med lägre inkomster. På samma sätt upplever de med högre utbildningsnivå sin tandhälsa som bättre jämfört med grupper med lägre utbildningsnivå. Även besöksfrekvensen skiljer sig stort mellan olika grupper. Personer med högre utbildningsnivå och inkomst besöker tandvården oftare än personer med lägre utbildningsnivå och inkomst. Personer i arbetslöshet och personer med sjukpenning, sjuk- eller aktivitetsersättning eller ekonomiskt bistånd besöker tandvården i lägre grad jämfört med den övriga befolkningen. Ekonomiska skäl att avstå från vård är tydligare inom tandvården än inom den ordinarie hälso- och sjukvården. Omfattande tandvårdsbehov kan medföra betydande kostnader för den enskilde. Att avstå från tandvård trots behov eller att endast söka tandvård vid akuta besvär kan leda till större akuta besvär, som t.ex. infektioner i tand eller käkben. Mot bakgrund av det folkhälsopolitiska målet att sluta de påverkbara hälsoklyftorna inom en generation är det viktigt att även inkludera tandhälsa i detta arbete. Insatser behöver genomföras på både kort och lång sikt, och med fokus på såväl främjande, förebyggande som behandlande perspektiv. Ett viktigt sätt att öka tillgängligheten till god tandvård för alla och därmed bidra till förbättrad tandhälsa i befolkningen är att sänka de ekonomiska trösklarna till tandvården. Mot denna bakgrund tillsatte den tidigare, socialdemokratiskt ledda, regeringen en större tandvårdsutredning med bland annat uppdraget att utreda och föreslå alternativa modeller för ett nytt eller justerat statligt högkostnadsskydd som i sin utformning tar ett första steg för att bli mer likt hälso- och sjukvårdens system i syfte att stärka skyddet mot höga tandvårdskostnader, gynna en regelbunden och förebyggande tandvård och uppnå en mer jämlik tandhälsa och ett mer resurseffektivt tandvårdssystem. Utredningen lämnade sitt betänkande i mars 2020 [76] och har därefter remissbehandlats. Den nya regeringen har aviserat att man inte avser gå vidare med utredningens förslag utan istället under mandatperioden avser att ”tillsätta en utredning som ska lämna förslag om att stärka tandvårdens högkostnadsskydd för att mer efterlikna det som finns i övrig vård”. [77] Regeringen meddelar därmed att man åter avser utreda frågan om ett högkostnadsskydd för tandvård. Socialdemokraterna anser att regeringens aviserade nya utredning är onödig. Det är tydligt att syftet bakom utredningen är att begrava frågan. Regeringen bör, istället för att på nytt utreda frågan, ta arbetet med ett nytt högkostnadsskydd för tandvård vidare utifrån Tandvårdsutredningens förslag. 10.2 Regeringens nedskärning på tandvården för 2025 avvisas Samtidigt som regeringen i budgetpropositionen aviserar att någon gång i framtiden tillsätta en ny, helt onödig, utredning om ett högkostnadsskydd så väljer man samtidigt att, i absolut närtid, föreslå en historisk besparing inom tandvårdsområdet. Från och med 2025 avser regeringen sänka åldern för fri tandvård från dagens 23 år till 19 år och samtidigt avskaffa dagens ordning med dubbelt tandvårdsbidrag för personer mellan 24 och 29 år. Sammantaget innebär dessa två reformer en besparing på tandvårds ­ området om 550 miljoner kronor per år. Socialdemokraterna motsätter sig dessa nedskärningar. Som Tandvårdsutredningen konstaterade så är detta tänkbara förändringar för att, tillsammans med ytterligare tillskott, finansiera ett nytt högkostnadsskydd. Men att, som regeringens föreslår, göra en ensidig nedskärning på tandvårdsområdet kommer bara drabba dem med redan sämst tandhälsa. 10.3 Tillståndsplikt för tandvårdsverksamheter Inspektionen för vård och omsorg (Ivo) och Försäkringskassan fick i juli 2022 ett regeringsuppdrag att förstärka sitt samarbete kring kontroll, uppföljning och tillsyn av tandvårdens aktörer. Uppdraget redovisades i maj 2023 och innehåller en rad förslag på åtgärder som regeringen bör ta vidare. [78] Ivo ser tydliga behov av ytterligare verktyg för att komma till rätta med oseriösa verksamheter och därmed bristande patientsäkerhet. Man återkommer därmed också till den fråga om tillståndsplikt som Tandvårdsutredningen lyfte fram och som Utredningen om stärkt stöd till tandvård för våldsutsatta och ökad kontroll över tandvårdssektorn för närvarande arbetar med fram t.o.m. den 30 november 2023. [79] Socialdemokraterna ser positivt på frågan om att införa tillståndsplikt även för tandvårdsverksamheter. De senaste åren har tillståndsplikt och tillståndsprövning införts inom en rad andra verksamheter med gott resultat. Vi ser därmed fram emot att ta del av utredningens slutsatser och förslag och att regeringen också sedan ska ta dessa vidare. 10.4 10.4 Skyddad yrkestitel för tandsköterskor Precis som inom övriga delar av välfärden är personalbristen stora problem inom tandvården, inte minst bristen på tandsköterskor. Situationen liknar den som rått inom äldreomsorgen, med en sjunkande status där arbetsgivare ersatt utbildade tandsköterskor med outbildad personal. Det är dags att uppvärdera yrket tandsköterska. Mot den bakgrunden anser Socialdemokraterna att det bör införas en skyddad yrkestitel för tandsköterskor. Regeringen bör skyndsamt tillsätta en sådan utredning. 11 Apotek, läkemedel och vaccin 11.1 Tillgången till effektiva och beprövade läkemedel och vaccin i hela landet Tillgången till effektiva och beprövade vaccin och läkemedel är en bärande del av all modern hälso- och sjukvård. De förebygger, lindrar och botar. Tack vare nya läkemedel som exempelvis insulin, antibiotika och cytostatika är sjukdomar som tidigare var dödliga eller kunde orsaka livslånga funktionsnedsättningar idag möjliga att behandla eller bota. Inte minst pandemin visade på betydelsen av de svenska vaccinationsprogrammen och hur de lagt grunden för en tilltro till vaccin och till värdet av vaccinationer. Att vi i Sverige fortsatt har en robust och tillförlitlig tillgång på vaccin och läkemedel i hela landet är grundläggande för att patienter ska få en effektiv och god vård. 11.2 En översyn av den svenska apoteksmarknaden Just läkemedlens betydelse och vårt samhälles beroende av dem föranledde socialdemo ­ kratiska regeringar att på 1940- och 50-talen ta stegen för inrättandet av ett statligt apoteks ­ monopol. Det var en grundligt förberedd förändring. Först 1971 inrättades Apoteket AB som då gavs en lagstadgad ensamrätt att bedriva detaljhandel till konsument med receptbelagda och de flesta receptfria läkemedel. Den ordningen bestod sedan till 2009 då den dåvarande alliansregeringen hastigt, inom loppet av en mandatperiod, utredde och genomförde den avreglering som idag utgör grunden för den svenska apoteksmarknaden. Socialdemokraterna motsatte sig avregleringen av apoteksmarknaden 2009 eftersom det tidigare monopolet i stort fungerade bra med nöjda kunder och god tillgång till läke ­ medel i hela landet. Förlusten av samhällelig kontroll var enligt vår mening större än de förmodade vinsterna av konkurrensutsättningen. Den bedömningen gäller idag alltjämt. Avregleringen har lett till bristande apotekstillgänglighet i delar av landet samtidigt som svåröverskådliga ägarkonstruktioner väckt farhågor om sammanblandning av olika aktörers intressen. I ljuset av pandemin har systemet med ”just-in-time” ‑ beredskap ifrågasatts och svårigheterna med samordnad styrning blivit än tydligare. De senaste 2–3 åren har också robustheten vad gäller själva grundmodellen för apoteksmarknadens finansiering kommit att ifrågasättas. Denna bygger sedan avregler ­ ingen på att apotekens ansvar för läkemedel inom läkemedelsförmånerna subven ­ tioneras genom apotekens försäljning av andra varor och receptfria läkemedel. När denna försäljning nu pressas av omvärldsförutsättningar som inflation och svag krona så förväntas flera apotekskedjor se över sina butiksnät. [80] Utvecklingen illustrerar apoteksmarknadens sårbarhet och understryker riskerna med att låta samhällsviktig infrastruktur vila på marknadsmässiga strukturer. Apoteksmarknadens funktionssätt har också ifrågasatts ur ett beredskapsperspektiv. 2018 gav den dåvarande, socialdemokratiskt ledda, regeringen en särskild utredare i uppdrag att göra en översyn av hälso- och sjukvårdens beredskap inför och vid allvarliga händelser i fredstid och höjd beredskap. I översynen ingick också att se över tillgången till läkemedel. Utredningen gjorde utifrån sitt uppdrag bedömningen att särskilda beredskapsapotek med god geografisk spridning över hela landet borde inrättas. Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket (TLV), Läkemedelsverket och E ‑ hälsomyndigheten har getts uppdraget att vidareutveckla dessa förslag t.o.m. den 31 december 2023. Socialdemokraterna anser att det är viktigt att regeringen prioriterar att komma framåt kring frågorna om beredskapsapotek. Vi ser samtidigt att frågan är bredare och större än så. Tiden har sprungit ifatt 2009 års apoteksavreglering och det är dags för en genomgripande översyn av den svenska apoteksmarknaden. 11.3 Restnoteringar och utvidgade möjligheter till byte av förpackningsstorlek, styrka, dosering samt extra receptexpeditioner Parallellt med en större översyn av apoteksmarknaden behöver åtgärder vidtas här och nu för att säkerställa tillgången till läkemedel i hela landet. Att läkemedel tar slut och inte finns för apoteken att beställa är idag ett stort och växande problem. Här lyfter apoteken själva fram flera förslag för hur de i högre grad skulle kunna bidra. Det gäller till exempel utbyte av preparat där byten idag är otillåtna mellan olika förpacknings ­ storlekar, styrka och dosering, annan beredningsform eller i vissa fall, annan läkemedels ­ substans med liknande effekt. I flera andra länder är detta tillåtet och det bör göras en översyn med målet att möjliggöra detta även i Sverige. Det bör då också övervägas om apoteken kan ges rätt att flytta mediciner mellan apotek för ökad tillgänglighet. En sådan översyn bör också inkludera frågan om möjligheterna för farmaceuter att bevilja enskilda så kallade extra receptexpeditioner. Här har det utvecklats en onödigt restriktiv hållning där farmaceuter utifrån sin kompetens borde kunna medge extra receptexpeditioner utifrån tidigare utfärdade recept. Socialdemokraterna anser att regeringen snarast behöver genomföra en översyn av dessa frågor. 11.4 Farmaceut på distans Frågan om farmaceut på distans behöver också ses över utifrån ett glesbygdsperspektiv. Idag behöver en legitimerad farmaceut finnas på plats för att ett apotek ska få hålla öppet. Samtidigt råder nu stor brist på farmaceuter i många delar av landet, särskilt på mindre orter. Detta bidrar till att apotek läggs ner eller tidvis håller stängt. Här behöver regelverket ses över i syfte att i högre grad möjliggöra apoteksnärvaro i glesbygd. 11.5 Ett nationellt digitalt vaccinationskort Vad gäller vaccinationer finns också ett tydligt behov av en sammanhållen digital bild över ens egna tagna vaccinationer. Idag har enskilda tillgång till viss information om givna vaccinationer i digitalt format via 1177.se eller via vaccinatörers egna webb ­ tjänster. Det är dock bara en mycket begränsad del av all vaccinationsinformation som är tillgänglig och individens tillgång är beroende av var i Sverige man bor och var man vaccinerar sig. Mot den bakgrunden gav den socialdemokratiskt ledda regeringen den 15 augusti 2019 E ‑ hälsomyndigheten och Folkhälsomyndigheten i uppdrag att gemensamt genom ­ föra en förstudie om hur individen på ett digitalt och lättillgängligt sätt kan få en samlad och enhetlig bild över sina vaccinationer. [81] Myndigheterna har redovisat uppdraget och pekat ut ett antal vägar framåt. [82] De konstaterar att en sådan ny nationell lösning för hantering av vaccinationsinformation kräver vidare utredning och rättslig reglering. Utredningen om en översyn av de nationella vaccinationsprogrammen och det nationella vaccinationsregistret har också fått uppdraget att analysera om dagens vaccinations ­ register skulle kunna inkludera vaccinationer utanför de nationella vaccinations ­ programmen. [83] Socialdemokraterna vill se en digital, samlad och livslång källa över tagna vaccina ­ tioner. Det är angeläget att den nya regeringen tar det påbörjade arbetet vidare. 11.6 Äldrevaccinationsprogram En av de viktigaste insatserna på folkhälsoområdet har varit införandet av de nationella vaccinationsprogrammen. De räddar liv och minskar lidande. Sverige har i dag två nationella vaccinationsprogram: Det allmänna vaccinationsprogrammet för barn och sedan 2022 också ett särskilt vaccinationsprogram avseende pneumokockinfektion för personer i riskgrupp. Genom vaccinationsprogrammet avseende pneumokockinfektioner införde den socialdemokratiska regeringen en rätt till en kostnadsfri vaccination för alla äldre som fyller 75 år. En stor och viktig reform för att bespara många personer onödig sjukdom. För att vidareutveckla de framgångsrika svenska vaccinationsprogrammen besluta ­ des också om en översyn av vaccinationsprogrammen och det nationella vaccinations ­ registret. [84] Uppdraget ska redovisas senast den 19 januari 2024. På längre sikt är det en viktig utredning. Vi behöver vara varsamma om invånarnas förtroende för vacciner och vår därmed i internationell jämförelse höga vaccinationstäckningsgrad. Det är också bra att än bredare se över behoven kring kostnadsfria vaccinationsprogram för äldre. 11.7 Begränsningar av läkares förskrivningsrätt Enligt dagens regelverk har läkare förskrivningsrätt för mediciner livet ut. De får även skriva ut medicin till sin praktik eller för eget bruk och behöver inte vara i tjänst när medicinen skrivs ut. Inom ramen för regelverket är det i princip möjligt att förskriva obegränsat med läkemedel till sig själv och att få allt över högkostnadsskyddets gräns betalat av skattemedel. Regelverket vilar på en befogat stark tilltro till läkares yrkesetik. Samtidigt är riskerna för missbruk uppenbara. Exempel har lyfts fram där läkare skrivit ut narkotika ­ klassade läkemedel till sig själva eller till personer i missbruk. Vidare har vissa läkare använt systemet för att ge sig själva eller närstående en ”gräddfil” till receptbelagda läkemedel. Det är givetvis oacceptabelt. Socialdemokraterna anser mot denna bakgrund att en översyn bör göras av läkares förskrivningsrätt. Läkare bör inte kunna skriva ut narkotikaklassade läkemedel till sig själva. 12 Folkhälsa 12.1 Stärk det svenska folkhälsoarbetet Folkhälsan i Sverige har utvecklats positivt under de senaste decennierna och är fortsatt god. På flera sätt har förutsättningarna för en god folkhälsa också förbättrats över tid, t.ex. genom högre utbildningsnivåer, bättre boendestandard och ökade möjligheter att behandla många sjukdomar. Dödligheten före 65 års ålder har sjunkit och medellivs ­ längden ökat. Samhällets ökade uppmärksamhet på psykisk ohälsa, barn som far illa eller riskerar att fara illa samt på våld i nära relationer har ökat förutsättningarna för en god hälsa för fler personer i befolkningen. Samtidigt består skillnader i hälsa och förutsättningarna för en god hälsa, mellan olika socioekonomiska grupper och mellan män och kvinnor. Förhållanden under barn- och ungdomsåren har stor betydelse för både den psykiska och fysiska hälsan under hela livet. En ökning av psykosomatiska symtom som oro och nedstämdhet, sömnbesvär, trötthet och huvudvärk bland unga i skolåldern, stressrelaterade symtom bland fram ­ förallt flickor och ökat antal unga som vårdas för drogrelaterade problem, depression och ångest är några exempel på den oroande utvecklingen. En lägre socioekonomisk status ger sämre hälsa. Personer med vissa funktionsnedsättningar, arbetslösa, nyanlända och hbtqi-personer har också sämre hälsa. Vissa skillnader mellan grupper ökar till och med över tid. Det gäller bland annat återstående medellivslängd och dödlighet i ett fler ­ tal diagnoser, som ökar mellan grupper med för- respektive eftergymnasial utbildnings ­ nivå. Skillnaderna ökar också när det gäller andel elever som går ut nian med behörighet till gymnasiet, vilket riskerar att öka ojämlikheten i hälsa i framtiden. Det är av yttersta vikt att regeringen fortsätter arbetet för att främja en god folkhälsa. 12.2 Ta fasta på målen för folkhälsopolitiken Bland de första åtgärderna som den tidigare, socialdemokratiskt ledda, regeringen vidtog i regeringsställning var att tillsätta en kommission för jämlik hälsa – med uppgift att lämna förslag som kunde bidra till att hälsoklyftorna i samhället minskar. [85] Utredningen och arbetet mynnade ut i att riksdagen antog ett nytt övergripande mål för folkhälsopolitiken och en tydligare målstruktur för dess uppföljning. Därmed fick folkhälsopolitiken också ett tydligare fokus på jämlikhet där det övergripande målet nu är ”att skapa samhälleliga förutsättningar för en god och jämlik hälsa i hela befolkningen och sluta de påverkbara hälsoklyftorna inom en generation”. Ska detta jämlikhetsfokuserade mål uppnås krävs också en bred jämlikhetsskapande politik. Socialt förebyggande insatser är liksom den förebyggande hälso- och sjukvården helt avgörande. Fysisk rörelse, aktivitet och samarbete stärker de flesta människors hälsa och välmående. Därför ska idrotten, förenings- och friluftslivet stödjas, med särskilt mål att deltagandet ska breddas. Fler vuxna behöver också erbjudas hälsoundersökningar och få stöd i att utveckla mer hälsosamma levnadsvanor. Det övergripande målet för folkhälsopolitiken, att de påverkbara skillnaderna i människors hälsa ska vara borta inom en generation, ska ligga fast. 12.3 Fritidskortet I budgetpropositionen för 2023 aviserade den nya regeringen att de avsåg införa ett nytt så kallat fritidskort. I april 2023 gav regeringen sedan fem myndigheter i uppdrag att förbereda införandet. [86] Den 30 maj 2023 redovisade Statens kulturråd och MUCF en första del i sitt uppdrag genom att lämna förslag på kriterier för utförarorganisationer, aktiviteter och avgifter. De närmare detaljerna kring fritidskortets utformning är således under utveckling. Vi socialdemokrater följer utvecklingen noga för att säkerställa att reformen bidrar till att värna barns och ungas tillgång till idrotts- och föreningslivet. Reformen får inte bara bli en reform för medelklassens redan aktiva barn utan det nya systemet behöver utformas på ett sådant sätt att fritidsaktiviteter tillgängliggörs också för barn och unga från socio ­ ekonomiskt svagare hushåll. Det nya systemet får heller inte bli för administrativt betungande. Det är viktigt att pengarna kommer ut i verksamheterna och inte försvinner på vägen. Systemet behöver här utformas i nära dialog med Föreningssverige så att inte t.ex. aktiviteter som i dag är gratis försvåras eller ges sämre villkor. Det är ofta just de kostnadsfria aktiviteterna som idag når ungdomar med sämre ekonomi. Systemet får heller inte underlätta för fusk eller kriminalitet. Den första delrapport som Statens kultur ­ råd och MUCF lämnat som underlag för reformen lyfter här fram ett antal viktiga risker, inte minst kommersialiseringen av barn och ungas fritid, som regeringen behöver hantera i det fortsatta arbetet. [87] Allt detta är frågor som vi socialdemokrater noga kommer bevaka vid systemets utformning. Det är därför också angeläget att en kontrollstation införs ett år efter systemets införande, för att säkerställa att reformen kommer alla barn till del på ett likvärdigt sätt. 12.4 Den svenska ANDTS-politiken I Sverige liksom i många andra länder orsakar alkohol, narkotika, dopningsmedel, tobak och spel om pengar omfattande folkhälsoproblem som drabbar individen, familjen och samhället. Konsekvenserna av ANDTS-bruk, skadligt bruk och beroende innefattar fysisk och psykisk ohälsa, dödsfall och olika sociala problem. I Sverige avlider årligen drygt 15 000 personer i sviterna av ANDT-bruk. Av dessa beräknas årligen ca 2 000 dödsfall orsakas av alkohol, ca 12 000 av tobak och ca 800 av läkemedels- och narkotikaförgiftningar. Socialdemokraterna står bakom den utvidgning som har skett av ANDT-begreppet till att också omfatta spel (S). Spelberoende påverkar hjärnans belöningssystem på ett liknande sätt som vid beroende av alkohol och droger och påverkar den spelandes hälsa och ekonomin och dess närstående. Ett beroende av spel och beroende av alkohol kan också förstärka varandra. Ett nationellt mål för att minska dödligheten kopplat till missbruk ska införas och vi menar att stort fokus bör läggas på att missbruks- och beroendevården samordnas så att den enskilde får den vård den behöver. 12.5 Värna en restriktiv alkoholpolitik och Systembolagets försäljningsmonopol Skyddet för folkhälsan är och ska även fortsatt vara grunden för alkoholpolitiken. Den medicinska forskningen har klarlagt tydliga samband mellan alkohol och många allvarliga sjukdomar, som cancer, hjärt- och kärlsjukdomar och depressioner. Det innebär stort lidande för dem som drabbas och stora kostnader för samhället. [88] Även närstående drabbas negativt av andras alkoholkonsumtion. Barn är särskilt utsatta. Alkoholkonsumtion ökar även förekomsten av våld i nära relationer, och kvinnor med missbruksproblematik är särskilt utsatta för våld. Det är mot denna bakgrund, att minska de medicinska och sociala skadeverkning ­ arna av alkohol, viktigt att bibehålla den svenska, restriktiva, alkohollagstiftningen. Viktiga verktyg i den svenska alkoholpolitiken är att på olika sätt begränsa tillgången till alkohol, bland annat genom införselregler, åldersgränser, försäljningsmonopol och en aktiv prispolitik. Systembolagets detaljhandelsmonopol och dess folkhälsouppdrag är utgångspunkt för den svenska alkoholpolitiken. Den utredning som nu ligger på regeringens bord angående så kallad gårdsförsäljning av alkoholhaltiga drycker är enligt bedömningar inte förenligt med det svenska EU-undantaget för detaljhandelsmonopolet. Social ­ demokraterna menar därför att alla förslag till förändringar bör föregås av överlägg ­ ningar med EU-kommissionen i ärendet och av en begäran om ett förhandsbesked. Socialdemokraterna menar att regeringen inte kan gå fram med ett förslag som i efterhand riskerar att påverka vårt lands möjligheter att självständigt styra utvecklingen på området. De senaste åren har också marknadsföringen av alkohol via internet ökat kraftigt, i vissa fall i kombination med möjligheten till försäljning och hemleverans. Affärs ­ modellen har ifrågasatts rättsligt och prövad slutligt avgjord i och med ett Högsta domstolens avgörande i juli 2023. [89] Domstolen slår bland annat fast att distanshandel för att vara otillåten ska bedrivas av en säljare som är etablerad i Sverige. Dagens regel ­ verk medger dock marknadsföring för detaljhandel riktad mot svenska konsumenter av företag etablerade i andra EU-länder. Socialdemokraterna anser att det finns skäl att se över regelverket för marknads ­ föring och distanshandel av alkoholhaltiga drycker. I takt med att handeln via internet ökar för alla varor i samhället innebär dagens ordning en reellt hot mot Systembolagets monopol. 12.6 Tobak Tobaksrökning är en av de största riskfaktorerna för sjukdom och förtida död i Sverige. Sett över tid har det skett en positiv utveckling där andelen som röker dagligen i Sverige minskar. Men rökning är betydligt vanligare i grupper med lägre utbildningsnivå och låg medelinkomst än bland högutbildade och välavlönade. Andelen som röker dagligen är mer än dubbel så stor i gruppen med lägst inkomst jämfört med gruppen som har högst. Minskningen av rökningen bland ungdomar har avstannat och ökar rentav. Fler flickor än pojkar röker. När det gäller snusning har en uppgång har märkts bland både flickor och pojkar i årskurs 9 de senaste åren. Snusning är vanligare bland pojkar och män än bland kvinnor. Den tidigare socialdemokratiskt ledda regeringen formulerade målet om ett rökfritt Sverige till 2025. I det arbetet är det förebyggande arbete som utförs av kommuner, regioner och länsstyrelser av yttersta vikt, liksom det arbete som utförs av ideella organisationer. Det arbete måste fortsätta, med särskilt fokus på barn och ungdomar. 12.7 E-cigaretter och vitt snus De senaste åren har det skett en explosionsartad utveckling av tobaksfria nikotin ­ produkter i form av bland annat e ‑ cigaretter (vapes eller vejps) och så kallat vitt snus. Dessa produkter framställs ofta som hälsosammare alternativ till tobak och som en hjälp för att minska skadorna av tobaksanvändning. Men produkterna innehåller i regel stora mängder nikotin som har utvunnits ur just tobak. E ‑ cigaretter och nikotinsnus innehåller nikotin som är ett akuttoxiskt ämne och starkt beroendeframkallande. Nikotin kan på kort sikt försämra blodkärlens funktioner och höga puls och blodtryck, effekter som i förlängningen kan bidra till en ökad risk för hjärt- och kärlsjukdomar. E ‑ cigaretter marknadsförs ofta som mindre skadliga än vanliga cigaretter, men nikotinet i sig är mycket skadligt. Den dagliga snusanvändningen har enligt Folkhälsomyndigheten ökat bland unga de senaste åren, tydligast ökning ses bland kvinnor. I den yngsta åldersgruppen (16–29 år) har andelen kvinnor som uppgav daglig snusanvändning ökat från tre procent år 2018 till 12 procent år 2022. De flesta av de nya snusarna är inte rökare som börjat snusa för att leva hälsosammare. Socialdemokraterna menar att politiken bör verka för att fler helt ska avstå från tobaksanvändning och för att minska användningen också av tobaksfria nikotinprodukter. 12.8 Lustgas Lustgas har de senaste åren blivit allt vanligare som berusningsmedel, särskilt bland unga. Eftersom lustgas är lagligt och bland annat används inom sjukvården tycks många ungdomar tro att det är ofarligt. Men användning av lustgas kan ge syrebrist, kognitiva nedsättningar och ångest. Det är känt att upprepad användning av lustgas kan ge nerv ­ skador, blodproppar, stroke och psykoser. Dödsfall är mycket ovanligt men förekommer. Den socialdemokratiska regeringen tillsatte i juli 2022 en utredning om lustgas och vissa frågor inom alkohol- och tobaksområdet med uppdraget att föreslå reglering av icke-medicinsk användning av lustgas, till exempel åldersgränser, försäljning, tillsyn, marknadsföring och införsel. [90] Regeringen har förlängt uppdraget till våren 2024. Socialdemokraterna beklagar denna försening då utredningens övriga uppdrag brådskar. Men Socialdemokraterna välkomnar att den nuvarande regeringen har gett Läkemedels ­ verket, Folkhälsomyndigheten och länsstyrelserna i uppdrag att sprida information om riskerna med att använda lustgas i berusningssyfte. 12.9 Narkotika Personer som brukar narkotika har ökad risk för att utveckla psykisk ohälsa eller psykisk sjukdom och Sverige har en hög narkotikarelaterad dödlighet, både av över ­ doser och suicid. Den svenska narkotikapolitiken bygger på tre delar: förebyggande insatser, utvecklad vård- och behandling som bygger på vetenskap och beprövad erfarenhet och ett tydligt straff- och kontrollsystem. Det långsiktiga målet för den svenska narkotikapolitiken är ett samhälle fritt från narkotika. Samtidigt bedömer Polismyndigheten att den illegala narkotikamarknaden fortsätter öka och finns i hela landet, liksom också en omfattande produktion av dopnings ­ preparat. Cannabis står för hälften av gjorda beslag men det sker en ökning av antalet beslag av amfetamin, heroin och kokain. Med Tysklands beslut om att tillåta cannabis, odling för eget bruk och strukturer för odling och distribution i särskilda klubbar kortas avståndet till närmaste land som tillåter cannabis väsentligt. Kritikerna varnar för att den tyska lagstiftningen öppnar upp för en omfattande drogturism. Det finns mot bakgrund av detta behov av ytterligare insatser och åtgärder för att såväl minska det totala bruket liksom att minska brukets skadeverkningar. En viktig del är arbetet med skadereducerande åtgärder, exempelvis införandet av sprututbytesprogram, utbyggnad av naloxonprogram liksom ökad behandling med läkemedelsassisterad behandling vid opioidberoende, LARO. Utvecklingen av detta har främjats under de föregående mandatperioderna. Den 24 mars 2022 tillsattes också en omfattande utredning av den svenska narkotika ­ politiken. [91] Utredningen ska föreslå hur en fortsatt restriktiv narkotikapolitik kan kombineras med ett effektivt narkotikaförebyggande arbete, en god missbruks- och beroendevård som innehåller insatser för skademinimering samt insatser för att ingen ska dö till följd av läkemedels- och narkotikaförgiftningar. Uppdraget ska redovisas under hösten 2023. Socialdemokraterna ser att denna inriktning, med en fortsatt restriktiv narkotika ­ politik som samtidigt ökar tillgången till skadereducerande insatser bör vara vägledande även framåt. Tidiga, effektiva och tillgängliga insatser behövs också för att förebygga användning av narkotika med särskilt fokus på unga. Arbetet behöver bedrivas tvär ­ sektoriellt och samordnas med liknande insatser inom andra områden. En viktig del i det arbetet är också förslagen från den ovan beskrivna Samsjuklighetsutredningen. Utredningen tillsattes av den socialdemokratiskt ledda regeringen för att fullfölja omläggningen av synen på missbruk som en beroendesjukdom. Socialdemokraterna uppmanar den nuvarande regeringen att fullfölja detta arbete och kommer bevaka att så sker. 13 Funktionshinderspolitik 13.1 Funktionshinderstrategin ska genomföras fullt ut Målet för den svenska funktionshinderspolitiken är att med FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning som utgångspunkt, uppnå jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet för personer med funktionsnedsättning i ett samhälle med mångfald som grund. År 2017 togs ett första steg mot en mer effektiv, systematisk och långsiktigt hållbar funktionshinderspolitik genom det nya Nationella målet för funktionshinderspolitiken. I september 2021 följdes detta genom Strategin för systematisk uppföljning vars syfte just är att följa upp politiken utifrån det nationella målet. [92] Strategin innebär att upp ­ följningen av funktionshinderspolitiken ska genomföras av ett antal angivna myndig ­ heter med stöd av Myndigheten för delaktighet (MFD). Uppföljningen ska ske utifrån principen om universell utformning, befintliga brister i tillgänglighet, individuella stöd och lösningar för individens självständighet samt att förebygga och motverka diskriminering. Funktionshindersstrategin innebär att det nu, för första gången, lagts en grund för en verkningsfull och systematisk uppföljningsstruktur vad gäller funktionshinders ­ politikens mål. Socialdemokraterna uppmanar regeringen att nu ta arbetet med att utveckla det systematiska arbetet kring funktionshinderspolitiken vidare. 13.2 Lagen om stöd och service (LSS) Lagen om stöd och service (LSS) var när den presenterades 1994 en frihetsreform. För många personer med en funktionsnedsättning är det lagen, dess tio insatser samt social ­ försäkringsbalkens bestämmelser om assistansersättning som ger möjligheten till ett liv som andra. Det är dock en juridiskt komplicerad lagstiftning som de senaste åren gett upphov till stora problem för väldigt många personer med omfattande behov. I grunden handlade det om att Högsta förvaltningsdomstolen i ett antal domar förändrade praxis för myndigheternas tillämpning av lagen. Under de föregående mandatperioderna genomförde den socialdemokratiskt ledda regeringen ett stort arbete för att återställa rätten till assistans. För det första stoppades de så kallade tvåårsomprövningarna för att inte domstolarnas förändrade rättspraxis skulle innebära att personer som var beroende av sina insatser förlorade dessa. Därefter tillsattes först den så kallade LSS-utredningen [93] och därefter Utredningen stärkt assistans. [94] I juli 2019 respektive mars och maj 2022 beslutades sedan tre propositioner med stöd av utredningarnas underlag. [95] Lagändringarna innebar bland annat att andning infördes som ett grundläggande behov, att det så kallade föräldraansvaret smalnades av samt att det infördes en ny lag om egenvård. Sammantaget innebar lagändringarna viktiga steg för att återställa rätten till assistans. De dåvarande oppositionspartierna framförde under detta omfattande lagstiftnings ­ arbete återkommande hård kritik mot den socialdemokratiska regeringen, både vad gäller dess intentioner och faktiska arbete. I två valrörelser utlovade man sedan mycket stora reformer. Nu behöver regeringen visa vad det engagemanget var värt. Det finns i dag en stor oro för att tidigare beslutade reformer inte ska få det förväntade resultatet. Bland annat menar flera organisationer att Försäkringskassans nya tolkning av det så kallade föräldraansvaret har inneburit att det – tvärtemot avsikten – har blivit svårare för barn med funktionsnedsättningar att få personlig assistans. 13.3 Ett statligt huvudmannaskap för den personliga assistansen Den 23 september 2021 tillsatte också den föregående, socialdemokratiskt ledda, regeringen den så kallade Huvudmannaskapsutredningen, med uppdrag att analysera och lämna förslag på hur den personliga assistansen skulle kunna organiseras i ett statligt huvudmannaskap. I mars 2023 lämnade utredningen sina förslag, vilka har remitterats. [96] Det stora och viktigaste förslaget från utredningen innebär att staten genom Försäkringskassan föreslås ansvara för beslut och finansiering av all personlig assistans. Kommunernas roll begränsas därmed till att finnas tillgängliga som utförare. Det statliga huvudmannaskapet föreslås träda i kraft den 1 januari 2026 och att de kommunala besluten om personlig assistans från detta datum förs över till Försäkrings ­ kassan. Socialdemokraterna anser att utredningen har gjort ett gediget och bra arbete. De har övervägt olika alternativ men kommit fram till att ett statligt huvudmannaskap är att föredra framför både nuvarande ordning och ett kommunalt huvudmannaskap. Framför ­ allt handlar det då om att ett statligt huvudmannaskap skapar förutsättningar för ökad likvärdighet och rättssäkerhet över landet, att det stärker arbetet mot felaktiga utbetal ­ ningar och välfärdskriminalitet samt att staten har bättre förutsättningar att klara av situationer där behovet av eller kostnaderna för personlig assistans ökar mycket eller oväntat. Socialdemokraterna anser att framförallt det första skälet väger mycket tungt. Som ett led i socialdemokraternas arbete med att återställa rätten till assistans anser vi därför att regeringen bör genomföra huvudmannaskapsutredningens förslag. 13.4 Översyn av modellen för uppräkning av assistansersättning I samband med ett förstatligande av den personliga assistansen är det angeläget att samtidigt göra en översyn av dagens modell för uppräkningen av assistansersättningen. Regeringen har i budgetpropositionen föreslagit en höjning av schablonbeloppet för assistansersättningen till 332,60 kronor vilket innebär en höjning med 8 kronor och 10 öre, motsvarande 2,5 procent. [97] Det är i sig välkommet men kommer till följd av modellens konstruktion ändå vara otillräckligt för stora grupper av assistansanordnare. Socialdemokraterna anser att en utredning bör tillsättas med målet att ta fram en långsiktigt hållbar modell för assistansersättningens utveckling som bättre tar hänsyn till olika utförares faktiska kostnader. 13.5 Ett nationellt ställföreträdarregister för gode män och förvaltare Idag förs på nationell nivå inget register över god man- eller ställföreträdarskap. Ett sådant skulle emellertid ha stora fördelar då det skulle underlätta för gode män och ställföreträdare att visa sin behörighet liksom också öka möjligheten för banker, myndigheter och andra aktörer att kontrollera detsamma. Ett register skulle dessutom underlätta för överförmyndare att kontrollera att en ställföreträdare inte tar sig an fler uppdrag än han eller hon kan hantera. I juli 2019 gav den dåvarande, socialdemokratiskt ledda, regeringen en särskild utredare i uppdrag att se över reglerna om gode män och förvaltare. I maj 2021 presenterades utredningens förslag som har remitterats. [98] Utredningen föreslår bland annat just att ett nationellt ställföreträdarregister ska inrättas. Socialdemokraterna anser att ett ställföreträdarregister för gode män och förvaltare bör inrättas. Det är angeläget att den nya regeringen tar förslagen från utredningen om gode män och förvaltare vidare. 13.6 Habiliteringsersättning Personer i yrkesverksam ålder som har en funktionsnedsättning, men som inte har ett arbete beviljas daglig verksamhet som en insats för att ge möjligheter till ökad delaktighet i samhället, en meningsfull sysselsättning och personlig utveckling. Den dagliga verksamheten ska anpassas till mottagarens individuella behov och ge goda levnadsvillkor. För att främja deltagandet i daglig verksamhet rekommenderas kommunerna att betala ut viss ersättning, så kallad habiliteringsersättning. För detta ändamål finns ett särskilt tillfälligt statsbidrag som fördelas av Socialstyrelsen. Socialdemokraterna menar att det är viktigt att kommunerna fortsatt uppmuntras till att betala ut dagpenning och att de få kommuner som ännu inte gör detta ska börja. 13.7 Tolktjänst Tolktjänst är en samhällsservice för barndomsdöva, vuxendöva, hörselskadade och personer med dövblindhet. Tolktjänst ökar möjligheterna till delaktighet och inflytande i samhället genom att bidra till ömsesidig kommunikation, information och erfarenhets ­ utbyte mellan döva, hörselskadade och hörande människor. Tillgången till en väl fungerande tolktjänst är en fråga om mänskliga rättigheter men också en språkpolitisk och funktionshinderspolitisk fråga. Dagens tolktjänst har idag brister, särskilt vad gäller nationell likvärdighet. Tolk ­ tjänsten fungerar olika i olika delar av landet och är organiserad på olika sätt. Den som behöver använda tjänsten måste många gånger själv ta ett stort ansvar och det är inte alltid hen kan få det hen behöver. I mars 2022 överlämnade 2020 års tolktjänstutredning sitt slutbetänkande. [99] Den nya regeringen har i budgetpropositionen för 2024 aviserat att man utifrån denna utredning avser vidta åtgärder för att förbättra tolktjänsten och för detta ändamål avsätter 41 miljoner kronor. [100] Socialdemokraterna välkomnar detta besked och kommer noga att följa vilka vidare åtgärder den nya regeringen avser vidta. 13.8 Bilstöd Bilstödet är en del av regeringens funktionshinderspolitik och en betydelsefull förmån för att främja delaktigheten i samhället för personer med funktionsnedsättning. Bilstödet har bland annat till syfte att underlätta för dem som behöver ett motorfordon för att kunna ta sig till och från arbetet. Genom bilstödet kan medel beviljas för anskaffning och anpassning av fordon. År 2017 trädde nya bestämmelser för bilstöd i kraft. De nya bestämmelserna syftade till att åstadkomma en mer ändamålsenlig och effektiv styrning av bilstödet, ökad trafiksäkerhet samt stärka konkurrensen mellan företag som utför anpassningsåtgärder. Konsekvenserna av lagändringen har dock inte blivit de önskade utan lett till att antalet ansökningar om bilstöd som andelen ansökningar som leder till en utbetalning minskat. I juli 2022 gavs mot denna bakgrund en särskild utredare i uppdrag att se över regel ­ verket för bilstödet, däribland ansvarsfördelningen mellan berörda myndigheter. Syftet med utredningen är att göra regelverket för bilstöd mer lättöverskådligt och förenkla processen för de som är i behov av stödet. Utredningen har också som syfte att förbättra förutsättningarna för ansvariga myndigheter att handlägga bilstödet på ett effektivt sätt. Uppdraget ska redovisas under hösten 2023. Socialdemokraterna anser att det finns behov av att reformera bilstödet för att göra det mer lättöverskådligt och förenkla processen för de som är i behov av stödet. Det är viktigt att regeringen tar detta uppdrag vidare. 13.9 En ny hjälpmedelsutredning Hjälpmedel är produkter som används på individnivå för att kompensera för en funktions ­ nedsättning. Den tekniska utvecklingen medför nya möjligheter till ökad inkludering, delaktighet och självständighet för personer med funktionsnedsättning. Allt fler har tillgång till internetuppkoppling, universellt utformade produkter och digital teknik. Hjälpmedelsområdet förändras därför över tid, inte minst på så sätt att konsument ­ produkter i allt större utsträckning kan användas för att kompensera för en funktions ­ nedsättning. Området är komplext också därför att det är många huvudmän som tillhandahåller hjälpmedel, beroende på användningsområde. Vissa användare köper också hjälpmedel på egen hand, som vanliga konsumenter. Det har under en längre tid funnits brister i nationell likvärdighet då olika kommuner och regioner definierar hjälp ­ medel olika och också tillämpar olika regler och prislistor. Hjälpmedelsutredningen lämnade 2017 förslag för en ökad nationell likvärdighet på hjälpmedelsområdet. [101] Förslagen har remitterats men har av olika tekniska och juridiska skäl inte lett till lagstiftning. Samtidigt har bristerna i nationell likvärdighet blivit allt tydligare. Det är nu nödvändigt att göra ett omtag för att öka den nationella likvärdigheten på hjälpmedelsområdet. Socialdemokraterna anser att en ny hjälpmedelsutredning bör tillsättas i syfte att ta fram förslag för en ökad nationell likvärdighet vad gäller tillgången till hjälpmedel för personer med funktionsnedsättning. En sådan utredning bör bland annat se över möjligheten till införandet av ett högkostnadsskydd. 14 Barnrätt 14.1 Barnkonventionen Barnkonventionen antogs av FN:s generalförsamling i november 1989. Sverige hade, under dåvarande statsminister Ingvar Carlsson, en framträdande roll vid arbetet med att ta fram konventionen och Sverige var ett av de första länderna att ratificera den. Konventionen trädde i kraft i september 1990. Artikel 4 i konventionen förpliktar stater att vidta alla lämpliga lagstiftningsåtgärder samt administrativa och andra åtgärder som behövs för att genomföra de rättigheter som erkänns i konventionen. Under den föregående mandatperioden initierade den socialdemokratiskt ledda regeringen ett stort lagstiftningsarbete för att också göra barnkonventionen till svensk lag. Trots stort motstånd från framförallt Moderaterna inkorporerades barnkonventionen i svensk rätt och gäller nu som svensk lag sedan i januari 2020. Inkorporeringen innebär ett förtydligande för rättstillämpningen av att de rättigheter som följer av barnkonven ­ tionen ska beaktas vid avvägningar och bedömningar som görs i mål och ärenden som rör barn. Inkorporeringen innebär vidare att barnets roll som rättssubjekt med egna specifika rättigheter tydliggörs och kan därmed förväntas medverka till att barnet i högre grad hamnar i fokus i de situationer som gäller barnet. 14.2 Barnombud Trots att det är mer än 30 år sedan Sverige tillträdde barnkonventionen, och konven ­ tionen numera gäller som lag i Sverige, får inte alltid barn sina rättigheter tillgodosedda. Den dåvarande socialdemokratiska regeringen gav i april 2022 en särskild utredare i uppdrag att både ta ställning till om Sverige bör ratificera barnkonventionens tredje tilläggsprotokoll samt se över barns möjligheter att klaga och utkräva sina rättigheter enligt konventionen. Utredningen överlämnade sina förslag i augusti 2023. [102] Utredningen föreslår att Sverige bör ratificera det tredje tilläggsprotokollet och lämnar därutöver också ett antal förslag om åtgärder som syftar till att säkerställa barns möjlig ­ heter att klaga och utkräva sina rättigheter. Utredningen gör bedömningen att det finns ett behov av en aktör som ger stöd till barn med omfattande behov av stöd som av olika anledningar saknar tillräckligt sådant stöd från vårdnadshavare eller andra vuxna i sin närhet. Socialdemokraterna kommer efter remissomgången ta ställning till frågan om ratificeringen av barnkonventionens tredje tilläggsprotokoll. Vi ställer oss dock redan nu bakom förslagen om att oberoende barnombud bör införas. Det finns barn som står utan stöd från sina vårdnadshavare eller andra vuxna i sin närhet. Som ensamma får kämpa för att få den hjälp de behöver och där samhället idag inte nog samlat ger det stöd som dessa behöver, trots att dessa barn ofta har ett stort antal kontakter med olika myndigheter. Här behövs en aktör som hjälper barn med omfattande behov av stöd och hjälp. Oberoende barnombud kan utgöra en extra garant för att barn i utsatta situationer har någon att vända sig till när det allmänna brister . 14.3 Adoptionskommissionen Den 28 oktober 2021 tillsatte den dåvarande, socialdemokratiskt ledda, regeringen en särskild utredning med uppdrag att kartlägga och analysera hur regelverk, organisering och processer inom Sveriges internationella adoptionsverksamhet har fungerat tillbaka i tiden fram till i dag . [103] Syftet med uppdraget är att klargöra förekomsten av eventuella oegentligheter inom Sveriges internationella adoptionsverksamhet och hur regeringen, berörda statliga myndigheter, kommuner, auktoriserade sammanslutningar, ideella organisationer och andra privata aktörer agerat och förhållit sig till eventuella oegentlig ­ heter utifrån respektive aktörs ansvar och roll. Utredningens lärdomar ska ge vägledning för utvecklingen av Sveriges internationella adoptionsverksamhet genom att föreslå hur nuvarande regelverk, organisering och processer kan förändras och förstärkas i syfte att ytterligare stärka barnrättsperspektivet och rättssäkerheten. Den så kallade adoptionskommissionen har nu inlett sitt arbete och ska omfatta perioden från mitten av 1900-talet till nutid. Utredaren ska fokusera på dels de ursprungs ­ länder varifrån flest internationella adoptioner till Sverige skett, dels de ursprungsländer där det finns vetskap eller misstankar om att det förekommit oegentligheter i adoptions ­ processen. Utredaren ska bland annat granska internationella adoptioner till Sverige från Chile och Kina. Utredningstiden har förlängts och uppdraget ska slutredovisas senast den 31 maj 2024. Adoptionskommissionens arbete är viktigt, svårt och omfattande och det är angeläget att utredningen får såväl den tid som de resurser och befogenheter de behöver för att göra ett gott arbete. Fredrik Lundh Sammeli (S) Mikael Dahlqvist (S) Yasmine Bladelius (S) Anna Vikström (S) Karin Sundin (S) Dzenan Cisija (S) Marcus Wennerström (S) [1] Motion 2022/23:2061 av Fredrik Lundh Sammeli m.fl. [2] Prop. 2017/18:1 UO9 s.58–59 samt prop. 2022/23:1 UO9 s. 60. [3] Motion 2022/23:2061 av Fredrik Lundh Sammeli m.fl. (S). [4] Se Inspektionen för vård och omsorgs budgetunderlag 2023–2025 respektive 2024–2026 (Ivo mars 2022 och mars 2023). [5] Delredovisning av den nationella sjukhustillsynen, januari 2023, (Ivo 2023–02). [6] Riktvärden för beläggningsgrad och vårdplatser – Delredovisning av uppdraget att stödja och stärka regionernas produktions- och kapacitetsplanering (2023-5-8573). [7] Uppdrag att ta fram förslag till en nationell plan för att minska bristen på vårdplatser inom hälso- och sjukvården S2023/00679. [8] God och nära vård – En gemensam färdplan och målbild (SOU 2017:53), God och nära vård – En primärvårdsreform (SOU 2018:39), God och nära vård – Vård i Samverkan (SOU 2019:29), God och nära vård – En reform för ett hållbart hälso- och sjukvårdssystem (SOU 2020:19) samt God och nära vård – Rätt stöd till psykisk hälsa (SOU 2021:6). [9] T.ex. prop. 2017/18:83 Styrande principer inom hälso- och sjukvården och en förstärkt vårdgaranti, prop. 2019/20:164 Inriktningen för en nära och tillgänglig vård – en Primärvårdsreform, prop. 2021/22:72 Ökad kontinuitet och effektivitet i vården – en primärvårdsreform och prop. 2021/22:260 Ökad kontroll i hälso- och sjukvården (9 juni 2022). [10] Myndigheten för vård- och omsorgsanalys, Ordnat för omställning? Utvärdering av omställningen till en god och nära vård? (Rapport 2023:2). [11] Socialstyrelsen och Nationella vårdkompetensrådet – Uppdrag om kompetensförsörjning inom primärvården S2021/06575. [12] Kontinuitet och fast läkarkontakt ­ Kartläggning av måluppfyllelsen i överenskommelserna om en god och nära vård: 2022 (Vård- och omsorgsanalys PM 2022:5). [13] Socialstyrelsen och Nationella vårdkompetensrådet – Uppdrag om kompetensförsörjning inom primärvården S2021/06575. [14] Nationellt riktvärde för fast läkarkontakt i primärvården (Socialstyrelsen 2022-4-7896). [15] Nästa steg – Ökad kvalitet och jämlikhet i vård och omsorg för äldre personer (SOU 2022:41). [16] God och nära vård – En reform för ett hållbart hälso- och sjukvårdssystem (SOU 2020:19). [17] Från delar till helhet – En reform för samordnade, behovsanpassade och personcentrerade insatser till personer med samsjuklighet (SOU 2021:93) respektive Från delar till helhet – Tvångsvården som en del av en sammanhållen och personcentrerad vårdkedja (SOU 2023:5). [18] Vägen till ökad tillgänglighet – långsiktig, strategisk och i samverkan (SOU 2021:59) respektive Vägen till ökad tillgänglighet – delaktighet, tidiga insatser och inom lagens ram (SOU 2022:22). [19] Se t.ex. Uppdrag att genomföra en förstudie om hur ett nationellt vårdsöksystem kan utvecklas, organiseras och förvaltas (S2022/01372) och Uppdrag att stödja och stärka regionernas produktions- och kapacitetsplanering samt lämna förslag på målvärden för antalet vårdplatser (S2022/01373). [20] Uppdrag att ta fram förslag till en nationell plan för nationell Vårdförmedling 2023-06-22 (S2023/02117). [21] Effektiv och behovsbaserad digital vård (DS 2023:27). [22] Digifysiskt vårdval – Tillgänglig primärvård baserad på behov och kontinuitet (SOU 2019:42). [23] 1177 Vårdguidens utveckling mot nära vård – Rapport för programmet Första linjens digitala vård 2019–2021, Inera, mars 2022 [24] SKR Graviditetsenkät 2021. [25] Nationella vårdkompetensrådet – Kompetensförsörjning av barnmorskor i förlossningsvården (Nationella vårdkompetensrådet, 2023). [26] Uppdrag att ta fram förslag till en nationell plan för förlossningsvården (S2023/00406). [27] Prop. 2022/23:1 Utgiftsområde 9 s. 49. [28] SCB, Finansiärer och utförare inom vården, skolan och omsorgen. [29] Prop. 2021/22:260 Ökad kontroll i hälso- och sjukvården respektive DS 2022;15 Regler om privata sjukvårdsförsäkringar inom den offentligt finansierade hälso- och sjukvården. [30] Prop. 2004/05:145 Driftsformer för offentligt finansierade sjukhus. [31] Översyn av begränsningar för att få tillstånd att bedriva öppenvårdsapotek (Läkemedelsverket 2019-09-26). [32] Begränsningar i möjligheterna för vissa aktörer att få tillstånd att bedriva öppenvårdsapotek (SOU 2022:27). [33] Kompletterande uppdrag om att införa offentlighetsprincipen i skattefinansierad hälso- och sjukvård och socialtjänst (S2022/02610). [34] 7 kap. 3 § 4 st Hälso- och sjukvårdslagen. [35] Idéburen välfärd (SOU 2019:56) respektive prop. 2021/22:135 Idéburen välfärd. [36] Prop. 2021/22:177 Sammanhållen vård- och omsorgsdokumentation. [37] Informationsöverföring inom vård och omsorg (SOU 2021:4) respektive Ombuds tillgång till vård- och omsorgsuppgifter och förenklad behörighetskontroll inom vården (SOU 2021:39). [38] Utredningen om e-recept och patientöversikter inom EES (S2020:10), Utredningen om sekundäranvändning av hälsodata (S2022:04) respektive Utredningen om hälsodata som nationellt intresse – en lagstiftning för interoperabilitet (S2022:10). [39] Uppdrag att ta fram förslag till färdplan för genomförandet av en nationell digital infrastruktur för hälso- och sjukvården (S2023/02108). [40] Elektronisk tillgång till barns uppgifter inom hälso- och sjukvården och tandvården (DS 2023:26). [41] Nationella riktlinjer för vård vid endometrios – Stöd för styrning och ledning (Socialstyrelsen 2018-12-27). [42] Underlag till nationell strategi för psykisk hälsa och suicidprevention – Slutredovisning av regeringsuppdrag 2023 (Folkhälsomyndigheten och Socialstyrelsen, art 23217). [43] Folkhälsomyndighetens återrapportering av regeringsuppdrag – Uppdrag att analysera behovet av en nationell stödlinje som riktar sig till personer med psykisk ohälsa och suicidalitet samt anhöriga och närstående (03412-2020). [44] Prop. 2020/21:57 Lag om estetiska kirurgiska ingrepp och estetiska injektionsbehandlingar. [45] Tillsyn av verksamheter som utför estetiska ingrepp och behandlingar (Ivo maj 2023). [46] Hälso- och sjukvård i det civila försvaret – underlag till försvarspolitisk inriktning (SOU 2020:23), En stärkt försörjningsberedskap för hälso- och sjukvården (SOU 2021:19) samt Hälso- och sjukvårdens beredskap – struktur för ökad förmåga (SOU 2022:6). [47] Prop. 2020/21:30 Totalförsvaret 2021–2025. [48] Prop. 2022/23:45 Vissa frågor om hälso- och sjukvårdens försörjningsberedskap. [49] Några frågor om grundläggande fri- och rättigheter (dir. 2023:83). [50] Förändringar i abortlagstiftningen (dir. 2023:89). [51] Arbetsmiljöstatistik Rapport 2022:2 – Arbetsmiljön 2021. [52] Ny företagshälsovård – ny kunskapsförsörjning (SOU 2007:91). [53] Nästa steg – Ökad kvalitet och jämlikhet i vård och omsorg för äldre personer (SOU 2022:41). [54] Prop. 2020/21:175 Stärkt kompetens i vård och omsorg – reglering av undersköterskeyrket. [55] Prop. 2021/22:116 En fast omsorgskontakt i hemtjänsten. [56] Språkförmåga i äldreomsorgen – Underlag för bedömning och utveckling (Socialstyrelsen feb 2023). [57] Språkkrav för personal i äldreomsorgen (dir. 2023:44). [58] Arbetskläder inom omsorgen – En kartläggning av hur arbetskläder tillhandahålls, hanteras och finansieras (Socialstyrelsen 2021-1-7168). [59] Prop. 2022/23:131 Välfärdsteknik inom äldreomsorgen. [60] Hållbar socialtjänst – En ny socialtjänstlag (SOU 2020:47). [61] Prop. 2023/24:1 Utgiftsområde 9 s. 173. [62] Uppdrag om sociala insatser i utsatta områden (A2020/02651). [63] Redovisning av 2022 års uppdrag om sociala insatser i utsatta områden (Socialstyrelsen april 2023). [64] T.ex. Uppdrag till Socialstyrelsen att redogöra för kunskapsläget om öppna insatser till barn och unga utan samtycke från vårdnadshavare samt analysera om det är motiverat med lagändring inom området (S2017/07302), Utredningen om Vistelseförbud för barn (2021-05-28 protokoll § 233) och Utredning om öppna insatser utan samtycke till vårdnadshavare och fler tidiga insatser till barn och unga (2022-04-28 § 215. [65] Prop. 2022/23:64 En sänkt åldersgräns för öppna insatser till barn utan vårdnadshavarens samtycke. [66] Barn och unga i samhällets vård (dir. 2021:84). [67] Barnets bästa när vård enligt LVU upphör – lex lilla hjärtat (prop. 2021/22:178). [68] Prop. 2023/24:1 Utgiftsområde 9 s. 171. [69] Skärpta regler för unga lagöverträdare (dir. 2023:112). [70] Utredningen om frihetsberövande påföljder för unga – En översyn av regleringen om frihetsberövande påföljder för unga (SOU 2023:44). [71] Prop. 2020/21:55 Språkplikt – deltagande i vuxenutbildning i svenska för invandrare (sfi) för rätt till Försörjningsstöd. [72] Uppdrag att utreda aktivitetsplikt – deltagande i heltidsaktiviteter för rätt till försörjningsstöd (2023-03-24 protokoll § 185 (S2023/01165)) samt Öka drivkrafter och möjligheter till arbete i försörjningsstödet och bryta långvarigt biståndsmottagande (dir. 2022:124). [73] Tilläggsdirektiv till Utredningen om drivkrafter och möjligheter i försörjningsstödet (dir. 2023:70). [74] Till stadigvarande boende – Kartläggning av kommuners insatser för att hjälpa våldsutsatta personer med eller utan barn att ordna stadigvarande boende efter vistelse i skyddat boende eller annat tillfälligt boende (Länsstyrelsen i Västerbottens län 2022). [75] Förstärkt skydd för den personliga integriteten – Behovet av åtgärder mot oskuldskontroller, oskuldsintyg och oskuldsingrepp samt omvändelseförsök (SOU 2023:37). [76] När behovet får styra – ett tandvårdssystem för en mer jämlik tandhälsa (SOU 2021:8). [77] Prop. 2023/24:1 Utgiftsområde 9 s. 46. [78] Förstärkt samarbete kring kontroll, uppföljning och tillsyn av tandvårdens aktörer – regeringsuppdrag S2022-03249 (Ivo maj 2023). [79] Stärkt stöd till tandvård för våldsutsatta och ökad kontroll över tandvårdssektorn (dir. 2022:108). [80] 2022 års uppföljning av apoteksmarknadens utveckling Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket, oktober 2022 (dnr: 1022/2022). [81] Uppdrag att genomföra en förstudie om tillgång till information om vaccinationer (S2019/03409/FS ). [82] Förstudie digitalt vaccinationskort (dnr: 2019/03799). [83] En mer ändamålsenlig och effektiv ordning för de nationella vaccinationsprogrammen och det nationella vaccinationsregistret (dir. 2022:109). [84] En mer ändamålsenlig och effektiv ordning för de nationella vaccinationsprogrammen och det nationella vaccinationsregistret (dir. 2022:109). [85] En kommission för jämlik hälsa (SOU 2015:60). [86] Uppdrag att förbereda och införa ett fritidskort för barn och unga (S2023/01303) EHM har fått huvudansvaret för förberedelser, införande och förvaltning. Därutöver har också Fohm, Försäkringskassan, Statens kulturråd och MUCF olika uppgifter inom ramen för satsningen. [87] Fritidskort – Delredovisning av uppdrag att förbereda och införa ett fritidskort för barn och unga, Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF) och Statens kulturråd (2023-05-30). [88] Se t.ex. Jämlikhetskommissionens betänkande En gemensam angelägenhet (SOU 2020:46). [89] Högsta domstolens dom i målet Systembolaget mot Winefinder 7 juli 2023 (T4709-22). [90] En trygg uppväxt utan alkohol, tobak och nikotinprodukter (dir. 2022:111). [91] En svensk narkotikapolitik anpassad till nutidens och framtidens utmaningar (dir. 2022:24). [92] Strategi för systematisk uppföljning av funktionshinderspolitiken under 2021–2031 (S2019/02213 och S2021/06595). [93] Översyn av insatser enligt LSS och assistansersättningen (SOU 2018:88). [94] Stärkt rätt till personlig assistans – Ökad rättssäkerhet för barn, fler grundläggande behov och tryggare sjukvårdande insatser (SOU 2021:37). [95] Prop. 2018/19:145 Personlig assistans för hjälp med andning, prop. 2021/22:214 Stärkt rätt till personlig assistans –grundläggande behov för personer som har en psykisk funktionsnedsättning och ökad rättssäkerhet för barn samt prop. 2021/22:244 Stärkt rätt till personlig assistans vid behov av egenvård. [96] Ett statligt huvudmannaskap för personlig assistans – Ökad likvärdighet, långsiktighet och kvalitet (SOU 2023:9). [97] Prop. 2023/24:1 Utgiftsområde 9 s. 178. [98] Gode män och förvaltare – en översyn (SOU 2021:36). [99] Handlingsplan för en långsiktig utveckling av tolktjänsten för döva, hörselskadade och personer med dövblindhet (SOU 2022:11). [100] Prop. 2023/24:1 Utgiftsområde 9 s. 116. [101] På lika villkor! Delaktighet, jämlikhet och effektivitet i hjälpmedelsförsörjningen (SOU 2017:43). [102] Förbättrade möjligheter för barn att utkräva sina rättigheter enligt barnkonventionen (SOU 2023:40). [103] Sveriges internationella adoptionsverksamhet – lärdomar och vägen framåt (dir. 2021:95).

Motion till riksdagen 2024/25:3022 av Fredrik Lundh Sammeli m.fl. (S) Utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg Innehållsförteckning Förslag till riksdagsbeslut Motivering 1 Ta tillbaka den demokratiska kontrollen över välfärden 2 Socialdemokratiska satsningar inom utgiftsområde 9 2.1 En bottenplatta för välfärden 2.2 Satsningar inom utgiftsområde 9 3 En beredning för välfärdens personalförsörjning 4 Skärpta åtgärder mot välfärdskriminalitet 5 Nej till angiverilagar i välfärden 6 Ett stort antal utredningar inom SoU:s ansvarsområden som borde tas vidare 7 Hälso- och sjukvård 7.1 En sjukvård i kris 7.2 Insatser för en förbättrad personalförsörjning inom hälso- och sjukvården 7.3 Personalsatsning för kortare vårdköer 7.4 Förstärk Ivo 7.5 Inför bindande riktvärden för vårdplatser och beläggningsgrad 7.6 Öka takten i omställningen till en god och nära vård 7.7 Fler ska ha en fast läkare 7.8 Bindande riktvärden om 1 100 invånare per läkare inom primärvården 7.9 Fast läkare för personer som bor på särskilt boende 7.10 Fast läkare för personer som bor i LSS-boende 7.11 Patientkontrakt och individuell plan 7.12 Genomför Samsjuklighetsutredningens förslag 7.13 Avskaffa vårdvalet i missbruksvården 7.14 En nationell vårdförmedling 7.15 Nätläkare och marknadsföring av hälso- och sjukvård 7.16 Vidareutveckla 1177 i offentlig regi 7.17 Hyrpersonal i hälso- och sjukvården 7.18 En barnmorska per födande 7.19 Gör upp med marknadsmisslyckanden inom hälso- och sjukvården 7.20 Förbud mot privata sjukvårdsförsäkringar inom den offentligt finansierade vården 7.21 Förhindra utförsäljning av akutsjukhus 7.22 Vårdgivare ska inte få äga apotek och apotek inte få äga vårdgivare 7.23 Samma krav ska ställas på privata aktörer som på offentliga 7.24 Offentlighetsprincipen för privata vård- och omsorgsföretag 7.25 Avskaffa tvångs-LOV inom primärvården 7.26 Främja idéburen välfärd 7.27 Generell tillståndsplikt inom hälso- och sjukvårdens verksamheter 7.28 Bättre tillgång till hälsodata 7.29 En nationell digital infrastruktur 7.30 Elektronisk åtkomst till barns uppgifter inom hälso- och sjukvården 7.31 Låt regioner begära in och granska privata utförares patientjournaler 7.32 Ett nationellt nackskadecentrum 7.33 Ett nationellt hjärtstartarregister 7.34 Utvärdering av de nationella riktlinjerna för endometrios 7.35 Nationellt kunskapsstöd för stärkt klimakterievård 7.36 En ny bred strategi för psykisk hälsa 7.37 Ett nationellt ansvar för händelseanalyser efter suicid 7.38 Nya nationella kunskapsstöd för barn och ungas psykiska ohälsa 7.39 Utredning om de bakomliggande orsakerna till barn och ungas psykiska ohälsa 7.40 En mer likvärdig cancersjukvård i hela landet 7.41 Utrota livmoderhalscancer 7.42 En nationell strategi för sällsynta diagnoser och sjukdomar 7.43 Styr upp marknaden för estetiska ingrepp och behandlingar 7.44 Stoppa kvacksalveriet 7.45 Hälso- och sjukvårdens beredskap 7.46 Skydda aborträtten 7.47 Hemaborter 7.48 Homosexuella i en fast relation ska ha möjlighet att ge blod som alla andra 7.49 Avskaffa informationsplikten för hivsmittade 7.50 Uppföljning av den nationella anhörigstrategin 7.51 Säkra personalförsörjningen inom företagshälsovården 7.52 Kontroll och uppföljning av legitimerade yrkesutövare 7.53 Återkallade läkarlegitimationer 8 Apotek, läkemedel och vaccin 8.1 Tillgången till effektiva och beprövade läkemedel och vaccin i hela landet 8.2 En översyn av den svenska apoteksmarknaden 8.3 Utvidgade möjligheter till byte av förpackningsstorlek, styrka, dosering samt extra receptexpeditioner 8.4 Farmaceut på distans 8.5 En ny läkemedelsutredning 8.6 Vaccin förebygger sjukdom 8.7 Vaccinationsprogram för äldre och riskgrupper 8.8 Ta kontroll över marknaden för privata vaccinationer 8.9 Ett nationellt digitalt vaccinationskort 8.10 Begränsningar av läkares förskrivningsrätt 9 Äldrepolitik 9.1 Allt friskare och piggare äldre 9.2 Motverka ålderism 9.3 Obligatoriska kommunala pensionärsråd 9.4 Ett nationellt äldrehälsovårdsprogram 9.5 Undernäring bland äldre 10 Äldreomsorg 10.1 Framtidens äldreomsorg kan inte vänta 10.2 Förlängning av Äldreomsorgslyftet 10.3 En ny äldreomsorgslag 10.4 Fortsätt stärka undersköterskans roll 10.5 Arbetskläder och arbetsskor inom äldreomsorgen 10.6 Vård och omsorg med adekvat vårdhygienisk standard 10.7 Språkkrav och språkträning i äldreomsorgen 10.8 Utredning om kommunernas avgifter för äldreomsorgen 10.9 Breddinför välfärdsteknik inom äldreomsorgen 11 Socialtjänst 11.1 Trygga människor vågar 11.2 En ny socialtjänstlag 11.3 En samordnare för stabil personalförsörjning inom socialtjänsten 11.4 Ett ökat fokus på socialtjänstens brottsförebyggande arbete 11.5 Punktmarkera unga på väg in i kriminalitet 11.6 Ge socialtjänsten fler verktyg och befogenheter 11.7 Stärkt barn- och familjehälsovård samt ett nytt stöd till riskfamiljer 11.8 Skolsocionomer på skolor med tuffast förutsättningar 11.9 Föräldraskapsstöd 11.10 Ungdomskriminalitetsnämnder för ungdomar som begår allvarliga brott 11.11 Förbättrad samhällsvård av barn och unga 11.12 Ta kontroll över HVB-vården av unga kriminella 11.13 Fortsatt utveckling av Statens institutionsstyrelse (Sis) 11.14 Ett förbud mot ensamarbete i klientnära kontakter inom Sis 11.15 Ny frihetsberövande påföljd för unga kriminella (s.k. ungdomsfängelser) 11.16 Aktivitetsplikt i försörjningsstödet 11.17 Slopad rätt till försörjningsstöd vid otillåten andrahandshyra 11.18 Hemlöshet och social bostadspolitik 12 Hedersrelaterat vård och mäns våld mot kvinnor 12.1 Nollvision för mäns våld mot kvinnor 12.2 Reservera drift av skyddade boenden för idéburna organisationer 12.3 Insatser för gömda kvinnors husdjur 12.4 Kartläggning av kommunernas insatser för våldsutsatta 12.5 Stoppa oskuldskontroller och hymenrekonstruktioner 12.6 Omvändelseförsök 13 Tandvård 13.1 En behovsstyrd tandvård på lika villkor för hela befolkningen 13.2 Regeringens ensidiga nedskärning på tandvården avvisas 13.3 Tandvård för placerade ungdomar 13.4 Tillståndsplikt för tandvårdsverksamheter 13.5 Skyddad yrkestitel för tandsköterskor 14 Folkhälsa 14.1 Stärk det svenska folkhälsoarbetet 14.2 Slut de påverkbara hälsoklyftorna inom en generation 14.3 Fritidskortet 14.4 Centrum för samisk hälsa 14.5 Den svenska ANDTS-politiken 14.6 Värna Systembolaget 14.7 Tobak 14.8 E-cigaretter och vitt snus 14.9 Lustgas 14.10 Narkotika 15 Funktionshinderspolitik 15.1 Funktionshindersstrategin ska genomföras fullt ut 15.2 Lagen om stöd och service (LSS) 15.3 Ett statligt huvudmannaskap för den personliga assistansen 15.4 Översyn av modellen för uppräkning av assistansersättning 15.5 Kompetensutveckling för personliga assistenter 15.6 Ett nationellt ställföreträdarregister för gode män och förvaltare 15.7 Lagreglera habiliteringsersättningen 15.8 Tolktjänst 15.9 Ledsagning 15.10 Bilstöd 15.11 En ny hjälpmedelsutredning 16 Barnrätt 16.1 Barnkonventionen 16.2 Nollvision mot barnfattigdom 16.3 Barnombud 16.4 Adoptionskommissionen Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen anvisar anslagen för 2025 inom utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg med de ändringar i förhållande till regeringens förslag som framgår av tabell 1 i motionen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ta tillbaka den demokratiska kontrollen över välfärden och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en bottenplatta för välfärden och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att tillsätta en beredning för välfärdens personalförsörjning och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om skärpta åtgärder mot välfärdskriminalitet och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att brännmärka, och inrätta ett nationellt register över, oseriösa välfärdsföretag som varit föremål för åtgärder och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om angiverilagar och om att välfärdens anställda ska undantas från dessa och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen i en särskild skrivelse ska återkomma till riksdagen med en redogörelse för vilka statliga utredningar som för närvarande bereds inom Regeringskansliet inom socialutskottets ansvarsområde och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en nationell plan för hälso- och sjukvårdens kompetensförsörjning och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att en lämplig myndighet bör ges i uppdrag att ta fram ett nationellt ledarskapsprogram för chefer inom hälso- och sjukvård och tandvård och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att vårdens huvudmän bör skapa bättre förutsättningar för att följa verksamheternas systematiska arbetsmiljöarbete och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en översyn av möjligheterna till nationell samordning av fortbildningen för vårdens professioner och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att möjligheterna till kompetensutveckling och karriärvägar för respektive profession bör förbättras och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att s.k. VULF-avtal bör införas för vissa hälso- och sjukvårdsutbildningar i högskolan och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en permanent satsning på hälso- och sjukvårdens medarbetare och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om bindande riktvärden för vårdplatser och beläggningsgrad – beläggningen ska inte överstiga 85 procent inom den oplanerade vården och 95 procent inom den planerade vården – och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att öka takten i omställningen till en god och nära vård och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa ett kansli för omställningen till en god och nära vård vid Socialstyrelsen och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om målet att alla invånare som huvudregel bör ha en fast läkarkontakt och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om nya etappmål för andelen invånare med fast läkare och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om bindande riktvärden om 1 100 invånare per läkare inom primärvården och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om fast läkare för personer som bor på särskilt boende respektive i en LSS-bostad och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om patientkontrakt och individuell plan och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att genomföra Samsjuklighetsutredningens förslag och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att avskaffa vårdvalet inom missbruksvården och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en nationell vårdförmedling och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om nätläkare och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om strängare lagstiftning vad gäller marknadsföring av hälso- och sjukvård och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att vidareutveckla 1177 i offentlig regi och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att bryta beroendet av hyrpersonal inom hälso- och sjukvården och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en barnmorska per födande och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att göra upp med marknadsmisslyckande inom hälso- och sjukvården och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om förbud mot privata sjukvårdsförsäkringar inom den offentligt finansierade vården och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att förhindra utförsäljning av akutsjukhus och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att vårdgivare inte ska få äga apotek och att apotek inte ska få äga vårdgivare och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att samma krav ska ställas på privata aktörer som på offentliga och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att privata vårdgivare ska vara skyldiga att ställa sina resurser till förfogande i kris och krig och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att privata vård- och omsorgsföretag ska omfattas av offentlighetsprincipen och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att avskaffa tvångs-LOV inom primärvården och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att främja idéburen välfärd och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa en generell tillståndsplikt inom hälso- och sjukvårdens verksamheter och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om bättre tillgång till hälsodata vad gäller kvalitetsuppföljning samt ombuds tillgång till vård- och omsorgsuppgifter och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma till riksdagen med en färdplan för den nationella digitala infrastrukturen och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att genomföra förslagen från Ds 2023:26 om elektronisk åtkomst till barns uppgifter inom hälso- och sjukvården och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att låta regioner begära in och granska privata utförares patientjournaler och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om inrättande av ett nationellt nackskadecentrum och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ett nationellt ansvar för hjärtstartare på offentliga platser och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en översyn av de nationella riktlinjerna för endometrios och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ett nationellt kunskapsstöd för stärkt klimakterievård och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en ny bred strategi för psykisk hälsa och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ett nationellt ansvar för händelseanalyser efter suicid och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att samverkan mellan skolan, socialtjänsten och hälso- och sjukvården ska utvecklas och köerna till barn- och ungdomspsykiatrin kortas och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om nationellt kunskapsstöd för hela vårdkedjan vad gäller barn och ungas psykiska hälsa och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en utredning av de bakomliggande orsakerna till svenska barn och ungas psykiska ohälsa och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en mer jämlik cancersjukvård i hela landet och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utrota livmoderhalscancer och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en ny nationell strategi för sällsynta diagnoser och sjukdomar och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en nationell samordningsfunktion för sällsynta diagnoser och sjukdomar och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att styra upp marknaden för estetiska ingrepp och behandlingar och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ge Ivo utökade befogenheter, t.ex. vad gäller testköp, och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stoppa kvacksalveriet och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om behovet av särskilda beredskapssjukhus, där Gotland och Norrbotten bör prioriteras, och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om aborträtten och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om hemaborter och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att homosexuella i en fast relation ska ha möjlighet att ge blod som andra och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att avskaffa informationsplikten för hivsmittade och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör ta den nationella anhörigstrategin vidare och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Försäkringskassan ska ta över huvudmannaansvaret för utbildningsfrågor för företagsläkare och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en översyn av valideringsprocessen i fråga om utländska legitimationer och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Socialstyrelsen bör få i uppdrag att säkra att vårdpersonal som fått sin legitimation återkallad inte fortsätter arbeta, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att tiden sprungit ifrån 2009 års apoteksavreglering och att det är dags för en genomgripande översyn av apoteksmarknaden och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om restnoteringar och utvidgade möjligheter till byte av förpackningsstorlek, styrka och dosering och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om möjlighet för apoteksanställda farmaceuter att besluta om extra receptexpeditioner och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över regelverket för farmaceut på distans i syfte att i högre grad möjliggöra apoteksnärvaro i glesbygd och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om behovet av en ny läkemedelsutredning och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda införandet av vaccination mot RS och TBE i det allmänna vaccinationsprogrammet för barn och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om vaccinationsprogram för äldre och riskgrupper och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ta kontroll över marknaden för privata vaccinationer och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ett nationellt digitalt vaccinationskort och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om begränsningar av läkares förskrivningsrätt och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda och analysera hur ålderism kommer till uttryck och lämna förslag på åtgärder för att motverka ålderism och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att göra det obligatoriskt med kommunala och regionala pensionärsråd och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att etablera ett nationellt äldrehälsovårdsprogram och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om undernäring bland äldre och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om framtidens äldreomsorg och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att anställda inom äldreomsorgen bör ges goda förutsättningar till en bra arbetsmiljö och villkor och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att genomföra förslagen från Utredningen om en äldreomsorgslag och stärkt medicinsk kompetens i kommuner (SOU 2022:41) och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda möjligheterna att knyta fler arbetsuppgifter inom äldreomsorgen till den skyddade yrkestiteln för undersköterskor och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att kvinnor och män som jobbar i offentlig sektor ska ha tillgång till såväl arbetskläder som arbetsskor och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om behovet av fortsatta satsningar vad gäller information till all personal inom äldreomsorgen vad gäller grundläggande vårdhygien och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om språkkrav och språkträning i äldreomsorgen och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att tillsätta en utredning om kommunernas avgifter för äldreomsorgen och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att breddinföra välfärdsteknik inom äldreomsorgen och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en samordnare för stabil personalförsörjning inom socialtjänsten och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att kommuner behöver tilldelas resurser för att finansiera långsiktigt, förebyggande och främjande arbete mot brottsligheten i vårt land och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att punktmarkera unga på väg in i kriminalitet och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om U ‑ svängsprogram och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ge socialtjänsten fler verktyg och befogenheter och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en stärkt barn- och familjehälsovård samt nytt stöd till riskfamiljer och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om skolsocionomer på skolor med tuffast förutsättningar och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stärka samarbetet mellan skolan och socialtjänsten och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om föräldraskapsstöd och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att snarast tillsätta en genomförandekommitté för förslagen i Utredningen om ungdomskriminalitetsnämnder (SOU 2024:30) och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om förbättrad samhällsvård för unga och genomförandet av förslagen ifrån utredningsbetänkandet För barn och unga i samhällsvård (SOU 2023:66) och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att det offentliga bör överta all HVB-hemsvård av ungdomskriminella och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ökade befogenheter för personal på HVB och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om fortsatt utveckling av Statens institutionsstyrelse (Sis) och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ett förbud mot ensamarbete i klientnära kontakter inom Statens institutionsstyrelse (Sis) och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en ny frihetsberövande påföljd för unga som begår brott (ungdomsfängelser) och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om aktivitetsplikt i försörjningsstödet och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att kommuner bör ges möjlighet att neka sökande ekonomiskt bistånd vid otillåten andrahandshyra och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om social bostadspolitik och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en nollvision för mäns våld mot kvinnor och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att reservera driften av upphandlade skyddade boenden till endast idéburna organisationer och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda hur husdjur bättre kan tas om hand på skyddade boenden och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en kartläggning av kommunernas insatser för våldsutsatta och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stoppa oskuldskontroller och hymenrekonstruktioner och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om förbud mot omvändelseförsök och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om högkostnadsskydd för tandvård och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att avvisa regeringens ensidiga nedskärning på tandvården och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om tandvård för placerade ungdomar och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om tillståndsplikt för tandvårdsverksamheter och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om skyddad yrkestitel för tandsköterskor och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stärka det svenska folkhälsoarbetet och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att sluta de påverkbara hälsoklyftorna inom en generation och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att avvisa regeringens satsning på fritidskort till förmån för satsningar inom utgiftsområde 17 och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att, givet att fritidskortet blir verklighet, bredda kortets användningsområde till att möjliggöra för barn och unga att också köpa resor med kollektivtrafik och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att inrätta ett nationellt kunskapscentrum för samisk hälsa och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att påbörja arbetet med en ny ANDTS-strategi för perioden efter 2025 och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att inom ramen för nästa ANDTS-strategi införa ett nationellt mål för dödlighet kopplat till missbruk och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att genomföra förslaget från utredningen SOU 2024:3 om ett förbud mot kommersiellt främjande av detaljhandel med och privatinförsel av alkoholdrycker och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ett rökfritt Sverige till 2025 och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att portionsförpackade tobaksfria nikotinprodukter ska innehålla minst 20 portioner och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en högsta tillåtna nikotinhalt om 12 mg per gram i portionsförpackade tobaksfria nikotinprodukter och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ett langningsförbud för tobaksvaror, e ‑ cigaretter, påfyllningsbehållare och tobaksfria nikotinprodukter och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om behovet av en översyn av förutsättningarna för att förbjuda smaktillsatser i vitt snus och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en ny lag om lustgas som bl.a. förbjuder försäljning av lustgas till barn under 18 år, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att det långsiktiga målet för den svenska narkotikapolitiken bör ligga fast och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda för- och nackdelar med brukarrum och drug checking och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att noga följa utvecklingen i Tyskland vad gäller bruket av narkotika, ökad drogturism och ökad import och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utveckla det systematiska arbetet kring funktionshinderspolitiken och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att återställa rätten till assistans och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att förtydliga bestämmelserna om föräldraavdrag och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att genomföra Huvudmannaskapsutredningens förslag (SOU 2023:9) och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att snarast påbörja den översyn av modellen för uppräkning av assistansersättningen som riksdagen beslutat och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att en särskild del av timbeloppet bör vara öronmärkt för kompetensutveckling för personliga assistenter och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ett nationellt ställföreträdarregister för gode män och förvaltare och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att lagreglera habiliteringsersättningen och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att genomföra förslagen från 2020 års tolktjänstutredning och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att snarast påbörja den översyn av förutsättningarna för avgiftsfri ledsagning och för att reglera insatsen i en särskild lag som riksdagen beslutat och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ta förslagen från utredningsbetänkandet Ett enklare bilstöd (SOU 2023:81) vidare och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att en ny hjälpmedelsutredning bör tillsättas i syfte att öka den nationella likvärdigheten vad gäller tillgången till hjälpmedel och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en nollvision mot barnfattigdom och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om barnombud och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om Adoptionskommissionen och tillkännager detta för regeringen. Motivering Tabell 1 Anslagsförändringar Anslag Anslagsförändring 2024 UO9 1:6 Personalsatsning för kortare vårdköer +3000 mnkr 1:11 Avvisad prestationsbaserad insats –2000 mnkr 2:2 Insatser för vaccinberedskap +135 mnkr 2:6 Fritidskortet avvisas för satsningar inom UO17 –792 mnkr (tillförs UO17) 6:2 Forskningsrådet för hälsa, arbetsliv och välfärd: Forskning +20 mnkr Avvisad sänkning av åldersgränsen för kostnadsfri tandvård m.m. (+576 mnkr, UO25) Summa +363 mnkr 1 Ta tillbaka den demokratiska kontrollen över välfärden Socialdemokraterna är Sveriges välfärdsparti. Vi vet att en väl fungerande välfärd är samhällets bästa verktyg för ökad trygghet och jämlikhet. Vården, skolan och omsorgen ska alltid finnas där när man behöver, och den ska hålla en sådan kvalitet att man alltid känner att man får värde för sina skattepengar. Så upprätthåller vi de principer om behov och förmåga – om rätt och plikt – som utgör grunden för vår svenska välfärdsmodell. Idag hotas förtroendet för välfärden av framförallt två växande problem. Det första gäller brister i kapacitet och tillgänglighet, vilket grundar sig i svårigheter för regioner, kommuner och privata välfärdsföretag att rekrytera personal och därmed säkerställa en jämlik välfärd i hela landet . Det andra handlar om den okontrollerade privatisering som lett till marknadsmisslyckanden och till en urholkning av välfärdens behovsprincip. Inom hälso- och sjukvården syns det allra tydligast genom den växande marknaden för privata sjukvårdsförsäkringar där enskilda tillåts köpa sig förtur till den gemensamma hälso- och sjukvården. I regioner och kommuner har samtidigt ersättningssystem och regler för etablering gynnat privata vård- och omsorgsgivare som riktat sin verksamhet mot vissa resursstarka patient- och brukargrupper. Det innebär risker för att dessa gruppers behov prioriteras och resurssätts samtidigt som andra grupper prioriteras ned trots att de kan ha större behov. Vårdens och omsorgens huvudmän får svårt att ta sitt lagstadgade ansvar för hela vårdkedjan samtidigt som offentligt drivna verksamheter får hantera patientgrupper med större vårdtyngd utan att få motsvarande resurstillskott. På skolans område har vi de senaste åren sett hur en sådan utveckling fått gå alldeles för långt och det är viktigt att förhindra en liknande utveckling inom andra delar av välfärden. För att adressera dessa problem, vända utvecklingen och säkerställa att människor i hela landet har en god och jämlik tillgång till välfärden behöver vi ta tillbaka den demokratiska kontrollen. En del i det innebär att statens ansvar och kontroll behöver öka. Tillsynen behöver förstärkas och nationella insatser vidtas för en ökad likvärdighet vad gäller tillgänglighet, personalförsörjning och för att säkerställa principen om vård och omsorg efter behov. En grundförutsättning är att regionernas och kommunernas ekonomiska förutsättningar säkras. I denna motion lämnas ett stort antal förslag för att göra upp med marknads ­ misslyckanden inom välfärden och återta den demokratiska kontrollen. Det gäller särskilt förslagen i avsnitt 7.15 Nätläkare och marknadsföring av hälso- och sjukvård, 7.16 Hyrpersonal i hälso- och sjukvården, 7.20 Förbud mot privata sjukvårds ­ försäkringar inom den offentligt finansierade vården, 7.21 Förhindra utförsäljning av akutsjukhus, 7.22 Vårdgivare ska inte få äga apotek och apotek ska inte få äga vårdgivare, 7.23 Samma krav ska ställas på privata aktörer som på offentliga, 7.24 Offentlighetsprincipen för privata vård- och omsorgsföretag, 7.25 Avskaffad tvångs-LOV inom primärvården, 7.43 Styr upp marknaden för estetiska ingrepp och behandlingar, 7.44 Stoppa kvacksalveriet, 8.2 En översyn av den svenska apoteksmarknaden, 8.9 Ta kontroll över marknaden för privata vaccinationer, 8.11 Begränsningar av läkares förskrivningsrätt samt 11.12 Ta kontroll över HVB-hemsvården av unga kriminella. 2 Socialdemokratiska satsningar inom utgiftsområde 9 2.1 En bottenplatta för välfärden Socialdemokraterna anser att staten måste ta ett större ansvar för finansieringen av välfärden än idag. Vi vill bland annat inflationsskydda de generella statsbidragen och därmed ge kommuner och regioner tryggare och bättre planeringsförutsättningar. Vi kallar denna reform för en ”bottenplatta för välfärden” vilket innebär en ny princip för statens budget, där de generella statsbidragen varje år automatiskt indexeras med inflationen. För 2025 innebär det att vi avsätter 6 000 mnkr mer än regeringen under utgiftsområde 25 (UO25) . 2.2 Satsningar inom utgiftsområde 9 Inom utgiftsområde 9 tillför Socialdemokraterna 3 000 mnkr för en personalsatsning för kortare vårdköer (se avsnitt 7.3) samt 135 mnkr för insatser för vaccinberedskap. Samtidigt avvisas regeringens prestationsbaserade satsning om 2 000 mnkr under anslag 1:11 samt satsningen om 792 mnkr på fritidskort (se avsnitt 14.4) Vidare avsätts 20 mnkr för Forskningsrådet för hälsa, arbetsliv och välfärd med anledning av forskningspropositionen. Slutligen avvisas regeringens ensidiga nedskärning på tandvård för unga (se avsnitt 13.2). Det senare innebär förstärkningar av utgiftsområde 25. Sammanlagt innebär det att Socialdemokraterna avsätter 363 mnkr mer än regeringen inom ramen för utgiftsområde 9. 3 En beredning för välfärdens personalförsörjning Inom såväl hälso- och sjukvård som äldreomsorg, tandvård och socialtjänst råder idag stor brist på personal. Personalbristen leder till kapacitets- och kvalitetsbrister i verksamheterna och till svårigheter att möta medborgarnas förväntningar. Personal ­ bristen förväntas växa och inom flera områden bli akut under mandatperioden. Orsakerna bakom den växande personalbristen är flera. En generell och åter ­ kommande beskrivning i rapporter och samtal är hur attraktiviteten sjunkit för väl ­ färdens yrken och arbetsplatser. Löner, arbetsvillkor och arbetsbelastning upplevs som mindre konkurrenskraftiga i jämförelse med andra branscher än tidigare. Glappet mellan ansvar och förutsättningar har vuxit och många anställda upplever en växande känsla av otillräcklighet och samvetsstress. Sjukskrivningstalen är höga samtidigt som man vittnar om bristande ledarskap och om att betraktas som utbytbar där ens professionella yrkes ­ kunskap nedvärderats. När andra branscher de senaste åren dessutom kommit att kunna erbjuda mer flexibla arbetstider och hemarbete upplevs välfärdens arbetsplatser som än mer krävande och svåra att förena med samhällets och privatlivets övriga krav. För att få samma flexibilitet som andra väljer många anställda i välfärden istället att gå ner i arbetstid vilket innebär att personalbristen ökar ytterligare. I flera rapporter återkommer också den negativa påverkan som följer av en växande administration. Det hänger samman med en generell utveckling i samhället där mer tid används för att redovisa, rapportera, kommunicera, mäta, granska och föra statistik. För välfärdens verksamheter innebär det fler anställda inom centraladministrativa personal ­ kategorier som t.ex. HR, controllers, strateger, kvalitetsutveckling och kommunikation. Samtidigt har det lokala administrativa stödet ofta minskat med färre anställda inom personalkategorier som sekreterare, administrativa assistenter och kontorsbiträden. Sammantaget innebär det att många av välfärdens anställda, i strid med vad de själva önskar, lägger mer av sin arbetstid på administration, istället för på möten med patienter, brukare och äldre. Svårigheterna att rekrytera förstärks av att den demografiska utvecklingen kräver att det inom vissa delar av välfärden anställs mer personal. Det gäller då framförallt äldre ­ omsorgen och vissa delar av hälso- och sjukvården. Med allt fler äldre i befolkningen ökar de totala behoven av vård och omsorg. Samtidigt ser utvecklingen olika ut över landet där behoven många gånger ökar mest där tillgången på olika legitimationsyrken redan är som lägst. Det här medför akut brist i vissa delar av landet. Det går då inte alls att hitta nödvändig personal och invånaren får söka sig någon annanstans. Mot bakgrund av den växande personalbristen har Socialdemokraterna verkat för att regeringen ska ta initiativ till en beredning för välfärdens personalförsörjning. [1] Före ­ bilder för liknande samverkansstrukturer finns t.ex. på försvars- och trygghetsområdet. Genom en beredning skapas forum för konsultationer mellan regeringen och represen ­ tanter för de politiska partierna i riksdagen. Då öppnas också möjligheter till en samlad dialog med andra intressenter och aktörer på området. Det är nödvändigt då frågorna skär in i flera politikområden och dessutom har bäring direkt på frågor som hanteras av arbetsmarknadens parter. Ska vi vända utvecklingen vad gäller attraktionskraften i välfärdsyrkena krävs en bred samsyn och ett gemensamt nationellt initiativ. Regeringen har hittills inte velat gå Socialdemokraterna till mötes och tillsätta en beredning. 4 Skärpta åtgärder mot välfärdskriminalitet Som beskrivits ovan hotar de senaste decenniernas utveckling med slarvigt genomförda marknadsreformer och okontrollerade privatiseringar förtroendet för den svenska välfärden. Allra tydligast blir det när oseriösa och direkt kriminella företag kan tjäna stora pengar genom att på olika sätt missbruka systemen. På senaste tiden har det tagit en extra och mycket allvarlig vändning när den grova organiserade brottsligheten etablerat sig i välfärdens sektorer. Arbetet mot välfärdsbrottsligheten behöver trappas upp och tidigare oprövade åtgärder vidtas. I denna motion lämnas ett flertal sektorsspecifika förslag för att vända utvecklingen och bekämpa välfärdskriminaliteten. Det gäller särskilt förslagen i avsnitt 7.4 Förstärk Ivo, 7.27 Generell tillståndsplikt inom hälso- och sjukvårdens verksamheter, 7.31 Låt regioner begära in och granska privata utförares patientjournaler, 7.43 Styr upp marknaden för estetiska ingrepp och behandlingar, 7.44 Stoppa kvacksalveriet, 7.52 Se över verktygen för kontroll och uppföljning av legitimerade yrkesutövare och 8.11 Begränsningar av läkares förskrivningsrätt. Utöver sektorspecifika förslag som lämnas nedan under respektive avsnitt anser Socialdemokraterna att det behövs ett nationellt register över välfärdsföretag som varit föremål för åtgärder. Registret skulle t.ex. kunna innehålla uppgifter om företag som uppvisat allvarliga eller ihållande brister i tidigare upphandlade kontrakt och där detta lett till t.ex. uppsägning i förtid, skadestånd eller jämförbara påföljder. Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) har i en hemställan till regeringen bett om att ett sådant register inrättas och det är angeläget att det nu kommer till stånd. [2] 5 Nej till angiverilagar i välfärden I augusti 2023 beslutade regeringen om att ge Utredningen om stärkt återvändande ­ verksamhet tilläggsdirektiv, enligt vilka utredningen ska utreda en utvidgad informa ­ tionsplikt i ärenden gällande återvändande. I direktivet anges att ”det befintliga uppdraget ska därför ändras på så sätt att utredaren, utan att på förhand utesluta några verksamheter från informationsplikten, ska bedöma hur regleringen ska utformas och vilka situationer som ska undantas”. [3] Utredningsuppdraget ska redovisas senast den 29 november 2024. Socialdemokraterna är motståndare till ett angiverisamhälle där lärare och vård ­ personal tvingas lägga tid på angiveri istället för på sina jobb. Vi är därför också emot att införa en plikt för anställda i staten och i kommuners och regioners verksamheter att anmäla om en person vistas i Sverige utan tillstånd. En sådan lag riskerar dessutom att förstärka den mycket ansträngda personalsituationen när anställda söker sig till andra yrken på grund av att man inte vill ägna sig åt angiveri på arbetsplatsen. Vi socialdemokrater avvisar därför de planer som kommer till uttryck i regeringens direktiv till Utredningen om stärkt återvändandeverksamhet. Vi anser att välfärdens anställda – inom sjukvården och utbildningsväsendet – ska undantas från informationsplikten. 6 Ett stort antal utredningar inom SoU:s ansvarsområden som borde tas vidare Den förevarande liksom den nuvarande regeringen har de senaste åren låtit tillsätta ett stort antal statliga utredningar inom socialutskottets ansvarsområden. Många av utredningarna är bra och viktiga med förslag som har brett politiskt stöd. Utredningarna och deras förslag bereds nu inom Regeringskansliet. I denna kommittémotion anges ett flertal exempel på utredningar vars förslag vi socialdemokrater anser bör genomföras. Det gäller t.ex. förslagen under avsnitt 7.6 Öka takten i omställningen till en god och nära vård, 7.12 Genomför Samsjuklighets ­ utredningens förslag, 7.44 Stoppa kvacksalveriet, 10.3 En ny äldreomsorgslag, 11.11 Förbättrad samhällsvård av barn och unga, 12.5 Stoppa oskuldskontroller och hymenrekonstruktioner, 14.5 Den svenska ANDTS-politiken, 15.3 Ett statligt huvud ­ mannaskap för den personliga assistansen, 15.8 Tolktjänst liksom 15.10 Bilstöd. Detaljerna kring utredningarna och förslagen beskrivs närmare under respektive avsnitt. Utöver själva sakförslagen finns dock också behov av en förbättrad systematik i hanteringen av utredningarna och deras förslag. Idag finns risk att beredningen av enskilda förslag drar ut på tiden och leder till att de förlorar sin aktualitet. Mot denna bakgrund anser Socialdemokraterna att regeringen i en särskild skrivelse ska återkomma till riksdagen med en redogörelse för vilka utredningar som just nu bereds inom socialutskottets ansvarsområden. 7 Hälso- och sjukvård Målet för svensk hälso- och sjukvård är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen. Vården ska ges med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans värdighet. Alla invånare ska vid behov och på lika villkor få del av hälso- och sjukvårdens tjänster. Den som har det största behovet ska ges företräde till vården. Ansvaret för invånarnas hälso- och sjukvård bärs av landets 21 regioner och 290 kommuner. De är huvudmän för sina respektive områden och har uppdraget att erbjuda befolkningen en behovsanpassad och effektiv hälso- och sjukvård av god kvalitet. Staten har det övergripande ansvaret för hälso- och sjukvårdssystemet genom fram ­ förallt lagstiftningsmakten samtidigt som de statliga myndigheterna ansvarar för att utfärda bindande och vägledande normer samt utöva tillsyn. Staten har även det primära ansvaret för forskning och utbildning på vårdområdet genom de statliga universiteten. Som beskrivits hotas förtroendet för den svenska välfärden idag av framförallt två växande problem. Det första gäller brister i kapacitet och tillgänglighet, vilket grundar sig i svårigheter att rekrytera personal och att säkerställa en jämlik välfärd i hela landet. Det andra handlar om den okontrollerade privatisering som lett till en urholkning av välfärdens behovsprincip. En grundförutsättning är i detta läge att regionernas och kommunernas ekonomiska förutsättningar säkras. 7.1 En sjukvård i kris Årsskiftet 2022/2023 stod det klart att situationen i den svenska sjukvården skulle komma att försämras. Den höga inflationen hade då slagit igenom i sjukvårdens kostnader och Sveriges regioner larmade samfällt om att situationen inför 2024 skulle komma att bli än värre då utvecklingen skulle få kraftigt genomslag på regionernas pensionskostnader. Det stod redan under våren 2023 klart att statsbidragen för 2024 skulle behöva höjas kraftigt. Socialdemokraterna tog då regionernas varningar på allvar. Våren 2023 krävde vi besked från regeringen om vilket stöd som regionerna kunde förvänta sig inför 2024. Vare sig då eller i samband med höstens budgetproposition kom emellertid något sådant besked. Otillräckliga statliga satsningar gjorde istället att regionerna tvingades planera för nedskärningar. Under vintern varslades medarbetare samtidigt som andra fick inställd semester och övertid. I vissa regioner stängdes vårdavdelningar. Väntetider och tillgänglighet försämrades. Den 10 februari 2024 fick plötsligt statsminister Ulf Kristersson upp ögonen för sjukvården. I en direktsänd tv-debatt lovade han att ”det är regeringen och samarbets ­ partierna som kommer lägga fram den budget som också kommer se till att vi inte säger upp människor i den svenska sjukvården”. Han syftade då på den kommande vår ­ budgeten vilken i mars 2024 blev känd och där regeringen gav regionerna ett ettårigt engångsbidrag. Givetvis var denna insats för liten och kortsiktig för att uppfylla statsministerns löfte. Alla regionernas budgetar för 2024 beslutades under 2023 och det hade i den aktuella situationen krävts väsentligt mer för att förhindra framtvingade uppsägningar och varsel. Det är viktigt att understryka att utvecklingen inom sjukvården och regionernas ekonomi inte endast kan bedömas årsvis. Vi socialdemokrater föreslog för såväl budgetåret 2023 som 2024 väsentligt större tillskott till kommuner och regioner. Hade våra satsningar för 2023 fallit ut hade också läget 2024 varit bättre. Hade våra sjuk ­ vårdssatsningar i höstbudgeten och vårbudgeten för 2024 dessutom röstats igenom är vår bedömning att uppsägningar och varsel helt hade kunnat undvikas. Inför nästa budgetår, 2025, ser den ekonomiska situationen i regionerna något bättre ut. Sjukvårdskrisen är dock inte på något sätt mildrad. Tvärtom är det nu 2025 som de konkreta effekterna av förra årets neddragningar kommer slå igenom. Det är under slutet av 2024 och 2025 som uppsägningarna verkställs och personalen faktiskt blir färre. Det är nu som patienter kommer uppleva en försämrad tillgänglighet, längre köer och en mer stressad personal. I detta läge har regeringen presenterat en budget där de riktade anslagen till sjuk ­ vården totalt sett minskar samtidigt som uppräkningen av de generella statsbidragen nollas (UO25). Det innebär fortsatta krav på besparingar i sjukvården i många av landets regioner. Det är tydligt att Ulf Kristerssons löfte om tillräckliga resurser för att förhindra uppsägningar bara var tomma ord. På längre sikt är det allra allvarligaste med sjukvårdskrisen att den ytterligare försvårar arbetet vad gäller personal- och kompetensförsörjning. Besparingarna leder till ytterligare försämrad arbetsmiljö och arbetsvillkor gör det än svårare att attrahera personal till vårdens arbetsplatser. Regeringens agerande skadar på detta sätt långsiktigt svensk hälso- och sjukvård. Förutom att öka resurstillskotten anser Socialdemokraterna att det viktigaste för att stävja krisen är att sjukvårdens huvudmän ges långsiktiga besked om förutsättningarna framåt. Vi socialdemokrater anser att det bästa vore att indexera statsbidraget efter inflationen för att kunna ge regionerna besked om budgetutrymmet redan i juni året innan. 7.2 Insatser för en förbättrad personalförsörjning inom hälso- och sjukvården Som beskrivits ovan råder idag stor såväl resurs- som personalbrist inom den svenska hälso- och sjukvården. Det är tydligt att sjukvården är underdimensionerad och att det leder till kapacitets- och kvalitetsbrister och till svårigheter för sjukvården att möta medborgarnas förväntningar. Personalbristen leder till en löpande hög arbetsbelastning för den befintliga personalen vilket går ut över arbetsglädje och engagemang. Risken är därmed stor för en ond spiral där utvecklingen med sjunkande attraktivitet fortsätter och gör det än svårare att rekrytera. Alla satsningar och initiativ på området måste därför börja i frågorna om resurs- och personalförsörjning. Den socialdemokratiskt ledda regeringen gav i september 2019 Socialstyrelsen i uppdrag att tillsammans med Universitetskanslersämbetet inrätta ett nationellt råd för kompetensförsörjning av personal inom hälso- och sjukvården. Den 1 januari 2020 inrättades Nationella vårdkompetensrådet (NVKR) med uppdraget att långsiktigt samordna, kartlägga och verka för att effektivisera kompetensförsörjning av personal inom hälso- och sjukvården. NVKR var ett viktigt steg i Socialdemokraternas arbete för att öka statens ansvar och kontroll på hälso- och sjukvårdens område. I januari 2023 gav den nya regeringen NVKR i uppdrag att ta fram förslag till en nationell plan för att förbättra hälso- och sjukvårdens kompetensförsörjning. Uppdraget redovisades den 31 maj 2024 och innehåller 25 förslag till insatser. [4] Socialdemokraterna har välkomnat uppdraget och förslaget till plan. Det är särskilt positivt att NVKR används som avsett. I NVKR:s förslag till nationell plan lämnas 25 förslag för en förbättrad kompetens ­ försörjning. Bland annat föreslås att en lämplig myndighet bör ges i uppdrag att ta fram ett nationellt ledarskapsprogram för chefer inom hälso- och sjukvård och tandvård, att vårdens huvudmän bör skapa bättre förutsättningar för att följa verksamheternas systematiska arbetsmiljöarbete, en översyn av möjligheterna till nationell samordning av fortbildningen för vårdens professioner, att möjligheterna till kompetensutveckling och karriärvägar för respektive profession förbättras samt att så kallade VULF-avtal införs för vissa hälso- och sjukvårdsutbildningar i högskolan. [5] Socialdemokraterna anser att regeringen bör ta hela arbetet med en nationell plan vidare men särskilt genomföra dessa fem förslag. 7.3 Personalsatsning för kortare vårdköer Den socialdemokratiskt ledda regeringen tog under den föregående mandatperioden initiativ till en riktad satsning på hälso- och sjukvårdens personal med syftet att skapa bättre förutsättningar och villkor för att de ska kunna göra sina jobb. Medlen fick bland annat användas för att förbättra förutsättningarna på arbetsplatserna, förbättra de anställdas arbetsvillkor, utbilda framtidens medarbetare och utveckla personalens kompetens. För detta ändamål avsattes 2 miljarder kronor årligen 2018–2023. [6] Den nya regeringen har avslutat denna satsning, vilket vi ser som ett misstag. Långsiktiga stora satsningar på personalen är nödvändiga för att adressera alla stora problem inom hälso- och sjukvården. Socialdemokraterna har slagit fast att vi anser att personalsatsningen borde förstärkas och permanentas. [7] Liksom föregående år innebär det att vi för 2025 avsätter 3 miljarder kronor mer än regeringen till satsningen på hälso- och sjukvårdens medarbetare. 7.4 Förstärk Ivo Inspektionen för vård och omsorg (Ivo) har de senaste åren kommit att få en allt viktigare roll i den svenska hälso- och sjukvården i arbetet för att säkerställa att både regioner men framförallt privata utförare följer rådande lagar och regler. I ett alltmer privatiserat och fragmentiserat hälso- och sjukvårdslandskap är det nödvändigt med en stark central förvaltningsmyndighet som har tillräckliga muskler för att säkerställa att lagar och regler följs. Senaste tidens avslöjanden kring hur också kriminella aktörer söker sig till hälso- och sjukvården för att tjäna pengar visar på behovet av att inte låta svensk hälso- och sjukvård utvecklas till en okontrollerad sjukvårdsmarknad. Det här var bakgrunden till att Socialdemokraterna i förra årets budget valde att prioritera att förstärka myndighetens resurser (40 mnkr mer än regeringen). Det långsiktiga arbetet med att förstärka Ivo behöver fortsätta. 7.5 Inför bindande riktvärden för vårdplatser och beläggningsgrad Som beskrivits ovan råder idag stor såväl resurs- som personalbrist inom den svenska hälso- och sjukvården. Det är tydligt att sjukvården är underdimensionerad och att det leder till kapacitets- och kvalitetsbrister och till svårigheter för sjukvården att möta medborgarnas förväntningar. Bland de tydligaste exemplen på sjukvårdens underdimensionering och brist på personal är svårigheterna att komma till rätta med bristen på vårdplatser. Ur ett längre historiskt perspektiv är det naturligt att dessa har minskat till följd av den medicinska utvecklingen. De senaste åren har dock antalet vårdplatser minskat alltför fort, utan att behoven minskat i samma takt. Ivo inledde 2022 en sammanhållen nationell tillsyn av den svenska sjukhusvården och konstaterade i januari 2023 att det rådde brist på disponibla vårdplatser inom akutsjukhusvården i samtliga regioner. Myndighetens bedömning var att regionerna dragit ner på vårdplatserna i alltför hög utsträckning, utan att ha säkerställt att vården kunde ges i andra delar av vårdsystemet. [8] Socialstyrelsen gjorde i maj 2023 en liknande bedömning och fann att antalet disponibla vårdplatser i landet behöver utökas med cirka 2 360. [9] Socialstyrelsen ansåg att detta mål kunde nås på medellång sikt (fem år) men då krävde att regionerna utvecklade arbetssätt som minskade vårdplatsbehovet och arbetade med omställningen till en god och nära vård. Socialstyrelsen föreslog också riktvärden för genomsnittlig beläggningsgrad om 85 procent i oplanerad vård och 95 procent för planerad vård. För intensivvården föreslogs lägre riktvärden. Regeringen gav i februari 2023 Socialstyrelsen i uppdrag att ta fram förslag till en nationell plan för att minska bristen på vårdplatser. [10] Socialdemokraterna har välkomnat uppdraget men ser samtidigt att det är otill ­ räckligt. Vi anser att en större tyngd bör ges åt av Socialstyrelsen framtagna riktvärden och har i riksdagen därför tagit initiativ för att göra dessa mål bindande. Trots regeringens ovilja att ställa sig bakom vårt förslag gav regeringen i maj 2024 Socialstyrelsen i uppdrag att ”stödja regionerna i deras produktions- och kapacitets ­ styrning för att uppnå Socialstyrelsens nationella riktvärden”. [11] Uppdraget ska redovisas senast 31 oktober 2027 och understryker behovet av en bindande reglering. 7.6 Öka takten i omställningen till en god och nära vård En viktig del för att höja kvaliteten och också systemeffektiviteten inom hälso- och sjukvården är genomförandet av den så kallade primärvårdsreformen, även kallad omställningen till en god och nära vård. Primärvården ska vara navet i framtidens hälso- och sjukvård. En bättre fungerande och utbyggd öppenvård och hemsjukvård har förutsättningar att erbjuda patienter en bättre vård på rätt vårdnivå än idag. Samtidigt kan behoven av sjukhusvård minska med en nära vård, genom att primärvården tillhandahåller de hälso- och sjukvårdstjänster som krävs för att tillgodose vanligt förekommande vårdbehov. Primärvården svarar då för sådan bedömning och behandling, omvårdnad, förebyggande arbete och rehabilitering som inte kräver särskilda medicinska eller tekniska resurser eller någon annan särskild kompetens. Att uppnå primärvårdsreformens mål innebär en stor omställning av den svenska hälso- och sjukvården. Den omställningen påbörjades av den förra, socialdemokratiskt ledda, regeringen och tar sin utgångspunkt i fem betänkanden från utredningen Samordnad utveckling för god och nära vård. [12] Betänkandena innehåller ett stort antal förslag, vilka delvis också genomförts i lagändringar. [13] Lagstiftningen har också följts av ett stort antal myndighetsuppdrag och förankrats genom överenskommelser mellan staten och Sveriges Kommuner och Regioner (SKR). Regeringen har aviserat att man avser att fortsätta det påbörjade arbetet med primärvårdsreformen. Det är ett välkommet besked. Samtidigt är det tydligt att omställningen hittills gått alltför långsamt. Myndigheten för vård- och omsorgsanalys presenterade våren 2023 rapporten Ordnat för omställning? Utvärdering av omställningen till en god och nära vård [14] där det konstateras att mycket av arbetet inom omställningen hittills endast bedrivits på strategisk nivå, utan synliga effekter i verksamheterna. Verksamheterna har inte fått bättre förutsättningar för att nå omställningens mål och det saknas resurser för att driva det utvecklingsarbete som omställningen kräver. Vidare konstateras att personalförsörjningen är en flaskhals där antalet specialistläkare i allmänmedicin och distriktssköterskor faktiskt minskat över tid. Socialstyrelsen gör bedömningen att det idag saknas mellan 2 500 och 6 000 specialist ­ läkare i allmänmedicin inom primärvården för att kunna genomföra omställningen. [15] Socialstyrelsen lämnar vidare en lång rad rekommendationer till regeringen för hur primärvårdens personalförsörjning kan stärkas. Bland annat föreslås utvecklade modeller för handledning under VFU/klinisk praktik liksom att vårdutbildningar och utbildningsmoment i högre grad bör genomföras på orter i landsbygd. Social ­ demokraterna ser att det är angeläget att regeringen nu tar dessa förslag vidare. Det bör i detta syfte också inrättas ett särskilt omställningskansli på Socialstyrelsen med uppdrag att löpande följa och driva på omställningen. 7.7 Fler ska ha en fast läkare En viktig och bärande del i primärvårdsreformen är rätten till fast läkare. En fast läkarkontakt ger, tillsammans med tillgången till fungerande primärvårdsteam, förutsättningar för en sammanhållen planering av utredning och behandling. Det minskar risken för onödiga undersökningar och behandlingar. Läkaren får en bättre överblick över pågående aktiviteter. En tillitsfull relation kan även minska patientens önskan att söka vård vid vissa tillfällen eller vid platser där adekvat vård för patientens aktuella tillstånd inte kan ges, t.ex. nattetid på akutmottagningen. Dessutom ger en tillitsfull relation bättre förutsättningar för patienten att ta upp potentiellt känsliga ämnen som kan ha betydelse för hälsan. Avsaknad av fast läkarkontakt i primärvården gör att patienter går miste om både informations- och relationskontinuitet i vården. Detta är viktigt för många patienter, inte minst de med kroniska sjukdomar och/eller komplexa vårdbehov. Patienten får upprepa sin sjukdomshistoria flera gånger, vilket kan försvåra både kommande utred ­ ning och behandling. Det försämrar även förutsättningarna för en god samverkan mellan olika professioner inom primärvården och med andra delar av hälso- och sjukvården. Socialdemokraterna anser att det långsiktiga målet bör vara att alla invånare som huvudregel har en fast läkarkontakt. I regeringsställning vidtogs också ett antal åtgärder för att öka andelen patienter med en fast läkarkontakt. För att främja utvecklingen mot en högre andel tecknade staten en överenskommelse med Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) i vilken också formulerades etappmål. Bland annat angavs att andelen i befolkningen som har en namngiven fast läkarkontakt i primärvården skulle utgöra minst 55 procent vid utgången av 2022. Myndigheten för vård- och omsorgsanalys har i oktober 2022 konstaterat att målen inte är uppfyllda och att det dessvärre finns få tecken på förbättringar. [16] Idag har endast 33 procent av befolkningen en fast läkarkontakt. Myndigheten konstaterar att mycket arbete återstår och att regionerna inte tydliggjort hur målen ska uppnås. Regionernas insatser har så här långt främst handlat om att utveckla tekniska och administrativa system för att kunna registrera, dokumentera och mäta utvecklingen. Myndigheten anger också att informationen till patienterna brister. Det är tydligt att ytterligare åtgärder behöver vidtas för att förmå regionerna att prioritera och också ges förutsättningar för förändringsarbetet. Som ett led i arbetet framåt anser Socialdemokraterna att det bör tas fram nya etappmål för andelen invånare med namngiven fast läkare på sin vård- eller hälsocentral. 7.8 Bindande riktvärden om 1 100 invånare per läkare inom primärvården En viktig grundförutsättning för möjligheterna att öka andelen invånare i befolkningen med en fast läkarkontakt är tillgången på läkare inom primärvården med rätt kompetens och förutsättningar för uppdraget. En nödvändig del i det arbetet är en tydligare nationell styrning kring omfattningen av den fasta läkarens uppdrag. Socialstyrelsen har på den föregående regeringens uppdrag arbetat fram nationella riktvärden om 1 100 invånare per specialist i primärvården/550 invånare per läkare i specialisttjänstgöring (ST). [17] Socialstyrelsens nationella riktvärden är idag ej bindande mål. Socialdemokraterna anser att förutsättningarna att på sikt göra dessa riktvärden bindande bör ses över. En nationell samordnare bör samtidigt tillsättas för att initiera, stödja och genomföra insatser i samverkan med Sveriges regioner för att utveckla färdplaner och mål för hur riktvärdet om 1 100 invånare per läkare kan uppnås. 7.9 Fast läkare för personer som bor på särskilt boende Vad gäller fast läkarkontakt är en särskild patientgrupp de äldre som bor i ett särskilt boende. Det är en patientgrupp som typiskt sett har särskilt stora behov av en fast läkarkontakt och där lagstiftningen och systemet skulle behöva bli tydligare och mer generellt tillämpbart. Utredningen om en äldreomsorgslag och stärkt medicinsk kompetens i kommuner har t.ex. lämnat förslag om en förtydligad skyldighet för regionen att till varje särskilt boende eller hemsjukvårdsområde knyta en vårdgivare som har i uppdrag att leverera läkarinsatser. [18] Berörda personer ska i anslutning till inskrivning i kommunens primärvård då få information om vilken vårdgivare som boendet eller hemsjukvårdsutföraren samarbetar med och vad uppdraget innebär och erbjudas att lista sig där. Regionen ska sedan, genom krav på bemanning och organisering av läkare hos dessa vårdgivare, säkerställa att dessa patienter faktiskt får god tillgång till en fast läkarkontakt. Socialdemokraterna anser att utredningens förslag är viktiga och bör tas vidare. 7.10 Fast läkare för personer som bor i LSS-boende En annan grupp i särskilt behov av en fast läkare är personer som bor i LSS-bostad. Socialdemokraterna anser att denna grupp bör prioriteras i det fortsatta arbetet och att en översyn bör göras av möjligheterna att likt ovan beskrivna förslag på äldreomsorgs ­ området förtydliga regionernas skyldighet att till varje enskilt LSS-boende knyta en vårdgivare med uppdrag att leverera läkarinsatser, däribland tillgång till fast läkar ­ kontakt. 7.11 Patientkontrakt och individuell plan En annan viktig del i primärvårdsreformen handlar om att stärka kontinuiteten och patientens egen medverkan i sitt vårdförlopp. En del i det är att utveckla systemet med så kallade patientkontrakt. Tanken bakom patientkontraktet är just att öka patientens medverkan i vården och fungera som stöd för gemensam planering och samordning av patientens vårdförlopp och olika vårdkontakter. Ett sådant arbete har påbörjats i flera av landets regioner och stöttats genom framförallt statens överenskommelser med Sveriges Kommuner och Regioner (SKR). För verkligt genomslag har utredningen Samordnad utveckling för god och nära vård bland annat föreslagit att det i patientlagen ska regleras att varje patient ska ha möjlighet till ett patientkontrakt som på ett sammanhållet sätt, utifrån den enskildas behov och preferenser, presenterar patientens individuella plan med de aktiviteter och insatser som är planerade. Det ska då också framgå vem/vilka som utgör patientens fasta vårdkontakt/vårdkontakter. Socialdemokraterna anser att systemet med patientkontrakt ska utvecklas. Som ett led i detta bör regeringen ta förslagen om patientkontrakt från utredningen Samordnad utveckling för god och nära vård vidare. 7.12 Genomför Samsjuklighetsutredningens förslag I juni 2020 tillsatte den föregående, socialdemokratiskt ledda, regeringen den så kallade Samsjuklighetsutredningen. Utredaren gavs i uppdrag att föreslå samordnade insatser för barn, unga och vuxna personer med samsjuklighet i form av missbruk och beroende och annan psykiatrisk diagnos eller närliggande tillstånd. Den 25 november 2021 respektive 31 januari 2023 presenterade utredningen sina två delbetänkanden vilka den nya regeringen har remitterat. [19] Samsjuklighetsutredningens förslag innebär omfattande strukturella förändringar av den svenska missbruks- och beroendevården. Centralt är att all behandling av skadligt bruk och beroende ska vara ett ansvar för regionernas hälso- och sjukvård. Genom förslagen förtydligas statens, regionernas och kommunernas olika uppdrag, vilket minskar riskerna för att patienter faller mellan stolarna. Sammantaget förväntas förslagen möjliggöra en förbättrad vård och behandling av gruppen med samsjuklighet i form av missbruk och psykiatriska diagnoser. Socialdemokraterna anser att grundprinciperna bakom Samsjuklighetsutredningens förslag är kloka. Regeringen bör skyndsamt återkomma till riksdagen med förslag utifrån Samsjuklighetsutredningens förslag. 7.13 Avskaffa vårdvalet i missbruksvården Läkemedelsassisterad rehabilitering vid opioidberoende, LARO, är en välbeprövad och effektiv behandling för personer med ett långvarigt beroende av olika former av opioider, till exempel heroin. Opioiderna ersätts med läkemedel samtidigt som patienterna får rehabiliterande insatser. Patienterna får på så sätt möjlighet att leva mer välfungerande liv och i bästa fall bli drogfria. Rätt använd räddar LARO liv. Samtidigt är det en vårdform som kräver särskild kompetens och erfarenhet och långsiktighet i behandlingen. Sedan införandet av vårdvalet har en markant ökning skett av privata vårdgivare som erbjuder LARO-behandling och den snabba ökningen har fört med sig flera allvarliga problem. Kvalitén och tillgängligheten på LARO-mottagningarna varierar stort och varje månad kommer det in anmälningar till Ivo om brister på LARO-klinikerna. De allra flesta av anmälningarna är riktade mot de privata aktörer som etablerat sig och visar på stora brister i vård och behandling. Det är avgörande att vi återfår kontrollen över denna känsliga och viktiga del av missbruksvården. Missbruksvården måste vara trygg, säker och jämlik – för att de människor som befinner sig i en utsatt situation ska kunna få det stöd de behöver för att återgå till ett värdigt liv. Oseriösa aktörer måste bort och det måste gå att lita på att de som bedriver sjukvård på uppdrag av regionerna gör det med patienternas bästa för ögonen. Mot bakgrund av ovanstående bör vårdvalet inom missbruksvården avskaffas. 7.14 En nationell vårdförmedling Väntetiderna har under en längre tid varit ett stort bekymmer inom den svenska hälso- och sjukvården. Trots insatser från stat och huvudmän tvingas fortfarande alldeles för många patienter vänta på ett första besök eller behandling längre än vårdgarantins 90 dagar. I augusti 2020 tillsattes därför Tillgänglighetsdelegationen som under den föregående mandatperioden lämnade ett stort antal förslag för att öka tillgängligheten och korta väntetiderna. [20] Bland annat lämnade delegationen förslag om en förtydligad skyldighet för regioner att se till att patienten får vård hos en annan vårdgivare ifall vårdgarantin inte uppfylls. Delegationen föreslog också att ett nationellt vårdsöksystem borde tas fram för att underlätta för regionerna att i realtid söka ledig och tillgänglig kapacitet i hela landet. Förslagen togs vidare genom ett flertal myndighetsuppdrag. [21] I juni 2023 gav den nya regeringen mot bakgrund av detta arbete E ‑ hälsomyndig ­ heten (EHM) och Socialstyrelsen i uppdrag att ta fram förslag till en nationell plan för en nationell vårdförmedling. [22] I december 2023 slöts sedan en ny överenskommelse mellan regeringen och SKR om ökad tillgänglighet i hälso- och sjukvården. [23] I maj 2024 gavs Socialstyrelsen i uppdrag att ta emot och göra en bedömning av de upp ­ följningar som regionerna och SKR enligt överenskommelsen ska redovisa till Regeringskansliet. [24] Uppdraget ska redovisas senast den 31 mars 2025. Socialdemokraterna är i grunden positiva till att den nya regeringen tar frågorna om köer och väntetider på allvar, liksom att man väljer att ta den tidigare regeringens arbete vidare. Det finns dock samtidigt risker som behöver bevakas. Vid införandet av en nationell vårdförmedling är det centralt att den inte utformas på ett sätt som innebär att ansvaret för att planera sin vård lämnas över på den enskilde patienten. Det är regionerna som har ansvaret för patientens vård och det bör också vara regionens ansvar att se till att hjälpa patienten till vård i en annan region. Det är också viktigt att regionerna inte genom det nya systemet ges möjligheter att övervältra sitt huvud ­ mannaansvar för vård på andra regioner. En nationell vårdförmedling behöver samtidigt harmoniera med den nationella digitala infrastrukturen. Det skulle belasta regioner och privata vårdgivare ekonomiskt och tidsmässigt att införa ett snabbspår utan lång ­ siktighet och fördröja den nationella infrastrukturen. I samband med införandet av en nationell vårdförmedling anser Socialdemokraterna också att vårdgarantin bör skärpas till att också omfatta vissa undersökningar, t.ex. röntgen. 7.15 Nätläkare och marknadsföring av hälso- och sjukvård Framtidens vård är digital och datadriven, något som kan ge enorma möjligheter till både hälsa och utveckling. Men vägen dit måste präglas av jämlikhet. En särskild del av hälso- och sjukvårdssystemet är den digitala vård som erbjuds patienter från digitala vårdgivare etablerade i en annan region än patientens hemregion. Via underleverantörsavtal med privata vårdcentraler är de en del av vårdvalet för primärvård och har därmed tillgång till offentlig finansiering, vilket följer av en särskild utomlänsersättning. Systemet har möjliggjort för digitala vårdgivare att etablera sig delvis utanför den övriga vården, oberoende av regionernas planering men med tillgång till regionernas finansiering. Utvecklingen har inneburit en ökad tillgänglighet för vissa patientgrupper samtidigt som särskilt vissa regioners kostnader ökat kraftigt. En del i detta är hur de digitala vårdgivarna på ett helt nytt sätt har använt sig av marknadsföring i sitt arbete. Marknadsföringen syftar till att driva konsumtionen av företagens tjänster och har utmanat tidigare etablerade föreställningar om vad som till exempel är sjukvård respektive sjukvårdsrådgivning. I juni 2022 gav den dåvarande socialdemokratiska regeringen en utredare i uppdrag att se över hur digitala vårdgivare ska kunna bli en del av en mer sammanhållen primärvård där alla aktörer arbetar tillsammans för att tillgodose patienternas behov av vård. Syftet är att öka integrationen mellan fysisk och digital vård samt att främja ökad kontinuitet. Uppdraget redovisades den 15 augusti 2023. [25] Utredningen föreslår bland annat att regionerna ska erbjuda öppen vård genom distanskontakt om det inte bedöms vara nödvändigt att vården utförs genom fysisk kontakt, det ska vara patientens hemregion som bestämmer patientavgiften för primärvård och annan öppen vård samt att utomlänsvård på distans ska föregås av en behovs- och lämplighetsbedömning. Socialdemokraterna anser att förslagen bör genomföras. Socialdemokraterna vill vidare se en strängare lagstiftning vad gäller marknadsföring av hälso- och sjukvård. Marknadsföringen bör präglas av måttfullhet. Aggressiv reklam bör vara förbjuden. 7.16 Vidareutveckla 1177 i offentlig regi 1177 Vårdguiden är en samlad ingång till regionernas utbud av hälso- och sjukvård, oavsett bakomliggande system, organisation eller utförare. Tjänsten drivs på nationell nivå av det samägda företaget Inera, men respektive region ansvarar för hur den drivs regionalt. Invånarna kan där själva ta del av information och rådgivning samt har tillgång till ett stort utbud av digitala tjänster med mycket hög kännedom, användning och förtroende. 1177 Vårdguiden har potential att spela en än större roll i framtidens hälso- och sjukvård. I syfte att förbättra tillgängligheten till första linjens digitala vård initierade den tidigare, socialdemokratiskt ledda, regeringen ett projekt för att utveckla 1177 Vård ­ guiden. Under projekttiden ökade användningen av tjänsterna med 330 procent samtidigt som regionernas webbtidsbokningar och provtagningstjänster genomgick en omfattande utveckling med bland annat automatisk överföring av provsvar till journal och fler provtagningstyper. Efter att projektet avslutats har utvecklingen fortsatt, men endast på regional nivå. Socialdemokraterna anser att det är viktigt att 1177 fortsätter utvecklas, både digitalt och på telefon. Staten bör därför fortsatt stödja kvalitetsutvecklingen, bland annat för att korta väntetiderna. Av kvalitets- och informationssäkerhetsskäl bör 1177 drivas i offentlig regi. 7.17 Hyrpersonal i hälso- och sjukvården Sedan ett drygt decennium har användningen av hyrpersonal stadigt ökat inom svensk hälso- och sjukvård. Sveriges regioner har enats om, och också vidtagit åtgärder för, att minska beroendet av hyrpersonal, men hittills har det verkliga trendbrottet uteblivit. Stora pensionsavgångar i kombination med ett ökat vårdbehov och rekryterings ­ svårigheter, liksom svårigheter för regionerna att möta bemanningsföretagens löner och villkor, återkommer som exempel på omständigheter som försvårar målet att bli oberoende från hyrpersonal. Efter en längre upphandlings- och överklagandeprocess är sedan januari 2024 ett nationellt avtal om hyrbemanning inom hälso- och sjukvården i regionerna tecknat för samtliga 21 regioner. Socialdemokraterna ser att trenden vad gäller hyrpersonal inom hälso- och sjukvården behöver vändas. Ett visst behov av hyrpersonal i vården kommer alltid att finnas för att täcka arbetstoppar och särskilda behov, men målet måste vara att hälso- och sjukvården är oberoende från hyrpersonal och har en stabil och varaktig bemanning med egna medarbetare för den löpande verksamheten. Även med det nya nationella avtalet finns ett behov av lagstiftning som tydliggör hyrpersonalens roll och som slår fast att långsiktig personalplanering inte ska hanteras med inhyrd personal. 7.18 En barnmorska per födande Svensk förlossningsvård är i huvudsak trygg och säker med goda medicinska resultat. Kontinuiteten i graviditetsvårdkedjan har ökat och vården har blivit mer kunskaps ­ baserad. De allra flesta kvinnor anger att de är nöjda med sin förlossning och den vård de har fått i samband med förlossningen. Samtidigt finns dock också fortsatta utmaningar inom förlossningsvården. Det gäller bland annat tillgänglighet och kvalitet i eftervården liksom bristerna i jämlik tillgång till vård över landet. Det finns väsentliga skillnader i processer och resultat mellan regioner och förlossningskliniker. Flera påverkbara faktorer bidrar till att skillnaderna uppstår, t.ex. vårdens styrning och organisering, kompetens och resurser samt rutiner och praxis. Tillgängligheten till vården har utvecklats olika och varierar mellan regionerna. Liksom för flera andra delar av hälso- och sjukvården har antalet disponibla vårdplatser för förlossningar minskat till en för låg nivå där det nu på många platser råder brist. Bristerna är samtidigt svåra att åtgärda då alltför många utbildade barnmorskor väljer att arbeta utanför förlossningsvården. Nationella vårdkompetensrådet har inom sitt uppdrag att föreslå insatser för att stärka kompetensförsörjningen i förlossningsvården kommit till slutsatsen att detta är det främsta skälet till dagens brist på barnmorskor inom förlossningsvården och att regionerna behöver arbeta med att attrahera, utveckla och behålla barnmorskor i högre grad än vad som görs idag. [26] Socialdemokraterna anser att målsättningen inom förlossningsvården ska vara ”en barnmorska per födande”. Kontinuiteten före, under och efter förlossningen ska stärkas. Eftervården ska utvecklas och individualiseras utifrån behov. För att nå den högt ställda målsättningen behöver fler barnmorskor och specialistutbildade undersköterskor utbildas än idag. För att fler ska vilja arbeta inom förlossningsvården krävs också att arbetsmiljön och arbetsvillkoren förbättras. Socialdemokraterna kommer noga bevaka regeringens arbete för en nationell förlossningsplan för att också dessa frågor ska ingå i arbetet. 7.19 Gör upp med marknadsmisslyckanden inom hälso- och sjukvården De senaste decennierna har andelen hälso- och sjukvård som utförs av privata vårdgivare stegvis ökat till att idag utgöra ca en femtedel av all utförd vård. [27] Situationen ser olika ut i olika delar av landet beroende på såväl politiska som juridiska och ekonomiska faktorer. Inom primärvården är det sedan alliansregeringens tid obligatoriskt för alla regioner att inrätta vårdval. Inom specialistvården finns inte samma skyldigheter och där har också regionerna valt olika vägar. De senaste åren har nya vägar för etablering och finansiering öppnat sig för privata vårdgivare genom utvecklingen av den digitala vården och möjligheterna för vårdgivare att därmed etablera sig i en region eller kommun men erbjuda vård till patienter även från andra regioner och kommuner. Utvecklingen innebär utmaningar för hälso- och sjukvårdens huvudmän. Regionernas och kommunernas huvudmannaansvar utgår från att det är de som bär ansvaret för att planera, dimensionera och också finansiera hälso- och sjukvårdens verksamhet för att möta invånarnas behov. Det förutsätter att de, även när de anlitar privata vårdföretag, ytterst behåller kontrollen över hälso- och sjukvårdssystemet som helhet. De senaste åren har vi sett hur dessa möjligheter till kontroll har försvårats. Olika samverkande faktorer har bidragit till att underlätta för vårdföretag att kringgå regionernas och kommunernas planering men ändå få del av deras finansiering. Samtidigt har det blivit tydligt att det finns en mängd systemviktiga uppdrag som de offentliga vårdgivarna utför där de privata vårdgivarna idag inte har samma skyldigheter. Det handlar t.ex. om forskning och utbildning liksom skyldigheterna att erbjuda studenter verksamhetsförlagd praktik. Under pandemin blev det också tydligt vilka begränsningar det fanns för huvudmännen att använda de privata företagens kapacitet för att ställa om och möta de förändrade vårdbehoven. Den typen av bristande demokratisk kontroll över hälso- och sjukvårdssystemet och ytterst över användningen av gemensamma skattemedel hotar medborgarnas förtroende för välfärden. På skolans område har vi sett vad som händer när den typen av okontrollerad privatisering går för långt. Idag har vi på skolans område en världsunik ordning som tillåter obegränsade vinster i ett system där det offentligas insyn och kontroll är svag och skolpengen överkompenserar friskolekoncerner för kostnader och ansvar som bara kommuner har. Eleverna har i detta system reducerats till kunder och de vinstdrivande friskolorna tillåts skapa egna orättvisa kösystem och använda glädjebetyg för att locka elever. Företagens möjligheter att göra stora vinster har samtidigt skapat starka lobbyorganisationer som, finansierade med skattemedel, verkar för att förhindra samhälleligt gynnsamma reformer. Det behöver säkerställas att hälso- och sjukvården inte går samma väg. Vår välfärd ska inte vara beroende av riskkapitalister för att fungera, och svenska folket ska kunna vara med och styra den välfärd som de betalar för med sina skattepengar. Samhället ska flytta fram positionerna och ta tillbaka den demokratiska kontrollen över utvecklingen. 7.20 Förbud mot privata sjukvårdsförsäkringar inom den offentligt finansierade vården En särskilt viktig fråga gäller i detta avseende utvecklingen vad gäller de privata sjukvårdsförsäkringarna. Målet för svensk hälso- och sjukvård är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen. Vården ska ges med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans värdighet. Den som har det största behovet av vård ska ges företräde till vården. Dessa principer, ”människovärdesprincipen” och ”behovs ­ solidaritetsprincipen”, följer av lagstiftningen och utgör de två första principerna i den etiska plattform som ska styra beslut om prioriteringar i vården. ”Människovärdes ­ principen” innebär att det bör vara möjligt för alla att vid behov och på lika villkor få del av hälso- och sjukvårdens tjänster. Möjligheterna att vid behov få vård får inte påverkas av ålder, kön, förmåga att ta initiativ, utbildning, betalningsförmåga, natio ­ nalitet, kulturella olikheter, sjukdomens art och sjukdomens varaktighet. Inte heller eventuella väntetider får påverkas av sådana förhållanden. ”Behovssolidaritets ­ principen” innebär att den som har det största behovet av hälso- och sjukvård ska ges företräde till vården. Dagens utveckling där patienter tillåts teckna privata sjukvårdsförsäkringar i syfte att få en snabbare tillgång till den gemensamt finansierade vården innebär att lag ­ stiftningens intentioner inte följs. Över tid har det vuxit fram en ordning som möjliggör så kallade gräddfiler utan att samhället har tagit kontroll över utvecklingen. Systemet med privata sjukvårdsförsäkringar fungerar så att privata vårdgivare som erbjuder vård på uppdrag av försäkringsbolag då garanterar försäkringspatienterna en kortare väntetid än den som följer av den lagstadgade vårdgarantin. I den mån vårdgivaren också tar emot offentligfinansierade patienter på uppdrag av en region så garanteras dessa patienter inte samma väntetider. De försäkringsfinansierade patienterna får därmed en bättre tillgång till hälso- och sjukvården, i strid med lagstiftningens människovärdesprincip. Detta är särskilt problematiskt när det på grund av försäkrings ­ bolagens krav inte är möjligt för hela befolkningen att på samma villkor teckna en privat sjukvårdsförsäkring. Under den föregående mandatperioden genomförde den socialdemokratiska regeringen ett större lagstiftningsarbete för att förändra dagens ordning. Arbetet resulterade i en proposition till riksdagen samt till en kompletterande departements ­ promemoria. [28] Förslagen röstades dock dessvärre ned av de borgerliga partierna tillsammans med Sverigedemokraterna. Socialdemokraterna anser att en privat vårdgivare som har slutit avtal med en region om att bedriva offentligt finansierad vård inte ska få erbjuda sådan hälso- och sjukvård som avtalet omfattar även till patienter vars vård finansieras av en privat sjukvårdsförsäkring. 7.21 Förhindra utförsäljning av akutsjukhus Akutsjukhusen är viktiga för människors trygghet och är centrala resurser i kris och ytterst krig. Det kan innebära onödiga och stora risker om de inte står under demokratisk kontroll. Särskilt angeläget är att inte dessa sjukhus hamnar under andra länders kontroll. 2005 antog riksdagen den dåvarande socialdemokratiska regeringens förslag om en så kallad stopplag genom vilken de dåvarande landstingen förhindrades att överlämna driften av vissa sjukhus till privata aktörer. [29] Socialdemokraterna vill utreda en ny stopplag för att säkerställa att Sverige behåller kontrollen över våra systemviktiga akutsjukhus. 7.22 Vårdgivare ska inte få äga apotek och apotek inte få äga vårdgivare Läkemedelsverket gjorde redan 2019 bedömningen att vårdgivare inte borde beviljas tillstånd att driva öppenvårdsapotek och att öppenvårdsapotek inte heller skulle kunna äga eller driva en vårdgivare. [30] De skäl som Läkemedelsverket angav var främst risken för felaktig förskrivning av läkemedel samt risken för onödigt vårdutnyttjande. Läkemedelsverket angav också att det fanns risk för att förtroendet för professioner skulle kunna påverkas av gemensamt ägande. I oktober 2021 gav den dåvarande regeringen en särskild utredare i uppdrag att göra en översyn av begränsningarna för att få tillstånd att bedriva öppenvårdsapotek. Utredningen presenterade sina förslag i den s.k. Treklöverutredningen i maj 2022. [31] Socialdemokraterna anser att det är angeläget att den nya regeringen tar Treklöver ­ utredningens förslag vidare. Vårdgivare ska inte få äga apotek och apotek ska heller inte få äga vårdgivare. 7.23 Samma krav ska ställas på privata aktörer som på offentliga Idag träffas offentliga och privata vårdgivare i praktiken väldigt olika av många offentliga skyldigheter, t.ex. när det kommer till forskning och utbildning eller vid behov i jourverksamhet. Det här är en ordning som behöver åtgärdas och där offentliga och privata aktörer ska behandlas lika. Detsamma bör gälla i kris och krig där även privata vårdgivare bör vara skyldiga att ställa sina resurser, såväl personal som material och lokaler, till förfogande. De bör även på samma villkor som offentligt drivna verksam ­ heter vara skyldiga att erbjuda verksamhetsförlagd utbildning (VFU) och praktik för yrkesgrupper som lärare, undersköterskor, sjuksköterskor och specialistsjuksköterskor. 7.24 Offentlighetsprincipen för privata vård- och omsorgsföretag Offentlighetsprincipen är en av hörnstenarna i det svenska demokratiska samhället som ger medborgarna insyn i offentlig verksamhet. Tack vare offentlighetsprincipen kan medborgarna se hur skattepengar används och hur beslut som påverkar patienter och brukare fattas. Den urholkning av offentlighetsprincipen som skett genom att alltmer offentligt finansierad verksamhet bedrivs i privat regi är därför problematisk. Den socialdemokratiska regeringen tillsatte under den förra mandatperioden en utredning med uppdrag att ta fram förslag på detta område. Bland det första som den nya regeringen gjorde efter regeringsskiftet var dessvärre att besluta om att det uppdraget skulle upphöra. Socialdemokraterna anser att privata vård- och omsorgsföretag ska omfattas av offentlighetsprincipen. 7.25 Avskaffa tvångs-LOV inom primärvården Vården ska finnas där den behövs, inte bara där ägare kan göra stora vinster. Därför måste det gå att styra etableringen av till exempel nya vård- och hälsocentraler så att alla människor kan få lika god tillgång till vård. Idag finns i hälso- och sjukvårdslagen här en begränsning av regionernas möjlighet att styra utformningen av sina vårdvals ­ system genom att det måste ske inom ramen för lagen om valfrihetssystem (LOV). [32] Begränsningen innebär ett omotiverat ingrepp i regionernas självstyrelse som begränsar regionernas möjligheter att utforma sina vårdvalssystem efter regionens behov. Socialdemokraterna vill stärka den demokratiska kontrollen så att regionerna får ökade möjligheter att styra etableringar av vårdcentraler dit de behövs, till exempel i glesbygd. Vi vill därför ta bort kravet på att ett valfrihetssystem måste inrättas inom ramen för LOV. 7.26 Främja idéburen välfärd Jämfört med de flesta andra länder i Norden och Europa så är de idéburna aktörernas andel av välfärdssektorn liten i Sverige. De senaste decenniernas ökning av andelen välfärdstjänster som utförs av externa leverantörer har i huvudsak skett i form av kommersiella aktörer medan de idéburnas andel förblivit låg. För att främja ett ökat idéburet deltagande i välfärden lät den tidigare socialdemokratiskt ledda regeringen utreda och lämna lagförslag kring de idéburna aktörernas förutsättningar. [33] Riksdagen antog lagen som trädde i kraft den 1 januari 2023. De nya bestämmelserna innebär att idéburna organisationer som bedriver offentligt finansierad välfärdsverksamhet ska kunna registrera sig i ett särskilt register. Upphandlande myndigheter ges samtidigt möjlighet att reservera rätten att delta i upphandlingar av vissa välfärdstjänster till idéburna organisationer, vars allmännyttiga syfte bidrar till att uppfylla ändamålet med den tjänst som upphandlas. Därmed kommer kommuner, regioner och statliga myndigheter i större utsträckning än tidigare att kunna dra nytta av de idéburna organisationernas kompetens, erfarenhet och andra resurser. Socialdemokraterna anser att de idéburna aktörernas roll i svensk välfärd fortsatt bör främjas. 7.27 Generell tillståndsplikt inom hälso- och sjukvårdens verksamheter Hälso- och sjukvårdsverksamheter omfattas, med några få undantag, inte av tillståndsplikt. Mot bakgrund av utvecklingen av oseriöst och rent kriminellt företagande också inom hälso- och sjukvården har det dock blivit tydligt att en sådan generell tillståndsplikt är nödvändig, innefattande också krav på ägar- och lednings ­ prövning. Ivo behöver ges utökade möjligheter att kontrollera ifall sjukvårdsföretagens företrädare har nödvändiga insikter och är lämpliga samt om företagen har de ekonomiska förutsättningar som krävs för att bedriva verksamheten. 7.28 Bättre tillgång till hälsodata Frågorna om hälso- och sjukvårdens digitalisering respektive effektiv tillgång till hälsodata är av central betydelse för framtidens hälso- och sjukvård. Den social ­ demokratiskt ledda regeringen prioriterade därför dessa frågor under den tidigare mandatperioden genom ett stort antal utredningar och myndighetsuppdrag. Arbetet ledde bland annat till en ny lag om sammanhållen vård- och omsorgsdokumentation, vilket möjliggör ett mer effektivt och säkert informationsutbyte mellan vård- och omsorgsgivare. [34] I de utredningar som föregick propositionen lämnades, utöver de förslag som resulterat i lagstiftning, ett antal ytterligare förslag som det är angeläget att den nya regeringen prioriterar. Det gäller särskilt förslagen om kvalitetsuppföljning och ombuds tillgång till vård- och omsorgsuppgifter. [35] 7.29 En nationell digital infrastruktur Den föregående regeringen tillsatte också tre större statliga utredningar med uppdrag att lägga grunden för en nationell digital infrastruktur. [36] Samtliga dessa utredningar har redovisat sina slutsatser och förslag under innevarande mandatperiod. [37] Den nya regeringen har i Tidöavtalet aviserat att man, liksom Socialdemokraterna, vill se en nationell digital infrastruktur. Inga förslag från tidigare utredningar har emellertid tagits vidare. Istället har regeringen valt att tillsätta tre nya utredningar [38] samt att ge EHM i uppdrag att bl.a. ta fram ett förslag till färdplan för genomförandet. [39] Det är idag osäkert i vilken grad det kommer lämnas några förslag under mandatperioden. Socialdemokraterna anser att det är av stor vikt att det omfattande utredningsarbetet nu kommer vidare. Regeringen bör, utifrån EHM:s förslag, återkomma till riksdagen med en färdplan för genomförandet av den nationella digitala infrastrukturen. 7.30 Elektronisk åtkomst till barns uppgifter inom hälso- och sjukvården Ytterligare en prioriterad fråga på e ‑ hälsoområdet gäller föräldrars åtkomst till patientuppgifter för barn mellan 13 och 15 år. Här har det inom hälso- och sjukvården utvecklats en ordning som innebär att vårdnadshavare har full möjlighet till insyn i barnets patientuppgifter fram till det att han eller hon fyllt 13 år. Barnet själv får emellertid direktåtkomst till uppgifterna först från det att han eller hon fyller 16 år. För barn som är 13–15 år medges därmed som huvudregel varken vårdnadshavare eller barn direktåtkomst men vårdnadshavaren kan medges tillgång till hela eller delar av barnets journal efter en individuell prövning i det enskilda fallet. Den socialdemokratiskt ledda regeringen tillsatte 2022 en utredning för att se över denna problematik som lämnade sina förslag i maj 2023. [40] Förslagen innebär att både vårdnadshavare och barn som fyllt 13 år medges elektronisk tillgång till barnets hälso- och sjukvårdsuppgifter. För att samtidigt skydda barnets personliga integritet föreslås skyldigheter för vårdgivare och myndigheter att vid vissa omständigheter spärra uppgifter för vårdnadshavaren. Det gäller t.ex. om ett barn som har fyllt 13 år motsätter sig vårdnadshavarens elektroniska tillgång eller om uppgifterna omfattas av sekretess gentemot vårdnadshavaren. Socialdemokraterna anser att utredningens förslag är bra och bör genomföras. 7.31 Låt regioner begära in och granska privata utförares patientjournaler Journalhandlingar är också en viktig källa till information för att regionen ska kunna granska att privata utförare som levererar vård på uppdrag av regionen fullgör sina skyldigheter. Exempelvis kan det handla om att regionen kontrollerar att den privata utföraren har begärt rätt ersättning för utförd vård, att vård har utförts i enlighet med uppdraget och att vården har varit medicinskt motiverad samt av god kvalitet. Privata utförare som levererar offentligt finansierad hälso- och sjukvård på uppdrag av regionerna har inte någon lagstadgad skyldighet att lämna ut de patientuppgifter som huvudmannen kan behöva för att kunna genomföra nödvändig avtalsuppföljning. Inte heller finns det någon rätt för regionerna att begära in patientjournaler vid misstanke om brottslighet. Sveriges Kommuner och Regioner har i en hemställan till regeringen begärt att få ett tydligt lagstöd kring rätten att begära och granska patientjournaler som ett led i en avtalsuppföljning eller för att förebygga och motverka välfärdsbrottslighet. [41] Socialdemokraterna delar SKR:s uppfattning. Regeringen bör snarast återkomma med ett förslag som ger regionerna denna möjlighet. 7.32 Ett nationellt nackskadecentrum I nacken går all nervkommunikation mellan hjärnan och kroppen. Därför kan nackskador ge upphov till en lång rad symptom och funktionsnedsättningar. Närmare 30 000 personer får en nackskada varje år och även ifall de flesta patienterna återhämtar sig med rätt vård får en del långvariga besvär med stora konsekvenser för det dagliga livet. Inom sjukvården finns dessvärre idag både upplevda brister i bemötande, bedömning och behandling av patienter med nackskador och långvariga smärttillstånd. Skadade vittnar om att sjukvården menar att smärtan inte beror på nackskadan utan är psykisk och de hänvisas till terapi. Kunskapsbristerna inom sjukvården påverkar i förlängningen de skadades möjligheter att få rätt ersättning från försäkringsbolag och bidrar även på det sättet till försämrade livsförhållanden för de drabbade. Socialdemokraterna anser att det är tid för ett samlat grepp kring nackskador och att ett nationellt nackskadecentrum bör inrättas med samlad kunskap, forskning och erfarenhet. 7.33 Ett nationellt hjärtstartarregister Varje år drabbas cirka 10 000 svenskar av plötsligt hjärtstopp, endast runt 550 överlever. Om fler hjärtstartare fanns i samhället, om fler var registrerade i ett nationellt hjärt ­ startarregister och tillgängliga dygnet runt och om fler via regelbunden HLR-utbildning lär sig använda dessa enkla apparater så skulle många fler kunna överleva ett plötsligt hjärtstopp. Idag finns ett hjärtstartarregister som bygger på ideellt engagemang. Det är dock ett problem att ingen i dag har ett övergripande ansvar för dess tillgänglighet. Med en statlig registrering av hjärtstartare skulle möjligheterna öka till en mer rättvis och jämlik tillgång. 7.34 Utvärdering av de nationella riktlinjerna för endometrios Endometrios drabbar uppskattningsvis var tionde kvinna i fertil ålder, där ungefär hälften får mer omfattande besvär. Sjukdomen medför stora kostnader för samhället, både direkta kostnader för hälso- och sjukvården och indirekta kostnader i form av sjukfrånvaro. Tidig behandling har stor betydelse för att bevara fertiliteten och motverka risken för kronisk smärta. I förlängningen minskar detta även vårdkostnaderna för både enskilda individer och samhälle. Dagens nationella riktlinjer för vård vid endometrios presenterades i december 2018. [42] Syftet med riktlinjerna är att stimulera användandet av vetenskapligt utvärderade och effektiva åtgärder inom området, och vara ett underlag för öppna och systematiska prioriteringar. Efter fem år finns det nu skäl att följa upp i vilken grad de uppfyllt detta syfte. Socialdemokraterna anser att regeringen bör ta initiativet att följa upp och utvärdera de nationella riktlinjerna för adekvat behandling av endometrios i hela landet. 7.35 Nationellt kunskapsstöd för stärkt klimakterievård I mars 2020 gav den föregående, socialdemokratiskt ledda, regeringen Socialstyrelsen i uppdrag att beskriva vilka insatser som ges vid klimakteriebesvär i primärvården och i den gynekologiska specialistvården ur ett verksamhets ‑ , professions- och patient ­ perspektiv samt bedöma behovet av åtgärder för att förbättra råd, stöd och behandling. Uppdraget visade på behov av förbättrad information och vägledning till kvinnor om klimakteriebesvär samt på stora regionala variationer när det gäller råd, stöd och behandling. En majoritet kvinnor önskar riktad information från hälso- och sjukvården om klimakteriebesvär och vad de kan göra själva för att lindra dem. Både kvinnor och vårdpersonal vittnade om att kvinnor hänvisas mellan olika verksamheter och upplever att det är svårt att få en adekvat insats. [43] I rapporten föreslogs att ett nationellt kunskaps ­ stöd om råd, stöd och behandling av klimakteriebesvär borde tas fram utifrån en helhetssyn på klimakteriebesvär. Det är angeläget att ett sådant nationellt kunskapsstöd tas fram och att användningen följs upp. Socialdemokraterna anser att ett nationellt kunskapsstöd för klimakterievård enligt Socialstyrelsens rekommendationer bör tas fram för att säkerställa enhetlig och högkvalitativ klimakterievård i hela landet. 7.36 En ny bred strategi för psykisk hälsa God psykisk hälsa är grundläggande för att människor ska kunna förverkliga sina möjligheter, hantera livets svårigheter och bidra till samhället. Psykisk ohälsa får istället en mängd negativa konsekvenser. Det orsakar stort lidande i människors liv och påverkar hela samhället, både socialt och ekonomiskt. Samhällets och hälso- och sjukvårdens insatser för personer med psykisk ohälsa behöver förbättras. Statistiken är entydig. Under ett antal decennier har det blivit allt vanligare med psykiatriska diagnoser samtidigt som läkemedelsbehandling med psykofarmaka ökat. Sedan 2006 har andelen barn och unga som fått diagnosen depression eller ångestsyndrom tredubblats. Särskilt anmärkningsvärt är att utskriv ­ ningen av antidepressiva mediciner till barn är tre gånger vanligare i Sverige än våra nordiska grannländer. Samtidigt dominerar idag psykisk ohälsa som grund för nya sjukskrivningar. Allra hårdast drabbas socioekonomiskt utsatta grupper och kvinnor. Kampen mot den psykiska ohälsan är därmed en viktig jämlikhets- och jämställdhetsfråga. Den socialdemokratiskt ledda regeringen initierade under den föregående mandat ­ perioden ett systematiskt arbete för att förbättra insatserna och strukturerna för ökad psykisk hälsa. Det handlar å ena sidan om ett brett förebyggande folkhälsoarbete för att involvera alla samhällets sektorer. Därutöver handlar det givetvis också om att förbättra och förstärka de insatser som på olika nivåer i hälso- och sjukvårdssystemet kan fånga upp och behandla ohälsa och sjukdom. En viktig del i det påbörjade arbetet handlar om behovet av en ny bred strategi för psykisk hälsa. Den föregående regeringen gav Socialstyrelsen och Folkhälsomyndig ­ heten i uppdrag att, tillsammans med 24 andra myndigheter, ta fram ett underlag för en ny nationell strategi. Underlaget presenterades den 1 september 2023 och det är nu angeläget att den nya regeringen tar detta arbete vidare. [44] Socialdemokraterna anser att regeringen bör återkomma till riksdagen med en ny bred strategi för psykisk hälsa utifrån framtaget underlag. 7.37 Ett nationellt ansvar för händelseanalyser efter suicid I februari 2023 gav regeringen en särskild utredare i uppdrag att se över vissa frågor inom det suicidpreventiva området. Utredningen ska bland annat analysera och föreslå hur ett nationellt ansvar för breda händelseanalyser efter suicid kan utformas. [45] Uppdraget ska redovisas senast den 1 oktober 2024. Socialdemokraterna välkomnar regeringens arbete på området och vill se ett nationellt händelseansvar för suicid. 7.38 Nya nationella kunskapsstöd för barn och ungas psykiska ohälsa Vad gäller barn och ungas psykiska ohälsa är de viktigaste åtgärderna tidig upptäckt, tidigt omhändertagande samt en välfungerande samverkan mellan aktörer och vård ­ nivåer. Idag finns här brister, med för låg upptäckt, för långa väntetider och därefter brister vad gäller strukturerad samverkan och uppföljning. Det brister också i över ­ gången mellan olika vårdnivåer, t.ex. från barn- och ungdomspsykiatrin (bup) till den specialiserade vuxenpsykiatrin, habiliteringen eller primärvården på vårdcentral. För att korta köerna till bup fördubblades under den föregående mandatperioden satsningen på psykisk hälsa. Framåt behöver nu detta arbete tas vidare. Samverkan mellan skolan, elevhälsan, socialtjänsten och hälso- och sjukvården ska utvecklas och köerna till barn- och ungdomspsykiatrin måste minska. Socialdemokraterna anser att nya nationella kunskapsstöd för hela vårdkedjan vad gäller barn och ungas psykiska hälsa bör tas fram där insatserna för barn och unga bör vara stegvisa men sammanhängande. Alla vårdnivåer bör vara representerade. 7.39 Utredning om de bakomliggande orsakerna till barn och ungas psykiska ohälsa Det finns också på detta område stora behov av ökad kunskap. Idag saknas ett samlat och tillförlitligt kunskapsunderlag kring de bakomliggande orsakerna och faktorerna till att den psykiska ohälsan hos framförallt unga ökar. Socialdemokraterna vill därför utreda varför barn och unga allt oftare drabbas. Inom ramen för en sådan utredning behöver många olika tänkbara orsakssamband analyseras, t.ex. i relation till utvecklingen i andra länder och också till förändringar i det svenska skolsystemet. 7.40 En mer likvärdig cancersjukvård i hela landet Bekämpandet av cancersjukdomar är en av de stora utmaningarna för den svenska hälso- och sjukvården. Det finns idag cirka 200 olika cancersjukdomar där de vanligaste cancerformerna i Sverige är prostatacancer och bröstcancer. Båda dessa cancerformer har, liksom även hudcancer, blivit vanligare under de senaste decennierna. Insjuknandet i lungcancer har också stadigt ökat bland kvinnor, vilket återspeglar kvinnors ändrade rökvanor sedan 1960-talet. Bland cancerformer som minskat märks å andra sidan framför allt livmoderhalscancer, vilket kan härledas till utvecklingen av förebyggande screeningprogram, samt magsäckscancer, där minskningen anses bero på ändrade kostvanor och på färre infektioner med en särskild magsårsbakterie. Exemplen visar på cancersjukdomarnas och också cancersjukvårdens komplexitet. Individuella val samvarierar med samhällelig och vetenskaplig utveckling, vilket innebär att samhällets arbete mot cancer behöver spänna över flera områden, såväl förebyggande folkhälso ­ arbete som forskning och givetvis utvecklingen av hälso- och sjukvårdens möjligheter till mer effektiv vård och behandling. Socialdemokraterna har under många decennier prioriterat cancersjukvården. Genom det strukturerade och långsiktiga stödet till både utvecklingen av regionala cancer ­ centrum (RCC) liksom standardiserade vårdförlopp (SVF) har stora och viktiga framsteg gjorts, inte minst för att förkorta tiden mellan misstanke om cancer till start av behandling. Sedan 2015 har 32 SVF införts i cancervården som nu täcker över 95 procent av alla cancerdiagnoser. Att fler patienter får bästa möjliga vård spelar roll för patientens överlevnad och det är positivt att överlevnaden för flera cancersjukdomar ökat. Ett viktigt styrdokument för denna utveckling av cancersjukvården är Sveriges nationella cancerstrategi. Med cancerstrategin som utgångspunkt beslutade den socialdemokratiskt ledda regeringen om en långsiktig inriktning på det nationella arbetet med cancervården. Inriktningen fokuserar på arbetet fram till 2025, men har också en vision och ett antal långsiktiga mål för arbetet med en längre tidshorisont. Strategin uppdateras och implementeras genom årliga överenskommelser med SKR. Framåt ser vi socialdemokrater att det är viktigt att bygga vidare på det arbete som gjorts. Genom att hälso- och sjukvården förbättrats så förändras också cancer ­ patienternas sjukdomsförlopp. Man kan idag leva väsentligt längre med rätt vård och behandling. Allt fler cancerpatienter blir därmed kroniker, vilket ställer nya krav på kontinuitet och tillgänglighet. Det här är helt centrala delar vid utvecklingen av framtidens cancersjukvård. Socialdemokraterna vill bygga vidare på det viktiga arbete som gjorts, låta pågående satsningar fortsätta och, inom ramen för dessa, ta nya initiativ. Såväl den nationella strategin som överenskommelsen med SKR är viktiga verktyg för att fortsätta arbetet för en mer jämlik, tillgänglig och effektiv cancervård i Sverige. Arbetet för att besegra cancer måste fortsatt vara högt prioriterat. Tillgängligheten till cancervården behöver öka, med särskilt fokus på nationell likvärdighet. Vidare behöver ojämlikheten minska och det förebyggande och rehabiliterande arbetet förbättras. Vi anser även att det är hög tid för att vidta ytterligare åtgärder för att helt utrota HPV-virus och därmed eliminera livmoderhalscancer. 7.41 Utrota livmoderhalscancer I Sverige drabbas ungefär 500 kvinnor varje år av livmoderhalscancer och ungefär 150 kvinnor dör av cancerformen. Idag erbjuds vaccination mot HPV-virus både till flickor och till pojkar. Genom dessa vaccinationer tillsammans med regelbunden gynekologisk cellprovtagning i åldern 23 ‑ 64 år ges ett mycket gott skydd mot livmoderhalscancer och med en god vaccinationstäckning bland pojkar och flickor anses det fullt möjligt att helt eliminera denna cancerform. De kvinnor som är vuxna i dag har dock inte fått vaccinet i skolan och undersökningar visar att tre av tio kvinnor inte deltar i screeningen. Dessa grupper behöver därför nås genom så kallad catch-up-vaccinering och catch-up-screening. I samtliga 21 regioner pågår nu en nationell insats mot livmoderhalscancer där yngre kvinnor i ett första steg bjuds in till vaccination. I ett efterföljande steg ska kvinnor med ökad risk identifieras och få testkit hemskickade. Regeringen stödjer satsningen ekonomiskt med 4 miljoner kronor via regionala cancercentrum i samverkan. Detta är välkommet. Alla som berörs måste nås av såväl vaccination som screening om vi ska lyckas utrota cancerformen. Det måste också göras särskilda ansträngningar för att proaktivt nå målgrupper som har lägre screening ­ medverkan, t ex kvinnor med psykisk sjukdom eller substansmissbruk, då de har mer än fördubblad risk att drabbas av sjukdomen. Socialdemokraterna vill utrota livmoderhalscancer. Regeringen bör ta initiativ till en samordnad informationsinsats för att nå ut till kvinnor med lägre screeningmedverkan. 7.42 En nationell strategi för sällsynta diagnoser och sjukdomar En del diagnoser, sjukdomar och tillstånd drabbar få personer och är därmed så ovanliga att de räknas som sällsynta. I Sverige anses en diagnos vara sällsynt om den förekommer hos högst 5 personer på 10 000. I dagsläget finns utifrån denna definition omkring 300 sällsynta diagnoser beskrivna i Socialstyrelsens databas. Alla diagnoser är dock inte upptagna, utan det totala antalet existerande sällsynta diagnoser och tillstånd är mångdubbelt större. Utvecklingen där allt fler sällsynta diagnoser kan identifieras och behandlas innebär utmaningar för sjukvården. Med få patienter är det svårt för enskilda vårdgivare att upparbeta kompetens och erfarenhet kring bästa vård och behandling. Okunskapen kan bli särskilt problematisk när det drabbar patienter i behov av kvalificerad vård genom hela livet. Brister och svårigheter har lyfts fram i ett flertal rapporter som bland annat pekat på att den kvalitativa specialiserade vård som trots allt finns för sällsynta diagnoser är utspridd, sårbar och ojämnt fördelad över landet. Att allt fler personer drabbas av en sällsynt sjukdom innebär också utmaningar ur ett läkemedelsperspektiv. Tack vare den medicinska utvecklingen kommer det allt fler nya läkemedel som riktar sig till små patientgrupper. Dessa är ofta ekonomiskt kostsamma för samhället men samtidigt avgörande för den enskilde. Den tidigare, socialdemokra ­ tiskt ledda, regeringen gav TLV i uppdrag att analysera olika handlingsvägar som utvecklar tillgången till läkemedel för behandling av sällsynta sjukdomar. Uppdraget redovisades i september 2023. [46] Myndighetens slutsatser är bland annat att en stärkt tillgång till läkemedel för sällsynta hälsotillstånd och hållbara läkemedelskostnader kan åstadkommas genom att TLV accepterar högre kostnad i relation till nyttan för vissa läkemedel vid mycket sällsynta hälsotillstånd Kostnaden i relation till nyttan ska vara lägre, om läkemedlet används vid ett mycket vanligt tillstånd och/eller har stort försäljningsvärde Processen för ärendehandläggning och förhandlingar för förmånsläkemedel utvecklas. TLV ser också behov av att det parallellt med att ovanstående åtgärder genomförs, görs en översyn om ett förändrat system på längre sikt med högre grad av nationell samordning kring bland annat prissättning och förhandling om läkemedel. Socialdemokraterna anser att det i Sverige behövs en ny nationell strategi för sällsynta diagnoser och sjukdomar. Det behövs vidare en nationell samordningsfunktion i syfte att stimulera och styra uppbyggnaden av universitetssjukhusens centrum för sällsynta diagnoser. Vad gäller läkemedel bör TLV:s slutsatser tas om hand och en översyn göras kring ett förändrat system med högre grad av nationell samordning kring prissättning och förhandling om läkemedel. 7.43 Styr upp marknaden för estetiska ingrepp och behandlingar Under den föregående mandatperioden togs de första stegen för att åstadkomma en tydligare och mer ändamålsenlig lagstiftning vad gäller estetiska kirurgiska ingrepp och injektionsbehandlingar. [47] Propositionen var resultatet av ett flerårigt lagstiftningsarbete där området och branschen under en längre tid varit svagt reglerad och samtidigt vuxit kraftigt. Det fanns tydliga behov av att styra upp branschen för att säkerställa att estetiska kirurgiska ingrepp och injektionsbehandlingar skedde på ett säkert sätt och för att se till att oseriösa aktörer rensades ut och få de som utförde ingrepp och behandlingar att ta sitt ansvar. Genom propositionen infördes bland annat kompetenskrav där endast den som har legitimation som läkare, tandläkare eller sjuksköterska får utföra sådana behandlingar. Lagstiftningen innebar också att patientskadelagen, patientdatalagen, patientsäkerhets ­ lagen och vissa bestämmelser i hälso- och sjukvårdslagen gjordes tillämpliga. Samtidigt inrättades Inspektionen för vård och omsorg (Ivo) som ansvarig tillsynsmyndighet. Den nya lagen trädde i kraft den 1 juli 2021. I maj 2023 presenterade Ivo sin första tillsyn mot bakgrund av den nya lagstiftningen. [48] Tillsynen visade branschens omfattande problem och en stor förekomst av okunniga och oseriösa aktörer. De som bedrev verksamheterna saknade ofta kunskap om de lagar och föreskrifter som gällde och verksamheterna uppfyllde inte heller de krav som ställs på en god och säker vård. Brister förekom i samtliga 33 tillsynade verksamheter, varav 14 kategoriserades som allvarliga brister där såväl behandling som kirurgi utförts av personal som saknade nödvändig legitimation. Andra brister som framkom avsåg läkemedelshantering, ledningssystem, basal hygien samt information till patienter. En återkommande allvarlig brist var att väsentliga uppgifter saknades i patientjournaler. Inte sällan bestod journalerna enbart av hälsodeklarationer med patienternas egna uppgifter. Ivo konstaterar vidare att myndigheten har haft svårt att utöva sin tillsyn inom verksamhetsområdet. Flera verksamheter var svåra att få kontakt med och verksamhet bedrevs i privata bostäder, på hotell, i bilar och vid olika events. Det gick inte heller alltid att få vetskap om vem som rent faktiskt utfört kirurgi eller injektionsbehandlingar. De metoder som myndigheten har till sitt förfogande är inte tillräckligt verkningsfulla för tillsyn av denna typ av verksamhet. Socialdemokraterna anser att regeringen bör ge Ivo utökade befogenheter i tillsynen på området, t.ex. vad gäller så kallade testköp. 7.44 Stoppa kvacksalveriet I april 2017 gav den socialdemokratiskt ledda regeringen en särskild utredare i uppdrag att kartlägga och lämna förslag i frågor som rör så kallad komplementär och alternativ medicin och vård (KAM). Under 2019 presenterade utredningen sina slutsatser och förslag. [49] Utredningens förslag innebär att dagens bestämmelser om utövande av komplementär och alternativ vård samlas i en ny lag. Vidare ersätts dagens förbud för andra än hälso- och sjukvårdspersonal att behandla cancer, epilepsi och diabetes med ett generellt förbud att behandla allvarlig sjukdom. Förbudet skulle därmed omfatta både somatiska och psykiska sjukdomar. Symtomlindrande åtgärder ska alltjämt vara tillåtna. Socialdemokraterna anser att det är angeläget att utredningens förslag och slutsatser omhändertas och genomförs. Kvacksalveriet inom vården måste stoppas. 7.45 Hälso- och sjukvårdens beredskap En fungerande sjukvård i fred är en förutsättning för en fungerande sjukvård i krig. För att det ska vara möjligt att ställa om verksamheten och ta hand om ett stort antal skadade behöver kapaciteten i den svenska sjukvården förstärkas. Den föregående, socialdemokratiskt ledda, regeringen gav 2018 en särskild utredare i uppdrag att se över hälso- och sjukvårdens beredskap inför och vid allvarliga händelser i fredstid och höjd beredskap samt att lämna förslag på hur hälso- och sjukvårdens förmåga att hantera sådana händelser borde utvecklas på lång sikt. Utredningen om hälso- och sjukvårdens beredskap lämnade tre betänkanden [50] varav det första utgjorde underlag till propositionen Totalförsvaret 2021–2025. [51] I januari 2023 beslutade sedan den nya regeringen om en andra proposition om ”Vissa frågor om hälso- och sjukvårdens försörjningsberedskap” utifrån utredningens arbete. [52] Socialdemokraterna har välkomnat propositionen. Arbetet får dock på inget sätt betraktas som avslutat i och med detta. Utredningen om hälso- och sjukvårdens beredskap har lämnat en lång rad ytterligare förslag som även dessa behöver tas vidare, inte minst förslagen om kommuners och regioners skyldigheter att hålla lager. Det hör till beredskapsfrågornas natur att man, när krisen väl är här, undrar varför inte mer gjorts tidigare. Det kräver ett politiskt ledarskap att orka prioritera beredskapsfrågorna även under normala förhållanden. Försvarsberedningen har vidare pekat på behovet av särskilda beredskapssjukhus som kan öka antalet vårdplatser och hantera trauma och krigsskador. Det är nödvändigt för vår civila beredskap och bidrar även till vår kompetens i Natosamarbetet. I första hand bör arbetet med att förbereda för beredskapssjukhus ske på geografiskt viktiga platser. Socialdemokraterna anser att Gotland och Norrland, specifikt Norrbotten, är prioriterade regioner. En särskild fråga som analyserats av utredningen gäller också möjligheterna för sjukvårdshuvudmän att ianspråkta personella resurser inom hela deras ansvarsområde, inklusive sådan verksamhet som överlämnats till privata utförare. Här visade inte minst utbrottet av covid-19 på stora brister i regelverket vilket försvårade och i vissa fall omöjliggjorde en rationell krisplanering. Socialdemokraterna anser att privata utförare till kommuner och regioner ska vara skyldiga att, på samma villkor som offentliga utförare, ställa sina resurser, såväl personal som material och lokaler, till förfogande i kris och krig. Mot denna bakgrund anser Socialdemokraterna att regeringen ska redovisa för riksdagen hur kvarvarande förslag från Utredningen om hälso- och sjukvårdens beredskap avses tas om hand. 7.46 Skydda aborträtten Socialdemokraterna står upp för den svenska aborträtten. Den nuvarande abortlagstift ­ ningen som Sverige har haft sedan 1975 fungerar väl och vi ser i dagsläget inte några behov av att göra förändringar i den vad gäller till exempel tidsgränser. Tvärtom finns behov av att säkerställa och skydda de rättigheter som kvinnor i Sverige har till en trygg och säker abort. På flera håll i vår omvärld ser vi hur rätten till abort inskränks och det har även i den svenska politiska debatten diskuterats förslag om att låta personal inom hälso- och sjukvården kunna neka kvinnor att göra abort eller att ändra olika tidsgränser. Sådana förslag utgår alltid från att det är någon annan som ska bestämma över kvinnans kropp än hon själv. Ytterst är det endast genom politik och politiskt arbete som rätten till abort långsiktigt kan säkras. Socialdemokraterna välkomnar att frågan om rätten till abort omfattas av den nya grundlagskommitténs uppdrag. Kommittén ska redovisa sitt uppdrag senast den 1 december 2024. [53] 7.47 Hemaborter När den nuvarande abortlagstiftningen trädde i kraft 1975 innebar en abort alltid ett kirurgiskt ingrepp. Idag görs istället mer än 90 procent av alla aborter i Sverige med läkemedel. Det finns mot denna bakgrund idag skäl att se över dagens regelverk vad gäller möjligheterna till så kallade hemaborter. I juni 2023 gav regeringen mot denna bakgrund en särskild utredare i uppdrag att se över hur abortlagstiftningen kan ändras för att anpassas till den medicinska utvecklingen och gravida kvinnors behov. [54] Uppdraget ska redovisas senast den 3 februari 2025. Socialdemokraterna välkomnar att regeringen prioriterat att tillsätta utredningen och ser fram emot att ta del av dessa slutsatser och förslag. 7.48 Homosexuella i en fast relation ska ha möjlighet att ge blod som alla andra I juli 2022 gav den socialdemokratiskt ledda regeringen Folkhälsomyndigheten i uppdrag att analysera möjligheterna att införa s.k. individbaserad riskbedömning av blodgivare. Syftet med uppdraget var att möjliggöra för homosexuella i en fast relation att ge blod som alla andra. Folkhälsomyndighetens redovisning visade att riskerna för transfusionsöverförd smitta inte ökade vid individbaserad riskbedömning. I juli 2023 tog den nya regeringen uppdraget vidare genom uppdrag till Socialstyrelsen. Socialdemokraterna anser att homosexuella i en fast relation ska ha möjlighet att ge blod som alla andra. Regeringens uppdrag till Socialstyrelsen är ett viktigt led i det arbetet. 7.49 Avskaffa informationsplikten för hivsmittade Den 4 mars 2020 fattade riksdagen beslut om att rikta ett tillkännagivande till regeringen om att se över smittskyddslagen vad gäller informationsplikten för hivpositiva. [55] Bakgrunden till tillkännagivandet var den positiva utveckling som skett där risken för överförd smitta idag är låg vid välinställd behandling. Folkhälso ­ myndigheten har sedan ett antal år gjort bedömningen att det inte finns behov av att personer med välbehandlad hiv informerar sina sexualpartner om hivinfektion. Folkhälsomyndighetens ställningstagande innebär att en behandlande läkare numera kan besluta om att ta bort kravet på informationsplikt från de förhållningsregler som en patient med hiv får. Det är emellertid dags att ta nästa steg. Socialdemokraterna anser att tiden är mogen för att avskaffa informationsplikten för hivsmittade. 7.50 Uppföljning av den nationella anhörigstrategin Den 20 april 2022 antog den socialdemokratiskt ledda regeringen Sveriges första nationella anhörigstrategi. Syftet med strategin är att stärka anhörigperspektivet inom vård och omsorg, samt att göra stödet till anhöriga mer likvärdigt över landet. Den nya strategin är en milstolpe vad gäller anhörigpolitiken, med enhetliga begrepp och tydligare mål för kommunernas arbete med anhöriga. Inom ramen för strategin fick Socialstyrelsen samtidigt i uppdrag att ta fram stöd för att stärka anhörigperspektivet inom hälso- och sjukvård och omsorg, ta fram stöd till kommunerna för ett mer individuellt och likvärdigt stöd till anhöriga samt följa upp anhörigperspektivet och stödet till anhöriga. Uppdragen redovisades under hösten 2023. [56] Det är nu viktigt att regeringen tar dessa uppdrag vidare. 7.51 Säkra personalförsörjningen inom företagshälsovården Företagshälsovården är av avgörande betydelse för att säkerställa en bra arbetsmiljö och välbefinnande för arbetstagare i Sverige. Enligt Arbetsmiljöverkets undersökning har 60 procent av sysselsatta i Sverige tillgång till företagshälsovård genom sin arbetsgivare. [57] Tillgången skiftar dock stort mellan olika branscher, högst inom offentlig förvaltning och industriföretag och lägst inom hotell och restaurang. Ett hinder för att fler ska kunna få tillgång till företagshälsovård är de stora problem som branschen har med kompetensförsörjningen. Av drygt 1 100 företagsläkare är närmare 900 över 65 år. I november 2021 gav den socialdemokratiskt ledda regeringen Myndigheten för arbetsmiljökunskap (Mynak) i uppdrag att samordna insatser för att främja företags ­ hälsovårdens kompetensförsörjning avseende läkare. Uppdraget redovisades i februari 2024 där myndigheten också lämnar ett antal rekommendationer och förslag. [58] Myndigheten föreslår bl.a. att Försäkringskassan ska ta över huvudmannaansvaret för utbildningsfrågor för företagsläkare. Försäkringskassan är positiv till en sådan förändring och Mynak gör bedömningen att detta är en av de viktigaste faktorerna för att förbättra utbildningssituationen. Socialdemokraterna anser att Mynaks förslag bör genomföras och att Försäkrings ­ kassan bör ta över huvudmannaansvaret för utbildningsfrågor för företagsläkare. 7.52 Kontroll och uppföljning av legitimerade yrkesutövare Socialstyrelsen kontrollerar och beviljar ansökningar om läkarlegitimation och Ivo ansvarar för den efterföljande tillsynen. För personer som är utbildade till läkare i Sverige och för personer utanför EU ställs i princip krav på svenskt personnummer för att få en läkarlegitimation och vidhängande förskrivarkod. För personer som är utbildade inom EU kan ansökan ske från en hemadress, utan vare sig personnummer eller samordningsnummer. Därefter får den sökande per automatik en förskrivarkod och sedan också en arbetsplatskod av regionen. Här har flera regioner framfört att personer utan tillräckliga kvalifikationer släpps in på hälso- och sjukvårdens område. Såväl regionalt som nationellt har det dessutom framkommit konkreta exempel på legitimerad personal som har fått legitimationer beviljade utifrån förfalskade behörighetshandlingar. Socialdemokraterna anser att valideringsprocessen av utländska legitimationer bör ses över och kvalitetssäkras för att förebygga och motverka välfärdsbrottslighet. 7.53 Återkallade läkarlegitimationer I Sverige återkallas drygt 100 legitimationer från vårdpersonal varje år, enligt Socialstyrelsen. Brottslighet är en av de vanligaste orsakerna. Men vårdpersonal kan bli av med sin legitimation av flera olika anledningar. Oskicklighet, olämplighet för yrket och olämplig förskrivning av narkotiska läkemedel är också vanliga anledningar till att legitimationen dras in. Förra året slogs ett nytt rekord i indragna läkarlegitimationer; så många som 52 läkare blev av med sin legitimation under 2023. Men trots att vårdpersonal mister sin legitimation har det visat sig att de kan fortsätta att utföra arbetsuppgifter inom den skyddade yrkestiteln helt obehindrat. Det handlar om allt från fysioterapeuter och tandläkare till läkare och psykologer som alltså fortsätter arbeta precis som tidigare, trots att de blivit av med sin legitimation. Det finns i nuläget ingen myndighet som säkrar att den vårdpersonal som fått sin legitimation återkallad inte fortsätter utföra arbetsuppgifter inom den skyddade yrkestiteln. Socialstyrelsen bör därför få i uppdrag att säkra att vårdpersonal som fått sin legitimation återkallad inte fortsätter arbeta inom den skyddade yrkestiteln. 8 Apotek, läkemedel och vaccin 8.1 Tillgången till effektiva och beprövade läkemedel och vaccin i hela landet Tillgången till effektiva och beprövade vaccin och läkemedel är en bärande del av all modern hälso- och sjukvård. De förebygger, lindrar och botar. Tack vare nya läkemedel som exempelvis insulin, antibiotika och cytostatika är sjukdomar som tidigare var dödliga eller kunde orsaka livslånga funktionsnedsättningar idag möjliga att behandla eller bota. Inte minst pandemin visade på betydelsen av de svenska vaccinationsprogrammen och hur de lagt grunden för en tilltro till vaccin och till värdet av vaccinationer. Att vi i Sverige fortsatt har en robust och tillförlitlig tillgång på vaccin och läkemedel i hela landet är grundläggande för att patienter ska få en effektiv och god vård. 8.2 En översyn av den svenska apoteksmarknaden Just läkemedlens betydelse och vårt samhälles beroende av dem föranledde social ­ demokratiska regeringar att på 1940- och 50-talen ta stegen för inrättandet av ett statligt apoteksmonopol. Det var en grundligt förberedd förändring. Först 1971 inrättades Apoteket AB som då gavs en lagstadgad ensamrätt att bedriva detaljhandel till konsument med receptbelagda och de flesta receptfria läkemedel. Den ordningen bestod sedan till 2009 då den dåvarande alliansregeringen hastigt, inom loppet av en mandatperiod, utredde och genomförde den avreglering som idag utgör grunden för den svenska apoteksmarknaden. Socialdemokraterna motsatte sig avregleringen av apoteksmarknaden 2009 eftersom det tidigare monopolet i stort fungerade bra med nöjda kunder och god tillgång till läkemedel i hela landet. Förlusten av samhällelig kontroll var enligt vår mening större än de förmodade vinsterna av konkurrensutsättningen. Den bedömningen gäller idag alltjämt. Avregleringen har lett till bristande apotekstillgänglighet i delar av landet samtidigt som svåröverskådliga ägarkonstruktioner väckt farhågor om samman ­ blandning av olika aktörers intressen. I ljuset av pandemin har systemet med ”just in time”-beredskap ifrågasatts och svårigheterna med samordnad styrning blivit än tydligare. De senaste 2–3 åren har också robustheten vad gäller själva grundmodellen för apoteksmarknadens finansiering kommit att ifrågasättas. Denna bygger sedan avregleringen på att apotekens ansvar för läkemedel inom läkemedelsförmånerna subventioneras genom apotekens försäljning av andra varor och receptfria läkemedel. Vid vikande försäljning eller andra omvärldsförutsättningar, som t.ex. de senaste årens höga inflation, tvingas apoteksaktörerna se över sina butiksnät vilket hotar tillgänglig ­ heten. [59] Det illustrerar apoteksmarknadens sårbarhet och understryker riskerna med att låta samhällsviktig infrastruktur vila på marknadsmässiga strukturer. Mot denna bakgrund anser Socialdemokraterna att det är dags för en genomgripande översyn av den svenska apoteksmarknaden. 8.3 Utvidgade möjligheter till byte av förpackningsstorlek, styrka, dosering samt extra receptexpeditioner Parallellt med en översyn av apoteksmarknaden behöver åtgärder vidtas här och nu för att säkerställa tillgången till läkemedel i hela landet. Att läkemedel tar slut och inte finns för apoteken att beställa är idag ett stort och växande problem. Här lyfter apoteken själva fram flera förslag för hur de i högre grad skulle kunna bidra. Det gäller till exempel utbyte av preparat där byten idag är otillåtna mellan olika förpackningsstorlekar, styrka och dosering, annan beredningsform eller i vissa fall annan läkemedelssubstans med liknande effekt. Det kan också handla om att apoteken ges rätt att flytta mediciner mellan apotek för ökad tillgänglighet. Vidare anser apoteken att farmaceuter bör ges möjlighet att bevilja enskilda så kallade extra receptexpeditioner. För dessa frågor har vi socialdemokrater tidigare krävt en särskild översyn. I maj 2023 gav sedan regeringen Läkemedelsverket i uppdrag att kartlägga, analysera och föreslå åtgärder som syftar till att förebygga och hantera rest- och bristsituationer avseende läkemedel för den svenska marknaden, till människor och djur i alla delar av landet. Uppdraget redovisades i maj 2024 där myndigheten lämnade en rad förslag. Det är nu angeläget att regeringen tar dessa förslag vidare. 8.4 Farmaceut på distans Frågan om farmaceut på distans behöver också ses över utifrån ett glesbygdsperspektiv. Idag behöver en legitimerad farmaceut finnas på plats för att ett apotek ska få hålla öppet. Samtidigt råder nu stor brist på farmaceuter i många delar av landet, särskilt på mindre orter. Detta bidrar till att apotek läggs ner eller tidvis håller stängt. Här behöver regelverket ses över i syfte att i högre grad möjliggöra apoteksnärvaro i glesbygd. 8.5 En ny läkemedelsutredning Socialdemokraterna anser att det behövs en ny läkemedelsutredning med uppdrag att bl.a. se över statsbidraget för läkemedelsförmånerna. En sådan utredning behöver ta ett brett grepp kring hur läkemedel tillhandahålls till patienter, vårdgivare och apotek liksom vilket kostnadsansvar som bör falla på staten och hur prisförhandlingar och rekommendation kan effektiviseras och förbättras. Målet bör vara en kostnadseffektiv modell med jämlik tillgång till läkemedel i hela landet där läkemedlens potential till förbättrad hälsa i hela befolkningen framtidssäkras. 8.6 Vaccin förebygger sjukdom Vaccinationer förebygger smittsamma sjukdomar. Näst efter rent vatten är vaccinationer det som mest effektivt bidrar till folkhälsan i världen. Många allvarliga sjukdomar som var vanliga förr har mer eller mindre försvunnit från Sverige, tack vare att många valt att följa våra nationella vaccinationsprogram. Vaccinationer erbjuds av det offentliga genom olika aktörer på statlig, regional och kommunal nivå. Centralt är det stora barnvaccinationsprogrammet som riktar sig till alla barn och unga upp till 18 år och som omfattar vaccination mot 11 (i praktiken 12) smittsamma sjukdomar. [60] Därutöver finns sedan 2022 ett nationellt vaccinations ­ program mot pneumokocker för riskgrupper. Regionerna ger också andra vaccin, i vissa fall efter en s.k. nationell rekommendation från Folkhälsomyndigheten. Vaccin som ges av regionerna utanför de nationella programmen är dock i allmänhet inte kostnadsfria för den enskilde, i vissa fall emellertid subventionerade. För att vidareutveckla de framgångsrika svenska vaccinationsprogrammen gav den föregående socialdemokratiskt ledda regeringen en särskild utredare i uppdrag att göra en översyn av vaccinationsprogrammen. Uppdraget redovisades i januari 2024. [61] Utredningen lämnar ett antal förslag som framförallt gör lagstiftningen tydligare och lättare att tillämpa. Socialdemokraterna anser att det är av stor vikt att dessa förslag nu tas vidare. Vi behöver vara varsamma om invånarnas förtroende för vacciner och vår därmed i internationell jämförelse höga vaccinationstäckningsgrad. Förutsättningarna bör särskilt utredas för att införa vaccin mot såväl RS som TBE som en del av det allmänna vaccinationsprogrammet. 8.7 Vaccinationsprogram för äldre och riskgrupper Socialdemokraterna anser vidare att en utredning bör tillsättas vad gäller möjligheterna att utveckla det sedan 2022 etablerade vaccinationsprogrammet för riskgrupper till ett bredare vaccinationsprogram med t.ex. vaccinationer mot influensa och bältros för alla över 65 år och i riskgrupp. 8.8 Ta kontroll över marknaden för privata vaccinationer Helt vid sidan av det offentliga erbjuds också vaccinationer av privata vaccinatörer såsom resevaccin. Arbetsgivare erbjuder också vaccinationer som ett led i att förebygga risker för arbetstagare på grund av arbetsuppgifter. Privata vaccinationer betalas av den enskilde eller hans eller hennes arbetsgivare. Det här är en ordning med brister. Priskontrollen är sämre med höga priser och vinster samtidigt som det råder stor informationsasymmetri där den enskilde har svårt att bedöma risker och effekter. De senaste somrarnas utveckling vad gäller TBE-virusets spridning är ett typexempel där enskilda känner stor oro, men samtidigt kan det kosta flera tusen kronor att låta hela familjen få ett fullgott skydd och företagen har enligt uppgifter stora marginaler. Det har också rapporterats om patientsäkerhetsbrister med t.ex. bristande system för kylning av vaccin. Det är också så att dessa vaccin ges helt utanför något fungerande nationellt system för registrering. Det finns idag ingen samlad bild över de vaccinationer som den enskilde fått och det faller ett mycket stort ansvar på den enskilde att ha kännedom om vilka vaccinationer man fått och när det är dags att fylla på för att ha ett fortsatt skydd. Idag har enskilda tillgång till viss information om givna vaccinationer via 1177.se eller via vaccinatörers egna webbtjänster. Det är dock bara en mycket begränsad del av all vaccinationsinformation som är tillgänglig. Socialdemokraterna anser att det behövs en utredning av hur den här marknaden fungerar. Det finns stora vinster för enskilda och samhället med hög och god vaccin ­ täckning, men vi kan inte ha en ordning där företag tjänar miljoner på människors oro. 8.9 Ett nationellt digitalt vaccinationskort Vad gäller behovet av en sammanhållen digital bild över samtliga tagna vaccinationer så har Utredningen av vaccinationsprogrammen gjort bedömningen att dagens vaccina ­ tionsregister inte är sådant att det kan utvidgas till att fungera i detta syfte. Vaccina ­ tionsregistrets karaktär av ett hälsodataregister medför begränsningar då behandlingen i grunden inte sker i den enskildes intresse utan för att tillgodose allmänintressen. Utredningen ansåg att det för andra ändamål skulle behövas ett nytt, särskilt register. [62] Den föregående, socialdemokratiskt ledda, regeringen gav också E ‑ hälsomyndig ­ heten och Folkhälsomyndigheten i augusti 2019 ett uppdrag att genomföra en förstudie om ett sådant särskilt register. Myndigheterna har redovisat uppdraget och pekat ut ett antal vägar framåt. [63] De konstaterar att en sådan ny nationell lösning för hantering av vaccinationsinformation kräver vidare utredning och rättslig reglering. Socialdemokraterna vill se en digital, samlad och livslång källa över tagna vaccinationer. Även om det är tydligt att frågan är rättsligt komplicerad är det angeläget att den nya regeringen nu tar det påbörjade arbetet vidare. 8.10 Begränsningar av läkares förskrivningsrätt Enligt dagens regelverk har läkare förskrivningsrätt för mediciner livet ut. De får även skriva ut medicin till sin praktik eller för eget bruk och behöver inte vara i tjänst när medicinen skrivs ut. Inom ramen för regelverket är det i princip möjligt att förskriva obegränsat med läkemedel till sig själv och att få allt över högkostnadsskyddets gräns betalat av skattemedel. Regelverket vilar på en befogat stark tilltro till läkares yrkesetik. Samtidigt är riskerna för missbruk uppenbara. Exempel har lyfts fram där läkare skrivit ut narkotika ­ klassade läkemedel till sig själva eller till personer i missbruk. Vidare har vissa läkare använt systemet för att ge sig själva eller närstående en ”gräddfil” till receptbelagda läkemedel. Det är givetvis oacceptabelt. Socialdemokraterna anser mot denna bakgrund att en översyn bör göras av läkares förskrivningsrätt. Läkare bör inte kunna skriva ut narkotikaklassade läkemedel till sig själva. 9 Äldrepolitik 9.1 Allt friskare och piggare äldre Alla åldras vi, från dagen då vi föds. Det är en naturlig del av livet. Vi svenskar lever också allt längre med ett ökat antal förväntat friska levnadsår. Det är en glädjande utveckling grundad i välfärdssamhällets framsteg. Dagens äldre har vuxit upp och yrkesarbetat under bättre förhållanden jämfört med tidigare generationer och många har även högre utbildning och materiell standard. Många personer över 65 år fortsätter att arbeta och de flesta kan klara sig utan stöd fram till 80-årsåldern. 9.2 Motverka ålderism Trots den positiva utvecklingen med ökande medellivslängd och fler friska levnadsår så finns det fortsatt många som sitter med stereotypa föreställningar om de personer som i olika sammanhang betecknas som ”äldre”. Dessa föreställningar påverkar hur den som uppfattas vara äldre beskrivs och bemöts i olika sammanhang och frågan om ålderism lyfts allt oftare när frågor om äldre personer diskuteras. Ålderism handlar om fördomar och stereotypa föreställningar om ålder och konsekvenserna av dessa. Det kan handla om bristande representation eller omotiverade åldersgränser, att äldre personer osynliggörs i mediernas rapportering eller att äldre personer stereotypt betraktas som ensamma, sjuka, asexuella, förvirrade och beroende. Ålderism kan också handla om språkliga uttryck och talesätt, som kan vara stereotypt negativa eller positiva. Problemet kan alltså både existera som stereotypa attityder och som diskriminerande bestämmelser och praktiker. Samhället har ett ansvar att motverka ålderism. Socialdemokraterna anser att den nya regeringen bör ge en myndighet i uppdrag att kartlägga och analysera hur ålderismen kommer till uttryck i det svenska samhället och lämna förslag på åtgärder för att motverka ålderismen. 9.3 Obligatoriska kommunala pensionärsråd Samhället behöver också bli bättre på att tillvarata äldre personers kompetens och erfarenhet. För att öka äldres inflytande vill Socialdemokraterna göra det obligatoriskt för kommuner och regioner att inrätta så kallade pensionärsråd. Uppgifterna för pensionärsråden kan variera men har som övergripande syfte att bereda pensionärer inflytande och insyn i allmänna frågor som rör äldres levnadsförhållanden. Det sker genom överläggningar, samråd och ömsesidig information mellan företrädare för pensionärsorganisationer och kommunens styrelser och nämnder. 9.4 Ett nationellt äldrehälsovårdsprogram Sverige har sedan lång tid ett av världens bästa system för mödravård och ett nationellt barnhälsovårdsprogram, baserat på vetenskap och beprövad erfarenhet och med goda resultat. Kunskapsläget är idag också omfattande kring vilka åtgärder som främjar äldres hälsa, men här begränsas dock resultaten av att vi nationellt saknar samordning. Socialdemokraterna anser att vi bör bygga vidare på erfarenheterna från mödravårds- och barnhälsovårdsarbetet för att också etablera ett nationellt äldrehälsovårdsprogram. 9.5 Undernäring bland äldre En särskild fråga när det kommer till äldres hälsa handlar om undernäring. Risken att drabbas av nutritionsrelaterade problem ökar med stigande ålder och förekomsten av undernäring bland äldre är idag hög. Risken är störst för boende i eget hem, men det saknas heltäckande och entydig statistik. Åtgärder för att motverka undernäring skulle spara såväl lidande som ekonomiska kostnader. Socialdemokraterna anser att arbetet mot undernäring bland äldre behöver intensifieras. Det behövs bättre data kring såväl hur utbredd undernäringen är som de samhälleliga kostnaderna för undernäring bland äldre. Regeringen bör ge Social ­ styrelsen i uppdrag att göra nya beräkningar kring detta och också lämna förslag för hur undernäringen bland äldre kan motverkas. 10 Äldreomsorg 10.1 Framtidens äldreomsorg kan inte vänta Målet med äldreomsorg är att ge äldre möjlighet att leva ett värdigt liv även när kroppen inte klarar alla vardagsbestyr eller minnet sviktar. Äldreomsorgen ska hålla hög kvalitet över hela landet, utgå ifrån den äldres behov och självbestämmanderätt och bemannas av rätt utbildad personal med bra arbetsmiljö och trygga anställningsvillkor. Äldre med behov av insatser från både vård och omsorg ska mötas av ett professionellt team som den äldre känner. En sådan äldreomsorg ger människor möjligheten att åldras i trygghet och med värdighet. En bra äldreomsorg gör också att familjerelationer i högre grad kan bygga på ömsesidighet, lust och egen vilja. När det fungerar som bäst så kompletterar äldre ­ omsorgen den omsorg som anhöriga, partners, barn och andra släktingar eller vänner ger. Äldreomsorgen blir då ett stöd även till den anhörige så att anhörigomsorgen kan ske i en lagom omfattning och vara önskad både för den äldre och den anhörige. En stark äldreomsorg är, liksom barnomsorgen, ett viktigt verktyg för ett jämställt och jämlikt samhälle där det går att kombinera lönearbete med omsorg om sina nära. Äldreomsorgen väver samtidigt ett skyddsnät runt de äldre personer som saknar anhöriga. Sedan 1990-talets stora s.k. ädelreform har det gradvis blivit tydligt att regelverket kring den svenska äldreomsorgen inte längre är tillräckligt. Det finns många äldre ­ boenden och hemtjänstverksamheter i Sverige som erbjuder en sammanhållen god vård och omsorg av hög kvalitet. Men kvaliteten är för ojämn över landet och det finns brister vad gäller medicinsk kompetens och samordning. De anställdas arbetsmiljö och arbetsvillkor är inte tillräckligt bra, vilket gör det svårt att rekrytera och leder till att undersköterskor och vårdbiträden väljer att sluta trots att de säger att de egentligen älskar sina jobb. Det är hög tid för reformer. Mot denna bakgrund påbörjade den förra, socialdemokratiskt ledda, regeringen det stora arbetet med att lyfta, trygga och modernisera den svenska äldreomsorgen. Det är av central betydelse att den nya regeringen tar detta arbete vidare. Framtidens äldreomsorg kan inte vänta. 10.2 Förlängning av Äldreomsorgslyftet En bärande del i arbetet med framtidens äldreomsorg handlar om personalens kompetens. Idag ser vi att många kommuner och privata företag tvingas rekrytera outbildad personal för att det saknas utbildade undersköterskor att anställa. I mindre utsträckning fungerar det, men när andelen utbildade undersköterskor blir för låg går det ut över äldreomsorgens kvalitet. Det är därför centralt att vidta åtgärder för att se till att så stor andel av personalen inom hemtjänsten och på särskilda boenden som möjligt har undersköterskans kompetens. Det här var bakgrunden till att den socialdemokratiskt ledda regeringen tog initiativet till den stora kompetenssatsningen Äldreomsorgslyftet. Satsningen innebär att ny och befintlig personal får möjlighet att utbilda och vidareutbilda sig på betald arbetstid. Exempel på utbildningar som omfattas är programutbildningar till undersköterska och vårdbiträde samt vidareutbildningar inom exempelvis lyftteknik, demens, välfärds ­ teknik, nutrition, språk eller handledning. Det är också möjligt för den som redan har en undersköterskeutbildning att läsa in specialistkompetens inom exempelvis äldres hälsa och sjukdomar, multisjukdom hos äldre, demens eller palliativ vård. Äldreomsorgslyftet omfattar också första linjens chefer som har möjlighet till ledarskapsutbildningar på högskolenivå. Satsningen har hittills varit framgångsrik och lett till att över 25 000 personer påbörjat en utbildning. Efter påtryckningar från Socialdemokraterna har den nya regeringen valt att förlänga Äldreomsorgslyftet till och med 2026. [64] Socialdemokraterna välkomnar detta beslut. 10.3 En ny äldreomsorgslag För att ta nästa steg i att lyfta, trygga och modernisera den svenska äldreomsorgen krävs också en ny lagstiftning – en äldreomsorgslag. Den socialdemokratiskt ledda regeringen gav i december 2020 en utredare i uppdrag att föreslå en sådan lag samt förslag som stärker tillgången till medicinsk kompetens. Utredningen överlämnade sina förslag i juni 2022. [65] Utredningens förslag till ny lag syftar till att stödja en äldreomsorg med likvärdigt god kvalitet och en äldreomsorg som utgår från individens förutsättningar, behov och delaktighet. Lagen är uppbyggd kring en så kallad nationell ordning för kvalitets ­ utveckling (NOK). Genom denna kan regeringen precisera innebörden av lagens bestämmelser, likt hur man på skolans område arbetar med att ta fram, anta och arbeta efter skolans läroplaner. Regleringen ska ses som ett stöd och en styrning för kommun och verksamheter, i syfte att utveckla kvaliteten och uppnå ökad nationell likvärdighet. Regeringen har dessvärre uttalat att de inte avser att gå vidare med förslagen. [66] Socialdemokraterna beklagar att regeringen beslutat sig för att inte ta Äldreomsorgslagsutredningens förslag vidare. 10.4 Fortsätt stärka undersköterskans roll För att lyfta, trygga och modernisera den svenska äldreomsorgen behöver också undersköterskornas profession stärkas och yrkets status höjas. Äldreomsorgen behöver lyckas rekrytera personal för att möta demografin samtidigt som man står inför pensionsavgångar. Därutöver behöver man också möta nya, förändrade och ökande krav på specialistkompetens, inte minst undersköterskor med vidareutbildning inom åldrandets sjukdomar och demens. Det är redan idag en yrkesgrupp där det i många kommuner, och även regioner, råder brist och den förväntas öka. Vägen dit handlar om att synliggöra undersköterskans kompetens. Utöver det ovan beskrivna Äldreomsorgslyftet tog den föregående regeringen här ett antal riktade initiativ där bland annat yrkestiteln undersköterska skyddades i lag. Från och med den 1 juli 2023 får nu därmed endast den som har ett utfärdat bevis om utbildning och erfarenhet använda yrkestiteln. Reformen innebär ett viktigt erkännande av undersköterskans kompetens och kunnande. [67] Den 1 juli 2022 infördes också krav på att den som har hemtjänst ska erbjudas en fast omsorgskontakt. Det här är en skyldighet för kommuner och företag där den fasta omsorgskontakten ska vara en namngiven person som ska hålla ihop omsorgen kring den äldre. Genom regleringen av undersköterskans yrkestitel kan, från och med den 1 juli 2023, endast en undersköterska utses till fast omsorgskontakt. Det blir därmed i praktiken omöjligt att bemanna hemtjänsten med endast outbildad personal. [68] Framåt bör fortsatta initiativ tas i samma riktning och det bör utredas ifall fler arbetsuppgifter kan knytas till den skyddade yrkestiteln undersköterska. 10.5 Arbetskläder och arbetsskor inom äldreomsorgen Under den föregående mandatperioden införde den socialdemokratiskt ledda regeringen en rätt till kostnadsfria arbetskläder för anställda i äldreomsorgen. [69] Framåt behöver denna reform följas upp för att säkerställa att den efterlevs. Socialdemokraterna anser att kvinnor och män som jobbar i offentlig sektor ska ha lika tillgång till såväl arbetskläder som arbetsskor. 10.6 Vård och omsorg med adekvat vårdhygienisk standard Pandemin visade på brister inom äldreomsorgen vad gällde personalens vårdhygieniska grundkunskaper. Då utvecklingen går i en riktning mot att de som mottar äldreomsorg är äldre och ofta sjukare är detta en risk i verksamheten. Socialdemokraterna vill därför se fortsatta satsningar vad gäller information till all personal inom äldreomsorgen vad gäller grundläggande vårdhygien. 10.7 Språkkrav och språkträning i äldreomsorgen I det fortsatta arbetet med att stärka äldreomsorgens professioner behöver en del handla om språket. Språkkunskaperna inom äldreomsorgen är idag för dåliga och det leder till risker för de äldre. Olika kommuner har under de senaste åren därför utvecklat och börjat tillämpa olika varianter av språkkrav för anställning. Den föregående, social ­ demokratiskt ledda, regeringen gav Socialstyrelsen i uppdrag att ta fram ett centralt stöd för språkbedömning, som verksamheter skulle kunna använda för språkkrav inom äldreomsorgen. Uppdraget presenterades 2023. [70] Den nya regeringen har nu valt att låta en utredning på nytt se över frågorna, till och med den 1 september 2024. [71] Socialdemokraterna ser det som angeläget att frågorna om språkkrav och språkträning kommer på plats snarast. Utredningens inriktning välkomnas med tydligt fokus på kostnadseffektiva insatser som arbetsgivaren, kommunerna och staten kan vidta och som kan hjälpa befintlig personal i äldreomsorgen att snabbare nå kraven på kunskaper i svenska språket. 10.8 Utredning om kommunernas avgifter för äldreomsorgen Avgiften för äldreomsorgsinsatser är inte nationellt reglerad utan varierar mellan landets kommuner. Majoriteten av kommunerna har en timavgift som när taxorna senast undersöktes 2018 varierade mellan 39 och 455 kronor. För att begränsa de äldres kostnader finns därutöver dels en maxtaxa, dels särskilda förbehålls- och minimibelopp för att säkerställa att äldre med små inkomster alltid ska ha kvar tillräckligt för normala levnadsomkostnader. Dessa särskilda regler omfattar dock inte måltidskostnader varför äldre med låga inkomster ändå kan tvingas be om extra hjälp eller stöd. Måltids ­ avgifterna ska bygga på ett självkostnadspris, men summan kommunerna tar ut varierar kraftigt. Avgifterna för kommunernas äldreomsorgsinsatser påverkar i vilken grad äldre kan efterfråga den äldreomsorg de behöver. En hög taxa innebär att steget för den äldre att ansöka om sin första insats höjs. Avgiftsnivån påverkar även hur snabbt den äldre når maxtaxan och avgiften inte längre har någon påverkan. Även om erfarenheter visar att risken för överkonsumtion av hemtjänst är liten – äldre föredrar i allmänhet att klara sig på egen hand så länge det är möjligt – talar dessa effekter för att kommunerna bör utforma sina taxor med en låg men samtidigt tydlig avgift. Socialdemokraterna anser att det behöver göras en översyn av systemet med taxor och avgifter inom äldreomsorgen. 10.9 Breddinför välfärdsteknik inom äldreomsorgen Tekniska lösningar som t.ex. trygghetslarm med gps-funktion, läkemedelsrobotar och kameror för tillsyn i bostaden har funnits under lång tid och visat upp positiva resultat. Samtidigt har införandet av tekniken skett alltför långsamt. Många kommuner har i olika sammanhang beskrivit juridiken som ett hinder i detta avseende. Det har uppfattats vara rättsligt osäkert i vilken grad olika tekniska lösningar varit tillåtna och möjliga att breddinföra i verksamheterna för att möta omsorgstagarens behov. Mot denna bakgrund gav den föregående, socialdemokratiskt ledda, regeringen en särskild utredare i uppdrag att lämna förslag på åtgärder som kunde främja införandet av välfärdsteknik inom vård och omsorg. I mars 2020 överlämnade utredningen sina förslag och i juni 2023 beslutade sedan den nya regeringen en proposition om välfärdsteknik inom äldreomsorgen. [72] Socialdemokraterna välkomnar regeringens proposition. Emellertid behöver mer göras för att få till ett verkligt breddinförande. Här behöver regeringen ta en tydligare ledarroll, bland annat för att kommuner som vill ska kunna välja att möta omsorgstagarnas behov med i första hand digitala insatser. 11 Socialtjänst 11.1 Trygga människor vågar All politisk verksamhet syftar ytterst till att trygga invånarnas välfärd. Inom socialtjänsten blir detta särskilt tydligt. När svårigheter drabbar oss ska samhället finnas där. Inte som allmosor och passiviserande fattigvård utan med en väl fungerande, effektiv och professionell verksamhet som främjar viljan och förmågan till utveckling. Trygga människor vågar. 11.2 En ny socialtjänstlag Socialtjänstens verksamhet styrs av ett stort antal lagar där socialtjänstlagen (SoL) har en särställning. För att modernisera lagstiftningen tog den föregående, socialdemokratiskt ledda, regeringen initiativet till den största översynen av lagen någonsin. Utredningen Framtidens socialtjänst lämnade sitt slutbetänkande i augusti 2020. Senvåren 2024 beslutade sedan den nya regeringen om en lagrådsremiss vilken ska behandlas under hösten och förhoppningsvis leda till att en ny lag finns på plats från den 1 juli 2025. [73] Socialdemokraterna välkomnar beskedet om att Sverige äntligen tycks få en ny socialtjänstlag liksom beskedet att förslaget också kommer inkludera frågan om att göra orosanmälningar sökbara. Det är samtidigt viktigt att den nya lagen följs åt av nya resurser. Omställningen till en tidigare, mer förebyggande och proaktiv socialtjänst kommer, särskilt inledningsvis, att innebära ökade kostnader. 11.3 En samordnare för stabil personalförsörjning inom socialtjänsten När den nya socialtjänstlagen är på plats ska nästa steg i omställningen till tidigare, mer förebyggande, socialtjänst ske ute i socialtjänstens arbetsplatser. Det kommer att bli en utmaning som kräver ett långsiktigt ledarskap och betydande resurser. Sedan ett drygt decennium har vi sett arbetsplatser som haft svårt att rekrytera men framförallt behålla sin personal där många arbetsplatser haft en oroväckande hög personalomsättning. [74] Det drabbar verksamheterna och går ut över stabilitet och kontinuitet i relation till social ­ tjänstens klienter. De senaste åren har situationen kommit att få en ytterligare dimension genom en ökad förekomst av hot och hat mot socialtjänstens personal. Socialdemokraterna anser att det behöver tillsättas en nationell samordnare för omställning av socialtjänsten med fokus på dess medarbetare. 11.4 Ett ökat fokus på socialtjänstens brottsförebyggande arbete De senaste decennierna har klyftorna i det svenska samhället vidgats och delvis ändrat karaktär. För samtidigt som vårt land som helhet blivit rikare och säkrare har fattigdom, utanförskap och otrygghet lokaliserats och koncentrerats till vissa utsatta bostadsområden. I dessa områden har trångboddheten ökat, arbetslösheten bitit sig fast och hopplösheten brett ut sig. Här har kriminella gäng etablerat sig och kunnat rekrytera allt yngre ungdomar till en allt grövre och mer hänsynslös brottslighet. Den här utvecklingen hotar vår samhällsgemenskap. Den underblåser rasism, urholkar framtidstron och undergräver tilliten mellan människor. Att vända utvecklingen i de utsatta områdena måste därför vara högsta prioritet för den kommande mandatperioden. Endast genom förebyggande åtgärder kan segregationen minska och nyrekryteringen till gängen stoppas. Det kräver en bred uppsättning åtgärder. Försäljningen och missbruket av narkotika behöver minska, barn hållas borta från kriminalitet och åtgärder vidtas för att se till att de hamnar rätt från början. Det kräver att resurserna till socialt förebyggande arbete i utsatta områden ökar. Lagändringar behöver genomföras som möjliggör för socialtjänsten att komma in tidigare, ökar samverkan och ger dem fler verktyg. Det behövs ett utökat föräldraskapsstöd, utökade befogenheter till socialtjänsten och nolltolerans mot skolfrånvaro med skolsocionomer på de skolor som har de tuffaste förutsättningarna. För att långsiktigt öka resurserna till socialt förebyggande arbete i utsatta områden har Socialdemokraterna etablerat en princip för vårt budgetarbete. Principen innebär att vi, för varje ytterligare satsad krona på polisen, också ska satsa minst en krona på det brottsförebyggande arbetet för att stoppa nyrekryteringen. 11.5 Punktmarkera unga på väg in i kriminalitet Socialstyrelsen hade under åren 2021–2023 regeringens uppdrag att administrera och fördela 250 mnkr per år för en satsning på sociala insatser för barn och unga i utsatta områden. [75] Satsningen var efterfrågad och användes bland annat för fältarbetare, socialsekreterare med inriktning mot brottsförebyggande arbete, samordnare, lotsar, familje- och föräldrarådgivare, ungdomscoacher och trygghetskuratorer. [76] Dessvärre har regeringen beslutat att minska dessa medel. I ett läge där de generella statsbidragen dessutom inte följt inflationsutvecklingen har nedskärningen drabbat socialtjänstens brottsförebyggande arbete. Socialdemokraterna har i våra senaste års budgetalternativ tvärtom ökat anslagen för brottsförebyggande socialtjänst. För 2023 tillförde vi extra 500 mnkr, inför 2024 1 000 mnkr och i vårbudgeten för 2024 dessutom ytterligare extra 700 mnkr. Menar man allvar med att socialtjänsten ska kunna arbeta brottsförebyggande måste det också få kosta. I centrum för dessa satsningar står behovet av att punktmarkera unga på väg in i kriminalitet. Det finns också behov av medel för utbyggt nätverks- och föräldrastöd, ökad närvaro av socialtjänst i skolan, socialtjänstens närvaro på nätet liksom anpassade U ‑ svängsprogram för unga där omedelbara insatser sätts in för barn och deras familjer när barn är på väg att rekryteras. För 2025 avsätter vi åter stora resurser för detta. Vi föreslår en satsning om 1,5 mdkr för punktmarkering av unga i kriminalitet eller på väg in i kriminalitet (utgiftsområde 25). När en ung person hamnar på glid är det viktigt att gå in med alla nödvändiga resurser för att vända utvecklingen. Med vår satsning skulle berörda ungdomar få en följeslagare dygnet runt eller elektronisk bevakning med fotboja. 11.6 Ge socialtjänsten fler verktyg och befogenheter Under den föregående mandatperioden lät den socialdemokratiskt ledda regeringen utreda ett antal förslag i syfte att ge socialtjänstens medarbetare utökade befogenheter i sitt arbete. [77] Utgångspunkten för arbetet var övertygelsen om att socialtjänstens personal är de som har störst kunskaper om lämpliga insatser och åtgärder i enskilda fall. En lagstadgad befogenhet innebär aldrig en skyldighet för socialtjänstens medarbetare att använda en viss på förhand angiven metod eller insats. Tvärtom är det viktigt att det finns en bred palett av verktyg att tillgå. I februari 2023 beslutade den nya regeringen om en proposition med ett av dessa tidigare utredda förslag, innebärandes att socialtjänstens möjligheter att ge öppna insatser till barn som vill ta emot insatser men där vårdnadshavaren säger nej, sänks från 15 till 12 år. [78] Socialdemokraterna har välkomnat propositionen och förutsätter att regeringen framåt prioriterar arbetet med att ytterligare bredda socialtjänstens verktygslåda. En särskild fråga gäller till exempel socialtjänstens möjligheter till öppna insatser även utan vårdnadshavarens kännedom där det är angeläget med översyn av regelverket. Även om frivillighet är en viktig grund för att socialtjänstens arbete ska nå resultat måste det finnas förutsättningar också för mer tvingande åtgärder i vissa fall. I de fallen ska inte föräldrars tillkortakommanden stå i vägen för barnens bästa. 11.7 Stärkt barn- och familjehälsovård samt ett nytt stöd till riskfamiljer Den svenska barnhälsovården riktar sig till alla barn mellan 0 och 5 år samt deras vårdnadshavare. Barnhälsovården är en särskild del av primärvården och har som huvuduppgift att stödja och följa alla barns hälsa, utveckling och uppväxtmiljö. Den ska också förebygga ohälsa hos barn och tidigt uppmärksamma och åtgärda problem. Sedan ett antal år har ett antal politiska åtgärder vidtagits för att förstärka barnhälsovården. 2019 tog den socialdemokratiskt ledda regeringen initiativ för ett pilotprojekt utifrån den så kallade Rinkebymodellen, vilket handlade om en förstärkt barnhälsovård i utsatta områden. Parallellt gjorde Socialstyrelsen en bred kartläggning. En särskild utredare gavs också i uppdrag att se över förutsättningarna för en mer sammanhållen god och nära vård för barn och unga. Utredningen presenterade sina slutsatser i två betänkanden under 2021. [79] Den nya regeringen har utifrån utrednings ­ arbetet gett Socialstyrelsen i uppdrag att stödja och stimulera barnhälsovårdens förebyggande arbete med hembesöksprogram samt att ta fram ett nationellt hälso ­ program för barn och unga. Dessa uppdrag ska redovisas i oktober 2026. Socialdemokraterna anser att det nu efter många års utredande är dags att komma vidare. Fokus för en framtida reform bör vara en förstärkning av barn- och familje ­ hälsovården under barnets första 1 000 dagar. En sådan förstärkt ordning bör utgå från familjecentraler i varje kommun samt utökade hembesök. Genom en förstärkt barn- och familjehälsovård kan fler barn och deras vårdnads ­ havare ges bättre vård, stöd och hjälp tidigare. För barn och familjer med riskfaktorer bör de inledande 1 000 dagarna sedan efterföljas av ett nytt uppföljande riskfamiljsprogram. 11.8 Skolsocionomer på skolor med tuffast förutsättningar En fungerande, trygg och välkomnande skola ska vara varje barns vardag. En nolltolerans mot skolfrånvaro, i linje med skolplikten, ger förutsättningar för samhället att fånga upp alla barns behov. Även de som inte har stöd hemifrån ska känna att samhället förväntar sig att de dyker upp på lektionerna och anstränger sig. Genom att stärka samarbetet mellan skolan och socialtjänsten ser vi till att tidigt fånga upp unga på glid och sätta in rätt insatser. Det minskar också risken för att barn och ungdomar ska falla in i kriminalitet. Elever som klarar skolan begår nämligen mycket sällan brott. De skolor som har det tuffast behöver ges bättre förutsättningar att anställa socionomer som sköter kontakt med vårdnadshavare, skola och socialtjänst. Skolsocionomer kan även arbeta med att söka upp de elever som har problem med frånvaro. 11.9 Föräldraskapsstöd För att varje barn ska få den bästa starten i livet är det viktigt att samhället ser till att det finns ett bra stöd kring barnet och föräldrarna när de behöver stöd i sin föräldraroll. Det är viktigt för att barnen ska må bra och utvecklas på rätt sätt och klara sin skolgång. Det är också viktigt för att förebygga att unga dras in i kriminalitet. Föräldrar som ser sina barn dras in i kriminalitet ska få stöd och hjälp med verkningsfulla strategier för att tidigt bryta utvecklingen. 11.10 Ungdomskriminalitetsnämnder för ungdomar som begår allvarliga brott Det behövs tydligare åtgärder från samhället när barn och unga har hamnat på en kriminell bana. För att nå dit behöver det vara lättare att genomföra tidigare, tillräckliga och mer samordnade insatser för att förebygga fortsatt kriminalitet. Med den målsättningen gav den socialdemokratiska regeringen i juli 2022 en särskild utredare i uppdrag att analysera och föreslå införandet av en ordning med ungdomskriminalitetsnämnder. Uppdraget utgick från en i Danmark införd modell där en domare samt representanter från polisen och kommunen i samverkan beslutar om en plan med riktade insatser för barn och unga som begår brott. Det handlar om långsiktiga insatser, med en noggrann uppföljning av barnets utveckling och en snabb reaktion om barnet inte följer planen. I maj 2024 lämnade utredningen sina slutsatser och förslag vilka har remitterats och nu bereds inom Regeringskansliet. [80] Socialdemokraterna vill införa ungdomskriminalitetsnämnder i Sverige. Regeringen bör snarast tillsätta en genomförandekommitté för utredningens förslag. 11.11 Förbättrad samhällsvård av barn och unga Insatser till barn och deras föräldrar ska i första hand alltid ges frivilligt och i öppna former på hemmaplan. När det inte fungerar kan det dock bli nödvändigt med placering utanför hemmet (samhällsvård). Det kommer med ett stort samhälleligt ansvar. En placering inom samhällsvården, oavsett om det sker i familj eller på ett hem, ska alltid leda till att barnet eller ungdomen får det bättre, aldrig sämre. Av Ivos tillsyn vet vi att det dessvärre inte ser ut så. De vanligaste bristerna rör inskrivningsförfarandet, lämplighetsbedömningarna samt genomförande och upp ­ följning . Bristerna medför risker för att barns och ungas vårdbehov inte tillgodoses, vilket i sin tur kan leda till exempelvis ökad psykisk ohälsa eller få negativ påverkan på skolgången. Med hänsyn till de höga överrisker för kontakt med straffrättssystemet som finns för dem som växer upp i familjehem eller i HVB, är det centralt att samhällsvården förbättras. I oktober 2021 gav den socialdemokratiskt ledda regeringen en särskild utredare i uppdrag att se över och föreslå åtgärder för hur kvaliteten i samhällsvården kan öka. Utredningen presenterade sina slutsatser och över 130 förslag i oktober 2023. [81] Förslagen har fått positiv remisskritik och det är angeläget att de nu skyndsamt genomförs. Regeringen har parallellt med beredningen av utredningens förslag tillsatt tre utredningar gällande samhällsvården. [82] Det är angelägna utredningar vars slutsatser och förslag kommer bli viktiga framåt. Det är dock viktigt att inte arbetet med dessa utredningar innebär att redan presenterade förslag blir vilande. 11.12 Ta kontroll över HVB-vården av unga kriminella En särskild del av samhällsvården är den ungdomsvård som sker på så kallade HVB-hem. Det finns i Sverige ca 700 HVB-hem som årligen vårdar drygt 6 000 ungdomar. 80 procent av hemmen drivs av privata företag där kommuner köper platser, oftast genom upphandlade ramavtal. Vården på dessa hem har de senaste åren varit föremål för omfattande kritik och Ivo fann vid sin senaste tillsyn att hälften av hemmen hade brister, i många fall allvarliga. Ivo konstaterade vidare att oseriösa aktörer vinner marknadsandelar samtidigt som de beställande kommunerna saknar möjlighet att överblicka behov och utbud. Att kvalitén inom HVB-hemsvården brister är särskilt allvarligt när det kommer till ungdomar som placeras på grund av brottslig verksamhet. De senaste åren har det rapporterats hur ungdomar på dessa hem rekryterats till kriminella gäng och till att begå grövre brott. I media har det till och med rapporterats om HVB-hem som drivits av gängkriminella. Socialdemokraterna anser att samhället behöver kliva fram och göra upp med det marknadsmisslyckande som är den svenska HVB-hemsmarknaden. Vi anser att det offentliga ska ta över all HVB-hemsvård av ungdomar som placerats på grund av brottslig verksamhet. Samtidigt bör personalen ges ökade befogenheter att till exempel genomföra kroppsvisitationer, genomsöka rum samt besluta om drogtest och restriktioner. Det är befogenheter som inte kan anförtros privata företag. 11.13 Fortsatt utveckling av Statens institutionsstyrelse (Sis) Statens institutionsstyrelse (Sis) bildades 1993 i samband med att staten övertog ansvaret för vissa institutioner inom ungdomsvården och missbruksvården. Myndighetens ansvar gäller bland annat driften av s.k. särskilda ungdomshem. Idag driver Sis 21 ungdomshem med ca 700 platser. Majoriteten av ungdomarna vårdas där med stöd av LVU. En mindre grupp om ca 50 ungdomar vistas på ungdomshemmen som en påföljd för grova brott. Under den föregående mandatperioden initierade den socialdemokratiska regeringen ett stort reformarbete inom Sis verksamhet. Arbetet syftade till att höja säkerheten, tydligare differentiera de olika ungdomshemmen mot olika målgrupper samt att säkra personalförsörjningen. Sis har under de senaste åren haft en alltför hög beläggning och samtidiga svårigheter att rekrytera personal. En särskild utredning tillsattes också med uppdraget att tydligare reglera de särskilda ungdomshemmens indelning i olika säkerhetsklasser samt begränsa de placerade ungdomarnas användning av mobiltelefoner och internet. [83] Den nya regeringen har tagit det påbörjade reformarbetet vidare. I mars 2024 lämnades en proposition till riksdagen om begränsningar och kontroll i fråga om elektroniska kommunikationstjänster utifrån utredningens förslag. [84] Vidare har en ny utredning tillsatts för att ytterligare analysera myndighetens organisation och hur en mer ändamålsenlig utslussning och eftervård kan åstadkommas efter en placering. [85] Socialdemokraterna tycker i grunden att detta är bra. Olika grupper av unga som frihetsberövas behöver olika insatser – och ska i många fall inte vistas tillsammans. En flicka med självskadebeteende ska inte vårdas ihop med en grovt gängkriminell pojke. Samtidigt behöver vården på de särskilda ungdomshemmen förbättras. För ungdomar med en kriminell bakgrund behöver säkerheten öka och vårdinnehållet tydligare inriktas mot brottsförebyggande insatser. Sis behöver också kunna erbjuda öppna placeringar och bättre utslussning och eftervård. Allt detta kräver att ungdomshemmen tydligare inriktas mot olika grupper av ungdomar. 11.14 Ett förbud mot ensamarbete i klientnära kontakter inom Si s En viktig åtgärd för att höja kvaliteten inom Sis är att stärka personalens förutsättningar för sitt arbete. Myndigheten har påbörjat arbetet med att implementera nya riktlinjer och arbetssätt för att reducera risker, bland annat nya riktlinjer för att bedöma riskfyllt ensamarbete. Socialdemokraterna anser dock att verksamheten inom de särskilda ungdomshemmen som helhet är av en sådan riskfylld karaktär att ensamarbete aldrig är lämpligt. En fullständig utmönstring av ensamarbete i det klientnära arbetet skulle innebära höjd säkerhet för både ungdomar och personal. Mot denna bakgrund anser Socialdemokraterna att det bör införas ett förbud mot ensamarbete i klientnära kontakter vid Sis särskilda ungdomshem. 11.15 Ny frihetsberövande påföljd för unga kriminella (s.k. ungdomsfängelser) I november 2021 gav den dåvarande, socialdemokratiskt ledda, regeringen en utredning i uppdrag att se över regleringen om frihetsberövande påföljder för lagöverträdare under 18 år. Utgångspunkten för översynen var behovet av skärpta påföljder som möjliggör tillräckligt ingripande reaktioner vid mycket allvarlig brottslighet och som innefattar adekvata återfallsförebyggande åtgärder i en trygg och säker miljö. Utredningen överlämnade sitt betänkande till den nya regeringen i augusti 2023. [86] Utredningens centrala förslag är att dagens påföljd ”sluten ungdomsvård” helt tas bort och ersätts med en ny påföljd i Kriminalvårdens regi som utredningen valt att kalla för ”ungdomsfängelser”. Påföljden innebär bl.a. att barn ska avtjäna straff vid särskilda, mindre, ungdomsavdelningar, avskilda från vuxna. Ungdomsavdelningarna ska ha högre personaltäthet med särskilt utbildad personal som bl.a. kan tillgodose behoven av lämplig sysselsättning i form av t.ex. skola, behandling och fritidsaktiviteter. På grund av den stora förändring reformen innebär föreslås den träda i kraft först den 1 januari 2028. Socialdemokraterna anser att utredningen har gjort ett gediget arbete och vi ställer oss bakom dess förslag. Vi anser egentligen att namnet ungdomsfängelser är olyckligt då det väcker associationer till de ungdomsfängelser som fanns i Sverige fram till och med 1979 och som ingen vill återinföra. Vi står emellertid bakom utredningens förslag. 11.16 Aktivitetsplikt i försörjningsstödet Under den socialdemokratiskt ledda regeringen minskade behoven av ekonomiskt bistånd totalt sett kraftigt. Samtidigt finns fortfarande en grupp långvariga mottagare av bistånd som inte minskar. I gruppen är arbetslöshet det främsta skälet till bistånd. Dessvärre är det också många familjer med barn där barnen växer upp utan att se sina föräldrar gå till jobbet. Betydelsen kan inte överskattas av att vidta verkningsfulla åtgärder för att denna grupp ska lämna biståndet för egen försörjning. Under den föregående mandatperioden infördes i detta syfte en språkplikt i försörjningsstödet. [87] Därutöver tillsattes två utredningar med uppdrag att utforma förslag på hur krav på deltagande i heltidsaktiviteter, en så kallad aktivitetsplikt, kan införas [88] samt att utreda och ta fram förslag på åtgärder för att öka drivkrafter och möjligheter till egen försörjning för personer som får försörjningsstöd. [89] I juni 2023 gav den nya regeringen den senare utredningen tilläggsdirektiv, bland annat innebärande att utredningen också ska lämna förslag om ett så kallat bidragstak. [90] Utredningen gavs samtidigt förlängd utredningstid och ska nu lämna sina slutsatser och förslag i december 2024. Därutöver gav regeringen i oktober 2023 en kommitté i uppdrag att föreslå en ny modell för successiv kvalificering till socialförsäkringsförmånerna och ekonomiskt bistånd för personer utan svenskt medborgarskap. [91] Detta uppdrag ska redovisas senast den 30 september 2024. Socialdemokraterna anser att en aktivitetsplikt ska införas som krav för försörjnings ­ stöd. En aktivitetsplikt innebär både en skyldighet för den enskilde att på heltid delta i insatser och aktiviteter och också motsvarande skyldighet för kommuner att ställa upp med den typen av aktiviteter. Behov och förmåga – rätt och plikt. Så bygger vi den svenska välfärden starkare. 11.17 Slopad rätt till försörjningsstöd vid otillåten andrahandshyra Otillåten andrahandsuthyrning bidrar till att skapa en andrahandshyresmarknad i Sverige med stora problem med fusk, kriminalitet och svarta kontrakt. Genom att bevilja ekonomiskt bistånd till personer som hyr sitt boende utan hyresvärdens medgivande riskerar offentliga medel att förvärra situationen. De senaste åren har ett flertal kommuner ställt krav på sökande av ekonomiskt bistånd – som hyr lägenheter i andra hand – att de ska kunna visa att hyresvärden gett tillstånd till andrahandsuthyrningen för att de ska beviljas bistånd till hyran. Den 9 maj 2023 prövade Högsta förvaltningsdomstolen just ett sådant ärende (mål nr 6442-22). Domstolen fann då att det saknades lagstöd för denna tillämpning. Socialdemokraterna anser att socialnämnder ska kunna neka sökande bistånd till otillåten andrahandshyra. Svarta kontrakt göder kriminalitet, de möjliggör trångboende i utsatta områden och bör stoppas. Det bör därför som grundkrav för ekonomiskt bistånd till andrahandshyra ställas krav på ett samtycke från hyresvärden till andrahandsuthyrningen. 11.18 Hemlöshet och social bostadspolitik En bostad är en mänsklig rättighet. Trots det finns tusentals personer i Sverige som idag, av varierande skäl, är bostadslösa. Den socialdemokratiska regeringen stärkte under förra mandatperioden svaga hushålls ställning på bostadsmarknaden. Många kommuner har tagit del av statliga bidrag för arbetet med Bostad först. Vare sig orsaken till hemlöshet är missbruk, psykisk ohälsa eller annat så är det viktigt att det finns ett aktivt samhälle som står redo att ge stöd. Det är viktigt att den nuvarande regeringen inte försämrar förutsättningarna på området. 12 Hedersrelaterat vård och mäns våld mot kvinnor Varje dag utsätts flickor och kvinnor för trakasserier, våld och sexualbrott. Var 20:e minut anmäls en kvinnomisshandel, dygnet runt. För mer än en kvinna i månaden slutar ett förhållande med mord, ofta i samband med att hon vill lämna gärningsmannen. Våldet orsakar stort lidande, det kränker och begränsar kvinnornas grundläggande fri- och rättigheter och ger livslånga konsekvenser. Våldet drabbar också barn som kan tvingas bevittna våld och övergrepp. Våld och hot om våld begränsar även tryggheten och friheten för de kvinnor som inte utsätts direkt. Vårt Sverige kan bättre än så här. Så länge en enda kvinna skadas av sin partner eller före detta partner har vi inte gjort tillräckligt. Socialdemokraterna kommer fortsätta vända på varje sten för att få slut på mäns våld mot kvinnor. Våldet ska förebyggas och de män som begår brott mot kvinnor straffas. Kvinnor som utsätts för brott ska få den hjälp de behöver. Samarbetet mellan inblandade myndigheter måste bli mycket bättre. Den sociala och fysiska tryggheten för de som anmäler brotten måste stärkas. Samhället ska finnas med hela vägen. Eftervåld, alltså det våld som fortsätter även sedan relationen tagit slut, måste uppmärksammas och lagföras på samma sätt som det våld som förekommer när relationen fortfarande pågår. I regering tog Socialdemokraterna fram ett 99-punktsprogram för att bekämpa mäns våld mot kvinnor. Det programmet måste genomföras i sin helhet, samtidigt som nya åtgärder måste komma till. 12.1 Nollvision för mäns våld mot kvinnor Under en rad år har Sverige fått fler poliser, med bättre verktyg, och strängare straff. I det arbetet ligger också att polisen förstärkt arbetet med mäns våld mot kvinnor. Samtyckeslagen, som gör det än tydligare att sex som inte är frivilligt är förbjudet, utgör en av milstolparna, och ett paradigmskifte i synen på våldtäkt. Den nya regleringen om oaktsam våldtäkt har inneburit att fler kunnat fällas för sex som inte är frivilligt. I regering skärpte vi straffen för flera sexualbrott, liksom för misshandel, grov kvinnofrids ­ kränk ­ ning och överträdelse av kontaktförbud. Det är numera straffbart att utsätta ett barn för att se och höra våldsbrott i en nära relation. Reglerna ändras så att polisen kan komma åt viktiga bevis i form av till exempel sms mellan makar. Tjej- och kvinnojourerna har fått ökade resurser, liksom Nationellt centrum för kvinnofrid, som driver den nationella stödlinjen Kvinnofridslinjen. Men det räcker inte. Socialdemokraterna vill införa en nollvision för mäns våld mot kvinnor. Ett nationellt våldsförebyggande program bör tas fram för att förstärka det tidiga våldsförebyggande arbetet, insatserna mot dem som har förhöjd risk att utöva våld samt åtgärderna mot dem som har utsatt en närstående för våld. Med Sluta skjut som förebild ska ett program för att män ska sluta slå, tas fram och implementeras i hela landet. Varje kvinna som lämnar en våldsam relation ska ges en samlad ingång till samhällets stöd – en dörr ut ur våldet. Det ska räcka med en kontakt för att få nödvändigt stöd, t.ex. vad gäller dokumentation av skador, vittnesmål, personskydd, skyddat boende, traumabehandling, hjälp med barnens skolgång m.m. Vid behov bör den våldsutsatta också kunna få fysiskt skydd för att återvända till sin bostad och hämta sina och barnens tillhörigheter. 12.2 Reservera drift av skyddade boenden för idéburna organisationer I ett historiskt perspektiv är det främst genom civilsamhället som riktat stöd har erbjudits kvinnor och barn som utsatts för mäns våld i nära relationer. Landets kvinnojourer har under närmare 50 år utfört ett livsavgörande arbete för många kvinnor i behov av skydd. Under de senaste decennierna har det offentliga åliggandet för brottsofferstöd sedan stegvis skärpts. Utvecklingen har återkommande väckt frågor om ansvarsförhållandet mellan kommunerna och de ideella aktörerna. Det var bakgrunden till att den socialdemokratiskt ledda regeringen under den föregående mandatperioden lät utreda frågorna och lagstiftningen kring skyddade boenden. [92] Utifrån genomfört utrednings- och lagstiftningsarbete beslutade sedan den nya regeringen propositionen i oktober 2023. [93] Samtidigt som Socialdemokraterna har välkomnat inriktningen på propositionen finns farhågor om att de på sikt kan innebära risker för kvinnojourernas verksamhet. Den svenska kvinnojoursrörelsen startade i mitten av 1970-talet som en reaktion på mäns våld i nära relationer och samhällets oförmåga att skydda och hjälpa de kvinnor och barn som blev offer för våldet. Jourverksamheten var både ett politiskt initiativ och en solidarisk handling med de utsatta kvinnorna och barnen. Under 1980-talet växte rörelsen och år 1984 bildades först Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige (Roks) och år 1996 Sveriges kvinnojourers riksförbund, numera Unizon. Tillsammans samlar de idag cirka 150 kvinnojourer och runt 80 tjej- och ungdoms ­ jourer. Jourerna har under ett drygt halvsekel, självständigt och delvis utanför lag ­ reglerade system, gjort ovärderliga insatser för kvinnor och barn i behov av skydd och stöd från våldsamma män. Av landets skyddade boenden drivs ca hälften av dessa jourer. Därutöver drivs ett antal skyddade boenden också av andra aktörer inom civilsamhället, t.ex. Rädda Barnen. När nu samhället tar nödvändiga steg i förändringen av regelverket gällande de skyddade boendena är det av stor vikt att inte civilsamhällets och då särskilt kvinno ­ jourernas upparbetade kompetens, erfarenhet och internt uppbyggda system för skydd och stöd förloras. De senaste decenniernas utveckling, där allt strängare krav har ställts på kommunerna vad gäller konkurrensutsättning enligt lagen om offentlig upphandling (LOU), har lett till en förskjutning mot principen om ”lägsta pris” där civilsamhälles ­ organisationernas särskilda värde och betydelse varit svårare att premiera. Det har i vissa fall lett till att kommuner, trots motsatta politiska ambitioner, tvingats anlita vinstdrivande framför ideellt drivna skyddade boenden. Under den föregående mandatperioden försökte den socialdemokratiskt ledda regeringen på flera sätt möjliggöra för ökade inslag av ideellt driven verksamhet i välfärden. De flesta av dessa lagstiftningsinitiativ röstades ned, men en proposition om idéburen välfärd antogs. [94] Sedan den 1 januari 2023 kan kommuner därmed nu reservera deltagande i upphandlingar och valfrihetssystem (förutom vad gäller primärvård) för idéburna aktörer. När denna möjlighet tillämpas av kommuner kan endast idéburna organisationer, vilka inte får göra värdeöverföringar förutom till andra idéburna organisationer eller till forskning, tilldelas det aktuella offentliga kontraktet. Dessa organisationer ska då vara registrerade i Kammarkollegiets särskilda register för idéburna organisationer. Socialdemokraterna anser att möjligheterna att reservera deltagande i upphandlingar och valfrihetssystem för idéburna organisationer bör tillämpas vid all upphandlad drift av skyddade boenden. Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med en sådan tvingande lagstiftning. 12.3 Insatser för gömda kvinnors husdjur En viktig, men relativt ouppmärksammad del, av mäns våld mot kvinnor är det som utövas gentemot deras husdjur. Hundar eller katter kan även ofta innebära en tröst och trygghet för barn som lever med våld i hemmet. Om inte djur får plats på skyddat boende, eller kan tas om hand på annat sätt, kan det leda till att kvinnor inte tar steget att lämna en våldsam relation. Därför bör frågan om hur husdjur bättre kan tas om hand under vistelse på skyddat boende utredas. 12.4 Kartläggning av kommunernas insatser för våldsutsatta Den 3 juni 2021 gav den dåvarande regeringen Sveriges länsstyrelser i uppdrag att kartlägga kommuners insatser för att hjälpa våldsutsatta personer med eller utan barn att ordna stadigvarande boende efter vistelse i skyddat boende eller annat tillfälligt boende. Uppdraget redovisades våren 2022. [95] Länsstyrelsernas kartläggningar visar att det pågår flera insatser men att det samtidigt finns utmaningar kopplade till området, särskilt vad gäller tillgången på bostäder. Utmaningar finns också för kommunerna i att hitta lämpligt skyddat boende för vissa grupper av våldsutsatta, till exempel våldsutsatta kvinnor med missbruks- och beroende ­ problematik. Kommunerna beskriver vidare hur samverkan över kommungränserna ofta innebär utmaningar och efterfrågar mer stöd och samordning från nationell och regional nivå. Länsstyrelsernas kartläggningar visar att få kommuner arbetar för att motivera våldsutövare att flytta så att våldsutsatta kan bo kvar. Flera kommuner uttrycker dock intresse av att utveckla sådana insatser, i de fall det är möjligt med tanke på den våldsutsattas säkerhet. Socialdemokraterna anser att det är viktigt att regeringen nu tar länsstyrelsernas slutsatser vidare. 12.5 Stoppa oskuldskontroller och hymenrekonstruktioner Hedersrelaterat våld och förtryck innebär att människor, främst flickor och kvinnor men även pojkar och män och hbtqi-personer, begränsas i sina liv och utsätts för påtryck ­ ningar och våld som syftar till att upprätthålla familjens kontroll över individen. Det hedersrelaterade våldet och förtrycket måste upphöra och samhället måste reagera kraftfullt mot alla former av hedersrelaterat våld och förtryck. Under de två senaste mandatperioderna har ett flertal viktiga steg tagits, när det gäller såväl straffskärpningar som förebyggande arbete. Ett sätt att kontrollera flickors sexualitet är oskuldskontroller, så kallade hymenrekonstruktioner/oskuldsoperationer och oskuldsintyg. Föreställningar om kvinnors oskuld och kyskhet är ytterst ett uttryck för hedersrelaterat våld och förtryck som begränsar framförallt flickors och unga kvinnors utövande av grundläggande fri- och rättigheter. Varje flicka och kvinna har rätt att själv bestämma över sin kropp och sitt liv. Oskuldskontroller och intyg om dessa är inte tillåtna enligt svensk grundlag och inte förenliga med hälso- och sjukvårdslagen eller patientsäkerhetslagen. Den socialdemokratiska regeringen gav under den föregående mandatperioden en utredning i uppgift att inhämta kunskap om förekomsten av oskuldskontroller, utfärdande av oskuldsintyg, hymenoperationer och liknande, och att ta ställning till hur skyddet mot denna form av otillbörlig kontroll av flickors och kvinnors sexualitet kan stärkas. Utredningen skulle också analysera och lämna förslag avseende frågorna gällande så kallad omvändelseterapi och omvändelseförsök. Utredningen presenterade sina slutsatser i juni 2023 och bereds nu inom Regeringskansliet. [96] Socialdemokraterna utgår från att den nya regeringen kommer ta förslagen vidare för att sätta stopp för den här typen av kontroll av flickors sexualitet. Oskuldskontroller och hymenrekonstruktioner ska inte förekomma i Sverige. 12.6 Omvändelseförsök Utredningen om ett förstärkt skydd för den personliga integriteten hade också till uppgift att analysera och redogöra för vilket straffansvar som i dag finns när det gäller så kallad omvändelseterapi eller omvändelseförsök. Omvändelseterapi ska inte få förekomma och vi förväntar oss även här att regeringen återkommer med nödvändig lagstiftning. 13 Tandvård 13.1 En behovsstyrd tandvård på lika villkor för hela befolkningen God tandhälsa är en viktig del av människors välbefinnande och hälsa. Dålig tandhälsa är inte bara stigmatiserande utan kan även leda till allvarliga följdsjukdomar. Tack vare den fria barn- och ungdomstandvården och tandvårdsförsäkringen har tandhälsan blivit allt bättre jämfört med tidigare generationer. Samtidigt som tandhälsan på befolkningsnivå förbättrats kvarstår dock skillnader i tandhälsa mellan olika grupper. Personer med högre inkomster skattar sin tandhälsa som bättre än personer med lägre inkomster. På samma sätt upplever de med högre utbildningsnivå sin tandhälsa som bättre jämfört med grupper med lägre utbildnings ­ nivå. Även besöksfrekvensen skiljer sig stort. Personer med högre utbildningsnivå och inkomst besöker tandvården oftare än personer med lägre utbildningsnivå och inkomst. Personer i arbetslöshet och personer med sjukpenning, sjuk- eller aktivitetsersättning eller ekonomiskt bistånd besöker tandvården i lägre grad jämfört med den övriga befolkningen. Ekonomiska skäl att avstå från vård är tydligare inom tandvården än inom den ordinarie hälso- och sjukvården. Omfattande tandvårdsbehov kan medföra betydande kostnader för den enskilde. Att avstå tandvård trots behov eller att endast söka tandvård vid akuta besvär kan leda till växande besvär, som t.ex. infektioner i tand eller käkben. Mot bakgrund av det folkhälsopolitiska målet att sluta de påverkbara hälsoklyftorna inom en generation är det viktigt att även inkludera tandhälsa i detta arbete. Insatser behöver genomföras på både kort och lång sikt, och med fokus på såväl främjande och förebyggande som behandlande perspektiv. Ett viktigt sätt att öka tillgängligheten till god tandvård för alla och därmed bidra till förbättrad tandhälsa i befolkningen är att sänka de ekonomiska trösklarna till tandvården. Mot denna bakgrund tillsatte den socialdemokratiskt ledda regeringen en större tandvårdsutredning, vilken lämnade sina slutsatser och förslag i mars 2021. [97] Utredningen föreslog bl.a. en ny målparagraf för tandvården enligt samma principer som idag gäller för övriga sjukvården. Utredningen föreslog också en modell för ett nytt högkostnadsskydd. Det här är bra och viktiga förslag för att skapa en verkligt behovsstyrd tandvård på lika villkor för hela befolkningen. Den nya regeringen har dessvärre aviserat att man inte avser att gå vidare med utredningens förslag. Socialdemokraterna tycker att det är synd att regeringen på detta sätt har försenat möjligheterna att införa ett nytt högkostnadsskydd för tandvård. Vi anser att regeringen borde ha tagit förslagen från Tandvårdsutredningen vidare. Här och nu bör utredningens förslag till ny målbestämmelse för tandvården antas. 13.2 Regeringens ensidiga nedskärning på tandvården avvisas Samtidigt som regeringen genom att tillsätta en ny utredning har försenat möjligheterna att få på plats ett nytt högkostnadsskydd har man, i absolut närtid, föreslagit en besparing inom tandvårdsområdet. Från och med 2025 sänks nu åldern för fri tandvård från dagens 23 år till 19 år, samtidigt som dagens ordning med dubbelt tandvårdsbidrag för personer mellan 24 och 29 år avskaffas. [98] Sammantaget innebär dessa två reformer en besparing på tandvårdsområdet om 576 mnkr per år (UO25). Socialdemokraterna motsätter sig dessa nedskärningar. Som Tandvårdsutredningen konstaterade så är detta tänkbara förändringar för att, tillsammans med ytterligare tillskott, finansiera ett nytt högkostnadsskydd. Men att, som regeringen föreslår, göra en ensidig nedskärning på tandvårdsområdet kommer bara drabba dem med redan sämst tandhälsa. Det är en lösning som Socialdemokraterna skarpt avvisar. 13.3 Tandvård för placerade ungdomar Barn och unga inom samhällsvården är en särskilt utsatt grupp när det kommer till bristande tandhälsa. 90 procent av de som skrivs in på Sis-hem har t.ex. kariesangripna tänder. Under placeringstiden är det svårt för klienterna att få adekvat tandvård på grund av placering utanför den betalande regionen. Det är skamligt att barn och unga tvingas leva med hål i tänderna i dagens Sverige. Därför bör ansvaret för tandvård för placerade barn förtydligas för att säkerställa att tandvård erbjuds. 13.4 Tillståndsplikt för tandvårdsverksamheter Inspektionen för vård och omsorg (Ivo) och Försäkringskassan fick i juli 2022 ett regeringsuppdrag att förstärka sitt samarbete kring kontroll, uppföljning och tillsyn av tandvårdens aktörer. Uppdraget redovisades i maj 2023 och innehåller en rad förslag på åtgärder som regeringen bör ta vidare. [99] Ivo ser tydliga behov av ytterligare verktyg för att komma till rätta med oseriösa verksamheter och därmed bristande patientsäkerhet. Man återkommer därmed också till den fråga om tillståndsplikt som Tandvårdsutredningen lyfte fram och som Utredningen om stärkt stöd till tandvård för våldsutsatta och ökad kontroll över tandvårdssektorn föreslagit. [100] Socialdemokraterna anser att det bör införas en tillståndsplikt för tandvårds ­ verksamheter. De senaste åren har tillståndsplikt och tillståndsprövning införts inom en rad andra verksamheter med gott resultat. 13.5 Skyddad yrkestitel för tandsköterskor Precis som inom övriga delar av välfärden är personalbristen ett stort problem inom tandvården, inte minst bristen på tandsköterskor. Situationen liknar den som rått inom äldreomsorgen, med en sjunkande status där arbetsgivare ersatt utbildade tandsköterskor med outbildad personal. Det är dags att uppvärdera yrket tandsköterska och införa en skyddad yrkestitel för tandsköterskor. I oktober 2023 gav regeringen också en särskild utredare i uppdrag att bland annat bedöma tandvårdens behov av yrkesreglering för nya yrkesgrupper. [101] Uppdraget ska redovisas senast den 30 mars 2025. Socialdemokraterna ser mycket fram emot utredningens slutsatser och förslag. 14 Folkhälsa 14.1 Stärk det svenska folkhälsoarbetet Folkhälsan i Sverige har utvecklats positivt under de senaste decennierna och är fortsatt god. På flera sätt har förutsättningarna för en god folkhälsa också förbättrats över tid, t.ex. genom högre utbildningsnivåer, bättre boendestandard och ökade möjligheter att behandla många sjukdomar. Dödligheten före 65 års ålder har sjunkit och medellivs ­ längden ökat. Samhällets ökade uppmärksamhet på psykisk ohälsa, på barn som far illa samt på våld i nära relationer har ökat förutsättningarna för en god hälsa för fler personer i befolkningen. Samtidigt består skillnader i hälsa och förutsättningarna för en god hälsa, mellan olika socioekonomiska grupper och mellan män och kvinnor. Förhållanden under barn- och ungdomsåren har stor betydelse för både den psykiska och den fysiska hälsan under hela livet. En ökning av psykosomatiska symtom som oro och nedstämdhet, sömnbesvär, trötthet och huvudvärk bland unga i skolåldern, stressrelaterade symtom bland framförallt flickor samt det ökade antal unga som vårdas för drogrelaterade problem, depression och ångest är några exempel på den oroande utvecklingen. En lägre socioekonomisk status ger sämre hälsa. Personer med vissa funktionsnedsättningar, arbetslösa, ursprungsbefolkning, nyanlända och hbtqi-personer har också sämre hälsa. Vissa skillnader mellan grupper ökar till och med över tid. Det gäller bland annat återstående medellivslängd och dödlighet i ett flertal diagnoser, som ökar mellan grupper med för- respektive eftergymnasial utbildnings ­ nivå. Skillnaderna ökar också när det gäller andel elever som går ut nian med behörighet till gymnasiet, vilket riskerar att öka ojämlikheten i hälsa i framtiden. Det är av yttersta vikt att regeringen fortsätter arbetet för att främja en god folkhälsa. 14.2 Slut de påverkbara hälsoklyftorna inom en generation Bland de första åtgärderna som den tidigare, socialdemokratiskt ledda, regeringen vidtog i regeringsställning var att tillsätta en kommission för jämlik hälsa – med uppgift att lämna förslag som kunde bidra till att hälsoklyftorna i samhället minskar. Utredningen och arbetet mynnade ut i att riksdagen antog ett nytt övergripande mål för folkhälsopolitiken och en tydligare målstruktur för dess uppföljning. [102] Därmed fick folkhälsopolitiken också ett tydligare fokus på jämlikhet där det övergripande målet nu är ”att skapa samhälleliga förutsättningar för en god och jämlik hälsa i hela befolkningen och sluta de påverkbara hälsoklyftorna inom en generation”. Detta mål ska ligga fast. De senaste åren har vi kunnat se hur inflationen, kostnadskrisen och en växande arbetslöshet har påverkat utvecklingen av barns och ungas uppväxtvillkor på ett negativt sätt. Ska målet om att sluta hälsoklyftorna nås så måste regeringen vidta åtgärder som bryter denna negativa utveckling. Det kräver en bred jämlikhetsskapande politik. Sociala förebyggande insatser är liksom den förebyggande hälso- och sjukvården helt avgörande. Fysisk rörelse, aktivitet och samarbete stärker de flesta människors hälsa och välmående. Därför ska idrotten, förenings- och friluftslivet stödjas, med särskilt mål att deltagandet ska breddas. Fler vuxna behöver också erbjudas hälsoundersökningar och få stöd i att utveckla mer hälsosamma levnadsvanor. Den nya regeringen har i februari 2024 gett en särskild utredare i uppdrag att lämna förslag på hur nuvarande uppföljningssystem av folkhälsopolitiken kan kompletteras med hälsoekonomiska analyser. [103] Uppdraget ska slutredovisas senast den 31 oktober 2025. 14.3 Fritidskortet I budgetpropositionen för 2023 aviserade regeringen att de avsåg att införa ett nytt så kallat fritidskort. [104] I juli 2024 remitterades förslaget. [105] Regeringens ambition är att den nya ordningen ska vara på plats 1 oktober 2025. Som det remitterade förslaget är utformat kommer drygt 1/3 av kostnaderna för fritidskortet att användas för E ‑ hälsomyndighetens och Försäkringskassans administra ­ tion. I sammanhanget handlar det om mycket stora summor, ca 250 mnkr per år. Socialdemokraterna ser det som fel prioritering och vill att medlen ska komma barn och unga till del. Mot denna bakgrund avvisas förslaget till förmån för andra satsningar inom ramen för utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid. Givet att en majoritet i riksdagen anser att den föreslagna ordningen med ett fritids ­ kort alltjämt ska förverkligas anser Socialdemokraterna att kortets användningsområde bör breddas till att också möjliggöra köp av resor inom kollektivtrafiken. För många barn och unga med små ekonomiska resurser är möjligheterna att resa till och från idag det största hindret för deltagande i organiserade fritidsaktiviteter. 14.4 Centrum för samisk hälsa Sveriges nationella strategi för mänskliga rättigheter syftar till att säkerställa full respekt för Sveriges internationella åtaganden. En del i detta arbete är att tillgodose det samiska folkets rättigheter, bland annat rätten till en kulturellt och språkligt anpassad hälso- och sjukvård. Forskning visar att samer, särskilt de renskötande, upplever högre nivåer av arbetsrelaterad stress och psykisk ohälsa jämfört med majoritetsbefolkningen. Självmord, depression och ångest är vanligare, samtidigt som tilliten till vård och socialtjänst är lägre. Detta leder till ett underutnyttjande av vård, vilket ytterligare förstärker ojämlikheten. Utöver detta finns dokumenterad överrisk för vissa typer av cancer och hjärt-kärlsjukdomar bland den samiska befolkningen, vilket understryker behovet av en mer fokuserad insats för att möta deras specifika vårdbehov. Ett nationellt kunskapscentrum för samisk hälsa skulle bidra till att systematiskt utveckla kulturkompetensen inom vården, höja kunskapen om urfolksrättigheter och främja kultursensitiva vårdmöten. Centrumet skulle också spela en viktig roll i utbildning, rådgivning och strategisk kompetensförsörjning inom hälso- och sjukvården, liksom att vara en plattform för forskning om samers hälsosituation. Genom att inrätta ett nationellt kunskapscentrum kan Sverige säkerställa en mer jämlik vård för det samiska folket och uppfylla sina internationella åtaganden. 14.5 Den svenska ANDTS-politiken I Sverige liksom i många andra länder orsakar alkohol, narkotika, dopningsmedel, tobak och spel om pengar omfattande folkhälsoproblem som drabbar individen, familjen och samhället. Konsekvenserna av ANDTS-bruk, skadligt bruk och beroende innefattar fysisk och psykisk ohälsa, dödsfall och olika sociala problem. I Sverige avlider årligen drygt 15 000 personer i sviterna av sådant bruk. Av dessa beräknas årligen ca 2 000 dödsfall orsakas av alkohol, ca 12 000 av tobak och ca 800 av läkemedels- och narkotikaförgiftningar. Sedan år 2010 hålls det folkhälsofrämjande nationella arbetet vad gäller alkohol, narkotika, dopningsmedel och tobak samman av en nationell strategi som regelbundet uppdateras. [106] Den senaste uppdateringen av strategin skedde 2022 då strategin också utvidgades till att även omfatta spel. Regeringen håller samman arbetet med att uppdatera strategin och för att också bereda nödvändig ny lagstiftning inom området. Den senaste utredningen inom ANDTS-området lämnade sina slutsatser och förslag i mars 2024. [107] Den nu gällande ANDTS-strategin löper till och med utgången av 2025. Det är nu angeläget att arbetet med en ny strategi för nästa period påbörjas. Socialdemokraterna vill i nästa strategi se ett nationellt mål för att minska dödligheten kopplat till missbruk. 14.6 Värna Systembolaget Skyddet för folkhälsan är och ska även fortsatt vara grunden för den svenska alkoholpolitiken. Den medicinska forskningen har klarlagt tydliga samband mellan alkohol och många allvarliga sjukdomar, som cancer, hjärt-kärlsjukdomar och depressioner. Det innebär stort lidande för dem som drabbas och stora kostnader för samhället. [108] Även närstående drabbas negativt av andras alkoholkonsumtion. Barn är särskilt utsatta. Alkoholkonsumtion ökar även förekomsten av våld i nära relationer, och kvinnor med missbruksproblematik är särskilt utsatta för våld. Det är mot denna bakgrund, att minska de medicinska och sociala skadeverkningarna av alkohol, viktigt att bibehålla den svenska, restriktiva, alkohollagstiftningen. Viktiga verktyg i den svenska alkoholpolitiken är att på olika sätt begränsa tillgången till alkohol, bland annat genom införselregler, åldersgränser, försäljningsmonopol och en aktiv prispolitik. En hörnsten i politiken är Systembolagets detaljhandelsmonopol och folkhälsouppdrag. Socialdemokraterna värnar vår svenska ordning och Systembolagets monopol. Det är därför vi har varit noga med att alla politiska förslag rörande alkoholförsäljning utanför Systembolaget måste utformas i förenlighet med monopolets grundprinciper. Detta har t.ex. varit av stor vikt gällande förslaget om så kallad gårdsförsäljning, Det är viktigt att alla förslag notifieras och godkänns av EU samt att eventuella synpunkter och kritik från EU beaktas. Vi får inte hamna i en situation där vi genom oförsiktiga lagändringar förlorar möjligheterna att behålla vårt svenska detaljhandelsmonopol. Här spelar också marknadsföring och handel på internet en viktig roll. De senaste åren har marknadsföringen av alkohol via internet ökat kraftigt, i vissa fall i kombination med möjligheten till försäljning och hemleverans. Affärsmodellen har ifrågasatts och också prövats rättsligt. [109] Den senaste stora utredningen på ANDTS-området har analyserat frågorna och föreslagit att kommersiellt främjande av detaljhandel med och privatinförsel av alkoholdrycker ska förbjudas. Det föreslagna förbudet innebär att det inte blir tillåtet att genom förmedling av försäljning av alkoholdrycker påverka konsumenter till köp, exempelvis genom digitala varukorgar med vidareslussning till Systembolagets eller en utländsk säljares onlinebutik. Utredningen har också föreslagit krav på informationstexter om alkoholens skadeverkningar på nätet i samband med marknadsföring. [110] Socialdemokraterna anser att utredningens förslag om förbud mot kommersiellt främjande av detaljhandel med och privatinförsel av alkoholdrycker ska genomföras. 14.7 Tobak Tobaksrökning är en av de största riskfaktorerna för sjukdom och förtida död i Sverige. Sett över tid har det skett en positiv utveckling där andelen som röker dagligen i Sverige minskar. Men rökning är betydligt vanligare i grupper med lägre utbildningsnivå och låg medelinkomst än bland högutbildade och välavlönade. Andelen som röker dagligen är mer än dubbelt så stor i gruppen med lägst inkomst jämfört med gruppen som har högst. Minskningen av rökningen bland ungdomar har avstannat och ökar rentav. Fler flickor än pojkar röker. När det gäller snusning har en uppgång märkts bland både flickor och pojkar i årskurs 9 de senaste åren. Snusning är vanligare bland pojkar och män än bland kvinnor. Den tidigare socialdemokratiskt ledda regeringen formulerade målet om ett rökfritt Sverige till 2025. I det arbetet är det förebyggande arbete som utförs av kommuner, regioner och länsstyrelser av yttersta vikt, liksom det arbete som utförs av ideella organisationer. Det arbetet måste fortsätta, med särskilt fokus på barn och ungdomar. 14.8 E-cigaretter och vitt snus De senaste åren har det skett en explosionsartad utveckling av tobaksfria nikotin ­ produkter i form av bland annat e ‑ cigaretter (vapes eller vejps) och så kallat vitt snus. Dessa produkter framställs ofta som hälsosammare alternativ till tobak och som en hjälp för att minska skadorna av tobaksanvändning. Men produkterna innehåller i regel stora mängder nikotin som har utvunnits ur just tobak. E ‑ cigaretter och nikotinsnus innehåller nikotin som är ett akuttoxiskt ämne och starkt beroendeframkallande. Nikotin kan på kort sikt försämra blodkärlens funktioner och höja puls och blodtryck, effekter som i förlängningen kan bidra till en ökad risk för hjärt-kärlsjukdomar. E ‑ cigaretter marknads ­ förs ofta som mindre skadliga än vanliga cigaretter, men nikotinet i sig är mycket skadligt. Den dagliga snusanvändningen har enligt Folkhälsomyndigheten ökat bland unga de senaste åren, och tydligast ökning ses bland kvinnor. I den yngsta åldersgruppen (16–29 år) har andelen kvinnor som uppgav daglig snusanvändning ökat från tre procent år 2018 till 12 procent år 2022. De flesta av de nya snusarna är inte rökare som börjat snusa för att leva hälsosammare. Socialdemokraterna menar att politiken bör verka för att fler helt ska avstå från tobaksanvändning och för att minska användningen också av tobaksfria nikotinprodukter. Den senaste utredningen inom ANDTS-området har lämnat en rad förslag vad gäller tobaksfria nikotinprodukter. Bland annat föreslås att en förpackning med portions ­ förpackade tobaksfria nikotinprodukter ska innehålla minst 20 portioner. Vidare föreslås en högsta tillåtna nikotinhalt om 12 mg per gram samt ett langningsförbud för tobaksvaror, e ‑ cigaretter, påfyllningsbehållare och tobaksfria nikotinprodukter. [111] Socialdemokraterna anser att dessa förslag bör genomföras. Därutöver bör förutsättningarna ses över för att förbjuda smaktillsatser i vitt snus. 14.9 Lustgas Lustgas har de senaste åren blivit allt vanligare som berusningsmedel, särskilt bland unga. Eftersom lustgas är lagligt och bland annat används inom sjukvården tycks många ungdomar tro att det är ofarligt. Men användning av lustgas kan ge syrebrist, kognitiva nedsättningar och ångest. Det är känt att upprepad användning av lustgas kan ge nervskador, blodproppar, stroke och psykoser. Dödsfall är mycket ovanligt men förekommer. Den senaste utredningen inom ANDTS-området har särskilt utrett frågorna gällande lustgas. Utredningen föreslår en ny lag om lustgas som bland annat förbjuder försäljning av lustgas till barn under 18 år. [112] Socialdemokraterna anser att förslaget bör genomföras. 14.10 Narkotika Personer som brukar narkotika har ökad risk för att utveckla psykisk ohälsa eller psykisk sjukdom och Sverige har en hög narkotikarelaterad dödlighet, både av överdoser och suicid. Den svenska narkotikapolitiken bygger på tre delar: förebyggande insatser, vård och behandling samt ett tydligt straff- och kontrollsystem. Det långsiktiga målet för den svenska narkotikapolitiken är ett samhälle fritt från narkotika. Utvecklingen går dessvärre i fel riktning. Polismyndigheten bedömer att den illegala narkotikamarknaden växer och att den tekniska utvecklingen gör att allt fler kan bli egna importörer av narkotika. Revirstrider om lokala narkotikamarknader är en viktig anledning till de senaste årens växande skjutvapenvåld. Den växande marknaden för narkotika blir på det sättet inte bara skadlig för enskilda som brukar drogerna utan för hela samhället. Mot bakgrund av utvecklingen har röster, i Sverige och runt om i världen, höjts för att avkriminalisera eller legalisera vissa droger, särskilt cannabis. Till exempel har man i Tyskland nyligen valt denna väg vilket innebär att avståndet till närmaste land från Sverige till en än större tillgång har kortats väsentligt. Kritikerna varnar för att den tyska lagstiftningen öppnar upp för en omfattande drogturism. För svensk del innebär det risker för än större import. Socialdemokraterna anser att det långsiktiga målet för den svenska narkotika ­ politiken bör ligga fast. Vi motsätter oss därmed också alla förslag till legalisering eller avkriminalisering av olika substanser och preparat. Idén att den typen av åtgärder ska leda till minskade intäkter för de kriminella gängen eller till minskade samhälleliga skadeverkningar av narkotikan saknar stöd i forskningen. Vi anser inte att anförda argument motiverar den typen av narkotikapolitiska experiment. Det som däremot har robust forskningsstöd är tidiga, effektiva och tillgängliga skadereducerande insatser, t.ex. vad gäller program för sprututbyten och naloxon liksom ökad behandling med läkemedelsassisterad behandling vid opioidberoende, LARO. Utvecklingen av detta har främjats under de föregående mandatperioderna och bör fortsätta. Detta var också bakgrunden till att den tidigare regeringen, med denna inriktning, gav en särskild utredare i uppdrag att göra en översyn av den svenska narkotikapolitiken. Utredningen lämnade sina slutsatser och förslag till regeringen i oktober 2023. [113] Bland annat konstateras behoven av att vidare utreda för- och nackdelar med det som brukar kallas brukarrum och drug checking. Socialdemokraterna anser att Narkotikautredningens arbete och förslag bör tas vidare. En annan viktig del i det arbetet är förslagen från den ovan beskrivna Samsjuklighetsutredningen. Utredningen tillsattes av den socialdemokratiskt ledda regeringen för att fullfölja omläggningen av synen på missbruk som en beroende ­ sjukdom. Socialdemokraterna uppmanar den nuvarande regeringen att fullfölja detta arbete. 15 Funktionshinderspolitik 15.1 Funktionshindersstrategin ska genomföras fullt ut Målet för den svenska funktionshinderspolitiken är att med FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning som utgångspunkt, uppnå jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet för personer med funktionsnedsättning i ett samhälle med mångfald som grund. År 2017 togs ett första steg mot en mer effektiv, systematisk och långsiktigt hållbar funktionshinderspolitik genom det nya nationella målet för funktionshinderspolitiken. År 2021 följdes detta av strategin för systematisk uppföljning, vars syfte just är att följa upp politiken utifrån det nationella målet. [114] Strategin innebär att uppföljningen av funktionshinderspolitiken ska genomföras av ett antal angivna myndigheter med stöd av Myndigheten för delaktighet (MFD). Uppföljningen ska ske utifrån principen om universell utformning, befintliga brister i tillgänglighet, individuella stöd och lösningar för individens självständighet samt att förebygga och motverka diskriminering. Funktionshindersstrategin innebär att det nu, för första gången, lagts en grund för en verkningsfull och systematisk uppföljningsstruktur vad gäller funktionshinders ­ politikens mål. Socialdemokraterna uppmanar regeringen att nu ta arbetet med att utveckla det systematiska arbetet kring funktionshinderspolitiken vidare. 15.2 Lagen om stöd och service (LSS) Lagen om stöd och service (LSS) var när den presenterades 1994 en frihetsreform. För många personer med en funktionsnedsättning är det lagen, dess tio insatser samt socialförsäkringsbalkens bestämmelser om assistansersättning som ger möjligheten till ett liv som andra. Det är dock en juridiskt komplicerad lagstiftning som de senaste åren gett upphov till stora problem för väldigt många personer med omfattande behov. I grunden handlade det om att Högsta förvaltningsdomstolen i ett antal domar förändrade praxis för myndigheternas tillämpning av lagen. Under de föregående mandatperioderna genomförde den socialdemokratiskt ledda regeringen ett stort arbete för att återställa rätten till assistans. För det första stoppades de så kallade tvåårsomprövningarna för att inte domstolarnas förändrade rättspraxis skulle innebära att personer som var beroende av sina insatser förlorade dessa. Därefter tillsattes först den så kallade LSS-utredningen och därefter Utredningen stärkt assistans. [115] Utifrån dessa utredningar beslutades sedan tre propositioner under åren 2019–2022. [116] Lagändringarna innebar bl.a. att andning infördes som ett grundläggande behov, att det så kallade föräldraansvaret smalnades av samt att det infördes en ny lag om egenvård. Sammantaget innebar lagändringarna viktiga steg för att återställa rätten till assistans. Tidöregeringen har så här långt inte fattat beslut som leder utvecklingen vidare, snarast tvärtom. Inför den myndighetsutövning som innebär en allt snävare tolkning av LSS-lagstiftningen har regeringen inte vidtagit några åtgärder. Flera organisationer bedömer, liksom i enskilda beslut om överklaganden, att Försäkringskassans tolkning av det så kallade föräldraansvaret är snävare än vad som avsågs med lagändringen. Tvärtemot avsikten har det blivit svårare för barn med funktionsnedsättning att få personlig assistans. Inför detta har regeringen lagt sig platt och nöjt sig med en begäran om ytterligare analyser. Vi menar att regeringen skyndsamt bör fatta beslut om att ändra föräldraavdragets omfattning i förordningen om assistansersättning. Regeringen bör även ge en utredare i uppdrag att ta fram förslag till förtydligande av lagstiftningen när det gäller föräldraavdraget och därefter återkomma till riksdagen. 15.3 Ett statligt huvudmannaskap för den personliga assistansen I september 2021 tillsatte den socialdemokratiskt ledda regeringen Huvudmanna ­ skapsutredningen, med uppdrag att analysera och lämna förslag på hur den personliga assistansen skulle kunna organiseras i ett statligt huvudmannaskap. I mars 2023 lämnade utredningen sina slutsatser och förslag. [117] Utredningens största och viktigaste förslag innebär att staten genom Försäkringskassan ska ta över det fulla ansvaret för beslut och finansiering av all personlig assistans. Kommunernas roll begränsas därmed till att finnas tillgängliga som utförare. Socialdemokraterna anser att utredningen har gjort ett gediget och bra arbete. De har övervägt olika alternativ men kommit fram till att ett statligt huvudmannaskap är att föredra framför både nuvarande ordning och ett kommunalt huvudmannaskap. Framförallt handlar det om att ett statligt huvudmannaskap skapar förutsättningar för ökad likvärdighet och rättssäkerhet över landet, att det stärker arbetet mot felaktiga utbetalningar och välfärdskriminalitet samt att staten har bättre förutsättningar att klara av situationer där behovet av eller kostnaderna för personlig assistans ökar mycket eller oväntat. Socialdemokraterna anser att framförallt det första skälet väger mycket tungt. Som ett led i arbetet med att återställa rätten till assistans anser vi därför att regeringen bör genomföra Huvudmannaskapsutredningens förslag. 15.4 Översyn av modellen för uppräkning av assistansersättning Alla utförare av assistans är beroende av det s.k. timbeloppet för assistansersättningen. Nivån är avgörande för kvaliteten, inte minst för att kunna säkerställa goda arbets ­ villkor. De senaste åren har uppräkningen understigit lönekostnadsutvecklingen vilket pressat många verksamheter hårt. Samtidigt har olika utförares olika förutsättningar blivit allt tydligare. Stora vinstdrivande aktiebolag har t.ex. klarat den lägre upp ­ räkningen bättre än mindre familjeägda företag och egna arbetsgivare. Den 12 juni 2024 beslutade riksdagen om ett tillkännagivande avseende timbeloppet. Enligt beslutet bör regeringen årligen redovisa hur schablonbeloppet har räknats fram samt göra en översyn av modellen för uppräkning av assistansersättningen. [118] Det är nu angeläget att denna översyn påbörjas snarast. 15.5 Kompetensutveckling för personliga assistenter En särskild del när det kommer till assistansschablonen handlar om möjligheterna till kompetensutveckling för de personliga assistenterna. I takt med att allt fler arbetsgivare har fått mindre marginaler har möjligheterna till kompetensutveckling urholkats. Socialdemokraterna anser att en del av schablonen bör vara öronmärkt för kompetens ­ utveckling med krav på redovisning. 15.6 Ett nationellt ställföreträdarregister för gode män och förvaltare Idag förs på nationell nivå inget register över godman- eller ställföreträdarskap. Ett sådant skulle emellertid ha stora fördelar då det skulle underlätta för gode män och ställföreträdare att visa sin behörighet liksom öka möjligheten för banker, myndigheter och andra aktörer att kontrollera detsamma. Ett register skulle dessutom underlätta för överförmyndare att kontrollera att en ställföreträdare inte tar sig an fler uppdrag än han eller hon kan hantera. I juli 2019 gav den dåvarande, socialdemokratiskt ledda, regeringen en särskild utredare i uppdrag att se över reglerna om gode män och förvaltare. I maj 2021 presenterade utredningen sina slutsatser och förslag. [119] Utredningen föreslår bland annat just att ett nationellt ställföreträdarregister ska inrättas. Socialdemokraterna anser att ett ställföreträdarregister för gode män och förvaltare bör inrättas. Det är angeläget att den nya regeringen tar förslagen från utredningen om gode män och förvaltare vidare. 15.7 Lagreglera habiliteringsersättningen Personer i yrkesverksam ålder som har en funktionsnedsättning men som inte har ett arbete kan beviljas daglig verksamhet som en insats för att ge möjligheter till ökad delaktighet i samhället, en meningsfull sysselsättning och personlig utveckling. Den dagliga verksamheten ska anpassas till mottagarens individuella behov och ge goda levnadsvillkor. För att främja deltagandet i daglig verksamhet rekommenderas kommunerna att betala ut viss ersättning, så kallad habiliteringsersättning. För detta ändamål har det under ett antal år funnits ett särskilt statsbidrag som fördelats av Socialstyrelsen. De senaste åren har det uppmärksammats hur ordningen med ett tillfälligt statsbidrag för habiliteringsersättningen fungerat dåligt. Kommunernas osäkerhet kring bidraget och ifall det kommer finnas kvar framåt har inneburit att det inte nyttjats fullt ut. I praktiken innebär det att bidraget inte fyllt sitt syfte och att kommunerna inte betalat ut ersättning till de som beviljats och deltagit i daglig verksamhet. Socialdemokraterna anser att habiliteringsersättningen bör lagregleras och fastställas årligen av regeringen. 15.8 Tolktjänst Tolktjänst är en samhällsservice för barndomsdöva, vuxendöva, hörselskadade och personer med dövblindhet. Tolktjänst ökar möjligheterna till delaktighet och inflytande i samhället genom att bidra till ömsesidig kommunikation, information och erfarenhetsutbyte mellan döva, hörselskadade och hörande människor. Tillgången till en väl fungerande tolktjänst är en fråga om mänskliga rättigheter men också en språkpolitisk och funktionshinderspolitisk fråga. Dagens tolktjänst har brister, särskilt vad gäller nationell likvärdighet. Tolktjänsten fungerar olika i olika delar av landet och är organiserad på olika sätt. Den som behöver använda tjänsten måste många gånger själv ta ett stort ansvar och det är inte alltid hen kan få det hen behöver. I mars 2022 överlämnade 2020 års tolktjänstutredning sitt slutbetänkande. [120] Den nya regeringen har aviserat att man utifrån denna utredning avser att vidta åtgärder för att förbättra tolktjänsten. Socialdemokraterna välkomnar att regeringen har uttalade ambitioner men menar att det nu är dags att omsätta dessa i färdiga förslag att lägga på riksdagens bord. 15.9 Ledsagning Den socialdemokratiskt ledda regeringen gav i juli 2022 Socialstyrelsen i uppdrag att kartlägga och analysera förändringar av insatsen ledsagning. Uppdraget redovisades i juni 2023. [121] Av rapporten framgår bl.a. att det totala antalet personer med funktions ­ nedsättning som fått rätt till ledsagare har minskat kraftigt under de senaste tio åren. Det har samtidigt blivit vanligare att kommunerna tar ut avgifter. Den 12 juni 2024 beslutade riksdagen, mot bakgrund av Socialstyrelsens rapport, om ett tillkännagivande. Enligt beslutet bör regeringen se över förutsättningarna för avgiftsfri ledsagning för personer med synnedsättning samt för att reglera insatsen ledsagning i en särskild lag. [122] Det är nu angeläget att detta arbete påbörjas snarast. 15.10 Bilstöd Bilstödet är en betydelsefull förmån för att främja delaktigheten i samhället för personer med funktionsnedsättning. Bilstödet har bland annat till syfte att underlätta för dem som behöver ett motorfordon för att kunna ta sig till och från arbetet. Genom bilstödet kan medel beviljas för anskaffning och anpassning av fordon. År 2017 trädde nya bestämmelser för bilstöd i kraft, i syfte att göra stödet mer ända ­ målsenligt och effektivt. Konsekvenserna av lagändringarna blev dock inte de önskade, varför en särskild utredare gavs uppdraget att åter se över regelverket. Utredningen presenterade sina slutsatser och förslag i november 2023. [123] Utredningen föreslår genomgripande förändringar både vad gäller administrationen av bilstöd och regelverkets utformning. Trafikverket ska verka för en enkel, trafiksäker och teknikneutral lösning för att tillgodose de behov som funktionsnedsättningen medför. Bilstöd ska lämnas utan särskilt fokus på originalmonterade anordningar. Den sökande medges större frihet att välja bil. Bilstöd lämnas dock alltid enligt den fastställda utgiftsramen. Utredningen föreslår också att bilstöd ska kunna lämnas till en specialanpassad bilbarnstol. Socialdemokraterna välkomnar utredningens slutsatser och förslag, särskilt att en huvudman, Trafikverket, får ansvaret. Det är oerhört viktigt att stödet anpassas mer utifrån individens behov. Vi tycker att utredningen i stora delar tar fasta på det. Däremot anser vi att de ekonomiska bidragen för bilköp behöver förstärkas. Utredningens förslag riskerar att innebära en försämring även jämfört med nuvarande system. 15.11 En ny hjälpmedelsutredning Hjälpmedel är produkter som används på individnivå för att kompensera för en funktionsnedsättning. Den tekniska utvecklingen medför nya möjligheter till ökad inkludering, delaktighet och självständighet för personer med funktionsnedsättning. Allt fler har tillgång till internetuppkoppling, universellt utformade produkter och digital teknik. Hjälpmedelsområdet förändras därför över tid, inte minst på så sätt att konsument ­ produkter i allt större utsträckning kan användas för att kompensera för en funktions ­ nedsättning. Området är komplext också därför att det är många huvudmän som tillhandahåller hjälpmedel, beroende på användningsområde. Vissa användare köper också hjälpmedel på egen hand, som vanliga konsumenter. Det har under en längre tid funnits brister i nationell likvärdighet då olika kommuner och regioner definierar hjälpmedel olika och också tillämpar olika regler och prislistor. Hjälpmedelsutredningen lämnade 2017 förslag för en ökad nationell likvärdighet på hjälpmedelsområdet. [124] Förslagen har remitterats men har av olika tekniska och juridiska skäl inte lett till lagstiftning. Samtidigt har bristerna i nationell likvärdighet blivit allt tydligare. Det är nu nödvändigt att göra ett omtag för att öka den nationella likvärdigheten på hjälpmedelsområdet. Socialdemokraterna anser att en ny hjälpmedelsutredning bör tillsättas i syfte att ta fram förslag för en ökad nationell likvärdighet vad gäller tillgången till hjälpmedel för personer med funktionsnedsättning. En sådan utredning bör bland annat se över möjligheten till införande av ett högkostnadsskydd. 16 Barnrätt 16.1 Barnkonventionen Barnkonventionen antogs av FN:s generalförsamling i november 1989. Sverige hade, under dåvarande statsminister Ingvar Carlsson, en framträdande roll vid arbetet med att ta fram konventionen och Sverige var ett av de första länderna att ratificera den. Konventionen trädde i kraft i september 1990. Artikel 4 i konventionen förpliktar stater att vidta alla lämpliga lagstiftningsåtgärder samt administrativa och andra åtgärder som behövs för att genomföra de rättigheter som erkänns i konventionen. Under den föregående mandatperioden initierade den socialdemokratiskt ledda regeringen ett stort lagstiftningsarbete för att också göra barnkonventionen till svensk lag. Trots motstånd från framförallt Moderaterna inkorporerades barnkonventionen i svensk rätt och gäller nu som svensk lag sedan i januari 2020. Inkorporeringen innebär ett förtydligande för rättstillämpningen av att de rättigheter som följer av barn ­ konventionen ska beaktas vid avvägningar och bedömningar som görs i mål och ärenden som rör barn. Inkorporeringen innebär vidare att barnets roll som rättssubjekt med egna specifika rättigheter tydliggörs och kan därmed förväntas medverka till att barnet i högre grad hamnar i fokus i de situationer som gäller barnet. 16.2 Nollvision mot barnfattigdom Under det senaste året har det presenterats åtskilliga rapporter och uppföljningar om barnfamiljers och i synnerhet ensamstående föräldrars allt svårare ekonomiska situation. Exempelvis visar en kartläggning gjord av Hyresgästföreningen, Rädda Barnen, Röda Korset och Majblommans Riksförbund att 42 procent av ensamstående föräldrar under de senaste sex månaderna hade behövt låna pengar av närstående, en vän eller en bank för att kunna betala grundläggande utgifter – en kraftig ökning från året innan. Detta leder till försämrade uppväxtvillkor och fattigdom för många barn och unga i Sverige i dag. Socialdemokraterna vill se en nollvision mot barnfattigdom. 16.3 Barnombud I augusti 2023 presenterade Utredningen om barns möjligheter att utkräva sina rättigheter ett förslag där staten ska bidra till att etablera ett nytt system med barnombud. [125] Utredningens bedömning var att det finns ett behov av aktörer som ger stöd till barn med omfattande behov av stöd och hjälp som saknar tillräckligt stöd från vårdnadshavare eller andra vuxna i sin närhet. Utredningen ansåg därför att staten bör bidra till att etablera barnrättsbyråer inom civilsamhällesorganisationer som bedriver verksamhet med oberoende barnombud. Utredningen föreslog att systemet ska införas stegvis och inledas med försöksverksamhet. Socialdemokraterna ställer sig bakom utredningens förslag och anser att staten bör inleda arbetet med försöksverksamhet med barnombud. 16.4 Adoptionskommissionen I oktober 2021 tillsatte den dåvarande, socialdemokratiskt ledda, regeringen en särskild utredning med uppdrag att kartlägga och analysera hur regelverk, organisering och processer inom Sveriges internationella adoptionsverksamhet har fungerat tillbaka i tiden fram till i dag . [126] Syftet med uppdraget är att klargöra förekomsten av eventuella oegentligheter inom Sveriges internationella adoptionsverksamhet och hur regeringen, berörda statliga myndigheter, kommuner, auktoriserade sammanslutningar, ideella organisationer och andra privata aktörer agerat och förhållit sig till eventuella oegentligheter utifrån respektive aktörs ansvar och roll. Utredningens lärdomar ska ge vägledning för utvecklingen av Sveriges internationella adoptionsverksamhet genom att föreslå hur nuvarande regelverk, organisering och processer kan förändras och förstärkas i syfte att ytterligare stärka barnrättsperspektivet och rättssäkerheten. Den så kallade Adoptionskommissionen har nu inlett sitt arbete och ska omfatta perioden från mitten av 1900-talet till nutid. Utredaren ska fokusera på dels de ursprungsländer varifrån flest internationella adoptioner till Sverige skett, dels de ursprungsländer där det finns vetskap eller misstankar om att det förekommit oegentligheter i adoptions ­ processen. Utredaren ska bland annat granska internationella adoptioner till Sverige från Chile och Kina. Utredningstiden har förlängts och uppdraget ska slutredovisas i mars 2025. Adoptionskommissionens arbete är viktigt, svårt och omfattande och det är angeläget att utredningen får såväl den tid som de resurser och befogenheter de behöver för att göra ett gott arbete. Fredrik Lundh Sammeli (S) Yasmine Bladelius (S) Mikael Dahlqvist (S) Anna Vikström (S) Gustaf Lantz (S) Karin Sundin (S) Dzenan Cisija (S) [1] Se motion 2022/23:2061 respektive motion 2023/24:2617 av Fredrik Lundh Sammeli m.fl. [2] Hemställan om åtgärder för att förebygga, upptäcka och motverka välfärdsbrottslighet inom hälso- och sjukvård samt tandvård (SKR, 2023-12-15). [3] Tilläggsdirektiv till Utredningen om stärkt återvändandeverksamhet (dir. 2023:126). [4] Förslag till en nationell plan för hälso- och sjukvårdens kompetensförsörjning (Socialstyrelsen och det nationella vårdkompetensrådet NVKR, maj 2024). [5] Detta har också utretts och föreslagits av Utredningen om samordnat arbete för fler platser för verksamhetsförlagd utbildning i sjuksköterskeutbildningen (SOU 2024:9). [6] Prop. 2017/18:1 UO9 s. 58–59 samt prop. 2022/23:1 UO9 s. 60. [7] Se motion 2022/23:2061 respektive 2023/24:2617 av Fredrik Lundh Sammeli m.fl. [8] Delredovisning av den nationella sjukhustillsynen, januari 2023 (Ivo 2023-02). [9] Riktvärden för beläggningsgrad och vårdplatser – Delredovisning av uppdraget att stödja och stärka regionernas produktions- och kapacitetsplanering (2023-5-8573). [10] Uppdrag att ta fram förslag till en nationell plan för att minska bristen på vårdplatser inom hälso- och sjukvården S2023/00679. [11] Uppdrag att bidra till att stärka samt följa upp tillgängligheten och vårdkapaciteten på regional och nationell nivå (S2024/01058). Samtidigt beslutades att det uppdrag som den tidigare regeringen gav Socialstyrelsen gällande regionernas produktions- och kapacitetsplanering (S2022/01373) skulle upphöra. [12] God och nära vård – En gemensam färdplan och målbild (SOU 2017:53), God och nära vård – En primärvårdsreform (SOU 2018:39), God och nära vård – Vård i samverkan (SOU 2019:29), God och nära vård – En reform för ett hållbart hälso- och sjukvårdssystem (SOU 2020:19) samt God och nära vård – Rätt stöd till psykisk hälsa (SOU 2021:6). [13] T.ex. prop. 2017/18:83 Styrande principer inom hälso- och sjukvården och en förstärkt vårdgaranti, prop. 2019/20:164 Inriktningen för en nära och tillgänglig vård – en primärvårdsreform, prop. 2021/22:72 Ökad kontinuitet och effektivitet i vården – en primärvårdsreform och prop. 2021/22:260 Ökad kontroll i hälso- och sjukvården (9 juni 2022). [14] Myndigheten för vård- och omsorgsanalys, Ordnat för omställning? Utvärdering av omställningen till en god och nära vård (rapport 2023:2). [15] Socialstyrelsen och Nationella vårdkompetensrådet – Uppdrag om kompetensförsörjning inom primärvården S2021/06575. [16] Kontinuitet och fast läkarkontakt – Kartläggning av måluppfyllelsen i överenskommelserna om en god och nära vård: 2022 (Vård- och omsorgsanalys PM 2022:5). [17] Nationellt riktvärde för fast läkarkontakt i primärvården (Socialstyrelsen 2022-4-7896). [18] Nästa steg – Ökad kvalitet och jämlikhet i vård och omsorg för äldre personer (SOU 2022:41). [19] Från delar till helhet – En reform för samordnade, behovsanpassade och personcentrerade insatser till personer med samsjuklighet (SOU 2021:93) respektive Från delar till helhet – Tvångsvården som en del av en sammanhållen och personcentrerad vårdkedja (SOU 2023:5). [20] Vägen till ökad tillgänglighet – långsiktig, strategisk och i samverkan (SOU 2021:59) respektive Vägen till ökad tillgänglighet – delaktighet, tidiga insatser och inom lagens ram (SOU 2022:22). [21] Se t.ex. Uppdrag att genomföra en förstudie om hur ett nationellt vårdsöksystem kan utvecklas, organiseras och förvaltas (S2022/01372). [22] Uppdrag att ta fram förslag till en nationell plan för nationell vårdförmedling 2023-06-22 (S2023/02117). [23] Ökad tillgänglighet i hälso- och sjukvården 2024 – Överenskommelse mellan staten och Sveriges Kommuner och Regioner (regeringsbeslut 2023-12-20). [24] Uppdrag att följa och bedöma regionernas arbete i enlighet med överenskommelsen om ökad tillgänglighet i hälso- och sjukvården (S2024/01059). [25] Effektiv och behovsbaserad digital vård (Ds 2023:27). [26] Nationella vårdkompetensrådet – Kompetensförsörjning av barnmorskor i förlossningsvården (Nationella vårdkompetensrådet, 2023). [27] SCB, Finansiärer och utförare inom vården, skolan och omsorgen. [28] Prop. 2021/22:260 Ökad kontroll i hälso- och sjukvården respektive Ds 2022:15 Regler om privata sjukvårdsförsäkringar inom den offentligt finansierade hälso- och sjukvården. [29] Prop. 2004/05:145 Driftsformer för offentligt finansierade sjukhus. [30] Översyn av begränsningar för att få tillstånd att bedriva öppenvårdsapotek (Läkemedelsverket 2019-09-26). [31] Begränsningar i möjligheterna för vissa aktörer att få tillstånd att bedriva öppenvårdsapotek (SOU 2022:27). [32] 7 kap. 3 § 4 st. hälso- och sjukvårdslagen. [33] Idéburen välfärd (SOU 2019:56) respektive prop. 2021/22:135 Idéburen välfärd. [34] Prop. 2021/22:177 Sammanhållen vård- och omsorgsdokumentation. [35] Se Informationsöverföring inom vård och omsorg (SOU 2021:4) respektive Ombuds tillgång till vård- och omsorgsuppgifter och förenklad behörighetskontroll inom vården (SOU 2021:39). [36] Utredningen om e-recept och patientöversikter inom EES (S 2020:10), Utredningen om sekundäranvändning av hälsodata (S 2022:04) respektive Utredningen om hälsodata som nationellt intresse – en lagstiftning för interoperabilitet (S 2022:10). [37] Se Patientöversikter inom EES och Sverige (SOU 2023:13), Vidareanvändning av hälsodata för vård och klinisk forskning (SOU 2023:76), Samordnat juridiskt stöd och vägledning för hälso- och sjukvårdens digitalisering (SOU 2023:83) och Delad hälsodata – dubbel nytta. Regler för ökad interoperabilitet i hälso- och sjukvården (SOU 2024:33). [38] Bättre förutsättningar för uppföljning av hälso- och sjukvården (dir. 2023:48), Samordnare för en nationell digital infrastruktur i hälso- och sjukvården (dir. 2023:177) samt Uppdrag att möjliggöra en nationell digital infrastruktur för hälsodata (S2024/00100). [39] Förslag till färdplan för genomförandet av en nationell digital infrastruktur för hälso- och sjukvården – Slutredovisning S2023/02108 (EHM, april 2024). [40] Elektronisk tillgång till barns uppgifter inom hälso- och sjukvården och tandvården (Ds 2023:26). [41] Hemställan om åtgärder för att förebygga, upptäcka och motverka välfärdsbrottslighet inom hälso- och sjukvård samt tandvård (SKR, 2023-12-15). [42] Nationella riktlinjer för vård vid endometrios – Stöd för styrning och ledning (Socialstyrelsen 2018-12-27). [43] Vård och behandling vid klimakteriebesvär i primärvården samt i den gynekologiska specialistvården (Socialstyrelsen, september 2021). [44] Underlag till nationell strategi för psykisk hälsa och suicidprevention (Folkhälsomyndigheten och Socialstyrelsen, september 2023). [45] Översyn av vissa frågor inom det suicid-preventiva området (dir. 2023:3). [46] Stärkt tillgång till läkemedel vid sällsynta hälsotillstånd – till långsiktigt hållbara läkemedelskostnader (rapport, TLV, september 2023). [47] Prop. 2020/21:57 Lag om estetiska kirurgiska ingrepp och estetiska injektionsbehandlingar. [48] Tillsyn av verksamheter som utför estetiska ingrepp och behandlingar (Ivo maj 2023). [49] Se Komplementär och alternativ medicin och vård – ny lagstiftning (SOU 2019:28) samt Komplementär och alternativ medicin och vård – säkerhet, kunskap, dialog (SOU 2019:15). [50] Hälso- och sjukvård i det civila försvaret – underlag till försvarspolitisk inriktning (SOU 2020:23), En stärkt försörjningsberedskap för hälso- och sjukvården (SOU 2021:19) samt Hälso- och sjukvårdens beredskap – struktur för ökad förmåga (SOU 2022:6). [51] Prop. 2020/21:30 Totalförsvaret 2021–2025. [52] Prop. 2022/23:45 Vissa frågor om hälso- och sjukvårdens försörjningsberedskap. [53] Några frågor om grundläggande fri- och rättigheter (dir. 2023:83). [54] Förändringar i abortlagstiftningen (dir. 2023:89). [55] Socialutskottets betänkande 2019/20:SoU5. [56] Integrera anhörigperspektivet inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten – Att förstå och möta anhörigas situation och behov (Socialstyrelsen, nov. 2023), Stöd för handläggare att uppmärksamma och involvera anhöriga (Socialstyrelsen, nov. 2023) samt Uppföljning av anhörigperspektivet och stöd till anhöriga – Ett förslag på uppföljningsområden och mått (okt. 2023). [57] Arbetsmiljöstatistik rapport 2022:2 – Arbetsmiljön 2021. [58] Samordna företagshälsovårdens kompetensförsörjning avseende läkare (rapport, Mynak, 2024-02-22). [59] 2022 års uppföljning av apoteksmarknadens utveckling, Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket, oktober 2022 (dnr 1022/2022). [60] Programmet omfattar vaccinationer mot rotavirusinfektion, difteri, stelkramp, kikhosta, polio, allvarliga infektioner av Haemophilus influenzae typ b (Hib) och pneumokocker, mässling, påssjuka och röda hund och humant papillomvirus (HPV). I praktiken ingår även vaccination mot hepatit B eftersom det ingår i det kombinationsvaccin som används för vaccination av spädbarn mot andra sjukdomar i programmet. [61] Ett samordnat vaccinationsarbete – för effektivare hantering av kommande vacciner (SOU 2024:2). [62] Ett samordnat vaccinationsarbete – för effektivare hantering av kommande vacciner (SOU 2024:2). [63] Förstudie digitalt vaccinationskort (dnr 2019/03799). [64] Prop. 2023/24:1 utgiftsområde 9 s. 170. [65] Nästa steg – Ökad kvalitet och jämlikhet i vård och omsorg för äldre personer (SOU 2022:41). [66] Se t.ex. svar på skriftlig fråga 2023/24:298 av Ulrika Westerlund den 6 december 2023. [67] Prop. 2020/21:175 Stärkt kompetens i vård och omsorg – reglering av undersköterskeyrket. [68] Prop. 2021/22:116 En fast omsorgskontakt i hemtjänsten. [69] Arbetskläder inom omsorgen – En kartläggning av hur arbetskläder tillhandahålls, hanteras och finansieras (Socialstyrelsen 2021-1-7168). [70] Språkförmåga i äldreomsorgen – Underlag för bedömning och utveckling (Socialstyrelsen feb. 2023). [71] Språkkrav för personal i äldreomsorgen (dir. 2023:44). [72] Prop. 2022/23:131 Välfärdsteknik inom äldreomsorgen. [73] Lagrådsremiss En förebyggande socialtjänstlag – för ökade rättigheter, skyldigheter och möjligheter, den 4 juli 2024. [74] Se t.ex. Projektrapport ”Socialsekreterares arbetsmiljö” (Arbetsmiljöverket 2018). [75] Uppdrag om sociala insatser i utsatta områden (A2020/02651). [76] Redovisning av 2022 års uppdrag om sociala insatser i utsatta områden (Socialstyrelsen april 2023). [77] T.ex. Uppdrag till Socialstyrelsen att redogöra för kunskapsläget om öppna insatser till barn och unga utan samtycke från vårdnadshavare samt analysera om det är motiverat med lagändring inom området (S2017/07302), Utredningen om vistelseförbud för barn (2021-05-28 § 233) och Utredning om öppna insatser utan samtycke till vårdnadshavare och fler tidiga insatser till barn och unga (2022-04-28 § 215). [78] Prop. 2022/23:64 En sänkt åldersgräns för öppna insatser till barn utan vårdnadshavarens samtycke. [79] Börja med barnen! En sammanhållen god och nära vård för barn och unga, SOU 2021:34 respektive SOU 2021:78. [80] En statlig ordning med brottsförebyggande åtgärder för barn och unga (SOU 2024:30). [81] För barn och unga i samhällsvård (SOU 2023:66). [82] Utredningen om stärkt barnrättsperspektiv i LVU och en översyn av grunderna för vård (dir. 2023:160), En nationell samordnare för fler kvalitativa vårdplatser inom den sociala barn- och ungdomsvården (S 2023:G) och Stärkt trygghet och säkerhet för barn och unga i hem för vård och boende (dir. 2024:18). [83] Utökade befogenheter på särskilda ungdomshem och LVM-hem (Ds 2023:20). [84] Prop. 2023/24:81 Begränsningar och kontroll i fråga om elektroniska kommunikationstjänster och besök på särskilda ungdomshem. [85] En reform av den statliga barn- och ungdomsvården för en trygg och kvalitativ vård (dir. 2024:13). [86] Utredningen om frihetsberövande påföljder för unga – En översyn av regleringen om frihetsberövande påföljder för unga (SOU 2023:44). [87] Prop. 2020/21:55 Språkplikt – deltagande i vuxenutbildning i svenska för invandrare (SFI) för rätt till försörjningsstöd. [88] Uppdrag att utreda aktivitetsplikt – deltagande i heltidsaktiviteter för rätt till försörjningsstöd (2023-03-24 protokoll § 185, S2023/01165). [89] Öka drivkrafter och möjligheter till arbete i försörjningsstödet och bryta långvarigt biståndsmottagande (dir. 2022:124). [90] Tilläggsdirektiv till Utredningen om drivkrafter och möjligheter i försörjningsstödet (dir. 2023:70). [91] En ny modell för kvalificering till socialförsäkring och ekonomiskt bistånd för nyanlända och icke-medborgare (dir. 2023:149). [92] Ett fönster av möjligheter – stärkt barnrättsperspektiv för barn i skyddat boende (SOU 2017:112). [93] Prop. 2023/24:31 Stärkta rättigheter för barn och vuxna i skyddat boende. [94] Prop. 2021/22:135 Idéburen välfärd. [95] Till stadigvarande boende – Kartläggning av kommuners insatser för att hjälpa våldsutsatta personer med eller utan barn att ordna stadigvarande boende efter vistelse i skyddat boende eller annat tillfälligt boende (Länsstyrelsen i Västerbottens län 2022). [96] Förstärkt skydd för den personliga integriteten – Behovet av åtgärder mot oskuldskontroller, oskuldsintyg och oskuldsingrepp samt omvändelseförsök (SOU 2023:37). [97] När behovet får styra – ett tandvårdssystem för en mer jämlik tandhälsa (SOU 2021:8). [98] Prop. 2023/24:158 Ändrad åldersgräns för avgiftsfri tandvård. [99] Förstärkt samarbete kring kontroll, uppföljning och tillsyn av tandvårdens aktörer (Ivo, maj 2023). [100] Ökad kontroll över tandvårdssektorn (SOU 2023:82). [101] Behörighet och yrkesreglering inom hälso- och sjukvård och tandvård (dir. 2023:148). [102] Prop. 2017/18:249 God och jämlik hälsa – en utvecklad folkhälsopolitik. [104] Prop. 2022/23:1 utgiftsområde 9 s. 98. [105] Ett fritidskort för barn och unga (Ds 2024:16). [106] Hittills har tre strategier presenterats: 2010–2015 (prop. 2010/11:47), 2016–2020 (skr. 2015/16:86) samt 2022–2025 (skr. 2021/22:213). [107] En trygg uppväxt utan nikotin, alkohol och lustgas (SOU 2024:23). [108] Se t.ex. Jämlikhetskommissionens betänkande En gemensam angelägenhet (SOU 2020:46). [109] Högsta domstolens dom i målet Systembolaget mot Winefinder 7 juli 2023 (T4709-22). [110] En trygg uppväxt utan nikotin, alkohol och lustgas (SOU 2024:23). [111] En trygg uppväxt utan nikotin, alkohol och lustgas (SOU 2024:23). [112] En trygg uppväxt utan nikotin, alkohol och lustgas (SOU 2024:23). [113] Vi kan bättre! Kunskapsbaserad narkotikapolitik med liv och hälsa i fokus (SOU 2023:62). [114] Strategi för systematisk uppföljning av funktionshinderspolitiken under 2021–2031 (S2019/02213 och S2021/06595). [115] Översyn av insatser enligt LSS och assistansersättningen (SOU 2018:88) respektive Stärkt rätt till personlig assistans – Ökad rättssäkerhet för barn, fler grundläggande behov och tryggare sjukvårdande insatser (SOU 2021:37). [116] Prop. 2018/19:145 Personlig assistans för hjälp med andning, prop. 2021/22:214 Stärkt rätt till personlig assistans –grundläggande behov för personer som har en psykisk funktionsnedsättning och ökad rättssäkerhet för barn samt prop. 2021/22:244 Stärkt rätt till personlig assistans vid behov av egenvård. [117] Ett statligt huvudmannaskap för personlig assistans – Ökad likvärdighet, långsiktighet och kvalitet (SOU 2023:9). [118] Betänkande 2023/24:SoU13 Stöd till personer med funktionsnedsättning. [119] Gode män och förvaltare – en översyn (SOU 2021:36). [120] Handlingsplan för en långsiktig utveckling av tolktjänsten för döva, hörselskadade och personer med dövblindhet (SOU 2022:11). [121] Förändringar av ledsagning över tid – Rapport till regeringen som svar på uppdrag (Socialstyrelsen, juni 2023). [122] Se betänkande 2023/24:SoU13 Stöd till personer med funktionsnedsättning. [123] Ett enklare bilstöd (SOU 2023:81). [124] På lika villkor! Delaktighet, jämlikhet och effektivitet i hjälpmedelsförsörjningen (SOU 2017:43). [125] Förbättrade möjligheter för barn att utkräva sina rättigheter enligt barnkonventionen (SOU 2023:40). [126] Sveriges internationella adoptionsverksamhet – lärdomar och vägen framåt (dir. 2021:95).

Motion till riksdagen 2025/26:3645 av Fredrik Lundh Sammeli m.fl. (S) Utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg Innehållsförteckning Förslag till riksdagsbeslut Motivering 1 Ta tillbaka den demokratiska kontrollen över välfärden 2 Socialdemokratiska satsningar inom utgiftsområde 9 2.1 En bottenplatta för välfärden 2.2 Satsningar inom utgiftsområde 9 3 En beredning för välfärdens personalförsörjning 4 Skärpta åtgärder mot välfärdskriminalitet 5 Hälso- och sjukvård 5.1 En sjukvård i kris 5.2 Ett innovationslyft i svensk sjukvård 5.3 Insatser för en förbättrad personalförsörjning inom hälso- och sjukvården 5.4 Personalsatsning för kortare vårdköer och ökad beredskap 5.5 Satsning på kvinnors hälsa 5.6 Förstärk IVO 5.7 Inför bindande riktvärden för vårdplatser och beläggningsgrad 5.8 Öka takten i omställningen till en god och nära vård 5.9 Fler ska ha en fast läkare 5.10 Bindande riktvärden om 1 100 invånare per läkare inom primärvården 5.11 Fast läkare för personer som bor på särskilt boende 5.12 Fast läkare för personer som bor i LSS-boende 5.13 Dokumenterad överenskommelse och individuell plan 5.14 Genomför Samsjuklighetsutredningens förslag 5.15 Avskaffa vårdvalet i missbruksvården 5.16 En nationell vårdförmedling 5.17 Nätläkare och marknadsföring av hälso- och sjukvård 5.18 Vidareutveckla 1177 i offentlig regi 5.19 Hyrpersonal i hälso- och sjukvården 5.20 En barnmorska per födande 5.21 Gör upp med marknadsmisslyckanden inom hälso- och sjukvården 5.22 Förbud mot privata sjukvårdsförsäkringar inom den offentligt finansierade vården 5.23 Förhindra utförsäljning av akutsjukhus 5.24 Vårdgivare ska inte få äga apotek och apotek inte få äga vårdgivare 5.25 Samma krav ska ställas på privata aktörer som på offentliga 5.26 Offentlighetsprincipen för privata vård- och omsorgsföretag 5.27 Avskaffa tvångs-LOV 5.28 Främja idéburen välfärd 5.29 Generell tillståndsplikt inom hälso- och sjukvårdens verksamheter 5.30 Bättre tillgång till hälsodata 5.31 En nationell digital infrastruktur 5.32 Elektronisk åtkomst till barns uppgifter inom hälso- och sjukvården 5.33 Låt regioner begära in och granska privata utförares patientjournaler 5.34 Ett nationellt nackskadecentrum 5.35 Ett nationellt hjärtstartarregister 5.36 Utvärdering av de nationella riktlinjerna för endometrios 5.37 Nationellt kunskapsstöd för stärkt klimakterievård 5.38 En ny bred strategi för psykisk hälsa 5.39 Haverikommission för att dra lärdom av suicid 5.40 Nya nationella kunskapsstöd för barn och ungas psykiska ohälsa 5.41 Utredning om de bakomliggande orsakerna till barn och ungas psykiska ohälsa 5.42 En mer likvärdig cancersjukvård i hela landet 5.43 Utrota livmoderhalscancer 5.44 En nationell strategi för sällsynta diagnoser och sjukdomar 5.45 Styr upp marknaden för estetiska ingrepp och behandlingar 5.46 Stoppa kvacksalveriet 5.47 Hälso- och sjukvårdens beredskap 5.48 Skydda aborträtten 5.49 Hemaborter 5.50 Homosexuella i en fast relation ska ha möjlighet att ge blod som alla andra 5.51 Avskaffa informationsplikten för hivsmittade 5.52 Uppföljning av den nationella anhörigstrategin 5.53 Säkra personalförsörjningen inom företagshälsovården 5.54 Kontroll och uppföljning av legitimerade yrkesutövare 6 Återkallade läkarlegitimationer 7 Apotek, läkemedel och vaccin 7.1 Tillgången till effektiva och beprövade läkemedel och vaccin i hela landet 7.2 En översyn av den svenska apoteksmarknaden 7.3 Återställ det försämrade högkostnadsskyddet för läkemedel 7.4 Riksapotek – för att säkra tillgång till läkemedel i hela landet 7.5 Utvidgade möjligheter till byte av förpackningsstorlek, styrka, dosering samt extra receptexpeditioner 7.6 Farmaceut på distans 7.7 En ny läkemedelsutredning 7.8 Vaccin förebygger sjukdom 7.9 Vaccinationsprogram för äldre och riskgrupper 7.10 Ta kontroll över marknaden för privata vaccinationer 7.11 Ett nationellt digitalt vaccinationskort 7.12 Begränsningar av läkares förskrivningsrätt 7.13 Reklam och hänvisningar på apotek 8 Äldrepolitik 8.1 Allt friskare och piggare äldre 8.2 Motverka ålderism 8.3 Bryt ensamheten 8.4 Obligatoriska kommunala pensionärsråd 8.5 Ett nationellt äldrehälsovårdsprogram 8.6 Undernäring bland äldre 9 Äldreomsorg 9.1 Framtidens äldreomsorg kan inte vänta 9.2 Tre punkter för en bättre äldreomsorg 9.2.1 Långsiktig förstärkning av äldreomsorgen 9.2.2 Ett förstärkt och permanentat Äldreomsorgslyft 9.2.3 Miljardsatsning på ökad bemanning i äldreomsorgen 9.3 En ny äldreomsorgslag 9.4 Förstärkning av hälso-och sjukvården inom äldreomsorgen 9.5 Fortsätt stärka äldreomsorgens personal 9.6 Arbetskläder 9.7 Skyddad yrkestitel 9.8 Fast omsorgskontakt 9.9 Språkkrav och språkträning i äldreomsorgen 9.10 Vård och omsorg med adekvat vårdhygienisk standard 9.11 Utredning om kommunernas avgifter för äldreomsorgen 9.12 Breddinför välfärdsteknik inom äldreomsorgen 10 Socialtjänst 10.1 Trygga människor vågar 10.2 En ny socialtjänstlag 10.3 En samordnare för stabil personalförsörjning inom socialtjänsten 10.4 Ett ökat fokus på socialtjänstens brottsförebyggande arbete 10.5 Socialtjänstlyft mot kriminalitet 10.6 Ge socialtjänsten fler verktyg och befogenheter 10.7 Stärkt barn- och familjehälsovård samt ett nytt stöd till riskfamiljer 10.8 Skolsocionomer på skolor med tuffast förutsättningar 10.9 Föräldraskapsstöd 10.10 Förbättrad samhällsvård av barn och unga 10.11 Ta kontroll över HVB-vården av unga kriminella 10.12 Fortsatt utveckling av Statens institutionsstyrelse (SiS) 10.13 Ett förbud mot ensamarbete i klientnära kontakter inom SiS 10.14 Ungdomsfängelse 10.15 Aktivitetsplikt i försörjningsstödet 10.16 Slopad rätt till försörjningsstöd vid otillåten andrahandshyra 10.17 Hemlöshet och social bostadspolitik 11 Hedersrelaterat våld och mäns våld mot kvinnor 11.1 Nollvision för mäns våld mot kvinnor 11.2 Reservera drift av skyddade boenden för idéburna organisationer 11.3 Insatser för gömda kvinnors husdjur 11.4 Kartläggning av kommunernas insatser för våldsutsatta 11.5 Stoppa oskuldskontroller och hymenrekonstruktioner 11.6 Omvändelseförsök 12 Tandvård 12.1 En behovsstyrd tandvård på lika villkor för hela befolkningen 12.2 Regeringens ensidiga nedskärning på tandvården avvisas 12.3 Tandvård för placerade ungdomar 12.4 Tillståndsplikt för tandvårdsverksamheter 12.5 Skyddad yrkestitel för tandsköterskor 13 Folkhälsa 13.1 Stärk det svenska folkhälsoarbetet 13.2 Slut de påverkbara hälsoklyftorna inom en generation 13.3 Uppmuntra fysisk aktivitet 13.4 Fritidskortet 13.5 Centrum för samisk hälsa 13.6 Den svenska ANDTS-politiken 13.6.1 En beprövad och effektiv alkoholpolitik 13.6.2 Begränsningar av tobak, e-cigaretter och vitt snus 13.6.3 En förändrad narkotikapolitik 14 Funktionshinderspolitik 14.1 Funktionshindersstrategin ska genomföras fullt ut 14.2 Lagen om stöd och service (LSS) 14.3 Ett statligt huvudmannaskap för den personliga assistansen 14.4 Översyn av modellen för uppräkning av assistansersättning 14.5 Kompetensutveckling för personliga assistenter 14.6 Ett nationellt ställföreträdarregister för gode män och förvaltare 14.7 Lagreglera habiliteringsersättningen 14.8 Tolktjänst 14.9 Ledsagning 14.10 Bilstöd 14.11 En ny hjälpmedelsutredning 15 Barnrätt 15.1 Barnkonventionen 15.2 Nollvision mot barnfattigdom 15.3 Barnombud 15.4 Adoptionskommissionen Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen anvisar anslagen för 2026 inom utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg enligt det förslag som framgår av tabell 1 i motionen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ta tillbaka den demokratiska kontrollen över välfärden och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om bottenplatta för välfärden och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att tillsätta en beredning för välfärdens personalförsörjning och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om skärpta åtgärder mot välfärdskriminalitet och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att peka ut, och inrätta ett nationellt register över, oseriösa välfärdsföretag som varit föremål för åtgärder, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utvidga vårdens uppdrag till att också omfatta innovationer och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om riktade medel för innovationsarbete i vården på samma sätt som för utbildning och forskning och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en nationell plan för hälso- och sjukvårdens kompetensförsörjning och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att en lämplig myndighet bör ges i uppdrag att ta fram ett nationellt ledarskapsprogram för chefer inom hälso- och sjukvård och tandvård och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att vårdens huvudmän bör skapa bättre förutsättningar för att följa verksamheternas systematiska arbetsmiljöarbete och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en översyn av möjligheterna till nationell samordning av och vårdgivares skyldighet till fortbildning för vårdens professioner, t.ex. via ett vårdprofessionslyft, och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att möjligheterna till kompetensutveckling och karriärvägar för respektive profession bör förbättras och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att s.k.VULF-avtal, (vårdvetenskaplig utbildning, lärande och forskning) bör införas för vissa hälso- och sjukvårdsutbildningar i högskolan och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att inte avakademisera sjukvårdens legitimationsgrundande utbildningar med tanke på behovet av personal med hög kompetens och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en permanent satsning på hälso- och sjukvårdens medarbetare och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om satsning på kvinnors hälsa och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ge Ivo utökade befogenheter och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om bindande riktvärden för vårdplatser och beläggningsgrad – beläggningen ska inte överstiga 85 procent inom den oplanerade vården och 95 procent inom den planerade vården – och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa en nollvision i vården mot dödsfall på grund av vårdplatsbrist och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att öka takten i omställningen till en god och nära vård och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa ett kansli för omställningen till en god och nära vård vid Socialstyrelsen och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om målet att alla invånare som huvudregel bör ha en fast läkarkontakt och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om nya etappmål för andelen invånare med fast läkare och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om bindande riktvärden om 1 100 invånare per läkare inom primärvården och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om fast läkare för personer som bor på särskilt boende respektive i en LSS-bostad, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om dokumenterad överenskommelse och individuell plan och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att genomföra Samsjuklighetsutredningens förslag och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att avskaffa vårdvalet inom missbruksvården och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en nationell vårdförmedling och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att dagens oöverskådliga och dyra nätläkarsystem ska styras upp till att bli ett komplement till vårdcentralerna och knytas till dem och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om strängare lagstiftning vad gäller marknadsföring av hälso- och sjukvård och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att vidareutveckla 1177 i offentlig regi och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att användningen av bemanningsbolagen ska begränsas kraftigt med målet att välfärden ska bli oberoende av dem och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en barnmorska per födande och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att göra upp med marknadsmisslyckanden inom hälso- och sjukvården och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om förbud mot privata sjukvårdsförsäkringar inom den offentligt finansierade vården och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att förhindra utförsäljning av akutsjukhus och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att vårdgivare inte ska få äga apotek och att apotek inte ska få äga vårdgivare och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att samma krav ska ställas på privata aktörer som på offentliga och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att privata vårdgivare ska vara skyldiga att ställa sina resurser till förfogande i kris och krig och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att privata vård- och omsorgsföretag ska omfattas av offentlighetsprincipen och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att avskaffa tvångs-LOV och i stället införa en målstyrd etableringsrätt med vetorätt för regioner och kommuner och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att främja idéburen välfärd och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa en generell tillståndsplikt inom hälso- och sjukvårdens verksamheter och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om bättre tillgång till hälsodata vad gäller kvalitetsuppföljning samt ombuds tillgång till vård- och omsorgsuppgifter och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma till riksdagen med en färdplan för den nationella digitala infrastrukturen och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att genomföra förslagen från Ds 2023:26 om elektronisk åtkomst till barns uppgifter inom hälso- och sjukvården och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att låta regioner begära in och granska privata utförares patientjournaler och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om inrättande av ett nationellt nackskadecentrum och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ett nationellt ansvar för hjärtstartare på offentliga platser och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en översyn av de nationella riktlinjerna för endometrios och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ett nationellt kunskapsstöd för stärkt klimakterievård och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en ny handlingsplan för den nationella strategin inom området psykisk hälsa och suicidprevention, som adresserar viktiga områden för den psykiska hälsan som jämlik vård, socioekonomiska förutsättningar, arbete och civilsamhällets roll, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om personliga ombud och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en haverikommission efter suicid och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att samverkan mellan skolan, socialtjänsten och hälso- och sjukvården ska utvecklas, köerna till barn- och ungdomspsykiatrin minskas och vården blir mer jämlik, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om nationellt kunskapsstöd för hela vårdkedjan vad gäller barn och ungas psykiska hälsa och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en utredning av de bakomliggande orsakerna till svenska barn och ungas psykiska ohälsa och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en mer jämlik cancersjukvård i hela landet och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utrota livmoderhalscancer genom särskilda ansträngningar för att nå målgrupper som har lägre screeningmedverkan, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en ny nationell strategi för sällsynta diagnoser och sjukdomar och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en nationell samordningsfunktion för sällsynta diagnoser och sjukdomar och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om behovet av skärpt lagstiftning och av att ge Ivo ytterligare verktyg för att styra upp marknaden för estetiska ingrepp och behandlingar och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stoppa kvacksalveriet och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att arbetet med att förbättra hälso- och sjukvårdens beredskap behöver fortsätta med full kraft och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om behovet av särskilda beredskapssjukhus, där Gotland och Norrbotten bör prioriteras, och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen ska redovisa för riksdagen hur kvarvarande förslag från Utredningen om hälso- och sjukvårdens beredskap avses tas om hand och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om aborträtten och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om hemaborter och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att homosexuella i en fast relation ska ha möjlighet att ge blod som andra och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att avskaffa informationsplikten för hivsmittade och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör ta den nationella anhörigstrategin vidare och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om utbildningsfrågor för företagsläkare och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en översyn av valideringsprocessen i fråga om utländska legitimationer och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Socialstyrelsen bör få i uppdrag att säkra att vårdpersonal som fått sin legitimation återkallad inte fortsätter arbeta, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att tiden sprungit ifrån 2009 års apoteksavreglering och att det är dags för en genomgripande översyn av apoteksmarknaden och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att återställa högkostnadsskyddet för läkemedel och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att inrätta riksapotek och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om utvidgade möjligheter till byte av förpackningsstorlek, styrka och dosering och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om möjlighet för apoteksanställda farmaceuter att besluta om extra receptexpeditioner och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över regelverket för farmaceut på distans i syfte att i högre grad möjliggöra apoteksnärvaro i glesbygd och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om behovet av en ny läkemedelsutredning och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda införandet av vaccination mot TBE i det allmänna vaccinationsprogrammet för barn och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om vaccinationsprogram för äldre och riskgrupper och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ta kontroll över marknaden för privata vaccinationer och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ett nationellt digitalt vaccinationskort och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om begränsningar av läkares förskrivningsrätt och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om reklam och hänvisningar på apotek och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda och analysera hur ålderism kommer till uttryck och lämna förslag på åtgärder för att motverka ålderism och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om satsning på att bryta äldres ensamhet och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att göra det obligatoriskt med kommunala och regionala pensionärsråd och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att etablera ett nationellt äldrehälsovårdsprogram och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om undernäring bland äldre och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om framtidens äldreomsorg och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att anställda inom äldreomsorgen bör ges goda förutsättningar till bra arbetsmiljö och villkor och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om permanentat och förstärkt äldreomsorgslyft och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ökad bemanning i äldreomsorgen och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att genomföra förslagen från Utredningen om en äldreomsorgslag och stärkt medicinsk kompetens i kommuner och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att tillgången till medicinsk kompetens på äldreboenden och inom hemtjänsten måste förstärkas med läkare och sjuksköterskor dygnet runt och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att kvinnor och män som jobbar i offentlig sektor ska ha tillgång till såväl arbetskläder som arbetsskor och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att yrkestiteln för undersköterska fortsatt bör skyddas och kompetens kopplas till ansvar samt att språkkunskaper bör förbättras och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om språkkrav och språkträning i äldreomsorgen och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om behovet av fortsatta satsningar vad gäller information till all personal inom äldreomsorgen vad gäller grundläggande vårdhygien och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att tillsätta en utredning om kommunernas avgifter för äldreomsorgen och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att välfärdsteknik bör införas brett och rättssäkert som ett komplement till personalen och att staten bör stödja kommunerna för att undanröja juridiska hinder och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en samordnare för stabil personalförsörjning inom socialtjänsten och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att kommuner behöver tilldelas resurser för att finansiera långsiktigt förebyggande och främjande arbete mot brottsligheten i vårt land och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ett socialtjänstlyft mot kriminalitet och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om U ‑ svängsprogram för att hindra barn och unga från att hamna i gängkriminalitet och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ge socialtjänsten fler verktyg och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en stärkt barn- och familjehälsovård samt nytt stöd till riskfamiljer och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om skolsocionomer på skolorna med tuffast förutsättningar och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stärka samarbetet mellan skolan och socialtjänsten och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om föräldraskapsstöd och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om förbättrad samhällsvård för unga och genomförandet av förslagen från utredningsbetänkandet För barn och unga i samhällsvård (SOU 2023:66) och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om nationellt register över jour- och familjehem och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om nationell adoption och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att det offentliga bör överta all HVB-hemsvård av ungdomar som placerats på grund av brottslig verksamhet, och detta tillkännager riksdagen för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ökade befogenheter för personal på HVB och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en insatsstyrka till hjälp för Ivo och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om omvänd bevisbörda, strängare krav, tillståndsprövning och utvecklat näringsförbud för drift av HVB-hem och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda hur polisen ska kunna akutstänga HVB-hem och om HVB-hem ska kunna tvångsförvaltas och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om fortsatt utveckling av Statens institutionsstyrelse och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ett förbud mot ensamarbete i klientnära kontakter inom Statens institutionsstyrelse och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ungdomsfängelser och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om aktivitetsplikt i försörjningsstödet och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att kommuner bör ges möjlighet att neka sökande ekonomiskt bistånd vid otillåten andrahandshyra och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om social bostadspolitik och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en nollvision för mäns våld mot kvinnor och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att reservera driften av upphandlade skyddade boenden till endast idéburna organisationer och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda hur husdjur bättre kan tas om hand på skyddade boenden och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en kartläggning av kommunernas insatser för våldsutsatta och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stoppa oskuldskontroller, oskuldsintyg och hymenrekonstruktioner och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om förbud mot omvändelseförsök och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ett stegvis utvecklat högkostnadsskydd för tandvård liknande hälso- och sjukvårdens, med start för de äldre, och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att avvisa regeringens ensidiga nedskärning inom tandvården och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ett utvecklat högkostnadsskydd måste kombineras med stöd till kommuner utanför storstadskommunerna, som det kommuntypstillägg som föreslås i tiotandvårdsutredningen, och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utbildningsmöjligheterna till tandläkare behöver öka och göras mer tillgängliga för hela landet och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ett helhetsgrepp om kompetensförsörjningen inom tandvården behöver tas, t.ex. av Nationella vårdkompetensrådet, och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att det behöver ses över hur privata tandvårdsutförare som tar del av det offentliga tandvårdsstödet tydligare kan ta ett befolkningsansvar tillsammans med regionerna och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att förslagen om att tandvård för skador efter våld i nära relationer inte ska kosta mer än ett vanligt läkarbesök ska tas vidare och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att återinföra såväl tandvårdsstödet upp till 23 år som det dubbla tandvårdsbidraget för unga och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om tandvård för placerade ungdomar och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om tillståndsplikt för tandvårdsverksamheter och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om skyddad yrkestitel för tandsköterskor och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stärka det svenska folkhälsoarbetet och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att sluta de påverkbara hälsoklyftorna inom en generation och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att avvisa delar av regeringens satsning på fritidskort till förmån för satsningar inom utgiftsområde 17 och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att följa upp och utvärdera fritidskortet och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att bredda fritidskortets användningsområde för att möjliggöra för barn och unga att också köpa resor med kollektivtrafik och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att inrätta ett nationellt kunskapscentrum för samisk hälsa och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att påbörja arbetet med en ny ANDTS-strategi för perioden efter 2025 och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att i nästa ANDTS-strategi införa ett nationellt mål för dödlighet kopplat till missbruk och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att genomföra förslaget från utredning SOU 2024:3 om ett förbud mot kommersiellt främjande av detaljhandel med och privatinförsel av alkoholdrycker och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ett rökfritt Sverige och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att portionsförpackade tobaksfria nikotinprodukter ska innehålla minst 20 portioner och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en högsta tillåtna nikotinhalt om 12 milligram per gram i portionsförpackade tobaksfria nikotinprodukter och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ett langningsförbud för tobaksvaror, e-cigaretter, påfyllningsbehållare och tobaksfria nikotinprodukter och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om behovet av en översyn av förutsättningarna för att förbjuda smaktillsatser i vitt snus och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att det långsiktiga målet för den svenska narkotikapolitiken bör ligga fast och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda för- och nackdelar med brukarrum och s.k. drug checking och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att noga följa utvecklingen i Tyskland vad gäller bruket av narkotika, ökad drogturism och ökad import och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utveckla det systematiska arbetet kring funktionshinderspolitiken och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att återställa rätten till assistans och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att förtydliga bestämmelserna om föräldraavdrag och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att genomföra Huvudmannaskapsutredningens förslag (SOU 2023:9) och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att tillsätta en utredning om grundläggande behov innan huvudmannaskapet för personlig assistans övergår i statlig regi och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att snarast påbörja den översyn av modellen för uppräkning av assistansersättningen som riksdagen beslutat om och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att en särskild del av timbeloppet bör vara öronmärkt för kompetensutveckling för personliga assistenter och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ett nationellt ställföreträdarregister för gode män och förvaltare och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att lagreglera habiliteringsersättningen och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att genomföra förslagen från 2020 års tolktjänstutredning och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att snarast påbörja den översyn av förutsättningarna för avgiftsfri ledsagning och för att reglera insatsen i en särskild lag som riksdagen beslutat om och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ta vidare förslagen från utredningsbetänkandet Ett enklare bilstöd (SOU 2023:81) och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att en ny, bredare hjälpmedelsutredning bör tillsättas och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en nollvision mot barnfattigdom och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om barnombud och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om Adoptionskommissionen och tillkännager detta för regeringen. Motivering Tabell 1 Anslagsförändringar 1 Ta tillbaka den demokratiska kontrollen över välfärden Socialdemokraterna är Sveriges välfärdsparti. Vi vet att en väl fungerande välfärd är samhällets bästa verktyg för ökad trygghet och jämlikhet. Vården, skolan och omsorgen ska alltid finnas där när man behöver, och den ska hålla en sådan kvalitet att man alltid känner att man får värde för sina skattepengar. Så upprätthåller vi de principer om behov och förmåga – om rätt och plikt – som utgör grunden för vår svenska välfärds ­ modell. Idag hotas förtroendet för välfärden av framförallt två växande problem. Det första gäller brister i kapacitet och tillgänglighet, vilket grundar sig i svårigheter för regioner, kommuner och privata välfärdsföretag att rekrytera personal och därmed säkerställa en jämlik välfärd i hela landet. Det andra handlar om den okontrollerade privatisering som lett till marknads ­ misslyckanden och till en urholkning av välfärdens behovsprincip. Inom hälso- och sjukvården syns det allra tydligast genom den växande marknaden för privata sjukvårds ­ försäkringar där enskilda tillåts köpa sig förtur till den gemensamma hälso- och sjuk ­ vården. I regioner och kommuner har samtidigt ersättningssystem och regler för etablering gynnat privata vård- och omsorgsgivare som riktat sin verksamhet mot vissa resursstarka patient- och brukargrupper. Det innebär risker för att dessa gruppers behov prioriteras och resurssätts samtidigt som andra grupper prioriteras ned trots att de kan ha större behov. Vårdens och omsorgens huvudmän får svårt att ta sitt lagstadgade ansvar för hela vårdkedjan samtidigt som offentligt drivna verksamheter får hantera patient ­ grupper med större vårdtyngd utan att få motsvarande resurstillskott. På skolans område har vi de senaste åren sett hur en sådan utveckling fått gå alldeles för långt och det är viktigt att förhindra en liknande utveckling inom andra delar av välfärden. Marknadsmodeller har dränerat vård och omsorg på resurser, samtidigt som de skapat utrymme för oseriösa och kriminella aktörer att berika sig själva via skattemedel. Detta har även ökat incitament för lobbyism och korruption vilket utmanar välfärdens demokratiska värden. Skolor och vårdinrättningar har börjat styras efter begrepp och metoder som hämtats direkt från det privata näringslivet och som lett till ökad administrativ börda. Kundperspektivet har fått breda ut sig och leder till att efterfrågan snarare än behoven styr. En marknadslogik i välfärden medför en urholkning av det svenska värdfärdssamhället eftersom den motverkar principen om en generell välfärd. Marknadiseringen har också inneburit försämrade arbetsvillkor för de som arbetar inom välfärden och att vården splittras. På samma sätt har privat driven äldreomsorg på många håll lägre bemanning och otrygga anställningsformer för personalen. Möjligheten till kontroll och sanktioner behöver samtidigt förstärkas. Därutöver ska det vara en självklarhet att offentlighetsprincipen ska gälla likvärdigt och oinskränkt för alla verksamheter som finansieras av skattemedel. Företagshemligheter kan aldrig gå före medborgarnas rätt till insyn. Grundprincipen inom svensk sjukvård är att man ska få vård efter behov. Den här behovsprincipen hotas när vi får in sjukvårdsförsäkringar i den offentliga vården och när privata utförare börjar kunna styra var vården ska finnas och vilka patienter som ska prioriteras. Vinstintresset leder då sjukvården i fel riktning. Vi behöver återta den demokratiska kontrollen för att säkra att alla patienter i Sverige, oavsett var man bor, har tillgång till den vård man behöver. För att vända utvecklingen och säkerställa att människor i hela landet har en god och jämlik tillgång till välfärden behöver vi ta tillbaka den demokratiska kontrollen. Vi vill tillsätta en bred välfärdsutredning för att ta fram konkreta förslag på hur den demokra ­ tiska kontrollen ska återtas och läckaget av resurser kan stoppas. Statens ansvar och kontroll behöver öka. Tillsynen behöver förstärkas och nationella insatser vidtas för en ökad likvärdighet vad gäller tillgänglighet, personalförsörjning och för att säkerställa principen om vård och omsorg efter behov. En grundförutsättning är att regionernas och kommunernas ekonomiska förutsättningar säkras. I denna motion lämnas ett stort antal förslag för att göra upp med marknadsmiss ­ lyckanden inom välfärden och återta den demokratiska kontrollen. Det gäller särskilt förslagen i avsnitt 5.5 Förstärk IVO, 5.14 Avskaffa vårdvalet i missbruksvården, 5.16 Nätläkare och marknadsföring av hälso- och sjukvård, 5.18 Hyrpersonal i hälso- och sjukvården, 5.21 Förbud mot privata sjukvårdsförsäkringar, 5.22 Förhindra utförsäljning av akutsjukhus, 5.23 Vårdgivare ska inte få äga apotek och apotek inte få äga vård ­ givare, 5.24 Samma krav ska ställas på privata aktörer som på offentliga, 5.25 Offentlighetsprincipen för privata vård- och omsorgsföretag, 5.26 Avskaffa tvångs-LOV, 5.28 Generell tillståndsplikt inom hälso- och sjukvårdens verksamheter, 5.31 Låt regioner begära in och granska privata utförares patientjournaler, 5.44 Styr upp marknaden för estetiska ingrepp och behandlingar, 5.45 Stoppa kvacksalveriet, 7.2 En översyn av den svenska apoteksmarknaden, 7.4 Riksapotek – för att säkra tillgången till läkemedel i hela landet, 7.10 Ta kontroll över marknaden för privata vaccinationer, 7.12 Begränsningar av läkares förskrivningsrätt, 10.11 Ta kontroll över HVB-vården av unga kriminella, 11.2 Reservera drift av skyddade boenden för idéburna organisationer och 12.4 Tillståndsplikt för tandvårdsverksamheter. 2 Socialdemokratiska satsningar inom utgiftsområde 9 2.1 En bottenplatta för välfärden Staten måste ta sitt ansvar för finansieringen av välfärden och ge långsiktighet samt planeringsförutsättningar till kommuner och regioner. Vi vill införa en bottenplatta för välfärden där statsbidragen till kommuner och regioner räknas upp årligen med inflationen. Därtill behöver regeringen utreda hur man skulle kunna konstruera en modell för att på ett tillfredsställande sätt värdesäkra statsbidragen i takt med kostnads ­ drivande faktorer. För 2026 innebär det att vi avsätter 1 mnkr mer än regeringen under utgiftsområde 25. 2.2 Satsningar inom utgiftsområde 9 Inom utgiftsområde 9 tillför Socialdemokraterna 576 mnkr för att återinföra tandvårds ­ stödet upp till 23 år och det dubbla tandvårdsbidraget för personer 24–29 år, 2 160 mnkr för att återställa högkostnadsskyddet för läkemedel, 2 400 mnkr för en personalsatsning för kortare vårdköer, 600 mnkr till den särskilda satsningen på kvinnosjukvård, 150 mnkr för bältrosvaccin, 50 mnkr för insatser för att bryta äldres ensamhet samt 1 950 mnkr för att anställa mer personal i äldreomsorgen. Dessutom satsar Socialdemokraterna 1 700 mnkr på ett socialtjänstlyft för att bryta nyrekryteringen till kriminalitet (UO 25). Samtidigt avvisas 2 000 mnkr av regeringens prestationsbundna insatser för att korta köerna under anslag 1:11 samt 200 mnkr av satsningen på fritidskort under anslag 2:6. Sammanlagt innebär det att Socialdemokraterna avsätter 5 686 mnkr mer än regeringen inom ramen för utgiftsområde 9. 3 En beredning för välfärdens personalförsörjning Inom såväl hälso- och sjukvård som äldreomsorg, tandvård och socialtjänst råder idag stor brist på personal. Personalbristen leder till kapacitets- och kvalitetsbrister i verksamheterna och till svårigheter att möta medborgarnas förväntningar. Orsakerna bakom den växande personalbristen är flera. En generell och åter ­ kommande beskrivning i rapporter och samtal är hur attraktiviteten sjunkit för välfärdens yrken och arbetsplatser. Löner, arbetsvillkor och arbetsbelastning upplevs som mindre konkurrenskraftiga i jämförelse med andra branscher än tidigare. Glappet mellan ansvar och förutsättningar har vuxit och många anställda upplever en växande känsla av otillräcklighet och samvetsstress. Sjukskrivningstalen är höga samtidigt som man vittnar om bristande ledarskap och om att betraktas som utbytbar där ens professionella yrkeskunskap nedvärderats. Marknadiseringen av välfärden, där vinst sätts före människors rätt till vård och omsorg, har bidragit till den här situationen. När andra branscher de senaste åren dessutom kommit att kunna erbjuda mer flexibla arbetstider och hemarbete upplevs välfärdens arbetsplatser som än mer krävande och svåra att förena med samhällets och privatlivets övriga krav. För att få samma flexibilitet som andra väljer många anställda i välfärden istället att gå ner i arbetstid vilket innebär att personalbristen ökar ytterligare. I flera rapporter återkommer också den negativa påverkan som följer av en växande administration. Det hänger samman med en generell utveckling i samhället där mer tid används för att redovisa, rapportera, kommunicera, mäta, granska och föra statistik. För välfärdens verksamheter innebär det fler anställda inom centraladministrativa personal ­ kategorier som till exempel HR, controllers, strateger, kvalitetsutveckling och kommunikation. Samtidigt har det lokala administrativa stödet ofta minskat med färre anställda inom personalkategorier som sekreterare, administrativa assistenter och kontorsbiträden. Sammantaget innebär det att många av välfärdens anställda, i strid med vad de själva önskar, lägger mer av sin arbetstid på administration, istället för på möten med patienter, brukare och äldre. Svårigheterna att rekrytera förstärks av att den demografiska utvecklingen kräver att det inom vissa delar av välfärden anställs mer personal. Det gäller då framförallt äldreomsorgen och vissa delar av hälso- och sjukvården. Med allt fler äldre i befolkningen ökar de totala behoven av vård och omsorg. Samtidigt ser utvecklingen olika ut över landet där behoven många gånger ökar mest där tillgången på olika legitimationsyrken redan är som lägst. Det här medför akut brist i vissa delar av landet. Det går då inte alls att hitta nödvändig personal och invånarna får söka sig någon annanstans. Mot bakgrund av den växande personalbristen kräver Socialdemokraterna att regeringen ska ta initiativ till en beredning för välfärdens personalförsörjning. Förebilder för liknande samverkansstrukturer finns till exempel på försvars- och trygghetsområdet. Genom en beredning skapas forum för konsultationer mellan regeringen och representanter för de politiska partierna i riksdagen. Då öppnas också möjligheter till en samlad dialog med andra intressenter och aktörer på området. Det är nödvändigt då frågorna skär in i flera politikområden och dessutom har bäring direkt på frågor som hanteras av arbetsmarknadens parter. Ska vi vända utvecklingen vad gäller attraktionskraften i välfärdsyrkena krävs en bred samsyn och ett gemensamt nationellt initiativ. Regeringen har hittills inte velat gå Socialdemokraterna till mötes och tillsätta en beredning. 4 Skärpta åtgärder mot välfärdskriminalitet Som beskrivits ovan hotar de senaste decenniernas utveckling med slarvigt genomförda marknadsreformer och okontrollerade privatiseringar förtroendet för den svenska välfärden. Allra tydligast blir det när oseriösa och direkt kriminella företag kan tjäna stora pengar genom att på olika sätt missbruka systemen. På senaste tiden har det tagit en extra och mycket allvarlig vändning när den grova organiserade brottsligheten etablerat sig i välfärdens sektorer, bland annat genom att äga vårdcentraler och driva HVB-hem. Arbetet mot välfärdsbrottsligheten behöver trappas upp och tidigare oprövade åtgärder vidtas. I denna motion lämnas ett flertal förslag för att vända utvecklingen och bekämpa välfärdskriminaliteten. Det gäller bland annat förslagen 5.5 Förstärk IVO, 5.28 Generell tillståndsplikt inom hälso- och sjukvårdens verksamheter, 5.31 Låt regioner begära in och granska privata utförares patientjournaler, 5.44 Styr upp marknaden för estetiska ingrepp och behandlingar, 5.45 Stoppa kvacksalveriet, 5.54 Se över verktygen för kontroll och uppföljning av legitimerade yrkesutövare, 7.12 Begränsningar av läkares förskrivningsrätt, 10.11 Ta kontroll över HVB-vården av unga kriminella och 12.4 Tillståndsplikt för tandvårdsverksamheter. Socialdemokraterna anser att det behövs ett nationellt register över välfärdsföretag som varit föremål för åtgärder. Registret skulle till exempel kunna innehålla uppgifter om företag som uppvisat allvarliga eller ihållande brister i tidigare upphandlade kontrakt och där detta lett till exempelvis uppsägning i förtid, skadestånd eller jämförbara påföljder. Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) har i en hemställan till regeringen bett om att ett sådant register inrättas och det är angeläget att det nu kommer till stånd. 5 Hälso- och sjukvård Målet för svensk hälso- och sjukvård är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen. Vården ska ges med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans värdighet. Alla invånare ska vid behov och på lika villkor få del av hälso- och sjukvårdens tjänster. Den som har det största behovet ska ges företräde till vården. Ansvaret för invånarnas hälso- och sjukvård bärs av landets 21 regioner och 290 kommuner. De är huvudmän för sina respektive områden och har uppdraget att erbjuda befolkningen en behovsanpassad och effektiv hälso- och sjukvård av god kvalitet. Staten har det övergripande ansvaret för hälso- och sjukvårdssystemet genom framförallt lagstiftningsmakten samtidigt som de statliga myndigheterna ansvarar för att utfärda bindande och vägledande normer samt utöva tillsyn. Staten har även det primära ansvaret för forskning och utbildning på vårdområdet genom de statliga universiteten. I juni 2025 presenterades resultatet av den så kallade Vårdansvarskommitténs arbete. Den parlamentariska kommittén har haft i uppdrag att se över förutsättningarna för ett helt eller delvis statligt huvudmannaskap för hälso- och sjukvården. I bred politisk enighet har kommittén beslutat att dagens förvaltningsmodell är att föredra framför en omfattande omorganisation av hälso- och sjukvården. Kommittén bedömer dock att staten bör ta ett utökat ansvar för en rad områden: kompetensförsörjning, läkemedel, vaccinationer, screening, rättspsykiatrisk vård samt luftburen ambulanssjukvård och luftburna sjuktransporter. Vi socialdemokrater välkomnar Vårdansvarskommitténs slutsatser och menar att de ger bättre förutsättningar för fortsatt utvecklingsarbete inom hälso- och sjukvården än en omfattande förstatligandeprocess. Som beskrivits hotas förtroendet för den svenska välfärden idag av framförallt två växande problem. Det första gäller brister i kapacitet och tillgänglighet, vilket grundar sig i svårigheter att rekrytera personal och att säkerställa en jämlik välfärd i hela landet. Det andra handlar om den okontrollerade privatisering och de marknadsmisslyckanden som lett till en urholkning av välfärdens behovsprincip. En grundförutsättning för att komma tillrätta med dessa problem är i detta läge att regionernas och kommunernas ekonomiska förutsättningar säkras. 5.1 En sjukvård i kris Tre år med Tidöregeringen har inneburit minskat statligt stöd och sämre förutsättningar för hälso- och sjukvården. Redan årsskiftet 2022/2023 stod det klart att situationen i den svenska sjukvården skulle komma att försämras. Hög inflation har inneburit kraftigt ökade pensionskostnader och generella kostnadsökningar. För att klara denna situation skulle statsbidragen ha behövt höjas kraftigt. Socialdemokraterna tog regionernas varningar på allvar. Redan våren 2023 krävde vi besked från regeringen om vilket stöd som regionerna kunde förvänta sig inför 2024. Varken då eller i samband med höstens budgetproposition kom emellertid något sådant besked. Otillräckliga statliga satsningar gjorde istället att regionerna tvingades planera för nedskärningar. Medarbetare varslades samtidigt som andra fick inställd semester och övertid. I vissa regioner stängdes vårdavdelningar. Väntetider och tillgänglighet försämrades. I februari 2024 utlovade statsminister Ulf Kristersson i en direktsänd TV-debatt att man skulle lägga fram ”den budget som också kommer se till att vi inte säger upp människor i den svenska sjukvården”. Men det löftet var ingenting värt. Vare sig i vårbudgeten 2024, i höstbudgeten 2024 eller i vårbudgeten 2025 har regeringen visat att de har förstått vidden av de ekonomiska problem som hälso- och sjukvården står mitt i. Kortsiktiga engångsbidrag räcker inte för att förhindra varsel och uppsägningar eller för att klara långsiktiga investeringar. Det är viktigt att understryka att utvecklingen inom sjukvården och regionernas ekonomi inte endast kan bedömas årsvis. Vi socialdemokrater har föreslagit väsentligt större tillskott till kommuner och regioner. Hade våra satsningar röstats igenom hade läget i sjukvården 2025 varit betydligt bättre och utsikterna inför 2026 varit ljusare. Patienterna drabbas hårt av sjukvårdskrisen, man får vänta orimligt länge på nödvändiga operationer och det är svårt att komma fram till sin vårdcentral. På längre sikt försvårar sjukvårdskrisen ytterligare arbetet vad gäller personal- och kompetensförsörjning. Besparingarna leder till ytterligare försämrad arbetsmiljö och arbetsvillkor och gör det än svårare att attrahera personal till vårdens arbetsplatser. Regeringens agerande skadar på detta sätt långsiktigt svensk hälso- och sjukvård, vilket drabbar patienterna, som riskerar att inte få den vård man behöver. Förutom att öka resurstillskotten anser Socialdemokraterna att det viktigaste för att stävja krisen är att sjukvårdens huvudmän ges långsiktiga besked om förutsättningarna framåt. Vi vill införa en bottenplatta för välfärden där statsbidragen till kommuner och regioner räknas upp årligen med inflationen. På så sätt kan regionerna få besked om budgetutrymmet redan i juni året innan. Därtill behöver regeringen utreda hur man skulle kunna konstruera en modell för att på ett tillfredsställande sätt värdesäkra statsbidragen i takt med kostnadsdrivande faktorer. 5.2 Ett innovationslyft i svensk sjukvård Krisen i svensk sjukvård riskerar att bli långvarig eftersom balansen mellan behov och resurser för lång tid framåt kommer att påverkas av den växande andelen äldre i befolkningen. Därmed ser vi ett ökande vårdbehov, samtidigt som konkurrensen kring kompetensen kommer att hårdna mellan olika branscher. För att vården ska kunna möta den förändrade demografin krävs en betydligt starkare förmåga att utveckla och införa innovativa lösningar som möter de växande behoven. Det handlar både om att under ­ lätta och effektivisera vårdpersonalens arbete och om att implementera nya metoder och behandlingar som leder till bättre vård för patienterna. Sverige är ett av världens mest innovativa länder, men lyckas inte omsätta innova ­ tioner eller AI-lösningar i vården i den omfattning som krävs för att klara framtidens utmaningar. Socialstyrelsen har i sin Strategi för att möjliggöra och bidra till ansvarsfull innovation i hälso- och sjukvård, socialtjänst och tandvård pekat på brist på strukturer och helhetsansvar som avgörande hinder. Det behövs därför politiska åtgärder för förstärkt innovations- och AI-kapacitet i hela hälso- och sjukvårdssystemet. För att åstadkomma detta behöver hälso- och sjukvårdens uppdrag utvidgas till att, på samma sätt som gäller för forskning, också omfatta innovationer. För detta krävs en breddad finansiering och att det avsätts medel specifikt för innovationsarbete för alla landets regioner, lika självklart som för utbildning och forskning. Vidare behöver landets regioner stöd för att öka sin genomförandekapacitet för att implementera och skala upp innovationer i arbetet. 5.3 Insatser för en förbättrad personalförsörjning inom hälso- och sjukvården Som beskrivits ovan råder idag stor resurs- och personalbrist inom den svenska hälso- och sjukvården. Det är tydligt att sjukvården är underdimensionerad och att det leder till kapacitets- och kvalitetsbrister och till svårigheter för sjukvården att möta medborgarnas förväntningar. Personalbristen leder till en löpande hög arbetsbelastning för den befintliga personalen vilket går ut över arbetsglädje och engagemang. Risken är därmed stor för en ond spiral där utvecklingen med sjunkande attraktivitet fortsätter och gör det än svårare att rekrytera. Detta drabbar givetvis patienterna, i form av långa väntetider, inställda operationer och svårigheter att komma i kontakt med sin vårdcentral. Alla satsningar och initiativ på området måste därför börja i frågorna om resurs- och personal ­ försörjning. Den socialdemokratiskt ledda regeringen gav i september 2019 Socialstyrelsen i uppdrag att tillsammans med Universitetskanslersämbetet inrätta ett nationellt råd för kompetensförsörjning av personal inom hälso- och sjukvården. Den 1 januari 2020 inrättades Nationella vårdkompetensrådet (NVKR) med uppdraget att långsiktigt samordna, kartlägga och verka för att effektivisera kompetensförsörjning av personal inom hälso- och sjukvården. NVKR var ett viktigt steg i Socialdemokraternas arbete för att öka statens ansvar och kontroll på hälso- och sjukvårdens område. I januari 2023 gav regeringen NVKR i uppdrag att ta fram förslag till en nationell plan för att förbättra hälso- och sjukvårdens kompetensförsörjning. Uppdraget redovisades den 31 maj 2024. Socialdemokraterna har välkomnat uppdraget och förslaget till plan. Det är särskilt positivt att NVKR används som avsett. I NVKR:s förslag till nationell plan lämnas 25 förslag för en förbättrad kompetens ­ försörjning. Bland annat föreslås att en lämplig myndighet bör ges i uppdrag att ta fram ett nationellt ledarskapsprogram för chefer inom hälso- och sjukvård och tandvård, att vårdens huvudmän bör skapa bättre förutsättningar för att följa verksamheternas systematiska arbetsmiljöarbete, en översyn av möjligheterna till nationell samordning av fortbildningen för vårdens professioner, att möjligheterna till kompetensutveckling och karriärvägar för respektive profession förbättras samt att så kallade VULF-avtal (vårdvetenskaplig utbildning, lärande och forskning) införs för vissa hälso- och sjuk ­ vårdsutbildningar i högskolan. Socialdemokraterna anser att regeringen bör ta hela arbetet med en nationell plan vidare, men särskilt genomföra dessa fem förslag. Hälso- och sjukvården behöver med ­ arbetare med hög kompetens för att säkerställa vårdkvalitet och patientsäkerhet och det är därför inte aktuellt att sänka varken teoretiska eller praktiska krav på sjuksköterske ­ utbildningen och andra legitimationsgivande yrkesutbildningar. En högre akademisk kompetens, som kandidatexamen hos sjuksköterskor, är associerat med färre vård ­ skador, som trycksår, minskad dödlighet samt förbättrad patientsäkerhet. Det är således inte aktuellt med en avakademisering av vårdens professioner. Det är också viktigt att vårdens olika professioner såsom sjuksköterskor, psykologer, arbetsterapeuter, fysio ­ terapeuter med flera får arbeta på toppen av sin kompetens och sina specialistkunskaper. En utredning har nyligen föreslagit att vårdgivare från 2028 ska vara skyldiga att erbjuda regelbunden fortbildning och att bland annat all legitimerad personal får en uttrycklig skyldighet att delta. Ett annat förslag från utredningen är att införa Vårdprofessionslyftet  – ett nytt nationellt system där staten köper vidareutbildningar från lärosäten och arbetsgivare får statsbidrag för att personal ska kunna studera på deltid. Vi ser fram emot att regeringen återkommer med förslag på det här området. 5.4 Personalsatsning för kortare vårdköer och ökad beredskap Den socialdemokratiskt ledda regeringen tog under den föregående mandatperioden initiativ till en riktad satsning på hälso- och sjukvårdens personal med syftet att skapa bättre förutsättningar och villkor för att de ska kunna göra sina jobb. Medlen fick bland annat användas för att förbättra förutsättningarna på arbetsplatserna, förbättra de anställdas arbetsvillkor, utbilda framtidens medarbetare och utveckla personalens kompetens. För detta ändamål avsattes 2 miljarder kronor årligen 2018–2023. Tidöregeringen avslutade denna satsning, vilket vi ser som ett misstag. Långsiktiga stora satsningar på personalen är nödvändiga för att adressera alla stora problem inom hälso- och sjukvården, till exempel köer, beredskap och vårdplatser. Socialdemokraterna har slagit fast att vi anser att personalsatsningen borde förstärkas och permanentas. Liksom föregående år innebär det att vi för 2026 avsätter 2,4 miljarder kronor mer än regeringen till satsningen på hälso- och sjukvårdens medarbetare. 5.5 Satsning på kvinnors hälsa Regeringen har valt att minska på den särskilda satsningen på mödravård, förlossnings ­ vård och sjukdomar som drabbar kvinnor med 600 miljoner kronor. Det är en både märklig och oacceptabel prioritering. I vårt budgetalternativ föreslår vi därför att 600 miljoner kronor läggs till satsningen. 5.6 Förstärk IVO Inspektionen för vård och omsorg (IVO) har de senaste åren kommit att få en allt viktigare roll i den svenska hälso- och sjukvården i arbetet för att säkerställa att både regioner och privata utförare följer rådande lagar och regler. I ett alltmer privatiserat och fragmentiserat hälso- och sjukvårdslandskap är det nödvändigt med en stark central förvaltningsmyndighet som har tillräckliga muskler för att säkerställa att lagar och regler följs. Senaste tidens avslöjanden kring hur också kriminella aktörer söker sig till hälso- och sjukvården för att tjäna pengar visar på behovet av att inte låta svensk hälso- och sjukvård utvecklas till en okontrollerad sjukvårdsmarknad. I vårbudgeten för 2025 föreslog Socialdemokraterna att IVO skulle få ett tillskott på 10 miljoner kronor för att ytterligare kunna stärka sin tillsyn. Det långsiktiga arbetet med att förstärka IVO behöver fortsätta. IVO konstaterar, bland annat i rapporten ”Förstärkt tillsyn mot välfärdsbrottslighet inom hälso- och sjukvården och tandvården”, att tillgängliga medel inte alltid räcker till för att bedriva en tillräcklig och effektiv tillsyn och tillståndsprövning. IVO har därför föreslagit att den statliga tillsynen bör få möjlighet att använda andra metoder för en mer effektiv kontroll och därmed säkra patienters rätt till en god vård. Förslagen handlar bland annat om möjlighet till dolda testköp och utökade möjligheter att genomföra tillsyn i bostäder. Även om vi pekat på testköp som ett viktigt verktyg när det gäller skönhetsbranschen välkomnar Socialdemokraterna att regeringen nu har överlämnat en proposition till riksdagen om skarpare verktyg för IVO. Vi kan dock konstatera att regeringens förslag inte är tillräckliga för att hantera en utveckling där kriminella driver såväl vårdcentraler som HVB-hem. Vi kommer noga följa frågan kring IVO:s fortsatta möjligheter att komma tillrätta med de omfattande marknadsmisslyckanden som i dag finns inom bland annat svensk sjukvård. 5.7 Inför bindande riktvärden för vårdplatser och beläggningsgrad Som beskrivits ovan råder idag stor såväl resurs- som personalbrist inom den svenska hälso- och sjukvården. Det är tydligt att sjukvården är underdimensionerad och att det leder till kapacitets- och kvalitetsbrister och till svårigheter för sjukvården att möta medborgarnas förväntningar. Bland de tydligaste exemplen på sjukvårdens underdimensionering och brist på personal är svårigheterna att komma till rätta med bristen på vårdplatser. Ur ett längre historiskt perspektiv är det naturligt att dessa har minskat till följd av den medicinska utvecklingen. De senaste åren har dock antalet vårdplatser minskat alltför fort, utan att behoven minskat i samma takt. IVO inledde 2022 en sammanhållen nationell tillsyn av den svenska sjukhusvården och konstaterade i januari 2023 att det rådde brist på disponibla vårdplatser inom akutsjukhusvården i samtliga regioner. Myndighetens bedömning var att regionerna dragit ner på vårdplatserna i alltför hög utsträckning, utan att ha säkerställt att vården kunde ges i andra delar av vårdsystemet. Socialstyrelsen gjorde i maj 2023 en liknande bedömning och fann att antalet disponibla vårdplatser i landet behöver utökas med cirka 2 360. Socialstyrelsen ansåg att detta mål kunde nås på medellång sikt (fem år) men då krävde att regionerna utvecklade arbetssätt som minskade vårdplatsbehovet och arbetade med omställningen till en god och nära vård. Det förekommer att dödsfall sker till följd av väntetider som kan hänföras till brist på vårdplatser. När varenda vårdplats på ett sjukhus är upptagen redan i vanliga fall saknas marginaler för större oförutsedda händelser, som en pandemi, en naturkatastrof, ett terrordåd eller en krigssituation. Det behövs därför en nollvision mot dödsfall i vården på grund av vårdplatsbrist. Socialstyrelsen har föreslagit riktvärden för genomsnittlig beläggningsgrad om 85 procent i oplanerad vård och 95 procent för planerad vård. För intensivvården föreslås lägre riktvärden. Regeringen gav i februari 2023 Socialstyrelsen i uppdrag att ta fram förslag till en nationell plan för att minska bristen på vårdplatser. Socialdemokraterna har välkomnat uppdraget men ser samtidigt att det är otillräckligt. Vi anser att en större tyngd bör ges åt av Socialstyrelsen framtagna riktvärden och har i riksdagen därför tagit initiativ för att göra dessa mål bindande. Regionerna måste också ges förutsättningar för att följa Socialstyrelsens riktvärden. Trots regeringens ovilja att ställa sig bakom vårt förslag gav regeringen i maj 2024 Socialstyrelsen i uppdrag att ”stödja regionerna i deras produktions- och kapacitets ­ styrning för att uppnå Socialstyrelsens nationella riktvärden”. Uppdraget ska redovisas senast 31 oktober 2027 och understryker behovet av en bindande reglering. Regeringen har gett Myndigheten för vård- och omsorgsanalys i uppdrag att följa upp regeringens arbete med den nationella handlingsplanen och den prestationsbaserade ersättningen. Den delredovisning som kom i mars 2025 visar att antalet vårdplatser snarast minskat något sedan 2022. Regeringen måste ta fram en tydligare plan för att möta den akuta bristen på vårdplatser. 5.8 Öka takten i omställningen till en god och nära vård En viktig del för att höja kvaliteten och också systemeffektiviteten inom hälso- och sjukvården är genomförandet av primärvårdsreformen omställningen till en god och nära vård. Primärvården ska vara navet i framtidens hälso- och sjukvård. En bättre fungerande och utbyggd öppenvård och hemsjukvård har förutsättningar att erbjuda patienter en bättre vård på rätt vårdnivå än idag. Samtidigt kan behoven av sjukhusvård minska med en nära vård, genom att primärvården tillhandahåller en större del av de hälso- och sjukvårdstjänster som krävs för att tillgodose vanligt förekommande vård ­ behov. Att uppnå primärvårdsreformens mål innebär en stor omställning av den svenska hälso- och sjukvården. Den omställningen påbörjades av den förra, socialdemokratiskt ledda, regeringen och tar sin utgångspunkt i fem betänkanden från utredningen Samordnad utveckling för god och nära vård. Betänkandena innehåller ett stort antal förslag, vilka delvis resulterat i lagändringar. Myndigheten för vård- och omsorgsanalys har haft i uppdrag att följa upp reformen och kom med sin slutrapport i mars 2025. Myndigheten konstaterar att inget av omställningens mål uppnås hittills, även om man kan se små förändringar, ett ökat fokus på insatser som rör förebyggande och hälsofrämjande arbete och personcentrering, samt en förbättrad samverkan mellan regioner och kommuner. Det pågår dock mycket arbete med omställningen i regioner och kommuner. Myndighetens bedömning är att den uteblivna måluppfyllelsen i hög utsträckning beror på att verksamheterna inte fått förbättrade ekonomiska eller personella resurser, vilket krävs för att genomföra förändringarna. Den statliga styrningen av omställningen är omfattande men delvis otydlig. Återigen kan vi konstatera att regionerna måste få ekonomiska förutsättningar för att kunna fullfölja sitt uppdrag. Det är mycket positivt att regeringen i juni 2025 meddelade att man har lämnat en lagrådsremiss med förslag på lagändringar i syfte att tydliggöra primärvårdens uppdrag och ansvar och förbättra tillgången till medicinsk kompetens i den kommunala hälso- och sjukvården, bland annat genom krav på att det ska finnas en medicinskt ansvarig för rehabilitering (MAR) i varje kommun. Det är en välkommen och nödvändig signal om att omställningen ska fortsätta. Men det är angeläget att regeringen ökar takten i omställningen och ökar stödet till kommuner och regioner i arbetet. Det bör i detta syfte också inrättas ett särskilt omställningskansli på Socialstyrelsen med uppdrag att löpande följa och driva på omställningen. 5.9 Fler ska ha en fast läkare En viktig och bärande del i primärvårdsreformen är rätten till fast läkare. En fast läkar ­ kontakt ger, tillsammans med tillgången till fungerande primärvårdsteam, förutsättningar för en sammanhållen planering av utredning och behandling. Det minskar risken för onödiga undersökningar och behandlingar. Läkaren får en bättre överblick över pågående aktiviteter. En tillitsfull relation kan även minska patientens önskan att söka vård vid vissa tillfällen eller vid platser där adekvat vård för patientens aktuella tillstånd inte kan ges, till exempel nattetid på akutmottagningen. Dessutom ger en tillitsfull relation bättre förutsättningar för patienten att ta upp potentiellt känsliga ämnen som kan ha betydelse för hälsan. Avsaknad av fast läkarkontakt i primärvården gör att patienter går miste om både informations- och relationskontinuitet i vården. Detta är viktigt för många patienter, inte minst de med kroniska sjukdomar och/eller komplexa vårdbehov. Patienten får upprepa sin sjukdomshistoria flera gånger, vilket kan försvåra både kommande utredning och behandling. Det försämrar även förutsättningarna för en god samverkan mellan olika professioner inom primärvården och med andra delar av hälso- och sjukvården. Socialdemokraterna anser att det långsiktiga målet bör vara att alla invånare som huvudregel har en fast läkarkontakt. I regeringsställning vidtogs också ett antal åtgärder för att öka andelen patienter med en fast läkarkontakt. För att främja utvecklingen mot en högre andel tecknade staten under vår tid i regeringsställning en överenskommelse med Sveriges Kommuner och Regioner (SKR). I överenskommelsen formulerades bland annat etappmål. Myndigheten för vård- och omsorgsanalys konstaterar i sin senaste analys att vi är mycket långt ifrån målet. Enligt myndighetens senaste analys är tillgången till en fast läkare betydligt lägre än behovet. Endast 29 procent av de tillfrågade uppfattar att de har tillgång till en fast läkare på sin vårdcentral. Det är tydligt att ytterligare åtgärder behöver vidtas för att ge regionerna förutsätt ­ ningar för förändringsarbetet. Socialdemokraterna anser att det bör tas fram nya etappmål för andelen invånare med namngiven fast läkare på sin vård- eller hälso ­ central. 5.10 Bindande riktvärden om 1 100 invånare per läkare inom primärvården En viktig grundförutsättning för möjligheterna att öka andelen invånare i befolkningen med en fast läkarkontakt är tillgången på läkare inom primärvården med rätt kompetens och förutsättningar för uppdraget. En nödvändig del i det arbetet är en tydligare nationell styrning kring omfattningen av den fasta läkarens uppdrag. Socialstyrelsen har på den föregående regeringens uppdrag arbetat fram nationella riktvärden om 1 100 invånare per specialist i primärvården respektive 550 invånare per läkare i specialist ­ tjänstgöring (ST). Socialstyrelsens nationella riktvärden är idag inte bindande mål. Socialdemokraterna anser att förutsättningarna att på sikt göra dessa riktvärden bindande bör ses över. En nationell samordnare bör samtidigt tillsättas för att initiera, stödja och genomföra insatser i samverkan med Sveriges regioner för att utveckla färdplaner och mål för hur riktvärdet om 1 100 invånare per läkare kan uppnås. 5.11 Fast läkare för personer som bor på särskilt boende De äldre som bor i ett särskilt boende utgör en speciell patientgrupp när det gäller fast läkarkontakt. Typiskt sett har den här gruppen särskilt stora behov av en fast läkar ­ kontakt. Såväl lagstiftningen som själva systemet skulle behöva bli tydligare och mer generellt tillämpbart. Utredningen om en äldreomsorgslag och stärkt medicinsk kompetens i kommuner har till exempel lämnat förslag om en förtydligad skyldighet för regionen att till varje särskilt boende eller hemsjukvårdsområde knyta en vårdgivare som har i uppdrag att leverera läkarinsatser. Berörda personer ska i anslutning till inskrivning i kommunens primärvård då få information om vilken vårdgivare som boendet eller hemsjukvårdsutföraren samarbetar med och vad uppdraget innebär och erbjudas att lista sig där. Regionen ska sedan, genom krav på bemanning och organisering av läkare hos dessa vårdgivare, säkerställa att dessa patienter faktiskt får god tillgång till en fast läkarkontakt. Socialdemokraterna anser att utredningens förslag är viktiga och bör tas vidare. 5.12 Fast läkare för personer som bor i LSS-boende En annan grupp i särskilt behov av en fast läkare är personer som bor i LSS-bostad. Socialdemokraterna anser att denna grupp bör prioriteras i det fortsatta arbetet och att en översyn bör göras av möjligheterna att likt ovan beskrivna förslag på äldreomsorgs ­ området förtydliga regionernas skyldighet att till varje enskilt LSS-boende knyta en vårdgivare med uppdrag att leverera läkarinsatser, däribland tillgång till fast läkar ­ kontakt. 5.13 Dokumenterad överenskommelse och individuell plan En annan viktig del i primärvårdsreformen handlar om att stärka kontinuiteten och patientens egen medverkan i sitt vårdförlopp. En del i det är att utveckla systemet med så kallade patientkontrakt, numer kallat dokumenterad överenskommelse. Tanken är att öka patientens medverkan i vården och vara ett stöd för gemensam planering och samordning. Den dokumenterade överenskommelsen ska, på ett sammanhållet sätt och utifrån den enskildas behov och preferenser, presentera patientens individuella plan med de aktiviteter och insatser som är planerade. Det ska också framgå vem/vilka som utgör patientens fasta vårdkontakt/vårdkontakter. Arbetet har påbörjats i flera av landets regioner och stöttats genom framförallt statens överenskommelser med Sveriges Kommuner och Regioner (SKR). Utredningen Samordnad utveckling för god och nära vård har föreslagit att det ska regleras i patientlagen att varje patient ska ha möjlighet till ett patientkontrakt, eller en dokumenterad överenskommelse. För att reformen ska få verkligt genomslag bör det förslaget genomföras. Socialdemokraterna anser att arbetet med patientkontrakt, eller dokumenterad överenskommelse, ska utvecklas. Förslagen om att skriva in uppdraget i patientlagen bör genomföras. 5.14 Genomför Samsjuklighetsutredningens förslag I juni 2020 tillsatte den föregående, socialdemokratiskt ledda, regeringen den så kallade Samsjuklighetsutredningen. Utredaren gavs i uppdrag att föreslå samordnade insatser för barn, unga och vuxna personer med samsjuklighet i form av missbruk och beroende och annan psykiatrisk diagnos eller närliggande tillstånd. Samsjuklighetsutredningens förslag innebär omfattande strukturella förändringar av den svenska missbruks- och beroendevården. Centralt är att all behandling av skadligt bruk och beroende ska vara ett ansvar för regionernas hälso- och sjukvård. Genom förslagen förtydligas statens, regionernas och kommunernas olika uppdrag, vilket minskar riskerna för att patienter faller mellan stolarna. Sammantaget förväntas förslagen möjliggöra en förbättrad vård och behandling av gruppen med samsjuklighet i form av missbruk och psykiatriska diagnoser. Personer med skadligt bruk, beroende, missbruk och psykisk sjukdom och psykisk funktionsnedsättning ska fångas upp tidigt och få rätt vård, stöd och behandling. Socialdemokraterna anser att grundprinciperna bakom Samsjuklighetsutredningens förslag är kloka och bör genomföras. Det var därför välkommet när regeringen efter påtryckningar tillsatte en särskild delegation med uppdraget att ta fram en plan för reformens genomförande, i dialog med berörda aktörer. Det är också välkommet att regeringen nu avsätter medel för att genomföra reformen. Vi noterar dock att den större satsningen kommer först 2027, samtidigt som det handlar om en grupp människor med stora behov av bättre vård. 5.15 Avskaffa vårdvalet i missbruksvården Läkemedelsassisterad rehabilitering vid opioidberoende, LARO, är en väl beprövad och effektiv behandling för personer med ett långvarigt beroende av olika former av opioider, till exempel heroin. Opioiderna ersätts med läkemedel samtidigt som patienterna får rehabiliterande insatser. Patienterna får på så sätt möjlighet att leva mer välfungerande liv och i bästa fall bli drogfria. Rätt använd räddar LARO liv. Samtidigt är det en vårdform som kräver särskild kompetens och erfarenhet och långsiktighet i behandlingen. Sedan införandet av vårdvalet har en markant ökning skett av privata vårdgivare som erbjuder LARO-behandling. Den snabba ökningen har fört med sig flera allvarliga problem. Kvaliteten och tillgängligheten på LARO-mottagningarna varierar stort och varje månad kommer det in anmälningar till IVO om brister på LARO-klinikerna. De allra flesta av anmälningarna är riktade mot de privata aktörer som etablerat sig och visar på stora brister i vård och behandling. Det är avgörande att vi återfår kontrollen över denna känsliga och viktiga del av missbruksvården. Missbruksvården måste vara trygg, säker och jämlik – för att de människor som befinner sig i en utsatt situation ska kunna få det stöd de behöver för att återgå till ett värdigt liv. Oseriösa aktörer måste bort och det måste gå att lita på att de som bedriver sjukvård på uppdrag av regionerna gör det med patienternas bästa för ögonen. Mot bakgrund av ovanstående bör vårdvalet inom missbruksvården avskaffas. 5.16 En nationell vårdförmedling Väntetiderna har under en längre tid varit ett stort bekymmer inom den svenska hälso- och sjukvården. Trots insatser från stat och huvudmän tvingas fortfarande alldeles för många patienter vänta på ett första besök eller behandling längre än vårdgarantins 90 dagar. I augusti 2020 tillsattes därför Tillgänglighetsdelegationen, som under den föregående mandatperioden lämnade ett stort antal förslag för att öka tillgängligheten och korta väntetiderna. Förslagen togs vidare genom ett flertal myndighetsuppdrag. Socialdemokraterna är i grunden positiva till att den nya regeringen tar frågorna om köer och väntetider på allvar, liksom att man väljer att ta den tidigare regeringens arbete vidare. Det finns dock samtidigt risker som behöver bevakas. Regeringen planerar att införa en nationell vårdförmedling, som innebär att patienter kan få vård hos en annan vårdgivare med kortare väntetider eller ledig kapacitet, oavsett var i landet vårdgivaren finns. Vid införandet av en sådan är det centralt att den inte utformas på ett sätt som innebär att ansvaret för att planera sin vård lämnas över på den enskilde patienten. Det är regionerna som har ansvaret för patientens vård och det bör också vara regionens ansvar att se till att hjälpa patienten till vård i en annan region. Det är också viktigt att regionerna inte genom det nya systemet ges möjligheter att övervältra sitt huvudmanna ­ ansvar för vård på andra regioner. En nationell vårdförmedling behöver samtidigt harmoniera med den nationella digitala infrastrukturen. Det skulle belasta regioner och privata vårdgivare ekonomiskt och tidsmässigt att införa ett snabbspår utan långsiktighet och fördröja den nationella infrastrukturen. I samband med införandet av en nationell vårdförmedling anser Socialdemokraterna också att vårdgarantin bör skärpas till att också omfatta vissa undersökningar, till exempel röntgen. 5.17 Nätläkare och marknadsföring av hälso- och sjukvård Framtidens vård är digital och datadriven, något som kan ge enorma möjligheter till både hälsa och utveckling. Men vägen dit måste präglas av jämlikhet. En särskild del av hälso- och sjukvårdssystemet är den digitala vård som erbjuds patienter från digitala vårdgivare etablerade i en annan region än patientens hemregion. Via underleverantörsavtal med privata vårdcentraler är de en del av vårdvalet för primärvård och har därmed tillgång till offentlig finansiering, vilket följer av en särskild utomlänsersättning. Systemet har möjliggjort för digitala vårdgivare att etablera sig delvis utanför den övriga vården, oberoende av regionernas planering men med tillgång till regionernas finansiering. Utvecklingen har inneburit en ökad tillgänglighet för vissa patientgrupper samtidigt som särskilt vissa regioners kostnader ökat kraftigt. En del i detta är hur de digitala vårdgivarna på ett helt nytt sätt har använt sig av marknadsföring i sitt arbete. Marknadsföringen syftar till att driva konsumtionen av företagens tjänster och har utmanat tidigare etablerade föreställningar om vad som till exempel är sjukvård respektive sjukvårdsrådgivning. Dagens oöverskådliga och dyra nätläkarsystem ska styras upp till att bli ett komplement till vårdcentralerna och knytas till dem. I juni 2022 gav den dåvarande socialdemokratiska regeringen en utredare i uppdrag att se över hur digitala vårdgivare ska kunna bli en del av en mer sammanhållen primär ­ vård där alla aktörer arbetar tillsammans för att tillgodose patienternas behov av vård. Syftet är att öka integrationen mellan fysisk och digital vård samt att främja ökad kontinuitet. Uppdraget redovisades den 15 augusti 2023. Utredningen föreslår bland annat att regionerna ska erbjuda öppen vård genom distanskontakt om det inte bedöms vara nödvändigt att vården utförs genom fysisk kontakt, att det ska vara patientens hemregion som bestämmer patientavgiften för primärvård och annan öppen vård samt att utomlänsvård på distans ska föregås av en behovs- och lämplighetsbedömning. Socialdemokraterna anser att förslagen bör genom ­ föras. Socialdemokraterna vill vidare se en strängare lagstiftning vad gäller marknads ­ föring av hälso- och sjukvård. Marknadsföringen bör präglas av måttfullhet. Aggressiv reklam bör vara förbjuden. 5.18 Vidareutveckla 1177 i offentlig regi 1177 Vårdguiden är en samlad ingång till regionernas utbud av hälso- och sjukvård, oavsett bakomliggande system, organisation eller utförare. Tjänsten drivs på nationell nivå av det samägda företaget Inera, men respektive region ansvarar för hur den drivs regionalt. Invånarna kan där själva ta del av information och rådgivning samt har tillgång till ett stort utbud av digitala tjänster med mycket hög kännedom, användning och förtroende. 1177 Vårdguiden har potential att spela en än större roll i framtidens hälso- och sjukvård. I syfte att förbättra tillgängligheten till första linjens digitala vård initierade den tidigare, socialdemokratiskt ledda, regeringen ett projekt för att utveckla 1177 Vård ­ guiden. Under projekttiden ökade användningen av tjänsterna med 330 procent samtidigt som regionernas webbtidsbokningar och provtagningstjänster genomgick en omfattande utveckling med bland annat automatisk överföring av provsvar till journal och fler provtagningstyper. Efter att projektet avslutats har utvecklingen fortsatt, men endast på regional nivå. Socialdemokraterna anser att det är viktigt att 1177 fortsätter utvecklas, både digitalt och på telefon. Staten bör därför fortsatt stödja kvalitetsutvecklingen, bland annat för att korta väntetiderna och göra tjänsten mer lättanvänd. Av kvalitets- och informations ­ säkerhetsskäl bör 1177 drivas i offentlig regi. 5.19 Hyrpersonal i hälso- och sjukvården Sedan ett drygt decennium har användningen av hyrpersonal stadigt ökat inom svensk hälso- och sjukvård. Sveriges regioner har enats om, och också vidtagit åtgärder för, att minska beroendet av hyrpersonal, med tydlig framgång. Stora pensionsavgångar i kombination med ett ökat vårdbehov och rekryteringssvårigheter, liksom svårigheter för regionerna att möta bemanningsföretagens löner och villkor, återkommer som exempel på omständigheter som försvårar målet att bli oberoende från hyrpersonal. Socialdemokraterna ser att trenden behöver vändas. Ett visst behov av hyrpersonal i vården kommer alltid att finnas för att täcka arbetstoppar och särskilda behov, men målet måste vara att hälso- och sjukvården är oberoende av hyrpersonal och har en stabil och varaktig bemanning med egna medarbetare för den löpande verksamheten. Även om ett nationellt avtal är på plats finns ett behov av lagstiftning som tydliggör hyrpersonalens roll och som slår fast att långsiktig personalplanering inte ska hanteras med inhyrd personal. Användningen av bemanningsbolagen ska begränsas kraftigt med målet att välfärden ska bli oberoende av dem. 5.20 En barnmorska per födande Svensk förlossningsvård är i huvudsak trygg och säker med goda medicinska resultat. Kontinuiteten i graviditetsvårdkedjan har ökat och vården har blivit mer kunskaps ­ baserad. De allra flesta kvinnor anger att de är nöjda med sin förlossning och den vård de har fått i samband med förlossningen. Samtidigt finns dock fortsatta utmaningar inom förlossningsvården. Det gäller bland annat tillgänglighet och kvalitet i eftervården liksom bristerna i jämlik tillgång till vård över landet. Det finns väsentliga skillnader i processer och resultat mellan regioner och förlossningskliniker. Flera påverkbara faktorer bidrar till att skillnaderna uppstår, till exempel vårdens styrning och organisering, kompetens och resurser samt rutiner och praxis. Tillgängligheten till vården har utvecklats olika och varierar mellan regionerna. Liksom för flera andra delar av hälso- och sjukvården har antalet disponibla vårdplatser för förlossningar minskat till en för låg nivå där det nu på många platser råder brist. Bristerna är samtidigt svåra att åtgärda då alltför många utbildade barnmorskor väljer att arbeta utanför förlossningsvården. Nationella vårdkompetensrådet har kommit fram till att detta är det främsta skälet till dagens brist på barnmorskor inom förlossningsvården samt att regionerna behöver arbeta med att attrahera, utveckla och behålla barnmorskor i högre grad än vad som görs idag. Socialdemokraterna anser att målsättningen inom förlossningsvården ska vara ”en barnmorska per födande”. Kontinuiteten före, under och efter förlossningen ska stärkas. Eftervården ska utvecklas och individualiseras utifrån behov. För att nå den högt ställda målsättningen behöver fler barnmorskor och specialistutbildade undersköterskor utbildas än idag. För att fler ska vilja arbeta inom förlossningsvården krävs också att arbetsmiljön och arbetsvillkoren förbättras. Socialdemokraterna kommer noga bevaka regeringens arbete för en nationell förlossningsplan för att också dessa frågor ingår i planen. 5.21 Gör upp med marknadsmisslyckanden inom hälso- och sjukvården Hälso- och sjukvården ska vara till för patienterna. Man har rätt att enkelt komma i kontakt med sin vårdcentral, att få sin operation i tid och att inte i onödan behöva vänta på en nödvändig cancerbehandling. Skattepengar ska gå till välfärden, inte till ägarnas lyxkonsumtion. När vinsten, inte patienten, sätts i centrum blir vården sämre och tryggheten minskar. Tryggheten minskar också när patienterna i en redan utsatt situation tvingas navigera i ett oöverskådligt vårdsystem. De senaste decennierna har andelen hälso- och sjukvård som utförs av privata vårdgivare stegvis ökat till att idag utgöra ca en femtedel av all utförd vård. Situationen ser olika ut i olika delar av landet beroende på såväl politiska som juridiska och ekonomiska faktorer. Inom primärvården är det sedan alliansregeringens tid obligatoriskt för alla regioner att inrätta vårdval. Inom specialistvården finns inte samma skyldigheter och där har också regionerna valt olika vägar. De senaste åren har nya vägar för etablering och finansiering öppnat sig för privata vårdgivare genom utvecklingen av den digitala vården och möjligheterna för vårdgivare att därmed etablera sig i en region eller kommun men erbjuda vård till patienter även från andra regioner och kommuner. Utvecklingen innebär utmaningar för hälso- och sjukvårdens huvudmän att se till att patienterna får den vård de har rätt till. Regionernas och kommunernas huvudmanna ­ ansvar utgår från att det är de som bär ansvaret för att planera, dimensionera och också finansiera hälso- och sjukvårdens verksamhet för att möta invånarnas behov. Det förutsätter att de, även när de anlitar privata vårdföretag, ytterst behåller kontrollen över hälso- och sjukvårdssystemet som helhet. De senaste åren har vi sett hur dessa möjligheter till kontroll har försvårats. Olika samverkande faktorer har bidragit till att underlätta för vårdföretag att kringgå region ­ ernas och kommunernas planering men ändå få del av deras finansiering. Samtidigt har det blivit tydligt att det finns en mängd systemviktiga uppdrag som de offentliga vårdgivarna utför där de privata vårdgivarna idag inte har samma skyldigheter. Det handlar till exempel om forskning och utbildning liksom skyldigheterna att erbjuda studenter verksamhetsförlagd praktik. Under pandemin blev det också tydligt vilka begränsningar det fanns för huvudmännen att använda de privata företagens kapacitet för att ställa om och möta de förändrade vårdbehoven. Den typen av bristande demokratisk kontroll över hälso- och sjukvårdssystemet och ytterst över användningen av gemensamma skattemedel hotar medborgarnas förtroende för välfärden. På skolans område har vi sett vad som händer när den typen av okontrollerad privatisering går för långt. Idag har vi på skolans område en världsunik ordning som tillåter obegränsade vinster i ett system där det offentligas insyn och kontroll är svag. Det behöver säkerställas att hälso- och sjukvården inte går samma väg. Vår välfärd ska inte vara beroende av riskkapitalister för att fungera, och svenska folket ska kunna vara med och styra den välfärd som de betalar för med sina skattepengar. Samhället ska flytta fram positionerna och ta tillbaka den demokratiska kontrollen över utvecklingen. 5.22 Förbud mot privata sjukvårdsförsäkringar inom den offentligt finansierade vården En särskilt viktig fråga gäller i detta avseende utvecklingen vad gäller de privata sjukvårdsförsäkringarna. Målet för svensk hälso- och sjukvård är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen. Vården ska ges med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans värdighet. Den som har det största behovet av vård ska ges företräde till vården. Dagens utveckling där patienter tillåts teckna privata sjukvårds ­ försäkringar i syfte att få en snabbare tillgång till den gemensamt finansierade vården innebär att lagstiftningens intentioner inte följs. Över tid har det vuxit fram en ordning som möjliggör så kallade gräddfiler utan att samhället har tagit kontroll över utvecklingen. Privata sjukvårdsförsäkringar fungerar så att privata vårdgivare som erbjuder vård på uppdrag av försäkringsbolag garanterar försäkringspatienterna en kortare väntetid än den som följer av den lagstadgade vårdgarantin. De försäkringsfinansierade patienterna får därmed bättre tillgång till hälso- och sjukvården, i strid med lagstiftningens människovärdesprincip. Detta är särskilt problematiskt när det på grund av försäkrings ­ bolagens krav inte är möjligt för hela befolkningen att på samma villkor teckna en privat sjukvårdsförsäkring. Den socialdemokratiska regeringen genomförde ett större lagstiftningsarbete för att förändra denna ordning. Arbetet resulterade i en proposition till riksdagen samt till en kompletterande departementspromemoria. Förslagen röstades dock ned av de borgerliga partierna tillsammans med Sverigedemokraterna. Privata vårdgivare som har slutit avtal med en region om att bedriva offentligt finansierad vård ska inte få erbjuda sådan hälso- och sjukvård som avtalet omfattar även till patienter vars vård finansieras av en privat sjukvårdsförsäkring. 5.23 Förhindra utförsäljning av akutsjukhus Akutsjukhusen är viktiga för människors trygghet och är centrala resurser i kris och ytterst krig. Det kan innebära onödiga och stora risker om de inte står under demokratisk kontroll. Särskilt angeläget är att inte dessa sjukhus hamnar under andra länders kontroll. Tidigare fanns den så kallade stopplagen, som hindrade de dåvarande landstingen att överlämna driften av vissa sjukhus till privata aktörer. Lagen kom till under en social ­ demokratisk regering och vi vill utreda en ny stopplag för att säkerställa att Sverige behåller kontrollen över våra systemviktiga akutsjukhus. 5.24 Vårdgivare ska inte få äga apotek och apotek inte få äga vårdgivare Läkemedelsverket gjorde redan 2019 bedömningen att vårdgivare inte borde beviljas tillstånd att driva öppenvårdsapotek och att öppenvårdsapotek inte heller skulle kunna äga eller driva en vårdgivare. De skäl som Läkemedelsverket angav var främst risken för felaktig förskrivning av läkemedel samt risken för onödigt vårdutnyttjande. Läkemedelsverket angav också att det fanns risk för att förtroendet för professioner skulle kunna påverkas av gemensamt ägande. I oktober 2021 gav den dåvarande regeringen en utredare i uppdrag att göra en översyn av begränsningarna för att få tillstånd att bedriva öppenvårdsapotek. Utredningen presenterade sina förslag i den så kallade Treklöverutredningen i maj 2022. Socialdemokraterna anser att det är angeläget att regeringen tar Treklöverutred ­ ningens förslag vidare. Vårdgivare ska inte få äga apotek och apotek ska heller inte få äga vårdgivare. 5.25 Samma krav ska ställas på privata aktörer som på offentliga Idag träffas offentliga och privata vårdgivare i praktiken väldigt olika av många offentliga skyldigheter, till exempel när det kommer till forskning och utbildning eller vid behov i jourverksamhet. Det här är en ordning som behöver åtgärdas och där offentliga och privata aktörer ska behandlas lika. Detsamma bör gälla i kris och krig där även privata vårdgivare bör vara skyldiga att ställa sina resurser, såväl personal som material och lokaler, till förfogande. De bör även på samma villkor som offentligt drivna verksamheter vara skyldiga att erbjuda verksamhetsförlagd utbildning (VFU) och praktik för yrkesgrupper som läkare, undersköterskor, sjuksköterskor och specialist ­ sjuksköterskor. 5.26 Offentlighetsprincipen för privata vård- och omsorgsföretag Tack vare offentlighetsprincipen kan medborgarna se hur skattepengar används och hur beslut som påverkar patienter och brukare fattas. Den urholkning av offentlighets ­ principen som skett genom att alltmer offentligt finansierad verksamhet bedrivs i privat regi är därför problematisk. Den socialdemokratiska regeringen tillsatte under den förra mandatperioden en utredning med uppdrag att ta fram förslag på detta område. Bland det första som den nya regeringen gjorde efter regeringsskiftet var dessvärre att besluta om att det upp ­ draget skulle upphöra. Socialdemokraterna anser att privata vård- och omsorgsföretag ska omfattas av offentlighetsprincipen. 5.27 Avskaffa tvångs-LOV Vården ska finnas där den behövs, inte bara där ägare kan göra stora vinster. Därför måste det gå att styra etableringen av till exempel nya vård- och hälsocentraler så att alla människor kan få lika god tillgång till vård. Genom lagen om valfrihetssystem (LOV) begränsas regionernas möjlighet att styra utformningen av sina vårdvalssystem. Begränsningen innebär ett omotiverat ingrepp i regionernas självstyrelse och deras möjligheter att utforma sina vårdvalssystem efter regionens behov. Socialdemokraterna vill stärka den demokratiska kontrollen så att regionerna får ökade möjligheter att styra etableringar av vårdcentraler dit de behövs, till exempel i glesbygd. Vi vill ersätta LOV med en ny lag för styrning av välfärden, med en målstyrd etableringsrätt som omfattar lokal vetorätt för kommuner och regioner. 5.28 Främja idéburen välfärd Jämfört med de flesta andra länder i Norden och Europa är de idéburna aktörernas andel av välfärdssektorn liten i Sverige. De senaste decenniernas ökning av andelen välfärds ­ tjänster som utförs av externa leverantörer har i huvudsak skett i form av kommersiella aktörer medan de idéburnas andel förblivit låg. För att främja ett ökat idéburet deltagande i välfärden genomförde den tidigare socialdemokratiskt ledda regeringen nya regler som innebär att idéburna organisationer som bedriver offentligt finansierad välfärdsverksamhet ska kunna registrera sig i ett särskilt register. Samtidigt gavs upphandlande myndigheter möjlighet att reservera rätten att delta i upphandlingar av vissa välfärdstjänster till idéburna organisationer. Därmed kommer kommuner, regioner och statliga myndigheter i större utsträckning än tidigare att kunna dra nytta av de idéburna organisationernas kompetens, erfarenhet och andra resurser. Socialdemokraterna anser att de idéburna aktörernas roll i svensk välfärd fortsatt bör främjas. 5.29 Generell tillståndsplikt inom hälso- och sjukvårdens verksamheter Hälso- och sjukvårdsverksamheter omfattas, med några få undantag, inte av tillstånds ­ plikt. Mot bakgrund av utvecklingen av oseriöst och rent kriminellt företagande också inom hälso- och sjukvården har det dock blivit tydligt att en sådan generell tillstånds ­ plikt, inklusive krav på ägar- och ledningsprövning, är nödvändig. IVO behöver ges utökade möjligheter att kontrollera om sjukvårdsföretagens företrädare har nödvändiga insikter, är lämpliga samt om företagen har de ekonomiska förutsättningar som krävs för att bedriva verksamheten. 5.30 Bättre tillgång till hälsodata Den socialdemokratiskt ledda regeringen prioriterade frågor om hälso- och sjukvårdens digitalisering och effektiv tillgång till hälsodata genom ett stort antal utredningar och myndighetsuppdrag. Arbetet ledde till en ny lag om sammanhållen vård- och omsorgs ­ dokumentation, vilket möjliggör ett mer effektivt och säkert informationsutbyte mellan vård- och omsorgsgivare. Utöver de förslag som resulterat i lagstiftning finns ett antal ytterligare förslag som det är angeläget att regeringen prioriterar. Det gäller särskilt förslagen om en nationell struktur för kvalitetsuppföljning. Där ska data från vård- och omsorgsdokumentation kunna återanvändas för statistik, öppna jämförelser och kvalitetsregister utan dubbel ­ registrering, med Socialstyrelsen i en samordnande roll och med tydliga integritets ­ skydd. Detsamma gäller förslagen om ombuds tillgång till vård- och omsorgsuppgifter, där patienter genom ett frivilligt medgivande ska kunna ge en anhörig eller annan person elektronisk tillgång till sina uppgifter, kombinerat med en förenklad behörighets ­ kontroll inom vården. Dessa reformer skulle stärka både kvalitet, patientsäkerhet och patientens inflytande i vården. 5.31 En nationell digital infrastruktur Den föregående socialdemokratiska regeringen tillsatte tre större statliga utredningar med uppdrag att lägga grunden för en nationell digital infrastruktur. Nuvarande regering har i Tidöavtalet aviserat att man, liksom Socialdemokraterna, vill se en nationell digital infrastruktur. Men det man åstadkommit hittills är att tillsätta nya utredningar, olika uppdrag till myndigheter, bland annat ett uppdrag till E ‑ hälso ­ myndigheten att ta fram ett förslag till färdplan för genomförandet av en nationell digital infrastruktur för hälso- och sjukvården samt tandvården. Socialdemokraterna anser därför att regeringen, utifrån E-hälsomyndighetens redovisning, bör återkomma till riksdagen med en konkret färdplan för genomförandet. Vi välkomnar att regeringen i budgeten för nästa år avsatt medel för arbetet med en nationell digital infrastruktur. 5.32 Elektronisk åtkomst till barns uppgifter inom hälso- och sjukvården Föräldrars åtkomst till patientuppgifter för barn mellan 13 och 15 år är en prioriterad fråga på e-hälsoområdet. Här har det utvecklats en ordning som innebär att vårdnads ­ havare har full möjlighet till insyn i barnets patientuppgifter fram till att barnet fyllt 13 år. Barnet får emellertid direktåtkomst till uppgifterna först från 16-årsdagen. För barn som är 13–15 år har varken vårdnadshavare eller barn direktåtkomst men vårdnads ­ havaren kan medges tillgång till hela eller delar av barnets journal efter en individuell prövning i det enskilda fallet. Den socialdemokratiskt ledda regeringen tillsatte en utredning för att se över denna problematik. Utredningens förslag, som lämnades i maj 2023, innebär att både vårdnadshavare och barn som fyllt 13 år medges elektronisk tillgång till barnets hälso- och sjukvårdsuppgifter. För att samtidigt skydda barnets personliga integritet föreslås skyldigheter för vårdgivare och myndigheter att vid vissa omständigheter spärra uppgifter för vårdnadshavaren. Det gäller till exempel om ett barn som har fyllt 13 år motsätter sig vårdnadshavarens elektroniska tillgång eller om uppgifterna omfattas av sekretess gentemot vårdnadshavaren. Socialdemokraterna anser att utredningens förslag är bra och bör genomföras. 5.33 Låt regioner begära in och granska privata utförares patientjournaler Journalhandlingar är en viktig källa till information för att regionen ska kunna granska att privata utförare som levererar vård på uppdrag av regionen fullgör sina skyldigheter. Dessa privata utförare har inte någon lagstadgad skyldighet att lämna ut de patient ­ uppgifter som huvudmannen kan behöva för att kunna genomföra nödvändig avtals ­ uppföljning. Inte heller finns det någon rätt för regionerna att begära in patientjournaler vid misstanke om brottslighet. I december 2023 gjorde Sveriges Kommuner och Regioner en hemställan till regeringen om att få ett tydligt lagstöd kring rätten att begära in och granska patient ­ journaler som ett led i en avtalsuppföljning eller för att förebygga och motverka välfärdsbrottslighet. Statskontoret har i rapporten Förbättrad kontroll och uppföljning av privata utförare i kommuner och regioner lämnat förslag om att förtydliga kommunal ­ lagen, i syfte att förstärka styr- och uppföljningskedjan för kommuner och regioner, och att överväga att utreda behovet av att staten kompletterar kommunernas och regionernas granskning i syfte att motverka välfärdsbrott. Socialdemokraterna menar att regeringen snarast bör återkomma med ett förslag som ökar förutsättningarna för kontroll av privata utförare. 5.34 Ett nationellt nackskadecentrum I nacken går all nervkommunikation mellan hjärnan och kroppen. Därför kan nack ­ skador ge upphov till en lång rad symptom och funktionsnedsättningar. Närmare 30 000 personer får en nackskada varje år och även om de flesta patienterna återhämtar sig med rätt vård får en del långvariga besvär med stora konsekvenser för det dagliga livet. Inom sjukvården finns dessvärre idag både upplevda brister i bemötande, bedömning och behandling av patienter med nackskador och långvariga smärttillstånd. Skadade vittnar om att sjukvården menar att smärtan inte beror på nackskadan utan är psykisk, och de hänvisas till terapi. Kunskapsbristerna inom sjukvården påverkar i förlängningen de skadades möjligheter att få rätt ersättning från försäkringsbolag och bidrar även på det sättet till försämrade livsförhållanden för de drabbade. Socialdemokraterna anser att det är tid för ett samlat grepp kring nackskador och att ett nationellt nackskadecentrum bör inrättas med samlad kunskap, forskning och erfarenhet. 5.35 Ett nationellt hjärtstartarregister Varje år drabbas cirka 10 000 svenskar av plötsligt hjärtstopp. Alldeles för få överlever. Om fler hjärtstartare fanns i samhället, om fler var registrerade i ett nationellt hjärt ­ startarregister och tillgängliga dygnet runt, och om fler via regelbunden HLR-utbildning lär sig använda dessa enkla apparater så skulle många fler kunna överleva ett plötsligt hjärtstopp. Idag finns ett hjärtstartarregister som bygger på ideellt engagemang. Det är dock ett problem att ingen i dag har ett övergripande ansvar för dess tillgänglighet. Med en statlig registrering av hjärtstartare skulle möjligheterna öka till en mer rättvis och jämlik tillgång. 5.36 Utvärdering av de nationella riktlinjerna för endometrios Endometrios drabbar uppskattningsvis var tionde kvinna i fertil ålder, där ungefär hälften får mer omfattande besvär. Utöver stort lidande för de drabbade medför sjukdomen stora kostnader för samhället, både direkta kostnader för hälso- och sjukvården och indirekta kostnader i form av sjukfrånvaro. Tidig behandling har stor betydelse för att bevara fertiliteten och motverka risken för kronisk smärta. I förläng ­ ningen minskar detta även vårdkostnaderna för både enskilda individer och samhälle. Dagens nationella riktlinjer för vård vid endometrios presenterades i december 2018. Syftet med riktlinjerna är att stimulera användandet av vetenskapligt utvärderade och effektiva åtgärder inom området, och vara ett underlag för öppna och systematiska prioriteringar. Det är hög tid att följa upp i vilken grad de uppfyllt detta syfte. Socialdemokraterna anser att regeringen bör ta initiativet att följa upp och utvärdera de nationella riktlinjerna för adekvat behandling av endometrios i hela landet. 5.37 Nationellt kunskapsstöd för stärkt klimakterievård I mars 2020 gav den föregående, socialdemokratiskt ledda, regeringen Socialstyrelsen i uppdrag att beskriva vilka insatser som ges vid klimakteriebesvär i primärvården och i den gynekologiska specialistvården ur ett verksamhets-, professions- och patient ­ perspektiv samt bedöma behovet av åtgärder för att förbättra råd, stöd och behandling. Uppdraget visade på behov av förbättrad information och vägledning till kvinnor om klimakteriebesvär samt på stora regionala variationer när det gäller råd, stöd och behandling. En majoritet av kvinnorna önskar riktad information från hälso- och sjuk ­ vården om klimakteriebesvär och vad de kan göra själva för att lindra dem. Både kvinnor och vårdpersonal vittnade om att kvinnor hänvisas mellan olika verksamheter och upplever att det är svårt att få en adekvat insats. Socialstyrelsen arbetar nu med att ta fram nationella riktlinjer för vård vid klimakteriebesvär. Där kommer man att rekommendera olika behandlingar och andra insatser, liksom indikatorer för uppföljning och utvärdering samt stöd för implemen ­ tering. Det är välkommet för att säkerställa enhetlig och högkvalitativ klimakterievård i hela landet. 5.38 En ny bred strategi för psykisk hälsa Samhällets och hälso- och sjukvårdens insatser för personer med psykisk ohälsa behöver förbättras. Statistiken är entydig. Under ett antal decennier har det blivit allt vanligare med psykiatriska diagnoser samtidigt som läkemedelsbehandling med psyko ­ farmaka ökat. Sedan 2006 har andelen barn och unga som fått diagnosen depression eller ångestsyndrom tredubblats. Särskilt anmärkningsvärt är att utskrivningen av anti ­ depressiva mediciner till barn är tre gånger vanligare i Sverige än våra nordiska grann ­ länder. Samtidigt dominerar idag psykisk ohälsa som grund för nya sjukskrivningar. Allra hårdast drabbas socioekonomiskt utsatta grupper, och kvinnor. Kampen mot den psykiska ohälsan är därmed en viktig jämlikhets- och jämställdhetsfråga. Den socialdemokratiskt ledda regeringen initierade under den föregående mandat ­ perioden ett systematiskt arbete för att förbättra insatserna och strukturerna för ökad psykisk hälsa. Det handlar å ena sidan om ett brett förebyggande folkhälsoarbete för att involvera alla samhällets sektorer. Därutöver handlar det givetvis också om att förbättra och förstärka de insatser som på olika nivåer i hälso- och sjukvårdssystemet kan fånga upp och behandla ohälsa och sjukdom. En viktig del i det påbörjade arbetet handlar om behovet av en ny bred strategi för psykisk hälsa. Den föregående regeringen gav Socialstyrelsen och Folkhälsomyndig ­ heten i uppdrag att, tillsammans med 24 andra myndigheter, ta fram ett underlag för en ny nationell strategi. Strategin är nu beslutad i riksdagen, i juni 2025, och regeringen har tagit fram en handlingsplan med få nya åtgärder men där många av den socialdemo ­ kra ­ tiska regeringens utredningar citeras. Strategin är i sin helhet, med alla delmålen, en viktig del i det suicidpreventiva arbetet. Personliga ombud nämns i strategin och bör finnas i hela Sverige. En ny handlingsplan bör tas fram som adresserar viktiga områden för den psykiska hälsan såsom jämlik vård, socioekonomiska förutsättningar, arbete och civilsamhällets roll, områden där Tidöregeringens politik har stora brister. Diagnosen utmattningssyndrom tas bort när Sverige inför Världshälso ­ organisa ­ tionens uppdaterade diagnossystem. Socialstyrelsen har fått i uppdrag att förbereda detta. Vi kommer noga att bevaka och följa arbetet. I budgetpropositionen för 2026 aviserar regeringen en satsning på vuxenpsykiatrin med bland annat ökat antal vårdplatser, akut omhändertagande och självvald inläggning. Det är en välbehövlig satsning. Samtidigt konstaterar vi att satsningen är treårig, vilket gör det svårt för regionerna att göra långsiktiga, hållbara satsningar. 5.39 Haverikommission för att dra lärdom av suicid När en person tar sitt liv är det en tragedi för de berörda och ett stort misslyckande för samhället. Vi måste göra mycket mer för att se till att ingen människa hamnar i en situation där självmord framstår som den enda lösningen. Ett viktigt steg för att samhället ska bli bättre på att förebygga suicid är att göra en genomgripande utredning när ett självmord ändå inträffat. På så sätt kan vi dra lärdom av vad som gått fel och vad som kunde gjorts för att förhindra tragedin. Det är välkommet att regeringen nu föreslår att det ska inrättas en utredningsfunktion, en haverikommission, som ska utreda och dra lärdom av varje självmord, särskilt när det gäller barn och unga. 5.40 Nya nationella kunskapsstöd för barn och ungas psykiska ohälsa De viktigaste åtgärderna när det gäller barns och ungas psykiska hälsa är tidig upptäckt, tidigt omhändertagande och en välfungerande samverkan mellan aktörer och vårdnivåer. Idag finns här brister, med för låg upptäckt, för långa väntetider och därefter brister vad gäller strukturerad samverkan och uppföljning. Det brister också i övergången mellan olika vårdnivåer, till exempel från barn- och ungdomspsykiatrin (BUP) till den specialiserade vuxenpsykiatrin, habiliteringen eller primärvården på vårdcentral. Socialstyrelsen beskriver i en rapport att barn- och ungdomspsykiatrin har svårt att klara den ökade efterfrågan på vård som numer domineras av ADHD, och att vården inte är jämlikt fördelad – barn i socioekonomiskt utsatta områden får inte vård i samma utsträckning som i mer välbärgade områden. Det finns också en överrepresentation av diagnoser i mer välbärgade områden. En rad förslag finns för att åtgärda detta på systemnivå, och förstärka kompetensförsörjningen, särskilt av specialistläkare. Utredningar om NPF sker i högre grad hos privata vårdbolag vilket påverkar kontinuitet och i vissa fall kvalitet. För att korta köerna till BUP fördubblades under den föregående mandatperioden satsningen på psykisk hälsa. Det är viktigt att barns och ungas psykiska hälsa också framåt är en prioriterad fråga. Samverkan mellan skolan, elevhälsan, socialtjänsten och hälso- och sjukvården ska utvecklas, köerna till barn- och ungdomspsykiatrin minskas och vården bli mer jämlik. SIP, samordnad individuell plan, finns att använda för att samordna arbetet för barn och unga med stora och komplexa behov. Socialdemokraterna anser att nya nationella kunskapsstöd för hela vårdkedjan vad gäller barn och ungas psykiska hälsa bör tas fram där insatserna för barn och unga bör vara stegvisa men sammanhängande. Alla vårdnivåer bör vara representerade. 5.41 Utredning om de bakomliggande orsakerna till barn och ungas psykiska ohälsa Det finns stora behov av ökad kunskap om de bakomliggande orsakerna till barns och ungas psykiska hälsa. Det saknas ett samlat och tillförlitligt kunskapsunderlag om varför den psykiska ohälsan hos framförallt unga ökar. Socialdemokraterna vill därför utreda varför barn och unga allt oftare drabbas. Inom ramen för en sådan utredning behöver många olika tänkbara orsakssamband analyseras, till exempel i relation till utvecklingen i andra länder och också till förändringar i det svenska skolsystemet. 5.42 En mer likvärdig cancersjukvård i hela landet Bekämpandet av cancersjukdomar är en av de stora utmaningarna för den svenska hälso- och sjukvården. Det finns idag cirka 200 olika cancersjukdomar där de vanligaste cancerformerna i Sverige är prostatacancer och bröstcancer. Båda dessa cancerformer har, liksom även hudcancer, blivit vanligare under de senaste decennierna. Insjuknandet i lungcancer har också stadigt ökat bland kvinnor, vilket återspeglar kvinnors ändrade rökvanor sedan 1960-talet. Bland cancerformer som minskat märks å andra sidan framför allt livmoderhalscancer, vilket kan härledas till utvecklingen av förebyggande screeningprogram, samt magsäckscancer, där minskningen anses bero på ändrade kostvanor och på färre infektioner med en särskild magsårsbakterie. Exemplen visar på cancersjukdomarnas och också cancersjukvårdens komplexitet. Individuella val sam ­ varierar med samhällelig och vetenskaplig utveckling, vilket innebär att samhällets arbete mot cancer behöver spänna över flera områden, såväl förebyggande folkhälso-arbete som forskning och givetvis utveckling av hälso- och sjukvårdens möjligheter till mer effektiv vård och behandling. Socialdemokraterna har under många decennier prioriterat cancersjukvården. Genom det strukturerade och långsiktiga stödet till både utvecklingen av regionala cancer ­ centrum (RCC) liksom standardiserade vårdförlopp (SVF) har stora och viktiga framsteg gjorts, inte minst för att förkorta tiden mellan misstanke om cancer och start av behandling. Sedan 2015 har 32 SVF införts i cancervården, och de täcker nu över 95 procent av alla cancerdiagnoser. Att fler patienter får bästa möjliga vård spelar roll för patientens överlevnad och det är positivt att överlevnaden för flera cancersjukdomar ökat. Ett viktigt styrdokument för denna utveckling av cancersjukvården är Sveriges nationella cancerstrategi. Med cancerstrategin som utgångspunkt beslutade den social ­ demokratiskt ledda regeringen om en långsiktig inriktning på det nationella arbetet med cancervården. Inriktningen fokuserar på arbetet fram till 2025, men har också en vision och ett antal långsiktiga mål för arbetet med en längre tidshorisont. Strategin uppdateras och implementeras genom årliga överenskommelser med SKR. Framåt ser vi social ­ demokrater att det är viktigt att bygga vidare på det arbete som gjorts. Genom att hälso- och sjukvården förbättrats så förändras också cancerpatienternas sjukdomsförlopp. Man kan idag leva väsentligt längre med rätt vård och behandling. Allt fler cancerpatienter blir därmed kroniker, vilket ställer nya krav på kontinuitet och tillgänglighet. Det här är helt centrala delar för utvecklingen av framtidens cancersjukvård. Socialdemokraterna vill bygga vidare på det viktiga arbete som gjorts, låta pågående satsningar fortsätta och, inom ramen för dessa, ta nya initiativ. Såväl den nationella strategin som överenskommelsen med SKR är viktiga verktyg för att fortsätta arbetet för en mer jämlik, tillgänglig och effektiv cancervård i Sverige. Arbetet för att besegra cancer måste fortsatt vara högt prioriterat. Tillgängligheten till cancervården behöver öka, med särskilt fokus på nationell likvärdighet. Vidare behöver ojämlikheten minska och det förebyggande och rehabiliterande arbetet förbättras. Vi menar också att arbetet för att helt utrota HPV-virus, och därmed eliminera livmoderhalscancer, bör fortsätta. 5.43 Utrota livmoderhalscancer I Sverige drabbas ungefär 500 kvinnor varje år av livmoderhalscancer och ungefär 150 kvinnor dör av cancerformen. Idag erbjuds vaccination mot HPV-virus både till flickor och till pojkar genom elevhälsan i årskurs 5. Genom dessa vaccinationer tillsammans med regelbunden gynekologisk cellprovtagning i åldern 23–64 år ges ett mycket gott skydd mot livmoderhalscancer. Med en god vaccinationstäckning bland pojkar och flickor anses det fullt möjligt att helt eliminera denna cancerform. Kvinnor födda 1994–1999 har därför erbjudits gratis HPV-vaccination genom ett forskningsprojekt från Karolinska institutet i samarbete med Regionala cancercentrum i samverkan, RCC. Målet var varit att minst 70 procent av målgruppen skulle vaccinera sig, men vaccinationskampanjen avslutades under juni 2025 trots att många regioner inte hade nått målet. En mycket större andel av befolkningen än tidigare är dock vaccinerad och medvetenheten om HPV, cancer och möjligheten till skydd genom vaccination har ökat. Socialdemokraterna menar att arbetet måste fortsätta genom uppdrag till Folkhälsomyndigheten och Regionala cancercentrum i samverkan (RCC) för att fortsätta verka för att fler i målgruppen vaccinerar sig. De kvinnor som är vuxna i dag har dock inte fått vaccinet i skolan och undersök ­ ningar visar att tre av tio kvinnor inte deltar i screeningen. Vi ser positivt på det fortsatta arbetet med att nå alla med ett erbjudande om HPV-screening. Ska målet om att utrota livmoderhalscancer kunna nås måste också särskilda ansträngningar göras för att nå målgrupper som har lägre screeningmedverkan, till exempel kvinnor med psykisk sjukdom eller substansmissbruk, då de har mer än fördubblad risk att drabbas av sjukdomen. 5.44 En nationell strategi för sällsynta diagnoser och sjukdomar En del diagnoser, sjukdomar och tillstånd drabbar få personer och är därmed så ovanliga att de räknas som sällsynta. I Sverige anses en diagnos vara sällsynt om den förekommer hos högst 5 personer på 10 000. I dagsläget finns utifrån denna definition omkring 300 sällsynta diagnoser beskrivna i Socialstyrelsens databas. Alla diagnoser är dock inte upptagna, utan det totala antalet existerande sällsynta diagnoser och tillstånd är mång ­ dubbelt större. Utvecklingen där allt fler sällsynta diagnoser kan identifieras och behandlas innebär utmaningar för sjukvården. Med få patienter är det svårt för enskilda vårdgivare att upparbeta kompetens och erfarenhet kring bästa vård och behandling. Okunskapen kan bli särskilt problematisk när det drabbar patienter i behov av kvalificerad vård genom hela livet. Brister och svårigheter har lyfts fram i ett flertal rapporter som bland annat pekat på att den kvalitativa specialiserade vård som trots allt finns för sällsynta diagnoser är utspridd, sårbar och ojämnt fördelad över landet. Att allt fler personer drabbas av en sällsynt sjukdom innebär också utmaningar ur ett läkemedelsperspektiv. Tack vare den medicinska utvecklingen kommer det allt fler nya läkemedel som riktar sig till små patientgrupper. Dessa är ofta ekonomiskt kostsamma för samhället men samtidigt avgörande för den enskilde. Den tidigare, socialdemokra ­ tiskt ledda, regeringen gav Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket (TLV) i uppdrag att analysera olika handlingsvägar som utvecklar tillgången till läkemedel för behandling av sällsynta sjukdomar. Uppdraget redovisades i september 2023. Socialdemokraterna anser att det behövs en ny nationell strategi för sällsynta diagnoser och sjukdomar. Det behövs vidare en nationell samordningsfunktion i syfte att stimulera och styra uppbyggnaden av universitetssjukhusens centrum för sällsynta diagnoser. När det gäller läkemedel bör TLV:s slutsatser i utredningen ovan tas om hand och en översyn göras kring ett förändrat system med högre grad av nationell samordning kring prissättning och förhandling om läkemedel. 5.45 Styr upp marknaden för estetiska ingrepp och behandlingar Under den föregående mandatperioden togs de första stegen för att åstadkomma en tydligare och mer ändamålsenlig lagstiftning vad gäller estetiska kirurgiska ingrepp och injektionsbehandlingar. Propositionen var resultatet av ett flerårigt lagstiftningsarbete där området och branschen under en längre tid varit svagt reglerad och samtidigt vuxit kraftigt. Det fanns tydliga behov av att styra upp branschen för att säkerställa att estetiska kirurgiska ingrepp och injektionsbehandlingar skedde på ett säkert sätt, för att se till att oseriösa aktörer rensades ut och för att få de som utförde ingrepp och behandlingar att ta sitt ansvar. Genom propositionen infördes bland annat kompetenskrav där endast den som har legitimation som läkare, tandläkare eller sjuksköterska får utföra sådana behandlingar. Lagstiftningen innebar också att patientskadelagen, patientdatalagen, patientsäkerhets ­ lagen och vissa bestämmelser i hälso- och sjukvårdslagen gjordes tillämpliga. Samtidigt blev Inspektionen för vård och omsorg (IVO) ansvarig tillsynsmyndighet. IVO har i flera rapporter presenterat resultatet av sin tillsyn. Den samlade bilden är att det finns omfattande brister och risker inom många av de verksamheter som bedriver estetisk kirurgi eller utför estetiska injektionsbehandlingar. Bristerna är så omfattande och allvarliga att patienter utsätts för stora risker och drabbas av allvarliga vårdskador. I de mest graverande fallen har patienter avlidit. Det handlar om kirurgi som utförts av personal som saknade nödvändig legitimation. Det rapporteras brister avseende läke ­ medelshantering, ledningssystem, basal hygien samt information om och till patienter. Ett antal patientfarliga verksamheter har förbjudits och ett stort antal personer som i sin yrkesutövning gjort grova avsteg från gällande lagstiftning och därmed utsatt patienter för stora risker har åtalsanmälts. Det förekommer dock att verksamheter fortsätter, trots förbud från IVO. Utvecklingen inom estetiska kirurgiska ingrepp och injektionsbehandlingar är fortsatt ett tydligt exempel på marknadsmisslyckanden. IVO vittnar om att det är svårt att komma i kontakt med ansvariga för verksamheterna, att den bedrivs i privata bostäder, på hotell och vid olika events. Socialdemokraterna anser att regeringen bör ge IVO utökade befogenheter i tillsynen på området, till exempel vad gäller så kallade testköp. Regeringen bör också överväga skärpt lagstiftning på området. 5.46 Stoppa kvacksalveriet I april 2017 gav den socialdemokratiskt ledda regeringen en särskild utredare i uppdrag att kartlägga och lämna förslag i frågor som rör så kallad komplementär och alternativ medicin och vård (KAM). Under 2019 presenterade utredningen sina slutsatser och förslag. Utredningens förslag innebär att dagens bestämmelser om utövande av komplementär och alternativ vård samlas i en ny lag. Vidare ersätts dagens förbud för andra än hälso- och sjukvårdspersonal att behandla cancer, epilepsi och diabetes med ett generellt förbud att behandla allvarlig sjukdom. Förbudet skulle därmed omfatta både somatiska och psykiska sjukdomar. Symtomlindrande åtgärder ska alltjämt vara tillåtna. Socialdemokraterna anser att det är angeläget att utredningens förslag och slutsatser omhändertas och genomförs. Kvacksalveriet inom vården måste stoppas. 5.47 Hälso- och sjukvårdens beredskap En fungerande sjukvård i fred är en förutsättning för en fungerande sjukvård i krig. För att det ska vara möjligt att ställa om verksamheten och ta hand om ett stort antal skadade behöver kapaciteten i den svenska sjukvården förstärkas. Redan idag saknas marginaler i vården, till exempel när det gäller vårdplatser. Om regionerna på grund av resursbrist har svårt att klara sitt uppdrag i ett normalläge blir det mycket svårt att klara av en kris- eller krigssituation. Den föregående, socialdemokratiskt ledda, regeringen gav 2018 en särskild utredare i uppdrag att se över hälso- och sjukvårdens beredskap inför och vid allvarliga händelser i fredstid och höjd beredskap samt att lämna förslag på hur hälso- och sjukvårdens förmåga att hantera sådana händelser borde utvecklas på lång sikt. Utredningen om hälso- och sjukvårdens beredskap lämnade tre betänkanden varav det första utgjorde underlag till propositionen Totalförsvaret 2021–2025. I januari 2023 beslutade sedan regeringen om en andra proposition om ”Vissa frågor om hälso- och sjukvårdens försörjningsberedskap” utifrån utredningens arbete. Det hör till beredskapsfrågornas natur att man, när krisen väl är här, undrar varför inte mer gjorts tidigare. Det kräver ett politiskt ledarskap att orka prioritera beredskapsfrågorna även under normala förhållanden. Arbetet med att förbättra hälso- och sjukvårdens beredskap måste därför fortsätta med full kraft. En lång rad förslag måste tas vidare. Det gäller inte minst regionernas skyldighet att hålla lager. Försvarsberedningen har pekat på behovet av särskilda beredskapssjukhus som kan öka antalet vårdplatser och hantera trauma och krigsskador. Det är nödvändigt för vår civila beredskap och bidrar även till vår kompetens i Natosamarbetet. I första hand bör arbetet med att förbereda för beredskapssjukhus ske på geografiskt viktiga platser. Socialdemokraterna anser att Gotland och Norrland, specifikt Norrbotten, är prioriterade regioner. En särskild fråga är möjligheterna för sjukvårdshuvudmän att ianspråkta personella resurser inom hela deras ansvarsområde, inklusive sådan verksamhet som överlämnats till privata utförare. Här visade inte minst utbrottet av covid-19 på stora brister i regel ­ verket, vilket försvårade och i vissa fall omöjliggjorde en rationell krisplanering. Social ­ demokraterna anser att privata utförare till kommuner och regioner ska vara skyldiga att, på samma villkor som offentliga utförare, ställa sina resurser, såväl personal som material och lokaler, till förfogande i kris och krig. Ytterligare en viktig fråga är tillgången till apotek i hela landet. Socialdemokraterna har föreslagit att Apoteket AB ska driva 300 så kallade riksapotek, som ska säkerställa en robust läkemedelsförsörjning även under fredstida kriser och krig. Riksapoteken ska ha högre krav på personalplanering, el- och IT-säkerhet samt särskilda avtal med läke ­ medelsdistributörer för prioriterad leverans vid samhällsstörningar. Apoteken får ett tydligt beredskapsuppdrag som innefattar kontinuitetsplanering och deltagande i total ­ försvarsplaneringen. Förslaget innebär att 90 procent av Sveriges befolkning får ett riksapotek inom 20 kilometers körväg. De ska även ha transportberedskap för att säkerställa läkemedelstillgång i glesbefolkade områden. Det här är ett sätt att återta kontrollen över viktiga delar av apoteksstrukturen och skapa en mer motståndskraftig samhällsberedskap. Arbetet med att stärka beredskapen inom hälso- och sjukvården måste fortsätta. Därför anser Socialdemokraterna att regeringen ska redovisa för riksdagen hur kvar ­ varande förslag från utredningen om hälso- och sjukvårdens beredskap avses tas om hand. 5.48 Skydda aborträtten Socialdemokraterna står upp för den svenska aborträtten. Den nuvarande abortlagstift ­ ningen som Sverige har haft sedan 1975 fungerar väl och vi ser i dagsläget inte några behov av att göra förändringar i den vad gäller till exempel tidsgränser. Tvärtom finns behov av att säkerställa och skydda de rättigheter som kvinnor i Sverige har till en trygg och säker abort. På flera håll i vår omvärld ser vi hur rätten till abort inskränks och det har även i den svenska politiska debatten diskuterats förslag om att låta personal inom hälso- och sjukvården kunna neka kvinnor att göra abort eller att ändra olika tidsgränser. Sådana förslag utgår alltid från att det är någon annan som ska bestämma över kvinnans kropp än hon själv. Ytterst är det endast genom politik och politiskt arbete som rätten till abort långsiktigt kan säkras. Frågan om rätt till abort har behandlats av grundlagskommittén, som lämnade sitt betänkande i januari 2025. Socialdemokraterna välkomnar utredningens förslag att det införs en bestämmelse i regeringsformen, som slår fast rätten till abort. 5.49 Hemaborter När den nuvarande abortlagstiftningen trädde i kraft 1975 innebar en abort alltid ett kirurgiskt ingrepp. Idag görs istället mer än 90 procent av alla aborter i Sverige med läkemedel. En utredare har därför haft i uppdrag att se över hur dagens regelverk kan ändras för att anpassas till den medicinska utvecklingen och gravida kvinnors behov. Uppdraget redovisades i februari 2025 och omfattade bland annat förslag om möjlig ­ heten att genomföra hela den medicinska aborten utanför en vårdinrättning, med tydlig information och säker uppföljning. Utredningen föreslog också att det i lagen inte ska anges vilka yrkeskategorier som får genomföra aborter, utan att kunskap och kompetens ska avgöra. Det innebär att barnmorskor kan få ett större formellt ansvar i abortvården. Störst uppmärksamhet har dock förslaget om att ge abortlagen en språklig och juridisk uppdatering som tydliggör individens rättigheter och vårdens skyldigheter fått och att utredaren har valt att byta ut begreppet ”kvinna” mot ”den som är gravid”. Vi social ­ demokrater menar att det är olyckligt att detta skymmer frågorna om vårdens innehåll och uppmanar regeringen att gå vidare med de frågorna. 5.50 Homosexuella i en fast relation ska ha möjlighet att ge blod som alla andra I juli 2022 gav den socialdemokratiskt ledda regeringen Folkhälsomyndigheten i uppdrag att analysera möjligheterna att införa så kallad individbaserad riskbedömning av blodgivare. Syftet med uppdraget var att möjliggöra för homosexuella i en fast relation att ge blod som alla andra. Folkhälsomyndighetens redovisning visade att riskerna för transfusionsöverförd smitta inte ökade vid individbaserad riskbedömning. I juli 2023 tog den nya regeringen uppdraget vidare genom uppdrag till Socialstyrelsen. Socialdemokraterna anser att homosexuella i en fast relation ska ha möjlighet att ge blod som alla andra. Regeringens uppdrag till Socialstyrelsen är ett viktigt led i det arbetet. 5.51 Avskaffa informationsplikten för hivsmittade Folkhälsomyndigheten har sedan ett antal år gjort bedömningen att det inte finns behov av att personer med välbehandlad hiv informerar sina sexualpartners om hivinfektion. Ställningstagandet innebär att en behandlande läkare numera kan besluta om att ta bort kravet på informationsplikt från de förhållningsregler som en patient med hiv får. Det är emellertid dags att ta nästa steg. Socialdemokraterna anser att tiden är mogen för att avskaffa informationsplikten för hivsmittade. Det är fortsatt viktigt att all personal, inte minst kommunernas vård- och omsorgs ­ personal, får tillgång till utbildningsmaterial om hiv. 5.52 Uppföljning av den nationella anhörigstrategin Den 20 april 2022 antog den socialdemokratiskt ledda regeringen Sveriges första nationella anhörigstrategi. Syftet med strategin är att stärka anhörigperspektivet inom vård och omsorg, samt att göra stödet till anhöriga mer likvärdigt över landet. Den nya strategin är en milstolpe vad gäller anhörigpolitiken, med enhetliga begrepp och tydligare mål för kommunernas arbete med anhöriga. Inom ramen för strategin fick Socialstyrelsen samtidigt i uppdrag att ta fram stöd för att stärka anhörigperspektivet inom hälso- och sjukvård och omsorg, ta fram stöd till kommunerna för ett mer individuellt och likvärdigt stöd till anhöriga samt följa upp anhörigperspektivet och stödet till anhöriga. Uppdragen redovisades under hösten 2023. Regeringen har också tagit emot utredningen Stärkt stöd till anhöriga (SOU 2024:60) som bland annat föreslår att socialnämnden ska erbjuda en anhörigkontakt till anhöriga som behöver särskilt stöd, att det direkta stödet till anhöriga förtydligas i socialtjänst ­ lagen och att stödet till barn som är anhöriga förtydligas både inom socialtjänsten och hälso- och sjukvården. Socialdemokraterna anser att det är angeläget att fortsätta arbetet för att förstärka anhörighetsperspektivet inom vård och omsorg och menar att regeringen nu behöver lämna förslag om det fortsatta arbetet. 5.53 Säkra personalförsörjningen inom företagshälsovården Företagshälsovården är av avgörande betydelse för att säkerställa en bra arbetsmiljö och välbefinnande för arbetstagare i Sverige. Enligt Arbetsmiljöverkets undersökning har 60 procent av sysselsatta i Sverige tillgång till företagshälsovård genom sin arbetsgivare. Tillgången skiftar dock stort mellan olika branscher och är högst inom offentlig förvalt ­ ning och industriföretag och lägst inom hotell och restaurang. Ett hinder för att fler ska kunna få tillgång till företagshälsovård är de stora problem som branschen har med kompetensförsörjningen. Av drygt 1 100 företagsläkare är närmare 900 över 65 år. I november 2021 gav den socialdemokratiskt ledda regeringen Myndigheten för arbetsmiljökunskap (Mynak) i uppdrag att samordna insatser för att främja företags ­ hälsovårdens kompetensförsörjning avseende läkare. Uppdraget redovisades i februari 2024, där myndigheten också lämnar ett antal rekommendationer och förslag. Regeringen har beslutat att Mynak ska läggas ned och arbetsuppgifterna tas över av andra. Karolinska institutet får ansvaret för företagshälsovårdens kompetensförsörjning. Socialdemokraterna kommer att följa frågan noggrant. Företagshälsovårdens personal ­ försörjning måste säkras. 5.54 Kontroll och uppföljning av legitimerade yrkesutövare Socialstyrelsen kontrollerar och beviljar ansökningar om läkarlegitimation och IVO ansvarar för den efterföljande tillsynen. För personer som är utbildade till läkare i Sverige och för personer utanför EU ställs i princip krav på svenskt personnummer för att få en läkarlegitimation och vidhängande förskrivarkod. För personer som är utbildade inom EU kan ansökan ske från en hemadress, utan vare sig personnummer eller samordningsnummer. Därefter får den sökande per automatik en förskrivarkod och sedan också en arbetsplatskod av regionen. Här har flera regioner framfört att personer utan tillräckliga kvalifikationer släpps in på hälso- och sjukvårdens område. Såväl regionalt som nationellt har det dessutom framkommit konkreta exempel på legitimerad personal som har fått legitimationer beviljade utifrån förfalskade behörighetshandlingar. Socialdemokraterna anser att valideringsprocessen av utländska legitimationer bör ses över och kvalitetssäkras för att förebygga och motverka välfärdsbrottslighet. 6 Återkallade läkarlegitimationer I Sverige återkallas drygt 100 legitimationer från vårdpersonal varje år, enligt Socialstyrelsen. Brottslighet är en av de vanligaste orsakerna. Men vårdpersonal kan bli av med sin legitimation av flera olika anledningar. Oskicklighet, olämplighet för yrket och olämplig förskrivning av narkotiska läkemedel är också vanliga anledningar till att legitimationen dras in. Under 2024 slogs ett nytt rekord i indragna legitimationer. 134 legitimationer återkallades, varav 48 från läkare. Det har också skett en ökning av antalet indragna legitimationer från sjuksköterskor och barnmorskor. Men trots att vårdpersonal mister sin legitimation har det visat sig att de kan fortsätta att utföra arbetsuppgifter inom den skyddade yrkestiteln helt obehindrat. Det handlar om allt från fysioterapeuter och tandläkare till läkare och psykologer som alltså fortsätter arbeta precis som tidigare, trots att de blivit av med sin legitimation. Det finns i nuläget ingen myndighet som säkrar att den vårdpersonal som fått sin legitimation återkallad inte fortsätter utföra arbetsuppgifter inom den skyddade yrkestiteln. Socialstyrelsen bör därför få i uppdrag att säkra att vårdpersonal som fått sin legitimation återkallad inte fortsätter arbeta inom den skyddade yrkestiteln. 7 Apotek, läkemedel och vaccin 7.1 Tillgången till effektiva och beprövade läkemedel och vaccin i hela landet Tillgången till effektiva och beprövade vaccin och läkemedel är en bärande del av all modern hälso- och sjukvård. De förebygger, lindrar och botar. Tack vare nya läkemedel som exempelvis insulin, antibiotika och cytostatika är sjukdomar som tidigare var dödliga eller kunde orsaka livslånga funktionsnedsättningar idag möjliga att behandla eller bota. Inte minst pandemin visade på betydelsen av de svenska vaccinations ­ programmen och hur de lagt grunden för en tilltro till vaccin och till värdet av vaccinationer. Att vi i Sverige fortsatt har en robust och tillförlitlig tillgång på vaccin och läkemedel i hela landet är grundläggande för att patienter ska få en effektiv och god vård. Tyvärr har andelen restnoterade läkemedel ökat och allt fler får beskedet att medicinen inte är tillgänglig just nu. 7.2 En översyn av den svenska apoteksmarknaden Just läkemedlens betydelse, och vårt samhälles beroende av dem, föranledde social ­ demokratiska regeringar att på 1940- och 50-talen ta stegen för inrättandet av ett statligt apoteksmonopol. Det var en grundligt förberedd förändring. Först 1971 inrättades Apoteket AB som då gavs en lagstadgad ensamrätt att bedriva detaljhandel till konsument med receptbelagda och de flesta receptfria läkemedel. Den ordningen bestod sedan till 2009 då den dåvarande alliansregeringen hastigt, inom loppet av en mandatperiod, utredde och genomförde den avreglering som idag utgör grunden för den svenska apoteksmarknaden. Socialdemokraterna motsatte sig avregleringen av apoteksmarknaden 2009 eftersom det tidigare monopolet i stort fungerade bra med nöjda kunder och god tillgång till läkemedel i hela landet. Förlusten av samhällelig kontroll var enligt vår mening större än de förmodade vinsterna av konkurrensutsättningen. Den bedömningen gäller idag alltjämt. Avregleringen har lett till bristande apotekstillgänglighet i delar av landet samtidigt som svåröverskådliga ägarkonstruktioner väckt farhågor om samman ­ bland ­ ning av olika aktörers intressen. I ljuset av pandemin har systemet med ”just in time”-beredskap ifrågasatts och svårigheterna med samordnad styrning blivit än tydligare. De senaste 2–3 åren har också robustheten vad gäller själva grundmodellen för apoteksmarknadens finansiering kommit att ifrågasättas. Denna bygger sedan avregleringen på att apotekens ansvar för läkemedel inom läkemedelsförmånerna subventioneras genom apotekens försäljning av andra varor och receptfria läkemedel. Vid vikande försäljning eller andra omvärldsförutsättningar, som till exempel de senaste årens höga inflation, tvingas apoteksaktörerna se över sina butiksnät vilket hotar tillgängligheten. Trots statligt stöd till sårbara glesbygdsapotek ökar även nedläggning på landsbygd. Det illustrerar apoteksmarknadens sårbarhet och understryker riskerna med att låta samhällsviktig infrastruktur vila på marknadsmässiga strukturer. Mot denna bakgrund anser Socialdemokraterna att det är dags för en genomgripande översyn av den svenska apoteksmarknaden. 7.3 Återställ det försämrade högkostnadsskyddet för läkemedel Regeringen har valt att försämra högkostnadsskyddet för läkemedel och göra det dyrare för alla som behöver medicin. Det är en försämring som hårt drabbar människor som redan kämpar för att få sin ekonomi att gå ihop. Samhällets stora kostnader för läke ­ medel måste begränsas på andra sätt, till exempel genom mer gemensamma upphand ­ lingar nationellt, i Norden och i EU. Vi vill återställa det försämrade högkostnads ­ skyddet för läkemedel. Högkostnadsskyddet måste utformas så att människor med stora behov skyddas. 7.4 Riksapotek – för att säkra tillgång till läkemedel i hela landet Socialdemokraterna har också föreslagit att Apoteket AB ska få i uppdrag att inrätta 300 riksapotek, för att säkra tillgången till läkemedel i hela landet. Riksapoteken ska ha högre krav på personalplanering, el- och IT-säkerhet samt särskilda avtal med läke ­ medelsdistributörer för prioriterad leverans vid samhällsstörningar. Apoteken får ett tydligt beredskapsuppdrag som innefattar kontinuitetsplanering och deltagande i total ­ försvarsplaneringen. Förslaget innebär att 90 procent av Sveriges befolkning får ett riksapotek inom 20 kilometers körväg. Riksapoteken ska även ha transportberedskap för att säkerställa läkemedelstillgång i glesbefolkade områden. 7.5 Utvidgade möjligheter till byte av förpackningsstorlek, styrka, dosering samt extra receptexpeditioner Parallellt med en översyn av apoteksmarknaden behöver åtgärder vidtas här och nu för att säkerställa tillgången till läkemedel i hela landet. Att läkemedel tar slut och inte finns för apoteken att beställa är idag ett stort och växande problem. Här lyfter apoteken själva fram flera förslag för hur de i högre grad skulle kunna bidra. Det gäller till exempel utbyte av preparat där byten idag är otillåtna mellan olika förpacknings ­ storlekar, styrka och dosering, annan beredningsform eller i vissa fall annan läkemedels ­ substans med liknande effekt. Det kan också handla om att apoteken ges rätt att flytta mediciner mellan apotek, för ökad tillgänglighet. Vidare anser apoteken att farmaceuter bör ges möjlighet att bevilja enskilda så kallade extra receptexpeditioner. För dessa frågor har vi socialdemokrater sedan tidigare krävt en särskild översyn. I maj 2023 gav regeringen Läkemedelsverket i uppdrag att kartlägga, analysera och föreslå åtgärder som syftar till att förebygga och hantera rest- och bristsituationer avseende läkemedel för den svenska marknaden, till människor och djur i alla delar av landet. Uppdraget redovisades i maj 2024 där myndigheten lämnade en rad förslag. Regeringen tillsatte i juni i år en ny utredning som ska föreslå åtgärder för att säkra tillgången till läkemedel, både i vardagen, kris och krig. Det är angeläget att regeringen snabbt ser till att hantera läkemedelsbristen. 7.6 Farmaceut på distans Idag behöver en legitimerad farmaceut finnas på plats för att ett apotek ska få hålla öppet. Samtidigt råder stor brist på farmaceuter i många delar av landet, särskilt på mindre orter. Detta bidrar till att apotek läggs ner eller tidvis håller stängt. Här behöver regelverket ses över i syfte att i högre grad möjliggöra apoteksnärvaro i glesbygd. 7.7 En ny läkemedelsutredning Socialdemokraterna anser att det behövs en förnyad läkemedelsutredning med uppdrag att bland annat se över statsbidraget för läkemedelsförmånerna. En sådan utredning behöver ta ett brett grepp kring hur läkemedel tillhandahålls till patienter, vårdgivare och apotek, liksom vilket kostnadsansvar som bör falla på staten och hur prisförhandlingar och rekommendation kan effektiviseras och förbättras. Målet bör vara en kostnads ­ effektiv modell med jämlik tillgång till läkemedel i hela landet där läkemedlens potential till förbättrad hälsa i hela befolkningen framtidssäkras. 7.8 Vaccin förebygger sjukdom Vaccinationer förebygger smittsamma sjukdomar. Näst efter rent vatten är vaccinationer det som mest effektivt bidrar till folkhälsan i världen. Många allvarliga sjukdomar som var vanliga förr har mer eller mindre försvunnit från Sverige, tack vare att många valt att följa våra nationella vaccinationsprogram. Vaccinationer erbjuds av det offentliga genom olika aktörer på statlig, regional och kommunal nivå. Centralt är det stora barnvaccinationsprogrammet som riktar sig till alla barn och unga upp till 18 år och som omfattar vaccination mot 11 (i praktiken 12) smittsamma sjukdomar. Därutöver finns sedan 2022 ett nationellt vaccinationsprogram mot pneumokocker för riskgrupper. Regionerna ger också andra vaccin, i vissa fall efter en så kallad nationell rekommendation från Folkhälsomyndigheten. Vaccin som ges av regionerna utanför de nationella programmen är dock i allmänhet inte kostnadsfria för den enskilde, i vissa fall emellertid subventionerade. För att vidareutveckla de framgångsrika svenska vaccinationsprogrammen gav den föregående socialdemokratiskt ledda regeringen en särskild utredare i uppdrag att göra en översyn av vaccinationsprogrammen. Uppdraget redovisades i januari 2024. Utredningen lämnar ett antal förslag som framförallt gör lagstiftningen tydligare och lättare att tillämpa. Socialdemokraterna anser att det är av stor vikt att dessa förslag nu tas vidare. Vi behöver vara varsamma med invånarnas förtroende för vacciner och vår därmed i internationell jämförelse höga vaccinationstäckningsgrad. Förutsättningarna bör särskilt utredas för att införa vaccin mot TBE som en del av det allmänna vaccinations ­ programmet. Folkhälsomyndigheten föreslår sedan en tid tillbaka att vaccination mot vattkoppor ska ingå i barnvaccinationsprogrammet. Det är välkommet att regeringen äntligen följer Folkhälsomyndighetens rekommendation. 7.9 Vaccinationsprogram för äldre och riskgrupper Socialdemokraterna anser att en utredning bör tillsättas vad gäller möjligheterna att utveckla det sedan 2022 etablerade vaccinationsprogrammet för riskgrupper till ett bredare vaccinationsprogram med till exempel vaccinationer mot influensa och bältros för alla över 65 år och i riskgrupp. För att inleda arbetet med vaccination mot bältros avsätter vi 150 miljoner för vaccination av de mest utsatta. 7.10 Ta kontroll över marknaden för privata vaccinationer Helt vid sidan av det offentliga erbjuds också vaccinationer av privata vaccinatörer, såsom resevaccin. Arbetsgivare erbjuder också vaccinationer som ett led i att förebygga risker för arbetstagare på grund av arbetsuppgifter. Privata vaccinationer betalas av den enskilde eller hans eller hennes arbetsgivare. Det här är en ordning med brister. Priskontrollen är sämre med höga priser och vinster samtidigt som det råder stor informationsasymmetri där den enskilde har svårt att bedöma risker och effekter. De senaste somrarnas utveckling vad gäller TBE-virusets spridning är ett typexempel där enskilda känner stor oro, men samtidigt kan det kosta flera tusen kronor att låta hela familjen få ett fullgott skydd och företagen har enligt uppgifter stora marginaler. Det har också rapporterats om patientsäkerhetsbrister med till exempel bristande system för kylning av vaccin. Det är också så att dessa vaccin ges helt utanför något fungerande nationellt system för registrering. Det finns idag ingen samlad bild över de vaccinationer som den enskilde fått och det faller ett mycket stort ansvar på den enskilde att ha kännedom om vilka vaccinationer man fått och när det är dags att fylla på för att ha ett fortsatt skydd. Idag har enskilda tillgång till viss information om givna vaccinationer via 1177.se eller via vaccinatörers egna webbtjänster. Det är dock bara en mycket begränsad del av all vaccinationsinformation som är tillgänglig. Socialdemokraterna anser att det behövs en utredning av hur den här marknaden fungerar. Det finns stora vinster för enskilda och samhället med hög och god vaccin ­ täckning, men vi kan inte ha en ordning där företag tjänar miljoner på människors oro. 7.11 Ett nationellt digitalt vaccinationskort Vad gäller behovet av en sammanhållen digital bild över samtliga tagna vaccinationer har utredningen av vaccinationsprogrammen gjort bedömningen att dagens vaccinationsregister inte är sådant att det kan utvidgas till att fungera i detta syfte. Vaccinationsregistrets karaktär av ett hälsodataregister medför begränsningar då behandlingen i grunden inte sker i den enskildes intresse utan för att tillgodose allmänintressen. Utredningen ansåg att det för andra ändamål skulle behövas ett nytt, särskilt register. Den föregående, socialdemokratiskt ledda, regeringen gav också E ‑ hälsomyndig ­ heten och Folkhälsomyndigheten i augusti 2019 ett uppdrag att genomföra en förstudie om ett sådant särskilt register. Myndigheterna har redovisat uppdraget och pekat ut ett antal vägar framåt. De konstaterar att en sådan ny nationell lösning för hantering av vaccinationsinformation kräver vidare utredning och rättslig reglering. Socialdemokraterna vill se en digital, samlad och livslång källa över tagna vaccina ­ tioner. Även om det är tydligt att frågan är rättsligt komplicerad är det angeläget att regeringen nu tar det påbörjade arbetet vidare. 7.12 Begränsningar av läkares förskrivningsrätt Enligt dagens regelverk har läkare förskrivningsrätt för mediciner livet ut. De får även skriva ut medicin till sin praktik eller för eget bruk och behöver inte vara i tjänst när medicinen skrivs ut. Inom ramen för regelverket är det i princip möjligt att förskriva obegränsat med läkemedel till sig själv och att få allt över högkostnadsskyddets gräns betalat av skattemedel. Regelverket vilar på en befogat stark tilltro till läkares yrkesetik. Samtidigt är riskerna för missbruk uppenbara. Exempel har lyfts fram där läkare skrivit ut narkotika ­ klassade läkemedel till sig själva eller till personer i missbruk. Vidare har vissa läkare använt systemet för att ge sig själva eller närstående en ”gräddfil” till receptbelagda läkemedel. Det är givetvis oacceptabelt. Regeringen har tillsatt en utredning som ska lämna sina förslag nästa år. Social ­ demokraterna anser att det är angeläget att snabbt få nya regler på plats. Läkare bör inte kunna skriva ut narkotikaklassade läkemedel till sig själva. 7.13 Reklam och hänvisningar på apotek Enligt gällande etiska riktlinjer ska apotek primärt hänvisa till patientens ordinarie vårdkontakt. Vid behov av temporär vård, till exempel utanför vanliga öppettider, kan kontakt med annan vårdgivare erbjudas, men det är avgörande att patienten informeras om samtliga alternativ och att valet är patientens eget. Samtidigt tydliggör utredningen Effektiv och behovsbaserad digital vård (Ds 2023:27) att digitala vårdgivare ibland marknadsförs via apotek, bland annat genom butiksinformation och apotekens digitala plattformar. Socialdemokraterna anser att det därför finns behov av att tydligt reglera formerna för sådan kommunikation och säkerställa att patientens rätt till objektiv och oberoende vårdinformation respekteras. 8 Äldrepolitik 8.1 Allt friskare och piggare äldre Alla åldras vi, från dagen då vi föds. Det är en naturlig del av livet. Vi svenskar lever också allt längre, med ett ökat antal förväntat friska levnadsår. Det är en glädjande utveckling grundad i välfärdssamhällets framsteg. Dagens äldre har vuxit upp och yrkesarbetat under bättre förhållanden jämfört med tidigare generationer och många har även högre utbildning och materiell standard. Många personer över 65 år fortsätter att arbeta och de flesta kan klara sig utan stöd fram till 80-årsåldern. 8.2 Motverka ålderism Trots den positiva utvecklingen med ökande medellivslängd och fler friska levnadsår finns det fortsatt många som sitter med stereotypa föreställningar om de personer som i olika sammanhang betecknas som ”äldre”. Dessa föreställningar påverkar hur den som uppfattas vara äldre beskrivs och bemöts i olika sammanhang och frågan om ålderism lyfts allt oftare när frågor om äldre personer diskuteras. Ålderism handlar om fördomar och stereotypa föreställningar om ålder och konsekvenserna av dessa. Det kan handla om bristande representation eller omotiverade åldersgränser, att äldre personer osynlig ­ görs i mediernas rapportering eller att äldre personer stereotypt betraktas som ensamma, sjuka, asexuella, förvirrade och beroende. Ålderism kan också handla om språkliga uttryck och talesätt, som kan vara stereotypt negativa eller positiva. Problemet kan alltså både existera som stereotypa attityder och som diskriminerande bestämmelser och praktiker. Samhället har ett ansvar att motverka ålderism. Socialdemokraterna anser att den nya regeringen bör ge en myndighet i uppdrag att kartlägga och analysera hur ålderismen kommer till uttryck i det svenska samhället och lämna förslag på åtgärder för att mot ­ verka ålderismen. 8.3 Bryt ensamheten Ensamhet är ett stort samhällsproblem som inte minst påverkar många äldre människor. När arbetslivet är avslutat, vännerna inte längre är lika många och den fysiska hälsan försämras minskar ofta de sociala kontakterna. Ofrivillig ensamhet påverkar inte bara det psykiska välbefinnandet utan är också en riskfaktor för den fysiska hälsan. Ideella organisationer, inte minst pensionärsorganisationerna, och studieförbund spelar en stor roll för att bryta ensamheten. Därför avsätter vi 50 miljoner kronor till civilsamhället för sådana verksamheter. 8.4 Obligatoriska kommunala pensionärsråd Samhället behöver också bli bättre på att tillvarata äldre personers kompetens och erfarenhet. För att öka äldres inflytande vill Socialdemokraterna göra det obligatoriskt för kommuner och regioner att inrätta så kallade pensionärsråd. Uppgifterna för pensionärsråden kan variera men har som övergripande syfte att bereda pensionärer inflytande och insyn i allmänna frågor som rör äldres levnadsförhållanden. Det sker genom överläggningar, samråd och ömsesidig information mellan företrädare för pensionärsorganisationer och kommunens styrelser och nämnder. 8.5 Ett nationellt äldrehälsovårdsprogram Sverige har sedan lång tid ett av världens bästa system för mödravård och ett nationellt barnhälsovårdsprogram, baserat på vetenskap och beprövad erfarenhet och med goda resultat. Kunskapsläget är idag också omfattande kring vilka åtgärder som främjar äldres hälsa, men här begränsas resultaten av att vi nationellt saknar samordning. Socialdemokraterna anser att vi bör bygga vidare på erfarenheterna från mödravårds- och barnhälsovårdsarbetet för att också etablera ett nationellt äldrehälsovårdsprogram. 8.6 Undernäring bland äldre En särskild fråga när det kommer till äldres hälsa handlar om undernäring. Risken att drabbas av nutritionsrelaterade problem ökar med stigande ålder och förekomsten av undernäring bland äldre är idag hög. Risken är störst för boende i eget hem, men det saknas heltäckande och entydig statistik. Åtgärder för att motverka undernäring skulle spara såväl lidande som ekonomiska kostnader. Socialdemokraterna anser att arbetet mot undernäring bland äldre behöver intensifieras. Det behövs bättre data kring såväl hur utbredd undernäringen är som de samhälleliga kostnaderna för undernäring bland äldre. Regeringen bör ge Social ­ styrelsen i uppdrag att göra nya beräkningar kring detta. Socialstyrelsen har tagit fram föreskrifter och allmänna råd om hur det går att förebygga och behandla undernäring. Det är bindande regler som ställer krav på rutiner inom sjukvården, äldreomsorgen och i vissa boendeformer. 9 Äldreomsorg 9.1 Framtidens äldreomsorg kan inte vänta Vi blir allt äldre i vårt land. Vi lever längre, vilket är en framgång för välfärden. Men det innebär också att fler behöver stöd, omsorg och trygghet i vardagen. Äldreomsorgen är en del av välfärdens kärna. Det handlar om rätten till ett värdigt liv, trygghet i hemmet och en vård och omsorg som håller kvalitet oavsett plånbok eller postnummer. Målet med äldreomsorg är att ge äldre möjlighet att leva ett värdigt liv även när kroppen inte klarar alla vardagsbestyr eller minnet sviktar. Äldreomsorgen ska hålla hög kvalitet över hela landet, utgå från den äldres behov och självbestämmanderätt och bemannas av rätt utbildad personal med bra arbetsmiljö och trygga anställningsvillkor. Äldre med behov av insatser från både vård och omsorg ska mötas av ett professionellt team som den äldre känner. En sådan äldreomsorg ger människor möjligheten att åldras i trygghet och med värdighet. En bra äldreomsorg gör också att familjerelationer i högre grad kan bygga på ömse ­ sidighet, lust och egen vilja. När det fungerar som bäst så kompletterar äldreomsorgen den omsorg som anhöriga, partners, barn och andra släktingar eller vänner ger. Äldre ­ omsorgen blir då ett stöd även till den anhörige så att anhörigomsorgen kan ske i en lagom omfattning och vara önskad både för den äldre och den anhörige. En stark äldreomsorg är, liksom barnomsorgen, ett viktigt verktyg för ett jämställt och jämlikt samhälle där det går att kombinera lönearbete med omsorg om sina nära. Äldre ­ omsorgen väver samtidigt ett skyddsnät runt de äldre personer som saknar anhöriga. Sedan 1990-talets stora så kallade ädelreform har det gradvis blivit tydligt att regel ­ verket kring den svenska äldreomsorgen inte längre är tillräckligt. Det finns många äldreboenden och hemtjänstverksamheter i Sverige som erbjuder en sammanhållen god vård och omsorg av hög kvalitet. Men kvaliteten är för ojämn över landet och det finns brister vad gäller medicinsk kompetens och samordning. De anställdas arbetsmiljö och arbetsvillkor är inte tillräckligt bra, vilket gör det svårt att rekrytera och leder till att undersköterskor och vårdbiträden väljer att sluta trots att de säger att de egentligen älskar sina jobb. Det är hög tid för reformer. Mot denna bakgrund påbörjade den förra, socialdemokratiskt ledda, regeringen det stora arbetet med att lyfta, trygga och modernisera den svenska äldreomsorgen. Tyvärr har inte Tidöpartierna prioriterat att lösa äldreomsorgens centrala utmaningar. Men framtidens äldreomsorg kan inte vänta. 9.2 Tre punkter för en bättre äldreomsorg Socialdemokraterna vill skapa en äldreomsorg som sätter de äldres behov i centrum. Personalen ska kunna arbeta med kvalitet och värdighet. Rätt kompetens och goda språkkunskaper och arbetsvillkor är centrala för kvaliteten i äldreomsorgen. Hem ­ tjänsten ska inte styras med minutplanering. Personalen ska ha rätt kompetens och behärska svenska språket. Sverige står inför en historisk demografisk utmaning. Vi blir fler äldre i samhället. Det ställer ökade krav på omsorg, vård och trygghet. Äldreomsorgen är en kärnuppgift i välfärden. Den ska ge äldre trygghet, värdighet och vård av hög kvalitet, oavsett ekonomi eller bostadsort. Kvaliteten inom äldreomsorgen är ojämn. Regelverket är föråldrat sedan 1990-talets ädelreform. Brist på medicinsk kompetens och svag samordning skapar problem. Arbetsmiljön är pressad. Personal lämnar yrket trots engagemang. Covid-19 visade brister i medicinsk kompetens och vårdhygien. Tydliga reformer krävs. Den nuvarande regeringen prioriterar inte äldreomsorgens utmaningar. Förslaget om en äldreomsorgslag har lagts åt sidan. Satsningar har försenats eller urholkats. Vi måste ge äldreomsorgen långsiktighet, samtidigt som vi tar oss an de akuta problem som finns här och nu. Därför lanserar vi ett reformpaket för äldreomsorgen som står på tre ben. 9.2.1 Långsiktig förstärkning av äldreomsorgen Kvaliteten inom äldreomsorgen måste höjas. Samtidigt innebär den demografiska utvecklingen att behov av äldreomsorg kommer att öka. Det kommer att ställa stora krav på finansiering, utbildning, arbetsmiljö och bättre regelverk. Vi vill införa en bottenplatta för välfärden där statsbidragen till kommuner och regioner räknas upp årligen med inflationen. Därtill behöver regeringen utreda hur man skulle kunna konstruera en modell för att på ett tillfredsställande sätt värdesäkra statsbidragen i takt med kostnadsdrivande faktorer. Finansieringen måste vara stabil och långsiktigt hållbar så att kommunerna kan fortsätta att bygga upp en verksamhet med hög kvalitet. Dagens regelverk ger inte personalen förutsättningar att göra sitt jobb på ett tillfreds ­ ställande sätt. Vi vill införa en äldreomsorgslag för att lyfta kvaliteten för personalen och ge dem långsiktiga förutsättningar att stanna inom yrket. Vi ser att kvalitetslyftet i förskolan skulle kunna fungera som en förebild. 9.2.2 Ett förstärkt och permanentat äldreomsorgslyft Äldreomsorgslyftet innebär att ny och befintlig personal får möjlighet att utbilda och vidareutbilda sig på betald arbetstid. Exempel på utbildningar som omfattas är program ­ utbildningar till undersköterska och vårdbiträde samt vidareutbildningar inom exempel ­ vis lyftteknik, demens, välfärdsteknik, nutrition, språk eller handledning. Det är också möjligt för den som redan har en undersköterskeutbildning att läsa in specialistkompe ­ tens inom exempelvis äldres hälsa och sjukdomar, multisjukdom hos äldre, demens eller palliativ vård. Äldreomsorgslyftet omfattar också första linjens chefer som har möjlighet till ledarskapsutbildningar på högskolenivå. Satsningen har hittills varit framgångsrik och lett till att över 25 000 personer påbörjat en utbildning. Personalen som saknar formell kompetens har fått möjlighet att utbilda sig, till vårdbiträden och undersköterskor, och undersköterskor har kunnat skaffa sig en specialistutbildning. För att klara såväl kompetensförsörjningen som att höja kvaliteten inom äldreomsorgen kommer det under överskådlig tid att behövas insatser för att utbilda personal. Därför vill vi att äldreomsorgslyftet ska permanentas och förstärkas. Ny och befintlig personal ska få möjlighet till yrkesutbildning och vidareutbildning. Fokus ska ligga på yrkesutbildningar för undersköterskor, vårdbiträden och specialistundersköterskor. Ett annat viktigt utvecklingsområde som kan finansieras genom äldreomsorgslyftet är att erbjuda språkutbildningar och språkutveckling för befintlig personal i äldreomsorgen. Syftet är dock inte att inkludering av språkutbildningar och satsningar på språkutveckling på arbetsplatsen leder till undanträngningseffekter – både yrkeskompetens och språk ­ kompetens behöver höjas i äldreomsorgen. Tillräckligt många måste utbildas för välfärdsyrken, och åtgärder behöver vidtas så att fler vill arbeta i välfärden. Efter påtryckningar från Socialdemokraterna har regeringen valt att förlänga Äldre ­ omsorgslyftet till och med 2027. Socialdemokraterna välkomnar detta beslut men äldre ­ omsorgslyftet behöver göras permanent. 9.2.3 Miljardsatsning på ökad bemanning i äldreomsorgen De senaste decennierna har välfärdens uppdrag växt. I takt med det har pressen på välfärdens medarbetare ökat. Anställda vittnar om att arbetet i välfärden har blivit tyngre och mer komplext, många blir sjuka av jobbet eller väljer att lämna yrket. En av anledningarna är bristande bemanning. Därför föreslår vi en miljardsatsning på ökad bemanning inom äldreomsorgen. Parallellt med våra satsningar för att öka den generella finansieringen till välfärden och ge långsiktiga förutsättningar till verksamheten vill vi se riktade satsningar på personalen här och nu. 9.3 En ny äldreomsorgslag För att ta nästa steg i att lyfta, trygga och modernisera den svenska äldreomsorgen krävs också en ny lagstiftning – en äldreomsorgslag. Den socialdemokratiskt ledda regeringen gav i december 2020 en utredare i uppdrag att föreslå en sådan lag samt förslag som stärker tillgången till medicinsk kompetens. Utredningen överlämnade sina förslag i juni 2022. Utredningens förslag till ny lag syftar till att stödja en äldreomsorg med likvärdigt god kvalitet och en äldreomsorg som utgår från individens förutsättningar, behov och delaktighet. Lagen är uppbyggd kring en så kallad nationell ordning för kvalitets ­ utveckling (NOK). Genom denna kan regeringen precisera innebörden av lagens bestämmelser, likt hur man på skolans område arbetar med att ta fram, anta och arbeta efter skolans läroplaner. Regleringen ska ses som ett stöd och en styrning för kommun och verksamheter, i syfte att utveckla kvaliteten och uppnå ökad nationell likvärdighet. Regeringen har dessvärre uttalat att de inte avser att gå vidare med förslagen. Socialdemokraterna beklagar detta. 9.4 Förstärkning av hälso-och sjukvården inom äldreomsorgen Slutsatserna efter covidpandemin visar med tydlighet att tillgången till medicinsk kompetens inom äldreomsorgen måste förstärkas. Det gäller såväl läkare och sjuk ­ sköterskor som andra legitimationsyrken. Utredningen Stärkt medicinsk kompetens i kommunal hälso- och sjukvård konstaterade att den bristande tillgången till medicinska bedömningar leder till sjukhusinläggningar och akutbesök som hade kunnat undvikas. Utredningen har en rad förslag, bland annat att stärka medicinsk bedömning dygnet runt, stärka specialistutbildningen för sjuksköterskor med mera. Vi konstaterar också att reformen hade kunnat vara på plats om regeringen valt gå vidare med vår utredning om en äldreomsorgslag. 9.5 Fortsätt stärka äldreomsorgens personal För att lyfta, trygga och modernisera den svenska äldreomsorgen behöver också personalens profession stärkas och yrkets status höjas. Äldreomsorgen behöver lyckas rekrytera personal för att möta demografin samtidigt som man står inför pensions ­ avgångar. Därutöver behöver man också möta nya, förändrade och ökande krav på specialistkompetens, inte minst undersköterskor med vidareutbildning inom åldrandets sjukdomar och demens. Det är redan idag en yrkesgrupp där det i många kommuner, och även regioner, råder brist och den förväntas öka. Arbetsvillkoren för personalen ska förbättras och byråkratin minskas. 9.6 Arbetskläder Likvärdig tillgång till arbetskläder och arbetsskor för alla som arbetar inom offentlig sektor är en självklarhet. 9.7 Skyddad yrkestitel Yrkestiteln undersköterska skyddas i lag. Från och med den 1 juli 2023 får därmed endast den som har ett utfärdat bevis om formell kompetens (eller omfattas av en övergångsregel) använda yrkestiteln. Reformen innebär ett viktigt erkännande av undersköterskans kompetens och kunnande. Genom regleringen av undersköterskans yrkestitel kan, från och med den 1 juli 2023, endast en undersköterska utses till fast omsorgskontakt. Det blir därmed i praktiken omöjligt att bemanna hemtjänsten med endast outbildad personal. Framåt bör fortsatta initiativ tas i samma riktning och det bör utredas om fler arbetsuppgifter kan knytas till den skyddade yrkestiteln undersköterska. 9.8 Fast omsorgskontakt Den 1 juli 2022 infördes också krav på att den som har hemtjänst ska erbjudas en fast omsorgskontakt. Det här är en skyldighet för kommuner och företag där den fasta omsorgskontakten ska vara en namngiven person som ska hålla ihop omsorgen kring den äldre. Genom regleringen av undersköterskans yrkestitel kan, från och med den 1 juli 2023, endast en undersköterska utses till fast omsorgskontakt. Det blir därmed i praktiken omöjligt att bemanna hemtjänsten med endast outbildad personal. 9.9 Språkkrav och språkträning i äldreomsorgen I det fortsatta arbetet med att stärka äldreomsorgens professioner behöver en del handla om språket. Språkkunskaperna inom äldreomsorgen är idag för dåliga och det leder till risker för de äldre. Olika kommuner har under de senaste åren därför utvecklat och börjat tillämpa olika varianter av språkkrav för anställning. Den föregående, social ­ demokratiskt ledda, regeringen gav Socialstyrelsen i uppdrag att ta fram ett centralt stöd för språkbedömning, som verksamheter skulle kunna använda för språkkrav inom äldre ­ omsorgen. Uppdraget presenterades 2023. Den nya regeringen valde att låta en utredning på nytt se över frågorna. Utredningens inriktning välkomnas med tydligt fokus på kostnadseffektiva insatser som arbetsgivaren, kommunerna och staten kan vidta och som kan hjälpa befintlig personal i äldreomsorgen att snabbare nå kraven på kunskaper i svenska språket. Socialdemokraterna ser det som angeläget att frågorna om språkkrav och språkträning kommer på plats snarast. 9.10 Vård och omsorg med adekvat vårdhygienisk standard Pandemin visade på brister inom äldreomsorgen vad gällde personalens vårdhygieniska grundkunskaper. Då utvecklingen går i en riktning mot att de som mottar äldreomsorg är äldre och ofta sjukare är detta en risk i verksamheten. Socialdemokraterna vill därför se fortsatta satsningar vad gäller information till all personal inom äldreomsorgen vad gäller grundläggande vårdhygien. 9.11 Utredning om kommunernas avgifter för äldreomsorgen Avgiften för äldreomsorgsinsatser är inte nationellt reglerad utan varierar mellan landets kommuner. Majoriteten av kommunerna har en timavgift som när taxorna undersöktes 2023 varierade mellan 70 och 488 kronor. För att begränsa de äldres kostnader finns därutöver dels en maxtaxa, dels särskilda förbehålls- och minimibelopp för att säker ­ ställa att äldre med små inkomster alltid ska ha kvar tillräckligt för normala levnads ­ omkostnader. Dessa särskilda regler omfattar dock inte måltidskostnader varför äldre med låga inkomster ändå kan tvingas be om extra hjälp eller stöd. Måltidsavgifterna ska bygga på ett självkostnadspris, men summan kommunerna tar ut varierar kraftigt. Avgifterna för kommunernas äldreomsorgsinsatser påverkar i vilken grad äldre kan efterfråga den äldreomsorg de behöver. En hög taxa innebär att steget för den äldre att ansöka om sin första insats höjs. Avgiftsnivån påverkar även hur snabbt den äldre når maxtaxan och avgiften inte längre har någon påverkan. Även om erfarenheter visar att risken för överkonsumtion av hemtjänst är liten – äldre föredrar i allmänhet att klara sig på egen hand så länge det är möjligt – talar dessa effekter för att kommunerna bör utforma sina taxor med en låg men samtidigt tydlig avgift. Socialdemokraterna anser att det behöver göras en översyn av systemet med taxor och avgifter inom äldreomsorgen. 9.12 Breddinför välfärdsteknik inom äldreomsorgen Välfärdsteknik ska införas brett och rättssäkert. Den ska komplettera, inte ersätta, personalen. Trygghetslarm med GPS, läkemedelsrobotar och kameror ska användas för ökad trygghet. Staten ska stödja kommunerna och undanröja juridiska hinder. Olika former av tekniska lösningar inom äldreomsorgen har funnits under lång tid och visat upp positiva resultat. Samtidigt har införandet av tekniken skett alltför långsamt. Många kommuner har i olika sammanhang beskrivit juridiken som ett hinder i detta avseende. Det har uppfattats vara rättsligt osäkert i vilken grad olika tekniska lösningar varit tillåtna och möjliga att breddinföra i verksamheterna för att möta omsorgstagarens behov. Mot denna bakgrund gav den föregående, socialdemokratiskt ledda, regeringen en särskild utredare i uppdrag att lämna förslag på åtgärder som kunde främja införandet av välfärdsteknik inom vård och omsorg. 2023 antog riksdagen en proposition om välfärdsteknik inom äldreomsorgen. Socialdemokraterna vill se mer välfärdsteknik i äldreomsorgen för att stärka själv ­ ständigheten hos de äldre och samtidigt låta personalen arbeta när och där de bäst behövs. Därför välkomnar vi att ett första steg har tagits, men vi konstaterar att mer behöver göras för att nå ett verkligt breddinförande. Här behöver regeringen ta en tydligare ledarroll, bland annat för att kommuner som vill ska kunna välja att möta omsorgstagarnas behov med i första hand digitala insatser. 10 Socialtjänst 10.1 Trygga människor vågar All politisk verksamhet syftar ytterst till att trygga invånarnas välfärd. Inom socialtjänsten blir detta särskilt tydligt. När svårigheter drabbar oss ska samhället finnas där. Inte som allmosor och passiviserande fattigvård utan med en väl fungerande, effektiv och professionell verksamhet som främjar viljan och förmågan till utveckling. Trygga människor vågar. 10.2 En ny socialtjänstlag Sverige har efter initiativ från den socialdemokratiskt ledda regeringen äntligen fått en ny, modern socialtjänstlag. Denna underlättar för socialtjänsten att arbeta förebyggande och vara lättillgänglig. Men avgörande är fortfarande vilka resurser socialtjänsten har. Därför är det viktigt att kommunerna och socialtjänsten ges rätt resurser och prioriteras i budgetarbetet. 10.3 En samordnare för stabil personalförsörjning inom socialtjänsten Sedan ett drygt decennium har vi sett socialtjänster som haft svårt att rekrytera, men framförallt behålla sin personal, där många arbetsplatser haft en oroväckande hög personalomsättning. Det drabbar verksamheterna och går ut över stabilitet och kontinuitet i relation till socialtjänstens klienter. De senaste åren har därutöver hot och hat mot socialtjänstens personal ökat. Socialdemokraterna anser att det behöver tillsättas en nationell samordnare som har som uppgift att fokusera på socialtjänstens personal och deras förutsättningar. 10.4 Ett ökat fokus på socialtjänstens brottsförebyggande arbete De senaste decennierna har klyftorna i det svenska samhället vidgats och delvis ändrat karaktär. Många har blivit rikare samtidigt som fattigdom, utanförskap och otrygghet lokaliserats och koncentrerats till vissa utsatta bostadsområden. I dessa områden har trångboddheten ökat, arbetslösheten bitit sig fast och hopplösheten brett ut sig. Här har kriminella gäng etablerat sig och kunnat rekrytera allt yngre ungdomar till en allt grövre och mer hänsynslös brottslighet. Den här utvecklingen hotar vår samhällsgemenskap. Den underblåser rasism, urholkar framtidstron och undergräver tilliten mellan människor. Att vända utvecklingen i de utsatta områdena måste därför vara högsta prioritet för den kommande mandatperioden. Endast genom förebyggande åtgärder kan segregationen minska och nyrekryteringen till gängen stoppas. Det kräver en bred uppsättning åtgärder. Försäljningen och missbruket av narkotika behöver minskas, barn hållas borta från kriminalitet och åtgärder vidtas för att se till att de hamnar rätt från början. Det kräver att resurserna till socialt förebyggande arbete i utsatta områden ökar. Lagändringar behöver genomföras som möjliggör för social ­ tjänsten att komma in tidigare, ökar samverkan och ger dem fler verktyg. Det behövs ett utökat föräldraskapsstöd, utökade befogenheter till socialtjänsten och nolltolerans mot skolfrånvaro med skolsocionomer på de skolor som har de tuffaste förutsättningarna. För att långsiktigt öka resurserna till socialt förebyggande arbete i utsatta områden har Socialdemokraterna etablerat en princip för vårt budgetarbete. Principen innebär att samhället, för varje ytterligare satsad krona på rättsväsendet, också ska satsa minst en krona på det brottsförebyggande arbetet för att stoppa nyrekryteringen. 10.5 Socialtjänstlyft mot kriminalitet Den svenska socialtjänsten går på knäna vilket försämrar möjligheterna att arbeta mot kriminalitet och nyrekrytering. För att klara budgeten har drygt en tredjedel av landets socialtjänster minskat personal, avvecklat verksamhet eller infört mer restriktiva bedömningar. Åtta av tio socialchefer upplever att det är svårt att ge människor det stöd som de har behov av och rätt till. Det är tydligt att svensk socialtjänst behöver mer resurser. När en ung person hamnar på glid är det viktigt att gå in med alla nödvändiga resurser för att vända utvecklingen. Sverige måste punktmarkera unga på väg in i kriminalitet. Det finns också behov av medel för utbyggt nätverks- och föräldrastöd, ökad närvaro av socialtjänst i skolan, socialtjänstens närvaro på nätet, anpassade U-svängsprogram för unga där omedelbara insatser sätts in för barn och deras familjer när barn är på väg att rekryteras, liksom riskfamiljsprogram. Socialdemokraterna avsätter därför 1,7 miljarder kronor i ett riktat socialtjänstlyft mot nyrekrytering och kriminalitet (UO 25). Medlen får bland annat användas för punktmarkering av unga och riskfamiljsprogram. 10.6 Ge socialtjänsten fler verktyg och befogenheter Under den föregående mandatperioden lät den socialdemokratiskt ledda regeringen utreda ett antal förslag i syfte att ge socialtjänstens medarbetare utökade befogenheter i sitt arbete. Utgångspunkten för arbetet var övertygelsen om att socialtjänstens personal är de som har störst kunskaper om lämpliga insatser och åtgärder i enskilda fall. En lagstadgad befogenhet innebär aldrig en skyldighet för socialtjänstens medarbetare att använda en viss på förhand angiven metod eller insats. Tvärtom är det viktigt att det finns en bred palett av verktyg att tillgå. En särskild fråga gäller socialtjänstens möjligheter till öppna insatser även utan vårdnadshavarens kännedom där det är angeläget med översyn av regelverket. Även om frivillighet är en viktig grund för att socialtjänstens arbete ska nå resultat måste det finnas förutsättningar också för mer tvingande åtgärder i vissa fall. I de fallen ska inte föräldrars tillkortakommanden stå i vägen för barnens bästa. Regeringen har aviserat att förslag om så kallat mellantvång ska komma under nästa år. Av budget ­ propositionen att döma ska reglerna dock inte börja gälla förrän 2027. Det är olyckligt att en angelägen lagstiftning drar ut på tiden. 10.7 Stärkt barn- och familjehälsovård samt ett nytt stöd till riskfamiljer Den svenska barnhälsovården riktar sig till alla barn mellan 0 och 5 år samt deras vårdnadshavare. Barnhälsovården är en särskild del av primärvården och har som huvuduppgift att stödja och följa alla barns hälsa, utveckling och uppväxtmiljö. Den ska också förebygga ohälsa hos barn och tidigt uppmärksamma och åtgärda problem. Under ett antal år har ett flertal politiska åtgärder vidtagits för att förstärka barn ­ hälsovården. 2019 tog den socialdemokratiskt ledda regeringen initiativ till ett pilot ­ projekt utifrån den så kallade Rinkebymodellen, vilket handlade om en förstärkt barn ­ hälsovård i utsatta områden. Parallellt gjorde Socialstyrelsen en bred kartläggning. En särskild utredare gavs också i uppdrag att se över förutsättningarna för en mer samman ­ hållen god och nära vård för barn och unga. Med utredningen som grund har Social ­ styrelsen fått i uppdrag att stödja och stimulera barnhälsovårdens förebyggande arbete med hembesöksprogram samt att ta fram ett nationellt hälsoprogram för barn och unga. Dessa uppdrag ska redovisas i oktober 2026. Socialdemokraterna anser att det nu efter många års utredande är dags att komma vidare. Fokus för en framtida reform bör vara en förstärkning av barn- och familje ­ hälsovården under barnets första 1 000 dagar. En sådan förstärkt ordning bör utgå från familjecentraler i varje kommun samt utökade hembesök. Genom en förstärkt barn- och familjehälsovård kan fler barn och deras vårdnads ­ havare ges bättre vård, stöd och hjälp tidigare. För barn och familjer med riskfaktorer bör de inledande 1 000 dagarna sedan efterföljas av ett nytt uppföljande riskfamiljs ­ program. 10.8 Skolsocionomer på skolor med tuffast förutsättningar En fungerande, trygg och välkomnande skola ska vara varje barns vardag. En noll ­ tolerans mot skolfrånvaro, i linje med skolplikten, ger förutsättningar för samhället att fånga upp alla barns behov. Även de som inte har stöd hemifrån ska känna att samhället förväntar sig att de dyker upp på lektionerna och anstränger sig. Genom att stärka samarbetet mellan skolan och socialtjänsten ser vi till att tidigt fånga upp unga på glid och sätta in rätt insatser. Det minskar också risken för att barn och ungdomar ska falla in i kriminalitet. Elever som klarar skolan begår nämligen mycket sällan brott. De skolor som har det tuffast behöver ges bättre förutsättningar att anställa socionomer som sköter kontakt med vårdnadshavare, skola och socialtjänst. Skolsocionomer kan även arbeta med att söka upp de elever som har problem med frånvaro. 10.9 Föräldraskapsstöd För att varje barn ska få den bästa starten i livet är det viktigt att samhället ser till att det finns tillgång till ett bra stöd kring barnet och föräldrarna. Det är viktigt för att barnen ska må bra, utvecklas på rätt sätt och klara sin skolgång. Det är också viktigt för att förebygga att unga dras in i kriminalitet. Föräldrar som ser sina barn dras in i kriminalitet ska få stöd och hjälp med verkningsfulla strategier för att tidigt bryta utvecklingen. 10.10 Förbättrad samhällsvård av barn och unga Insatser till barn och deras föräldrar ska i första hand alltid ges frivilligt och i öppna former på hemmaplan. När det inte fungerar kan det dock bli nödvändigt med placering utanför hemmet (samhällsvård). Det kommer med ett stort samhälleligt ansvar. En placering inom samhällsvården, oavsett om det sker i familj eller på ett hem, ska alltid leda till att barnet eller ungdomen får det bättre, aldrig sämre. Både genom IVO:s tillsyn och larm från såväl polisen som omhändertagna barn vet vi att det dessvärre inte ser ut så. De vanligaste bristerna rör inskrivningsförfarandet, lämplighetsbedömningarna samt genomförande och uppföljning. Bristerna medför risker för att barns och ungas vårdbehov inte tillgodoses, vilket i sin tur kan leda till exempelvis ökad psykisk ohälsa eller få negativ påverkan på skolgången. Med hänsyn till de höga överrisker för kontakt med straffrättssystemet som finns för dem som växer upp i familjehem eller i HVB, är det centralt att samhällsvården förbättras. I oktober 2021 gav den socialdemokratiskt ledda regeringen en särskild utredare i uppdrag att se över och föreslå åtgärder för hur kvaliteten i samhällsvården kan öka. Utredningen presenterade sina slutsatser och över 130 förslag i oktober 2023. Förslagen har fått positiv remisskritik och det är angeläget att de nu skyndsamt genomförs. Regeringen har parallellt med beredningen av utredningens förslag tillsatt tre utredningar gällande samhällsvården. Det är angelägna utredningar vars slutsatser och förslag kommer bli viktiga framåt. Det är dock viktigt att inte arbetet med dessa utredningar innebär att redan presenterade förslag blir vilande. Barn som placeras i jourhem eller familjehem befinner sig ofta i en mycket utsatt livssituation. Socialtjänstens uppdrag är att trygga barnets uppväxt genom att säkerställa en trygg och stabil miljö. För detta krävs att jour- och familjehem genomgår noggranna utredningar om lämplighet innan en placering sker. I dag saknas ett nationellt system för att dokumentera när ett hem har bedömts olämpligt. Ett jourhem eller familjehem som en kommun har avslutat samarbetet med kan snabbt anmäla sig i en annan kommun eller via en privat utförare. Den nya kommunen har då ingen möjlighet att kontrollera tidigare beslut. Ett nationellt register skulle samla information om godkända hem och markera när samarbeten avslutats på grund av brister. Registret skulle stärka socialtjänstens möjligheter att fatta rättssäkra beslut och förhindra att olämpliga hem återkommande används. För barn som i tidig ålder placeras utanför hemmet på grund av varaktiga omsorgs ­ brister bör nationell adoption övervägas. 10.11 Ta kontroll över HVB-vården av unga kriminella En särskild del av samhällsvården är den ungdomsvård som sker på så kallade HVB-hem. Det finns i Sverige ca 700 HVB-hem som årligen vårdar drygt 6 000 ungdomar. 80 procent av hemmen drivs av privata företag där kommuner köper platser, oftast genom upphandlade ramavtal. Vården på dessa hem har de senaste åren varit föremål för omfattande kritik. Larmen om missförhållanden har varit många. Det har handlat om att kriminella äger HVB-hem, att anställda har kopplingar till grov kriminalitet, att HVB-hemmen används som rekryteringsbas till kriminalitet, att barnen utsätts för övergrepp, att vårdens kvalitet brister, att lokalerna är undermåliga och att HVB-hem säljs på Blocket. IVO fann vid tillsyn att hälften av hemmen hade brister, i många fall allvarliga. IVO konstaterade vidare att oseriösa aktörer vinner marknadsandelar samtidigt som de beställande kommunerna saknar möjlighet att överblicka behov och utbud. Polisen har även slagit larm om att många hem har en direkt koppling till organiserad brottslighet. För ett år sedan briserade kritiken mot HVB. Ansvarigt statsråd sa då att det inte var någon tvekan om vad som skulle hända med de aktuella hemmen, de skulle stängas. Nu har ett år gått och de flesta är fortfarande öppna. Det är ett marknadsmisslyckande av gigantiska mått, som dessutom drabbar barn som redan är i en utsatt situation. Nu måste samhället kliva fram och göra upp med det marknadsmisslyckande som är den svenska HVB-hemsmarknaden. Socialdemokraterna har kommit med ett antal förslag. Vi anser att det offentliga ska ta över all HVB-hemsvård av ungdomar som placerats på grund av brottslig verksamhet. Personalen ska ges ökade befogenheter att till exempel genomföra kroppsvisitationer, genomsöka rum samt besluta om drogtest och restriktioner. IVO bör förstärkas med en särskild insatsstyrka som kan bidra till att stänga gängkriminella HVB-hem snabbare. För att lättare kunna stänga HVB-hem med gängkopplingar behöver omvänd bevisbörda införas. Tillstånden ska omprövas vid ägarbyte och ett utvecklat näringsförbud bör införas inom välfärden där oseriösa aktörer ska pekas ut. Vi vill också snabbutreda hur polisen, i nära samarbete med socialtjänst och andra myndigheter, ska kunna akutstänga HVB-hem där det finns indikationer på att kriminella har kontrollen. Det bör också ses över om hem ska kunna tvångsförvaltas av kommunerna. Självklart måste detta ske med garantier för att barn inte lämnas vind för våg – varje placering måste kunna tryggas. 10.12 Fortsatt utveckling av Statens institutionsstyrelse (SiS) Statens institutionsstyrelse (SiS) bildades 1993 i samband med att staten övertog ansvaret för vissa institutioner inom ungdomsvården och missbruksvården. Myndighetens ansvar gäller bland annat driften av så kallade särskilda ungdomshem. Idag driver SiS 22 ungdomshem med ca 700 platser. Majoriteten av ungdomarna vårdas där med stöd av LVU. En mindre grupp om ca 50 ungdomar vistas på ungdomshemmen som en påföljd för grova brott. SiS driver också nio LVM-hem med cirka 300 platser för vård av vuxna missbrukare. Under den föregående mandatperioden initierade den socialdemokratiska regeringen ett stort reformarbete inom SiS verksamhet. Arbetet syftade till att höja säkerheten, tydligare differentiera de olika ungdomshemmen mot olika målgrupper samt säkra personalförsörjningen. SiS har under de senaste åren haft en alltför hög beläggning och samtidiga svårigheter att rekrytera personal. En särskild utredning tillsattes också med uppdraget att tydligare reglera de särskilda ungdomshemmens indelning i olika säkerhetsklasser samt begränsa de placerade ungdomarnas användning av mobil ­ telefoner och internet. För närvarande pågår en utredning om att reformera den statliga barn- och ungdomsvården. Utredningen ska vara klar under nästa år. Olika grupper av unga som frihetsberövas behöver olika insatser – och ska i många fall inte vistas tillsammans. En flicka med självskadebeteende ska inte vårdas ihop med en grovt gängkriminell pojke. Samtidigt behöver vården på de särskilda ungdoms ­ hemmen förbättras. För ungdomar med en kriminell bakgrund behöver säkerheten öka och vårdinnehållet tydligare inriktas mot brottsförebyggande insatser. SiS behöver också kunna erbjuda öppna placeringar och bättre utslussning och eftervård. Allt detta kräver att ungdomshemmen tydligare inriktas mot olika grupper av ungdomar. Social ­ demokraterna ser fram emot att utredningen ska presentera sina förslag. 10.13 Ett förbud mot ensamarbete i klientnära kontakter inom SiS En viktig åtgärd för att höja kvaliteten inom SiS är att stärka personalens förutsättningar för sitt arbete. Myndigheten har påbörjat arbetet med att implementera nya riktlinjer och arbetssätt för att reducera risker, bland annat nya riktlinjer för att bedöma riskfyllt ensamarbete. Socialdemokraterna anser dock att verksamheten inom de särskilda ungdomshemmen som helhet är av en sådan riskfylld karaktär att ensamarbete aldrig är lämpligt. En fullständig utmönstring av ensamarbete i det klientnära arbetet skulle innebära höjd säkerhet för både ungdomar och personal. Mot denna bakgrund anser Socialdemokraterna att det bör införas ett förbud mot ensamarbete i klientnära kontakter vid SiS särskilda ungdomshem. 10.14 Ungdomsfängelse I november 2021 gav den dåvarande, socialdemokratiskt ledda, regeringen en utredning i uppdrag att se över regleringen om frihetsberövande påföljder för lagöverträdare under 18 år. Utgångspunkten för översynen var behovet av skärpta påföljder som möjliggör tillräckligt ingripande reaktioner vid mycket allvarlig brottslighet och som innefattar adekvata återfallsförebyggande åtgärder i en trygg och säker miljö. Utredningen över ­ lämnade sitt betänkande i augusti 2023. Utredningens centrala förslag är att barn och unga som döms för allvarliga brott ska dömas till fängelse i stället för sluten ungdomsvård. Utredningen föreslår också att fängelsepåföljden ska verkställas på särskilda ungdomsavdelningar på Kriminalvårdens befintliga anstalter. Dessa särskilda, mindre ungdomsavdelningar ska ha högre personaltäthet med särskilt utbildad personal som bland annat kan tillgodose behoven av lämplig syssel ­ sättning i form av till exempel skola, behandling och fritidsaktiviteter. Ungdomarna ska också vara avskilda från vuxna intagna. Regeringen har aviserat att ungdomsfängelserna ska tas i drift den 1 juli 2026. Socialdemokraterna anser att utredningen har gjort ett gediget arbete och vi ställer oss bakom dess förslag. Vi anser egentligen att namnet ungdomsfängelser är olyckligt då det väcker associationer till de ungdomsfängelser som fanns i Sverige fram till och med 1979 och som ingen vill återinföra. Vi står emellertid bakom att införa ungdomsfängelser. 10.15 Aktivitetsplikt i försörjningsstödet Under den socialdemokratiskt ledda regeringen minskade behoven av ekonomiskt bistånd totalt sett kraftigt. Samtidigt finns fortfarande en grupp långvariga mottagare av bistånd som inte minskar. I gruppen är arbetslöshet det främsta skälet till bistånd. Dessvärre är det också många familjer med barn där barnen växer upp utan att se sina föräldrar gå till jobbet. Betydelsen kan inte överskattas av att vidta verkningsfulla åtgärder för att denna grupp ska lämna biståndet för egen försörjning. Under den föregående mandatperioden infördes i detta syfte en språkplikt i försörjningsstödet. Socialdemokraterna anser att en aktivitetsplikt ska införas som krav för försörjnings ­ stöd. En aktivitetsplikt innebär både en skyldighet för den enskilde att på heltid delta i insatser och aktiviteter och också motsvarande skyldighet för kommuner att ställa upp med den typen av aktiviteter. Behov och förmåga – rätt och plikt. Så bygger vi den svenska välfärden starkare. 10.16 Slopad rätt till försörjningsstöd vid otillåten andrahandshyra Otillåten andrahandsuthyrning bidrar till att skapa en andrahandshyresmarknad i Sverige med stora problem med fusk, kriminalitet och svarta kontrakt. Genom att bevilja ekonomiskt bistånd till personer som hyr sitt boende utan hyresvärdens med ­ givande riskerar offentliga medel att förvärra situationen. De senaste åren har ett flertal kommuner ställt krav på sökande av ekonomiskt bistånd – som hyr lägenheter i andra hand – att de ska kunna visa att hyresvärden gett tillstånd till andrahandsuthyrningen för att de ska beviljas bistånd till hyran. Högsta förvaltningsdomstolen har dock konstaterat att det saknades lagstöd för denna tillämpning. Socialdemokraterna anser att socialnämnder ska kunna neka sökande bistånd till otillåten andrahandshyra. Svarta kontrakt göder kriminalitet, de möjliggör trångboddhet i utsatta områden och bör stoppas. Det bör därför som grundkrav för ekonomiskt bistånd till andrahandshyra ställas krav på ett samtycke från hyresvärden till andrahands ­ uthyrningen. Det är därför välkommet att regeringen nu tar frågan vidare. 10.17 Hemlöshet och social bostadspolitik En bostad är en mänsklig rättighet. Trots det finns tusentals personer i Sverige som idag, av varierande skäl, är bostadslösa. Den socialdemokratiska regeringen stärkte under förra mandatperioden svaga hushålls ställning på bostadsmarknaden. Många kommuner har tagit del av statliga bidrag för arbetet med Bostad först. Vare sig orsaken till hemlöshet är missbruk, psykisk ohälsa eller annat så är det viktigt att det finns ett aktivt samhälle som står redo att ge stöd. Vi vill se en förlängning av den nationella strategin mot hemlöshet, och arbetet mot hemlöshet enligt modellen ”Bostad först” måste fortsätta. Det är viktigt att den nuvarande regeringen inte försämrar förutsättningarna på området. Särskilt viktigt är att barn och unga omfattas av ett starkare skydd mot vräkningar. 11 Hedersrelaterat våld och mäns våld mot kvinnor Varje dag utsätts flickor och kvinnor för trakasserier, våld och sexualbrott. Var 20:e minut anmäls en kvinnomisshandel, dygnet runt. För mer än en kvinna i månaden slutar ett förhållande med mord, ofta i samband med att hon vill lämna gärningsmannen. Våldet orsakar stort lidande, det kränker och begränsar kvinnornas grundläggande fri-och rättigheter och ger livslånga konsekvenser. Våldet drabbar också barn som kan tvingas bevittna våld och övergrepp. Våld och hot om våld begränsar även tryggheten och friheten för de kvinnor som inte utsätts direkt. Vårt Sverige kan bättre än så här. Så länge en enda kvinna skadas av sin partner eller före detta partner har vi inte gjort tillräckligt. Socialdemokraterna kommer fortsätta vända på varje sten för att få slut på mäns våld mot kvinnor. Våldet ska förebyggas och de män som begår brott mot kvinnor straffas. Kvinnor som utsätts för brott ska få den hjälp de behöver. Samarbetet mellan inblandade myndigheter måste bli mycket bättre. Den sociala och fysiska tryggheten för de som anmäler brotten måste stärkas. Samhället ska finnas med hela vägen. Eftervåld, alltså det våld som fortsätter även sedan relationen tagit slut, måste uppmärksammas och lagföras på samma sätt som det våld som förekommer när relationen fortfarande pågår. I regering tog Socialdemokraterna fram ett 99-punktsprogram för att bekämpa mäns våld mot kvinnor. Det programmet måste genomföras i sin helhet, samtidigt som nya åtgärder måste komma till. 11.1 Nollvision för mäns våld mot kvinnor Under en rad år har Sverige fått fler poliser, med bättre verktyg, och strängare straff. Polisen har också förstärkt sitt arbete med mäns våld mot kvinnor. Samtyckeslagen, som gör det än tydligare att sex som inte är frivilligt är förbjudet, utgör en av mil ­ stolparna, och ett paradigmskifte i synen på våldtäkt. Regleringen om oaktsam våldtäkt har inneburit att fler kunnat fällas för sex som inte är frivilligt. I regeringsställning skärpte vi straffen för flera sexualbrott, liksom för misshandel, grov kvinnofrids ­ kränkning och överträdelse av kontaktförbud. Det är numera straffbart att utsätta ett barn för att se och höra våldsbrott i en nära relation. Reglerna har ändrats så att polisen kan komma åt viktiga bevis i form av till exempel sms mellan makar. Tjej- och kvinno ­ jourerna fick ökade resurser, liksom Nationellt centrum för kvinnofrid, som driver den nationella stödlinjen Kvinnofridslinjen. Men det räcker inte. Socialdemokraterna vill införa en nollvision för mäns våld mot kvinnor. Med Sluta skjut som förebild ska ett program för att män ska sluta slå tas fram och implementeras i hela landet. Varje kvinna som lämnar en våldsam relation ska ges en samlad ingång till samhällets stöd – en dörr ut ur våldet. Det ska räcka med en kontakt för att få nödvändigt stöd, till exempel vad gäller dokumentation av skador, vittnesmål, personskydd, skyddat boende, traumabehandling, hjälp med barnens skol ­ gång m.m. Vid behov bör den våldsutsatta också kunna få fysiskt skydd för att återvända till sin bostad och hämta sina och barnens tillhörigheter. 11.2 Reservera drift av skyddade boenden för idéburna organisationer I ett historiskt perspektiv är det främst genom civilsamhället som riktat stöd har erbjudits kvinnor och barn som utsatts för mäns våld i nära relationer. Landets kvinnojourer har under närmare 50 år utfört ett livsavgörande arbete för många kvinnor i behov av skydd. Under de senaste decennierna har det offentliga åliggandet för brottsofferstöd sedan stegvis skärpts. Utvecklingen har återkommande väckt frågor om ansvarsförhållandet mellan kommunerna och de ideella aktörerna. Det var bakgrunden till att den socialdemokratiskt ledda regeringen under den föregående mandatperioden lät utreda frågorna och lagstiftningen kring skyddade boenden. Ny lagstiftning är nu på plats. Samtidigt som Socialdemokraterna har välkomnat inriktningen på lagstiftningen finns farhågor om att de på sikt kan innebära risker för kvinnojourernas verksamhet. Den svenska kvinnojoursrörelsen startade i mitten av 1970-talet som en reaktion på mäns våld i nära relationer och samhällets oförmåga att skydda och hjälpa de kvinnor och barn som blev offer för våldet. Jourverksamheten var både ett politiskt initiativ och en solidarisk handling med de utsatta kvinnorna och barnen. Jourerna har under ett drygt halvsekel, självständigt och delvis utanför lagreglerade system, gjort ovärderliga insatser för kvinnor och barn i behov av skydd och stöd från våldsamma män. När nu samhället tar nödvändiga steg i förändringen av regelverket är det av stor vikt att inte civilsamhällets och då särskilt kvinnojourernas upparbetade kompetens, erfarenhet och internt uppbyggda system för skydd och stöd, förloras. De senaste decenniernas utveckling, där allt strängare krav har ställts på kommunerna vad gäller konkurrensutsättning enligt lagen om offentlig upphandling (LOU), har lett till en förskjutning mot principen om ”lägsta pris” där civilsamhällesorganisationernas särskilda värde och betydelse varit svårare att premiera. Det har i vissa fall lett till att kommuner, trots motsatta politiska ambitioner, tvingats anlita vinstdrivande företag framför ideellt drivna skyddade boenden. Under den föregående mandatperioden försökte den socialdemokratiskt ledda regeringen på flera sätt möjliggöra för ökade inslag av ideellt driven verksamhet i välfärden. De flesta av dessa lagstiftningsinitiativ röstades ned, men en proposition om idéburen välfärd antogs. Sedan den 1 januari 2023 kan kommuner därmed nu reservera deltagande i upphandlingar och valfrihetssystem (förutom vad gäller primärvård) för idéburna aktörer. När denna möjlighet tillämpas av kommuner kan endast idéburna organisationer, vilka inte får göra värdeöverföringar förutom till andra idéburna organisationer eller till forskning, tilldelas det aktuella offentliga kontraktet. Dessa organisationer ska då vara registrerade i Kammarkollegiets särskilda register för idéburna organisationer. Socialdemokraterna anser att möjligheterna att reservera deltagande i upphandlingar och valfrihetssystem för idéburna organisationer bör tillämpas vid all upphandlad drift av skyddade boenden. Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med en sådan tvingande lagstiftning. 11.3 Insatser för gömda kvinnors husdjur En viktig, men relativt ouppmärksammad del, av mäns våld mot kvinnor är det som utövas gentemot deras husdjur. Hundar eller katter kan även ofta innebära en tröst och trygghet för barn som lever med våld i hemmet. Om inte djur får plats på skyddat boende, eller kan tas om hand på annat sätt, kan det leda till att kvinnor inte tar steget att lämna en våldsam relation. Därför bör frågan om hur husdjur bättre kan tas om hand under vistelse på skyddat boende utredas. Vid en bodelning betraktas husdjur inom juridiken som vilken annan sak som helst. Men ett djur är ingen stol, bil eller tavla. Djurägare beskriver sina hundar och katter som en del av familjen. Det borde även avspeglas i lagen. Utgångspunkten borde vara att husdjuret ska skyddas från våld och följa med den våldsutsatta. Om förslaget ska få effekt måste polisen eller djurskyddsinspektörerna få befogenhet att omedelbart flytta djuret till den plats där den våldsutsatta kvinnan och hennes barn befinner sig. Att invänta bevis på djurplågeri försenar processen och riskerar att skapa onödigt lidande för såväl djur som människor. En snabb omplacering av djuret vid hot kan vara avgörande för att bryta den psykiska misshandeln som ofta fortsätter efter att kvinnan har lämnat relationen. Regeringen bör därför ta initiativ till en utredning som arbetar fram ett lagförslag i linje med det ovan anförda. 11.4 Kartläggning av kommunernas insatser för våldsutsatta Den 3 juni 2021 gav den dåvarande regeringen Sveriges länsstyrelser i uppdrag att kartlägga kommuners insatser för att hjälpa våldsutsatta personer med eller utan barn att ordna stadigvarande boende efter vistelse i skyddat boende eller annat tillfälligt boende. Uppdraget redovisades våren 2022. Länsstyrelsernas kartläggningar visar att det pågår flera insatser men att det samtidigt finns utmaningar kopplade till området, särskilt vad gäller tillgången på bostäder. Utmaningar finns också för kommunerna i att hitta lämpligt skyddat boende för vissa grupper av våldsutsatta, till exempel våldsutsatta kvinnor med missbruks- och beroende ­ problematik. Kommunerna beskriver vidare hur samverkan över kommungränserna ofta innebär utmaningar och efterfrågar mer stöd och samordning från nationell och regional nivå. Länsstyrelsernas kartläggningar visar att få kommuner arbetar för att motivera våldsutövare att flytta så att våldsutsatta kan bo kvar. Flera kommuner uttrycker dock intresse av att utveckla sådana insatser, i de fall det är möjligt med tanke på den vålds ­ utsattas säkerhet. Socialdemokraterna anser att det är viktigt att regeringen nu tar länsstyrelsernas slutsatser vidare. 11.5 Stoppa oskuldskontroller och hymenrekonstruktioner Hedersrelaterat våld och förtryck innebär att människor, främst flickor och kvinnor men även pojkar och män och hbtqi-personer, begränsas i sina liv och utsätts för påtryck ­ ningar och våld som syftar till att upprätthålla familjens kontroll över individen. Det hedersrelaterade våldet och förtrycket måste upphöra och samhället måste reagera kraftfullt mot alla former av hedersrelaterat våld och förtryck. Under de två senaste mandatperioderna har ett flertal viktiga steg tagits, när det gäller såväl straffskärpningar som förebyggande arbete. Ett sätt att kontrollera flickors sexualitet är oskuldskontroller, så kallade hymen ­ rekonstruktioner/oskuldsoperationer och oskuldsintyg. Föreställningar om kvinnors oskuld och kyskhet är ytterst ett uttryck för hedersrelaterat våld och förtryck som begränsar framförallt flickors och unga kvinnors utövande av grundläggande fri- och rättigheter. Varje flicka och kvinna har rätt att själv bestämma över sin kropp och sitt liv. Oskuldskontroller och intyg om dessa är inte tillåtna enligt svensk grundlag och inte förenliga med hälso- och sjukvårdslagen eller patientsäkerhetslagen. Den socialdemokratiska regeringen gav under den föregående mandatperioden en utredning i uppgift att inhämta kunskap om förekomsten av oskuldskontroller, utfärdande av oskuldsintyg, hymenoperationer och liknande, och att ta ställning till hur skyddet mot denna form av otillbörlig kontroll av flickors och kvinnors sexualitet kan stärkas. Utredningen presenterade sina slutsatser i juni 2023 och riksdagen kommer under hösten 2025 att besluta om att oskuldskontroller och hymenrekonstruktioner ska förbjudas. 11.6 Omvändelseförsök Utredningen om ett förstärkt skydd för den personliga integriteten hade också till uppgift att analysera och redogöra för vilket straffansvar som i dag finns när det gäller så kallad omvändelseterapi eller omvändelseförsök. Omvändelseterapi ska inte få förekomma och vi förväntar oss att regeringen återkommer med nödvändig lagstiftning. 12 Tandvård 12.1 En behovsstyrd tandvård på lika villkor för hela befolkningen God tandhälsa är en viktig del av människors välbefinnande och hälsa. Dålig tandhälsa är inte bara stigmatiserande utan kan även leda till allvarliga följdsjukdomar. Tack vare den fria barn- och ungdomstandvården och tandvårdsförsäkringen har tandhälsan blivit allt bättre jämfört med tidigare generationer. Samtidigt som tandhälsan på befolkningsnivå förbättrats kvarstår dock skillnader i tandhälsa mellan olika grupper. Personer med högre inkomster skattar sin tandhälsa som bättre än personer med lägre inkomster. På samma sätt upplever de med högre utbildningsnivå sin tandhälsa som bättre jämfört med grupper med lägre utbildnings ­ nivå. Även besöksfrekvensen skiljer sig stort. Personer med högre utbildningsnivå och inkomst besöker tandvården oftare än personer med lägre utbildningsnivå och inkomst. Personer i arbetslöshet och personer med sjukpenning, sjuk- eller aktivitetsersättning eller ekonomiskt bistånd besöker tandvården i lägre grad jämfört med den övriga befolkningen. Ekonomiska skäl att avstå från vård är tydligare inom tandvården än inom den ordinarie hälso- och sjukvården. Omfattande tandvårdsbehov kan medföra betydande kostnader för den enskilde. Att avstå tandvård trots behov, eller att endast söka tandvård vid akuta besvär, kan leda till växande besvär, som till exempel infektioner i tand eller käkben. Tandvården måste vara tillgänglig för alla och i hela landet. Men ojämlikheten vad gäller tillgång till tandvård växer. I många regioner är det svårt att få tag i en tandläkare. Utbildningsmöjligheterna för att bli tandläkare behöver öka och göras mer tillgängliga för hela landet. Ett helhetsgrepp på kompetensförsörjningen inom tandvården behöver tas, till exempel av Nationella vårdkompetensrådet. Det behöver ses över hur privata tandvårdsutförare som tar del av offentliga tandvårdsstöd tydligare kan ta ett befolkningsansvar tillsammans med regionerna. En tandvårdsreform med utvecklat högkostnadsskydd måste kombineras med stöd till glesbygdskommun och blandad kommun, dock inte i storstadskommun, som det kommuntypstillägg som föreslås i Tiotandvårdsutredningen. Men anledning av en rapport som visar att tandvårdsproduktionen har minskat i förhållande till antalet tandläkare, är det troligt att tandläkare ägnar sig både åt tand ­ vårdsrelaterade och icke tandvårdsrelaterade estetiska behandlingar i ganska stor skala. Vi välkomnar regeringens initiativ att utreda detta avseende konsekvenserna för tillgång till tandvård. Mot bakgrund av det folkhälsopolitiska målet att sluta de påverkbara hälsoklyftorna inom en generation är det viktigt att även inkludera tandhälsa i detta arbete. Insatser behöver genomföras på både kort och lång sikt, och med fokus på såväl främjande och förebyggande som behandlande perspektiv. Ett viktigt sätt att öka tillgängligheten till god tandvård för alla och därmed bidra till förbättrad tandhälsa i befolkningen är att sänka de ekonomiska trösklarna till tandvården. Mot denna bakgrund tillsatte den socialdemokratiskt ledda regeringen en större tandvårdsutredning, vilken lämnade sina slutsatser och förslag i mars 2021. Utredningen föreslog bland annat en ny målparagraf för tandvården enligt samma principer som idag gäller för övriga sjukvården. Utredningen föreslog också en modell för ett nytt hög ­ kostnadsskydd. Det här är bra och viktiga förslag för att skapa en verkligt behovsstyrd tandvård på lika villkor för hela befolkningen. De finansiella trösklarna till tandvården ska sänkas genom ett stegvis utvecklat högkostnadsskydd liknande hälso- och sjuk ­ vårdens, med start för de äldre. Vi vill också se särskilda satsningar för unga. Det är viktigt att högkostnadsskyddet kombineras med en prisreglering för att priserna inte ska skjuta i höjden, och att insatser görs för att motverka kriminalitet inom tandvården. I utredningen ”Tandvårdens stöd till våldsutsatta” föreslås att tandvård för skador efter våld i nära relationer inte ska kosta mer än ett vanligt läkarbesök. Socialdemokra ­ terna tycker att dessa förslag ska tas vidare. 12.2 Regeringens ensidiga nedskärning av tandvården avvisas Samtidigt som regeringen genom att tillsätta en ny utredning har försenat möjligheterna att få på plats ett nytt högkostnadsskydd har man beslutat om en besparing inom tandvårdsområdet. Från och med 2025 sänktes åldern för fri tandvård från dagens 23 år till 19 år, samtidigt som dagens ordning med dubbelt tandvårdsbidrag för personer mellan 24 och 29 år avskaffades. Sammantaget innebar dessa två reformer en besparing på tandvårdsområdet om 576 miljarder kronor per år. Socialdemokraterna motsatte sig dessa nedskärningar. Som Tandvårdsutredningen konstaterade är detta tänkbara förändringar för att, tillsammans med ytterligare tillskott, finansiera ett nytt högkostnadsskydd. Men att göra en ensidig nedskärning på tandvårds ­ området drabbar bara dem med sämst tandhälsa. Det är en lösning som Socialdemokra ­ terna skarpt avvisar och vi vill återställa både tandvårdsstödet och det dubbla tandvårds ­ bidraget. 12.3 Tandvård för placerade ungdomar Barn och unga inom samhällsvården är en särskilt utsatt grupp när det kommer till bristande tandhälsa. 90 procent av de som skrivs in på SiS-hem har till exempel karies ­ angripna tänder. Under placeringstiden är det svårt för klienterna att få adekvat tandvård på grund av placering utanför den betalande regionen. Det är skamligt att barn och unga tvingas leva med hål i tänderna i dagens Sverige. Därför bör ansvaret för tandvård för placerade barn förtydligas för att säkerställa att tandvård erbjuds. 12.4 Tillståndsplikt för tandvårdsverksamheter IVO ser tydliga behov av ytterligare verktyg för att komma till rätta med oseriösa verksamheter och därmed bristande patientsäkerhet. Man återkommer därmed också till den fråga om tillståndsplikt som Tandvårdsutredningen lyfte fram och som Utredningen om stärkt stöd till tandvård för våldsutsatta och ökad kontroll över tandvårdssektorn föreslagit. De senaste åren har tillståndsplikt och tillståndsprövning införts inom en rad andra verksamheter med gott resultat. Det är välkommet att regeringen nu föreslagit att tillståndsplikt även för tandvården ska införas. 12.5 Skyddad yrkestitel för tandsköterskor Precis som inom övriga delar av välfärden är personalbristen ett stort problem inom tandvården, inte minst bristen på tandsköterskor. Situationen liknar den som rått inom äldreomsorgen, med en sjunkande status där arbetsgivare ersatt utbildade tandsköterskor med outbildad personal. Det är dags att uppvärdera yrket tandsköterska och införa en skyddad yrkestitel för tandsköterskor. 13 Folkhälsa 13.1 Stärk det svenska folkhälsoarbetet Folkhälsan i Sverige har utvecklats positivt under de senaste decennierna och är fortsatt god. På flera sätt har förutsättningarna för en god folkhälsa också förbättrats över tid, till exempel genom högre utbildningsnivåer, bättre boendestandard och ökade möjligheter att behandla många sjukdomar. Dödligheten före 65 års ålder har sjunkit och medellivslängden ökat. Samhällets ökade uppmärksamhet på psykisk ohälsa, på barn som far illa samt på våld i nära relationer har ökat förutsättningarna för en god hälsa för fler personer i befolkningen. Samtidigt består skillnader i hälsa och förutsättningarna för en god hälsa, mellan olika socioekonomiska grupper och mellan män och kvinnor. Förhållanden under barn- och ungdomsåren har stor betydelse för både den psykiska och den fysiska hälsan under hela livet. En ökning av psykosomatiska symtom som oro och nedstämdhet, sömn ­ besvär, trötthet och huvudvärk bland unga i skolåldern, stressrelaterade symtom bland framförallt flickor samt det ökade antal unga som vårdas för drogrelaterade problem, depression och ångest är några exempel på den oroande utvecklingen. En lägre socio ­ ekonomisk status ger sämre hälsa. Personer med vissa funktionsnedsättningar, arbets ­ lösa, ursprungsbefolkning, nyanlända och hbtqi-personer har också sämre hälsa. Vissa skillnader mellan grupper ökar till och med över tid. Det gäller bland annat återstående medellivslängd och dödlighet i ett flertal diagnoser, som ökar mellan grupper med för- respektive eftergymnasial utbildningsnivå. Utöver att socioekonomiska faktorer och människors levnadsmönster påverkar folkhälsan ser vi också hur marknadskrafterna verkar på ett sätt som förstärker befolkningens ohälsosamma levnadsvanor och som ibland utgör ett direkt hos mot enskilda människors hälsa genom försäljning av ohälsosamma produkter och varor. Ett av många exempel är hur försäljning av lustgas under några år fick negativa och direkt skadliga konsekvenser för hälsan för många ungdomar som använde det i berusning ­ ssyfte. Socialdemokraterna står bakom den skärpning av lagstiftningen som innebär att lustgas i berusningssyfte nu är förbjuden. Det är mot bakgrund av ovanstående av yttersta vikt att regeringen fortsätter arbetet för att främja en god folkhälsa. 13.2 Slut de påverkbara hälsoklyftorna inom en generation Bland de första åtgärderna som den tidigare, socialdemokratiskt ledda, regeringen vidtog i regeringsställning var att tillsätta en kommission för jämlik hälsa – med uppgift att lämna förslag som kunde bidra till att hälsoklyftorna i samhället minskar. Utredningen och arbetet mynnade ut i att riksdagen antog ett nytt övergripande mål för folkhälso ­ politiken och en tydligare målstruktur för dess uppföljning. Därmed fick folkhälso ­ politiken också ett tydligare fokus på jämlikhet där det övergripande målet nu är ”att skapa samhälleliga förutsättningar för en god och jämlik hälsa i hela befolkningen och sluta de påverkbara hälsoklyftorna inom en generation”. Detta mål ska ligga fast. De senaste åren har vi kunnat se hur inflationen, kostnadskrisen och en växande arbetslöshet har påverkat utvecklingen av barns och ungas uppväxtvillkor på ett negativt sätt. Ska målet om att sluta hälsoklyftorna nås måste regeringen vidta åtgärder som bryter denna negativa utveckling. Det kräver en politik för att öka jämlikheten i samhället och fokus på stöd för dem som står längst från målen om en god hälsa. Sociala förebyggande insatser är liksom den förebyggande hälso- och sjukvården helt avgörande. Fysisk rörelse, aktivitet och samarbete stärker de flesta människors hälsa och välmående. Därför ska idrotten och förenings- och friluftslivet stödjas, med särskilt mål att deltagandet ska breddas. Fler vuxna behöver också erbjudas hälsoundersökningar och få stöd i att utveckla mer hälsosamma levnadsvanor. Regeringen gav i februari 2024 en särskild utredare i uppdrag att lämna förslag på hur nuvarande uppföljningssystem av folkhälsopolitiken kan kompletteras med hälso ­ ekonomiska analyser. Utredaren har fått förlängd utredningstid och ska nu lämna sina förslag senast den 30 januari 2026. Socialdemokraterna ser fram emot att ta del av dessa. 13.3 Uppmuntra fysisk aktivitet En av de stora folkhälsoutmaningarna är ett ökat stillasittande och minskad fysisk aktivitet, vilket ökar risken för en rad sjukdomar som obesitas (fetma), typ 2-diabetes, hjärt-kärlsjukdomar och vissa cancerformer, ökar riskerna för depression och ångest och försämrar minne och koncentration. Det krävs ett långsiktigt arbete för att åstadkomma ett samhälle med jämlika förutsättningar och möjligheter till ökad fysisk aktivitet och minskat stillasittande. Folkhälsomyndigheten påtalar att enligt modell från Världshälsoorganisationen, WHO, bör målsättningen med arbetet vara att skapa en struktur som stimulerar till fysisk aktivitet genom aktiva miljöer och samhällen. En nyckelfaktor för att lyckas är samverkan mellan nationella och regionala aktörer, liksom mellan olika kommunala och regionala förvaltningar med verksamhet som kan främja fysisk aktivitet bland barn och ungdomar, vuxna och äldre. Samverkan behöver inkludera såväl offentlig och privat sektor som civilsamhället. Socialdemokraterna anser att det behövs fler tidiga insatser och mer fokus på fysisk aktivitet för att motverka obesitas och ätstörningar bland barn, unga och vuxna. 13.4 Fritidskortet Regeringens fritidskort är nu lag. Vi Socialdemokrater står bakom målet att fler barn och unga ska få möjlighet till en aktiv och meningsfull fritid. Men vi ifrågasätter fortsatt om fritidskortet är rätt reform för att nå dit. Redan i det remitterade förslaget stod det klart att över en tredjedel av medlen – motsvarande omkring 250 miljoner kronor årligen – ska gå till administration hos E ‑ hälsomyndigheten och Försäkringskassan. Det är resurser som istället kunde ha stärkt verksamheter direkt där barnen finns: på fotbollsplaner, i kulturskolor, i danslokaler och i friluftsområden. Det finns anledning att anta att en del av de medel som är avsatta för fritidskortet inte kommer att användas. Vi vill därför använda dessa medel till direkta satsningar på barns och ungdomars fritid under utgiftsområde 17. Att reformen nu har införts gör det än viktigare att regeringen säkerställer en gedigen och transparent uppföljning och utvärdering. Det måste bli tydligt vilka barn som faktiskt nås av stödet – och vilka som lämnas utanför. Det är avgörande att få svar på om tillgången till aktiviteter har ökat där behoven är som störst, eller om stödet snarare har förstärkt redan existerande skillnader. Särskild uppmärksamhet måste riktas mot barn med funktionsnedsättning, där tillgången till fritid ofta hämmas av helt andra hinder. Regeringen behöver också redovisa hur mindre, ideellt drivna föreningar klarar de krav som ställs i systemet, och om resurserna i praktiken koncentreras till större aktörer. Fritidskortets användningsområde bör breddas för att möjliggöra för barn och unga att också köpa resor med kollektivtrafiken. Vi kommer att följa genomförandet av fritidskortet noggrant. Men vi kommer också att fortsätta arbeta för en politik som sätter verkliga behov före symboliska lösningar – och som bygger barn och ungas fritid från grunden, med fler ledare, fler lokaler och fler trygga gemenskaper. 13.5 Centrum för samisk hälsa Sveriges nationella strategi för mänskliga rättigheter syftar till att säkerställa full respekt för Sveriges internationella åtaganden. En del i detta arbete är att tillgodose det samiska folkets rättigheter, bland annat rätten till en kulturellt och språkligt anpassad hälso- och sjukvård. Forskning visar att samer, särskilt de renskötande, upplever högre nivåer av arbetsrelaterad stress och psykisk ohälsa jämfört med majoritetsbefolkningen. Självmord, depression och ångest är vanligare, samtidigt som tilliten till vård och socialtjänst är lägre. Detta leder till ett underutnyttjande av vård, vilket ytterligare förstärker ojämlik ­ heten. Utöver detta finns dokumenterad överrisk för vissa typer av cancer och hjärt-kärlsjukdomar bland den samiska befolkningen, vilket understryker behovet av en mer fokuserad insats för att möta deras specifika vårdbehov. Ett nationellt kunskapscentrum för samisk hälsa skulle bidra till att systematiskt utveckla kulturkompetensen inom vården, höja kunskapen om urfolksrättigheter och främja kultursensitiva vårdmöten. Centrumet skulle också spela en viktig roll i utbildning, rådgivning och strategisk kompetensförsörjning inom hälso- och sjukvården, liksom att vara en plattform för forskning om samers hälsosituation. Genom att inrätta ett nationellt kunskapscentrum kan Sverige säkerställa en mer jämlik vård för det samiska folket och uppfylla sina internationella åtaganden. 13.6 Den svenska ANDTS-politiken I Sverige liksom i många andra länder orsakar alkohol, narkotika, dopningsmedel, tobak och spel om pengar omfattande folkhälsoproblem som drabbar individen, familjen och samhället. Konsekvenserna av skadligt bruk och beroende innefattar fysisk och psykisk ohälsa, dödsfall och olika sociala problem. I Sverige avlider årligen drygt 15 000 personer i sviterna av sådant bruk. Av dessa beräknas årligen ca 2 000 dödsfall orsakas av alkohol, ca 12 000 av tobak och ca 800 av läkemedels- och narkotikaförgiftningar. Sedan år 2010 hålls det folkhälsofrämjande nationella arbetet vad gäller alkohol, narkotika, dopningsmedel och tobak samman av en nationell strategi som regelbundet uppdateras. Den senaste uppdateringen av strategin skedde 2022 då den också utvidgades till att även omfatta spel om pengar. Regeringen håller samman arbetet med att upp ­ datera strategin och för att också bereda nödvändig ny lagstiftning inom området. Folkhälsomyndigheten och Socialstyrelsen har var för sig och på uppdrag av regeringen lämnat sina förslag om hur man kan utveckla politiken inom ANDTS-området. Förslagen handlar om att förbättra förutsättningarna för att arbeta systematiskt och kunskapsbaserat, att arbeta förebyggande och med tidiga insatser och att ha fokus på särskilt sårbara grupper. Det är viktiga förslag som regeringen bör ta tag i. Den nu gällande ANDTS-strategin löper till och med utgången av 2025. Det är nu angeläget att arbetet med en ny strategi för nästa period påbörjas. Socialdemokraterna vill i nästa strategi se ett nationellt mål för att minska dödligheten kopplat till missbruk. 13.6.1 En beprövad och effektiv alkoholpolitik Skyddet för folkhälsan är och ska även fortsatt vara grunden för den svenska alkohol ­ politiken. Den medicinska forskningen har klarlagt tydliga samband mellan alkohol och många allvarliga sjukdomar, som cancer, hjärt-kärlsjukdomar och depressioner. Det innebär stort lidande för dem som drabbas och stora kostnader för samhället. Även närstående drabbas negativt av andras alkoholkonsumtion. Barn är särskilt utsatta. Alkoholkonsumtion ökar även förekomsten av våld i nära relationer, och kvinnor med missbruksproblematik är särskilt utsatta för våld. Det är mot denna bakgrund, att minska de medicinska och sociala skadeverkningarna av alkohol, viktigt att bibehålla den svenska restriktiva alkohollagstiftningen. Viktiga verktyg i den svenska alkoholpolitiken är att på olika sätt begränsa tillgången till alkohol, bland annat genom införselregler, åldersgränser, försäljningsmonopol och en aktiv pris ­ politik. En hörnsten i politiken är Systembolagets detaljhandelsmonopol och folkhälso ­ uppdrag. Socialdemokraterna värnar vår svenska ordning och Systembolagets monopol. Det är därför vi har varit noga med att alla politiska förslag rörande alkoholförsäljning utanför Systembolaget måste utformas i förenlighet med monopolets grundprinciper och det är av den anledningen som vi har motsatt oss förslagen om så kallad gårdsförsäljning. Vi ser inte att gårdsförsäljning i sig utgör ett stort hot mot folkhälsan. Däremot ser vi att risken är stor för en EU-rättslig process som kan leda till att den gårdsförsäljning som nu införts med argument om att det ska gynna besöksnäringen inte bedöms vara förenlig med detaljhandelsmonopolet. Vi riskerar att hamna i en situation där vi genom oförsiktiga lagändringar förlorar möjligheterna att behålla vårt svenska detaljhandelsmonopol som har tjänat den svenska folkhälsan väl. Vi ser nu också hur andra delar av alkohollagstift ­ ningen hotas med argument som tar sin utgångspunkt helt och hållet i näringslivets intressen och inte alls i intresset att skydda folkhälsan. Så har regeringen aviserat en utredning i syfte att helt ta bort kravet på att alkoholservering endast får ske i samband med servering av mat. Vi socialdemokrater står bakom förslag om att förenkla kraven på utbudet av mat, men vi menar att målet med alkohollagstiftningen måste vara att värna folkhälsan och inte att maximera vinsten för de företagare som har mest att tjäna på att sälja mer alkohol. Marknadsföring och handel på internet spelar också en viktig roll. De senaste åren har marknadsföringen av alkohol via internet ökat kraftigt, i vissa fall i kombination med möjligheten till försäljning och hemleverans. Affärsmodellen har ifrågasatts och också prövats rättsligt. Socialdemokraterna anser att lagstiftningen behöver skärpas genom ett förbud mot kommersiellt främjande av detaljhandel med och privatinförsel av alkoholdrycker. 13.6.2 Begränsningar av tobak, e-cigaretter och vitt snus Tobaksrökning är en av de största riskfaktorerna för sjukdom och förtida död i Sverige. Sett över tid har det skett en positiv utveckling där andelen som röker dagligen i Sverige minskar. Men rökning är betydligt vanligare i grupper med lägre utbildningsnivå och låg medelinkomst än bland högutbildade och välavlönade. Andelen som röker dagligen är mer än dubbelt så stor i gruppen med lägst inkomst jämfört med gruppen som har högst. Minskningen av rökningen bland ungdomar har avstannat och rentav övergått i en ökning. Fler flickor än pojkar röker. När det gäller snusning har en uppgång märkts bland både flickor och pojkar i årskurs 9 de senaste åren. Snusning är vanligare bland pojkar och män än bland kvinnor. Den tidigare, socialdemokratiskt ledda, regeringen formulerade målet om ett rökfritt Sverige till 2025. I det arbetet är det förebyggande arbete som utförs av kommuner, regioner och länsstyrelser av yttersta vikt, liksom det arbete som utförs av ideella organisationer. Det arbetet måste fortsätta, med särskilt fokus på att skydda barn och ungdomar från tobakens och nikotinets negativa skadeverkningar. De senaste åren har det skett en explosionsartad utveckling av tobaksfria nikotin ­ produkter i form av bland annat e ‑ cigaretter (vapes eller vejps) och vitt snus. Dessa produkter framställs ofta som hälsosammare alternativ till tobak och som en hjälp för att minska skadorna av tobaksanvändning. Men produkterna innehåller i regel stora mängder nikotin som i sig är mycket skadligt och som dessutom har utvunnits ur just tobak. Nikotin är ett akuttoxiskt ämne och starkt beroendeframkallande. Nikotin kan på kort sikt försämra blodkärlens funktioner och höja puls och blodtryck, effekter som i förlängningen kan bidra till en ökad risk för hjärt-kärlsjukdomar. Den dagliga snusanvändningen har enligt Folkhälsomyndigheten ökat kraftigt bland unga de senaste åren, och tydligast ökning ses bland kvinnor. År 2024 var det 16 procent i årskurs 9 och 29 procent i gymnasiets årskurs 2 som snusade. Det är framför allt vitt snus som ungdomar använder. Tobaksrökningen bland ungdomar har ökat något från låga nivåer, men de flesta av de nya snusarna bland ungdomar är inte före detta rökare som börjat snusa för att leva hälsosammare. Socialdemokraterna menar att politiken bör verka för att fler helt ska avstå från tobaksanvändning och för att minska användningen också av tobaksfria nikotinprodukter. Den senaste utredningen inom ANDTS-området har lämnat en rad förslag vad gäller tobaksfria nikotinprodukter. Bland annat föreslås att en förpackning med portions ­ förpackade tobaksfria nikotinprodukter ska innehålla minst 20 portioner. Vidare föreslås en högsta tillåtna nikotinhalt om 12 mg per gram samt ett langningsförbud för tobaks ­ varor, e ‑ cigaretter, påfyllningsbehållare och tobaksfria nikotinprodukter. Socialdemo ­ kraterna vill minska den explosionsartade utvecklingen av tobaksfria nikotinprodukter och anser att dessa förslag bör genomföras. Därutöver bör förutsättningarna ses över för att förbjuda smaktillsatser i vitt snus. 13.6.3 En förändrad narkotikapolitik Personer som brukar narkotika har ökad risk för att utveckla psykisk ohälsa eller psykisk sjukdom och Sverige har en hög narkotikarelaterad dödlighet, både av överdoser och suicid. Den svenska narkotikapolitiken bygger på tre delar: förebyggande insatser, vård och behandling samt ett tydligt straff- och kontrollsystem. Det långsiktiga målet för den svenska narkotikapolitiken är ett samhälle fritt från narkotika. Utvecklingen går dessvärre i fel riktning. Polismyndigheten bedömer att den illegala narkotikamarknaden växer och att den tekniska utvecklingen gör att allt fler kan bli egna importörer av narkotika. Revirstrider om lokala narkotikamarknader är en viktig anledning till de senaste årens växande skjutvapenvåld. Den växande marknaden för narkotika blir på det sättet inte bara skadlig för enskilda som brukar drogerna utan för hela samhället. Mot bakgrund av utvecklingen har röster, i Sverige och runt om i världen, höjts för att avkriminalisera eller legalisera vissa droger, särskilt cannabis. Till exempel har man i Tyskland nyligen valt denna väg vilket innebär att avståndet till närmaste land från Sverige till en än större tillgång har kortats väsentligt. Kritikerna varnar för att den tyska lagstiftningen öppnar upp för en omfattande drogturism. För svensk del innebär det risker för än större import. Socialdemokraterna anser att det långsiktiga målet för den svenska narkotika ­ politiken bör ligga fast. Vi motsätter oss därmed också alla förslag till legalisering eller avkriminalisering av olika substanser och preparat. Idén att den typen av åtgärder ska leda till minskade intäkter för de kriminella gängen eller till minskade samhälleliga skadeverkningar av narkotikan saknar stöd i forskningen. Vi anser tvärtom att samhället måste vara i framkant för att stävja användningen och vara snabbare med reglering när nya substanser utvecklas. Vi vill se fortsatt fokus på tidiga, effektiva och tillgängliga skadereducerande insatser, till exempel vad gäller program för sprututbyten och Naloxon liksom ökad behandling med läkemedelsassisterad behandling vid opioidberoende, LARO, med starkt forskningsstöd. Utvecklingen av detta har främjats under de föregående mandatperioderna och bör fortsätta. Detta var också bakgrunden till att den tidigare regeringen, med denna inriktning, gav en särskild utredare i uppdrag att göra en översyn av den svenska narkotikapolitiken. Utredningen lämnade sina slutsatser och förslag till regeringen i oktober 2023. Utredningen föreslår bland annat ett konkret mål om att dödligheten ska minska med 20 procent inom fem år, för att komplettera nollvisionen som antagits av regeringen i ANDTS-strategin. Socialdemokraterna anser att Narkotika ­ utredningens arbete och förslag bör tas vidare. En annan viktig del i det arbetet är förslagen från den ovan beskrivna Samsjuklig ­ hetsutredningen. Utredningen tillsattes av den socialdemokratiskt ledda regeringen för att fullfölja omläggningen av synen på missbruk som en beroendesjukdom. Efter påtryckningar från riksdagen tillsatte regeringen en särskild delegation med uppdraget att ta fram en plan för reformens genomförande, i dialog med berörda aktörer. Det är välkommet att regeringen nu också sätter av medel för att förbättra vården för den här mycket utsatta gruppen. 14 Funktionshinderspolitik 14.1 Funktionshindersstrategin ska genomföras fullt ut Målet för den svenska funktionshinderspolitiken är att, med FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning som utgångspunkt, uppnå jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet för personer med funktionsnedsättning i ett samhälle med mångfald som grund. Med en funktionsnedsättning ska man kunna sträva efter att uppnå drömmar, arbete, engagera sig och delta i samhället på lika villkor. Syftet är att styra utvecklingen så att samhället blir tillgängligt, jämlikt och inkluderande. År 2017 togs ett första steg mot en mer effektiv, systematisk och långsiktigt hållbar funktionshinderspolitik genom det nya nationella målet för funktionshinderspolitiken. År 2021 följdes detta av strategin för systematisk uppföljning, vars syfte just är att följa upp politiken utifrån det nationella målet. Strategin innebär att uppföljningen av funktionshinderspolitiken ska genomföras av ett antal angivna myndigheter med stöd av Myndigheten för delaktighet (MFD). Uppföljningen ska ske utifrån principen om universell utformning, befintliga brister i tillgänglighet, individuella stöd och lösningar för individens självständighet samt att förebygga och motverka diskriminering. Funktionshindersstrategin innebär att det nu, för första gången, lagts en grund för en verkningsfull och systematisk uppföljningsstruktur vad gäller funktionshinders ­ politikens mål. Uppdragen för myndigheternas återrapportering har ändrats i juli 2025. Socialdemokraterna anser att det är steg på vägen men regeringens arbete med att utveckla det systematiska arbetet kring funktionshinderspolitiken måste fortsätta. Vi kommer att noga följa hur förändringen tas vidare. 14.2 Lagen om stöd och service (LSS) Lagen om stöd och service (LSS) var när den presenterades 1994 en frihetsreform. För många personer med en funktionsnedsättning är det lagen, dess tio insatser samt social ­ försäkringsbalkens bestämmelser om assistansersättning som ger möjligheten till ett liv som andra. Det är en lag som handlar om rättighetsfrågor för den enskilde, men också en fråga om ett värdigt samhälle, där barn och vuxna med funktionsnedsättning ges möjlighet att leva ett självständigt liv och kunna vara delaktiga. Lagstiftningen är dock juridiskt komplicerad och det har de senaste åren gett upphov till stora problem för väldigt många personer med omfattande behov. I grunden handlade det om att Högsta förvaltningsdomstolen i ett antal domar förändrade praxis för myndigheternas tillämpning av lagen. Under de föregående mandatperioderna genomförde den socialdemokratiskt ledda regeringen ett stort arbete för att återställa rätten till assistans. För det första stoppades de så kallade tvåårsomprövningarna för att inte domstolarnas förändrade rättspraxis skulle innebära att personer som var beroende av sina insatser förlorade dessa. Därefter tillsattes först den så kallade LSS-utredningen och därefter utredningen om stärkt assistans. Utifrån dessa utredningar beslutades sedan om lagändringar som bland annat innebar att andning infördes som ett grundläggande behov, att det så kallade föräldra ­ ansvaret smalnades av samt att det infördes en ny lag om egenvård. Sammantaget innebar lagändringarna viktiga steg för att återställa rätten till assistans. Flera organisa ­ tioner bedömer, liksom i enskilda beslut om överklaganden, att Försäkringskassans tolkning av det så kallade föräldraansvaret är snävare än vad som avsågs med lag ­ ändringen. Tvärtemot avsikten har det blivit svårare för barn med funktionsnedsättning att få personlig assistans. Regeringen har utifrån våra krav tagit ett steg i rätt riktning med en halvering av föräldraavdraget. Vi ser dock att det är oklart om denna åtgärd räcker. Vi menar att stödet till familjer med funktionsnedsatta barn ska förbättras, vara tillgängligt och förebyggande. Regeringen bör även ge en utredare i uppdrag att ta fram förslag till förtydligande av lagstiftningen när det gäller föräldraavdraget och därefter återkomma till riksdagen. Vi socialdemokrater anser att rätten till assistans behöver stärkas och välkomnar att regeringen nu vidtagit åtgärder och kommer att följa utvecklingen nogsamt med denna ändring av föräldraavdragets omfattning. Även inom LSS har kriminella tagit sig in. Vi har sett fusk där en svårt utsatt person inte får den omvårdnad man har rätt till, fall där en person utan egentligt behov av stöd enligt LSS utnyttjas för att kriminella ska kunna lura till sig ersättning och larm om att kriminellt belastade personer jobbar som assistenter. IVO måste få bättre verktyg för att kunna komma åt kriminalitet, fusk och utnyttjande i privatiseringens spår. 14.3 Ett statligt huvudmannaskap för den personliga assistansen I september 2021 tillsatte den socialdemokratiskt ledda regeringen Huvudmanna ­ skapsutredningen, med uppdrag att analysera och lämna förslag på hur den personliga assistansen skulle kunna organiseras i ett statligt huvudmannaskap. I mars 2023 lämnade utredningen sina slutsatser och förslag. Utredningens största och viktigaste förslag innebär att staten genom Försäkringskassan ska ta över det fulla ansvaret för beslut och finansiering av all personlig assistans. Kommunernas roll begränsas därmed till att finnas tillgängliga som utförare. Socialdemokraterna anser att utredningen har gjort ett gediget och bra arbete. Den har övervägt olika alternativ men kommit fram till att ett statligt huvudmannaskap är att föredra framför både nuvarande ordning och ett kommunalt huvudmannaskap. Framförallt handlar det om att ett statligt huvudmannaskap skapar förutsättningar för ökad likvärdighet och rättssäkerhet över landet, att det stärker arbetet mot felaktiga utbetalningar och välfärdskriminalitet samt att staten har bättre förutsättningar att klara av situationer där behovet av eller kostnaderna för personlig assistans ökar mycket eller oväntat. Socialdemokraterna anser att framförallt det första skälet väger mycket tungt. De senaste åren har även inneburit att utvecklingen av personlig assistans krympts och försvagats. Därför bör regeringen tillsätta en utredning om huruvida alla de grund ­ läggande behoven kan göras assistansgrundade i sin helhet innan huvudmannaskapet för personlig assistans övergår i statlig regi. Som ett led i arbetet med att återställa och stärka rätten till assistans anser vi därför att regeringen bör genomföra Huvudmannaskapsutredningens förslag. 14.4 Översyn av modellen för uppräkning av assistansersättning Alla utförare av assistans är beroende av det så kallade timbeloppet för assistans ­ ersättningen. Nivån är avgörande för kvaliteten, inte minst för att kunna säkerställa goda arbetsvillkor. De senaste åren har uppräkningen understigit lönekostnadsutvecklingen vilket pressat många verksamheter hårt. Samtidigt har olika utförares olika förutsättningar blivit allt tydligare. Stora vinstdrivande aktiebolag har till exempel klarat den lägre uppräkningen bättre än mindre familjeägda företag och egna arbetsgivare. Den 12 juni 2024 beslutade riksdagen om ett tillkännagivande avseende timbeloppet. Enligt beslutet bör regeringen årligen redovisa hur schablonbeloppet har räknats fram samt göra en översyn av modellen för uppräkning av assistansersättningen. Det är nu angeläget att denna översyn påbörjas snarast. 14.5 Kompetensutveckling för personliga assistenter En särskild del när det kommer till assistansschablonen handlar om möjligheterna till kompetensutveckling för de personliga assistenterna. I takt med att allt fler arbetsgivare har fått mindre marginaler har möjligheterna till kompetensutveckling urholkats. Socialdemokraterna anser att en del av schablonen bör vara öronmärkt för kompetens- och språkutveckling med krav på redovisning. 14.6 Ett nationellt ställföreträdarregister för gode män och förvaltare Idag förs på nationell nivå inget register över godman- eller ställföreträdarskap. Ett sådant skulle emellertid ha stora fördelar då det skulle underlätta för gode män och ställföreträdare att visa sin behörighet liksom öka möjligheten för banker, myndigheter och andra aktörer att kontrollera detsamma. Ett register skulle dessutom underlätta för överförmyndare att kontrollera att en ställföreträdare inte tar sig an fler uppdrag än han eller hon kan hantera. I juli 2019 gav den dåvarande, socialdemokratiskt ledda, regeringen en särskild utredare i uppdrag att se över reglerna om gode män och förvaltare. I maj 2021 presenterade utredningen sina slutsatser och förslag. Utredningen föreslår bland annat just att ett nationellt ställföreträdarregister ska inrättas. Socialdemokraterna anser att ett ställföreträdarregister för gode män och förvaltare bör inrättas. Det är angeläget att regeringen tar förslagen från utredningen om gode män och förvaltare vidare. 14.7 Lagreglera habiliteringsersättningen Personer i yrkesverksam ålder som har en funktionsnedsättning men som inte har ett arbete kan beviljas daglig verksamhet som en insats för att ge möjligheter till ökad delaktighet i samhället, en meningsfull sysselsättning och personlig utveckling. Den dagliga verksamheten ska anpassas till mottagarens individuella behov och ge goda levnadsvillkor. För att främja deltagandet i daglig verksamhet rekommenderas kommunerna att betala ut viss ersättning, så kallad habiliteringsersättning. För detta ändamål har det under ett antal år funnits ett särskilt statsbidrag som fördelats av Socialstyrelsen. De senaste åren har det uppmärksammats hur ordningen med ett tillfälligt statsbidrag för habiliteringsersättningen fungerat dåligt. Kommunernas osäkerhet kring bidraget och ifall det kommer finnas kvar framåt har inneburit att det inte nyttjats fullt ut. I praktiken innebär det att bidraget inte fyllt sitt syfte och att kommunerna inte betalat ut ersättning till de som beviljats och deltagit i daglig verksamhet. Socialdemokraterna anser att habiliteringsersättningen bör lagregleras och fastställas årligen av regeringen. 14.8 Tolktjänst Tolktjänst är en samhällsservice för barndomsdöva, vuxendöva, hörselskadade och personer med dövblindhet. Tolktjänst ökar möjligheterna till delaktighet och inflytande i samhället genom att bidra till ömsesidig kommunikation, information och erfarenhets ­ utbyte mellan döva, hörselskadade och hörande människor. Tillgången till en väl fungerande tolktjänst är en fråga om mänskliga rättigheter men också en språkpolitisk och funktionshinderspolitisk fråga. Dagens tolktjänst har brister, särskilt vad gäller nationell likvärdighet. Tolktjänsten fungerar olika i olika delar av landet och är organiserad på olika sätt. Den som behöver använda tjänsten måste många gånger själv ta ett stort ansvar och det är inte alltid han eller hon kan få det som behövs. I mars 2022 överlämnade 2020 års tolktjänstutredning sitt slutbetänkande. Regeringen har, med utredningen som grund, gett Myndigheten för delaktighet i uppdrag att inrätta en nationell funktion för att samordna tolktjänsten. Socialdemokraterna välkomnar att regeringen har uttalade ambitioner men menar att det nu är dags att omsätta dessa i färdiga förslag att lägga på riksdagens bord. 14.9 Ledsagning Den socialdemokratiskt ledda regeringen gav i juli 2022 Socialstyrelsen i uppdrag att kartlägga och analysera förändringar av insatsen ledsagning. Av rapporten framgår bland annat att det totala antalet personer med funktionsnedsättning som fått rätt till ledsagare har minskat kraftigt under de senaste tio åren. Det har samtidigt blivit vanligare att kommunerna tar ut avgifter. Den 12 juni 2024 beslutade riksdagen, mot bakgrund av Socialstyrelsens rapport, om ett tillkännagivande. Enligt beslutet bör regeringen se över förutsättningarna för avgifts ­ fri ledsagning för personer med synnedsättning samt för att reglera insatsen ledsagning i en särskild lag. Det är nu angeläget att detta arbete påbörjas snarast. 14.10 Bilstöd Bilstödet är en betydelsefull förmån för att främja delaktigheten i samhället för personer med funktionsnedsättning. Bilstödet har bland annat till syfte att underlätta för dem som behöver ett motorfordon för att kunna ta sig till och från arbetet. Genom bilstödet kan medel beviljas för anskaffning och anpassning av fordon. År 2017 trädde nya bestämmelser för bilstöd i kraft, i syfte att göra stödet mer ändamålsenligt och effektivt. Konsekvenserna av lagändringarna blev dock inte de önskade, varför en särskild utredare gavs uppdraget att åter se över regelverket. Utredningen presenterade sina slutsatser och förslag i november 2023. Utredningen föreslår genomgripande förändringar både vad gäller administrationen av bilstöd och regelverkets utformning. Trafikverket ska verka för en enkel, trafiksäker och teknikneutral lösning för att tillgodose de behov som funktionsnedsättningen medför. Bilstöd ska lämnas utan särskilt fokus på originalmonterade anordningar. Den sökande medges större frihet att välja bil. Bilstöd lämnas dock alltid enligt den fast ­ ställda utgiftsramen. Utredningen föreslår också att bilstöd ska kunna lämnas till en specialanpassad bilbarnstol. Socialdemokraterna välkomnar utredningens slutsatser och förslag, särskilt att en huvudman, Trafikverket, får ansvaret. Det är oerhört viktigt att stödet anpassas mer utifrån individens behov. Vi tycker att utredningen i stora delar tar fasta på det. Däremot är vi kritiska till utredningen förslag avseende de ekonomiska bidragen för bilköp då de riskerar att innebära en försämring även jämfört med nuvarande system. 14.11 En ny hjälpmedelsutredning Hjälpmedel är produkter som används på individnivå för att kompensera för en funktions ­ nedsättning. Den tekniska utvecklingen medför nya möjligheter till ökad inkludering, delaktighet och självständighet för personer med funktionsnedsättning. Allt fler har tillgång till internetuppkoppling, universellt utformade produkter och digital teknik. Hjälpmedelsområdet förändras därför över tid, inte minst på så sätt att konsument ­ produkter i allt större utsträckning kan användas för att kompensera för en funktions ­ nedsättning. Området är komplext också därför att det är många huvudmän som tillhandahåller hjälpmedel, beroende på användningsområde. Vissa användare köper också hjälpmedel på egen hand, som vanliga konsumenter. Det har under en längre tid funnits brister i nationell likvärdighet då olika kommuner och regioner definierar hjälp ­ medel olika och också tillämpar olika regler och prislistor. Hjälpmedelsutredningen lämnade 2017 förslag för en ökad nationell likvärdighet på hjälpmedelsområdet. Förslagen har remitterats men har av olika tekniska och juridiska skäl inte lett till lagstiftning. Samtidigt har bristerna i nationell likvärdighet blivit allt tydligare. Det är nu nödvändigt att göra ett omtag för att öka den nationella likvärdig ­ heten på hjälpmedelsområdet. Det finns också en gränsdragningsproblematik mellan olika former av stöd för hjälpmedel som lämnas av det offentliga ämnade åt människor med funktions ­ nedsättningar. Socialdemokraterna anser att en ny hjälpmedelsutredning bör tillsättas. Syftet är att ta fram förslag för en ökad nationell likvärdighet men också att säkerställa att personer som är i behov av hjälpmedel får rätt stöd för exempelvis både arbetshjälpmedel och personliga hjälpmedel. En sådan utredning bör bland annat se över möjligheten till införande av ett högkostnadsskydd. 15 Barnrätt 15.1 Barnkonventionen Barnkonventionen antogs av FN:s generalförsamling i november 1989. Sverige hade, under dåvarande statsminister Ingvar Carlsson, en framträdande roll vid arbetet med att ta fram konventionen och Sverige var ett av de första länderna att ratificera den. Konventionen trädde i kraft i september 1990. Artikel 4 i konventionen förpliktar stater att vidta alla lämpliga lagstiftningsåtgärder samt administrativa och andra åtgärder som behövs för att genomföra de rättigheter som erkänns i konventionen. Under den föregående mandatperioden initierade den socialdemokratiskt ledda regeringen ett stort lagstiftningsarbete för att också göra barnkonventionen till svensk lag. Trots motstånd från framförallt Moderaterna inkorporerades barnkonventionen i svensk rätt och gäller nu som svensk lag sedan i januari 2020. Inkorporeringen innebär ett förtydligande för rättstillämpningen av att de rättigheter som följer av barnkonven ­ tionen ska beaktas vid avvägningar och bedömningar som görs i mål och ärenden som rör barn. Inkorporeringen innebär vidare att barnets roll som rättssubjekt med egna specifika rättigheter tydliggörs och kan därmed förväntas medverka till att barnet i högre grad hamnar i fokus i de situationer som gäller barnet. 15.2 Nollvision mot barnfattigdom Nya uppgifter under 2025 visar att barnfattigdomen kvarstår som ett akut problem och i vissa avseenden har förvärrats. En Sifo-undersökning från februari 2025 visar att hälften av alla ensamstående föräldrar med låg inkomst inte har haft råd med näringsrik mat, kläder eller fritidsaktiviteter för sina barn, och att tre av tio inte kunnat äta sig mätta. Denna siffra är nio procentenheter högre än 2024. En aktuell kartläggning från Hyresgästföreningen, Rädda Barnen, Röda Korset, Unga Örnar och Majblommans Riksförbund visar att drygt fyra av tio ensamstående föräldrar med låg inkomst under de senaste sex månaderna har tvingats låna pengar av närstående, vänner eller banker för att kunna betala grundläggande utgifter som hyra, el och mat; också en ökning jämfört med året innan. Totalt lever omkring en femtedel av barnen i Sverige i relativ fattigdom, vilket är den högsta nivån i Norden. Att allt fler barnfamiljer tvingas söka hjälp hos välgörenhets ­ organisationer understryker situationens allvar; Röda Korset har till exempel behövt fyrdubbla sina matutdelningar för att stötta familjer som inte har råd med mat. Efter att under en lång följd av år ha minskat, ökar nu antalet hushåll som är beroende av försörjningsstöd. Det vore önskvärt att regeringen och Sverigedemokra ­ terna la ner mer arbete på att faktiskt hjälpa människor till egen försörjning genom en jobbskapande politik och en stark välfärd, än på att konstruera ett bidragstak, som ytterligare kommer att öka fattigdomen. Socialdemokraterna vill se en nollvision mot barnfattigdom. Därför måste en nationell strategi mot barnfattigdom tas fram skyndsamt. En sådan strategi bör samla åtgärder från flera politikområden för att långsiktigt minska den ekonomiska utsattheten bland barn, bland annat genom att få fler föräldrar i arbete och genom att förstärka samhällets skyddsnät. Socialdemokraterna prioriterar detta högt. Inget barn ska behöva växa upp i fattigdom, och alla barn ska ha samma förutsättningar att förverkliga sina drömmar. 15.3 Barnombud I augusti 2023 presenterade Utredningen om barns möjligheter att utkräva sina rättig ­ heter ett förslag där staten ska bidra till att etablera ett nytt system med barnombud. Utredningens bedömning var att det finns ett behov av aktörer som ger stöd till barn som har omfattande behov av stöd och hjälp och som saknar tillräckligt stöd från vårdnadshavare eller andra vuxna i sin närhet. Utredningen ansåg därför att staten bör bidra till att etablera barnrättsbyråer inom civilsamhällesorganisationer som bedriver verksamhet med oberoende barnombud. Utredningen föreslog att systemet ska införas stegvis och inledas med försöksverksamhet. Socialdemokraterna tillsatte utredningen och välkomnar att regeringen nu har tagit den vidare. 15.4 Adoptionskommissionen I oktober 2021 tillsatte den dåvarande, socialdemokratiskt ledda, regeringen en utredning med uppdrag att kartlägga och analysera hur regelverk, organisering och processer inom Sveriges internationella adoptionsverksamhet har fungerat tillbaka i tiden fram till i dag. Syftet med uppdraget är att klargöra förekomsten av eventuella oegentligheter inom Sveriges internationella adoptionsverksamhet och hur regeringen, berörda statliga myndigheter, kommuner, auktoriserade sammanslutningar, ideella organisationer och andra privata aktörer agerat och förhållit sig till eventuella oegentlig ­ heter utifrån respektive aktörs ansvar och roll. Utredningens lärdomar ska ge vägledning för utvecklingen av Sveriges internationella adoptionsverksamhet genom att föreslå hur nuvarande regelverk, organisering och processer kan förändras och förstärkas i syfte att ytterligare stärka barnrättsperspektivet och rättssäkerheten. Socialdemokraterna inväntar nu remissvaren och kommer därefter att noggrant pröva de förslag som utredningen innehåller. Fredrik Lundh Sammeli (S) Karin Sundin (S) Mikael Dahlqvist (S) Anna Vikström (S) Gustaf Lantz (S) Agneta Nilsson (S) Dzenan Cisija (S)