Motion till riksdagen 2023/24:2745 av Tony Haddou m.fl. (V) med anledning av prop. 2023/24:18 Vissa skärpta villkor för anhöriginvandring och begränsade möjligheter till uppehållstillstånd av humanitära skäl 1 Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen avslår proposition 2023/24:18. 2 Propositionens huvudsakliga innehåll I propositionen föreslås ändringar i utlänningslagen (2005:716) som innebär att villkoren för anhöriginvandring skärps i vissa fall samt att möjligheten att bevilja uppehållstillstånd av humanitära skäl begränsas. Det föreslås bl.a. att åldersgränsen för att neka uppehållstillstånd på grund av anknytning höjs och att möjligheterna till undantag från försörjningskravet vid anhöriginvandring, när anknytningspersonen är alternativt skyddsbehövande, begränsas. Vidare föreslås att bestämmelserna om uppehållstillstånd på grund av särskilt ömmande omständigheter tas bort och att barn i stället ska få beviljas uppehållstillstånd på grund av synnerligen ömmande omständlig ­ heter trots att omständigheterna inte har samma allvar och tyngd som för vuxna. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 december 2023. 3 Vänsterpartiets ställningstagande Propositionen är ett led i högerregeringens ”paradigmskifte” inom svensk migrations ­ politik med målet att kraftigt minska andelen asylsökande till Sverige. Förslagen i propositionen är i linje med tidigare remitterade förslag som lämnats av dels Migrationskommittén i betänkandet En långsiktigt hållbar migrationspolitik (SOU 2020:54), dels socialförsäkringsutskottet i promemorian Försörjningskrav vid anhörig ­ invandring (dnr 1961-2020/21). Vänsterpartiet reserverade sig mot de förslag i Migrationskommitténs betänkande som behandlas i denna proposition (SOU 2020:54 s. 530 f.). Vänsterpartiet reserverade sig även mot socialförsäkringsutskottets förslag i promemorian Försörjningskrav vid anhöriginvandring (bet. 2020/21:SfU28). Vi är starkt kritiska mot det ”paradigmskifte” som högerregeringen nu genomför i snabb takt. Vänsterpartiet anser att Sverige ska ha en mänsklig och välkomnande flyktingpolitik. En politik som gör det möjligt för anhöriga att återförenas i Sverige utan orimligt högt ställda krav. En politik som gör det möjligt att få uppehållstillstånd av humanitära skäl utan kraftiga begränsningar. Kort sagt: en politik som är i enlighet med de konventioner som Sverige har skrivit under. Vår syn på hur svensk flyktingpolitik bör utformas beskrivs närmare i motion 2023/24:986. I det följande redogör vi för hur vi ställer oss till regeringens förslag. 3.1 Skärpta villkor för anhöriginvandring i vissa fall 3.1.1 Ändrat krav för att vara anknytningsperson med tidsbegränsat uppehållstillstånd Regeringen föreslår följande: För att en utlänning som har tidsbegränsat uppehålls ­ tillstånd enligt 5 kap. 1 eller 6 § eller enligt 12 kap. 18 § utlänningslagen ska kunna vara anknytningsperson ska det krävas att han eller hon har välgrundade utsikter att beviljas varaktigt uppehållstillstånd, i stället för välgrundade utsikter att beviljas uppehållstillstånd under en längre tid (prop. 2023/24:18 s. 10). Ett flertal remissinstanser avstyrker eller är negativt inställda till förslaget. Sveriges advokatsamfund framhåller vikten av en tydlig och förutsägbar lagstiftning och menar att den föreslagna bestämmelsen har brister i dessa avseenden (Sveriges advokatsamfund 2023: R ‑ 2023/00511). Barnombudsmannen (BO) anser att förslaget kan leda till att familjeåterförening fördröjs, om den alls blir möjlig, och ifrågasätter om förslaget därmed är förenligt med FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonven ­ tionen). BO framhåller att anhöriginvandring ofta är den enda säkra och lagliga möjlig ­ heten för ett barn på flykt att komma till ett tryggt land. Om möjligheterna till familje ­ återförening begränsas på det sätt som regeringen föreslår är risken stor att barn tas med på illegala och farliga resor till ett säkert land för att familjen ska kunna söka asyl tillsammans (BO 2023: dnr 2023-0061). Asylrättscentrum ifrågasätter, i likhet med BO, om förslaget är förenligt med barnkonventionen och framhåller att förslaget uppvisar stora brister av ­ seende ett barnrättsligt perspektiv (Asylrättscentrum 2023: dnr Ju2023/00511). Vänsterpartiet delar remissinstansernas synpunkter. Regeringens förslag kommer, om det blir verklighet, i hög grad att försvåra möjligheten till familjeåterförening. Det kommer i stor utsträckning att påverka barn och barns rättigheter, såväl direkt som indirekt. Det är inte bara inhumant och djupt cyniskt. Det strider även mot barnkonven ­ tionen som sedan den 1 januari 2020 är svensk lag. Vi kan således inte ställa oss bakom regeringens förslag. 3.1.2 Höjd åldersgräns för att vägra uppehållstillstånd på grund av anknytning Regeringen föreslår att uppehållstillstånd på grund av anknytning ska få vägras om någon av makarna eller samborna är under 21 år (prop. 2023/24:18 s. 12). Ett flertal remissinstanser avstyrker eller är negativt inställda till förslaget. Rädda Barnen konstaterar att förslaget innebär att vissa familjekonstellationer som regel inte ska ha rätt till familjeåterförening. Enligt Rädda Barnen bör alla former av familjer där makarna är över 18 år omfattas av den rätten. Rädda Barnen avstyrker därför förslaget och förordar att 18-årsgränsen behålls (Rädda Barnen 2023: dnr Ju2023/00511). Svenska Röda Korset anser att det saknas skäl att anpassa åldersgränsen till familjeåterförenings ­ direktivets miniminivå, dvs. 21 år, för att vägra uppehållstillstånd på grund av anknyt ­ ning. För att bibehålla enhetlighet med gällande svensk lagstiftning förordar Svenska Röda Korset att 18 år även fortsättningsvis tillämpas som huvudregel för erkännande av äktenskap. Svenska Röda Korset framhåller även att 21-årskravet, enligt EU-kommis ­ sionens riktlinjer, endast får användas för att garantera bättre integrering och förhindra tvångsäktenskap. Enligt Svenska Röda Korset har regeringen inte presenterat något underlag som visar att en höjd åldersgräns kommer att leda till bättre integrering och färre tvångsäktenskap (Svenska Röda Korset 2023: dnr Ju2023/00511). Asylrättscentrum framför liknande synpunkter och framhåller även vikten av att beakta barnkonventionen . En tillämpning av 21-årskravet innebär att barn med unga föräldrar nekas en möjlighet att leva tillsammans med båda sina föräldrar, medan barn till äldre föräldrar beviljas denna möjlighet. Det kan ifrågasättas såväl utifrån icke-diskrimineringsprincipen i barnkonventionens artikel 2 som utifrån artikel 3, 9 och 10 som reglerar barns rätt till familjeåterförening (Asylrättscentrum 2023: dnr Ju2023/00511). Svenska advokatsam ­ fundet framhåller, å sin sida, att åldersgränsen för att ingå äktenskap i Sverige är 18 år. Regeringens förslag strider därmed mot likabehandlingsprincipen (Svenska advokat ­ samfundet 2023: R ‑ 2023/0443). Vänsterpartiet delar remissinstansernas synpunkter. Regeringens förslag strider mot barnkonventionen och kommer att drabba barn till unga föräldrar hårt. Personer som bor i Sverige och som fyllt 18 år har rätt att ingå äktenskap. Det bör även gälla människor på flykt. Regeringen framhåller att en höjd åldersgräns bidrar till att förhindra tvångsäktenskap. Vänsterpartiet kan, i likhet med Röda Korset, konstatera att regeringen inte har presenterat något underlag som visar att en höjd åldersgräns kommer att leda till färre tvångsäktenskap. Det är uppenbart att regeringens förslag endast syftar till att ytterligare minska invandringen till Sverige. Vi kan således inte ställa oss bakom regeringens förslag. 3.1.3 Begränsade möjligheter till undantag från försörjningskravet vid anhöriginvandring för vissa skyddsbehövande Regeringen föreslår att en anknytningsperson som har beviljats uppehållstillstånd som alternativt skyddsbehövande, eller förklarats vara alternativt skyddsbehövande, inte längre ska omfattas av den möjlighet till undantag från försörjningskravet som finns när ansökan om uppehållstillstånd på grund av anknytning har gjorts inom tre månader efter att anknytningspersonen har beviljats uppehållstillstånd som alternativt skyddsbehövande eller förklarats vara alternativt skyddsbehövande. En sådan anknytningsperson ska dock fortsatt omfattas av den möjligheten till undantag om sökanden befinner sig i Sverige och beslutet om sökandens asylansökan fattas i samband med beslutet om anknytnings ­ personens asylansökan. Bestämmelsen om att tremånadersfristen för kvotflyktingar ska räknas från inresan ska tas bort (prop. 2023/24:18 s. 15). Förslaget innebär, i klartext, att alternativt skyddsbehövande först behöver ordna bostad och arbete för att senare kunna återförenas med sina familjer. Med alternativt skyddsbehövande avses en utlänning som vid ett återvändande till hemlandet skulle löpa risk att straffas med döden eller utsättas för kroppsstraff, tortyr eller annan omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, eller som civilperson löpa en allvarlig och personlig risk att skadas på grund av urskillningslöst våld med anledning av yttre eller inre väpnad konflikt. Det rör sig således om en grupp mycket utsatta människor som av olika anledningar tvingats fly sitt hemland och som har beviljats asyl i Sverige. Många remissinstanser avstyrker eller är negativt inställda till förslaget. Sveriges advokatsamfund framhåller att förslaget riskerar att slå hårt mot, och på ett avgörande sätt begränsa, familjeåterförening för mycket utsatta grupper som har svårt att etablera sig på arbetsmarknaden, t.ex. kvinnor, äldre och personer med funktionsnedsättning. Även personer med kort utbildningsbakgrund, analfabeter, långtidssjuka och personer som av andra anledningar inte har varit yrkesverksamma tidigare i livet riskerar att nekas rätten till familjeåterförening. Advokatsamfundet framhåller vidare att förslaget, av uppenbara skäl, även riskerar att slå hårt mot barnfamiljer då det blir svårare att uppfylla försörjningskravet ju fler barn som tillhör familjen. Enligt Advokatsamfundet innebär förslaget att man gör en åtskillnad mellan flyktingar och alternativt skydds ­ behövande, vilket kan utgöra en sådan särbehandling av grupper i likartad situation att det riskerar att stå i strid med Sveriges internationella åtaganden vad gäller icke-diskriminering (Sveriges advokatsamfund 2023: R ‑ 2023/0443). Asylrättscentrum anser att förslaget kan strida mot dels familjeåterföreningsdirektivet, dels rätten till familjeliv samt förbudet mot diskriminering i Europakonventionens artikel 8 respektive 14 (Asylrättscentrum 2023: dnr Ju2023/00511). Flera remissinstanser anser att förslaget kan slå särskilt hårt mot barn och barnfamiljer. Barnombudsmannen och Rädda Barnen ifrågasätter om det är förenligt med barnkonventionen (BO 2023: dnr 2023-0061, Rädda Barnen 2023: dnr Ju2023/00511). En majoritet av remissinstanserna som yttrar sig avstyrker, är negativt inställda till eller har synpunkter på förslaget att tremånaders ­ fristen för kvotflyktingar inte längre ska räknas från kvotflyktingens inresa i Sverige. Vänsterpartiet delar remissinstansernas synpunkter. Förslagen syftar till en perma ­ nent begränsning av möjligheterna till familjeåterförening. Att begränsa möjligheterna till undantag från försörjningskravet för alternativt skyddsbehövande kommer att leda till att allt fler barn tvingas leva separerade från sina föräldrar under en längre tid alternativt aldrig återförenas med sina föräldrar och syskon. Rätten till familjeåterförening är en grundläggande och livsviktig rättighet. Att få leva med sin familj är en avgörande faktor för att människor ska må bra, känna sig trygga och kunna etablera sig i ett nytt land. Eventuella begränsningar av den rättigheten måste ske med stor försiktighet och vara proportionerliga och försvarbara i förhållande till syftet de vill uppnå. Regeringens förslag är varken proportionerliga eller försvarbara. De strider dessutom mot flera kon ­ ventioner som Sverige antagit. Vi kan således inte ställa oss bakom regeringens förslag. 3.2 Begränsade möjligheter att bevilja uppehållstillstånd av humanitära skäl Regeringen föreslår att möjligheten att bevilja barn och vissa vuxna uppehållstillstånd på grund av särskilt ömmande omständigheter ska tas bort. För barn ska i stället gälla att de, i likhet med vad som gäller för vuxna, ska få beviljas uppehållstillstånd på grund av synnerligen ömmande omständigheter med den skillnaden att det inte ska krävas att de omständigheter som kommer fram har samma allvar och tyngd som krävs för att tillstånd ska beviljas vuxna personer (prop. 2023/24:18 s. 23). Många remissinstanser avstyrker eller är negativt inställda till förslaget. Barnombuds ­ mannen anser att de syften som framfördes när den nuvarande bestämmelsen infördes 2014 alltjämt gör sig gällande och framhåller, återigen, att barnkonventionen numera har ställning som svensk lag. Mot bakgrund av detta ifrågasätter BO att regeringen, utan en fördjupad analys av barns rättigheter utifrån barnkonventionen, kan överväga det fram ­ lagda förslaget (BO 2023: dnr 2023-0061). Asylrättscentrum menar, å sin sida, att det behöver utredas närmare vilka konsekvenser förslaget kommer att få, bl.a. i förhållande till nuvarande ordning med tidsbegränsade uppehållstillstånd som huvudregel och för unga vuxna som beviljats uppehållstillstånd som barn och vars tidigare grund för uppe ­ hållstillstånd har upphört (Asylrättscentrum 2023: dnr Ju2023/00511). Enligt Sveriges advokatsamfund riskerar förslaget att skapa en oförutsägbarhet för personer som hunnit rota sig i landet som inte är godtagbar (Sveriges advokatsamfund 2023: R ‑ 2023/0443). Flera remissinstanser, t.ex. Rädda Barnen, befarar att förslaget kommer att leda till en försämring för barn och ifrågasätter om förslaget därmed är förenligt med barnkonven ­ tionen (Rädda Barnen 2023: dnr Ju2023/00511). Vänsterpartiet delar remissinstansernas synpunkter. Vi ser mycket allvarligt på att regeringen vill strama åt möjligheten att bevilja uppehållstillstånd av humanitära skäl. Regeringens förslag kommer i synnerhet att drabba barn. Att barnkonventionen numera är svensk lag kräver att Sverige i större utsträckning säkerställer att principen om barnets bästa tydliggörs och respekteras – såväl i lagstiftning som i praxis. Regeringens förslag innebär en väsentlig försämring av barns rättigheter och strider därmed mot andan och syftet med barnkonventionen. Vi kan således inte ställa oss bakom regeringens förslag. 3.3 Sammanfattning Vänsterpartiet kan sammanfattningsvis konstatera att regeringens förslag får mycket stark kritik från många remissinstanser, varav merparten avstyrker regeringen förslag. Det gäller även de organisationer som inte har ombetts svara på utkastet till lagråds ­ remiss, men som ändå inkommit med yttranden, såsom Barnens Rätt i Samhället (Bris), Civil Rights Defenders, Flyktinggruppernas Riksråd (FARR) och Sveriges kristna råd. Vänsterpartiet delar den kritik som dessa organisationer framför. Mot bakgrund av det ovan anförda bör propositionen avslås. Riksdagen bör avslå proposition 2023/24:18. Det bör riksdagen besluta. Tony Haddou (V) Nadja Awad (V) Gudrun Nordborg (V) Jessica Wetterling (V)

Motion till riksdagen 2025/26:4220 av Tony Haddou m.fl. (V) med anledning av prop. 2025/26:301 Skärpta villkor för anhöriginvandring Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen avslår propositionen med undantag för regeringens förslag till lag om ändring i utlänningslagen (2005:716) i de delar det avser 5 kap. 3 g, 18 och 18 b §§. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med förslag om att gifta barn ska omfattas av rätten till familjeåterförening och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma till riksdagen med lagförslag om eventuella följdändringar och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med förslag om att införa en bestämmelse i utlänningslagen (2005:716) med innebörden att den som har fått uppehållstillstånd på grund av anknytning till någon av sina föräldrar före 21 års ålder ska kunna få förlängt uppehållstillstånd på grund av anknytning oavsett ålder och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med förslag om att återinföra bestämmelserna om särskilt ömmande omständigheter som avskaffades 2023 och tillkännager detta för regeringen. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa övergångsbestämmelser och tillkännager detta för regeringen. Inledning I propositionen föreslår regeringen skärpta villkor för anhöriginvandring. Förslagen innebär att reglerna om vem som kan beviljas uppehållstillstånd som anhörig anpassas till EU:s rättsliga miniminivåer. Det ska gälla skilda regler i fråga om möjligheten att vara anknytningsperson för svenska medborgare, andra nordiska medborgare och personer med permanent uppehållsrätt respektive för personer med uppehållstillstånd. För att uppehållstillstånd ska kunna beviljas på grund av anknytning till en person som har ett tidsbegränsat uppehållstillstånd ska det som huvudregel krävas att anknytningspersonen har vistats med uppehållstillstånd i Sverige sedan minst två år. Undantag ska bl.a. gälla för ensamkommande barn och för flyktingar i vissa situationer. De försörjningskrav som gäller vid anhöriginvandring ska skärpas. Bland annat ska försörjningskrav gälla i fler situationer. Kravet ska gälla även vid en ansökan om fortsatt uppehållstillstånd. Reglerna om uppehållstillstånd för nära anhöriga utanför kärnfamiljen ska bli bättre anpassade för förlängningssituationer. Det innebär bl.a. att den som är under 21 år och tidigare har beviljats uppehållstillstånd på grund av anknytning som barn, men som fyllt 18 år, ska kunna beviljas uppehållstillstånd. Det föreslås också att möjligheterna för vissa anhöriginvandrare att ansöka om uppehållstillstånd inifrån Sverige tillfälligt ska utökas. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 oktober 2026. Ytterligare ett steg i regeringens utvisningspolitik Propositionen är ännu en del av den här regeringens utvisningspolitik. Genom förslagen kommer fler familjer att tvingas att leva skilda från varandra, och fler som lever tillsammans här kommer att skiljas åt när kraven för att få stanna och leva tillsammans skärps. Det är dåligt för integrationen och för sammanhållningen i samhället, och det är dåligt för Sverige. I propositionen lämnar regeringen också förslag för att åtgärda problemen som tonårsutvisningarna skapat för regeringen. Det är välkommet, men förslagen är otillräckliga. Kraven från en kraftig folklig opinion, människorättsorganisationer och riksdagens oppositionspartier, anförda av Vänsterpartiet, har tvingat regeringen att agera. I vissa fall kommer förslagen att innebära verklig och avgörande skillnad, i andra fall kommer det att innebära en möjlighet att stanna i Sverige något längre för att sedan utvisas och i ytterligare andra fall är regeringens tidsgränser och ramar för snäva. På så vis liknar förslaget i propositionen den av regeringen så kritiserade gymnasielagen. Förslagen tycks därför snarare syfta till att åtgärda det problem tonårsutvisningarna är för regeringen, och inte det problem de är för de som utvisas och för samhället i stort. Sammantaget kommer dessa förslag ändå att innebära steg i rätt riktning, varför Vänsterpartiet står bakom dem. Nej till ytterligare familjesplittring Nedan redogör vi mer ingående för Vänsterpartiets synpunkter på regeringens förslag. Reglerna om anhöriginvandring skärps och anpassas till EU:s miniminivå Regeringens samlade förslag om att skärpa reglerna för anhöriginvandring och anpassa svensk rätt till EU:s absoluta miniminivå utgör ett centralt led i en bredare omläggning av migrationspolitiken där rätten till familjeliv successivt försvagas till förmån för restriktiva styrningsambitioner. Regeringens uttryckliga ambition att lägga svensk lagstiftning på EU:s lägstanivå innebär ett principiellt vägval där Sverige frivilligt avstår från att upprätthålla ett starkare skydd för familjelivet än vad som minimalt krävs. Vänsterpartiet avvisar denna inriktning och konstaterar återigen att regeringens politik innebär ett paradigmskifte där familjeåterförening i allt högre grad betraktas som ett migrationspolitiskt undantag snarare än en rättighet. Vi anser i stället att rätten till familjeliv ska stärkas och att tidigare skärpningar successivt bör rullas tillbaka. En mer generös tillämpning av EU:s familjeåterföreningsdirektiv är ett uttryck för en ambition att värna internationella åtaganden och mänskliga rättigheter i praktiken. Vår kritik delas av flera remissinstanser. Bland annat Asylrättscentrum, Civil Rights Defenders, Institutet för mänskliga rättigheter och Sveriges advokatsamfund framhåller samstämmigt att förslagen riskerar att stå i konflikt med Europakonventionen, EU:s rättighetsstadga och EU:s familjeåterföreningsdirektiv. Samtliga betonar att familje ­ återförening är en grundläggande mänsklig rättighet och att Sverige inte bör lägga sig på en miniminivå när det gäller skyddet för familjelivet. Begränsning av vilka anhöriga som omfattas av uppehållstillstånd Regeringen föreslår en betydande begränsning av vilka anhöriga som ska omfattas av rätten till uppehållstillstånd, i syfte att anpassa regelverket till EU:s miniminivå. Vänsterpartiet avvisar denna inriktning och framhåller att familjebegreppet i migrations ­ rätten inte kan reduceras till en snäv administrativ kärnfamiljsmodell. För människor som flytt från krig, förföljelse eller andra humanitära katastrofer kan familjeband till vuxna barn eller äldre föräldrar eller andra beroendeförhållanden vara avgörande. Att dessa relationer inte erkänns i lagstiftningen riskerar att leda till lång ­ varig eller permanent familjesplittring, vilket står i direkt konflikt med rätten till familjeliv enligt Europakonventionen. Remissinstanserna delar i stor utsträckning denna kritik. Asylrättscentrum framhåller att begränsningen slår oproportionerligt hårt mot utsatta grupper och riskerar att skapa långvariga separationer. Civil Rights Defenders understryker att även relationer som uppstått under flykt eller i ett tredjeland måste kunna erkännas, medan Sveriges advokatsamfund varnar för diskriminerande effekter och en rättsosäker tillämpning. Två års väntetid för familjeåterförening Förslaget om en generell tvåårig väntetid för anhöriginvandring för personer med tidsbegränsade uppehållstillstånd innebär en långtgående inskränkning av rätten till familjeliv och innebär i praktiken att familjer hålls åtskilda under lång tid. Regeringen motiverar förslaget med integrationspolitiska skäl. Vänsterpartiet ifrågasätter logiken bakom regeringens resonemang och konstaterar att det saknas empiriskt stöd för att långvarig familjesplittring leder till bättre etablering. Tvärtom visar både forskning och erfarenhet att trygghet, stabilitet och närhet till familjen är centralt för integration. Remissinstanserna är åter samstämmiga i sin kritik. Asylrättscentrum pekar på risker för psykisk ohälsa, familjesplittring och försämrad integration. Civil Rights Defenders framhåller att förslaget utgör ett oproportionerligt intrång i rätten till familjeliv. Institutet för mänskliga rättigheter varnar för att reformerna sammantaget riskerar att urholka skyddet för familjelivet, medan Sveriges advokatsamfund ifrågasätter förenligheten med Europakonventionen och EU-rätten. Vänsterpartiet anser att familjeåterförening ska ske skyndsamt och att väntetider som politiskt styrmedel är oförenliga med en rättighetsbaserad migrationspolitik. Ett skärpt försörjningskrav Förslaget om kraftigt skärpta försörjningskrav vid anhöriginvandring innebär att rätten till familjeliv i praktiken villkoras av inkomst och bostadsstandard, vilket innebär en övergång till en ekonomiskt selektiv migrationspolitik. Regeringen motiverar förslaget med integrationspolitiska argument. Vänsterpartiet delar inte denna analys. Vi anser att trygghet och familjesammanhang snarare är en förutsättning för integration än ett hinder. Osäkerhet, ekonomisk press och långvarig familjesplittring riskerar i stället att försvåra etablering. Remissinstanserna är tydligt kritiska. Asylrättscentrum pekar på att låginkomst ­ tagare, kvinnor och personer med osäkra anställningar riskerar att utestängas. Civil Rights Defenders anser att förslaget innebär ett oproportionerligt intrång i rätten till familjeliv. Institutet för mänskliga rättigheter varnar för samlade effekter av flera skärpningar, medan Advokatsamfundet kritiserar att kraven även ska kunna gälla vid förlängning av uppehållstillstånd, vilket skapar permanent osäkerhet. Vänsterpartiet anser att detta innebär en oacceptabel ordning där grundläggande rättigheter görs beroende av arbetsmarknadens villkor och bostadsmarknadens brister. Rätten till familjeliv ska inte villkoras av inkomst eller bostadssituation. Skärpt vandelsprövning Förslaget om skärpt vandelsprövning i ärenden om anhöriginvandring innebär en utvidgning av lämplighetsbedömningar där vaga och svårdefinierade kriterier riskerar att få avgörande betydelse för rätten till familjeliv. Regeringen motiverar förslaget med behov av ökad samhällsordning och kontroll. Vänsterpartiet anser att detta innebär en förskjutning från rättighetsprövning till moraliserande bedömningar av individers livsföring, vilket riskerar att undergräva rättssäkerheten. Remissinstanser som Advokatsamfundet och Civil Rights Defenders pekar på en risk för godtycke, bristande proportionalitet och oförutsebarhet i tillämpningen. Institutet för mänskliga rättigheter varnar samtidigt för att den samlade effekten riskerar att urholka skyddet för familjelivet. Vänsterpartiet anser att befintliga regler är tillräckliga för att hantera allvarliga fall och att förslaget därför framstår som en generell åtstramning snarare än en nödvändig reform. Reglerna om fortsatt uppehållstillstånd skärps Förslaget om skärpta regler för fortsatt uppehållstillstånd innebär i korthet att redan etablerade personer och familjer i Sverige får försämrad trygghet genom att deras rätt att stanna görs mer villkorad och osäker. Regeringen föreslår att fortsatt uppehållstillstånd i högre grad ska vara beroende av att den enskilde uppfyller krav på försörjning och etablering i Sverige, och i vissa fall även uppfyller ett krav på vandel. Vänsterpartiet anser att detta innebär en grund ­ läggande förskjutning där redan beviljade rättigheter blir föremål för återkommande omprövning, vilket strider mot kravet på rättssäker förutsebarhet. Sveriges advokatsamfund varnar för att detta skapar permanent osäkerhet för familjer som redan etablerat sig. Civil Rights Defenders och Institutet för mänskliga rättigheter framhåller att reformpaketet sammantaget riskerar att underminera skyddet för privat- och familjeliv. Vänsterpartiet anser att uppehållstillstånd måste utgöra en stabil grund för liv och etablering, inte ett osäkert och kontinuerligt omprövat system. Skärpta krav för att bevisa biologiska släktskap Förslaget om skärpta krav för att bevisa biologiskt släktskap i anhöriginvandrings ­ ärenden riskerar att försvåra familjeåterförening för människor på flykt där dokumentation ofta saknas. Regeringen motiverar förslaget med behovet av att motverka identitetsmissbruk. Vänsterpartiet delar behovet av rättssäkra identitetsbedömningar men anser att migrationsrätten måste utgå från verkligheten för människor på flykt, där bevisning ofta inte kan presenteras i traditionell form. Också Asylrättscentrum och Advokatsamfundet varnar för att skärpta krav riskerar att utestänga legitima familjer och att en ensidig betoning av biologiska band strider mot Europakonventionens bredare syn på familjeliv. Civil Rights Defenders framhåller även integritetsrisker vid ökad användning av DNA-analyser. Vänsterpartiet anser att familjebegreppet måste omfatta både biologiska och sociala relationer och att barnets bästa alltid ska vara vägledande. Sammantaget avslår Vänsterpartiet samtliga åtstramningar av rätten till familje ­ återförening som föreslås i propositionen. Riksdagen bör avslå proposition 2025/26:301 med undantag för regeringens förslag till lag om ändring i utlänningslagen (2005:716) i de delar det avser 5 kap. 3 g, 18 och 18 b §§. Detta bör riksdagen besluta. Även gifta barn ska omfattas av rätten till familjeåterförening Gällande bestämmelser om rätt till uppehållstillstånd för föräldrar till skyddsbehövande barn innehåller krav på att barnet ska vara ogift för att det ska föreligga en rätt till uppehållstillstånd för föräldern. Av EU-domstolens praxis framgår emellertid att något krav på att ett ensamkommande barn som är flykting ska vara ogift för att omfattas av en möjlighet till familjeåterförening med sin förälder inte får ställas upp (dom Belgische Staat, C230/21, EU:C:2022:887). Regeringen föreslår att detta krav tas bort. Vänsterpartiet välkomnar regeringens förslag. Eftersom Sverige varken tillåter eller erkänner barnäktenskap är den gällande ordningen där barnäktenskap innebär att barnet nekas att leva med sina föräldrar. Regeringens förslag är inbäddat i flera andra lagändringar som Vänsterpartiet inte står bakom och avslår. För att även gifta barn ska omfattas av rätten till familjeåterförening krävs ändringar i nuvarande lagstiftning. Regeringen bör återkomma med förslag om att gifta barn ska omfattas av rätten till familjeåterförening. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. Ytterligare följdändringar kan krävas med anledning av Vänsterpartiets förslag om hur propositionen ska hanteras. Regeringen bör återkomma till riksdagen med lagförslag om eventuella följd ­ ändringar. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. Stoppa tonårsutvisningarna Vänsterpartiet ser positivt på att regeringen föreslår vissa lättnader för unga vuxna som tidigare haft uppehållstillstånd som barn. Samtidigt framstår reformen som en begränsad justering i ett i övrigt kraftigt restriktivt reformpaket. Förslaget syftar till att adressera de tonårsutvisningar som med all önskvärd tydlighet visat på de omfattande brister som finns i den svenska migrationspolitiken. Det är bra att regeringen agerar, även om det krävdes en oerhört hård press från stora delar av samhället för att regeringen skulle vakna. Tyvärr är detta förslag otillräckligt. Tonårsutvisningarna är en konsekvens av åtstramningarna av migrationspolitiken. Att människor blir utvisade på orimliga grunder och under orimliga omständigheter är den faktiska och materiella innebörden av en ”stram migrationspolitik”. I första hand handlar det om övergången från permanenta till tillfälliga uppehållstillstånd och nedmonteringen av de humanitära ventilerna, det som i lagstiftningen kallas särskilt eller synnerligen ömmande omständigheter. Förändringar som Vänsterpartiet motsatt sig kraftigt under alla år. Om regeringen hade velat åtgärda tonårsutvisningarna på riktigt hade den kunnat adressera de verkliga problemen. I stället har regeringen valt en väg som inte kommer att hjälpa alla drabbade och som skjuter upp problemet för vissa, och samtidigt föreslår regeringen en lång rad skärpningar som kommer att leda till ytterligare utvisningar av tonåringar och andra utsatta grupper. Ta bort åldersgränsen för den som fått uppehållstillstånd på grund av anknytning till förälder och återinför särskilt ömmande omständigheter Regeringens förslag kommer i många fall att innebära att utvisningen skjuts fram från 18-årsdagen till 21-årsdagen. För de flesta av oss är relationen mellan föräldrar och barn livslång, och det är orimligt att kräva att den ska avslutas oavsett om det beror på att barnet hunnit fylla 18 eller 21 år. Vänsterpartiet anser därför att den som har fått uppehållstillstånd på grund av anknytning till någon av sina föräldrar innan 21 års ålder ska kunna få förlängt uppehållstillstånd på grund av anknytning oavsett ålder, och utan något krav på särskilt beroendeförhållande. Regeringen har inte heller lyckats presentera någon lösning för de som redan utvisats och lämnat Sverige på grund av nu gällande lagstiftning. Bland dem finns Darya och Donya som utvisats till Iran, vilket fått mycket medial uppmärksamhet. Vänsterpartiet har tillsammans med den övriga oppositionen krävt att regeringen agerar för dem och andra som är i en liknande situation. Vi anser därför att utvidgningen av möjligheterna att förlänga ett uppehållstillstånd på grund av anknytning även bör omfatta de som redan har lämnat Sverige på grund av utvisning enligt tidigare lagstiftning samt att det ska vara möjligt att söka om man befinner sig utanför Sverige. Regeringen bör återkomma med förslag om att införa en bestämmelse i utlännings ­ lagen (2005:716) med innebörden att den som har fått uppehållstillstånd på grund av anknytning till någon av sina föräldrar innan 21 års ålder ska kunna få förlängt uppehållstillstånd på grund av anknytning oavsett ålder, enligt beskrivningen ovan. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. Införandet av en sådan bestämmelse skulle kunna medföra den oönskade situationen att personer som har uppehållstillstånd på denna grund förlorar sitt uppehållstillstånd när föräldrarna avlider. För att undvika sådana situationer behöver särskilt ömmande omständigheter återinföras i utlänningslagen. Den reglering av särskilt ömmande omständigheter som regeringen tog bort 2023 tog sikte på anknytning till Sverige och hade sannolikt lett till att en stor del av de unga som tonårsutvisats hade fått stanna. Regeringen bör återkomma med förslag om att återinföra bestämmelserna om särskilt ömmande omständigheter som avskaffades 2023. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. Behov av övergångsbestämmelser Att regeringen inte föreslår några övergångsbestämmelser för så pass långtgående lagändringar med så kort ikraftträdande är anmärkningsvärt och ansvarslöst. Förslagen kommer att försämra barns möjlighet att leva med sina föräldrar, kränka rätten till familjeliv och splittra familjer som redan lever i Sverige. Utredningen som ligger bakom förslagen gör bedömningen att ett direkt ikraftträdande kan leda till att lika ärenden behandlas olika beroende på handläggningstid, att redan beredda ärenden kan behöva kompletteras, att belastningen på Migrationsverket kan väntas öka och att enskilda som överklagar beslut i enlighet med de äldre reglerna hamnar i ett sämre läge genom överklagandet. Trots det bedömer utredningen och regeringen att de nya reglerna bör tillämpas direkt, för att få snabbt genomslag. Vänsterpartiet anser att människor ska kunna lita på att den här typen av livsavgörande myndighetsbeslut prövas likvärdigt och enligt förutsebara regler. Regeringen måste ta ett större ansvar för en fungerande och rättssäker lagstiftning. Flera remissinstanser delar kritiken. Advokatsamfundet avstyrker att lagändringarna som huvudregel ska tillämpas utan övergångsbestämmelser, eftersom det leder till mindre förutsebarhet, mindre enhetlighet och mindre rättssäkerhet. Civil Rights Defenders menar att det strider mot likhetsprincipen att tillämpa olika regler på samtidigt inledda ärenden. Vänsterpartiet menar att äldre bestämmelser som berör anhöriginvandring ska gälla för ärenden som har inletts före ikraftträdandet. Äldre bestämmelser ska också gälla vid överklagande av beslut som har meddelats före ikraftträdandet. Vi vill därför att regeringen återkommer med övergångsbestämmelser enligt nedan. Äldre föreskrifter gäller för ärenden om ansökan om uppehållstillstånd på grund av anknytning som inletts före ikraftträdandet. Äldre föreskrifter gäller vid överklagande av beslut om ärenden om uppehållstillstånd på grund av anknytning som har meddelats före ikraftträdandet. Övergångsbestämmelser bör inte gälla i ärenden som berör unga mellan 18 och 21 år som ska kunna få uppehållstillstånd på grund av anknytning samt tillfälligt utökade möjligheter för vissa anhöriginvandrare att ansöka om uppehållstillstånd inifrån Sverige. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen. Tony Haddou (V) Samuel Gonzalez Westling (V) Hanna Gunnarsson (V) Lotta Johnsson Fornarve (V) Gudrun Nordborg (V) Håkan Svenneling (V) Jessica Wetterling (V)